Polisfrågor

Anf. 66 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Vi ska nu debattera ett betänkande som sammanfattar alla motionsyrkanden om polisfrågor i motioner från allmänna motionstiden hösten 2021.

Men låt mig i mitt anförande ta utgångspunkt i de upplopp som skakade Sverige under påskhelgen. Som statsministern redan tydligt har konstaterat är ett bokbål, vare sig det är heliga skrifter eller andra böcker, en vedervärdig företeelse.

Det här var medvetna aktioner vars syfte var att provocera fram konflikt och öka polariseringen i Sverige. Men hur illa vi än tycker om bokbål har vi långtgående yttrandefrihet i Sverige. Det är samma yttrandefrihet som också ger rätt att genomföra fredliga demonstrationer i protest.

Men det som vi såg var inga protester. Under upploppen i påsk utsattes svensk blåljuspersonal för attacker. Polisbilar sattes i brand, stenar och molotovcocktailar kastades och poliser fruktade för sina egna och sina kollegors liv. Vi har i såväl medier som i justitieutskottet fått ta del av fruktansvärda skildringar. Detta var inga politiska handlingar, utan det var kriminella handlingar.

Fru talman! Upploppen hade ett tydligt syfte att skada polisen. Och jag fördömer å det kraftfullaste det våld som riktades mot polisen och mot hela samhället. Detta är inte acceptabelt på något sätt. Det är scener och händelser som inte är värdiga Sverige.

För att kunna knäcka gängkriminaliteten måste vi fortsätta att skärpa straffen, stärka polisen och bryta den segregation som har lagt grunden till många av de problem som vi ser.

Nu arbetar polisen och rättsväsendet för att alla ansvariga ska gripas och ställas till svars för sina handlingar. Polisen utvärderar också sitt eget arbete för att se vad man kan lära av påskens upplopp.

Polisen ska ha rätt verktyg för att kunna mota våldet. Det är en polisiär fråga vilken beväpning polisen ska ha. Men om eller när de gör bedömningar och kommer med förfrågningar kommer vi att lyssna på dem.

Och jag vill vara tydlig: Polisen ska ha och kommer att få de vapen som de gör bedömningen att de är i behov av. Det är den viktigaste åtgärden på kort sikt.

Fru talman! Utöver det behöver vi fortsätta kampen mot gängen. Vi socialdemokrater är extremt tydliga med att vi ska vända varje sten för att bryta segregationen och bryta våldet. Och jag ser tre viktiga steg framöver. Polisen ska fortsätta att växa och bli fler ute på gator och torg. Polisen ska fortsätta få fler befogenheter, till exempel när det gäller hemlig preventiv avlyssning av gängkriminella. Och vi fortsätter att höja straffen, till exempel för gängkriminella uppgörelser.

Men kampen mot gängbrottslighet handlar inte bara om polis, taktik och utrustning. Det är också av yttersta vikt att vi stoppar rekryteringen av unga. När polisen nu blir effektivare när det gäller att komma åt kriminella måste vi stoppa tillflödet. Utöver att vi förstärker skolan och socialtjänsten ser jag tre viktiga frågor framöver.

Det handlar om att regeringen ser över möjligheten till individuella vistelseförbud för individer som är involverade i gängkriminalitet eller narkotikaförsäljning utan att dessa personer har dömts för brott.

Socialtjänstens befogenheter ska också stärkas med mellantvång, där man kan gå in och göra tydliga och tidiga insatser utan föräldrars samtycke.

Det handlar också om att vi har påbörjat ett arbete med en reform kring en statlig ungdomskriminalitetsnämnd ledd av en domare som ska kunna samla alla relevanta aktörer för insatser kring barn och ungdomar som är på glid - polis, socialtjänst, familj med flera. Nämnden ska kunna sätta in tvingande åtgärder för unga från tio år och uppåt. Det är en plan för att hålla unga borta från kriminalitet och upplopp.

Fru talman! Jag ville börja där eftersom det ändå är där som debatten är i samhället och eftersom det är där som vårt stora fokus finns i utskottet. Det är fråga om att bekämpa brottsligheten, stärka rättsväsendet och bryta nyrekryteringen. Det är frågor som vi debatterar i våra budgetdebatter och i många av de sakdebatter kring de skarpa lagförslag som regeringen lägger fram allteftersom på vårt område.

Det som vi i dag har fokus på är att ta ställning till motioner från allmänna motionstiden. Här finns förslag som vi har valt att avstyrka för att de är direkt dåliga. Många förslag tycker vi i detalj styr vad myndigheten ska göra. Vi menar att det är fel väg att gå. Vi får inte en bättre polismyndighet för att riksdagen varje år i motioner från allmänna motionstiden pekar och säger exakt på vilka sätt myndigheten och dess enheter ska jobba. Vi har i och med den stora polisreformen sagt att det ska vara en gemensam myndighet och satt ramarna för arbetet. Jag tror att det är det viktiga fokuset att ha.

Men vi har också avstyrkt en rad motionsyrkanden för att arbetet redan pågår. Det finns inget skäl för riksdagen att än en gång säga till regeringen vad den ska göra, inte när regeringen dessutom redan levererar på området.

Man kan ta danstillståndet som exempel. Vi har i enighet i utskottet sagt att det ska avskaffas. Regeringen har sagt att den kommer att avskaffa det men att vissa andra frågor är mer prioriterade.

Eller ta den viktigare frågan om skydd av id-uppgifter, där partier här i dag väljer att slå in öppna dörrar! Utredningen som ni vill ska tillsättas för att belysa frågan är redan tillsatt. Arbetet pågår. Det finns inget skäl att göra detta tillkännagivande.

Det här är ett område med väldigt blandade delar, och jag vill yrka bifall till reservation 32 bland dessa förslag.

(Applåder)

Anf. 67 Johan Forssell (M)

Fru talman! När vi har den här kammardebatten i dag kan vi konstatera att Sverige inte mår bra. Visst bor vi i ett land som på många sätt är fantastiskt, men när det handlar om de frågor som vi ska diskutera nu, nämligen rättsfrågorna och otryggheten, mår Sverige tyvärr allt annat än just bra.

Vi har en regering som inte har legat på latsidan de senaste åren med att ställa ut olika löften till allt och alla om att det ska bli förändring. Vi har gång på gång kunnat höra att skjutningarna ska gå ned, att tryggheten ska öka, att polisrekryteringen ska ta fart - ja, allting ska bli bra igen. Så har det låtit.

Nu, på vårkanten 2022, är vi samtidigt i positionen att vi kan börja utvärdera hur det egentligen har blivit. Det är så här, fru talman: Kriminaliteten har bitit sig fast i vårt land. Vi ser skjutningar som ligger kvar på en väldigt hög nivå. Vi ser dödsskjutningar som slår rekord. Aldrig tidigare har så många människor skjutits ihjäl i de gängkriminella miljöerna som i Sverige våren 2022. Vi ser dessutom en nyrekrytering till de kriminella gängen som även den slår rekord. Det är tusen personer om året, tre om dagen, flera tiotusentals personer i Sverige 2022 som befinner sig i de gängkriminella miljöerna.

