Processrättsliga frågor

Justitieutskottets betänkande 2005/06:JuU11

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 8 mars 2006

Beslut

Motioner om processrättsliga frågor (JuU11)

Riksdagen vill att regeringen ser till att säkerheten för parter och vittnen i rättegångar ökar. Det finns fortfarande allmänna domstolar där tilltalade, vittnen och målsäganden tvingas sitta i samma rum och lokaler i avvaktan på förhandlingen. Detta trots att det förekommer att målsägande och vittnen känner rädsla inför att konfronteras med en tilltalad, vissa av åhörarna eller kanske till och med den tilltalades försvarare. Det var en reservation av fem partier i justitieutskottet (m, fp, kd, c, mp) som fick stöd när riksdagen röstade i kammaren. Riksdagen sade också nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 och 2005 om processrättsliga frågor. Skälet är framför allt att det pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp men även att utskottet i flera fall anser att lagstiftningen är lämplig som den är utformad i dag.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Kammaren biföll dels reservation 26 under punkt 23 och dels i övrigt utskottets förslag till beslut

Hela betänkandet

Betänkande 2005/06:JuU11 (pdf, 637 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

85 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2004/05:A352 Jämställdhet av Annelie Enochson m.fl. (KD)
motion 2004/05:Ju213 Ovillkorlig rätt att vittna anonymt av Carl-Axel Roslund (M)
motion 2004/05:Ju251 Ersättning till nämndemännen av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (C)
motion 2004/05:Ju263 Barns inflytande på rättsliga processer av Jörgen Johansson (C)
motion 2004/05:Ju269 Nämndemännens ersättning av Rigmor Stenmark (C)
motion 2004/05:Ju278 Jurisdiktionsregler i tvistemål av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
motion 2004/05:Ju292 Liberalt fokus på brottsoffer av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2004/05:Ju330 Brott och straff av Johan Linander m.fl. (C)
motion 2004/05:Ju336 Nämndemännen av Barbro Hietala Nordlund och Kurt Kvarnström (S)
motion 2004/05:Ju339 Domstolsväsendet och åklagarväsendet av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2004/05:Ju343 Nämndemännens ersättning av Michael Hagberg (S)
motion 2004/05:Ju346 Förbättrade ersättningar till nämndemän av Kenneth Johansson (C)
motion 2004/05:Ju361 Målsägande och vittnesskydd vid domstolsprocesser av Maria Larsson (KD)
motion 2004/05:Ju364 Kraven för att bli ledamot av Sveriges Advokatsamfund av Gunnar Axén m.fl. (M)
motion 2004/05:Ju370 Vittnesstödsverksamhet av Magdalena Andersson och Bengt-Anders Johansson (M)
motion 2004/05:Ju372 Nämndemännens ersättning av Jan Lindholm och Lotta Hedström (MP)
motion 2004/05:Ju382 Särskild åtalsprövning av Jörgen Johansson och Birgitta Sellén (C)
motion 2004/05:Ju384 Rekrytering av nämndemän av Jan Björkman och Christer Skoog (S)
motion 2004/05:Ju412 Förändringar i straff- och processrätten av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2004/05:Ju413 Ersättning för nämndemän av Yvonne Ångström (FP)
motion 2004/05:Ju419 Nämndemän vid Sveriges domstolar av Agneta Lundberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (S)
motion 2004/05:Ju428 Kvotering av nämndemän m.fl. med invandrarbakgrund av Nikos Papadopoulos (S)
motion 2004/05:Ju429 Vittnesbenägenheten av Ingemar Vänerlöv (KD)
motion 2004/05:Ju451 Ekonomiska ersättningar till nämndemän av Alf Eriksson (S)
motion 2004/05:Ju467 Brottsoffer och kvinnofrid av Olle Sandahl m.fl. (KD)
motion 2004/05:Ju471 Domstolsorganisationen av Peter Althin m.fl. (KD)
motion 2004/05:Ju488 Våld mot kvinnor av Beatrice Ask m.fl. (M)
motion 2004/05:Ju489 Det svenska rättsväsendet av Johan Linander m.fl. (C)
motion 2004/05:Ju491 Nämndemannaersättning av Jan Andersson och Eskil Erlandsson (C)
motion 2005/06:A370 Jämställdhet av Göran Hägglund m.fl. (KD)
motion 2005/06:Ju202 Ränta på lån från UD av Rolf Gunnarsson (M)
motion 2005/06:Ju220 En översyn av RB 21 kap. 5 § av Maud Ekendahl (M)
motion 2005/06:Ju236 Verkställande av straff av Rolf Gunnarsson (M)
motion 2005/06:Ju247 Målsägarbiträde till efterlevande av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
motion 2005/06:Ju254 Tillsättningen av högre domare av Helena Bargholtz (FP)
motion 2005/06:Ju256 Kameraövervakning av Bertil Kjellberg (M)
motion 2005/06:Ju267 Brott riktade mot företag i Jönköpings län av Tobias Krantz (FP)
motion 2005/06:Ju275 Övervakningskameror av Ragnwi Marcelind (KD)
motion 2005/06:Ju287 Ersättning till nämndemän av Chatrine Pålsson (KD)
motion 2005/06:Ju296 Polisens möjligheter att hålla kvar vittnen av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
motion 2005/06:Ju303 Kvotering av nämndemän med invandrarbakgrund av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius (S)
motion 2005/06:Ju307 Rätten att betraktas som oskyldig av Ewa Thalén Finné (M)
motion 2005/06:Ju329 Polis och domstolar i Jönköpings län av Bengt-Anders Johansson m.fl. (M, FP, KD, C)
motion 2005/06:Ju352 Förbättrade villkor för nämndemän av Billy Gustafsson (S)
motion 2005/06:Ju356 Nämndemän av Inger Jarl Beck och Anita Jönsson (S)
motion 2005/06:Ju357 Jurisdiktionsregler i tvistemål av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
motion 2005/06:Ju361 Ersättningen till nämndemän av Birgitta Carlsson och Jörgen Johansson (C)
motion 2005/06:Ju371 Ersättning till nämndemän av Erling Wälivaara (KD)
motion 2005/06:Ju373 Oskyldigt misstänkta av Ragnwi Marcelind (KD)
motion 2005/06:Ju374 Ersättningar till nämndemän och vittnen vid svenska domstolar av Bengt-Anders Johansson och Magdalena Andersson (M)
motion 2005/06:Ju375 Forumregler för domstol och socialnämnd av Carina Hägg m.fl. (S)
motion 2005/06:Ju376 Domstolarna och åklagarväsendet av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2005/06:Ju379 Brott mot företag av Anna Grönlund Krantz och Torkild Strandberg (FP)
motion 2005/06:Ju381 Liberalt fokus på brottsoffer av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2005/06:Ju383 Sexhandeln med kvinnor och barn av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
motion 2005/06:Ju384 Ett grönt rättsväsende för framtiden av Maria Wetterstrand m.fl. (MP, -)
motion 2005/06:Ju386 Brottsoffer av Rolf Olsson m.fl. (V)
motion 2005/06:Ju395 Sekretess för vittnens identitet av Ingemar Vänerlöv (KD)
motion 2005/06:Ju402 Sexualiserat våld av Rolf Olsson m.fl. (V)
motion 2005/06:Ju403 Skyldighet att bevisa äganderätt av egendom av Heli Berg (FP)
motion 2005/06:Ju405 Nämndemän av Maria Öberg (S)
motion 2005/06:Ju408 Nämndemän vid Sveriges domstolar av Agneta Lundberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (S)
motion 2005/06:Ju419 Tvångsmedel och medborgerliga fri- och rättigheter av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2005/06:Ju420 Ekobrott och miljöbrott av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2005/06:Ju431 Ersättning för inställelse vid domstol av Birgitta Carlsson och Sven Bergström (C)
motion 2005/06:Ju437 Domstolsorganisationen och rättegångsregler av Peter Althin m.fl. (KD)
motion 2005/06:Ju452 Ekobrottslighet och bekämpning av grövre brottslighet av Anders Karlsson (S)
motion 2005/06:Ju453 Vittnesskydd av Tone Tingsgård och Agneta Gille (S)
motion 2005/06:Ju463 Polisen i medborgarnas tjänst av Olle Sandahl m.fl. (KD)
motion 2005/06:Ju466 Kraven för att bli ledamot av Sveriges advokatsamfund av Gunnar Axén m.fl. (M)
motion 2005/06:Ju479 Motion om samers underläge i markrättstvister av Paavo Vallius (S)
motion 2005/06:Ju480 Terrorism och organiserad brottslighet av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2005/06:Ju483 Brottsoffer av Olle Sandahl m.fl. (KD)
motion 2005/06:Ju515 Nämndemännens villkor av Barbro Hietala Nordlund och Kurt Kvarnström (S)
motion 2005/06:Ju524 Nämndemännens betydelse i rättsväsendet av Jan Björkman och Christer Skoog (S)
motion 2005/06:Ju532 Trygghet mot brott av Johan Linander m.fl. (C)
motion 2005/06:Ju543 Förändringar i straff- och processrätten av Johan Pehrson m.fl. (FP)
motion 2005/06:Ju545 Villkor för nämndemän av Inger Lundberg m.fl. (S)
motion 2005/06:Ju559 Utgiftsområde 4, Rättsväsendet av Beatrice Ask m.fl. (M)
motion 2005/06:L291 Sexuellt likaberättigande av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
motion 2005/06:L292 Barn vid tvister om vårdnad, boende och umgänge av Tasso Stafilidis m.fl. (V)
motion 2005/06:Sf336 Integrationspolitik - mot rasism och diskriminering av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2005/06:So3 med anledning av prop. 2005/06:30 Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner av Kenneth Johansson m.fl. (C)
motion 2005/06:So647 Barns rättigheter och samhällets skyldigheter av Peter Althin m.fl. (KD)
motion 2005/06:T610 Svensk åkerinäring av Johnny Gylling m.fl. (KD)

Beredning

Beredning i utskottet: 2006-01-31
Justering: 2006-02-14
Betänkande publicerat: 2006-02-27
Trycklov: 2006-02-27

Reservationer 53
Betänkande 2005/06:JuU11

Motioner om processrättsliga frågor (JuU11)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 och 2005 om processrättsliga frågor. Skälet är framför allt att det pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp men även att utskottet i flera fall anser att lagstiftningen är lämplig som den är utformad i dag. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet vill att regeringen ser till att säkerheten för parter och vittnen i rättegångar ökar. Partierna konstaterar att det fortfarande finns allmänna domstolar där tilltalade, vittnen och målsäganden tvingas sitta i samma rum och lokaler i avvaktan på förhandlingen. Detta trots att det, enligt partierna, förekommer att målsägande och vittnen känner rädsla inför att konfronteras med en tilltalad, vissa av åhörarna eller kanske till och med den tilltalades försvarare. De fem partierna har majoritet när riksdagen ska rösta i kammaren. Majoriteten i utskottet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, konstaterar att de flesta domstolar numera har särskilda väntrum för målsägande och vittnen och att det är en fråga som alltid beaktas när lokaler byggs om.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2006-03-08

