Finansutskottets betänkande
1998/99:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, skattefrågor, m.m. ( prop. 1998/99:100)


Innehåll

1998/99
FiU20

Sammanfattning

Inledning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i den eko-
nomiska vårpropositionen. I propositionen läggs förslag om utgiftstak för
staten t.o.m. år 2002 och en preliminär fördelning av statsutgifterna på
olika utgiftsområden. Fördelningen skall utgöra riktlinjer för regeringens
fortsatta arbete med budgetpropositionen som kommer att presenteras den 20
septem-ber. Som underlag för sitt ställningstagande har finansutskottet
berett övriga berörda utskott tillfälle att yttra sig över förslagen.
Yttrandena redovisas i del 2 till betänkandet.
Förslagen i vårpropositionen avseende tilläggsbudgeten för innevarande år
behandlar utskottet i betänkande 1998/99:FiU27.
Utskottet gör inledningsvis en bedömning av den ekonomiska utveckling-en i
Sverige.
Konjunkturen och den ekonomiska politiken
Utskottet bedömer att grunden är god för en relativt hög tillväxt under de
närmaste åren. Överskottet i de offentliga finanserna växer. Den svenska
inflationen är en av de lägsta i EU-området. Företagens och hushållens
infla-tionsförväntningar är låga. Räntorna ligger på den lägsta nivån sedan
1950-talet och bytesbalansen visar på relativt stora överskott.
Den svagare internationella industrikonjunkturen gör emellertid att den
svenska tillväxten under 1999 blir lägre än under förra året, då BNP steg
med 2,8 %, enligt SCB:s preliminära nationalräkenskaper. Exporten försvagas
av en lägre efterfrågan på framför allt de för Sverige viktigaste
marknaderna i Europa. Den inhemska efterfrågan fortsätter däremot att öka
starkt. Hushål-lens förväntningar på den ekonomiska framtiden är relativt
höga och in-komsterna stiger förhållandevis kraftigt. Sysselsättningen
fortsätter att öka och arbetslösheten sjunker. Till detta kommer att
industriföretagen under de senaste månaderna blivit mer optimistiska om
framtiden.
Mycket talar för en återhämtning i den internationella ekonomin under se-
nare delen av 1999. Utfallet de senaste månaderna tyder på att en
förbättring redan har inletts jämfört med nedgången under senare delen av
förra året. Den amerikanska ekonomin har hittills i år utvecklats bättre än
förväntat. I flera asiatiska länder finns klara tecken på en återhämtning.
Läget i Japan förefaller ha stabiliserats något under de senaste månaderna.
I Europa finns tecken på att avmattningen nått sin botten.
Under förutsättning av att de senaste månadernas stabilitet på de interna-
tionella finansmarknaderna består kan tillväxten i den svenska ekonomin bli
relativt hög under de kommande åren.
Att den svenska ekonomin nu står stark beror till stora delar på den fram-
gångsrika budgetsaneringen. Eftersom det för år 1999 och 2000 finns en viss
risk för att utgiftstaken inte kommer att hållas föreslås och vidtas nu
åtgärder i form av besparingar och s.k. begränsningsbelopp för att begränsa
utgifterna till en nivå som ligger under utgiftstaken.
Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen,
lik-som budgetpropositionen, bygger på en överenskommelse mellan Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör eko-
nomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö och visar omvärlden
att det finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och
budgetpoli-tiken.
Arbetet med att lägga en robust grund för förbättrad välfärd och stigande
inkomster i framtiden fortsätter. Den ekonomiska politiken måste under en
följd av år inriktas på att allt fler människor får arbete och att
beroendet av transfereringar och bidrag minskar. Överskotten i de
offentliga finanserna, den nya budgetprocessen och de nu föreslagna
besparingarna innebär att det är möjligt att föreslå reformer inom
prioriterade områden under de komman-de åren.
För att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och förbättra
Sveriges ställning i den allt hårdare globala konkurrensen föreslås
ytterligare åtgärder och förstärkningar inom skola, utbildning,
kompetensutveckling och forskning. Vidare föreslås och aviseras åtgärder
för att effektivisera den svenska arbetsmarknaden och förbättra systemet
för lönebildning i syfte att skapa möjligheter för en fortsatt snabbt
stigande sysselsättning och en fort-satt låg och stabil inflation.
Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt. Reglerna för företagan
-de förbättras på en rad områden och åtgärder genomförs för att öka konkur-
rensen i den  svenska ekonomin. Arbetet med att göra Sverige ekologiskt
hållbart fortsätter. Åtgärder vidtas också för att stärka rättvisan och
välfärden i samhället. Ytterligare resurser tillförs skolan, vården och
omsorgen utöver tidigare fattade beslut.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av
budgetpolitiken. Enligt utskottets mening kan de förslag till alternativ
inriktning som opposi-tionspartierna för fram inte läggas till grund för
riksdagens beslut.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna står gemen-
samt bakom inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet
och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcy-kel.
Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl-
jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att
överträffas med bred marginal. Överskotten, som huvudsakligen skall an-
vändas för att amortera av statsskulden, är emellertid i allt väsentligt en
följd av att budgeten kommer att tillföras betydande engångsvisa belopp
från planerade företagsförsäljningar och en överföring från AP-fonden
föranledd av pensionsreformen. Utan dessa extraordinära tillskott hade
budgetsaldot varit negativt. Även om de närmaste årens statsfinansiella
utveckling ter sig gynnsam, går det därför inte att ge avkall på kravet på
en stram utgiftspröv-ning.
Huvudsyftet med en kommande skattereform bör vara att utifrån krav på
rättvis fördelning skapa goda och stabila regler för tillväxt och
sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera
välfärden och dess finan-siering. En kommande skattereform får inte
äventyra den goda utvecklingen i de offentliga finanserna.
Skattepolitiken
Utskottet ställer sig bakom regeringens riktlinjer för skattepolitiken och
tillstyrker de förslag som regeringen lägger fram på skatteområdet. Fastig-
hetsskatten för bostadshyreshus bestäms till 1,3 % även under år 2000, och
småhusens taxeringsvärden fryses under samma år. Motsvarande kommer att
gälla för bostadshyreshusen. Vidare får el- och hybridbilar som blir skatte
-pliktiga efter den 1 juli 1999 en femårig befrielse från fordonsskatten.
Ut-skottet tillstyrker regeringens förslag med en formell lagteknisk
justering.
Uppföljning och revision
Utskottet tar i betänkandet också upp regeringens bedömningar av iakttagel-
ser i Europeiska revisionsrättens rapporter från 1998. Utskottet delar
uppfatt-ningen att en effektiv och korrekt användning av gemenskapsmedlen
bör vara en prioriterad fråga i EU-samarbetet.
När det gäller återrapporteringen till riksdagen av utfallet av Riksrevi-
sionsverkets (RRV:s) verksamhet har utskottet genomfört en kartläggning av
hur RRV:s årliga rapport behandlas i Regeringskansliet och hur RRV:s iakt-
tagelser behandlats i riksdagen. Enligt utskottets uppfattning bör
resultatet av revisionen inom de olika ansvarsområdena även i
fortsättningen redovisas utgiftsområdesvis i budgetpropositionen och i
riksdagen behandlas av re-spektive ansvarigt utskott. Utskottet anser
vidare att regeringen bör överväga en utförligare redovisning till
riksdagen av iakttagelser från effektivitetsrevi-sionen.
Utskottet uttalar avslutningsvis vissa generella krav på redovisningen av
mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000.
Till betänkandet har fogats 31 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition med för-
slag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade
anslag för budgetåret 1999, skattefrågor, kommunernas ekonomi m.m., i vad
avser yrkandena 1-5 och 25-28,
dels de med anledning av proposition 1998/99:100 väckta motionerna
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-8,
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1-8,
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1-23,
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-6, 9, 12
och 13,
1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m),
1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd),
1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) i vad avser yrkandena 1-
5, 7 och 8,
1998/99:Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s),
1998/99:Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m),
1998/99:Fi34 av Ulf Björklund (kd) och
1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c),
dels de under den allmänna motionstiden 1998 väckta motionerna
1998/99:Fi213 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v),
1998/99:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) i vad avser yrkandena 2 och 3,
1998/99:Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s),
1998/99:Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkande 10,
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkande 9,
1998/99:Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1998/99:Sk630 av Göte Jonsson (m), i denna del,
1998/99:Sk666 av Inger Strömbom (kd),
1998/99:Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c),
1998/99:Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp),
1998/99:Sk719 av Dan Ericsson (kd),
1998/99:U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,
1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) i vad avser yrkande 7,
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) i vad avser yrkande 5 samt
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) i vad avser yrkande 3.
Övriga yrkanden i proposition 1998/99:100 samt övriga motioner väckta med
anledning av propositionen behandlas i finansutskottets betänkande 1998/99:
FiU27 Tilläggsbudget för budgetåret 1999 med undantag för motio-nerna 1998/
99:Fi14 i vad avser yrkande 9 och 1998/99:Fi27 i vad avser yrkande 6 som
behandlas i finansutskottets betänkande 1998/99:FiU25 Ut-jämningssystemet
för kommuner och landsting m.m.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 1998/99:100 (yrkandena 25-28) framlagda lagför-
slag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1 till betänkandet
.
Regeringens och oppositionens budgetförslag 2000-2002
En sammanställning av regeringens förslag till budgetåtgärder för åren 2000
-2002 redovisade i proposition 1998/99:100 samt parti- och kommittémotio-
ner som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Utgiftstak och utgiftsramar 2000-2002
En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren 2000-2002 föreslagna av
regering och oppositionspartier återfinns i bilaga 3 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att avge yttrande över
de förslag i proposition 1998/99:100 jämte motioner som rör respektive
utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats från
- skatteutskottet (1998/99:SkU5y),
- justitieutskottet  (1998/99:JuU3y),
- utrikesutskottet  (1998/99:UU1y),
- försvarsutskottet  (1998/99:FöU3y),
- socialförsäkringsutskottet (1998/99:SfU5y),
- socialutskottet (1998/99:SoU3y),
- kulturutskottet (1998/99:KrU4y),
- utbildningsutskottet (1998/99:UbU3y),
- trafikutskottet (1998/99:TU1y),
- miljö- och jordbruksutskottet (1998/99:MJU1y),
- näringsutskottet (1998/998:NU3y),
- arbetsmarknadsutskottet (1998/99:AU2y) samt
- bostadsutskottet (1998/99:BoU3y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i betänkandets del 2.
Konstitutionsutskottet har beslutat att inte avge något yttrande i ärendet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit skrivelser från Småhusägare mot
boendeskatt om fastighetsskatten samt från kommunstyrelseordförandena i
Orsa, Örnsköldsviks och Skellefteå kommuner angående energi- och trafik-
beskattning.
Utfrågningar
Vid en intern utfrågning den 24 mars 1999 kommenterade Konjunkturinsti-
tutets generaldirektör Svante Öberg och avdelningschef Håkan Frisén insti-
tutets senaste konjunkturprognos.
Statssekreterare Peter Lagerblad, Finansdepartementet, informerade den 15
april 1999 utskottet om aktuella EU-frågor, de finansiella perspektiven m.m
. Statssekreterare Kari Lotsberg, Finansdepartementet, informerade den 20
april utskottet om det senaste Ekofinmötet och vissa internationella finans
-marknadsfrågor, och den 20 maj hade utskottet en intern utfrågning med
Finansdepartementets statssekreterare Peter Lagerblad om vissa frågor i
vårpropositionen.
Propositionens förslag
I proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition föreslår
regeringen (Finansdepartementet)
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken som regeringen förordar (kapitel 1),
2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den
offentli-ga sektorn till 2,0 % av bruttonationalprodukten för år 2002 (
avsnitt 4.1.2),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 810
miljarder kronor (avsnitt 7.1),
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar-
bete (avsnitt 7.2),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 (avsnitt 7.3.2),
såvitt avser skattefrågor
25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss
in-komstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering m.m.,
26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om omräkningstal för
2000 års taxeringsvärden,
27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (
1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordons-
skattelagen (1988:327).
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av proposition 100
1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekono-
miska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar fastställa ett långsiktigt mål om balans i de
offent-liga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna och
preliminärt fastställer utgiftstaket för den offentliga sektorn till 1 044
miljar-der kronor år 2000, 1 043 miljarder kronor år 2001 och 1 054
miljarder kro-nor år 2002 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar godkänna utgiftstaket för staten inklusive ålders
-pensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 753 miljarder
kronor, för år 2001 till 760 miljarder kronor och för år 2002 till 773
miljarder kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförts som
riktlinjer för budgetarbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges deltagande i det europeiska valutasamarbetet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om företagande och nya arbetstillfällen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning.
1998/99:Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-
tiken som förordas i motionen (avsnitt 4),
2. att riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den
offentli-ga sektorn till 1,5 % av bruttonationalprodukten för åren 2001-
2002 (avsnitt 7.1),
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748
miljarder kronor, för år 2001 till 762 miljarder kronor och för år 2002
till 768 miljarder kronor (avsnitt 9.4),
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetar-
bete (avsnitt 9.1),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 (avsnitt 9.5),
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1052
) om statlig fastighetsskatt,
7. att riksdagen godkänner de skatte- och inkomstförändringar som före-slås
i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.1, 5.2 och
8.1),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att energiskatt inte skall tas ut på biodrivmedel.
1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trygghet och tillväxt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö och tillväxt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering och tillväxt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om indelningen i utgiftsområden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om hur skolans resurser används,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt studiemedelssystem,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om institutionell lösning och praktisk finansiering av ett
finmaskigt fibernät,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenskonto,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänna bidrag till kommunerna för ökade satsningar på vård,
skola och omsorg,
11. att riksdagen beslutar i enlighet med Centerpartiets förslag till
sänkta arbetsgivaravgifter för år 2000,
12. att riksdagen beslutar om åtgärder för att förstärka jordbrukets
interna-tionella konkurrenskraft,
13. att riksdagen beslutar om höjning av produktionsskatt på el från kärn-
kraft,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvisa skatt på biodrivmedel från år 2004,
15. att riksdagen beslutar om en kväveoxidskatt,
16. att riksdagen beslutar om fastighetsskatt på äldre vattenkraft,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöskatt på inrikes flyg,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lättnader av fastighetsskatten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av de fortsatta skatteöverläggningarna,
20. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att se över hur rea
-vinstbeskattningen skall utformas,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesfiskeavdrag,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattesubvention på hushållsnära tjänster som utförs i hemmen,
23. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområdena 1-27 åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete i
enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002,
3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inkl. ålderspensionssy
-stemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 746 735 miljoner kronor
, för år 2001 till 767 505 miljoner kronor och för år 2002 till 790 205
miljoner kronor,
4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer
för regeringens budgetarbete (tabell A),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för år
2000 till 1 064 miljarder kronor, för år 2001 till 1 095 miljarder kronor
och för år 2002 till 1 132 miljarder kronor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det principiellt anmärkningsvärda ur demokratiskt perspektiv att
det av vårpropositionen inte går att utläsa effekterna av regeringens
åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser
att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 1990/91 års skattereform skall återställas samt inriktningen
av skattepolitiken i övrigt,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lättnader i beskattningen av företagande, riskkapital, arbete,
spa-rande och investeringar,.
1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens
betydel-se för den ekonomiska utvecklingen.
1998/99:Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana lagändringar att
de i vårpropositionen aviserade förändringarna av el- och
eldningsoljeskatterna kan träda i kraft den 1 januari 2000,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar under
hösten 1999 för att lyfta av jordbrukets kostnad för dieselskatter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till
att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till näringen för miljöinsatser
.
1998/99:Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av reavinstbeskattningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade möjligheter för vinstreservation i mindre företag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett skyndsamt utredande av 3:12-reglerna och reglerna
för arvs- och gåvoskatt vid generationsskiften i företag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulanser till sparande som ger riskkapital,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förenklade företagardeklarationer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enklare regler för erhållande av F-skattsedel.
1998/99:Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s)  vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att jämställa förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar
och bilar som drivs med alternativa bränslen.
1998/99:Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande övergångsregeln som
gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för reavinst-
beskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om energiskatt på biodrivmedel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av utländska nyckelpersoner,
5. att riksdagen beslutar om lägre förmånsvärde från den 1 juli 1999 för el
- och elhybridbilar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av framförhandlade EU-ersättningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatten på handelsgödsel,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt dieselskatt för jord
-bruket i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt elskatt för jordbru-
ket i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt skatt på eld-
ningsolja för jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:Fi34 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av bio-
drivmedel.
1998/99:Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regionalpolitiska insatser för ekonomisk tillväxt i hela landet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:Fi213 av andre vice talman Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen tar initiativ till en internationell diskussion
om vilka institutioner och regelverk som behövs för att inte 1980- och 1990
-talens spekulationskaruseller skall upprepas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen tar initiativ till att omstrukturera Världsbanken
och Internationella valutafonden och förändra deras mandat till att gälla
de områ-den som de från början var avsedda för,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i Världshandelsorganisationen WTO driva skuldsatta och
fattiga länders intressen av särbehandling när det gäller fastställande av
re-gelverk för handel med varor och tjänster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen tar initiativ till att FN:s kommission för
multinatio-nella företag, UNCTC, återfår en prioriterad ställning i det
internationella samarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i internationella forum skall driva frågan om en
internationell transaktionsskatt (Tobinskatt).
1998/99:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
sta-bilisering av kapital- och valutamarknaderna.
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentarisk utredning om hur
den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka enligt vad i motio-
nen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om löntagarorganisationernas medverkan i den parlamentariska ut-
redningen om den ekonomiska makten.
1998/99:Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
utreda hur den sociala ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska
och samhälleliga problem.
1998/99:Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att underlätta generationsskiften i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att
underlätta generationsskiften i familjeföretag.
1998/99:Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga den nuvarande s.k. övergångsregeln
som gäller för reavinstbeskattning av fastigheter med två år i enlighet med
vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för reavinst-
beskattning av fastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk630 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta genera-
tionsväxlingar i företagen (delvis).
1998/99:Sk666 av Inger Strömbom (kd) vari yrkas att riksdagen hos rege-
ringen begär en översyn av skattereglerna för beskattning av reavinst vid
avyttring av fastighet som ägs av fysisk person.
1998/99:Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning
och åtgärder för att lösa vad i motionen anförts om fastighetsöverlåtelser.
1998/99:Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om slopande av arvsskatten på arbetande kapital i onoterade företag.
1998/99:Sk719 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av arvs- och
gåvoskattereglerna för familjejordbruket/skogsbruket vid generationsskifte.
1998/99:U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett avvisande av Tobinskatt.
1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kortsiktiga spekulationsvinster på kapitalöverföringar.
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reavinstbeskattningen.
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en utredning i syfte att förbättra
möjligheterna till generationsskiften.
Vårpropositionen
Svensk ekonomi står stark. Visserligen påverkas även Sverige av den sämre
utvecklingen i omvärlden. Tillväxten blir därför något lägre än tidigare be
-räknat, i vart fall den närmaste framtiden. Likväl fortsätter den inhemska
ekonomin att växa i god takt, inte minst vad gäller privat konsumtion och
investeringar. Den reguljära sysselsättningen har det senaste året ökat med
över 100 000 personer och arbetslösheten har fortsatt att minska.
Den goda utvecklingen i den reala ekonomin äger rum samtidigt som in-
flationen är praktiskt taget obefintlig, den offentliga sektorn uppvisar
bety-dande överskott, räntan är en av de lägsta i Europa och bytesbalansen
ligger på en stabil överskottsnivå.
Av avgörande betydelse för att återvinna styrkan i den svenska ekonomin och
skapa förtroende för den ekonomiska politiken har varit den framgångs-rika
budgetsaneringen. Ambitiösa budgetmål har formulerats och har upp-nåtts, i
vissa fall med god marginal. Hit hör såväl målet om överskott i de
offentliga finanserna om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel
som utgiftstaket, som är en central del av den nya och bättre fungerande
budgetprocessen.
Det är också av stor vikt att inflationen i Sverige har etablerats på en
var-aktigt mycket låg nivå. Avgörande för detta är den framgångsrika
budgetsa-neringen. Penningpolitiken och Riksbankens ökade självständighet
har därtill bidragit till detta, liksom åtgärder som ökar konkurrensen och
därmed stärker konsumenternas ställning. För att vidmakthålla
prisstabilitet också på längre sikt är det nödvändigt att lönebildningen
förbättras. Mot denna bakgrund avser regeringen att under hösten 1999 lägga
förslag om regelverket för lönebildningen.
Regeringen bedömer att det finns en viss risk att utgiftstaket för åren
1999 och 2000 inte kommer att hållas. Mot den bakgrunden vidtas vissa
åtgärder i form av besparingar och så kallade begränsningsbelopp som syftar
till att begränsa de totala utgifterna till en nivå som ligger under
utgiftstaken. T.ex. görs en besparing av strukturell natur inom
läkemedelssubventionerna för att få ned de snabbt ökande kostnaderna. De
sämst ställda pensionärerna kom-penseras dock. Budget-eringsmarginalerna
för åren 1999 och 2000 är förhål-landevis små. Beredskap finns att vid
behov vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att utgiftstaken hålls
.
För åren 2001 och därefter uppkommer ett visst budgetutrymme utöver det
fastlagda överskottsmålet. Utrymmet växer över tiden och bestäms av hur hög
den ekonomiska tillväxten blir. Detta utrymme kan användas dels för vissa
utgiftsökningar, dels för vissa skattesänkningar.
1990-talets ekonomiska kris innebar bl.a. att sysselsättningen minskade
kraftigt och att i motsvarande mån antalet människor som för sin
försörjning är beroende av transfereringar och bidrag ökade väsentligt.
Även om denna utveckling har vänt på senare tid, återstår mycket att göra
innan en mera robust grund har lagts för förbättrad välfärd och stigande
inkomster i framti-den.
Det är nödvändigt att alltfler människor successivt kan få arbete och att
be-roendet av transfereringar och bidrag minskar. Detta krav förstärks av
den väntade demografiska utvecklingen som innebär att antalet äldre
människor kommer att öka väsentligt med åtföljande behov av ökade resurser
för pen-sioner, vård och omsorg. Det är mot denna bakgrund som regeringen
formu-lerat ett sysselsättningsmål, som innebär att andelen av befolkningen
i åld-rarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %.
Politiken måste under en följd av år ha en sådan inriktning att en övergång
från bidragsberoende till arbete stimuleras. Det kommer att kräva åtgärder
på en rad områden. Några åtgärder med en sådan utformning återfinns i denna
vårproposition.
Den goda utvecklingen av de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen
samt de nu föreslagna besparingarna möjliggör nya reformer inom prioritera-
de områden för de kommande åren. Reformerna kan delas in i fem huvud-
sakliga områden:
· Arbetslösheten skall betvingas. Ett brett åtgärdsprogram genomförs för
att göra sysselsättningsökningen uthållig.
·
· Kunskap och kompetens. Högskoleutbildning, forskarutbildning och
grundforskning tillförs mer resurser, en studiereform genomförs.
·
· Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Mer resurser tillförs
barnomsorgen, skolan, vården och omsorgen, maxtaxa inom barnom-sorgen
införs m.m.
·
· Rättvisan skall stärkas. Biståndet höjs, de tillfälliga skattesänkningar-
na förlängs. Dessutom höjs barnbidraget enligt tidigare förslag.
·
· Hållbara Sverige. En rad åtgärder genomförs för att göra Sverige mer
ekologiskt uthålligt.
·
Målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 ligger fast som ett
riktmärke för den ekonomiska politiken. Regeringen kommer att noga följa
utvecklingen på arbetsmarknaden. Om så erfordras är regeringen beredd att
föreslå ytterligare åtgärder för att öka sysselsättningen och minska
arbetslös-heten.
En politik för ökad sysselsättning måste i allt högre grad bygga på utbild-
ning, kompetensutveckling och forskning. Detta är nödvändigt både för att
stärka individernas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden och för
att stärka Sverige i en allt hårdare internationell konkurrens. Därför
föreslår regeringen en fortsättning av Kunskapslyftet, framtidssatsningen
på skolan och förstärkta resurser för forskning och forskarutbildning.
Högskolan fort-sätter att byggas ut med 10 000 nya permanenta platser år
2001 och ytterliga-re 10 000 platser 2002. Studiestödet reformeras med
början år 2001. Försko-lan är det första steget i det livslånga lärandet.
Det är ett av skälen till att regeringen avsatt medel för att stegvis
införa en allmän förskola samt max-taxa inom barnomsorgen.
Även i arbetslivet måste ökade insatser göras för att stimulera kompe-
tensutvecklingen. Regeringen föreslår sådana åtgärder med utgångspunkt i
det förslag som arbetsgruppen för kompetensutveckling i arbetslivet lämnade
hösten 1998. Finansieringen avses ske inom ramen för nya mål 3 inom EG:s
socialfond. Hälften av satsningen bör utgöras av medel från EU och hälften
av statlig medfinansiering. Stimulansen förutsätter finansiering från
arbetsgi-varna inom ramen för en trepartssamverkan.
En rad åtgärder föreslås för att effektivisera arbetsmarknaden och öka sam
-arbetet mellan högskola och näringsliv. Bl.a. skall arbetet med att
reducera det arbetsmarknadspolitiska regelverket fortsätta.
Effektiviseringar av de rörlighetsstimulerande åtgärderna skall genomföras
och kvaliteten i de indi-viduella handlingsplanerna förbättras. En ettårig
försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för anställda införs inom ramen
för arbetsmarknadsut-bildningen. Arbetslöshetsförsäkringen ses över, bl.a.
vad gäller kraven på omställning. Syftet är att säkerställa
arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och samtidigt
stärka rättstryggheten för den arbetslö-se. Vidare tillsätts en utredning
med uppgift att snarast se över arbetsmark-nadsutbildningens organisation
och effektivitet. Arbetsmarknadsutbildningen måste i högre grad bidra till
en effektiv matchning mellan efterfrågan på och utbud av arbetskraft.
Av särskild betydelse är att underlätta för utsatta grupper att komma in
på arbetsmarknaden. Bland annat införs ett nytt stöd för att stimulera
arbetsgiva-re att anställa arbetslösa personer med långa inskrivningstider.
Stödet ges till arbetsgivare som anställer personer, som har varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst tre år.
Stödet ges genom en kreditering av arbetsgivarens skattekonto under två år.
Vidare ges arbetsför-medlingen större resurser  för att bl.a. stärka
invandrares ställning på arbets-marknaden. Ytterligare resurser satsas för
att fler arbetshandikappade skall erhålla en lönebidragsanställning.
Sysselsättning och tillväxt förutsätter fler nya och växande företag. En
stor del av Småföretagsdelegationens förslag för att underlätta företagande
har redan genomförts, är beslutade eller under beredning. En ytterligare
genom-gång av delegationens förslag kommer att redovisas i samband med
budget-propositionen.  Under avsnittet om skatter redovisas regeringens
översyn av fåmansbolagens regler och regler för generationsskiften i
företag. Regeringen föreslår också att bl.a. informationen kring
nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling utökas. Regleringen av
värdepappersfonder på natio-nell nivå ses över, och en samlad översyn av de
statliga insatserna på riskka-pitalområdet genomförs. Möjligheterna att
införa en patentintrångsförsäkring undersöks. För att säkerställa och
utveckla tillgången på kunskap och kom-petens vidareutvecklas teknik- och
kunskapsöverföringen från bl.a. högsko-lorna till små och medelstora
företag.
Inom konkurrensområdet föreslås bl.a. att Byggkostnadsdelegationen pre-
senterar förslag för att motverka att byggsektorn bidrar till att
inflationsten-denser uppstår. Vidare ges Statskontoret i uppdrag att se
över hur de statliga myndigheterna agerar på konkurrensutsatta marknader.
Regeringen avser också att återkomma med ytterligare förslag som ger ökad
konkurrens och stärker konsumenternas ställning.
En långsiktigt uthållig tillväxt och sysselsättningsökning förutsätter
insat-ser för att förbättra miljön och säkerställa en ekologiskt hållbar
utveckling. I vårpropositionen föreslås bl.a. att de lokala
investeringsprogrammen ut-sträcks i tiden, att miljöforskningen tillförs
ökade resurser och att insatserna för marksanering, kalkning och
biotopskydd förstärks och förlängs. Vidare förlängs anslagen för markinköp,
miljöövervakning samt miljötillsyn vid länsstyrelserna t.o.m. 2002 på 2001
års nivå. En fortsatt miljörelatering av skattesystemet genom skatteväxling
är en viktig uppgift i de pågående skat-teöverläggningarna mellan
riksdagspartierna. I vårpropositionen redovisas ett antal s.k. gröna
nyckeltal. Miljövårdsberedningen har presenterat olika indi-katorer för en
ekologiskt hållbar utveckling. Dessa bereds nu i Regerings-kansliet med
sikte på att ett antal gröna nyckeltal årligen skall kunna redovi-sas till
riksdagen.
Det utrymme som skapas genom budgetsanering och ekonomisk tillväxt bör
också kunna användas för att stärka rättvisan och välfärden. Tidigare avise
-rade höjningar av barnbidragen åren 2000 och 2001 genomförs. Som nämnts
ovan skapas också utrymme för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en
allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs
skolan, vården och omsorgen genom att de generella statsbidragen till kom-
muner och landsting höjs utöver tidigare fattade beslut. I enlighet med
tidiga-re utfästelser tillförs skola, vården och omsorgen ytterligare 4
miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslår regeringen att de 200
kronorna i statlig inkomstskatt även under år 2000 skall tillfalla kommuner
och lands-ting. Regeringen lägger också i en särskild proposition fram
förslag till föränd-ringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting
från år 2000. För år 2001 föreslås att kommuner och landsting skall
tillföras ytterligare 2 miljar-der kronor utöver de 2 miljarder kronor som
aviserades hösten 1999.
Socialdemokraterna och Centerpartiet träffade den 15 mars 1999 en över-
enskommelse om särskild satsning på vård och omsorg under perioden 2002-
2004. Bakgrunden till överenskommelsen är den försvarsuppgörelse som
träffades mellan de båda partierna den 2 mars 1999, som innebär att ca 8
miljarder kronor bedöms kunna frigöras för insatser inom vård- och om-
sorgssektorn under de tre åren.
Vidare fullföljs pensionsreformen och biståndet höjs till 0,74 % av BNI
2002. För många är arbetstiden en viktig aspekt av välfärden. Frågan bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.
Regeringen avser att under mandatperioden försöka skapa största möjliga
uppslutning för en politik för full sysselsättning. Sverige är för litet
för stora konflikter. Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en
överenskommel-se mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, bud-getpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de
nu föreslagna skatteförändringarna för år 2000.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas att det finns en politisk
majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning,
ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel
och prisstabilitet.
Regeringen eftersträvar en bred förankring av en kommande skattereform.
Samtliga riksdagspartier deltar för närvarande i överläggningarna. Huvud-
syftet är att utifrån krav på rättvis fördelning skapa goda och stabila
regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologiskt hållbar utveckling
samt att ga-rantera välfärden och dess finansiering. En framtida
skattereform måste förenas med sunda offentliga finanser. Målet om 2 %
överskott i de offentli-ga finanserna skall vidmakthållas. En
tillfredsställande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garanteras.
Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses. En central
utgångspunkt ges av principerna bakom 1990 års skattereform. En annan
utgångspunkt ges av de krav internationaliseringen ställer och behovet av
att bevara skattebaser i Sverige. Huvuddragen i en framtida skattereform
bör enligt regeringen vara följande:
· Sänkta inkomstskatter. Regeringens mål är att med början under man-
datperioden genomföra inkomstskattesänkningar för alla med tyngd-punkt på
låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna bör utformas så att
marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och ut-bildning
uppmuntras.
·
· Ökad sysselsättning. Skattepolitiken bör spela en aktiv roll i regering-
ens arbete för att öka sysselsättningen.
·
· Sverige skall vara attraktivt. Regeringens ambition är att fortsätta att
förbättra näringslivsklimatet. De pågående skatteöverläggningarna kan leda
till ändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I avvaktan på det vill
regeringen initiera vissa åtgärder som bör genomföras redan tidigare.
Regeringen avser därför att återkomma med förslag i samband med
budgetpropositionen att gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Ett gäller möj-
ligheten för publika aktiebolag - och i ett senare skede även privata ak-
tiebolag - att återköpa egna aktier. En annan åtgärd avser slopad ku-
pongskatt på näringsbetingade aktier. Ett tredje förslag gäller slopande av
ett antal stoppregler för fåmansföretag. Vidare kommer inom kort en
promemoria om skattelättnader för utländska företagsledare, experter och
forskare med hög kompetens att sändas ut på remiss. Mot bakgrund av
regeringens strävan mot enklare och mer tillväxtfrämjande regler för
småföretag tillsätts en utredning för att se över de s.k. 3:12-reglerna och
reglerna för generationsskiften. Regeringen överväger att ge jordbruket
motsvarande lättnader inom energiskattesystemet som gäller för till-
verkningsindustrin. Det totala uttaget av energiskatter bör dock inte
minska, utan skattebortfallet måste finansieras genom omfördelningar inom
energiskattesystemet.
·
· Gröna skatter och skatteväxling. Inom Regeringskansliet genomförs en
genomgripande översyn av hela energiskattesystemet för att förenkla
skattesystemet och förbättra miljöeffekterna. Regeringen avser under våren
att lägga fram ett förslag om införande av en skatt på avfall. Vida-re
kommer Trafikbeskattningsutredningen att lämna sitt slutbetänkande till
regeringen. Skatteväxlingskommittén förutsatte i sitt betänkande att
utrymmet för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv var minst lika stort som
det som redan hade utnyttjats under 1980- och 1990-talen. Kom-mittén utgick
därvid från att vår omvärld också kommer att röra sig i riktning mot ökad
miljörelatering av skatterna. Regeringen delar Skatte-växlingskommitténs
bedömning och anser därför att en fortsatt miljöre-latering av
skattesystemet är en viktig uppgift i de fortsatta skatteöver-läggningarna.
Utformningen av och takten i miljörelateringen får göras med hänsyn till
situationen i vår omvärld. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas
även i framtiden.
·

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi14 (m) anger Moderata samlingspartiet att de övergripande målen
för den ekonomiska politiken bör vara att skapa förutsättningar för snabb
tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya arbetstillfällen, en god
realinkomst-utveckling och minskat bidragsberoende.
Sedan 1970 har tillväxten och välståndsutvecklingen i Sverige varit sämre
än i flertalet jämförbara länder. Den stora arbetslösheten lägger tunga
bördor på medborgarna. Färre får försörja fler, vilket har lett till att de
redan höga skatterna har nått nya rekordnivåer. En grundläggande uppgift
för att bryta denna utveckling är att skapa goda betingelser för
företagande. Det behövs en ny ekonomisk politik, som syftar till att stärka
incitamenten till företagan-de, arbete och förkovran och som bygger på
enskilt ägande och fri konkur-rens.
Enligt Moderata samlingspartiets mening bör regeringen snarast klargöra att
den avser att verka för ett snabbt införande av euron i Sverige och att den
som bekräftelse på detta ansluter kronan till ERM 2. Då skingras den
misstro som råder beträffande regeringens avsikter och det ges besked om
att Sverige inte drar sig för att ta itu med de strukturfel som bromsar den
svenska  väl-ståndsutvecklingen.
Företagande och nya jobb
Den svenska modellens misslyckande är Socialdemokraternas misslyckande. I
stället för att skapa välstånd genom företagande och arbete har krafterna
ägnats åt att fördela det. Bakom Socialdemokraternas misslyckande ligger
deras totala oförmåga att förstå hur företag skapas och vad de behöver för
att utvecklas och blomstra. Det krävs en genomgripande omläggning av politi
-ken i syfte att prioritera ekonomisk tillväxt. Att främja nyföretagande
och att ge dagens företag, små och stora, möjlighet att växa i Sverige är
den vikti-gaste uppgiften. Utöver ett införande av euron måste en sådan
politik för tillväxt, företagande och nya jobb omfatta följande:
· Sänkta skatter på företagande och arbete.
·
· Särskilda skattelättnader på hushållsnära tjänster.
·
· Minskat företagskrångel.
·
· Åtgärder för att åstadkomma en fungerande lönebildning.
·
· Moderniserad arbetsrättslig lagstiftning.
·
· Reformerad arbetsmarknadspolitik.
·
· Utbildning i världsklass.
·
· Säkrad energiförsörjning genom att kärnkraften bibehålls.
·
En social skattepolitik
De höga svenska skatterna gör dubbel skada. Medborgarnas beroende av den
politiska sektorns förmåga att klara sina åtaganden blir mycket stort.
Samti-digt försvagas valfriheten och den trygghet som ligger i att ha
kontroll över sin egen ekonomi. Därtill kommer att de höga skatterna
snedvrider ekono-mins sätt att fungera, försvårar möjligheterna att skapa
förutsättningar för de nya jobb som så väl behövs och kväver
tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta
skall kunna leva på sin lön måste stå på två ben. Det ena är kraftfulla
skattesänk-ningar som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov
av bidrag och offentliga subventioner.
Det andra benet är reformer som syftar till att stärka tillväxtkraften i
eko-nomin, så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet
männi-skor som blivit helt beroende av det offentliga för sin försörjning
kan mins-ka.
Motionärerna lägger fram ett antal förslag om skattesänkningar för de kom-
mande åren. Förslagen innebär bl.a. följande:
· Ett förvärvsavdrag införs så att löntagarna kompenseras för egenavgif-ten
till pensionssystemet. Avdraget föreslås vara 8 % år 2000, 10 % år 2001 och
12 % år 2002.
·
· Kommunalskatten sänks med 1 kr 2001 och ytterligare 1 kr år 2002 genom
att staten tar över kostnader från kommunerna. Långsiktigt bör ett utrymme
kunna skapas som kan utnyttjas för att sänka kommunal-skatten med 5 kr.
·
· Ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den kommunala beskattning-en
införs fr.o.m. 2000, utöver barnbidraget.
·
· Fastighetsskatten avvecklas successivt. År 2000 sänks fastighetsskatten
på bostäder till 1,2 %. Därefter sänks den med 0,1 % vardera åren 2001 och
2002 och uppgår till 1,0 % år 2002. Markvärdet tas till hälften upp till
beskattning.
·
· Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar höjs till ett basbelopp. Av-drag
bör dessutom medges för pensionssparande för makes räkning.
·
Det gemensamma ansvaret - en välfärdsreform
En välfärdsreform bör genomföras som syftar till att medborgarna skall bli
mindre beroende av det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna
arbetet, den egna kompetensen och det egna sparandet. Samtidigt som de
allra flesta har goda möjligheter att ta ansvar för  sin egen trygghet,
finns det andra som har stort och permanent behov av gemensam hjälp. De
människor som för lång tid och utan egen förskyllan inte kan försörja sig
själva skall kunna räkna med stöd i så generella former som möjligt. Staten
skall i sådana fall vara generös.
På kort sikt är det uppenbart att de resurser som finns i den offentliga
sek-torn är tillräckliga för att utföra de gemensamma kärnuppgifterna väl.
Vad som krävs är politiker som förmår prioritera och ser till att
resurserna utnytt-jas effektivt. På längre sikt är det sannolikt att den
demografiska utveckling-en gör det nödvändigt med större resurser  till
sjukvård och äldreomsorg. Om inte ännu större skattebördor skall läggas på
de förvärvsarbetande i framti-den, måste sysselsättningen i den privata
sektorn öka rejält från dagens låga nivå.
Starka kommuner
Basen för kommunal ekonomi är skatteintäkterna. Tre fjärdedelar av kom-
munernas inkomster utgörs av skatteintäkter. När det går bättre för svensk
ekonomi och när fler får nya riktiga jobb, ökar kommunens skatteintäkter
utan att skattesatsen behöver höjas.
Oförmåga att prioritera och kontrollera resursanvändningen i kommunerna är
i många fall uppenbar. Man drar på sig utgifter som inte tillhör kommunal
verksamhet i stället för att prioritera skolan och omsorgen. Kommunernas
satsningar på verksamheter utanför kärnuppgifterna har ofta inneburit effek
-tivitetsförluster. Kommunala bostadsföretag har i vissa fall mycket
allvarligt rubbat kommuners ekonomiska ställning. En konsekvens av detta är
att med-borgarna fått en sämre service på de viktigaste kommunala
serviceområdena.
Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig prio-
ritering av kärnuppgifterna finns goda möjligheter för medborgarna att få
ut mer av varje skattekrona. Det krävs långsiktiga reformer för att åtgärda
systemfelen i den offentliga sektorn.
Det inomkommunala utjämningssystem som finns i dag har direkt skadliga
effekter för samhällsekonomin. Moderata samlingspartiet har i olika motio-
ner till riksdagen i flera år beskrivit hur tillväxtfientligt dagens
utjämnings-system är. Det inomkommunala utjämningssystemet  bör avskaffas
per den 1 januari 2002, och en utredning bör tillsättas med uppdrag att
presentera ett nytt bidragssystem för kommunsektorn.
Den moderata budgetpolitiken
De överordnade målen för Moderata samlingspartiets budgetalternativ är
följande:
· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen
att massarbetslösheten elimineras. Det förutsätter och leder till högre
till-växt och därmed bättre välståndsutveckling.
·
· Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och sub-
ventioner så att det blir möjligt att försörja sig på sina egna arbetsin-
komster och bygga upp ett eget sparande.
·
· Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg-
gande åtaganden genom en prioritering av kärnuppgifterna inom ramen för de
omfattande resurser som tas i anspråk av den offentliga sektorn.
·
Ett mål för finanspolitiken bör enligt motionärerna vara att uppnå balans i
de offentliga finanserna över konjunkturcykeln. Till skillnad från om målen
sätts till ett permanent offentligt överskott kan därmed tillväxten bli
högre, samtidigt som den offentliga skulden som andel av ekonomin krymper.
Det statsfinansiella målet bör därför formuleras som en minskning av
statsskul-den till en viss nivå.
Besparingar presenteras som uppgår till knappt 31 miljarder kronor 2000, 55
miljarder kronor 2001 och drygt 64 miljarder kronor 2002. Detta ger ett
utrymme för skattesänkningar som uppgår till drygt 35 miljarder kronor 2000
, knappt 66 miljarder kronor 2001 och drygt 89 miljarder kronor 2002. De
utgiftsminskningar motionärerna föreslår för de kommande tre budget-åren
leder till ett lägre statligt utgiftstak. Moderata samlingspartiet avvisar
dessutom budgeteringsmarginalen eftersom den påverkar budgetdisciplinen
negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifter behöver överskridas,
får regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av varför det ökade
resursbehovet uppstått samt förslag till åtgärder för att uppfylla det ur-
sprungligen fastställda taket för de statliga utgifterna.
Moderata samlingspartiet står bakom finansieringsprincipen. Det innebär att
kommunernas ekonomiska ställning inte skall förändras genom statliga beslut
. Kommunerna kompenseras fullt ut för minskat skatteunderlag och ökade
kostnader som följer av motionärernas förslag.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi15 (kd) konstateras att vårpropositionen är ytterligare en i
raden av ekonomisk-politiska propositioner som saknar konkreta förslag som
skulle kunna öka tillväxten i den svenska ekonomin och därmed antalet nya
jobb. Regeringens strategi är att om bara statsfinanserna är i balans och
kon-junkturen fortsätter att vara god, leder detta automatiskt till ökad
sysselsätt-ning.  Priset är att massarbetslösheten består, liksom
grundproblemet bakom arbetslösheten: de långsiktiga strukturella problemen
i svensk ekonomi.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikta på att öka sysselsättningen
så kraftfullt att välfärden kan tryggas för alla. Sex områden, som är
särskilt prioriterade i den ekonomiska politiken, pekas ut i motionen. Det
gäller långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre
företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare,
valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården,
omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat rättssamhälle. På
dessa områden är den socialde-mokratiska regeringens politik utpräglat
bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grunden i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda
villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen,
minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta uppnås genom en balanse-
rad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmeka-
nismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft.
Förslagen är bl.a. följande:
· Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom skattereduktion på 50 % för
de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet.
·
· Arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter på lönesummor upp till
900 000 kr per år och för egenföretagare på lönesummor upp till 250 000 kr
per år.
·
· En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrens-
villkor för jordbruksnäringen samt åkeri- och transportsektorn.
·
· Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1
procentenhet och från 2002 avvecklas den helt.
·
· Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas.
·
· Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år
och beskattas därefter som inkomst av kapital.
·
· Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
·
Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra
lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med en
33-procentig egenfinansiering. Förslaget kommer att skapa ett rakare rör
mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den
enskilde.
En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön
I Kristdemokraternas motion föreslås en rad åtgärder som gör att inkomstta-
gare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att
påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.
· Grund-avdraget i den kommunala beskattningen höjs i två steg, nästa år
med 8 400 kr och år 2001 med ytterligare 3 200 kr. Förslaget ger förut-
sättningar för en bättre fungerande lönebildning och förbättringar för
sommar- eller extraarbetande ungdomar.
·
· Avdragsrätten för pensionssparande höjs och en avdragsrätt för sparande
på individuella utbildningskonton införs.
·
· Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000
till 6 000 kr.
·
· Fastighetsskatten på bostadshus sänks i ett första steg till 1,4 %. Dess-
utom skall den endast beräknas på en tredjedel av markvärdet översti-gande
150 000 kr.
·
· Regeringens nya värnskatt avvisas.
·
En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har alltid haft en central ställning i Kristdemokraternas
politiska arbete och följande förändringar på familjeområdet föreslås:
· Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kr per dag till
120 kr per dag och kontaktdagarna återinförs.
·
· Ett förbättrat vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet (3 640 kr) per månad
och barn mellan ett och tre år införs. De 90 garantidagarna i för-
äldraförsäkringen kan därmed slopas.
·
· Avdragsrätt på maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta
barnomsorgskostnader för alla barn mellan ett och tre år införs.
·
· Barnbidraget behovsprövas genom att det generella barnbidraget sätts till
700 kr per barn och månad samtidigt som det särskilda bidraget i bo-
stadsbidraget höjs med 100 kr per månad och barn. De individuella in-
komstgränserna i bostadsbidraget avskaffas och ytnormen för den bo-
stadsbidragsgrundande ytan utökas med 10 kvadratmeter i respektive kategori
.
·
· Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) beräknas som genomsnittet av de
senaste två årens inkomster.
·
· Regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen avvisas
främst med anledning av att fördelningspolitiska missförhållan-den
förstärks  ytterligare.
·
Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt,
och i motionen föreslås bl.a. att hela inkomstprövningen av änkepensionen
slopas. Pensionstillskottet bör också höjas med 200 kr/månad från den
1 januari år 2000 och med ytterligare 110 kr per månad fr.o.m. år 2001.
Vidare skall inkomstprövningen av bostadstillägget inte innehålla
fritidsfas-tighet och omställningspensionen återställas till tolv månader.
Grund-avdrags-höjningen som föreslås omfattar även de flesta pensionärer.
Förslaget om höjd kompensationsgrad i bostadstillägget kan därmed avvisas.
Vården, omsorgen och skolan
Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting
kommer att få  4,2 miljarder kronor i ytterligare resurser de närmaste tre
åren jämfört med regeringens förslag. Motionärerna vill också förbättra
assistent-ersättningen och tandvårdsförsäkringen och avvisar regeringens
föreslagna försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel.
Ett återupprättat rättsväsende
Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom rättsvä-
sendet under senare år. I motionen föreslås att rättsväsendet tillförs
ytterliga-re medel nästa år. Bl.a. skall polisväsendet, den nationella
insatsstyrkan samt åklagar- och domstolsväsendet förstärkas. Även
kriminalvården, skattemyn-digheterna, tullen och kustbevakningen är i behov
av förstärkningar.
Kristdemokraterna anser att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget
med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens
finanser. Behovet av en snabb avbetalning av statsskulden och av en god
säkerhets-marginal för att klara en kommande konjunkturnedgång är stort.
Kristdemo-kraterna anser dess-utom att statsskulden bör betalas av i
snabbare takt än den som regeringen föreslår. Hela det belopp som över-
skottsmålen väntas in-bringa skall inte användas för att amortera på
statsskulden utan en del bör användas för att sänka inkomstskatterna år
2000 till år 2002. Amorteringar på statsskulden kan mer än väl klaras med
en något ökad utförsäljning av statligt hel- eller delägda bolag.
Kristdemokraterna föreslår att överskotts-målet fastställs till 1,5 % av
BNP för år 2002 och därmed för hela den kom-mande treårsperioden. I ett
medelfristigt perspektiv bör överskottsmålet vara 1,0 % över en
konjunkturcykel.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi16 (c) betonas att Centerpartiet medverkat till att den svenska
ekonomin nu är stark. Krisen i Asien och en svagare internationell konjunk-
tur har under det senaste året påverkat ekonomin och den svenska exporten
negativt. Det är en förklaring till att regeringen inte lyckas nå sitt mål
om en halvering av den öppna arbetslösheten. En annan är att regeringen
inte har presenterat några konkreta förslag för att öka den svenska
sysselsättningen.
Centerpartiet anser att det nu är dags att gå vidare med bl.a. skattesänk-
ningar och reformer av arbetsmarknaden för att öka sysselsättningen och
stärka den svenska välfärden. Företagande och kreativitet måste ges goda
möjligheter att blomstra. Dagens hinder för ett ökat företagande måste
rivas genom enklare regler och flexibilitet. Dessutom måste det skapas en
bättre regional balans. Företagande och sysselsättning måste frodas i hela
landet. Jämställdheten och jämlikheten bör ökas inom alla områden i
samhället.
Centerpartiets långsiktiga mål för den ekonomiska politiken är en miljö-
mässigt hållbar ekonomi. Statens finanser skall vara stabila och ge ett
över-skott över en konjunkturcykel. Genom de senaste årens sanering av
statsfi-nanserna har Sverige nu börjat amortera av på statsskulden. Det
ökar succes-sivt Sveriges trovärdighet och bidrar till att stabilisera
kronan och hålla rän-torna nere på dagens låga nivåer. Låg ränta är en
mycket viktig förutsättning för att enskilda och företag skall våga satsa
på framtiden.
Den 1 januari 1999 infördes euron i elva av EU:s medlemsländer. Center-
partiet har medverkat till beslutet att Sverige står utanför EMU. Enligt mo
-tionärerna kommer Centerpartiet att noga följa utvecklingen av valutaunio-
nen. Sveriges långsiktiga relationer till EMU får sedan värderas utifrån
vun-na erfarenheter. Svenska Riksbankens styrränta har under våren tidvis
varit lägre än Europeiska centralbankens (ECB:s) motsvarande styrränta. Det
visar att farhågorna om att Sveriges räntor skulle bli högre än i omvärlden
när riksdagen fattade beslut om att stå utanför EMU var felaktiga.
Enligt motionen är det nu mycket viktigt att riksdagen kraftfullare än vad
regeringen visat i vårpropositionen tar tag i de strukturella problem som
behöver lösas för att sysselsättningen och tillväxten i den svenska
ekonomin skall öka. Nedan presenteras några av de viktigaste åtgärderna som
måste vidtas.
Skattepolitik för rättvisa och tillväxt
Skattetrycket i den svenska ekonomin måste successivt sänkas under  inneva-
rande mandatperiod. De prioriterade områdena i skatteförändringsarbetet bör
vara tillväxt, miljö och socialt ansvar. Centerpartiets mål är att nå en
bred parlamentarisk uppgörelse om en långsiktig skattereform. De pågående
skatteöverläggningarna mellan partierna måste så snabbt som möjligt leda
fram till konkreta resultat och en tidsplan för reformens genomförande. All
-mänhet och beslutsfattare måste snabbt få besked. Nedan redovisas de
skatte-förändringar som enligt motionärerna bör genomföras år 2000:
· Inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare bör sänkas genom ett
höjt grundavdrag. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den
trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och
medelinkomsttagare omfattas av reformen. Centerpartiet ställer sig bakom
den tillfälliga sänkning av inkomstskatterna för låg- och medel-
inkomsttagare för 1999 och den förlängning till 2000 som regeringen fö-
reslår i vårpropositionen. Motionärerna avvisar dock regeringens förslag om
att den s.k. 200-kronan vid beskattning av förvärvsinkomster tillförs
kommunerna. Kommunerna bör i stället tillföras ytterligare medel ge-nom
ökat allmänt bidrag.
·
· Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft genom de höga
arbetsgivaravgifterna. Centerpartiet har under de senaste åren aktivt
medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna, främst till de mindre fö-
retagen. Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att successivt sänkas under
mandatperioden. Gränsen för lönesumman bör höjas till 2 miljoner kro-nor
och för egenföretagare till 300 000 kr den 1 januari 2000.  Därefter bör
sänkningen av procentsatsen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår
till minst 8 procentenheter. Reduktionen bör även omfatta egen-företagarnas
egenavgifter. Hittills har inte sänkningen av arbetsgivarav-gifterna fullt
ut kommit de företag till del som har betydande säsongsva-riationer. Det
beror på att skattelättnaden utgår på månadsbasis. Detta problem måste
lösas. Vidare är det angeläget att företagen i Norrlands inland även i
fortsättningen ges rätt till reducerade arbetsgivaravgifter.
·
· De särskatter som drabbar jordbruket måste tas bort redan år 2000. Dessa
skatter missgynnar kraftigt tillväxten, företagandet och sysselsätt-ningen
på landsbygden. Elskatten för jordbruksföretag bör slopas och skatten på
eldningsolja för jordbruksföretag bör sänkas till den nivå som gäller för
tillverkningsindustrin. Jordbruksföretagare bör kompenseras för den högre
dieselskatt de betalar i förhållande till kollegerna i konkur-rentländerna.
CO2-skatten på olja för växthusuppvärmning bör minskas. Dessutom bör en
satsning på forskning och utveckling inom området göras samtidigt som
exportbefrämjande åtgärder bör vidtas.
·
· En skatteväxling bör genomföras så att skatten på arbete sänks och så att
skatterna höjs på sådant som är skadligt för miljön. Bl.a. bör produk-
tionsskatten på el från kärnkraftverk höjas med 1 öre per kWh från år 2000.
Därefter bör den höjas årligen. Skattebefrielsen på biodrivmedel måste
gälla enligt tidigare utfästelser, dvs. elva år. Fastighetsskatten på äldre
vattenkraftverk återinförs och en miljöskatt på flyg införs med ett belopp
per passagerare och resa.
·
· Förmögenhetsskatten bör i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystem-
et. Förslag bör snabbt läggas fram för hur lättnader i fastighetsskatten
kan införas för dem som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden, t.ex.
fastboende i attraktiva skärgårds- och andra fritidshustäta områden. Det
tillfälliga s.k. ROT-avdraget bör permanentas kopplat till en scha-
blonintäkt.
·
· Dubbelbeskattningen och den särskilda löneskatten på avsättning till
anställdas vinstandelsstiftelser för avskaffas. Beskattningen av fåmans-
företagen och kommanditbolag bör lindras. Ett skatteavdrag för licensie-
rade yrkesfiskare bör införas. Dessutom bör regeringen tillsätta en ut-
redning för att lägga fram förslag på hur reavinstbeskattningen skall ut-
formas fr.o.m. 2001.
·
· Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. En
50-procentig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet, ett
s.k. RUT-avdrag, bör införas.
·
För Centerpartiet är också skola, utbildning och kompetensutveckling intimt
sammanknippade med tillväxt. Skolan måste utvecklas. I samband med att
statsbidragen till kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning om
hur skolans resurser används. Vidare bör kunskapslyftet vidareutvecklas
genom att en generell utbildningsgaranti byggd på a-kassan införs, där alla
i arbetslivet får rätt att komplettera tidigare utbildning upp till
gymnasiekom-petens. Det  behövs ett centralt budgetgrepp kring fortbildning
och kompe-tensutveckling. En ny indelning av utgiftsområdena 14, 15 och 16
bör över-vägas. Resurserna till forskning och forskarutbildning bör höjas
och ett nytt studiemedelssystem införas som bl.a. bygger på principen om
lika delar bidrag och lån. Dessutom bör särskilda s.k. kompetenskonton
skapas för att komplettera studiefinansieringssystemet.
Arbetsmarknadspolitiken måste, enligt motionärerna, förändras i grunden och
trenden mot en decentralisering måste förstärkas. T.ex. måste regelverket
luckras upp och länsarbetsnämnderna få större befogenheter att utforma den
regionala arbetsmarknadspolitiken.
För att öka tillväxten och förbereda Sverige för steget in i 2000-talets
kun-skapssamhälle bör staten medverka till att skapa en digital
allemansrätt - dvs. se till att den nya informationstekniken blir
tillgänglig för alla. Det bör bl.a. ske genom att staten ser till att det
kommer till stånd ett kunskapslyft inom IT och att det görs en översyn av
lagar och regler så att en ökad an-vändning av IT främjas i stället för att
förhindras. Staten bör också ta ett ansvar för att bygga ett finmaskigt
optiskt fibernät, där alla hushåll och före-tag i landet ansluts till
knutpunkter.
Enligt motionen bör ett nytt välfärdssystem införas som utgår från grund-
trygghetstanken och där systemen för arbetslöshet och sjukdom samordnas.
Centerpartiet avvisar regeringens höjning av högkostnadsskyddet. Pen-
sionstillskottet bör höjas och ett system av checkar för hemservice för pen
-sionärer bör införas.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi17 (fp) anförs att den ekonomiska politikens avgörande problem,
arbetslösheten, är något som går långt utöver det ekonomiska. Eget jobb
betyder egen inkomst och det ger egen makt. Att vara beroende av bidrag
innebär att man i sin egen vardag är beroende av andras regler. Den som är
arbetslös är inte fri. Att knäcka massarbetslösheten är därför en av de
vikti-gaste frihetsreformerna. För att lyckas med det krävs en rad
systemföränd-ringar. De välståndsbildande krafterna måste vårdas. Fler jobb
och ökad tillväxt ger större välstånd. Tillväxt ger Sverige bättre
förutsättningar för att genomföra angelägna satsningar. Det som skall
fördelas måste först skapas. Motionärerna anser att det visar vägen till en
värdigare vård, och hur vi får mer valuta för skattepengarna i kommuner och
landsting.
Det krävs en väsentligt annorlunda politik än den som majoriteten nu står
för för att få fart på ekonomin. Huvuddelen av den nödvändiga expansionen
måste ske i näringslivet. Det är villkoren för tillväxt i näringslivet som
är nyckeln till en högre ekonomisk tillväxt och en lägre arbetslöshet.
Motionä-rerna föreslår därför en rad reformer inom skatte-,
socialförsäkrings- och arbetsmarknadsområdet. Dessutom föreslås bl.a.
förbättringar och förenk-lingar för företagandet, avregleringar av produkt-
och konsumentmarknader-na, åtgärder för att öka och förbättra den
livsviktiga utbildningen och kom-petensutvecklingen i samhället samt en
rationell energipolitik. Vidare måste Sverige så snabbt som möjligt införa
euron. Priset för att stå utanför EMU är högt i form av bl.a. företagsflykt
, valutaoro, högre priser, högre räntor, högre transaktionskostnader och
färre nya jobb. En folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder
som ordförande i EU, dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på
ett svenskt medlemskap senast den 1 januari 2002.
De strukturåtgärder som föreslås gör att Sverige kan ta sig upp på en högre
tillväxtbana. Det behövs en BNP-tillväxt på 3,5-4 % per år för att
välståndet skall öka och Sverige skall kunna återhämta de senaste 30 årens
kraftiga fall i OECD:s statistik över ländernas BNP per capita rensat för
skillnader i lev-nadsomkostnader. År 1970 låg Sverige högre än något EU-
land. I dag är det enbart Grekland, Spanien och Portugal som ligger på en
klart lägre nivå än Sverige. Med den beskrivna omläggningen av den
ekonomiska politiken kan även sysselsättningsmålet om en
sysselsättningsgrad på 80 % år 2004 nås. Motionens förslag på olika områden
innebär också att statsfinanserna blir mindre konjunkturkänsliga. Det gör
att samhället blir bättre rustat för sämre tider och tryggheten och
friheten för medborgarna ökar. Enligt motionärerna innebär deras
budgetalternativ att utgifts- och skattekvoten i den offentliga sektorn år
2000 ligger drygt en procentenhet lägre än vad regeringen räknar med.
Kvoterna fortsätter sedan att sjunka i en snabbare takt än vad regering-en
kalkylerar med i vårpropositionen. För att hålla de offentliga finanserna
stabila bör det offentliga sparandet uppgå till 2 % av BNP i genomsnitt
över en konjunkturcykel.
De reformer och strukturförändringar som föreslås för att öka tillväxten
och sysselsättningen i ekonomin är bl.a. följande:
· Skattereformen - det måste löna sig att arbeta. En reform med in-
riktning på sänkt skatt på arbete och risksparande bör genomföras. Re-
formen bör vid god tillväxt genomföras under mandatperioden och är fi-
nansierad genom besparingar och ekonomisk tillväxt. De delar som be-tyder
mest för tillväxten bör genomföras först och finansieras genom be-sparingar
. Takten i genomförandet av övriga delar blir beroende av statsfinansernas
utveckling. Principerna för 1990/91 års skattereform om "hälften kvar" och
att de flesta enbart skall betala kommunalskatt bör återupprättas. Ett
förvärvsavdrag på kommunalskatten bör införas som successivt ökar i värde
de närmaste åren. Håller regeringens prognoser över den ekonomiska
utvecklingen, kommer avdraget redan år 2002 att fullt ut motsvara avgiften
till pensionssystemet. Introduktionen av detta avdrag löser frågan om
avgiftsväxling i det nya pensionssystemet och anvisar en metod för
fortsatta inkomstskattesänkningar. Utrymmet be-räknas uppgå till sammanlagt
14 miljarder kronor det första året, år 2000. Det motsvarar ca 5,5 % av
inkomsten mot kommunalskatten. Om kalkylerna för den offentliga sektorns
överskott slår in skulle avdraget år 2002 vara 12,5 %. Vidare bör den s.k.
extra värnskatten avskaffas och dubbelskatten på aktier och aktieandelar
tas bort. Dessutom bör när ut-rymme finns ytterligare sänkningar av
kapitalskatterna genomföras, framför allt genom minskad reavinstbeskattning
. För att underlätta framväxten av nya jobb främst i den växande
tjänstesektorn bör arbets-givaravgifterna i privat tjänstesektor sänkas med
5 procentenheter. Dessutom bör en kraftig skattereduktion på s.k.
hushållsnära tjänster in-föras. Reduktionen bör motsvara 50 % av den totala
arbetskostnaden och uppgå till maximalt 25 000 kr per hushåll.
Avdragsrätten till pen-sionsparande bör breddas kraftigt genom att
personliga s.k. kompetens-konton införs. Vidare bör en avtrappning av
förmögenhetsskatten ske för att helt avskaffas mot slutet av mandatperioden
. En viktig del av skattereformen är att minska barnfamiljernas
marginaleffekter. Det bör göras genom att bostadsbidragen minskas samtidigt
som barnbidragen höjs.
·
· Socialförsäkringsreform. Det måste införas raka rör mellan avgifter,
premier och förmåner. De nuvarande socialförsäkringarna bör göras till tre
självständiga försäkringar - en för sjukdom, en för arbetslöshet och en för
ålderspension (det nya pensionssystemet). Arbetslöshetsförsäk-ringen görs
obligatorisk och förslagsvis en fjärdedel av premien betalas av den
försäkrade samtidigt som skatten sänks i motsvarande omfatt-ning. Statens
utgifter för försäkringarna efter reformen bör endast vara de
fördelningspolitiska inslagen i försäkringarna plus tre fjärdedelar av
kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen.
·
· Förenklat företagande. För att uppmuntra företagande bör bl.a. en
förenklad och enhetlig företagsregistrering införas. Alla som vill bör få F
-skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör slopas. Fö-
retagardeklarationen och reglerna för skattekontot bör förenklas. Skatte-
tillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas och ett
system med servicecheckar bör införas.
·
· Arbetsmarknaden och lönebildningen. Arbetsmarknadens funktions-sätt måste
förbättras. I ett första steg bör beslutas om en återgång till de regler i
LAS och MBL som den borgerliga regeringen införde. Dess-utom bör ett arbete
med att bygga upp en ny lagstiftning för arbetsmark-naden påbörjas. När det
gäller lönebildningen bör lagarna och regelver-ken behandla de olika
parterna likvärdigt. Det innebär t.ex. att fackets tolkningsföreträde bör
ersättas av medel för konfliktlösning inbakade i kollektivavtalen. Vidare
bör arbetslöshetskassorna få ett större ansvar för finansieringen av
arbetslösheten för att stärka sambandet mellan allt-för höga löner och ökad
arbetslöshet. Medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom olika
verksamhetsområden beroende på löneläge och arbetslöshetsnivå.
·
· Rent spel på marknaden. Många statliga och kommunala bolag bör säljas.
Ofta konkurrerar de kommunala bolagen ut små privata tjänstefö-retag. De
offentliga monopolen bör brytas. T.ex. bör vård och omsorg i större
utsträckning kunna läggas ut på entreprenad. Etableringshinder för
småföretagare som t.ex. sotningsmonopolet, apoteksmonopolet och kommuners
rätt att stoppa lågprisbutiker bör avvecklas. De selektiva fö-retagsstöden
bör också tas bort.
·
· Det måste löna sig att vara hederlig. Vid sidan om ändrade regler i
skatte- och bidragssystemen bör myndigheter som skattemyndigheten och
försäkringskassorna få mer resurser för att stoppa missbruk och motverka
fusk så att hederlighet uppmuntras.
·
En annan viktig del i Folkpartiet liberalernas tillväxt- och
välfärdspolitik är skolan och utbildningen. Skolan är i starkt behov av en
ny kurs. T.ex. bör en tioårig grundskola införas och lärarnas status måste
höjas genom lärarlegiti-mation, höjda löner och fler karriärmöjligheter.
Utvärderingen av kvalitet och resultat bör utvidgas och ett från Skolverket
fristående kvalitetsinstitut bör skapas. Anslagen till forskningen bör öka
och dagens studiesystem måste reformeras, med målet om 50 % i bidrag och 50
% i lån vid eftergymnasiala studier. Dessutom bör barntillägget i det s.k.
svux och svuxa i studiestödet återinföras.
Krisen inom skolan och vården är också kommunernas kris. Till viss del
handlar det om resurser men till stor del beror det på det sätt på vilket
verk-samheterna leds och styrs. Den kommunala verksamheten måste förändras,
enligt motionärerna. T.ex. måste den offentliga upphandlingen tillämpas
konsekvent. Verksamheterna måste också koncentreras till kärnverksamhe-
terna. Genom denna typ av åtgärder kan de kommunala budgetarna räcka till
väsentliga förbättringar av kvalitet och omfattning inom skolan och vården.
Motionärerna motsätter sig regeringens förslag till maxtaxa inom barnom-
sorgen. Dessutom säger motionärerna nej till förslaget att häva det kommu-
nala skattestoppet år 2000.

