Producentansvar och straffansvar för nedskräpning

Fru talman! I dag diskuterar vi bland annat åtgärder för att minska nedskräpningen och användningen av engångsplastartiklar. Det finns flera delar i denna proposition som jag tycker är både viktiga och nödvändiga.

Skräp är ett stort miljöproblem. Nedskräpning skapar otrygghet i stadsmiljön och i människors närområden. Skräp påverkar djurlivet negativt, och det förorenar våra hav.

Moderaterna vill att vi ska göra Sverige skräpfritt, och vi ser positivt på att minska användningen av engångsprodukter på de områden där de kan ersättas på ett rimligt sätt av andra alternativ och där de inte behövs till exempel för livsmedelssäkerhet eller för att upprätthålla god hygien.

För att minska spridningen av farliga ämnen, läkemedelsrester och mikroplaster har Moderaterna under flera år satsat pengar i vår budget på avancerad reningsteknik i våra reningsverk just för att bli av med dessa farliga ämnen, detta som en annan del i arbetet för att minska skräp och farliga ämnen.

Fru talman! Tyvärr finns det en del i just detta förslag som vi har att ta ställning till i dag som jag tycker är bristfällig i fråga om beredningen. Därför har Moderaterna yrkat avslag och bett regeringen återkomma med ett nytt förslag. Det gör vi inte för att vi inte delar problembilden utan för att förslaget brister i sin utformning. Det handlar inte minst om hur Sverige ska införliva EU:s engångsplastdirektiv och det utökade producentansvaret för nedskräpning.

Moderaternas principiella ståndpunkt är att när regeringen genomför EU-direktiv ska man göra det på ett sätt som strävar efter att reglerna i hög grad är harmoniserade över medlemsstaternas gränser, att de inte medför konkurrensnackdelar för svenska företag och att tydliga riktlinjer ges i tid till berörda aktörer så att de har möjlighet att ställa om sin verksamhet.

Moderaterna anser att det är rimligt att producenterna bär en del av kostnaden för den nedskräpning som produkterna innebär. Men det är också rimligt att dessa avgifter är skäliga och står i proportion till den nedskräpning som produkterna faktiskt innebär. Det är centralt både för att värna våra företag och våra jobb och för att upprätthålla förtroendet för miljöpolitiken. Felaktigt utformade avgifter, utan krav på motprestation, blir i stället fördolda skatter. Det tror jag skadar tilltron till miljöpolitiken.

Miljödepartementet har i en promemoria utvecklat ett förslag till nedskräpningsavgifter som riksdagen ändå måste utgå från ligger till grund för förslaget i dag. Detta förslag har kritiserats från flera håll för att det inte bygger på de faktiska kostnaderna för uppstädning, att det tagits fram långt innan kommissionens vägledning har publicerats, att faktaunderlaget är ofullständigt och att de föreslagna avgiftsnivåerna långt överstiger de faktiska kostnaderna för att städa upp. Det innebär på många vis att förslaget faktiskt strider mot grunderna i engångsplastdirektivet.

Moderaterna konstaterar att regeringen i de förslag till nedskräpningsavgifter som har presenterats går längre både vad gäller nivåer och vad gäller vilka produktkategorier som ska omfattas.

Vi noterar självklart att regeringen genom muntlig information i utskottet har beskrivit att man överväger en något annorlunda implementering av dessa avgifter jämfört med dem som presenterades i den promemoria som låg till grund för propositionen.

Detta är ett steg i rätt riktning, vill jag säga - men det är trots allt bara muntlig information, och det är regeringens proposition som riksdagen har att ta ställning till. Det är därför synd, tycker jag, att regeringen inte tog hänsyn till den kritik som remissinstanserna riktade redan innan man utformade sin proposition.

Därför har vi yrkat på att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag som tydligt åtgärdar de brister som inte bara de berörda aktörerna har pekat på utan faktiskt också Naturvårdsverket, som pekar på att systemet riskerar att leda till en extremt omfattande administration som inte står i proportion till miljönyttan. Vi kan helt enkelt inte ge carte blanche till regeringen att utforma det här systemet precis hur den vill. Det blir inte seriöst.

Fru talman! En annan del i propositionen handlar om att kriminalisera ringa nedskräpning. Man ska helt enkelt kunna få böter om man slänger fimpar, tuggummin eller snus i naturen eller i vår stadsmiljö. Det tycker jag är bra och ett steg i rätt riktning. Vi har från Moderaternas sida länge velat se en sådan lagändring. Det handlar om att förtydliga det personliga ansvaret, vilket självklart måste kombineras med att kommuner säkerställer tillgång till soptunnor och papperskorgar så att det är lätt att göra rätt.

Vi vet även att mindre skräp som fimpar, tuggummin och snus kan innehålla farliga ämnen som vi inte heller vill ska spridas i vår natur. Vi vet också att skräpet påverkar vår stadsmiljö och gör våra närmiljöer mindre trivsamma. Småskräpet står dessutom för en väldigt stor andel av skräpet, så det är viktigt och bra att det införs böter även för detta.

Fru talman! Regeringen har dock inte tillräckligt tänkt igenom hur detta ska utformas i praktiken. Det är en viktig signal att man kan få en bot om man skräpar ned, men att polisen ska jaga fimparna tror jag blir ett slag i luften. Jag tror också att många av oss i den här kammaren, liksom människor där ute, hellre ser att polisen lägger tid och resurser på att jaga den grova kriminaliteten, komma till rätta med gängskjutningar och för den delen ta itu med de grova miljöbrotten.

Det behövs helt enkelt andra lösningar för att förslaget ska få effekt. Därför håller Moderaterna med exempelvis organisationen Håll Sverige Rent, som i flera år har argumenterat för att också ordningsvakter borde få möjlighet dela ut böter för småskräp. Vi hade velat se att regeringen tog även det steget i den här propositionen, så vi yrkar helt enkelt på att regeringen ska återkomma till riksdagen med även ett sådant förslag. På det sättet kan, som Håll Sverige Rent uttryckte det i en debattartikel, "polisen avlastas samtidigt som samhället får möjlighet att markera att nedskräpning är ett brott som ska tas på allvar".

