Processrättsliga frågor

Anf. 184 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Vi ska nu diskutera processrättsliga frågor. Det är viktiga frågor. Jag vill börja med att säga att vi i Moderaterna står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 som gäller utökad användning av hemliga tvångsmedel.

I detta betänkande hanteras 75 yrkanden. På tre punkter föreslår utskottet tillkännagivanden. Övriga motioner avstyrks eller behandlas förenklat. De tre tillkännagivanden som vi gör är viktiga.

Det första gäller utökade möjligheter till kameraövervakning i brottsutsatta områden. Utskottsmajoriteten menar att det behövs, inte minst för att öka brottsuppklaringen. Kameror är viktiga när poliserna är för få och vittnen är tysta - så kan man enkelt uttrycka det.

Det andra handlar om att vi vill se över hur arbetet med att förhindra brott mot rättsväsendets anställda kan stärkas. Det händer tyvärr att rättsvårdande personal utsätts för hot och andra brott. Utredningen om ordning och säkerhet i rättssalarna, som socialdemokrater och andra hänvisar till, behandlar ju inte den här bredare och viktiga frågan. Därför har majoriteten gjort detta påpekande.

Det tredje tillkännagivandet handlar om att vi vill utreda om beslut om hemlig avlyssning respektive hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska kunna kopplas till en person i stället för ett nummer eller en adress. Jag är väldigt förundrad över regeringspartiernas reservation. Man hänvisar i reservationen till ett utredningsarbete i syfte att stärka skyddet för den enskildes integritet. Såvitt jag vet behandlade inte Integritetsutredningen dessa frågor. Men vår uppfattning är: Om man ska fatta beslut om hemliga tvångsmedel ska det göras efter en noggrann bedömning av balansen mellan brottets allvar och personlig integritet.

När man väl har bestämt sig för att man ska ha hemliga tvångsmedel är det ganska bra att göra det på ett praktiskt sätt. Den ordning som nu gäller innebär att polisen måste söka om och söka om. Vi träffar alltså inte direkt den problematik som beslutet avser att träffa, utan det blir onödig byråkrati.

Förslaget innebär en förenkling och en praktisk tillämpning som enligt min uppfattning inte på något sätt berör frågan om integritet. Det är märkligt att man inte kan ändra i en sådan här praktisk fråga, där polismyndigheterna menar att det skulle underlätta deras arbete.

Jag medger att frågor om hemliga tvångsmedel många gånger är svåra. Det är principer som ska vägas mot varandra. Men det handlar också om kriminalitetens utveckling och den ständiga teknikutvecklingen, som inte minst kriminella är snabba med att anamma och använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Att kunna utreda brott är allvarliga frågor oavsett hur komplicerat det är. Därför vill vi moderater utreda möjligheter att använda information från signalspaning också när förundersökning har inletts. Det har vi fortfarande inte fått en majoritet med oss på, men det är viktigt att vi kan använda denna typ av information eftersom vi till exempel behöver utreda resande till terroristverksamhet utomlands och en hel del annat.

Vi tycker också att man måste se över reglerna för beslag och husrannsakan, för de behöver uppdateras. Det är riktigt som regeringssidan säger: En utredning är tillsatt. Men det blir en proposition i bästa fall sent nästa vår. Det är väldigt långt fram, och det är klart att vi gärna vill se detta snabbare eftersom de kriminella är inne på den moderna tekniken väldigt snabbt.

Det tredje jag tycker att man behöver nämna är att vi måste få en snabbare och bättre hantering av stöldbrott i butik. Vi hade tidigare ett resonemang om tillträdesförbud. Men det handlar också om möjligheten att hantera ärendena bättre. Man hör ofta butiksägare klaga över att det är svårt att få polisen att komma. Ibland får man poliser att komma, men de säger: Varför ringer du om det här? Det blir ju ändå just ingenting.

Detta är en hantering som är irriterande för alla, samtidigt som det faktiskt är allvarligt med dessa stöldbrott som återkommer hela tiden. Här finns nu ett arbete igång för att försöka att återuppliva det som förut kallades för snattofonen. Det finns möjligheter att göra det redan i dag.

Vi har motionerat, och vi tycker att man ska titta på ytterligare åtgärder för att säkerställa att vi får en snabbare och mer funktionell hantering av anmälningarna. Då måste man nog arbeta med mer än bara det som är befintligt i dag.

Jag yrkar bifall till reservation 4, som jag sa tidigare. I övrigt tycker jag att utskottet har hanterat de frågor som behandlas i betänkandet på ett bra sätt.

(Applåder)

Anf. 185 Susanne Eberstein (S)

Herr talman! Hur våra domstolar fungerar och hur dömandet ska gå till intresserar människor i Sverige.

