Politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030

Anf. 1 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! Alla borde vara för att Sverige driver en sammanhållen politik för hållbar utveckling och att den ska vara en politisk drivkraft. Inte minst är det viktigt när hela världen ska börja arbeta med de globala och universella hållbarhetsmålen.

Men det är uppenbarligen en fråga som är svårare än den nuvarande regeringen trodde. Till och med namnet på skrivelsen som vi debatterar beskriver lite vad problemet är: Politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030. Det är sammanblandat och rörigt.

Möjligen är det så att de nya hållbarhetsmålen, som gäller globalt för alla länder, har sprungit förbi PGU. Men eftersom alla var överens om PGU är det inte något som regeringen vågar förändra. Så i stället är det något slags dubbelkommando - eller snarare dubbel redovisning.

Skrivelsen som vi har fått till riksdagen är grund, anekdotisk och går inte att följa upp på något vettigt sätt. Det saknas framför allt information om hur regeringen ska leverera det den säger sig vilja genomföra. Förenklat går det att säga att allt som är bra som händer räknas till politik för global utveckling, även om det helt saknas politiskt ansvar, en koppling till beslut om PGU, politisk styrning och uppföljning. PGU är inte längre en drivkraft. PGU är en form av redovisning.

Herr talman! Det är nog ganska få människor som faktiskt har läst alla departementens handlingsplaner för PGU och hållbarhetsmålen. Det beror möjligen på att regeringen inte vågade göra dem offentliga eller ens skicka dem till riksdagens utrikesutskott. I stället fanns de tillgängliga under kontorstid en dag i februari så att vi kunde läsa dem. Det gick ändå ganska fort.

Utbildningsdepartementets plan är en stor besvikelse. Justitiedepartementet lyfter kampen mot terrorism som PGU. Arbetsmarknadsdepartementet försöker få statsministerns Global Deal att vara PGU. UD påstår att deras plan för att genomföra feministisk utrikespolitik är PGU. Den som var mest rimlig var Finansdepartementets plan, men sedan räknade de finansministerns gendernätverk till PGU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Regeringen borde vara stolt över sina handlingsplaner och publicera, målsätta och mäta dem och beskriva skillnaden som PGU gör i verkligheten. Så är inte fallet i dag, snarare tvärtom.

Herr talman! Ett annat exempel på hur den nuvarande regeringen prioriterar PGU är att ansvarigt statsråd aktivt valt att inte vara här i dag. Biståndsministern har själv hittat på en konferens just i dag i Bryssel.

Herr talman! Det är tydligt att den nuvarande regeringen gärna pratar men inte levererar. Det fanns alla möjligheter att driva en framåtsyftande politik och aktivt ta in hållbarhetsmålen. Men man har inte tagit vara på möjligheten.

Herr talman! Jag står bakom våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. Där beskriver Moderaterna att det är positivt med hållbarhetsmålen och att det finns ett tydligt ansvarsutkrävande för genomförandet. Regeringen ska agera för samstämmighet inom och mellan politikområden såväl nationellt som i kommuner, landsting och civilsamhälle.

Vi kräver också att regeringen återkommer med skarpa förslag på hur det ska bli bättre med analys, kunskapsutveckling och rapportering, inklusive utformningen av den aviserade nya redovisningsmodellen.

Herr talman! Låt mig också ta tillfället i akt och åter säga att jag saknar framtidsministern. Då fanns det i alla fall någon med övergripande ansvar i regeringen.

Jag vill också passa på att be alla som lyssnar om ursäkt för att denna viktiga fråga handlar mer om form än om politikens innehåll. Men vi debatterar den skrivelse vi fått, och den var ganska usel.

Anf. 2 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! En enig kammare beslutade 2003 om politik för global utveckling. Alla politikområden ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling där rättighetsperspektivet och fattiga människors perspektiv sätts i centrum. Sedan dess har det gått 14 år, och vi har sett flera nystarter här i riksdagen.

Herr talman! Det är tid att se verkligheten i vitögat. Expertgruppen för biståndsanalys visade i sin rapport att i 1 000 resultat där man återrapporterat att något har gjorts - det gäller flera regeringar - fanns nästan inget fokus på intressekonflikter.

Jag noterar att den skrivelse vi nu behandlar, den senaste nystarten, riskerar att bli en sammanblandning. SDG- och PGU-konceptet bidrar enligt expertgruppen till otydlighet, även kring ansvar. Det är vaga formuleringar, till exempel "verka för" och "bidra till". Det saknas tydliga mål. Det talas om ny resultatuppföljning men inte hur det ser ut. Detta anför alltså Expertgruppen för biståndsanalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Herr talman! Riksdagen granskar och beslutar. Vi har försökt att driva på för ökad transparens, tydlighet och uppföljningsbarhet.

Riksdagen behandlade 2007/08 sex globala utvecklingsmål som identifierades. Det handlade om hur man skulle följa upp dem vad gäller den politiska delen, samordning, kunskap och hur långt man hade kommit. Det var en del av det ansvar vi tog för att dåvarande regering skulle följa vad OECD-Dac hade sett i sin granskning. Man såg att förbättringar hade skett men tyckte att vi borde göra mer för att göra det uppföljbart och tydligt.

Herr talman! Jag upplevde att vi då fick en förbättring i rapporteringen av de sex globala utmaningar som identifierades. I återrapporteringen till riksdagen fick vi en ökad tydlighet, inte minst vad gäller intressekonflikter. De lyftes fram, och regeringen gav oss också sin bedömning av hur de skulle hanteras. Det gav oss som granskande riksdagsledamöter en möjlighet att följa utvecklingen.

Med den senaste PGU-nystarten, som regeringen med Isabella Lövin med flera har lanserat, upplever jag ett tydligt steg tillbaka. Det är verkligen en exempelsamling. Lite otydligt sägs den gälla 2014-2016 samtidigt som det ges exempel på vad man ska uppnå till 2017. Ambitionsnivån sägs vara höjd, med särskilda ambitioner på fem områden för 2014-2016.

Skrivelsen sägs redovisa mål och intressekonflikter inom fem tematiska områden. Ja, i rubriken, men vari konflikterna består, enligt regeringen, är nästan omöjligt att utläsa. Med denna utgångspunkt är det också mycket svårt att se hur regeringen bedömer hur olika intressekonflikter ska hanteras.

Det sägs också att skrivelsen ska visa brist på utnyttjad potential för samstämmighet. Jag roade mig med sökmotorer och såg att detta omnämndes på två ställen i skrivelsen, dels på s. 2, dels på s. 10, och båda var initiala rättelser. Så mycket för att redovisa brister - något mer kött på de benen gavs inte på andra ställen.

Regeringen talar således om en ambitionshöjning och ett kunskapslyft, men jag uppfattar en tydlig ambitionssänkning och nästan kunskapsflykt utifrån vad vi tidigare har gjort.

Det låter stort, men vi fick möjlighet att granska handlingsplanerna under några timmar. Det skulle ge oss lite mer kött på benen för att se om det fanns något där bakom som inte hade kommit fram. Men för oss som läste dessa handlingsplaner kändes det som att det var en julgran som stod kvar inne och hade tappat alla barr.