Sammanfattningsvis, fru talman, finns det delar i den här propositionen som är bra. Den promemoria som ligger till grund för engångsplastdirektivets implementering var dock undermålig. Vårt seriösa arbete i den här kammaren för att minska nedskräpningen hade faktiskt förtjänat en bättre beredning och ett bättre förslag här i dag. Det är centralt både för att bevara möjligheterna till företagande och jobb i det här landet och för att upprätthålla förtroendet för miljöpolitiken.

Jag står förstås bakom samtliga reservationer som Moderaterna skrivit under, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 6.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.

I augusti, efter det att vi fick ta ställning till den proposition som debatteras i dag, informerade Regeringskansliet miljö- och jordbruksutskottet om att man överväger förändringar jämfört med engångsplastpromemorian. Det handlar om att portionssnus eventuellt inte längre ska omfattas av producentansvar och avgiftsbeläggas. Man överväger också att senarelägga implementeringen.

Båda dessa överväganden anser vi är att gå i rätt riktning, men tyvärr kom de sent i processen och finns alltså inte med i dag för oss att ta ställning till. Det är i stället det tidigare förslaget i propositionen som vi behandlar i dag. Utifrån det vill vi att denna proposition avslås av riksdagens kammare och att en ny, reviderad proposition läggs fram. Men eftersom detta av allt att döma inte kommer att ske har vi en del synpunkter på det faktiskt framlagda förslaget.

Eftersom producenternas nedskräpningsavgifter föreslås regleras i förordning och inte i lag är det viktigt att riksdagens bemyndigande inte går längre än vad som är nödvändigt och att det säkerställer att nedskräpningsavgiftsförordningen endast ålägger producenterna kostnadsansvar i enlighet med engångsplastdirektivet och självkostnadsprincipen. När ett direktiv införs i svensk lagstiftning är det viktigt att det finns en förutsägbarhet för näringslivet rörande vad implementeringen kommer att innebära.

Om regeringen får ett öppet bemyndigande av riksdagen ger det regeringen fria händer att ta ut vilken avgift som helst. Regeringens förslag till bemyndigande är därför alldeles för öppet formulerat. Detta gör det i princip omöjligt att bedöma vilka konsekvenser olika föreskrifter kan komma att få när de väl verkställs.

Den avgiftsmodell som regeringen presenterar i sin proposition innehåller ett antal otydligheter och mindre lyckade förslag. Till att börja med har regeringen valt att bygga avgiftsmodellen på ett sådant sätt att det mer liknar en punktskatt än en avgift. Det saknas helt enkelt en koppling mellan faktisk kostnad för nedskräpningen och den uttagna avgiften. Regeringen föreslår exempelvis inte att avgiften ska beräknas utifrån den faktiska nedskräpning som sker utan på antalet utsläppta produkter på den svenska marknaden.

Dessutom bygger regeringens nuvarande avgiftsberäkningar på en kostnadsuppskattning om 100 kronor per invånare och år - trots att endast en kommun i Sverige har gjort en sådan kostnadsberäkning, vilken ligger på 45 kronor per invånare och år. Dessa förhållanden pekar på att det är tal om en skatt snarare än en avgift för producenterna.

En annan synpunkt som har lyfts på många håll men som regeringen inte verkar ha velat lyssna till är att praxis inom branschen är att skräp och avfall beräknas utifrån vikt eller volym, inte per styckeenhet som regeringen valt att göra. Detta skapar en orättvisa då det missgynnar producenter av små enheter till förmån för producenter av större och tyngre enheter.

Det finns även en risk för orättvisor mellan olika typer av producenter, då regeringens förslag exkluderar vissa produkter som genererar skräp och avfall men avgiftsbelägger andra. Att som i förslaget från regeringen lägga på en avgift för producenter av portionssnus som en del av implementeringen av engångsplastdirektivet anser vi vara mycket märkligt. Vi anser att det är en överimplementering av direktivet. Dessutom vill vi gärna se att regeringen återkommer med besked om hur ofta och på vilka grunder avgiftsnivåerna löpande kommer att revideras framöver.

Från Sverigedemokraternas håll vill vi senarelägga implementeringen av engångsplastdirektivets artikel 8, som reglerar producentansvaret. Enligt direktivet behöver det inte införlivas förrän i januari 2023. Detta skulle ge regeringen tid att omarbeta de brister som jag har påpekat. EU-kommissionen kommer senare under 2021 att komma med riktlinjer för vad som kan anses vara en kostnadseffektiv och proportionell kostnad kopplat till avgiftsnivåerna. Regeringen bör därför avvakta med beslut om bemyndigande och eventuella förordningar, åtminstone tills kommissionen faktiskt har presenterat dessa riktlinjer.

Att minska nedskräpning är bra, inte minst när det gäller plast som hamnar i naturen. Men propositionen från regeringen innehåller alldeles för många orättvisor. Den innehåller för korta tidsfrister och utelämnar viktiga delar om på vilka grunder avgiften ska tas ut. Det saknas också delar om hur ofta och på vilket sätt förordningen ska utvärderas och revideras för att ha en god förankring i verkligheten. Det här behöver göras om. Gör om! Gör rätt!

Fru talman! I det förra ärendet vi debatterade fanns det mycket kritik mot regeringspartierna om bristande och dålig beredning. Jag ser fram emot liknande kritik i det här ärendet, där det verkligen är befogat, till skillnad från i det förra ärendet.

Här har det, som vi hörde, varit en mycket speciell hantering av propositionen; efter att våra följdmotioner lämnats in har vi haft möte med statssekreteraren som muntligt har redogjort för utskottet att regeringen överväger ett i flera delar annorlunda genomförande av engångsplastdirektivet än den ursprungliga utredningen föreslog, utifrån synpunkter som remissinstanser lämnat. Det är lite märkligt. Det här visste man ju om när man skrev propositionen. Men i efterhand har man alltså kommit på att man nog måste ändra sig.

Vi fick som sagt bara statssekreterarens ord på att ändringar kan komma. Det är inte bekräftat att de kommer. Det skulle vara intressant att få veta vad som har hänt i kulisserna och varför man hanterar detta ärende på ett så klandervärt sätt. Men oavsett hantering vill jag gå över till propositionen, som vi faktiskt har att förhålla oss till.