Bara för att ha det sagt på en gång: Det här handlar inte om att regeringen inte skulle ha gjort någonting. Där kan vi vara helt överens. Visst har man gjort någonting! Det har varit en massa propositioner och framför allt en väldig massa pressträffar. Jag har tappat räkningen på hur många regeringen har hållit.

Men vi kan samtidigt konstatera någonting annat: Det handlar inte främst om vad man gör, utan det handlar om de resultat som man uppnår - eller kanske i det här fallet, som man inte uppnår. Vi är vid en punkt där vi inte måste göra flest saker utan rätt saker - det som verkligen skulle göra det riktigt, riktigt jobbigt att vara kriminell i Sverige och det som är mönsterbrytande.

Fru talman! En moderatledd regering efter höstens val kommer att genomföra den största offensiv mot de kriminella gängen som någonsin har skådats i vår historia. Vi kommer att vända på stenar om det är vad som behövs, och vi kommer att välta berg om det är vad som behövs. Men vi tänker göra vad som krävs. Sverige ska inte få ytterligare åtta förlorade år, utan vi ska se till att hantera problemen. Vi ska trycka tillbaka gängen, ge brottsoffer upprättelse och göra Sverige tryggt och säkert för medborgarna igen.

Här är polisens roll, fru talman, helt avgörande. Vi kan ha vilken lagstiftning som helst och vilka straff som helst, men det spelar inte så stor roll om ingen kriminell blir lagförd. Och för det krävs poliser. Det krävs poliser i tillräckligt antal, poliser med rätt verktyg och poliser som är motiverade för och engagerade i sitt arbete.

Svensk polis gör i dag på många sätt en fantastisk insats. Det är bara synd att de fortfarande är för få och att de inte har tillgång till rätt verktyg. Faktum är att de inte ens får den lagstiftning av regeringen som de själva har bett om. Vi har en regering som säger nej till just de förslag som polisen själva pekar på är vad man behöver för att stoppa gängkriminaliteten. Jag skulle också vilja säga att våra poliser tyvärr fortfarande inte alltid får rätt uppskattning och tillräcklig uppskattning för det oerhört viktiga arbete som de gör.

Fru talman! Jag är glad över att det finns ett stöd i justitieutskottet för att kraftigt öka polistätheten i Sverige. Man brukar säga att i Sverige gör ordningsvakter det arbete som poliser gör i andra länder.

Vi moderater vill att Sverige ska ha en polistäthet på EU-nivå. Det innebär ungefär att gå från dagens cirka 21 000 poliser till drygt 30 000 - 31 000 eller 32 000, lite beroende på hur man räknar. Det kommer att vara väldigt viktigt, och det är vår målsättning att klara av detta till 2028 under förutsättning att den här regeringen levererar på nivå med sitt polismål. Jag är glad att det finns en majoritet för att gå i den riktningen, för det kommer att vara väldigt centralt.

Men det handlar såklart inte bara om att säga att man har ett mål; man måste se till att uppfylla det också. Där kan vi konstatera att vi i dag är i en position där det har varit 13 terminer på raken utan att den här regeringen har lyckats fylla platserna på polisutbildningen - 13 terminer på raken!

Här har vi moderater pekat på vikten av att fortsätta att göra den riktade polislönesatsningen men också av att göra polisutbildningen till vad den en gång var, nämligen betald. Det är ett bra sätt att både rekrytera fler personer till detta viktiga yrke och förhindra att fler lämnar det i förtid.

Vi behöver även se till att använda poliserna på ett resurseffektivt sätt. Ambitionen med vårt förslag är att lägga tonvikten långt ute i lokalpolisområdena, nära medborgarna. Det gör vi för att alla medborgare i hela Sverige ska kunna känna sig trygga och säkra. Men det är också en förutsättning för att få bukt med den typ av kriminalitet som vi just nu ser att vi har en polis som är närvarande, inte minst i våra utsatta områden, inte bara några timmar då och då utan 24 timmar varje dygn, 7 dagar i veckan, 52 veckor om året.

För att lyckas med det, fru talman, har vi också pekat på vikten av att fortsätta att renodla polisens arbetsuppgifter. Det finns i dag ett antal arbetsuppgifter som sköts av polisen och som de lägger tid, kraft och energi på men som vi menar nog egentligen skulle hanteras bättre av någon annan.

Ett aktuellt exempel är passfrågan. Men det finns också andra saker, till exempel vad gäller samspelet med ordningsvakter. Det är en hel del uppgifter som sköts av polisen i dag, inte minst transporter, men som på ett bättre sätt hade kunnat skötas av ordningsvakter. Det skulle frigöra resurser för polisen att kunna arbeta med det som man verkligen vill, nämligen brottsbekämpning. En annan viktig del för att få detta att fungera bra är att ordningsvakterna får bättre möjligheter att verka över lite större geografiska avstånd och större platser än i dag.

Fru talman! Betänkandet heter Polisfrågor. Men det handlar inte bara om polisen. Det handlar även om fler saker, och det är jag väldigt glad för. Det här är en kedja av olika aktörer som alla måste arbeta mot samma mål om det ska bli någon effekt.

Ett sådant exempel är tullen. Tullen har en väldigt viktig roll i brottsbekämpningen, men den är tyvärr nedtonad i dag. Här finns mycket att göra för att inte minst stoppa narkotika och vapen från att komma in i landet. Det är mycket enklare att stoppa det vid gränsen än att sedan få bort det när det har spridits ut på gator och torg i vårt avlånga land.

Men det handlar även om att förhindra att stöldgods lämnar Sverige. Nu har våren kommit. Det är högsäsong för stöldligor. Väldigt många människor har redan fått sina tillhörigheter stulna eller kommer tyvärr att riskera att drabbas av dessa stöldligor framöver. Det här måste vi sätta stopp för.

Man kan konstatera att Tullbefogenhetsutredningen nu har fått förlängd tid. Den ska inte vara klar förrän om drygt ett år. Utredningen är också naturligtvis det som är den socialdemokratiska regerings signum: Den är förutsättningslös. Den har inte några skarpa krav att återkomma med författningsändringar, utan det kan bli lite som det blir. När man skriver direktiv på det sättet brukar det också bli ungefär som det redan är. Det brukar inte bli så stora förändringar. Där har vi moderater en annan uppfattning. Vi kommer inte att styra och leda lika tillbakalutat som den här regeringen utan med mer kraft och övertygelse.

Fru talman! Som jag sa: Om vi moderater får chansen kommer vi efter höstens val att genomföra den största offensiv mot brottsligheten som någonsin har skådats i Sverige. Vi kommer att lagföra de kriminella, vi kommer att ge brottsoffer upprättelse och vi kommer att göra samhället tryggt och säkert för människor igen.

Med det vill jag yrka bifall till reservation nummer 10 om fler poliser i yttre tjänst.

(Applåder)

Anf. 68 Katja Nyberg (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag som sagt betänkandet Polisfrågor, som innehåller väldigt mycket information. Jag kommer att gå in på några av de punkter som finns med.

