Riksdagens arbetsformer

Anf. 76 Berit Högman (S)

Herr talman! Det är ett litet nätt betänkande med ett fyrtiotal motionsyrkanden från 2015 och 2016 som alla på ett eller annat sätt behandlar riksdagens arbetsformer.

Flera av motionsyrkandena har KU behandlat tidigare, och där använder vi oss av så kallat förenklat arbetssätt. Dit hör exempelvis hur vi ska högtidlighålla införandet av demokrati och allmän och lika rösträtt. Det pågår ett brett arbete både i förvaltningen och i en arbetsgrupp som leds av talmannen, där alla partier ingår. Där kommer vi under flera år att uppmärksamma vårt inträde i en reell demokrati.

Demokrati är dock något som alltid måste förändras, förvaltas och förädlas. Vårt arbete här i riksdagen styrs mycket av riksdagsordningen, som reviderades under den förra mandatperioden. Vi lät en ny träda i kraft den 1 januari 2014. Det låg ett stort arbete bakom, som nu följs upp i praktiken.

Mycket av det arbete som sker här i kammaren hanteras, beslutas och leds av talmannen i samråd med gruppledarna för riksdagens partier, utifrån beslut i riksdagsstyrelsen och vad som sägs i riksdagsordningen. Vi har dessutom ett ledamotsråd med representanter för alla partier. Det leds av riksdagsdirektören, och många praktiska frågor hanteras där.

Med detta vill jag ha sagt att det finns många tydliga situationer och riktlinjer för hur vi som riksdagsledamöter ska arbeta. Det som inte regleras särskilt tydligt är hur vi arbetar inom våra partier och partigrupper. Detta kan inte vara meningen i ett fritt land som har föreningsfriheten i sina grundlagar. Jag kan dock konstatera att det kanske är just bra arbetssätt och god demokrati inom partierna som är förutsättningen för att arbetsklimatet och arbetsmiljön i hela riksdagen ska kännas rätta och riktiga. Jag tycker att de motioner som har skrivits andas detta.

Sammanfattningsvis, herr talman, finns det många vägar för oss riksdagsledamöter att påverka vårt arbete, våra arbetsmetoder och delvis också vår arbetsmiljö och definitivt vårt arbetsklimat. Att skriva motioner om små frågor är kanske inte den mest framgångsrika vägen att nå resultat, men då finns de andra vägar som jag har beskrivit i mitt lilla anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Anf. 77 Maria Abrahamsson (M)

Herr talman! Som sagt handlar KU18 om riksdagens arbetsformer. Det är ett enigt betänkande. Det finns alltså inga reservationer, så någon debatt i egentlig mening lär det inte bli.

Trots att utskottet föreslår riksdagen att avslå samtliga motionsyrkanden tycker jag att betänkandet förtjänar att uppmärksammas i kammaren. All offentlig makt utgår som bekant från folket, och riksdagen är folkets främsta företrädare. Därför måste riksdagsmaskineriet fungera väl.

Som riksdagsledamöter har vi en skyldighet mot det demokratiska systemet och ytterst mot väljarna att se till att arbetet i riksdagen fungerar på ett ändamålsenligt sätt.

Partierna spelar ju en central roll i riksdagsarbetet. Därför kan det tyckas motsägelsefullt att arbetsformerna i demokratins högborg har lite eller inget alls att göra med riksdagspartiernas interna liv, som vi hörde Berit Högman utveckla.

Det är därmed inte sagt att partierna saknar möjlighet att påverka riksdagens arbetsformer. Sådana möjligheter finns det faktiskt ganska gott om. Det är upp till varje partis gruppledning att till talmannen framföra synpunkter och förslag om hur arbetet i riksdagen kan fås att fungera ännu mer optimalt för oss ledamöter - och ytterst till gagn för demokratin.

Apropå oss ledamöter var det, om jag inte har räknat fel, inte fler än tolv kandidater som i det senaste valet tog sig in i riksdagen uteslutande på grund av att de hade framgångar i personvalet. Den helt dominerande majoriteten av oss ledamöter som är invalda i Sveriges riksdag är det på grund av eller tack vare, beroende på hur man vill se det, att våra partier, efter sannolikt en hel del övervägande, har kommit fram till att det nog ändå var en bra idé att placera oss här. Så det kan faktiskt sägas vara lite missvisande att tala om riksdagens 349 ledamöter som direkt folkvalda. Det är majoriteten av oss tyvärr inte.

Egentligen ska partiernas inre liv inte alls vara ett ämne i ett KU-betänkande om riksdagens arbetsformer. Riksdagens arbetsformer ligger på ett annat plan än de partiinterna angelägenheterna.

Herr talman! Samtliga yrkanden i det här betänkandet avstyrks, som sagt. Dit hör till exempel dagispassning av riksdagsledamöters hundar. Andra yrkanden gäller bland annat frågor om riksdagen ska tillåta votering på distans och om Sveriges riksdag ska ha ett ord med i laget vad gäller Europaparlamentarikers föräldraledighet.