Kristdemokraterna anser att införande av straffansvar för ringa nedskräpning är en bra signal för att främja ett individuellt renhållningsansvar. Vi har i flera år motionerat om delar av detta, bland annat problematiken med cigarettfimpar. Det räcker med att gå en kort runda i Gamla stan för att se hur stort problemet är.

Regeringens underlag och metod för att bestämma renhållningsavgifternas storlek är så pass problematiska att Kristdemokraterna föreslår att riksdagen ska avslå propositionen i sin nuvarande form och att regeringen får göra om och göra rätt, eftersom intentionen ändå är bra.

Regeringen föreslår att kommunen ska få meddela föreskrifter om att renhållningsavgift ska betalas för åtgärder som kommunen vidtar, i syfte att informera hushåll och verksamhetsutövare om avfallshantering. Promemorian som propositionen bygger på har mötts av bred kritik för att föregå de riktlinjer som EU-kommissionen tar fram som underlag för hur renhållningsavgifterna ska beräknas. I stället för att invänta dessa studier eller genom att använda befintliga data från kommuner som gjort beräkningar har Miljödepartementet genomfört en egen studie.

Underlaget från regeringen har kritiserats för att ha använt en hypotetisk siffra för total nedskräpningskostnad om 100 kronor per invånare och år. Den hypotetiska siffran blir, i jämförelse med ett befintligt kommunalt exempel, som vi hörde tidigare, om 45 kronor per invånare och år, exceptionellt hög. Konsekvensen av ett för högt jämförelsetal blir att avgiften vida överstiger de faktiska kostnader som föreligger för renhållningen. Med så hög avgift undergrävs sambandet mellan nedskräpningen och avgiften.

Till skillnad från EU-kommissionen har regeringen också bestämt att avgiften ska baseras på antal i stället för vikt. Detta tar bort incitament för producenter att tillverka små och lätta produkter med förpackningar. Naturvårdsverket menar att underlaget är undermåligt för att kunna avgöra om avgiften påverkar nedskräpningen. Där man i direktivet endast ansåg att nödvändiga kostnader för kostnadseffektiva åtgärder ska täckas framstår den föreslagna modellen för renhållningsavgift som en överimplementering av direktivet. Sverige ska vara Bror Duktig och alltid göra lite mer.

Med avsaknaden av individuell motprestation, där producenten kan påverka hur de egna produkternas nedskräpning minskar, blir avgiften av allmän karaktär och framträder mer som skatt än som avgift. För att avgiften ska uppfattas som legitim och transparent på ett sätt som främjar minskad nedskräpning måste dess beräkningsgrunder baseras på kommunernas faktiska kostnader för nedskräpning. I samband med att dessa kostnader eventuellt sjunker bör också avgifterna kunna anpassas efter det.

Fru talman! Nedskräpningsavgiften ska omfatta producenter av vissa engångsplastprodukter. Engångsplastdirektivet exemplifierar bland annat med muggar, matlådor och cigaretter med filter. Därtill föreslår regeringen att även portionssnus ska omfattas av kravet att betala nedskräpningsavgift. Som framgår av remissvaret omfattas inte det lim som används i påsen av direktivet. Regeringens förslag att omfatta fler produkter än direktivet anger blir återigen en överimplementering, som enligt vår mening inte kan accepteras.

Vi har, som jag inledde med att säga, fått andra signaler. Men dem kan vi inte ta hänsyn till eftersom det är propositionen vi hanterar och inte muntlig information från departementet.

Sammantaget innebär propositionen en överimplementering av direktivens förslag och med ett underlag som inte kan godtas. Kristdemokraterna avslår därför propositionen i sin helhet och vill att regeringen återkommer med ett förslag där producenternas renhållningsavgift motsvarar kommunernas kostnader för nedskräpning, där renhållningsavgiften baseras på vikt i stället för antal och där skyldigheten för producenter att betala nedskräpningsavgifter begränsas till de produkter som anges i engångsplastdirektivet.

Intentionen är som sagt bra. Men: Gör om! Gör rätt!

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! I det betänkande vi nu behandlar föreslås ändringar i miljöbalken som syftar till att genomföra EU:s engångsplastdirektiv och avfallsdirektiv i svensk rätt. Merparten av de föreslagna ändringarna avser ett antal bemyndiganden för att möjliggöra ett genomförande av direktiven på förordnings- och föreskriftsnivå.

Fru talman! Varje timme spolas ungefär fem badkar skräp upp längs Bohuskusten. Ett av Europas mest nedskräpade områden finns här, i Sverige. Blickar man ut därifrån, eller från någon annan av Sveriges kuster, kan man vara säker på att det alltid finns en sak dit man tittar även om man inte alltid ser det: plast.

Plast är ett oerhört viktigt material, men när det hamnar i vår natur eller i våra hav som skräp har det en negativ inverkan på miljö, på turism, på sjöfart och eventuellt även på människors hälsa.

Plast har väldigt lång livslängd. Vi har också mer kunskap i dag om mikroplast och nedskräpning av plast än vi hade vid tidpunkten för framtagandet av straffbestämmelsen för nedskräpningsförseelse och undantaget för ringa brott. Det var först i samband med att de globala hållbarhetsmålen antogs i september 2015 som nedskräpningen av plast uppmärksammades som ett globalt miljöproblem som måste bekämpas. På grund av brist på kunskap inom dessa områden saknar tidigare förarbeten resonemang om de effekter på miljön som nedskräpning av mindre föremål som innehåller plast leder till.

Naturvårdsverket utförde en nationell skräpmätning under en vecka i juni 2020. Trots den rådande pandemin fann man vid mätningen totalt cirka 35 miljoner skräpföremål med en total vikt på cirka 60 ton.

Cigarettfimpar är den engångsplastprodukt som leder till allra mest nedskräpning. Enligt Håll Sverige Rents skäprapport 2020 slängs omkring 1 miljard fimpar på svenska gator och torg varje år. Det motsvarar ungefär 108 ton plast. Av den skräpmätning som utförts av Naturvårdsverket framgår att cirka 62 procent av allt skräp är fimpar. Under den vecka som skräpmätningen pågick hittades cirka 21 miljoner fimpar.