Just nu pågår till exempel en serie kallad Domstolen i tv, som åskådliggör hur olika processer går till. Det är bra att det visas eftersom många tror att det går till som i amerikanska filmer. Våra processordningar skiljer sig högst väsentligt åt, och det är viktigt att det kommer fram ordentligt.

Riksdagsledamöter från olika utskott, och givetvis även oppositionen i justitieutskottet, skriver många motioner i ämnet. Som gammal domstolsjurist tycker jag att det är spännande att det finns många synpunkter och förslag till det man förhoppningsvis menar skulle förbättra den dömande verksamheten.

I betänkandet ingår också motioner om bland annat kameraövervakning och motioner om hemliga tvångsmedel, som väl i och för sig kan sägas ligga utanför den dömande verksamheten men som ändå betraktas som liggande inom processrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Sedan valet 2014 har den socialdemokratiska regeringen kommit med många förslag inom området och också tillsatt en mängd utredningar. Man har lagstiftat om en modernare rättegång som syftar till att effektivisera och förbättra domstolsväsendet. Man har lagstiftat om ökad endomarbehörighet, ett nytt system för patent- och marknadsdomstol, förstärkt rättssäkerhet i förundersökningsförfarandet, brottsmisstänktas bättre tillgång till försvarare och insyn i förundersökningar med mera.

Vi ska snart i denna kammare diskutera lagförslag om en effektivare och mer ändamålsenlig mark- och miljöprocess och ett lagförslag om utverkad samverkan mellan domstolar.

För närvarande pågår en utredning om kameraövervakning, brottsbekämpning och integritetsskydd, en utredning om förbättrade förutsättningar för ordning och säkerhet i domstolarna, en utredning om att se över reglerna om beslag och husrannsakan, en utredning om processrätt och stora brottmål, som ska se hur man kan effektivisera och modernisera stora brottmål, en utredning om hemlig dataavläsning, en utredning om domarrekryteringen och slutligen en utredning om datalagring. Alla dessa utredningar ska komma med förslag under detta år. Mycket arbete pågår således för att förhoppningsvis förbättra och utveckla verksamheter inom området.

I betänkandet föreslås alltså tre tillkännagivanden. Ett tillkännagivande från riksdagen betyder att regeringen ska komma tillbaka till riksdagen och rapportera på vilket sätt den fråga som tas upp i tillkännagivandet har hanterats eller kommer att hanteras.

Det första förslaget om tillkännagivande rör kameraövervakning på allmän plats. Här finns redan en utredning på väg. Så snart som juni i år ska ett betänkande avlämnas. Här har en särskild utredare fått i uppdrag av regeringen att närmare studera ett brett spektrum av frågor om kameraövervakning. Syftet är att säkerställa att kameraövervakning kan användas där det behövs för att bekämpa brott och samtidigt garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten. Utredaren ska även analysera hur regleringen i kameraövervakningslagen bör anpassas till den nya EU-rättsliga dataskyddsregleringen. Ett tillkännagivande till regeringen torde därför vara tämligen meningslöst.

I ett annat förslag till tillkännagivande uppmanas regeringen att se över hur arbetet med att förhindra brott mot rättsväsendets anställda kan stärkas. Regeringen har i detta fall givit en särskild utredare i uppdrag att se över om reglerna för säkerhet i domstolarna kan tydliggöras och skärpas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2017.

Därutöver har en utredning, som vi redan har talat om här i kammaren i föregående ärende, tillsatts som ska se över det straffrättsliga skyddet för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner. Enligt vad som har framkommit pågår också vid flera myndigheter ett arbete som syftar till att öka säkerheten för de anställda. Med detta i beaktande ser vi inte heller här behov av något tillkännagivande. Man ska dessutom komma ihåg att det inte är tillåtet i dag att hota eller på annat sätt vara våldsam mot till exempel domare.

Det sista förslaget till tillkännagivande rör, som vi har hört här, ett beslut om att hemlig avlyssning ska knytas till person. Lagen i dag tar sikte på att en person har en telefon. Det är självklart en förlegad bild av verkligheten. För närvarande pågår ett omfattande utrednings- och beredningsarbete i frågor som rör hemliga tvångsmedel. Dessutom pågår en utredning som rör huruvida hemlig dataavläsning bör införas. Den avger sitt förslag under hösten 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Besvärliga avgränsningar och mer överskottsinformation kommer att bli nötter som måste knäckas. Vi tycker därför att det finns anledning att invänta utredningar som är på gång i frågor inom integritetsområdet.

Herr talman! Jag står givetvis bakom våra reservationer men yrkar inte bifall till dem utan yrkar bifall endast till utskottets förslag i betänkandet i övrigt.

(Applåder)

Anf. 186 Beatrice Ask (M)

Herr talman! När man lyssnar på Susanne Eberstein får man ett intryck av att vi skulle vara helt överens i sakfrågorna. Det är positivt om det är på det sättet.