Och så har vi yrkandet om EU-flaggan - ska den få fortsätta att hänga i plenisalen? Sverigedemokraterna tycker inte det, herr talman. Man vill att talmannen ska ta bort den, men det tycker inte övriga partier i KU.

EU-flaggan placerades förvisso i kammaren för ganska länge sedan, 2009, inför det svenska ordförandeskapet i EU; det är tag sedan. Men talmannen har därefter låtit den hänga kvar, och jag tycker att det är rätt självklart att den får göra det. Svenska folket har i en folkomröstning uttryckt sin vilja att Sverige ska vara med i EU, vara en del av Europeiska unionen, och därför vore det respektlöst mot svenska folkets vilja att ta bort EU-flaggan från riksdagens kammare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Avslutningsvis, herr talman, konstaterar jag att ledamöterna i Sveriges riksdag i stort sett tycks vara till freds med sina arbetsformer. På annat sätt är det svårt att tolka detta eniga betänkande, KU18.

(Applåder)

Anf. 78 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Debatten här i dag handlar om motioner kring riksdagens arbetsformer. Utskottet väljer att avstyrka samtliga motioner, med ibland mindre genomtänkta argument. Jag delar därför inte utskottets bedömning gällande avslag av min motion 1928 om en demokratisk förstärkning inom det rådande systemet.

Flertalet förändringar för att öka det demokratiska inflytandet för riksdagen kräver grundlagsändringar, vilket är en längre process och ska så vara. Men ett aktuellt exempel som man bör ta tag i rör Sveriges föråldrade förhållningssätt till eventuella nyval mellan de ordinarie valen.

I exempelvis Danmark och England, som till skillnad från Sverige är vana vid extraval, tillämpar man en annorlunda princip vid nyval. När ett nyval genomförts mellan de ordinarie allmänna valen förskjuts nästkommande ordinarie val en hel mandatperiod. Detta ger varje val samma status.

Så är det inte i Sverige. Utlyses ett extraval ska ordinarie val ändå ske på den förutbestämda tidpunkten. Detta leder i praktiken till att ett extraval kan utlysas av statsministern i början av en mandatperiod, men knappast mot slutet. Vari ligger logiken? Är en regeringskris endast tänkbar i början av en mandatperiod och inte när man närmar sig nästa ordinarie val?

Med drygt ett år kvar till valet riskerar den svaga rödgröna regeringen, som är tvingad att söka stöd från Vänsterpartiet, att inte få igenom sin budget för 2018. Efter att alliansoppositionen medvetet låtit skadliga budgetar passera under tre år ser det äntligen ut som att man i höst möjligen tänker utnyttja den riksdagsmajoritet som funnits redan från 2014 och sätta stopp för detta. Den möjlighet till extraval som fanns i början av 2015, som radikalt hade kunnat ändra den ekonomiska utvecklingen, finns inte i dag på grund av reglerna för extraval.

En kris för en regering med ett extraval som följd är inte nödvändigtvis en kris för landet och dess medborgare. Det kan faktiskt vara tvärtom. Theresa May i Storbritannien fick med parlamentets bifall igenom ett nyval, som sannolikt kan stärka hennes regerings ställning i förhandlingen om brexit. Alternativt förlorar hon, men också detta är bättre för England än de fastlåsta positioner med närmast skyttegravskrig som i dag råder mellan regering och opposition inför brexitförhandlingarna.

Ett liknande förlamat förhållande råder i Sverige inför vad som kan hända med nästa års budget. Blir det ännu en skadlig budget från S, MP och V för att oppositionen inte heller detta år kan ta sig samman? Eller blir det en alliansbudget? Eller blir det en budget som likt en schweizerost plockas isär av en oenig regering och riksdag?

Demokratin och den rådande situationen hade kanske mått bra av att få lösas av svenska folket genom ett extraval, om läget skulle bli ohållbart. Men på grund av vår ordning för att förhindra nyval är denna möjlighet överspelad trots att värdefull tid går förlorad för att svenska folket ska få se den ekonomiska utveckling som denna kammare redan sedan valet 2014 önskat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Men, herr talman, detta kräver som sagt en grundlagsändring, och det tar och ska ta tid. Men inget händer på sikt om inte tanken ens väcks, vilket jag gör nu med detta inlägg.

Det finns dock andra förändringar som kan stärka riksdagens ställning på kort sikt och som jag beskrivit i min motion 1928. Låt mig därför kort upplysa denna kammare om vad förslagen handlar om.

Roten till det demokratiska underskott vi ser i dag med en maktförskjutning från riksdag till regering, hur svagt underlag regeringen än må ha i riksdagen, kan spåras till den alltför starka makt som de politiska partierna i dag har även över folkvalda ledamöter av Sveriges riksdag.

För långt över ett sekel sedan, när de politiska partierna började etablera sig, var dessa medlemsburna ideella organisationer med stark förankring i det vi normalt ser som uttryck för en reell demokrati. Men sedan slutet av 1970-talet har något dramatiskt hänt. Från att riksdagspartierna då hade långt över 1 ½ miljon medlemmar har antalet medlemmar till 2015 minskat till bara drygt en kvarts miljon.

