Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogrammet 2014-2020

Anf. 188 John Widegren (M)

Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 17. Det baseras på Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogrammet 2014-2020 och på ett antal motioner från den gångna hösten om diverse jordbruksfrågor.

Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014-2020

Jag tänkte först rikta in mig på Riksrevisionens rapport om landsbygdsprogrammet, där vi är positiva till att regeringen tar till sig den kritik som har kommit fram och försöker göra en översyn av vad som ska ske under nästa programperiod för landsbygdsprogrammet, där man ska titta på vilka behov som finns på landsbygden. Mycket bra!

Det handlar om att vi ska minska krånglet och hitta mer resultatstyrda former i det kommande programmet. Vi ska komma ihåg att det program som vi nu lämnar bakom oss har varit väldigt tungt, svårstyrt och svårkontrollerat och lett till mycket krångel. Jag vet att vi innan vi gick in i det programmet sa att det inte skulle vara så, och vi säger nu att det inte heller ska vara det när vi går in i nästa programperiod. Nu är det dags att markera att det verkligen blir så, så att vi kan minska regelkrångel och onödig byråkrati för det svenska jordbruket.

Fru talman! Denna programperiod har också innefattat andra tråkiga saker: EU-stöden har tagit oerhört lång tid att få ut för många lantbrukare. Vissa lantbrukare väntar fortfarande på EU-stöden för 2015, 2016, 2017 och 2018.

Detta är alltså EU-stöd som lantbrukaren har rätt till och har gjort korrekta ansökningar om, som fyllts i helt enligt SAM:s regler. Det är många gånger pengar som avser miljövärden - miljöstöd för naturbetesmarker. I princip är det en tjänst som lantbrukaren gör samhället när han hanterar dessa betesmarker och lever upp till åtagande- och skötselplaner för att bevara den biologiska mångfalden. Det kostar många gånger ganska mycket pengar för lantbrukaren att sköta dessa betesmarker. Får man då inte ut sina stödpengar blir det en ganska dålig trend för detta.

Trenden blir ännu sämre när lantbrukaren inte får ut sina betespengar och kan sköta betesmarken och sedan får en kontroll av länsstyrelsen, som konstaterar att betesmarken inte är skött. Lantbrukaren kanske inte har haft råd att sköta betesmarken. När pengarna inte har kommit på ett, två, tre eller fyra år börjar det snart bli stora summor som fattas för en bransch som är ganska hårt ansatt av lönsamhetsbekymmer. Förra årets torka gjorde det inte bättre, såklart.

Vi talar ofta om att vi ska höja konkurrensstatusen för svenskt lantbruk, och det är jättebra. Men i min värld har vi pratat om detta i både 15 och 20 år nu, utan att det blir bättre. Det är snarare så att lönsamheten för det svenska lantbruket blir sämre och sämre. Man blir mer och mer sårbar. Under förra sommarens torka såg vi väldigt tydligt att det inte finns några reserver. Det finns ingen backup eller plan B för lantbruket, för man är så hårt ansatt av en pressad ekonomi.

När vi säger att vi ska öka konkurrenskraften för svenskt lantbruk tycker jag alltså nu att det är dags att också göra det. Men då tror jag, mina vänner här i kammaren, att det kommer att handla om att också ta lite jobbiga beslut. Vi kan ha vuxit fast i saker, och vi kanske måste ändra vissa kostnader och utgifter och vissa regler, som vi egentligen tror är bra men som tvärtom försvårar för och hämmar svenskt jordbruk.

Vi har antagit en livsmedelsstrategi där vi säger att vi ska öka produktionen och göra det mer attraktivt med svenska livsmedel. Jättebra! Då måste vi också få med de politiska verktygen i detta så att vi kan öka livsmedelsproduktionen i Sverige.

Det har nu gått två år, fru talman, sedan vi tog beslutet om livsmedelsstrategin. Jag tror att många av lantbrukarna fortfarande inte har märkt någon som helst skillnad. Nu till sommaren kommer det en ny handlingsplan för livsmedelsstrategin.

Men för lantbrukaren i gemen tror jag inte att detta räcker. Vi behöver göra saker som ger lantbrukarna en framtidstro och gör att de känner att de nu kan investera för 25-30 år framåt - för det är ungefär avskrivningstiden för en ny mjölkladugård. Ett företag som väljer att expandera här i Stockholm, däremot, har en avskrivningstid på kanske två eller tre år.

Det är nu dags att vi ger lantbrukarna denna möjlighet. De förtjänar den; de är en hårt arbetande yrkeskår. Men de är dessutom den kanske viktigaste delen för Sverige när det gäller omställningen till ett miljö- och klimatsmart samhälle.

Och vad händer när vi inte ger lönsamhet i det svenska lantbruket? Jo, vi pressar ut produktionen till länder där den är ganska tvivelaktig. Vi kanske pressar ut produktionen till länder där man inte ens har någon djurskyddslag, medan vi i Sverige är ganska tyngda under hårda miljö- och djurskyddslagar, som de svenska bönderna faktiskt är väldigt stolta att producera under. Men vi behöver ge dem andra morötter som ökar deras lönsamhet.

Våra hag- och betesmarker i Sverige hyser oerhört många arter. Det är de marker i Sverige som hyser flest rödlistade arter. Dessa marker kan bara skötas av betande mular. Det är det enda sättet att hantera dessa betesmarker.

I partiledardebatten i går sa Miljöpartiets språkrör att han var så glad över att köttkonsumtionen går ned och att konsumtionen av vegetabiliska livsmedel går upp. Ja, det är klart att detta är bra, för det är bättre än att vi importerar tvivelaktigt kött från delar av världen. Som vi pratade om tidigare kan det vara väldigt tvivelaktigt.

Jag tycker dock att man måste problematisera lite kring detta. När vi väljer svenskt nötkött från djur som har betat svenska naturbetesmarker och har en klimatbelastning som är kanske 50, 60 eller 65 procent lägre än till exempel importerat nötkött är det fantastiskt viktigt. Det är viktigt för de svenska jobben, den svenska biologiska mångfalden och de svenska hagmarkerna.

Man måste alltså problematisera lite kring detta och inte ensidigt se vad som är bra eller dåligt. Man kan också se problemet att vegetabiliska livsmedel ganska många gånger är importerade och odlade med stort behov av konstbevattning. Och vatten börjar ju bli en ganska ändlig resurs i samhället, särskilt för lantbruket.

Jag tycker alltså att man måste se helheten och inte ensidigt säga att kött är dåligt och vegetabilier bra. Man måste kunna se lite längre än armen räcker.

Låt mig också säga något om småskaliga slakterier och mobila slakterier. Vi nåddes ju av en väldigt tråkig nyhet för ett par veckor sedan om att det enda mobila slakteriet i Sverige, Hälsingestintan, hade gått i konkurs. Hälsingestintan bröt ny mark. Man minimerade djurtransporter och slaktade ute hos bonden på gården. Det höll inte. Nu gick man i konkurs. Pengarna tog slut.

Men det var faktiskt en väldigt bra idé. Det var en bra tanke och något som låg rätt i tiden. Därför behöver vi i politiken se till att det blir enklare för dem som vill ha småskaliga slakterier eller kanske nya mobila slakterier och ändå ge dem chansen.

Jag möter många gånger människor som har mindre slakterier och även mobila slakterier. De säger att det är krångligt och överbyråkratiskt. Slakterier som kanske slaktar ett par tusen djur om året blir jämförda med slakterier som slaktar 10 000 djur i veckan. Kraven och krånglet är desamma, och det finns ett stort behov av administrativa resurser som de mindre företagen inte har. Det är absolut dags att vi ser över detta.

Fru talman! Det är många saker i detta som är bra. Vi har många bra reservationer från Moderaterna, såklart, men för enkelhetens skull väljer jag att yrka bifall bara till reservation nr 15.

(Applåder)

Anf. 189 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Grundtanken i de nya EU-gemensamma reglerna för jordbruksstöd är att de ska bli mer målstyrda och mindre detaljstyrda och att medlemsstaterna ska få ett större utrymme inom ramarna. Det är bra. Det är i linje med vad Sverigedemokraterna vill och driver.