Det är en lång rad ord som snarare handlar om Agenda 2030 och lite olika bilder. Men när det gäller PGU-perspektivet lämnas läsaren nästan helt utan svar. Måhända beror detta på att den framtidsminister som omnämns i skrivelsen hann avgå precis innan regeringen antog den. Det blev en regeringsombildning, och kanske är det därför som de strategiska åtgärder som framtidsministern skulle vara ansvarig för saknas. Kanske hade man annat att göra så att de inte kom med i skrivelsen, men de fanns heller inte i de handlingsplaner som vi läste.

PGU ska enligt regeringens skrivelse vara ett verktyg, men riksdagen har satt upp målet att nå en rättvis och hållbar global utveckling. Det var detta man skulle svara upp mot. Det är inte ett verktyg utan ett mål som riksdagen har uttalat.

Sedan PGU antogs 2003 har alla regeringar haft svårigheter att ta sig fram, hitta fokus, sätta upp mål, lyfta upp intressekonflikter och försöka få det hela att hänga samman. Men som jag nämnde tidigare uppfattade jag att den förra regeringen hade kommit något på spåren som började gå att operationalisera och som riksdagen kunde granska, följa upp och debattera. Nu ser vi att man är tillbaka i ett grått töcken - en dimma, skulle jag vilja säga. Mot denna bakgrund är det uppenbart att riksdagen måste ge regeringen i uppdrag att tänka om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Från vår sida har vi sett att det finns nya förutsättningar. Agenda 2030 ger en helt ny arkitektur för vår biståndspolitik och för vår egen nationella politik, eftersom vi har ett nationellt ansvar. Detta gör att vi måste hitta ett sätt att förena Agenda 2030 med PGU. Detta kräver, som vi ser det, en parlamentarisk översyn så att vi kan fokusera och göra ett omtag tillsammans. Annars blir detta alltmer spagatpolitik.

Vi tycker att det är rimligt att riksdagen kräver en bättre samsyn på detta område, eftersom vi ska göra något tillsammans fram till 2030, då vi ska ha nått målen i Agenda 2030.

Regeringen har sagt att man har tillsatt en expertdelegation för Agenda 2030 som den 31 maj i år ska lämna en översiktlig handlingsplan och sedan ska fortsätta att jobba fram till 2019. Det är väl spännande att det finns en expertgrupp, men vore det inte rimligt om riksdagen markerar att vi vill se en ökad parlamentarisk kraft så att vi kan få ihop agendorna och samla oss så att vi får bra resultatförutsättningar inför 2030, då målet ska nås?

Därför, herr talman, vill vi se ett omtag. Vi har lagt fram detta som en reservation under punkt 1, och jag yrkar således bifall till reservation 2.

Anf. 3 Hans Linde (V)

Herr talman! Det har i år gått 65 år sedan Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden bildades och Sverige inledde sitt statliga bistånd.

Under dessa sex decennier av utvecklingssamarbete har vi kunnat dra många lärdomar i Sverige, både av våra framgångar och av våra misslyckanden i svenskt bistånd. Vi vet i dag att bistånd gör skillnad, och vi vet vad som krävs för att det ska göra skillnad.

Om bistånd ska göra skillnad måste det vara långsiktigt. Utvecklingsutmaningar löser man sällan under ett budgetår; vi måste vara uthålliga om vi vill göra skillnad.

Om biståndet ska göra skillnad måste det vara förutsägbart. Våra allierade och partner runt om i världen måste veta att vårt land står bakom dem, inte bara i dag utan också i morgon. Våra motståndare måste också veta att vår röst inte tystnar och att man kan lita på Sveriges engagemang, till exempel när det gäller kvinnors och flickors rättigheter och det civila samhället.

Om biståndet ska göra skillnad måste det också vara samstämmigt med alla andra politikområden. Bistånd ensamt kommer inte att förändra världen. Det kommer att krävas en handelspolitik, en migrationspolitik och en klimatpolitik som bidrar till att fattigdomen minskar och respekten för de mänskliga rättigheterna ökar.

Det var därför ett stort och viktigt steg när riksdagen för 14 år sedan antog politiken för global utveckling och slog fast att Sveriges politik ska vara samstämmig och att alla politikområden ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och utgå från de fattigas perspektiv på utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Det var en enig riksdag som antog PGU för 14 år sedan, och jag betvivlar att någon i kammaren i dag skulle ifrågasätta vikten av samstämmighet eller politiken för global utveckling.

Problemet är inte den retorik vi hör i kammaren när vi diskuterar PGU. Det är heller inte orden i utrikesutskottets betänkande som är problemet eller vad regeringen skriver i sin skrivelse. Problemet uppstår när PGU ska omsättas i det dagliga politiska arbetet och när olika intressen ställs mot varandra i det politiska arbetet runt om på de olika regeringsdepartementen.

14 år efter det att PGU antogs är utmaningarna fortfarande stora. Även om framsteg har gjorts kan ingen i dag säga att Sverige har en samstämmig politik eller att alla politikområden genomsyras av ett rättighetsperspektiv och fattigas perspektiv på utveckling.

Det var knappast så att man utgick från ett rättighetsperspektiv när man i somras godkände att Saab ska få sälja övervakningssystem för 11 miljarder kronor till diktaturen Förenade Arabemiraten, trots att detta land är djupt involverat i den förödande krigföringen i Jemen.

Det är svårt att se att regeringen har utgått från de fattigas perspektiv på utveckling när man har motsatt sig viktiga insatser mot kapital- och skatteflykt, till exempel offentlig land-för-land-redovisning.

Retoriken om samstämmighet och PGU kändes också mycket avlägsen när regeringen beslutade att Vattenfalls tyska kolgruvor skulle kunna säljas till ett tjeckiskt riskkapitalbolag.

Dessa exempel visar tydligt hur biståndets möjligheter till förändring slås sönder av politiska beslut på andra områden. Det är ett ineffektivt sätt att använda våra skattemedel, men än värre är att det framför allt försvårar möjligheterna för miljoner män och kvinnor världen över att befria sig från fattigdom och förtryck.

För hur ska de 300 miljoner kronor som Sverige har gett i humanitärt stöd till Jemen kunna lindra den extrema nöden i landet om Sverige samtidigt med andra handen säljer vapen till de länder och de stater som bombar Jemen och som har skapat den humanitära katastrofen?

Hur ska regeringarna i Zambia, Bolivia och Nepal kunna bygga upp sjukvård och utbildning för sina medborgare om dessa regeringar förlorar 10 kronor i skatteflykt för varje krona som de får i bistånd? Och hur ska en småbonde i Burkina Faso eller en fabriksarbetare i Bangladesh förbättra sin livssituation så länge man fortsätter bränna tysk brunkol, släppa ut koldioxid och driva på en redan allvarlig klimatförändring som framför allt redan slår mot kvinnor och världens fattiga?

Vi i Vänsterpartiet har i vår motion och i våra olika reservationer visat på hur Sverige på allvar skulle kunna föra en mer samstämmig politik och lösa fler av de tydliga målkonflikter som vi ser, till exempel när det gäller handels-, migrations- och klimatpolitiken. Vi har visat hur Sverige skulle kunna ha en mer samstämmig politik för kvinnors och flickors rättigheter och anständiga arbetsvillkor, och mot kapitalflykt, hunger och landgrabbing.

