Rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg

Fru talman! Det finns stora möjligheter att förbättra och utveckla vården med hjälp av informations- och kommunikationstekniken. Dagens system är inte alltigenom bra. Det visar också den rapport som riksrevisorn låtit göra, Rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg - samverkan utan verkan? Det är bra att den här granskningen görs. Vi kommer nogsamt att följa de åtgärder som regeringen avser att vidta. Riksrevisorns granskning visar på ett antal problem när det gäller tillämpningen av den nationella strategin för e-hälsa. Till exempel finns i dag lagliga möjligheter för vårdpersonal att få elektronisk direktåtkomst till patientinformation hos andra vårdgivare, men vägledningen för att tillämpa lagen är otillräcklig. Socialstyrelsens och Datainspektionens tillsyn av patientens integritet är motsägelsefull. Det är fortfarande inte möjligt att utbyta information med den kommunala omsorgen, vilket är en klar brist. Först 2011 påbörjades arbetet med att se över utbytet av information mellan hälso- och sjukvården och den kommunala omsorgen. Det är i och för sig bra att man påbörjade arbetet, men det borde ha gjorts långt tidigare och borde ha gått betydligt fortare. Socialstyrelsen har utvecklat en nationell informationsstruktur och ett nationellt fackspråk för vård och omsorg. Men det finns inte någon klar ansvarsfördelning när det gäller hur förvaltningen av densamma ska ske. Det är heller inte klarlagt hur kunskaperna om detta ska spridas till vård och omsorg. Vårdens organisering är avgörande för att informationsflödena och informationsutbytet ska fungera. Det är klart att vi skulle kunna ha en särskild diskussion kring effekterna av den ökade andelen privata aktörer, men det är inte det vi är här för att debattera i dag. Vad som dock är klart är att med en regering som har ambitionen att öka andelen privata aktörer inom vård och omsorg blir det allt viktigare att säkerställa ett effektivt utbyte över organisationsgränserna. Det är inte så att regeringen inte har några ambitioner. Det har den visst, och det tycker vi är bra, också inom de områden som riksrevisorn lyfter fram. Men, fru talman, regeringens ambition räcker inte till. Vi anser att det finns stora möjligheter att utveckla vården för patienterna med hjälp av informations- och kommunikationsteknik. En välutvecklad it-infrastruktur leder till att vårdpersonalen kan ägna mer tid åt patienterna, att vården anpassas till varje patients behov och att de samlade vårdresurserna kan användas på ett mer effektivt sätt. Vi anser inte att regeringen tillräckligt har prioriterat arbetet med den nationella strategin för e-hälsa, utan den måste vidareutvecklas och förtydligas med bland annat uppföljning och mål som är utvärderbara. I dag förekommer en överkonsumtion av såväl läkemedel som intag av olämpliga kombinationer av läkemedel. Ibland är den medveten, ibland omedveten. Vi menar att dessa problem skulle kunna minska med ett samordnat datasystem för förskrivning av läkemedel hos samtliga vårdgivare och apotek. Även journalhanteringen behöver utvecklas på motsvarande sätt. All information om en patient bör finnas på ett och samma ställe. Patienten borde själv ha tillgång till sin egen journal och ta ansvar för att dela med sig av den till olika vårdgivare. Patienten skulle på så sätt kunna avhända sig ansvaret att hålla reda på vilken medicin som ska tas tillsammans med en annan och så vidare. Vi förespråkar ett system som per automatik kommer att minska risken för felmedicinering och överkonsumtion. Tid kommer att sparas och patientsäkerheten att öka. Det skulle också öka friheten för människor vid byte av vårdgivare och inte minst underlätta för att hålla ordning på informationen som har med den egna hälsan att göra. Rent praktiskt skulle frågan kunna lösas på liknande sätt som ett bankkonto på internet eller varför inte samlat på ett chip på ID-kortet. De tekniska möjligheterna finns och de har funnits länge. Flera socialdemokrater har motionerat kring just lösningarna för att effektivisera vården genom utvecklad informationsteknik. Tyvärr, och jag menar verkligen tyvärr, saknas den politiska viljan att gå vidare till smartare lösningar för framtiden. Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation under punkt 1.