Visst är det viktigt att som opposition peka på det som inte fungerar och det som man anser att regeringen gör fel. Men jag tycker att det är ett lika viktigt budskap till folket att regeringen inom reglerna för jordbruksstöd huvudsakligen gör ett gott arbete för att förhandla till Sveriges fromma. Regeringen lyssnar på våra inspel, och det finns faktiskt många frågor där alla partier tycker lika. Där är det som förenar oss att vi ställer upp för Sverige och svenska värden.

Det jag tror och hoppas att vi alla ställer upp på är:

Mer målstyrning och mer manöverutrymme för medlemsstaterna.

Marknadsorientering och förenkling.

Högre krav på djurskydd och miljöinsatser.

Svenska lantbrukare är nämligen föregångare, och resten av EU bör följa efter. Svenska lantbrukare ska inte få konkurrensnackdelar.

En viss omfördelning från direktstöd till riktade stöd tycker vi alla är en god idé, tror jag. Skälet är att riktade stöd får större miljönytta per krona. Sverigedemokraterna noterar också att om en alltför stor del av stödet utbetalas som direktstöd leder det till att markpriser relativt sett ökar, och man får en inlåsningseffekt. Om man inte behöver producera jordbruksprodukter för att få stöd innebär det att många marker endast brukas extensivt. När aktiva lantbrukare behöver mer mark och den inte säljs eller arrenderas ut av passiva markägare uppstår denna inlåsningseffekt. Därigenom kan ett något minskat direktstöd gynna aktiva lantbrukare.

Nästan alla partier är överens om att budgeten till EU ska minska. Det betyder med nödvändighet att inte heller jordbruksbudgeten kan vara konstant. Större nedskärningar bör dock göras på andra ställen.

Vi sverigedemokrater vill inte att lantbrukarna ska få en försämrad situation. Lösningen ligger dels i nationell medfinansiering, dels i andra åtgärder för ökad lönsamhet. Och det är väl här någonstans, i synen på lantbrukets villkor, som skillnaderna mellan partierna börjar skönjas. Vi vill ha en kraftig dieselskattesänkning, vi vill ha en sänkning av arbetsgivaravgiften och vi vill ha betesersättning för mjölkkor med mera - sådant som jag brukar tjata om.

Jag tjatar också om hur viktigt det är att lantbrukets lönsamhet ökar. Jag hävdar att det är ödesfrågan för svenskt lantbruk och i förlängningen för svensk landsbygd. Låg lönsamhet gör att så mycket mer blir omöjligt, och hög lönsamhet öppnar möjligheter för ekonomi, landsbygd och miljö.

Vi sverigedemokrater förordar starkare än de andra partierna att reglerna ska anpassas till svenska förhållanden. Det är viktigt. Vi vet ju hur tokigt det blev förra gången när definitionen av betesmark närmast beskrev en syd- eller centraleuropeisk betesmark. Det handlar mycket om flexibilitet och indikatorer.

Målstyrningen och den större friheten för medlemsstaterna bygger i det aktuella regelförslaget på att EU-kommissionen gör en uppföljning av hur det går för medlemsstaterna med hjälp av vissa indikatorer. De indikatorerna gör att frihetsgraden inskränks.

Vi är tre partier som vill möjliggöra målstyrning mer än de andra, som jag har uppfattat det: Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Vi sverigedemokrater går emellertid längst. Vi har sedan tidigare påpekat att de indikatorer som kommissionen föreslår inte mäter effekter utan snarare åtgärdernas storlek. Det handlar om hur mycket pengar man lägger och hur många aktörer som tar emot pengar. Riksrevisionen håller med och lägger till att det även gäller delar av den nationella uppföljningen.

Om man i stället använder indikatorer som verkligen mäter resultat och effekter skulle uppföljningen av resultat och effekt förbättras och bidra positivt till det analysarbete som görs vid Jordbruksverket. Samtidigt ska det erkännas att det förvisso ofta kan vara svårare att samla mätvärden för indikatorer som ligger närmare effekt och resultat, och det riskerar att leda till mer administration om de inte väljs med omsorg och med hänsyn till förhållanden i Sverige. Indikatorer väljs alltså bäst i samråd med näring, myndigheter och annan expertis i Sverige. För att möjliggöra detta anser Sverigedemokraterna att regeringen vid förhandlingarna i Bryssel ska verka för flexibla skrivningar för viktiga indikatorer, så att det skapas ett nationellt utrymme för att ta fram dem. Indikatorerna kommer nämligen att vara avgörande för de frihetsgrader som Sverige får.

Vi agerar alltså som vi lovade i EU-valrörelsen och tidigare på ett sätt som ger mer makt tillbaka till Sverige.

Det finns mycket annat viktigt att ta upp där det finns olika grad av samförstånd i riksdagen. Till exempel föreslår vi, likt Riksrevisionen, att regeringen ska överväga om det går att förenkla administrationen och öka måluppfyllelsen i landsbygdsprogrammets nästa programperiod genom att kombinera insatsområden i gemensamma budgetar. Det är för plottrigt i dag.

Vi anser också att regeringen bör tillsätta en snabbutredning av de nationella behoven av landsbygdsutveckling i ljuset av den sårbarhet som blev tydlig genom 2018 års torka.

Vi anser att lantbrukare som har drabbats av felaktiga avdrag bör ha rätt att återkräva pengarna när uppenbara fel har begåtts av den utbetalande myndigheten.

Vi anser att Sverige ska verka för att små avvikelser från grundvillkoren inte ska ge kraftiga sanktioner. Som tidigare framhållits här stöder vi också att Sverige bör ha en politik för att möjliggöra småskaliga slakterier med mera.

Låt mig uppehålla mig en stund vid något som vi kanske är ensamma om. Det handlar om synen på förhållandet mellan produktion i Sverige och produktion i utlandet när det gäller klimatet. Vi vill öka det svenska lantbrukets konkurrenskraft. En väsentlig del i detta är att minska kostnaderna. Snabbast går det genom att sänka dieselskatten, men mycket annat måste göras, som jag tidigare har sagt.

Ökad svensk matproduktion gör skillnad för klimatet på global nivå. Det gäller tyvärr inte många andra klimatsatsningar i Sverige. Ökad svensk produktion gör skillnad, för svenskt jordbruk ger mycket mindre växthusgasutsläpp än konkurrenternas. När importen minskar minskar andra länders utsläpp och de totala globala utsläppen - det är ju det som betyder något. Det gäller även om den ökade produktionen skulle leda till något ökade utsläpp per hektar i Sverige. Dessutom finns det alldeles för lite biodrivmedel i världen, vilket gör att en alltför uppskruvad efterfrågeökning riskerar att resultera i ökade i stället för minskade klimatgasutsläpp på global nivå. Det påverkas förstås av flera faktorer.

Använd biodrivmedlen i transportindustrin först! När de saknade tekniklösningarna har kommit kan lantbrukarna ställa om. Ökad produktion i Sverige för också med sig, som bonus, mindre användning av bekämpningsmedel och antibiotika, bättre djurskydd samt minskad förlust av biologisk mångfald globalt. Det är en win-win-solution. Släpp bassängkanten! Annars kommer ni inte ända in i kaklet!

Sverige måste sluta med Bror Duktig-syndromet. Tillämpa EU-förordningar på ett sätt som ger så goda konkurrensförutsättningar som möjligt för Sverige inom EU-reglernas ramar! Gör upp med svensk naivitet och inse vad EU är för någonting!

Slutligen: I Sverige ska det finnas utrymme både för det gamla och för det nya. Bevara svenska värden, djurskydd, biologisk mångfald, lantsorter, lantraser och kulturarv, inklusive våra unika fäbodar! Utveckla ny teknik och forska! Använd modern växtförädling! Se nya samband! Skaffa de grödor vi behöver! Det finns ingen motsättning om man för en balanserad politik som tar hänsyn till samtliga konsekvenser, till allt som är viktigt och inte bara till vissa värden, och som fokuserar på effektivitet samt skyr symbolpolitik.

Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 7.