Webb-tv Debatt om förslag: Processrättsliga frågor

8 mars 2006
Debatt om förslag 2005/06:11

Dokument från debatten

2006-03-08

Protokoll för debatten

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 101 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Vi har nu att behandla frågan om processrätten i Sverige. Processrätten utgör en länk mellan rättssäkerhet och rättstrygghet. Rättssäkerhet handlar om att människor ska få en bra rättegång. Helst ingen ska dömas oskyldig, det ska vara ordning och reda och det ska vara förutsägbart. Rättstrygghet å andra sidan handlar om det faktum att man vill att människor som har blivit utsatta för någon annans missdåd ska få upprättelse och att den person som har begått brottet ska kunna gripas, lagföras och få en lämplig påföljd. Det säger sig självt att det finns en viss målkonflikt mellan dessa ibland. Skulle någon bara betona rättssäkerheten, vilket det finns vissa organisationer som jag träffar på ibland som jag tycker gör, då ska man helst aldrig döma någon, för alla kan ju vara principiellt oskyldiga. Betonar man bara rättstryggheten kan man gå väldigt långt och säga att våra myndigheter ska ha vilka möjligheter till åtgärder som helst. Vi har nu i detta betänkande att behandla just processrätten, det vill säga hur regelverket ska se ut. Men det är ju mycket som avgör förutom det som vi bestämmer i dag. Något som också avgör är vilken ekonomi vi skickar med. Vi kan reglera domstolarna i rättegångsbalken som vi gör. Vi kan reglera säkerheten i domstolarna, vilket vi kommer att debattera i dag. Vilka processuella regler gäller för vittnen, åtal etcetera? Hur ska själva processen gå till? Ska man tillåta personer att vara med på telefon och sådant? När vi diskuterar detta är det viktigt, men det är också viktigt vilka resurser man skickar med. Då är det tyvärr bara att konstatera att verkligheten för våra domstolar är ganska bister. Det påverkar också såväl rättstrygghet som rättssäkerhet. Det handlar också om vilka värderingar vi stoppar in. Vilken balans väljer vi mellan rättssäkerhet och rättstrygghet? Ingen i Sverige ska ju fällas till ansvar för brott om det inte är ställt bortom allt rimligt tvivel. Det är den balans vi har valt. Jag tycker att den är bra, och den ska vi upprätthålla. Men det leder också till diskussionen: Tänk om det kan bli fel? Därför kommer vi också i dag att diskutera reglerna om bland annat resning till Högsta domstolen för det fall det kommer fram nya fakta. Jag måste säga till mina kolleger här i kammaren i dag att jag - ni också, gissar jag - får en del brev och samtal från domare i Sveriges domstolar och även från lagmän som är väldigt oroliga över kvaliteten på den verksamhet man bedriver i domstolarna. Det är trist att behöva konstatera att de känner sig ganska övergivna och har svårt att klara de målsättningar som vi ställer upp härifrån riksdagen när det gäller att på ett bra sätt balansera rättstrygghet och rättssäkerhet. På det temat kan jag också konstatera att vi har en justitiekansler som är väldigt oroad över att det finns många människor som är - oskyldigt dömda är väl att gå för långt - dömda på felaktiga grunder. Personligen vill jag gärna lägga till att jag också är ganska orolig över rättstrygghetsaspekten, att det är väldigt många människor som är skyldiga som går ute på våra gator och inte får den påföljd som är tänkt. Men detta hör även till saken, och därför har Folkpartiet liberalerna en reservation i det här betänkandet som handlar om reglerna för att återta och pröva mål igen. Har vi ett stressat och pressat rättsväsende, där man diskuterar kvaliteten på förundersökningarna och kvaliteten på domslut och för den delen domsskäl, är det viktigt att vi ser över om reglerna i dag är relevanta när det gäller resning till Högsta domstolen. Det är en mycket viktig rättssäkerhetsfråga, som Folkpartiet självklart yrkar bifall till. Det handlar också om balans. Förutom principer, värderingar och praktiska möjligheter handlar det också om att man balanserar och är pragmatisk. Som jag sade skulle rättssäkerhet kunna kosta hur mycket som helst, men det kanske också är så att juridiska processer inte får ta hur lång tid som helst, därför att i tidsutdräkten ligger också en kvalitetsfråga. Det är därför vi från den borgerliga alliansen är så kritiska till att regeringen och dess stödpartier tillåter och accepterar de enorma köer som finns till våra domstolar, den unika plats vi har i en demokrati och en rättsstat att lösa konflikter mellan enskilda och konflikter då människor har begått brott gentemot staten eller gentemot andra människor. Herr talman! Jag vill kort gå in på några frågor som är aktuella i det här betänkandet. Då tittar jag bland annat på tvångsmedlen. Det är väldigt viktigt att vi ser till att det finns en bra balans mellan effektiva verktyg att bekämpa brott men också kontroll både före, under och efter de här tvångsmedlen. Jag kan konstatera att majoriteten är mycket nöjd med hur det ser ut på detta område i dag. Man avvaktar regeringens arbete. Där känner jag att man är på väg att komma fram i en viktig fråga, nämligen den om skyddsidentitet. Det handlar alltså om att möjliggöra så kallad infiltration. Vi ska se till att få en ordning där statens tjänstemän har ansvaret för att ta kontakt med grova kriminella, i stället för att, som fallet är i dag, på mycket tveksamma grunder och ur rättssäkerhetsaspekt näst intill oacceptabelt ofta tvingas använda sig av privata informatörer. Det arbetet är på gång och kommer snart att genomföras, men från Folkpartiets sida har vi synpunkter på det. Vi tittar också på frågan om provokativa åtgärder. Denna fråga är i dag i praktiken oreglerad. Det finns en del JO-utlåtanden som styr detta, och några myndigheter har instruktioner. Också denna fråga måste vi komma framåt med. Här ges dock inga signaler om när man tror att det kan ske. Beredningen av den mycket viktiga frågan om kameraövervakning pågår - jag har ingen anledning att tro något annat. Då måste majoriteten se till att ha kvar den absoluta utgångspunkten att övervakningen ska tillståndsprövas så att vi som medborgare vet om den. Vi ska kunna gå till en plats och se var det finns övervakningskameror samt på vilka grunder dessa beslut fattats. Jag tror att bevakningskameror, övervakningskameror, har en viktig roll att spela, men det är samtidigt viktigt att känna att det finns en kontrollmekanism så att inte vem som helst får skruva upp en kamera hur som helst. Nu finns begäran om att få skruva upp kameror på alla möjliga konstiga ställen, till exempel vid kyrkor. Tack och lov har de fått avslag från myndigheterna i de fallen. Folkpartiet lyfter fram både stort och smått i sina reservationer. Bland annat tittar vi på problemet med de människor som kommer till Sverige för att systematiskt begå brott. Stöldligor från andra länder drar in över Sverige och länsar sommarstugor och annat. Vi är alla överens om att dessa personer ska lagföras. Ibland lämnar de Sverige med en stor kärra där man hittar några enskilda saker som man vet är stöldgods, samtidigt som det finns starka misstankar om att även de övriga sakerna är stöldgods. Det kan vara kaffebryggare, mikrovågsugnar, tv-apparater, skidor, pjäxor - saker som med största sannolikhet är stulna men där det i dag inte finns några processuella medel för att kunna belägga godset med beslag eller kvarstad för att sedan utreda om även dessa saker är stulna. Det lyfter Folkpartiet fram i en av sina reservationer. Jag tycker att Moderata samlingspartiet har en bra reservation som handlar om att se över möjligheterna att använda sig av obligatorisk häktning vid straff på minst två år, alltså även försök och förberedelse av brott, ifall det inte är uppenbart onödigt. Det är viktigt att markera allvaret i detta. Det är egentligen inte obligatoriskt, för det finns ett undantag, men Folkpartiet avser att i den delen stödja Moderaterna ifall de yrkar bifall till den reservationen. Det är viktigt att det blir tydligt att allvarliga brott medför konsekvenser. Huvudregeln ska vara häktning. En fråga som debatteras mycket i dag - och inte bara i dag vill jag understryka - är den om skydd för utsatta kvinnor. Vi kan konstatera att reglerna för tillträdesförbud fungerar sådär. Här lägger vi fram förslag om att förstärka skyddet. Jag vill dock understryka att det inte enbart gäller utsatta kvinnor. Det ska finnas en tydlig balans mellan rättstrygghet och rättssäkerhet. Även om ingen ännu är dömd, även om det ännu inte är klart och man inte vet vad personen kommer att göra måste ändå tryggheten för den enskilda individen markeras. Det tycker vi är viktigt. Herr talman! Jag ser att min talartid rinner i väg. Jag hoppas att vi får en diskussion om de stora frågorna, om hur vi i Sverige ska balansera rättstrygghet och rättssäkerhet, för dagens lagstiftning är väldigt gammal och skapad i en helt annan tid. Men vi ska också diskutera de små förändringarna så att det snabbt blir lite bättre på olika håll. Där har vi gett våra förslag. Folkpartiet står bakom sina reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall bara till reservation nr 34 under punkt 29. Den handlar om det som jag inledde mitt anförande med, nämligen vikten av att vi inser hur det ser ut i dag. Verkligheten är den, vilket väl också Justitiekanslern varnar för och som jag märker när jag är ute i Rätts-Sverige, att man är oroad över kvaliteten i våra domstolar. Det är bättre att bevilja korrigering eller resning i Högsta domstolen en gång för mycket för att ingen ska behöva betala det fruktansvärda pris det innebär att på felaktiga grunder bli dömd och inlåst, berövad sin frihet. Vi måste slå vakt om principen att hellre fria än fälla. Det är en viktig grundbult i den rättsstat som jag tycker att Sverige ska vara. Där ska vi vara bland de bästa i världen.

Hillevi Engström (M)

Anf. 102 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 och 26, och jag står också bakom vårt särskilda yttrande. Vi står förstås bakom alla de 18 reservationer som vi har och där vi alltså har andra åsikter än majoriteten. I betänkandet om processrätten, som vi nu debatterar, behandlas 134 motioner. Förslagen innehåller en mängd väsentligheter kring tvångsmedel, bevisning, skydd för vittnen, nämndemän och hur domare utses. Samtidigt kan vi konstatera att Socialdemokraterna, regeringspartiet, föreslår avslag på samtliga 134 motioner. I betänkandet skriver majoriteten i stället om allt det beredningsarbete som pågår inom regeringen. Jag har räknat och kommit fram till att man i betänkandet skriver beredning, analys, överväganden, utredningar och arbete pågår mer än femton gånger. Ja, en gång skriver man också att regeringen avser att tillsätta ytterligare en utredning. Alla dessa beredningsåtgärder tar för lång tid. Det har blivit ett alibi för regeringen att inte göra någonting utan förlänga tiden för dessa viktiga beslut. För majoriteten i utskottet är det också ett alibi för att avstyrka alla motionsförslag, alla goda idéer, och bara sitta lugnt och vänta. De fler än hundra motionerna visar på vikten av dessa frågor. Herr talman! Det är orimligt att det ska ta så lång tid. Låt mig ge ett exempel. Det gäller nämndemännen. I Sverige finns 7 000 nämndemän, eller lekmannadomare, som de också kallas. De har ett lika stort ansvar för dömandet som juristdomarna. De har även ett uppdrag att representera oss i allmänheten, vårt goda omdöme och vår kunskap om hur samhället ser ut. Då borde nämndemännen självklart också vara en spegelbild av vårt samhälle. I dag är den genomsnittlige nämndemannen över 60 år gammal. Enligt en debattartikel, som jag hade nöjet att läsa i går, finns det en nämndeman som är under 19 år och fler än 2 000 som är äldre än 66 år. Det saknas också människor med annan etnisk bakgrund än den helyllesvenska. Det saknas yngre personer. Det saknas folk inom vissa yrken - företagare, män i det privata näringslivet, kvinnor i karriären och så vidare. Uttaget av nämndemännen är alldeles för snävt. Eftersom nämndemännen ska representera allmänheten har de ett viktigt uppdrag att vara trovärdiga. Det samhälle som brottsoffren och de tilltalade befinner sig i måste även nämndemännen i högre grad befinna sig i. Jag tror att representativa nämndemän är en förutsättning för ett högt förtroende för våra domstolar. Numera ska dessutom tyngdpunkten i dömandet ligga i första instans, alltså i tingsrätten, och där är lekmannadomarna, nämndemännen, i majoritet. Därför blir det extra viktigt att de verkligen är en spegelbild av samhället. De får gärna vara pensionärer födda i Sverige men inte i lika stor utsträckning som i dag. Nämndemännen utses av de politiska partierna och får ersättning för sitt arbete. Den ersättningen regleras i en förordning från 1982. Kan ni gissa hur mycket pengar de får för att vara nämndemän en hel dag? Jo, hela 300 kr, oavsett hur många mål de avgör. Om nämndemannen får ett löneavdrag från arbetsgivaren - alla är trots allt inte pensionärer - ersätts detta av Domstolsverket, och då får man ingen ersättning för sitt uppdrag. Det innebär att till och med de 300 kronorna dras bort. Det vill vi moderater tillsammans med övriga inom alliansen ändra på. Frågan om nämndemännen har utretts under lång tid. Det fanns en kommitté, Nämndemannakommittén, som redan 2002 lade fram sitt betänkande. Det var för mer än fyra år sedan! Och då ska man komma ihåg att det pågick ett arbete under en viss tid, säkert ett år, kanske mer, innan regeringen tillsatte Nämndemannakommittén, som sedan arbetade under ett par år. Det har alltså varit en process på sex, sju, åtta år - vad vet jag. Det kan vara fråga om ännu längre tid. Är det rimligt, herr talman, att nämndemännens ersättning på 300 kr ska diskuteras under så många år? Vi moderater menar att det behövs seriösa förändringar och att nämndemännens villkor måste förändras, och där är vi överens i alliansen. Vi vill också att kostnader för barnomsorg ska kunna täckas in, så att även de som är hemmavarande med barn ska kunna ta ett uppdrag som nämndeman utan att förlora på det. Men vi vill också, som jag sade tidigare, att nämndemännen ska spegla samhället. Och vi vill ha den här kvoten, den fria kvoten på 25 %, som en enig Nämndemannakommitté föreslog redan för fyra år sedan. Det har vi alltså motionerat om. Sedan läste jag till min glädje en debattartikel av Miljöpartiets främsta företrädare, Leif Björnlod, i går i Göteborgs-Posten. Han skriver just om vikten av den fria kvoten, att inte alla nämndemän har partibeteckning. Miljöpartiet har diskuterat en lagrådsremiss med regeringen, som det tydligen beslutades om i förra veckan. Leif Björnlod skriver så här i den debattartikeln: "Vi kan inte för vår del uppfatta detta på något annat sätt än att socialdemokraterna hellre låter män och kvinnor med gedigen bakgrund i det egna partiet (och som är över 66 år) vara nämndemän, än att låta ungdomar från förorten, ledaren för idrottsföreningen, skolledaren eller imamen från moskén, bli nämndemän." I och med det inser jag att om Miljöpartiet tar den här frågan på det allvar som den förtjänar har det sannolikt blivit en majoritet i riksdagen för alliansens reservation nr 47, för den betyder just att vi ska införa en fri kvot av nämndemän. Eller är det så, Miljöpartiet, att ni hellre är utan kvot för att den inte blir exakt lika stor som ni önskar, det vill säga hälften? Väljer ni hellre att rösta på er egen reservation? Då får vi ju ingen förbättring alls. Min förhoppning är att det blir en majoritet och att den fria kvoten kan bli en realitet, men det återstår att se. Det fanns för övrigt väldigt mycket tänkvärt i den debattartikel som Miljöpartiet skrev, så jag vill även uppmana Socialdemokraterna att ta del av den. Det finns kloka resonemang som också fäster en större tilltro till domstolarnas roll. Det finns i det här betänkandet även en hel del annat som jag vill trycka på. Som Johan Pehrson sade tidigare vill vi moderater införa en så kallad obligatorisk häktning. Låt mig förklara lite grann vad det innebär. Den ska inte gälla för vilka brott som helst, utan den ska gälla vid särskilt grova brott. Den kommer att få effekt särskilt för kvinnor som utsätts för brott. Jag har ett exempel. I dag är det i princip obligatoriskt att man häktar en gärningsman som är misstänkt för brottet våldtäkt. Det beror på att det är ett minimistraff på två år för våldtäkt. Men låt oss säga att gärningsmannen inte har hunnit slutföra sitt dåd. Han blir avbruten av att det kommer en förbipasserande i parken. Fastän han vill genomföra våldtäkten går den inte att genomföra, utan det stannar vid ett försök. Då blir gärningsmannen misstänkt för ett försök till våldtäkt, och det är inte ett brott som det är obligatorisk häktning för. Vi tycker att den här mannen i parken eller i badhuset ska häktas. Så är det inte i dag. Vi menar inte att det ska bedömas på ett annat sätt när det är ett försök, att den mannen ska kunna gå fri när han har varit inne på polisförhör i avvaktan på domstolsförhandling. Men majoriteten, Socialdemokraterna, tycker att det är bra som det är. De menar i betänkandet att den olägenhet - det står faktiskt så i lagtexten - som det blir om gärningsmannen låses in för ett försök till exempel till våldtäkt inte står i proportion till behovet. Men jag kan lova, herr talman, att den kvinna som blivit utsatt för ett våldtäktsförsök kommer att låsa in sig själv om hon vet att gärningsmannen är ute. Moderaterna tycker alltså att häktning bör bli obligatorisk vid försök till brott där straffsatsen är minst två års fängelse. Nu hörde jag till min glädje att Folkpartiet också tycker det. Det kanske är lite sent påkommet men bättre nu än inte alls. Avslutningsvis: Vi har 34 reservationer, och vi vill förbättra många saker som inte fungerar. Ytterligare en fråga, som kanske inte är lika viktig som det här med våldtäkten men som ändå är viktig för den det berör, handlar om tillträdesförbudet till affärer. Om en butiksinnehavare i Ica griper en person för stöld och det blir handgemäng tycker vi moderater att den butiksägaren aldrig ska behöva släppa in den tjuven igen. I vart fall ska det kunna vara ett tidsbegränsat förbud. Det är inte rimligt att ta större hänsyn till att tjuven vill gå och handla öl på Ica och att personalen då ska möta honom där dagen efter. Affärsinnehavaren borde få besluta om han vill släppa in en tjuv eller en våldsam person i sin butik igen. Det finns många frågor där man kan förbättra, och om Socialdemokraterna tar brottsbekämpningen på allvar vore väl det här ett bra exempel. Det sista jag tänkte ta upp handlar om att alla brott ska utredas och lagföras. Det ska utredas även när någon smiter från en restaurangnota eller en taxikörning, och det ska lagföras. Så är det inte i dag. Jag tror att jag stannar där så länge.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 103 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag vill bara försäkra Hillevi Engström om att vår syn när det gäller att skydda människor som är utsatta för brott är solid. Jag ska erkänna hur det har varit. Det har varit ett förbiseende när vi har arbetat med detta. Vi är övertygade, efter internationella jämförelser och diskussioner med såväl rättsvårdande myndigheter som ideella brottsofferorganisationer, om att detta är ett verksamt institut. Det är ingenting som vi har kommit på nu, utan vi tycker att det är bra. Men vi är glada åt att Moderata samlingspartiet är så tydligt. Men jag ska också lyfta fram en fråga där jag önskar att Hillevi Engström kanske kan vara beredd att göra en liten pudel så här i kammaren, det vill säga att man stöder någonting som man efter en viss eftertanke tycker är viktigt. Det gäller reglerna för den absoluta rättssäkerheten. Vi vet, du och jag, hur det ser ut i våra domstolar - Hillevi Engström sitter ju i Domstolsverkets styrelse. Jag tänker på pressen och stressen. Jag gissar att Hillevi också får brev från lagmän som är oroade över kvaliteten i våra domstolar. Detta kan man se tillsammans med informationen om riksåklagarens särskilda grupp för att värna rättssäkerheten. Riksåklagaren har ju varit mycket oroad över att domarna inte håller hela vägen. Människor är inlåsta för länge. Åklagarna är, i motsats till vad vissa försöker hävda, också skyldiga att vara objektiva och stå för den rättssäkerhet som framgår av rättegångsbalken. Och, som jag sade tidigare, Justitiekanslern lyfter ofta fram detta. Kan inte Moderata samlingspartiet då tänka sig att ett stressat, pressat rättsväsende måste få något lättare att göra fel till rätt, även om det har gått några år? Är man beredd att se över en möjlighet? Vi säger inte exakt hur det ska se ut, men det handlar om att förstärka möjligheterna till resning för att garantera rättssäkerheten och minska rättsförluster för enskilda och att stå på den enskilda individens sida.