En väl fungerande polis är en förutsättning för en trygg rättsstat. Svensk polis har i dag stora utmaningar att fullfölja sitt uppdrag och behöver ökade resurser, både ekonomiskt och lagföringsmässigt. Men det är även en ledningsfråga.

Under lång tid har dåliga löner och arbetsvillkor, men framför allt en alltmer otrygg tillvaro att jobba i, lett till att färre poliser vill arbeta i yttre tjänst. Det har också blivit svårare att rekrytera polisstudenter. Trots sänkta antagningskrav och ett förenklat ansökningsförfarande fylls inte studieplatserna.

Vid terminsstarten i januari i år stod nästan 40 procent av platserna tomma. Det är den 13:e terminsstarten i rad som inleds med vakanser. Vid varje termin är det cirka 300 platser som inte fylls. Det motsvarar ett normalstort polishus - varje termin!

Regeringens mål om att nå 26 200 poliser till slutet av 2024 kommer inte att nås. För att det ska finnas en chans att nå målet behöver platserna fyllas varje termin, det vill säga 1 000 platser per termin. Kvoten för civilanställda är nådd. Antalet polisanställda har ökat med 20 procent, men antalet utbildade poliser har bara ökat med 3,5 procent.

Polisyrket är tufft, och för att lyckas attrahera rätt personer krävs en fortsatt uppvärdering av yrket med riktade lönesatsningar, bättre arbetsförhållanden, fler karriärvägar och betald polisutbildning. En betald polisutbildning kommer att locka till sig fler kompetenta sökande, personer som befinner sig mitt i livet med familj och allt vad det innebär och som inte kan leva på studielån.

Fru talman! Den grova kriminaliteten slukar i dag väldigt mycket resurser från övrig polisiär verksamhet. Utredningar av vardagsbrott får stryka på foten. Många gånger är den enda anledningen för en privatperson att göra en anmälan att kunna få ut ersättning från sitt försäkringsbolag. Vanliga medborgare känner sig utlämnade till ett vardagsvåld där varken polis eller politiker har tid att bry sig om vad som händer. Polisen hänvisar till att det finns mycket grövre brott som kräver deras uppmärksamhet.

Fru talman! Sedan omorganisationen 2015 har polisens budgetram växt med omkring 60 procent. Men trots de stora budgettillskotten fungerar inte polisorganisationen som den borde. De väntade resultaten kommer inte. Svensk polis har en av världens bäst utbildade poliskårer och håller en hög kompetensnivå. Det handlar inte om den enskilda polisen, utan det är en ledningsfråga.

Det finns en ledningskultur inom polisen som hämmar en sund utveckling. Det strategiska och operativa polisarbetet analyseras och utvärderas inte som det borde. De problem som Polismyndigheten har i sitt sätt att bedriva sin verksamhet beror på att ett grundläggande analysarbete saknas. Kritik undertrycks ofta, och projekt utvärderas inte som de borde. Utan ett sunt utvecklingsarbete är det svårt att se att svensk polis har de förutsättningar som krävs för att lyckas förändra sitt arbetssätt och därigenom uppnå förbättrade resultat.

I andra länder där polisen tillämpar problemorienterat polisarbete har de efter ett grundläggande analysarbete snabbt kunnat påverka våldsbrottsligheten inom ett visst område. Det är angeläget att införa ett tydligare ansvar för resultatredovisning och resultatuppföljning inom Polismyndigheten.

Sedan omorganisationen har det pågått arbete med att ta fram en ny uppföljningsmodell, som bland annat ska fånga upp mer kvalitativa faktorer än tidigare. Men sju år efter omorganisationen har det arbetet ännu inte slutförts. En bättre resultatuppföljning som håller hög kvalitet och utgår från ändamålsenliga mått kommer att möjliggöra ett större ansvarsutkrävande av chefer och vara relevant när det gäller resursfördelning inom Polismyndigheten. Regeringen behöver ställa krav på att detta arbete slutförs och tas i bruk så snart som möjligt.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill tillsammans med en majoritet i riksdagen se ett återinförande av beredskapspolisen. Det ökade grova våldet och det förändrade säkerhetspolitiska läget gör att vi måste titta på olika typer av åtgärder, där ett återinförande av beredskapspolisen skulle kunna vara en del. Vid särskilda händelser, som till exempel vid korankravallerna under påskhelgen, hade beredskapspolisen varit en mycket välbehövlig resurs.

Före nedläggningen 2012 utgjorde beredskapspolisen en resurs om cirka 1 500 personer. Dessa kunde med kort varsel sättas in som förstärkning till den ordinarie polisen. I Stockholmsområdet kunde 300 man kallas in på under två timmar. Tyvärr användes inte denna resurs i den omfattning som Polismyndigheten begärde, på grund av att majoriteten av ansökningarna avslogs av den dåvarande Rikspolisstyrelsen.

Polismyndighetens personalresurs är i dag underdimensionerad. Samhället blir alltmer otryggt, den organiserade brottsligheten har ökat och hotet från terrorism är ständigt närvarande. Det finns därför goda anledningar att ompröva beslutet och återinföra beredskapspolisen. Det skulle vara en utomordentlig extra resurs att vid behov kunna kalla in beredskapspolisen för att med kort framförhållning avlasta och förstärka polisen.

Fru talman! Polisen tar hand om samhället när många andra inte är närvarande. Polisen arbetar året runt, dygnet runt, och gör en massa saker som de flesta av oss inte märker eftersom många av uppgifterna inte hamnar i någon statistik.

I dag har polisen väldigt många uppgifter som inte handlar om att bekämpa brott. En rad av dessa uppgifter borde polisen kunna frigöras ifrån. En stor del av polisens tid går åt till administrativt arbete. Civilt anställda skulle kunna avlasta poliser i mycket större omfattning än vad som sker i dag. En betydande del av verksamheten går åt till transporter samt att ta hand om berusade och personer med psykisk ohälsa. Är dessa personer inte våldsamma borde transporter kunna genomföras av en annan yrkesgrupp.

Om vi vill ha en högre polisnärvaro och bättre brottsbekämpning behöver regeringen se över hur resurserna fördelas i samhället och vem som ska ansvara för vilka arbetsuppgifter. Det här är något som polisen har efterfrågat under en längre tid, men ännu har inte regeringen sett till att lösa det.

Fru talman! Ett stort hot mot polisverksamheten är polisers höga utsatthet för påverkansförsök, det vill säga otillåten och otillbörlig påverkan, kartläggning, trakasserier och självcensur.

Av de enkätundersökningar som Polismyndigheten genomfört framgår att 68 procent av ingripandepoliserna, i ett nationellt perspektiv, blivit utsatta för minst ett men oftast fler påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Motsvarande utsatthet för poliser i utsatta områden är i vissa fall nästan 100 procent.

Orsaker som angavs till att poliser hamnat i självcensur, det vill säga inte utförde sina arbetsuppgifter som de borde, var rädsla för repressalier, risk att utsättas för våld eller hot, underbemanning i ingripande situationer och risk för eskalerande situationer vid ingripanden.