Herr talman! Regeringen har nu lanserat en så kallad nystart för politiken för global utveckling. Som vi hörde tidigare är detta inte den första nystarten. Det är snarast så att det är ett obligatorium för varje biståndsminister att presentera det. Men de förändringar som regeringens nystart av PGU innebär handlar framför allt om hur arbetet med PGU ska organiseras och hur målen för PGU ska formuleras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Vänsterpartiet har välkomnat flera av de delar som finns med i regeringens skrivelse. Vi tycker att det är bra att man höjer ambitionerna, att man förstärker arbetet med PGU i Regeringskansliet och att man har valt att utforma mer operativa mål för det framtida arbetet, som säger mer om vad regeringen ska göra.

Det är i grunden bra att PGU utvärderas och att ansvaret tydliggörs inom Regeringskansliet. Vi hade på flera punkter önskat att man skulle ta ytterligare steg. Vi hade gärna sett en mer oberoende utvärdering av politiken för global utveckling. Vi hade gärna sett att man tydligare inkluderade riksdagen i arbetet med PGU. Och vi hade gärna sett att man förtydligade de tydliga målkonflikter som finns mellan olika politikområden.

Jag vill samtidigt vara mycket tydlig med att det inte är utvärderingar och omorganiseringar i Regeringskansliet som ensamt kommer att lösa de stora utmaningar som vi ser med politiken för global utveckling och dess genomförande. Det är inte det som kommer att lösa den bristfälliga samstämmigheten i svensk utvecklingspolitik.

Om svensk politik på allvar ska bli samstämmig, och om alla politikområden på allvar ska bidra till utveckling och fattigdomsbekämpning krävs det politisk vilja att i grunden ta itu med de tydliga målkonflikterna på olika politikområden. Den politiska viljan att lösa dessa grundläggande målkonflikter ser vi tyvärr inte i regeringens så kallade nystart. Därför vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 3.

Anf. 4 Birgitta Ohlsson (L)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 18 som handlar om kvinnors roll i konfliktförebyggande och fredssamtal.

Vi lever trots utmaningar, uppförsbackar och urgamla strukturer i möjligheternas tid. Det har aldrig funnits en bättre tid att födas i än den som är just nu.

Jag tycker att det är viktigt att vi i denna kammare ibland också ägnar en tanke åt den enorma framgångsresa och frihetsresa som vårt land har gjort de senaste 120 åren, eftersom fler länder kan göra den resan. Det viktigaste för att få igång en spiral av framgång är att ge dessa länder samma verktyg som vi en gång hade. Därför kommer vi liberaler att i debatt efter debatt fortsätta att fokusera på just demokrati och att vi måste stötta demokrater i andra länder, eftersom demokratin är helt avgörande för människors frihet och möjligheter.

Det är ingen slump att de minst fria länderna också är de fattigaste. Där människor inte får välja sina ledare och uttrycka sig fritt hindras de också ofta från att äga, handla, ärva, belåna eller teckna kontrakt. Det säger sig självt att sådana regler kväver människors kreativitet.

Men demokratin backar globalt för elfte året i rad. Därför beklagar vi liberaler att det allra viktigaste målet åter saknades när FN skulle anta de nya utvecklingsmålen. Demokrati är bara med som en underrubrik.

När resten av världens länder hycklar blir Sveriges roll att vara just principfast desto viktigare. Därför tycker vi liberaler åter att demokratisering måste prägla vår politik - utrikespolitiken i allmänhet, biståndspolitiken och inte minst politiken för global utveckling. Demokrati växer nämligen inte av sig själv. Det ser vi sorgligt nog i Europa i dag och på många andra platser i världen. När vi ser tillbaka på historien ser vi hur demokrati är en trädgård som vi ständigt måste vattna, och utan demokrater på plats vissnar demokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

I den fattigare delen av världen är bristen på reformer ett större problem än bristen på resurser. De lagstiftande församlingarna i dessa länder måste själva agera för att städa bort korruption och liberalisera ekonomin. Stater som i stället genomför demokratiska reformer, främjar mänskliga rättigheter, jämställdhet och öppenhet och som minskar korruption måste också belönas för detta.

När vi i dag specifikt diskuterar politiken för global utveckling känner jag mig lite grann som en veteran i utrikesutskottet. Jag var ledamot i utskottet redan 2003 när den första politiken för global utveckling antogs. Diskussionerna då och nu är mycket lika. Man kan konstatera att utmaningarna, som Hans Linde lyfte fram i sitt anförande, också är mycket lika på den fronten.

Att tala med en gemensam röst, oavsett om det handlar om handel, säkerhetspolitik, försvar, bistånd, globalisering eller mänskliga rättigheter, är ofta snårigt och svårt politiskt sett. Ibland står olika intressen mot varandra, och då är det ännu viktigare att värderingarna är skarpa.

Lackmustestet för oss alla i utrikesutskottet och för alla folkvalda ledamöter av denna kammare kommer att ske i vår då vi verkligen kommer att se den stora och ultimata konflikten i politiken för global utveckling. Det handlar förstås om den svenska vapenexporten.

Sommaren 2015 kom den så kallade KEX-utredningens förslag om ett demokratikriterium för svensk vapenexport. Kravet ska göra det möjligt att stoppa export till länder där det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i den demokratiska statusen.

En lagändring skulle ha kommit redan i april förra året, men ingenting har hänt. Nu är det snart april igen, och regeringen har fortfarande inte infört något demokratikriterium. Vi är många partier som bevakar denna fråga intensivt nu.

Herr talman! Det finns en risk att de vapen som vi säljer till despoter runt om i världen hamnar i händerna på de krafter som vi säger oss vilja motverka med andra ideal i den globala politiken. Framför allt kan det handla om islamistiska terrorister i Mellanöstern.

Kriget i Syrien har nu pågått lika länge som andra världskriget. I Syrien och Irak har vi sett hur Daish dagligen utsatt tusentals flickor och kvinnor för serievåldtäkter och hur flickor som är knappt är nio år gamla säljs som sexslavar för en tusenlapp. De flickor och kvinnor som har varit Daishs våld behöver akut hjälp av läkare och psykologer. Massiva biståndsinsatser krävs också för att säkra dessa flickors skolgång. Detta visar att en politik för global utveckling också måste hantera migrationsfältet, flyktingfältet och biståndet tillsammans, där värderingarna inte får svika.

Nu sitter Sverige i FN:s säkerhetsråd. Vi är inte där för att skapa trevlig stämning på mötena. Vi ska göra skillnad för människor på allvar överallt i världen.

Vi liberaler har valt att reservera oss med fokus på flickors och kvinnors utsatthet i krigsområden. Denna fråga måste bli enormt mycket skarpare. Vi vägrar att se på när kvinnors kroppar blir måltavlor för terrorgrupper och statliga arméer som använder massvåldtäkter som vapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

För att sexuellt våld i väpnade konflikter ska upphöra måste också straffriheten för brott mot kvinnor och flickor avskaffas. Här är det viktigt att regeringen trycker på, inte minst genom fler internationella insatser för att skydda kvinnor. Men det är också viktigt att deltagande personal utbildas enligt säkerhetsrådsresolutionerna 1325 och 1820.

Jag vill också betona att det är viktigt, som vi har nämnt i tidigare debatter, att man upprättar en fond för de kvinnor och barn som har utsatts inte minst för Daishs våld. Här kan en svensk feministisk utrikespolitik på allvar göra skillnad.