Anf. 190 Ulrika Heie (C)

Fru talman! I Sverige ska alla kunna leva och förverkliga sina drömmar oavsett var i landet man bor. Grunden för det är att små och medelstora företag får möjlighet att skapa jobb, att det finns bra vägar och kommunikationer och att det finns fler bostäder i mindre orter, i större städer, i medelstora städer och i byar - ja, precis överallt.

Utveckling i hela landet betyder inte likformighet. När makten flyttas närmare de människor som berörs behöver det vara likvärdiga resultat men inte likadana. Det är viktigt att makten flyttas just på det sättet, för då sker det mycket spännande utveckling. Det är utveckling som behövs för att skapa attraktivitet och kreativitet för en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet. Vi vill skapa världens modernaste landsbygd och världens grönaste städer. På det sättet bidrar hela landet hela tiden, och det ger alla människor möjlighet att växa.

Fru talman! Landsbygden är själen i Centerpartiet. Vi vill ha jobb i hela landet. Det är just därför vi arbetar för att bidra till att det skapas fler jobb både i växande företag och i de gröna näringarna. En viktig del i det är det landsbygdsprogram som vi nu har en genomgång av, med anledning av Riksrevisionens rapport. Med hjälp av landsbygdsprogrammet har vi nämligen möjlighet att stärka de verksamheter som ger jobb på landsbygden och som förser oss med svensk mjölk, svenskt kött och svenska grönsaker och som också ger öppna landskap och levande bygder. Landsbygdsprogrammet bidrar också när det gäller att nå de miljömål som vi har satt upp.

När det nuvarande landsbygdsprogrammet förhandlades var Centerpartiet pådrivande för att säkerställa ett så starkt landsbygdsprogram som möjligt. Den utvärdering som Riksrevisionen har gjort blir därför väldigt viktig att dra lärdomar av inför utformningen av nästa period. Precis som John Widegren tidigare beskrev har intentionerna hela tiden varit goda, men man har tyvärr inte lyckats nå de mål som man skulle vilja nå. Det pekar också Riksrevisionen på i sin rapport. Måluppfyllelsen har varit väldigt svår att mäta. Det är därför vi på olika sätt vill utveckla landsbygdsprogrammet så att det också ska bidra till måluppfyllelse.

Tyvärr är Riksrevisionens övergripande slutsats att regeringens utformning av landsbygdsprogrammet har bidragit till en programstruktur som försvårar möjligheten att nå programmets mål. Det är allt annat än bra.

Riksrevisionen pekar på att EU har ett omfattande och detaljerat regelverk men att det faktiskt finns ett nationellt utrymme att göra någonting av. Regeringen valde tyvärr att låta ett stort antal åtgärder ingå i programstrukturen. Man påpekar från Riksrevisionens sida att det har försvårat genomförandet. Det har lett till ökade administrativa kostnader och försenade utbetalningar av stöd.

Det är allvarligt när Riksrevisionen pekar på att det finns begränsad information om måluppfyllelsen. Detta bidrar enligt Riksrevisionen till att möjligheten att justera programmet för att förbättra det till nästa programperiod minskar.

Ja, Riksrevisionen pekar på ett antal brister vad gäller handläggning av stödåtgärder. Bland annat långa handläggningstider och lång väntan på stöd för de sökande lyfts fram. Det har skapat en misstro bland företagare och landsbygdsbor. Många uttrycker: Vi har tappat tilltron till systemet.

Centerpartiet anser att ett återställt förtroende för systemet, med bland annat kortare handläggningstider, minskat krångel och snabbare utbetalningar, bör vara av högsta prioritet i kommande landsbygdsprogram.

Fru talman! Under förra året, 2018, började arbetet med att ta fram en strategisk plan. Det är kanske inte så konstigt eftersom programperioden närmar sig sitt slut och eftersom man förmodligen kände till en del av den kritik som Riksrevisionen skulle rikta mot programmets utformning. Vi vet inte när den ska vara klar, för det pågår förhandlingar. Men jag hoppas verkligen att det i dag finns den typ av underlag som Riksrevisionen efterlyser för att man ska kunna nå en betydligt större måluppfyllelse och ha möjlighet att följa upp den under kommande programperiod.

Jag hoppas verkligen att företrädarna för de två regeringspartierna - Malin Larsson från Socialdemokraterna och Maria Gardfjell från Miljöpartiet - kommer att kunna bringa lite mer klarhet i hur regeringspartierna kommer att gå vidare, inte minst för alla er som just nu lyssnar på den här debatten. Ni har ju ett stort intresse av landsbygdsutveckling i hela Sverige. Och vi är beroende av att landsbygden fortsätter att utvecklas.

Riksrevisionen konstaterar också att det regionala inflytandet har brustit. Centerpartiet delar den bilden. Som decentralistiskt parti anser vi att så mycket makt som möjligt bör ligga lokalt och regionalt. Vi drev väldigt hårt i regionförhandlingarna 2016 att fler statliga funktioner skulle decentraliseras och att man skulle ge ökat ansvar till de folkvalda regionala parlament som ansvarar för arbetet med regional utveckling och tillväxt. Centerpartiet vill därför att regeringen i framarbetandet av kommande landsbygdsprogram ska se över vilka delar av landsbygdsprogrammet som kan läggas över på regionerna. Det kanske också regeringens företrädare i dag kan ge en del svar på.

Fru talman! I januariavtalet har Centerpartiet varit drivande för att hela Sverige ska utvecklas. Det gäller inte minst det område som vi i dag debatterar. Sveriges ryggrad - landsbygden - bidrar med mycket, nästan allt som vi alla behöver för att leva. Därför skulle jag i detta sammanhang också vilja lyfta beslutet om livsmedelsstrategin för Sverige, som bland annat handlar om ökad produktion och stärkt lönsamhet och konkurrenskraft. Jag önskar att den får bli mer verklighet. Det har gått drygt två år sedan beslutet. Många lantbrukare känner i dag att strategin inte har lett till de politiska beslut som de hade förväntat sig och som skulle göra skillnad på gårdsnivå. Därför är det nu otroligt viktigt att svensk politik går från ord till handling när det gäller just livsmedelsstrategin.

I det januariavtal som jag nämnde har Centerpartiet tillsammans med Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet drivit på för åtgärder för stärkt konkurrenskraft och lönsamhet för svenska lantbrukare. Det utmynnade i en överenskommelse om ett kraftfullt bondepaket, och genomförandet är under förhandling.

Det här är viktigt. Vi har fantastiska möjligheter för det svenska jordbruket, det svenska skogsbruket och alla de gröna näringarna i vårt land - inte bara för att förse Sverige med livsmedel och bioråvara utan faktiskt också för att vara en aktör internationellt. Befolkningen i världen växer, och åkerarealen minskar. Vi har ett ansvar att se till att vårt rena jordbruk blir så lönsamt och konkurrenskraftigt som det bara kan bli med en bra politik. Inte minst gäller detta djurskyddet, folkhälsan och vikten av att använda så lite antibiotika som möjligt.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 5. Den handlar om det som jag redan beskrivit när det gäller vikten av att fatta beslut ute i våra regioner, nära våra olika landsbygder som är den absolut avgörande delen av vårt land för våra möjligheter att äta oss mätta, ge energi med nya spännande material och så vidare och skapa tillväxt i alla de företag i de gröna näringarna där jord och skog är själva grundstommen.

I Centerpartiets Sverige behöver hela landet bidra, och det utgör ingen konflikt mellan stadsbygd och landsbygd. En närodlad politik där beslut fattas så nära människor som möjligt möjliggör en utveckling för likvärdiga möjligheter i hela vårt land där man kan lösa samma utmaning på olika sätt utifrån förutsättningarna - för hela landet ska leva!

Anf. 191 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag står bakom reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 12.

Vi talar i kväll om Riksrevisionens rapport om landsbygdsprogrammet. Vi har i denna kammare klubbat målen i livsmedelsstrategin. Vi har talat om dem förut, och jag tänker göra det lite nu också. Man kan tycka att jag tjatar om detta, men jag tycker att det är viktigt att få tala om livsmedelsstrategin.

Målen är viktiga, då många jordbrukare upplevde att den samlade jordbrukspolitiken under många år faktiskt innebar att svenskt jordbruk skulle avvecklas. Nu har vi gemensamma politiska mål för att utveckla och stärka jordbruket. Det är faktiskt något nytt, och jag tror att det upplevs som mycket positivt. Vi talar om att öka lönsamheten, stärka konkurrenskraften och öka svensk självförsörjning av livsmedel.