Normaliseringen av hot och trakasserier ur såväl arbetsmiljöperspektiv som lagföringsmässigt perspektiv har nått en oacceptabel nivå. Denna utveckling är mycket bekymmersam och riskerar, om den inte redan är det, att bli systemhotande.

Ett sätt att minska risken för att bli utsatt för påverkansförsök är att de poliser som önskar ska få skyddade personuppgifter. Med tanke på den rådande kriminaliteten är det obegripligt att detta ännu inte har genomförts.

Det är även angeläget att rätten till kränkningsersättning för poliser stärks. Ingen ska behöva utstå våld, hot eller kränkningar i sin yrkesutövning. I förlängningen riskerar det att bli ett demokratiproblem om enskilda poliser inte vågar utföra sitt arbete på grund av rädsla för att de själva eller deras anhöriga ska bli utsatta för våld, hot eller trakasserier.

Polisen skyddar medborgarna, och ett angrepp mot polisen är ett angrepp på rättsstaten.

Kränkningsersättningen har utvidgats så att poliser lättare ska få ta del av den. Regeringen gick dock inte hela vägen utan ansåg att poliser fortfarande ska anses tåla lite mer. Sverigedemokraterna anser att poliser självklart ska omfattas av samma skydd som övriga medborgare. Det är förvånande att inte alla partier ser det som viktigt att motverka polisers utsatthet. Tam lagstiftning är detsamma som att inte bry sig om våldet mot poliser.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

Anf. 69 Johan Hedin (C)

Fru talman! Jag inledde mitt anförande i den förra debatten med att berätta om ett besök jag gjorde vid Sergels torg här i Stockholm. Jag ska inleda det här anförandet med att berätta om ett annat besök som jag gjorde ungefär vid samma tid.

Det var i Kronobergs län. Jag hade fått påstötningar från företagare runt om i hela landet som var utsatta för kringresande stöldligor som stal allt möjligt: maskinutrustning, dieselolja och andra saker. Jag berördes särskilt av en av de här företagarnas berättelse.

Han hade drygt ett år tidigare gjort slag i saken och startat eget företag. Han hade tagit lån på sitt hem och köpt en väldigt dyr grävmaskin för att starta sitt entreprenadföretag. Han hade jobbat hårt för att landa nya kunder och hade precis fått ett uppdrag. Han hade ställt dit maskinen och en dieseltank på fredagen och skulle börja jobba på måndagen, men när han kom för att börja jobba hade någon sågat hål på dieseltanken och stulit dieseln.

Med en byråkratisk mätmetod för att se det här brottets värde var det dieselolja för 20 000 kronor som var stulen. Men värdet som han förlorade på det här var mycket mer än så. För det första betydde det oerhört mycket att han inte kunde leverera till den här nya kunden som han hade tjatat på ganska länge på för att få jobba för. För det andra var han tvungen att göra många andra saker än att jobba och tjäna pengar till sitt nystartade företag den veckan.

Man ska också fundera på vad det gör med tilltron när man, som han vittnar om, inte känner sig sedd av rättsväsendet i processen. Han polisanmälde naturligtvis händelsen, men polisen hade inte ens tid att åka dit och titta på det hela. Det visade sig att han inte var ensam, utan det finns många sådana här i historier om människor runt om i landet som utsätts för brott och stölder. Det skapar besvärliga situationer för företagare som är så viktiga för hela landets välfärd, och de känner sig inte sedda av staten och rättsväsendet.

Detta landade i ett policyförslag - i förra debatten berättade jag om policyförslaget som jag lade om tillträdesförbud i butik - efter att vi funderat på varför sådant här inte tas på tillräckligt stort allvar. Då kom vi på att vi ville ha ett brott som gick över brottet stöld av normalgraden och som vi skulle kalla för systematiska stölder. Det blev verklighet under förra året. Det var en alldeles för sen leverans från regeringen, kan man tycka, men det blev i alla fall en leverans sju år senare.

Vi hoppas att den här lagen kan börja verka och hjälpa på marginalen. Men, fru talman, ingenting kommer att hjälpa när det gäller straffvärde om inte brotten utreds. Vi slet vårt hår och frågade oss: Varför utreds inte de här brotten? Man kan bara landa i en slutsats, och den är att det inte finns tillräckliga polisiära muskler. Man har inte tid att åka på allting som man skulle behöva åka på.

Det finns tre prioriteringsdimensioner, kan man säga, för polisen. Den första är det absolut mest akuta som naturligtvis är larm, alltså när någon ringer 112 och behöver hjälp. Den andra är att utreda brotten, och den tredje är att förebygga brotten. I en pressad situation där polisen kanske inte ens hinner åka på alla larm hinner man inte heller utreda, och hinner man inte utreda hinner man än mindre göra det viktiga brottsförebyggande arbetet.

Fru talman! Det handlar alltså om polisiära muskler. Det här är någonting som min partiledare Annie Lööf uppmärksammade i sitt jultal redan 2015 då vi föreslog ett tillskott till polisen med, med den tidens mått, hisnande 1,7 miljarder. Det där ökade för varje vecka som gick när man analyserade detta och det visade sig att musklerna är alltför klent tilltagna för att polisen ska hinna göra allting som den skulle behöva göra.

Vi ser bristande utredningsresultat när det gäller det förhatliga skjutvapenvåldet. Jag hörde på radio häromdagen att endast en fjärdedel av de här brotten leder till någon typ av fällande dom. Det är naturligtvis alldeles otillständigt, fru talman, och det måste vi göra någonting åt. Det är därför glädjande att en enig riksdag har ställt upp bakom målet att vi ska ha 10 000 fler polisanställda 2024 jämfört med 2018. Men det kommer inte att räcka.

Sverige är ett glesbefolkat land, och vi behöver ha en högre polistäthet. Med polistätheten som följer av polisreformen fram till 2024 kommer vi att ligga på ungefär 2,4 poliser per 1 000 invånare. En europeisk standardnivå är ungefär 3,1 poliser per 1 000 invånare. Vi måste upp i minst den nivån.

Fru talman! Det räcker inte med polisiära muskler. Polisen måste också ha en skarp hjärna. Vi måste ha en smart polis som förmår att prioritera på ett bra sätt och bekämpa brott på ett bra sätt. Därför tror vi att det är nödvändigt att vi inför större inslag i Sverige av polisforskning och skapar en grund för den forskningen genom att polisutbildningen efter 2024, när vi har gjort det första steget av utbyggnaden, görs till en riktig akademisk utbildning med en akademisk examen som man kan utgå från och även bedriva vidare forskning.

Polisen behöver också ha ett nervsystem som fungerar. Vi har hört tidigare talare lyfta upp problemen med en bristande ledningskultur hos polisen. Jag minns särskilt ett samtal jag hade med en områdespolis som fångade det så väl. Han sa att rädslan att göra fel är större än viljan att göra bra saker. Så kan vi inte ha det, fru talman. Polisen måste ha självkänsla och våga, kunna och känna meningsfullhet i det som de gör i sitt arbete.