Utskottet

1 Den ekonomiska politiken
1.1 Den internationella ekonomiska utvecklingen
1.1.1 Lägre tillväxt i världsekonomin
Trots en relativt hög tillväxt i både Förenta staterna och Europa nära nog
halverades tillväxten i världsekonomin i fjol på grund av de ekonomiska
kriserna i Asien, Ryssland och delar av Latinamerika. Den globala
tillväxten sjönk från drygt 4 % år 1997 till omkring 2,4 % år 1998. I OECD-
området gick BNP-tillväxten ned med 0,5 procentenheter till 2,3 % medan BNP
i Asien sammantaget föll med omkring 4 %. I de mest drabbade länderna i
Asien -  Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Sydkorea och Thailand - sjönk
BNP med sammantaget drygt 8 %.
Den internationella konjunkturen fortsätter att vara svag under större
delen av 1999 och tillväxttakten i världsekonomin går ned en bit till. Den
bedömningen gör regeringen i vårpropositionen. I EU- och det s.k.
euroområdet (de länder som infört euron) blir avmattningen extra tydlig.

Tabell 1. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export
Den försvagning av industrikonjunkturen som påbörjades 1998 drar ned
genomsnittstillväxten i EU under 1999 med nästan 1 procentenhet, från 2,8 %
i fjol till 1,9 %, enligt regeringens bedömning. Skillnaden mellan EU-
länderna är dock relativt stor. I Förenta staterna dämpas fjolårets starka
kon-junktur av en svagare tillväxt i investeringarna och den privata
konsumtio-nen.
Avmattningen i världsekonomin blir emellertid relativt kortvarig, enligt
regeringens bedömning. Mot slutet av 1999 börjar tillväxten i EU att stiga
i takt med att den inhemska efterfrågan ökar till följd av bl.a. den starka
fram-tidstron hos hushållen, stigande inkomster och en låg räntenivå. Även
i de krisdrabbade asiatiska länderna väntas en försiktig återhämtning under
slutet av året. Sammantaget väntas tillväxten i världsekonomin stiga till
drygt 3 % år 2000 och ytterligare något under 2001 och 2002. I OECD-området
blir uppgången mer begränsad, bl.a. på grund av en fortsatt dämpning av den
ekonomiska aktiviteten i Förenta staterna under 2000.
1.1.2 Utvecklingen i Förenta staterna
Ekonomin i Förenta staterna fortsätter att utvecklas starkt. I fjol steg
BNP med 3,9 %, trots den svagare internationella tillväxten. Arbetslösheten
föll ytterligare medan inflationen begränsades till endast 1,6 %. De
offentliga finanserna gav ett överskott på omkring 1,5 % av BNP, vilket
bortsett från 1997 är det första överskottsåret sedan slutet av 1970-talet.
Tudelningen och de växande obalanserna i den amerikanska ekonomin blir
emellertid allt tydligare. Investeringarna har ökat kraftigt de senaste
åren bl.a. på grund av den expansiva IT-utvecklingen. På samma sätt har den
privata konsumtionen stigit markant till följd av den stigande
sysselsättning-en, ökade inkomster, minskat sparande i hushållssektorn och
en kraftig upp-gång i aktiekurserna. Däremot har den höga aktiviteten i den
inhemska eko-nomin, i kombination med den svaga utvecklingen i Asien och
Latinamerika och den stigande dollarkursen, gett ett växande underskott i
Förenta staternas samlade affärer med utlandet. Underskottet i
bytesbalansen steg under 1998 till 2,7 % av BNP,  vilket är det högsta
talet sedan dollarkursen steg kraftigt vid mitten av 1980-talet. Exporten
gav i fjol ett negativt bidrag till tillväxten på netto drygt 1,5 % av BNP.
Regeringen gör bedömningen att det mesta talar för att den höga ameri-
kanska tillväxten avtar under de kommande åren. Investeringarna dämpas av
den svaga vinstutvecklingen i spåret av den försämrade exporten och den
internationella prispressen på varor och tjänster. Hushållens konsumtion
mattas bl.a. genom att sparandet stiger. BNP väntas gå upp med 3 % i år och
med 2,2 % år 2000.
1.1.3 Utvecklingen i Japan och övriga Asien
Den japanska ekonomin har under det senaste året uppvisat klara
deflationis-tiska tendenser. Produktionen och efterfrågan faller, trots
omfattande stimu-lansåtgärder via både finans- och penningpolitiken.
Arbetslösheten är hög med japanska mått mätt och vinsterna och inkomsterna
utvecklas ogynnsamt. Pro-blemen i finanssektorn har dessutom lett till en
viss kreditåtstramning genom att de mindre och medelstora företagen har
svårt att finansiera sin verksamhet. Samtidigt har den svaga konjunkturen i
de asiatiska grannländerna slagit hårt mot den japanska exportindustrin.

Tabell 2. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet

Som framgår av tabell 2 föll Japans BNP i fjol med nära 3 %. Regeringen
räknar i vårpropositionen med att en mycket försiktig återhämtning påbörjas
mot slutet av året, men sammantaget väntas BNP falla även under 1999.
Produktionen och investeringarna i näringslivet fortsätter att minska och
exportsektorn kommer att pressas av en svagare efterfrågan i t.ex. Europa
och apprecieringen av den japanska yenen under hösten i fjol. Under år 2000
stiger BNP med 0,5 % för att gå upp med 0,8 respektive 1,1 % år 2001 och
2002, enligt regeringens bedömning. En mer markerad återhämtning förut-
sätter att företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utveck-
lingen avsevärt förbättras. En viss uppgång i förtroendet kan spåras i den
senaste tidens relativt kraftiga uppgång i aktiekurserna.
De senaste månaderna har tecknen på en återhämtning i de mest drabbade
asiatiska ekonomierna blivit alltfler. Turbulensen på de asiatiska
finansmark-naderna har avtagit. Ländernas valutor har stärkts och räntorna
har sjunkit. Den allra senaste tiden har också börskurserna stigit kraftigt
efter de senaste årens stora fall. Tydligast märks förbättringen i Sydkorea
och Thailand, dvs. de länder som kommit längst med reformeringen av finans-
och företags-sektorn. Sammantagna väntas BNP i Filippinerna, Indonesien,
Malaysia, Sydkorea och Thailand stiga med 0,2 % i år efter en nedgång i
fjol på drygt 8 %. Nästa år bedöms uppgången bli närmare 5 %, enligt
regeringens pro-gnoser.
1.1.4 Utvecklingen i EU och Norden
I likhet med i Förenta staterna är tudelningen tydlig även i EU. Under
senhösten 1998 försvagades den europeiska industrikonjunkturen märkbart.
Företagens framtidstro rasade snabbt, orderingången försämrades och
produktionen avtog till följd av finansoron och den svagare internationella
utvecklingen. Dessutom avtog investeringarna i näringslivet när
förväntningarna om framtida vinster minskade och när det internationella
trycket nedåt på priserna tilltog. Som framgår av diagram 1 har däremot
hushållens framtidstro fortsatt att stiga mot historiskt höga nivåer i
flertalet länder, trots konjunkturavmattningen. Förkla-ringarna är bl.a.
att hushållens inkomster ökat relativt starkt samtidigt som läget på den
europeiska arbetsmarknaden förbättrats något det senaste året.
Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet 1

1Skillnaden mellan andelen positiva och  negativa.
Källa: Finansdepartementet
EU är också tudelad i den meningen att konjunkturskillnaden mellan länder-
na varit relativt stor under det senaste halvåret. Speciellt tydlig har
avmatt-ningen varit i Tyskland och Italien medan aktiviteten i länder som
Finland, Irland, Portugal och Spanien fortsatt att öka starkt. I t.ex.
Frankrike, Neder-länderna och Belgien har exporten mattats av väsentligt,
men nedgången har i stor utsträckning kompenserats av en starkt stigande
privat konsumtion.
Efter en uppgång i fjol på 2,8 % räknar regeringen med att BNP-tillväxten i
EU i år stannar vid 1,9 % för att stiga till 2,4 % år 2000. Skillnaden
mellan länderna väntas dock bli relativt stor även i fortsättningen. I
Tyskland väntas tillväxttakten sjunka till 1,5 % i år, medan den i t.ex.
Frankrike, Nederlän-derna och Belgien bedöms bli högre, mellan 2 och 2,5 %.
I Finland, Irland och Portugal kommer tillväxten att överstiga 3 %, enligt
regeringens bedöm-ning.
Regeringen räknar  med att EU-konjunkturen börjar stiga på nytt mot slutet
av 1999, när det senaste årets räntesänkningar, eurons försvagning mot dol-
larn och en stigande internationell tillväxt börjar få effekt på
efterfrågan och på produktionen. Den privata konsumtionen ökar till följd
av hushållens starka framtidstro och en milt expansiv inriktning av
finanspolitiken i EU.
Danmark, Norge och Storbritannien är vid sidan av Tyskland några av de
vikti-gaste marknaderna för svensk export. På alla dessa marknader kommer
tillväx-ten under de närmaste åren att bli lägre än t.ex. det förväntade
genomsnittet för  EU. Efter sex goda år mattas nu konjunkturen i
Storbritannien rätt rejält på grund av den svagare internationella
efterfrågan och de senaste årens förstärk-ning av pundet. En stram brittisk
penning- och finanspolitik har också bidragit till att försvaga den
inhemska efterfrågan. Regeringen gör bedömningen att BNP-tillväxten i
Storbritannien i år sjunker till 0,6 % för att stiga till 1,7 % år 2000.
Diagram 2. Arbetslösheten i EU, Norden och OECD 1

1 Utfall 1997-1998. Regeringens prognoser 1998-2002.
Källa: Finansdepartementet
På samma sätt har en finanspolitisk åtstramning förstärkt avmattningen i
våra grannländer Danmark och Norge. Den norska industrin drabbades även
hårt av nedgången i oljepriset under 1998. Till följd av bl.a.
oljeprisfallet försva-gades även den norska kronan. För att stärka
kronkursen höjdes räntorna kraftigt, vilket ytterligare bidrog till att
dämpa aktiviteten i ekonomin. Under de senaste månaderna har dock
oljepriset stigit en del samtidigt som kronan stärkts och Norges bank har
sänkt styrräntorna något. Tillväxttakten i Dan-mark och Norge väntas sjunka
till 1,7 respektive 0,6 % i år. Nästa år bedöms den öka endast marginellt
till 1,9 respektive 0,9 %.
Detta innebär att Norden (inklusive Finland och Sverige) under de när-maste
åren kommer att växa långsammare än genomsnittet i EU, efter att under de
senaste fem till sex åren ha varit en av de främsta tillväxtregionerna i
Europa.
Trots avmattningen i EU-konjunkturen gör regeringen bedömningen att
arbetslösheten går ned något under perioden, bl.a. på grund av offentliga
sysselsättningsprogram i Tyskland och Frankrike. Nedgången är dock inte
speciellt kraftig.  Under 2002 väntas genomsnittet för EU ligga på en
arbets-löshet på 9,9 %. Det är endast 0,6 procentenheter lägre än siffran
för 1998. Arbetslösheten och bristen på nya jobb kommer även under de
närmaste åren att vara EU:s stora ekonomiska och politiska problem.
1.1.5 Utvecklingen i Ryssland och Östersjöområdet (exklusive EU)
Förra årets finanskris slog hårt mot den ryska ekonomin. Kursen på den
ryska rubeln har försvagats kraftigt och inflationen har tidvis stigit till
tresiff-riga belopp. Inkomsterna sjunker och produktionen faller. I fjol
gick BNP ned med omkring 5 % och regeringen räknar med att den faller med
ytterli-gare 5 % i år och med 1 % år 2000.
Den ryska krisen har också till en del smittat av sig på länderna i
Baltikum genom att konjunkturen i Estland, Lettland och Litauen försämrades
mot slutet av 1998. Även i Polen, som varit en av de snabbast växande
ekonomi-erna i området under senare år, har tillväxten dämpats på grund av
nedgång-en i Ryssland och avmattningen internationellt. Den svagare
utvecklingen i bl.a. EU i år gör att den polska konjunkturen fortsätter att
vara relativt svag under 1999.
1.1.6 Osäkerheter i den internationella bedömningen
Sammantaget räknar regeringen med att avmattningen i den internationella
ekonomin är tillfällig och att tillväxten i  EU, Sydostasien och Japan
börjar öka mot slutet av 1999. De senaste två årens mycket oroliga
utveckling i världsekonomin innebär emellertid att prognosen är behäftad
med osäkerhet. Utvecklingen kan bli både sämre och bättre än den bedömning
som skisseras ovan. De främsta riskerna och möjligheterna är:
Riskerna
· Ny oro på finansmarknaderna. Tillståndet på de internationella finans-
marknaderna har stabiliserats under de senaste månaderna. De värst drabbade
ländernas valutor har stärkts och räntorna har sjunkit. Dess-utom har
börskurserna återhämtat en del av de senaste årens nedgång. En ny turbulens
skulle kunna leda till en fortsatt dämpad efterfrågan och ytterligare
internationell press på priserna. En finansoro skulle t.ex. kunna utlösas
om Kina bestämmer sig för att devalvera sin valu-ta.
·
· Försenad återhämtning i Japan. Bristen på optimism och förtroende för den
ekonomiska utvecklingen hos japanska hushåll och företag  kan göra att
stagnationen i den japanska ekonomin förlängs, vilket bl.a. kommer att
försvåra återhämtningen i övriga Asien.
·
· Svagare utveckling i Förenta staterna. Ett stort fall i de enligt många
be-dömare högt uppdrivna kurserna på de amerikanska aktiebörserna skulle
sannolikt leda till en större och bredare avmattning i den ameri-kanska
konjunkturen.
·
· Svagare inhemsk efterfrågan i EU. Den starka framtidstron bland euro-
peiska hushåll kan försvagas i takt med att industrikonjunkturen för-sämras
.
·
Möjligheterna
· De senaste månadernas förbättring av situationen på finansmarknaderna kan
vara ett tecken på att företagens och hushållens förtroende för den
ekonomiska utvecklingen stiger och att återhämtningen blir starkare än vad
regeringen räknar med i vårpropositionen.
·
· Fortsatt stark utveckling i Förenta staterna. Det ekonomiska utfallet un-
der inledningen av 1999 tyder på att aktiviteten i den amerikanska ekonomin
fortsätter att vara hög. En fortsatt stark tillväxt i Förenta staterna
innebär en ökad draghjälp för den övriga världsekonomin.
·
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1.2.1 Den svenska konjunkturen åren 1999 och 2000 och utsikterna fram till
år 2002
Trots den snabba försämringen i industrikonjunkturen både internationellt
och i Sverige under andra halvan av 1998 steg Sveriges BNP i fjol med 2,9 %
, vilket är en hög siffra i ett historiskt perspektiv. De senaste 20 åren,
mellan 1978 och 1998, har BNP i genomsnitt ökat med 1,7 % per år. Till
skillnad från tidigare under 1990-talet var det en hög inhemsk efterfrågan
som drev upp tillväxten under 1998. Investeringarna ökade med knappt 11 %
och den privata konsumtionen steg med 2,6 %. För första gången sedan 1993
ökade också den statliga och kommunala konsumtionen. Sammantaget steg den
offentliga konsumtionen med 1,9 %.
Trots den internationella avmattningen steg exporten mer än förväntat. Den
minskade exporten till länderna i Asien och Latinamerika kompensera-des av
ökad försäljning till EU och Förenta staterna. En kraftig uppgång i
importen innebar emellertid att nettot av utrikeshandeln i fjol gav ett
negativt bidrag till BNP-tillväxten, något som inte inträffat tidigare
under 1990-talet.
Läget på arbetsmarknaden förbättrades betydligt under 1998. Sysselsätt-
ningen steg med 1,5 procentenheter. Det är mer än vad regeringen räknade
med i budgetpropositionen för 1999 och en mycket hög siffra historiskt sett
. Det är framför allt inom den privata tjänstesektorn, men också inom de
kommunala verksamheterna, som sysselsättningen ökat. Sysselsättningen har
också fortsatt att öka i en överraskande snabb takt under inledningen av
1999. Den öppna arbetslösheten sjönk med 1,5 procentenheter, från 8 % 1997
till 6,5 % 1998.
Den internationella avmattningen och försämrade utsikter för svensk export
och svensk exportindustri gör att tillväxten i år sjunker till 2,2 %,
enligt regeringens be-dömning. Sysselsättningen väntas fortsätta stiga men
ökningstakten minskar under senare delen av 1999 när den svagare
konjunkturen med viss eftersläpning dämpar företagens
anställningsbenägenhet.
Tabell 3. Bidrag till BNP-tillväxten

Som framgår av tabell 3 kommer den inhemska efterfrågan att vara den
främsta tillväxtmotorn i svensk ekonomi även under de kommande åren.
Hushållens höga förväntningar på den ekonomiska framtiden, en stigande
sysselsättning, en god inkomstutveckling och stark förmögenhetsställning i
hushållssektorn gör att den privata konsumtionen fortsätter att stiga. Till
-växten i bruttoinvesteringarna dämpas däremot av försvagningen i industri-
konjunkturen. I branscher som har en  stark koppling till den inhemska
efter-frågan väntas dock investeringarna fortsätta att öka. Under 1998
byggdes lagren upp i en relativt hög omfattning. I år finns därför ett
stort behov inom framför allt industrin av att avveckla och sälja från
lager, vilket bedöms ge ett relativt stort negativt bidrag till årets
tillväxt. Trots en svagare export väntas utrikeshandeln bidra till årets
tillväxt med 0,5 %, främst tack vare en kraftig dämpning av importen.
Inställningen till konjunkturutvecklingen är lika tudelad i Sverige som i
övriga Europa och i Förenta staterna, vilket belyses i diagram 3. Svenska
hushåll är relativt optimistiska om den ekonomiska framtiden medan
företagen är pessimis-tiska. Hushållen har till följd av bl.a. den högre
sysselsättningen och en god inkomstutveckling hållit optimismen uppe på en
hög nivå, bortsett från viss nedgång i slutet av förra året. Företagens
optimism under 1997 och första halvan av 1998 har under det senaste dryga
halvåret förbytts i pessimism på grund av den ökade internationella
priskonkurrensen och den svagare efterfrågan på bl.a. industrivaror.


Diagram 3. Hushållens och företagens framtidstro i Sverige 1

1 Skillnaden mellan andelen positiva och negativa.
Källa: Statistiska centralbyrån
1.2.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal
Regeringens prognos bygger på den information som fanns tillgänglig t.o.m.
den 7 april 1999. Bedömningarna baseras på underlag från Statistiska cen-
tralbyrån (SCB), OECD, IMF och den prognos som Konjunkturinstitutet (KI)
publicerade den 24 mars 1999. En viktig förutsättning i prognosen är att
regeringen antar att löneglidningen nästa år endast ökar med 0,5 % och att
löneökningarna för 2001 och 2002 begränsas till 3 %. Utskottet vill under-
stryka att bedömningarna för 2001 och 2002 är en kalkyl där tillväxten be-
stämts utifrån den långsiktiga tillväxttakten i svensk ekonomi på ungefär 2
%. Eftersom regeringen bedömer att det under dessa år finns lediga resur-
ser i ekonomin antas att BNP under 2001 och 2002 kan växa med ytterligare 0
,5 %, dvs. 2,5 % per år, utan att inflationen stiger och lönerna ökar. Det
förutsätter i sin tur att lönebildningen fungerar väl samt att det inte
uppstår några allvarliga brister på arbetskraft på arbetsmarknaden.
I tabellerna 4 och 5 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i rege
-ringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste
förutsättning-arna  samt de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar som
regeringen gjorde i budgetpropositionen:
På grund av den svagare konjunkturen har regeringen, jämfört med budgetpro-
positionen, skrivit ned tillväxten i OECD-området under 1999 och 2000 med 0
,3-0,4 % per år. Lägre efterfrågan och ökad internationell konkurrens gör
också att den internationella inflationen antas bli 0,5 procentenheter
lägre varje år under perioden 1999-2001. I genomsnitt bedöms inflationen i
de viktigaste 16 OECD-länderna uppgå till ungefär 1,5 % per år under de
närmaste åren.


Tabell 4. Prognosförutsättningar 1999-2002

· Små prisökningar och den lägre tillväxten innebär vidare att både de
svenska och internationella räntorna blir lägre än vad som tidigare anta-
gits. Regeringen räknar dock med att räntorna börjar stiga i takt med att
konjunkturen i såväl Sverige som i omvärlden stärks mot slutet av 1999.
Ränteuppgången väntas dock bli begränsad till följd av den låga infla-
tionen.
·
· Den kraftiga försvagningen av kronan i höstas gör att regeringen kalky-
lerar med en något svagare krona under 1999 och till viss del även under år
2000. I takt med att tillväxten ökar stiger kronans värde för att ligga på
ett s.k. TCW-index på 118 som genomsnitt under 2002. Mot euron väntas
kronan stiga till en kurs på 8,80 i slutet av 1999 och till 8,70 på
ytterligare något eller några års sikt.
·
· Den svenska inflationen fortsätter att vara mycket låg. Under 1999 och
2000 bedöms KPI stiga med 0,5 respektive 0,9 % (räknat som skillnaden
december till december respektive år). Det är lägre än Riksbankens offi-
ciella inflationsmål.
·
· Regeringen antar att hushållens sparkvot stiger relativt kraftigt under
2001 och 2002. En anledning är att den del av överskottet i de offentliga
finanserna som beräkningstekniskt förs över till hushållen under dessa år
förväntas öka sparandet på bekostnad av en ökad privat konsumtion.
·
Prognosen för den öppna arbetslösheten har justerats upp kraftigt jämfört
be-dömningen i budgetpropositionen. I höstas visade kalkylerna att den
öppna arbetslösheten skulle gå ned till 4,4 % i genomsnitt under 2000 och 4
% under 2001. Nu bedöms den öppna arbetslösheten bli 5,4 % 2000 och 5,1 %
2001. Revi-deringen beror bl.a. på att sysselsättningen till följd av den
svagare internatio-nella utvecklingen inte väntas stiga lika mycket som
enligt prognosen i budget-propositionen.

Tabell 5. Nyckeltal 1999-2002

1.2.3 Försörjningsbalansen
Under förutsättning att de internationella finansmarknaderna är stabila och
att en återhämtning i världsekonomin tar fart mot slutet av 1999 växer den
svenska ekonomin med i genomsnitt närmare 2,5 % per år under de närmaste
åren, enligt regeringens bedömning. I ett historiskt perspektiv är det en
rela-tivt god tillväxt. I år blir BNP-tillväxten några tiondelar lägre till
följd av det senaste årets avmattning i den internationella
industrikonjunkturen. Rege-ringen räknar i vårpropositionen med att
Sveriges under 1999 och 2000 växer något snabbare än det förväntade
genomsnittet i både OECD och EU. Den svenska tillväxten väntas också ligga
över den genomsnittliga tillväxten i våra grannländer i Norden. Som
redovisats ovan kommer tillväxten i både Norge och Danmark att sjunka
ganska kraftigt under de närmaste åren, efter en lång period av stark
tillväxt och hög inhemsk efterfrågan. Den finländska tillväxten väntas
däremot vara fortsatt hög under de närmaste åren och rege-ringen kalkylerar
med att Finlands årliga BNP-ökning kommer att ligga drygt 0,5
procentenheter över den svenska under hela perioden fram till  2002.
De olika delarna i försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringen på
följande sätt (se tabell 6):
· Som redovisats tidigare och som även framgår av tabell 3 kommer den
inhemska efterfrågan att fortsätta att vara drivkraften i den svenska eko-
nomin under de kommande åren. Hushållens relativt positiva syn på den
ekonomiska framtiden, stora inkomstförbättringar och en ökad syssel-
sättning gör att den privata konsumtionen stiger med 2,6 % i år och 2,4 %
år 2000. Investeringarna  inom industrin dämpas dock av den svagare
internationella efterfrågan. Lagerinvesteringar kommer i år att ge ett
kraftigt negativt bidrag till BNP-tillväxten.
·
· Den offentliga konsumtionen ökar under de närmaste åren mer än vad
regeringen räknade med i budgetpropositionen. Det är framförallt den
kommunala konsumtionen som stiger, bl.a. på grund av den ytterligare
överföring av resurser till kommunerna som regeringen föreslår i vår-
propositionen.
·
Uppgången i den svenska exporten dämpas avsevärt under framför allt 1999 då
ex-porttillväxten halveras jämfört med 1998. Anledning är den sämre
ekonomiska ut-vecklingen hos framför allt några av Sveriges viktigaste
handelspartners samt att efterfrågan mattas extra tydligt i de varugrupper
som svensk industri är inriktad på (se kapital 1.2.4 om exporten).
Tabell 6. Försörjningsbalansen 1999-2002

1.2.4 Den svenska exporten
Sveriges export steg oväntat kraftigt förra året, med drygt 7 %, trots
Asien-krisen och oron på de finansiella marknaderna. Bortfallet av
efterfrågan i de krisdrabbade asiatiska länderna kompenserades till stor
del av en stigande efterfrågan på svenska varor i Europa och Förenta
staterna. Detta innebär att svenska exportföretag för sjätte året i följd
fortsatte att öka sina marknadsan-delar på världsmarknaden.
Under 1999 kommer däremot den internationella efterfrågan på svenska export
-varor att dämpas betydligt, enligt regeringens bedömning. Som redovisats
tidi-gare kommer den ekonomiska aktiviteten i några av Sveriges viktigaste
handel-spartners - Tyskland, Storbritannien, Norge och Danmark - att mattas
av gans-ka rejält. Det begränsar marknadstillväxten för svensk export.
Figur 1 visar att dessa länder tillsammans tar emot över en tredjedel av
den totala svenska expor-ten. Dessutom försvagas exportutsikterna av att
det främst är efterfrågan på investeringsvaror som avtar. Svensk export är
till en ganska stor del koncentre-rad på investerings- och insatsvaror.
Vidare kommer efterfrågan från Asien att fortsätta att vara svag under
större delen av 1999. Det sämre läget för exportin-dustrin bekräftas också
av SCB:s statistik och KI:s barometerundersökningar, där orderingången från
exportmarknaderna sjönk rätt rejält i slutet av 1998 och början av 1999.
Figur 1. Geografisk fördelning av svensk export

Källa: Finansdepartementet
Till  följd av att den internationella efterfrågan förväntas stiga på nytt
mot slutet av 1999 ökar exporttillväxten under år 2000. Den svenska
exportin-dustrin får då också en extra skjuts, främst till följd av att
efterfrågan på investerings- och insatsvaror ökar. Sammantaget ökar
exporten i år med enbart 3,5 % för att stiga med 5,5 % år 2000.
Som framgår av diagram 4 har svensk exportindustri under de senaste decenni
-erna minskat något av sin tidigare relativt höga konjunkturkänslighet. De
kun-skapsintensiva branscherna, som t.ex. teleprodukt-, läkemedels-, data-,
trans-port- och maskinindustrin, har sedan början av 1980-talet ökat sin
andel av svensk export med cirka 10 procentenheter medan de mer cykliskt
betingade kapital- och arbetsintensiva delarna av verkstads- och
basindustrin, t.ex. massa- och pappersindustrin och metallvaruindustrin,
har minskat sin andel med 5 procentenheter. Teleproduktindustrin, med
företag som t.ex. Ericsson, har under de senaste tre åren svarat för
ungefär en tredjedel av tillväxten i den svenska exporten. Om efterfrågan
på mobiltelefoner och andra teleprodukter fortsätter att stiga lika brant
under de närmaste åren kan varuexporten öka mer än vad som förväntas i
vårpropositionen, enligt regeringens bedömning.




Diagram 4. Andelar av svensk export

Källa: Finansdepartementet
1.2.5 Arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden förbättrades kraftigt under 1998. Sysselsättningen steg med
58 000 personer i genomsnitt 1998, vilket kan jämföras med en uppgång på
omkring 60 000 under högkonjunkturåret 1995. Arbetslösheten föll med 1,5
procentenheter, från 8 % till 6,5 %. Det är den största registrerade
nedgången under efterkrigstiden. Sysselsättningsuppgången har framför allt
kommit i den privata tjänstesektorn och i den kommunala sektorn. Antalet
sysselsatta i den privata tjänstesektorn steg i fjol med drygt 40 000 medan
antalet anställda i kommunerna ökade med nära 20 000 personer.
Diagram 5. Sysselsättningen 1995-mars 1999

Källa: Statistiska centralbyrån
Som framgår av diagram 5 har sysselsättningen fortsatt att stiga starkt i
bör-jan av 1999. Rensat för säsongsvariationer steg sysselsättningen i mars
med 98 000 personer jämfört med samma månad i fjol. Att döma av
utvecklingen i antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna
kommer syssel-sättningen att stiga ännu ett tag. Även om ökningstakten i
antalet nyanmälda lediga platser avtagit under de senaste månaderna ökade
den kontinuerligt under i stort sett hela 1998. Erfarenhetsmässigt brukar
det dröja 6-12 måna-der innan en ökning av lediga platser leder till en
stigande sysselsättning.
Under senare delen av 1999 kommer det senaste årets expansiva syssel-
sättningsutveckling att dämpas till följd av konjunkturförsvagningen,
enligt regeringens bedömning. I genomsnitt mellan åren väntas
sysselsättningen i år stiga med  1,4 %, vilket i antal betyder 56 000
personer. När den internatio-nella konjunkturen börjar stiga mot slutet av
året och under 2000 stiger sys-selsättningen på nytt, enligt regeringens
bedömning. Räknat som genomsnitt begränsas emellertid uppgången till 0,6 %
eller 24 000 personer. I takt med att sysselsättningen ökar stiger också
utbudet av arbetskraft. Det gör att rege-ringen räknar med att den öppna
arbetslösheten i år sjunker med 0,7 procent-enheter, till 5,8 %. Under år
2000 väntas den gå ned ytterligare något, till 5,4 % av arbetskraften.
I det lite längre perspektivet räknar regeringen med att sysselsättningen i
den svenska ekonomin stiger med 150 000 personer från 1998 till år 2002.
Stämmer den bedömningen innebär det att sysselsättningsgraden för personer
i åldrarna 20-64 år ökar från 74,6 % 1998 till 76,5 % 2002. Regeringens
sysselsättningsmål är att sysselsättningsgraden för dessa åldersgrupper
skall stiga till 80 % år 2004. Den öppna arbetslösheten väntas sjunka
ytterligare en bit, till 5 % av arbetskraften år 2002.
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden

1.2.6 Ny information efter att prognosen lämnats
Sedan regeringen avslutade sitt prognosarbete har ny information om både
den internationella och den svenska ekonomin presenterats.
Den amerikanska ekonomin fortsätter att växa oväntat starkt. Enligt preli-
minära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet steg Förenta
staternas BNP under första kvartalet 1999 med 4 % jämfört med första kvar-
talet 1998. Den privata konsumtionen ökade med 5,4 %, vilket är den snab-
baste ökningstakten sedan 1984. Även annan statistik över det ekonomiska
utfallet under inledningen av 1999 bekräftar bilden av en fortsatt hög eko-
nomisk aktivitet i den amerikanska ekonomin.
Enligt uppgifter från det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet steg
konsumentpriserna i april med 0,7 % jämfört med månaden innan. Infla-
tionstakten, förändringen över de senaste 12 månaderna, steg från 1,7 % i
mars till 2,3 % i april.
Den europeiska centralbanken, ECB, sänkte den 8 april 1999 sin styrränta
med 0,5 procentenheter till följd av avmattningen och den låga inflationen
i  euroområdet. Styrräntan i euroområdet ligger därmed på 2,5 %. ECB:s sänk
-ning följdes av räntesänkningar i bl.a. Danmark, Norge, Schweiz och Stor-
britannien. Den senaste statistiska informationen tyder på att industrikon-
junkturen i EU fortfarande är relativt svag, även om det finns tidiga
tecken på att företagen nu börjar notera en ökad orderingång och en
stigande pro-duktion. Enligt EU-kommissionens index för Europakonjunkturen
steg framtidstron något hos företagen i euroområdet under mars månad. I
Tysk-land har industriproduktionen fortsatt att sjunka de senaste månaderna
och enligt statistik från den tyska centralbanken, Bundesbank, steg den
säsong-rensade arbetslösheten något under april. Ett positivt tecken är
emellertid att den tyska detaljhandeln ökade kraftigt i mars.
Den senaste tiden har det kommit en del signaler som kan tolkas som att
krisen i den japanska ekonomin har nått sin botten. Industriproduktionen
har slutat minska. Enligt preliminära uppgifter steg produktionen i mars
med 2,2 % jämfört med månaden innan. I den japanska centralbankens senaste
rapport om näringslivets förväntningar, den s.k. Tankan, syns också en viss
förbättring av de japanska företagens framtidstro. Konsumtionsviljan hos
hushållen är dock fortfarande svag och arbetslösheten steg oväntat mycket i
mars, bl.a. på grund av stora rationaliseringar i företagen.
Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för första kvartalet 1999, som pre-
senterades i slutet av april, visar att den svenska industrikonjunkturen
var fortsatt svag under årets första 3 månader. Orderingången försämrades
ytter-ligare och produktionen minskade. Företagen i den cykliska
insatsvaruindust-rin  redovisade emellertid en viss stabilisering av
orderingången. Enligt barometern är företagen däremot optimistiska om
framtiden. Både orderin-gången och produktionen väntas stiga under andra
kvartalet 1999. Flertalet branscher räknar dock med att minska antalet
anställda.
KI:s s.k. månadsbarometer, där urvalet består av färre företag än i kvar-
talsbarometern, visade under april 1999 en klar förbättring av industrikon-
junkturen. Orderingången och produktionen steg under de senaste månader-na,
enligt företagen.
Även i det s.k. inköpschefsindexet, vilket är en sammanställning av 200
inköpschefers bedömning av den ekonomiska utvecklingen, har företagens
bedömning av konjunkturläget förbättrats ganska markant under de senaste
månaderna. Framför allt registreras en tydlig uppgång i orderingången från
exportmarknaderna, och företagens produktionsplaner ligger nu på samma nivå
som för ett år sedan.
Den senaste utfallsstatistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) visar
att industrins orderingång och produktion steg under februari.
Förbättringen var koncentrerad till exportindustrin och då framför allt
till teleproduktindustrin.
Den svenska tjänstesektorn fortsätter att redovisa stark tillväxt, enligt
KI:s kvartals- och månadsbarometrar. Detaljhandelsstatistiken och olika
typer av snabbindex för handelsutvecklingen visar att tillväxten i
detaljhandeln har varit mycket hög under de senaste månaderna. I mars ökade
försäljningsvo-lymen i den totala detaljhandeln med 6,3 % jämfört med samma
månad i fjol. Under första kvartalet steg därmed omsättningen i
detaljhandeln med 5,8 %, jämfört med sista kvartalet 1998, enligt SCB:s
siffror.
Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar fortsatte sysselsättningen att
stiga kraftigt under april. I april var 111 000 fler personer sysselsatta
jämfört med april 1998. Även arbetslösheten har fortsatt att sjunka. I
april var 5,3 % av arbetskraften arbetslösa. Det kan jämföras med 6,6 % i
april i fjol. Arbets-marknadsstyrelsen (AMS) räknar i sin nya prognos över
utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 2000 med att sysselsättningen
stiger med 95 000 personer i år och 40 000 personer år 2000. Arbetslösheten
väntas sjunka till 5,8 % år 1999. Genom ett ökat utbud av arbetskraft och
en något lägre till-växt stiger arbetslösheten år 2000 till 5,9 %. AMS
bedömer att Sveriges BNP i år stiger med 3,1 % och med 2,8 % år 2000.
Den 18 maj 1999 justerade OECD upp sina prognoser för den ekonomiska
utvecklingen i OECD-länderna under 1999. OECD räknar nu med att den
sammantagna BNP i OECD-området stiger med 2,25 % under 1999. Det kan
jämföras med organisationens prognos sent i höstas om en tillväxt under
1999 på 1,7 %. Nästa år förväntas tillväxten bli 2 %, vilket är 0,3
procenten-heter lägre än i den förra prognosen. Enligt OECD växer Sveriges
BNP med 2,4 % år 1999 och 2,8 % år 2000, vilket är 0,2 respektive 0,4
procentenheter högre än bedömningen i slutet på förra året.
Även andra svenska  bedömare av den svenska ekonomin har under den senaste
månaden skrivit upp sina prognoser över BNP-tillväxten under 1999 och 2000,
bl.a. på grund av den fortsatt höga inhemska efterfrågan och en i
förhållande till förväntningarna starkare internationell utveckling.
1.2.7 Finansutskottets syn på vårpropositionens och partimotionernas
konjunkturbedömningar
Utskottet delar regeringens uppfattning att grunden för en relativt hög
tillväxt under de närmaste åren är god. De offentliga finanserna visar
växande över-skott. Den svenska inflationen är en av de lägsta i EU-området
. Företagens och hushållens inflationsförväntningar är låga och ligger
under Riksbankens inflationsmål. Räntorna ligger på den lägsta nivån sedan
1950-talet och by-tesbalansen visar på relativt stora överskott, trots en
stark uppgång i den inhemska efterfrågan.
Den svagare internationella industrikonjunkturen innebär emellertid att den
svenska tillväxten under 1999 blir lägre än under förra året, då BNP steg
med 2,8 %, enligt SCB:s preliminära nationalräkenskaper. Exporten försvagas
av en lägre efterfrågan på framför allt de för Sverige viktigaste
marknaderna i Europa. Däremot tyder det mesta på att den inhemska
efterfrågan fortsätter att öka starkt, vilket också stöds av det
statistiska utfallet hittills i år. Till-växten inom detaljhandeln är hög
och de tjänstenäringar som är kopplade till den privata konsumtionen
expanderar starkt. Hushållens förväntningar på den ekonomiska framtiden är
relativt höga, trots en mer dämpad industri-konjunktur och en ökad
pessimism i företagen i slutet av 1998 och under inledningen av 1999 (de
senaste månaderna har dock företagen blivit lite mer optimistiska om den
framtida utvecklingen). Sysselsättningen fortsätter att öka kraftigt. I
april var 111 000 fler sysselsatta jämfört med april 1998. Detta i
kombination med den sjunkande arbetslösheten och en stark inkomstut-
veckling talar för en fortsatt hög privat konsumtion.
Mycket talar också för en återhämtning i den internationella ekonomin un-
der senare delen av 1999. Utfallet de senaste månaderna tyder på att en för
-bättring redan har inletts jämfört med nedgången under senare delen av
förra året. Den amerikanska ekonomin har hittills i år utvecklats bättre än
vad flertalet bedömare i allmänhet förväntade sig så sent som för bara
några månader sedan. I flera asiatiska länder finns klara tecken på en
återhämtning. Den finansiella oron har avtagit markant. Räntorna har
sjunkit, värdet på ländernas valutor har ökat och aktiekurserna har stigit.
Läget i Japan förefal-ler ha stabiliserats något under de senaste månaderna
. I Europa finns tecken på att avmattningen nått sin botten. Företagen
börjar enligt olika aktivitets- och konjunkturindex bli något mer
optimistiska om produktions- och order-utvecklingen framöver. ECB:s och de
övriga europeiska centralbankernas räntesänkningar nyligen bidrar också
till en återhämtning inom EU och euro-området.
Under förutsättning att det inte blossar upp någon ny oro på finansmarkna-
derna stiger den svenska tillväxttakten under nästa år. Exportindustrin gyn
-nas av en högre aktivitet och ökad efterfrågan i bl.a. Europa samtidigt
som den inhemska efterfrågan fortsätter att utvecklas gynnsamt.
I motion Fi14 (m) tycker motionärerna att regeringen nu inte överskattar
den framtida tillväxten på samma tydliga sätt som under valåret 1998.
Motionä-rerna menar emellertid att regeringens bedömning av importen verkar
vara för låg. Regeringens optimistiska bedömning av den privata
konsumtionen de närmaste åren är svår att förena med en kraftigt minskad
importtillväxt. Vidare menar motionärerna att regeringens bedömning att
bostadsinveste-ringarna kommer att tillta är uppenbart felaktig.
I motion Fi15 (kd) konstateras att regeringen reviderat ned de överoptimis-
tiska tillväxtprognoser som redovisades i budgetpropositionen för 1999.
Samtidigt framhålls att det enligt tillgängliga prognoser inte saknas fog
för regeringens bedömning att svensk ekonomi i grunden är stark.
Även i  motion Fi17 (fp) kritiseras regeringen för en alltför låg prognos
av importen. Den ökning av den inhemska efterfrågan som nu är trolig kan i
större utsträckning än regeringen räknat med mötas med mer import och
mindre svensk produktion. Sammantaget bedömer motionärerna att den svenska
BNP-tillväxten i år och nästa år kan komma att ligga på 2 %, eller något
däröver. Motionärerna uttrycker oro för den amerikanska utvecklingen. Om
börsen börjar falla och den amerikanska centralbanken ser sig tvungen att
höja räntorna för att möta ett ökat inflationstryck kan omslaget i den
privata konsumtionen bli mycket kraftigt. Tillväxten i den amerikanska eko-
nomin, som under 1999 ser ut att bli den starkaste motorn i den internatio-
nella ekonomin, kan då avta rejält med betydande återverkningar på omvärl-
den.
Utskottet har under avsnittet om den internationella utvecklingen ovan
pekat på att det finns en risk för att ekonomin i Förenta staterna
utvecklas svagare än väntat, bl.a. till följd av ett stort fall i
aktiekurserna. Men samtidigt kan utskottet konstatera att aktiviteten i den
amerikanska ekonomin hittills i år varit oväntat hög. BNP steg under första
kvartalet med 4 % jämfört med första kvartalet 1998 och inflationen har
varit låg. Utskottet noterar emeller-tid att den amerikanska inflationen
steg relativt kraftigt under april 1999. Den amerikanska centralbanken,
Federal Reserve, har också uttalat att nästa ränteförändring kan bli en
höjning, till följd av den starkare tillväxten och tendenserna till
stigande inflation. Enligt utskottets mening är det dock för tidigt att på
basis av en månads prisutveckling dra några slutsatser om vad det innebär
för tillväxten i den amerikanska ekonomin framöver.
När det gäller importen kan utskottet konstatera att den hittills
utvecklats svagt. Räknat i volym (enligt Finansdepartementets
fastprisberäkning) steg importen under första kvartalet 1999 med 0,7 %.
Samtidigt har exporten ökat starkt, med 5,5 % i volym under samma period.
Det har medfört att han-delsnettot under januari till mars i år gett ett
överskott på 37,5 miljarder kronor, mot ett överskott i fjol under samma
tid på 32,4 miljarder kronor.
Fortsätter exporten och den privata konsumtionen att öka lika starkt som
under första kvartalet kan det enligt utskottets mening innebära att
importen blir högre än väntat. Vid en sådan utveckling lär även BNP-
tillväxten bli högre än förväntat.
Lägre bostadssubventioner och höga räntor är enligt utskottets mening några
av de faktorer som förklarar varför bostadsbyggandet varit historiskt lågt
under de senaste åren. Den allmänna förbättringen i ekonomin, stigande
inkomster för hushållen, de nu historiskt låga räntorna och det faktum att
priserna på andrahandsmarknaden har stigit rätt väsentligt under det
senaste året talar emellertid för en uppgång i bostadsbyggandet. SCB
rapporterar också om en mycket kraftig uppgång hittills i år, om än från en
låg nivå. Enligt preliminära siffror steg nybyggnationen under första
kvartalet med 50 % jämfört med första kvartalet 1998. KI:s månadsbarometer
för april visar dessutom på en märkbar förbättring i byggkonjunkturen.
Utskottet vill emellertid påminna om att skillnaden mellan olika regioner
är stora. I tillväxtregionerna har vakansgraderna sjunkit och i dessa
områden är nyproduktion lönsam. I kommuner där arbetsmarknaden fortfarande
är svag är vakansgraderna fortfarande höga och bostadsbyggandet lågt. Detta
mönster är tydligt även i SCB:s senaste statistik.
1.3 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska
politiken
Förutsatt att de senaste månadernas stabilitet på de internationella finans
-marknaderna består kan tillväxten i den svenska ekonomin bli relativt hög
under de kommande åren. I år lär emellertid tillväxten bli något lägre än i
fjol, på grund av försvagningen i den internationella ekonomin och en svaga
-re svensk export.
Den svenska ekonomin står nu stark efter den kraftiga nedgången i början
av 1990-talet. Till stora delar beror detta på den framgångsrika budgetsane
-ringen. Eftersom det för år 1999 och år 2000 finns en viss risk för att
utgifts-taken inte kommer att hållas föreslås och vidtas nu åtgärder i form
av bespa-ringar och s.k. begränsningsbelopp för att begränsa utgifterna
till en nivå som ligger under utgiftstaken.
Enligt utskottets mening är det tillfredsställande att vårpropositionen,
lik-som budgetpropositionen, bygger på en överenskommelse mellan Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör eko-
nomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpo
-litiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna
skatte-förändringarna för år 2000. Genom samarbetet står det klart att det
finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken.
Arbetet med att lägga en robust grund för förbättrad välfärd och stigande
inkomster i framtiden skall fortsätta. Den ekonomiska politiken måste under
en följd av år inriktas på att alltfler människor får arbete och att
beroendet av transfereringar och bidrag minskar. Det är bl.a. ur detta
perspektiv som sys-selsättningsmålet (att andelen av befolkningen i
åldrarna 20-64 år som har arbete år 2004 skall uppgå till 80 %) och målet
om en halvering av den öpp-na arbetslösheten till år 2000 skall ses.
Överskotten i de offentliga finanserna, den nya budgetprocessen och de nu
föreslagna besparingarna innebär, enligt utskottets mening, att det är
möjligt att föreslå reformer inom prioriterade områden under de kommande
åren.
För att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och förbättra
Sveriges ställning i den allt hårdare globala konkurrensen föreslås
ytterligare åtgärder och förstärkningar inom skola, utbildning,
kompetensutveckling och forskning. Vidare föreslås och aviseras åtgärder
för att effektivisera den svenska arbetsmarknaden och förbättra systemet
för lönebildning i syfte att skapa möjligheter för en fortsatt snabbt
stigande sysselsättning och en fort-satt låg och stabil inflation. Bland
annat införs ett nytt stöd för att stimulera arbetsgivare att anställa
personer som varit öppet arbetslösa eller i arbets-marknadspolitiska
åtgärder i minst tre år.
Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt. Reglerna för företagan
-de förbättras på en rad områden och åtgärder genomförs för att öka konkur-
rensen i den  svenska ekonomin. Arbetet med att göra Sverige ekologiskt
hållbart fortsätter. Ytterligare åtgärder vidtas för att förbättra miljön
och säkerställa en uthållig tillväxt.
Åtgärder vidtas också för att stärka rättvisan och välfärden i samhället.
Ex-empelvis genomförs de tidigare aviserade höjningarna av barnbidragen för
2000 och 2001. Utrymme skapas för att fr.o.m. år 2001 stegvis genomföra en
allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. Ytterligare resurser tillförs
skolan, vården och omsorgen utöver tidigare fattade beslut.
Det ökade budgetutrymme som uppkommer fr.o.m. 2001 bör vid sidan av vissa
utgiftsökningar även användas för skattesänkningar. Huvudsyftet med en
kommande skattereform bör vara att utifrån krav på rättvis fördelning skapa
goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, en ekologisk
hållbar utveckling samt att garantera välfärden och dess finansiering. En
kommande skattereform får emellertid inte äventyra den goda utvecklingen i
de offentliga finanserna. Målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna
över en konjunkturcykel måste vidmakthållas.
Under mandatperioden bör inkomstskattesänkningar påbörjas för alla med
tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare. Skattesänkningarna bör utfor-mas
så att marginaleffekter minskas och arbetskraftsdeltagande och utbild-ning
uppmuntras. Skattepolitiken kan även användas för att ytterligare för-
bättra företags- och näringslivsklimatet. I avvaktan på de pågående skatte-
samtalen aviseras ett antal för företagen och sysselsättningen viktiga
skatte-förändringar.
Enligt utskottets mening är det viktigt att miljörelateringen av skattesy-
stemet fortsätter. Men det måste ske med hänsyn till utvecklingen i vår om-
värld. Industrins konkurrenskraft får inte äventyras.
Finansutskottets ställningstagande till Moderata samlingspartiets förslag
I Moderata samlingspartiets motion Fi14 kritiseras regeringen för att sakna
en politik som tar itu med strukturproblemen i svensk ekonomi och
förbättrar närings- och företagsklimatet. Regeringen gör inget trots att
Sverige fortsät-ter att halka ned i OECD:s välståndsliga och trots
upprepade varningssigna-ler om att företag och välutbildad arbetskraft flyr
landet. Vårpropositionen är ett besvikelsens dokument. De strukturreformer
som borde ha vidtagits för att ge Sverige en stark tillväxtkraft, ett bra
företagsklimat och goda förutsätt-ningar för nya jobb lyser med sin
frånvaro. Den ekonomiska tillväxten måste prioriteras. För att öka
sysselsättningen, främja nyföretagandet och få Sveri-ge att börja klättra
uppåt i välfärdsligan krävs bl.a. sänkta skatter på arbete och företagande,
sänkt skatt på hushållsnära tjänster, åtgärder för att förbättra
lönebildningen och en modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Sverige bör  också snarast möjligt införa euron. Dessutom måste arbetsmark-
nadspolitiken reformeras och företagskrånglet tas bort. I motion Fi18 av
Carl Bildt m.fl. (m) anförs också att den förtida avvecklingen av
kärnkraften får betydande negativa konsekvenser för energiförsörjningen,
investeringsverk-samheten, industrisysselsättningen och samhället i stort.
Utskottet vill först kort kommentera frågan om försäljningar av företag
till utlandet och den pågående internationella omstruktureringen mellan
företag i olika branscher. Det är utomordentligt viktigt att
globaliseringens och det ökade utlandsägandets effekter på näringslivet och
sysselsättningen noga analyseras. Utskottet kan vidare konstatera att
frågan inte är unik för Sverige. Runt om i både Europa och övriga världen
pågår en intensiv debatt om ut-ländska förvärv, företagsutflyttningar,
sammanslagningar och företagsklimat. Ofta är emellertid debatten osaklig
och behäftad med undergångstoner. En-ligt utskottets mening finns det
mycket som tyder på att de utländska investe-ringarna i Sverige spelar en
viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall tillför nya
internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och bättre förutsättningar
för en ökad expansion. Till bilden hör också att svenska företag i stor
utsträckning köper utländska företag för att stärka sin ställning och
kompetens.
Avgörande för Sverige och den svenska tillväxten är att konkurrenskraften
är hög och företagsklimatet gott. Enligt utskottets mening är också det
grundläggande klimatet för företagande, expansion och högre sysselsättning
nu bättre än något år tidigare under 1990-talet.
De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och
hållbar ekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt. Räntefallet
innebär en mycket betydelsefull stimulans av företagens
investeringsverksamhet och den inhemska efterfrågan. Räntemarginalen mot
Tyskland ligger nu kring 0,4 procentenheter. Det är en nedgång med ungefär
4 procentenheter sedan sommaren 1994. I fjol steg investeringarna inom både
industrin och den privata tjänstesektorn markant, trots den internationella
avmattningen. Speci-ellt kraftig är expansionen i de sektorer som styrs av
den privata konsumtio-nen och hushållens efterfrågan. De låga räntorna
bidrar nu också till att öka aktiviteten på byggmarknaden.
Inflationen har fallit mycket kraftigt under senare år, till en nivå som nu
understiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Som redovisades
tidigare under avsnitt 1.2.4 har svenska företag kraftigt ökat sina andelar
på världs-marknaden samtidigt som ickekonjunkturkänsliga kunskapsintensiva
bran-scher ökat sina andelar av svensk export. Denna utveckling har
fortsatt under det senaste året. Den senaste avtalsrörelsen tyder också på
att arbetsmarkna-dens parter börjar anpassa lönekraven till den låga
inflationen. Det är en nödvändig utveckling om företagens konkurrenskraft
skall kunna bevaras och förstärkas. En låg och stabil inflation innebär
samtidigt att företagens möjligheter att planera för framtiden förbättras.
Regeringen föreslår i vårpro-positionen en rad effektiviseringar av
arbetsmarknaden för att begränsa flaskhalsar, hålla inflationen nere och
därmed öka konkurrenskraften. Dess-utom annonseras åtgärder för att
förbättra lönebildningen.
Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet
konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och
kunskaps-nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare
genom de satsningar på kunskap och kompetens som regeringen gör i alla
delar av utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och
välutbil-dad arbetskraft. Förutom utökade satsningar på skolan, den högre
utbildning-en och forskningen föreslår regeringen i vårpropositionen bl.a.
åtgärder för hur kompetensutvecklingen i arbetslivet skall förbättras.
Regeringens ut-gångspunkt är också att Sverige även i fortsättningen skall
tillhöra de ledande länderna när det gäller utnyttjandet av den
tillväxtpotential som ligger i IT-samhället.
En annan viktig del i näringsklimatet är att den inhemska svenska efterfrå-
gan nu stiger starkt efter en svag utveckling under i stort sett hela 1990-
talet. Det är speciellt gynnsamt för de mindre och hemmamarknadsinriktade
före-tagen.
I den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen
presenterade i vårpropositionen 1998, och som upprepades i budgetproposi-
tionen och nu även återfinns i vårpropositionen, spelar företagande och små
-företagande en avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren
beslutat om en rad förbättringar för företagen och då framför allt för de
mindre företagen. Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag fått regler som är mer likvärdiga dem som gäller för
aktiebolag. För nystartad enskild näringsverksamhet har möjlighet att
kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster införts.
Dessutom har lättna-der i ägarbeskattningen för ägare till onoterade
aktiebolag genomförts. Ar-betsgivaravgifterna har reducerats för att
särskilt gynna de mindre företagen. Reglerna för s.k. F-skattsedel har
mjukats upp och skattetillägg vid periodi-seringsfel i momsredovisningen
har lindrats. Vidare har reserveringsmöjlig-heterna för enskilda
näringsidkare och handelsbolag förstärkts ytterligare. Den särskilda
skatten på vattenkraft har avskaffats. Avdragsreglerna för
pensionskostnader, beskattning av personaloptioner och avdraget för pen-
sionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats etc.
I vårpropositionen föreslås också att informationen kring nyföretagande och
stödet till kooperativ utveckling utökas. Vidare skall regleringen av
värdepappersfonder på nationell nivå ses över och en samlad översyn av de
statliga insatserna på riskkapitalområdet genomföras. Dessutom undersöks
möjligheterna att införa en patentintrångsförsäkring. För att säkerställa
och utveckla tillgången på kunskap och kompetens vidareutvecklas teknik och
kunskapsöverföring från bl.a. högskolor till små och medelstora företag.
Regeringen anger också att en ny avstämning av genomförandet av Småfö-
retagsdelegationens olika förslag för att underlätta företagandet skall
redovi-sas i samband med budgetpropositionen.
Enligt utskottets mening bör en naturlig ingrediens i en kommande skatte-
reform vara att ytterligare förbättra förutsättningarna för företagsamhet.
De pågående överläggningarna mellan riksdagspartierna kan därför leda till
förändrade regler fr.o.m. inkomståret 2001. I vårpropositionen aviseras
emellertid ett antal förslag inom skatteområdet som närmare skall
presenteras i budgetpropositionen med avsikten att de skall börja gälla fr.
o.m. den 1 januari år 2000. Det handlar t.ex. om att publika aktiebolag -
och i ett senare skede även privata aktiebolag - bör få möjligheter att
återköpa egna aktier. Dessutom bör kupongskatten på näringsbetingade aktier
slopas och ett antal s.k. stoppregler för fåmansföretag tas bort. Nyligen
gick en PM om skatte-lättnader för utländska företagsledare, experter och
forskare ut på remiss. För att förenkla och ge småföretagen bättre
tillväxtvillkor tillsätts också en ut-redning med uppdrag att se över de s.
k. 3:12-reglerna och reglerna för gene-rationsskiften.
När det gäller avvecklingen av kärnkraften konstaterar utskottet att nä-
ringsutskottet i sitt yttrande till utskottet med anledning av
vårpropositionen (1998/99:NU3y) avstyrker aktuella delar i motionerna Fi14
(m) och Fi18 (m). Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan.
I motion Fi14 (m) framhålls vidare att välfärdens och den offentliga
sektorns förnyelse bl.a. handlar om att utsätta kommunal och
landstingskommunal verksamhet för konkurrens samt att kraftigt koncentrera
resurserna till de viktigaste kärnverksamheterna. Den kommunala sektorn
levererar i dagsläget inte tillräckligt mycket för varje betald skattekrona
. På kort sikt är det up-penbart att de resurser som finns i den offentliga
sektorn är fullt tillräckliga för att utföra kärnuppgifterna. Vad som krävs
är politiker som förmår priori-tera och se till att de resurser som finns
utnyttjas effektivt, skriver motionä-rerna. Regeringen för en farlig och
kortsynt politik när man ger sken av att problemen kan lösas genom ökade
statsbidrag till kommunerna. Den svenska välfärden har urholkats. Världens
högsta skatter ger inte världens bästa väl-färd. Vad som behövs är en stor
välfärdsreform som gör medborgarna mind-re beroende av det offentliga, där
medborgarna mer kan förlita sig på det egna arbetet, det egna sparandet och
de egna sociala nätverken. Det höga bidragsberoendet måste brytas, bl.a.
genom lägre skatter.
En av anledningarna till att regeringen inte lyckas genomföra åtgärder som
ökar sysselsättningen och tillväxten är att regeringen efter förra höstens
valnederlag vänt sig till vänster för att få stöd för politiken, skriver
motionä-rerna. Vänsterpartiets grundidé är att bekämpa enskilt företagande,
och Mil-jöpartiet är i princip motståndare till tillväxt, hävdas det i
motionen.
Som utskottet framfört tidigare (i t.ex. betänkande 1998/99:FiU1 med anled-
ning av budgetpropositionen) är det skolan, vården och omsorgen som skall
sättas främst i kommunernas och landstingens verksamhet. Det är och har
varit ledstjärnan i den ekonomiska politiken sedan den socialdemokratiska
regeringen tillträdde hösten 1994. När regeringen då inledde arbetet med
att sanera de offentliga finanserna var den grundläggande principen att
verk-samheter av olika slag skulle gå före transfereringar. Statsbidragen
till kom-muner och landsting undantogs från besparingar medan nästan alla
andra budgetområden fick omfattande besparingskrav. Trots detta har
kommuner och landsting utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar till
följd av den tidigare svaga ekonomiska utvecklingen.
I det här sammanhanget måste man enligt utskottets uppfattning vara klar
över att alternativet till saneringen av de offentliga finanserna hade
varit snabbt växande räntekostnader på statsskulden, kostnader som efter
hand hade trängt undan både statliga och kommunala resurser till välfärden.
De senaste årens omfattande sanering av den offentliga ekonomin har skapat
utrymme för satsningar på att förbättra kvaliteten inom skolan, vården och
omsorgen av barn och gamla. I förhållande till situationen 1996 har 4
miljar-der kronor tillförts kommunsektorn under 1997 och 12 miljarder
kronor 1998. I år tillförs 16 miljarder kronor plus 1,3 miljarder kronor
genom att de 200 kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt överförs
till kommuner och landsting. Sammantaget innebär det att skola, vård och
omsorg i år till-förs 17,3 miljarder kronor jämfört med 1996.
Men det är inte tillräckligt. Behoven inom vården, skolan och omsorgen är
fortfarande stora. I enlighet med tidigare utfästelser tillförs ytterligare
4 miljarder kronor år 2000. Regeringen föreslår nu också att den s.k. 200-
kronan även under år 2000 tillfaller kommuner och landsting. För år 2001
föreslås i vårpropositionen att det generella statsbidraget till kommunerna
ökar med ytterligare 2 miljarder kronor utöver de 2 miljarder kronor som
aviserades hösten 1999. Vid sidan av dessa resursförstärkningar vidtas
också en rad andra åtgärder för att öka kvaliteten inom t.ex. skolan.
Utskottet vill också erinra om den överenskommelse som Socialdemokra-terna
och Centerpartiet nyligen träffade om en särskild satsning på vård och
omsorg under perioden 2002-2004. Överenskommelsen, som är en följd av
partiernas uppgörelse om försvaret i början av mars i år, innebär att cirka
8 miljarder kronor bedöms kunna frigöras för insatser inom vård- och om-
sorgssektorn under dessa tre år.
Sammantaget innebär detta, med överenskommelsen med Centerpartiet in-räknad
, att den kommunala sektorn år 2002 tillförs 25 miljarder kronor jäm-fört
med 1996. I beloppet ingår viss finansiering av ett stegvis införande av
maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola.
Till följd av den demografiska utvecklingen med alltfler äldre i befolk-
ningen fortsätter behoven av kommunal verksamhet att öka framöver. Det
ställer stora krav på en hög tillväxt och en stark offentlig sektor med
starka och sunda offentliga finanser. Men det är också viktigt att resurser
som redan finns används mer effektivt. Den pågående omdaningen och
effektivisering-en av den kommunala verksamheten måste fortsätta även om
statsbidragen till kommunerna ökar.
Enligt utskottets mening skulle de mycket omfattande skattesänkningar som
föreslås i motion Fi14 (m) leda till stora nedskärningar av viktig och
angelägen offentlig verksamhet. Dessutom får skattesänkningar av detta
format helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den
svenska generella välfärden skulle bli mycket stora. Utskottets uppfattning
är också att omfattande skattesänkningar kan leda till instabila
statsfinanser med negativa effekter på både företagsklimat och den
ekonomiska tillväxten. Resultaten av den snabba försämringen av
statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker.
Utskottet vill i samband med detta erinra om att regeringens huvudprinci-
per i de pågående skatteöverläggningarna mellan riksdagspartierna är att
skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att
garantera välfärden och dess finansiering. Eventuella skatteförändringar
får inte även-tyra statsfinanserna. En framtida skattereform måste förenas
med sunda offentliga finanser och målet om 2 procents överskott i de
offentliga finan-serna. En tillfredsställande kvalitet på vård, skola och
omsorg måste garante-ras och målen om en jämn och rättvis fördelning
tillgodoses.
Beträffande vad som i motion Fi14 (m) sägs om skatter hänvisas till utskot-
tets ställningstagande till innehållet i motion Fi17 (fp). För behandling
av frågor kring regeringsunderlag och OECD:s välfärdsliga hänvisas till be-
handlingen av motion Fi15 (kd). För behandling av arbetsmarknadspolitiken
hänvisas till utskottets behandling av motion Fi16 (c).
Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Fi14 (m) yr-
kande 1 och motion Fi18 (m).
Finansutskottets ställningstagande till Kristdemokraternas förslag
I Kristdemokraternas motion Fi15 kritiseras regeringen för att
vårpropositio-nen är ytterligare en i raden av ekonomisk-politiska
propositioner som saknar förslag som kan öka tillväxten och
sysselsättningen och bryta Sveriges färd nedåt i OECD:s välfärdsliga. Från
en position som nummer fyra 1970 befin-ner sig Sverige i dag på en blygsam
artonde plats. Den utvecklingen måste brytas och vändas, skriver
motionärerna. Det kan bara ske genom en mängd strukturella förändringar som
förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägs-nar de bromsmekanismer som i
25 år underminerat den svenska ekonomins konkurrenskraft. I motionen
föreslås skattesänkningar, bl.a. genom en skatte-reduktion på 50 % för
hushållens köp av tjänster i det egna hemmet, att grundavdraget i den
kommunala beskattningen höjs och att arbetsgivarav-gifterna sänks för
mindre företag. Företagsklimatet måste förbättras, bl.a. genom att reglerna
för företagande förenklas, dubbelbeskattningen på risksparande avskaffas,
förmögenhetsskatten avvecklas och den nya värn-skatten tas bort.
Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. Även
Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av samar-betspartners.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk
tillväxt överhuvudtaget, anser motionärerna. Motionärerna anser också att
budgetsaneringen varit okänslig och misslyckad ur ett fördelnings-
perspektiv. Saneringen har slagit hårt mot utsatta grupper. Målet om att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 kommer inte att uppfyllas,
och förändras inte den ekonomiska politiken kommer inte heller det nya
syssel-sättningsmålet att nås.
Enligt utskottet var det värdefullt att budgetpropositionen för 1999 kunde
bygga på en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna, partier som tillsammans formar en klar majoritet i
den svenska riksdagen. Utskottet konstaterar också att räntemarginalen
sjunkit och att kronan stärkts jämfört med nivåerna under hösten och tidiga
vintern i fjol.
På samma sätt bygger vårpropositionen på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I likhet med
i budgetpropositionen berör samarbetet i vårpropositionen fem områden -
ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Vänsterpartiet
och Miljöpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
budgetpo-litiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 1999 och de föreslagna
skatteför-ändringarna för år 2000. Enligt utskottets mening visar
samarbetet för om-världen att det finns en politisk majoritet för en
ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett offentligt
överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och prisstabilitet.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens fördel-
ningseffekter (i t.ex. bet. 1998/99:FiU1). Enligt utskottets uppfattning
fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna
. Den var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och
få ned de höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i
de mindre och medelstora företagen. Enligt utskottet är det också viktigt
att inse att om inte budgetsaneringen varit framgångsrik hade effekterna på
svensk ekonomi av t.ex. den kraftiga finansiella oron i höstas varit
betydligt större än vad den blev. Sveriges motståndskraft mot oro i
omvärlden har ökat betydligt jämfört med situationen vid mitten av 1990-
talet.
Tidigare analyser som utskottet redovisat visar dessutom att den svaga
ekonomiska utvecklingen under 1990-talets första hälft inte har gett någon
dramatisk ökning av klyftorna i samhället. Dock finns en viss tendens till
ökad spridning under senare år. Sedan mitten av 1980-talet har andelen hus-
håll med låg ekonomisk standard (under halva medianinkomsten) ökat. Detta
beror dock främst på att fler personer har lägre inkomst på grund av
studier.
I bilaga 3 till vårpropositionen redovisar regeringen en analys av utveck-
lingen av den regionala inkomstfördelningen. Sammanfattningsvis visar
studien att det inte finns några tydliga tendenser till ökad spridning i
ekono-misk standard mellan personer som bor i olika delar av landet. Detta
trots den ekonomiska krisen, den höga arbetslösheten, budgetsaneringen och
befolkningsomflyttningarna under 1990-talet. Enligt utskottets mening är
resultaten ett gott betyg för den svenska välfärden och det sociala
trygghets-systemet. Det är också ett gott betyg för en politik som bygger
på att rättvisa och välfärd skall omfatta hela landet.
I vårpropositionen redovisas också en genomgång av fördelningsprofilen av
förslag som läggs fram i propositionen (det höjda högkostnadsskyddet för
läkemedel och förslaget om maxtaxa i barnomsorgen har dock inte kunnat
beaktas i beräkningarna). Sammantaget är profilen gynnsam. Framför allt är
det hushåll med låg ekonomisk standard som gynnas av skattereduktionen för
låginkomsttagare, höjda pensionstillskott, förbättrat studiestöd, sänkta
hyror genom lägre fastighetsskatt för hyresbostäder, frysta taxeringsvärden
för småhus ytterligare ett år samt de nya reglerna för underhållsstöd som
tidigare föreslagits.
Avslutningsvis vill utskottet passa på att kommentera OECD:s s.k. köp-
kraftskorrigerade BNP-statistik per capita, ibland något oegentligt kallad
"OECD:s välfärdsliga" (senast behandlad av utskottet i bet. 1998/99:FiU2).
Sverige har, enligt Kristdemokraterna, halkat ned från fjärde plats i ligan
1970 till artonde plats 1997.
Enligt utskottets mening bör man vara mycket försiktig med att dra alltför
långtgående slutsatser av OECD:s statistik. Den revideras ofta kraftigt och
siffrorna över den köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukten består av
en omfattande mängd statistik från ett trettiotal länder. Värdena för de
allra senaste åren erhålls genom en trendframskrivning av tidigare
beräkningar. Den statistiska osäkerheten är mycket stor. Enligt OECD:s
riktlinjer för statistiken bör uppgifterna endast användas som en
indikation på den relativa utvecklingen mellan länderna. Kvaliteten på
statistiken tillåter inte en strikt rangordning av de länder som ingår. De
slutsatser som kan dras är att en viss grupp av länder ligger högre än en
annan grupp som i sin tur ligger högre än en tredje grupp av länder.
Statistiken påverkas också av att ett antal länder i t.ex. EU redan
tidigare genomfört den omläggning av nationalräkenskaperna som SCB nu gör
för svensk del.
Utskottet kan ändå konstatera att Sverige tappat i relativ position under
de närmare 30 år, från 1970-1998, som OECD beräknat OECD-ländernas köp-
kraftskorrigerade tillväxt. Nedgången har dock inte varit jämn, utan ned-
gången var särskilt kraftig från mitten av 1975 och några år framåt och i
början av 1990-talet. Den största nedgången kom i början av 1990-talet då
Sveriges BNP föll samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en
positiv tillväxt. Utskottet vill erinra om att en hög ekonomisk tillväxt är
en viktig del av regeringens ekonomiska politik. Det bör i sammanhanget
också tilläggas att tillväxten skall vara ekologiskt hållbar.
Utskottet vill dessutom erinra om att det finns andra undersökningar som
kan komplettera OECD:s mått. En sådan undersökning är den rapport om
utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP,
publicerar varje år. Även om den statistiska osäkerheten också är hög i de
mått UNDP tar fram, får Sverige i 1998 års rapport högsta betyg när det
gäller bedömningen av i vilket land fattigdomen är lägst. Sverige hamnar
även i topp när det handlar om jämställdheten i samhället. I UNDP:s gene-
rella mått över utvecklingsnivån i länderna placerar sig Sverige på en
tionde plats. Utvecklingsnivån mäts genom en sammanvägning av tre
indikatorer - förväntad livslängd hos nyfödda, utbildningsnivå i form av
läskunnighet hos vuxna och andelen inskrivna på grundskole-, gymnasie- och
eftergymnasial nivå samt den köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukten
per capita.
Med anledning av vad som i motion Fi15 (kd) sägs om strukturella åtgärder
och åtgärder för företagande hänvisas till utskottets behandling av motion
Fi14 (m). För ytterligare behandling av skattefrågor, som t.ex.
beskattningen av köp av tjänster i egna hemmet hänvisas till behandlingen
av motion Fi17 (fp). När det gäller arbetsmarknadens funktionssätt hänvisas
till behandling-en av motion Fi16 (c).
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion Fi15 (kd)
yrkande 1.
Finansutskottets ställningstagande till Centerpartiets förslag
I Centerpartiets motion Fi16 framhålls att Centerpartiet medverkat till att
den svenska ekonomin nu är stark. Det är nu dags att gå vidare för att
minska arbetslösheten och stärka den svenska välfärden. Enligt motionärerna
måste riksdagen kraftfullare än vad regeringen visat i vårpropositionen ta
tag i de strukturella problem som behöver lösas för att sysselsättningen
och tillväxten i den svenska ekonomin skall öka. Skattetrycket i den
svenska ekonomin bör successivt sänkas under mandatperioden, bl.a. genom
att inkomstskatterna för låg och medelinkomsttagare sänks via ett höjt
grundavdrag och att ar-betsgivaravgifterna minskas. De särskatter som
drabbar jordbruket bör tas bort redan år 2000 och en skatteväxling bör
genomföras som sänker skatten på arbete och höjer den på sådant som är
skadligt för miljön. Vidare bör dubbelbeskattningen tas bort och
förmögenhetsskatten fasas ut ur det svenska skattesystemet. Ett s.k. RUT-
avdrag bör införas, en 50-procentig skattesub-vention på hushållstjänster
som utförs i hemmet. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras i grunden och
decentraliseras och lönebildningen förbätt-ras. Staten bör också enligt
motionärerna se till att skapa en s.k. digital alle-mansrätt - dvs. se till
att den nya informationstekniken blir tillgänglig för alla, bl.a. genom att
staten tar ansvar för att bygga ett finmaskigt optiskt fibernät som alla
hushåll och företag i landet kan anslutas till. Det behövs också en mer
kraftfull regionalpolitik för att motverka de växande regionala obalanserna
. I motion Fi36 av Lennart Daléus m.fl. (c) föreslås också en omfattande
omlokalisering av statlig verksamhet.
Utskottet konstaterar att läget på den svenska arbetsmarknaden förbättrats
markant sedan mitten av 1997. Sysselsättningen har ökat kraftigt samtidigt
som både den öppna och totala arbetslösheten sjunkit. Enligt SCB:s senaste
s.k. arbetskraftsundersökning var 111 000 fler sysselsatta i april 1999
jämfört med april 1998. Den öppna arbetslösheten uppgick till 5,3 %, mot 6,
6 % samma månad i fjol.
För att skapa utrymme för en fortsatt stark återhämtning är det enligt ut-
skottets mening utomordentligt viktigt att den svenska arbetsmarknadens
sätt att fungera förbättras. I dagsläget finns det en del mindre tecken på
brist på viss typ av arbetskraft. Enligt AMS senaste bedömning av
utvecklingen på arbetsmarknaden t.o.m. år 2000 kommer rekryteringsproblemen
att öka under de närmaste åren. KI:s barometrar indikerar också brister
inom vissa sektorer, främst tekniska tjänstemän och branschspecifik
kompetens inom framför allt uppdragsverksamheten. I traditionell svensk
arbetsmarknadspo-litisk anda måste matchningen mellan arbetssökande och
lediga platser ef-fektiviseras så att sysselsättningen kan fortsätta att
öka utan att inflationsdri-vande och tillväxthämmande flaskhalsar uppstår.
Utskottet konstaterar också att regeringen i vårpropositionen presenterar
en rad åtgärder för att göra arbetsmarknaden mer effektiv. Arbetet med att
redu-cera det arbetsmarknadspolitiska regelverket skall fortsätta. Vidare
föreslås att en ettårig försöksverksamhet med bristyrkesutbildning för
anställda införs samtidigt som en utredning tillsätts med uppgift att
snarast se över arbets-marknadsutbildningens organisation och effektivitet.
De åtgärder som finns för att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden
skall effektiviseras och kvaliteten i de individuella handlingsplanerna
förbättras. Vidare skall ar-betslöshetsförsäkringen ses över vad gäller bl.
a. kraven på omställning. För att förhindra långa arbetslöshetsperioder och
prioritera andra utsatta grupper på arbetsmarknaden föreslås bl.a. ett
förstärkt anställningsstöd för arbetslösa med långa inskrivningstider.
Stödet skall ges till arbetsgivare som anställer personer, som varit öppet
arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i minst tre år. Ett
system för validering av utländsk yrkeskompetens skall provas och
arbetsförmedlingen får använda 700 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar. Ytterligare resurser satsas för att fler
arbetshandikap-pade skall erhålla en lönebidragsanställning och en
försöksverksamhet initie-ras med inriktningen att pröva nya vägar och
metoder för att förmedla arbe-ten till arbetslösa invandrare.
Till dessa åtgärder skall enligt utskottets mening också läggas de reformer
och de medel som satsas för att effektivisera och öka utbildningen och kom-
petensutvecklingen. Med utgångspunkt från de förslag som arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet lagt genomförs t.ex. under åren 2000-2002
ett system för att förbättra kompetensutvecklingen.
När det gäller informationstekniken (IT) vill utskottet erinra om att
regering-ens mål är att befästa Sveriges ställning som en av världens
ledande IT-nationer. Stora insatser görs för att sprida IT-användandet i
skolan och bl.a. systemet med skattesubventionerade s.k. personaldatorer
har medfört att Sverige i dagsläget är ett av världens datortätaste länder.
En viktig förutsätt-ning för att Sverige skall kunna utnyttja de
möjligheter som informationstek-niken ger är att IT-infrastrukturen är väl
utbyggd och att förutsättningarna är lika i olika delar av landet. En
särskild utredare, som tillsatts av regeringen, kommer den 11 juni 1999 att
lämna förslag om Sveriges framtida in-frastruktur inom IT.
Ett annat viktigt mål i den ekonomiska politiken är enligt utskottets
mening att hela Sverige skall växa. Satsningarna på IT är en del i
åtgärderna för att skapa möjligheter runt om i hela landet.
Decentraliseringen av högskolan och satsningarna inom infrastrukturen, t.ex
. Botniabanan, är andra betydelsefulla delar. Men samtidigt är det enligt
utskottets mening tydligt att utmaningarna inom regional- och
näringspolitiken är stora. Folkmängden har på senare år minskat inte bara i
små- och medelstora kommuner i glesbygden utan även i många större
industriorter. Just nu pågår ett intensivt arbete runt om i landet med att
ta fram regionala s.k. tillväxtavtal. Syftet med dessa är att utnyttja
befintliga statliga och andra resurser mer effektivt för att skapa tillväxt
och nya jobb.
Centerpartiet föreslår i sina motioner en omfattande om- och utlokalisering
av statlig verksamhet. Enligt utskottets mening kan visserligen
utlokalisering av statlig verksamhet bidra till en bättre regional
utveckling. Men risken är att en omlokalisering av den omfattning som
Centerpartiet föreslår kan minska effektiviteten i den statliga
förvaltningen och leda till stora problem t.ex. när det gäller
försörjningen av kvalificerad personal.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning i dess yttrande till fi
-nansutskottet (1998/99:NU3y). Näringsutskottet har tidigare i år behandlat
frågan om statlig verksamhet (bet. 1998/99:NU7). I såväl betänkandet som
yttrandet konstaterar näringsutskottet att det finns gällande statliga
riktlinjer för omlokalisering av statliga företag. Uppgiften att tillämpa
reglerna till-kommer emellertid inte riksdagen om det inte är fråga om
lokalisering av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat
sätt av principiell natur.
För ytterligare behandling av t.ex. tjänstebeskattningen, skatteväxling och
skatt på jordbrukare hänvisar utskottet till behandlingen av motion Fi17 (
fp). I frågor om förenklingar för företagande, strukturella åtgärder och
före-tagsklimat hänvisas till behandlingen av motion Fi14 (m).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrks motionerna Fi16 (c) yrkan-
dena 1-4 och Fi36 (c).
Finansutskottets ställningstagande till Folkpartiet liberalernas förslag
I Folkpartiet liberalernas motion Fi17 framhålls att Sveriges position i
jäm-förelse med omvärlden har försämrats kraftigt, från en tredje-fjärde
plats i början av 1970-talet till för närvarande delad artonde plats,
enligt OECD:s statistik. Under denna tid växte Sveriges BNP med 2 %, dvs.
ungefär lika mycket som regeringen räknar med i vårpropositionen för de
närmaste åren. Enligt motionärerna saknar regeringen både insikt och vilja
att driva en poli-tik som ökar tillväxten, sysselsättningen och välståndet.
Det behövs en vä-sentligt annorlunda politik för att få fart på ekonomin.
Skattepolitiken måste förändras. Motionärerna föreslår kraftiga
skattesänkningar, bl.a. genom införandet av ett förvärvsavdrag i den
kommunala beskattningen. Avdraget löser enligt motionen frågan om
avgiftsväxlingen i det nya pensionssystemet. Vidare bör en kraftig
skattereduktion på hushållsnära tjänster införas och arbetsgivaravgifterna
i privat tjänstesektor sänkas. Den s.k. extra värnskatten bör tas bort och
dubbelbeskattningen på aktier och aktieandelar slopas. För-mögenhetsskatten
bör trappas ned och senare helt avskaffas och för att mins-ka
barnfamiljernas marginaleffekter bör barnbidragen höjas och bostadsbi-
dragen sänkas. Reglerna för företagande måste förenklas och den svenska
arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. De förändringar i LAS och MBL
som den borgerliga regeringen införde måste återinföras och lönebildningen
i den svenska ekonomin måste förbättras. Produkt- och konsumentmarknader-na
måste avregleras och de offentliga monopolen brytas.
Utskottet vill till att börja med erinra om att regeringen i höstas bjöd in
samt-liga riksdagspartier i syfte att undersöka förutsättningarna för en
bred förank-ring av en kommande skattereform. Samtal har förts under
vintern och våren och pågår fortfarande.
Som redovisats tidigare bör huvudprinciperna i skatteöverläggningarna va-ra
att skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning samt att
garantera välfärden och dess finansiering. Eventuella skatteförändringar
får inte äventyra statsfinanserna eller finansieras av vidlyftiga
antaganden om ökad tillväxt. En framtida skattereform måste förenas med
sunda offentliga finanser och målet om 2 procents överskott i de offentliga
finanserna. Den snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-
talet stämmer till eftertanke. En kommande skattereform måste även uppfylla
kraven på en jämn och rättvis fördelning.
Enligt utskottets mening måste också eventuella skatteförändringar noga
avstämmas mot konjunktur- och efterfrågeläget i den svenska ekonomin för
att undvika överhettning av ekonomin och stigande inflation.
Regeringen skisserar i vårpropositionen principerna och målen för en för-
ändring av skattesystemet. De viktigaste är att det under mandatperioden
bör genomföras en inkomstskattesänkning för alla, med tyngdpunkt på låg-
och medelinkomsttagare. Sänkningarna bör utformas så att marginaleffekter
minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning uppmuntras. Vidare bör
skattepolitiken stödja arbetet med att öka sysselsättningen, där
regeringens förslag i vårpropositionen om ett stöd till arbetsgivare som
anställer arbetslö-sa med lång inskrivningstid är en del i detta. Stödet är
utformat som en kre-ditering av arbetsgivarens skattekonto.
Skattepolitiken bör även användas för att förbättra näringsklimatet. Rege-
ringen anger i vårpropositionen att de pågående överläggningarna kan leda
till förändringar i regler och skatter fr.o.m. inkomståret 2001. I
skattesamta-len bör enligt utskottets mening de skatteförslag som förs fram
i motionen vägas och prövas mot andra skatteförslag för att stärka
företagsamheten och sysselsättningen.
En viktig del i en kommande skattereform är frågan om skatteväxling eller s
.k. miljörelatering av skattesystemet. Regeringen genomför just nu en över-
syn av energiskatterna i syfte att förenkla skattesystemet och förbättra
miljö-effekterna.
Enligt utskottets mening är det av avgörande vikt ur tillväxt- och
sysselsätt-ningssynpunkt att lönebildningen fungerar väl och att den totala
svenska lönekostnadsutvecklingen begränsas till vad som gäller i våra
viktigaste konkurrentländer.
Konsekvenserna av brister i lönebildningen är i dag väsentligt annorlunda
jämfört med tidigare. Högre löneökningar än i konkurrentländerna leder till
ökade rationaliseringar i företagen, vilket dämpar sysselsättningen. Klarar
inte företagen av att rationalisera i samma takt som reallönerna stiger
sjunker vinstmarginalerna, vilket även det påverkar sysselsättningen
negativt. Löne-bildningssystemet måste också vara så konstruerat att det
klarar av att lever-era rimliga löneökningar även vid en situation då
arbetslösheten är betydligt lägre än vad den är i dag.
Utskottet konstaterar att de diskussioner om tillväxtallianser som arbets-
marknadens parter förde under hösten 1998 inte ledde till någon enighet om
t.ex. spelreglerna för lönebildningen. De två samsynsmän som regeringen
tillsatte rapporterade i mars att det finns betydande motsättningar mellan
parterna, men att det även finns en samsyn om vissa principer för lönebild-
ningen. Regeringen anger därför i vårpropositionen att den mot denna bak-
grund avser att under hösten 1999 lägga förslag om regelverket för den
svenska lönebildningen.
I frågor om näringsklimat och åtgärder för företagande hänvisar utskottet
till behandlingen av motion Fi14 (m). Vad gäller OECD:s s.k. välfärdsliga
hän-visas till utskottets ställningstagande i samband med behandlingen av
motion Fi15 (kd). Med anledning av vad som i motion Fi17 (fp) sägs om
arbets-marknadens funktionssätt hänvisas till utskottets behandling av
motion Fi16 (c).
Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion Fi17 (fp)
yrkande 1.
1.4 Det europeiska valutasamarbetet
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi14 framhålls att regeringen snarast
bör klargöra att den avser att verka för ett snabbt införande av euron i
Sverige och att den som en bekräftelse på detta ansöker om Sveriges
anslutning till ERM2. Vid ett sådant besked skingras, enligt motionärerna,
den misstro som råder beträffande regeringens avsikter. Då ges ett besked
om att Sverige inte drar sig för att ta itu med de strukturfel som bromsar
välståndsutvecklingen. Då kan företag och välutbildad arbetskraft stanna i
Sverige.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi17 anförs att Sverige så snabbt som
möjligt bör gå med i den europeiska valutaunionen, EMU. Priset för att stå
utanför är högt i form av bl.a. företagsflykt, valutaoro, högre priser,
högre räntor, högre transaktionskostnader och färre nya jobb. En
folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder som ordförande i EU,
dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på ett svenskt
medlemskap senast den 1 januari 2002.
Finansutskottets ställningstagande
I utskottets betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och
monetära unionen fastslog utskottet att Sverige inte bör införa EU:s gemen-
samma valuta euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999.
Utskottet framhöll vidare att Sverige bör hålla största möjliga hand-
lingsfrihet och handlingsberedskap inför ett eventuellt framtida deltagande
i valutaunionen.
Utskottet anförde också att om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämp-
ligt att Sverige deltar i valutaunionen skall frågan underställas svenska
folket för prövning. Vidare menade utskottet att det är önskvärt att en
sådan pröv-ning sker i allmänt val, men att det inte kan uteslutas att det
i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter
ankommer det på riks-dagen att fatta slutligt beslut.
Utskottet har i t.ex. utskottets betänkande med anledning av budgetpropo-
sitionen (bet. 1998/99:FiU1) inte sett någon anledning att ändra
uppfattning i frågan. Inte heller nu ser utskottet någon anledning till
omprövning.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi14 (m) yrkande 6 och
Fi17 (fp) yrkande 6.
1.5 Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden
1.5.1 Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna
Motionerna
I motion Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) framhålls att erfarenheterna
hittills visar att banker, finansmarknaden och i viss mån företagen inte
har förmått hantera avregleringen av den internationella finans- och
valutamark-naden. Politiker försöker nu undvika en finansiell härdsmälta
som skulle kunna få samma allvarliga följder som depressionen på 1930-talet
. Den rådande ordningen uppfyller inte de krav på ekonomisk effektivitet,
stabilitet och demokratisk legitimitet som är naturliga i en demokratisk
värld. Den skadliga labiliteten på marknaderna kan motverkas på flera sätt.
Ingvar Carlssons förslag till finansiering av Förenta nationerna (FN) kan
genomfö-ras. Det är en variant av den s.k. Tobinskatten. Genomlysningen av
aktörerna på marknaden kan förbättras. Reserveringskrav på bankerna och
bankernas valutapositioner kan införas och höjas. Dessutom kan reservkrav
på all utlå-ning i inhemsk valuta till valutautlänning införas. Vidare bör
svenska staten ompröva sin upplåningsstrategi med statens övertagande av
valutarisken för utlandsupplåning som följd.
I motion U304 av Göran Lennmarker m.fl. (m) avvisar motionärerna en s.k.
Tobinskatt som en tänkbar finansieringskälla för FN:s verksamhet. Det
skulle vara till stort men för hela jordens folk om man genom en sådan
skatt skulle kasta grus i den mekanism som allokerar kapital mellan i stort
sett alla länder. En Tobinskatt skulle åsamka inte minst tredje världen
stor skada.
I motion Fi213 av Eva Zetterberg m.fl. (v) framhålls att de avreglerade fi-
nansmarknaderna, underblåsta av allt snabbare och billigare elektroniska
kommunikationer, ger upphov till den ena spekulativa bubblan efter den
andra. Enligt motionärerna handlar avregleringarna av finansmarknaderna om
att flytta fram positionerna för dem som äger kapital på de globala mark-
naderna. Efter de ekonomiska sammanbrotten, och efter de devalveringar som
IMF tvingat fram, kan utländska investerare lägga under sig ostasiatiska
banker, företag och naturtillgångar till underpriser. Regeringen bör enligt
motionärerna driva frågan om en internationell transaktionsskatt på valuta-
handel, en s.k. Tobinskatt. Detta för att kasta lite grus i ett alltför
smidigt fungerande spekulationsmaskineri. Regeringen bör också ta initiativ
till en internationell diskussion om vilka institutioner och regelverk som
behövs för att inte 1980- och 1990-talens spekulationskaruseller skall
upprepas. Vidare bör regeringen få i uppdrag att arbeta för att FN:s Center
för Transnationella Företag, UNTC, återfår en prioriterad ställning i det
internationella samar-betet. Den uppförandekod för transnationella företag
som UNTC utarbetat bör införas i relevanta internationella avtal och
regelverk. Dessutom bör regeringen ta initiativ till en omstrukturering av
Världsbanken och IMF och till att deras mandat begränsas till vad dessa
organisationer från början var avsedda för. Regeringen bör också driva
skuldsatta och fattiga länders intres-sen av särbehandling när det gäller
fastställande av regelverk för handel med varor och tjänster i
Världshandelsorganisationen, WTO.
I motion U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) anförs att marknadskraf-
terna och globaliseringen försatt demokratin i gungning. Därför bör de nor-
diska länderna gemensamt arbeta för att det införs system (avgifter och
skat-ter) som begränsar kortsiktiga spekulationsvinster på
kapitalöverföringar mellan länder.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening visar den senaste tidens finansiella kriser att
det internationella finanssystemets sätt att fungera måste förbättras och
stärkas. Runt om i internationella organ och sammanslutningar pågår också
ett arbete med att finna lösningar och söka genomföra förändringar.
Inom den s.k. Baselkommittén pågår bl.a. ett arbete med att utveckla till-
synsreglerna, t.ex. genom att skapa normer för bankernas transaktioner med
högt belånade institut, s.k. hedgefonder. På initiativ av den förre chefen
för tyska Bundesbank, Hans Tietmeyer, bildades också nyligen ett s.k.
Financial Stability Forum, för att öka samordningen mellan nationella och
internatio-nella tillsynsmyndigheter. IMF och Världsbanken enades nyligen
om en gemensam modell för utvärdering av den finansiella sektorn i olika
länder. Utvärderingarna baseras på miniminormer för finansinstituts
verksamheter och breda genomgångar av riskerna i ett lands finansiella
sektor, dvs. hur ett lands lagstiftning, redovisningsregler,
betalningssystem etc. har utformats och fungerar. I många länder i tredje
världen krävs också att det byggs upp regelverk och lagstiftning för t.ex.
konkurser, redovisning och konfliktlös-ningar.
Hur insynen och transparensen skall förbättras i enskilda länder och i in-
ternationella organisationer är en annan viktig del i det internationella
arbe-tet. Det handlar t.ex. om förbättrad redovisning av både privata och
natio-nella skulder mot utlandet. Ett arbete pågår med att förbättra och
snabba upp redovisningen av ländernas valutareserver. IMF utarbetar också,
tillsammans med andra institutioner på området, regler för transparens vad
gäller pen-ningpolitikens uppgifter och utformning. En kod och ett
regelverk för finans-politiken har redan antagits.
En annan del är att försöka skapa regler så att privata placerare och
invest-erare får bära en större del av ansvaret och de ekonomiska
konsekvenserna vid en finanskris än vad som hittills varit fallet. Det förs
även diskussioner om hur man skall kunna hantera de sociala konsekvenserna
av en finanskris - dvs. vilka insatser som kan göras för att skona svaga
grupper i de samhäl-len som drabbas av finansiell och ekonomisk turbulens.
Inte minst Asienkri-sen visar vilka stora sociala omvälvningar en
finanskris kan föra med sig.
Som genomgången ovan visar pågår ett ganska omfattande internationellt
arbete med att skapa ett bättre fungerande globalt finanssystem i syfte att
skapa stabila och fungerande marknader och, om möjligt, förhindra nya
världsomspännande kriser. Enligt utskottets mening bör man emellertid,  som
alltid vid internationella projekt, räkna med att det tar lång tid innan
alla byggstenar finns på plats.
Grundläggande är också att de länder som deltar i det finansiella systemet
eftersträvar en sund och stabil ekonomisk politik. Vidare gäller att
växelkurs-system utformas, som är mer lämpliga för t.ex.
tillväxtekonomierna. Vidare måste olika privata företags och institutioners
olika riskmodeller ses över och anpassas till den nya globala verkligheten.
Av Asienkrisen att döma är det tydligt att många investerare grovt
missbedömt utvecklingen och risken med att investera kapital på dessa
marknader.
Såväl svenska som utländska analyser pekar på att krisen orsakades av fle-
ra samverkande faktorer. Underskotten i bytesbalanserna i de drabbade län-
derna växte oroväckande snabbt. Ländernas valutor var övervärderade och
systemen med s.k. halvfasta växelkurser, dvs. fasta men justerbara växelkur
-ser, öppnade för starka spekulativa valuta- och kapitalrörelser.
Omvärldens placeringar i länderna var överdrivet stora samtidigt som
genomskinligheten på marknaderna var låg. De finansiella systemen i dessa
länder fungerade dåligt, vilket ytterligare förvärrade krisen.
Utskottet har tidigare behandlat förslag om skatter och avgifter, som t.ex.
den s.k. Tobinskatten, i syfte att hantera och begränsa snabba svängningar
i internationella kapitalflöden (bet. 1994/95:FiU20, bet. 1995/96:FiU10 och
bet. 1997/98:FiU1). Utskottet kan nu, i likhet med tidigare, konstatera att
en skatt av Tobinkaraktär kräver en internationell samordning som knappast
är genomförbar. Skattepolitik och skatteadministration måste samordnas
inter-nationellt för att skatten skall bli effektiv. Dessutom krävs att i
princip alla världens länder inför skatten, eftersom det skulle räcka med
att något land eller finanscentrum inte deltar för att det skulle öppnas
vägar för kapital-strömmar utanför skattesystemet.
Ett grundläggande problem med den avgift på handeln i utländsk valuta som
föreslagits som en metod för att finansiera FN:s verksamhet är att den
skulle vara alltför lätt att undvika för de internationella valutahandlarna
.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi213 (
v), Fi214 (s) och U704 (v) yrkande 7. Med det anförda kan yrkande 3 i
motion U304 (m) anses vara tillgodosett. Något tillkännagivande härom till
regeringen är mot bakgrund av utskottets ställningstagande till övriga
motio-ner inte påkallat.
1.5.2 Social ekonomi och ekonomisk demokrati
Motionerna
I motion Fi909 av Karin Olsson m.fl. (s) framhålls det att i Europa
diskuteras olika lösningar på problemet med stor arbetslöshet och därmed
samman-hängande sociala och politiska problem. Ett begrepp som förekommer
är social eller samhällelig ekonomi. I företeelsen social ekonomi ingår t.
ex. kooperationen, ideella föreningar med viss ekonomisk verksamhet, ömsesi
-diga försäkringsbolag, sjukkassor samt stiftelser med sociala ändamål. Den
sociala ekonomin utgår ifrån att den, genom mobilisering av lokala resurser
, samarbete och bildande av olika nätverk, kan utveckla såväl näringslivs-
strukturer som sociala strukturer. För att skapandet av kooperativ av olika
slag skall bli framgångsrikt måste det politiska systemet ställa sig
positivt i attityd och handling. Det handlar t.ex. om lagstiftning,
institutionell in-frastruktur och utbildningssystem som ger människor en
lämplig förberedel-se för rollen som företagare. Vidare krävs ett utvecklat
rådgivningssystem och riskvilligt kapital för investering i den sociala
ekonomins företag och organisationer. I Sverige måste
näringslivsorganisationernas och myndighe-ternas attityd mot den sociala
ekonomin förbättras. Stöd- och rådgivnings-systemet måste förbättras och
ett system för riskvilligt kapital inom området byggas upp. Det saknas helt
i dag. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för den sociala ekonomin men
motionärerna anser att gruppens uppgifter är av begränsad natur. Regeringen
bör enligt motionärerna inom ramen för Koope-rativa rådets verksamhet ta
upp och allsidigt diskutera de möjligheter som den sociala ekonomin kan
erbjuda i syfte att bidra till lösning av de problem som kan förväntas
under 2000-talet. De frågor som bör diskuteras hör intimt samman med övriga
näringslivsfrågor och särskilt med små och medelstora företag.
I motion Fi708 av Siv Holma m.fl. (v) anförs att frågan om hur den privata
ägarkoncentrationen skall kunna brytas och fördelas bland löntagarkollekti-
vet är viktigare än någonsin. En väg att demokratisera ekonomin och ägandet
är att bygga upp kollektiva fonder. Vänsterpartiet har föreslagit ett
system med framtidsfonder i syfte att uppnå detta. En sådan kollektiv
kapitalbildning bör byggas upp på regional nivå och ackumulera kapital för
framtida investe-ringar. Motionärerna välkomnar den allt livligare debatten
inom svensk och internationell arbetarrörelse om att organisera
löntagarägandet i kollektiva former. Det gäller bl.a. LO:s engagemang att
hitta alternativ till de stora privata fondförvaltarna när löntagarna skall
placera sina pensionspengar i det nya premiereservsystemet. Regeringen bör
understödja denna vilja bland löntagarna att ta ett långsiktigt kollektivt
ägaransvar. Detta bör ske genom att en parlamentarisk utredning tillsätts
om hur den demokratiska makten över ekonomin skall kunna öka.
Löntagarorganisationerna bör ges möjligheter att delta i en sådan utredning
.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet är av uppfattningen att den sociala ekonomin och kooperativa
företag spelar en viktig roll i Sveriges ekonomiska liv. Frågor om den
sociala ekonomins möjligheter att bidra till en lösning av de problem som
kan för-väntas under 2000-talet är angelägna. Regeringen arbetar därför i
flera olika former med dessa och besläktade frågor.
Som motionärerna påpekar har regeringen tillsatt en arbetsgrupp med upp-
gift att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt belysa den
sociala ekonomins betydelse i samhället. Arbetsgruppen lade sommaren 1998
fram en delrapport, Social ekonomi i EU-landet Sverige - tradition och
förnyelse och samma begrepp (Ds 1998:48). Slutrapporten från arbetsgruppen
förvän-tas avlämnas i början av sommaren. Enligt uppgift från
Kulturdepartementet, som övertagit ansvaret för frågan från
Inrikesdepartementet, är ambitionen bl.a. att en parlamentarisk kommitté
skall tillsättas.
Utskottet kan vidare konstatera att i direktiven till utredningen om den
framtida regionalpolitiken påpekas att en särskild utvecklingsfaktor som
kan få betydelse i glesbygden och på landsbygden är de möjligheter som
finns inom den sociala ekonomin (dir. 1999:2). Kommittén skall bedöma
vilken betydelse denna kan få och lämna de förslag som den finner befogade
för att de regionalpolitiska målen skall uppnås.
Utskottet finner med hänvisning till det anförda att någon riksdagens åt-
gärd för närvarande inte är påkallad och avstyrker  motion Fi909 (s).
I september 1997 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, Demokra-
tiutredningen, för att belysa de nya förutsättningar, problem och
möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir. 1997:
101). Ett av kommitténs huvudområden är internationaliseringen av ekonomin
och sam-spelet mellan ekonomi och demokrati. Inom detta område skall
kommittén bl.a. analysera hur internationaliseringen av produktionen
påverkar politikens möjligheter att tillgodose medborgarnas krav på att på
politisk väg kunna påverka sina levnadsbetingelser. De finansiella
marknadernas möjligheter och kraft att påverka och till och med motverka
politiska intentioner skall granskas.
I kommitténs uppdrag ingår att utöver beskrivningar och analyser även lämna
konkreta förslag i syfte att stärka och fördjupa det svenska folkstyret.
Genom en lång rad skrifter, seminarier m.m. redovisar kommittén löpande det
arbete som bedrivs. Kommittén skall avlämna sitt slutbetänkande senast den
sista december 1999. Till kommittén har ett antal experter knutits, bland
dem Landsorganisationens andra ordförande.
Mot bakgrund av det ovan anförda är utskottet inte berett att föreslå att
en utredning tillsätts över hur den demokratiska makten över ekonomin skall
kunna öka. Motion Fi708 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks således.
2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten
2.1 Budgetutvecklingen
De offentliga finanserna har förbättrats dramatiskt, och på bara några få
år har ett av industrivärldens största underskott vänts till ett överskott.
År 1993 uppvisade de offentliga finanserna ett underskott på 12,3 % av BNP.
Fem år senare hade detta ersatts av ett överskott på 2,2 % av BNP.
Den gynnsamma utvecklingen har burits upp av en framgångsrik budget-
sanering. Ambitiöst formulerade budgetmål har uppnåtts, i vissa fall med
bred marginal, och även för åren framöver förutses fortsatt stigande
överskott i de offentliga finanserna. För åren 2000-2002 väntas dessa
överskott mot-svara 2,1,  3,1 respektive 4,0 % av BNP.
En del av överskottet under 2001 och 2002 ämnar regeringen ta i anspråk för
reformer för ökad sysselsättning och rättvisa, men trots det väntas resul-
tatet bli att den offentliga sektorns nettoskuld är så gott som borta 2002.
Under 1998 uppvisade även statsbudgeten för första gången på flera år ett
överskott som uppgick till närmare 10 miljarder kronor och som användes för
att amortera av statsskulden. Trots det ökade under året statsskulden med
närmare 17 miljarder kronor, vilket förklaras av att ungefär en fjärdedel
av statsskulden är upplånad i utländsk valuta och denna del av skulden
ökade till följd av en försvagad krona.
Under perioden 1999-2002 väntas emellertid statsskulden minska med ca 400
miljarder kronor till ca 1 050 miljarder kronor. Delvis beror detta på att
kronan åter antas bli starkare, men framför allt förklaras minskningen av
de mycket stora budgetöverskott som förutses för åren framöver på grund av
vissa större transaktioner av extraordinär karaktär.
Som ett led i pensionsreformen kommer under fyraårsperioden mer än 300
miljarder kronor att överföras från AP-fonden till statsbudgeten.
Försäljning-en av statliga bolag m.m. väntas ge ett tillskott på
ytterligare 140 miljarder kronor, och slutligen påverkas budgetsaldot också
av stora in- och utbetal-ningar av premiepensionsmedel som stått under
Riksgäldskontorets förvalt-ning. Utan dessa transaktioner av extraordinär
karaktär skulle statsbudgeten under närmast efterföljande år ha uppvisat
ett överskott bara under år 2000. Det framgår av efterföljande tabell som
är hämtad ur vårpropositionen.
Beaktas under år 2000 också den engångseffekt som uppkommer för staten till
följd av Förvaltnings AB Stattums aktieutdelning och inbetalning av
reavinst-skatt med anledning av försäljningen av aktieinnehavet i Pharmacia
& Upjohn på ca 15 miljarder kronor uppkommer även detta år ett underskott i
det under-liggande saldot på 3,6 miljarder kronor.
Tabell 8. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till
hushållen samt efter justering för större engångseffekter
Miljarder kronor
1998    1999    2000    2001    2002
Statsbudgetens saldo    +9,7    +93,2   +70,8   +192,9  +62,8
Beräkningsteknisk överföring till hushåll       -       -       -       -22
,1      -41,0
Statsbudgetens saldo (efter beräknings-
teknisk överföring till hushållen)      +9,7    +93,2   +70,8   +170,8  +21
,8
Större engångseffekter  +24,9   +112,5  +59,4   +210,6  +28,6
varav Försäljning av statliga bolag m.m.        +11,2   +45,0   +45,0   +35
,0      +15,0
Överföring från AP-fonden       -       +45,0   +45,0   +175,6  +13
,6
Premiepensionsmedel, netto      +13,7   +22,5   -30,6   -       -
Underliggande budgetsaldo       -15,2   -19,3   +11,4   -39,8   -6,8

Som mål för budgetpolitiken gäller att det finansiella sparandet i den
offent-liga sektorn skall motsvara 2 % av BNP under närmast efterföljande
år. För åren 2001 och 2002 väntas detta mål överträffas med ca 22
respektive 41 miljarder kronor. I vårpropositionens kalkyler har regeringen
förutsatt att dessa överskjutande belopp skall tillföras hushållssektorn i
en eller annan form så att budgetmålen uppnås exakt. Eftersom det ännu inte
avgjorts hur detta skall ske har posterna lagts in i propositionens
tabeller som beräk-ningstekniska överföringar till hushållen.
De stora överskotten på statsbudgeten bidrar till att statsskulden mätt som
andel av BNP minskar från 80 % till drygt 50 % mellan 1998 och 2002.
Därefter förutses inga fortsatta minskningar. I propositionen räknar
regering-en med att statsskulden vid ett målsatt överskott på 2 % av BNP på
sikt skall vara nominellt oförändrad eller öka. Större delen av det
målsatta överskottet i de offentliga finanserna väntas i stället uppkomma i
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Ekonomistyrningsverket (ESV) har den 20 maj 1999 presenterat sin andra
budgetprognos (1999:2) för året, och i den räknar verket med att budgetöver
-skottet för 1999 kommer att uppgå till 47,5 miljarder kronor. Det underlig
-gande saldot bedöms vara negativt och uppgår enligt ESV till 19,3
miljarder kronor, dvs. till samma nivå som i vårpropositionen. Medan ESV:s
och vår-propositionens bedömning av det underliggande saldot alltså
överensstäm-mer är skillnaden mellan de båda prognoserna över det
redovisade saldot alltså ca 46 miljarder kronor. Denna skillnad förklaras i
allt väsentligt av att ESV inte beaktat regeringens planerade
bolagsförsäljningar på 45 miljarder kronor eftersom något formellt
regeringsbeslut i frågan ännu inte föreligger.
Med de förslag som redovisas i vårpropositionen räknar ESV med att ut-
giftstaket för staten 1999 kommer att överskridas med 1,2 miljarder kronor.
I närmast föregående prognos, som gjordes innan vårpropositionen hade lagts
fram, räknade ESV med att utgiftstaket för 1999 skulle överskridas med 6,7
miljarder kronor.
2.2 Budgeteringsmarginal och begränsningsbelopp
2.2.1 Behovet av en budgeteringsmarginal
Bakgrund
Budgetpolitiken har under senare år innefattat såväl utgiftstak som mål om
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över
en konjunkturcykel.
Utgiftstak förekommer i två former, ett för hela den offentliga sektorn och
ett för enbart staten inklusive ålderspensionssystemet. Skillnaden dem emel
-lan utgörs av kommunernas utgifter samt av interna transaktioner mellan
kommunsektorn och staten.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn anger i princip hur stort utrymme
som statsmakterna anser att de offentliga utgifterna kan tillåtas ta, men
har i övrigt inte någon direkt styrande effekt på budgetpolitiken. Det har
däremot utgiftstaket för staten som omfattar dels utgifterna på
statsbudgetens samtliga anslag med undantag av dem som hänför sig till
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., dels utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
För att ge ökad långsiktighet åt budgetarbetet fastställs utgiftstaket för
tre år i taget enligt ett rullande schema där taken för de båda första åren
normalt inte omprövas. Riksdagens årliga beslut om utgiftstaket avser
därför i all-mänhet bara det tillkommande tredje året.
Av intresse i sammanhanget är också att utgiftstaket anges i nominella
termer vilket innebär att det inte skall justeras med hänsyn till
inflationen när det väl lagts fast. Bakgrunden till detta är kopplingen
till den ekonomiska politiken och det prisstabiliseringsmål som gäller.
Med hänsyn till det förhållandevis långa tidsperspektivet och osäkerheten
kring den ekonomiska utvecklingen anges det fastställda utgiftstaket med
viss marginal. Skillnaden mellan fastställt tak och summan av de utgifter
som beräknats under taket är en budgeteringsmarginal som är ofinansierad
och som inte finns uppförd på statsbudgeten. Behöver budgeteringsmargina-
len tas i anspråk får detta automatiskt till följd att belastningen på
statsbud-geten ökar och att budgetsaldot försvagas. Ett utnyttjande som
inte motsvaras av en lika stor inkomstökning på statsbudgeten kan därför
komma i konflikt med det för samma år uppställda delmålet om ett överskott
i de offentliga finanserna.
Regeringens förslag till utgiftstak för år 2002 innebär att budgeteringsmar
-ginalen på nuvarande stadium beräknas till 33,7 miljarder kronor för detta
år. Det motsvarar 4,3 % av de takbegränsade utgifterna och är något mer än
vad som gällt när tredje årets tak tidigare fastställts.
Ett förslag om utgiftstak för de kommande tre åren fördes för första gång-
en fram i 1996 års ekonomiska vårpropositionen. Regeringen redovisade där
sin principiella syn på behovet av en budgeteringsmarginal och angav som
främsta motiv för detta den osäkerhet som är förknippad med sådana makro-
ekonomiska variabler som inflation, räntenivå och arbetslöshet. En budgete-
ringsmarginal bedömdes nödvändig för att minska risken för att utgiftsbe-
slutet skulle behöva revideras. I propositionen hänvisades också till
svårig-heten att rätt beräkna myndigheternas förbrukning av sparade
anslagsmedel på reservations- och ramanslag. Regeringen framhöll vidare att
dimensione-ringen av budgeteringsmarginalen måste baseras på en avvägning
mellan kraven på stramhet i finanspolitiken och risken för att utgiftstaket
inte kan hållas om det saknas utrymme för att hantera effekterna av en
annan ekono-misk utveckling än väntat. Rådande osäkerhet beträffande
utgiftsutveckling-en talade enligt regeringen för en marginal på en till
ett par procent. Eftersom osäkerheten stiger över tiden borde detta också
gälla budgeteringsmargina-len, ansåg regeringen. Mot bakgrund härav
föreslog regeringen en budgete-ringsmarginal på 1,5 % för 1997, 2 % för
1998 och 2,5 % för 1999. Finansut-skottet och riksdagen hade vid sin
behandling av frågan  inget att erinra mot att en sådan
budgeteringsmarginal räknades in under utgiftstaket.
I årets ekonomiska vårproposition återkommer regeringen till frågan om
budgeteringsmarginalen och dess användning och framhåller därvid följande.
Vårpropositionen
I propositionen (s. 138-139) erinrar regeringen om att den ekonomiska ut-
vecklingen i stort, liksom de ekonomiska konsekvenserna av befintliga eller
beslutade regler, kan avvika från vad som antas när ett utgiftstak
fastställs. Eftersom utgiftstaket är nominellt och inte skall ändras med
hänsyn till nya tillväxtförutsättningar skall budgeteringsmarginalen utgöra
en buffert mot bl.a. högre prisnivå, lägre tillväxt och högre arbetslöshet.
Budgeteringsmar-ginalen skall enligt regeringen också utgöra en buffert mot
den osäkerhet som följer av att myndigheterna har rätt att anslagsspara och
att utnyttja en anslagskredit. Budgeteringsmarginalen för det kommande
budgetåret skall rymma denna osäkerhet, framhåller regeringen.
Vad gäller de därpå följande budgetåren skall enligt regeringens uppfatt-
ning budgeteringsmarginalen dessutom omfatta ett utrymme för framtida
reformer på budgetens utgiftssida. I propositionen betonas att budgeterings
-marginalen inte får innebära att respekten för målen för finansiellt
sparande i den offentliga sektorn minskar, utan marginalen skall i första
hand ge flexi-bilitet och därmed förhindra revideringar av utgiftstaket.
Budgeteringsmarginalen ingår inte i redovisningen av statens och den of-
fentliga sektorns finansiella sparande. Utnyttjas budgeteringsmarginalen
försämras därmed statens och den offentliga sektorns finanser, påpekar rege
-ringen.
Ju längre fram i tiden ett visst budgetår ligger desto större är
osäkerheten om såväl den allmänekonomiska utvecklingen som effekterna av
redan fatta-de beslut. Osäkerheten i beräkningarna ökar därför med åren,
och den bud-geteringsmarginal som krävs för att hantera denna osäkerhet
måste därför vara större längre fram i tiden. Regeringen hänvisar till att
en sådan bedöm-ning gjordes även i 1996 års ekonomiska vårproposition där
principerna för budgeteringsmarginalen redovisades.
Av vårpropositionen framgår också att regeringen nyligen har beslutat att
tillkalla en särskild utredare för att bedöma om den nya budgetprocessens
mål och intentioner har infriats. Utredaren skall bl.a. pröva om
utgiftstakets nuvarande konstruktion erbjuder tillräcklig flexibilitet inom
och mellan åren. Vidare skall utredaren analysera hur olika former av
osäkerhet och risk har hanterats inom utgiftstaket och hur
budgeteringsmarginalen därvid har an-vänts. Utredaren skall också föreslå
riktlinjer för vilken nivå budgeterings-marginalen bör ha under de tre åren
för att dessa osäkerhetsfaktorer skall kunna hanteras. Betydande prognosfel
kan förekomma även under löpande budgetår, bl.a. till följd av att
myndigheterna har möjlighet att utnyttja an-slagssparande och anslagskredit
. I utredningsuppdraget ingår därför också att ta fram riktlinjer för
vilken minsta nivå budgeteringsmarginalen bör ha under ett pågående
budgetår för att utgiftstaket med stor sannolikhet skall kunna klaras utan
extra besparingar.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi14 användningen av en budge-
teringsmarginal eftersom den påverkar budgetdisciplinen negativt. Något
formellt yrkande i frågan framförs dock inte i motionen. Om föreslagna tak
för statens utgifter behöver överskridas, bör enligt motionärerna
regeringen återkomma till riksdagen med en redovisning av hur det ökade
resursbehovet uppstått samt med förslag till åtgärder som innebär att det
ursprungligen fastställda taket kan hållas.
Motionärerna anser att principerna i den nya budgetprocessen skall följas
strikt, vilket enligt deras uppfattning innebär att budgetöverskridanden
skall finansieras genom motsvarande utgiftsneddragningar inom två år, helst
inom samma utgiftsområde. Vidare anser de att nya utgiftsåtaganden under
pågå-ende budgetår skall finansieras genom minskningar av andra utgifter
samma år.
Även Kristdemokraterna kommenterar i sin motion Fi15 budgeteringsmargi-
nalens användning utan att framföra något yrkande i frågan. Till skillnad
från alla tidigare propositioner som behandlat frågan om
budgeteringsmarginalen skriver regeringen nu öppet att
budgeteringsmarginalen även skall omfatta utrymmen för framtida reformer,
påpekar motionärerna. Kristdemokraterna anser att detta är en helt felaktig
användning av budgeteringsmarginalen, en användning som strider mot alla de
intentioner regeringen själv tidigare angivit. Enligt motionärerna skall
budgeteringsmarginalen enbart vara en buffert för att klara den osäkerhet
som följer av förändringar i den makro-ekonomiska utvecklingen,
demografiska förändringar och förändringar i systemet med anslagssparande
och anslagskredit.
Finansutskottets ställningstagande
Utgiftstaket är flerårigt och nominellt och dess tillämpning regleras i
lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Utgiftstakets utformning preciseras
dock inte där. Dess sammansättning i stort liksom användningen av en
ofinansierad budgeteringsmarginal godkändes av riksdagen våren 1996 när
riksdagen för första gången fastställde ett utgiftstak.
Utgiftstaket anger den nivå på de statliga utgifterna som regeringen avser
att hålla under de tre närmaste åren och är ett komplement till det
saldorelate-rade mål som också styr budgetpolitiken. Liksom andra ekonomisk
-politiska mål fastställs utgiftstaket genom ett riktlinjebeslut, vilket
innebär att beslutet inte är rättsligt bindande. Lagregleringen med dess
krav på motåtgärder om taket riskerar att överskridas markerar dock att
utgiftstaket är ett mycket starkt och allvarligt menat budgetpolitiskt
åtagande från regeringens sida.
Nivån på de statliga utgifterna påverkas i hög grad av den allmänekono-
miska utvecklingen som emellanåt kan vara svårbedömd, särskilt för längre
perioder. Eftersom utgiftstak fastställs för tre år i taget är beräkningen
av det sista årets utgiftsnivåer därför ofrånkomligen behäftad med
osäkerhet. Inte minst gäller det bedömningen av den ekonomiska utvecklingen
och de kon-sekvenser som en minskad tillväxt och ökad inflation kan ha på
utgifterna för arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder
samt olika basbe-loppsanknutna transfereringar. Samtidigt är det önskvärt
att ett en gång fast-ställt utgiftstak inte skall behöva omprövas, eftersom
det skulle kunna rubba tilltron till den förda politiken. Enbart av detta
skäl är det enligt finansut-skottets mening motiverat att använda sig av en
budgeteringsmarginal som kan fånga upp denna osäkerhet.
Till detta kommer att myndigheter har givits en tämligen stor frihet att
för-dela sina utgifter över tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt ut
ett år kan sparas till efterföljande år. På motsvarande sätt kan en
myndighet använda tidigare sparade anslagsmedel som komplement till årets
anslag för att finan-siera en större utgift. Myndigheter har också
möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag om
medelstilldelningen ett visst år är otill-räcklig.
Förskjutningar av detta slag redovisas på statsbudgeten som en för alla
ram-anslag och reservationsanslag gemensam nettopost kallad Ökning alter-
nativt Minskning av anslagsbehållningar. Ökar anslagsbehållningarna inne-
bär det att man räknar med att myndigheterna som grupp kommer att bygga upp
sitt anslagssparande, dvs. utgifterna på de 27 utgiftsområdena väntas bli
lägre än vad som anvisas över anslag. Omvänt gäller att en minskning av
anslagsbehållningarna är liktydigt med att utgifterna på de 27
utgiftsområde-na väntas bli större än vad som anvisats på anslag för det
året.
Erfarenhetsmässigt har det visat sig svårt att korrekt förutse
anslagsbehåll-ningarnas nettoförändring, och denna svårighet kvarstår även
mot slutet av det år som beräkningen avser.
Även av detta skäl ter det sig därför motiverat att använda sig av en bud-
geteringsmarginal som fångar upp osäkerheten i beräkningarna.
Moderata samlingspartiet motsätter sig helt användningen av en budgete-
ringsmarginal och anser att regeringen i stället bör återkomma till
riksdagen varje gång utgiftstaket är på väg att överskridas.
Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen budgetdisciplinen negativt, anser
motionärerna.
Enligt utskottets mening kan den av motionärerna förordade lösningen
svårligen förenas med de villkor som gäller för ramanslag och reservations-
anslag. Myndigheternas rätt att självständigt fördela sina utgifter över
tiden kan inte inordnas i ett stelbent ramsystem av moderat slag eftersom
det inte ger utrymme för förskjutningar. Varje förändring av
anslagssparandet som överstiger den beräknade förbrukningen av
anslagsbehållningarna leder ju till att de samlade utgifterna ökar vilket
automatiskt skulle få till följd att utgifts-taket överskrids, hur
obetydlig ökning det än är fråga om. Det framstår inte som rimligt att
riksdagen återkommande skall behöva ta ställning till varje liten
förändring av detta slag.
Utan en budgeteringsmarginal går det alltså knappast att behålla nuvarande
anslagsvillkor, som ger myndigheter en tämligen stor frihet att
självständigt förfoga över sina anslag, en frihet som för övrigt är ett
viktigt inslag i mål-styrningen av den statliga verksamheten.
Utan en budgeteringsmarginal skulle utgiftstaket i princip också behöva
anpassas till varje ny konjunkturbedömning, och varje sådan justering
skulle som utskottet ser det rubba tilltron till utgiftstaket som ett
allvarligt menat budgetpolitiskt mål.
Finansutskottet delar därför inte Moderata samlingspartiets uppfattning att
budgeteringsmarginalen bör slopas.
Kristdemokraterna motsätter sig den i propositionen redovisade uppfattning-
en att budgeteringsmarginalen under det andra och tredje året också skall
ge utrymme för framtida reformer. Det är, anser Kristdemokraterna, en
felaktig användning av budgeteringsmarginalen som helt strider mot
regeringens tidigare redovisade intentioner.
Finansutskottet gör inte samma bedömning som Kristdemokraterna. Erfa-
renheterna från de gångna årens användning av en budgeteringsmarginal visar
att den i praktiken också kommit att omfatta framtida reformer. Det är en
ordning som enligt utskottets mening är rimlig så länge som de nya utgif-
terna finansieras med inkomstökningar och nivån på budgeteringsmarginalen
alltjämt är så stor att den kan parera oförutsedda utgiftsökningar under
efter-följande budgetår. När utgiftstaket fastställs måste nivån på den
ingående budgeteringsmarginalen självklart också prövas mot erforderliga
krav på stramhet i finanspolitiken.
I likhet med regeringen anser finansutskottet att respekten för målen för
finansiellt sparande i den offentliga sektorn inte får eftersättas. Ett
eventuellt utnyttjande av budgeteringsmarginalen får således inte leda till
att dessa mål åsidosätts.
Under innevarande och föregående budgetår har det visat sig att så lite
åter-stått av budgeteringsmarginalen att kompletterande
utgiftsbegränsningar har fått tillgripas för att undvika att utgiftstaket
överskrids.
Enligt utskottets mening är det önskvärt att utgiftstaket kan upprätthållas
utan att dylika extra besparingar behöver tillgripas. Utskottet noterar att
den särskilde utredare som tillkallats för att se över den nya
budgetprocessen också skall ta fram riktlinjer för vilken minsta nivå
budgeteringsmarginalen bör ha under ett pågående budgetår för att
utgiftstaket med stor sannolikhet skall kunna klaras utan extra besparingar
.
2.2.2 Användningen av begränsningsbelopp
Vårpropositionen
För att hindra ett väntat överskridande av utgiftstaket för 1999 har
regeringen fattat beslut om åtgärder som begränsar utgifterna med totalt ca
8 miljarder kronor. Drygt hälften härav utgörs av besparingar, medan
omkring 3,7 mil-jarder kronor av utgiftsreduktionen beräknas uppkomma till
följd av att ett s.k. begränsningsbelopp införts för anslagsförbrukningen
på vissa anslag. Syftet med detta nya budgetpolitiska instrument är att
säkerställa att förbruk-ningen på vissa anslag inte överstiger en viss
bestämd nivå under 1999. Av propositionen framgår (s. 81-82) att sammanlagt
15 utgiftsområden berörs av begränsningsbelopp. Bland annat omfattas
anslagen på verksamhetsområ-det Internationellt utvecklingssamarbete på
utgiftsområde 7 samt anslagen A 2 Väghållning och statsbidrag samt A 4
Banverket: Banhållning på ut-giftsområde 22.
Motionerna
Centerpartiet riktar i motivtexten till motion Fi16 kritik mot det enligt
mo-tionärernas uppfattning orimligt snäva begränsningsbelopp som satts för
det internationella utvecklingssamarbetet. Med vårpropositionens
begränsnings-belopp saknas utrymme för 1,4 miljarder kronor av Sidas
planerade verk-samhet och beräknade utbetalningar, vilket får drastiska
konsekvenser då hela utgiftsramen redan är intecknad av ingångna avtal.
Centerpartiet finner det upprörande att regeringen försöker göra ett pa-
radnummer av att biståndsramen får en liten höjning i en avlägsen framtid
samtidigt som Sida förbjuds att använda de resurser som verket har reserve-
rat i tidigare budgetar. Det handlar inte om några nya pengar, betonar
motio-närerna som utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för
att tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte
skall erode-ras.
Folkpartiet kritiserar i motion Fi17 den enligt motionärerna bristfälliga
redo-visningen i propositionen av begränsningsbeloppens effekter. Av
propositio-nen framgår inte hur mycket regeringen anser sig spara på t.ex.
biståndsom-rådet genom det angivna begränsningsbeloppet för 1999. Först
framåt hösten kommer den närmare innebörden av regeringens panikåtgärder
att stå klar, hävdar motionärerna som inte kan acceptera en sådan ordning.
Regeringen gör enligt motionärerna säkert inget formellt fel men har en
demokratisk skyldighet att visa innehållet i de 8 miljarder kronor man
säger sig spara. Motionärerna anser att det, sett i ett demokratiskt
perspektiv, är principiellt anmärkningsvärt att man av vårpropositionen
inte kan utläsa vare sig effekterna av regeringens åtgärder för att hålla
utgiftstaket eller de bespa-ringar och s.k. begränsningsbelopp som
regeringen fattat beslut om. Motio-närerna föreslår att riksdagen skall
göra ett tillkännagivande av denna inne-börd (yrkande 9).
Yttranden från andra utskott
Utrikesutskottet tar i sitt yttrande (UU1y s. 10-12) upp regeringens använd
-ning av begränsningsbelopp och kommenterar ingående vilken effekt detta
har för framför allt biståndsgivningen. Utrikesutskottet är kritiskt till
det sätt på vilket förslaget redovisas i propositionen. Med det underlag
som proposi-tionen erbjuder är det enligt utrikesutskottet inte möjligt att
bedöma om de av regeringen beslutade begränsningsbeloppen påverkar statens
möjlighet att fullfölja sina avtalsenliga åtaganden. Utrikesutskottet anser
det väsentligt att begränsningsåtgärderna utformas så att tilltron till
Sverige som samar-betspartner och biståndsgivare inte eroderas.
Utrikesutskottet erinrar om att konstitutionsutskottet vid sin beredning av
förslaget till lag (1996:1059) om statsbudgeten framhållit att regeringen
är bunden av riksdagens anslagsvillkor. I anslutning härtill påpekar
utrikesut-skottet att riksdagen vid sitt beslut om de anslag som ingår i
biståndsramen förutsåg att utbetalningsnivån under de närmaste åren skulle
kunna hållas på en högre nivå genom ett bättre utnyttjande av reservationer
(bet. 1998/99:
UU2).
I yttrandet återges biståndsministerns uttalande i riksdagens frågestund
den 22 april 1999 då han framhöll att begränsningarna på utgiftsområde 7
inte innebär att några pengar försvinner utan att de blir disponibla nästa
år. Utri-kesutskottet anser dock att det kan finnas risk för att
begränsningsåtgärder på utgiftsområde 7 under ett år leder till att
reservationer åter byggs upp vilka senare kan vara svåra att nedbringa bl.a
. till följd av bristande mottag-ningskapacitet i samarbetsländerna.
Utrikesutskottet erinrar också om att regeringen i vårpropositionen (s. 142
) förutskickat att det under året kommer att göras en bedömning av de kort-
och långsiktiga konsekvenserna av de för innevarande år genomförda ut-
giftsbegränsningarna på utgiftsområde 7. Utrikesutskottet utgår från att
den-na utvärdering kommer att innehålla en allsidig belysning av
problematiken, och att den på lämpligt sätt kommer att redovisas för
riksdagen så snart som möjligt.
Vid samma frågestund förklarade biståndsministern också att de medel som
efter vidtagna utgiftsbegränsningar kan disponeras för 1999 är tillräckli-
ga för de stora insatser som görs bl.a. i Centralamerika och Kosovo.
Utrikes-utskottet utgår från att regeringen i lämplig form återkommer till
riksdagen om den aviserade konsekvensbedömningen skulle visa att så trots
allt inte blir fallet, eller att andra i dag oöverblickbara konsekvenser
uppkommer vilka allvarligt skulle försvåra biståndets genomförande.
I propositionen aviseras inte några utgiftsbegränsningar efter 1999. Utri-
kesutskottet påpekar emellertid att fortsatta mer omfattande utgiftsbegräns
-ningar efter 1999 skulle få konsekvenser som inte bara skulle urholka
förtro-endet för svenskt utvecklingssamarbete utan även så allvarligt
försämra måluppfyllelse och inriktning av biståndet att det vore för
utrikesutskottet helt oacceptabelt.
I likhet med vad som sägs i motion Fi17 (fp) anser utrikesutskottet att det
är principiellt anmärkningsvärt i ett demokratiskt perspektiv att det av
vår-propositionen inte går att utläsa effekterna av regeringens åtgärder
för att hålla utgiftstaket, de besparingar som regeringen avser att göra
eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats. Utrikesutskottet har vid en
särskild före-dragning fått bekräftat att innevarande års biståndsram på 0,
705 % av brutto-nationalinkomsten (BNI) kommer att kunna hållas. Motion
Fi17 (fp) kan enligt utrikesutskottets mening besvaras med vad som
utrikesutskottet fram-hållit.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU5y) om att
regeringen har beslutat om ett begränsningsbelopp på 142 miljoner kronor
för det på utgiftsområde 8 uppförda anslaget B 2 Särskilda insatser i
utsatta bostads-områden, vilket innebär att anslagsförbrukningen inte får
överstiga denna nivå under 1999. Socialförsäkringsutskottet har erfarit att
det utöver det anvisade beloppet finns ett ingående anslagssparande på 127
miljoner kronor på anslaget vars sammanlagda behållning därmed uppgår till
269 miljoner kronor. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning bör
kvarstående medel därför användas för satsningar fr.o.m. år 2000. Mot
bakgrund av det anförda godtar socialförsäkringsutskottet regeringens
beräkningar.
Trafikutskottet uppger i sitt yttrande (TU2y) att regeringen inom utgiftsom
-råde 22 infört begränsningsbelopp för två anslag, nämligen A 2 Väghållning
och statsbidrag med 11 895 miljoner kronor och A 4 Banverket: Banhållning
med 7 290 miljoner kronor. För Vägverkets del innebär begränsningsbelop-pet
en minskad flexibilitet i verksamheten, påpekar trafikutskottet. För Ban-
verket torde, enligt vad trafikutskottet inhämtat, begränsningsbeloppet
inte innebära någon verksamhetsmässig begränsning.
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen är enligt 42 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten skyldig att
vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till för att undvika att
utgifts-taket för staten överskrids. Åtgärder av detta slag skall vidtas
redan då det uppstått risk för ett överskridande.
Gjorda prognoser visar att det finns risk för att utgiftstaket för 1999 kom
-mer att överskridas. Regeringen har därför beslutat om åtgärder som är av-
sedda att begränsa utgifterna under innevarande år med totalt ca 8
miljarder kronor. Det rör sig dels om besparingar på sammanlagt 4,2
miljarder kronor , dels om uppskjutna utbetalningar till följd av att
medelsförbrukningen på vissa anslag maximeras med hjälp av s.k.
begränsningsbelopp. Syftet med begränsningsbeloppen är att säkerställa att
anslagsförbrukningen på ett an-slag inte kommer att överstiga en viss
bestämd nivå under 1999.
För att få till stånd en bättre kontroll av myndigheternas anslagssparande
har regeringen dessutom nyligen beslutat om en ändring (1999:112) i an-
slagsförordningen (1996:1189).
Den vanligast förekommande anslagstypen på statsbudgeten är ramanslag vars
mest utmärkande drag är att ett anvisat belopp får överskridas genom att en
anslagskredit tas i anspråk samt att outnyttjade medel får sparas till
efter-följande år.
Ett reservationsanslag får inte överskridas. Däremot får outnyttjade medel
användas under efterföljande budgetår, dock i högst tre år efter det att
ansla-get senast var uppfört på statsbudgeten.
I första hand ramanslagen men också reservationsanslagen gör det möjligt
för myndigheterna att finansiera sin verksamhet på ett mer flexibelt sätt.
Det sker emellertid till priset av en större osäkerhet i prognoserna över
ett väntat budgetutfall. Vid ingången av 1999 uppgick det samlade
anslagssparandet till närmare 25 miljarder kronor samtidigt som summan av
de maximalt möjliga anslagskrediterna motsvarade ca 20 miljarder kronor.
Till detta kommer en samlad behållning på reservationsanslag på drygt 13
miljarder kronor. Det är uppenbart att även måttliga förskjutningar i
utnyttjandet av dessa möjligheter kraftigt påverkar medelsförbrukningen och
därmed möj-ligheterna att klara utgiftstaket.
I 1998 års ekonomiska vårproposition anmälde regeringen att den hade för
avsikt att strama upp reglerna för anslagssparandet genom att föreskriva
att anslagssparande som överstiger 3 % av anslaget skall få användas först
efter beslut av regeringen. Prövningen skall ske samlat i anslutning till
budgetar-betet. Syftet med förändringen uppgavs vara att få till stånd en
bättre kontroll över anslagsförbrukningen. Åtgärden fick stöd av
finansutskottet  som för sin del sade sig välkomna åtgärder som gör den
finansiella styrningen mer ändamålsenlig.
Den aviserade förändringen har nu införts i 11 och 11a §§ anslagsförord-
ningen (1996:1189) och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 april
1999. Såsom aviserats innebär dessa att anslagssparande överstigande 3 %
får användas först efter regeringens prövning. Denna prövning kan i princip
leda till tre olika slutsatser. Medlen kan ställas till regeringens
disposition, myndigheten kan få rätt att använda dem eller de kan dras in.
Det är alltså inte frågan om någon automatisk indragning. En självklar
utgångspunkt för regeringens prövning är att de åtaganden som staten har
till följd av lag eller avtal skall kunna fullgöras.
Finansutskottet anser att den genomförda uppstramningen är befogad med
hänsyn till att myndigheterna under en följd av år har byggt upp ett mycket
stort samlat anslagssparande. Såsom nyss nämnts uppgår anslagssparandet
numera till närmare 25 miljarder kronor, vilket innebär att verksamheten
har bedrivits på en lägre nivå än vad som har varit avsikten. Hur dessa
stora behållningar förbrukas under ett visst år påverkar i hög grad
regeringens möjligheter att hålla statens utgifter under det utgiftstak som
riksdagen har beslutat om. Enligt finansutskottets mening kan den nya,
restriktivare pröv-ningen bidra till att skapa en bättre kontroll över
anslagsförbrukningen under kommande år. Den kan i en del fall också ge ett
tillskott till de eftersträvade utgiftsbegränsningarna redan under 1999,
men åtgärden är i sig inte tillräck-lig för att under detta år uppnå avsett
resultat.
För att säkerställa att utgiftstaket för 1999 kan hållas har regeringen
därför fattat beslut om kompletterande besparingar och begränsningsbelopp
under detta år. I motsats till ändringen av anslagsförordningen är
begränsningsbe-loppen en temporär åtgärd som syftar till att säkerställa
att förbrukningen på några utpekade anslag inte överstiger vissa bestämda
nivåer under 1999. De medel som därvid inte kan utnyttjas kommer inte att
automatiskt dras in utan får föras över till efterföljande år i form av ett
anslagssparande/reservations-medelsbehållning.
Vilka åtgärder som skall vidtas i det enskilda fallet kommer regeringen att
pröva individuellt utifrån de verksamhetsmässiga och finansiella förutsätt-
ningarna. I åtskilliga fall har regeringsbesluten redan kunnat fattas. I
andra fall övervägs fortfarande vilka åtaganden som måste infrias under
året.
De beslutade begränsningsbeloppen berör följande anslag och utgiftsområden.
Tabell 9. Begränsningsbelopp för  år 1999
Belopp i miljoner kronor