Hillevi Engström (M)

Anf. 104 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det som är roligt i alliansen är att vi har ett väldigt bra samarbete. Vi har redan nu arbetat fram konkreta förslag som vi är överens om på i princip alla områden inom rättsväsendet. Därför är jag inte så orolig för att vi inte ska kunna diskutera även den här frågan. Den har inte varit uppe i alliansens arbetsgrupp än, men när den kommer upp kommer vi moderater självklart att titta ännu närmare på den. Jag delar nämligen uppfattningen att en skyldig person hellre får gå fri än att en oskyldig låses in. Det är en grundläggande princip i en rättsstat, så jag ser inget bekymmer med att vi tittar lite närmare på den frågan. Vi har ju också, till skillnad från majoriteten, deklarerat vad vi står för i de här frågorna, så att jag är förhoppningsfull. Vi löser även detta.

Peter Althin (Kd)

Anf. 105 Peter Althin (Kd)

Herr talman! Ärade ledamöter, framför allt de närvarande men även de frånvarande, och alla åhörare! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation nr 26 under punkt 23. I det här betänkandet behandlas, som vi redan har hört, 134 motionsyrkanden avseende en mängd frågor som har bäring på tvångsmedel, bevisning, stöd och skydd för vittnen, säkerhet i domstolar, nämndemän, utnämning av högre domare med mera. Det här är oerhört viktiga frågor för samhällets rättssäkerhet, samhällets rättstrygghet. Det är därför, tycker jag, besvärande att majoriteten i stort sett när det gäller alla dessa frågor avslår motionsyrkandena. För oss kristdemokrater är detta viktiga frågor, och vi tar dessa förslag på allvar - förslag för att uppnå ett rättssäkrare samhälle med större förutsebarhet och större rättstrygghet. Jag tänker inte, herr talman, gå in på alla våra reservationer - det kan möjligtvis kännas som en uppmuntran inte bara för talmannen utan även för andra - men jag ska ta några av punkterna för att följa rättskedjan. Vi har en reservation, nr 9, om forskning om förundersökningarnas kvalitet - en oerhört viktig fråga. Varför har förundersökningarna så ofta så dålig kvalitet? Bland annat kan det konstateras att majoriteten av förundersökningarna läggs ned, och frågan är då varför. Vad beror förundersökningarnas bristande kvalitet på egentligen? Det vore intressant att veta. Vi har sagt att det är nödvändigt med ytterligare forskning om förundersökningarnas kvalitet. Om förundersökningarna håller dålig kvalitet finns nämligen en risk att brottsoffrens rättigheter åsidosätts. Detta är en viktig rättssäkerhetsfråga. Man kan säga att detta är grunden för lagföringen, för med dåliga förundersökningar blir det dåliga rättegångar och ett dåligt utslag av förhandlingen. Här vill vi lägga kraft på att försöka få ytterligare och bättre forskning. Jag fortsätter i rättskedjan, herr talman. När det gäller delgivning av åtal tycker vi - det är reservation nr 11 för den som vill följa med - att delgivningssystemet måste ses över. Det är oerhört ofta som det fallerar. Man kan hålla sig undan under den tid som krävs för att en preskription ska hinna infalla. Sedan spelar det för min del inte så stor roll om det är polisen eller kronofogdemyndigheten som ska få bättre resurser för att effektivt kunna delge ett åtal. Detta är en viktig fråga i rättskedjan för ett rättssäkrare samhälle. Om jag fortsätter i rättskedjan kommer jag till själva förhandlingen. Det finns nu nya bestämmelser när det gäller bevisning i hovrätten som är väldigt såsiga och svåra och få grepp om. Vad menar de? Vilka slutsatser ska man dra av dem? Målsättningen är uppenbarligen att det ska bli besvärligt att höra om vittnen eller andra bevispersoner. Endast då det blir aktuellt att ställa nya frågor ska man kunna göra ett omförhör. Det är mycket märkligt. Vem bestämmer om det ska ställas nya frågor? Hur kommer det att fungera? Jag ifrågasätter starkt om detta är förenligt med Europakommissionens artikel 6 om en rättvis rättegång. Ett samhälle där vi upplever att rättegångarna inte är rättvisa är ett samhälle som saknar rättstrygghet, som saknar den elementära tryggheten i domstolarna. För att man ska känna trygghet i förhandlingen är det viktigt, menar jag, att jag kan föra fram den bevisning som jag anser är nödvändig. Därför har vi i reservation nr 23 föreslagit att den regel om bevisning i hovrätten som nu är införd tas bort. En annan viktig fråga som också har med rättskedjan att göra är: Hur ska vi involvera föräldrarna i förhandlingar där ungdomar under 18 år antingen står som målsägande, finns med som vittnen eller är tilltalade? Hur ska vi engagera föräldrarna? Här ligger det till så - som möjligen någon känner till; annars kan jag tala om det - att den målsägande får ersättning när han kommer till förhandlingen. Den tilltalades föräldrar kan också få ersättning för kostnaden för att inställa sig. Föräldrar till en målsägande och föräldrar till vittnen får dock ingen ersättning. Förslaget för att få ett rättstryggt samhälle och rättstrygga förhandlingar och för att engagera föräldrarna under förhandlingen är alltså att föräldrar till barn under 18 år, alldeles oavsett om barnen är tilltalade, målsägande eller vittnen, ska få ersättning för sin inställelse så att man får med föräldrarna i förhandlingen. Här har vi inte kommit särskilt långt. Jag besökte förra året Brasilien och såg hur ungdomsdomstolarna fungerade. Där såg man med skärpa och med starkt engagemang från domaren i ungdomsdomstolen till att föräldrarna var med. När det kom fram till beslut såg man också från domstolens sida till att föräldrarna fanns med i behandlingen. Att se till att föräldrarna finns med är en viktig rättssäkerhetsfråga. Jag har varit med om många förhandlingar där föräldrarna inte kände till att barnet var vare sig målsägande, tilltalad eller vittne. De visste ingenting om detta och fanns inte med förrän långt senare. En annan del när det gäller rättstryggheten och rättssäkerheten är medborgarnas förtroende för domstolarna. Där handlar det inte minst, vill jag säga, om utnämningsförfarandet när det gäller de högre domarna. Här finns egentligen ingen insyn. Det är ett så kallat kallelseförfarande, och när det gäller hur det går till är det ganska mörkt. Ska medborgarna tro på att vi har de bästa domarna i de högre instanserna måste det vara öppenhet i tillsättandet av domarna. Detta har vi också ett förslag på i reservation nr 41, som vi har tillsammans med alliansbröderna Moderaterna och Folkpartiet. Slutligen finns det en reservation, nr 26, om parters och vittnens säkerhet. Det är den, herr talman, som jag har yrkat bifall till. Där står nämligen hela alliansen med, tillsammans med - i varje fall än så länge - Miljöpartiet. Det är av stor vikt hur det fungerar i själva domstolslokalen. Nu byggs det nya domstolar som blir bättre än de varit tidigare, men fortfarande finns det väldigt många domstolar där vittnen, tilltalade, målsägande, advokater och åklagare finns i samma rum. Många målsägande vill inte träffa en tilltalad. Många vittnen vill inte träffa motpartens vittnen. Man känner osäkerhet och otrygghet. Här menar vi att regeringen bör vidta åtgärder för att se till att säkerheten för parter och vittnen ökar. Allt detta är en del i hela intresset för ett rättstryggt och rättssäkert samhälle. Dessa processrättsliga frågor är oerhört viktiga för rättssäkerheten, för rättstryggheten, för tryggheten för vittnen, för tryggheten för parter och för tilltron till domstolarna. Men som jag redan har avslöjat, herr talman, nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 26. Jag står dock bakom alla Kristdemokraternas reservationer.

Rolf Olsson (V)

Anf. 106 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Dagens debatt innefattar många skilda områden inom processrätten som har varit föremål för en lång rad motioner väckta framför allt under allmänna motionstiden. Jag avser att ta upp några sådana områden där Vänsterpartiet har reservationer. Jag börjar, herr talman, med ett område som återkommer vid väldigt många rättspolitiska debatter i dessa dagar, nämligen tvångsmedelsanvändningen och de principiella frågorna kring den ökande övervakningen. Det går knappt en dag utan att det diskuteras och görs utspel för och emot nya former av övervakning och ökad omfattning av redan existerande övervakningsformer. Två högaktuella lagförslag som Lagrådet uttalat skarp kritik mot är förslagen om buggning respektive preventiv tvångsmedelsanvändning. Vi lär snart få anledning att återkomma till dessa. Herr talman! I dagens betänkande finns också punkter som knyter an till övervakningsfrågorna. Jag tänkte börja med några ord om kameraövervakningen. Antalet övervakningskameror i samhället ökar stadigt, och användningsområdena ökar likaså. Det finns i många fall skäl till kameraövervakning, det vill jag säga, men det finns också anledning att då och då ifrågasätta den höga tilltron till alla dessa kameror som undergörande trygghetsmedel. Men som sagt: Många kameror finns, och det är mycket viktigt att kameraövervakningen sköts under kontrollerade former och med restriktivitet. Det finns anledning att diskutera tillståndsgivningen och tillsynen över kameraanvändningen. I dag är det landets länsstyrelser, ett drygt 20-tal myndigheter över hela landet, som behandlar och handlägger dessa ärenden. Detta innebär en betydande risk för olikartade bedömningar över landet, och det är otillfredsställande. Det är många människors personliga integritet som står på spel. Det behöver tas ett samlat grepp kring dessa frågor. Det får inte spreta alltför mycket över landet. Integriteten och rättssäkerheten skulle vinna på att en myndighet handlade dessa ärenden, menar vi i Vänsterpartiet. I väldigt många andra europeiska länder är det dataskyddsmyndigheterna som sköter tillståndsgivning och tillsyn. Vänsterpartiet anser att det i Sverige bör vara Datainspektionen som ska handha tillståndsgivning och kontroll av kameror på allmänna platser. Herr talman! En annan mycket viktig aspekt vid tvångsmedelsanvändning är att den som till exempel blivit hemligt avlyssnad i efterhand får information om detta. En person som efter avlyssning blir åtalad får bevisningen presenterad och kan bemöta den. Vi vet dock att ett mycket stort antal personer blir föremål för hemlig avlyssning eller hemlig teleövervakning utan att det leder till rättsliga åtgärder, och dessa personer förblir ovetande om vad de utsatts för. Alltså får de personer som åtalas reda på att det skett en avlyssning, men de personer där misstankarna inte bekräftats får leva i ovisshet om vad de utsatts för. Det är i sanning en paradox. Vi kan i sammanhanget konstatera att Lagrådet i sitt yttrande över buggningsremissen är kritisk till att remissen inte innehåller skrivningar om rättsmedel i form av till exempel skadeståndsmöjligheter för de utsatta. Detta är en principiellt mycket viktig fråga när det gäller tvångsmedel. Nu är det ju inte säkert att en avlyssningsåtgärd eller liknande varit obefogad även om ärendet inte lett till åtal, men en upplysningsplikt för rättsväsendet skulle ge den enskilde rätten att få sin sak prövad. Det torde vara en åtgärd som skulle gynna rättssäkerheten och öka tilltron till rättsväsendet. Det är Vänsterpartiets mening att om det vid en prövning visar sig att åtgärden varit obefogad ska skadestånd kunna utgå. Detta framgår av reservation 30, som jag härmed yrkar bifall till. Herr talman! Det ska starta ett utredningsarbete kring lagstiftningen om barnpornografi, och för Vänsterpartiet är det mycket viktigt att på alla sätt stärka barnens ställning som brottsoffer. Därför bör dessa barn ges rätt till ekonomisk ersättning och målsägandebiträde. För att vidare säkerställa principen att barnets bästa ska stå i fokus anser vi att i mål om vårdnad, boende och umgänge det bör upprättas särskilda barnprotokoll med motiv kring vad som är bäst för barnet, som en bilaga till domen. Det menar vi stärker principen om barnets bästa i rättsprövningen, och dessa förslag har vi framfört i en av våra reservationer, nämligen reservation 18, som jag också yrkar bifall till. Min partikamrat Tasso Stafilidis kommer att senare utveckla ytterligare talan kring reservationen och frågorna om barnens ställning som brottsoffer. Herr talman! Att vittna i en rättegång kan upplevas både svårt och skrämmande för många människor. För många vittnen är domstolen en ovan miljö, och vittnen kan känna sig starkt ifrågasatta och kränkta under de ibland mycket pressande förhandlingarna. För många vittnen är vittnesstöd en mycket viktig resurs, och det finns starka skäl till att ytterligare stärka en utbyggd och välfungerande vittnesstödsverksamhet över landet. Vittnesstödet sker i dag i ideell regi, främst genom brottsofferjourerna, och det är Vänsterpartiets mening att så bör det fortsätta fungera, men tillräckligt ekonomiskt stöd till verksamheten måste säkras framöver. Det pågår beredningsarbete, och en proposition är att vänta, varför vi avvaktar med yrkanden förutom på en punkt. Frågan om huvudmannaskapet anser Vänsterpartiet att riksdagen redan nu bör kunna ta ställning till. Brottsofferjourernas Riksförbund bör enligt Vänsterpartiets mening vara huvudman för den framtida vittnesstödsverksamheten, vilket vi också framför i en reservation. Herr talman! Vänsterpartiet står bakom alla sina reservationer men väljer för tids vinnande att yrka bifall endast till reservationerna 18 och 30.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 107 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att höra Rolf Olssons engagemang för balansen mellan effektivitet och rättssäkerhet. Jag tycker redovisningen över vikten av att vi slår vakt om möjligheten till kameraövervakning är bra. Vi vet ju att kameraövervakning kan vara effektivt på skolor och i sådana miljöer som badhus, tyvärr, eftersom vi vet att brottsligheten på dessa platser har ökat lavinartat. Vi pratar om skadegörelse och vi pratar om övergrepp. Då är balansen antingen att vi får stänga skolorna och badhusen eller att vi får göra någonting annat. Alternativet är tyvärr inte alltid att vi kan få fler poliser. Trots det arbete som pågår med att utbilda fler poliser, som vi är överens om, räcker det inte riktigt i dagens verklighet till för att kunna ha poliser på till exempel alla badhus. Då är kameror ett verktyg, ett alternativ till att stänga badhusen för att garantera människors säkerhet. Så kan man åtminstone försöka förebygga en del. Rolf Olsson lyfte fram att tvångsmedel är någonting som kan vara nödvändigt. Man lyfter också fram vikten av att den som har utsatts för tvångsmedel ska kunna få upplysning om detta i efterhand. Det bereds faktiskt nu i Justitiedepartementet. Rolf Olsson är ju den som ser till att de som bestämmer i Justitiedepartementet är just Socialdemokraterna, men när man arbetar med de här frågorna vänder Rolf Olssons parti, Vänsterpartiet, regeringen ryggen och abdikerar som vice justitieministrar, som jag brukar säga. Jag kan försäkra Rolf Olsson att Folkpartiet gör vad de kan för att se till att de tvångsmedel som finns och eventuella nya som tillkommer kommer att innefatta en skyldighet att informera i efterhand. Det är viktigt att det gäller eventuella nya tvångsmedel men också sådana där det sker i efterhand. Men här har Rolf Olsson vänt regeringen ryggen. Jag tycker att det är tråkigt.