Fru talman! Det följer av engångsplastdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att producenterna täcker kostnaderna för att städa upp avfallet från producenternas produkter. Avgifterna ska täcka de kostnader som uppstädningen av skräp ger upphov till på ett proportionellt sätt.

Det har i arbetet med propositionen och betänkandet väckts många frågor kring avgiftens storlek och de medföljande administrativa kostnaderna. Regeringskansliet har nu meddelat att man i det pågående arbetet har en dialog med Naturvårdsverket om hur administrationen av nedskräpningsavgifterna kan begränsas. Vidare kommer nedskräpningsavgifternas storlek att fastställas först under 2023, det vill säga efter det att kommissionen har presenterat sin vägledning i frågan.

Det är viktigt att avgifterna regelbundet ses över och kan justeras. Eventuella överskott av intäkterna från avgiften ska kunna återbetalas till producenterna. Inte minst av praktiska skäl är det enligt regeringen därför lämpligt att avgiften beslutas genom föreskrifter och inte genom lag, som det finns motioner om.

I engångsplastpromemorian - inte i propositionen som man i debatten tidigare har hänvisat till - lyfts frågan fram om portionssnus och den stora nedskräpning som orsakas. Jag tror att vi egentligen är överens om att det här är ett problem. I promemorian lyfts ett förslag fram om producentansvar för portionssnus kopplat till en nedskräpningsavgift. Detta har väckt mycket starka reaktioner och synpunkter, eftersom snus inte regleras i engångsplastdirektivet. Regeringen har lyssnat på dessa synpunkter och nu meddelat att man inte avser att gå vidare med förslaget och inte tänker ta ut någon avgift för snus.

En annan viktig del i implementeringen av engångsplastdirektivet är märkning av produkter. Här vill miljö- och jordbruksutskottet lyfta upp vikten av att man tillämpar detta bemyndigande på ett sätt som med beaktande av direktivets krav i möjligaste mån ger producenterna tid för anpassning.

Kraven på hur märkningen ska se ut framgår av kommissionens genomförandeförordning som gäller direkt i Sverige. Planen är nu att införa miljösanktionsavgifter för överträdelser mot bestämmelserna först den 4 juli 2022. Detta innebär att inga sanktioner införs under första året.

Fru talman! En av de vanligaste källorna till uppkomst av mikroplast är att makroplast som skräpar ned i naturen successivt bryts ned till mikroplast. Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, har i sitt förslag till begränsning av mikroplast kommit fram till att mikroplast är att betrakta som mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen, det vill säga ämnen som bryts ned långsamt och som kan lagras i levande varelser. Dessa ämnen ska begränsas så långt det är möjligt.

Det är enligt regeringen således inte enbart den sammantagna nedskräpningen utan även varje enskild fimp, varje tuggummi, godispapper eller liknande som ger upphov till negativa effekter för miljön.

Det är också så att skräp föder skräp som leder till klotter och skadegörelse och som i sin tur leder till otrygghet. Det visar flera studier. Människor uppfattar helt enkelt att det är okej att slänga skräp på en plats som redan är nedskräpad. Till slut förlorar vi respekten för platsen, och den skräpiga platsen upplevs som otrygg.

I en undersökning som Håll Sverige Rent låtit göra framkom att skräpiga områden förknippas med otrygghet och att man inte vill bo i ett område där det är skräpigt eftersom det betyder att de som bor där inte bryr sig.

Sedan 2011 har polisen möjlighet att ge böter för nedskräpningsförseelser om de ertappar någon med att slänga skräp som matförpackningar eller petflaskor utomhus. Lagen har inte gällt småskräp. Men det är rimligt att man ser all nedskräpning på samma sätt. Småskräp bötfälls till exempel i länder som Finland, Italien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.

Det är viktigt hur man ser på nedskräpning, och det blir normerande om lagen om straffansvar för ringa nedskräpning finns på plats. Det är en viktig signal för att öka konsumentens medvetenhet och för att få till en beteendeförändring. Polisen får också ytterligare ett verktyg.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets bedömning inte motiverat att ta initiativ till en avkriminalisering av nedskräpningsförseelse för att kunna möjliggöra en sanktionsväxling.

Fru talman! Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag till beslut.

Fru talman! Tack, Marlene Burwick, för anförandet! Jag tror, precis som Marlene Burwick var inne på i någon del, att vi är överens om att komma till rätta med detta samhällsproblem som nedskräpning är. Det är lite synd att det har funnits så många oklarheter i hanteringen av propositionen och att man inte tydligare tog avstånd från promemorian i ett tidigare skede. Då hade man kanske sluppit en del av debatten.

Jag konstaterar dock med viss glädje att det faktum att flera partier har lagt fram följdmotioner med kraftig kritik verkar ha haft effekt. Det föranledde att regeringen kom till miljö- och jordbruksutskottet för att redogöra för de förändringar som man nu överväger. Därför var det bra att vi var flera partier som tryckte på så att en ändring kom till stånd.

Jag uppskattar Marlene Burwicks redogörelse för de förändringar som regeringen avser att vidta. Min fråga gäller egentligen den fortsatta hanteringen. När utskottet hade sin utfrågning blev det tydligt att det inte förekommit särskilt mycket dialog mellan regeringen och de aktörer som ska betala skräpavgifterna. Egentligen hade det inte varit någon dialog alls, så när aktörerna kom till utskottet visste de ingenting om regeringens tänkta förändringar.

Har det varit någon dialog sedan dess? Kommer regeringen att tydligt ta avstånd från promemorian så att aktörerna vet vad som kommer att gälla framöver?

Fru talman! Tack, Jessica Rosencrantz, för frågan!

Jag kan inte svara på exakt vilken dialog som regeringen har haft. Det får nog ledamoten fråga regeringsföreträdare om. Jag vet dock att viss dialog har förekommit, men jag kan inte redogöra exakt för det. Det finns information på regeringens hemsida om just detta ärende, och där berörs flera av de frågor som ledamoten undrar om.

Fru talman! Tack, Marlene Burwick, för svaret!