Såsom framgår av sammanställningen är det endast fem anslag för vilka
begränsningsbeloppen har satts lägre än vad som anvisats på statsbudgeten
för 1999. Det gäller stödet till lokala investeringsprogram,
energiforskning, el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, väghållning samt
särskilda insatser i vissa kommuner.
För biståndsanslagen på verksamhetsområde A Internationellt utvecklings-
samarbete är begränsningsbeloppet lika stort som de anslag som anvisats för
1999. Detsamma gäller för anslaget för särskilda insatser i utsatta
bostadsom-råden.
För övriga anslag överstiger begränsningsbeloppen 1999 års medelstilldel-
ning.
Som tidigare nämnts stadgas i 42 § budgetlagen att regeringen skall vidta
sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå riksdagen nödvän-
diga åtgärder för att undvika att ett beslutat utgiftstak överskrids. Denna
bestämmelse utgör grund för den nyligen beslutade ändringen i anslagsför-
ordningen liksom för regeringens beslut att för 1999 införa begränsningsbe-
lopp för vissa av statsbudgetens utgifter.
Regeringens befogenheter i detta avseende regleras i budgetlagen. Med
hänsyn till den kritik som framförs i motionerna Fi16 (c) och Fi17 (fp) mot
begränsningsbeloppen och de av regeringen vidtagna åtgärderna finns det
enligt utskottet anledning att närmare beröra denna fråga.
I 4-6 §§ budgetlagen anges villkoren för de olika anslagstyperna. Be-
stämmelserna uttrycks som att "regeringen får" göra något intill en angiven
gräns. En befogenhet anges således. Däremot är det inte någon skyldighet
för regeringen att fullt ut utnyttja de olika möjligheterna. Detta klargörs
ytterli-gare i 7 § där det anges att: "När regeringen tilldelar en
myndighet ett anslag får regeringen besluta om begränsningar i villkoren
för utnyttjandet av ansla-get."
Som motiv för en begränsning uppges i förarbetena (prop. 1995/96:220 s. 87)
bl.a. en strävan efter god hushållning med statens resurser och god bud-
getkontroll. I förarbetena lämnas också exempel på villkorsbegränsningar
som kan bli aktuella. Som exempel nämns att outnyttjade medel på reserva-
tionsanslag inte får användas så många år som anslagstypen medger, att
outnyttjade medel på ramanslag inte får sparas i obegränsad utsträckning
och att anslagskrediten på ramanslag sätts lägre än vad riksdagen har
medgivit.
Av 8 § framgår vidare att: "Regeringen får besluta att medel på ett anvisat
anslag inte skall användas om detta är motiverat av särskilda
omständigheter i en verksamhet eller av statsfinansiella eller andra
samhällsekonomiska skäl." I förarbetena (s. 88) hänvisas till regeringens
skyldighet att vidta åt-gärder vid risk för överskridande av utgiftstaket
och i anslutning härtill utta-las att beslut av regeringen att inte fullt
ut använda anvisade anslag är en möjlighet i sammanhanget. Det betonas dock
att regeringen självfallet är förpliktad att se till att de åtaganden som
staten har till följd av lag eller avtal fullgörs.
Såsom utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande har
konstitutionsutskottet vid sin behandling av förslaget till lag om
statsbudgeten ansett att regeringen inte bara är förpliktigad att se till
att de åtaganden som staten har till följd av lagar eller avtal fullgörs,
utan att den också är bunden av riksdagens anslags-villkor.
Konstitutionsutskottet erinrade om att riksdagen formellt sett har en
obegränsad rätt när det gäller detaljregleringen i samband med utgiftsbemyn
-digandena. Riksdagens beslut att anvisa anslag (ändamål, anslagstyp och
belopp) kan enligt konstitutionsutskottet alltså kompletteras med
ytterligare villkor och med motivuttalanden som binder regeringens och
myndigheter-nas medelsanvändning. Någon enhetlig ordning då det gäller
utformningen av riksdagens beslut i budgetfrågor finns inte, men oavsett
formulering är regeringen bunden av riksdagens uttalanden om villkoren för
medelsanvis-ningen, framhöll konstitutionsutskottet vidare .
Sammanfattningsvis innebär således bestämmelserna i budgetlagen att re-
geringen är skyldig att vidta åtgärder för att undvika att utgiftstaket
över-skrids (42 §). Med de restriktioner som följer av riksdagens
uttalanden har regeringen därvid befogenhet att begränsa villkoren för
utnyttjandet av ett anslag (7 §) men kan också av statsfinansiella skäl
avstå från att använda anvisade medel (8 §).
Så länge regeringen tillgodoser de av riksdagen meddelade anslagsvillko-ren
ligger med hänsyn härtill beslut om tillämpning av begränsningsbelopp för
år 1999 inom ramen för de befogenheter som regeringen tilldelats. Någon
skyldighet att underställa riksdagen ett formellt förslag i frågan för
beslut kan därför enligt finansutskottets mening inte anses föreligga.
När regeringen utnyttjar sina befogenheter på detta område och på egen hand
fattar beslut om utgiftsbegränsningar är det enligt finansutskottets me-
ning önskvärt att riksdagen alltid på lämpligt sätt informeras om de
vidtagna åtgärdernas innebörd och omfattning.
Vad beträffar den kritik som utrikesutskottet riktar mot begränsningsbelop-
pen konstaterar finansutskottet att utrikesutskottet har fått bekräftat att
inne-varande års biståndsram på 0,705 % av bruttonationalinkomsten (BNI)
kommer att kunna hållas. Begränsningsbeloppet utgör således inget hinder
för att Sverige skall kunna uppfylla det biståndspolitiska mål som ställts
upp för 1999.
Finansutskottet konstaterar också att begränsningsbeloppet för verksam-
hetsområdet Internationellt utvecklingssamarbete är lika stort som de
anslag som anvisats för innevarande år, dvs. 11 150 miljoner kronor.
Förutsatt att ansvariga myndigheter fullt ut tar i anspråk de medel som
står till förfogande under 1999 kommer således inte de till biståndet
knutna reservationsmedels-behållningarna att öka. Finansutskottet utgår
ifrån att berörda parter är ange-lägna om att se till att tillgängliga
medel fördelas effektivt och i sin helhet. Den oro som utrikesutskottet ger
uttryck för i detta avseende ter sig därför inte befogad.
Biståndsministern har i ett skriftligt svar på en fråga den 6 maj 1999 med-
delat att de medel som inte kan utnyttjas i år kommer att föras över till
nästa år, vilket innebär att den totala biståndssumman blir densamma men
med en annan fördelning över tiden. Bland annat kommer en del utbetalningar
till FN, Världsbanken och EU att skjutas upp. Senareläggningen av
utbetalningar görs på ett sådant sätt att negativa effekter för
verksamheten undviks så långt det är möjligt. Redan nu står det enligt
biståndsministerns bedömning klart att den humanitära sidan kommer att
klaras. Det gäller framför allt Kosovo, men även Centralamerika och andra
katastrofområden runt om i världen. En beredskap för oväntade situationer
kommer också att skapas.
Utgiftstaket är ett viktigt budgetpolitiskt instrument och statsmakternas
vilja att leva upp till detta åtagande bör inte kunna sättas i fråga. Det
är själv-klart önskvärt att utgiftstaket tillämpas på ett sådant sätt att
omfattande be-sparingar kan undvikas under pågående budgetår, och - i den
mån så krävs för att upprätthålla utgiftstaket - att erforderliga åtgärder
vidtas på ett så tidigt stadium som möjligt. Inget område på statsbudgeten
bör därvid vara undantaget från prövning. Det ankommer på regeringen att
återkommande pröva detta.
Finansutskottet utgår ifrån att regeringen vid den praktiska tillämpningen
av begränsningsbeloppen kommer att tillgodose de anslagsvillkor som riks-
dagen ställt upp för verksamheten.
I motion Fi17 (fp) kritiseras regeringen för att det enligt motionärernas
upp-fattning inte går att utläsa ur propositionen hur de vidtagna
besparingsåtgär-derna slår. Detta är principiellt anmärkningsvärt sett
utifrån ett demokratiskt perspektiv, hävdar motionärerna som vill att
riksdagen skall göra ett tillkän-nagivande i frågan.
Finansutskottet kan inte biträda detta förslag. Såsom nyss framgått anser
utskottet att det är önskvärt att regeringen i frågor av detta slag alltid
på lämpligt sätt informerar riksdagen. I den aktuella propositionen lämnas
i avsnitt 5.3.1 information om de utgiftsbegränsande åtgärder som vidtagits
, såväl i tabellform som i löpande text.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi17 (fp) yrkande 9.
2.3 Mål för budgetpolitiken
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för budgetpolitiken som innebär
att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2
% av BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller att överskottet
skall motsvara 0,5 % av BNP 1999 samt 2 % såväl 2000 som 2001. Målen gäller
vid de prognosförutsättningar som redovisades i 1997 års ekonomiska vår-
proposition, och skulle tillväxten avvika väsentligt från vad man då
räknade med skall motsvarande avvikelser godtas för överskotten.
De som mål angivna överskotten skall användas för att amortera av den
offentliga nettoskulden.
Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre
åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på
sig. Utgifts-taket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten
exklusive statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en
budgeteringsmarginal.
Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 761
miljarder kronor år 2000 och 786 miljarder kronor år 2001.
Vårpropositionen
Regeringen bedömer att den ekonomiska tillväxten nu blir lägre än vad man
räknade med i 1997 års ekonomiska vårproposition. Avvikelsen bedöms dock
inte som väsentlig och något skäl att ompröva de tidigare fastlagda målen
anses därför inte föreligga.
Som delmål för år 2002 föreslår regeringen att överskottet i de offentliga
finanserna skall motsvara 2 % av BNP (yrkande 2).
Utgiftstaket för staten skall enligt regeringens förslag uppgå till 810 mil
-jarder kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att de offentliga
finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkande 2).
Moderata samlingspartiet anser dessutom att utgiftstaket för staten bör
fastställas till nivåer som för de tre närmaste åren understiger
regeringens förslag med 8, 27 respektive 37 miljarder kronor.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att överskottet i den offentliga
sektorn skall begränsas till 1,5 % under perioden 2000-2002 (yrkande 2).
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 understiger
regeringens med 13, 24 respektive 42 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna ansluter sig i motion Fi17 till den av regeringen
förordade principen att överskottet i de offentliga finanserna skall
motsvara i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för de tre närmast
efterföljan-de åren understiger regeringens förslag med 14,3, 18,5
respektive 19,8 mil-jarder kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål,
som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa.
Hittills uppnådda mål har överträffats med bred marginal, och prognoserna
för kommande år visar att de offentliga finanserna kommer att utvecklas så
gynnsamt att målet om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % kom-
mer att överträffas med 22,1 miljarder kronor 2001 och med 41,0 miljarder
kronor 2002.
Målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP
bör enligt utskottets mening ses mot bakgrund av att en stor offentlig
sektor kräver i sig starka offentliga finanser. Den målsatta nivån på 2 %
innebär att statsskulden efter några år kommer att ligga på en nominellt
oför-ändrad nivå eller öka.
Större delen av det målsatta överskottet i de offentliga finanserna kommer
efter några år från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten medan
de till synes stora överskotten i statsbudgeten under de närmaste åren i
stor utsträckning härrör från försäljning av statliga företag och från
överföringar från AP-fonden.
Ett överskott i de offentliga finanserna under normalår gör det också
lättare att i en konjunkturnedgång vidta motverkande åtgärder utan att
stora under-skott hotar att driva upp räntorna.
Mot bakgrund härav framstår enligt utskottets mening den av regeringen
föreslagna överskottsnivån som väl avvägd.
Till frågan om nivån på utgiftstaket återkommer utskottet längre fram i
betänkandet.
Med det anförda tillstyrker utskottet det av regeringen föreslagna över-
skottsmålet för år 2002 (yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi14 (m) yr-
kande 2 och Fi15 (kd) yrkande 2.
2.4 Budgetpolitikens inriktning
2.4.1 Samarbete om budgetpolitiken
Av propositionen framgår att regeringen eftersträvar största möjliga
uppslut-ning kring en politik för full sysselsättning.
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står
bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftsta
-ken, tilläggsbudgeten för 1999 och de nu föreslagna skatteförändringarna
för år 2000.
Samarbetet mellan regeringspartiet och de båda andra partierna berör fem
områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö
. Enligt propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en
politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full
sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt
2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.
Av propositionen framgår också att regeringen eftersträvar en bred förank-
ring av en kommande skattereform. Samtliga riksdagspartier deltar i de på-
gående överläggningarna. Huvudsyftet är att utifrån krav på rättvis fördel-
ning skapa goda och stabila regler för tillväxt och sysselsättning, att
uppnå en ekologiskt hållbar utveckling samt att garantera välfärden och
dess finansie-ring.
2.4.2 De politiska alternativen
Vårpropositionen
Regeringen bedömer att det finns risk för att utgiftstaken för åren 1999
och 2000 inte kommer att kunna hållas och redovisar eller lägger därför
fram förslag till olika utgiftsbegränsande åtgärder avsedda att motverka en
sådan utveckling. Budgeteringsmarginalen för 2001 anses dock vara
betryggande stor samtidigt som målet om 2,0 % överskott uppnås med bred
marginal.
För perioden 2001 och framåt bedömer regeringen att utvecklingen är så
gynnsam att Sverige då kan tillåta sig såväl utgiftsökningar som skattesänk
-ningar, förutsatt att de håller sig inom de ramar som kravet på överskott
i de offentliga finanserna, utgiftstaken, konjunkturläget och den
ekonomiska tillväxten medger. Därför behövs, enligt regeringens mening, en
långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi som en riktlinje för den ekonomiska
politiken under kommande år.
Utgångspunkten för en sådan strategi är att man skall upprätthålla kravet
på ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över
en konjunkturcykel. Med en sådan restriktion är det enligt regeringens me-
ning möjligt att under kommande år både öka de offentliga utgifterna och ge
utrymme för skattesänkningar.
I vårpropositionen föreslås en del utgiftsökningar, huvudsakligen med
början år 2001. Med hänsyn till de pågående skatteöverläggningarna be-
handlas skattepolitiken bara i begränsad utsträckning. Skattepolitikens
lång-siktiga inriktning och möjligheterna att genomföra en mera omfattande
skat-tereform får enligt regeringen tas upp i ett annat sammanhang.
De reformer regeringen vill genomföra under de kommande åren kan delas in i
fem områden. Satsningarna inom dessa fem områden uppgår under den närmas-te
treårsperioden till följande belopp.
Tabell 10. Regeringens förslag till reformer  åren 2000-2002
Nettoförsvagning av de offentliga finanserna
Belopp i miljoner kronor
2000    2001    2002
Arbetslösheten skall betvingas  1 765   1 215   1 215
Kunskap och kompetens   540     3 000   8 597
Skolan, vården och omsorgen     1 672   3 992   6 545
Rättvisan skall stärkas 3 528   1 090   1 450
Hållbara Sverige m.m.   157     550     2 448
Summa reformer  7 662   9 847   20 255
Arbetslösheten skall betvingas med hjälp av ett brett åtgärdsprogram avsett
att stärka en uthållig sysselsättning. Bland annat satsas på ett förstärkt
an-ställningsstöd för långtidsarbetslösa. Antalet arbetsmarknadspolitiska
åtgär-der skall begränsas kraftigt och inriktas på arbetsmarknadspolitikens
huvud-uppgifter. Under år 2000 skall AMS få använda 700 miljoner kronor av
medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga
personalförstärk-ningar.
Inom området Kunskap och kompetens vill regeringen satsa på högskole-
utbildning, forskarutbildning och grundforskning. Med början 2001 kommer
ett reformerat studiestödssystem att införas. Dessutom planeras en satsning
på kompetensutveckling i arbetslivet. Satsningen på Kunskapslyftet behålls
på oförändrad nivå men förlängs ett halvår till utgången av 2002.
Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Det generella statsbidraget
till kommunerna höjs med 2 miljarder kronor 2001. Till följd av
förändringar på försvarsområdet beräknas bidragsnivån höjas med ytterligare
1 miljard kronor 2002. Jämfört med 1996 års bidragsnivå kommer
statsbidragen till kommuner och landsting därmed att ha höjts med 25
miljarder kronor 2002. I detta belopp ingår medel avsedda att bidra till
finansieringen av en stegvis införd allmän förskola och en likaledes
stegvis genomförd maxtaxereform i barnomsorgen. Den tillfälliga
överföringen till kommuner och landsting av grundbeloppet på 200 kr vid den
statliga inkomstbeskattningen förlängs med ett år till utgången av 2000.
Rättvisan skall stärkas bl.a. genom att biståndsramen höjs till 0,74 % av
BNI och genom att den tillfälliga skattesänkningen för låginkomsttagare
förlängs med ytterligare ett år. Även den tillfälliga skattesänkningen på
hy-reshus kommer att förlängas med ytterligare ett år.
Hållbara Sverige innefattar en rad åtgärder som är avsedda att göra Sveri-
ge mer ekologiskt uthålligt.
För att kunna upprätthålla utgiftstaket och även finansiera de föreslagna
satsningarna föreslår regeringen ett antal besparingar och
utgiftsminskningar. Besparingarna innefattar bl.a. en begränsning av
högkostnadsskyddet för läkemedel, ändrad beräkningsgrund för
sjukpenninggrundande inkomst (SGI), underhållsstöd, ändrad beräkningsgrund
för förtidspensionsförmåner och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Budgeteffekten av reformerna samt besparingarna och utgiftsminskningarna
kan sammanfattas på följande sätt.
Tabell 11. Den offentliga sektorns finansiella sparande åren 2000-2002 i
rege-ringens budgetalternativ
Miljoner kronor
2000    2001    2002
Försvagning av de offentliga finanserna -7 662  -9 847  -20 255
Besparingar, utgiftsminskningar m.m.    +8 875  +7 992  +7 445
Effekt på det finansiella sparandet     +1 213  -1 855  -12 810

Sammantaget väntas således de utgiftsökningar och skatteförändringar som
redovisas i budgetpropositionen leda till att nettobelastningen på den
offent-liga sektorn minskar med 1,2 miljarder kronor år 2000 samt ökar med
1,9 miljarder kronor år 2001 och med 12,8 miljarder kronor år 2002.
Den samlade effekten av regeringens reformer och besparingarna beräknas
leda till att de takbegränsade utgifterna på statsbudgeten minskar med
knappt 8 miljarder kronor år 2000 och med 1,3 miljarder kronor år 2001. År
2002 väntas de takbegränsade utgifterna öka med ca 11 miljarder kronor.
Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt
proposi-tionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre
åren.
Tabell 12. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag åren 1999-2002
Belopp i miljarder kronor
1999    2000    2001    2002
Inkomster       +745,5  +761,5  +758,7  +767,9
Utgifter exkl. statsskuldsräntor        -616,0  -618,0  -625,9  -626,6
Statsskuldsräntor m.m.  -92,9   -77,4   -73,1   -52,9
Netto   +36,6   +66,2   +59,7   +88,3
Riksgäldskontorets nettoutlåning        +11,6   -40,4   -12,4   -9,1
Överföring från AP-fonden       +45,0   +45,0   +175,6  +13,6
Avgiftsväxling p.g.a. pensionsreformen  -       -       -30,0   -30,0
Amortering av statsskulden      93,2    70,8    192,9   62,8

Regeringen har vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att
tidigare beslutade utgiftstak för 1999-2001 skall ligga fast. För 2002
föreslår regeringen ett utgiftstak på 810,0 miljarder kronor. För de tre
närmast efterföljande åren har därigenom de av regeringen föreslagna
utgiftstaken följande sammansättning.
Tabell 13. Utgiftstak för åren 2000-2002 enligt regeringens budgetförslag
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor    609,5   620,9   623,6
Minskning av anslagsbehållningar        8,5     5,0     3,0
Ålderspensionssystemet utanför statsbudgeten    139,5   144,0   149,7
Summa takbegränsade utgifter    757,4   769,9   776,3
Budgeteringsmarginal    3,6     16,1    33,7
Utgiftstak      761,0   786,0   810,0
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi14 tre överordnade mål som
styrt utformningen av partiets budgetalternativ.
· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen
att arbetslösheten avskaffas som samhällsproblem.
·
· Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag och sub-
ventioner så att det blir möjligt att kunna leva på sin lön.
·
· Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg-
gande åtaganden.
·
Motionärerna erinrar om att Sverige fortfarande är det industriland som har
högst offentliga utgifter och skatter mätt som andel av BNP, och att vi där
-med även lär ha de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna i OECD.
De offentliga utgifterna bör enligt motionärerna tas ned mot 50 % av BNP,
vilket medför att skattetrycket kan sänkas till genomsnittlig europeisk
nivå. Skattesänkningarna bör framför allt riktas mot låg- och
medelinkomsttagar-na. Förslagen i motionen uppges innebära att utgifternas
andel av BNP sjun-ker med 3 procentenheter och skattetrycket med 4
procentenheter fram till år 2002.
De offentliga finanserna bör enligt motionärerna vara i balans över en
konjunkturcykel. Då kommer den offentliga bruttoskulden att vara oföränd-
rad i nominella termer, men mätt som andel av BNP kommer den att sjunka i
takt med att BNP växer. Givet detta balansmål bör vi i nuvarande konjunk-
turläge ha överskott i budgeten under några år för att därefter kunna
tillåta oss underskott i nästa lågkonjunktur, anser motionärerna. Till det
kommer nödvändigheten att snabbt bringa ned skuldkvoten till en lägre nivå
efter den skuldökning som blev en följd av 1980-talets spekulationsekonomi.
Motionä-rerna räknar därför med att statsskulden kommer att nettoamorteras
under de närmaste åren.
Ett viktigt inslag i den moderata strategin är att sänka skatten på
arbetsin-komster för främst låg- och medelinkomsttagare. En politik som
syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna leva på sin
lön måste enligt motionärerna stå på två ben. Det ena benet är en kraftfull
skattesänkningspo-litik som syftar till att växla lägre skatter mot minskat
behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer på
bl.a. skatteområdet som syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin
så att den höga arbetslös-heten kan pressas tillbaka.
Skattesänkningarna som under de tre närmaste åren uppgår till 35, 66 re-
spektive 89 miljarder kronor inriktas främst på inkomstbeskattningen. Med
sina förslag eftersträvar motionärerna att återställa skattereformens
riktlinjer om högst 30 % genomsnittlig kommunalskatt och högst 50 %
marginalskatt. Kommunalskatten skall sålunda sänkas med en krona år 2001
och med ytter-ligare en krona år 2002 genom att staten övertar motsvarande
kostnader från kommunerna. Den statliga skatten begränsas till 20 % och ett
förvärvsavdrag införs vid beräkningen av kommunal inkomstskatt. År 2000
uppgår detta förvärvsavdrag till 8 % men höjs därefter successivt till 12 %
år 2002. Barn-familjer skall fr.o.m. år 2000 ges rätt till ett särskilt
grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget som uppgår till 10
000 kr per barn kompletterar barnbidraget på dagens nivå och skall för
familjer som inte kan tillgodogöra sig det fullt ut kunna utgå i form av
ett bidrag. Motionärerna vill fr.o.m. år 2000 också höja det allmänna
grundavdraget och återställa det särskilda grundavdraget för
förtidspensionärer. Avdraget för resor till och från arbetet skall
förbättras samtidigt som bensinskatten sänks. Vidare skall avdrag för
pensionssparande åter få göras med ett basbelopp.
Med början år 2000 skall fastighetsskatten fram till år 2002 successivt
trappas ner till 1,0 %, och markvärdet skall tas upp med enbart halvt
belopp vid beräkning av skatten.
Dubbelbeskattningen skall avvecklas samtidigt som förmögenhetsskatten
stegvis slopas. Kapitalinkomstskatten skall successivt sänkas till 25 %.
Inom jordbrukssektorn skall skatten på elkraft och eldningsolja sänkas till
de nivåer som gäller för tillverkningsindustrin. Likaså skall dieselskatten
sänkas för arbetsfordon i jordbruk och industri.
De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under de
närmaste tre åren uppgår till netto 31, 55 respektive 64 miljarder kronor.
Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar.
Det sker genom att en ny läkemedelsförsäkring införs, genom högre
egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för
trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen, genom
att ytterligare en karens-dag införs i sjukförsäkringen samt genom att
ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen åter sänks till 75 %.
Motionärerna föreslår också besparingar som inte direkt påverkar hushål-
lens ekonomi. Det görs bl.a. i form av minskat företagsstöd, sänkt
partistöd, slopat presstöd, minskade utgifter för energiåtgärder samt
besparingar till följd av en effektivare arbetsmarknadspolitik. Biståndet
bör enligt deras mening minskas, och vidare motsätter de sig att
statsbidraget till kommuner höjs med fyra respektive åtta miljarder kronor
under åren 2001 och 2002.
Regeringens förslag om en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen
avvisas av motionärerna liksom förslaget om försämrat högkostnadsskydd för
läkemedel.
Ökade utgifter föreslås bl.a. för ett återinfört vårdnadsbidrag, för ökat
stöd till handikappade och för återställd änkepension.
De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan för de kommande tre åren sammanfattas på följande
sätt.
Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag
åren
2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Utgiftsminskningar, netto       +30,9   +55,0   +64,4
Skattesänkningar, netto -35,0   -65,9   -89,1
Privatiseringar +4,4    +3,4    +2,3
Effekt på finansiellt sparande enligt (m)       +0,3    -7,5    -22,4
Nivån på finansiellt sparande i offentlig sektor enligt (m)     41,0    54,
5       60,1
Nivå i förhållande till regeringens mål enligt (m)      +2,2    +14,6   +18
,6

Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal.
Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger
effek-ten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av
motionärerna föror-dade utgiftstaket för staten.
Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten
åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Regeringens förslag till utgiftstak     761,0   786,0   810,0
Föreslagna utgiftsminskningar   -4,4    -9,9    -3,3
Nej till budgeteringsmarginal   -3,6    -16,1   -33,7
Utgiftstak för staten enligt (m)        753,0   760,0   773,0

Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas
kostna-der för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. år 2001
kommer att avlastas en utgift på 50 miljarder kronor samtidigt som
belastningen på stats-budgeten ökar med ett lika stort belopp.
Omfördelningen höjer nivån på det av Moderata samlingspartiet föreslagna
utgiftstaket för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den
offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata samlingspartiets och
regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare i utgiftstaket för
den offentliga sektorn.
Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den
offentliga sektorn åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Regeringens förslag till utgiftstak     1 077,0 1 114,0 1 152,0
M:s lägre nivå på det statliga utgiftstaket     -8,0    -26,0   -37,0
M:s lägre nivå för kommunsektorn        ±0,0    -50,0   -50,0
M:s justering av nivån för interna transaktioner        -26,0   +6,0    -10
,0
Utgiftstak för offentlig sektor enligt (m)      1 044,0 1 043,0 1 054,0
Avvikelse från regeringen       -33,0   -71,0   -98,0

Kristdemokraterna pekar i motion Fi15 ut sex områden som partiet vill prio-
ritera, nämligen en långsiktigt god tillväxt genom ett bättre
företagsklimat, en skattepolitik för låg- och medelinkomsttagare,
barnfamiljers valfrihet, pensionärers ekonomiska situation, vård, omsorg
och skola inom kommun-sektorn samt ett återupprättat rättssamhälle.
För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs samt
att en del av barnbidraget används för att höja nivån på de inkomstprövade
bostadsbidragen. Vidare föreslås avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostna-
der.
För pensionärerna föreslås att inkomstprövningen av änkepensioner slopas,
att pensionstillskottet höjs i två steg med 200 kr per månad år 2000 samt
med ytterligare 110 kr per månad år 2001. Innehav av fritidsfastighet skall
inte beaktas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag. Regeringsförslaget om
höjd kompensationsgrad i bostadstillägget för pensionärer avvisas av Krist-
demokraterna.
Motionärerna motsätter sig dessutom den värnskatt som infördes vid års-
skiftet samt föreslår att inkomstskatten i stället sänks för alla genom att
grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen höjs först med 8 400
kr år 2000 och därefter med ytterligare 3 200 kr år 2001.
I övrigt inriktar sig partiets förslag till skattesänkningar på uttaget av
stat-lig fastighetsskatt som man vill sänka till 1,4 % i kombination med
att endast en mindre del av markvärdet skall tas upp till beskattning, på
arbetsgivarav-gifterna som skall sänkas med 10 procentenheter, på stegvis
slopad dubbel-beskattning på utdelningar samt på skattereduktion för
hushållstjänster och ROT-tjänster.
Kristdemokraterna vill också sänka fordonsskatten kraftigt, men detta för-
slag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk
trafikolycks-fallsförsäkring som väntas bidra till att sjukförsäkringen kan
avlastas 3,8 miljarder kronor. Vidare skall förmögenhetsskatten avskaffas i
två steg, riskkapitalavdraget återinföras och den särskilda löneskatten på
vinstandelar slopas. Motionärerna vill också höja avdragsrätten för
pensionssparande till ett basbelopp samt sänka den nedre gränsen för rätt
till reseavdrag från da-gens 7 000 till 6 000 kr. I motionen föreslås också
att skatteuttaget inom jordbruket skall begränsas med 1,3 miljarder kronor
för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen.
De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom att
ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen, genom att den sjukpen-
ninggrundande inkomsten beräknas på ett nytt sätt och genom att medlem-
marnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %. Ut-
byggnaden av högskolan skall göras i en långsammare takt, och regeringens
förslag till maxtaxa inom barnomsorgen avvisas. Minskat fusk och förbättrad
skatteindrivning förutsätts också bidra till finansieringen, liksom minskat
presstöd. Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad
utförsäljning av statliga företag skall leda till minskade utgifter för
statsskuldsräntor.
Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan med ledning av
de uppgifter som lämnas i motionen sammanfattas på följande sätt.
Tabell 17. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag 2000-
2002
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Utgiftsminskningar, netto       +13,2   +21,9   +26,9
Skattesänkningar, netto -21,4   -32,7   -35,8
Försäljning av statliga företag +10,0   +20,0   +30,0
Saldopåverkan på statsbudgeten enligt (kd)      +1,7    +9,2    +21,2
Effekt på finansiellt sparande för staten enligt (kd)¹  -8,3    -10,8   -8,
8
¹ Exklusive försäljning av statliga företag eftersom sådana transaktioner
inte ingår i det
finansiella sparandet.
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre åren avviker från
regering-ens på följande sätt.
Tabell 18. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Regeringens förslag till utgiftstak     761,0   786,0   810,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹  -13,0   -21,4   -25,4
Ändrad budgeteringsmarginal     +0,0    -2,6    -16,6
Utgiftstak för staten enligt (kd)       748,0   762,0   768,0
¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
Centerpartiet uppger i motion Fi16 sig arbeta för att skattetrycket
successivt skall sänkas under denna mandatperiod. Ofinansierade
skattesänkningar som förutsätter upplåning och undergräver statens finanser
kan partiet inte godta.
Nästa år vill Centerpartiet lindra beskattningen för låg- och medelin-
komsttagare genom ett höjt grundavdrag. Det förhöjda grundavdraget bör
trappas av med stigande inkomster så att endast låg- och medelinkomsttagare
omfattas av skattesänkningen. Motionärerna godtar regeringens metod för att
tillfälligt lindra skattetrycket för dessa inkomstgrupper men anser att en
höjning av grundavdraget är den lämpligaste lösningen.
Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas under mandatperioden, och redan
nästa år bör den lönesumma som undantas från avgift höjas. I ett senare
skede bör också uttagsnivån successivt sänkas med sammanlagt 8 procenten-
heter. En skatteväxling bör genomföras varvid sänkt skatt på arbete
finansie-ras genom höjda energi- och miljöskatter. Bland annat föreslås att
produk-tionsskatten på el från kärnkraftverk höjs, liksom kväveoxidskatten.
Av samma skäl bör enligt motionärerna miljöskatten på inrikes flyg liksom
fastighetsskatten på äldre vattenkraft återinföras.
Centerpartiet anser att Sveriges bönder tvingas betala betydligt högre ener
-giskatter och avgifter än bönder inng på drygt 1,4 miljarder kronor per år
i sin helhet tas bort redan nästa år.
Beskattningen av avsättningar till anställdas vinstandelsstiftelser bör slo
-pas. Vidare bör förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg, varvid första
steget bör inriktas på att avskaffa sambeskattningen. Förslag bör snabbt
läggas fram om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för sådana
fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i attraktiva
skärgårdar och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga ROT-avdraget
har enligt motionärerna varit framgångsrikt, och de anser att det nu är
dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag kopplat till en
schablonintäkt. Regeringens förslag att förlänga den tillfälliga sänkningen
av fastighetsskatten på hyreshus avvi-sas av Centerpartiet.
På försök bör en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden införas för
hushållsnära tjänster som utförs i hemmet. Vidare bör beskattningen av få-
mansbolag lindras och nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på sikt. Ett
yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas. Centerpartiet mot
-sätter sig också regeringens förslag att med ett år förlänga överföringen
till kommunerna av det fasta belopp på 200 kr som alla skattskyldiga
betalar i statlig skatt. I stället bör en lika stor överföring göras i form
av ökat statsbi-drag.
I motionen föreslås också att egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen
höjs i etapper upp till 80 kr per månad utöver dagens nivå.
Motionärerna vill fr.o.m. hösten 2001 införa ett nytt studiemedelssystem
med lika delar bidrag och lån samt med ett fribelopp som höjs till två
basbe-lopp. För vuxenstuderande föreslås ett system med kompetenskonton som
skall finansieras av den enskilde arbetstagaren, av arbetsgivaren och av
sta-ten.
Centerpartiet avvisar regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen lik-
som förslaget om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel men godtar den
höjning av pensionstillskottet med 509 kr per år som är tänkt som en kom-
pensation för de sämst ställda pensionärernas ökade läkemedelskost-nader.
För alla pensionärshushåll föreslås också ett system med hemservicecheckar
vilka skall gälla alla normalt förekommande tjänster i hemmet.
De tillväxtskapande åtgärder som motionärerna för fram kommer enligt deras
egen bedömning att leda till att arbetslösheten sjunker och till att beho-
vet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Anslaget för sådana insat-
ser kan därför enligt motionärernas uppfattning minskas med 900 miljoner
kronor.
Stödet till bostadsbyggande bör läggas om varvid nuvarande räntebidrag bör
ersättas av investeringsbidrag.
För att förbättra kommunikationerna i landet bör väganslagen till drift och
underhåll liksom bärighetshöjande åtgärder höjas.
Utifrån de uppgifter som redovisas i motionen kan den finansiella effekt
som Centerpartiets budgetförslag har på statsbudgeten sammanfattas på
följande sätt.
Tabell 19. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag 2000-2002
Effekt på statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Utgiftsminskningar, netto       -0,0    -0,1    -1,0
Skattesänkningar1       -2,8    -3,9    -3,9
Skattehöjningar m.m.    +4,5    +4,6    +4,5
Netto inkomster +0,6    +0,8    +0,6
Effekt på finansiellt sparande enligt (c)       +0,6    +0,8    +1,6

1  Inklusive statsbudgeteffekten av att Centerpartiet avvisar regeringens
förslag att med ett år förlänga den tillfälliga överföringen av det fasta
beloppet på 200 kr vid den statliga beskattningen.
Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de
tre närmast efterföljande åren sammanfaller med regeringens förslag.
Centerpartiet föreslår dock en något högre budgeteringsmarginal, vilket
framgår av följande sammanställning.
Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Regeringens förslag till utgiftstak     761,0   786,0   810,0
Föreslagna utgiftsminskningar   -0,0    -0,1    -1,0
Ändrad budgeteringsmarginal     +0,0    +0,1    +1,0
Utgiftstak för staten enligt (c)        761,0   786,0   810,0