Fru talman! Nu behandlar vi regeringens skrivelse om rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg. Det är ju regeringens svar på Riksrevisionens rapport om vad som behöver göras. Ingen motion har väckts, utan det vi diskuterar är motioner som kom under allmänna motionstiden och som jag menar besvaras i regeringens skrivelse. Läget då? Oppositionen visar otålighet över att det går långsamt att skapa den här it-strategin och vad därtill hörer. Vi visar också otålighet inför att få de olika delarna i mål, där strategin Nationell e-hälsa utgör det största enskilda initiativet. Men jag tror att det är viktigt att vi också tittar lite i backspegeln på vad det är som kan ha bidragit till att det här måste få ta sin tid. I mitten av 1980-talet höll vi på att få slopa vårt missbildningsregister som används för att tidigt upptäcka risker för det väntade barnet. Läkemedelsbiverkningsregistret var också i fara. Då fanns det en Orwelldebatt i samhället. Det rådde en debatt om ett stort register - Metropolit. Det var en FRA-liknande reaktion mot centrala register i hälso- och sjukvården. Det fanns en reaktion mot att socialtjänsten och hälso- och sjukvården skulle kunna utbyta information, absolut inte via datanätet. Inom psykiatrin kunde man inte skicka journaler från Karolinska sjukhuset till Huddinge sjukhus. Undersökningar gjordes om. Allt detta berodde på en rädsla för att för mycket information skulle komma i för mångas händer. Det inrättades en datainspektion som hade ett vakande öga på att informationsflödet inte skulle bli för utbrett och integrationskänsligt. Detta ligger i botten för de processer som nu finns för att få ett bra och enhetligt journalsystem där man enkelt kan skicka information mellan olika vårdgivare, mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och samtidigt se till att det inte blir ett informationsflöde som den enskilde - huvudpersonen - inte kan acceptera. Det hela måste också ske med ett språk som är begripligt för alla inblandade. När jag var chef för Socialstyrelsen upptäckte jag hur det svenska språket inom olika discipliner och specialiteter användes på olika sätt. I it-branschen betyder ordet digitalisering en sak, inom medicinen betyder digitalisering en helt annan sak, nämligen att en person behandlas med läkemedlet Digitalis. Det finns rader av exempel på hur vår användning av språket måste utformas så i hälso- och sjukvården och socialtjänsten att inga missuppfattningar kan ske. Alla dessa delar, integriteten, sekretessen, språket och användarvänligheten i datorsystemen, måste klaras ut. Det tar tid. Det måste man ha förståelse för. Oppositionen och regeringssidan har här samma mål, men en rad frågetecken måste rätas ut. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att instämma i föregående talares yrkanden i fråga om bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. En god vård förutsätter mycket mer än bara kompetenta läkare och duktig sjukvårdspersonal. Funktionerna runt sjukvården måste också fungera effektivt och underlätta en bra vård. Det är också centralt, som vi i Centerpartiet många gånger påpekat, att vi behöver en god förebyggande vård. En person behöver kanske inte uppsöka sjukvården, utan det räcker med att kontakta sjukvårdsupplysningen. Det skapar stora vinster inte bara för samhället utan också för individen som inte behöver bli sjuk och uppsöka sjukvården. Av den anledningen är det glädjande att se de satsningar som regeringen har gjort på e-hälsa i form av sjukvårdsupplysningen på nätet, 1177.se, eller Ungdomsmottagningen, Umo.se. Förebyggande hälsovård behöver finnas där människor finns. Det behövs i form av arbetsplatser, friskvårdsanläggningar och på nätet där många människor rör sig. Föregående talare tog upp historien under mitten av 80-talet. Det var då jag föddes, och den historien har jag inte riktigt med mig. Men jag har med mig historien om nätet. Jag har med mig historien om hur digitaliseringen av texter och information har skett. Jag spenderar betydligt mer tid på nätet, att läsa och skriva text