Herr talman! Världen måste jobba hårdare för att finna lösningar på konflikter, inte bara den i Syrien. Det ska vi göra genom FN:s säkerhetsråd och inom EU-samarbetet. Också här i den globala politikens absoluta finrum måste rösten vara konsekvent och tydlig på många olika sätt.

Nyligen återtog Daish världsarvsstaden Palmyra, och det rapporteras att ytterligare delar av det unika kulturarv som finns på platsen ska ha sprängts bort. På samma sätt har vi sett hur terrororganisationen har behandlat kulturarvet i Irak. Detta är också en del av en sammanhållen politik på denna front. Vi måste, tillsammans med resten av den fria världen, bättre bistå folken i Mellanöstern i deras strävan efter demokrati och fred.

För att återgå till Palmyra måste vi också delta i arbetet för att rädda allas vår gemensamma historia, och det måste vi göra uthålligt och med kraft. När krutdammet har lagt sig och människorna kan återvända måste Sverige vara redo att ge sitt stöd.

Herr talman! Sverige är ett medelstort land i EU och ett litet land i FN, men vi kan och måste göra skillnad genom att särskilt hårt driva de frågor som är politiskt känsliga för andra länder. Här kommer också politiken för global utveckling att utmanas - här måste Sverige svara upp när andra länder sviker de mänskliga rättigheter som kan vara känsliga, oavsett om det handlar om hbtq-personers rättigheter eller kvinnors mänskliga rättighet till fri abort.

Det är inte bara utifrån liberala principer eller kosmopolitiska övertygelser som det är rätt att stödja de goda krafter som med risk för livet kämpar för fred, frihet och demokrati. I dagens läge handlar det också om en ren överlevnadsstrategi. För att citera en tidigare ledare för mitt parti, Per Ahlmark: "Det är demokratin, dumbom!" Det är också någonting som är viktigt när det gäller att hålla ihop en politik för global utveckling.

Anf. 5 Sofia Damm (KD)

Herr talman! De övergripande målen för Sveriges utvecklingssamarbete måste vara att hävda människovärdet, främja mänskliga rättigheter och demokrati samt höja fattiga människors levnadsnivå. Den enskilda människans situation måste alltid vara i fokus för detta arbete. Genom ökad delaktighet i samhället, starkare civila samhällen och större spridning av makt och resurser främjas förutsättningarna för en hållbar utveckling.

De globala utvecklingssträvandena gör skillnad. FN:s millenniemål om halverad världsfattigdom, förbättrad tillgång till rent vatten och bättre levnadsvillkor i slumområden lyckades, och allt fler pojkar och flickor har möjlighet att gå i skolan. Men vi varken kan eller får vara nöjda när nästan 1 miljard människor går hungriga eller när de universella, okränkbara mänskliga fri- och rättigheterna på många håll bara är en lyx vigd åt ett utvalt fåtal. För varje mun som mättas, för varje kvinna som kommer in på arbetsmarknaden och för varje individ som tillåts tänka, skriva, tala, rösta och tillbe fritt blir chanserna till utveckling större.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Enbart biståndsinsatser kan dock inte åstadkomma ekonomisk tillväxt, frihet och utveckling, utan de måste vara en komponent i en sammanhållen politik till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter och de fattiga ländernas utveckling. Handels- och biståndspolitiken måste samverka för att de fattiga ländernas ekonomier ska integreras på ett hållbart sätt i den globala ekonomin. En friare världshandel med rättvisare spelregler är exempelvis en förutsättning för att klyftorna ska kunna minska. Det ger förutsättningar för människor i de minst utvecklade länderna att med egen kraft resa sig ur fattigdom och förtryck.

Sveriges politik för global utveckling, PGU, som vi debatterar här i dag, herr talman, sätter ramarna och ambitionsnivån för det svenska bidraget till en rättvis och hållbar global utveckling. Det svenska utvecklingssamarbetet är ett viktigt redskap i dessa strävanden, men det handlar om att alla politikområden kan och ska bidra till en hållbar global utveckling.

Det nya globala ramverket för hållbar utveckling innebär en gemensam internationell dagordning. Att Agenda 2030, till skillnad från millenniemålen, är universell ställer betydligt högre krav på länders nationella politik och på en noggrann analys av den nationella politikens globala effekter. Regeringens intention med denna PGU-skrivelse är också just att kunna analysera vilka dessa globala effekter blir, men tyvärr anser jag inte att man har nått ända fram, herr talman.

Det talas väldigt mycket om nystart, ambitionshöjning och att gå före, men för att det inte bara ska stanna vid vackra ord krävs mer konkretion än så. Var är de specifika ambitionshöjningarna? Var är de i ord, och var är de i handling? Ja, det krävs förtydligande av roller, handlingsplaner - som vi kristdemokrater dock vill ska vara offentliga - och så vidare, men det handlar också om på vilket sätt departementens särintressen tillåts styra när en fråga ska avgöras.

Målkonflikter behöver synliggöras och bli föremål för medvetna och övervägda val. Hur identifieras, adresseras och hanteras motsättningar mellan nationella mål inom olika politikområden och globala mål för att säkra en hållbar utveckling i vår värld? Något som Kristdemokraterna inte anser vara förenligt med PGU:n är till exempel den nuvarande vapenexportlagstiftningen. Det är minst sagt problematiskt när Sverige exporterar krigsmateriel till regimer som förtrycker sina medborgare samtidigt som vi ger stöd till MR- och demokratiaktivister.

Hur vill då vi kristdemokrater se att arbetet med politiken för global utveckling utvecklas? För det första föreslår vi i vår reservation att en parlamentarisk permanent kommitté tillsätts - en kommitté som med jämna mellanrum granskar regeringens och dess myndigheters arbete med genomförandet av PGU:n. Vi beklagar att regeringen saknar förslag på hur arbetet ska kunna granskas och följas upp. Hur ska riksdagen, som har till uppgift att granska regeringen, kunna följa hur regeringens resultat ser ut?

Vi vill som sagt se offentliga handlingsplaner för arbetet på de olika departementen, om vi pratar rent organisatoriskt. Regeringen har ofta en väldigt hög svansföring när det gäller öppenhet och transparens; till exempel har vi kunnat ta del planerna inför säkerhetsrådsplatsen, där vi nästan kan säga att man gick till val på devisen "mer öppenhet som både mål och medel". Detta borde gälla även PGU-arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Riksdagens beslut från 2003 om en svensk politik för global utveckling, baserad på propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling, har nämnts i debatten. Där låg vi absolut i framkant, men med stora krafttag globalt - och med Agenda 2030, Addistoppmötet om utvecklingsfinansiering och klimattoppmötet i Paris - har världen på något sätt ändå kommit i kapp, i alla fall gällande processer och synsättet med ett brett ansvarstagande. Det är positivt, men menar regeringen allvar med att vi nu 15 år senare ska kunna tala om att fortsatt ligga i framkant - tala om en omstart och nysatsning värd namnet - krävs det mer än den skrivelse vi debatterar här i dag.

Avslutningsvis, herr talman, står Kristdemokraterna givetvis bakom alla sina reservationer. De är viktiga. De handlar om ökade satsningar för att förbättra mödrahälsan och minska barnadödligheten, om att öka frihandeln och om vikten av att lyfta fram religionsfrihet - som inte ens nämns i de nya hållbarhetsmålen. För tids vinnande, herr talman, yrkar jag dock bifall bara till reservation nr 4 under punkt 1. Den handlar om möjlighet till genomförande och en granskning av PGU:n.