Susanne Eberstein tycker dock att tillkännagivandena är onödiga. Jag delar inte den uppfattningen. Precis som jag sa i mitt inlägg utreder man dessa frågor, eller i alla fall vissa av dem. Men det betyder ju inte att det kommer att läggas fram förslag. Om majoriteten har en bestämd uppfattning i en sakfråga tycker jag att det är viktigt att man tydliggör att man anser att det behöver ske något i en bestämd riktning.

Ta detta med kameraövervakning som ju är en svår och mycket kontroversiell fråga. Överallt möter man företrädare för kommuner och verksamheter som tycker att det är en mycket spretig hantering av detta och att det finns många problem. Framför allt finns det i utsatta områden en irritation över att man inte har fått tillstånd för kameraövervakning eftersom man menar att det skulle vara till stöd för det trygghetsskapande arbete man bedriver. Inte minst från Järvafältet har det här varit en fråga som har drivits många gånger.

Då tycker vi att det är rimligt att riksdagens majoritet tydliggör att vi är beredda att faktiskt säkerställa att det blir lättare att få tillstånd för den här typen av kameraövervakning i brottsutsatta områden som ett svar på den oro som finns. Det går inte att bara hänvisa till att det finns en utredning. Det blir väldigt konstigt.

Det gäller också de andra förslagen där vi tycker att utredningarna inte räcker till. När det till exempel gäller personal inom rättsväsendet är det inte en specifik fråga i den utredning som handlar om säkerheten i domstol. Den är ju vidare än så. Det är inte så länge sedan en polis blev attackerad i sin bostad, och det finns annan rättspersonal som utsätts för än det ena, än det andra.

Vi tycker att man seriöst måste titta på säkerheten för den här personalen.

Anf. 187 Susanne Eberstein (S)

Herr talman! Det är oppositionens privilegium att göra tillkännagivanden, framför allt i den parlamentariska situation som vi i dag befinner oss i. Jag har full respekt för det och förståelse för att vi råkar ut för detta.

När det gäller kameraövervakningen och den spretiga hanteringen är det ju därför det är så viktigt att utreda det här ordentligt så att vi kan få en bra lagstiftning på plats. Jag tycker mig ha lång erfarenhet, och gör man slarviga utredningar finns det risk att det blir en slarvig lagstiftning. Därför är det viktigt att man verkligen tittar över alltihop ordentligt med mycket svåra frågor. Utredare kan faktiskt också tala med sin uppdragsgivare om de tycker att de har fått direktiv som inte fungerar eller att de känner att det här borde göras på ett bättre eller annat sätt. Det har hänt, säkert även under Beatrice Asks tid i regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Det är förfärligt att en polis blir attackerad i sin bostad, men det är på intet sätt straffritt i dag. Det måste man ändå komma ihåg. Det låter lätt i debatten som att det skulle vara alldeles straffritt att ge sig på rättsväsendets personal och att det därför är så förskräckligt att den här blåljusutredningen dröjer. Men mycket av det som kommer att komma fram är redan kriminaliserat. Det som kan tillkomma är just sådant som skydd, anonymitet och alla möjliga sådana saker som man kanske behöver fundera på närmare.

Anf. 188 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Det som rör blåljuspersonalen träffar naturligtvis polisen, men rättsväsendets personal är ett vidare begrepp. En väldans massa folk hamnar mellan stolarna. Det är det vi pekar på. Vi behöver en bredare syn på säkerheten för den personalen eftersom vi ser att det blir ett tuffare klimat. Det tror jag är viktigt.

När det gäller kameraövervakning delar jag uppfattningen att man måste göra noggranna utredningar, men det är viktigt att markera detta med det brottsutsatta området som vi gör i tillkännagivandet. Vi har erfarenheten att det begås många brott i utsatta områden. Poliserna är för få, och det är ingen tvekan om att kameraövervakning ger bättre förutsättningar att beivra brott. Det är lättare att utreda, och det är en viktig källa till bevis.

Jag nämnde på ett kortfattat sätt i mitt anförande att när det är för få poliser och när många vittnen är tysta är kamerorna till mycket stor hjälp. Det är ett viktigt skäl till att vi tycker att man måste kunna få ha kameraövervakning oftare i brottsutsatta områden. Det måste vara ett kriterium som man tar hänsyn till. Det är en viktig åsikt som vi signalerar med det här tillkännagivandet, och det är poängen med tillkännagivanden.

Man kan säga att det här är sådant som man råkar ut för om man sitter i regering. Egentligen är tillkännagivanden nästan det enda verktyg som riksdagen har för att markera att vi har en bestämd uppfattning från en majoritet. Det är ett viktigt verktyg som vi ska använda, och det gör vi i det här fallet på 3 punkter av 75 yrkanden. Det tycker jag ändå är en ganska liten andel.