Fru talman! Jag har min bakgrund i näringslivet, och jag tänker ofta på skillnaden i förhållningssätt mellan statlig förvaltning och näringsliv. Båda har sina fördelar och kanske nackdelar, men någonting som näringslivet är bra på är fokus på resultat och operativitet. Jag blev särskilt påmind om det i förra veckan när jag fick prata med några amerikanska poliser som var experter på skjutvapenvåld från New Jersey och New York och som besökte Sverige. De har lyckats reducera skjutvapenvåldet med 80 procent över några år. Det är väldigt imponerande. De som tog hit dem var Stockholms Handelskammare, och de ska ha stort tack för det arbetet.

Fru talman! Jag tror att om vi ska kunna lösa problemen med otryggheten och vända en utveckling som har varit alldeles för negativ alltför länge måste många olika aktörer i samhället vara med på tåget, inte minst näringslivet. Jag är väldigt tacksam för det arbete som de gör och att de involverar företagen. Det är naturligtvis någonting som är viktigt för företagen själva - att minska riskerna att utsättas för brott och hjälpa till så gott det går.

Fru talman! Företagen är både ett mål och ett medel för tryggheten - ett mål såtillvida att de förtjänar våra insatser för att säkra deras trygghet så att de inte blir utsatta för brott och ett medel för att företag, till exempel en butik, drar ett flöde av vanligt folk till sig, vilket tränger undan kriminalitet. Det är viktigt att de finns på plats.

Någonting annat, på lite längre sikt, är att företagen är de som ser till att det finns löner och anställda, alltså att människor har jobb att gå till och kan tjäna pengar. Vi vet att socialt och ekonomiskt utanförskap är en grogrund för kriminalitet. Det måste vi adressera, och det är genom företagen som det sker.

Jag har redan lovat SME-kommittén, alltså Svenskt Näringslivs avdelning för små och medelstora företag, att Centerpartiet ska verka för att ta fram mer tillförlitlig statistik när det gäller brott mot företagarna. Vi hörde tidigare i dag, i en annan debatt, att Svenskt Näringsliv uppskattar värdet av företags brottsutsatthet till 100 miljarder årligen. Jag tror, fru talman, att det är en alldeles för liten siffra. Det finns stora mörkertal, framför allt när det gäller ransomware som företag utsätts för men också en hel del andra typer av attacker.

Därför vill jag yrka bifall till vår reservation 38 om just brott mot företag.

Anf. 70 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Efter påskhelgens kravaller har över 300 arbetsskadeanmälningar gjorts av poliser. Polisförbundet, polisens fackförbund, planerar att göra en brottsanmälan om brott mot arbetsmiljölagen i början av juni mot Polismyndigheten för att det fanns stora brister under insatsen under påskhelgen. Det var för få poliser och de kunde inte agera, det rådde brist på ledning och styrning, liksom på skyddsutrustning, och rätt arbetsmetoder användes inte. Det finns ett stort underskott på utrustning, utbildning och ledning, och då hamnar poliser i fara.

Polisledningen borde ha förutsatt att det här kunde hända, enligt det nationella skyddsombudet. Det måste finnas en större helhetsbild och förståelse för vad som kunde ske och vad polisen hade kunnat göra. Det var oacceptabelt våld som riktades mot poliser. Jag hoppas att många, många utredningar kommer att leda till fällande domar.

Fru talman! Polisförbundet har länge lyft upp utbildningsskulden inom polisen och att det inte alltid handlar om att antalet poliser behöver bli fler. Däremot måste rätt utbildning och utrustning finnas. Då kan färre göra ett bättre jobb när det kommer till just hanteringen av våldsamma grupper.

Många erfarenheter drogs efter EU-toppmötet i Göteborg 2001, men de erfarenheterna verkar nu vara som bortblåsta i Polismyndigheten. Polisen är inte en lärande organisation utan en myndighet som om och om igen uppfinner hjulet.

Trots allt detta, trots bristerna vad gäller antal, planering, styrning, ledning och utbildning, valde rikspolischefen att på justitieutskottet lyfta upp att det behövs ännu fler verktyg. Han efterlyste gummikulor och vattenkanoner. Vill han sätta de verktygen i händerna på poliser utan rätt utbildning?

Rikspolischefen nämnde inte med ett ord att poliser i fyra av polisens sju polisregionområden saknar rätt utbildning för att kunna hantera allmänna sammankomster. I polisregion Öst, Bergslagen, Mitt och Nord saknas utbildning i den särskilda polistaktiken. Däremot har många utbildning i AMF, arbete mot folkmassor. Men den särskilda polistaktiken innebär högre kompetens och bättre utrustning och framför allt bättre och mer välstrukturerad ledningsstruktur.

Det behövs dock mer. Polisen måste också ha nya verktyg för att hantera social oro, inte bara allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Det finns nämligen verktyg - då talar jag inte om utrustning utan om taktik och arbetssätt - för att minska social oro. Forskningen finns, och erfarenheten finns hos enskilda poliser. Men avsaknaden av ett helhetsgrepp är tyvärr total.

När rätt arbetsmetoder och utbildning inte finns hamnar enskilda poliser i livsfara. Det leder till skador, både fysiskt och mentalt. Det här är livsfarligt.

För att Polismyndigheten ska vara en attraktiv myndighet anser Vänsterpartiet att det bland annat krävs förbättringar av den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Polisen arbetar under varierande och komplexa förhållanden. Det kan vara både psykiskt och fysiskt väldigt påfrestande. Det är därför viktigt att det finns relevanta och inarbetade säkerhetsrutiner, särskilt när det kommer till polisens arbete i olika utsatta positioner.

Likaså är det viktigt att såväl tekniska som andra fysiska hjälpmedel och arbetsverktyg fungerar och är väl anpassade efter polisens verksamhet. Så ser det inte ut i dag inom Polismyndigheten.

Vi kan kolla på vad polisen lägger tid på: väldigt mycket administration. Om civilanställd personal skulle utföra den administration som det innebär att skriva in anmälningar, registrera beslag, göra efterlysningar och skriva ut inspelade förhör - det är arbete som poliser gör i dag - skulle det motsvara 1 900 poliser mätt i årsarbetskraft. Här måste det ske en förändring.

Fru talman! Riksdagen har tidigare riktat ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram ett underlag som belyser polisers utsatthet för brott och därefter återkomma med förslag på åtgärder för att göra arbetsmiljön säkrare för poliser i yttre tjänst. Tillkännagivandet är baserat på två motionsyrkanden från Vänsterpartiet. En sådan utredning måste allsidigt belysa polisers utsatthet för brott i tjänsteutövningen. Men regeringen valde att inte gå vidare med förslaget i en proposition. Det är en enorm brist. Det är något som Vänsterpartiet lyfter upp och som Polisförbundet lyfter upp.