Anf. 6 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! I dag debatterar vi politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030.

I Demokratiska republiken Kongo bryter Dorsen kobolt i gruvan. Dorsen är åtta år gammal. Kobolten används sedan i mobiltelefoner. Barn används som arbetskraft för att vi ska få våra telefoner. Många gruvor kontrolleras av gerillagrupper, och kampen om tillgångarna driver konflikter i Demokratiska republiken Kongo och kringliggande länder. Vi får rapporter om massvåldtäkter, barnarbete och oacceptabla arbets- och levnadsförhållanden i området.

Det är på något sätt här det blir relevant att tala om politik för global utveckling. Vi kan stödja demokratiska krafter i Demokratiska republiken Kongo, och vi kan hjälpa till att bygga utbildningssystem, men om vi inte samtidigt ser till att de produkter vi efterfrågar är fria från barnarbete och inte bidrar till väpnat våld får åttaårige Dorsen fortsätta att slava i gruvan i stället för att gå i skolan. De demokratiska krafterna kommer då att fortsätta utmanas av väpnade gerillagrupper.

Politik för global utveckling handlar om att det vi gör inom biståndet ska stödjas av det vi gör inom handelspolitiken. Det vi gör på klimatområdet ska inte heller motverkas av det vi gör inom utrikespolitiken. Politik för global utveckling är så mycket större än bistånd.

Självklart finns det svåra avvägningar, och regeringen tar upp några av dem i skrivelsen. Ett exempel är just privat konsumtion och hållbar utveckling. Var och en kan se att det inte är hållbart att våra mobiltelefoner innehåller komponenter anskaffade av barn. Men hur ser vi till att vi som konsumenter kan vara med och göra skillnad? Ja, till exempel kan Sverige ställa krav på globala standarder för märkning av produkter, så att producenter tvingas ta reda på hur produktionskedjan ser ut och konsumenterna kan göra informerade val.

När det gäller flera andra konfliktmineraler - tenn, volfram, tantal och guld - tar EU och USA steg framåt för att begränsa möjligheten att sälja mineraler från illegala gruvor som finansierar väpnade grupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Barnarbete i gruvorna bekämpas också genom att det finns anständiga arbeten för kvinnor och män, med anständiga villkor och löner samt respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Detta kan Sverige jobba för bland annat genom att stödja FN:s fackliga organisation ILO, men det handlar också om hur vi utformar våra handelsavtal med fattiga länder och om utvecklingssamarbete för grundläggande socialt skydd.

Arbete är den viktigaste vägen ut ur fattigdom. Vi ska med vår samlade politik stödja sjysta villkor och en globalisering som gynnar såväl arbetstagare som arbetsgivare och samhälle.

Politik för global utveckling är ett ansvar för alla politikområden. Därför är det mycket positivt att det nu finns ansvariga på alla departement och att varje departement utarbetar handlingsplaner.

Vi har tidigare i debatten hört från bland andra Moderaterna och Centerpartiet om dessa handlingsplaner. Att arbetet är tafatt från vissa håll tycker jag dock inte kan tolkas som annat än att detta arbete har varit nedprioriterat under lång tid.

Nu gör regeringen en nystart. Om nu arbetet ute på departementen inte tickar som en klocka från första sekund så tickar det i alla fall! Vi har handlingsplaner, vi har PGU-ansvariga på varje departement och vi har interdepartementala arbetsgrupper för att utveckla arbetet. Detta är riktigt bra och en förutsättning för ett ännu bättre resultat.

Riksdagens möjlighet att följa upp arbetet med PGU tror vi är avgörande för att arbetet ska bli framgångsrikt och väl förankrat. Därför känns det skönt att regeringen i dialogen med utskottet har varit tydlig med att riksdagen ska kunna följa och utvärdera arbetet, och vi ser fram emot att fortsätta dialogen om detta.

En feministisk utrikespolitik förpliktar, och jag kan med stolthet säga att jag tycker att Sverige lyckas väl. Jämställdhet är grundläggande i regeringens hela arbete för global utveckling.

Ett viktigt område för jämställdhetsarbetet är SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Som ni säkert vet deltar Isabella Lövin i dag för Sveriges räkning på en givarkonferens i Bryssel om SRHR, som respons på den Mexico City-policy, eller gag rule, som Donald Trump återinförde som ett av de första beslut han tog som nytillträdd president.

Rätten till den egna kroppen är en grundläggande mänsklig rättighet. Men kvinnor på många ställen världen över fråntas den självklara rättigheten. Hon har inte rätt att bestämma med vem hon ska gifta sig eller när det ska ske. Hon har inte rätt att bestämma om och hur många barn hon vill föda. Hon har inte rätt att bestämma över sin egen kropp.

Detta leder självklart till stora svårigheter för många kvinnor. Många kvinnor dör år 2017 av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Många av dessa dödsfall beror på att kvinnan inte kan få tillgång till en säker och laglig abort utan tvingas att vända sig till kvacksalvare för att avbryta en graviditet som hon av olika anledningar inte kan gå vidare med.

Ingen - absolut ingen - ska tro att aborterna kommer att minska genom att man ytterligare försvårar för kvinnor att få tillgång till abortvård. Detta kommer tyvärr bara att resultera i att fler flickor och kvinnor dör av osäkra aborter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Minskad mödradödlighet var det millenniemål som var längst ifrån att uppfyllas, även om stora framsteg gjordes. Nu har vi nya globala hållbarhetsmål, och arbetet fortsätter.

Men en politik för global utveckling som kommer alla till del - såväl flickor och pojkar som kvinnor och män - handlar också om säkerhet. Väpnat våld och den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen är ett hinder för hållbar utveckling. Utöver mänskligt lidande vållar små och lätta vapen omfattande ekonomiska och sociala kostnader som hindrar länder från att utvecklas.

Förekomsten av vapen är ett stort utvecklingshinder, och svensk vapenexport är ett exempel på målkonflikter som regeringen tar upp i skrivelsen. Vi kommer senare under våren att ta ställning till en ny krigsmateriellagstiftning. Där måste hållbarhetsperspektivet vara framträdande, vilket det också kommer att vara. Svenska vapen ska inte förhindra global utveckling.

I Sydsudan har nu människor börjat att dö av svält. I detta på mark rika land svälter människor till döds. Inbördeskriget har lagt grunden, men det faktum att 9 procent av den mark som hade kunnat producera mat till Sydsudans barn är uthyrd till andra är också betydelsefullt i sammanhanget.

Landgrabbing är ett reellt problem för befolkningen i många sköra, korrumperade stater. Därför är det välkommet att regeringen i skrivelsen lyfter fram att den avser att arbeta för att främja uppbyggnaden av transparenta system som säkerställer nyttjanderätt och tillgång till mark, fiske och skog i utvecklingsländer för såväl kvinnor som män.

Detta är inte en lösning för de människor som i dag svälter i Sydsudan. De behöver akut tillgång till mat och vatten, och de behöver fred. Men långsiktigt är det vägen framåt.