Anf. 189 Susanne Eberstein (S)

Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning när det gäller kameraövervakning. Jag tror att man skulle komma mycket långt med det. Jag har erfarenhet av hur det fungerar i London, och jag tror att den brittiska befolkningen är mycket positiv till att ha sådana här kameror överallt på allmän plats.

Det är just det här som utredningen ska ta tag i, och vi insåg gemensamt att det inte var bra som det var och att länsstyrelserna var alldeles för stränga. Antagligen har deras beslut inte överklagats i tillräckligt stor utsträckning, för det är möjligt att det hade blivit mycket mer i så fall.

Vi är alltså hjärtligt överens om att det här ska ske. I juni kommer utredningen, och jag är övertygad om att vi faktiskt kommer att kunna vara överens om det här, därför att det är en ny tid, och det här är ett väldigt bra vapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

När det gäller att rättsväsendets personal hamnar mellan stolarna vet jag inte vilka stolar det skulle vara. Om man begår brott och övervåld mot rättsväsendets personal döms man ju redan i dag, så jag tycker att det låter lite konstigt att säga att de skulle hamna mellan stolarna. Däremot kan man öka säkerheten på många olika sätt. Det kan arbetsgivaren faktiskt göra redan i dag. Det är mycket viktigt att personalen vid domstolarna känner sig skyddad. Det är självklart, och det kan väl ingen ha något emot. Men även i dag är det faktiskt kriminaliserat att ge sig på den personalen.

(Applåder)

Anf. 190 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Vi står bakom våra reservationer, men för tids vinnande vill jag begränsa mina yrkanden till reservation 15 om häktning och reservation 16 om vittnen.

I betänkandet för processrättsliga frågor finns det tre tillkännagivanden till regeringen. Det är frågor som Sverigedemokraterna aktivt debatterat och velat se förbättringar kring under en längre tid.

Kameraövervakning är en sådan sak. Där vet vi att polisen har haft mycket stor nytta av kameraövervakning för att nå en uppklaringsprocent när det gäller brott som tidigare varit helt hopplösa. Bilbränderna är ett exempel där man från polisen själv anger att kameraövervakning varit till stor nytta. Enligt polisen visar även erfarenheter från städer som drabbats av terrorattacker att kameraövervakning varit avgörande för att kunna spåra och oskadliggöra gärningsmän samt förhindra fler attacker.

I tillkännagivandet menar vi att det måste bli enklare för polisen att få använda sig av kameraövervakning vid brottutsatta platser, och det är bra. Men Sverigedemokraterna vill mer. Vi anser även att polisen enklare än i dag ska kunna använda sig av kameraövervakning för fler platser och även när dessa platser inte varit särskilt brottsutsatta.

Förra gången vi debatterade kameraövervakning här i kammaren sa jag att ett bostadsområde inte ska behöva utvecklas till en krigszon innan polisen ska få tillgång till kameraövervakning, och det är en uppfattning som vi vidhåller.

Tillkännagivandet är en bit på vägen och ger en garanti inför det fortsatta arbetet med att göra kameraövervakning till en mer naturlig del i det brottspreventiva och brottsutredande arbetet. Vi välkomnar utvecklingen även om vi vill betydligt mer.

Likaså, när det gäller hemliga tvångsmedel, har Sverigedemokraterna under en rad år föreslagit att det ska bli enklare för polis och åklagare att få tillgång till användning av hemliga tvångsmedel. Vi vill även sänka kraven för när uppgifter som erhållits genom hemliga tvångsmedel får användas som underlag vid åtal. Där är vi inte än, men vi gläds åt att fler partier åtminstone medverkar till tekniska lösningar som underlättar utfärdandet av tillstånd att använda hemliga tvångsmedel.

För oss blev det ett litet men klockrent tillkännagivande att tillstånd till olika tvångsmedel ska kunna vara kopplade till en person i stället för till en adress eller ett telefonnummer. Utöver de positiva framstegen genom tillkännagivandena har vi fortsatt med en del motioner som vill underlätta för när och hur hemliga tvångsmedel ska få användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Fru talman! Vi vill även fortsatt se möjligheten att använda anonyma vittnen. Förra året när vi debatterade anonyma vittnen var Sverigedemokraterna ganska ensamma om att vilja öppna upp för den möjligheten. Nu har vi sett att flera borgerliga partier stöder tanken, vilket dessvärre inte räcker för ett tillkännagivande, men utvecklingen är ändå positiv.

Vi vet att just vittnesuppgifter fortsatt är en bristvara i många brottsutsatta områden. Anledningarna anges vara att den grova organiserade brottsligheten sitter på ett våldskapital som helt enkelt skrämmer folk till tystnad.

Vi tror att möjligheten att vittna anonymt kan förändra tystnadskulturen, få människor att börja bekanta sig med tanken och känna mod att vittna.