Rolf Olsson (V)

Anf. 108 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Det vi gör i vår reservation 30, Johan Pehrson, är att vi slår fast principen att det måste vara en rimlig linje med en upplysningsplikt för rättsväsendet till den enskilde så att det här bakvända, tokiga inte får fortsätta vara gällande, att de som blir åtalade får reda på tvångsmedlen medan de där åtal inte beslutas får leva i ovisshet. Det är en fullkomligt orimlig linje. Det har också Lagrådet konstaterat när det gäller det de har granskat, remissen inför buggningen och den preventiva tvångsmedelsanvändningen. Det finns ju tunga juridiska instanser som också ser detta orimliga och som påpekar det. Vi känner oss i gott sällskap när vi gör det. Dessutom har alliansbrodern Johan Linander samma åsikt, vilket vi naturligtvis hälsar med stor tillfredsställelse. Vi tycker oss ha gott stöd för den principiella linje som vi håller fast vid och som vi också reserverar oss för. Jag skulle vilja passa på och fråga, eftersom Johan Pehrson började diskutera kameraövervakningen, hur Johan Pehrson ser på tillsyn och tillståndsgivning. Vi tycker att det svajar lite när det är 24 länsstyrelser över landet som ska ha tillsyn över denna viktiga integritetsfråga, tillsyn över och tillståndsgivning för kameraövervakning. Vore det inte rimligare att vi hade en myndighet som hade en enhetlig linje? Vi föreslår ju Datainspektionen. Vad säger Johan om det?

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 109 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag börjar i slutet. Det är inte orimligt och den frågan bereds. Men jag vill tala om och deklarera att den grundläggande tryggheten för medborgarna ligger i att det sker ett ansökningsförfarande om man vill sätta upp en kamera för övervakning, sådana som bland annat finns här i riksdagen, av rena säkerhetsskäl och att vi som medborgare kan få en överblick över detta. Då kan man tänka sig att det blir bättre om man samordnar detta. Men då skulle samma logik bli att vi ska ha domstolar, men bara en domstol. Vi ska se till att vi har poliser, men det ska bara vara en myndighet. Jag har inte fått signaler om att länsstyrelserna generellt är dåliga på att balansera. Däremot är det klart att tillstånd ibland har givits som man har fått bakslag på. Bland annat har det skett genom ett viktigt arbete där Justitiekanslern är den som ska balansera och vara emot, även om jag ibland tycker att det är väldigt långa skott när man ska gå emot på grunder som jag inte tycker riktigt håller. Det tycker inte jag. Men frågan bereds, och jag tycker att vi ska ta ett grepp om detta. Men då är det Rolf Olssons ansvar att se till att man verkligen gör detta på Justitiedepartementet. Det är Rolf Olsson som under mandatperioden har haft tjänstemän på Justitiedepartementet. Det har inte Folkpartiet haft för att kunna påverka utvecklingen. Det ansvaret ligger hos dig. Jag återkommer till frågan om tvångsmedel och upplysningsplikt. Folkpartiets bestämda uppfattning är att det ska bli så. I stället för att försöka reservera oss driver vi arbetet att det ska bli så i de kontakter vi har med regeringen om nya tvångsmedel. Det är självklart att detta kräver förstärkt kontroll och förstärkta rättssäkerhetsgarantier. Här vill inte Rolf Olsson vara med, och det förvånar mig lite. Jag hoppas att Rolf Olsson och hans parti Vänsterpartiet kommer tillbaka och stöder dessa förslag när vi förstärker rättssäkerheten i samband med att vi, som jag tror och hoppas, får de nya tvångsmedel som svenskt rättsväsende behöver.

Rolf Olsson (V)

Anf. 110 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Det är naturligtvis positivt att Johan Pehrson också pratar om den andra delen av frågorna om tvångsmedel, nämligen rättssäkerhets- och integritetsfrågorna. Jag tycker nog att Johan Pehrson har uppehållit sig ganska mycket vid införande av nya möjligheter till användande av tvångsmedel, till exempel buggning. Vi har tryckt på under lång tid att dagens medel är en orimlig linje, det vill säga att de som inte går vidare till åtal inte får reda på detta. Det påminner alltför mycket om historien bakåt där Säkerhetstjänstkommissionen - om vi ändå ska dra den parallellen - kunde konstatera de brister som gällde tiotusentals svenskar som svävade i okunnighet om registrering och annat. Den historien är alltför trist för att vi ska vilja se den också här. Vi måste komma till skott. Det är glädjande om Johan driver dessa frågor också. Det är inget som hindrar Johan och Folkpartiet att ansluta sig till Vänsterpartiets reservation. Det är en principiell reservation där man slår fast viljan att åstadkomma detta. Det får naturligtvis göras efter beredning. Men det är dags att slå fast den principiella inriktningen redan nu.

Johan Linander (C)

Anf. 111 Johan Linander (C)

Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande som heter Processrättsliga frågor . Som flera andra redan har sagt innehåller betänkandet mycket, alltifrån hemliga tvångsmedel till nämndemännens ersättningar. Centerpartiet har 21 reservationer och två särskilda yttranden. Givetvis står vi bakom samtliga dessa, men vi väljer att yrka bifall till enbart reservation 35 under punkt 31 om vittnesersättning. I de 21 reservationer som vi i Centerpartiet har finns två olika linjer. Det kan vid en första anblick verka konstigt att jag står här i talarstolen och berättar att vi i Centerpartiet är så otydliga att vi har två olika linjer. Men det är just behovet av två olika linjer i politiken som jag tänkte prata om i dag. Jag ska förklara det. De flesta förslag som tas upp i motionerna - det är många motioner som behandlas i betänkandet - handlar om hur vi ska bli bättre och effektivare på att bekämpa den ökande och allt grövre kriminaliteten. Det finns förslag om provokation och infiltration. Det finns förslag om ökade möjligheter till beslag. Vi har tidigare hört om obligatorisk häktning och kronvittnen. Många av förslagen är bra, och vi i Centerpartiet står också bakom många av förslagen. Samtidigt som vi som lagstiftare ger våra brottsbekämpande myndigheter möjligheten att bekämpa brott med ökade medel, bättre verktyg, måste vi ha andra ögat på rättssäkerheten och rättstryggheten och enskildas möjligheter att få rätt mot samhället. Vi kan inte springa i väg mot ökad kontroll, fler tvångsmedel och inskränkningar i människors personliga integritet utan att vi samtidigt ökar den parlamentariska kontrollen, ökar medborgarnas egna möjligheter att kontrollera hur tvångsmedel används mot dem och ökar möjligheterna till kompensation när tvångsmedel används på ett felaktigt sätt. Det krävs alltså samtidigt arbete i två olika linjer för att vi ska kunna behålla förtroendet bland medborgarna, både för brottsbekämpningen och för att vi värnar medborgarnas personliga integritet. Herr talman! Jag tänkte ge några exempel på hur vi i Centerpartiet försöker balansera de två linjerna samtidigt. Vi föreslår en tydlig lagreglering för hur polisen ska få använda skyddsidentitet vid infiltration, det vill säga det som Johan Pehrson har varit inne på tidigare. Det behövs verkligen för att kunna bekämpa den grova kriminaliteten. Det behövs effektiva verktyg för att polisen ska ha en chans mot de organiserade ligor som härjar. Samtidigt säger vi att polisen inte ska ha rätt att begå brott i samband med att de har skyddsidentitet. Alla medborgare ska vara trygga i att poliser inte begår brott. Skulle en polis tvingas till att begå brott under en infiltration ska reglerna om nöd och nödvärn gälla i alla fall. Från Centerpartiets sida föreslår vi också att provokation för att få fram bevis ska vara tillåtet och tydligt lagreglerat. Däremot ska brottsprovokation inte vara tillåtet. Medborgarna ska vara trygga i att polisen inte provocerar fram brott. Polisen får gärna vara på plats när ett brott begås så att de kan få bevis. Gränsdragningen är inte alldeles enkel - det ska villigt medges. Men det är viktigt både för de poliser som arbetar med provokation och för medborgarna att man vet var gränsen går. Vidare tycker vi i Centerpartiet att buggning ska införas i Sverige. Vi har väckt motioner om det tidigare. Samtidigt betonar vi starkt att det inte får genomföras till vilket pris som helst. Undantag måste göras vad gäller till exempel läkarmottagningar, advokatkontor, redaktioner. Vi får se när propositionen kommer. Det ska bli intressant att se hur väl regeringen har lyssnat på Lagrådets kritik. Vi kräver också en betydligt bättre parlamentarisk kontroll än vad vi har i dag. Det är inte så länge sedan vi debatterade den skrivelse om hemliga tvångsmedel som regeringen lägger fram sent varje år. Ska vi vara helt ärliga är det omöjligt för oss som parlamentariker att säga om de hemliga tvångsmedlen används på ett riktigt sätt utifrån den skrivelse vi får. Vi kan inte säga något om de fall där de inte har lett till åtal. De tvångsmedlen skulle det kanske aldrig ha getts tillåtelse till. Vi måste förbättra den parlamentariska kontrollen, och jag hoppas att ett sådant förslag kommer. Som vi tidigare har hört har vi i Centerpartiet också en gemensam reservation med Vänsterpartiet. Det händer inte varje dag, men i det här fallet känns det bra att fler än vi i Centerpartiet har hamnat på samma linje. Det gäller att en person som har blivit utsatt för tvångsmedel måste kunna få reda på det i efterhand. Precis som Rolf Olsson säger får man veta det om åtal väcks, men om åtal inte väcks, det vill säga att det inte har styrkts att brott har begåtts eller att den personen har begått brott, sitter man där i okunskap. Det är inte en riktig väg att gå. Den utsatta måste få veta detta och också få kompensation om det hemliga tvångsmedlet använts på ett felaktigt sätt. Det ställer i sig hårdare krav på när tvångsmedel ska få användas, om de som använder det vet att de enskilda personerna som har blivit utsatta för de hemliga tvångsmedlen i efterhand kan kontrollera, gå till domstol och kanske få ersättning. Det skulle vara intressant att höra hur Socialdemokraternas representant i debatten, Britta Lejon, motiverar att personer som har blivit utsatta för hemliga tvångsmedel inte ska få veta det i efterhand - inte ens när det inte kan vara till men för utredningen. Vi kan leta efter ett svar i betänkandet. Men det finns inte ens det minsta spår av svar i betänkandet. Det är märkligt. I betänkandet hänvisas till de skadeståndsrättsliga regler som finns. Men hur ska man driva en skadeståndsprocess om man inte ens får veta att man har varit utsatt för de hemliga tvångsmedlen? Det är absolut inte ett svar på frågan. Jag väntar på svar senare när Britta Lejon har ordet. Vi i Centerpartiet har många andra viktiga reservationer. Vi har hört andra talare tala om en del av dem tidigare. De handlar om målsägandebiträde för efterlevande, skydd för bevispersoner, utnämning av högre domare, ersättning till och rekrytering av nämndemän och så vidare. Det är viktiga frågor, men jag hinner inte säga så mycket mer om dem i dag. Till slut vill jag ge uppmaningen till alla: Vi har som lagstiftare rätten att ge de brottsbekämpande myndigheterna rätt att vidta tvångsåtgärder mot enskilda, men vi har också skyldigheten att se till att enskilda människor kan få rätt mot samhället när tvångsmedel används på ett felaktigt sätt.

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 112 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Som flera av de föregående talarna redan har nämnt är det en brokig samling motioner vi har haft att ta hand om. Vi pratar om väldigt många olika saker, men jag tänker försöka hålla mig till de punkter där vi har reservationer. Jag vill i detta sammanhang passa på att yrka bifall till reservationerna nr 14, 26 och 48. Vi har i en av våra reservationer, som vi har lyft upp vid flera tillfällen, tagit upp talerätt för organisationer när det har gällt djurfrågor. Det är väldigt viktigt att vi kan ge röst åt dem som inte kan föra sin egen talan. Om en åklagare väljer att lägga ned ett åtal när det gäller misskötsel av djur eller åtgärder som har skadat dem som inte har någon talerätt är det viktigt att vi ger vissa organisationer som har specialiserat sig på frågan möjlighet till talerätt. En annan grupp som har svårt att föra sin egen talan är barnen. Barnen har behov av att ha ett målsägarbiträde. För att poängtera vikten av barnen vill vi införa ett speciellt barnprotokoll, som ska kunna bifogas som en bilaga till domen för att på det sättet få ökad fokus på barnens situation. Vi har tillsammans med den stora borgerliga gruppen en reservation som handlar om möjligheter för vittnen och målsägare att vistas i samma lokaler som den åtalade utan att behöva trängas i samma väntrum, utan att behöva konfronteras, utan att behöva känna rädsla och oro inför konfrontationen. Vi tror att när man nu samtidigt gör omorganisationer i tingsrättsorganisationen och domstolsväsendet kan det vara på sin plats att poängtera den här punkten att det ska kunna finnas lokaliteter rent fysiskt så att man kan undvika att träffas och att det på det sättet skapas rädsla, vilket kan påverka vad man vågar säga och inte vågar säga i rättegången. Sedan kommer jag in på den punkt som Johan Linander och Rolf Olsson har lyckats enas om. I det här fallet tycker jag att det är en mycket viktig fråga. Människor som har utsatts för undersökningar och hemliga tvångsmedel och inte fått reda på det kan få reda på det senare på omvägar. När polisen har frågat och hört sig för angående en person kan det få konsekvenser för denna persons anställning, med ryktesspridning eller liknande, och det kan betyda att han får en förändrad situation i sitt privatliv eller i sitt yrkesliv. Det kan innebära en kränkning. I början kanske han inte alls förstår varför, och sedan får han långt efteråt höra att polisen varit där och frågat om honom. Den människan skulle kunna få en upprättelse, kunna räta på ryggen och sluta fundera genom att få ett klart besked från polisen om vilka undersökningar man har gjort och på vilket sätt man har genomfört dem, så att det finns en möjlighet att rätta till det som kan ha gått snett. Vi överväger att ge vårt stöd till den reservationen. Det finns en annan fråga som vi har diskuterat väldigt länge och som vi känner är viktig. Det gäller nämndemännen. Ersättningen till nämndemännen har inte förändrats sedan 1982, som jag tror att Hillevi Engström sade. Jag vet att det är länge sedan, och här behöver åtgärder vidtas. Jag vet att det finns ett löfte om att det nu till våren ska komma en proposition från regeringen. Det vet jag väldigt väl eftersom vi har diskuterat den senast i dag under vissa överläggningar. Jag tycker att det är tidigt - i det här fallet har regeringen faktiskt överraskat mig. Våren dröjer, men propositionen är på gång, och det känns glädjande. Jag ser med viss förtröstan fram mot det förslag som ska komma. När det sedan gäller rekryteringen av nämndemän tror jag inte att det är fel att nämndemännen ibland är över 60 år. Jag tror att det kan vara en klokhet i att ha även äldre människor, med en annan bakgrund, med i nämnden. Jag tror också att det är viktigt att nämndemannakåren avspeglar samhället i sig, för att skapa en större legitimitet och skapa ett större förtroende för sin verksamhet gentemot andra grupper. Jag tror att det är viktigt att idrottsföreningarnas förtroendevalda har möjlighet att delta som nämndemän i rättegångar. Det är också viktigt att andra sammanslutningar har möjlighet att utse sina representanter. Det skapar ett förtroende när man känner en person och vet att det är en sjyst person, och man känner trygghet. Vi kommer från Miljöpartiet att göra detta rent praktiskt. När det gäller de nämndemannastolar som vi får till vårt förfogande att tillsätta har vi uppmanat våra partikamrater att aktivt gå ut i samhället och leta för att hitta människor som har möjlighet att företräda allmänheten på de här viktiga punkterna. Jag gör den noteringen att det är roligt att höra Johan Pehrson nämna så mycket om rättssäkerheten. Det är en framgång. Det känns värdefullt. Det som jag annars har uppfattat hos Folkpartiet är mest krav på ökad repressiv lagstiftning, ökad kontroll, mer poliser och längre straff. Jag blev inte förvånad när jag hörde Johan Pehrson föreslå en polis i varje badhus, men jag tycker att det verkar vara en överloppsgärning.