Herr talman! I riksdagen finns det en bred uppslutning kring politiken för global utveckling, och vi vill från riksdagens sida tydligt vara med i det fortsatta arbetet. Det innefattar både att vi ges goda förutsättningar att utvärdera regeringen och att vi kan vara med och utveckla processen för framtiden. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Anf. 7 Hans Linde (V)

Herr talman! Nu har samtliga talare i denna debatt talat om hur viktigt det är med samstämmighet och hur viktigt det är med politik för global utveckling, men trots detta ser vi tydliga målkonflikter i svensk utvecklingspolitik. Vi ser på område efter område hur politiken på det ena området slår sönder möjligheterna för biståndet att nå sina mål och att vara framgångsrikt.

Men ingen målkonflikt i svensk utvecklingspolitik är så tydlig som den mellan svensk vapenexport och svensk biståndspolitik. Precis som Birgitta Ohlsson uttryckte det tidigare blir det här på något sätt lackmuspapperet för denna nystart. Om regeringen på allvar ska tala om en nystart för svensk politik för global utveckling måste man ta tag i de tydliga målkonflikter som har skapats av svensk vapenexport.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Förra året beviljade man tillstånd för vapenexport till Thailand, en militärdiktatur, vilket står i tydlig konflikt med ambitionen att bidra till demokratisering. Man beviljade nya tillstånd till Saudiarabien, samtidigt som denna diktatur bombar civila i Jemen. Man beviljade nya tillstånd till Pakistan, som är ett land med enorma utmaningar vad gäller mänskliga rättigheter, fattigdom och sociala klyftor.

Alla dessa är exempel på tydliga målkonflikter. Nu säger Maria Andersson Willner att hållbarhetsperspektivet kommer att vara framträdande i den nya lagstiftning för vapenexport som regeringen ska presentera senare i vår. Det är lite oklart vad detta betyder, så jag skulle vilja be om ett förtydligande.

Kommer den nya lagstiftningen som regeringen ska presentera att innebära att vi nu får en vapenexportlagstiftning som är samstämmig med biståndspolitiken? Kommer vi att få en vapenexportlagstiftning som utgår ifrån ett rättighetsperspektiv och ifrån de fattigas perspektiv på utveckling?

Anf. 8 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! Jag tackar Hans Linde för frågorna.

Jag ser fram emot den debatt som vi ska ha här längre fram under våren. Jag är säker på att regeringens förslag kommer att innehålla tydliga skrivningar om politik för global utveckling och demokratikriterier och att detta leder till ett hållbarhetsperspektiv och ett förtydligande av den målkonflikt som vi ser på området.

Anf. 9 Hans Linde (V)

Herr talman! Jag kan förstå att man i dag inte kan ge detaljer om en kommande proposition om en ny lagstiftning, men jag skulle önska tydlighet från regeringens sida. Detta borde vara självklart efter att regeringen så tydligt har talat om en nystart och om att man nu på allvar ska ta tag i de problem och brister som har funnits i politiken för global utveckling - nu ska man på allvar skapa samstämmighet.

Då borde det vara självklart att man redan nu kan säga att det förslag som man kommer att presentera när det gäller vapenexporten kommer att ligga helt i linje med politiken för global utveckling. Det borde vara självklart att man kan säga att det kommer att vara en lagstiftning som är helt samstämmig med biståndspolitiken, vilket kommer att innebära att svensk vapenexport framöver kommer att utgå ifrån de fattigas perspektiv på utveckling och ifrån ett tydligt rättighetsperspektiv.

Jag hörde Maria Andersson Willner säga att det ska finnas med skrivningar om PGU och skrivningar om ett demokratikriterium. Jag hade dock önskat att man skulle kunna vara ännu tydligare i dag, för det borde vara självklart för alla i denna kammare att vi, om vi menar allvar med den allmänt hållna retorik som vi har om PGU och samstämmighet, också borde stödja en vapenexportlagstiftning där detta gäller.

Anf. 10 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! Vapenexport är i regeringens skrivelse identifierad som en av de svåraste målkonflikter som vi har att hantera i politiken för global utveckling. Jag tror att vi kommer att stöta och blöta detta i den debatt som nu följer med anledning av det nya förslaget till krigsmaterielexportlagstiftning. Jag tror att vi kommer att vara mycket tydligare i den lagstiftningen än vad vi har varit tidigare. Det är också en ny tid. Den gamla lagstiftningen har ju några år på nacken, och det är viktigt att vi anpassar oss till det rådande läget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Jag kan inte lova att Hans Linde och jag kommer att bli helt överens i den debatten. Men jag kan lova att vi kommer att ha en grundlig diskussion om hur vi ska kunna hantera denna svåra målkonflikt, så att svensk krigsmaterielexport inte bidrar till att försämra för fattiga människor och från hållbarhetssynpunkt försämra utvecklingen i fattiga länder.

Anf. 11 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! Det finns ett stort värde i samsynen, men när formen för politiken är att försöka trycka in allt möjligt som har beslutats på olika sätt och som inte alltid är kopplat till PGU, som nollvisionen i trafiken från en av handlingsplanerna, då urholkas detta.

Den nuvarande regeringen säger sig vilja mer. Men det räcker inte, för det krävs också leverans. Alltså, jag vill ha fred på jorden och en ponny, men det kommer inte bara att hända. Ett första steg är då att lägga fram förslag som är politiska, mätbara och går att följa upp. Då är min fråga om det är Maria Andersson Willners uppfattning att den här skrivelsen bidrar till detta.

Anf. 12 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! Min bestämda uppfattning är att skrivelsen ger regeringens syn på hur man ska utveckla en politik för samstämmighet.

Sedan håller jag med Sofia Arkelsten om att vi har de nya hållbarhetsmålen. Hur vi ska hantera de två olika processerna är ett utvecklingsarbete. Men att politiken för global utveckling ska vara uppföljbar och styrd av politiska målsättningar är vi helt överens om. Jag är också överens med Sofia Arkelsten om att riksdagen har en viktig roll att följa och påtala detta för regeringen, och det tycker jag att vi har gjort. Vi har också en pågående dialog om hur vi ska kunna fortsätta med det arbetet.

Anf. 13 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! Ja, vi har en del rimliga skrivningar i betänkandet. Skrivelsen lämnar en del övrigt att önska, men vi hade något slags samarbete där som ändå var rätt bra.

Den nuvarande regeringen säger att den vill någonting, men den lägger inga direkta förslag. Det som finns i skrivelsen är grunt och anekdotiskt och går inte att följa upp. Då blir det väldigt oansvarigt och även osolidariskt, för det måste gå att följa upp och att visa resultat.

Min bestämda uppfattning är att den nuvarande regeringen måste ta ansvar. Det är snart val igen. Det håller inte att skylla på Alliansen.

Hållbarhetsmålen är nya och en enorm möjlighet, men min uppfattning är att regeringen inte tog den.

Anf. 14 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! Jag delar inte Sofia Arkelstens uppfattning att regeringen inte tog möjligheten.

Det vi kan se är en nystart. Som jag sa kanske inte allting är fulländat vid första försöket, men det finns en god vilja och en bra grund att stå på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

I skrivelsen har man redovisat några av de intressekonflikter som man särskilt har fördjupat sig i och försökt att hitta svar på, och de gäller hållbart företagande, kapital- och skatteflykt, hållbar energi, konsumtion och produktion samt säkerhet och utveckling. I skrivelsen finns utvecklat och uttalat både målkonflikter och områden där vi kan hitta en bättre synergi mellan olika politikområden. Jag tycker att det är en bra redovisning av vad regeringen gör och önskar göra i politiken just för att skapa en global utveckling.