Att få folk att börja vittna, även om det är anonymt, kan leda till förutsättningar för fällande domar där det i dag är dött lopp. Och ett mer effektivt rättsväsen, där brottslingar åker dit för allvarliga brott, kan i sig gjuta mod i andra vittnen när de ser att det lönar sig att medverka i brottsutredningar.

Vi menar att det är dags att prova nya åtgärder. För att få igång en positiv utveckling kan möjligheten att vittna anonymt vara en start.

Vi har, utöver våra övriga reservationer i det här betänkandet, även en del som behandlas förenklat. Men jag vill avslutningsvis beröra vår reservation om häktning.

Svenska medborgare som reser till terrorkontrollerade områden för att ansluta sig till Islamiska staten eller liknande organisationer är ett stort problem eftersom många av dem kommer tillbaka till Sverige. När dessa personer väl är tillbaka är det svårt för oss att utreda vilka brott de kan ha gjort sig skyldiga till. De utgör dessutom en stor belastning för Säkerhetspolisen, som tvingas ha många av dem under uppsikt när de är på fri fot.

Sverigedemokraterna har velat vidga straffansvaret för fler handlingar med koppling till terrorism, frånta terrorister deras medborgarskap och så vidare. Utöver det är det viktigt att inte utesluta några åtgärder som ger vårt samhälle tryggare och bättre förutsättningar för att hantera, utreda och straffa personer som har gjort sig skyldiga till olika former av terrorbrott. Därför vill vi utreda hur en automatisk häktning av återvändare skulle kunna gå till. På det sättet skulle inte bara den sista tiden av islamistiska terroristers vistelse i Sverige vara under frihetsberövade former, utan även den första tiden efter ett återvändande skulle vara under frihetsberövade former.

Anf. 191 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! I detta betänkande om processrättsliga frågor hanterar vi reglerna för hur mål i domstolar ska avgöras men även alla regler om förundersökning som påverkar polisens och åklagarnas möjligheter att få fram bevis mot den som är misstänkt för brott.

Samhället har många mycket ingripande åtgärder mot personer som är misstänkta för brott. Häktning är väl det absolut mest ingripande. Men i dag diskuterar vi framför allt vilka möjligheter polis och åklagare har för att i hemlighet avlyssna personers telefonsamtal eller för att i hemlighet övervaka misstänkta brottslingar med hjälp av kameror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

När det gäller denna typ av hemliga tvångsmedel ställer vi den viktiga frågan om avvägningen mellan möjligheten att bekämpa och utreda brott och den enskildes rätt till skydd för sitt privatliv. Eftersom tekniken vad gäller telefoni och liknande kommunikation har utvecklats mycket de senaste åren har regeringen tillsatt en utredning med ett omfattande uppdrag. Utredningen ska se över dagens lagstiftning i syfte att se om det går att få en mer verkningsfull reglering för avlyssning samtidigt som respekten för den personliga integriteten upprätthålls.

Eftersom den utredningen arbetar och ska lämna sitt betänkande i höst ser jag inte några skäl för att göra något tillkännagivande på det området i dag.

Det här betänkandet handlar även om öppen kameraövervakning, till exempel på särskilt brottsutsatta platser. Det regleras i dag i kameraövervakningslagen. Den ses just nu över i en annan utredning, som kommer att lämna sitt betänkande till regeringen om bara några månader.

Det görs en utvärdering av lagstiftningen från 2013. Men utredaren har också ett uttryckligt uppdrag att se över vilka möjligheter som finns för kameraövervakning vid brottsutsatta platser och om den regleringen är ändamålsenlig.

Jag tror att det kommer att finnas skäl att se över dagens lagstiftning. Den har nämligen varit ganska spretig. Därför är jag också glad över att utredningen tittar på vilka möjligheter tillsynsmyndigheten Datainspektionen kan ha för att komma med föreskrifter som tydliggör vad som gäller, så att det inte tillämpas på olika sätt i olika delar av landet. Det ska inte heller leda till den typen av olyckliga beslut som när synagogan i Malmö först inte fick tillstånd för kameraövervakning, även om det i och för sig ändrades senare.

Utredningen har också i uppgift att titta på om skyddet för anställda ska stärkas när arbetsgivare vill kameraövervaka sin personal. Samma sak gäller vid övervakning av skolutrymmen. I dag krävs det ingen anmälan eller ansökan om tillstånd för det, vilket gör det ganska svårt för tillsynsmyndigheten att granska om man har gjort en bra avvägning i det enskilda fallet.

I och med att den utredningen arbetar ser jag inte något skäl för ett tillkännagivande vad gäller kameraövervakning på brottsutsatta platser heller, även om majoriteten föreslår det.

Det är mycket viktigt att de som arbetar i rättsväsendet har en trygg arbetsmiljö. Det är såklart viktigt för att vi vill kunna rekrytera de absolut bästa personerna till att bli domare, poliser, åklagare och så vidare. Men det är ännu viktigare för att rättsväsendets integritet ska bevaras, så att personer inte påverkas i sitt beslutsfattande eller agerande av hot eller andra påtryckningar. Därför är det bra att regeringen har tillsatt en utredning om ordning och säkerhet i domstolarna och den utredning som vi redan har debatterat här i kväll, om skydd för blåljuspersonal.