Fru talman! Polisen gjorde en stor omorganisation 2015. Alla partier hade olika åsikter om hur väl den genomfördes. Men vi står där vi står i dag. Det är dock mycket som inte blev riktigt som det var tänkt. Därför anser Vänsterpartiet att det behövs en ny polisberedning som tar ett brett och visionärt grepp om myndighetens verksamhetsutveckling. Polismyndigheten måste få i uppdrag att stärka förmågan till strategisk planering, styrning och verksamhetsutveckling samt att utveckla uppföljningen och stärka det lokala polisarbetet.

Fru talman! Jag kommer att yrka bifall till reservation 6. Polisledningen måste se om sitt eget hus innan ytterligare renoveringar kan ske. Det måste finnas utbildad personal innan helt ny utrustning och nya verktyg kan komma in i myndigheten. Ledarskap, planering och fokusering på grunduppdraget vill jag se mer av från Sveriges viktigaste myndighet.

Anf. 71 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, oavsett om man bor på landsbygden, i en stad eller i en förort. En av statens viktigaste uppgifter är att genom ett väl fungerande rättsväsen ge medborgarna trygghet. Men tyvärr är Sverige på väg att tappa greppet om det eskalerande våldet. Och för många av de kriminella har alla spärrar släppt.

Kristdemokraterna menar att insatserna för att bekämpa våldet måste intensifieras. Vi måste skydda vitala samhällsfunktioner. Kriminella sätter i system att attackera socialkontor, kommunhus, rättegångssalar med mera, för att försvåra arbetet för dem som arbetar där. Personal inom polis, brandkår och ambulans får utstå oerhört många obegripliga påhopp. Påskupploppen är ett av många exempel på attacker som vi har sett på senare tid.

Vi debatterar här och nu Polisfrågor. Det är ett ärende där vi i år hanterar ungefär 500 motionsyrkanden. Polisen är en av de primära faktorerna när det gäller att skapa trygghet i vårt land. Polisen är en viktig resurs för att upprätthålla tryggheten. Det är därför viktigt att samhället tydligt markerar att hot och våld mot poliser inte är acceptabelt och att lagstiftningen tydligt ger polisen rättigheter och möjligheter att upprätthålla sin och andras säkerhet.

Polisen måste fortsätta att rekrytera och anställa i hög takt. Sverige ligger fortfarande lågt jämfört med övriga Europa när det gäller polistäthet. Vi behöver fler poliser, så att polisen kan ha ordentlig närvaro på utsatta platser i hela landet.

Fru talman! Detta betänkande innehåller åtta förslag om tillkännagivanden. Ett av dem handlar just om antalet poliser. Sverige har som sagt för få poliser, och för få av dem är ute på gator och torg. Med dagens antal är det svårt att bekämpa de gäng som har tagit över i vissa utanförskapsområden och samtidigt vara närvarande runt om i vårt land, även på små orter där polisen ibland är nästan helt frånvarande i dag.

Visserligen har antalet poliser ökat något till kanske drygt 21 000 i dag. Men eftersom invånarantalet också har ökat har antalet poliser per invånare visserligen ökat, men det är fortfarande en bit kvar till den nivå som vi låg på 2014 med 205 poliser per 100 000 invånare och till toppnoteringen 2010 på 216 poliser per 100 000 invånare. Vi har också långt kvar till målet om 26 000 poliser till utgången av 2024. I Europa är jämförelsetalet ungefär 300 poliser per 100 000 invånare. Det visar att Sverige har för få poliser.

För att åtgärda detta och för att se till att polisen ska vara närvarande i hela landet föreslår vi kristdemokrater att Sverige ska ha 30 000 poliser så snart det bara är möjligt. Vi vill att det ska anställas 10 000 fler inom polisen. Majoriteten ska bestå av poliser.

Utvecklingen i vissa särskilt brottsutsatta områden beskrivs ibland som näst intill förlorad.

Ett givet sätt att bryta utvecklingen och återta kontrollen är att utöka antalet poliser och att också återställa en närvaro i glesbygden.

Polisen behöver också få möjlighet att utföra sitt jobb genom att vissa arbetsuppgifter utförs av andra, alltså att polisens arbetsuppgifter renodlas. Man behöver också få utrustning och möjligheter att utföra sitt uppdrag enligt det som behövs.

Fru talman! Som tidigare nämnts i debatten är också Tullverket en viktig gren i att bekämpa brottslighet. Det är i dag inte en myndighet som ingår under polisen. Men det har en brottsbekämpande funktion.

Vi har en fri rörlighet inom EU. Men det får inte innebära att svenska gränser står oskyddade. Kristdemokraterna vill stärka tullens brottsbekämpande verksamhet och gränsskyddet.

I dag är man starkt inriktad på att vara en uppbördsmyndighet, att kontrollera införseln av punktskattevaror och att driva in skatt. Tullen har i dag fortfarande för svaga befogenheter. Trots förändringar som gjorts kan man säga att Sverige fortfarande är ett smörgåsbord för internationella stöldligor.

Det gavs visserligen en utökad möjlighet att ingripa mot brott. Men även enligt Tullverket självt innebar det inte någon stor förändring eftersom man bara får göra kontroller i samband med utförsel.

Det är viktigt att tullen får ett riktat uppdrag för att kontrollera utförsel av gods och också att söka efter stöldgods. Det är viktigt för att hindra stöldligornas verksamhet.

Fru talman! En annan sak jag vill lyfta fram i debatten är de brott som begås av djurrättsaktivister. Jägare, näringsidkare och personer verksamma inom de gröna näringarna utsätts i dag allt oftare för brott och trakasserier av djurrättsaktivister.

Det handlar om brott av många olika slag. Det är alltifrån skadegörelse, ofredande, olaga intrång till olaga hot och misshandel. Vi vill att polisens resurser för att bekämpa brott relaterade till djurrättsextremister ska ses över. Det bör klassas som extremism och bli föremål för fler åtgärder från polisens sida på nationell och övergripande nivå.

Eftersom vi ser att det krävs en ambitionshöjning menar vi att en särskild grupp för djurrättsrelaterade brott ska inrättas vid Polismyndigheten och att utredare med särskild kompetens för denna brottstyp ska ingå i samtliga polisregioner. Här delar vi åsikterna tillsammans med Centerpartiet. Jag yrkar därför bifall till reservation 40.

Fru talman! Vi kristdemokrater ställer oss givetvis bakom alla de förslag till tillkännagivanden som görs, våra förslag och de reservationer som vi har. Men jag yrkar som sagt bara bifall till reservation 40.

Anf. 72 Juno Blom (L)

Fru talman! Det är dags för ett omtag av svensk rättspolitik. Liberalernas rättspolitik kommer alltid ha fokus på utsatta barn och kvinnor. Liberalerna kräver ett Sverige som står på brottsoffrens sida.

För en vecka sedan såg vi upplopp i min hemstad Norrköping. Det var poliser som attackerades i området där jag arbetat, området där jag har varit hemma hos kvinnor och barn som misshandlats och behöver hjälp av polisen. Vad händer med rättstryggheten om blåljuspersonal tvekar en endaste stund att åka in i ett visst område? Det är de utsatta barnen och kvinnorna som drabbas.