Anf. 15 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Jag vill för klarhets vinnande få ett besked från regeringssidan om Agenda 2030 har övertagit PGU. Eller är det så att Agenda 2030 enligt regeringens bedömning är liktydigt med PGU? Det är en oklarhet som Expertgruppen för biståndsanalys såg och som vi ser när vi läser skrivelsen. Hur tolkar regeringen Agenda 2030 - som lika med PGU? Är det sant eller falskt?

Nästa fråga som jag vill ta upp rör ett spännande område i skrivelsen, nämligen mål- och intressekonflikter när det gäller företagande på svåra marknader. Här lyfter regeringen fram sin exportstrategi och talar om värdet av denna för sysselsättning, svensk konkurrenskraft och så vidare. Jag ser inte riktigt hur intressekonflikterna synliggörs och skulle vilja höra Maria Andersson Willners syn på var intressekonflikterna egentligen ligger, inte minst med tanke på att två regerings- och handelsdelegationer har besökt Saudiarabien och Iran. Vid det senaste, till Iran, hörde jag statsministern säga att han inte kände till vilka fackliga regler och facklig lagstiftning som gäller i Iran. Jag blev lite nyfiken när jag hörde detta uttalande i svenska medier, eftersom det står lite grann i kontrast till vad som anförs i den här delen av skrivelsen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag ta upp frågan om krigsmateriel. Det sägs i handlingsplanerna att PGU ska användas där den har betydelse för frågans behandling. Då undrar jag: Hur ser man då på PGU - som något generellt?

Anf. 16 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! Agenda 2030 och PGU är inte samma sak.

Vi har nu en mer omfattande global agenda som mer liknar det arbete som vi i Sverige har försökt driva under lång tid. Vi ser bredare på politikens möjligheter, och det finns också ett särskilt mål om samstämmighet.

Jag är helt övertygad om att regeringen kommer att återkomma när det gäller både Agenda 2030 och PGU och att vi kommer att få många tillfällen att diskutera detta. Men politik för global utveckling är ju ett sätt att se på politiken, medan Agenda 2030 mer ska ses som de mål vi ställt oss bakom gemensamt inom FN.

Det finns en policy för hållbart företagande. Jag vet inte om Kerstin Lundgren syftar på att man skulle haft den med tydligare även i den här skrivelsen. Men det är klart att det finns intressekonflikter och att Sverige har ett ansvar att se till vi har ett hållbart företagande i de svåra områdena.

När det gäller Iran var det en hög facklig företrädare som deltog i den svenska delegationen, så man hade täckt in det perspektivet i besöket där.

Jag har lite slarvigt skrivit PGU som sista resurs. Kerstin Lundgren får återkomma. Jag kommer inte ihåg vad du frågade om och ber om ursäkt för det.

Anf. 17 Kerstin Lundgren (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Herr talman! I delen om hållbart företagande finns ett stycke med rubriken "Mål- och intressekonflikt: Företagande på svåra marknader". Vilka mål- och intressekonflikter har regeringen identifierat? Jag har inte sett att något annat än exportstrategin lyfts fram och att det hela i princip anses positivt. Därför är jag nyfiken på att få höra vilka intressekonflikter som har identifierats.

Vad gäller Iran ska en representant för regeringen ha "informerat handelsdelegationer om hållbart företagande inklusive situationen för mänskliga rättigheter och regeringens förväntningar på deltagande företag". Om statsministern säger att man inte vet vilka regler som gäller i Iran blir detta en märklig hållning.

Slutligen vill jag, herr talman, ta upp frågan om krigsmateriel. I en av de handlingsplaner som vi hade möjlighet att läsa står det att man ska försöka ta med PGU till Exportkontrollrådet - när det har betydelse för frågans behandling. Jag undrar om PGU inte har betydelse i behandlingen av alla frågor som avser krigsmaterielexport. Här låter det som om det har betydelse i vissa fall men inte i andra. Jag är lite nyfiken på hur en sådan syn på PGU stämmer överens med vad som tidigare har framförts här.

Anf. 18 Maria Andersson Willner (S)

Herr talman! Tack, Kerstin, för påminnelsen!

När det gäller frågan om krigsmateriel och PGU har vi ju en del export till Norge. Mitt korta svar är att PGU-perspektivet kanske inte är riktigt lika relevant där.

Vad avser Iran vidhåller jag att den svenska regeringen hade en väl sammansatt delegation med bland andra höga fackliga företrädare som lyfte upp just frågor om fackliga rättigheter.

I regeringens skrivelse står det avseende mål- och intressekonflikter och företagande på svåra marknader att "det kan gälla brister i respekten för mänskliga rättigheter, jämställdhet och arbetsvillkor, miljö- och klimatmässig påverkan samt problem med korruption och svaga institutioner". Dessa intressekonflikter har man identifierat, och dem försöker man adressera i skrivelsen om politik för global utveckling.

Anf. 19 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Vi är här i kammaren i dag för att diskutera en skrivelse om PGU och Agenda 2030. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

För en utomstående låter det kanske inte särskilt inspirerande. Många förkortningar flyger runt i luften; det är PGU, Agenda 2030 och en massa olika bokstäver som har satts samman. Men bakom de torra förkortningarna döljer sig kanske den viktigaste drivkraften bakom allt politiskt arbete, nämligen viljan till utveckling.

Jag hade i går förmånen att få lyssna till en man som forskar om internationell säkerhetspolitik. Han berättade om när han var i östra Kongo. Det är en plats härjad av krig och konflikter sedan väldigt lång tid tillbaka, och här hemma är den kanske mest känd från rapporteringen om systematiska våldtäkter och övergrepp på kvinnor och flickor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Han berättade att man hade frågat dessa utsatta kvinnor vad de var mest rädda för. Vi tycker kanske att det givna svaret är: Fortsatt krig och fortsatta våldtäkter. Men de sa: Att våra barn inte får gå i skolan. Självklart vill de inte ha krig eller våldtäkter, men de såg att utan utbildning och framtidstro för barnen - en utvecklingspolitik - skulle allt detta fortsätta. Här har vi en viktig roll att spela.

När statsministern i regeringsförklaringen 2014 meddelade att den rödgröna regeringen skulle göra en nystart av PGU blev jag väldigt glad. PGU betyder som sagt politik för global utveckling. För oss som är engagerade i frågor som berör bistånd, utvecklingsarbete, utvecklingssamarbete och rättvis handel var detta mycket glädjande.

När propositionen lades fram 2004 - det är alltså länge sedan - visade Sverige framfötterna genom att sätta hela den svenska politiken i ett globalt sammanhang. År 2014 tog vi det ett steg vidare. Det vi gör här hemma i Sverige får nämligen konsekvenser inte bara för oss utan för alla människor, även för dem som lever i Somalia, Syrien, Indien och Kina. Det gäller exempelvis vår handel, vår välfärd, vårt klimat och vår miljö. Allt detta är globala frågor. Det vi gör påverkar och påverkas av utvecklingen i omvärlden. Vi kan inte lösa dessa problem inom våra egna gränser.

Omvärlden förändras snabbt. Sedan 1990 har andelen människor som lever i extrem fattigdom minskat från 37 procent till knappt 10 procent. Under samma tid har andelen kroniskt undernärda minskat med mer än 40 procent. Barnadödligheten och analfabetismen har halverats. Trots lokala bakslag har den politiska och ekonomiska friheten ökat och krigen blivit färre och mindre blodiga. Världen har blivit säkrare och bättre.