Fru talman! Tyvärr möter jag många bönder som säger att de inte märker av det vi pratade om, alltså målen, utan att det bara har blivit en massa vackra ord och ingen verkstad. Jag önskar att regeringen tar till sig det här och att kritiken går in i huvudet så att man börjar agera. Jag önskar verkligen det, för det är så många med mig som verkligen vill att det ska börja vända för svenskt jordbruk.

En fråga som har varit en av den mest kritiserade under åren är de kraftigt försenade utbetalningarna av EU-ersättningarna. Jag började här i riksdagen 2014, och jag kan säga att bönder ringde till mig nästan direkt och sa: "Magnus, hur kan det här fungera? Jag får inte ersättningarna i tid." Det är många svenska bönder som är drabbade, och för en del handlar det om så mycket pengar som en halv årsinkomst som inte har betalats ut. Och vad är problemet? Jo, det är datorer som inte fungerar.

Det är naturligtvis inte hållbart, utan här måste regeringen vidta åtgärder för att säkerställa att jordbrukarnas likviditet och kreditvärdighet inte försämras. Det är inte rimligt att jordbruksföretagare drabbas i den utsträckning som de de facto har gjort. Vi kristdemokrater menar att statens skyldigheter gentemot enskilda näringsidkare ska ges högre prioritet i händelse av administrativa problem.

Fru talman! Riksrevisionen konstaterar att regelverket för nuvarande landsbygdsprogram varit mer komplicerat än nödvändigt. Regeringen måste se till att regelverket blir så enkelt som möjligt i kommande program. Jag vet att det var den förrförra regeringen som gjorde detta, men likväl är det viktigt att man tar till sig synpunkter från Riksrevisionen.

Regelverket är enormt inom jordbruket. Om en bonde har mjölkproduktion och dessutom spannmål på gården talar vi om ungefär 900 regler att förhålla sig till. Jag kan inte låta bli att berätta om bonden jag träffade i Nässjö, för jag tycker att det säger så mycket om hur läget är. Han sa till mig på en bondefrukost: "Magnus, varje morgon när jag vaknar tänker jag: Vilken regel kommer jag att bryta mot i dag?" Är ni med? Det är ju förfärligt att man ska känna så, men det är så många regler och så många fel man kan göra. Det här duger inte, utan här måste det bli en förändring.

Vi kristdemokrater vill att det tillsätts en utredning för att underlätta och förenkla regelbördan. När ska bonden hinna med att vara bonde? Det tycker jag att vi borde fundera på.

Fru talman! Jag hade hoppats få en bred uppslutning gällande att orden i miljöbalken skulle ändras om att jordbruket är en miljöfarlig verksamhet. Jag vet att vi ska prata om det här i nästa debatt, men jag vill ändå få med det här också, för det är för mig helt befängt att ordet "farligt" hänger ihop med ordet "livsmedelsproduktion". Miljöpåverkande kan den vara, men farlig? Här ser vi en skillnad på hur olika länder ser på livsmedelsproduktion. I Finland handlar det om att självförsörjningen ska vara över 80 procent. I Danmark är det en jätteviktig exportvara - det är business. Och här hemma i Sverige är livsmedelsproduktion en miljöfarlig verksamhet. Det tycker jag säger allt.

Jag ställde en fråga om det här till landsbygdsministern, och jag märkte att hon också tyckte att det är märkligt.

Jag hoppas att det kan bli en förändring, för så länge regeringen och dess stödpartier inte vill ändra i miljöbalken är det verkligen bara tomma ord.

(Applåder)

Anf. 192 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet.

Två tredjedelar av landets kommuner är glesbygds- eller landsbygdskommuner. Tillsammans utgör de en enorm yta. Det är många medborgare som bor på den svenska landsbygden, och det gör att frågorna om landsbygden inte bara berör en minister i regeringen, ett utskott här i riksdagen eller en nämnd ute i kommunerna och regionerna, utan landsbygden är avgörande för hela landet och berör oss alla.

Det finns inte bara en landsbygd i Sverige. Många av oss som debatterar här i dag är själva landsbygdsbor som representerar olika delar av landet och även olika delar av landsbygden. Våra svenska landsbygder skiljer sig från norr till söder, från öst till väst och från kustland till inland.

För oss socialdemokrater är det självklart att människor ska kunna bo och verka i hela Sverige. I ett starkare samhälle finns resurser och kraft för en aktiv landsbygdspolitik som nyttjar hela Sveriges potential. Det skapar ett tryggare Sverige som också håller ihop. Men den servettskiss till budget som M och KD med ivrigt stöd av SD röstade igenom i december var förödande för landsbygden. Borta var merparten av ett reformutrymme på nästan 20 miljarder. I stället för kraftfulla investeringar i ett Sverige som håller ihop fick vi ett sjätte jobbskatteavdrag.

Fru talman! I maj följde jag med vår landsbygdsminister Jennie Nilsson runt om i Västernorrland när hon besökte oss på sin Sverigeresa. Vi besökte flera viktiga verksamheter och träffade många landsbygdsbor i landsbygdskommunerna Ånge och Sollefteå. De var stolta över sin hembygd, men vi möttes också av en vrede över att avstånden mellan oss människor växer och en upplevelse av att samhället inte alltid klarar av att leverera.

Det kan vi också se och höra i de uppror som nu gör landsbygdens röster hörda. Samtidigt ser vi ett trendbrott i debatten men också i politiken. Den förra S-ledda regeringen började vända denna skuta. Den tillsatte Landsbygdskommittén, som jobbade fram 75 förslag för hur hela Sverige ska växa. Det handlar bland annat om satsningar i stödområde A och utbyggnad av bredband. Den förra regeringen arbetade också fram en bred, förankrad livsmedelsstrategi.

Vi måste dock fortsätta lyssna till dessa engagerade medborgare och visa dem att vi menar allvar med våra satsningar och att landsbygden med sina medborgare och naturresurser är viktig för hela landets utveckling.

En levande landsbygd är en prioriterad fråga för oss socialdemokrater. I januariavtalet lyfter Socialdemokraterna tillsammans med Centern, Miljöpartiet och Liberalerna fram landsbygden i flera punkter, framför allt i avsnittet om att hela landet ska växa. Vår politik ska komma hela landet till del. Därför kommer vi att bygga och rusta vägar och järnvägar. Vi kommer att bygga bostäder och införa ett avståndsbaserat och färdmedelsoberoende reseavdrag. Vi vill också bygga ut den digitala infrastrukturen och öppna fler servicekontor. Och vi vill inte placera några nya myndigheter i Stockholm under mandatperioden.

För att skapa bättre förutsättningar för bostäder i bra lägen och för näringsverksamhet på landsbygden ska det vara betydligt enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden. Det finns kommuner i vårt land som har fler sjöar än invånare. De ska självklart få använda dessa fantastiska sjölägen för att bygga men också för att kunna locka fler besökare och nya invånare.

En viktig del i landsbygdsutvecklingen är landsbygdsprogrammet. Det består av stöd och ersättningar för att utveckla landsbygden. Miljö, hållbar utveckling och innovation är prioriterat. Som andra före mig har nämnt har Riksrevisionen nu granskat programmet och lämnat sina iakttagelser och rekommendationer för hur målen ska nås. Jag tror att vi alla instämmer i Riksrevisionens iakttagelse att den komplexa programstrukturen med många olika åtgärder och insatsområden samt den omfattande resultatrapporteringen har gjort att handläggningen har tagit alldeles för lång tid och varit för resurskrävande. Det måste bli bättre.

Fru talman! Det är mycket viktigt att en diskussion om hur hela Sverige ska växa inte stannar vid frågor som gäller här och nu. Utvecklingen omkring oss för med sig nya förutsättningar för boende och företag på landsbygden. Vi ser nu en stark utveckling mot en biobaserad samhällsekonomi där biomassa från jordbruk, hav och skog bidrar till nya innovativa produkter och jobb. Den utvecklingen pågår i Sverige och kan dessutom bidra till att knyta samman landsbygder, tätorter och städer. Vi ser också hur ett alltmer digitaliserat samhälle växer fram. Det skapar nya förutsättningar som vi bara har sett början av.