Hillevi Engström (M)

Anf. 113 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det är bra att Leif Björnlod har ändrat sig sedan debattartikeln i måndags och gärna ser att personer kan vara över 60 år. Det gör jag också - pensionärer är välkomna. Men i måndags skrev du att Socialdemokraterna "vill hellre ha nämndemän som sover sig igenom rättegångar än personer med nya visioner, fräscha idéer och som verkligen representerar befolkningen. Svagt!" Men man kan alltid ändra sig, och det är bra. Däremot begriper inte jag hur Miljöpartiet kan avstå från att stödja alliansens krav på den fria kvoten på 20 %, som vi kommer att votera om här i riksdagen alldeles strax. Det måste ju vara bättre att ha en fri kvot på 20 % än ingen kvot alls. Miljöpartiet vill nu att hälften av alla nämndemän ska utses utan partibok, och man har även andra krav. Man går ganska långt när man tycker att nämndemännen inte behöver vara svenska medborgare och så vidare. Det håller inte jag med om. Borde det inte vara bättre med en fri kvot på 20 % än, som i dag, att det bara är partiboken som räknas?

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 114 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Jag kan bara påstå att det finns ganska vakna pensionärer också, som håller sig vakna hela rättegången. Det finns sådana exemplar också, även om de än så länge inte är legio. Men de finns, och de ska också få vara med. Det är viktigt. 20 % eller 50 %? Svenskt medborgarskap eller icke svenskt medborgarskap? Jag tycker att det här är viktiga frågor, och jag tror att vi kommer att fortsätta att diskutera de sakerna. För närvarande ser jag inte att det skulle vara tillräckligt att stödja den borgerliga reservationen på den punkten. Jag medger givetvis att 20 % är klart bättre än 0 %. Det är riktigt. Men jag tror också att den väg som vi försöker vandra nu, genom att aktivt gå ut och erbjuda hälften av våra partibundna nämndemannaplatser till andra organisationer, som vi naturligtvis genom partiet kommer att föreslå till kommunfullmäktige, kommer att leda till någonting. Det borde stå fritt även för det moderata partiet att lämna sådana förslag på nämndemän.

Hillevi Engström (M)

Anf. 115 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Vi vill inte ha någon partipolitisk koppling till de 20 procenten. Vi vill inte att det ska vara Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Moderaterna som föreslår. Vi vill att det ska kunna vara en fri nominering från allmänheten på samma sätt som den eniga Nämndemannakommittén föreslog 2002. Man ska inte behöva vända sig till ett parti. Man kanske har, som du själv skriver om, en idrottsledare, en skolledare, någon i kyrkan eller i moskén. Det är på det viset vi ska få in mångfalden i dömandet i domstolarna. Jag tycker att det som ni föreslår är ett slag i luften. Det är inte det som det handlar om. Ska man anmäla sig hos Miljöpartiet, eller ska ni söka upp personer? Då är det väl antagligen sådana som sympatiserar med er, för de kommer ju ändå att bli föreslagna i Miljöpartiets namn. Där har väl inte reglerna ändrats än. Jag tycker att det skulle vara väldigt sjyst om Miljöpartiet gick ett steg framåt, röstade för den fria kvoten på 20 % och sade: Vi når inte riktigt ända fram. Vi vill ha en kompromiss som ändå leder till ett bättre resultat och en större mångfald bland nämndemännen. Jag begriper inte. Det som Leif Björnlod skriver om i debattartikeln är inte riktigt trovärdigt. Folk kan ju förledas att tro att Miljöpartiet verkligen står för en fri kvot. I själva verket gör ni inte det i praktiken.

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 116 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Nu är situationen så att det faktiskt är kommunfullmäktige som utser nämndemännen på förslag från de olika politiska partierna. Vi som parti har infört en stor öppning för väldigt många människor över hela landet genom att vi har fått igenom medborgarförslag till exempel där människor som är partiobundna har möjligheter att komma med förslag. Vi kommer att uppmana människor och grupper att lämna förslag, men det måste faktiskt som lagen ser ut i dag vara valda fullmäktigeledamöter som lägger fram förslaget. Där är vi rent praktiskt i dag. Vi kanske kan ändra på detta längre fram, men det här är den väg som vi har sett vara praktiskt genomförbar.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 117 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Folkpartiet pratar ofta om behovet av fler poliser, lokalt närvarande. De kan vara ridande, de kan vara gående, men, herr talman, vi har ännu inte gått så långt att vi har föreslagit en simmande polis. Men det kanske återstår. Min tolkning var den att vi inte kan ha poliser på alla badhus. De ska dock komma när det har begåtts brott. Det är jag väldigt noga med. Leif Björnlod driver en linje här som i en del tydligt går ut på att man ska stärka rättstryggheten och rättssäkerheten för djur. Det tycker jag är bra. Driv på det! Vi ska ha en skarp djurskyddslagstiftning och se till att människor inte plågar andra levande varelser. Däremot har vi problem, som jag ser det, till och från med att människor kommer i kläm i vårt rättssystem. Jag skulle vilja höra vad Leif Björnlod har för syn på reglerna för möjligheterna att göra det som var fel rätt trots att en dom vunnit laga kraft. Det handlar om att man får rätten att gå till Högsta domstolen och säga att det har visat sig att domskälen till exempel varit helt konstiga och har fått effekter för mig i mitt liv på andra håll, eller om man har befunnits skyldig på grunder som inte är korrekta och inte håller för de beviskrav som vi ska ställa. De ska ju vara hårda som bekant. Jag skulle vilja höra om Leif Björnlod inte kan ompröva sin inställning att inte vilja utöka möjligheten att kunna få resning i Högsta domstolen för att göra fel rätt för att skydda mänskliga intressen också. Det finns en reservation från Miljöpartiet om utnämning av högre domare. Om man jämför med alliansens förslag om att ännu mer manifestera domstolsväsendets oberoende och en öppenhet i hur man utser domarna känns det som om vi ligger ganska nära varandra. Kan inte Miljöpartiet tänka sig att vi får lite förändring i Sverige - vi stärker oberoendet, ökar rättssäkerheten och tar bort all misstro som finns så människor ska kunna tro att domare tillsätts på någon annan grund - och stödja alliansens reservation?

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 118 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Johan Pehrson, det var ganska mycket. Jag pratade inte heller om simmande poliser, men jag tyckte att polisfrågan flöt runt lite väl mycket. Jag har lite lätt att höra fel. Jag uppfattade nämligen Johan Pehrsons önskan som att få en polis till varje badhus. Det kanske var en liten missuppfattning från min sida. När det gäller resningsmöjligheten har vi för närvarande resningsmöjligheter, trots allt, i en hel del fall. Vi har sett en stor mängd exempel på precis den typ av fall som du refererar till, människor som har blivit oskyldigt dömda och som har fått resning, och dessutom skadestånd. Det är alldeles utmärkt att den vägen finns, och den vägen ska fortsätta att finnas. Hur det ser ut i framtiden kan jag inte svara på riktigt ännu. Men vi har ju skrivit en motion om detta. Vi har en reservation på den här punkten också. Så vi får prata vidare om den saken. När det gäller utnämningen av högre domare har vi också en reservation. Vi tycker att det finns skäl att beakta det längre fram, men det sker en översyn på många andra områden inom rättsväsendet som gör att vi nu ska skynda långsamt och inte störa alltför mycket i de verksamheter som finns. Jag tror att det finns skäl att återkomma även till den frågan. Ja.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 119 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Det handlar om reglerna för att kunna göra det som trots allt har blivit fel rätt. Risken finns ju med den situation som råder vid våra domstolar. Jag förutsätter att Leif Björnlod har mycket kontakt med våra domstolar så han får höra hur situationen ser ut. Det är ändå Leif Björnlod som nu ska förhandla fram en vårbudget och ta ett grepp om det som vi är ansvariga för, alltså rättsstaten Sverige. Då hävdar jag - och det är inget särintresse för att jag har förmånen att få arbeta i justitieutskottet - att domstolarna har en absolut särställning bland myndigheter i vårt samhälle. Om man är överens om det måste man ta den situation på allvar som de befinner sig i. Jag tycker att man ska se till att de får drägliga möjligheter att kunna arbeta och att vi kapar köerna till domstolarna. Det är en riktig rättssäkerhetsfråga. Vi kan inte ha processer som tar så lång tid. Risken blir att människor döms fel. Vittnen kommer inte ihåg rätt. Människor döms inte alls för vittnen har glömt, och de som har begått brott blir frikända på felaktiga grunder. Det är den ena vägen. Där tycker jag att Miljöpartiet måste lägga ned mer kraft om man anser att Domstolsverket till och med är viktigare än andra myndigheter. Man måste också gå vidare med själva regelverket och göra det lite lättare att i efterhand läka det som har blivit fel. Vi vet att den situationen finns. Jag tror att det är bättre att ta upp några fall för mycket i Högsta domstolen i efterhand än att ta upp några för få. Människor får ju ingen annan möjlighet att göra det rätt. Man kan få hela sitt liv ödelagt av detta. Det är ett pris som vi måste minimera. Vi vet att situationen i dag är sådan att det är svårt att göra det. Kraven är enormt höga för att man ska få möjlighet till rättelse. Jag ger mig inte där. Jag tycker att Miljöpartiet annars talar så väl om rättssäkerhet. Man deklarerar detta, men när det kommer till kritan står man fast i Justitiedepartementet och det samarbete man har, där Leif Björnlod har ett stort inflytande som lagstiftare. Ni har också tjänstemän i Justitiedepartementet och Regeringskansliet där jag inte tycker att ni gör något avtryck. Ni pratar mycket, men det känns som läpparnas bekännelse.

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 120 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Nej, det är inte en läpparnas bekännelse. Det är något som vi målmedvetet arbetar för. Men vi har också realiteter att ta hand om. Du nämnde själv hur ansträngt domstolsväsendet är. Vi försöker åstadkomma lättnader även på andra områden för att på det sättet skapa utrymme för att kunna klara av än mer fall. Vi har, vill jag minnas, någonting som handlar om förenklad bot och andra faktorer som vi kan ta tag i som ger utrymme för att just kunna ta hand om den stora mängd fall som finns. Vi har dessvärre också en ekonomisk realitet. Det kräver överväganden. Jag kan säga att de övervägandena pågår, men det kommer givetvis att ta sin tid.

Britta Lejon (S)

Anf. 121 Britta Lejon (S)

Herr talman! I justitieutskottets betänkande 11 om processrätt behandlas ett mycket stort antal motioner som flera av de tidigare talarna redan varit inne på. Gemensamt för dem alla är att de berör något så viktigt som förutsättningarna för rättssäkerhet i Sverige. Rättssäkerhet och ett effektivt domstolsväsende är grundläggande i varje demokratiskt och rättssäkert samhälle. Att skapa de bästa förutsättningarna för ett rättssamhälle måste vara något av det allra viktigaste som landets förtroendevalda kan ägna sig åt. Jag tror att det är i det perspektivet man ska se det stora antalet motioner i detta ärende. Det är också oerhört angeläget att vi som folkvalda inser att rättssäkerhet kräver ständig omvårdnad och ständig utveckling. Världen och Sverige förändras. Ny teknik skapar nya möjligheter men också nya problem. Brottsligheten tar sig nya uttryck och ställer rättssamhället inför nya krav. Likaså förändras människors värderingar, förväntningar och också förutsättningar. Ska allmänhetens tilltro till rättsväsendet upprätthållas måste vi se till att vi skapar de allra bästa förutsättningarna för rättssäkerheten i Sverige. Många av inläggen tidigare i debatten vittnar om en omvårdnad, en omsorg, om rättssamhällets utveckling liksom många av motionerna gör. Regeringen tillsammans med samarbetspartierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har under de senaste åren ökat anslagen till rättsväsendet men också på andra sätt moderniserat och gett nya förutsättningar för ett effektivt och rättssäkert samhälle. Det kommer vi att fortsätta att göra också under de kommande åren - det vill säga om vi av folket får förutsättningar att göra det. Att vi avstyrker alla motionerna betyder inte att vi tycker att motionerna är uppåt väggarna eller felaktiga. Många av motionerna handlar om sådant som vi från majoriteten håller med om. Men i många fall kan det också vara så att där påtalas faktorer eller behov som vi redan har identifierat som viktiga och för vilka vi redan har satt i gång ett arbete för att skapa nya förutsättningar. Anledningen till att vi avstyrker många av de vettiga och kloka motionerna är alltså inte ren släpphänthet, utan många gånger gäller det saker som redan är på gång. Jag tänker inte bli mångordigare än så här. Det finns väldigt många aspekter att dryfta i det här ärendet. Jag förutsätter att det blir repliker som berör de viktigaste frågeställningarna. Helt kort vill jag bara slutligen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Hillevi Engström (M)

Anf. 122 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag lugnade mina kolleger med att säga att de måste ha läst fel i handlingarna när det står att Britta Lejon begärt endast två minuters talartid. Jag sade att det säkert är felskrivet, att det säkert ska stå tolv minuter. Men det visar sig nu att det blev ganska precis två minuter. Kanske är det den tid som ärendet ansågs förtjäna. Många gånger hukar Socialdemokraterna och majoriteten i utskottet bakom formuleringar om att beredning pågår, att utredningar pågår, att man analyserar och att det sker mycket i Regeringskansliet så man vill vänta och se vad regeringen skriver fram. I den fråga som jag tänkte ta upp har man inte sagt att det pågår ett arbete. I själva verket är man nöjd med sakernas tillstånd. Det gäller Moderaternas förslag om så kallad obligatorisk häktning för dem som är misstänkta för försök till brott som ger minst två års fängelse som minimistraff. Jag vill ställa en fråga till Britta Lejon och ta ett exempel, precis som jag gjorde i debatten tidigare här. Det gäller försök till våldtäkt, ett brott som har ökat oroväckande mycket i det län som vi båda kommer från. Antalet våldtäkter har ökat med mer än 30 %. Det finns olika förklaringar till det. Vi läser om barn som blir våldtagna i simhus och om att det finns en stor oro för detta. Tänk om min dotter går hem från pendeltåget och en person hoppar fram ur en buske - vilket Gud må förbjuda - och försöker förgripa sig på henne men som av en slump blir avbruten därför att en person med civilkurage kommer och rycker in. Mannen blir gripen av polisen men blir sedan bara misstänkt för försök till våldtäkt och ska inte häktas. Tycker Socialdemokraterna verkligen att det är till fyllest att häktning inte ska vara obligatoriskt även vid försök till brott för vilket minimistraffet är två års fängelse på straffskalan?