Jag har förståelse för att man inte har koll på allt. Men här i kammaren är Socialdemokraterna och Miljöpartiet företrädare för regeringen. Annars får statsrådet helt enkelt infinna sig till debatterna. Jag har dock respekt för att man inte kan ha överblick över alla detaljer. Jag få titta på hemsidan och undersöka detta närmare där.

Jag hoppas dock att man för en dialog, för det är tydligt att det inte har pågått någon sådan under arbetets gång. Det är lite olyckligt. Eftersom man nu ska utforma komplexa system och eftersom det har fått omfattande kritik i remissrundan hade det varit bra om man hade arbetat tillsammans med aktörerna för att få fram bästa möjliga system.

Låt mig ställa en annan fråga. Både vid utskottets sammanträde om det pågående ärendet vid departementet och nu av Marlene Burwick beskrevs att det pågår en dialog med Naturvårdsverket för att se över administrationen i systemet. Det är väldigt bra. Samtidigt har inte bara minskad administration efterfrågats utan också att man säkerställer att avgifterna ligger på en nivå som motsvarar vad den faktiska nedskräpningen kostar.

Är det regeringens och Socialdemokraternas ambition att man ska lyckas hitta en nivå på avgifterna som bättre överensstämmer med den faktiska kostnaden än vad som varit fallet i beredningsarbetet och i promemorian?

Fru talman! Självklart har regeringen haft dialog med aktörerna och tagit till sig av synpunkter och kritik. Det är också därför man går fram med justerade förslag, något som jag tycker är positivt.

När det gäller avgifterna jobbar man med Naturvårdsverket. Man jobbar också för att säkerställa hur de skräpmätningar som ska ligga till grund för det här ska gå till. Det är därför avgifterna ska fastställas först 2023. Då kommer också Sverige att kunna invänta vad EU-kommissionen säger i den här frågan. Detta har jag också uppfattat som ett medskick från många aktörer och flera partier. Avgifterna kommer att fastställas 2023, och då kommer Sverige att ha alla fakta på bordet.

Det är viktigt att komma ihåg att engångsplastdirektivet ålägger producenterna att stå för de kostnader som nedskräpningen ställer till med. Detta hoppas jag att vi är eniga om. Det är inte mer än rimligt att man betalar för den nedskräpning i vår natur som ens produktion gett upphov till.

Fru talman! Nedskräpningen är ett ganska tydligt exempel på att en miljövinst också kan vara en vinst på andra sätt för samhället. Det har redan tagits upp här i talarstolen i dag att nedskräpningen är någonting som påverkar inte bara miljön utan också trevnaden och tryggheten i våra städer och tätorter. Därtill vet vi att nedskräpningen är en källa till negativ miljöpåverkan, inte minst i våra sjöar, vattendrag och hav men också för den övriga miljön. Det är en vinst för samhället i flera led, men också för miljön och ekosystemen, ifall vi lyckas minska nedskräpningen och den formen av fysisk påverkan på miljön och ekosystemen.

Det är därför glädjande att detta EU-direktiv faktiskt försöker gå till botten med nedskräpningsproblematiken. Det kanske är så att konstruktionen är mer inriktad på andra EU-länder än just Sverige, där vi har ett ganska utvecklat arbete för att minska nedskräpningen och dess miljöpåverkan, men det är ändå ett i grunden lovvärt initiativ.

Jag vill dock börja med att säga några ord om kommissionens hantering av direktivet och hur det ska implementeras i medlemsländerna, vilket inte har nämnts i den här debatten än. Det finns minst sagt en del att önska, inte minst vad gäller tidshorisonterna och kraven på när ett enskilt medlemsland ska ha aviserat vilka åtgärder man avser att genomföra. De hållpunkterna i tiden har inte bara legat ganska snävt, utan också innan man fått ut en heltäckande vägledning från kommissionen. Jag måste säga att jag anser det ganska anmärkningsvärt. Det finns skäl att inför framtiden påtala från svensk sida att det inte varit en i alla delar bra hantering från EU-kommissionens sida.

Med det sagt har vi ändå att förhålla oss till direktivet, och vi ska implementera det på ett så bra vis som möjligt i Sverige. Implementeringen av direktivet har också varit föremål för förhandlingar utifrån januariavtalet mellan Centerpartiet, Liberalerna och regeringen. Centerpartiets ingångar i de förhandlingarna har hela tiden varit att vi ska implementera direktivet på ett sätt som gör att vi får bukt med nedskräpningen på bästa möjliga och mest effektiva sätt, samtidigt som vi undviker överimplementering och har en god dialog med branscher och företag som kommer att påverkas. Vi ska helt enkelt försöka hitta den bästa utformningen av implementeringen av direktivet.

Sedan före sommaren finns inte längre januariavtalet. Det är inte längre en del av de här förhandlingarna. Detta sätter oss i ett ganska unikt läge när det gäller behandlingen av den bemyndigandeproposition som nu ligger på riksdagens bord. Vi har varit överens om att man behöver gå fram med bemyndiganden för att kunna förhålla sig till tidsramen som kommissionen satt upp. Men när januariavtalet föll hade vi inte nått en överenskommelse mellan Liberalerna, Centerpartiet och regeringspartierna om vilka förordningar det här i förlängningen ska leda fram till. Vi var helt enkelt inte färdiga i förhandlingarna.

Det här är också knäckfrågan som mycket av debatten i dag handlar om och som diskussionen kring implementeringen har handlat om tidigare - vilka faktiska förordningsändringar är det som man kommer att genomföra och som man kommer att besluta om från regeringens sida? Det har en ganska stor betydelse om det är fråga om förordningar utifrån den linje man dragit upp i promemorian man släppte om det här eller om det är andra förordningsförändringar som man avser att besluta om.

Fru talman! Utifrån våra ingångar tror jag att det är lätt att förstå att vi tycker att det är bra att man från regeringens sida aviserat att man kommer att dra tillbaka en del förslag och inte genomföra dem. Man har tagit intryck av remissrundan och den kritik som kommit när det gäller dels förslagen som de är utformade i promemorian, dels en del av det rena faktaunderlag som ligger till grund för dem. Det här är någonting som i och för sig har kommit både för sent och för otydligt från regeringens sida men som vi ändå förutsätter att man kommer att leva upp till.