Därutöver arbetar redan flera myndigheter kontinuerligt och aktivt med säkerhetsfrågorna. Inte heller på den punkten finns det något behov av ett tillkännagivande.

Även om jag står bakom våra tre reservationer vill jag bespara kammaren tid och yrkar därför inte bifall till dessa.

Avslutningsvis vill jag kommentera frågan om den så kallade snattofonen. Det gladde mig oerhört mycket när polisen på det senaste insynsrådet berättade om sitt initiativ för att uppgradera arbetet med att hantera personer som grips för snatteri i butiker av till exempel väktare eller ordningsvakter. Justitieombudsmannen har tidigare kritiserat den modell som man har haft. Men jag hoppas och tror att man med ny teknik kommer att få en ordning på plats. Den ska uppfylla kraven på rättssäkerhet men framför allt se till att vi får en effektivare och snabbare hantering vid snatteri. Det kan bespara polisen tid och resurser. Det gäller även butiksägare, väktare och ordningsvakter, som i dag riskerar att få sitta i timmar och vänta på att personen i fråga kan omhändertas och förhöras av polis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

(Applåder)

Anf. 192 Johan Hedin (C)

Fru talman! Jag ska tillstå att det är med viss tvekan jag har närmat mig frågan om utökad kameraövervakning. Det finns en viktig integritetsaspekt kopplad till det utökade bruket av övervakningskameror. Ett samhälle där staten ständigt tittar över våra axlar är inget särskilt gott samhälle. Det är inte nödvändigtvis ett tryggare samhälle heller.

Kameror kan bidra till att öka tryggheten om de används på rätt sätt och om det material som kamerorna genererar hanteras på ett ansvarsfullt sätt och enligt ett tydligt regelverk. Då kan integritetskravet tillgodoses.

Förut brukade man diskutera övervakningskamerornas brottsförebyggande effekt. Tanken var att vetskapen om kamerornas existens skulle avskräcka människor från att begå brott. Forskningen visar dock att några signifikanta effekter på just det området inte så tydligt kan påvisas.

Den kunskapen hade jag med mig till Storbritannien på ett studiebesök, men det visade sig att kamerorna där i första hand hade en annan effekt. Även om kamerorna inte fungerade brottsavhållande bidrog de i hög grad till att brott klarades upp.

Där, precis som här, finns det områden där en utpräglad tystnadskultur råder. Där är människorna inte särskilt benägna att anmäla brott, än mindre att vittna. Och det brittiska exemplet visar att kamerorna i dessa fall kan ha stor betydelse för att brott ska kunna utredas och gärningsmän lagföras.

Detta, fru talman, är en grundbult i rättsstatens fundament.

Människor, även de som lever i delar av landet där kriminaliteten är hög - och kanske i synnerhet de - förtjänar rättssamhällets närvaro och insatser. Det är också i dessa landsändar som det är allra svårast att få folk att våga vittna. Förutom insatser för stärkt vittnesskydd finns också all anledning att titta på idéer om hur brottsligheten bäst kan bekämpas.

Långsiktigt och uthålligt måste vi nöta ned de kriminella strukturer som har fått fotfäste i alltför många delar av vårt avlånga land. Vi måste göra det smart, och vi måste göra det nu. För varje steg vi låter kriminaliteten kliva in blir den svårare och dyrare att driva ut. Att vi nu går fram med att tillåta en utökad kameraövervakning i områden som är särskilt brottsutsatta kan bidra till att vända utvecklingen.

Möjligen ligger det lite grann vid sidan av det rent processrättsliga, men kameror kan samla in material som kan användas för att utreda brott, och de kan i realtid ge värdefull taktisk information till polisen i samband med att större insatser ska genomföras. Det som hände i Stockholmsförorten Rinkeby för några veckor sedan, där en polisinsats möttes av hot och våld, hade kanske inte behövt hända om polisen hade haft tillgång till en bättre lägesbild. Den otrygghet som dylika händelser sprider hade kanske kunnat undvikas, och de som fick sin egendom vandaliserad hade sluppit en hel del obehag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Nu när polisen ska öka trycket mot de kriminella gängen behöver man bästa möjliga förutsättningar för att kunna göra jobbet på ett effektivt och säkert sätt för alla inblandade.

En annan del i betänkandet är egentligen en självklarhet. Det borde i alla fall vara det. I de fall då beslut om hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation fattats ska detta beslut kopplas till en person i stället för till ett telefonnummer eller en adress. En förslagen kriminell kan avverka ett stort antal telefoner för att undgå rättvisans garn, och för varje nytt telefonnummer krävs ett nytt rättssäkert beslut. Alla måste hålla med om att detta är en orimlig ordning. Det är ju med all rimlighet just personen som är av intresse för rättsvårdande myndigheter, inte själva telefonen.