Samtidigt får vi inte luta oss tillbaka och tro att allting är löst. Vi har under de senaste åren också sett oroande trender som tyder på att våra fri och rättigheter, som har tjänat oss så väl, på allvar hotas av fundamentalister, terrorister och populister.

För bara ett par veckor sedan var jag i Bryssel, och där träffade jag de polska kvinnor som har gått samman i en grupp kallad Gals for Gals. De gick samman för att se till att människor gick ut på gatorna för att demonstrera mot de tilltänkta nya och mycket strängare abortlagarna. Polen hade redan tidigare en otroligt sträng lagstiftning. De fick ut 60 000 människor på gatorna och visade att detta inte är rätt. De vann den striden. Men vem trodde att man skulle behöva demonstrera 2017 för att få ha kvar de rättigheter som vi trodde att vi redan hade vunnit? Utrymmet för det civila samhället går på många håll tillbaka.

Klimatförändringarna skapar en allt osäkrare och farligare miljö för människor att leva i. Med den temperaturökning som vi nu ser, med uppemot två grader, kommer 30 miljoner människor i Bangladesh att bli utan mark. Allt detta drabbar inte minst de allra fattigaste hårdast.

Just av denna anledning var det ett stort steg framåt för hela det internationella samfundet och FN när man 2015 kunde enas bakom 17 globala mål för hållbar utveckling. Detta kallas Agenda 2030, och det blir ett slags PGU för alla länder.

Här i kammaren har skillnaden mellan PGU och Agenda 2030 diskuterats. När regeringen presenterade att det skulle komma ett nytt handlingsprogram och en nystart för PGU hade Agenda 2030 inte kommit - den kom ett år efter det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Agenda 2030 blir ett slags handlingsplan. Fram till 2030, vilket inte är långt borta, har världens länder åtagit sig att utrota fattigdom och hunger, bekämpa olikheter inom och mellan länder, bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen, skydda mänskliga rättigheter, främja säkerhet, jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten.

Det som så tydligt fastställdes av ett enat FN var att fattigdom och klimatarbete går hand i hand. Inget av de 17 målen kan tas bort från de andra. De bygger på varandra.

Det är häftigt att se att Sverige har tagit på sig ett ledarskap. Tidigare talade jag om att många av målen går mot det bättre. Färre lägger sig hungriga i dag än i går. Men det finns ett mål, nr 14, där trenderna är negativa, och det handlar om haven. Det finns inget gemensamt FN-organ eller någon internationell sammanslutning som har världshaven som sin "baby".

Vad hände då? Jo, Sverige räckte upp handen och sa: Vi kan ta hand om mål 14. Vi är bra på infrastruktur och på att ordna möten. Vi kan se till att det händer någonting.

Tillsammans med Fiji kommer vi nu att ordna och stå värdar för en konferens i FN-huset i New York. Det kommer att vara den största konferens Sverige ordnar sedan miljökonferensen 1972 och den största konferensen i FN-huset med annan mottagare än FN. 7 000-8 000 deltagare kommer det att vara.

Det här leder arbetet framåt. Jag är stolt över Sverige, över den här riksdagen och över vår rödgröna regering, som varit så tydliga i sitt engagemang för både PGU och Agenda 2030 som otroligt viktiga saker. Vi tar på oss den globala ledartröjan där vi kan göra det och där vi kan facilitera saker.

I departementets arbete med PGU har det varit väldigt viktigt att alla departement varit involverade. Man har fått ta fram handlingsplaner. De här handlingsplanerna gör att man måste tänka till. De konflikter som kanske uppstår ibland, som det har pratats om här, får man ha redan på departementsnivå, innan det kommer ut. Man har alltså tänkt till så det knakat och brakat innan man presenterar förslag. Jag tycker att det är väldigt bra. Den skrivelse vi diskuterar här i dag bygger på de här planerna och visar ett utdrag. Delar av det arbete som pågår är inte fullödiga, och det sägs inte heller att alla delar ska vara det.

Jag är väldigt glad över det arbete som pågår. Jag är glad över att skrivelsen visar upp delar av det arbetet, och jag hoppas att vi tillsammans kan jobba vidare med PGU och för Agenda 2030.

Anf. 20 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Jag noterar att ansvarig minister Isabella Lövin inte är här i Sverige, då en konferens i Bryssel lades samtidigt. Det gör att vi får ta debatten med statsrådet något senare. Sedan har Miljöpartiet drabbats av sjukdom hos ordinarie ledamot, och det är naturligtvis tufft att komma in så här för Emma Nohrén. Jag måste ändå, bara för protokollets skull, konstatera att PGU antogs i riksdagen 2003, inte 2004.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politiken för global utveckling i genom-förandet av Agenda 2030

Jag har också en fråga. Med tanke på att hänvisning görs till handlingsplanerna är jag nyfiken på PGU-perspektivet i handlingsplanerna. Kan möjligen Emma Nohrén beskriva det perspektiv som skulle återfinnas i handlingsplanerna, eftersom ni valde att lyfta dem specifikt i detta sammanhang?

Anf. 21 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Det är klart att Isabella gärna hade varit här, men hon har den här veckan varit i Bryssel och förhandlat fram EU:s utsläppshandel. Nu är hon på konferensen She Decides för att bygga ett momentum i framför allt frågorna om sexuell och reproduktiv hälsa, som kopplar till flera av målen inom Agenda 2030. Jag tycker att hon är ute och jobbar för de här frågorna. Det är inte så att hon smiter undan från en debatt.

Handlingsplanerna innehåller operativa mål och åtgärder som varje departement förväntas åstadkomma inom PGU. Skrivelsen bygger på de planerna. Man visar också på kopplingen mellan PGU och målen i Agenda 2030.

Anf. 22 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! För oss i utskottet som har varit på departementet och läst handlingsplaner under ett antal timmar finns det nog ett stort frågetecken angående de konkreta och tydliga målen. Det som finns är Agenda 2030mål, som man nämner att man ska bidra till eller berör på annat sätt. Men något tydligt mål för arbetet finns inte i handlingsplanerna vad vi kunde läsa, om det inte fanns någonting som regeringen inte presenterade. Vi har läst alla departements handlingsplaner och kan konstatera att det är ett rent Agenda 2030-perspektiv. Det finns inte något PGU-perspektiv annat än i rubriken. Men PGU är mer än Agenda 2030, herr talman. Jag måste avslutningsvis fråga: Anser Emma Nohrén att det är likhetstecken mellan PGU och Agenda 2030?

Anf. 23 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Nej, jag anser inte att det är likhetstecken mellan PGU och Agenda 2030. Men Agenda 2030 är ett utmärkt redskap för att utveckla mål för arbete med just politiken för global utveckling. Jag hoppas att handlingsplanerna kommer att utvecklas över tid. Det är ju något ganska nytt att man har börjat ta fram det här. Jag tycker att det är väldigt bra att det har tagits fram, att man jobbar med detta, att det händer någonting och att alla departement är involverade. Vi har ansvariga på varje departement på enhetschefsnivå. Det är viktigt att vi får till ett kommunikativt arbete från alla departements sida och att man pratar om de här frågorna. Jag ser med stor tillförsikt fram mot det fortsatta arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)