Ytterligare ett exempel är klimatförändringarna och befolkningstillväxten i världen. Hur påverkar dessa förändringar livsmedelsproduktionen och efterfrågan globalt? Och vad kommer det att betyda för Sverige?

Fru talman! Vi behöver rikta blicken mot framtidens landsbygder. De tillhör våra unga. Jag ser att det finns mycket som gror ute på landsbygden när jag är ute och hälsar på företagare, föreningar och skolor. Då möter jag också otroligt mycket positivt och många unga som nu satsar på landsbygden.

Jag har tidigare i denna talarstol berättat om de unga bönderna som satsar i min hembygd. I början av denna vecka besökte jag naturbruksgymnasiet i Nordvik hemma i Västernorrland. Vet ni vad? Äntligen, efter år av minskat söktryck har det vänt. De har nu 38 sökande till hösten jämfört med 10 för två år sedan. Dessa elever och deras äldre kamrater, som i dagarna tar studenten och sjunger om sin ljusnande framtid, är våra framtida lantbrukare och djurvårdare. Många av dem kommer att verka och bo på landsbygden. Ja, jag tror att de har en ljusnande framtid.

Dessa unga ska kunna förvänta sig att samhället är starkt även på landsbygden, att sjukvården finns där när den behövs, att skolan ger alla unga lika goda möjligheter och att samhället är tryggt. Bara på det sättet kan hela Sverige leva och växa.

Vi politiker måste prioritera landsbygden. Januariavtalet med alla dess positiva punkter för landsbygden ska genomföras. Vi behöver fler riktade insatser för ökad tillväxt och mer omfördelning för en tryggad välfärd. Vi behöver genomföra en landsbygdssäkrad skattereform som ger ökad rättvisa och sluter klyftorna i vårt land.

För att klara det behöver vi ett starkt samhälle och en bred, förankrad landsbygdspolitik. Vi behöver investeringar snarare än skattesänkningar och en aktiv landsbygdspolitik som nyttjar hela Sveriges potential. Det skapar ett tryggare Sverige som håller ihop.

(Applåder)

Anf. 193 John Widegren (M)

Fru talman! Det är ett evigt tjat om den här servettskissen. Jag tänker att det väl var en ganska bra budget i alla fall. Den som regeringen lade fram var ju inte tillräckligt bra för att röstas igenom här i kammaren, tyvärr. Men det var inte det jag tänkte debattera.

Jag vill först berömma Malin Larsson för att hon lyfter upp en viktig fråga: kompetensförsörjningen på landsbygden. Jag tror att den blir oerhört viktig. Därför gläds jag också när jag hör att söktrycket till naturbruksgymnasierna går upp igen. Man hör ju gång på gång från lantbrukarna i Sverige att de inte får tag på personal.

Vi behöver också hitta sätt att stimulera våra nya svenskar att gå in i de gröna näringarna, så att de också hittar till naturbruksgymnasierna och kan känna att det där kan finnas en framtid för dem. Våra nya svenskar ser det många gånger som låg status att arbeta i lantbruk. Den trenden måste vi vända.

Jag tror att vi vänder den bäst genom att hitta ökad lönsamhet för jordbruket. Den ökade lönsamheten är en av delarna i livsmedelsstrategin. Därför har jag en fråga till Malin Larsson. Vilka är de enklaste konkreta sakerna? Vi behöver få fram dem nu. När den här mandatperioden har gått är det fem år sedan vi röstade igenom livsmedelsstrategin. Tänk om vi inte har lyckats vända trenden och höja produktionen på fem år när vi har tagit ett sådant omvälvande beslut som livsmedelsstrategin är. Vilka saker känner Malin Larsson är de viktigaste för att verkligen få muskler bakom strategin?

Anf. 194 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack för frågorna, John Widegren! Det var mycket som du hann ta upp.

När det gäller budgeten har vi helt olika syn. Ska vi kunna göra satsningar behöver vi också pengar till det. Vi socialdemokrater ser på det här på ett helt annat sätt. Vi hade behövt pengarna som det sjätte jobbskatteavdraget tog till att göra satsningar på landsbygden snarare än att öka klyftan mellan pensionärer och löntagare och mellan stad och landsbygd.

Kompetensförsörjningen är superviktig, inom flera områden. Vi ska inte bara få fram jordbrukare. Det handlar också om djursjukvårdare och allt sådant. Det finns alltså en otrolig bredd, precis som landsbygden i sig har en otrolig bredd. Det är jätteviktigt.

När jag var på naturbruksgymnasiet i Nordvik hemma i Västernorrland var det glädjande att höra att de har mycket på gång med satsningar på YH-utbildningar och andra vuxenutbildningar inom området. Det gäller också andra landsbygdsdelar, som trädgård och så vidare. Det var alltså mycket positivt och mycket glädjande. Jag är jätteglad över att de har fler sökande.

En annan viktig del när det gäller landsbygd och kompetens är skogen. Tillsammans med Jennie Nilsson besökte jag Skedom, vårt skogsbruksgymnasium. Även där ser man att kompetensen behövs. De skulle också satsa på vuxenutbildning tillsammans med SCA där uppe.

Nu har jag bara några få sekunder kvar av min talartid. Jag skulle säga något om ökad lönsamhet, men jag får återkomma till det i nästa replik.

Anf. 195 John Widegren (M)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för svaret - åtminstone det som hanns med!

Malin Larsson lyfter upp att staten saknar pengar att kunna satsa på landsbygden. Jag menar att det är precis tvärtom. Det är de privata företagen som ska ges möjlighet att satsa på landsbygden. På så vis kan de öka produktionen. Jag hoppas att jag får svar på det i nästa inlägg.

Det är inte genom att flytta ut statlig verksamhet på landsbygden eller genom att använda oss av statliga pengar som vi gör att bönderna känner att de vill satsa och kan tro på sin produktion. Åtminstone i min värld vill en lantbrukare som funderar på att lägga de närmaste tio femton åren på en stor satsning veta att han har långsiktiga spelregler vad gäller äganderätt. Han vill även ha långsiktiga spelregler så att han vet att avgifter och skatter inte blir för höga. Han vill ha minskat regelkrångel och minskad byråkrati. Han vill även veta att offentlig sektor runt omkring väljer att upphandla det han producerar.

Tycker Malin Larsson att lantbruket behöver sänkta kostnader så att vi hamnar på mer jämlika nivåer med våra europeiska konkurrentländer? I exempelvis Tyskland har man i princip halva Sveriges bränslekostnader i dag, men vi konkurrerar på samma marknad. Är det en väg framåt att tänka sig att till att börja med sänka bränslekostnader men kanske även sänka kostnaderna för personal?

I detta anförande instämde Mats Nordberg (SD).

Anf. 196 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack igen, John Widegren, för frågorna!

Om vi inte hade haft ett sjätte jobbskatteavdrag hade vi haft ännu mer pengar till landsbygden. Landsbygden består ju inte bara av jordbrukare, utan även av allt annat. Vi ser en demografiutveckling som gör att vi kommer att behöva mycket mer pengar till äldreomsorg och så vidare. Där behöver landsbygdskommunerna mycket stöd.

Du talade även om det jag inte hann ta upp, det vill säga ökad lönsamhet. Det är jätteviktigt. En viktig del är att vi svenskar själva ser till att konsumera svenska varor. Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag om märkning av kött på restauranger så att man som konsument och restaurangbesökare tydligt och enkelt kan välja svenskt. Detta håller ni tyvärr inte med om. Det vore annars ett sätt för alla att kunna välja svenskt när vi går ut och äter. Det kan vi ju göra i affärerna i dag. Framför allt handlar det om att vi själva efterfrågar och köper mer svenskt.

Sverige har fantastiska produkter som tillverkas ute i vårt jordbruk. Även ministern har tidigare talat om detta i kammaren. Vi ser dessutom en ökad export av våra premiumvaror, som det handlar om. Det skulle också kunna ge en ökad lönsamhet.