där. Då är det också viktigt att jag har tillgång till dessa saker. När en människa blir sjuk måste vårdkedja och vårdval fungera smärtfritt. Det är en självklarhet att om patienten ger sitt medgivande ska journalen vara tillgänglig både för den aktuella vårdgivaren och även för mig som patient. Här finns ett bra arbete som har påbörjats med webbportalen Mina vårdkontakter. Det hoppas vi givetvis ska utvecklas så att man så småningom kan boka kontakter och läsa sin egen journal. Det är glädjande att både majoritet och opposition är överens om att det finns en utvecklingspotential att ta till vara på området. It är en del av vardagen, och många skriver, läser och hanterar text på en datorskärm i betydligt större grad än i pappersform. Då är det också naturligt att information finns tillgänglig i den formen. Regeringen delar också Riksrevisionens bedömning att det finns behov av att se över vissa delar av patientdatalagen och annan berörd lagstiftning för att säkerställa integritetsaspekter och utbyta information på ett kompetent sätt. Det är också glädjande att regeringen avser att tillsätta en utredare om integritetsaspekterna och har förordat utredare på flera andra områden som Riksrevisionen tar upp i sin kritik. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att alla inte har den tekniska kompetensen eller de ekonomiska möjligheterna att ha en fast internetuppkoppling. De får inte glömmas bort och knuffas undan. Deras rätt till information och integritet får inte bli lidande. Därför är det viktigt att internet inte får bli den enda vägen till patientinformationen. Det ska ses som en möjlighet och ett gott alternativ, inte den enda lösningen. It har en fantastisk potential och kan underlätta, effektivisera och förbättra för både vården och patienterna. Vi behöver bygga stödjande, integritetssäkrade och enkla system. Där är Riksrevisionens rapport och regeringens åtgärder en god bit på vägen.

Fru talman! Regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg är mycket intressant läsning. Den visar oss vilket stort utvecklingsarbete inom det vi kallar e-hälsan som pågår inom vård och omsorg till nytta för individen, alltså patienten, för personalen och för beslutsfattare. Den nationella it-strategin, som är grunden för den gällande strategin Nationell e-hälsa, var ett initiativ från den socialdemokratiska regeringen. Det ska de ha en eloge för. Sedan har strategin utvecklats och förbättrats. Vi ser i dag att den nya inriktning som strategin fick 2010, med det nya namnet Nationell e-hälsa, på ett tydligt sätt handlar om att rätt aktör inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska ha tillgång till rätt information vid rätt tillfälle. Strategiarbetet leds av regeringen, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Famna och Vårdföretagarna tillsammans. Målet är säkrare insatser av högre kvalitet och konkret nytta. Exempel på nytta för individen, patienten, är den nationella sjukvårdsrådgivningen via internet och telefon med kortnumret 1177 och Ungdomsmottagningen på nätet, Umo.se, som vi också har hört nämnas tidigare. Patienten ska äga sin journal, och en nationell patientöversikt, NPÖ, ska göra det möjligt att behörig vårdpersonal med patientens samtycke ska kunna ta del av journalinformation som har registrerats hos andra vårdgivare. Målet är att den nationella patientöversikten ska vara införd i alla landsting vid kommande årsskifte, 2012/13. Ur ett individuellt perspektiv är det naturligtvis viktigt att kommunikationen mellan vården och socialtjänstens omsorg fungerar. Lika viktigt är det att integritetsaspekterna beaktas. Det här utreds för närvarande, och förslag kommer om en mer sammanhållen och ändamålsenlig hantering av information inom och mellan hälso- och sjukvård och socialtjänsten. Fru talman! Jag ser en framtid där patientens makt har stärkts ytterligare. Patientsäkerheten förbättras och allt det som ingår i det vi kallar e-hälsa har bidragit till en ännu bättre vård och omsorg i vårt land. Därmed yrkar jag att skrivelsen läggs till handlingarna.