Det är bra att vi får ett tillkännagivande om detta, och det är ärligt talat inte helt begripligt hur regeringspartierna och Vänsterpartiet kan vara emot en praktisk förbättring som gör att det hemliga tvångsmedlet träffar mer exakt.

En tredje mycket viktig del av detta betänkande är tryggheten för rättsväsendets anställda. Hot, uttalade och outtalade, försök till olika påtryckningar och andra obehagligheter verkar bli allt vanligare. Kanske är det en effekt av den alltmer organiserade kriminaliteten. Gäng med mycket våldskapital kan skrämma alla, och det är så oändligt viktigt att rättsprocesserna kan drivas så att brottslingar kan lagföras.

Det ska inte gå att hota sig till fördelar i en rättsstat. Det ska inte gå att undgå straff genom att begå andra brott riktade mot polis, åklagare eller vittnen. Mot detta måste samhället visa en bergfast tydlighet.

Fru talman! Det finns också med en del i detta betänkande som inte ledde hela vägen fram till ett tillkännagivande. När vi debatterade straffrättsbetänkandet för en stund sedan lade jag en hel del av min talartid på att lyfta trygghetssituationen för alla de samhällets hjältar som driver butiker och andra företag som är till sådan enorm nytta för hela samhället.

Stölderna är ett stort problem, inte minst för livsmedelsbutikerna. Det är inte bara värdet på det som stjäls som kostar, även om det är en stor del. Det tar tid att hantera allt detta - tid som handlaren måste lägga på att ta om hand någon som begår brott mot honom eller henne - i stället för att se till att erbjuda sina kunder bästa möjliga service. Varje år sker 2 miljoner externa stöldbrott inom handeln till ett värde av 4,6 miljarder kronor, och livsmedelshandeln är värst drabbad.

Uppgivenheten är stor, eftersom dessa brott vart och ett för sig är så små att polisen inte har möjlighet att lägga tid på att utreda dem, men ackumulerat blir det en orimlig börda på några av samhällets viktigaste jobbskapare. Eftersom det ser ut som det gör med hur dessa brott hanteras av rättsväsendet är anmälningsbenägenheten mycket liten. Branschen själv anger att det är så få som 2 procent av alla dessa brott som anmäls.

En livsmedelsbutik är inte sällan början på ett långt arbetsliv för en ung person. Dessvärre kan det också vara platsen för början på en kriminell karriär. Det är naturligtvis inte så att alla som någon gång har stulit något i en butik utvecklar en kriminell livsstil, men för den unga person som sakta vänjer sig vid att man kan ta vad man vill utan att något händer, utan att samhället reagerar, är risken stor att hamna allt djupare ned i brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

Det är, fru talman, oerhört ansvarslöst att låta detta ske. Vi sviker alla dessa hårt kämpande företagare, och vi sviker faktiskt också den unga människa som på grund av vår underlåtenhet hamnar på glid. Enklare stöldbrott borde kunna klaras upp direkt på plats i en butik. Det pågår just nu ett pilotprojekt i denna anda, men det finns redan dokumenterade erfarenheter från tidigare projekt. I Polisregion Stockholm står man redo att införa en uppdaterad variant av det som kallades snattofonen, och alla polisregioner som vill arbeta på det här sättet borde få göra det.

Jag står naturligtvis bakom alla mina reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 11 om effektiv hantering av stöldbrott i butik.

(Applåder)

Anf. 193 Linda Snecker (V)

Fru talman! Det finns en del som ropar efter att Sverige ska införa anonyma vittnen, särskilt i tider när vi har dels många förhandlingar i domstol som ställs in för att vittnen inte vågar dyka upp, dels många ouppklarade brott som är svåra att utreda. Då kan anonyma vittnen kännas som en bra lösning. Men jag tror att det är att gå en rättsosäker framtid till mötes.

Att människor inte vill ställa upp och vittna beror enligt Brottsförebyggande rådet inte bara på att de har blivit utsatta för allvarliga hot eller våldsbrott. Det vanligaste, enligt en studie som Brå har gjort, kan vara att man har en allmän rädsla för processen, vilket inte är så konstigt, eftersom en domstolsförhandling är en utsatt situation.

För att möjliggöra en effektiv brottsbekämpning krävs därför att vittnen ställer upp och vittnar när så krävs. Det är därför vi har en allmän vittnesplikt i Sverige och domstolen har rätt att kalla in vittnen.

Men finns det hot för den som ska vittna finns det också skydd, till exempel genom olika administrativa åtgärder som att ens adress inte avslöjas i folkbokföringen. I själva domstolsprocessen går det att besluta att en part eller en åhörare inte får befinna sig i salen när vittnen eller målsägande ska höras. Man kan också hålla hela rättegången via videolänk.