Jag tror att det gäller att jobba på flera olika håll. Det finns inte en enda lösning. Men jag tror absolut inte att sänkta skatter är lösningen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Manhammar (S).

Anf. 198 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Tack, Malin Larsson, för anförandet!

Jag hörde att Malin Larsson sa att Socialdemokraterna och regeringen har vänt skutan för landsbygden. Jag undrar om det betyder att regeringen inte kommer att höja uppräkningen av drivmedelsskatten efter årsskiftet.

Vi har redan frågat minister Baylan om detta i dag, men han duckade och svarade inte. Men eftersom Malin Larsson gjorde en ansats och sa att det var viktigt med en levande landsbygd och att Socialdemokraterna verkligen jobbar för det hoppas jag att jag kan få besked om det från henne i stället.

Anf. 199 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för frågan!

Jag tycker absolut att Socialdemokraterna har vänt skutan. Som jag sa i mitt huvudanförande började vi vända skutan under den förra mandatperioden. Vi gjorde det både genom det 75-punktsprogram som Parlamentariska landsbygdskommittén jobbade fram och genom framför allt livsmedelsstrategin. Socialdemokraterna lyckades få en bred enighet om den här i kammaren. Den är oerhört viktig för Sverige och svenskt jordbruk framöver.

Vi politiker måste prioritera och fatta beslut. Sedan ska de beslut vi fattar också omsättas. Det ska bli konkret ute i landet. Det är det viktiga. Jag tycker att vi börjar se resultaten av det nu. Men mycket jobb återstår. Det som framför allt är glädjande, vilket vi kan höra i dag, är att många av oss är ganska överens om att landsbygden är viktig. Det gäller dock att vi visar det i våra satsningar och i de beslut som vi fattar här i kammaren.

I detta anförande instämde Hanna Westerén (S).

Anf. 200 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Jag vill tacka för svaret även om det tyvärr inte innehöll något svar. Jag fick inget svar på just min fråga.

Livsmedelsstrategin är ett mycket viktigt dokument. Det allra största värdet med den är att det är första gången som alla erkänner att det är viktigt med en hög produktion i Sverige. Som tidigare har sagts måste det också bli verkstad av det hela, och det har blivit ganska lite verkstad.

Låt mig återkomma till min fråga. Jag vill verkligen ha ett svar på frågan: Kommer regeringen att räkna upp drivmedelsskatten efter årsskiftet?

Det är ingen orimlig fråga. Vi sitter alla med budgetar och har kommit en bit på väg. Svaret på en sådan fråga bör redan ha utkristalliserat sig. Jag hoppas på att alla människor ute på landsbygden som är oroliga kan få ett svar här och nu av Malin Larsson.

Anf. 201 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag ska försöka ge dig ett svar, Staffan. Men tyvärr kan jag inte föregå regeringen och svara på vad regeringen kommer att göra med drivmedelsskatten. Det gäller också att komma ihåg att skatten är en liten del av det pris som står på macken när man tankar själv.

Det här med att skatten på drivmedel skulle vara den enda lösningen för att rädda landsbygden är något man hela tiden hör från Staffan Eklöf och från Sverigedemokraternas håll. Det känns som ett sätt att klamra sig fast och inte vilja följa med in i framtiden. Man verkar tro att detta ska rädda landsbygden. Något sådant håller jag definitivt inte med om.

Man måste precis som vi socialdemokrater tillsammans med våra samarbetspartier gör i januariavtalet ha flera olika satsningar på en bredd som gynnar hela landsbygden.

Anf. 202 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag hade den stora förmånen att få vara med och förhandla om livsmedelsstrategin med den dåvarande landsbygdsministern. Det blev naturligtvis mycket ord, men när vi förhandlade var det viktigt att tala om vad som skulle stå i den. Man kan ju vara överens. Som någon var inne på är tanken att den över tid ska ha en röd tråd, oavsett vilka partier som finns här eller hur regeringen ser ut.

Vi talade om att öka lönsamheten och stärka konkurrenskraften och om att vår självförsörjning av livsmedel ska öka. Något som vi då tog upp var att regelverket ska minska. Jag tänkte fråga ledamoten Malin Larsson hur regeringen tänker om att minska regelverket.

Anf. 203 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack, Magnus, för frågan!

Att minska regelverk och regelkrångel är något som vi alla tycker är viktigt. Självklart ska det inte vara krångligt för våra medborgare och våra lantbrukare där ute. Det ska vara rätt och riktigt men ändå lätt. Alla instämmer ju också i Riksrevisionens granskning av landsbygdsprogrammet. Det har tagit alldeles för mycket administrativ tid och börda. Även detta kostar pengar. Vi vill ju helt klart att pengarna ska gå ut dit där de gör nytta, i myllan. Det är vi överens om.

När det sedan gäller exakt hur det ska gå till är det ju flera olika delar, och det hör till flera olika myndigheter och så vidare. Det är en bredd ända ned till länsstyrelsenivå. Men när jag har varit ute och träffat bönder som haft med länsstyrelsen att göra har de varit otroligt tacksamma och glada över den hjälp och det stöd de har fått. Det har gått jättesmidigt och enkelt. Det finns alltså ställen där det fungerar väldigt bra också, och det är det vi får lära av och ta med oss.

Anf. 204 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för svaret. Malin Larsson talade om en ljusnande framtid för våra bönder. Jag tyckte att det var fint. Jag önskar verkligen en ljusnande framtid. Men jag märker inte av den. Tyvärr märker inte heller de många bönder som jag besöker en ljusnande framtid. Det är fortsatt väldigt tufft. Fortfarande slutar ungefär fyra fem mjölkbönder varje vecka på grund av att det inte är lönsamt nog.

Ledamoten pratade i ett inlägg här om att regeringen har haft 75 punkter i Landsbygdskommittén. Man pratar om att livsmedelsstrategin är bra. Det som upplevs är att det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad.

Jag tänkte ändå fråga ledamoten Malin Larsson igen, så får hon svara så gott hon kan: Hur tänker regeringen genomföra det här? Vilken tidsperiod pratar vi om? Ska det införas inom ett halvår, under mandatperioden eller fram till 2030? Hur tänker regeringen?

Anf. 205 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för frågorna igen. Mycket som vi ska göra står ju i januariavtalet, som är under förhandling. Det vi har varit väldigt tydliga med är att januariavtalet ska genomföras, och det står vi fast vid.

Magnus Oscarsson och hans parti satt vid regeringsmakten under många år, men då kom det exempelvis inte fram någon livsmedelsstrategi. Det lyckades vi med under förra mandatperioden, när det var en socialdemokratiskt ledd regering. Jag tycker att vi har tagit många steg, och jag tycker att vi gör mycket.

Vi är helt överens om att det ska märkas skillnad där ute för våra bönder. Det är de som ska märka det. När jag är ute och möter bönder får jag inte riktigt den här dystra bilden. Den kan jag glädjande nog inte dela. Jag har mött unga bönder som verkligen vågar satsa, som har framtidsvisioner och som har långsiktiga planer på hur de ska fortsätta att utveckla sitt jordbruk. Det är otroligt glädjande.

Det gäller också att vi ser det här politiskt långsiktigt. Det ska inte vara något duttande här och nu, precis som jag var inne på i mitt huvudanförande, utan det gäller att se det långsiktigt. Det gäller att se vad framtiden har att utvisa och hänga med. Det är otroligt viktigt framöver.

Det är glädjande, som jag sa innan också, att vi ändå tycks vara överens om ganska mycket vad gäller landsbygden. Precis som med livsmedelsstrategin, där vi fick en bred överenskommelse, tror jag att det är viktigt för landsbygden att vi tillsammans hjälps åt och gör det bästa möjliga. Då tror jag att vi kan lyckas allra bäst.

(Applåder)

Anf. 206 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Riksrevisionen har granskat landsbygdsprogrammet, som trädde i kraft 2014. Vi har från talarstolen hört flera partiföreträdare, bland annat från Centerpartiet, kritisera regeringen lite grann. Det kan vara bra att komma ihåg att det var Centerpartiet som hade landsbygdsministerposten när programmet utvecklades.