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att partiet vill återgå
till 1991 års skattereform. Av angelägna skattesänkningar prioriterar
partiet sådana som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning.
Redovisade skat-tesänkningar finansieras enligt vad som uppges i motionen
med utgiftsbe-gränsningar.
Redan nästa år vill Folkpartiet sänka beskattningen av inkomster, sparande
och tjänster med drygt 30 miljarder kronor. För att få fart på
sysselsättningen i den privata tjänstesektorn vill Folkpartiet dels lindra
beskattningen av hus-hållstjänster med en skattereduktion på 50 %, dels
sänka arbetsgivaravgifter-na för anställda inom denna sektor med 5
procentenheter. Dubbelbeskatt-ningen på aktier är enligt motionärernas
uppfattning osund och bör avskaffas under mandatperioden. Även
förmögenhetsskatten bör avskaffas. I ett första steg bör fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen höjas, sambeskattningen avskaffas och den andel
av en akties värde som skall tas upp till beskattning sänkas. Motionärerna
efterlyser även rimligare skatteregler för fåmansföre-tag.
Partiets förslag till skattereform innebär att principerna för 1991 års
skatte-reform återupprättas, dvs. högst 30 % skatt på inkomster under
brytpunkten och högst 50 % marginalskatt för inkomster däröver. I
konsekvens härmed avvisar motionärerna den värnskatt som infördes vid
årsskiftet. Den skall avskaffas redan nästa år. I ett senare skede skall
brytpunkten höjas så att andelen skattebetalare som betalar statsskatt
begränsas till vad som ur-sprungligen avsågs. Staten bör då också överta
kostnader från kommuner och landsting så att kommunalskatten kan sänkas ner
mot 30 kr.
Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som ger rätt till
ett friår för studier m.m. och som finansieras med hjälp av förtida uttag
av pen-sionssparande. Avdragsrätten för pensionssparande bör därför höjas
från 0,5 till 1,5 basbelopp.
Det viktigaste inslaget i Folkpartiets skattesänkningsförslag är emellertid
ett nytt förvärvsavdrag som skall införas vid den kommunala beskattningen
och som nästa år beräknas ge ett skattebortfall på 14 miljarder kronor. I
den mån utrymme finns för fortsatta skattesänkningar vill partiet
successivt höja förvärvsavdraget så att det år 2002 ger ett skattebortfall
på 32 miljarder kro-nor. Genom förvärvsavdraget skall inkomsttagarna
kompenseras för egenav-giften i pensionssystemet.
Folkpartiet anser också att man bör införa en obligatorisk arbetslöshetsför
-säkring med en självfinansiering på 25 %. För att den höjda premien inte
skall leda till ökade kostnader för de försäkrade bör de vanliga skatterna
sänkas i motsvarande mån. Dessa båda åtgärder som enligt motionärerna skall
ses i ett sammanhang är emellertid inte medräknade i Folkpartiets kal-kyl.
För att begränsa marginaleffekterna för barnfamiljer föreslås för år 2000
att det inkomstprövade bostadsbidraget minskas med 100 kr per barn och att
den besparing detta ger används för att höja barnbidraget med 25 kr per
barn. År 2001 görs en motsvarande omfördelning varigenom barnbidraget på
två år höjs med 50 kr per barn utöver den barnbidragshöjning som regeringen
aviserat.
Med hjälp av personliga kompetenskonton vill Folkpartiet få till stånd en
satsning på kompetensutveckling av arbetskraften. I motionen föreslås också
att barntillägget i svux och svuxa återinförs och att vuxna som studerar på
gymnasienivå med särskilt vuxenstudiestöd till en del bör finansiera sina
studier med studielån. På sikt bör den s.k. fribeloppsgränsen för egna in-
komster i det vanliga studiestödet avskaffas, anser motionärerna, som också
vill anslå ytterligare medel till forskningsråden samt inrätta fler
doktorand-tjänster.
Vårdköerna skall kortas genom finansiell samverkan mellan sjukförsäk-ringen
samt hälso- och sjukvården (Finsam) varvid passiva sjukförsäkrings-
utbetalningar byts ut mot utgifter för vård, operationer och annan
behandling. Genom Finsam räknar motionärerna med att på sikt kunna frigöra
2 miljarder kronor som de vill använda för att korta vårdköerna.
I motionen förordas också att sjukförsäkringens kostnader förs över på tra-
fikförsäkringen. Enligt motionärerna avlastas statsbudgeten på detta sätt 4
miljarder kronor, vilket för den enskilde motsvaras av en skattesänkning.
Folkpartiet vill sälja ut statligt ägda bolag i större omfattning än
regering-en. Bland annat vill partiet sälja den del i Telia/Telenor som i
regeringens förslag är undantagen från försäljning. Statens skulder kan
därigenom amor-teras snabbare vilket enligt motionärernas redovisning leder
till att statsskuldsräntorna under de tre närmaste åren minskar med 2,5, 3,
0 respek-tive 3,5 miljarder kronor.
I motionen tillförs skattemyndigheterna ytterligare resurser som i partiets
budgetförslag väntas ge utdelning i form av minskat skattefusk. Dessa insat
-ser avsedda att motverka fusk och svartjobb uppgår till sammanlagt 150
miljoner kronor per år.
I övrigt skall Folkpartiets satsningar finansieras genom att volymen på AMS
-åtgärder begränsas, genom lägre volym i Kunskapslyftet och genom
besparingar i studiefinansieringen. I motionen avvisas den föreslagna max-
taxan i barnomsorgen liksom planerna på en forcerad stängning av ett av
kärnkraftsaggregaten i Barsebäck. Vidare föreslås att medlen till en kommu-
nal bolagsakut krymps väsentligt.
De ökade satsningarna skall också finansieras genom bättre rehabilitering
varigenom utgifterna för förtidspension minskar. Partiet vill även fasa ut
stödet till de lokala investeringsprogrammen.
Någon samlad redovisning av de finansiella effekterna av Folkpartiets
budgetalternativ lämnas inte i motionen.
Folkpartiet föreslår för de tre närmast efterföljande åren ett utgiftstak
som under 2001 och 2002 är uppemot 20 miljarder kronor lägre än vad
regeringen föreslagit. Utgiftstaket är därvid framräknat på följande sätt.
Tabell 21. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Regeringens förslag till utgiftstak     761,0   786,0   810,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹  -15,7   -19,3   -22,6
Ändrad budgeteringsmarginal     ±1,4    ±0,8    ±2,8
Utgiftstak för staten enligt (fp)       746,7   767,5   790,2
¹ Exklusive förslag om minskad nivå på statsskuldsräntor.
2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen
På några få år har ett stort underskott i statsfinanserna vänts till ett
överskott. Snabbheten i återhämtningen har varit betydande, och uppnådda
resultat överträffar med bred marginal tidigare uppställda mål.
I september 1994 beräknades statens lånebehov till 223 miljarder kronor (på
12-månadersbasis). Nu räknar regeringen med att under 1999 kunna amortera
av statsskulden med drygt 90 miljarder kronor.
Framgången är följden av ett ambitiöst konsolideringsprogram med bud-
getförstärkningar på 126 miljarder kronor och en gynnsam ekonomisk ut-
veckling. Genomförda budgetförstärkningar har uppnåtts inte bara genom
utgiftsminskningar utan också genom inkomstförstärkningar, och därigenom
har alla medborgare fått vara med om att dela på bördorna efter förmåga. Av
konsolideringsprogrammets drygt 125 miljarder kronor hade drygt 59 miljar-
der kronor formen av inkomstförstärkningar, medan drygt 66 miljarder kro-
nor utgjordes av utgiftsminskningar.
När tidigare underskott nu ersätts av överskott är det viktigt att budgetpo
-litiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila statsfinanser
kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna har länge varit den största enskilda
utgifts-posten på budgeten men väntas snabbt minska i omfattning i takt med
att statsskulden på fyra år sjunker från 1 450 till 1 050 miljarder kronor.
I rådan-de situation med en minskande statsskuld och en gynnsam räntenivå
kan dessa utgifter hållas under kontroll. Men med nuvarande storlek på
statsskul-den kan redan små höjningar av räntenivån eller förändringar av
kronkursen få långtgående återverkningar på ränteutgifterna. Det senare
visade sig tyd-ligt förra året då kronans försvagning medförde att
utlandslånen i statsskul-den ökade 26 miljarder kronor i värde. De
offentliga finanserna är också starkt konjunkturkänsliga. Samhället måste
stå rustat för att på ett bättre sätt än tidigare kunna möta sådana
påfrestningar. Redan nu står det också klart att kraven på samhället kommer
att växa ytterligare i början av 2000-talet då antalet äldre ökar kraftigt.
Det är därför viktigt att statens finanser har sådan stadga att de kan
klara påfrestningar av detta slag.
Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för
utskottets prövning av de olika budgetalternativen.
Utgiftstaken för åren 2000-2001 uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till
761 respektive 786 miljarder kronor och i propositionen föreslår regeringen
ett utgiftstak för staten på 810 miljarder kronor år 2002.
Centerpartiets förslag till utgiftstak för treårsperioden sammanfaller med
de nivåer som regeringen och de båda samarbetspartierna förordar.
Det av Folkpartiet liberalerna föreslagna utgiftstaket understiger rege-
ringens nivå med 10-15 miljarder kronor, medan Moderata samlingspartiets
och Kristdemokraternas förslag under de tre åren ligger grovt räknat 10, 25
respektive 40 miljarder kronor under propositionens förslag.
Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar varav
ungefär tre fjärdedelar direkt påverkar kommunernas inkomster. I det
moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall genom
höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och därmed
också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad. Nivåhöj-ningen
slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade offentliga sektorn
, vilket också framgår av tabell 16 där skillnaden mellan regeringens och
Moderata samlingspartiets förslag under de tre åren uppgår till 33, 71
respektive 98 miljarder kronor. Med sina långtgående krav på inkomst- och
utgiftsminskningar intar Moderata samlingspartiet därmed en särställning
bland riksdagspartierna.
De olika alternativen framgår av följande diagram.
Diagram 6. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak
för staten 2000-2002
Källa: Finansutskottet
Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek och
lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande skattesänkningar,
vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I
motio-nen beräknas skattesänkningarna under år 2000 leda till ett
inkomstbortfall på ca 35 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga
sektorn, samtidigt som utgiftsminskningarna (inklusive privatiseringar)
anges till ett ungefär lika stort belopp. Mot periodens slut får
skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till 89 miljarder kronor.
Utgiftsminskningarna begränsas emellertid detta år till närmare 67
miljarder kronor, och således tar Moderata samlingspartiet i anspråk en del
av det befintliga överskottet på statsbudgeten för att finansiera sina
skattesänkningar.
Det innebär att den kritik som motionärerna riktar mot regeringens budget-
alternativ i än högre grad måste anses vara befogad att framföra mot deras
eget förslag. I den moderata motionen kommenteras nämligen de engångsef-
fekter som under åren framöver ger upphov till de stora överskotten på
stats-budgeten. Motionärerna konstaterar att det underliggande saldot - dvs
. stats-budgetens saldo rensat från engångseffekter - är negativt och
finner det anmärkningsvärt att engångsåtgärder används för att finansiera
överföringar till hushållen, överföringar som får förutsättas bli bestående
. Eftersom mo-tionärerna under 2001 och 2002 tar i anspråk en betydande del
av överskottet jämfört med regeringen för att finansiera sina varaktiga
förslag ter sig deras kritik som något tveeggad.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer sig markant från övriga
partiers förslag. Partiet förespråkar en kraftfull skattesänkningspolitik
som syftar till att växla lägre skatter mot mindre bidrag och subventioner
för att, som det uttrycks, göra det möjligt att leva på sin lön. Men med
detta synsätt blundar Moderata samlingspartiet för de omfördelande effekter
som skatter och bidrag har. Med hjälp av skatter och bidrag sker en
inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i
samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en
inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får
medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt
förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, ar-betslöshet och ålderdom
osv. Enligt utskottets mening kan man alltså inte på det sätt Moderata
samlingspartiet gör sätta likhetstecken mellan skatter och bidrag. Vad som
statsfinansiellt kan te sig som ett nollsummespel i det mode-rata
budgetalternativet får mycket långtgående återverkningar för de enskilda
individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor
utsträck-ning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar
och bespa-ringar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och
föräldraförsäk-ringen. Av de moderata besparingsförslagen på 31 miljarder
kronor år 2000 riktar sig merparten mot olika typer av transfereringssystem
. Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte bara sänka ersättningsnivån
från 80 till 75 % för sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt
arbetslöshetsför-säkringen. Partiet vill också införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen. Dess-utom vill man tidsbegränsa
arbetslöshetsförsäkringen genom att införa en bortre parentes. Besparingar
skall också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner,
underhållsstöd, räntebidrag och bostadsbidrag.
Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets me-
ning upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De
medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand
tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner
. Samtidigt får de själva litet eller inget utbyte av de sänkta skatterna
på grund av låga in-komster.
En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna
den breda uppslutning som krävs för att rekonstruktionen av statsfinanserna
skall kunna fullföljas med bestående kraft.
Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den offentliga sektorns
storlek minskas. Men några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig upp
-nås till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska
försäkrings-premier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt.
Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder
kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar
förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en
obligatorisk trafikskade-försäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder
självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de
skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade
försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. Hur en så
genomgripande förändring skall kunna genomföras redan nästa år anges inte i
motionen. På snarlikt sätt vill Moderata samlingspartiet göra stora
besparingar i läkemedelsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkring-en genom
att i stället låta dessa kostnader finansieras via försäkringspremier som
den enskilde får betala. Likaså skall arbetsskadeförsäkringen avskaffas i
sin nuvarande form för att i stället ersättas av en obligatorisk
arbetsskadeför-säkring helt utanför statsbudgeten; försäkringen skall
anpassas till företagens skadeutfall.
Den offentliga sektorns omslutning skall också minskas genom att bidrag
ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata samlingspartiet
regeringens förslag till barnbidragshöjning och föreslår att man i stället
inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid
inkomstbeskatt-ningen.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata
samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
I Kristdemokraternas budgetalternativ föreslås skattesänkningar som under
åren 2000 och 2001 är ca 10 miljarder kronor större än de besparingar mo-
tionärerna tillgodoräknar sig. Den budgetförsvagning detta ger upphov till
täcks av Kristdemokraterna genom en kontinuerlig utförsäljning av statliga
företag. Budgetalternativet utmärks även i övrigt av en svagt underbyggd
finansiering. Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska
skat-ter är sålunda tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda
att minska utgifter eller öka inkomster är mer otydliga. Partiet har
dessutom stor tilltro till dynamiska effekter som förutsätts kunna bidra
till finansieringen av de nya utgifterna.
Kristdemokraterna anser t.ex. att statens bidrag till a-kassorna bör begrän
-sas och att medlemmarnas egenavgifter till kassorna skall höjas i
motsvaran-de utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän
och obligato-risk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering
motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen väntas redan
år 2000 begrän-sa statens utgifter med 6,4 miljarder kronor. Ytterligare
besparingar uppnås genom vissa förslag till strukturella förändringar i
arbetsvillkoret för a-kassan. Därutöver förutsätts emellertid utgifterna
för arbetslöshetsförsäkring-en också kunna minskas kraftigt med hänsyn till
de gynnsamma effekter som Kristdemokraternas förslag till tillväxt- och
företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till. Sammantaget leder detta
till att Kristdemokraterna räknar med att redan år 2000 kunna minska
utgifterna inom utgiftsområde 13 Eko-nomisk trygghet vid arbetslöshet med 8
,3 miljarder kronor eller med drygt en fjärdedel. Av motionen framgår
däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna omsättas i
praktisk tillämpning redan nästa år, ej heller vilket eller vilka inslag i
Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas ge upphov till dessa
mycket betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för egen del att det
inte är möjligt att på detta sätt och redan nästa år begränsa utgifterna
för arbetslöshetsersättningen i den omfattning som mo-tionärerna föreslår.
Däremot är det, räknat från samma tidpunkt, fullt möjligt att höja
grundavdraget i enlighet med Kristdemokraternas förslag. I det krist-
demokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt formulerad skatte-
sänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med en ej genomförbar
besparing.
Genomslagseffekten för några av förslagen framstår också som anmärk-
ningsvärt hög. Så t.ex. kritiserar Kristdemokraterna regeringen för att ha
minskat anslaget till rehabilitering och föreslår för egen del att
ytterligare 200 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål. Dessutom
vill man satsa 300 miljoner kronor på kompetensutveckling inom
socialförsäkringens ad-ministration. Dessa båda satsningar ger i
Kristdemokraternas budgetalterna-tiv snabbt upphov till inte bara kraftigt
minskade kostnader för sjukpenning och förtidspensioner utan leder också
till att statens utgifter för ålderspen-sionsavgiften kan begränsas. Samma
kraftfulla och mycket snabba genom-slag tillgodoräknar sig
Kristdemokraterna för ett förslag om att avsätta 200 miljoner kronor för
förstärkt skattekontroll.
Därtill kommer att några av de förslag som Kristdemokraterna för fram är av
samma budgetavlastande karaktär som återfinns i det moderata budgetal-
ternativet, dvs. verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället
finansie-ras vid sidan av den. Det innebär att flera av de utlovade
skattesänkningarna omedelbart kommer att ätas upp av ökade obligatoriska
avgifter.
Liksom Moderata samlingspartiet föreslår Kristdemokraterna att kostna-derna
för trafikolycksfall inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen
utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten.
Bilisterna skall kompenseras för merparten av premieökningen genom sänkt
fordonsskatt. I det kristdemokratiska budgetalternativet är också detta
förslag tänkt att kunna genomföras redan år 2000 utan några egentliga
förberedelser, och även i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot
en distinkt formule-rad skattesänkning.
Kristdemokraterna överskattar också budgeteffekten av vissa förslag. Så t.
ex. vill partiet införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen med ett
högriskskydd på 10 dagar per år, en åtgärd som i motionen sägs leda till
att budgeten förstärks med 1,1 miljarder kronor. Som utskottet ser det bli
emel-lertid effekten den rakt motsatta. Eftersom ingen annan reglering
föreslås i motionen kommer den ytterligare karensdagen att leda till att
arbetsgivarnas utbetalning av sjuklön minskar vilket i sin tur minskar
statens och kommu-nernas inkomster i form av skatt och arbetsgivaravgifter.
Besparingen stan-nar således hos de privata arbetsgivarna, och i stället
för att förstärka budge-ten med 1,1 miljarder kronor leder förändringen
till ett inkomstbortfall på 0,4 miljarder kronor.
Sammanfattningsvis ligger Kristdemokraternas budgetalternativ långt ifrån
vad som kan anses vara en ansvarsfull budgetpolitik. Utskottet avstyrker
därför Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiet föreslår för de kommande tre åren samma utgiftstak för staten
som regeringen. Med några få undantag är partiets avvikelser från regering-
ens förslag till utgiftsramar också tämligen begränsade.
Den största ramavvikelsen under år 2000 avser en minskning av utgifterna
med 2,1 miljarder kronor på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
och är främst föranledd av att partiet anser att dess förslag till
tillväxtskapan-de åtgärder har så gynnsam effekt att arbetslösheten sjunker
och att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder därför kan minskas
detta år. Vilket eller vilka av motionärernas förslag som ger upphov till
denna dynamiska effekt framgår inte av motionen, än mindre vilka närmare
omständigheter som utgör grund för att minska anslaget i denna omfattning.
En del av den statliga inkomstskatten utgår med ett fast belopp på 200 kr
per skattskyldig och under 1999 har denna del tillfälligt omvandlats till
en kommunal skatt. Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att låta
den-na överföring gälla även under år 2000 och föreslår i stället att
motsvarande stöd betalas ut över statsbudgetens utgiftssida som ett förhöjt
statsbidrag vilket av denna anledning räknas upp med 1 250 miljoner kronor
under år 2000. Däremot erhåller kommunerna i Centerpartiets
budgetalternativ inte någon kompensation enligt finansieringsprincipen för
det bortfall av skat-teinkomster som partiets egna förslag ger upphov till.
Centerpartiet vill gå vidare med skatteväxlingsförslag för att minska kost-
naderna på arbete och öka avgifterna på miljöstörande verksamhet. En
skatteväxling med sänkta arbetskostnader och höjd miljöskatt är sannolikt
Europas bästa möjlighet att bekämpa arbetslösheten och miljöproblemen,
anser motionärerna. Bland annat vill man sänka arbetsgivaravgifterna för
främst mindre företag liksom skatten för låg- och medelinkomsttagare medan
däremot en höjning föreslås för olika typer av energiskatter. Stegvis vill
partiet också höja a-kasseavgiften med 80 kr per månad men även fortkör-
ningsböter och höjda ansökningsavgifter i tvistemål är tänkta att bidra
till finansieringen av partiets förslag till varaktiga utgiftsåtaganden.
Utskottet ser det som positivt att Centerpartiet i sitt budgetalternativ
beto-nar vikten av att de offentliga resurserna fördelas rättvist och så
att alla om-fattas. Partiet ser det också som viktigt att staten använder
sig av skatter för att styra produktion och konsumtion mot en
kretsloppsanpassning. Denna inställning avviker markant från vad Moderata
samlingspartiet, Kristdemo-kraterna och Folkpartiet liberalerna ger uttryck
för i sina respektive motioner.
I likhet med vad som sägs i propositionen anser utskottet att frågan om en
fortsatt miljörelatering av skattesystemet är en viktig uppgift i de
fortsatta skatteöverläggningarna mellan regeringen och övriga
riksdagspartier. Vid utformningen av en mer miljörelaterad beskattning
måste emellertid hänsyn tas även till situationen i vår omvärld. Dessutom
måste industrins fortsatta konkurrenskraft säkerställas. Enligt
finansutskottets mening finns det inte anledning att på nuvarande stadium
föregripa de pågående skatteöverlägg-ningarna.
Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Centerpar
-tiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna vill genom skattesänkningar främja tillkomsten av
nya arbeten. I motionen redovisas ett förslag till skattereform med
stegvisa skattesänkningar som efter tre år uppgår till 75 miljarder kronor.
Bara knappt hälften av förslagen uppges vara finansierade, och på nuvarande
stadium nöjer sig motionärerna med att föra fram dessa finansierade förslag
, vilka alla avser år 2000. Återstoden skall genomföras i den takt
förslagen kan finansieras genom ökad tillväxt.
I enlighet härmed föreslår Folkpartiet för år 2000 att ett förvärvsavdrag
in-förs vid den kommunala beskattningen. I detta första steg är
förvärvsavdraget tänkt att motsvara ca 5,5 % av inkomsten vilket i motionen
beräknas ge ett skattebortfall på 14 miljarder kronor. Vidare skall
arbetsgivaravgifterna sänkas med 5 procentenheter i den privata
tjänstesektorn till en kostnad för staten på 8,8 miljarder kronor. Dessutom
skall den nya värnskatten på in-komster överstigande 390 000 kr avskaffas
och en skattereduktion på 50 % införas för hushållsnära tjänster. Slutligen
skall också ett första steg tas mot att avveckla såväl förmögenhetsskatten
som dubbelbeskattningen av riskspa-rande.
Den beskrivning som motionärerna ger av sitt budgetalternativ är tämligen
knapphändig. De beräknade budgeteffekterna av förslagen framgår endast av
två tabeller, en som återger Folkpartiets nyss beskrivna förslag till
skattere-form och en som avser partiets förslag till fördelning av utgifter
på utgifts-områden.
Enligt den förstnämnda tabellen väntas de föreslagna skattesänkningarna
under år 2000 ge ett skattebortfall på sammanlagt 30,3 miljarder kronor,
ett bortfall som i motionen sägs vara finansierat genom besparingar och
andra förändringar.
Av den andra tabellen framgår att Folkpartiet räknar med att kunna genom-
föra besparingar som minskar statsbudgetens utgifter med netto 18,2 miljar-
der kronor under år 2000. Dessa besparingar utgör det viktigaste inslaget i
finansieringen av skattesänkningarna. Kvar att finansiera återstår då 11,8
miljarder kronor. För att finansiera detta anges ytterligare två finansie-
ringskällor.
Sålunda erinrar motionärerna om att det återstående steget i pensionsre-
formen skall finansieras genom en höjning av egenavgiften med ca 1,5 pro-
centenheter och att avsikten är att de skattskyldiga skall kompenseras för
detta genom sänkt skatt. Den kompensation som på detta sätt skall tillföras
de skattskyldiga beräknas i motionen uppgå till 8 miljarder kronor. Det är
motionärernas förhoppning att de fortsatta skattediskussionerna mellan
parti-erna skall resultera i en fempartiuppgörelse om ett förvärvsavdrag,
och detta belopp tar Folkpartiet därför i anspråk för att delfinansiera
"sitt" förslag till förvärvsavdrag.
I motionen framför Folkpartiet inga invändningar mot regeringens förslag
att med ett år förlänga den tillfälliga skattereduktionen för låg- och
medelin-komsttagare. Trots det tar emellertid partiet i anspråk det utrymme
på 3 miljarder kronor som regeringen satt av för just detta ändamål och
använ-der det som ytterligare en delfinansiering av det föreslagna
förvärvsavdraget. Utskottet tolkar detta som att Folkpartiet har för avsikt
att gå emot regerings-förslaget när det senare presenteras för riksdagen.
Samtidigt innebär dock detta val av finansiering att ett bestående
inkomstbortfall finansieras med en högst tillfällig budgetförstärkning, och
efter år 2000 kommer den folkpartis-tiska skattesänkningen därmed
automatiskt att vara underfinansierad med 3 miljarder kronor.
Av motionen går inte att utläsa vilka ytterligare budgetförstärkningar
Folkpartiet eventuellt önskar få till stånd. Finansutskottet kan därför
bara konstatera att även om man fullt ut skulle godta motionärernas egen
redovis-ning kvarstår i deras budgetalternativ en ofinansierad
skattesänkning på 1,1 (=30,3-18,2-8,0-3.0)  miljarder kronor.
Av den uppgivna finansieringen är emellertid som nämnts 3,0 miljarder
kronor inte av bestående karaktär. Därtill kommer att effekten av några av
motionärernas besparingar på sammanlagt 18,2 miljarder kronor framstår som
starkt överdrivna.
Så t.ex. framgår det av vårpropositionen att regeringen har för avsikt att
nästa år sälja ut statliga bolag m.m. för 45 miljarder kronor. Folkpartiet
anser att det finns ytterligare möjligheter till företagsförsäljningar och
anger att staten bl.a. kan sälja ut sin resterande del i det nya bolaget
Telia/Telenor. Detta leder enligt motionärerna till att utgifterna för
statsskuldsräntor kan minskas med 2,5 miljarder kronor under år 2000.
Erfarenhetsmässigt tar det tid att genomföra en bolagsförsäljning. Om man
hypotetiskt tänker sig att försäljningen kan genomföras vid nästa års
halvårs-skifte krävs, för att statsskuldsräntorna skall kunna minska i
uppgiven om-fattning, en försäljning som överstiger regeringens nivå med i
runt tal 115 miljarder kronor. En försäljning av denna omfattning framstår
inte som rea-listiskt, särskilt inte som det enda exempel motionärerna
anger inte kan bli föremål för en försäljning med hänsyn till det
aktieägaravtal som de svenska och norska parterna kommit överens om.
Folkpartiet tar också fasta på att regeringen avser att minska på omfatt-
ningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och gör för egen del be-
dömningen att omdaningen kan gå längre. Utan annan motivering än denna
föreslår motionärerna att anslagen på utgiftsområde 14 Arbetsmarknadspoli-
tiken skall minskas med 2,7 miljarder kronor första året och 4,2 miljarder
kronor under efterföljande år. Den lägre nivån skall dessutom rymma utöka-
de åtgärder för arbetshandikappade.
Folkpartiet kommenterar inte hur denna ytterligare minskning av de ar-
betsmarknadspolitiska insatserna kan tänkas påverka arbetslösheten, men
uppenbarligen räknar motionärerna inte med att så skall bli fallet eftersom
även anslaget för arbetslöshetsersättning skärs ner kraftigt. I likhet med
vad arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU2y) får
finansutskottet intryck att partiet använder medel inom utgiftsområde 13
och 14 som en "bank" för i övrigt ofinansierade utgifts- och skatteförslag
inom andra sekto-rer.
Även Folkpartiet föreslår nu att sjukvårdens kostnader för trafikolycksfall
skall föras över till den obligatoriska trafikförsäkringen och
tillgodoräknar sig redan nästa år en besparing på 4 miljarder kronor för
detta förslag. Med tanke på att det inte finns något konkret utarbetat
förslag till sådan omlägg-ning framstår det som orealistiskt att tänka sig
att en så genomgripande för-ändring skulle kunna leda till besparingar av
denna omfattning redan nästa år.
På utgiftsområde 18 vill motionärerna redan nästa år minska utgifterna för
bostadsbidrag, lokala investeringsprogram och räntebidrag med 3,3 miljarder
kronor. Det inkomstprövade bostadsbidraget skall minskas eftersom det ger
upphov till negativa marginaleffekter för barnfamiljerna. I stället vill
partiet lägga motsvarande utgift på en uppräkning av det allmänna
barnbidraget. Enligt finansutskottets mening är det önskvärt att man på
olika sätt försöker begränsa barnfamiljernas marginaleffekter. Det måste
dock ske på ett fördel-ningspolitiskt godtagbart sätt. De inkomstprövade
bostadsbidragen riktar sig till de barnfamiljer som är i störst behov av
stöd. Motionärernas förslag i detta avseende skulle innebära att ett
behovsprövat bostadsbidrag på 200 kr per barn och månad omvandlas till ett
icke inkomstprövat barnbidrag på 50 kr per barn och månad. Det är en för
utskottet inte godtagbar lösning.
Dessutom konstaterar bostadsutskottet i sitt yttrande (BoU3y) att Folkpar-
tiets förslag till ram för utgiftsområde 18 förutsätter att utgifterna för
ränte-bidrag minskas med 2 miljarder kronor. Enligt bostadsutskottet skulle
det få till följd att räntebidragen till nyproducerade eller nyligen
ombyggda bo-stadshus med mycket kort varsel mer än halverades. Ett sådant
förslag tyder enligt bostadsutskottet på en bristande insikt i de villkor
som gäller för ägan-de och förvaltande av bostäder och skulle dessutom
medföra krav på höjda hyror i den del av bostadsbeståndet som redan i dag
har de högsta boende-kostnaderna.
Även i övrigt utmärks Folkpartiets budgetalternativ av att vagt underbygg-
da förslag förväntas ge betydande besparingar redan nästa år. På trafikområ
-det vill partiet avveckla rederistödet samt göra vissa besparingar på
banhåll-ning. Därutöver anser man emellertid att större
infrastrukturprojekt genom-förda i privat regi och finansierade bl.a. med
vägavgifter skall kunna bidra till att ramen för utgiftsområde 22
Kommunikationer minskas med 1,8 mil-jarder kronor redan nästa år.
På motsvarande sätt förutsätts en utvidgad finansiell samverkan mellan
sjukförsäkringen samt hälso- och sjukvården (Finsam) ge en bättre
rehabilite-ring som redan nästa år kraftigt minskar utgifterna för bl.a.
förtidspension.
Finansutskottet utgår ifrån att Folkpartiet står bakom finansieringsprin-
cipen som innebär att kommunernas ekonomiska ställning inte skall föränd-
ras genom statliga beslut. Motionärerna nämner inte denna princip men har
på utgiftsområde 25 minskat statsbidragen till kommunerna bl.a. med hän-
visning till sitt förslag att staten helt skall ta över kostnaderna för
assistanser-sättningen. En rimligare tillämpning av finansieringsprincipen
hade enligt utskottets mening varit om motionärerna på detta utgiftsområde
inte bara tillgodoräknat sig effekten av förslag som stärker kommunernas
finansiella ställning utan också belastat sitt budgetalternativ med sådana
förslag som försvagar kommunernas ekonomi. Inte minst gäller detta
förslaget om ett kommunalt förvärvsavdrag som i sig borde ha föranlett en
uppräkning av kommunbidragen med 14 miljarder kronor och en motsvarande
uppjustering av motionärernas förslag till utgiftstak. Detta tak skulle för
år 2000 därvid ha hamnat på ungefär samma nivå som förslaget i
propositionen.
Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att
ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till
skatte-sänkningar och nya utgiftsåtaganden. Några av de mest betydelsefulla
bespa-ringsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en
ansvars-full budgetpolitik.
Med Folkpartiets budgetförslag skulle vi således snart vara tillbaka till
det förhållande som rådde i början av 1990-talet då ofullständigt
finansierade skattesänkningar bidrog till den snabba försvagningen av
statsfinanserna.
I sin motion betonar Folkpartiet att skattesänkningar måste vara tydligt fi
-nansierade och ej hänvisade till att överskott uppstår. Finansutskottet
delar helt Folkpartiets uppfattning i detta avseende och avvisar med hänsyn
härtill partiets förslag till budgetalternativ.
Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ
in-riktning av budgetpolitiken som förs fram av Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte kan
läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet
föreslår lösningar som visserligen innebär att utgifterna ligger under
regeringens förslag till utgiftstak för åren 2000-2002, men partiets
förslag är inte fördel-ningspolitiskt godtagbart. Även Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokrater-na redovisar i sina motioner förslag som
innebär att utgifterna skulle komma att ligga under regeringens förslag
till utgiftstak, men som utskottet redovisat är dessa bedömningar alltför
löst underbyggda för att kunna ligga till grund för en statsbudget.
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna föreslår t.ex. införandet av
en extra karensdag. Besparingseffekten för det allmänna begränsas dock av
att vinsten genom arbetsgivarinträdet huvudsakligen skulle komma att
tillfalla arbetsgivarna i stället för att förstärka budgeten genom minskade
utgifter.
Såväl Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna som Folkpartiet libe-
ralerna föreslår att trafikförsäkringen skall överta kostnaderna för
trafikska-dade från år 2000. Partierna redovisar dock inga konkreta förslag
till hur detta tekniskt skall lösas. Man anvisar därmed en osäker och
tekniskt komp-licerad finansiering för sina förslag till skattesänkningar
för år 2000.
Samma tre partier föreslår också omfattande reduceringar av utgifterna på
utgiftsområdena 13 och 14. Förslagen är även här mycket vaga till sin ka-
raktär, och utskottet får - liksom arbetsmarknadsutskottet skriver i sitt
ytt-rande - närmast intryck av att oppositionspartierna använder medel inom
utgiftsområdena 13 och 14 som en "bank" för utgifts- och skatteförslag som
annars skulle sakna finansiering.
Detta är, som utskottet ser det, några exempel bland många där förslagen
bygger på en finansiering som är ofullständig eller så osäker att
stabiliteten i statsfinanserna återigen skulle hotas.
Centerpartiets förslag till utgiftstak överensstämmer med regeringens men
innehåller i övrigt lösningar som utskottet inte kan godta.
Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande kon-
solideringsprogram och kunde med dess hjälp återställa balansen i den of-
fentliga sektorn. I konsolideringsprogrammet var besparingar och skattehöj-
ningar kombinerade på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fick en -
enligt utskottets mening - efter omständigheterna rimlig fördelningsprofil.
Utan denna kombination av skattehöjningar och besparingar hade saneringen
av statsfinanserna ensidigt kommit att drabba de sämst ställda i samhället.
Ansträngningarna att komma till rätta med de stora budgetunderskotten hade
då inte vunnit den respekt och fått den breda uppslutning som krävts för
att driva arbetet vidare i den takt som nu skett. Saneringsarbetet
påskyndades också av att man snabbt kunde besluta om skattehöjningar, och
att dessa förändringar i allmänhet också fick ett snabbt genomslag. Vid
utformningen av besparingarna försökte regeringen dessutom i möjligaste mån
undanta välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning - vilket enligt
utskottets mening var angeläget.
Med sitt nu framlagda förslag till utgifter för de tre närmaste åren
fullföljer regeringen denna politik. Den ekonomiska vårpropositionen stöds
av Väns-terpartiet och Miljöpartiet de gröna som träffat en överenskommelse
med regeringen. Den innebär att tre riksdagspartier står bakom riktlinjerna
för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Utskottet noterar med
tillfreds-ställelse att det alltså finns en bred enighet i dessa frågor
vilket ger stadga och utgör en god grund för en fortsatt stabil utveckling.
Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas genom
detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk
politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett
offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en
konjunkturcykel.
Balans har nu uppnåtts i de offentliga finanserna och för de närmast föl-
jande åren förutses så stora överskott att uppställda saldomål kommer att
överträffas med bred marginal.
Även statsbudgeten kommer att uppvisa betydande överskott vilka under de
närmaste åren kommer att användas för att amortera av statsskulden. De
stora överskotten är emellertid i allt väsentligt en följd av att budgeten
kom-mer att tillföras betydande engångsvisa belopp från planerade
företagsför-säljningar samt en överföring från AP-fonden föranledd av
pensionsrefor-men. Av en i propositionen redovisad sammanställning (tabell
4.11 s. 67) framgår att utan dessa extraordinära tillskott hade
budgetsaldot varit negativt för samtliga år utom år 2000 då ett mindre
överskott på 11,4 miljarder kronor framkommer. Även detta överskott bärs
emellertid upp av ett större extraord-inärt tillskott på ca 15 miljarder
kronor som hänför sig till Förvaltnings AB Stattums aktieutdelning och
inbetalning av reavinstskatt efter försäljningen av statens aktieinnehav i
Pharmacia & Upjohn.
Även om de närmaste årens statsfinansiella utveckling ter sig gynnsam, bör
enligt finansutskottets mening nivån på det underliggande saldot ses som en
markering av att det ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på
en stram utgiftsprövning. Det markeras också av att Ekonomistyrningsverket
i sin senaste budgetprognos räknar med att innevarande års utgiftstak kom-
mer att överskridas med 1,2 miljarder kronor trots de budgetförstärkningar
regeringen föreslår i vårpropositionen.
För åren 2001 och därefter räknar regeringen med att det skall finnas ett
budgetmässigt utrymme utöver det fastlagda överskottsmålet på 2 % av BNP.
Liksom regeringen anser utskottet att detta utrymme bör kunna tas i anspråk
för vissa utgiftsökningar och skattesänkningar. Med tanke på att alla sam-
hällsgrupper har fått bidra till den framgångsrika saneringen av
statsfinanser-na är det viktigt att det tillgängliga utrymmet fördelas
rättvist. Utskottet motsätter sig bestämt att man i detta läge använder
överskotten till en inrikt-ning av skattepolitiken som ökar klyftorna,
något som föreslås av både Mo-derata samlingspartiet och Folkpartiet. I
stället bör utrymmet i första hand avdelas till de grupper som drabbats
hårdast av besparingarna, nämligen låg- och medelinkomsttagarna. Den
politik som regeringen med stöd av Vänster-partiet och Miljöpartiet de
gröna redovisar i vårpropositionen har just en sådan inriktning.
Sammanlagt 13 utskott har yttrat sig över vårpropositionens förslag till ut
-giftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen. Ett
utskott - konstitutionsutskottet - har därvid avstått från att yttra sig.
Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga utom justitieutskottet
tillstyrkt regeringens förslag till utgiftstak för år 2002 och fördelning
av utgifter på utgiftsområden under åren 2000-2002. Justitieutskottet
yttrar sig endast över regeringens förslag för år 2000 som
justitieutskottet finner tillfredsställande.
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger
budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt
väl avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för
budget-politikens inriktning under åren 2000-2002.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella
förslag till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om
utgiftstak (2.5), fördelning av utgifter på utgiftsområden (3) samt
beräkning av statsbudge-tens inkomster m.m. (4).
2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn
2.5.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 7.1) ett utgiftstak för år
2002 på 810 miljarder kronor (yrkande 3). Vidare anför regeringen i
propositionen att utgiftstaken för åren 2000 och 2001 ligger fast.
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att tre partier förordar andra nivåer
för utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren framförs av Moderata
samlings-partiet i motion Fi14 (yrkande 4), Kristdemokraterna i motion Fi15
(yrkande 3) samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi17 (yrkande 3).
De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.
Tabell 22. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive ålderspensions
-systemet,
åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor

År                              Oppositionspartiernas förslag till
alternativa nivåer
Nivå enligt regeringen          Moderata samlings-partiet
Kristdemo-kraterna              Center-partiet          Folkpartiet
liberalerna
2000            761,0           -8,0            -13,0           ±0,0
-14,3
2001            786,0           -27,0           -24,0           ±0,0
-18,5
2002            810,0           -37,0           -42,0           ±0,0
-19,8
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.4.2) ställt sig bakom
regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också
regeringens för-slag till utgiftstak för staten. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens yrkande 3 samt avstyrker de förslag till
utgiftstak för staten som framförs i motionerna Fi14 (m) yrkande 4, Fi15 (
kd) yrkande 3 samt Fi17 (fp) yrkan-de 3.
2.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade kom-
munala utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och kommun
får man fram utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på detta
utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 7.3.2) att riksdagen skall godkänna en i
propositio-nen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för åren
2000-2002 (yrkande 5). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.
Tabell 23. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga
sektorn, åren 2000-2002
Belopp i miljarder kronor
2000    2001    2002
Utgiftstak för staten inkl. ålderspensionssystemet      761     786     810
Den kommunala sektorn   492     510     526
Interna transaktioner   -175    -182    -184
Summa offentlig sektor  1 077   1 114   1 152
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att riksdagen i stället
skall godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande
3). Enligt motionen påverkas taket av partiets förslag om nationell
skolpeng samt skatteförändringar. Skatteförändringarna påverkar främst de
kommu-nala skatteinkomsterna varför en ekonomisk reglering mellan staten
och kommunsektorn måste ske. De nivåer som partiet föreslår är 1 044, 1 043
respektive 1 054 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 (yrkande 5) att de beräkningar av
de offentliga utgifterna som redovisas i motionen skall godkännas av
riksdagen. Partiets förslag är beroende av en kombination av ett större ut-
rymme för kommunsektorn samt det föreslagna lägre utgiftstaket för staten.
Enligt partiets beräkningar blir taket för den offentliga sektorn 1 066, 1
092 respektive 1 111 miljarder kronor  åren 2000, 2001 respektive 2002.
Folkpartiet liberalerna föreslår i två yrkanden i motion Fi17 (yrkandena 2
och 5) att riksdagen skall godkänna detta partis beräkningar av de
offentliga utgifterna. I motionen redovisas dock inte dessa beräkningar. Av
det andra yrkandet framgår att de föreslagna nivåerna är 1 064, 1 095
respektive 1 132 miljarder kronor åren 2000, 2001 respektive 2002.
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet
regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 5).
Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de
offentli-ga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som
framförs i motio-nerna Fi14 (m) yrkande 3, Fi15 (kd) yrkande 5 samt Fi17 (
fp) yrkandena 2 och 5.
3 Preliminär fördelning av utgifter på utgifts-områden åren 2000-2002
Vårpropositionen
Regeringen föreslår att statsbudgetens utgifter för åren 2000-2002 prelimi-
närt fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av propositionen (
se även tabell i avsnitt 3.29).
Motionerna
Fyra partier avvisar regeringsförslaget och förordar i stället sina
respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag till
preliminär fördel-ning av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002
framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi14 (yrkande 5),
- Kristdemokraterna i motion Fi15 (yrkande 4),
- Centerpartiet i motion Fi16 (yrkande 23),
- Folkpartiet liberalerna i motion Fi17 (yrkande 4).
I tabeller i bilaga 3 återges oppositionspartiernas förslag till avvikelser
från regeringens fördelning.
Övriga utskotts yttranden
Alla berörda utskott, med undantag av konstitutionsutskottet som avstått,
har yttrat sig över förslaget till preliminära utgiftsramar för åren 2000-
2002. Av dessa tillstyrker samtliga utom justitieutskottet regeringens
förslag till preli-minär fördelning av utgifterna på utgiftsområden.
Justitieutskottet tillstyrker regeringens förslag vad gäller fördelningen
av utgifterna för år 2000. Vad gäller åren 2001 och 2002 avvaktar
justitieutskottet med sitt ställningstagan-de till dess att ett bättre
beslutsunderlag föreligger. Anledningen till detta är, enligt
justitieutskottets yttrande, att det beslutsunderlag som redovisas i
vårpropositionen inte är sådant att det är möjligt att ha några mer
bestämda synpunkter. Samtliga utskott som yttrat sig i frågan avstyrker
motsvarande motionsyrkanden. Till yttrandena har oppositionspartierna fogat
avvikande meningar med alternativa förslag till ramnivåer. Dessa
alternativa förslag överensstämmer med vad respektive parti fört fram i
sina motioner om den ekonomiska politiken.
Närmast följer en redovisning utgiftsområde för utgiftsområde av förslagen
i vårpropositionen och i motionerna samt fackutskottens och
finansutskottets ställningstagande till dessa förslag. I avsnitt 3.29
återfinns en samlad redo-visning av regeringens och finansutskottets
förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren
2000-2002.
3.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess
myndigheter (utom Riksdagens revisorer), regeringen, centrala myndigheter
samt mediefrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 4 730
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att utgiftsområdesramen är beräknad
med hänsyn till Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd år 2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            4 215           -397            -300            -150
-480
2001            4 483           -634            -440            -150
-530
2002            4 629           -634            -440            -150
-630
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att partistödet minskas år
2000 och därefter successivt avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas i
två steg.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att en besparing på presstödet kan
göras med 40 miljoner kronor åren 2001 och 2002. Anslaget till Regerings-
kansliet minskas med 300 miljoner kronor år 2000 och med 400 miljoner
kronor år 2001 respektive 2002.
Centerpartiet anför i motion Fi16 att sammanslagning av departement bor-de
ge minskade kostnader. Anslaget till Regeringskansliet kan minskas med 150
miljoner kronor men besparingarna skall inte åläggas de resurser som
avsätts för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att tillskottet till Rege-
ringskansliet kan krympas. Vidare bör presstödet och partistödet minskas.
Konstitutionsutskottet har avstått från att yttra sig.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman
-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag
till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-
nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunk-
turinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Finansinspektionen m.fl.
Vidare ingår vissa administrativa kostnader för statsskuldens upplåning och
låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 1
743 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen för år 2000
föreslår en ram som överensstämmer med den som föreslogs i
budgetpropositionen för år 1999. Beträffande år 2001 föreslås en ram som är
5 miljoner kronor högre än den som föreslogs i budgetpropositionen och för
år 2002 föreslås en ram som är 53 miljoner kronor lägre än enligt
budgetpropositionen.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            1 489           -82             -90             ±0
-100
2001            1 528           -87             -90             ±0
-100
2002            1 579           -87             -95             ±0
-100
Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 att ramarna minskas.
Vissa besparingar görs genom partiets förslag att det skall bildas ett nytt
revisionsorgan underställt riksdagen. Besparingar görs också på Statskonto-
ret genom att delar av verksamheten flyttas till Ekonomistyrningsverket och
genom en ökad grad av uppdragsfinansiering. Den ökade användningen av
Internet för statistik bör kunna innebära besparingar för flera myndigheter
. Nämnden för offentlig upphandling bör kunna avvecklas. Kvalitetsutveck-
ling och kompetensförsörjning bör handhas av berörda myndigheter varför den
nyligen inrättade myndigheten kan avvecklas. Vidare innebär en minsk-ning
av Riksgäldskontorets hushållsupplåning att myndighetens förvalt-
ningskostnader kan minskas.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att ramarna kan minskas genom en
generell besparing på myndigheterna med 6 %.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 inte några förändringar i förhållande
till regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi17 att ramarna skall mins-
kas eftersom partiet motsätter sig att medel anvisas för en folk- och
bostads-räkning.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman
-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag
till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-
nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.3 Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullver-
ket.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 6 025
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen anges (avsnitt 7.4) att regeringen kommer att ta del av
ett omfattande material, från Riksskatteverket, Riksrevisionsverket samt
Riks-dagens revisorer, avseende skattekontrollens inriktning och omfattning
. Regeringen avser att redovisa sin bedömning av detta material i budgetpro
-positionen för år 2000. Inom Tullverket pågår en omorganisation som skall
skapa bättre förutsättningar för en enhetlig tillämpning av regelverk och
rutiner. Omorganisationen förväntas leda till en effektivisering som,
enligt regeringen, bör resultera i en effektivare kontrollverksamhet. Inom
Tullver-ket pågår dessutom ett utvecklings- och effektiviseringsarbete
vilket, enligt regeringen, bl.a. bör ge en ännu effektivare tullhantering i
framtiden och därmed även en ökad kvalitet och träffsäkerhet i
kontrollarbetet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            5 770           +50             +280            +10
+150
2001            5 837           +50             +280            +10
+150
2002            5 919           +50             +280            +10
+150
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att smugglingen av ciga-
retter har ökat och att tullen bör få större resurser för en ökad kontroll.
I Kristdemokraternas motion Fi15 anges att skattekontrollen måste effek-
tiviseras för att hålla tillbaka den svarta sektorn. Motionärerna föreslår
ökade medel för en ökad skattekontroll. För att förstärka kontroll och
spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen m.m. föreslås en
förstärkning av Tullverkets resurser.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 ökade anslag till tullmyndigheterna
för bl.a. fler narkotikahundar, för att kunna sköta bevakning och
omhänderta-gande av smuggelvaror.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att skattemyndigheternas re-
surser bör förstärkas för att få en effektivare verksamhet som drar in mera
skatteintäkter.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU5y) att aspekter som enskilda kon
-trollinsatser och hur skattekontrollen på lång sikt bidrar till ett så
litet skatte-bortfall som möjligt är aspekter som bör tänkas igenom noga i
samband med de aviserade övervägandena rörande skattekontrollens inriktning
. Utskottet betonar vikten av att en grundlig analys görs av bl.a. det
framtida resursbe-hovet då det gäller skatteförvaltningens
kontrollverksamhet och förutsätter att regeringen lämnar en redovisning av
sin bedömning i nästa budgetpropo-sition. Utskottet anser vidare att en
effektivisering av Tullverkets gränskon-troll skall åstadkommas genom
rationaliseringar och inte genom ökade an-slag. Vad avser
narkotikakontrollen utgår utskottet ifrån att den ges högsta prioritet samt
att även kontrollen av sprit- och tobaksinförsel prioriteras högt.
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag till preliminära
utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas förslag
till alternativa ramar avstyrks.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot skatteutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rätts-
hjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 22
365 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att rättsväsendet
från år 2000 tillförs ytterligare 150 miljoner kronor för fortsatt
modernisering av rättsväsendet. En viktig fråga i detta sammanhang är att
utveckla bekämp-ningen av ekonomisk brottslighet, inklusive
miljöbrottslighet. Avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna medför
engångsvisa kostnader för domstols- väsendet. Vidare redovisas att
regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller de medel för
åren 2001 och 2002 som behövs för att fullfölja statsmakternas intentioner
i fråga om utvecklingen av rättsväsendet.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            22 143          +482            +230            +65
+82
2001            22 377          +830            +200            +65
+112
2002            22 707          +700            +110            +65
+162
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi14 att partiet vill
återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten och satsar därför
drygt 2 miljarder kronor mer än regeringen på rättsväsendet under de
kommande tre åren sam-tidigt som kraven på effektivt resursutnyttjande,
resultatuppföljning och gott ledarskap inom rättsväsendet skärps. Såväl
polisen, åklagarväsendet som domstolarna och kriminalvården har ett uppdämt
behov av personalförstärk-ningar, vidareutbildning och andra
kompetenshöjande åtgärder. Ökad effek-tivitet i ekobrottsbekämpningen
förutsätter mer resurser till Ekobrottsmyn-digheten. Det behövs också mer
resurser för att kunna bekämpa den ökande gränsöverskridande och
svårutredda brottsligheten.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ytterligare resurser skall
till-föras polisen, den nationella insatsstyrkan, åklagarväsendet,
domstolsväsen-det, kriminalvården och Brottsförebyggande rådet.
Centerpartiet förordar i motion Fi16 att polisen bör tillföras ytterligare
medel. Tillskottet finansieras genom höjda tvistemålsavgifter och höjda
fortkörningsböter. Även åklagarväsendet bör stärkas främst beträffande
ekobrott och miljöbrott.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att polisen, åklagarväsendet
och Brottsoffermyndigheten bör tillföras mer resurser. Vidare bör möjlighe-
ten att få rättshjälp utökas.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet kritiserar i sitt yttrande (JuU3y) det beslutsunderlag
som presenteras i propositionen, främst beträffande åren 2001 och 2002.
Justi-tieutskottet poängterar att beslutsunderlaget inte är sådant att det
är möjligt att ha några mer bestämda synpunkter på det berättigade i några
anslagsänd-ringar i nuvarande skede av beslutsprocessen. Detsamma gäller
förslaget om preliminär ram för år 2002. Justitieutskottet anför vidare att
det såvitt avser åren 2001 och 2002 inte lämnas något underlag alls för
utskottets ställnings-tagande. Justitieutskottet anser att regeringens
förslag för år 2000 är tillfreds-ställande. Vad gäller åren 2001 och 2002
avvaktar justitieutskottet med sitt ställningstagande till dess att ett
underlag föreligger. Motionerna avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen
i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman
-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag
till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-
nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden. Beträffande vad justitieutskottet anför om
beslutsunderlaget i propositionen hänvisar finansutskottet till avsnitt 5.3
Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000.
3.5 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs. Utrikesdepar-
tementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella
organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, information om
Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder kronor, varav anslaget
till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och bidragen
till inter-nationella organisationer till 1 miljard kronor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 3 011
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen anger i vårpropositionen (avsnitt 7.4) att utgiftsområdet
beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund av en
besparing på bidrag till vissa internationella organisationer.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell
samverkan
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            2 828           -108            ±0              ±0
±0
2001            2 858           -109            ±0              ±0
±0
2002            2 889           -109            ±0              ±0
±0
Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 en förstärkning av de
medel som ställs till ambassadernas förfogande för främjande av svenskt
näringsliv utomlands, svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska in-
dustriländerna samt i princip i hela Europa och i Medelhavsområdet. Repre-
sentation i Wellington och Minsk nämns särskilt.
Den av Centerpartiet i motion Fi16 föreslagna ramnivån överensstämmer med
regeringens. I motionen förordas dock vissa prioriteringar inför det
kommande budgetarbetet med innebörd att en kraftsamling skall kunna göras
inför ordförandeskapet i EU samt att anslaget för nordiskt samarbete bör
kunna tillåtas öka.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU1y) att regeringens förslag är
väl avvägt. Utrikesutskottet hänvisar till de i propositionen angivna
förutsätt-ningarna och den kompletterande information utrikesutskottet
erhållit vid en särskild föredragning.
Utrikesutskottet framhåller att den nu aktuella delen av budgetprocessen
avser en preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden avsedd att
utgöra riktlinje för regeringens budgetarbete. Det beslutsunderlag
riksdagen får genom den ekonomiska vårpropositionen är anpassat till denna
ambi-tionsnivå. Enligt utrikesutskottets uppfattning är det mot denna
bakgrund inte möjligt, annat än i undantagsfall, att uttala sig om
avvägningar eller enskild-heter inom respektive utgiftsområde.
Utrikesutskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna
. Moderata samlingspartiets företrädare tillstyrker i en avvikande mening
partiets förslag till ramnivå.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret
, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det
civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande
verksamhet med svensk militär trupp utomlands.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 45 609 miljo-
ner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen hänvisar i vårpropositionen (avsnitt 7.4) till proposition 1998/
99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar avseende förslag till sä-
kerhetspolitiska mål, försvarspolitikens inriktning, förslag till
inriktning av den ekonomiska ramen samt teknikfaktorns avskaffande.
Vårpropositionens förslag innebär inga förändringar av de ekonomiska
ramarna för utgiftsområ-det under innevarande försvarsbeslutsperiod.
Däremot föreslås att utgifterna för varje år under perioden 2002-2004 skall
vara 4 miljarder kronor mindre än ramen för år 2001 samt att ett
omställningsbidrag anslås motsvarande 3 miljarder kronor år 2002 och 1
miljard kronor år 2003. För att kunna hante-ra problemen under innevarande
försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den planerade verksamheten
inte ryms inom de beslutade ekonomiska ra-marna, föreslår regeringen att
åtgärder vidtas för att möjliggöra minskningen av den ekonomiska ramen
under nästa försvarsbeslutsperiod.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            44 857          +3 001          +1 390          ±0
±0
2001            44 527          +2 144          +400            ±0
±0
2002            43 538          +1 494          +1 000          ±0
+1 000
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att anslagen är otillräck
-liga för att bedriva verksamheten på ett ansvarsfullt sätt. Försvaret bör
därför engångsvis kompenseras för den indragning som skedde vid övergången
till full tillämpning av anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till
materi-elanskaffning räknas upp med den så kallade teknikfaktorn. Vidare
bör an-slag A 2 Fredsfrämjande truppinsatser överföras till utgiftsområde 7
Interna-tionellt bistånd.
Med anledning av Försvarsmaktens akuta likviditetsproblem förelår Krist-
demokraterna i motion Fi15 att medel bör tillföras Försvarsmakten. Den av
regeringen och Centerpartiet föreslagna ramsänkningen accepteras inte var-
för anslaget föreslås öka år 2002. Vidare föreslås att dagersättningen till
totalförsvarspliktiga höjs med 5 kr per dag samt att kustbevakningens resur
-ser ökas.
Enligt Centerpartiet i motion Fi16 bör försvaret omstruktureras och kost-
naderna minskas enligt Centerpartiets uppgörelse med regeringen i försvars-
och säkerhetspolitiken som baseras på 1996 års försvarsbeslut.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att regeringsarbetets
förvirring varit fullständig på försvarets område. Motionärerna föreslår en
rationalise-ring och modernisering av försvaret, och för att klara denna
omställningspro-cess föreslås att ramen ökas för år 2002.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU3y) att regeringens
förslag till preliminära ramar för utgiftsområde 6 Totalförsvar utgår från
den över-enskommelse om försvarspolitiken som regeringen och Centerpartiet
träffade i februari 1999. Det i grunden gynnsamma säkerhetspolitiska läget
för Sveri-ge motiverar, enligt försvarsutskottet, en sänkning av utgifterna
för totalför-svarsändamål. Ett omställningsbidrag föreslås vidare kunna
bemästra likvi-ditetsproblemen i närtid. Försvarsutskottet anser därför att
riksdagen bör bifalla den av regeringen föreslagna ramen för utgiftsområdet
. Motioner som förordar andra nivåer bör därför enligt försvarsutskottet
avslås av riksdagen.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot försvarsutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamar-
bete samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1999 har i statsbud-
geten anslagits 11,1 miljarder kronor till utvecklingssamarbete med utveck-
lingsländer och 0,8 miljarder kronor till samarbete med Central- och Östeu-
ropa.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 11 985
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisar regeringen att den totala
bistånds-ramen 1999 (inklusive utgifter som redovisas under andra
utgiftsområden) uppgår till 12,8 miljarder kronor, motsvarande 0,705 % av
bruttonationalin-komsten (BNI). Ramen för år 2000 beräknas till 0,72 % av
BNI, vilket mot-svarar 13,4 miljarder kronor. Ramen ökas år 2001 till 0,73
% av BNI och år 2002 till 0,74 % av BNI. Från biståndsramen avräknas vissa
asylkostnader, medel för EU:s gemensamma bistånd samt administration m.m.
Avräkning-ens storlek för åren 2001 och 2002 beräknas utifrån vid
budgeteringstillfället tillgängligt prognosunderlag.
Regeringen kommer under året att göra en bedömning av de kort- och
långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år. Ett
program för samarbetet med Central- och Östeuropa som totalt omfattar 2,4
miljarder kronor har beslutats av riksdagen för perioden 1999-2001.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            12 458          -1 424          +1 000          +187
+1 500
2001            13 298          -2 009          +1 100          +382
+2 100
2002            13 164          -2 709          +1 200          +404
+2 500
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi14 att insatser i tredje världen
bör inriktas på att utrota fattigdomen. Bistånd till ett u-lands statsmakt
bör främst inriktas på kunskapsöverföring, stöd till rättsstaten samt
grundläggande utbildning och hälsovård. Skuldavskrivningar är ett
komplement. Också insatser i samband med katastrofer lyfts fram. Vidare
föreslås att den s.k. Östersjömiljarden upplöses och att medlen tillförs
det ordinarie Central- och Östeuropastödet. Inom utgiftsområdet bör skapas
en samlad post för Sveriges fredsbevarande verksamhet.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi15 att frysta biståndsmedel (re-
servationer) tillsammans med övergivandet av enprocentsnivån har minskat
biståndsvolymen med ett antal miljarder kronor. Delar av reservationerna
bör omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser samt till
skuldav-skrivningar och stöd till enskilda organisationers biståndsarbete.
Samtidigt föreslår partiet att ytterligare medel anslås med en klar
målsättning att åter nå enprocentsnivån.
Centerpartiet är i motion Fi16 kritiskt till att regeringen och dess samar-
betspartier har så låga ambitioner för det svenska biståndet. Biståndsmålet
på en procent skall återupprättas i en snabbare takt än vad som nu sker.
Enligt motionen sätts orimligt snäva begränsningsbelopp i propositionen.
Center-partiet utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder så att
tilltron till Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas
. Biståndsra-men bör uppgå till 0,73 % av BNI år 2000, 0,75 % år 2001 och 0
,76 % år 2002.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi17 stegvisa höjningar av bistån
-det. I motionen anförs att regeringen säger sig vilja öka biståndet men
börjar med att sänka det. Enligt Folkpartiet behövs förstärkningar med
tanke på Kosovosituationen där behoven för närvarande är svåra att beräkna.
Bi-ståndsramen föreslås uppgå till 0,86 % av BNI år 2002.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet välkomnar i sitt yttrande (UU1y) att återgången till enpro
-centsmålet fortsätter. Detta är en viktig signal från Sverige i en tid då
de internationella biståndsflödena minskar kraftigt.
Utrikesutskottet tar vidare upp frågan om reservationer inom biståndsbud-
geten. Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer vid genomfö-
rande av program samt ökade kvalitets- och effektivitetskrav leder till
förse-ningar i genomförande och därmed eftersläpningar i utbetalningarna.
De villkor Sverige, liksom andra givare, ställer för bistånd har skärpts.
Bistånds-organisationen lägger alltmer energi på att i samarbete med
mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig utveckling.
Denna förändring av biståndet är, enligt utrikesutskottets mening, önskvärd
och bör fortsätta. Partnerskap i biståndet innebär emellertid att
givarlandet inte ensamt kan styra takten i olika projekt. För att minska
reservationerna krävs ökad flexi-bilitet.
En betydande del av reservationerna inom u-landsbiståndet är intecknade,
dvs. utgörs av avtalade insatser eller åtaganden om bidrag för bestämda
ändamål. Även reservationer som formellt sett är ointecknade motsvarar till
stor del planerade, om än inte avtalsbundna, insatser.
Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet be-
hövs bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till
reser-vationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig
fattigdomsori-entering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av
riksdagen anvisade medlen. Utvecklingen visar, enligt utrikesutskottets
mening, att även i detta perspektiv är långsiktigheten i biståndet
värdefull och att reservationer i vissa fall är en naturlig följd av denna
långsiktighet.
Utrikesutskottet tillstyrker propositionens förslag till ramnivå och avstyr
-ker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokra-
terna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i var sina
avvikande meningar förslagen till ramar i respektive partimotion.
Utrikesutskottet tar också upp följande frågor i sitt yttrande:
begränsnings-beloppen, Europeiska revisionsrättens rapporter samt
uppföljning av riks-dagsbeslut. Utrikesutskottets yttrande i dessa delar
redovisas och kommente-ras i detta betänkandes avsnitt 2.2.2 Användningen
av begränsningsbelopp respektive 5.1 Revision av EU-medel verksamhetsåret
1997.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar statlig migrations- och integrationspolitik samt
delar av storstadspolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 4
436 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) bedömer regeringen att fler än vad som be-
räknades i budgetpropositionen för år 1999 kommer att få uppehållstillstånd
. Utvecklingen i Förbundsrepubliken Jugoslavien ger dessutom anledning till
stor oro. Sverige har åtagit sig att ge tillfälligt skydd för upp till 5
000 perso-ner som i dag befinner sig i republikens närområde. Regeringen
kommer noga att följa utvecklingen samt vid behov återkomma i
budgetpropositionen för år 2000. Regeringen avser att i budgetpropositionen
för år 2000 presente-ra förslag till skydd för de nationella minoriteterna
och de historiska minori-tetsspråken och avsätter 10 miljoner kronor per år
med början år 2000 för dessa ändamål. Två anslag avseende återvandring och
integration minskas med 10 miljoner kronor vardera fr.o.m. år 2000.
Satsningen på utveck-lingsinsatser i storstädernas utsatta bostadsområden
förlängs till att omfatta även år 2002.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            4 217           -260            ±0              -100
±0
2001            4 431           -565            -305            -100
±0
2002            3 885           -565            -305            -100
±0
Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi14 att man i stället för att
anslå mer budgetmedel till utsatta bostadsområden prövar andra möjligheter
såsom avreglering av bl.a. bostadsmarknaden och arbetsmarknaden, vilket
enligt motionärerna kommer att öka den sociala rörligheten och påverka
integra-tionsarbetet positivt. Eventuellt ökade flyktingströmmar från
Kosovo kan innebära att anslaget för asylsökande behöver höjas i samband
med budget-propositionen.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi15 regeringens förslag till förläng-
ning av satsningen på utsatta bostadsområden och föreslår att ramen för
utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor vart och ett av åren 2001
och 2002.
Centerpartiet ser i motion Fi16 med stort allvar på den ökade segregatio-
nen som märks mest i storstäderna. Nyckeln till att bryta denna utveckling
är enligt motionärerna att ge makt, inflytande och ansvar till de boende i
områ-det. Sverige skall ha en öppen flyktingpolitik. Effektivisering av
flykting-mottagandet och en högre grad av frivilliga insatser kan ge
minskade kostna-der för Invandrarverket. Motionärerna föreslår också att
utlänningsnämnden avskaffas.
Folkpartiet liberalerna understryker i motion Fi17 att tragedin i Kosovo
kan leda till ökade utgifter för flyktingmottagning och avsätter medel i
bud-geteringsmarginalen för detta ändamål.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU5y) att
regeringen beslutat om s.k. begränsningsbelopp för 1999 på 142 miljoner
kronor för anslag B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden.
Socialförsäkringsut-skottet har erfarit att det på samma anslag finns en
ingående reserv på 127 miljoner kronor och förordar att dessa medel bör
användas fr.o.m. år 2000. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker
regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina
parti-ers respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ
-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. Frågan om be-
gränsningsbelopp för år 1999 tas upp av utskottet i avsnittet 2.2.2 Använd-
ningen av begränsningsbelopp. I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt
2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen till-
styrks vårpropositionens förslag till preliminära utgiftsramar för
utgiftsområ-det för åren 2000-2002. Motionernas förslag till alternativa
ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifter-nas fördelning på utgiftsområden.
3.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social
omsorg. Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samla
-de offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 24 574
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen meddelar regeringen att de ekonomiska konsekvenserna av
en utvidgad rätt till personlig assistans har utretts. Utvidgningen innebär
att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla den även efter
65-årsdagen. Riksdagen har begärt att regeringen skall överväga en sådan ut
-vidgning. Enligt beräkningen uppgår den ackumulerade kostnadsökningen till
1,3-1,9 miljarder kronor. Med tanke på utvidgningens omfattning och
osäkerheten i kostnadsberäkningarna krävs enligt regeringen ytterligare
beredning innan något ställningstagande kan göras.
I propositionen Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m. (1998/99:106) har
regeringen föreslagit att beloppsgränsen för högkostnadsskyddet inom
läkemedelsförmånen skall höjas med 500 kr från 1 300 kr till 1 800 kr. Änd-
ringen beräknas medföra en kostnadsreducering om 1,4 miljarder kronor.
I förslaget till utgiftsområdesram har regeringen beaktat kostnader för er-
sättning till personer som steriliserats mot sin vilja under perioden 1935-
1975. Vidare har ytterligare medel avsatts till handikappområdet, inklusive
handikapporganisationerna, och för införande av personliga ombud för
psykiskt funktionshindrade.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            25 351          -1 183          +1 790          +150
+2 205
2001            26 271          -1 098          +1 785          +820
+2 220
2002            26 299          -1 318          +1 780          +820
+2 230
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att en vårdgaranti införs.
Besparingar inom utgiftsområdet skall enligt motionen ske genom att läke-
medelsförmånen tas över av staten och en frivillig läkemedelsförsäkring
införs. Satsningar bör enligt motionärerna göras på statlig
assistansersättning som även bör gälla personer över 65 år, ett
återinförande av det särskilda bostadsstödet för funktionshindrade samt på
förbättringar av skyddet för de psykiskt funktionshindrade. I den beräknade
ramen ingår även förbättrat högkostnadsskydd i tandvårdsförsäkringen och
ett avvisande av regeringens förslag om höjt högkostnadsskydd inom
läkemedelsförmånen.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 satsningar på assistansersättning,
inklusive ett slopande av 65-årsgränsen för personlig assistent.
Motionärerna förordar att en utredning tillsätts för att se över
möjligheterna att samordna sjuk- och tandvårdsförsäkringarna. I avvaktan på
utredningen föreslås att ytterligare medel avsätts till
tandvårdsförsäkringen och att regeringens före-slagna höjning av
högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen avvisas.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 att åldersgränsen för assistansersätt-
ning tas bort. Vidare föreslår motionärerna att Apotek AB:s monopolställ-
ning avvecklas, vilket enligt motionen ger stora rationaliseringsvinster. I
motionen föreslås även att ett system med hemservicecheckar för pensio-
närshushåll införs samt att satsningar görs på IT inom hälso- och
sjukvården.
Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi17 den av regeringen föreslagna
höjningen av högkostnadsskyddet inom läkemedelsförmånen. Problemen med
ökade kostnader för läkemedel skall enligt Folkpartiet lösas på andra sätt.
Inom partiets föreslagna ram ryms även ett förstatligande av kostnader-na
för assistansersättningen och en utvidgning av rätten till personlig assi-
stans. Utvidgningen skall även gälla ett slopande av åldersgränsen för assi
-stansersättning.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU3y) regeringens förslag
till ramnivåer för budgetåren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag
i motionerna.
Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folk-
partiet liberalernas företrädare biträder i var sin avvikande mening sina
parti-ers respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med anknytning till sjukdom
och handikapp, dels kostnaderna för socialförsäkringsadministrationen, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i
form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och
närståendepenning. Från och med 1999 redovisas även utgifterna för ATP i
form av förtidspension, arbetsskadeersättningar m.m. under utgiftsområdet.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 84
893 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisas (avsnitt 7.4) en kraftigt ökad sjukfrånvaro
vil-ken leder till att utgifterna för sjukförsäkringen åren 1999-2002
beräknas bli högre än i budgetpropositionen för år 1999. Beträffande
utgiftsökningen för år 1999 avser regeringen att återkomma i
budgetpropositionen för år 2000, och för åren 2000-2002 avser regeringen
att inom kort tillsätta en utredning för att analysera orsakerna till
utgiftsutvecklingen och för att föreslå utgifts-minskande åtgärder.
De föreslagna ramarna åren 2001-2002 förutsätter att den prognostiserade
utgiftsutvecklingen för sjukförsäkringen och förtidspensionerna bryts. Rege
-ringen aviserar förändringar av beräkningen av bl.a. sjukpenninggrundande
inkomst (SGI), en minskning av medlen för rehabiliteringsinsatser och för-
ändrade regler för beräkning av antagandepoäng för förtidspensioner.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            86 878          -13 791         -6 540          ±0
-5 520
2001            86 936          -17 185         -6 714          ±0
-5 450
2002            88 006          -20 240         -6 760          ±0
-5 300
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att ersättningsnivån i sjuk
-försäkringen skall vara 75 % samt att ytterligare en karensdag införs i
sjuk-försäkringen från den 1 januari 2000. Sjukpenninggrundande inkomst bör
enligt motionärerna beräknas som ett medelvärde av de senaste två årens
inkomst uppräknat med basbeloppet.
Finansiell samverkan skall enligt motionärerna vara huvudregel vid reha-
bilitering. För att möjliggöra en sådan samverkan förordar motionärerna att
600 miljoner kronor utöver regeringens förslag anvisas till Riksförsäkrings
-verket och i sitt budgetalternativ tillgodoräknar sig Moderata
samlingpartiet ekonomiska vinster av samverkan och av bättre rehabilitering
. Motionärerna föreslår också att sjukskrivningar som beror på
trafikolyckor bekostas via den obligatoriska trafikförsäkringen samt att
arbetsskadeförsäkringen avskaf-fas i sin nuvarande form och ersätts av en
obligatorisk arbetsskadeförsäkring utanför statsbudgeten.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi15 att 200 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit satsas på rehabilitering och 300 miljoner kronor mer
satsas på socialförsäkringsadministrationen för bl.a. förbättrad kontroll.
Till följd av dessa satsningar tillgodoräknar sig motionärerna minskade ut-
gifter för sjukpenning och förtidspensioner.
Kristdemokraterna förordar också en ytterligare karensdag i sjukförsäk-
ringen i kombination med att ett högriskskydd på 10 dagar per år införs.
Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas på snittin-
komsten under de två senaste åren. Sjukskrivningar som beror på trafiko-
lyckor bör överföras till trafikförsäkringen och de minskade statliga
kostna-derna motsvaras av sänkt fordonsskatt.
Centerpartiet välkomnar i motion Fi16 det arbete som pågår med att re-
formera socialbidragssystemen och förespråkar att socialförsäkringarna
skall ge en grundtrygghet samt att systemen för arbetslöshet och sjukdom
samord-nas.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att utgiftsökningen för sjukför
-säkring och förtidspensioner är oacceptabel och anser att åtgärder måste
vidtas för att sänka kostnaderna för frånvaro och för att stärka
rehabilitering-en. Motionärerna föreslår att sjukskrivningar som beror på
trafikolyckor skall bekostas av trafikförsäkringen samt att avgifterna till
denna försäkring skall motsvaras av en skattesänkning.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
I sitt yttrande (SfU5y) framhåller socialförsäkringsutskottet vikten av att
göra noggranna analyser av utgiftsutvecklingen över en längre tidsrymd så
att snabba ingrepp och förändringar i ersättningssystemen till följd av
oförut-sedda utgiftsökningar kan undvikas. Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker regeringens förslag till ramar för åren 2000-2002 samt
avstyrker motsvaran-de förslag i motionerna.
I var sin avvikande mening biträder företrädarna för Moderata samlings-
partiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna sina partiers
respektive förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ
-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet  med
vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg för pensionärer (
BTP) samt särskilt pensionstillägg.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 34
332 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) beräknas att utgifterna inom
utgiftsområdet minskar framöver, främst till följd av att andelen
pensionärer som är berätti-gade till pensionstillskott krymper då allt fler
pensionärer har ATP.
I proposition 1998/99:106 har regeringen föreslagit en förändring av hög-
kostnadsskyddet i läkemedelsförmånen. För att kompensera utsatta grupper
föreslås att pensionstillskottet höjs med 1,4 procentenheter vilket
motsvarar 509 kr per år för en pensionär med fullt pensionstillskott.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            33 445          +1 017          +502            ±0
+604
2001            32 632          +1 017          +1 330          ±0
+878
2002            32 042          +1 017          +1 330          ±0
+885
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att änkepensionerna skall
återställas till den nivå som gällde före den 1 april 1997. Motionärerna
före-slår också att fritidsfastighet inte skall räknas in vid beräkning av
bo-stadstillägg.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att omställningsperioden i efterle-
vandepensionen förlängs från sex månader till ett år och att inkomstpröv-
ningen av änkepensionen avskaffas. Motionärerna vill också att
fritidsfastig-het inte skall ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om höjt pensionstillskott
eftersom man också avvisar förslaget om försvagningen av högkostnads-
skyddet. Motionärerna föreslår emellertid höjt pensionstillskott fr.o.m. år
2000 som alternativ till regeringens förslag om höjt bostadstillägg.
Centerpartiet avvisar i motion Fi16 förändringen av högkostnadsskyddet men
stöder förslaget om höjt pensionstillskott. Vidare förordar Centerpartiet
att kvinnor med barn under 18 år inte skall beröras av inkomstprövningen av
änkepensionen samt att en förlängning av den s.k. omställningsperioden i
efterlevandepensionen från nuvarande sex till tolv månader utreds.
Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi17 att änkepensionen åter-
ställs, bostadstillägget för pensionärer förbättras och att
omställningsperio-den i efterlevandepensionen förlängs.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens
förslag till ramar för åren 2000-2002 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Avvikande meningar har tillfogats yttrandet från företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ
-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet  med
vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom
bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som
återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbi-drag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag
till kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form
av barnpension samt vårdbidrag till familjer med handikappade barn.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 41
081 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) föreslår regeringen att barnbidraget och
stu-diebidraget höjs med 100 kr år 2000 och med ytterligare 100 kr år 2001
samt att flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån. I proposition 1998/99:
78 har regeringen lämnat förslag till ett nytt system för underhållsstöd.
Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall granska
utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet och senast i vårpropositionen
2000 lämna förslag till ut-giftsbegränsande åtgärder. Regeringen avser
vidare att föreslå ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende.
Regeringen avser att föreslå ett nytt system för beräkning av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten (SGI) som innebär att beräkningen av den förvän-
tade inkomsten ges större vikt.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            43 468          -1 150          +138            ±0
+175
2001            46 208          -3 440          -1 901          +500
+830
2002            46 715          -3 440          -1 729          +1 000
+830
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att ersättningsnivån i
föräld-raförsäkringen skall vara 75 %, att havandeskapspenningen samordnas
med sjukförsäkringen samt att Moderata samlingspartiets förslag till
beräkning av SGI (se utgiftsområde 10) tillämpas även på
föräldraförsäkringen. Motionä-rerna avstyrker regeringens förslag om höjt
barnbidrag och förordar i stället ett avdrag på 10 000 kr per barn och år.
Moderata samlingspartiets förslag till reformerat underhållsstöd bygger på
principen att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt försörjningsansvar
och innebär minskade kostnader jämfört med regeringens förslag.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ett vårdnadsbidrag införs, att
garantidagarna i föräldraförsäkringen slopas och kontaktdagarna återinförs.
Ett allmänt barnbidrag på 700 kr per månad kombineras med att den barnre-
laterade delen av bostadsbidraget höjs. Den förändring av beräkningen av
SGI som Kristdemokraterna står bakom (se utgiftsområde 10) tillämpas även
på föräldraförsäkringen.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 att det är föräldrarnas fria val
som skall vara avgörande för barnomsorgsutbudet. Motionärerna förordar
färre regleringar inom barnomsorgen och större frihet för föräldrar att
starta och driva förskolor. Centerpartiet avvisar regeringens förslag till
maxtaxa i barn-omsorgen.
Folkpartiet liberalerna accepterar i motion Fi17 regeringens förslag till
höjning av barnbidraget och föreslår därutöver att barnbidraget höjs med 25
kr år 2001 och med ytterligare 25 kr år 2002. Folkpartiets föreslagna
höjning finansieras av att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget, som
i prakti-ken är ett inkomstprövat barnbidrag, trappas ned. Dessutom
föreslår Folk-partiet en höjning av ersättningsnivån i den s.k. pappa/
mammamånaden.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens
förslag till ramar för utgiftsområdet avseende åren 2000-2002 samt
avstyrker motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkparti-et
liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ
-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet  med
vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsersättning och
lönegarantier-sättning. Inom utgiftsområdet finansieras inkomstrelaterad
arbetslöshetser-sättning, grundbelopp, utjämningsbidrag, ersättning till
dem som får tillfällig avgångsersättning och generationsväxling samt den s.
k. aktivare använd-ningen av arbetslöshetsersättningen. Vidare finansieras
utbetalning av ersätt-ning till arbetstagare för lönefordringar vid konkurs
.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 33
544 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att nya antaganden om den ekono-
miska utvecklingen och arbetslösheten, jämfört med dem som gjordes i bud-
getpropositionen för 1999, leder till att utgifterna inom utgiftsområdet
beräk-nas öka. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring. Den har därför stor betydelse för arbetsmarknadens
funktionssätt. Näringsdepar-tementet har tillsatt en arbetsgrupp som bl.a.
skall se över regeltillämpningen m.m. inom arbetslöshetsförsäkringen vad
gäller kraven på omställning. Översynen skall ta sikte på att förbättra
försäkringens samverkan med ar-betsmarknadspolitiken i övrigt. Ett
grundläggande krav som ställs för rätten till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen är att den sökande skall stå till
arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund av detta grundläggande krav skall
arbetsgruppen lämna förslag på preciseringar vad gäller pendlingsav-stånd,
byte av yrkesområde, byte av bostadsort och acceptabel lönenivå etc.
Arbetsgruppen skall redovisa uppdraget senast den 15 september 1999.
Förmånsrättskommittén har haft i uppdrag att lämna förslag till hur statens
kostnader för lönegarantin skall minska med 300 miljoner kronor på årsbasis
. Förmånsrättskommittén har i sitt betänkande Nya förmånsrättsregler (SOU
1999:1) i februari 1999 lämnat förslag som nu är föremål för remissbehand-
ling. Regeringen har tidigare räknat med att kunna minska utgifterna för
lönegarantin med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2000. Förmåns-
rättskommitténs förslag beräknas dock inte kunna träda i kraft förrän den 1
juli år 2000. Utgifterna beräknas därför bli 150 miljoner kronor högre än
vad regeringen tidigare räknat med för år 2000. Detta finansieras från
utgiftsom-råde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            31 917          +10 679         -8 340          -1 000
-700
2001            30 276          +1 331          -9 120          -1 000
-2 200
2002            29 569          +1 331          -9 330          -1 000
-2 200
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 att det införs en allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen bör
göras till en omställningsförsäkring. En s.k. bortre parentes bör införas
och ersätt-ningsnivån bör sänkas till 75 %. Vidare bör egenavgifterna höjas
till 2 % av den försäkrade inkomsten. Medel under utgiftsområde 14 som är
hänförliga till direkta transfereringar till enskilda överförs till
utgiftsområde 13.
Kristdemokraterna bedömer i motion Fi15 att partiets förslag om ökade
resurser för fler tjänster inom vård, omsorg och skola samt företags- och
tillväxtfrämjande åtgärder leder till att trycket på
arbetslöshetsförsäkringen kan minska. Motionärerna föreslår att det bör
införas en allmän och obligato-risk arbetslöshetsförsäkring i vilken
självfinansieringsgraden höjs till 33 %. Vidare föreslås vissa strukturella
förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan vilket leder till minskade
utgifter. Regelverket behöver förändras så att eventuella hinder för att ta
ett arbete undanröjs.
Centerpartiet förespråkar i motion Fi16 att arbetslöshetsförsäkringen skall
vara en omställningsförsäkring. För att tydliggöra detta bör det införas en
avtrappning av ersättningen. Det bör i framtiden vara möjligt för deltidsar
-betslösa att erhålla ersättning från arbetslöshetsersättningen. Vidare bör
egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen höjas med 40 kr per månad fr.o.
m. år 2000. Motionärerna föreslår också att 300 miljoner kronor skall
omfördelas från utgiftsområde 13 till Kunskapslyftet på utgiftsområde 15.
Folkpartiet liberalerna hävdar i motion Fi17 att partiets insatser för fler
jobb, skattesänkningar inriktade på att minska skatten på arbete och färre
regler för företagande kommer att medföra att ersättningen till a-kassorna
kan minskas. Motionärerna anser vidare att arbetslöshetsförsäkringen skall
vara en omställningsförsäkring och att en s.k. bortre parentes därför bör
införas. Partiets förslag om skattelättnader på hushållstjänster medför
också att belastningen på försäkringen kan minska.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU2y) regeringens
förslag och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen
i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.14 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar framför allt anslag för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, åtgärder för arbets-
handikappade samt bidrag till Samhall AB. Vidare ingår tillsynsmyndigheter
och forskningsmyndigheter inom arbetslivsområdet, Arbetsdomstolen, Insti-
tutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl. myndigheter samt
Amugruppen AB. Under utgiftsområdet återfinns också utgifter för jäm-
ställdhetspolitiska åtgärder samt statliga arbetsgivarfrågor.
För 1999 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till 47 553
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter varvid tyngdpunkten i
åtgärderna läggs på platsförmedling och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbild-
ning.
Det arbetsmarknadspolitiska regelverket kommer att reduceras väsentligt.
För att motverka att regelförenklingar och minskade åtgärdsvolymer leder
till ökad utförsäkring skall arbetsförmedlingarna i fortsättningen
prioritera lång-tidsarbetslösa och långtidsinskrivna vid fördelningen av
arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder.
Även under år 2000 kommer Arbetsmarknadsverket (AMV) att få använda en del
av anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personal-
förstärkningar. Sammanlagt 700 miljoner kronor skall få utnyttjas för detta
ändamål, varav 100 miljoner kronor skall användas för att särskilt stärka
invandrares ställning på arbetsmarknaden. Bland annat skall AMV i samar-
bete med kommunerna förbättra tillgången på praktikplatser i samband med
utbildningen i svenska för invandrare (sfi).
Av propositionen framgår också att regeringen kommer att föreslå att an-
slaget för särskilda åtgärder för arbetshandikappade skall tillföras
ytterligare 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2000 utöver de 90 miljoner kronor
som föreslås på tilläggsbudget för 1999.
Regeringen har också för avsikt att föreslå en satsning på
kompetensutveckling för anställda under åren 2000-2002. Satsningen bör
enligt regeringen uppgå till 400 miljoner kronor år 2000 och en miljard
kronor åren 2001 resp. 2002. Den skall till hälften finansieras med stöd av
Europeiska socialfondens nya mål 3 och till andra hälften genom statlig
medfinansiering. I propositionen framhålls att stimulansen förutsätter att
arbetsgivarna deltar som medfinansiärer inom ramen för en trepartssamverkan
.
Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            45 473          -18 663         -2 995          -2 100
-2 670
2001            45 609          -17 764         -2 995          -2 100
-4 170
2002            45 930          -18 148         -2 440          -2 100
-4 170
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi14 att arbetsmarknadspoliti-
ken skall renodlas och i första hand inriktas på arbetsmarknadsutbildning
och på ett modernt lärlingssystem i företagen för arbetslösa ungdomar
mellan 20 och 25 år.
Den del av det arbetsmarknadspolitiska anslaget som avser transfereringar
till hushållen bör enligt motionärerna överföras till utgiftsområde 13
samti-digt som ersättningsnivån sänks till 75 %.
Arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader och forskningsanslag bör
successivt reduceras.
Kristdemokraterna är i motion Fi15 positiva till att volymmålet för de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna avskaffats. Det kan enligt deras mening
bidra till att åtgärderna blir bättre anpassade till den lokala situationen
och till de arbetslösas behov och förutsättningar. Motionärerna avvisar
sådana åtgärder som offentliga tillfälliga arbeten (OTA) och
flyttningsbidrag. Där-emot är de positiva till ett ökat anslag för åtgärder
för arbetshandikappade.
Kristdemokraterna vill att man inför ett s.k. marginellt
sysselsättningsstöd, ett generellt stöd som riktar sig till alla former av
sysselsättningsökning i ett företag. Nystartade företag bör dock inte
omfattas av stödet som i övrigt bör utgå till alla arbetsgivare som har
minst fyra anställda och en lönesumma på minst ca 0,5 miljoner kronor.
I motionen föreslås också vissa besparingar på bidrag och upphandlingar
inom arbetslivsområdet samt på administration på central och regional nivå
inom Arbetsmarknadsverkets organisation.
Centerpartiet motsätter sig i motion Fi16 förslaget att skjuta till extra
me-del för tillfälliga personalförstärkningar vid AMV. Syftet kan
tillgodoses med tidigare anslagna medel, och anslaget kan därför enligt
motionärerna minskas med 700 miljoner kronor. Erfarenheterna av att föra
över medel från arbetsmarknadsanslaget till länsstyrelserna för
småföretagssatsningar har enligt Centerpartiet slagit väl ut, och 200
miljoner kronor bör av denna an-ledning föras över från utgiftsområde 14
till utgiftsområde 19.
För att förstärka Kunskapslyftet bör 300 miljoner kronor föras över från
utgiftsområdet till utgiftsområde 16 respektive år.
Centerpartiet räknar också med att kunna göra besparingar på Arbetsmark-
nadsverkets centrala organisation. Därtill bedömer motionärerna att medels-
behovet på utgiftsområdet kan minskas med ytterligare 900 miljoner kronor
med hänsyn till att Centerns tillväxtfrämjande förslag kommer att leda till
att arbetslösheten sjunker.
Folkpartiet liberalerna bedömer i motion Fi17 att man kan gå längre än vad
regeringen gjort med att minska på omfattningen av de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. Partiet motsätter sig också att AMV skall få utnyttja
700 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar. Bara de 100
miljoner kronor som är avsedda att bättre integrera invandrare godtas.
Vidare anser Folkpartiet att AMV:s utgifter kan minskas under kommande år.
Inom den föreslagna ramen vill motionärerna dessutom satsa på utökade
åtgärder för arbetshandikappade.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU2y) att utgifterna på
utgiftsområdet är starkt beroende av arbetslöshetsnivån och omfattningen av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Arbetsmarknadsutskottet anser att de
antaganden som regeringen gjort i dessa hänseenden bör kunna godtas som
grund för beräkningen av utgifterna på utgiftsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker
motionerna.
I yttrandet tar arbetsmarknadsutskottet också upp två andra frågor nämli-
gen dels redovisningen i propositionen som arbetsmarknadsutskottet i vissa
delar anser vara otydlig, knapphändig och motsägelsefull i de avsnitt som
rör arbetsmarknadsutskottets ansvarsområden, dels den kritik som Riksrevi-
sionsverket riktat mot AMV för verkets åtaganden om framtida bidragsutbe-
talningar, åtaganden som AMV inte har befogenhet att göra enligt Riksrevi-
sionsverkets uppfattning. Dessa frågor tar finansutskottet upp längre fram
i betänkandet i avsnitt 5 Uppföljning, revision och kontroll.
I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna förslagen i
sina respektive partimotioner.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets ställ-
ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet  med
vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier
på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 21 000 miljo-
ner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen föreslås en besparing på kunskapslyftet för åren 2000-
2001 genom att antalet platser fram t.o.m. 2002 ligger kvar på samma nivå
som 1999. Den tidigare planerade utbyggnaden kommer därmed inte till stånd.
Regeringen har vidare för avsikt att införa ett reformerat
studiestödssystem med början under år 2001. Medel för detta ändamål har
beräknats under utgiftsområdet. Utbyggnaden av grundutbildningen vid
universitet och högskolor fortsätter. Medel avsätts för
studiestödskostnader motsvarande 10 000 nya högskoleplatser fr.o.m. den 1
juli 2001 samt ytterligare 10 000 platser fr.o.m. den 1 juli 2002.
Regeringen avser vidare att höja studiebidraget med 100 kr per månad år
2000 och med ytterligare 100 kr per månad år 2001, som en följd av
barnbidragshöjningen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            22 136          -2 944          -555            +300
-1 500
2001            24 161          -3 895          -747            +975
-1 585
2002            24 509          -2 599          -557            +1 300
-1 490
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi14 att det finns ett stort behov
av ett nytt studiemedelssystem. Studiefinansiering av utlandsstudier måste
ges ett ekonomiskt och organisatoriskt utrymme. CSN:s nuvarande ansvarsområ
-de måste ses över. Framöver bör också någon form av utbildningskonto
införas för att finansiera vuxenutbildningen. Ökade studiemedel föreslås
avsättas motsvarande utbyggnaden av den högre utbildningen som redovisas
under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. De som i dag
studerar inom ramen för Kunskapslyftet skall ges rimliga förutsättningar
att fullfölja sin utbildning.
Kristdemokraterna anger i motion Fi15 att utbyggnaden av högskolan skall
vara jämn och långsiktig och att antalet nya platser per år skall uppgå
till 7 500, utöver den satsning som görs år 2000. Vidare efterlyses en
reform av dagens studiemedelssystem. Fribeloppet i dagens system medför
orimliga marginaleffekter och föreslås åtgärdas redan år 2000. Det
särskilda N/T-stödet för vuxenstuderande avvisas och den ytterligare
höjning av studiebid-raget som regeringen föreslår år 2001 avvisas.
I Centerpartiets motion Fi16 föreslås en fortsatt utbyggnad av Kunskaps-
lyftet i något lägre takt än vad som tidigare beräknats. Vidare föreslås
ett ökat utrymme för en reform av studiemedelssystemet. Studiemedlen
föreslås bestå av lika delar bidrag och lån, fribeloppet föreslås höjas
till två basbelopp och räknas på hela året i stället för terminsvis och
återbetalningen föreslås ske genom individuellt upplagda planer under en 20
-25-årsperiod. För att finansiera detta föreslås skärpningar av t.ex.
antalet terminer för vilka bevil-jas studiemedel utan annan prövning än
studieresultat, förbättrad inkomst-prövning m.m. Kostnadsökningen begränsas
av den lägre ökning av antalet utbildningsplatser som föreslås under
utgiftsområde 16. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 7).
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi17 att en lånedel i de
särskilda utbildningsbidragen införs. Vidare föreslås ett ökat utrymme för
finansiering av studier med studiemedel, en satsning på sommaruniversitet
samt att barn-tillägget i svux(a) återinförs.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU3y) regeringens förslag till
förändrade utgiftsramar som följer av förslaget om ändringar av volymen
inom Kunskapslyftet och den grundläggande högskoleutbildningen. Kun-
skapslyftet är en tidsbegränsad satsning med ett särskilt förmånligt
studiestöd som särskilt utbildningsbidrag innebär. Utskottet är därför inte
berett att förorda att en särskild lånedel införs i det särskilda
utbildningsbidraget. Utbildningsutskottet förordar finansutskottet att
avstyrka Folkpartiets förslag på denna punkt och tillstyrka regeringens
förslag till utgiftsramar för budget-åren 2000, 2001 och 2002 för
utgiftsområdet. De i sammanhanget aktuella motionerna avstyrks.
Avvikande meningar har bifogats yttrandet från företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets
ställningsta-gande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad ut-skottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgifts-ramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alter-nativa ramar avstyrks. Även motion Fi16 (c)
yrkande 7 avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördel-ning på utgiftsområden.
3.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalifice-
rad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myn-
digheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 29 986 miljo-
ner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) uppger regeringen att den tidigare
planerade utbyggnaden av Kunskapslyftet inte genomförs. Däremot föreslås en
fortsatt satsning på Kunskapslyftet även under andra halvåret år 2002.
Tidigare beslutade satsningar på det s.k. tiopunktsprogrammet föreslås fort
-sätta under 2002. Även storstadssatsningen, när det gäller förskola för
alla barn fr.o.m. tre års ålder i utsatta bostadsområden, föreslås få en
fortsättning under 2002. Utbyggnaden av grundutbildningen vid universitet
och högsko-lor, som beslutats avseende perioden 1997-2000, föreslås också
fortsätta. Ytterligare medel anslås för forskning och forskarutbildning.
Utöver detta avsätter regeringen 3 miljoner kronor till Humanistisk-
Samhälls-vetenskapliga forskningsrådet. Från och med år 2001 införs stegvis
en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            30 824          -29             -65             +650
-405
2001            34 777          +47 271         -1 845          -240
-565
2002            37 041          +45 461         -7 262          -1 975
-4 065
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 en kvalitetssatsning i
skolan som bl.a. innehåller ett fritt skolval och en tydlig utvärdering
genom betyg. Vidare föreslås att resurser avsätts för en successiv ökning
av antalet perma-nenta studieplatser alternativt ökade kvalitetsinsatser
under åren 2000-2002. Forskning och högre utbildning föreslås också få
ökade anslag. Vidare före-slås att staten övertar ansvaret för grundskolans
finansiering från kommuner-na år 2001 samt att en nationell skolpeng införs
. För detta ändamål avsätts 50 miljarder kronor. Regeringens förslag
gällande maxtaxa inom barnomsorgen och den föreslagna
tretimmarsverksamheten för fyra- och femåringar avvi-sas.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att utbyggnaden av Kunskaps-lyftet
bör ske i en långsammare takt och omfatta 7 500 nya platser per år. Däremot
avvisas regeringens förslag om fortsatt satsning under hösten år 2002. Även
utbyggnaden av högskolan bör ske långsammare och omfatta 7 500 nya platser
per år. Motionärerna vill också öka grundutbildningsansla-get med 1% och
dessutom för 4 100 av de nytillkomna platserna höja tilldel-ningen med 50%.
Vidare föreslås att forskningsanslagen ökas där humaniora och
beteendevetenskap bör uppvärderas. Regeringens förslag om maxtaxa inom
barnomsorgen avvisas.
Centerpartiet förordar i motion Fi16 en förstärkning av resurserna för
forskning och forskarutbildning. Även skolutveckling, innefattande program
för läs- och skrivutveckling, samt matematik, ett kvalitetsinstitut och
utbild-ningssatsningar riktade mot skolledare och skolpolitiker tillförs
resurser. I samband med att statsbidragen till kommunerna ökar bör
regeringen tillsätta en utredning för att ta reda på hur skolans resurser
används (yrkande 6). En mindre besparing sker genom att de nationella
skolinspektörerna avskaffas samt att utbyggnadstakten av nya
högskoleplatser minskas. Centerpartiet avvisar regeringens förslag om en
maxtaxa och förordar i stället ett förstärkt familjestöd, vilket ökar
barnfamiljernas valfrihet.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi15 att satsningarna på den högre
utbildningen och forskningen bör öka. Fler doktorandtjänster bör inrättas
och forskningsråden bör anslås extra resurser. Dessutom bör ett permanent
som-maruniversitet införas. Regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen
avvisas.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU3y) som regeringen att
Sverige skall vara en ledande kunskapsnation och att det behövs offensiva
satsningar på kunskap. Utbildningsutskottet förordar finansutskottet att
tillstyrka rege-ringens förslag till utgiftsramar för budgetåren 2000, 2001
och 2002 för utgiftsområdet samt avstyrker de i sammanhanget aktuella
motionerna.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets
ställningsta-gande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad ut-skottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgifts-ramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alter-nativa ramar avstyrks. Även motion Fi16 (c)
yrkande 6 avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördel-ning på utgiftsområden.
3.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturverksamheten, dvs. frågor om teater, dans,
musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild och form,
konsthantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer, film, arkiv,
kulturmiljö, arkitektur, formgivning och design, museer och utställningar,
medier samt stöd till trossamfund. Vidare omfattar utgiftsområdet
folkbildningen, dvs. bidrag till folkhögskolorna och studieförbunden,
bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder. Slutligen
omfattar utgiftsområdet ungdoms-, folkrörelse-, frilufts- och idrottsfrågor
.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 7 492
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen avser regeringen att lägga fram förslag om en ny
filmpolitik. Förslaget kommer att innebära att filmområdet från år 2000
tillförs ökade statliga medel.
Vidare meddelas att regeringen avser att, på olika sätt, lyfta fram de möj-
ligheter till ökad sysselsättning, regional utveckling och ökad välfärd som
satsningar på kulturområdet ger. Dessutom skall arbetet med att förverkliga
ett museum och kunskapscentrum om Förintelsen och dess följder priorite-ras
. Vissa besparingar på kulturområdet ingår i förslaget till ram för utgifts
-området.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            7 524           -609            +10             ±0
±0
2001            7 626           -609            +10             ±0
±0
2002            7 806           -609            +10             ±0
±0
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser, enligt motion Fi14, att statens ansvar bör
koncentreras till områden som är av allmänt intresse och av nationell karak
-tär samt beroende av statliga medel för att verksamheter skall komma till
stånd. En ny kulturfond som skall komplettera bidrag från andra sektorer än
den offentliga bör inrättas. Besparingar kan enligt motionärerna göras på
anslagen till Statens kulturråd och till allmän kulturverksamhet samt på
sikt på anslagen till Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar.
Ökade resurser bör, enligt motionen, ges till värnandet om kulturarvet och
en för-bättrad kulturmiljövård.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 ytterligare satsningar på allmän-
na samlingslokaler samt trossamfundens lokalbidrag. Vidare anser motionä-
rerna att satsningar bör göras på Länsmusiken samt på att utveckla den ide-
ella verksamheten. Minskningar kan göras på medel till facklig uppsökande
verksamhet.
Centerpartiet föreslår, i motion Fi16, inga förändringar av ramen gentemot
regeringens förslag. Motionärerna förordar dock omfördelningar inom ra-men.
Det gäller satsningar på bidraget till allmänna samlingslokaler och stöd
till ungdomskultur. Vidare anser Centerpartiet att det är angeläget att
insatser nu görs från statens sida för en ökad spridning av de
musikteaterföreställ-ningar som produceras samt att ekonomiska insatser
görs för de regionala musikteaterinstitutionerna.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi17 satsningar på vissa
regionala projekt. Detta kan enligt motionärerna finansieras med
minskningar på an-slaget till folkbildning. Minskningarna gäller facklig
uppsökande verksam-het.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tar i sitt yttrande (KrU4y) endast ställning till de
föreslagna ramarna och inte till de av regeringen aviserade förändringarna.
Vidare kon-stateras i yttrandet att motionsförslagen inte innehåller några
erinringar mot den inriktning som angivits i propositionen men att de anger
vissa för re-spektive parti angelägna satsningar och omprioriteringar.
Kulturutskottet tar inte ställning till de olika inriktningarna då dessa
kommer att aktualiseras i höstens budgetarbete. Kulturutskottet tillstyrker
därmed regeringens förslag till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet
. Motionerna avstyrks i mot-svarande delar.
Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas företrädare biträder i var
sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivåer för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot kulturutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet består främst av plan-, bygg- och bostadsväsendet,
länsstyrel-serna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk omställning
och utveck-ling.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 19 519
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att regeringen gör bedömningen
att utgifterna för räntebidragen minskar med 248 miljoner kronor år 2000 re
-spektive 272 miljoner kronor år 2001 jämfört med budgetpropositionen för
1999. Minskningen beror dels på ett antagande om en lägre räntenivå, dels
på ett lägre antagande om byggvolymen vad gäller antalet påbörjade
lägenheter. Tidsperioden för de lokala investeringsprogrammen föreslås bli
utsträckt genom att 1,2 miljarder kronor av medel som avsatts för perioden
1999-2001 förskjuts till år 2002. En besparing görs även år 2000 med 37
miljoner kro-nor. De lokala investeringsprogrammen föreslås även kunna
omfatta investe-ringar som förbättrar inomhusmiljön samt en miljöinriktad
näringslivsut-veckling. Länsstyrelsernas miljötillsyn har fått ökade
resurser för perioden 1999-2001. Denna verksamhet kommer för år 2002 att
tillföras 15 miljoner kronor. Anslaget för länsstyrelserna minskas med 10
miljoner kronor från och med år 2000 som en besparing. Arbetet med att öka
tillförlitligheten i Statens bostadskreditnämnds prognoser avseende
utgifterna för infrianden av kreditgarantier har påbörjats. Den utvecklade
prognosmodellen beräknas kunna användas fullt ut under hösten 1999.
Regeringen avser att redovisa resultaten av översynen i budgetpropositionen
för år 2000.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            16 270          -1 898          +507            -575
-3 333
2001            13 049          -2 805          -1 265          ±0
-3 240
2002            11 283          -3 136          -693            ±0
-2 975
Motionerna
Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi14 att ramen för utgiftsom-
rådet sänks. Motionärerna anser att bostadsmarknaden skall styras av efter-
frågan och inte av subventioner, detaljregleringar och politiska ingrepp.
Bosparande skall stimuleras och eget ägande skall uppmuntras. Genom av-
regleringar kan kostnaderna för Boverket skäras ned. Vidare bör räntebidra-
gen trappas ned snabbare och fastighetsskatten bör sänkas. Bostadbidragen
bör renodlas för att endast gå till barnfamiljer och på sikt växlas mot
sänkt skatt.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att fastighetsskatten bör sänkas.
Vidare föreslår motionärerna vissa förbättringar i bostadsbidraget som
skall finansieras genom en minskning av det generella barnbidraget med 50
kronor per barn och månad. Vissa besparingar kan också göras på
räntebidragen eftersom fastighetsskatten sänks. Vidare föreslås en mer
offensiv satsning på allergisanering av bostäder, förskolor och skolor.
Motionärerna avvisar de lokala investeringsprogrammen från och med år 2001.
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 en övergång från räntebidrag till in-
vesteringsbidrag. Stödet till åtgärder mot radon i bostäder bör öka. Beträf
-fande de lokala investeringsprogrammen så anser motionärerna att medlen
kan användas bättre i andra sammanhang. Vad gäller fördelningen av medel
till länsstyrelserna så bör det finnas en mer strikt fördelningsnyckel.
Folkpartiet liberalerna är i motion Fi17 kritiskt till de lokala
investerings-programmen och anser att dessa successivt bör fasas ut.
Motionärerna anser att vissa besparingar kan göras genom en upptrappning av
den garanterade räntan i räntebidragen. Vidare föreslås en omfördelning
mellan selektiva bostadsbidrag och generellt barnstöd.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU3y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen
i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot bostadsutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd
och regionala utvecklingsinsatser samt medel från EG:s regionalfond.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 3
905 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att det samlade återflödet av
medel för de regionalpolitiskt inriktade strukturfondsprogrammen under
perioden 1995-1999 beräknas till ca 5,8 miljarder kronor. Utgiftsprognosen
för år 1999 uppgår till ca 1,2 miljarder kronor mer än vad som anvisats
enligt stats-budgeten. Till största delen beror avvikelsen på att vissa
åtaganden skall täckas av anslagsbehållningar på s.k. äldreanslag.
Förberedelserna för nästa programperiod, åren 2000-2006, inom EG:s
strukturfonder pågår. En sär-skild utredare för de geografiskt avgränsade
strukturfondsprogrammen har nyligen kommit med förslag till hur de nya
strukturfondsprogrammen skall tas fram och organiseras (SOU 1999:24).
Regeringen har tillsatt en parla-mentarisk utredning (dir. 1999:2) som
skall lämna förslag om den framtida inriktningen och utformningen av den
svenska regionalpolitiken. Utredning-en skall bl.a. utarbeta en strategi
för regional balans. Uppdraget skall redovi-sas senast den 31 augusti år
2000.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            2 675           -250            +100            +200
-500
2001            3 336           -500            +100            +200
-500
2002            2 693           -900            +100            +200
-500
Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi14 att grunden för regionalpo-
litiken måste vara att skapa förutsättningar för att regionerna skall kunna
växa av egen kraft. Partiet anser att regionernas tillväxt bör stimuleras
genom omfattande investeringar i informationsteknisk infrastruktur, medan
företags-stöd och liknande bör trappas ned.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 att ramarna höjs med 100 miljo-ner
kronor för ettvart av åren så att man kan behålla nedsättningen av social-
avgifter i stödområdet för jord- och skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och
fiske. Motionärerna anser att regionala konsekvensanalyser måste upprättas
innan beslut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i
områden som är beroende av en aktiv regionalpolitik. Vidare bör en översyn
göras av den nationella stödområdesindelningen.
Centerpartiet anser i motion Fi16 att det krävs en starkare regionalpolitik
. Partiet vill satsa 200 miljoner kronor för ettvart av åren på nationell
medfi-nansiering av EU-projekt. Motionärerna föreslår att ett stort antal
statliga myndigheter och bolag utlokaliseras från Stockholmsområdet. Vidare
före-slås att regionalpolitiken måste fokusera mer på faktorer som
genererar till-växt och utveckling. Goda kommunikationer och en satsning på
en digital allemansrätt bidrar starkt till att minimera avståndsnackdelar.
Det bör också läggas fast en garanterad grundläggande service som skall
finnas på alla orter. Det folkliga inflytandet bör utvecklas genom att det
inrättas folkvalda organ, regionparlament, i hela landet.
Folkpartit liberalerna redovisar i motion Fi17 en minskning av utgiftsra-
marna. Minskningen blir en följd av motionärernas satsningar på generella
förbättringar i förutsättningarna för tillväxt och företagande.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen
i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö- och
kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 1 593
miljoner kronor.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen avser regeringen att successivt förstärka
forskningen avseende främst miljöeffektforskning och miljötoxikologi med
medel som bör fördelas av Naturvårdsverket. Vidare har regeringen inom
ramen för utgiftsområdet beräknat ytterligare medel till sanering och
återställning av förorenade områden samt markinköp. Satsningar bör, enligt
regeringen, även göras på verksamheten med kalkning av försurade sjöar och
vattendrag.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            1 670           +45             +85             +75
+40
2001            1 797           +50             +85             +75
+40
2002            1 986           +50             +100            +75
+40
Motionerna
Moderta samlingspartiet föreslår enligt motion Fi14 ytterligare satsningar
på miljöforskning och på verksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag
utöver de som regeringen föreslår. Motionärerna föreslår också att organisa
-tionen och inriktningen av miljöforskningen förändras. Detta kan enligt
partiet ske genom att en särskild satsning på miljöforskning görs på de tek
-niska högskolorna.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 en något utökad ram i jämförelse
med regeringens förslag. Motionärerna förordar framför allt en ökad
satsning på sjö- och skogskalkning.
Miljöforskningen föreslås i Centerpartiets motion Fi16 få ytterligare resur
-ser. Motionärerna föreslår även en höjning av skrotningspremien för bilar
vilket skall finansieras ur skrotningsfonden. Vidare föreslås i motionen
ökat stöd till ideella organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och
Sveriges Hembygdsförbund och att anslaget för sanering och återställande av
förorenade områden ökas. Slutligen föreslås att en Nordsjökommission, som
kan ta ett samlat grepp om miljösituationen i Nordsjön, inrättas.
I motion Fi17 föreslår Folkpartiet liberalerna att ytterligare medel
avsätts för inköp av gammelskog och för kalkning av försurade sjöar och
vattendrag.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (MJU1y)
regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren 2000--2002 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpar-
tiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivåer för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot miljö- och jordbruksutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedöm-ning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna energiforskning och energiteknisk
utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion
samt ekonomiskt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning. Ut-
giftsområdet omfattar också ett program för energieffektivisering m.m. i
bland annat Baltikum och Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svens
-ka klimatpolitiken.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 1
115 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anförs att riksdagen tidigare har
fastställt riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:
NU12, rskr. 1996/97:272). I samband med beslutet tillstyrkte riksdagen
inriktningen och omfattningen av ett i propositionen redovisat program för
omställning av energisystemet om totalt drygt 9 miljarder kronor. Det
energipolitiska pro-grammets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig
satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik.
Hittills gjorda uppföljning-ar tyder på att vissa av de åtgärder som ingår
i det energipolitiska program-met inte leder till den måluppfyllelse som
avsetts. Efter det att en utvärdering av effekterna under programmets
första år har genomförts avser regeringen att återkomma till riksdagen i
budgetpropositionen för år 2000 med detalje-rade förslag till förändringar
inom ramen för det energipolitiska programmet. Vidare finns det skäl som
talar för att en komplettering bör göras när det gäller stöd till
investeringar. Regeringen avser att inför budgetpropositionen för år 2000
analysera formerna för ett sådant stöd. För utgiftsområdet finns
neddragningar på sammanlagt 240 miljoner kronor för år 2000. De neddrag-
ningar som görs år 2000 är att betrakta som en omfördelning av anslagsbe-
lopp över tiden. Anslagsbeloppet ökar därför med 210 miljoner kronor åren
2001 och 2002 jämfört med de belopp som fastställts i det energipolitiska
programmet.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motio-nerna.
Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            1 196           -523            -200            ±0
-700
2001            1 914           -788            -200            ±0
-850
2002            1 729           -788            -200            ±0
-700
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi14 såväl stängningen av funge-
rande kärnkraftverk som den bidragspolitik som avvecklingen för med sig.
Motionärerna anser att det är viktigt att säkra resurser för och underlätta
energiforskningen.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att kärnkraften skall avvecklas i
takt med att förnybara energislag kan fasas in. Forskning och utveckling av
alternativa energislag bör prioriteras. Motionärerna anser att anslaget kan
minskas med 200 miljoner kronor för ettvart av åren eftersom det energipoli
-tiska programmet inte givit förväntad effekt.
Centerpartiet konstaterar i motion Fi16 att den omfördelning som rege-
ringen föreslår ligger inom ramen för energiöverenskommelsen varför partiet
ställer sig bakom regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna är i motion Fi17 kritiskt till att regeringen inte
re-dovisar de ekonomiska konsekvenserna för avstängningen av Barsebäck.
Utan en forcerad avstängning av Barsebäck kan energiomställningspro-grammet
krympas väsentligt. Motionärerna vill även satsa på ökad kärnsä-kerhet i
öst.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folk-
partiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive
partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar
och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post,
telekommuni-kationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor.
För år 1999 beräknas de totala utgifterna uppgå till 25 042 miljoner kronor
.
Vårpropositionen
För utgiftsområde 22  Kommunikationer föreslås ramar som i förhållande till
redovisade beräkningar i budgetpropositionen för år 1999 innebär en minsk-
ning med 1 339 miljoner kronor år 2000 och 915 miljoner kronor år 2001.
Regeringen säger sig vid beräkningarna ha förutsatt vissa
utgiftsminskningar åren 2000-2002 vad gäller väghållning, upphandling av
interregional trafik, övrig verksamhet inom kommunikationsområdet,
forskning m.m.
Regeringen konstaterar att anvisade medel för genomförandet av de åtgär-der
som ingår i den nationella väghållningsplanen, i stomnätsplanen för
järnvägar och i länsplanerna för regional transportinfrastruktur helt har
för-brukats under år 1998. Detta innebär att också tidigare
anslagssparanden, härrörande från förseningar i utbyggnaden av vägar och
järnvägar, helt har förbrukats. Det  innebär vidare att de fastställda
investeringsplanerna inte kommer att kunna genomföras under perioden.
Regeringen säger sig emel-lertid ha ambitionen att upprätthålla en fortsatt
god väg- och järnvägsstan-dard genom att hålla drift- och
underhållsinsatserna på en hög nivå.
Regeringen kommer att omprioritera medel från byggande av stamvägar till
sådana åtgärder på vägnätet som ger ökad trafiksäkerhet. Som följd härav
kommer vissa vägbyggnadsprojekt att senareläggas. För att trafiksäkerhets-
målen skall nås krävs emellertid ytterligare omprioriteringar. Regeringen
betonar i sammanhanget att omfördelningarna inte får drabba prioriterade
områden såsom ombyggnadsåtgärder på det regionala vägnätet eller sats-
ningen på åtgärder för ökad tillgänglighet för funktionshindrade i
kollektiv-trafiksystemet.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet åren 2000-2002 framgår av följande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            25 260          -1 517          +210            +500
-1 800
2001            24 674          -1 722          +60             +500
-1 800
2002            25 001          -722            +110            +500
-1 800
Motionerna
Enligt motion Fi14 (m) utgör den underdimensionerade infrastrukturen i
Sverige ett hinder för företagens expansion och medför svårigheter vid ny-
etableringar. Moderaterna vill mot den bakgrunden öka väganslagen med 3,2
miljarder kronor under treårsperioden. Med hänsyn till den bekymmersamma
situationen i Stockholmsområdet bör en del av dessa medel utnyttjas för
investeringar där. Det föreslagna medelstillskottet skall också gå till att
återta eftersatt underhåll.
I motion Fi15 (kd) betonas betydelsen av goda transporter för Sveriges till
-växt. I förhållande till regeringens förslag föreslås i motionen
ytterligare medel för vägunderhåll. De föreslagna medelstillskotten skall
enligt motio-nen delvis finansieras genom en omfördelning inom
utgiftsområdet. Härut-över framhåller motionärerna att de farligaste
vägsträckorna bör byggas om till fyrfiliga vägar med mittbarriär.
Goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall utveck-
las, framhålls i motion Fi16 (c). Med hänsyn till den dåliga vägstandarden
måste insatser för drift och underhåll samt bärighetshöjande åtgärder
priorite-ras. Vidare föreslår motionärerna att det inom ramen avsätts medel
för att snabbfärjan mellan fastlandet och Gotland skall kunna gå i trafik
året runt.
I motionen föreslås också att regeringen redan i budgetpropositionen för år
2000 bör presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den
praktiska finansieringen av ett finmaskigt fibernät (yrkande 8).
I motion Fi17 (fp) accepteras regeringens bedömningar vad gäller vägansla-
get för åren 2000-2002. Vissa besparingar bör dock kunna göras i fråga om
banhållning. Rederistödet bör kunna avvecklas.
Trafikutskottets yttrande
Riksdagens inriktningsbeslut i mars 1997 innebar att sammanlagt 190 miljar-
der kronor skulle användas för att förverkliga inriktningen under
planerings-perioden 1998-2007. Trafikutskottet anser i sitt yttrande (TU1y)
att denna volymmässiga inriktning bör ligga fast. Samtidigt kan
trafikutskottet konsta-tera att det övergripande målet om balans i statens
finanser samt nödvändig-heten av att väga resursförbrukningen inom
transportområdet mot andra angelägna samhällsbehov framtvingat en viss
sänkning av ambitionsnivån under planeringsperiodens första år. Detta har
medfört att samhällsekono-miskt viktiga infrastrukturprojekt inte har
kunnat komma till utförande inom planerad tid. Mot denna bakgrund noterar
utskottet med tillfredsställelse regeringens i propositionen deklarerade
ambition att trots framtvingade re-sursneddragningar under treårsperioden
2000-2002 hålla drift- och under-hållsinsatserna på en hög nivå.
Trafikutskottet tillstyrker för sin del regeringens förslag till
utgiftsramar för utgiftsområde 22 Kommunikationer för åren 2000-2002.
Trafikutskottet anser att riksdagen bör avslå motionernas förslag till
utgiftsramar. Även motion Fi16 (c) yrkande 8 avstyrks.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar
respektive partiers förslag till ramar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot trafikutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Likaså avstyrks motion Fi16 (c)
yrkande 8. Utskottet åter-kommer i avsnitt 3.29 med en samlad redovisning
av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
I sitt yttrande över förslagen på tilläggsbudget tar trafikutskottet (TU2y)
upp frågan om begränsningsbeloppens effekter inom utgiftsområdet. Fi-
nansutskottet behandlar denna fråga i ovanstående avsnitt 2.2.2 Använd-
ningen av begränsningsbelopp.
3.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna jordbruk, fiske, trädgårdsnäring,
ren-näring, djurskydd, djurhälsovård, livsmedelsfrågor, skogsnäring samt
högre ut-bildning och forskning som rör vård och nyttjande av biologiska
natur-resurser.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 11 637
miljoner kronor, varav ca 60 % av beloppet finansieras av EG-budgeten.
Vårpropositionen
Enligt vårpropositionen har regeringen vid beräkningen av ramen för utgifts
-området utgått från att anslagen för vissa EG-finansierade utgifter kan
mins-kas engångsvis med ca 400 miljoner kronor år 2000. Det gäller
utgifterna för kompletterande åtgärder inom jordbruket, intervention och
exportbidrag samt det nationellt finansierade anslaget för kompletterande
åtgärder inom jord-bruket. Förslaget till ram för utgiftsområdet rymmer
dock enligt propositio-nen en ökning av anslaget till biotopskydd.
I propositionen meddelas att regeringen avser att återkomma med förslag om
anpassningar av berörda anslag efter det att fördragstexterna inom ramen
för Agenda 2000 gällande den gemensamma jordbrukspolitiken beslutats.
Likaså avser regeringen att återkomma till riksdagen i fråga om EG-
kommissionens förslag till landsbygdsförordning inom ramen för Agenda 2000.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            12 725          ±0              +100            +459
-39
2001            13 203          ±0              +100            +30
-39
2002            13 222          ±0              +100            +30
-39
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi14 fri handel med mjölkkvoter
samt enklare regler för EU:s miljöstöd. Detta skall enligt motionärerna
mins-ka Jordbruksverkets administrationskostnader. Vidare föreslås att
skogs-vårds-organisationen tillförs ytterligare medel för rådgivning och
andra in-formationsinsatser.
Enligt motion Fi33 (m) bör de regelverk som hindrar utnyttjandet av de
framförhandlade ersättningsramarna för jordbruksstöd från EG snarast revi-
deras. Målsättningen bör enligt motionärerna vara att de framförhandlade
ersättningsnivåerna skall kunna utnyttjas fullt ut.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi15 en ökad satsning på exportfräm-
jande åtgärder för att stärka den svenska livsmedelsnäringen samt förenk-
lingar av jordbruksbyråkratin. Motionärerna förespråkar vidare extra
åtgärder för att stödja jordbruk i Norrland. Slutligen uppmanar
motionärerna rege-ringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag
om hur man skall implementera förhandlingsresultatet av Agenda 2000 i den
svenska jord-brukspolitiken.
Centerpartiet avvisar i motion Fi16 regeringens förslag till besparing på
drygt 400 miljoner kronor för år 2000. Motionärerna anser att regeringen i
stället för att skära ned anslagen borde återkomma till riksdagen med
förslag till åtgärder för att öka utnyttjandet av de direkt EU-finansierade
ersättning-arna. Vidare anser partiet att satsningar bör göras på
exportfrämjande åtgär-der. Däremot biträder motionärerna regeringens
förslag att öka insatserna för biotopskydd i skog och insatserna för
skogsreservat.
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi17 vissa besparingar på jord-
bruksbyråkratin.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (MJU1y) i regering-
ens bedömningar och tillstyrker därmed propositionens förslag samt avstyr-
ker motsvarande förslag i motionerna.
Vad gäller utnyttjandet av de EG-finansierade stöden anser miljö- och
jordbruksutskottet att målsättningen bör vara att de för svensk del framför
-handlade ersättningarna  utnyttjas fullt ut. I yttrandet hänvisas till
tidigare ställningstaganden om att regeringen och myndigheter bör verka för
att ut-nyttjandegraden i det befintliga miljöersättningsprogrammet höjs.
Dessutom sägs att med ett färdigutbyggt regelverk och ytterligare
informationsinsatser  förbättras förutsättningarna för en ökad anslutning.
Motion Fi33 (m) yrkande 1 avstyrks därmed.
Till yttrandet har fogats avvikande meningar av företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot miljö- och jordbruksutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedöm-ning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Även motion Fi33 (m) yrkande 1
avstyrks av utskottet. Utskottet återkommer i avsnitt 3.29 med en samlad
redovisning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkur-
rensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande samt konsumentfrågor.
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till ca 3
439 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) redovisas att det tidigare aviserade
program-met för småföretagsutveckling fortsätter (prop. 1995/96:222) genom
att 180 miljoner kronor överförs till år 2000. Regeringen kommer att
påbörja ett omfattande utrednings- och analysarbete som skall ligga till
grund för ut-formningen av statliga åtgärder för att främja nyföretagande
och företagsut-veckling bl.a. vad gäller samordning och effektivitet i det
statliga stödet riskkapitalförsörjning. Under perioden 2000-2002 beräknas
därför årligen ytterligare 3,5 miljoner kronor inom Näringsdepartementets
utgiftsramar. Miljöteknikdelegationen tilldelas 10 miljoner kronor år 2000
för att kunna fortsätta sin verksamhet. För att utveckla Östersjöregionen
har tidigare 1 miljard kronor avsatts. Verksamheten följs nu upp med
ytterligare 1 Öster-sjömiljard för den kommande femårsperioden som bl.a.
skall finansiera Exportrådets stöd till små och medelstora företags
exportsatsningar i Öster-sjöregionen.
I en tablå redovisas föreslagna utgiftsramar enligt vårpropositionen och
motionerna.

Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            3 011           -96             -192            +92
-179
2001            2 945           -196            -292            +90
-179
2002            2 903           -196            -272            +90
-179
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi14 att avregleringsarbetet måste
prioriteras, att Småföretagardelegationens förslag måste genomföras och att
konkurrensforskningen måste tillföras ytterligare medel. Den tekniska forsk
-ningen måste också tillföras resurser.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi15 generella åtgärder för att för-
bättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till
vissa företag och till vissa regioner. Motionärerna motsätter sig också
inrättandet av Östersjömiljard två.
Centerpartiet hävdar i motion Fi16 att den svenska jordbruks- och livsme-
delsindustrin är i stort behov av konkurrenshöjande insatser. Motionärerna
anser att 90 miljoner kronor per år under fyra år bör satsas på forskning
och utveckling inom livsmedelssektorn i enlighet med det förslag som
presente-ras i utredningen SOU 1997:67 En livsmedelsstrategi för Sverige.
Vidare föreslås satsningar på trädgårdsnäringen och på ett program för
gårdsbaserad livsmedelsförädling.
Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi17 göra vissa ytterligare
satsningar på konkurrenspolitiken. Vidare bör medel från detta
utgiftsområde användas för en satsning på kärnsäkerhet i öst.
Näringsutskottets yttrande
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU3y) regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpar-
tiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen
i respektive partimotion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot näringsutskottets
ställningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet
med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av bud-getförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motionernas
förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i avsnitt 3.
29 med en samlad redovis-ning av utgifternas fördelning på utgiftsområden.
3.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt stöd
till kommuner och landsting, men även för att, i kombination med avgifter
från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive landsting.
För år 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet uppgå till 102
733 miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitten 1.5.3 och 7.4) anför regeringen att den i
enlig-het med tidigare utfästelser tillför skolan, vården och omsorgen
ytterligare 4 miljarder kronor år 2000. Utöver detta föreslås att de 200
kronorna i statlig inkomstskatt, som utgår på fysiska personers
förvärvsinkomst, även för år 2000 skall tillfalla kommuner och landsting.
Från och med år 2001 föreslås att kommuner och landsting skall tillföras
ytterligare 2 miljarder kronor utöver de 2 miljarder kronor som aviserades
i samband med budgetproposi-tionen för 1999. Detta tillskott bör enligt
regeringen bl.a. användas till att underlätta införandet av förändringar i
utjämningssystemet samt bidra till finansiering för att stegvis genomföra
en allmän förskola och maxtaxa i barnomsorgen. För de senare avsätts därför
1,7 miljarder kronor under ut-giftsområde 16 år 2001 och 1,3 miljarder
kronor år 2002. Regeringen pre-senterar också i en särskild proposition
förslag till förändringar i utjämnings-systemet för kommuner och landsting
från år 2000. Till följd av de föränd-ringar som kommer att ske inom
försvarsområdet beräknas dessutom 1 mil-jard kronor tillföras
utgiftsområdet år 2002.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            102 217         +24 862         -75             +1 194
-2 500
2001            104 697         -10 057         -900            -122
-4 400
2002            106 317         +2 409          -1 420          -178
-6 200
Motionerna
Moderata samlingspartiet hävdar i motion Fi14 att den ekonomiska politik
som partiet förordar skapar förutsättningar för ett snabbare växande skatte
-underlag och en bättre produktivitetsutveckling. Detta tillsammans med bl.
a. minskade kostnader skapar utrymme för en sänkning av kommunalskatten.
För att möjliggöra en sänkt kommunalskatt i hela landet föreslås också att
staten övertar finansieringsansvaret för grundskolan år 2001 samt att en
nationell skolpeng införs. Därmed avlastas enligt motionen kommunen kost-
nader motsvarande en sänkning av den kommunala utdebiteringen med i
genomsnitt 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002. Givet en bättre
ekonomisk utveckling bedöms statsbidragen vara oförändrade år 2000 och
därefter reduceras med 4 miljarder kronor år 2001 och med ytterligare 4
miljarder kronor år 2002. I motionen understryks att Moderata samlingspar-
tiet står bakom finansieringsprincipen. Ökade kostnader genom statliga be-
slut eller skattesänkningar som påverkar det kommunala skatteunderlaget
skall således kompenseras fullt ut. Motionärerna framhåller därför att full
kompensation lämnas för förslagen om grundavdrag för barn vid den kom-
munala beskattningen, för förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen
och för andra skatteförslag.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 att kommunernas skatteintäkter har
utvecklats mycket ogynnsamt under de senaste åren som en följd av de suc-
cessivt ökade allmänna egenavgifterna. Vidare har också kommunernas
kostnader för socialbidrag ökat. Mot bakgrund bl.a. därav anser partiet att
det är bra att regeringen höjer statsbidragen och återställer en del av den
reala resursindragning som hittills skett. Motionärerna hävdar att de har
högre ambitioner än regeringen bl.a. vad gäller kvaliteten i grundskolan
och antalet vårdplatser,vilket sägs motivera ökade statliga resurser på
kort sikt. På lång sikt är det dock enligt motionärerna endast en stark
sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta strukturreformer
kan trygga verksamheten inom kommunsektorn. Mot bakgrund av detta föreslås
ytterligare ett tillskott för kommunsektorn utöver de medel som regeringen
anslår för åren 2000-2002. Det kommunala utförsäljningsstopp av
bostadsbolag som regeringen avser att införa bör snarast avskaffas.
Kommunsektorn påverkas också indi-rekt av en rad förändringar som partiet
vill genomföra. Dessa effekter före-slås bli reglerade enligt
finansieringsprincipen. Det skattebortfall som upp-står till följd av
förslaget om ett höjt grundavdrag föreslås dock inte regleras som en
ramförändring på utgiftsområdet utan i stället på statsbudgetens
inkomstsida som en inkomstminskning för staten under inkomsttitel 1111
Fysiska personers inkomstskatt.
Centerpartiet avvisar i sin motion Fi16 regeringens förslag att det fasta
beloppet vid beskattning av fysiska personers förvärvsinkomster skall till-
falla kommunen. Kommunerna bör i stället tillföras medel enligt generella
regler genom ökade anslag för ökade satsningar på vård, skola och omsorg.
Vidare föreslås ökade medel till assistans efter 65 år för åren 2001 och
2002. Anslaget till generella bidrag till kommunerna föreslås minska för
åren 2000-2002.
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi17 att kvaliteten i verksamheten
inom vård, skola och omsorg måste höjas. Det viktiga är inte vem som pro-
ducerar tjänsten utan att den är bra. I stället för ökade statsbidrag
behövs enligt motionärerna reformer, där mer av verksamheten
konkurrensutsätts genom upphandlingar, entreprenader och privat driven
verksamhet med offentlig finansiering. En avveckling av kommunala bolag ger
en sundare konkurrens och därmed fler jobb. Regeringens förslag till att
häva det kom-munala skattestoppet anser Folkpartiet komma vid fel tillfälle
och avvisas därför. Folkpartiet avvisar också den föreslagna maxtaxan inom
barnomsor-gen och därmed det föreslagna extra statsbidraget för år 2001. I
stället föror-das en reformering av barnstödet genom högre barnbidrag samt
skattesänk-ningar och minskade inkomstprövade bostadsbidrag. Vidare
föreslås i motio-nen att assistansersättningen åter förstatligas och att
medlen till den s.k. kommunala bostadsakuten minskas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att de ökade resurserna som gått till kommuner och
landsting har skapat goda förutsättningar för en utveckling av kvaliteten
inom vården, skolan och omsorgen. Samtidigt vill utskottet betona vikten av
ett fortsatt arbete för att omstrukturera den kommunala verksamheten så att
skolan, vården och omsorgen fortsätter att utvecklas. De ökade resurstill-
skotten till den kommunala sektorn bidrar enligt utskottet till en
förstärkning av kärnverksamheten så att bl.a. väntetiderna i hälso- och
sjukvården kan bli kortare och att kvaliteten inom äldreomsorgen förbättras
. Med de ökade statsbidragen har också enligt utskottet förutsättningarna
förbättrats att uppnå ekonomisk balans år 2000. Utskottet kan därmed inte
tillstyrka Folkpartiets förslag att ersätta de ökade statsbidragen med
enligt utskottet osäkra refor-mer.
Den beräkning som görs i motion Fi14 av de kommunalpolitiska effekter-na av
en bättre ekonomisk politik till följd av en moderat politik kan inte
utskottet godta som en realistisk bedömning. I motionen hävdas att genom
att bl.a. utsätta den offentliga sektorn för konkurrens kan en positiv
produktivi-tetsutveckling åstadkommas motsvarande 16,8 miljarder för åren
2000-2002.
Enligt Kristdemokraterna i motion Fi15 skall ytterligare medel, utöver re-
geringens förslag, tillföras kommunsektorn genom ökade statsbidrag. För att
detta skall kunna genomföras enligt föreslagen ramförändring på utgiftsom-
rådet förutsätts bl.a. att barnomsorgskostnaderna inom kommunerna minskar i
samband med att ett vårdnadsbidrag införs. Utskottet anser inte att motio-
nens ekonomiska bedömningar är realistiska.
Utskottet tillstyrker vårpropositionens förslag till preliminära
utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Finansutskottet har
också tidigare i betänkandet (avsnitt 2.4.3) redovisat sin sammanfattande
bedömning av budgetförslagen och därvid tillstyrkt regeringens förslag.
Motionernas för-slag till alternativa ramar avstyrks.
3.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar räntor på statsskulden, oförutsedda utgifter samt
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuld-
förvaltning. De på utgiftsområdet uppförda anslagen omfattas inte av det
statliga utgiftstaket.
För 1999 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 92 874 miljo-
ner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen räknar med kraftigt minskade ränteutgifter under perioden. Minsk
-ningen förklaras enligt propositionen framför allt av stora amorteringar
på statsskulden till följd av försäljning av statliga bolag samt
överföringar från AP-fonden i samband med ålderspensionsreformen.
Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            77 405          ±0              -100            ±0
-2 500
2001            73 089          ±0              -500            ±0
-3 000
2002            52 917          ±0              -1 500          ±0
-3 500
Motionerna
Kristdemokraterna vill i motion Fi15 öka försäljningen av statliga företag
under den kommande treårsperioden med netto 10, 20 respektive 30 miljar-der
kronor mer än regeringen, vilket ytterligare minskar upplåningsbehovet och
därmed även räntekostnaderna för statsskulden.
Centerpartiet för i motion Fi16 upp samma nivå på utgiftsområdet som re-
geringen men räknar med en lägre amortering av statsskulden än regeringen
på grund av att partiet vill använda en del av intäkterna från
försäljningen av Telia-Telenor för utbyggnad av ett finmaskigt
fiberoptiknät. Centerpartiets ramberäkning påverkas också av att partiet
vill sälja ut ytterligare statlig verksamhet, såsom apoteken från
Apoteksbolaget.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi17 att det finns möjlighet
till företagsförsäljningar utöver vad regeringen räknar med. Bl.a. kan
staten sälja ut resterande ägarandel i det nya bolaget Telia-Telenor.
Statsskulden kan då amorteras vilket ytterligare minskar ränteutgifterna.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman
-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag
till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-
nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska unionens allmänna
budget (EU-budgeten).
De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1999 beräknas uppgå till 22 631
miljoner kronor.
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 7.4) anges att EU-budgeten beslutas årligen
inom ramen för ett fastställt flerårigt budgettak, s.k. finansiellt
perspektiv. Nivån för det finansiella perspektivet grundas på rådets beslut
om gemenskapernas egna medel (94/728/EG, Euroatom), vilket bl.a. anger
taket för medlemslän-dernas finansieringsansvar för budgeten. Det nuvarande
finansiella perspek-tivet gäller t.o.m. år 1999.
Inom ramen för Agenda 2000 beslutades vid toppmötet i Berlin i mars 1999
dels ett nytt finansiellt perspektiv, dels att beslutet om egna medel skall
ändras så att ett nytt beslut kan träda i kraft fr.o.m. 2002. Det
finansiella perspektivet ingår i det interinstitutionella avtalet mellan
rådet och parla-mentet. Perspektivet är alltså slutligt fastställt först
sedan båda institutionerna godkänt det nya avtalet.
Det nya finansiella perspektivet skall gälla år 2000 till år 2006. I
förhållan-de till det nuvarande finansiella perspektivet innebär Europeiska
rådets beslut en lägre nivå för EU15 som andel av bruttonationalinkomsten (
BNI). Taket 1,22 % av BNI för 1999 enligt det nu gällande finansiella
perspektivet sänks således till 1,13 % av BNI för år 2000. Taket för EU15
år 2006 uppgår till 0,97 % av BNI. Om marginalen för utvidgningen beaktas
uppgår dock nivån 2006 till 1,13 % av BNI.
Den ram som föreslås för utgiftsområde 27 baseras inte på Europeiska rå-
dets beslut, utan på en årlig ökning av EU-budgetens utgifter på 3 % i nomi
-nella termer (1 % realt) för åren 2000-2002, vilket ungefär motsvarar ut-
vecklingen de senaste åren. Regeringen anser att detta också är ett rimligt
antagande om budgetens utveckling. Beräkningen beaktar även förutsedda
kurseffekter, utfallskorrigeringar m.m. Härigenom görs en beräkning som är
konsistent med hur utgiftsområde 27 tidigare har hanterats.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå
för utgiftsområdet under åren 2000-2002 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            19 435          ±0              ±0              ±0
±0
2001            21 454          ±0              ±0              ±0
±0
2002            22 269          ±0              ±0              ±0
±0
Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon
annan ram än regeringens.
Finansutskottets ställningstagande
I enlighet med vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets samman
-fattande bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag
till preliminära utgiftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002. Motio-
nernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en samlad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Utgifterna omfattar dels ålderspension i form av allmän tilläggspension (
ATP), dels ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även
uppbär ATP. Till och med 1998 redovisades även utgifterna för arbetsskade-
försäkring och delpension vid sidan av statsbudgeten men fr.o.m. 1999 redo-
visas dessa i stället på anslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp, respektive utgiftsområde 11 Ekonomisk trygg-het
vid ålderdom.
De totala utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
år 1999 beräknas uppgå till ca 135 823 miljoner kronor.
Vårpropositionen
Regeringen redovisar (avsnitt 7.4) beräkningar av ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten som visar att utgifterna stiger med ca 10
miljarder kronor från år 2000 till år 2002. Utgifterna styrs i hög grad av
antalet pensio-närer och basbeloppet. Varken antalet pensionärer eller
basbeloppet bedöms emellertid förändras i någon större utsträckning de
närmast åren utan i stället förklaras utgiftsökningen av ATP-systemets
mognad, dvs. att äldre pensionä-rer med låg eller ingen ATP ersätts av
nytillkommande pensionärer med betydligt högre ATP.
Propositionens förslag till preliminär ramnivå för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten redovisas i efterföljande tabell.
Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor

År              Proposi-                Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata
samlings-
partiet
Kristdemo-
kraterna
Center-
partiet

Folkpartiet
liberalerna
2000            139 464         ±0              ±0              ±0
±0
2001            144 035         ±0              ±0              ±0
±0
2002            149 696         ±0              ±0              ±0
±0
Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon
annan ram än regeringens.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU5y) inte något att
erinra mot regeringens beräkningar för ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudge-ten för åren 2000-2002.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har inget att invända mot socialförsäkringsutskottets ställ
-ningstagande till propositionens och motionernas förslag. I enlighet  med
vad utskottet anfört i avsnitt 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen tillstyrks vårpropositionens förslag till
preliminära ut-giftsramar för utgiftsområdet för åren 2000-2002.
Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottet återkommer i
avsnitt 3.29 med en sam-lad redovisning av utgifternas fördelning på
utgiftsområden.
3.29 Samlad redovisning av utgifterna på utgiftsområden
Finansutskottets ställningstagande
En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika
budgetal-ternativen och till fackutskottens ställningstagande till
utgiftsramar (avsnitt 3.1-3.28) är att utskottet biträder regeringens
förslag till fördelning av utgif-ter på utgiftsområden. Utskottet anser
vidare att beslutsunderlaget är tillfyl-lest för ett preliminärt
ställningstagande om fördelningen av utgifter på ut-giftsområden för den
kommande treårsperioden.
Utskottet tillstyrker således yrkande 4 i propositionen. De motionsyrkan-
den som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det gäller Fi14 (m) yrkan-
de 5, Fi15 (kd) yrkande 4, Fi16 (c) yrkande 23 samt Fi17 (fp) yrkande 4.
Utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden m.m. för åren 2000-2002 blir därmed som följer.
Tabell 24. Regeringens och finansutskottets förslag till utgiftsramar åren
2000-2002
miljoner kronor