Det handlar bland annat om snuset, som vi har talat om tidigare. Det är bra att vi inte tar med det - det hade varit en överimplementering. Det betyder inte, tror jag, att någon i den här kammaren tycker att vi ska ha mer snus som ligger på våra gator. Det ska hamna i papperskorgar och i de lock som finns på snusdosorna, inte på gatstenarna.

Men det handlar också om hur man ska utforma ett system som gör att vi får producentansvar, att producenterna är med och betalar för kostnaderna som nedskräpningen ger upphov till och i förlängningen att vi minskar nedskräpningen. Målet måste vara att förslagen bidrar till att nedskräpningen minskar och till att det förebyggande arbetet stärks. Att vi också kommer ihåg hela den förebyggande delen är en viktig del i förlängningen av det här arbetet, fru talman. Det bästa skräpet är det som aldrig blir skräp utan hamnar där det ska vara. Det perspektivet får vi inte heller glömma bort.

Fru talman! Utifrån det har vi lämnat ett särskilt yttrande för att tydliggöra att vi för Centerpartiets del - i likhet med det som utskottet skrivit i majoritetstexten i betänkandet - noterar de förändringar som regeringen aviserat att man kommer att göra och förutsätter att de också genomförs i linje med det man har meddelat riksdagen under beredningen av ärendet.

Fru talman! Med det sagt vill jag gå vidare till frågan om straffansvar för ringa nedskräpning. Nu ska jag göra någonting som är något kontroversiellt, fru talman. Jag ska nämligen erkänna att jag personligen är något tveksam till att vi ska ta bort undantaget gällande straffansvar för ringa nedskräpning. Men jag förstår helt ingången från Centerpartiet och de andra partier som vill hitta och använda alla verktyg för att minska nedskräpningen.

Jag tror att det är viktigt att man kommer ihåg det förebyggande arbetet, som jag har nämnt tidigare. Men som en kollega sa här tidigare gäller det också att komma ihåg att göra det lätt att göra rätt. Om man undrar hur lätt det är att göra rätt i dag kan man göra det lilla tankeexperimentet när man går ifrån den här kammaren att låtsas att man var rökare och fundera på hur tätt det egentligen är mellan askkoppar och andra ställen där man kan göra sig av med sin fimp. Vi har en hel del att göra i det förebyggande arbetet om det ska vara lätt att göra rätt. Det betyder inte att vi inte också har ett personligt ansvar för att minska nedskräpningen i det här landet. Men det finns mycket kvar att göra i den förebyggande delen.

(Applåder)

Fru talman! Att som ny ledamot göra premiär i kammaren med ett anförande om vatten och sedan fortsätta med ett om nedskräpning passar mig utmärkt. Jag är mycket nöjd med detta. Jag vill en gång för alla sätta ned foten ordentligt mot den nedskräpning i naturen som engångsplasten bidrar till. Jag börjar därför med att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag är gammal scoutledare. Det finns ett uppdrag som man ger en scoutpatrull som de går in för med hull och hår. Det är att ge sig ut på skogspromenaden, dagsturen, med uppdraget att under hela dagen samla plast. Scouter älskar att samla plast.

Lyckan i deras ögon när de återvänder från skogspromenaden med en stor kasse full med plast, den lyckan i ögonen är fantastisk. Men sedan kommer det mindre fantastiska. De är mindre stolta när de inser: Hur mycket skräp måste då inte ligga kvar i skogen som vi inte fick med oss?

Fru talman! Fast jag har blivit bättre är jag den förste att erkänna. Man försöker tänka en, två och tre gånger när man krampaktigt håller den lilla plastbiten eller tuggummit i handen. Det gäller att gå och hitta den där papperskorgen. Min kollega innan här påpekade att vi behöver fler av dem. Vi har blivit bättre, men vi är ännu inte tillräckligt bra.

Det behövs tuffare tag för detta, absolut. Vi talar i dag i samhället mycket om tuffare tag, strängare straff och så vidare. Missförstå mig inte nu. Det är inte så att det börjar ett tuggummi och slutar med gängkriminalitet, men det finns paralleller. Vi har varit inne på det i dag. Det handlar om otrygghet och så vidare i samhället.

Jag tänker på det plasthav som vi har sett bilder på ovanifrån. I våra hav i dag flyter det omkring plast. Det är enorma mängder plast som väller in på till exempel vår västkust. Av den plasten är 85 procent just engångsplast som har till syfte att bara användas en enda gång. Man tänkte att det kanske inte var så viktigt, och så slängde man den. All den plasten beror på den mänskliga faktorn att man inte sköter detta med att slänga skräp korrekt.

Det är viktigt att inte bli moralist i detta. Det tycker jag är väldigt viktigt att poängtera. Det pekfingret skulle enbart förvärra. Men det hindrar inte att vi med det här förslaget nu eftersträvar en högre moral när det gäller att inte kasta skräp omkring oss.

Det här förslaget hjälper oss. Vi behöver det för att ta ansvar. Ansvaret för det vi producerar och ansvaret för att slänga sitt skräp är det enskilt bästa sättet att stoppa den stora nedskräpning som vi har som egentligen inte borde finnas. Det borde vara en självklarhet.

Fru talman! Fortfarande snurrar tankarna hos mig. Varför finns den här plasten så mycket i vårt samhälle? Vi vet ju vad den tyvärr hamnar. Varför tillverkar vi det så mycket när vi borde göra annorlunda? Varför minskar inte nedskräpning av plasten? Varför ökar den?

Här sätter politiken ned foten och förmedlar nu en vision om vart vi vill med målet som vi ska ta oss till. Engångsplastdirektivet är ett minimikrav. Jag har här flera gånger hört ordet överimplementera. Vi har ett minimikrav att förhålla oss till.

Vi får göra mer. Vi får göra bättre. Det är inte fel. Det är inte rätt att kalla det för att överimplementera. Det är heller inte fel att vi skulle bli kallade Bror Duktig i Europa om vi skulle göra mer. Visst vore det fantastiskt om vi kunde göra mer.

Fru talman! Nu yrkar Liberalerna förvisso bifall till förslaget. Men jag ställer mig ändå frågan om detta portionssnus. Jag vill lite till hålla kvar tanken vid det. Man funderar nu på att ta bort producentansvaret för det. Plasthalten i det är inte tillräckligt hög, enligt EU.