Britta Lejon (S)

Anf. 123 Britta Lejon (S)

Herr talman! Vi tycker att de regler som finns i dag för att hålla personer häktade är väldigt väl avvägda. Som Hillevi Engström mycket väl vet finns det alltid olika aspekter som man måste väga mot varandra - alltså goda förutsättningar för polis och åklagare att utreda brott och att på ett framgångsrikt sätt ta dem till avgörande i domstol. Då måste man naturligtvis också kunna hålla personer inlåsta under den tid som utredning behöver göras. Gentemot behovet av att effektivt kunna utreda brott finns det i ett rättssamhälle naturligtvis också ett behov av att kunna garantera att inte större ingripanden görs i människors liv än som är nödvändigt för att kunna garantera en effektiv och rättssäker hantering av brott som begåtts. Nu väljer Hillevi Engström att ta ett mycket aktuellt och väldigt förfärande exempel. Men när lagstiftningen utformas går det inte att ta ett enstaka exempel som utgångspunkt för en lagstiftning som ska kunna täcka in alla tänkbara fall. Vi menar att nuvarande utformning av lagstiftningen - man försöker där väga de här storheterna mot varandra - är väl avvägd. Det finns faktiskt också, som jag tror att Hillevi Engström känner till, möjligheter att häkta även dem som begått försök till brott.

Hillevi Engström (M)

Anf. 124 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det är bra att vi fått besked från Socialdemokraterna. Man är alltså nöjd med den ordning som finns. Man tycker att ett ingripande i en människas liv - det kan gälla en våldtäktsman till exempel - är någonting som man ska vara mer försiktig med än att, som i det här fallet, sätta brottsoffret - den som blir utsatt för det grova brottet - i centrum. Det där kan inte accepteras. Det kan inte vara vad allmänheten förväntar sig. Om det är Socialdemokraternas politik att en person som är dömd för försök till ett så pass allvarligt brott att det ger minst två års fängelse på straffskalan ska kunna gå hem efter polisförhör i avvaktan på en rättegång som kanske kommer ett halvår eller ett år senare och vara ute i samhället blir man närmast skrämd. Konsekvensen blir ju att det brottsoffer som varit utsatt för ett så grovt brott som till exempel försök till våldtäkt riskerar att möta gärningsmannen. Dagligen sker faktiskt sådana möten i ett litet samhälle. Man möter den person som försökt våldta en när man går och handlar. Och när man sitter på bussen finns personen där, för han är utsläppt i avvaktan på en rättegång som kanske kommer så långt framåt som ett år. Jag tycker att detta är helt orimligt. Samtidigt är det väl bra att vi får ett klart besked: Det är gärningsmannens olägenhet som är mest prioriterad, inte omsorgen om brottsoffret. När det gäller vissa brott, exempelvis våldtäkter, vet vi att risken är stor att gärningsmannen återfaller i brott. Har han inte gjort det tidigare finns risken att han inte blir häktad. Är det fråga om en notorisk våldtäktsman kan vederbörande häktas; där håller jag med Britta Lejon. Men vi vill ha obligatorisk häktning som en markering av att samhället inte kan tolerera att personer som har begått så här allvarliga brott är fria i avvaktan på rättegång.

Britta Lejon (S)

Anf. 125 Britta Lejon (S)

Herr talman! Jag måste säga att Hillevi Engström gör mig lite förvånad. Jag tycker att tolkningen av vad jag nyss sade är något svepande och inte riktigt i överensstämmelse med vad jag faktiskt försökte framföra. Dock kan det mycket väl bero på min bristande förmåga att vara pedagogisk. Självfallet sätter vi inte gärningsmännens intressen före brottsoffren. Vad jag säger är bara att ska man ha en lagstiftning går det inte att utgå från enstaka fall och försöka göra en lagstiftning som passar alla andra tänkbara fall. Hillevi Engström använder ett mycket obehagligt fall som vi båda känner till och använder sig av ordet "gärningsman". När vi utformar lagstiftning har vi också att minnas att ingen är dömd förrän vederbörande faktiskt är dömd. Vi kan alltså inte enbart utifrån enstaka fall som förekommit utforma en lagstiftning som riskerar att tippa över ända, utan vi måste upprätthålla balansen mellan att värna brottsoffren och ge polis och åklagare goda möjligheter att utreda brott samt att upprätthålla vår grundlags intentioner om människors frihet och rätt till sin integritet.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 126 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Britta Lejon använde relativt kort tid för att diskutera de här rätt viktiga frågorna. Det finns saker som vi med lagstiftning direkt kan göra för att bättre balansera rättssäkerheten å ena sidan och rättstryggheten å den andra så att vi kan nå det högsta ideal en rättsstat kan önska, men det kommer aldrig att bli färdigt, för samhället utvecklas hela tiden. Det finns många sakfrågor som jag vill lyfta fram, men jag vill också ta tillfället i akt och markera att detta inte är någonting som sker beroende på vilken lagstiftning vi har. Det handlar rätt mycket också om hur Britta Lejon gör, för Britta Lejon är folkvald, precis som vi andra här inne. Det är ingen annan i Sverige som har och kan ta ansvar för vår rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är bara du och jag, Britta Lejon. Det vilar på våra axlar allena. Då måste man fundera på, förutom regelverk, vilka resurser vi stoppar in. Hur finansierar vi utbildningen i domstolar? Är det tillräckligt? Hur ser vi till att vi minskar balanserna för att få rimliga tider i våra domstolar? Tänk om vi hade samma köer till andra myndigheter, till exempel för att behandla utbetalning av sjukförsäkring eller föräldrapenning eller vad det nu kan vara. Det kan vara tre års väntetid. Det skulle ingen acceptera. Men när det gäller domstolarna, vårt centralaste myndighetsorgan i rättsstaten, är det någonting annat. Jag blir förvånad över det. Jag undrar hur Britta Lejon ser på att kunna öka och värna resurserna. Jag kräver inga löften om anslagsökningar; det är fel tillfälle. Ser Britta Lejon möjligheter att inte bara prata om tandvårdsreformer för 1,9 miljarder för att det är valrörelse och sedan kanske säga nej till 75 miljoner till domstolarna, som är centrum för rättvisa i landet?

Britta Lejon (S)

Anf. 127 Britta Lejon (S)

Herr talman! Låt mig inledningsvis kommentera det här med tiden, som Hillevi också var inne på. Det är enbart av det skälet att det egentligen var en annan av våra kamrater i utskottet som skulle ha haft den här debatten. Relativt sent fick jag hoppa in i stället för honom och hann inte förbereda något anförande. Jag vet att ni är frågvisa och tänkte att vi hinner med ett antal repliker, och så blir tiden lite längre i alla fall. Johan Pehrson tar upp att rättssäkerheten vilar på våra axlar, och det är sant. Gudskelov finns det ett antal individer ute i bland annat domstolsväsendet som också ser till att göra det absolut bästa utifrån de förutsättningar de får. Det var väl ungefär där som Johan Pehrsons frågeställning kom, som handlar om vilka ekonomiska förutsättningar vi i majoriteten ger till våra domstolar, om de räcker och så vidare. Det kan man alltid diskutera. När man tittar på resultatet av domstolarnas verksamhet kan man konstatera att det finns mycket som kan förbättras. Det ska i ärlighetens namn sägas. Visst är det så att många mål behöver gå igenom systemet betydligt fortare än vad som är fallet i dag. Visst är det så att kunskapsnivån och förutsättningarna för att kunna bemöta till exempel barn i domstolsväsendet behöver bli ännu bättre än vad de är. Jag vet att vi har olika uppfattningar om hur mycket pengar domstolsväsendet behöver. Vi har i majoriteten sedan år 2000 tillfört rättssamhället 3 miljarder kronor. Det är inte lite pengar, det måste man se. Jag säger inte att domstolsväsendet har exakt de resurser som det behöver. I förslaget för ramarna i budgeten för de kommande tre åren ökar vi i majoriteten anslagen för domstolsväsendet. Nog skulle jag lova mer resurser till domstolsväsendet, men man måste också konstatera att domstolsväsendet förra året hade ett överskott som det inte klarade av att göra av med.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 128 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Överskott i våra myndigheter är någonting som regeringen brukar dra tillbaka, och har de krediter säger man upp dem ganska snart. Den ekonomiska ledningen av våra myndigheter är bortom alla önskemål vad gäller ledarskap och förutsebarhet. Jag tar den principiella utgångspunkten. Jag berömmer regeringen för varenda krona ni orkar ge till detta centrala område, rättsväsendet, jämfört med alla andra konstiga saker ni slösar bort våra skattepengar på. Men ni skulle aldrig acceptera årslånga väntetider på att få ut bidrag i Sverige. Tänk om man skulle säga om föräldrapenning: Ja, det kan du få ut om ett år. Tänk om den som ska få a-kassa för att tillfälligt ha blivit arbetslös skulle få vänta ett år. Ni accepterar att det är enorma väntetider till våra domstolar. Jag tycker att det är oacceptabelt. Nu är inte skatteprocesser vårt ansvarsområde riktigt, men tiderna för skattemålen i länsrätterna är det likadant med. Människor får vänta på sin rätt. De kan inte skaffa sig en rätt på något annat sätt. Själva utgångspunkten för den nuvarande regimen är att man kan få vänta, det är inget problem, det är någonting tekniskt. Sedan lägger man till 50 miljoner till domstolarna. Ser ni inte att detta är rättsosäkert? Det saknas rättstrygghet för de människor som drabbas. Det tycker jag är konstigt. Det finns förslag om att stärka skyddet för bevispersoner, människor som i dag hotas och inte vågar vittna. Det är en fundamental fråga om rättssäkerhet och rättstrygghet. Här finns det förslag och utredningar som ligger och samlar damm. Det kostar samhället, om jag inte minns fel, 50 miljoner kronor. Det lidande som de människor som hotas och måste skyddas och som inte får skydd i dag måste värderas. Men det kanske inte är någon röststark grupp som man väljer att vilja satsa pengar på nu när det är valrörelse. Detta är det viktigaste vi har, rättsstaten, och den kostar jämfört med mycket annat relativt lite pengar. Det är småpotatis om man ska spara.

Britta Lejon (S)

Anf. 129 Britta Lejon (S)

Herr talman! Vi sparar faktiskt inte pengar på rättsväsendet, men vi har olika uppfattningar om i vilken takt som pengarna ska fördelas dit. Vi har under den senaste mandatperioden tilldelat rättsväsendet oerhört stora pengar. Vi kommer, om vi får mandatet, att fullfölja vår politik och fortsätta att ge mera pengar till dessa viktiga områden. Där håller jag med Johan Pehrson om att vi inte får darra på manschetterna. Ska vi vara en demokrati värd namnet måste vi också bygga vårt samhälle på lagen. Tiderna i våra domstolar önskar jag också skulle kunna kortas ned för normalmål - om man kan uttrycka sig i de termerna. Men när det gäller tiderna i våra domstolar jämfört med hur lång tid det tar i andra länder ligger vi inte dåligt till. Jag säger inte detta som ett försvar för att vi inte ytterligare ska förbättra oss, för det ska vi självfallet. Det är ändå viktigt att göra sådana jämförelser ibland. Johan Pehrson tar också upp frågan om stärkt skydd för bevispersoner som ett viktigt område. Vi inser att vi behöver ge dessa individer ett större skydd. Vi ser att det finns problem i dag, till exempel att våga vittna mot den organiserade grova brottsligheten. Där måste våra insatser till skydd för vittnen och andra förstärkas avsevärt. Den utredningen samlar verkligen inte damm, Johan Pehrson, det kan jag garantera. Det kommer ett regeringsförslag inom de allra närmaste dagarna i den här frågan. Det får vi återkomma till senare under våren.

Johan Linander (C)

Anf. 130 Johan Linander (C)

Herr talman! Jag ställde en direkt fråga till Britta Lejon i mitt anförande men fick inte något svar i hennes anförande, så därför går jag upp i replik och ställer frågan igen. Det gäller alltså personer som har varit utsatta för hemliga tvångsmedel. När brottsutredningen är klar har det visat sig att något åtal inte ska väckas i frågan och att det inte längre är till men för brottsutredningen. Då tycker jag den som har varit utsatt för hemliga tvångsmedel ska få veta detta och kunna få det rättsligt prövat om det har skett på ett felaktigt sätt. I betänkandet svarar majoriteten - eller Socialdemokraterna får jag kanske säga, för i det här fallet är det inte samma majoritet som det brukar vara - att det finns skadeståndsregler. Men det är ju omöjligt att kräva skadestånd om man inte ens vet om att man har varit utsatt för tvångsmedel. Längre fram försvarar Socialdemokraterna sig med att kvaliteten på brottsutredningar är föremål för kontinuerlig uppföljning. Men det här handlar ju inte om kvaliteten på brottsutredningar. Det handlar om den enskildes rätt att få veta att han eller hon har varit utsatt för hemliga tvångsmedel. Det kan ju ha varit en alldeles utmärkt bra brottsutredning som har visat att han eller hon är oskyldig. Med dagens regler blir personen ovetande om till exempel en telefonavlyssning eller kameraövervakning som har skett. Varför ska inte personen kunna få veta i efterhand att han eller hon har varit utsatt för hemliga tvångsmedel?

Britta Lejon (S)

Anf. 131 Britta Lejon (S)

Herr talman! Jag vet att anledningen till att det inte står mer utförligt om de här frågorna i betänkandet än vad som är fallet är att vi kommer att ha anledning att återkomma till de här frågorna senare under våren när vi kommer att diskutera och debattera andra fall i denna kammare. Det tror jag att Johan Linander är medveten om. Då kommer de här frågorna återigen att diskuteras. Jag tycker att det finns mycket som talar för den hållning som Johan Linander ger uttryck för och som också flera andra talare här i dag har gett uttryck för. Men, som sagt, låt oss återkomma till detta när vi senare behandlar den frågan.

Johan Linander (C)

Anf. 132 Johan Linander (C)

Herr talman! Då ser jag fram emot det. Jag utgår från att det är propositionen om hemlig rumsavlyssning eller buggning som Britta Lejon menar och att det då ska finnas ett förslag om en upplysningsplikt, precis som Lagrådet har krävt. Jag ser fram emot detta.

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 133 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Johan Linander ställde en av de frågor som jag hade tänkt ställa, så jag har bara en fråga kvar. Det kommer att bli mycket enkelt. Vi har ju diskuterat rekryteringen av nämndemän. Här har vi naturligtvis en sak som egentligen inte kommer att kosta mer pengar, så man behöver inte göra speciellt mycket ekonomiska avvägningar. Det handlar nog snarare om något slags ideologiska inställningar. Eftersom jag och du kan samarbeta i en hel del frågor, medan jag däremot inte vet speciellt mycket om vad som händer inom ditt parti, skulle jag vilja ställa en fråga. När ni socialdemokrater för resonemang om rekryteringen till nämndemän, finns det då några speciellt tunga skäl som gör att ni inte vill gå med på att vidga rekryteringsbasen?