Anonyma vittnen är ett reellt hot mot rättssäkerheten. Vid ett vittnesförhör i domstol måste rätten göra en bedömning av vittnets trovärdighet, vilket i stort sett omöjliggörs om vittnet ska vara anonymt. Den tilltalade kommer att få mycket svårt att försvara sig mot anklagelser från ett anonymt vittne, och granskningen av vittnets bakgrund, erfarenhet och personliga förhållanden kommer att försvåras.

Det kommer inte heller att gå till så att det är vittnet som avgör om hen ska vara anonym eller inte, utan det är domstolen som avgör om hotbilden är tillräckligt allvarlig - ett beslut som kan överklagas av den tilltalade. Polis och åklagare skulle därmed aldrig kunna garantera att ett vittne kan vara anonymt under hela rättsprocessen. Och vilket vittne skulle då ställa upp om anonymiteten när som helst kan försvinna?

Anonyma vittnen skulle innebära ett hot mot rättssäkerheten och vagga in vittnen i tron att de ensidigt kan välja att vara anonyma. I verkligheten skulle en majoritet av vittnen vägras anonymitet vid en rättegång. Däremot måste vi få fler att våga vittna. Därför behöver ett bättre vittnesskyddsprogram utredas, som informerar före förhandling och även erbjuder ett mer modernt och bättre skydd om hotet skulle vara för stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor

När vi ändå talar om vittnen och vad som händer i Sveriges domstolar varje dag vill jag också passa på att hylla och tacka alla vittnesstödjare, som utan betalning varje dag stöder vittnen i alla Sveriges domstolar. Jag tackar er från hela justitieutskottet. Vilka hjältar ni är!

Att vittna i domstol är en del av polisens arbetsuppgifter, och poliser blir kallade till förhandling enligt samma regler som gäller för alla andra vittnen. Rättsväsendet är skyldigt att garantera medborgarna ett rättssäkert och effektivt domstolsförfarande. Av olika skäl tar det ibland ganska lång tid mellan förundersökning och huvudförhandling i ett mål. En polis som kallas att vittna kan därför ha gått på föräldraledighet, ha bytt arbete eller vara hemma för vård av sjukt barn när det väl är dags för rättegång.

Tidpunkten för när vittnesmålet ska avlämnas anpassas inte heller till polisens arbetstider eller arbetsuppgifter. Många poliser vittnar därför i domstol på sin fritid, trots att vittnesmålet i princip uteslutande hör till den enskilda polisens yrkesutövning. Vi i Vänsterpartiet anser att åtgärder måste vidtas för att underlätta för poliser att vittna i domstol, samtidigt som det inte får leda till rättssäkerhetsförluster i form av inställda förhandlingar eller omotiverat utdragna domstolsprocesser. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder för att underlätta för poliser att vittna i domstol.

Jag yrkar bifall till reservation 17.

Anf. 194 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Jag vill inleda med ett citat: "Många av de värsta brottslingarna går fria för att folk inte vågar vittna. De kriminella kommer undan genom sitt blotta våldskapital." Detta säger den erfarne polisen och mordutredaren Bo Lundqvist i Sydsvenskan. Han tycker att det är absolut nödvändigt att det blir tillåtet med anonyma vittnen i domstolarna. Det tycker även vi i Kristdemokraterna, och vi har drivit detta länge. På senare tid har behovet ökat i och med att vi ser gängkriminaliteten öka i styrka.

Det är uppenbart att många känner en stor oro inför att vittna. Det gäller särskilt vittnesmål som rör just gängbrottslighet och grov organiserad brottslighet. Att människor tystnar av rädsla för repressalier är ett nederlag för hela samhället. Det är absolut viktigt med vittnesstöd och vittnesstödjare. Därför föreslår Kristdemokraterna ett ökat statligt ansvar för och en ökad statlig finansiering av vittnesstöd.

Vi föreslår även att man ska kunna vittna anonymt. Ett argument mot anonyma vittnen är att rättssäkerheten hotas, vilket vi hörde i ett tidigare inlägg. Men i länder som Danmark, Nederländerna och Norge är anonyma vittnesmål tillåtna i vissa exceptionella situationer. Det här är länder som vi vanligtvis inte brukar lyfta fram som exempel på att rättssäkerheten har fallerat fullständigt. Möjligheten att införa anonyma vittnen behöver prövas även i Sverige, till exempel när allvarliga hot föreligger.

Vi föreslår att en utredning tillsätts för att möjliggöra att vittnen i vissa fall får lämna sina vittnesmål anonymt i domstolsförhandlingar. Jag yrkar därför bifall till reservation 18. I övrigt instämmer jag i vad mina allianskamrater Beatrice Ask och Johan Hedin har sagt om de tillkännagivanden som finns i betänkandet.

Processrättsliga frågor

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)