3.30 Indelningen i utgiftsområden
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi16 (yrkande 5) att riksdagen skall begära
att regeringen gör en översyn av indelningen i utgiftsområden gällande
utgifts-områdena 14, 15 och 16. Detta mot bakgrund av att det moderna
arbetslivets krav på återkommande utbildning och kompetenslyft skapar behov
av en gemensam dörr till utbildning. Motionärerna skriver att det i dag är
svårt att kombinera insatser bl.a. beroende på att besläktade frågor
hanteras av olika myndigheter och departement.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet skriver i sitt yttrande (AU2y) att det utgår ifrån
att frågan om indelning i utgiftsområden kan tas upp i Riksdagskommittén.
Kommittén har till uppgift att se över frågor om budgetprocessen m.m. Ar-
betsmarknadsutskottet föreslår därmed att motionsyrkandet avstyrks. Center-
partiets företrädare biträder i en avvikande mening motionsyrkandet.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande (UbU3y) till vårpropositionen
där det framgår att regeringen avser att tillsätta en utredning som skall
se över arbetsmarknadsutbildningens organisation och effektivitet samt den
framtida arbetsmarknadsutbildningen. Vidare skall gränsdragningen mellan
reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning göras tydlig. Därmed före-
slår utbildningsutskottet att motionsyrkandet avstyrks. Centerpartiets
företrä-dare biträder i en avvikande mening motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets och
utbildningsutskottets konstaterande att de problem som lyfts fram i
motionen torde bli belysta i Riksdagskommitténs arbete och i den utredning
som regeringen avser att tillsätta. Finansutskottet avstyrker därmed motion
Fi16 (c) yrkande 5.
4 Skatter och övriga inkomster
4.1 Utvecklingen av statens inkomster
Propositionen
Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av
övriga inkomster. Skatter och avgifter svarar för ca 90 % av inkomsterna
och kan grovt delas upp i skatter på inkomst, egendom, varor och tjänster
samt soci-alavgifter. I skatter och avgifter ingår även kommunernas
utjämningsavgift, vilken dock helt motsvaras av utjämningsbidraget till
kommunsektorn. Sedan 1998 redovisas inte betalade utan i stället debiterade
skatter på inkomsttitlar-na för skatt från fysiska personer, juridiska
personer, socialavgifter och mer-värdesskatt. Om de betalade skatterna
avviker från de debiterade uppkommer en s.k. betalningsdifferens. Negativa
betalningsdifferenser, som redovisas under hela perioden 1999-2002, kan t.
ex. uppkomma om de debiterade skatterna är större än de inbetalade eller
vid stora utbetalningar av överskju-tande skatter från tidigare år.
Betalningsdifferenserna ingår också som en del av skatter och avgifter.
De övriga inkomsterna utgörs i huvudsak dels av inkomster från statens
verksamhet, exempelvis Riksbankens inlevererade överskott, överskott från
Svenska Spel och utdelningar av statens aktier, dels av inkomster från för-
säljning av statlig egendom, främst aktier, dels av bidrag från Europeiska
unionen.
I vårpropositionen redovisar regeringen att den underliggande ökningen av
statens skatteinkomster, som är nära kopplad till utvecklingen av löner och
priser, uppgår till ca 15-20 miljarder kronor per år under perioden 1998-
2002. Den faktiska utvecklingen av skatteinkomsterna avviker emellertid
relativt kraftigt från detta genomsnitt till följd av ändrade skatteregler
och olika betalningsförskjutningar.
Tabell 25. Statsbudgetens inkomster 1998-2002
Miljarder kronor
1998    1999    2000    2001    2002
Skatter m.m.    639,7   649,2   651,4   672,8   701,8
Övriga inkomster        66,6    96,3    110,2   85,9    66,1
Totala inkomster        706,3   745,5   761,5   758,7   767,9
Regeringen redovisar i vårpropositionen (avsnitten 6.1 och 6.2) att inkoms-
terna mellan 1998 och 1999 påverkas t.ex. av ändrade skatteregler, såsom
sänkt statlig inkomstskatt, skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare
, att den statliga skatten på 200 kr överförs till att vara en kommunal
skatt och sänkt fastighetsskatt. Den svaga ökningen av skatteinkomsterna
mellan 1999 och 2000 förklaras bl.a. av slutregleringen av kommunalskatter
avseende 1998 och att inbetalningarna av preliminär skatt beräknas bli
lägre 2000 än 1999 eftersom realisationsvinsterna beräknas bli lägre 1999
än 1998. Ök-ningen av skatteinkomsterna fr.o.m. 2001 beror till viss del på
att frysningen av taxeringsvärdena för småhus upphör vid utgången av år
2000. De stora variationerna mellan åren av övriga inkomster förklaras i
allt väsentligt av de planerade försäljningarna av statliga aktier. Den
höga nivån år 2000 beror på en beräknad engångsutdelning från Stattum AB
till följd av försäljningen av Pharmacia & Upjohn.
I tabell 26 (jämför tabell 6.3 i vårpropositionen) redovisas effekterna, i
rela-tion till oförändrade regler, av de viktigaste regeländringarna som
berör prognosperioden. Tabellen visar periodiserade bruttoeffekter, dvs.
eventuella indirekta effekter på inkomsterna via t.ex. ändrade skattebaser
och ändrad konsumtion är inte beaktade. Betalningsförskjutningar och
liknande kan innebära att de kassamässiga effekterna på statsbudgetens
inkomster avviker från beloppen i tabellen.
Tabell 26. Bruttoeffekter av regeländringar 1999-2001
Miljarder kronor
1999    2000    2001
Statlig inkomstskatt    -5,7    -5,7    -4,4
Kommunal inkomstskatt   -0,3    -0,3    -1,6
Skattereduktion -3,3    -3,3    0,0
Inkomstskatt, bolag     4,0     4,0     1,9
Socialavgifter  1,0     1,0     1,0
Egendomsskatter -2,0    -2,0    3,0
Summa   -6,3    -6,3    -0,1
I relation till budgetpropositionen för 1999 beräknar regeringen nu att in-
komsterna från skatter m.m. åren 1998 och 1999 kommer att bli ca 20 mil-
jarder kronor högre per år (se tabell 27). Ökningen förklaras bl.a. av att
löne-summan för 1998 och 1999 har reviderats upp i regeringens prognoser,
vilket ger högre inkomstskatter från fysiska personer samt högre
socialavgifter. Realisationsvinsterna under 1998 beräknas också bli högre,
vilket bidrar till ökade fyllnadsinbetalningar under 1998 och 1999. För
åren 2000 och 2001 leder den högre lönesumman under 1998 och 1999
emellertid till lägre in-komster eftersom utbetalningarna från staten till
kommunerna, som sker med två års eftersläpning, blir högre. Ökningen av
övriga inkomster 1999-2001 beror i huvudsak på att planerade försäljningar
av statliga aktier är väsentligt högre än i budgetpropositionen för 1999.
Engångsutdelningen från Stattum AB, som nämns ovan, bidrar till den
kraftiga upprevideringen år 2000.
Tabell 27. Statsbudgetens inkomster 1998-2001. Avvikelse från
budgetpropositionen för 1999
Miljarder kronor
1998    1999    2000    2001
Skatter m.m.    22,0    18,6    0,6     -4,0
Övriga inkomster        -13,0   30,5    46,8    34,6
Totala inkomster        9,0     49,1    47,4    30,6
4.2 Skattepolitikens allmänna inriktning
Vårpropositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen (avsnitt 1.6) att det kommer att
finnas utrymme för såväl utgiftsök-ningar som skattesänkningar under perio-
den 2001 och framåt, förutsatt att de håller sig inom de ramar som kravet
på överskott i de offentliga finanserna, utgiftstaken, konjunkturläget och
den ekonomiska tillväxten medger. Rege-ringen kommer emellertid inte att
med-verka till skattesänkningar som skulle undermi-nera välfärden, och
målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna skall vidmakthållas. En
tillfredsstäl-lande kvalitet på vård, skola och omsorg måste garanteras.
Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses.
Skatteöverläggningar pågår med riksdagspartierna i syfte att undersöka
förutsättningarna för en bred förankring av en kom-mande skattereform.
Huvudsyftet är att skapa goda och stabila regler för tillväxt och
sysselsätt-ning samt att garantera välfärden och dess finansiering.
Regeringens mål är att med början under mandatperioden genomföra in-
komstskattesänkningar för alla med tyngdpunkt på låg- och medelinkomstta-
gare. Skattesänkningarna bör enligt vad regeringen anför utformas så att
marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning
uppmuntras. På så sätt kan en långsik-tig förstärkning av Sveriges
internationella konkurrenskraft åstadkommas, vilket är viktigt för att
stärka välfärden. Sänkta inkomstskatter innebär inte bara lättnader för
anställda utan också indirekt för företagen och deras ägare.
I propositionen anförs att vissa åtgärder bör vidtas redan före år 2001.
Låg- och medelinkomsttagare bör enligt vad regeringen anför få en fortsatt
till-fällig skattelättnad. Regeringen är dock inte beredd att nu fastställa
den exakta utformningen av en sådan skattelättnad, utan avser att återkomma
till frågan i budgetproposi-tionen för 2000.
Näringslivsklimatet bör förbättras ytterligare. De mindre företagen har re-
dan fått en nedsättning av socialavgifterna, och för onoterade företag har
en lättnad i dubbelbeskattningen införts. En rad förenklingar har också
genom-förts. Bl.a. har ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter införts. Skatteöverläggningarna kan också komma att
leda till ändra-de regler för näringslivet fr.o.m. inkomståret 2001. Redan
dessförinnan kommer en rad åtgärder för ett förbättrat näringslivsklimat
att vidtas. En anledning är att det är önskvärt att införa vissa
skattelättnader samtidigt som avfallsskatten introdu-ceras.
Företagens skattereg-ler kommer att ändras så att aktiebolag kan få en möj-
lighet att återköpa egna aktier. Härigenom kan kapitalanvändningen effekti-
viseras och generations-skiften i företag underlättas. De nya
skattereglerna bör enligt vad regeringen anför kunna tillämpas för publika
företag redan fr.o.m. inkomståret 2000.
Utländska företags möjligheter att investera i Sverige kommer att förbätt-
ras genom att kupongskatten på näringsbetingade aktier slopas. Sverige har
sedan länge eftersträvat ett ömsesidigt avskaffande av kupongskatten på
näringsbetingade innehav när dubbelbeskattningsavtal träffas, och denna
ordning gäller också gentemot många länder. USA har emellertid inte ac-
cepterat en sådan över-enskommelse med något land. Flera länder har under
senare tid valt att ensi-digt avskaffa kupongskatten. Det senaste exemplet
är Danmark. För att und-vika att utländska företags investeringar i Sverige
miss-gynnas skattemässigt avser regeringen att i samband med
budgetpropositio-nen föreslå att kupong-skatten på näringsbetingade innehav
slopas fr.o.m. den 1 januari 2000.
Investeringsviljan påverkas även av problem kring beskattningen av ut-
ländska nyckelpersoner som vistas i Sverige under kort tid. Flera
europeiska länder, bl.a. två av våra grannländer, har genomfört
lagstiftning som beaktar dessa problem, och krav har rests på att särskilda
skatteregler skall införas även i Sverige för efterfrågade nyckelpersoner
för att därigenom minska företagens lönekostnader. En promemoria med
förslag om sådana skattelätt-nader kommer att läggas fram inom kort.
Regeringen har också fört överläggningar med företrädare för näringslivet
inom den s.k. industrigruppen. Regeringen anför att den dialog som inletts
med näringslivet har varit fruktbar och förtjänar en fortsättning.
Regeringens ambition är att fortsätta denna dialog kring olika förslag som
syftar till att stärka Sverige som företagarna-tion.
Fåmansföretagarnas situation uppmärksammas också när det gäller upp-
delningen på arbets- och kapitalinkomst och problembilden kring genera-
tionsskiften. En utredare tillsätts med uppgift att föreslå nya, förenklade
och tillväxtbefrämjande skatteregler. Småföretagardelegationens förslag har
enligt vad som anförs utvärderats av en inter-departemental grupp och en
betydande del av förslagen är genom-förda, beslutade eller under beredning.
En ytterligare genomgång kommer att redovisas i samband med budgetpro-
positionen. Stoppregelutredningen har föreslagit att de s.k. stoppreglerna
för fåmansfö-retagare slopas i betydande utsträckning. Regeringen kommer
att lämna ett förslag till riksdagen i anslutning till budgetpropositionen.
Regeringen överväger att ge jordbruket motsvarande regler inom energi-
skattesystemet som gäller för tillverkningsindustrin. Det totala uttaget av
energiskatter bör dock inte minska.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs bedömning av utrymmet för
skatteväxling och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet
är en viktig uppgift för skatteöverläggningarna. Hänsyn måste tas till att
industrins konkurrenskraft måste vara säkerställd även i framtiden. Det är
viktigt att den elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling.
Motionerna
I motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 7 och 8 anförs att de höga
svenska skatterna gör dubbel skada. Med-borgarnas beroende av den politiska
sektorns förmåga att klara sina åtagan-den blir mycket stort. Samtidigt
försvagas valfriheten och den trygghet som ligger i att ha kontroll över
sin egen ekonomi. De höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att fungera,
försvårar möjligheterna att skapa förutsättningar för nya jobb och kväver
tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta
skall kunna leva på sin lön måste enligt motionärerna stå på två ben. Det
ena är en kraftfull skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre
skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det
långsiktiga målet måste vara att den som är i behov av bidrag och
offentligt stöd inte skall betala skatt och att den som betalar skatt inte
skall behöva bidrag. Det andra benet är reformer på bl.a. skatteområdet,
som syftar till att stärka till-växtkraften i ekonomin, så att den höga
arbetslösheten kan pressas tillbaka och antalet människor som av andra skäl
blivit helt beroende av det offent-liga för sin försörjning minskar.
Skattesänkningarna bör utformas så att de bidrar till att lösa problemet
med höga marginaleffekter för den som har bostadsbidrag eller betalar
inkomstprövade avgifter.
För de kommande tre åren lägger motionärerna fram förslag om en serie
skatte-sänkningar på arbete, boende och familjer som bl.a. medför att
skatte-reformens principer om högst 30 % marginalskatt för de flesta och en
högsta marginalskatt på 50 % åter nås.
Värnskatten slopas helt fr.o.m. år 2000 och ett förvärvs-avdrag vid den
kommunala beskattningen kompenserar för uttaget av allmän pensionsavgift.
Förvärvsavdraget beräknas på inkomster upp till sju och ett halvt basbelopp
och uppgår till 8 % av inkomsten år 2000. Förvärvsavdraget höjs till 10 %
år 2001 och 12 % år 2002. Kommunalskatten sänks generellt med 1 kr år 2001
och med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från
kommunerna. Långsiktigt kan sänkningen av kommunalskatten enligt motio-
närerna bli 5 kr. Grundavdraget för alla höjs till 10 000 kr och
förtidspensio-närernas särskilda grundavdrag återställs. Barn-bidraget
förstärks fr.o.m. år 2000 med ett extra grund-avdrag på 10 000 kr per barn.
Sammantaget sjunker på detta sätt marginal-skatten från 57 % år 1999 till
under 50 % år 2002.
Bensinskatten sänks med 25 öre inklusive moms. Avdraget för resor till och
från arbetet höjs till 16 kr per mil och gränsen för avdrag för kollektiv-
re-sor m.m. sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Avdraget för pensionsförsäk-
ringar återställs till ett basbelopp och avdrag medges för makes premie.
Fastighetsskatten skall enligt motionärerna tas ut på halva markvärdet och
sänks dessutom till 1,2 % år 2000, till 1,1 % år 2001 och till 1 % år 2002.
Fastighetsskatten bör på längre sikt ersättas med en schablon-intäkt som
grundar sig på det taxerade byggnadsvärdet.
Sambeskattningen av förmögenhet slopas och skatte-pliktsgränsen höjs till 1
,2 miljoner kronor. På sikt avvecklas förmögenhetsskatten.
Vidare föreslås en omläggning av skattepolitiken i syfte att göra jobben
fler och tillväxten högre. Den dubbla beskattningen av riskkapital slopas.
Vidare skall utdelning till fåmansföretagsägare beskattas som inkomst av
kapital om ägaren har en marknadsmässig lön. Stoppreglerna vid transaktio-
ner mellan ägaren och det egna företaget avskaffas. Särskilda skattevillkor
övervägs för nya, teknikintensiva företag, och riskkapitalbolag beskattas
som investmentbolag. Ytterligare lindringar i beskattningen av personal--
optioner genomförs. Reglerna om skattekonto ändras så att företagen åter
kan betala in skatter på förfallodagen. Royalty på patent beskattas som
inkomst av kapital. Skatten på kapital-in-komster sänks successivt till 25
%. Den sär-skilda löneskatten på vinstandelsmedel avskaffas. Fastighets-
skatten avskaf-fas successivt även för lokaler. I jordbruket sänks skatten
på elkraft och eldningsolja till de nivåer som gäller för tillverknings-
industrin. Skatten på diesel för arbetsfordon i jordbruk och industri sänks
. Fiskala energiskatter bör enligt motionärerna över huvud taget inte tas
ut i produktionsledet. Beslut om genomförande av flertalet av de
förenklingsförslag som Småföretagsdelegationen lagt fram i sitt
slutbetänkande bör fattas omgående. F-skattsedeln tilldelas alla som begär
det, om det inte framstår som uppenbart att före-tagssyftet är oseriöst. En
skattereduktion på 50 % av kostnaden för hushålls-nära tjänster införs.
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) anför motionärerna att kraven på
undantag från inkomstbeskattningen för olika nyckelgrupper illustrerar be-
hovet av en generell sänkning av skattetrycket. Sverige bör vara attraktivt
att arbeta i för både svenskar och utlänningar. För att undvika gräns-
dragnings-problem och skapa ett tydligt skattesystem är det bättre med
generella sänk-ningar, t.ex. att den nya värnskatten slopas (yrkande 4).
I motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 7 ser motionärerna det som
sin uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på
sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få
hushållsekono-min att gå ihop. Grundbulten i kristdemokratisk politik är
att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom
öka sysselsättning-en, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Utrymmet
för personligt ansvarstagande och tillväxt ökas genom att det totala
skattetrycket sänks kraftigt under de kommande tre åren. Värnskatten
avskaffas och grund-avdraget höjs vid den kommunala taxeringen.
Grundavdraget uppgår till 17 100 kr år 2000 och stiger till 20 300 kr år
2001. Avdragsrätten för pen-sions-sparande höjs till ett basbelopp. Den
särskilda löne-skatten på vinstan-delar avskaffas och en avdragsrätt införs
för insättningar på indivi-duella utbildningskonton. Gränsen för
reseavdraget sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Fastighetsskatten på
bostadshus sänks till 1,4 % och beräknas endast på en tredjedel av
markvärdet över 150 000 kr. Som ett led i en reformerad famil-jepolitik
införs en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 10 % av
basbeloppet per månad. Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001
sänks den till 0,5 % och år 2002 slopas den helt. Åtgärden finansie-ras
genom att bolagsskatten höjs till 30 %. Arbets-givar-avgifterna sänks med
10 procent-enheter på lönesummor upp till 900 000 kr. För egenföreta-gare
utökas den nedsättningsberättigade summan med 250 000 kr. Dubbel-
beskattningen av utdelning på risksparande slopas. En 50-procentig
skattereduktion införs för hushålls-tjänster i enlighet med det förslag som
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna
lagt fram. Jordbruks-näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att
elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin.
Dieselskatten inom jordbruket slopas. Åkeri- och transportnäringen får
gynnsammare skatteregler. Royalty-inkomster från patenterade uppfinningar
skattebefrias två år och beskattas därefter under kapital. Sammantaget
sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder kronor år
2001 och med 36 miljar-der kronor år 2002.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att Sverige behöver en
politik för nya jobb och blomstrande företagande. Motionärerna vill riva
hindren och ge bättre förutsättningar för små och medelstora företag. Motio
-närerna prioriterar tre områden: tillväxt, miljö och socialt ansvar. De
förordar sänkt skatt för människor med vanliga inkomster och sänkta arbets-
givaravgifter för framför allt små företag för att skapa tillväxt och fler
jobb samt höjda skatter på miljöstörande verksamhet. De föreslår att arbets
-givar-avgifterna sänks stegvis under mandatperioden (yrkande 11).
Lönesumme-gränsen för nedsatt arbetsgivaravgift höjs till 2 miljoner kronor
och för egen-företa-gare höjs gränsen till 300 000 kr. Sänkningen av
procentsatsen bör enligt motio-närerna fortsätta så att den totala
sänkningen uppgår till 8 %. Reduk-tionen föreslås omfatta även
egenföretagarnas egenavgifter. Konkur-rensvill-koren för svenskt jordbruk
förbättras genom att elkraft och eld-ningsolja beskattas som i
tillverkningsindustrin. En 50-procentig skatte-subvention på hushålls-
tjänster som utförs i hemmet - sk. RUT-avdrag - föreslås (yrkande 22). Låg-
och medel-inkomst-tagarnas inkomstskatt sänks. Centerpartiet godtar rege-
ringens förslag om en skattereduktion under år 2000 men vill på längre sikt
ha en lösning med höjt grundavdrag som trappas av över en viss nivå.
Sammanlagt uppgår skattesänkningarna till 4 miljarder kronor år 2000. Åt-
gärderna finansieras genom en grön skatteväxling med höjda miljö- och
energiskatter. Produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per
kWh från år 2000 och höjs därefter årligen (yrkande 13). En kväveoxidskatt
bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med större effekt än 5 MW och
med en nyttiggjord egenproduktion större än 20 GWh (yrkan-de 15). Den
särskilda fastighetsskatten på enheter för vattenkraftsproducerad el
återinförs (yrkande 16). Vidare bör regeringen återkomma med ett förslag om
en miljöskatt på inrikes flygresor som utgår med ett belopp per passage-
rare (yrkande 17).
När det gäller inriktningen på längre sikt anför motionärerna att förmögen-
hetsskatten bör fasas ut, först genom att sambeskattningen avskaffas och
därefter genom en utfasning i två steg. Ett permanent ROT-avdrag kopplat
till en schablonintäkt bör övervägas. Dubbel-beskatt-ningen av onoterade
bolag bör på sikt avskaffas. Den särskilda löneskatten på anställdas
vinstan-delar bör avskaffas. Begränsningen till tio basbelopp vid beräkning
av det kapitalbeskattade utrymmet bör halveras till fem basbelopp.
Kommandit-bolagen bör få en motsvarighet till den skattelindring som gäller
för de ono-terade bolagen genom att en större del av kommanditbolagets eget
kapital får tas ut skattefritt (yrkande 19). De licensierade yrkesfiskarna
i Sverige måste få ett skatteavdrag som utformas efter dansk modell
eftersom den godkänts av EG-kommissionen (yrkande 21). Ett kompetenskonto
införs (yrkande 9).
I motion Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 12 föreslås sänkt skatt
på arbete och risksparande. Principerna bakom 1990 års skattereform åter-
upprättas. Värnskatten slopas och de flesta betalar bara kommunal inkomst-
skatt. Ett kommunalt förvärvs-avdrag byggs upp och ger en skattesänkning
som motsvarar de ökade avgifterna till pensions-systemet. Förvärvsavdraget
uppgår till 5,5 % år 2000, 8,5 % år 2001 och 12,5 % år 2002. Vid en inkomst
på 200 000 kr uppgår förvärvsavdraget till 25 000 kr år 2002. Genom att
staten tar på sig kostnader sänks kommunalskatten ner mot 30 %. Dubbelbe-
skattningen av aktier slopas. På sikt halveras reavinst-skatten på
kapitalvins-ter. Förmögen-hets-skatten avskaffas på tre fyra års sikt. I
ett första steg höjs fribeloppet, avskaffas sambeskattningen och redu-ceras
aktiers skattepliktiga andel. Pensionssparande skall kunna användas för
kompetensutveckling. Ett första steg är att avdragsrätten för pensionsspa-
rande höjs från ett halvt bas-belopp till ett och ett halvt basbelopp. Den
stat-liga brytpunkten höjs i ett första steg så att endast 15 % av
befolkningen betalar statlig inkomstskatt och flyttas sedan upp till
avgiftstaket. Partiets långsiktiga mål är att avskaffa
arbetsgivaravgifterna och ersätta dem med enbart avgifter för försäkringar.
Den rena skattedelen skall successivt försvinna. För att påbörja denna pro-
cess med att sänka skatten på arbete och underlätta framväxt av många nya
arbeten i framför allt en växande tjänstesektor föreslår Folkpartiet sänkt
arbetsgivaravgift i privat tjänstesektor med 5 procentenheter. En skattere-
duktion på 50 % för hushållstjänster införs. Sammantaget uppgår skatte-
sänkningarna till 20 miljarder kronor vid mandat-periodens slut.
Vidare anförs att företagen måste få enklare regler (yrkande 13). Alla som
vill bör kunna få F-skattsedel. Företagarna bör kunna slippa den förhandsde
-biterade preliminärskatten och i stället betala i förhållande till
faktiskt intjä-nad inkomst. En förenklad företagardeklaration bör införas.
Inbetalnings-dagen till skattekonto skall räknas som bokföringsdag. Skatte-
tillägget vid periodiseringsfel i moms-redo-vis-ning-en slopas. Service-
checkar för den som vill betala lön för ett arbete bör införas. Nystartade
företag bör få upp-skov med skatten så länge inga pengar tas ut ur bolaget.
Sociala avgifter på vinst-andelar slopas. De s.k. 3:12-reglerna ändras.
Avdragsreglerna bör vara gene-rösare mot den som vill använda hemmet som
arbetsplats.
I motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) hemställs att dubbelbe-
skatt-ningen av aktieutdelning i alla typer av bolag avskaffas (yrkande 1).
Motionärerna begär också en översyn av reavinstbeskattningen i syfte att
underlätta företagens riskkapitalförsörjning (yrkande 2). De mindre
företagen bör enligt motionärerna få ökade möjligheter till
vinstreservationer (yrkande 3). Ytterligare stimulanser för riskkapital-
försörjningen bör utredas (yrkande 5). Företagens deklarationer bör
förenklas (yrkande 7) och det bör bli enklare att få F-skattsedel (yrkande
8).
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU5y) anför skatteutskottet att budgetsaneringen har
krävt såväl höjda skatter som minskade utgifter och att många människor har
drab-bats av utgiftsnedskärningarna. Den kraftigt minskade sysselsättningen
gör också att många människor i dag är utestängda från arbetsmarknaden och
detta ökar kravet på den generella välfärdspolitiken. I takt med att till-
växten skapar ett utrymme måste det enligt skatteutskottet vara en viktig
uppgift att återställa välfärden med dess trygghet, solidaritet, rättvisa
och effektivitet. Åtgärder behövs inom vården, skolan och omsorgen. Det
grundläggande synsättet måste vara att skattesänkningar inte får
underminera välfärden.
Skatteutskottet delar regeringens bedömning att de marginaleffekter som
finns i skatte- och bidragssystemen, i synnerhet i de lägre inkomstskikten,
utgör ett hot mot integration och rättvisa och konstaterar att förslaget om
en max-taxereform och om stegvis införande av en allmän förskola från 2001
bl.a. syftar till att komma till- rätta med dessa effekter. Även kommande
skattesänkningar bör enligt skatteutskottet utformas så att
marginalskatterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning upp-
muntras. På så sätt kan en långsiktig förstärkning av Sveriges konkurrens-
kraft åstadkommas, vilket är viktigt för välfärden.
I likhet med regeringen anser skatteutskottet att förutsättningarna för
före-tagsamheten bör förbättras ytterligare. Utskottet konstaterar att en
lång rad åtgärder vidtagits under senare år och att de åtgärder som
regeringen nu redovisar avser en möjlighet till återköp av aktier, slopad
kupongskatt på näringsbetingade aktier, slopande av ett stort antal
stoppregler, etc. samt att de sär-skilda reglerna om fördelningen av aktiva
fåmansföretagares inkomst och problemen kring generationsskiften kommer att
utredas.
Skatteväxling kan enligt skatteutskottets mening användas för att begränsa
olika slags negativ miljöpåverkan och samtidigt ge intäkter för en
reduktion främst av t.ex. skatten på arbete. Detta innebär att de
miljöstyrande inslagen i skattesystemet ökar. Industrins konkurrenskraft
måste säkerställas även i framtiden.
Skatteutskottet ställer sig - såvitt nu är i fråga - bakom de förslag och
överväganden som regeringen redovisar i vårpropositionen såvitt avser skat-
ter. Skatteutskottet återkommer dock till vissa frågor som kräver särskild
kommentar.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-
partiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till inriktning av skattepolitiken.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
I socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU5y) anförs att kraven från Krist
-demokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna om sänkta arbetsgi
-varavgifter behandlats av utskottet hösten 1998 i ett yttrande till
finansut-skottet över statsbudgetens inkomster (yttr. 1998/99:SfU1y, bet.
1998/99:
FiU1) och att socialförsäkringsutskottet därvid konstaterat att den nedsätt
-ning av socialavgifterna som redan gäller innebär en nedsättning med 5
procent-enheter på lönesummor upp till 852 000 kr för en arbetsgivare
respektive 180 000 kr för egna företagare. Utskottet fann då inte skäl att
förorda ytterligare avgiftssänkning, vare sig genom en höjning av lönesum-
man eller genom en generell sänkning av avgifterna.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motio-
nerna Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkande 11 och Fi17 (fp) yrkande 12.
Företrädarna för Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet biträder i var
sin avvikande mening sina partiers respektive förslag om sänkta arbetsgivar
-avgifter.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet konstaterar att regeringens förslag på skatteområdet har en
inriktning som innebär att förändringar vidtas på områden som är särskilt
angelägna. Härvid tar regeringen hänsyn till behovet av en fortsatt återupp
-byggnad av välfärden, med en förstärkning av kvaliteten i vård, skola och
omsorg. Till detta bidrar bl.a. förslaget om att förlänga beslutet att låta
200 kr av den statliga inkomstskatten utgöra kommunal inkomstskatt. Den
förstärk-ning av kommunernas ekonomi som aviseras förbättrar
förutsättningarna för kommunerna att hålla nere skattenivån. Regeringens
mål är att med början under mandatperioden genomföra en sänkning av
inkomstskatterna och avsikten är att skattesänkningarna skall gälla alla,
med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagarna. Problemen med de
inlåsningseffekter som in-komstprövade bidrag och marginalskatterna ger
upphov till, inte minst bland låg- och medelinkomsttagarna, uppmärksammas
och åtgärder aviseras såväl på bidrags- som skatteområdet. Enligt
regeringen bör de kommande skatte-sänkningarna utformas så att marginal-
effekterna minskas och arbetskrafts-deltagande och utbildning uppmuntras.
Med denna inriktning bidrar föränd-ringarna på skatteområdet till en
långsiktig förstärkning av Sveriges interna-tionella konkurrenskraft. Detta
är viktigt för möjligheterna att säkerställa välfärden.
Regeringens politik är också enligt finansutskottets mening inriktad på åt-
gärder som mer direkt ser till näringslivets och företagarnas behov. Utöver
de substantiella skatte- och avgiftslättnader som numera gäller för de
mindre företagen och den förbättring som de nya samordnade
skattebetalningsreg-lerna innebär aviseras nu ytterligare åtgärder som är
inriktade på en förstärk-ning av Sveriges attraktionskraft som
investeringsland och på enklare och bättre regler för de små företagen i
olika situationer.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs syn när det gäller ekonomiska
styrmedel och möjligheterna att använda dessa för att hejda och minska
miljöhot och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet och
skatteväxling är en viktig uppgift vid de fortsatta skatteöverläggningarna.
Rätt utformade åtgärder som berör alla samhällssektorer kan bidra till en
effektiv användning av resurserna, begränsa olika slags negativ miljöpåver-
kan och utgöra en viktig länk i arbetet för ett ekologiskt hållbart
samhälle.
Enligt finansutskottets mening innebär de förslag som läggs fram i motio-
nerna att skattepolitiken ges en helt annan inriktning. Förslagen tar i
flera fall sikte på en kraftig omläggning som är ensidigt inriktad på vad
som i prakti-ken skulle utgöra en nedrustning av välfärdssamhället.
Utskottet är inte berett att tillstyrka denna typ av omläggning av
skattepolitiken. När det gäller de enskilda delförslagen kan utskottet i
vissa hänseenden konstatera att flera förslag finns som på samma sätt som
regeringens förslag är inriktade på förbättringar för låg- och
medelinkomsttagarna och på olika förbättringar och förenklingar för
företagen.
Skatteöverläggningar pågår för närvarande med samtliga riksdagspartier i
syfte att undersöka möjligheterna att finna en bred förankring av en kom-
mande skattereform. Enligt utskottets mening är det värdefullt om det går
att finna breda överenskommelser mellan riksdagspartierna om viktiga delar
av skattesystemet. Sådana överenskommelser leder till att stabiliteten i
skatte-systemet ökar, vilket förbättrar förutsättningarna för företagen,
hushållen, kommunerna och landstingen att planera sin ekonomi.
Finansutskottet vill inte föregripa de pågående överläggningarna och av-
står därför från att ytterligare kommentera oppositionspartiernas förslag
till inriktning av skattepolitiken. I avvaktan på resultatet av
överläggningarna är utskottet dock inte berett att tillstyrka något av
dessa alternativ utan avstyrker de aktuella motionsyrkandena.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i
denna del, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 9, 11, 13, 15-17, 19, 21
och 22,  Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3,
5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4.
4.3 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.3) att höstens beslut om en särskild
överfö-ring av 1,3 miljarder kronor till kommuner och landsting under år
1999 för-längs att gälla även under år 2000. Bakgrunden till höstens beslut
att överföra särskilda medel till kommuner och landsting var att dessa till
följd av en dom i Arbetsdomstolen tvingats betala ut retroaktiva pensioner
och att det fanns en risk att den ökade kostnaden kunde leda till att
utrymmet för insatser för vård, skola och omsorg skulle minska. Beslutet
innebar att den statliga skatt på 200 kr som utgår på fysiska personers
förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt vid 2000 års taxering.
Redan i anslutning till höstens beslut aviserade regeringen att ett
ställningstagande till en fortsatt överföring krävde en förnyad bedömning
och skulle komma att redovisas i vårproposi-tionen.
Regeringen konstaterar att den kommunala sektorn fortfarande är i behov av
en ekonomisk förstärkning och föreslår därför att överföringen skall gälla
även vid 2001 års taxering.
Motionen
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 10 hemställer motionä-
rerna att förslaget avslås. De föreslår ett tillkännagivande till
regeringen om att medlen i stället bör överföras till kommunerna genom
anslag.
Skatteutskottets yttrande
Enligt utskottets bedömning (SkU5y) kommer den tillfälliga omdirigeringen
av skattemedel inte att ge upphov till några negativa effekter när det
gäller de regler som styr de enskildas beskattning.
Företrädaren för Centerpartiet avstyrker i sin avvikande mening proposi-
tionens förslag och tillstyrker motion Fi16 (c) yrkande 10.
Finansutskottets ställningstagande
En väl fungerande kommunal sektor är en viktig förutsättning för välfärds-
samhället. Sedan 1997 har det funnits ett utrymme för att höja
statsbidragen till kommunerna, och riksdagen har fram t.o.m. år 1999
beslutat att höja statsbidragen med 16 miljarder kronor. För år 2000 har
regeringen aviserat att det generella statsbidraget kommer att höjas med 4
miljarder kronor. Enligt finansutskottets mening bör de ökade satsningarna
inom den kommu-nala sektorn ses mot bakgrund av behoven att fortsätta att
utveckla kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och samtidigt minska
behovet av kommunala skattehöjningar.
Finansutskottet delar regeringens bedömning att den av riksdagen besluta-de
extra överföringen av skattemedel till kommunerna bör förlängas och gälla
även under år 2000. Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i
motion Fi16 (c) yrkande 10.
Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag om att den statliga in-
komstskatt om 200 kr som utgår på fysiska personers förvärvsinkomster skall
utgöra kommunal inkomstskatt vid 2001 års taxering (yrkande 25) och av-
styrker motion Fi16 (c) yrkande 10.
4.4 Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.2) att den beslutade sänkningen av fastig-
hetsskatten för hyreshus under år 1999 från 1,5 till 1,3 % förlängs
ytterligare ett år. Sänkningen görs i avvaktan på de ställ-ningstaganden
som regering och riksdag kan göra med anledning av de för-slag
Fastighetsbeskattningskom-mittén kan komma att lägga fram.
Motionerna
I motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 8 i denna del avvisas
förslaget. Motionärerna hänvisar till att de föreslår en längre gående
generell sänkning av fastighetsskatten.
I motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 6 hemställer motionärerna
att förslaget avslås. Motionärerna har ett eget förslag om sänkt
fastighetsskatt under år 2000 som redovisas under skatte-politikens
riktlinjer.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 18 anför motionärerna att
sänkningen är alltför kortsiktig och att den inte ger önskad effekt.
Motionä-rerna avvisar regeringens förslag och begär ett tillkännagivande om
att det är utomordentligt viktigt att Fastighets-be-skattningskommitténs
förslag om lättnader för fastboende i skärgården läggs fram under hösten
med sikte på en retroaktiv lättnad även för 1998.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU5y) anför skatteutskottet att ett resultat av den
framgångs-rika saneringen av Sveriges ekonomi bl.a. är att inflationen
stabiliserats på en låg nivå. För bl.a. villaägarna har övergången från en
inflationsekonomi med höga räntor till en stabil ekonomi med låga
inflationsförväntningar och låg ränta i många fall medfört dramatiska
förbätt-ringar. Boende i hyreshus har i mindre utsträckning kunnat
tillgodogöra sig de senaste årens räntesänkning-ar, och det finns enligt
vad skatteutskottet anför anled-ning att söka bidrag till en sänkning av
boendekostnaderna för dessa grupper. Den sänkning av fastighetsskatten som
gäller under år 1999 har enligt skatteutskottets mening haft en sådan
effekt och bör därför förlängas i avvaktan på resultatet av Fas-
tighetsbeskattningskommitténs arbete. Skatteutskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker motionerna i denna del.
Skatteutskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till
regeringen om inriktningen eller planeringen av
Fastighetsbeskattningskommitténs arbete och avstyrker därför motion Fi16 (c
) yrkande 18 även i övrigt.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet av-
styrker i var sin avvikande mening propositionens förslag med hänvisning
till de egna förslagen.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU3y) att bakgrunden till de
förslag som regeringen lägger fram i den ekonomiska vårpropositionen främst
är att man vill skapa rådrum inför slutförandet av det utredningsarbete som
nu pågår beträffande fastighetstaxeringen och fastighetsbeskattningen. Det
gäller Fastighetstaxeringsutredningens och Fastighetsbeskattningskommit-
téns arbeten.
Fastighetstaxeringsutredningen, som tillsattes våren 1997, har till uppgift
att se över reglerna för fastighetstaxeringsförfarandet. Häri ingår bl.a.
att överväga de omräkningsregler som nu används. Utredningen skall enligt
sina direktiv avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1999.
Den parlamentariskt sammansatta Fastighetsbeskattningskommittén till-sattes
våren 1998 för att se över reglerna för fastighetsbeskattningen m.m.
Kommittén, som enligt direktiven skall avsluta sitt arbete före utgången av
år 1999, skall inledningsvis överväga hur kravet på skattemässig
neutralitet mellan olika upplåtelseformer skall definieras, vilken roll
fastighetsskatten skall ha i sammanhanget och vilka lagändringar som kan
erfordras. Även fastighetsskattens roll inom kapitalbeskattningen skall ses
över. Härvid skall också övervägas om andra underlag för beskattningen än
ett marknads-värdebaserat taxeringsvärde är förenliga med en sådan roll.
Kommittén skall även behandla frågan om beskattningen i attraktiva områden
liksom behovet av särskilda undantagsregler i fråga om uttaget av
fastighetsskatt under de första tio åren efter färdigställandet.
De förslag som regeringen lagt fram i fråga om fastighetsbeskattningen in-
nebär i princip att fastighetsskatteuttaget för småhus och hyreshus blir
oför-ändrat år 2000 i jämförelse med innevarande år. Med tanke på det utred
-ningsarbete som nu pågår, och som utskottet i  korthet redovisat ovan,
fram-står detta som en rimlig ordning. Enligt bostadsutskottets mening bör
sålunda ytterligare överväganden om förändringar i fastighetsbeskattningen
anstå i avvaktan på att resultatet av det pågående utredningsarbetet
slutförs.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till lag om änd-
ring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och avstyrker de
aktuella motionsyrkandena.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet av-
styrker i var sin avvikande mening propositionens förslag och tillstyrker
det egna förslaget. Företrädaren för Folkpartiet liberalerna har redovisat
sin syn på dagens fastighetsbeskattning i ett särskilt yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och
bostadsutskottet propositionens förslag om en sänkning av fastighetsskatten
för hyreshus från 1,5 till 1,3 % under år 2000 (yrkande 27) och avstyrker
motionerna Fi14 (m) yrkande 8 i denna del, Fi15 (kd) yrkande 6 och Fi16 (c)
yrkande 18.
4.5 Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.1) att omräkningstalen för 2000 års taxe-
rings-värden för småhusenheter och småhus på lantbruksenheter skall vara de
-samma som de som gäller för år 1999. För hyreshus (bostadsdelen) skall
omräkningstalet för år 2000 bestämmas till 1,00.
Regeringen avser vidare att senare i år återkomma med förslag till ytterli-
gare regler inför 2001 års inkomsttaxering om hur underlaget för fastighets
-skatt för hyreshus (bostadsdelen) skall fastställas. Utgångspunkten för
ett sådant förslag är att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte bör
tillåtas slå igenom i fråga om uttag av fastighetsskatt.
Skatteutskottets och bostadsutskottets yttranden
Skatteutskottet (SkU5y) och bostadsutskottet (BoU3y) har inte någon erinran
mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och
bostadsutskottet propositionens förslag om en fortsatt frysning av
omräkningstalen för år 2000 (yrkande 26).
4.6 Reavinstbeskattning av fastigheter
Vårpropositionen
I vårpropositionen redovisar regeringen vissa överväganden angående rea-
vinstbeskattningen av fastigheter och den övergångsregel som löper ut med
1999 års utgång (avsnitt 8.2.2).
När reavinstreglerna för fastigheter ändrades vid 1990 års skattereform in-
fördes en möjlighet att fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m.
utgången av år 1999. Avsikten var att övergången till en nominell
beräkningsmetod inte skulle ge tröskeleffekter för skattskyldiga som genom
indexuppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt vid tillämpning av
de äldre reglerna. Under den tid övergångsregeln funnits har skatteuttaget
vid fastig-hets-avyttringar avseende privatbostads-fastig-heter sänkts från
30 % till 15 % samtidigt som regler om uppskov införts.
Regeringens uppfattning är att 1990 års beslut bör ligga fast. Att ha i
prin-cip dubbla reavinstskatteregler - dels en huvudregel, dels
övergångsregler som bygger på bestämmelser som avskaffades för snart tio år
sedan - är enligt regeringens mening i längden oacceptabelt.
Det finns dock enligt regeringens mening skäl, inte minst förenklingsskäl,
som talar för att ett nytt stickår bör bestämmas. Reavinstreglerna
innehåller i dag en bestämmelse som tar sikte på fastighetsför-värv före år
1952 (det s.k. stickåret). Ingångsvärdet får bestämmas till 150 % av 1952
års taxeringsvär-de om den skattskyldige inte kan visa att den verk-liga
anskaffningskostnaden är högre. Syftet med regeln är att förenkla vinst-
beräkningen eftersom det efter hand blir allt svårare att känna till och
hålla reda på relevanta uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är
ärvd eller om man fått den i gåva. Fram till 1999 års utgång kan den
skattskyldige alternativt använda en regel som gör det möjligt att bestämma
ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
Enligt regeringens mening bör ett nytt stickår kring 1980 väljas. Detta
skulle innebära betydande förenklingar för en-skilda och myndigheter. Det
är enligt regeringen viktigt att en sådan regel inte utformas så att den
utifrån den nuvarande nominella utformningen av 1952 års regel leder till
ett allmänt sett förändrat skatteuttag. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen under hösten 1999 med ett lagförslag som innehåller en regel som
utformats på det sätt som nu angetts.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkar motionärerna att den nuva-
rande övergångsregeln förlängs med två år t.o.m. 2001 (yrkande 1) och att
reglerna för reavinstbeskattning ses över så att ett förslag kan läggas
fram i god tid före utgången av år 2001 (yrkande 2).
Motsvarande yrkanden fram-ställs i motion Sk601 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkandena 1 och 2.
I motion MJ256 av Göte Jonsson m.fl. (m) yrkande 5 anförs att regeringen
snarast bör återkomma med ett förslag som innebär att den nuvarande över-
gångsregeln fortsätter att gälla.
I motion Sk666 av Inger Strömbom (kd) anförs att reavinstreglerna är kom-
plicerade och många gånger leder till nyckfulla resultat. Om övergångs-
regeln inte ersätts med ett nytt regelsystem kommer svårigheterna för skatt
-skyldiga att redovisa en korrekt reavinst-beräkning att öka markant.
Skatte-reglerna måste ses över i syfte att få fram enklare regler och på
det sättet minska rättsosäkerheten och godtycket i beskattningen.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 20 hemställs att reglerna
förlängs i avvaktan på ett förslag om en ny utformning fr.o.m. år 2001.
I motion Sk306 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 10 framställs ett motsva
-rande yrkande.
I motion Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) begärs en utred-ning och ett
snabbt förslag som kan träda i kraft i god tid före år 2000.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU5y) anför skatteutskottet att dagens reavinstregler med
ett skatteuttag på 15 % av den nominella vinsten och goda möjligheter till
upp-skov med beskattningen är rimliga och bra och att utskottet delar
regeringens bedömning att en utsträckning av den tio-åriga övergångstiden
för de äldre reglerna riskerar att medföra en ohållbar situation med i
princip två parallella system. Detta bör undvikas och skatteutskottet har
därför inte någon invänd-ning mot regeringens bedömning att övergångstiden
för de äldre reglerna bör löpa ut med utgången av år 1999.
När det gäller ett nytt stickår anför utskottet att detta ger en
förhållandevis stor för-enkling för enskilda och myndigheter och att det
dessutom i viss mån bidrar till att öka rättvisan i tillämpningen genom att
den som av olika skäl inte har känne-dom om anskaffningsvärdet får tillgång
till ett schablonavdrag. Skatteutskottet anser i likhet med regeringen att
valet av nytt stickår bör övervägas ytterligare.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet ställer
sig i en gemensam avvikande mening bakom yrkandena om en förlängning av
övergångsreglerna och om en utredning som syftar till att lägga fram
förslag om de regler som bör gälla permanent.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi16 (c)
yrkande 20, Fi31 (m) yrkandena 1 och 2, Sk306 (c) yrkande 10, Sk601 (m),
Sk666 (kd), Sk681 (c) och MJ256 (m) yrkande 5.
4.7 Fåmansföretag och generationsskiften
Vårpropositionen
I propositionen aviserar regeringen en utredning angående fåmansföretagen
och generationsskiften (avsnitt 8.3.5).
Regeringen anför att de särskilda reglerna för beskattning av aktiva ägare
i fåmansföretag (de s.k. 3:12-reglerna) har sin bakgrund i att
kapitalinkomster till skillnad från förvärvsin-komster beskattas
proportionellt. Eftersom få-mansföretagens ägare kan ta ut arbetsinkomsten
som kapitalinkomst behövs det enligt regeringens mening särskilda regler
för denna situation. De nuva-rande reglerna har kritiserats för sin
uppbyggnad och fram-för allt för sin komplexitet. Kunskapen om reglernas
effekter på företagens investeringar och deras inverkan på tillväxten är
dock begränsad. Till bilden hör också möjligheterna att åstadkomma
generationsskiften i företaget på ett kostnads-effektivt sätt. Inom
Finansdepartementet pågår vidare en översyn av lagen om arvsskatt och
gåvoskatt. Avsikten är att åstadkomma en modernare lag-stiftning som är
bättre anpassad till dagens villkor. Ändrade kapitalbeskatt-ningsregler i
kom-bination med 3:12-reglerna gör att förhållandena numera är annorlunda
och mer komplicerade än vad som var fallet när arvs- och gå-
voskattelagstift-ningens regler om värdering av företag kom till.
Regeringens strävan är att åstadkomma ett än mer småföretagarvänligt och
tillväxtfrämjande regelsystem utan att utöka möjligheterna till skatteplane
-ring. Enligt regeringens mening bör därför 3:12-reglerna och de regler som
gäller för generationsskiften ses över. Regeringen har för avsikt att så
snart som möjligt tillkalla en särskild utredare. I uppdraget skall ingå en
utvärde-ring av de gällande reglerna och att mot bakgrund av den gjorda
utvärde-ringen föreslå nya, förenklade och tillväxtfrämjande skatteregler.
Motionerna
I flera motioner från den allmänna motionstiden hösten 1998 begärs en över-
syn av arvs- och gåvobeskattningen, kapitalbeskattningen och 3:12-reglerna
i syfte att underlätta generationsskiften i företag. Sådana yrkanden
framställs i motionerna Sk630 av Göte Jonsson (m) delvis, Sk309 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 9, Sk719 av Dan Ericsson (kd) och N238 av
Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 3.
I motion Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp) begärs ett tillkännagi
-vande om att arvs- och gåvoskatten på arbetande kapital i onoterade
företag bör slopas.
I motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) yrkande 4 - som väckts
med anledning av vårpropositionen - framhålls vikten av att den aviserade
utredningen bedrivs skyndsamt.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening (SkU5y) tillgodoses i allt väsentligt
flertalet av de nu aktuella motions-yrkandena genom den översyn av 3:12-
reglerna och frågorna kring fåmansföretagens generationsskiften som
regeringen aviserar.
När det gäller vikten av att den aviserade utredningen bedrivs skyndsamt
framgår det enligt vad skatteutskottet anför av vårpropositionen att
regering-en har helt klart för sig att den aviserade översynen har stor
betydelse för företagens möjlighet att växa. Något påpekande från
riksdagens sida om betydelsen av denna utredning torde därför enligt
utskottet inte vara behöv-ligt.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena i
den mån de inte tillgodosetts genom vad utskottet anfört.
Företrädarna för Moderaterna och Kristdemokraterna föreslår i en gemen-sam
avvikande mening ett tillkännagivande till regeringen om att det är viktigt
att utredningen bedrivs skyndsamt i syfte att återkomma med ett förslag
till hösten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi27 (fp,
m, kd, c) yrkande 4, Sk309 (kd) yrkande 9, Sk630 (m) i denna del, Sk690 (m,
kd, c, fp), Sk719 (kd) och N238 (c) yrkande 3.
4.8 Beskattning av elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med
alternativa bränslen
Vårpropositionen
I propositionen föreslår regeringen (avsnitt 8.4.2) att elbilar och
elhybridbilar skall få en femårig fordons-skatte-befrielse från den 1 juli
1999. Lätta fordon har i dag en femårig fordonsskattebefrielse om de
uppfyller kraven för mil-jöklass 1. Fordon som drivs enbart med el från
batterier i fordonet (elbilar) och fordon som drivs både med el från
batterier och bränsle i en förbrän-ningsmotor (elhybridbilar) omfattas dock
inte av någon sådan skattebefrielse, trots att dessa bilar får anses vara
lika miljövänliga som fordon i miljöklass 1. Regeringen föreslår därför att
även el- och elhybridfordon skall omfattas av den femåriga skatte-
befrielsen. Skattebefrielsen bör dock endast gälla el- och elhybridfordon
som blir skattepliktiga från den 1 juli 1999.
Inom Regeringskansliet bereds vidare ett förslag om en möjlighet att sätta
ned förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med
alterna-tiva bränslen fr.o.m. beskattningsåret 1999. Vidare avser
regeringen att före-slå att en skattelättnad införs i trafikbeskattningen
för lätta fordon som upp-fyller EU:s framtida avgaskrav.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5 hemställs att riksdagen
sätter ner förmånsvärdet för el- och elhybridbilar samt bilar som drivs med
alternativa bränslen till vad som motsvarar förmånsvärdet för en motsva-
rande bensindriven bil. Beslutet bör enligt motionärerna gälla fr.o.m. den
1 juli 1999.
I motion Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s) begärs ett
tillkännagivande om att förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar
som drivs med alternativa bränslen bör jämställas med förmånsvärdet för
traditionellt framdrivna bilar.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet (SkU5y) har inte funnit någon anledning till erinran mot
förslaget om en femårig skattebefrielse för el- och hybridfordon och instäm
-mer även i regeringens bedömning att stimulansen bör vara begränsad till
fordon som registreras efter ikraftträdandet. För att detta syfte skall nås
krävs det dock en justering av lagförslaget. Med denna justering
tillstyrker utskot-tet propositionen i denna del.
När det gäller förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs
med alternativa bränslen anför skatteutskottet att det framgår av
vårproposi-tionen att regeringen bereder denna fråga och att arbetet är
inriktat på att nedsättningsmöjligheten skall gälla redan fr.o.m. 1999.
Utskottet förutsätter att beredningsarbetet fullföljs utan dröjsmål och är
inte berett att nu lägga fram förslag om ome-delbar lagstiftning i frågan
och inte heller att tillstyrka ett tillkännagivande till regeringen.
Skatteutskottet avstyrker motionerna Fi30 (s) och Fi31 (m) yrkande 5.
Företrädarna för Moderaterna och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i en
gemensam avvikande mening motionsyrkandena om en omedelbar lagstift-ning
när det gäller förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs
med alternativa bränslen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens
förslag om en femårig skattebefrielse för el- och hybridfordon. För att
skattebefrielsen skall få avsedd utformning när det gäller begränsningen
till fordon som blir skattepliktiga efter ikraftträdandet bör dock
ikraftträdandebestämmelsen ges den ändrade utformning som framgår av
utskottets hemställan. Med denna justering tillstyrker utskottet
regeringens förslag (yrkande 28).
I övrigt avstyrker utskottet i likhet med skatteutskottet motionerna Fi30 (
s) och Fi31 (m) yrkande 5.
4.9 Biodrivmedel
Vårpropositionen
I propositionen redovisar regeringen vissa överväganden angående beskatt-
ningen av biodrivmedel (avsnitt 8.4.1). För att stimulera en introduktion
av alternativa drivmedel avser regeringen att lämna in en ansökan till
kommis-sionen för att kunna medge skattebe-frielse för biodrivmedel, t.ex.
etanol och rapsmetylester. Det skattebortfall som blir följden av
skattelättnaderna bör enligt vad regeringen anför kompenseras genom
skattehöj-ningar på fossila bränslen. På sikt bör emellertid alla bränslen
vara föremål för beskattning, och därför bör den totala skattebefrielsen
vara begränsad till att gälla under ett introduktionsskede. Regeringens
bedömning är att energi-skatt skall börja tas ut på biodrivmedel från år
2004.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3 motsätter sig motionärer-
na planerna på en beskattning av biodriv-medel från 2004. Motionärerna
anför att en sådan beskattning motverkar möjlighet-erna att nå målet om
sänkta koldioxidutsläpp. De begär ett till-kännagivande av denna innebörd.
Också i motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 8 begärs ett till-
känna-givande om att energiskatt inte skall tas ut på biodrivmedel.
I motion Fi34 av Ulf Björklund (kd) anförs att berörda intres-senter oroas
av att regeringen ännu inte sökt det aviserade undantaget för biodrivmedel.
En uppbyggnad av en inhemsk etanolproduktion tar enligt motionärerna minst
tio år, och det måste finnas garantier för att biobränslen alltid har ett
konkur-rensförsteg även om de beskattas. Om en inhemsk pro-duktion med
många arbetstillfällen skall kunna byggas upp måste regeringen ge tydliga
signaler om skattebefrielse med denna inriktning.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 14 anförs att
utvecklingen och etableringen av biodrivmedel för fordon måste fortsätta
att vara befriad från skatt och att skattebefrielsen måste gälla i en-
lighet med de utfästelser som gjorts, dvs. under fem plus tre plus tre år.
Vidare anförs att regeringen 1998 utfäst sig att inte göra en framställan
till kommissionen om undantag. Bio-drivmedel bör enligt motionärerna vara
skattebefriade på nuvarande grund också i fortsättningen, och någon
framställan till kommis-sionen bör inte göras.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening (SkU5y) har de nuvarande reglerna med en
grundläggande skatteplikt för alla bränslen som används som drivmedel och
en dispens för pilotpojekt kritiserats bl.a. därför att kravet på förnyelse
av dispenserna gjort det svårt att genomföra långsiktiga investeringar på
områ-det. Den ansökan om ett undantag som regeringen aviserar i
vårpropositionen kommer enligt skatteutskottets mening att göra det möjligt
att ha en generell nedsättning av skatten på biobränslen och ökar på det
sättet möjligheten att genomföra långsiktiga investeringar. Ett särskilt
undantag för biobränslen är därför enligt skatteutskottets mening att
föredra fram-för nuvarande system med särskilda, tidsbegränsade dispenser.
Skatteutskottet instämmer även i regeringens bedömning att energiskatt
skall tas ut på biobränslen från år 2004, men framhåller att det även på
längre sikt är aktuellt att överväga skattemässigt gynnande av biodrivmedel
i för-hållande till fossila drivmedel.
Skatteutskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionerna.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet före-slår
i en gemensam avvikande mening ett tillkännagivande till regeringen om att
biodrivmedel bör vara skattebefriade också i fortsättningen och att någon
framställan till EU om detta inte bör aktualiseras.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer i regeringens bedömning att energiskatt skall tas
ut på biobränslen från år 2004, men framhåller - i likhet med
skatteutskottet - att det även på längre sikt är aktuellt att överväga
skattemässigt gynnande av biodrivmedel i förhållande till fossila drivmedel
.
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi15 (kd)
yrkande 8, Fi16 (c) yrkande 14, Fi31 (m) yrkande 3 och Fi34 (kd).
4.10 Jordbrukets energibeskattning
Vårpropositionen
I propositionen tar regeringen upp frågan om jordbrukets energibeskattning
(avsnitt 8.4.3). Regeringen har i regeringsförklaringen den 6 oktober 1998
uttalat sig för att jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med
andra näringars.
Rege-ringen anser att det finns anledning att överväga att skattemässigt
jämställa jordbruket med industrin. Ett sådant förslag finns i betänkandet
En livsme-delsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Det skattebortfall som
en ändring medför bör enligt vad som anförs finansieras inom energi-skatte-
systemets ram.
Regeringen anför vidare att en skatteförändring för jordbruket med fördel
kan ske i ett större energi-politiskt sammanhang. Jordbrukets energibeskatt
-ning kan aktualiseras i samband med de pågående överläggningarna om skatte
-politi-kens framtida utform-ning mellan samtliga riksdagspartier.
Motionerna
I motion Fi33 av Göte Jonsson m.fl. (m) yrkandena 2-5 hemställs att skatten
på elkraft och eldningsolja som används i jordbruk sänks till de nivåer som
gäller för tillverknings-industrin. Vidare yrkas att skatten på diesel för
arbets-fordon i jordbruk och industri sänks. Skatten på handelsgödsel bör
omvand-las till en avgift. De företag som använder tillförlitliga metoder
när det gäller begränsning av växtnäringsläckage skulle i en ny ordning
kunna få direkt restitution.
Också i motion Fi23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) begärs att jordbruks-
näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att elkraft och eldningsolja
beskattas som i tillverkningsindustrin. Även dessa motionärer yrkar att
skat-ten på diesel inom jordbruket sänks. Regeringen bör dessutom utarbeta
för-slag till en lagändring som syftar till att miljöavgifter i jordbruket
skall återgå till näringen för miljöinsatser.
I motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 12 hemställs att jordbru-
kets elkraft och eldningsolja skall beskattas på samma sätt som i tillverk-
ningsindustrin. Dessa motionärer föreslår vidare att näringen kompenseras
för att den betalar ett högre dieselpris än i konkur-rentländerna. För växt
-husnäringen föreslås en generell nedsättning av kol-dioxidskatten som även
omfattar grönfodertorkar.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet anför att man vid flera tillfällen framhållit
att en gemensam politik med likartade konkurrensvillkor är en förutsättning
för att den inre marknaden också skall fungera när det gäller
jordbruksproduk-tion (senast i bet. 1998/99:MJU7). I detta sammanhang har
utskottet även framhållit att det är av stor betydelse att den totala
kostnadsbilden för det svenska jordbruket i relation till övriga EU-länder
kan klarläggas och att det fortsatta arbetet även tillgodoser behovet av en
sådan analys. Miljö- och jordbruksutskottet delar således regeringens
bedömning att det kan finnas anledning att överväga att skattemässigt
jämställa jordbruket med industrin. Miljö- och jordbruksutskottet erinrar
om att regeringen är beredd att initiera vissa åtgärder som bör genomföras
inom en snar framtid och förutsätter att ett förslag på detta område ingår
bland de åtgärder som kan presenteras i budgetpropositionen för år 2000.
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att motionerna Fi23 (kd) yrkandena 1
och 2, Fi33 (m) yrkandena 3-5 samt Fi16 (c) yrkande 12 lämnas utan vidare
åtgärd.
När det gäller det i motion Fi23 (kd) framförda yrkandet om ett förslag
till lagändring som innebär att miljöavgifter i jordbruket (bl.a. skatten
på han-delsgödsel) skall återgå till näringen för miljöinsatser anför miljö
- och jord-bruksutskottet följande. Utskottet utgår från att motionen
syftar till att om-vandla vissa pålagor, som i statsrättsligt hänseende
utgör skatter, till avgifter som återförs till näringen för miljöinsatser.
Miljöinsatser i jordbruket finan-sieras inom utgiftsområde 23, bl.a. med
medel från anslaget B 6 Miljöför-bättrande åtgärder i jordbruket samt B 12
Kompletterande åtgärder inom jordbruket. De medel som inflyter på
statsbudgetens inkomstsida i form av t.ex. skatter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel motsvarar ett betydligt lägre belopp än de utgifter som
finansieras från de nyssnämnda anslagen. Det framgår ej av motionen om den,
utöver förslaget om en omvandling av vissa skatter till avgifter, också
syftar till en höjning av de totala statliga utgifterna för miljöinsatser i
jordbruket. Utskottet avstyrker motion Fi23 (kd) yrkande 3.
Med hänvisning till det anförda avstyrker miljö- och jordbruksutskottet
även motion Fi33 (m) yrkande 2 om en översyn av skatten på handelsgödsel.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk-
partiet liberalerna anför i en gemensam avvikande mening att regeringen bör
återkomma med ett skyndsamt förslag som innebär att jordbruket får samma
skatteregler som tillverkningsindustrin vid beskattningen av elkraft och
eld-ningsolja.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU5y) att det framgår av
vårpropositio-nen att regeringen avser att ge jordbruksnäringen samma
villkor som till-verkningsindustrin när det gäller beskattningen av elkraft
och eldningsolja och att avsikten är att det skattebortfall som upp-kommer
skall täckas inom energiskattesystemets ram. Som regeringen fram-håller är
det en fördel om en sådan förändring kan genomföras i ett större
energipolitiskt sammanhang. Skatteutskottet utgår ifrån att denna fråga
aktualise-ras i de pågående skatte-förhandlingarna, vilket innebär att
resultat bör kunna redovisas under hösten 1999.
Enligt skatteutskottets uppfattning finns det mot bakgrund av det anförda
inte någon anledning för riksdagen att nu fatta beslut eller göra
tillkännagi-vanden till regeringen angående jordbrukets eller
växhusnäringens beskatt-ning. Skatteutskot-tet avstyrker därför de aktuella
motionsyrkandena.
När de gäller drivmedel för jordbrukets och industrins arbetsfordon anförs
i yttrandet att skatteutskottet vid ett flertal tillfällen avstyrkt
yrkanden om en sänkning av skatten med hänvisning till att det är viktigt
att miljöklassningen av bränslen för förbränningsmotorer får fullt
genomslag och att skatteut-skottet således inte är berett att tillstyrka
någon form av avsteg från kravet på användning av miljöklassade och
högbeskattade bränslen i dessa fordon. Med hänvisning till de pågående
skattesamtalen är skatteutskottet inte heller berett att nu tillstyrka
någon annan form av skattenedsättning för dessa driv-medel. Skatteutskottet
avstyrker därför yrkandena om sänkt skatt för jord-brukets och industrins
arbetsfordon.
Frågorna om en omvandling av skatten på handelsgödsel till en avgift och om
återföring av miljöavgifter till näringen behandlas inte i skatteutskottets
yttrande.
Företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet anför i
en gemensam avvikande mening att regeringen bör återkomma med ett skyndsamt
förslag som innebär att jordbruket får samma skatteregler som
tillverkningsindustrin vid beskattningen av elkraft och eldningsolja och
slip-per den extra belastning som skatten på dieselolja utgör. Förslaget
bör gälla redan fr.o.m. år 2000.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser i likhet med rege-ringen att det finns anledning att
över-väga att skattemässigt jämställa jordbruket med industrin, och att det
skatte-bortfall som en ändring medför bör finansieras inom energi-skatte-
systemets ram. Som regeringen anför bör en skatteförändring för jordbruket
med fördel kunna ske i ett större energi-politiskt sammanhang. Jordbrukets
energibe-skattning kan aktualiseras i samband med de pågående
överläggningarna om skatte-politi-kens framtida inrikt-ning mellan samtliga
riksdagspartier.
Finansutskottet utgår ifrån att denna fråga aktualise-ras i de pågående
skat-teförhandlingarna och anser liksom berörda utskott att det vore
värdefullt om förslag kan redovisas under hösten 1999.
Finansutskottet avstyrker med det anförda och i övrigt i likhet med skat-
teutskottet och miljö- och jordbruksutskottet motionerna Fi16 (c) yrkande
12, Fi23 (kd) och Fi33 (m) yrkandena 2-5.
4.11 Lagförslagen
Eftersom riksdagens beslut om detta betänkande kommer att fattas så sent
som den 15 juni bör de lagförslag som föreslås träda i kraft den 1 juli
1999 i stället träda i kraft den 1 augusti 1999. Härigenom undviks att
tiden mellan kungörandet och ikraftträdandet blir alltför kort. Utskottets
förslag gäller endast lagförslagens formella ikraftträdande och berör inte
den tidpunkt från och med vilken de nya reglerna skall börja tillämpas.
5 Uppföljning och revision
5.1 Revision av EU-medel verksamhetsåret 1997
Vårpropositionen
I vårpropositionen (avsnitt 10) redovisar regeringen de viktigaste
iakttagel-serna i Europeiska revisionsrättens rapporter från 1998.
Iakttagelserna avser 1997. Bland de av revisionsrättens iakttagelser som
redovisas i propositionen kan följande nämnas. Det saknas tydliga mål för
verksamheten vilket försvå-rar och minskar värdet av uppföljning och
utvärdering. Den finansiella kon-trollen i kommissionen men särskilt i
medlemsstaterna behöver utvecklas.
I revisionsförklaringen avstår revisionsrätten även detta år från att avge
en positiv förklaring vad gäller lagligheten och korrektheten i de
underliggande transaktionerna vad gäller utbetalningar av anslagsmedel. En
sådan kan dock lämnas för budgetåtagandena på EU-budgetens utgiftssida, för
betalningarna på inkomstsidan liksom för redovisningen mot budgeten.
Kommissionen har i sitt svar på iakttagelserna reagerat positivt på många
av rättens påpekanden. Den medger ofta behov av åtgärder och redovisar
många gånger vilka åtgärder man avser att vidta. Detta har dock inte
hindrat rådet från att begära en lång rad åtgärder från kommissionen för
förbättrad styrning och kontroll inom de olika sektorerna. Ekonomi- och
finansminis-terrådet beslutade den 15 mars 1999 enhälligt att, på grundval
av innehållet i revisionsrättens rapporter och under förutsättning att
kommissionen vidtar de åtgärder som rådet begär av kommissionen,
rekommendera Europaparla-mentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet.
Rådets beslut rörande förslag till rekommendationer stämmer väl överens med
den svenska uppfattningen, anför regeringen. Innehållet i revisionsrät-tens
rapporter, som enligt fördraget är det som rådets prövning skall grundas på
, ger i sig inte grund för att inte bevilja ansvarsfrihet. Detta
förhållande betyder inte på något sätt att de brister som revisionsrätten
pekar på neglige-ras. Tvärtom fäster regeringen mycket stor vikt vid
rättens iakttagelser och har aktivt verkat för att dessa tas upp i rådets
rekommendationer med långt-gående krav på åtgärder från kommissionen och i
förekommande fall med-lemsstaterna. Det är i sammanhanget betryggande att
revisionsrätten i rådet uttalat att dessa rekommendationer tar upp rättens
iakttagelser på ett mycket bra sätt. Det ankommer nu på kommissionen att
vidta erforderliga åtgärder.
Det bör noteras att rådets beslut att på grundval av revisionsrättens rap-
porter rekom-mendera parlamentet att bevilja ansvarsfrihet inte kan tolkas
som att rådet därmed tagit ställning till expertkommitténs slutsatser om
kommissionens bristande förmåga att hantera kommissionsinterna oegentlig-
heter. Det kan inte heller tolkas som att regeringen anser att kritiken i
kom-mitténs rapport (vilken för övrigt publicerades efter rådets beslut om
rekom-mendationen) inte är mycket grav. Regeringens åsikt är i stället att
kommis-sionens beslut att avgå var den logiska följden av den skarpa kritik
som riktades mot kommissionen.
Medlemsstaterna är skyldiga att redovisa vilka åtgärder som vidtagits mot
de brister som revisionsrätten uppdagat och som är direkt hänförliga till
medlemsstaten i fråga. Revisionsrätten har för år 1997 i huvudsak avstått
från att redovisa i vilken eller vilka medlemsstater iakttagelserna har
gjorts. Kommissionen har i denna situation bett Sverige kommentera
revisionsrät-tens mer generella bedömningar som antas kunna ha bäring även
på svenska förhållanden. Regeringen redovisar sin bedömning avseende
iakttagelserna inom följande områden: egna medel, den gemensamma
jordbrukspolitiken, strukturella åtgärder, inre politik samt extern politik
.
När det gäller extern politik konstaterar revisionsrätten att det råder
stora brister när det gäller samordningen mellan kommissionen och andra
interna-tionella biståndsgivare inklusive medlemsstaterna. Detta leder till
en inkon-sekvent politik och dåligt utnyttjande av de totala resurserna för
biståndet. Regeringen delar revisionsrättens syn och menar att det finns
utrymme för betydande förbättringar när det gäller samordningen mellan
kommissionen och medlemsländerna. Bristande sam-ordning innebär inte bara
att de totala resurserna utnyttjas ineffektivt, utan även att en ökad
administrativ börda läggs på mottagarländerna. Sverige verkar därför aktivt
för att förbättra sam-ordningen.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet redovisar i sitt yttrande (UU1y) vårpropositionens referat
av Europeiska revisionsrättens rapporter för 1997 avseende EU:s externa
poli-tik. Utrikesutskottet konstaterar att regeringen anser att de
iakttagelser rätten gjort är viktiga och att det är angeläget att de
åtgärdas. Det framgår också att regeringen har vidtagit konkreta åtgärder
av relevans i sammanhanget.
Inom ramen för sin EU-bevakning har utrikesutskottet mera i detalj från
biståndsministern och från tjänstemän i Utrikesdepartementet löpande infor-
merats om vilka insatser man från svensk sida gjort på biståndssidan när
det gäller de frågor som revisionsrätten tagit upp.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är en effektiv och korrekt användning
av gemenskapsmedlen en prioriterad fråga för Sverige i EU-samarbetet. Ett
gott medelsutnyttjande är också av betydande vikt för legitimiteten i EU:s
verksamhet. Ett fortsatt svenskt agerande på hittillsvarande sätt bedöms
därför som lämpligt och önskvärt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar uppfattningen att en effektiv och korrekt användning
av gemenskapsmedlen bör vara en prioriterad fråga för Sverige i EU-
samarbetet. Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit denna
synpunkt, bl. a. vid tidigare behandlingar av regeringens redogörelser för
revisionsrät-tens iakttagelser och i yttrandet över regeringens årliga
skrivelse om verk-samheten i EU (bet. 1996/97:FiU20 s. 247 f., 1997/98:
FiU20 s. 209 f., yttr. 1998/99:FiU3y). Utskottet instämmer således i
utrikesutskottets bedömning att Sverige även fortsättningsvis bör agera för
en effektiv och korrekt an-vändning av gemenskapsmedlen. Som
utrikesutskottet påpekar är ett gott medelsutnyttjande också av betydande
vikt för legitimiteten i EU:s verksam-het.
5.2 Återrapporteringen till riksdagen av utfallet av Riks-revisionsverkets
verksamhet
Bakgrund
Regeringen är ansvarig för att myndigheternas verksamhet bedrivs på ett
effektivt sätt. Det är också regeringen som skall se till att åtgärder
vidtas med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV:s) granskning av
myndigheternas årsredovisningar och av RRV:s effektivitetsgranskningar.
Sedan några år sammanställer RRV sina iakttagelser och förslag i en årlig
rapport som ställs till regeringen. Rapporten lämnas i mitten av maj. I rap
-porten ingår främst iakttagelser och förslag från RRV:s årliga revision
men även från effektivitetsrevisionen. Rapporten är uppdelad i en allmän
del som tar upp frågor av generell art och en departementsdel som tar upp
frågor som är specifika för varje enskilt departement.
Regeringen rapporterar i sin tur till riksdagen hur revisionen har utfallit
och om de åtgärder som regeringen vidtagit med anledning av revisionen.
Avrapporteringen till riksdagen skedde tidigare i sin helhet i finansplanen
i budgetpropositionen och hanterades inom riksdagen av finansutskottet. De
två senaste åren har de departementsspecifika frågeställningarna redovisats
i budgetpropositionen utgiftsområdesvis och beretts av respektive ansvarigt
fackutskott. RRV:s generella iakttagelser för verksamhetsåret 1997 redovisa
-des och kommenterades av regeringen i skrivelse 1997/98:187 Uppföljning av
budgetåret 1997 och behandlades av finansutskottet i det s.k. rambetän-
kandet (bet. 1998/99:FiU1).
Finansutskottet har genomfört en översiktlig kartläggning av hur RRV:s
årliga rapport för år 1997 har behandlats i Regeringskansliet och hur RRV:s
iakttagelser behandlats i riksdagen.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att RRV:s årliga rapport givetvis
främst är riktad till regeringen och att ett stort antal frågor därför
lämpligen be-handlas i en direkt dialog mellan respektive departement och
myndighet. Rapporten bör också enligt utskottet i första hand ses som ett
instrument för regeringen i dess styrning av myndigheterna.
Utskottet noterar vidare att regeringen i uppföljningsskrivelsen till
riksda-gen har valt att kommentera ett urval av iakttagelserna i den årliga
rapportens allmänna del. I de fall regeringen kommenterar RRV:s
iakttagelser sker ofta en hänvisning till att arbete pågår eller skall
påbörjas för att komma till rätta med de problem som uppmärksammats. I
budgetpropositionens utgiftsområ-desavsnitt återfinns revisionens
iakttagelser under separat rubrik med un-dantag för utgiftsområde 22
Kommunikationer. I samtliga fall behandlas RRV:s revisionsberättelse, dvs.
om RRV har haft något att invända mot årsredovisningen. Har en oren
revisionsberättelse lämnats så kommenteras den i regel av regeringen med en
standardformulering. Med några få undan-tag tas inte de förslag och
iakttagelser som RRV lämnat i sin årliga rapport upp till diskussion för de
olika utgiftsområdena.
Av utskottets kartläggning framgår också att revisionens iakttagelser för
år 1997 behandlades i en mycket begränsad omfattning i utgiftsbetänkandena
för de olika utgiftsområdena hösten 1998. Samtidigt bör noteras att den
årli-ga rapporten och annat material från RRV i viss utsträckning har
nyttiggjorts av utskotten i samband med deras uppföljningsarbete. Det är
inte heller ovanligt att företrädare för RRV kallas till utskotten för att
redovisa resultatet av granskningar inom främst området
effektivitetsrevision.
Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av revisionen inom de olika an
-svarsområdena även fortsättningsvis redovisas utgiftsområdesvis i budget-
propositionen och i riksdagen behandlas av respektive ansvarigt utskott.
Utskottet avser också att inhämta yttrande över regeringens skrivelse om
uppföljning av föregående budgetår från Riksdagens revisorer. Utskottet
anser vidare att regeringen bör överväga en utförligare redovisning till
riks-dagen av iakttagelser från effektivitetsrevisionen.