Britta Lejon (S)

Anf. 134 Britta Lejon (S)

Herr talman! Jag undrade vad Leif skulle ta upp med mig. Jag måste göra honom besviken. Jag tänker inte här i kammaren avslöja mitt partis inre diskussioner och de överläggningar som vi för bakom lyckta dörrar, tyvärr. Leif får allt bli medlem i vårt parti innan han får tillträde till de salarna. Jag kan bara rent allmänt kommentera frågan, som ju flera gånger har nämnts av flera här. Det är naturligtvis viktigt att vi har en nämndemannakår som väl återspelar den svenska befolkningen och som är kompetent och skickad att utföra sitt värv. Det tror jag att vi alla håller med om. Men jag tycker att vi alla borde rådbråka våra egna samveten. Hur mycket prioriterar vi de här frågorna i våra partier? Hur mycket arbete har vi egentligen lagt ned på att förbättra rekryteringen, och vilken status har nämndemannarollen? På sina håll är det väldigt bra, men långt ifrån överallt. Jag noterar vad du, Leif Björnlod, säger att ni tänker göra inom ert parti. Naturligtvis är det något som alla kan göra. Men jag tror att det viktigaste kanske inte är vare sig partibeteckning eller yrke, utan det är om man är intresserad av att vara nämndeman och om man har de fysiska förutsättningarna. Då är det väldigt bra om vi kan uppmuntra så många som möjligt att delta i detta viktiga medborgerliga värv.

Leif Björnlod (Mp)

Anf. 135 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Ja, Britta, nog för att jag är nyfiken, men fullt så nyfiken är jag inte att jag byter partitillhörighet. Men du har å andra sidan lite försynt gett mig ett svar på frågan i din kommentar, så jag får väl nöja mig med det och får hoppas att frågan lyfts upp. Jag menar att det är en viktig fråga, och jag hoppas innerligt att vi har kommit ifrån den gamla prestigebundna värderingen av nämndemän som tidigare har funnits i det svenska samhället. Numera är det, precis som du själv säger, en viktig samhällelig uppgift som ska utföras. Den ska fördelas på alla i samhället, även icke svenska medborgare som har varit boende och verksamma här under en längre tid. Det är min uppfattning. I övrigt har jag bara att tacka för svaret.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 136 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i det anförande som Rolf Olsson höll här för ett tag sedan där han redogjorde för Vänsterpartiets ställningstaganden i justitieutskottets betänkande. Men jag tänker koncentrera mig på den del i betänkandet som tar upp barnets situation i domstolarna. Herr talman! I julas fick justitieutskottets ledamöter en liten julklapp. Det var en gåva från mig och från Hanna Svensson, som har skrivit boken När blodsbanden brister . Jag vet också att många av er ledamöter har läst boken och verkligen tagit till er hur illa många av de barn som blir utsatta för övergrepp far i vårt rättsväsende. Hanna Svensson var också här i höstas och berättade om sina och sin sons bittra erfarenheter av den kamp som hon under lång tid förde för att sonen skulle bli tagen på allvar i vårt rättsväsende här i Sverige. Jag har förut här i talarstolen i lagutskottets ärenden berättat om ett besök som lagutskottet gjorde i Hovrätten för nedre Norrland, där jag hade äran att få ställa en fråga till domarna. Jag frågade domarna i Hovrätten för nedre Norrland hur vi som lagstiftare skulle kunna vara säkra på att och hur vi skulle kunna lyfta upp frågan om hur domstolarna lyfter fram barnets bästa i verkligheten, bland annat i vårdnadsmål. Hör och häpna! Hela lagutskottet ryggade tillbaka när jag till svar fick att vi skulle lita på domarnas sunda förnuft. Tyvärr, herr talman, har jag under mina år här i riksdagen sett så många exempel på att domarnas så kallade sunda förnuft inte är till mycket hjälp när det handlar om att se till de barn som blivit utsatta för övergrepp när beslut fattas i till exempel mål om vårdnad, boende och umgänge. Jag har också förstått att det finns en motvilja hos många domare, men naturligtvis inte hos alla, att delta i vidareutbildningar som syftar till att stärka deras barnkompetens. Då är frågan hur vi som lagstiftare kan agera på ett positivt sätt. För att komma till rätta med de enorma problem som finns i dag när det gäller den rättsliga hanteringen av barn som bland annat utsatts för övergrepp har Vänsterpartiet samarbetat om en proposition om nya vårdnadsregler som kommer att läggas fram inom kort, förhoppningsvis i nästa vecka. Jag vet också att några av er i utskottet har tagit del av den lagrådsremiss som lämnades i frågan för en tid sedan. I förhandlingarna med regeringen har vi drivit en rad krav på förändringar som ska göra livet lite mer drägligt för dessa barn. Alla krav har vi så klart inte fått igenom. Så är det ju när man samarbetar. Ibland måste man kompromissa för att någon ändring över huvud taget ska ske. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 18, för den handlar om att införa krav på obligatoriska barnprotokoll i mål om vårdnad, boende och umgänge. Tanken, herr talman, är att varje dom och beslut ska motiveras utifrån barnets bästa i en särskild bilaga till domen. Barnprotokollet är alltså tänkt att fungera som ett redskap och en checklista för domaren, så att hon eller han på punkt efter punkt ska kunna kontrollera att barnets bästa faktiskt har varit i fokus i de enskilda besluten. Vi vet att barnprotokoll används i vissa delstater i USA, bland annat i mål som har att göra med sexualbrott mot barn. Vi i Vänsterpartiet tror att detta kan föra oss ytterligare en bit på vägen när det gäller att stärka rättssäkerheten för barn - en rättssäkerhet som i dag ofta brister. Vi har ett ansvar att se till att rättssäkerheten för barn i domstolarna faktiskt uppfyller de krav som ställs i barnkonventionen. Det är därför vi ser barnprotokollen som ett sätt att i positiv bemärkelse ge domarna ett verktyg. Oavsett om de är motvilliga att delta i alla kunskapsfördjupningar som Domstolsverket erbjuder ska de genom lagstiftningen ändå vara skyldiga att upprätta barnprotokoll. På det sättet skulle vi kunna föra upp frågan om barns rättssäkerhet med konkreta förslag. Herr talman! Betänkandet hänvisar till vårdnadskommitténs förslag. Där har man inte lyft upp några konkreta åtgärder exempelvis vad gäller barnprotokoll. Vänsterpartiet tog upp den frågan som ett konkret exempel som man skulle kunna lyfta fram, men det gjordes inte. Vi tänker inte nöja oss med den nya vårdnadslagen även om den är ett stort steg framåt. Vi tänker fortsätta att driva våra krav som bland annat handlar om att införa en barnbalk som tar ett samlat grepp på den lagstiftning som ska värna barn och ge varje barn som är utsatt för föräldrars tvister om vårdnad, boende och umgänge, rätt till ett eget juridiskt biträde som ska föra barnets, och ingen annans, talan. Herr talman! När det gäller Vänsterpartiets särskilda yttrande i betänkandet kan jag avslutningsvis stolt berätta att Vänsterpartiet har varit med om att se till att det nu inte blir något prövningstillstånd i mål om vårdnad, boende och umgänge. Det kommer inte att införas enligt den lagrådsremiss som har lagts fram och enligt den proposition som kommer att läggas fram nästa vecka. Eftersom betänkandet hänvisar till pågående arbete kan jag med glädje tala om att det inte kommer att införas något sådant prövningstillstånd i vårdnadsärendena. Ett prövningstillstånd är nämligen inte rätt väg att gå för att stärka de utsatta barnens rättssäkerhet. Herr talman! Jag vet att många av er i justitieutskottet har lyft upp åtgärder för att stärka barn i domstolsprocesserna. Jag vill ytterligare trycka på att det här finns ett konkret förslag som inte är något väldigt stort ingrepp i de domstolsprocesser som finns. Miljöpartiet har ställt upp på det. Det hade varit trevligt om även resten av utskottet hade kunnat ställa upp på en åtgärd som faktiskt handlar om att förtydliga de domar som våra domstolar ger.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 137 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det är kul att Tasso Stafilidis deltar i den här debatten. Jag känner dig som en person som starkt värnar om barns rättigheter i det arbete som du bedriver framför allt i lagutskottet när det gäller frågor om vårdnad och umgänge. Det är frågor som är otroligt svåra. Man tror att de ibland handlar om föräldrars rätt till sina barn. Man måste komma ihåg att kravet på utbildning hänger ihop med hur ni väljer att agera i de förhandlingar där man sätter ramarna för anslagen till rättsväsendet. Man kan inte trolla med knäna. Det finns inga tomtar på Domstolsverket som hittar på någon utbildning om man inte kan finansiera den. Om det är underfinansierat måste man döma i vissa mål för att inte låta handläggningstiderna om vårdnad och umgänge bli för långa i tingsrätterna. Frågan om barns rättsliga ställning när de har bevittnat våld är viktig. Det räcker inte med att man kan få brottsofferstatus för att få ersättning. För mig är det viktigt att markera att de också kan bli målsägande. Att det klargörs påverkar också frågor om vårdnad och umgänge i ett senare led. Barn som har begått brott handläggs i snabbfil i domstol, men barn som är brottsoffer handläggs inte i någon snabbfil. Här finns också mycket att göra där jag tycker att Vänsterpartiet ska delta i arbetet. Arbetet med så kallade barnahus eller familjevåldsenheter av uppgraderad sort är väldigt viktigt för att ta till vara barns intressen. I de här tvisterna är det väldigt viktigt att man fokuserar på tillgången till rättshjälp och tillgången på humanjurister. Är man i en tvist och i underläge, det kan till exempel vara en man och en kvinna som bråkar om sina barn, måste man se till att man har tillgång till ett rättsligt biträde. På grund av underfinansiering av rättshjälpen är det i dag brist på humanjurister i många städer.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 137 Johan Pehrson (Fp)

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 138 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Johan Pehrson har rätt i att det finns brister i rättshjälpen. Det är en del som inte behandlas vare sig av vårdnadskommittén eller i den nya vårdnadslagstiftningen. Det är där vi ser de stora problemen. Det är framför allt låginkomsttagarkvinnor som råkar väldigt illa ut när deras rättshjälp plötsligt tar slut när man har passerat hundratusenkronorsgränsen. Därefter måste de låna pengar för att kunna genomföra en tvist. Det är ofta en tvist som handlar om att upprätta och få ett skydd för sina barn. När det gäller de frågor som justitieutskottet behandlar och som Johan Pehrson tog upp hänvisar jag till Rolf Olsson som är ansvarig. Jag lyfte fram just det konkreta exempel som finns inom våra båda utskottsområden när det gäller vårdnadslagstiftning och en vårdnadstvist som hamnar i domstol. Jag är lite nyfiken på hur Johan Pehrson ser på frågan om obligatoriska barnprotokoll. Det är ju inte något som skulle kosta pengar. Det är en del av den administrativa redogörelse som domstolarna redan i dag gör när de skriver domen. När det gäller frågan om domares kompetens vet vi att Domstolsverket i dag erbjuder en rad olika utbildningar som just handlar om barnrätt. Där finns bland annat Barnombudsmannen finns med. Det är tyvärr inte så värst många domare som väljer att delta. Det kanske kan bero på att man inte lägger tillräckligt med pengar på det, men Domstolsverket har pengar till utbildningarna.

Johan Pehrson (Fp)

Anf. 139 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! När jag inte är riksdagsledamot jobbar jag på Örebro tingsrätt. Där har jag suttit med vid väldigt många vårdnadstvister. Min erfarenhet är att de domarna är väldigt kunniga. De har en enorm uppgift, nämligen att läka ihop två personer som verkar ha väldigt svårt att skilja på sina egna problem. De använder ofta barnen som slagträ på ett sätt som är helt oacceptabelt, och de gräver sig längre och längre ned. Jag kan konstatera att en avgörande fråga är hur länge processerna pågår. Man måste sätta ut en förhandling och en muntlig förberedelse. Det går lång tid. Domstolen har en massa sådana mål. Man måste vänta på utlåtande från familjerätten - för där ska man helst ta ett varv. Det tar evigheter. Sedan handlar det om tillgången på de familjerättsjurister som ska biträda dessa kvinnor - det är oftast kvinnor som är mest utsatta eftersom de har en svagare ekonomisk situation vid en separation. Det är något att uppmärksamma på internationella kvinnodagen. Det är detta som är avgörande. Jag har inga principiella invändningar mot detta. Jag kommer att med glädje se fram emot den här propositionen och det som ni ska presentera. Det jag har hört hittills tycker jag i huvudsak är bra. Sammantaget vill jag ta ställning till detta och inte till protokollet i sig. Det är hårdvaran och förhandlingarna där man nöter ned föräldrarna så att de fattar barnets bästa och lägger gammalt groll åt sidan och ser på barnet. Det gör man i en process som går och som går något snabbare. Under den tid man inte är i domstol uppstår ännu mer konflikter i regel. Det ska vara snabba avgöranden. Det är trist att behöva säga att det handlar om resurser och om hur mycket man värderar rättssäkerheten.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 140 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Vi som har följt arbetet i Vårdnadskommittén där bland andra Cecilia Magnusson satt med har också sett att man har analyserat hur domstolarna har hanterat dessa mål. Då har man kunnat konstatera att det inte har varit särskilt glädjande vad gäller att lyfta fram barnens situation. Det har funnits stora brister. Det är på detta som det kommer att läggas kraft i den nya vårdnadslagstiftningen. Det handlar om att lagstiftningen nu kommer att byggas upp och lyftas fram just för dem som behöver lagstiftningen som bäst. Det handlar i synnerhet om de barn som far illa. Vi vet att i de allra flesta fall klarar föräldrarna ut detta själva vid en skilsmässa. De skiljer sig, de kommer överens, och de har oftast både gemensam vårdnad och växelvis boende, och domstolar behöver över huvud taget inte bli inblandade. Men i de fall som just är väldigt infekterade och där det finns anklagelser om övergrepp och olika situationer där barnen har farit illa, så ser vi i dag, också enligt Vårdnadskommitténs studier, att domstolarna inte har räckt till. Och då är det upp till oss att hitta nya verktyg för att ge domstolarna möjligheter att specialisera sig mer. Så länge vi inte har specialdomstolar i Sverige, till exempel familjedomstolar och annat, vilket ligger inom justitieutskottets beredningsområde att diskutera, måste vi hitta fler enkla medel. Därför har Vänsterpartiet lyft fram frågan om obligatoriska barnprotokoll som en mycket enkel del där domarna får redogöra och redovisa exakt på vilket sätt de i de olika delarna av domen har tagit hänsyn till barnets bästa.