Men vi kan inte vara nöjda när vi går omkring och ser portionssnus ligga kvar så länge. Nedbrytningsprocessen är för lång. Ungefär 12-13 procent av skräpet är portionssnus. När jag i dag gick hit till riksdagen såg jag fler portionssnuspåsar än fimpar.

Jag ställer mig därför tveksam till resonemanget om snuset. Jag vill poängtera att jag inte är emot snusandet. Nu har producenterna tagit ett gott ansvar. Det finns ett fack i fodralet, i snusdosan, att stoppa det i. Det är jättebra. Men vi bör hålla kvar i tanken att precis som fimpar och tugggummin vill vi inte se det i vår natur.

Det handlar om förbud och krav på att förbättra avfallsinsamling och nationella mål om att minska konsumtion. Det handlar om krav på märkning, designkrav, krav på kostnadstäckning i enlighet med principen att förorenaren betalar samt medvetandehöjande åtgärder.

Detta gör att vi inte bara håller minimikrav utan kan växla upp i framtiden. Vi har bara en enda jord, och den är inte att likna vid en plastmugg.

Fru talman! Jag vill passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet så att jag inte glömmer bort det på slutet.

I lördags var det Håll Sverige Rent-dagen. Det var 130 000 personer som plockade skräp. Det var mest fimpar, eftersom cigarettfimpar är Sveriges vanligaste skräp. En orsak till att Jakob Olofsgård kanske inte såg så många fimpar när han gick till riksdagen kan ha varit just att Håll Sverige Rent var här på morgonen och plockade 3 000 fimpar runt om Riksdagshuset trots att gatorna var helt nystädade.

Cigarettfimparna är vanliga. De har filter som är gjorda av plast. Dessutom hamnar vissa miljögifter från tobaksröken i filtren. Det är ett stort problem för miljön. Undersökningar som Håll Sverige Rent har gjort visar att 93 procent av svenska folket skulle vara positivt att införa böter för nedskräpning när det gäller just cigarettfimpar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Producentansvar och straffansvar för nedskräpning

Åklagarmyndigheten har varit positiv. Till och med en hel del poliser har uttryckt ett stöd för det. Ett argument som ofta hörs i debatten är: Ska verkligen polisen lägga sina resurser på ringa nedskräpning av detta slag i stället för att fokusera på grov brottslighet?

Det är ett ganska okunnigt uttalande. Polisen skulle sannolikt inte lägga stora resurser på att fokusera på ringa nedskräpning. Däremot är det oerhört viktigt att det finns en möjlighet att göra ingripanden när någon skräpar ned framför polisen.

Därför menar många som arbetar i polispatrullerna att det vore välkommet för att kunna agera mot normöverskridande beteenden. Det faktum att vi nu får denna möjlighet ger polisen ytterligare ett verktyg mot buset.

Sverige har varit ganska ensamt i Europa om att ha ett undantag för ringa nedskräpning. Det var alliansregeringen som år 2011 fattade beslutet att vara emot den här typen av lagstiftning. Som vi har hört i dag är Moderaterna fortfarande emot en hel del av delarna i denna lagstiftning eftersom de reserverar sig. Hade Moderaterna varit förespråkare för att inte sprida skräp av den arten som fimpar, mindre skräp, kolapapper och annat hade vi nog haft en annan syn på våra gator redan i dag. Men nu ger vi en signal om att det inte är okej att slänga fimpar, tuggummi eller kolapapper på gatorna.

Det här kommer att göra det enklare för var och en i Sveriges befolkning att veta vad som gäller. Miljön gynnas, och vi får renare, snyggare och tryggare miljöer i våra städer och samhällen.

Nu ska också miljöbalken ändras, och vi genomför engångsplastdirektivet i Sverige. När man har mätt skräp på stränder i EU-området visar det sig att plast står för 80-85 procent av det marina skräpet. Hälften av detta är plastprodukter för engångsbruk. Åtgärderna i engångsplastdirektivet riktar sig i huvudsak mot fiskeredskap och olika plastartiklar, som skräpar ned mest. Engångsplastdirektivet syftar till att motverka nedskräpningen i EU av de här plastprodukterna som leder till störst miljöpåverkan.

Det införs en nedskräpningsavgift, det blir märkningskrav, vi får ett insamlingssystem för fimpar och så vidare. Vi får också designkrav. Jag tror inte att vi ska underskatta hur otroligt viktigt det är med en ekodesign av olika typer av produkter. Det blir en hjälp i arbetet för att minska nedskräpningen. Ta bara de plastflaskor som man dricker vatten eller läsk ur! Om korken skulle sitta kvar på flaskan i stället för att man kan ta av den och slänga den separat skulle den nedskräpningen minska ganska radikalt.

Direktivet innefattar också att det ska införas producentansvar, och regeringen kommer att få ett bemyndigande att utforma detaljreglerna. Det är ganska många talare här som har varit inne på exakt hur regeringen har resonerat och hur man vill förändra förslagen jämfört med det som presenterades inför att propositionen skrevs.

Jag tycker, precis som tidigare talare har framfört, att även om snus kanske inte nu i det första skedet föreslås omfattas av reglerna är det ganska viktigt att komma ihåg att det lilla tyget runt snusprillan i portionsförpackningarna faktiskt inte är nedbrytbart. Så kom ihåg att om man inte nu på annat sätt kan minska denna form av nedskräpning kommer regeringen någon gång i framtiden att behöva agera också mot denna typ av skräp.

När vi ändå står här i kammaren vill jag lyfta fram att plastskräp också är ett stort klimatproblem. När jag var kommunalråd i Uppsala startade vi projektet Jakten på plasten, som syftade till att minska klimatutsläppen från plast. Faktum är att projektet handlade både om att plast ska tillverkas av förnybara råvaror och, framför allt, om att återvinningen måste öka och förbränningen minska när det gäller plastprodukter. Dessa direktiv gör det otroligt mycket enklare när man inför producentansvar på fler områden att få igång återvinningssystemen på ett bättre sätt.