Statsvetaren Svend Dahl noterar också i sin avhandling 2011 att de tidigare medlemsorienterade partierna nu har blivit tydligt väljarorienterade i stället, alltså klart mindre intresserade av medlemmarnas åsikter.

Toppstyrda partier med en elit som varken verkar bekymra sig över medlemmarnas eller majoriteten av de av folket valda företrädarnas åsikter, parat med påtagligt ökad makt för politiska tjänstemän utan politiskt mandat från vare sig medlemmar eller folket, inger oro för demokratins utveckling i Sverige. En väsentlig del av den demokratiska förankringen tycks ha gått förlorad i dagens partiväsen, och, herr talman, den demokratiska hotbild som i och med detta perspektivskifte har tornat upp sig för majoriteten av riksdagsledamöternas autonomi har heller inte gått riksdagsstyrelsen spårlöst förbi.

Vid inte mindre än tre tillfällen under 2000-talet har man låtit Riksdagsförvaltningen utreda bland annat hur det praktiska och finansiella stödet till riksdagsledamöterna fungerar i förhållande till gällande lagstiftning på området. Dessa interna utredningar har föranlett viss oro och har nyligen krönts med en omfattande extern demokratiutredning, ledd av före detta generaldirektören Olle Wästberg, som lett fram till betänkandet Låt fler forma framtiden!.

Wästbergs slutsatser, att det finns allvarliga exempel på hur makt har förskjutits från de enskilda riksdagsledamöterna till de politiska partiledningarna och till politiska tjänstemän, har lett till förslag som just nu bereds på Regeringskansliet.

Men i tillägg till gjorda utredningar och förslag pekar jag i min motion 1928 på att ett antal ytterligare förändringar skyndsamt bör kunna göras inom ramen för det rådande systemet. Till dessa hör:

Man bör författningsreglera riksdagsgrupperna så att de utgör egna juridiska personer. Denna ordning gäller för nästan alla oss närstående länder i Europa - enligt riksdagens utredningstjänst är endast Sverige, Schweiz och Malta undantagna.

Som egen juridisk person blir riksdagsgruppen mer självständig som konstitutionell partienhet, vald av folket visavi den ideella partienhet som valts av partimedlemmar. I dag äger den ideella partiföreningen i allt väsentligt makten över riksdagsgruppen, vilket allvarligt beskär de folkvaldas möjlighet att självständigt utöva det mandat de getts i allmänt val.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Detta är allvarligt ur demokratisynpunkt, dels för att medlemmarna i ett parti utgör mindre än 1 procent av dem som faktiskt valt att rösta fram riksdagsledamöterna, dels för att ledaren och ledningen av den ideella delen av partiet ofta är samma personer som leder riksdagsgruppen. Detta faktum tog sig som mest besvärande uttryck när min förra partiledare blev statsminister och samtidigt med automatik ledare för min riksdagsgrupp. Riksdagen ska som bekant granska statsråden, men det blir ju inte så lätt om självaste statsministern är ledare för en riksdagsgrupp.

I samband med att riksdagsgruppen blir en egen juridisk person i en ny författning kan det där tydliggöras att den förstås inom sig väljer sin ledning i en sluten omröstning, att ett voteringsförfarande inom partigruppen ska vara det normala för att fastslå en partiåsikt och att riksdagsgruppen som egen juridisk person får möjlighet till en bättre demokratisk process för att besluta om exempelvis utnämningar till riksdagens utskott, andra riksdagsorgan samt till positioner i andra organisationer som är förknippade med riksdagsmandatet.

En riksdagsgrupp som egen juridisk person kan också motta det partistöd som i dag är tänkt att gå till riksdagsledamöterna för att underlätta deras arbete. Så är det inte i dag. Det förvaltas i stället av partierna centralt, som i sin tur anställer den personal som ska betjäna partiet. Risken med dagens förfarande är att skattemedel avsatta för riksdagsarbete i stället går till partiarbete, vilket inte varit lagstiftarens mening. Om detta stöd går direkt till riksdagsgrupperna kan de respektive ledamöterna tillsammans med Riksdagsförvaltningen, som kan bära ansvaret som arbetsgivare, anställa en administrativ resurs på heltid, som det i lag finns avsatta medel till och som bäst betjänar just det enskilda mandatet.

Sammanfattningsvis, herr talman: Med de viktiga förändringar som jag i motion 1928 föreslagit kommer riksdagens makt att avsevärt stärkas genom att de enskilda riksdagsledamöternas befogenheter förtydligas. Därmed kommer också den ökade befogenheten att kopplas till ett större personligt ansvar för varje riksdagsmandat, och svenska folket får på så sätt lättare att utkräva detta av sina valda ombud i allmänna val. Med dessa ord vill jag yrka bifall till motion 2016/17:1928.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)