Hillevi Engström (M)

Anf. 141 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Det var intressant att lyssna på anförandet. Jag delar mycket av problembilden och att domstolarna behöver förbättra sig. Det är lite synd att kulturen i olika utskott är sådan att vi inte har möjlighet att diskutera mer på djupet vad olika förslag innebär, till exempel barnprotokoll som jag själv inte känner till hur de fungerar i praktiken. Därför kan jag inte säga att jag helt avvisar den idén, utan vi kanske kan komma vidare i den frågan. Men när det gäller utbildning, som du var inne på, är de yngre domarna väldigt intresserade av kompetensutveckling. Men det finns brister också. Man känner att man inte har tid. Man har en sådan arbetsbelastning att man av det skälet kanske inte kan ägna tid åt utbildning. Det råder också olika uppfattningar om hur mycket utbildning som faktiskt har erbjudits. Och jag kan i dag inte svära på hur många kurser som det har varit. Det borde jag kunna. Men tyvärr vågar jag inte säga det. Men det finns helt klart ett intresse bland domarna att förkovra sig. Och det behövs manualer och enkla medel, så att man får in barnets bästa i dömandet. Ett faktum är att det inom domstolsväsendet används många pensionärer som domare. De gör ett väldigt bra arbete. Men på en direkt fråga som jag har ställt framgår det att dessa äldre domare, pensionärerna, över huvud taget inte får ta del av någon form av kompetensutveckling. Och det kanske är framför allt de äldre domarna som behöver få ny kunskap. Jag tror också att man kan göra mycket när det gäller utredning av barn som far illa. Och om vi tittar på barn som är utsatta för övergrepp finns det nästan inget fall där man håller utredningstiden på tre månader. Det beror på att det finns för få poliser med specialistkunskap och att målen tar alldeles för lång tid. Och det är verkligen inte att sätta barnens bästa i centrum. Men jag går gärna vidare och lyssnar mer på detta med barnprotokoll. Det kanske är ett vettigt förslag.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 142 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Hillevi Engström tar just upp att det krävs fler enkla medel. Och jag försöker visa att barnprotokoll är just ett sådant enkelt medel, där en domstol kanske måste gå igenom tio punkter när man skriver sin dom. Då måste man även ta ställning till vissa frågor, ungefär på samma sätt som polisen gör - jag kommer inte ihåg vad det heter - nämligen att svara på vissa frågor för att identifiera brottsrubricering till exempel. Jag ska också erkänna att det finns lysande exempel på fantastiska domare i Sverige som gör enormt mycket. Jag ska ge ett exempel efter att ha följt en rad olika domstolsförhandlingar i vårdnadsprocesser under de senaste tre åren. Det var ett fall i Umeå där tre domare avsade sig uppdraget, och man sköt på domstolsförhandlingarna i flera veckor. Till slut var det ett fastighetsråd som sade ja och tog på sig detta. Då blev alla oroliga och undrade hur ett fastighetsråd skulle kunna hantera detta. Jag var också orolig och tyckte att det skulle bli spännande att komma dit och lyssna. Men detta kloka fastighetsråd förkovrade sig i allt som fanns. Och jag har faktiskt sällan stött på en domare som har ställt så otroligt kompetenta frågor om barnets situation och barnets rätt som detta fastighetsråd gjorde. Det är alltså helt riktigt att vi aldrig ska dra alla domare över en kam. Det finns många domare som vill utbilda sig. Då ska vi också se till att det finns förutsättningar och möjligheter för dem att göra det. Jag är därför helt överens med Hillevi Engström om att de äldre domarna också måste ha rätt till denna kompetensutveckling.

Hillevi Engström (M)

Anf. 143 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Det känns som om vi på denna punkt har ambitionen att komma vidare tillsammans. Och jag tror inte att det finns så många motsättningar när det gäller att vi ska sätta barnets bästa i centrum. Man hänvisar ofta till sunt förnuft. Jag har ett visst sunt förnuft. Andra har ett annat sunt förnuft. Då måste vi faktiskt bygga vår verksamhet mycket mer på kunskap än på olika personers sunda förnuft. Vi tycker själva att vi har mest sunt förnuft av alla. Men det är inte säkert att det är objektivt och riktigt. Tack för debatten.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 144 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Jag vill också tacka. Lustigt nog beslutade faktiskt justitieutskottet att skicka tillbaka exakt samma motionsyrkande som ni har behandlat här i dag, men som jag skrev för två år sedan, till lagutskottet. Lagutskottet kommer alltså återigen att behandla samma fråga när frågan om den nya vårdnadslagstiftningen kommer upp. Då hoppas jag att alla partier som nu är intresserade av frågan om barnprotokoll samarbetar med sina ledamöter i lagutskottet och faktiskt lyfter fram och tittar på vad ett enkelt medel som barnprotokoll skulle kunna innebära just för att höja kvaliteten i fråga om barnkompetensen och barnens bästa i domstolarna.

Beslut

Beslut: 2006-03-08

46 förslagspunkter, 38 acklamationer, 8 voteringar

Protokoll med beslut

2006-03-08

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2005/06:168

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Kameraövervakning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju256, 2005/06:Ju275 och 2005/06:Ju419 yrkande 5.

Reservation 1 (m)
Reservation 2 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m)
s	119	0	1	24
m	1	44	0	10
c	15	0	0	7
fp	39	0	0	9
kd	26	0	0	7
v	1	0	22	5
mp	13	0	0	4
-	1	0	0	1
Totalt	215	44	23	67
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Särskilda spaningsmetoder

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju452, 2005/06:Ju463 yrkande 7 i denna del, 2005/06:Ju480 yrkande 16 i denna del och 2005/06:Ju543 yrkande 11 i denna del.

Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (c, kd)

3. Beslag vid illegal alkoholinförsel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:So3 yrkande 9.

Reservation 5 (c)

4. Beslag vid misstanke om stöld

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju403.

Reservation 6 (fp)

5. S.k. obligatorisk häktning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju488 yrkande 9.

Reservation 7 (m)

6. Kvarhållande av förhörspersoner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju296.

7. Tillträdesförbud

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju267 yrkande 3 och 2005/06:Ju543 yrkande 9.

Reservation 8 (m, c, fp, kd)

8. Forskning om förundersökningarnas kvalitet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju381 yrkande 2.

Reservation 9 (fp, kd)

9. Åtal för ekonomisk brottslighet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju420 yrkande 4 och 2005/06:Ju543 yrkande 13 i denna del.

Reservation 10 (fp)

10. Delgivning av åtal

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju412 yrkande 8.

Reservation 11 (m, fp, kd)

11. Begränsningar i åtalsrätten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju382 och 2005/06:L291 yrkande 31.

Reservation 12 (m, c)
Reservation 13 (fp)

12. Enklare förfarande i snatterimål

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju267 yrkandena 4 och 5 samt 2005/06:Ju379 yrkandena 9 och 10.

13. Talerätt för vissa organisationer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju384 yrkande 4.

Reservation 14 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 14 (mp)
s	120	0	0	24
m	45	0	0	10
c	15	0	0	7
fp	39	0	0	9
kd	26	0	0	7
v	23	0	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	268	14	0	67
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Rätten till offentlig försvarare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju220 och 2005/06:Ju543 yrkande 5.

Reservation 15 (fp)

15. Rätten till målsägandebiträde

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju247 och 2005/06:Ju483 yrkande 10.

Reservation 16 (m, c, fp, kd)

16. Telefonnärvaro vid domstolssammanträde

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju437 yrkande 13.

Reservation 17 (kd)

17. Behandlingen av barn i domstol

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju263 yrkande 2, 2005/06:Ju402 yrkande 4, 2005/06:L292 yrkande 8 och 2005/06:So647 yrkande 12.

Reservation 18 (v, mp)
Reservation 19 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 18 (v, mp)
s	120	0	0	24
m	45	0	0	10
c	15	0	0	7
fp	39	0	0	9
kd	0	0	26	7
v	0	23	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	219	37	26	67
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

18. Avvisning av bevisning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju437 yrkande 12.

Reservation 20 (kd)

19. Kronvittnen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju480 yrkande 16 i denna del och 2005/06:Ju543 yrkande 13 i denna del.

Reservation 21 (fp)

20. Sakkunniga

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju373 yrkande 4.

Reservation 22 (kd)

21. Muntlig bevisning i hovrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju437 yrkande 14.

Reservation 23 (kd)

22. Stöd till vittnen och målsägande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292 yrkandena 4, 5 och 7, 2004/05:Ju339 yrkande 10, 2004/05:Ju370, 2004/05:Ju467 yrkandena 11 och 12, 2005/06:Ju376 yrkande 9, 2005/06:Ju381 yrkandena 10 och 11, 2005/06:Ju386 yrkande 8 och 2005/06:Ju483 yrkande 12.

Reservation 24 (m, c, fp, kd)
Reservation 25 (v)

23. Parters och vittnens säkerhet

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju384 yrkande 22.

Reservation 26 (m, c, fp, kd, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 26 (m, c, fp, kd, mp)
s	113	0	0	31
m	0	45	0	10
c	0	15	0	7
fp	0	39	0	9
kd	0	26	0	7
v	23	0	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	136	139	0	74
Beslut: Kammaren biföll reservation 26

24. Parters rätt att yttra sig

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju263 yrkande 1, 2004/05:Ju292 yrkande 3 och 2005/06:Ju381 yrkande 8.

Reservation 27 (m, fp)

25. Skydd för bevispersoner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju213, 2004/05:Ju361, 2004/05:Ju429, 2005/06:Ju375, 2005/06:Ju395 och 2005/06:Ju453.

Reservation 28 (m, c, fp, kd)

26. Skydd för bevispersoner vid människohandel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju383 yrkande 12 och 2005/06:Ju480 yrkande 17.

Reservation 29 (m, c, fp, kd)

27. Kompensation och stöd till oskyldigt misstänkta

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju307, 2005/06:Ju373 yrkandena 1-3, 2005/06:Ju384 yrkande 1 och 2005/06:Ju419 yrkande 3.

Reservation 30 (c, v)
Reservation 31 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 30 (c, v)
s	120	0	0	24
m	44	1	0	10
c	0	15	0	7
fp	39	0	0	9
kd	25	0	1	7
v	0	23	0	5
mp	0	11	2	4
-	0	1	0	1
Totalt	228	51	3	67
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

28. Prövningstillstånd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju376 yrkande 6, 2005/06:Ju437 yrkandena 10 och 11 samt 2005/06:L292 yrkande 15.

Reservation 32 (fp)
Reservation 33 (kd)

29. Resning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju412 yrkande 1 och 2005/06:Ju543 yrkande 1.

Reservation 34 (fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 34 (fp)
s	119	0	0	25
m	45	0	0	10
c	14	1	0	7
fp	0	39	0	9
kd	26	0	0	7
v	23	0	0	5
mp	12	1	0	4
-	1	0	0	1
Totalt	240	41	0	68
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

30. Rättegångskostnader

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju479 yrkande 2.

31. Vittnesersättning m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju431 och 2005/06:Ju532 yrkande 29.

Reservation 35 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 35 (m, c, fp, kd)
s	120	0	0	24
m	0	44	0	11
c	0	15	0	7
fp	0	39	0	9
kd	0	26	0	7
v	23	0	0	5
mp	13	0	0	4
-	1	0	0	1
Totalt	157	124	0	68
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

32. Verkställighet av böter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju236 och 2005/06:T610 yrkande 4.

Reservation 36 (m, c, fp, kd)

33. Översyn av säkerheten i domstolarna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju339 yrkande 12 och 2005/06:Ju376 yrkande 10.

Reservation 37 (c, fp)

34. Registerkontroll vid anställning i domstol

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju339 yrkande 13 och 2005/06:Ju376 yrkande 11.

Reservation 38 (c, fp)

35. Domstolsförhandlingar inom stängda dörrar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju339 yrkande 9.

Reservation 39 (fp)

36. Fotoförbudet i domstol

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju437 yrkande 15.

Reservation 40 (c, kd)

37. Utnämning av högre domare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju339 yrkande 5, 2005/06:Ju254, 2005/06:Ju376 yrkande 5, 2005/06:Ju384 yrkande 17 och 2005/06:Ju437 yrkande 5.

Reservation 41 (m, c, fp, kd)
Reservation 42 (mp)

38. Domarnas löner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju437 yrkande 4.

Reservation 43 (kd)

39. Rekryteringen av domare m.fl.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju489 yrkande 18 och 2005/06:Sf336 yrkande 49.

Reservation 44 (c)

40. Ersättningen till nämndemän

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju251 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju269, 2004/05:Ju336, 2004/05:Ju339 yrkande 14, 2004/05:Ju343, 2004/05:Ju346 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju372, 2004/05:Ju413, 2004/05:Ju451, 2004/05:Ju471 yrkande 6 i denna del, 2004/05:Ju489 yrkande 19, 2004/05:Ju491, 2005/06:Ju287, 2005/06:Ju329 yrkande 4, 2005/06:Ju356 i denna del, 2005/06:Ju361, 2005/06:Ju371, 2005/06:Ju374, 2005/06:Ju376 yrkande 12, 2005/06:Ju384 yrkande 20 i denna del, 2005/06:Ju515, 2005/06:Ju545 och 2005/06:Ju559 yrkande 2.

Reservation 45 (m, c, fp, kd)
Reservation 46 (mp)

41. Rekryteringen av nämndemän

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju384, 2004/05:Ju419, 2004/05:Ju428, 2004/05:Ju471 yrkande 6 i denna del, 2005/06:Ju303, 2005/06:Ju352, 2005/06:Ju356 i denna del, 2005/06:Ju384 yrkandena 20 i denna del och 21, 2005/06:Ju405, 2005/06:Ju408, 2005/06:Ju437 yrkande 6 och 2005/06:Ju524.

Reservation 47 (m, c, fp, kd)
Reservation 48 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 48 (mp)
s	120	0	0	24
m	0	0	45	10
c	0	0	15	7
fp	0	0	38	10
kd	0	0	26	7
v	23	0	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	1	0	1
Totalt	143	14	124	68
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

42. Sammansättningen i vårdnadstvister

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A352 yrkande 22 och 2005/06:A370 yrkande 26.

Reservation 49 (kd)

43. Medlemskap i Advokatsamfundet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju364 och 2005/06:Ju466.

Reservation 50 (m, c)

44. Svensk domstols behörighet i vissa fall

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju278 och 2005/06:Ju357.

Reservation 51 (v)

45. Åtal för grova brott begångna utomlands

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju330 yrkande 6.

Reservation 52 (m, c, fp)

46. Konsulärt ekonomiskt bistånd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju202.

Reservation 53 (m)

Var är ärendet nu?

Beslut

Motioner om processrättsliga frågor (JuU11)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Motioner om processrättsliga frågor (JuU11)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Kameraövervakning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Särskilda spaningsmetoder

3. Beslag vid illegal alkoholinförsel

4. Beslag vid misstanke om stöld

5. S.k. obligatorisk häktning

6. Kvarhållande av förhörspersoner

7. Tillträdesförbud

8. Forskning om förundersökningarnas kvalitet

9. Åtal för ekonomisk brottslighet

10. Delgivning av åtal

11. Begränsningar i åtalsrätten

12. Enklare förfarande i snatterimål

13. Talerätt för vissa organisationer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Rätten till offentlig försvarare

15. Rätten till målsägandebiträde

16. Telefonnärvaro vid domstolssammanträde

17. Behandlingen av barn i domstol

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

18. Avvisning av bevisning

19. Kronvittnen

20. Sakkunniga

21. Muntlig bevisning i hovrätt

22. Stöd till vittnen och målsägande

23. Parters och vittnens säkerhet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll reservation 26

24. Parters rätt att yttra sig

25. Skydd för bevispersoner

26. Skydd för bevispersoner vid människohandel

27. Kompensation och stöd till oskyldigt misstänkta

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

28. Prövningstillstånd

29. Resning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

30. Rättegångskostnader

31. Vittnesersättning m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

32. Verkställighet av böter

33. Översyn av säkerheten i domstolarna

34. Registerkontroll vid anställning i domstol

35. Domstolsförhandlingar inom stängda dörrar

36. Fotoförbudet i domstol

37. Utnämning av högre domare

38. Domarnas löner

39. Rekryteringen av domare m.fl.

40. Ersättningen till nämndemän

41. Rekryteringen av nämndemän

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

42. Sammansättningen i vårdnadstvister

43. Medlemskap i Advokatsamfundet

44. Svensk domstols behörighet i vissa fall

45. Åtal för grova brott begångna utomlands

46. Konsulärt ekonomiskt bistånd