På ett område tycker jag att Riksrevisionen uttrycker sig väl snällt. Det gäller bristerna i det it-system som Jordbruksverket utvecklat. Det har varit försenat och har brustit i funktionalitet. Det finns fortfarande lantbrukare som inte har fått stöd utbetalda för 2015 och de kommande åren. De fel som har begåtts skadar trovärdigheten för våra svenska myndigheter.

Fru talman! Det kanske är en bra fråga om man ska kritisera en revisor. Men jag hade faktiskt förväntat mig en något djupare analys och tydligare krav från Riksrevisionen på det här området. Det är ändå nästan en skandal att lantbrukare i Sverige inte fått ersättningar och stöd och att vissa varit tvingade att uppta extra banklån för att klara sig fram till att stöden kommer att betalas ut. Jag tycker att det är särskilt dåligt att inte naturbetesbönderna har prioriterats i utbetalningarna.

För att jordbrukspolitiken ska kunna bli en verklig kraft för omställning till fossilfritt jordbruk måste en mycket större andel än i dag gå till landsbygdsutveckling, miljöersättningar, omställning till ekologiskt jordbruk och åtgärder med hög klimat, natur- och miljönytta.

I dag går omkring 80 procent av jordbruksstödet till ca 20 procent av lantbruksföretagen. Miljöpartiet anser att direktstödet ska minska och att miljöersättningarna ska öka, så att ekosystemtjänster och insatser för biologisk mångfald belönas ännu mer. Vad gäller de ersättningar som är knutna till miljö- och klimatnytta är det viktigt att definitionen görs tillräckligt bra för att stödet ska få önskad effekt. Vi vill att det inom hela EU ska löna sig att ställa om från konventionellt till ekologiskt och fossilfritt jordbruk.

Jag tänkte passa på att ta upp en fråga som jag ofta får av oppositionspartierna på högerkanten: Varför vill Miljöpartiet gynna ekologiskt lantbruk? Svaret är tvådelat.

Den första delen är: Livsmedelsstrategin pekar på att vi ska ha ett marknadsdrivet jordbruk, och efterfrågan på ekologiska livsmedel är större än tillgången. En ökad ekologisk produktion har goda förutsättningar att skapa ökad konkurrenskraft i svenskt jordbruk och i livsmedelsindustrin.

Den andra delen är: Det finns en lång rad nyttor med ekologiskt jordbruk. Jag ska nämna några: ökad biologisk mångfald, bättre för pollinerande insekter, inga kemiska bekämpningsmedel i brunnarna, viktiga klimatåtgärder, bland annat att avstå från konstgödsel och minska behovet av fossil energi, minskad risk för näringsläckage, minskad miljöpåverkan från import, starkare djurvälfärd, mindre problem med antibiotikarisker, betesbaserad produktion, viktigt för turism och gårdsbutiker, merbetalning till bonden, fördelar för arbetsmiljön, en innovationsmotor för hållbart lantbruk med mera.

Fru talman! Nu är det sommar. Och vilken natur är väl mer förknippad med svensk sommar än blommande ängs- och hagmarker? Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol - alla hittar man i hagmarkerna.

Under hundratals och faktiskt tusentals år har jordbruket skapat de här artrika naturtyperna och ett variationsrikt landskap genom odling, slåtter och bete. Från 1950-talet har jordbruket förändrats starkt på grund av externa energikällor och intensifiering. Variationen i åkerlandskapet har minskat för att möjliggöra för stora maskiner, och de förindustriella ogödslade betesmarkerna används allt mindre i produktionen. Därför har vi förlorat 98 procent av de slåtter- och betesmarker som fanns i mitten av 1800-talet. Men det är i de kvarvarande 2 procenten av markerna som den biologiska mångfalden är som finast.

Det moderna jordbruket erbjuder å andra sidan många möjligheter genom effektiva maskiner, bra transportmöjligheter, rationell djurhållning och så vidare. Miljöersättningarna och investeringsstöd till restaurering av naturbetesmarker är helt avgörande för att vi ska bevara den biologiska mångfalden. Tack vare jordbruksstödet har vi kunnat hejda den snabba förlusten av naturmiljöer, som försvunnit sedan 1950-talet.

Jag har rest runt i Uppsala län med naturstiftelserna i Sverige. Upplandsstiftelsen har under de senare 15 åren utvecklat samarbete med 144 lantbrukare och säkrat skötseln på 2 700 hektar hagmarker och skogsbeten. Det utgör hela 35 procent av Uppsala läns markareal med särskilt höga naturvärden.

Miljöersättningarna har dragits med ett antal problem. Det har minskat effektiviteten, och ibland har det till och med skadat de värden som ska bevaras med miljöersättningarna. I den nuvarande stödperioden anser Upplandsstiftelsen att reglerna för miljöersättningar och restaureringsstöd försämrats så kraftigt att jordbruksstöden håller på att förlora sin funktion att bevara odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.

Det är allvarligt. Eftersom Riksrevisionen manar oss till strategisk analys och att verkligen satsa på prioriterade områden har vi nu möjlighet att förbättra miljöersättningarna.

Det finns fyra avgörande krav att ställa på arbetet framöver.

Ersättningen till värdefulla naturtyper som bland annat är listade i Natura 2000 eller i nationella inventeringar ska prioriteras.

Ersättningen måste gå till rätt skötsel så att det inte blir fel åtgärder som vidtas.

Vi ska främja en stabilitet i regelverket och en långsiktighet. Här behövs bred politisk enighet. Men det behövs också att man kanske ser till hela gårdens förutsättningar och inte enbart till en enstaka betesmark.

Det krävs mindre krångel, enklare hantering och mindre godtycklighet.

Från Miljöpartiets sida ser vi att det finns starka skäl för att i arbetet framöver tillsammans säkra odlingslandskapens höga naturvärden.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga några få ord om hästnäringen. I dag finns 360 000 hästar i Sverige. Det finns fler hästar än mjölkkor. De flesta hästarna finns tätortsnära. Hästsektorn består av företag, ideella föreningar och människor som äger och har häst som fritidsintresse. Den har en samhällsekonomisk omsättning på 46 miljarder kronor om året.

Det finns 30 000 jobb i sektorn. En halv miljon människor har hästsport som fritidssysselsättning. Här tycker Miljöpartiet att vi verkligen måste stärka Sveriges samlade strategier för hästnäringen. Det behöver göras med hästkraft.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och önskar dig en glad sommar!

(Applåder)

Anf. 207 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag tänkte ställa lite frågor till ledamoten Maria Gardfjell. Du tar upp detta med ersättningar som inte kommer i tid. Det var väldigt bra sagt. Du talar om att det är en skandal. Jag håller med ledamoten där till 100 procent.

Där vi däremot inte är överens, som det verkar, gäller att Miljöpartiet inte vill ändra i miljöbalken där man klassar jordbruk som miljöfarlig verksamhet. Det står så i dag. Jag vet att det är väldigt bekymmersamt att det står så.

Jag hade önskat att vi kunnat få en majoritet i utskottet för en ändring. Det är många inom jordbruksnäringen som är väldigt bekymrade över att när de går ut i ladugården så håller de på med miljöfarlig verksamhet. Det är väldigt tufft.

Min fråga till ledamoten är: Vad säger ni om det? Varför säger Miljöpartiet nej till detta?

Anf. 208 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag får tacka för Magnus Oscarssons fråga.

Jag tycker verkligen att det är en skandal. Vi har lantbrukare i Sverige som är extremt uthålliga. De har haft en stor ambition att förstå att Jordbruksverket har haft de här problemen, och de står ut med det. Jag tror inte att många länder har så tuffa lantbrukare som Sverige har i den bemärkelsen. Men det har inte varit bra.

Samtidigt ska vi peka på att regeringen de senaste åren verkligen har uppmärksammat frågan. Man har tillskjutit medel till Jordbruksverket. Jordbruksverket har fått 60 miljoner kronor extra för att snabbare åtgärda problemen. Regeringen har också tillsatt en styrelse för Jordbruksverket för att verkligen säkerställa att Jordbruksverket driver sin verksamhet på det mest effektiva sättet.