Sverige är i många avseenden ett annat land än vad det var för 20 år sedan. Vi behöver en politik som står rakryggad och klarsynt inför det vägval som det innebär. Det är en politik som inte hymlar om integrationsutmaningarna och som inte vacklar i försvaret av rättsstaten.

Sverige är på många sätt ett delat land. De våldsamma upploppen i svenska städer visar att Sverige står inför en brytpunkt. Vi har nått kulmen. Antingen vänder vi utvecklingen i våra utsatta områden - då krävs handlingskraft och att vi vågar se verkligheten - eller så vänjer vi oss vid stenkastning och skjutningar. Påskens upplopp är bara toppen av isberget med segregationens och utanförskapets konsekvenser.

En föränderlig omvärld kräver klarsynthet och förmåga till omställning. Det är förmågor som Sverige ofta visat, men där vi nu förlorat både fart och mod. Läget är alarmerande. Där utanförskapet är som störst är det inte sällan kriminella gäng och klaner som styr det offentliga rummet.

För få försörjer sig själva. Alltför många elever går ut grundskolan med brist på kunskaper, livschanser och möjligheten att leva sina drömmar. Så cementeras ett växande utanförskap till en ny generation.

Liberalerna kräver tydliga budgetsatsningar för att stärka polisens förmåga att hantera upplopp och kravaller. Poliser som står längst fram i ledet för att bryta en situation med pågående våld måste ha den bästa utrustningen. Det gäller såväl skyddsutrustning som annan utrustning och utbildning.

Om det är nödvändigt ska polisen kunna använda vattenkanon liksom andra åtgärder för att stoppa våldsverkare och se till att de sedan kan lagföras.

Det bor en halv miljon människor i våra utsatta områden. De allra flesta är vanliga medborgare som vill skapa ett tryggt liv för sig och sina familjer. Trots det har företeelser som aldrig skulle ha accepterats i resten av samhället mötts av slapphet och naivitet. Nu måste vi vända skutan.

Fru talman! Återupprättandet av rättsstaten, som är avgörande för var individs rätt till trygghet och frihet, kommer att kräva omfattande och långsiktiga reformer. Liberalerna kommer att driva på för att alla som bor i Sverige ska få den grundläggande trygghet och frihet från våld och kriminalitet de har rätt till.

Jag har pratat med flera poliser som har jobbat i flera årtionden. Vi kommer inte klara detta om vi inte blir fler, säger de. Bristen på poliser är skriande. När platser på polisprogrammet fortsatt står tomma framstår målet om 10 000 fler polisanställda till 2024 som orealistiskt.

Den enskilt viktigaste satsningen är att stärka polislönerna. Det ska synas i lönekuvertet att samhället uppskattar de insatser som poliser varje dag uträttar i samhällets tjänst, inte sällan i miljöer och sammanhang där de utsätts för stora risker.

Sverige måste på sikt nå det europeiska snittet, det vill säga cirka 33 000 poliser mot dagens drygt 20 000 poliser. Det behövs ett erkännande av polisens viktiga arbete i yttre tjänst. Polisen behöver bli mer tillgänglig för allmänheten. Polisen ska kunna garantera en viss utryckningstid vid allvarliga brott.

Den grova brottsligheten agerar på olika samhällsarenor och inriktar sig mot den kriminalitet där ekonomisk vinning, men också makt, är bäst. Samverkan mellan myndigheter måste stärkas. Det offentliga utbetalningssystemet måste göras mycket robustare för att motverka att kriminella utnyttjar olika trygghetssystem.

Hemliga tvångsmedel ska kunna användas i större utsträckning än i dag för att komma åt grov organiserad brottslighet. Liberalerna kräver att skyddet för vittnen förbättras, och vittnesskyddsprogrammet bör byggas ut.

Brottsofferperspektivet måste finnas med i hela rättsprocessen, från anmälan till kriminalvården. Det behövs ett systematiskt stöd från polis och åklagare till brottsoffer, och samarbetet mellan polis, socialtjänst och civilsamhälle behöver fördjupas.

Avhopparverksamheten behöver fortsätta att utvecklas, och ett nationellt exitprogram för personer som vill lämna kriminalitet bakom sig behöver införas. Det ska dock ske först efter avtjänat straff.

Fru talman! Vi är många som är chockerade över det vidriga våldet som en kvinna utsattes för i Norberg. En kvinna utsattes för en våldtäkt och kastades sedan ned i ett gruvhål. Därefter kastade han stenar på henne.

Samhället måste stå upp för brottsoffren. Straffen för våldtäkter är ofta oanständigt låga. Inte minst måste de som begår upprepade våldtäkter få högre straff.

Mäns våld mot kvinnor, unga killars våld mot unga tjejer, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i samkönade relationer och alla former av sexualbrott angår hela samhället. Det rör sig ofta om allvarliga brott, och offren är många.

Mäns våld mot kvinnor, unga killars våld mot unga tjejer samt hedersrelaterat våld och förtryck är det mest extrema uttrycket för föreställningen att flickors och kvinnors frihet, värdighet och integritet är underordnad mannens. Det kan vi som liberaler aldrig stå passiva inför.

Det polisanmäls omkring 30 000 fall av misshandel mot flickor och kvinnor varje år, och mörkertalet är stort. Var tredje vecka mördas en kvinna eller flicka i Sverige av en man de har eller har haft en nära relation med. Enligt Brå lever 150 000 barn i Sverige tillsammans med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern.

Polisers bemötande av flickor och kvinnor som har blivit våldtagna betyder mycket för brottsoffrets möjlighet att bearbeta sina erfarenheter. Poliser som möter våldtäktsoffer vill vara stödjande och empatiska, men många uttrycker att även de saknar nödvändiga förutsättningar för att kunna agera professionellt och stödjande.

Brottsoffrens kritik behöver tas på allvar.

Den ansträngda situationen inom myndigheten gör att polisen inte hinner ta sig an anmälningar ens av de allvarligaste brotten i tillräcklig tid.

Polisen behöver förstärka sin utredningskapacitet. Det är också angeläget att utveckla arbetet med tidig spårsäkring vid sexualbrott.

Att få unga killar att sluta utöva våld mot unga tjejer måste prioriteras högre. Stödet för unga tjejer måste förbättras. Kunskapen om att unga tjejer i så hög grad utsätts för våld i nära relationer måste öka.

Barnfridsbrottet innebär att det sedan den 1 juli 2021 är straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i form av till exempel vålds- och sexualbrott i nära relationer.

Vill vi att barn ska växa upp i trygghet måste ytterligare åtgärder vidtas. Det gäller framför allt vårdnad, boende och umgänge. När en vårdnadshavare, oftast en pappa, väljer att utöva våld mot sin partner, ofta med barnet som vittne, ska det utsatta barnet inte behöva ha kontakt med den förövare som pappan valt att bli. Barnet är ett brottsoffer. Varje åtgärd ska ses i ljuset av detta. Så förebygger vi att barn och unga dras in i kriminalitet. Så ökar vi förutsättningarna för trygghet.