Jag vill berätta för er att nu i veckan gick Vattenfall Värme i Uppsala ut med informationen att om svenska folket, och Uppsalaborna i det här fallet, blir bättre på att sortera ut plast när man lämnar soporna i sina soprum kommer också kostnaderna för värmen att kunna minska. Det är förknippat med stora kostnader för kraftvärmebolagen att elda plast, och det är också otroligt viktigt.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att fler flergångsförpackningar och färre engångsförpackningar är en oerhört viktig satsning för att minska resursslöseriet och för att få en renare och tryggare miljö.

Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för anförandet! Jag var inte helt säker på om jag skulle begära replik, men sedan började förolämpningarna hagla. Mina uttalanden var okunniga, och egentligen är nog Moderaterna emot en ren miljö. Jag väntade bara på att få höra att vi äter barn till frukost. Det blir lite tröttsamt i debatten, när jag egentligen tror att vi vill ungefär samma sak.

Särskilt märkligt blir det utifrån frågan vad det är som Maria Gardfjell kritiserar. Är det att vi påpekar det som många andra aktörer har påpekat - att det har varit en bristfällig hantering av lagstiftningsprodukten?

Är det att Moderaterna vill gå längre än Miljöpartiet vad gäller att bötfälla småskräp? För så är det ju. Jag tycker att det är bra att polisen får befogenheten att dela ut böter också för småskräp. Men jag tycker att det finns en poäng i att också ordningsvakter ska kunna göra det så att vi kan komma till rätta med problemen på riktigt. Jag tror att vi ändå kan vara relativt överens om att signalvärdet finns där och att det kan finnas sammanhang där det är bra att polisen har den här möjligheten. Men det skulle göra ännu större skillnad om också ordningsvakter fick avlasta polisen i det här arbetet.

Jag är stolt över att alliansregeringen införde böter för nedskräpningsförseelse. Nu tar vi nästa steg. Min fråga till Maria Gardfjell är: Är Miljöpartiet helt emot att också låta ordningsvakter ge ut den här typen av böter eller sanktionsavgift?

Detta är något som regeringens egen utredare har pekat på som en åtgärd som skulle vara bra och något som Håll Sverige Rent i flera år har sagt skulle vara vettigt för att både avlasta polisen och komma till rätta med nedskräpningen. Hur ser Maria Gardfjell på möjligheten för ordningsvakterna att dela ut böter?

Fru talman! Tack för en otroligt viktig fråga från Jessica Rosencrantz! Miljöpartiet är självklart starka förespråkare för att också ordningsvakter ska kunna vara med och arbeta mot nedskräpning.

Men för att regeringen ska kunna ta det initiativet krävs det också förändringar i annan typ av lagstiftning, som ligger under Justitiedepartementets ansvarsområde. För att regeringen ska kunna initiera detta arbete krävs det ett beslut här i riksdagen i dag om att skapa bemyndigandet kring det här arbetet och förändringarna i miljöbalken.

Därefter kommer man att kunna vidta sådana åtgärder på Justitiedepartementet och gå vidare med sådana typer av förslag. Det skulle jag och Miljöpartiet tycka vore väldigt bra.

När det gäller frågan om okunnighet handlar det om att ett argument som ofta framförs är att polisen inte ska prioritera småskalig brottslighet och att detta är ett okunnigt påstående. Jag kanske skulle ha varit tydligare, fru talman, men det är faktiskt ett uttalande från en polis som har skrivit en artikel ihop med Håll Sverige Rent.

Artikeln handlar om hur viktigt det är för polisens del att kunna ha ytterligare ett verktyg i sin verktygslåda när de möter ungdomsgängen som provocerande slänger småskräp framför poliserna och de inte kan agera på detta. Detta är alltså ett välkommet bidrag för att polisen helt enkelt ska kunna agera mot normöverskridande beteende från ungdomsgängens sida.

Fru talman! Vad bra! Då kan ju Moderaterna och Miljöpartiet gemensamt kämpa för att också ta nästa steg och ge även ordningsvakterna den här befogenheten. Tack för det klargörandet!

Jag vill återigen vara tydlig, eftersom det verkar bli missförstånd hela tiden: Vi tycker också att polisen ska ha den här befogenheten. Vi vill ge den också till ordningsvakter. Vi ser inte att det måste vara det ena eller det andra.

Det var bra med ett steg på vägen. Det hade varit bra om man hade kommit ännu längre redan nu. Jag kan konstatera att det riktas lite kängor mot alliansregeringen, men den här regeringen har ju suttit ett tag nu. Man har haft sju år på sig att komma fram med detta lagförslag och hade definitivt hunnit bereda även de lite mer krångliga aspekterna på Justitiedepartementet. Jag håller dock tummarna för att ni gör vad ni kan under det här sista året med denna regering. Annars får väl vi ta tag i det därefter.

Men detta var bra och positivt. Min fråga tillbaka kan väl möjligen bli: Är det hela regeringens uppfattning att man ska gå vidare med förslaget att låta ordningsvakter dela ut böter, och när kan vi i så fall förvänta oss att ett sådant förslag kommer?

Fru talman! Först och främst måste vi ändå konstatera att det är väljarna som väljer vilka som har möjlighet att bilda regering efter nästa val.

Det är absolut viktigt att gå vidare med alla former av förslag som kan minska nedskräpningen. Jag föreslår att Jessica Rosencrantz också ställer frågor till justitieministern om detta, för jag kan inte enbart utifrån mina kontakter på Miljödepartementet svara på exakt hur hela regeringen ser på frågan. Jag tycker dock att det är mycket positivt, och det finns också en förutsättning för detta nu efter eftermiddagens beslut om de nya reglerna.

Jag vill också lyfta fram en fråga som Jessica Rosencrantz var inne på i sitt anförande, nämligen att det inte får bli för krångligt och byråkratiskt att införa både nedskräpningsavgiften och formerna för att städa upp skräpet. Här finns det en liten problematik: I vissa kommuner kan det bo väldigt få människor, men man kanske har en väldigt stor besöksnäring. Då kan det vara oerhört viktigt att reglerna ändå är lite krångliga så att vi får en möjlighet att fokusera mer resurser till kommuner med väldigt mycket besöksnäring. De ska få de resurser som behövs för att kunna ha en väldigt bra städning. Det vill jag ändå passa på att säga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 6.)