Jag kan samtidigt förstå att när Jordbruksverket har gjort som det har gjort, en outsourcing av it-driften, kan det vara väldigt svårt att komma till rätta med problemen. Det viktigaste inför nästa programperiod är att det inte får skötas så dåligt igen. Det måste vi vara överens om.

Fru talman! När det gäller Magnus Oscarssons andra fråga hör den till debatten om nästa betänkande. Jag har tänkt att i mitt anförande svara på den frågan. Jag avstår att svara på den frågan i det här läget. Men du kommer att få svar om du är kvar och lyssnar.

Anf. 209 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, Maria, för ditt svar!

Jag vill ändå försöka få ett svar på frågan. Ledamoten kan tänka sig in i situationen för de bönder som är ute i sin ladugård. En mjölkbonde ska exempelvis tänka: Nu håller jag på med miljöfarlig verksamhet. Så tänker den inte.

Fru talman! Den tänker naturligtvis: Det här är livsmedel. Det är något gott och positivt. Jag får tillverka. Mjölkkon tar fram mjölk som kan bli fil i morgon, eller när det nu blir.

Jag tror att det är otroligt viktigt att vi får en förändring. Om ledamoten kan nämna någonting som hon tänker säga i nästa debatt tackar jag för det.

Anf. 210 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag kan ge en liten teaser inför vad som komma skall. Sverige har självklart en fantastiskt bra miljölagstiftning på många sätt. En av de sakerna är att vi verkligen säkerställer att man sätter fokus på de miljörisker som finns för mark, vatten och luft.

Det är onekligen så att jordbruk och väldigt bra verksamheter som sjukvård och många andra saker är föremål för miljöbalkens krav. Jag tror inte att man ska sopa under mattan, fru talman, att även jordbruket hanterar stora mängder kemikalier och gödsel, och det måste hanteras på rätt sätt.

(Applåder)

Anf. 211 John Widegren (M)

Fru talman! Det här med jordbruksstöden är väldigt bekymmersamt. Jag hoppas verkligen att vi när vi går in i nästa programperiod ska komma ifrån det. Det blir en form av rättsosäkerhet för lantbruket att gå och vänta på sina pengar som man har rätt till under en längre tid. Jag tänker på hur det skulle vara om statliga tjänstemän inte skulle få ut sin lön på fyra år. Det skulle se ganska illa ut. Men det var egentligen inte det jag ville tala om.

Fru talman! Miljöpartiet vurmar för ekologisk produktion. Jag har all respekt för det. Jag skulle vilja att man väljer att vurma mer för den svenska produktionen. Det finns inget svart eller vitt när det kommer till ekologisk kontra konventionell produktion. Båda produktionssätten har sina fördelar, särskilt när de sker inom Sveriges gränser. Efterfrågan nämndes. Efterfrågan i Sverige på ekologiska produkter är faktiskt vikande - tro det eller ej!

Jag kan se mig själv som ett gott exempel. Jag brukar en massa naturbetesmarker, där jag bevarar biologisk mångfald och producerar naturbeteskött. Jag är konventionell lantbrukare - jag har konventionell odling - och jag tror att jag bidrar väldigt mycket mer till biologisk mångfald än vad många ekologiska producenter i mitt närområde gör tack vare det som jag håller på med.

Dessutom kan ekologiska producenter ibland använda sig av konventionellt utsäde när det ekologiska är slut. De kan använda sig av konvenionell gödsel från frigående värphöns, frigående suggor eller andra konventionella djur i den ekologiska produktionen.

Det är inte svart eller vitt. Vi måste lyfta blicken och börja prata om den svenska produktionen, för den konventionella svenska och den ekologiska svenska produktionen är så mycket bättre än många andra länders.

Jag skulle vilja, fru talman, att Miljöpartiet tar till sig detta en gång för alla och inte sätter upp fler produktionsmål eller liknande.

Anf. 212 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag vill verkligen tacka för det engagemang som John Widegren har, inte minst när det gäller naturbetesdriften. Det är ett oerhört viktigt område där svenska lantbrukare, både konventionella och ekologiska, gör ett hästjobb - fast det kanske oftast handlar om kor och får som betar.

Det som är viktigt när det gäller det svenska lantbruket är att vi får ett ökat lantbruk i Sverige och att vi verkligen tar till vara de jordbruksmarker, betesmarker och slåttermarker som finns i Sverige.

Vi har haft en stor förändring av det svenska jordbruket sedan 50-talet, som jag nämnde i mitt anförande. Det har skett en stor rationalisering av lantbruket. Detta har varit både positivt och negativt.

De ekologiska lantbrukarna driver i genomsnitt inte mindre lantbruk än de konventionella. Men nu ser vi att det finns ett behov av att stärka hela landsbygden och hela Sveriges lantbruk, och då passar den ekologiska driften ganska bra. Det gäller lönsamhetsmässigt för den enskilda lantbrukaren, och det gäller även profilen att kunna stärka möjligheterna till lokala produkter, kopplingen till livsmedelsindustrin och småskalig livsmedelshantering.

Vi har i miljö- och jordbruksutskottet haft Eldrimner på besök, som visade att det nu finns förutsättningar för de små producenterna att öka i antal från 3 000 till kanske 10 000 eller 12 000. Då kommer det att behövas mer råvaror, också ekologiska.

Anf. 213 John Widegren (M)

Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för dina svar!

Faktum är att också hästen är ett fantastiskt betesdjur som kan gynnas på de svenska naturbetesmarkerna. Jag ser jättegärna att hästbranschen lyfts upp och kommer vidare, för det finns som sagt fler hästar än mjölkkor i Sverige i dag. Hästen behöver hjälpa till på naturbetesmarkerna. Det är absolut ett fantastiskt djur att använda sig av i växelbetning med nötkreatur och får. Det är oerhört viktigt.

Det är bra med småskaliga livsmedelsförädlingsföretag och annat och att det blir mer och mer småskaligt. Men jag tror att det är viktigt att vi också pratar om det stora produktionsjordbruket, för vi kommer att behöva bulkproduktionen också. Den kommer att behövas.

Jag brukar slänga mig med LRF:s gamla uttryck: Under de kommande 40 åren ska vi producera lika mycket mat som vi har gjort under de senaste 8 000 åren. Det är mycket mat! Då behöver vi bulkproduktionen, men vi behöver såklart också ta vara på de små, duktiga livsmedelsföretagen. Vi behöver ha helheten.

För vissa passar det väldigt bra att vara ekologiska, och för andra passar det väldigt bra att vara konventionella. För min egen del är det som jag lyfte fram tidigare: Om jag skulle ha lagt om till ekologiskt skulle jag ha behövt köpa in gödsel. Eftersom jag har mina dikor i ranchproduktion vintertid får jag ingen särskilt bra gödsel till mina åkermarker under odlingsåret. Då måste jag i stället köpa in ekologisk gödsel och forsla den, och jag skulle i och för sig kunna köpa konventionell hönsgödsel och använda som ekologisk gödsel. Det blir komplext.

Riksrevisionens rapport om Landsbygdsprogram-met 2014-2020

Fru talman! Jag tycker ändå att ledamoten Maria Gardfjell bjuder till bra när det gäller svensk livsmedelsproduktion, och jag ser absolut fram emot många kommande debatter om detta.

(Applåder)

Anf. 214 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag är glad att John Widegren lyfter fram hästen som ett betesdjur. Det behövs tydligen en strategi som gör att vi kan se till att också hästarna används i betesdriften ännu mer.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att komma ihåg att vi måste arbeta för en klimatomställning också av jordbruket. Det kommer att bli en stor uppgift för oss i miljö- och jordbruksutskottet och här i riksdagen att ta fram nya idéer om hur det här ska gå till.

Om jordbruket ska bli fossilbränsleoberoende handlar det inte bara om att ersätta diesel med andra typer av drivmedel. Det handlar också om att hitta former för att göra konstgödselproduktionen fossilfri. I vissa fall kan man kanske också byta ut konstgödsel mot naturlig gödsel, som vi kan hantera, utveckla och med hjälp av innovationer även sprida på nya sätt. Vi måste miljöanpassa det konventionella lantbruket; det är alldeles nödvändigt.

Jag har ett brinnande hjärta för allt svenskt jordbruk - var så säker!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Miljömålen - med sikte på framtiden