Liberalerna kommer att fortsätta verka för att rusta Sverige för en ny tid, lyfta svåra frågor, ärligt beskriva de utmaningar som väntar och leverera liberala svar. Det är svar som sällan går att sammanfatta i rubriken på en valaffisch eller ens att helt reda ut i tv-debatternas snabba replikskiften. Vi kommer varken att skönmåla eller att svartmåla. Vi kommer heller inte att låtsas som att det finns enkla lösningar på svåra problem. Men vi kommer alltid att verka för ökad trygghet. Det är bara så vi alla kan uppleva frihet.

Vi ställer oss bakom alla våra reservationer, fru talman, men yrkar bifall endast till reservation 54.

Anf. 73 Martin Marmgren (MP)

Fru talman! Det känns lämpligt att det är just i polisfrågor jag gör min debut i den här talarstolen. Jag kommer från polisverksamheten, från gatan i Rinkeby. Det var visserligen ett par månader sedan, men de här frågorna ligger mig naturligtvis väldigt varmt om hjärtat. Polisyrket, att hjälpa, skydda och ställa till rätta, är på många sätt det bästa yrke man kan ha. Det upplever jag fortfarande.

Vår uppgift i den här församlingen är att se till att de poliser som jobbar ute på fältet med ingripandeverksamhet, brottsförebyggande arbete och utredningar har rätt förutsättningar för att göra sitt otroligt viktiga jobb. Det har de inte i dag.

Vi är för det första alldeles för få poliser. Det har vi varit länge. Det har funnits tydliga brister inom i princip alla delar av kärnverksamheten. Mängdbrott som skulle kunna utredas läggs på hög. Man hittar ursäkter och anledningar att lägga ned sådant som skulle ha kunnat leda till fällande dom om man hade haft tillräckligt med tid och personal. Det förebyggande arbetet prioriteras bort för att man behöver hantera inkomna larm och inkomna utredningar. Det grova våldet är just nu på en all time high-nivå vad gäller skjutvapen, mord och sprängningar. Alldeles uppenbart har polisen i dag inte de förutsättningar man behöver för att lösa sin uppgift.

Samtidigt står ungefär hälften av platserna på Polishögskolan tomma. Även om vi har en tillväxt på gång går den alldeles för långsamt.

Vi har också flera erfarna poliser som successivt lämnar yrket på grund av brister i lön, brister i arbetsmiljö eller frustration över svårigheter att utföra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Det här är en utveckling som vi måste se till att vända.

En del som ligger Miljöpartiet särskilt varmt om hjärtat är det lokala brottsförebyggande arbetet. Det behövs många fler områdespoliser som har rätt förutsättningar och rätt verktyg för att jobba brottsförebyggande i nära samverkan med sina respektive lokalsamhällen, bygga förtroende, bygga relationer och agera gränssättande.

Här har även Polismyndigheten med den resurs man har en läxa att göra i ledning och styrning. Det finns för stor del av resursen i centrala funktioner och för liten del ute i polisområdena.

Vi har också poliser som är områdespoliser och jobbar brottsförebyggande eller repressivt som sitter i receptioner eller polisens kontaktcenter på grund av brist på pengar. Här har Miljöpartiet lämnat in utskottsinitiativ med syftet att stärka polisen ekonomiskt så att man kan anställa civila för att fylla upp de tjänsterna och på så sätt låta de poliserna ägna sig åt polisarbete.

Det här skulle jag säga är ett minimikrav. Vi skulle kunna anställa många fler civila och effektivisera polisverksamheten i väntan på att också fylla på med poliser. Det tar som bekant lite längre tid att utbilda och stärka den polisiära delen av Polismyndighetens verksamhet. Men det här är akut. Polisen behöver omgående stärka de civila funktioner som går att stärka för att frigöra poliser till polisarbete. Det är också något som bland annat Polisförbundet förordar.

Sedan behöver alla mina kollegor där ute bättre anställningsvillkor och bättre arbetsmiljö. Hot och våld mot poliser ökar dessvärre fortfarande.

Vi behöver som lagstiftande församling se till att det blir så lätt som möjligt för poliser att, såklart med skydd av rättssäkerheten, skydda sina identitetsuppgifter och freda den privata sfären från den professionella.

Vi behöver också ha ett mycket mer systematiskt arbete med arbetsmiljöfrågor. Det gäller inte minst de fruktansvärda kravallerna, där flera poliser kunde ha dödats. Jag skulle säga att det var ren tur att det inte var poliser som avled i de vidriga attacker som de utsattes för i några av våra städer.

Det här sätter ljuset på brister i polisens arbetsmiljöarbete och polisens ledning och styrning. Att vara polis innebär naturligtvis vissa risker. Det ingår i yrket. Men att myndigheten inte klarar av att förbereda sin organisation för de kravaller som blev, inte i Skäggetorp vid första tillfället men senare i Norrköping och i Örebro, är oacceptabelt. Det är inte godtagbart, och som påpekats i den här talarstolen tidigare i dag har Polisförbundet också anmält detta.

Det är ett exempel på vikten av att poliser har en bra arbetsmiljö. Det är också något som påverkar möjligheten att fylla på och rekrytera poliser.

Det finns också andra frågor. Polisen skulle jag säga är Sveriges viktigaste myndighet, men polisen jobbar inte ensam. Kommunernas brottsförebyggande uppdrag är otroligt viktigt. Det behöver stärkas, naturligtvis i lagstiftning men även i praktik.

Kommuner har normalt sett en mycket större resurs att sätta på att samordna brottsförebyggande arbete. Det vet jag av erfarenhet då jag jobbat med det här i ganska många år. Och kommunerna behöver steppa upp. Man behöver se till att det finns brottsförebyggande nav lokalt där man knyter till sig polis och olika delar av den kommunala verksamheten men även andra myndigheter, civilsamhälle och företagare och mobiliserar lokalsamhället i det brottsförebyggande arbetet. Inte minst är detta viktigt när det gäller arbetet för att förhindra insocialisering och nyrekrytering till kriminalitet.

Polisfrågor

Polisens del i detta är mindre än till exempel skolans och socialtjänstens men nog så viktig, och den samverkan behöver fungera bättre än den gör i dag.

För att frigöra polisiära resurser till polisiära uppgifter, där det relationsskapande brottsförebyggande arbetet är precis lika viktigt som utryckningar och utredningar, behöver polisens arbetsuppgifter fortfarande renodlas. Det finns mycket som polisen gör i dag som andra skulle kunna hantera, till exempel den passhantering som har skapat kaos men också dragit polisiära resurser från polisiär kärnverksamhet.

Sammanfattningsvis är det svårt att överdriva vikten av en fungerande polisverksamhet. Det är helt grundläggande för att upprätthålla samhällskontraktet.

Jag vet också av erfarenhet att en stark polis som är närvarande ute i alla lokalsamhällen också stärker resten av samhället. Man gör skolan bättre. Man gör socialtjänsten bättre. Man gör fritidsverksamheten bättre. Man kan stärka civilsamhället, och man kan stötta företagandet. Så när vi stärker polisen stärker vi också hela samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)