Anf. 31 Désirée Pethrus (KD)
Herr talman! Vi behandlar i det här betänkandet en skrivelse från regeringen som i sin tur utgår från en rapport från Riksrevisionen med namnet Diskrimineringslagens krav på lönekartläggning - ett trubbigt verktyg för att minska löneskillnaderna mellan könen. Den påvisar behovet av att nuvarande lagstiftning på området ses över.
När jag läste Riksrevisionens rapport kände jag att precis så här var det när jag jobbade med lönekartläggningar ute på en arbetsplats. Det ligger mycket i det som nämns i rapporten och som är viktigt att ta upp.
Det är inte alltid vi debatterar Riksrevisionens rapporter, att de genererar debatter i kammaren. Men vi kristdemokrater anser att Riksrevisionen har lagt fram förslag som regeringen borde ha tagit på allvar och även utskottsmajoriteten borde ha lyssnat till. Så är dock inte fallet. Därför har vi valt att reservera oss till förmån för ett yrkande som vi lade fram i höstas.
Herr talman! Målet med en lönekartläggning är att uppnå lika lön för lika arbete. Ekonomisk jämställdhet är ju också något som vi har som ett övergripande jämställdhetsmål i Sverige. Att motverka lönediskriminering är en viktig del för att motverka diskriminering på arbetsmarknaden.
Ett verktyg som åligger arbetsgivaren är att kontinuerligt genomföra lönekartläggning för att se om man behöver justera ojämställda löner. Löneskillnaderna kvarstår fortfarande, och de oförklarliga ligger på 4,4 procent. Det är klart att detta ska åtgärdas. Då är det viktigt att arbetsgivare har rätt verktyg för att upptäcka, åtgärda och förhindra löneskillnader som har samband med kön.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har kontinuerligt minskat under 2000-talet, vilket är glädjande. Lagstiftningen om lönekartläggning har funnits sedan 1994 och har ändrats vid olika tillfällen, senast 2017. Alliansregeringen ändrade lagen för att minska den administrativa bördan för småföretagare, men tyvärr ändrade den rödgröna regeringen tillbaka till tidigare krav.
Under våren 2019 presenterade Riksrevisionen sin granskning av lönekartläggning. Man har granskat hur väl lönekartläggningen fungerar för att motverka osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män. Granskningen visar att lönekartläggningen, så som lagstiftningen är utformad i dagsläget, har en begränsad möjlighet att påverka löneskillnaderna mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden.
Enligt Riksrevisionen hade kraven på att dokumentera lönekartläggningar liten eller ingen effekt på löneskillnaderna. Det fanns också problem med hur lagstiftningen fungerar utifrån hur den ska tillämpas av arbetsgivarna. Riksrevisionen föreslår därför att man ska utreda om lagstiftningen om lönekartläggning på ett bättre sätt kan anpassas till arbetsgivarnas olika storlek och om de kan göras mindre arbetskrävande för arbetsgivare, särskilt när det gäller att bedöma löneskillnader för arbeten som är att betrakta som likvärdiga.
Att vid en lönekartläggning jämföra inom en likvärdig arbetsgrupp är ganska enkelt. Men det som är krångligt är när man ska jämföra med andra likvärdiga arbetsgrupper. På en liten arbetsplats kan det vara svårt att hitta andra yrkeskategorier att jämföra med.
Lagen säger nu att om du har fler än tio anställda ska du dokumentera kartläggningen. Du ska jämföra både inom och mellan olika arbetsgrupper. Men med 11-50 anställda har du förmodligen inte så många yrkesgrupper att jämföra med. Från Riksrevisionen vill man uppmärksamma på att på arbetsplatser med 20-30 anställda, som man har tittat på, verkar just kravet på att dokumentera lönekartläggningen inte ha haft någon större betydelse. Alla ska ju alltid göra en lönekartläggning, men det handlar om dokumentationskravet. Vi skulle önska att man såg över detta så att småföretagarna inte behöver dokumentera lönekartläggningen, men de ska fortsatt göra den.
Kristdemokraterna anser därmed, herr talman, att vi bör beakta Riksrevisionens förslag och att de bör genomföras. Regeringen säger nu att man bara kommer att följa den lagstiftning som redan finns. Sedan ska man följa en utredning som har tillsatts angående aktiva åtgärder, men den rör ju delvis något annat än den här delen av lönekartläggningen. Jag tycker att man där missar poängen lite och beklagar att utskottsmajoriteten inte ser vikten av den översyn som föreslås i reservationen. Och jag noterar att Liberalerna och Centerpartiet inte har tagit ställning för alla de företag som i dag har svårt att följa dagens regelverk och inte heller ser till behovet av att försöka minska regelbördan för företagen, och då särskilt småföretagen.
Jag vill därmed yrka bifall till reservationen.