5.3 Redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2000
Bakgrund
Finansutskottet har de senaste åren vid sin behandling av vårpropositionen
tagit upp olika generella frågor om mål- och resultatstyrning sett ur
riksda-gens synvinkel. I motsvarande betänkande våren 1998 (bet. 1997/98:
FiU20 s. 143 f.) ställde utskottet t.ex. vissa generella krav på en
förbättrad resultat-redovisning i det kommande budgetförslaget för år 1999.
Utskottet ser det som väsentligt att en fortlöpande dialog förs mellan
riksdagen och regering-en, främst i anslutning till budgetprocessen, om hur
styrformen bör utveck-las.
I sammanhanget vill utskottet framhålla att några utskott i sina yttranden
till finansutskottet med anledning av vårpropositionen haft synpunkter på
beslutsunderlaget i propositionen. Så kritiserar t.ex. justitieutskottet i
sitt yttrande (JuU3y) underlaget främst vad gäller åren 2001 och 2002.
Justitieut-skottet poängterar att beslutsunderlaget inte är sådant att det
är möjligt att ha några bestämda synpunkter på det berättigade i några
anslagsförändringar i det nu aktuella skedet av beredningsprocessen. När
det gäller åren 2001 och 2002 lämnas inte något underlag alls för
justitieutskottets ställningstagande, framhålls det i yttrandet.
Även i arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU2y) riktas kritik mot det un-
derlag som regeringen presenterar i propositionen. Enligt utskottets mening
är propositionen i vissa delar inom utskottets ansvarsområde otydlig, knapp
-händig och motsägelsefull. Förslag som, enligt arbetsmarknadsutskottet,
beskrivs som förstärkningar kan beroende på vad de relateras till i stället
innebära minskade resurser.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetarbetet i Regeringskansliet och i riksdagen sker i flera steg.
Avsikten är att riksdagen på våren i samband med behandlingen av den
ekonomiska vårpropositionen skall ta ställning till utgiftstaket och en
preliminär fördel-ning av utgifterna på utgiftsområden för de närmaste åren
. I nästa steg när budgetpropositionen lämnas ges en mer utförlig och mer
detaljerad informa-tion om utgiftsområdena och om anslagen. Det är först i
samband härmed som riksdagen på hösten tar ställning till hur medlen skall
användas inom varje utgiftsområde. Det är därför inte nödvändigt för
riksdagen och utskot-ten att redan på våren ta ställning till detaljer
beträffande den framtida inrikt-ningen. Däremot är det naturligtvis
värdefullt för riksdagen att så snart som möjligt få information om det
ekonomiska utfallet och hur medlen har an-vänts under det närmast
föregående budgetåret.
Av budgetpropositionen för år 1999 framgår att regeringen avser att göra en
översyn av mål och målstrukturer inom samtliga utgiftsområden. Denna
översyn skall göras inom den närmaste tvåårsperioden. Arbetet skall enligt
regeringen avrapporteras i budgetpropositionen för år 2001. Utskottet ser
för sin del positivt på att ett samlat grepp tas när det gäller målfrågor i
samband med den översyn som nu görs och att strategier för uppföljning och
utvärde-ring av statlig verksamhet skall utarbetas inom Regeringskansliet.
Enligt utskottet bör ambitionen i översynsarbetet vara att åstadkomma en
klar och logisk målstruktur för varje utgiftsområde med tydligt definierade
mål och där det framgår hur målen förhåller sig till varann. En sådan
utform-ning skulle bättre klargöra riksdagens, regeringens och
myndigheternas olika roller samt i hög grad förbättra riksdagens
beslutsunderlag.
Resultatredovisningen har förbättrats under de senaste åren. Utvecklings-
arbetet bör fortsätta inför budgetförslaget år 2000 enligt följande
riktlinjer.
1. Verksamhetsmålen bör formuleras på ett sådant sätt att de är möjliga att
följa upp.
2. Resultatinformationen skall vara relevant i förhållande till de uppsatta
målen. Resultat och utveckling bör vidare i större utsträckning redovisas i
kvantitativa termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal.
3. Regeringens redovisning till riksdagen skall ha sådan kvalitet att
målupp-fyllelsen skall kunna bedömas av riksdagen.
4. Redovisningen skall i större utsträckning avse resultat och i mindre
grad aktiviteter av typen vidtagna åtgärder eller pågående utredningar.
5. Redovisningen skall i ökad utsträckning, inte minst beträffande statliga
insatser som är sektorsövergripande, avse verksamheter och i mindre grad
myndighetsprestationer.
6. Kopplingen mellan uppnådda resultat och föreslagna anslag bör förbättras
samtidigt som anslagsberäkningarna bör göras tydligare och redovisas för
riksdagen.
7. Grundläggande är att resultatanalysen skall vara faktabaserad och vara
inriktad på föregående års resultat i förhållande till uppsatta mål och på
upp-nådda resultat. En tydlig åtskillnad skall göras mellan
resultatinformation och resultatanalys å ena sidan och regeringens
resultatbedömning å den andra.
8. Motiven för regeringens bedömning och regeringens slutsatser bör framgå
tydligt för att förbättra kopplingen mellan måluppfyllelse och förslag till
budget.
9. Redovisningens omfång bör vara bättre avvägd i förhållande till omfatt-
ningen av de statliga resursinsatserna och till områdets politiska intresse
. Detta innebär att budgetpropositionens totala omfång kan få öka.
10. Dialogen mellan riksdagen och regeringen bör fortsätta. Från riksdagens
och utskottens sida bör utgiftsområdesvisa diskussioner föras som såväl tar
upp brister och förtjänster i den föregående budgetpropositionen som krav
och förväntningar på kommande budgetpropositioner. Det bör vara en ge-
mensam ambition för riksdagen och regeringen att ytterligare utveckla re-
sultatstyrningen med inriktning mot en budget som fokuserar på resultat.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 1, 1998/99:Fi15 yr-kande 1, 1998/
99:Fi16 yrkandena 1-4, 1998/99:Fi17 yrkande 1, 1998/99:Fi18 och 1998/99:
Fi36 godkänner  de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen förordar och som sin me-ning ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
res. 1 (m, kd, fp)
res. 2 (c)
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 6 och 1998/99:Fi17
yrkande 6,
res. 3 (m, fp)
3. beträffande stabilisering av de internationella kapital- och
valutamarknaderna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi213, 1998/99:Fi214, 1998/99:
U304 yrkande 3 och 1998/99:U704 yrkande 7,
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
4. beträffande social ekonomi och ekonomisk demokrati
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi708 yrkandena 2 och 3 samt 1998
/99:Fi909,
res. 6 (v)
res. 7 (m) - motiv.
res. 8 (kd, fp) - motiv.
Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten
5. beträffande behovet av en budgeteringsmarginal
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
res. 9 (m) - motiv.
res. 10 (kd, fp) - motiv.
6. beträffande användningen av begränsningsbelopp
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi17 yrkande 9,
res. 11 (m, kd, c, fp)
7. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 2 och 1998/99:Fi15 yrkande 2
fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
till 2,0 % av bruttonationalprodukten för år 2002,
res. 12 (m)
res. 13 (kd)
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 4, 1998/99:Fi15 yr-kande 3 och
1998/99:Fi17 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2002 till 810
miljarder kronor,
res. 14 (m) - delvis
res. 15 (kd) - delvis
res. 16 (c) - delvis
res. 17 (fp) - delvis
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 3, 1998/99:Fi15 yr-kande 5 samt
1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 godkänner beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2000-2002,
res. 14 (m) - delvis
res. 15 (kd) - delvis
res. 16 (c) - delvis
res. 17 (fp) - delvis
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 4 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5, 1998/99:Fi15 yr-kande 4, 1998/
99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23, 1998/99:Fi17 yrkande 4 och 1998/99:Fi33
yrkande 1 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens
budgetarbete,
res. 14 (m) - delvis
res. 15 (kd) - delvis
res. 16 (c) - delvis
res. 17 (fp) - delvis
11. beträffande indelningen i utgiftsområden
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi16 yrkande 5,
res. 18 (c)
Skatter och övriga inkomster
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna
del, 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-17, 19,
21 och 22, 1998/99:Fi17 yrkandena 12 och 13, 1998/99:
Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt 1998/99:Fi31 yrkande 4,
res. 19 (m)
res. 20 (kd)
res. 21 (c)
res. 22 (fp)
13. beträffande det fasta beloppet vid beskattningen av för-
värvsinkomster
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 25 i denna
del samt med avslag på motion 1998/99:Fi16 yrkande 10 god-känner vad
utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 23 (c)
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna
del samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del, 1998/
99:Fi15 yrkande 6 och 1998/99:Fi16 yrkande 18 god-känner vad utskottet
anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 24 (m)
res. 25 (kd)
res. 26 (c)
15. beträffande taxeringsvärdena och underlag för fastighets-skatt år
2000
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 26 i denna
del godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
16. beträffande reavinstbeskattning av fastigheter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 20, 1998/99:
Fi31 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sk306 yrkande 10, 1998/99:Sk601, 1998/99:
Sk666, 1998/99:Sk681 och 1998/99:MJ256 yrkande 5,
res. 27 (m, kd, c, fp)
17. beträffande fåmansföretag och generationsskiften
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi27 yrkande 4, 1998/99:
Sk309 yrkande 9, 1998/99:Sk630 i denna del, 1998/99:Sk690, 1998/99:Sk719
och 1998/99:N238 yrkande 3,
res. 28 (m, kd, c, fp)
18. beträffande beskattning av elbilar m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 28 i denna
del samt med avslag på motionerna 1998/99:Fi30 och 1998/99:
Fi31 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört,
(Se mom. 21 beträffande här aktuellt lagförslag.)
res. 29 (m, kd, fp) - delvis
19. beträffande biodrivmedel
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 8, 1998/99:Fi16
yrkande 14, 1998/99:Fi31 yrkande 3 och 1998/99:Fi34,
res. 30 (m, kd, c, fp)
20. beträffande jordbrukets energibeskattning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 12, 1998/99:
Fi23 och 1998/99:Fi33 yrkandena 2-5,
res. 31 (m, kd, c)
21. beträffande lagförslagen
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt (mom.
13-15 och 18) och med anledning av proposition 1998/99:100 yrkandena 25-28,
alla i denna del, antar regeringens förslag till
dels lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2001
års taxering m.m. med den ändringen att tidpunkten för ikraftträ-dandet
bestäms till den 1 augusti 1999,
dels lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden med den änd-ringen
att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 augusti 1999,
dels lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 au-gusti
1999,
dels lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) med den änd-ringen att
ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse.
Regeringens förslag     Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
Denna lag träder i kraft den 1 au-gusti  1999 och tillämpas i fråga
om fordon som blir skattepliktiga första gången efter den 30 juni 1999.
res. 29 (m, kd, fp) - delvis
Stockholm den 1 juni 1999
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Bengt
Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson
(s), Fredrik Reinfeldt (m), Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma (v), Anna
Åkerhielm (m), Matz Hammarström (mp), Karin Pilsäter (fp), Jörgen Andersson
(s), Lars Bäckström (v), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan
Attefall (kd).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd)
anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.2.7 Finansutskottets syn på
vår-propositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3 Finansutskottets förslag
till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande
lydelse:
En ny ekonomisk politik
Arbetslösheten, den öppna och den dolda, är vårt lands största ekonomiska
och sociala problem. Den dramatiska försämringen på arbetsmarknaden är 1990
-talets stora politiska misslyckande. Att skapa radikalt bättre förutsätt-
ningar för nya jobb och tillväxt måste därför vara det avgörande politiska
uppdraget när Sverige tar steget in i 2000-talet.
Det stora fallet i sysselsättningen inträffade mellan åren 1990 och 1993.
Det var resultatet av en politik som under 1980-talet innebar fortsatt
inflation och strukturella försämringar som skattehöjningar och
löntagarfonder. Den s.k. tredje vägens ekonomiska politik isolerade Sverige
från Europa, banade vägen för lånekarusell  och bankkris och förde oss in i
den kostnadskris som ledde till sysselsättningsfallet.
Från slutet av 1993 vände emellertid sysselsättningen åter uppåt. Efter va-
let 1994 när skattehöjningar och återregleringar präglade politiken bröts
uppgången i sysselsättningen och vändes till en nedgång. Även om situatio-
nen i dag förbättrats något tyder inget på att svensk ekonomi förmår nå ens
det sysselsättningsmål som den socialdemokratiska regeringen satt upp för
2004.
De övergripande målen för den ekonomiska politiken bör enligt utskottets
mening vara att skapa förutsättningar för snabb tillväxt, en kraftig ökning
av antalet nya arbetstillfällen, en god realinkomstutveckling och minskat
bi-dragsberoende.
Sveriges problem är strukturella. Det behövs en ny ekonomisk politik, som
syftar till att stärka incitamenten till företagande, arbete och förkovran
och som bygger på enskilt ägande och fri konkurrens.
Politiken måste också präglas av en insikt om de ändrade förutsättningar
som följer av en alltmer integrerad världsekonomi. Det ställer nya krav på
den nationella politiken men ger också stora möjligheter.
Sedan 1970 har tillväxten och välståndsutvecklingen i Sverige varit sämre
än i flertalet jämförbara länder. Den stora arbetslösheten lägger tunga
bördor på medborgarna. Färre får försörja fler vilket har lett till att de
redan höga skatterna nått nya rekordnivåer.
En grundläggande uppgift för att bryta denna utveckling är att skapa goda
betingelser för företagande. Då måste man bryta med gamla föreställningar.
Sverige har under hela 1900-talet byggt sitt välstånd på ett antal stora
export-företag som producerat för andra marknader än den inhemska. Under
senare år har Sverige blivit beroende av några få av dessa företag i en
utsträckning som saknar motstycke i vår moderna ekonomiska historia. När nu
de stora företagen tenderar att flytta och de nya växande företagen är för
få, fortsätter urholkningen av välståndsutvecklingen.
Sverige står inför ett vägval. Det ena alternativet är att fullfölja den
inrikt-ning som präglar den socialdemokratiska politiken i dag. Då klamrar
man sig fast vid höga skatter, fortsatta regleringar och statliga insatser.
Det andra alternativet är att skapa de nya villkor som ett nytt, växande
företagande behöver: färre regleringar, större individuell frihet och lägre
skatter på in-komster och företagande.
För nästan ett år sedan, i juni 1998, skrev ledarna för Moderata samlings-
partiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet en gemensam artikel där de drog
upp riktlinjerna för vilken politik Sverige behövde för att långsiktigt
komma till rätta med sina problem, främst den alltför höga arbetslösheten.
I april i år återupprepades på nytt de tre partiernas uppslutning bakom
dessa huvud-punkter för den ekonomiska politiken:
· sänkta skatter på arbete och företagande,
·
· sänkta skatter på hushållstjänster,
·
· mindre krångel för företagen,
·
· en modernisering av arbetsmarknadsreglerna,
·
· möjlighet för företagen att ta till vara eurons möjligheter och mildra
följderna av utanförskapet,
·
· en förnuftig energipolitik,
·
· åtgärder för att göra Sverige till ett spjutspetsland inom IT.
·
Enligt utskottets mening bör dessa huvudpunkter utgöra grunden för inrikt-
ningen av den ekonomiska politiken.
Det ekonomiska läget
Det internationella läget
Sedan andra världskriget har Sverige haft nio konjunkturuppgångar och lika
många nedgångar. Svensk ekonomi befinner sig just nu i en situation där
konjunkturen förbättras. Detta är i sig glädjande men får inte tolkas som
att alla problem är lösta, att politiker kan dra på sig spenderbyxorna igen
. Det är när konjunkturen förhoppningsvis förbättras som det finns utrymme
att göra något åt Sveriges långsiktiga problem.
Det förefaller som om verkningarna av Asienkrisen inte blir så stora i om-
världen. Det fanns en tid farhågor för att Asienkrisen dels skulle innebära
ett stort efterfrågebortfall, dels skulle innebära en kraftig konkurrens i
västeko-nomierna från företag i de asiatiska länderna. Detta har dock inte
fått så stora konsekvenser för företagen i industrivärlden som kunde
befaras.
Det har varit en återhämtning i de sydostasiatiska länderna men inte i
första hand  genom att de exporterat sina problem till industriländerna.
Det är främst länder som Korea, Thailand och Filippinerna som återhämtat
sig.
Den japanska ekonomin dras fortfarande med problem. Även om reformer av den
japanska ekonomin nu börjar komma i gång tar det tid innan utveck-lingen
tydligt vänt i positiv riktning. Japan kommer inte att vara någon till-
växtmotor i år och knappast heller nästa år. OECD räknar med fortsatt ned-
gång i år och endast nolltillväxt nästa år.
Den amerikanska ekonomin har varit en tillväxtmaskin under många år.
Tillväxten har hållit sig på drygt 3 % i genomsnitt under flera år,
sysselsätt-ningen har ökat med närmare 15 miljoner nya jobb under 90-talet
och ar-betslösheten är den lägsta på 30 år. Det är överraskande att den
amerikanska ekonomin så länge kunnat hålla en uthållig och hög tillväxt
utan att hittills drabbas av inflation och överhettningsproblem och därmed
framtvingade räntehöjningar.
Den fortsatt snabba tillväxten i USA kan dock komma att medföra att den
amerikanska centralbanken, FED, i år tvingas höja räntan för att kyla av
ekonomin. Återverkan på USA:s ekonomi av Asienkrisen blev svagare än som
väntades under hösten 1998 och sannolikheten är nu större för räntehöj-ning
. Börsuppgången i USA har jämte sysselsättningsutvecklingen varit en starkt
bidragande orsak till hushållens höga konsumtionsbenägenhet. Sparkvoten har
t.o.m. varit negativ. Det finns dock en betydande risk för att
börsutvecklingen bryts. Flera sätt att analysera tyder på att den
amerikanska börsen är övervärderad och att en rekyl kan väntas. Detta
skulle kunna mins-ka både hushållens och företagens utgiftsbenägenhet högst
markant. Det skulle medföra en ordentlig nedgång i tillväxten.
En nedgång på den amerikanska börsen skulle få återverkningar även i Eu-
ropa. Även där skulle börserna sjunka och hushåll och företag minska sin
efterfrågan. En räntehöjning i USA skulle troligen också medföra att
räntorna i Europa dras upp, något som skulle få allvarliga effekter på den
svaga åter-hämtningen. Den återhämtning som borde vara på väg i de stora
västeurope-iska ekonomierna skulle kunna få sig en allvarlig knäck med
negativa åter-verkningar också på Sverige.
Osäkerheten om den europeiska utvecklingen beror till en del på att mark-
naderna ännu är osäkra på hur den europeiska centralbanken, ECB, kommer att
agera. En ränteuppgång i USA kan komma att driva upp även de europe-iska
räntorna.
Några övertygande prognoser över en återhämtning i Västeuropa finns
knappast. I sin preliminära prognos räknar visserligen OECD med en vänd-
ning under det första halvåret i år så att tillväxten nästa år skulle ligga
på över 2 %, men samtidigt konstaterar t.ex. Bundesbank i sin majrapport
att hittills finns det inga klara tecken till en tidig och stark
återhämtning i eu-roområdet. Skulle det bli en räntehöjning i USA kommer
återhämtningen i Europa att fördröjas.
Inte heller Norden kommer att ge den draghjälp som varit fallet tidigare.
Under åren 1994-98 växte våra nordiska grannar med sammantaget 23 % att
jämföra med Västeuropa som helhet: 13 %. Tillväxttakten i Norden väntas i
stort sett halveras, vilket medför att bidraget till den svenska
marknadstill-växten blir betydligt lägre än vad det tidigare varit.
Det finns andra inslag i bilden som kan ge den svenska exporten sämre
förutsättningar. Det finns en risk att en avmattning i USA med ny stark ex-
pansion av de asiatiska ländernas export kan skapa protektionistiska stäm-
ningar i USA med de negativa konsekvenser för världshandeln som då kan
tänkas.
Risken är inte heller försumbar att meningskiljaktigheter mellan EU och USA
om tolkningen av olika handelsfrågor kan leda till tvister och som följd
därav inskränkningar i handelsmöjligheterna. Det s.k. banankriget utgör här
ett varnande exempel.
Sammantaget finns således hopp om en återhämtning internationellt sett
under senare delen av 1999, men det finns många risker som kan fördröja
uppgången.
Återhämtning i den svenska konjunkturen?
Exporten har givit den stora draghjälpen sedan uppgången startade efter
deprecieringen hösten 1992. En god konjunktur i omvärlden har givit expor-
ten en stark marknadstillväxt. Denna har kunnat utnyttjas genom den konkur-
renskraftsförbättring som deprecieringen medförde. Ibland framförs i debat-
ten påståenden vars reella innebörd är att eftersom den svenska industrin
sedan 1992 haft en snabbare produktivitetsuppgång än flertalet jämförbara
länders industrisektorer behövs inga förändringar i t.ex. de svenska
offentliga utgifterna. Man glömmer då bort att det är få länder som i samma
utsträck-ning som Sverige deprecierat sin valuta och därigenom stärkt sin
konkur-renskraft. Detsamma gäller jämförelser över en längre period. Tre
stora de-valveringar har ägt rum sedan 1980. Det är visserligen sant att
det också skett betydande omstruktureringar och rationaliseringar i
industrin sedan början på 90-talet men valutakursförsämringen är ändå en av
de viktigaste förklaring-arna till uppgången. Eftersom det under alla
omständigheter är svårt att tänka sig att en sådan kontinuerlig försvagning
av valutakursen skulle kunna fort-sätta är detta ingen lösning för
framtiden. Det är i varje fall inte förenligt med flertalet politiska
partiers ambitioner att Sverige ska kunna vara ett land som kan betala höga
löner. Detta är inte förenligt med en mjukvalutapolitik.
Flertalet prognoser för svensk ekonomi, inklusive regeringens, räknar med
att hemmamarknaden skall ta över mera av tillväxten, vilket framgår av
efterföl-jande diagram.
Diagram. Bidrag till BNP-tillväxten 1992-2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Detta bygger på att hushållen ska uppvisa en stigande vilja att konsumera
en allt större andel av sina inkomster. Att hushållens inkomster kommer att
stiga som en följd av konjunkturuppgången är rimligt att räkna med.
Benägenhe-ten att spara eller konsumera är mera svårbedömd. Det kan väl
tänkas att hushållen efter ett antal år med besparingar nu är mera beredda
att konsume-ra. Sannolikt har dock sparbenägenheten ökat permanent.
De mera optimistiska prognoser som publicerats under senare tid bygger på
att skatterna skall sänkas och hushållens köpkraft därigenom förstärkas. Om
man inte räknar in eventuella skattesänkningar, det finns inga beslut om
dessa bara prognoser, kommer man till de knappt 2 % i tillväxt som t.ex.
Industriförbundet räknar med.
De senaste årens utveckling har troligen gjort hushållen mera uppmärk-samma
på den risk som är förknippad med de skattefinansierade socialför-
säkringssystemen. Detta ökar benägenheten att hålla en sparbuffert. Behovet
att reformera ATP-systemet har sannolikt också ökat medvetenheten om
behovet av sparande. Utsikterna på arbetsmarknaden kommer dock troligen att
vara den faktor som starkast påverkar sparandet kortsiktigt även om det
vore motiverat att hushållens sparkvot låg på åtminstone 5 % av inkomsten (
enligt nationalräkenskapernas tidigare definition). Regeringen utgår från
att hushållen skall vara mera utgiftsbenägna, den högsta sparkvot
regeringen räknar med är drygt 4 %.
Men en konjunkturuppgång, hur välkommen den än är, utgör inte lösning-en på
Sveriges långsiktiga problem. Om de politiska ambitionerna att för-vandla
Sverige till ett land som kan bära och betala höga löner skall kunna
realiseras måste Sveriges position förbättras. Från att i början av 70-
talet ha legat på tredje-fjärde plats bland industriländerna vad gäller
inkomstnivå (BNP per person köpkraftskorrigerad) ligger Sverige nu på delad
18:e plats. De korrigeringar av statistiken som SCB nyligen redovisat och
som sannolikt förbättrar Sveriges position något - tills andra länder gjort
liknande revide-ringar - förändrar inte vårt resonemang. Om dessa
ambitioner skall kunna bli verklighet krävs en tillväxt som i grunden
förändrar Sveriges relativa posi-tion.
En illustration till vad detta skulle innebära ges här, baserat på samma
slag av resonemang som fördes i en artikel av ekonomen Nils Lundgren (DN
Debatt i december 1996). Under förutsättning att övriga länder har en lång-
siktig tillväxt på drygt 2 % per år skulle det för Sveriges del från dagens
läge - och med hänsyn tagen till att SCB:s revidering beräknas höja
Sveriges nivå med knappt 4 % - krävas en tillväxt om 6 % per år för att
växa ifatt Danmark om detta skulle ske på 5 år och drygt 4 % per år om det
skulle tillåtas ta 10 år. Det skulle vara något enklare att växa ifatt
Nederländerna. Det skulle kräva drygt 3 % i årlig tillväxt om det skulle
ske på 5 år och 2,7-2,8 % om det skulle ske på 10 år.
Senast Sverige hade över 4 procents tillväxt var 1969. En femårsperiod med
i genomsnitt 3 % per år har inte inträffat sedan 60-talet.
Detta hindrar inte att enstaka år kan uppvisa hög tillväxt. Åren 1984, 1994
och 1995 var år med tillväxttal på över 3½ %. Enstaka tillväxtår förändrar
dock inte Sveriges långsiktiga situation.
Det räcker inte med att enstaka år uppvisa sådana tal, det krävs hög
tillväxt under flera år i rad. Finns förutsättningar för detta? Det är inte
möjligt att nå ett genomsnitt i BNP-ökning om 3-3½ % flera år i rad utan
åtgärder som innebär stöd för en sådan process.
Några sådana åtgärder finns inte i sikte hos den nuvarande regeringen. De
finns uppenbarligen inte på regeringens dagordning. Ett av de vanligaste
politiska orden i regeringens vårproposition är ordet "återkommer".
Utskottet konstaterar att det behövs en väsentligt annorlunda ekonomisk
politik än den som föreslås i vårpropositionen.
Misslyckandet med sysselsättningen
Regeringens största misslyckande är att den inte lyckats åstadkomma en
långsiktigt hållbar utveckling av sysselsättningen. Regeringen har
kontinuer-ligt överskattat sysselsättningsutvecklingen. Skulle regeringens
prognoser varit sanna skulle sysselsättningen nu varit minst 150 000
personer högre. Det skulle ha motsvarat en sysselsättningskvot på 74½ %,
sysselsatta i pro-cent av befolkningen i "arbetande ålder". I stället är
den knappt 72 %.
Även om man inte sätter målet så högt som att Sverige skulle klara en lika
snabb sysselsättningsökning som USA är det av intresse att jämföra med EU-
länderna. Det är bara tre EU-länder som haft en sämre
sysselsättningsutveckling än Sverige om vi ser till den socialdemokratiska
regeringsperioden, vilket efterföljande diagram visar.


Diagram. Sysselsättningsförändring 1994-98 inom EU
Källa: Eurostat
Det är mycket få, om ens någon, bedömare som tror att regeringen kommer att
lyckas sänka den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 som den lovat. Den
totala arbetslösheten var fortfarande 9,5 % i april trots konjunkturupp-
gången. Då har inte de personer som ingår i Kunskapslyftet som ett
alternativ till öppen arbetslöshet räknats in. Inte heller ingår i dessa 9,
5 % de latent arbetssökande, dvs. de som står utanför arbetskraften men som
vill och kan ta ett arbete. Det är anmärkningsvärt att regeringens
ekonomiska politik haft så svaga effekter på arbetslösheten trots att vi
befinner oss i en konjunktur-uppgång.
Det är inte troligt att regeringen skulle lyckas få upp sysselsättningsande
-len till de 80 % år 2004 som den satt som mål. Följande diagram från Kon-
junkturinstitutets senaste rapport visar vad som återstår för att nå detta
mål, även med en god sysselsättningstillväxt de närmaste åren. Institutet
har ändå räknat med större finanspolitiska stimulanser än regeringen. Ännu
2004 saknas över 100 000 jobb.

Diagram. Regeringens sysselsättningsmål
Källa: Konjunkturinstitutet
Under den senaste tiden har det också börjat visa sig tecken till att
lönebild-ningen kan bli en faktor som på nytt gör det svårt att nå en hög
sysselsätt-ning. Socialdemokratins knytning till LO gör det svårt för
regeringen att driva en politik som skulle ge några verkliga bidrag till
att skapa bättre förut-sättningar för lönebildningen. Regeringens tvehågsna
agerande i denna fråga talar sitt tydliga språk.
Det krävs en väsentligt annorlunda politik för att verkligen höja
sysselsätt-ningen i Sverige.
Starkt konjunkturberoende statsfinanser
Det finns en uppenbar risk att den förbättring i de offentliga finanserna
som konjunkturen ger kommer att tas till intäkt för att allt nu är bra i
den bästa av världar och att inget behöver förändras.
De offentliga finansernas starka beroende av konjunkturen har enligt
Konjunk-turinstitutet inte väsentligt förändrats sedan början av 1990-talet
.
Diagram. De offentliga finansernas konjunkturkänslighet
Årlig procentuell BNP-förändring i volym samt offentligt finansiellt
sparande i pro-cent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Statsfinansernas starka konjunkturberoende medför en tendens att under-
skatta förbättringarna i konjunkturuppgångar och underskatta försämringarna
i nedgångar vilket framgår av efterföljande diagram.
Som synes gäller detta även i dag. Skulle de mera positiva konjunkturpro-
gnoserna infrias kommer troligen även statsfinanserna att förbättras,
kanske mer än vad regeringen räknar med för närvarande. Att statsfinanserna
ut-vecklas bättre än väntat medför också att de troligen kommer att
försämras snabbare än väntat när konjunkturen vänder nedåt. Skillnader
mellan progno-ser och utfall visar att regeringen inte "har statsfinanserna
under kontroll".
Sverige befann sig i ett liknande läge under andra hälften av 1980-talet.
De offentliga finanserna förbättrades snabbare än väntat, överskotten blev
bety-dande. Det tycks som om regeringen nu beter sig på samma sätt som den
dåvarande socialdemokratiska regeringen gjorde under 1980-talet. Utrymmet
användes inte för att förändra utgiftssystemen och genomföra nödvändiga
strukturförändringar. Det kan här vara av intresse att ange vad Konjunktur-
institutet säger i sin senaste rapport om likheter mellan dagsläget och
andra delen av 1980-talet: "Det förbättrade sparandet som blev effekten av
sänkta utgifter och stigande inkomster, togs dock snart till intäkt för
såväl återstäl-lande av nivåer inom transfereringssystemen som utbyggnad av
andra. Där-med erhöll man en permanent utgiftsnivå, baserad på temporärt
höga in-komster. Mycket talar för att de offentliga finanserna på så vis
blev struktu-rellt underfinansierade." (Konjunkturläget, mars 1999, sid. 94
.) På samma sätt som då tolkar regeringen nu förbättringarna som permanenta
. Trycket på att snabbt förbruka överskotten som om de vore permanenta
kommer att bli starkt. Men efter de glada överskottsåren i slutet av 1980-
talet kom försäm-ringar under 1990-talet.

Diagram. Budgetprognoserna varierar med konjunkturen
Faktiskt utfall för det offentliga finansiella sparandet som procent av BNP
minus motsvarande enligt prognos vid årets början samt BNP-förändring
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Även om försämringar vid en kommande konjunkturnedgång troligen inte kommer
att bli lika stora som i början av 1990-talet kan de bli betydande.
Samtidigt är inte heller utrymmet för försämringar lika stort. Kraven på
budgetbalans i vår omvärld sätter gränser för vilka underskott Sverige kan
tillåta sig. Marginalerna är snävare.
Det är därför viktigt att använda en period när de offentliga finanserna
för-bättras till att genomföra förändringar som leder till långsiktigt
stabila of-fentliga finanser. Regeringens eget underlag visar att någon
stabil grund ännu inte lagts.
Enligt Ekonomistyrningsverket, ESV, har de underliggande underskotten, dvs.
med engångseffekter borträknade, under åren 1995-98 inte alls utveck-lats
så positivt som de redovisade talen över budgetsaldot antyder. Om man för
1999 korrigerar för förändringar som sammanhänger med pensionsrefor-men
finner man enligt ESV dessutom att det underliggande saldot försämras i år.
Även regeringens vårproposition visar att statsbudgeten ännu år 2002 kommer
att visa ett underliggande underskott, korrigerat för engångsföränd-ringar.

Diagram. Statsbudgetens redovisade och underliggande saldo
Källa: Finansdepartementet
För att minska statsfinansernas konjunkturberoende krävs enligt utskottets
mening att skatte- och utgiftstrycket sänks. Det som skulle behövas just nu
är strategiskt viktiga skattesänkningar finansierade med besparingar. I ett
läge där konjunkturen förbättras är utrymmet större och processen lättare
än om motsvarande åtgärder måste genomföras i en nedgång. I en
konjunkturupp-gång kan den privata efterfrågan lättare fylla ut det utrymme
som offentliga besparingar skapar.
Åtgärder som ger förutsättningar för långsiktigt robusta offentliga
finanser måste börja genomföras snabbt så att de positiva effekterna kan
börja visa sig före en nedgång. Denna beredskap finns inte hos regeringen.
Detta har bl.a. visat sig i de panikbromsningar som regeringen vidtagit för
att klara årets statliga utgiftstak. Regeringens politik innebär dels
åtgärder för att flytta utgifter över till budgetens inkomstsida för att
undgå utgiftstaket, dels att man skjuter problemen till nästa år. Eftersom
risken är stor att regeringens utgifter inte heller ryms under utgiftstaket
nästa år väntar då förmodligen nya panikåtgärder av det slag som genomförs
i år.
Det finns ingen politisk vilja att genomföra strategiska skattesänkningar
som ger förutsättningar för jobb och företagande. Regeringen har
visserligen börjat antyda en vilja till generella skattesänkningar men
underlättar samti-digt för skattehöjningar i kommuner och landsting. De
bestraffningar som regeringen vill genomdriva av kommuner som försöker
kombinera en lägre skattenivå med strukturella förändringar i verksamheten
talar sitt tydliga språk.
Det reella innehållet i detta dubbla budskap kan visa sig vara att
regeringen visserligen genomför vissa generella skattesänkningar - dock
eventuellt så att marginaleffekterna skärps - men att dessa
skattesänkningar till stor del äts upp av kommunala skattehöjningar. Av en
statlig skattesänkning på 10 mil-jarder kronor försvinner direkt hälften
vid en kommunalskattehöjning på 50 öre.
För dåligt företagsklimat
Utan en tillväxt i antalet företag och inte minst i antalet företagare kan
inte en tillräcklig sysselsättningsökning komma till stånd. Det finns
alltfler tecken på att dessa förutsättningar inte är tillräckligt bra i
Sverige för att ge den sysselsättningsökning som krävs. Det är i och för
sig en naturlig process att företag när de växer breddar sig och förlägger
en del av tillväxten i andra länder. Detta motsvaras inte av en uppvägande
ström in i Sverige. Visserli-gen ökar direktinvesteringarna i Sverige, men
detta sker främst genom att utländska ägare köper upp svenska företag. Det
sker i mindre utsträckning genom expansion i Sverige av utländska ägare.
Denna utveckling är i sig ett tecken på att företagsklimatet inte är
tillräck-ligt gynnsamt. En bekräftelse ges genom de mätningar som
institutet IMD (International Institute for Management Development)
genomför. Enligt dessa skulle Sverige placera sig på fjortonde plats i år.
Analysen visar att det främst är de faktorer som politikerna kan påverka
som bidrar till ett dåligt  företagsklimat i Sverige.
Tabell. Sveriges placering efter olika konkurrensfaktorer 1999
Siffrorna avser Sveriges placering (t.ex. 27:e plats vad gäller den
inhemska ekono-min)
Sveriges placering 1999
Inhemsk ekonomi  27
Internationalisering     15
Regering         39
Finanssektor     13
Infrastruktur      5
Företagsledning    6
Vetenskap och teknik       5
Människorna/arbetskraften        17
Källa: IMD
För att i grunden få en tillväxt i företagssektorn måste de små och
medelstora företagen växa. Detta kräver att fler personer vill bli
företagare. Efterföljande diagram visar en alldeles för svag, och tidvis
negativ utveckling, under den socialdemokratiska regeringen. Antalet
företagare har ännu inte nått den nivå som rådde under fyrpartiregeringens
tid.
Diagram. Antalet företagare 1994-99
Löpande 12-månaderstal
Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna
Så länge Sverige befinner sig utanför eurosamarbetet måste vi ha ett så
mycket bättre företagsklimat att detta kan utgöra en kompensation. Så är
för närvarande inte fallet.
Den svarta ekonomin
Ett allvarligt problem är den svarta ekonomins utbredning och omfattning.
Enligt färska siffror från SCB uppgick de svarta inkomsterna till 69
miljarder kronor 1996, vilket motsvarar 4 % av BNP. Effekterna av den
svarta ekono-min innebär ett årligt skattebortfall på mellan 20 och 40
miljarder kronor. En undersökning utförd av Riksskatteverket visar att
uppemot 800 000 personer någon gång under år 1997 jobbade svart.
Det finns enligt utskottets uppfattning två huvudförklaringar: För det
första har det moraliska medvetandet och viljan att handla rätt urholkats.
För det andra medför dagens skatteuttag och skattestruktur starka
incitament till att inte följa de regler som finns. Dels därför att
skatteuttaget upplevs som orimligt högt, dels därför att reglerna är
orimligt krångliga.
En ytterligare grogrund för svartjobb kan vara den misslyckade sysselsätt-
ningspolitiken. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för de
seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Vart
femte företag drabbas av konkurrens från den svarta sektorn, i en del bran-
scher betydligt fler. Det leder till att seriösa företagare inte har en
chans att konkurrera om de inte också fuskar med vissa regler. I några
branscher har detta blivit en ond cirkel, där företag upplever att de
"tvingas" fuska för att överleva på marknaden.
"Vårt företag är i stor utsträckning utsatt för konkurrens från företag
inom branschen som skattefuskar"
Instämmer helt
Frisör  70%
Städning        57%
Taxi    54%
Åkeri   46%
Restaurang      46%
Bygg    39%
Alla    18%
Källa: RSV
Dagens skatte- och regeltryck riskerar att leda till en än mer urholkad
skattemoral. Detta är ett mycket allvarligt problem. Ett fungerande
rättssam-hälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors
rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
Det är därför en viktig politisk uppgift att snabbt minska skadliga skatte-
kilar och allmänt förbättra incitamenten till att köpa och sälja varor och
tjänster vitt och lagligt. Det är också av största vikt att företrädare för
såväl näringsliv som offentlig sektor deltar i opinionsbildningen och i
praktisk handling visar vikten av att de regler som beslutas verkligen
efterföljs.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
Långsiktig tillväxt kräver en ny politik
Genomgången ovan visar att den svenska ekonomin lider av allvarliga
strukturproblem. Det är tydligt att den närmaste tidens konjunktur inte
leder till den kraftiga sysselsättningsökning och lägre arbetslöshet som
Sverige behöver och regeringen hoppas på. Tillväxt- och jobbpolitiken måste
läggas om. Den svenska ekonomin måste göras mer dynamisk och mer flexibel
så att tillväxten blir större och betydligt mer uthållig än den varit under
de se-naste 30 åren. Sedan 1970 har vi i Sverige i genomsnitt bara haft ca
1,5 pro-cents årlig BNP-tillväxt. Enligt Världsbanken har inte mindre än
120 länder under 1990-talet haft snabbare tillväxt än Sverige, räknat per
person och med hänsyn tagen till skillnader i köpkraft. Det visar bl.a. att
det inte räcker att, som socialdemokratiska regeringar, sätta hoppet till
att förbättringar i om-världskonjunkturen skall lösa problemen. Sveriges
tillväxtproblem är lång-siktigt och strukturellt. Därför krävs det reformer
för att öka dynamiken i samhällsekonomin och därmed de långsiktiga
företagar-, jobb och tillväxt-förutsättningarna.
Sverige lider av ett för dåligt företagarklimat, en för hårt reglerad och
rigid arbetsmarknad, en illa fungerande lönebildning och ett för högt
skattetryck. En ny ekonomisk politik måste inriktas på att skapa
förutsättningar för fler riktiga jobb och växande företag och på att sänka
skadliga skatter. Sverige måste bli företagsammare och den privata sektorn
måste bli större och mer livskraftig. Det är genom arbete, företagande,
tillväxt och fler skattebetalare som välstånd skapas, inte genom högre
skatter och högre offentliga utgifter. De senaste årens "fram och tillbaka-
politik" måste brytas till förmån för goda, stabila och långsiktigt
verkande regler och åtgärder som gynnar inte minst de mindre företagen.
Forskningsresultat av bland andra 1993 års nobelpristagare i ekonomi,
Douglass C. North, tyder på att utformningen av juridiska ramvillkor och
normer är ytterst viktiga för ett lands ekonomiska utveckling. Utvecklingen
sedan 1980-talet inom delar av affärsvärlden men också inom den politiska
världen visar vikten av moral och hög etik. Att upprätthålla allmänt
accepte-rade sociala normer och spelregler är en billig metod för
samhällsekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av
det ekonomiska livet. Därför är samhällets förankring i en god etik mycket
viktig också för en väl fungerande ekonomi.
Långsiktigt hållbar balans i de offentliga finanserna
Grundläggande förutsättningar för tillväxt är låg inflation och stabila
offent-liga finanser. Det möjliggör bl.a. låga räntor och förutsebara
ekonomiska villkor för hushåll, företag, investerare och arbetsmarknadens
parter. Förut-sägbarhet är av central betydelse för att parterna skall
kunna medverka till en lönebildning som främjar fler riktiga jobb, både i
privat och offentlig sektor.
Insikten om de svenska offentliga finansernas sårbarhet för konjunktur-
svängningar ställer krav på stor vaksamhet och försiktighet i finans- och
budgetpolitiken inför en kommande lågkonjunktur. I detta avseende är det
framför allt statsbudgetens underliggande saldo som bör ägnas uppmärksam-
het. EU:s stabilitetspakt, med sina regler för budgetpolitiken, och EU:s na
-tionella sysselsättningsplan bör vara centrala måldokument för regeringen
och ange en lägsta ambitionsnivå. De offentliga finanserna skall inte
uppvisa underskott över en konjunkturcykel. Först när nästa lågkonjunktur
passerats vet vi med empirisk visshet hur känsliga för konjunkturändringar
Sveriges offentliga finanser är.
Sårbarheten i de offentliga finanserna bör dock minskas omgående genom att
riksdagen beslutar om ett batteri av åtgärder för fler riktiga jobb, bättre
villkor för företagande och därmed stimulans till en stabil tillväxt. Bespa
-ringar och försäljning av statliga företag ökar också stabiliteten genom
att minska den offentliga skuldens storlek och räntekänslighet. Enligt
regering-ens prognos kommer den offentliga sektorns konsoliderade
bruttoskuld att uppgå till 1 250 miljarder kronor vid utgången av 1999,
vilket motsvarar 67,6 % av BNP. Med regeringens tillväxtantaganden och
budgetalternativ, som inkluderar betydande överföringar från AP-fonden och
intäkter från företagsförsäljningar, kommer skuldkvoten att minska till 51
% av BNP år 2002. Enligt utskottets mening bör - med samma antaganden som
regeringen gör - statsskulden amorteras så att den år 2002 understiger 50 %
av BNP.
För stabiliteten i svensk ekonomi - särskilt på ränte- och valutamarknader-
na - innebär införandet av euron i elva angränsande EU-länder en delvis ny
miljö för politiken. Det medför krav på att Sverige driver en minst lika
för-troendeskapande ekonomisk politik som den inom det nya euroområdet. Det
gäller särskilt om den nya centralbanken, ECB, väljer att styra sin politik
efter ett inflationsmål som ligger under Sveriges riksbanks inflationsmål
och om valutamarknaderna i eurons periferi skulle komma att karaktäriseras
av återkommande svängningar och oro. Den nya lagstiftningen om Riksbankens
oberoende stärker trovärdigheten för penningpolitiken i den nya situationen
. Det är därför oroande när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöparti-et förefaller intresserade av att ge pekpinnar till Riksbanken
som nyligen i finansutskottet.
Arbete ger välstånd och trygghet
Välstånd och välfärd skapas genom arbete. I en situation med ca 10 procents
total arbetslöshet är därför den viktigaste uppgiften för den ekonomiska
politiken att snabbt skapa förutsättningar för fler riktiga jobb:
· Ett jobb ger ökad självkänsla och ett meningsfullt innehåll i livet.
·
· Ett jobb innebär en högre och mer stadigvarande inkomst än exempelvis a-
kasseersättning, arbetsmarknadsmedel eller socialbidrag.
·
· Fler jobb minskar olika typer av sociala problem och påfrestningar på
familjelivet.
·
· Fler jobb är en förutsättning för stabila offentliga finanser i Sverige.
·
· Fler jobb ökar Sveriges produktion, minskar behovet av bidrag och ökar
resurserna för t.ex. vård och skola.
·
Utgångspunkten för en politik som syftar till att eliminera massarbetslöshe
-ten måste vara att det är i företagen som de nya arbetstillfällena kan
växa fram. De som avgör om en sådan utveckling kan realiseras är de
människor som driver dagens företag och överväger att starta morgondagens.
Den poli-tiska uppgiften är därför att skapa ett så gott närings- och
företagarklimat att beslut fattas om att expandera, starta nya företag och
att anställa. Då får vi en dynamisk arbetsmarknad där den arbetssökande har
marknadsmakt och där ständig efterfrågan på nya anställda utgör den
avgörande tryggheten för människor i arbetsför ålder.
De nya jobben måste främst komma i den privata sektorn, i små företag som
växer och nya företag som startar. Det är genom företagande och arbete som
välstånd skapas, inte genom färre företagare, fler bidragstagare och
magrare skattebaser.
Reformera arbetsmarknaden
Enligt utskottets mening måste kraftfulla åtgärder till för att förhindra
att massarbetslösheten permanentas. Politiken måste inriktas på att skapa
förut-sättningar för fler riktiga arbeten och växande företag. Sverige
behöver en offensiv tillväxtpolitik för nya arbetstillfällen. Skatterna på
företagande och arbete måste sänkas. Den privata sektorn och inte minst
tjänstesektorn måste få bättre möjligheter att växa.
Utskottet vill understryka vikten av att nödvändiga reformer av lönebild-
ningen nu kommer till stånd. Löneutvecklingen måste vara förenlig med en
god samhällsekonomisk utveckling.
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som förbättrar möjlig-
heten att få och ta jobb och ökar rörligheten på arbetsmarknaden bör genom-
föras utan dröjsmål. Det är särskilt viktigt för de mindre företagens
utveck-ling, men framför allt för att fler arbetslösa ska få möjlighet att
komma in på arbetsmarknaden.
Ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för fler jobb är att
modernise-ra arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan ska vara en allmän och
obligatorisk omställningsförsäkring. Parterna på arbetsmarknaden bör i
större utsträck-ning ha ansvaret för lönebildningen och dess konsekvenser.
Det är rimligt att de som har jobb bär en större del av ansvaret för
resultatet av sina handling-ar. Fackets makt över lönebildningen bör
motsvaras av ett ökat ansvar för arbetslöshetsförsäkringens finansiering.
För att lönebildningen ska kunna fungera så att den både ger skälig ersätt-
ning för arbete och flera jobb måste det råda balans mellan
arbetsmarknadens parter. Staten skall stå neutral mellan parterna, men
genom sänkta inkomst-skatter underlättas en sysselsättningsfrämjande
lönebildning.
Skatter
Skattepolitiken måste inriktas på att sänka det totala skattetrycket. De
skatte-belastningar på arbete, sparande och kapitalbildning som försämrar
förutsätt-ningarna för jobb, företagande och investeringar måste avskaffas.
Enligt utskottets mening är det synnerligen riskabelt för ett lands
långsiktiga till-växtförutsättningar med ett skattetryck som överstiger 50
% av BNP, vilket emellertid är vad som skett sedan regimskiftet hösten 1994
.
Utskottet återkommer nedan till specifika skattesänkningar för att
förbättra företagsklimatet, särskilt inom tjänstesektorn, men vill också
betona det önskvärda i sänkt skatt på arbete med inriktning på låg- och
medelinkomstta-gare. Den exakta tidpunkten och omfattningen får bl.a.
bestämmas av den ekonomiska tillväxten och stabiliteten i de offentliga
finanserna. Det är vik-tigt att de skattelättnader som genomförs har en
klar inriktning mot att skapa förutsättningar för nya jobb. Enligt
utskottets mening bör därför skattesänk-ningar på arbete prioriteras.
Utskottet anser, till skillnad från vad regeringen under lång tid gett
uttryck för, att hög skatt på arbete leder till mindre arbete precis som
hög skatt på alkohol anses leda till lägre konsumtion.
Välfärdspolitiken
Den svenska välfärdspolitiken förutsätter en hög tillväxt och hög
sysselsätt-ning. Den nuvarande utvecklingen är därmed inte tillräcklig för
att trygga basen för den offentliga välfärdspolitiken. Viktiga kärnområden
inom vård och utbildning måste ges goda utvecklingsförutsättningar. Det
sker bl.a. vid en god tillväxt som ökar kommuners och landstings skattebas.
Det är av största vikt att man i kommuner och landsting prioriterar
kärnområdena vård, skola och omsorg. Detta innebär att verksamhet som inte
behöver ske i kommunal eller landstingskommunal regi prioriteras ned.
Utskottet vill dess-utom betona vikten av att stat, kommun och landsting i
högre grad än för närvarande använder sig av enskilda entreprenörer för att
skapa en effektivi-tetsfrämjande konkurrens och för att ge medborgare
valfrihet. Den valfrihets-revolution som inleddes under den borgerliga
regeringsperioden, men som därefter förbytts i sin motsats, måste
fullföljas. Utskottet vill också betona behovet av allmän avreglering,
slopande av offentliga monopol samt färre kommunala bolag. De
inskränkningar i handikappreformen som Socialde-mokraterna genomfört bör,
liksom försämringarna av änkepensionerna, rivas upp.
En socialförsäkringsreform
Dagens socialförsäkringssystem har brister i flera avseenden. Behovet av
att bl.a. reformera pensionssystemet har, liksom andra också i sig
nödvändiga förändringar, skapat en osäkerhet om vilka offentliga åtaganden
som kom-mer att gälla i framtiden. Det medför en allmän misstro mot
systemens lång-siktiga hållfasthet.
De avgifter som tas ut saknar i stor utsträckning direkt koppling till de
förmåner som utgår, vilket gör att de i realiteten får samma verkan som en
skatt. Därmed blir såväl genomsnitts- som marginalskatten på arbete högre.
En bättre anknytning mellan avgift och förmån leder till att denna effekt
minskar betydligt.
Mot denna bakgrund bör en socialförsäkringsreform genomföras. Dess syfte
bör dels vara att åstadkomma en starkare koppling mellan avgifter och
förmåner och därmed minska skattekilarna, dels göra systemen stabila. Det
kan övervägas att frigöra systemen från dagens beroende av statsbudgeten.
Privat äganderätt och ökat hushållssparande
En viktig princip i en tillväxtfrämjande politik är att värna privat ägande
och privat sparande. Pensionsreformen, som beslutats med bred
parlamentarisk majoritet, är i detta avseende ett viktigt steg i rätt
riktning när det gäller utökningen av den privata premiereserven. Det är en
viktig strukturell för-bättring av den svenska ekonomin. Utskottet vill
betona att premiereserven är de blivande pensionärernas tillgångar.
Möjligheten att i nationalräkenskaper-na bokföra premiereserven som
offentligt sparande, som Eurostat medgivit, ger varken större eller mindre
utrymme för lägre skatter eller ökade offentli-ga utgifter.
Utskottets förslag
Lägre skatter
Lägre skatt på arbete och företagande
Enligt utskottets mening måste skatterna sänkas. Därigenom stärks tillväxt-
kraften i ekonomin så att den höga arbetslösheten kan pressas tillbaka.
Sedan flera år har bl.a. OECD och Internationella valutafonden förordat att
skatten på arbete måste lindras. Även EU har rekommenderat skattesänkningar
på arbete. Ett viktigt motiv är att hög skatt på arbete leder till mindre
arbete och färre arbetstillfällen. Ytterligare ett skäl för sänkt skatt på
arbete är att göra det möjligt för fler att leva på sin lön så att behovet
av bidrag och offentliga subventioner minskar.
Lägre marginalskatter
Att höga marginaleffekter har negativa effekter på arbetsmarknadens funk-
tionssätt var en viktig utgångspunkt för skattereformen. Det är viktigt att
gå tillbaka till de slutsatser som då drogs. Det måste vara en strävan att
återvän-da till skattereformens inriktning: 30, respektive 50 % i
marginalskatt. Det förutsätter att inkomstskatten sänks för alla
inkomsttagare och att värnskatten avskaffas. Värnskatten var ett brott mot
skattereformen när den infördes, och dess nya permanenta version är ett
fortsatt brott mot skattereformens inten-tioner.
Sänkt skatt på hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de verksamheter där det
finns "gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster riktade mot hushållen
utgör ett så-dant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs i dag i form
av "gör-det-själv" eller svart. Att köpa sådana tjänster med full
skattebörda är förbehållet de rika, eller de som kan få någon annan att
betala. Den tredje utvägen är att köpa dessa tjänster svart.
En aktuell undersökning från Arbetarskyddsstyrelsen visar att många är
stressade i dagens arbetsliv. Ändå har svensken en av industrivärldens kor-
taste årsarbetstider. En del av förklaringen är att skattetrycket gör det
omöj-ligt att köpa tjänster som skulle kunna lätta bördan, t.ex. för
småbarnsföräld-rar.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna har
i annat sammanhang presenterat förslag som ändrar på detta. För tjänster
utförda i hemmet skall en skattelättnad utgå som halverar det vita priset
direkt vid betalningen. Skattereduktionen på 50 % för hushållstjänster
utför-da i det egna hemmet utgår ända upp till 25 000 kr per år och hushåll
. Det är ett väsentligt utvidgat s.k. ROT-avdrag. Förslaget leder till att
svarta jobb blir vita, till att valfriheten för hushållen ökar,
jämställdheten ökar: det är inte som hittills bara "manliga" ROT-jobb som
får en skattelättnad utan även traditionellt "kvinnliga". Effektiviteten
ökar genom att valet mellan arbete och fritid inte på samma sätt som nu
snedvrids av skattekilar. Olika under-sökningar visar att en sådan åtgärd
har en stor jobbpotential. 50 000-100 000 nya arbetstillfällen borde kunna
tillkomma på sikt.
Sänkt skatt på privat pensionssparande
Nedgången under 1990-talet berodde till en del på att hushållen hade ett
alltför litet eget sparande att falla tillbaka på när det blev nödvändigt
att minska de offentliga utgifterna. Det egna privata sparandet är en
viktig trygghetsskapande faktor för hushållen. Därför bör det privata
hushållsspa-randet uppmuntras. Utskottets förslag till lägre
skattebelastning innebär i sig att eget sparande gynnas jämfört med i dag.
Utskottet föreslår därutöver att avdragsrätten för pensionssparande höjs
till minst ett basbelopp.
Sänkt skatt på riskkapital
Dubbelbeskattningen av utdelning på aktier har två nackdelar. Dels hindrar
den anskaffande av riskkapital, dels hindrar den expansion av de mindre
företagen. Utan dubbelbeskattningen skulle utbudet av riskvilligt kapital
vara större, till glädje inte minst för småföretagen. Dubbelbeskattningen
gynnar utländskt ägande på bekostnad av svenskt.
Skattebelastningen på att växa med eget kapital är högre än att växa med
lånat kapital. Det naturliga för en företagare är att i första hand
expandera med eget kapital. Detta motverkas nu av dubbelbeskattningen.
Dubbelbe-skattningen är inget som bara drabbar en handfull rika personer.
Närmare 5 miljoner svenskar sparar i dag i aktier, direkt eller via fonder.
Enligt utskot-tets mening bör bl.a. skatten på aktieutdelning avskaffas.
Successivt avskaffad förmögenhetsskatt
Sveriges välstånd är byggt på att Sverige tidigt accepterade och utnyttjade
internationaliseringens fördelar. Sveriges stora svenska multinationella
före-tag var en viktig byggsten när ett välfärdssamhälle tog form. Detta
hade inte varit möjligt utan att acceptera och delta i
internationaliseringsprocessen.
I dag gör internationaliseringen det svårt för ett enskilt land att driva
skat-tepolitik utan hänsyn till utvecklingen i omvärlden. Eftersom kapital
rör sig obehindrat över gränserna gäller det i synnerhet kapitalskatterna,
t.ex. för-mögenhetsskatten.
Förmögenhetsskatten bör stegvis avskaffas under den innevarande man-
datperioden. Med dagens låga räntor är den för många människor konfiskato-
risk, d.v.s. skatterna på avkastning och förmögenhet är större än
avkastning-en. Man måste i dessa fall förbruka sitt kapital för att få råd
att betala skatt. Att förmögenhetsskatten inte heller är rättvis är
uppenbart när vissa miljar-därer får kraftiga skattesänkningar medan
vanliga familjer som kanske bott länge i och amorterat ner lånen på sina
hus kan drabbas av förmögenhetsskatt fullt ut. Enligt utskottets mening bör
förmögenhetsskatten successivt avskaf-fas.
Enklare och mildare beskattning av fåmansbolag
De små fåmansbolagens situation måste underlättas genom en bättre skatte-
situation. Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma för växande mindre
företag. Enligt utskottets uppfattning bör nuvarande diskriminerande regler
ändras så att avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas som kapi-
talinkomst.
Lägre skatt på inkomst av patent
Enligt utskottets mening bör också royaltyinkomster från patent beskattas
som kapitalinkomst. En tidsbegränsad skattebefrielse för royaltyinkomster
från nya patent bör övervägas.
Arbetsmarknaden
Moderna regler
Den rättsliga regleringen av arbetsmarknaden har en stor betydelse för före
-tagens möjligheter till smidig anpassning till ändrade förutsättningar vad
gäller t.ex. teknologi, utländsk konkurrens och skiftande efterfrågan. Det
påverkar i sin tur förutsättningarna för företagen att behålla och skapa ar
-betstillfällen. Detta förhållande förstärks i takt med att arbetets
organisation blir mera varierad och individanpassad på arbetsmarknaden. Den
lagstiftning som i dag reglerar villkoren på arbetsmarknaden är i stora
delar skapad för förhållanden och synsätt som inte längre är för handen:
stora företag med en schabloniserad bild av medarbetarna i företaget.
Lagstiftningen måste enligt utskottets mening följaktligen moderniseras.
Arbetsmarknaden måste bli mer dynamisk och flexibel. Arbetsrätten måste ge
utrymme för lokala överenskommelser som är anpassade till företagens
individuella förutsättningar. Möjligheten att göra undantag från centrala
överenskommelser måste öka.
En reform av lagar och regler på arbetsmarknaden som tar sikte på att öka
möjligheterna att få och ta nya jobb, och att öka rörligheten på arbetsmark
-naden, måste genomföras så snabbt som möjligt. Det är av avgörande bety-
delse för främst de små och medelstora företagens vilja och möjlighet att
ge nya jobb. Om inte sådana förändringar genomförs kommer antalet nya jobb
att bli färre och en stor del av dem bli tillfälliga.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
En andra åtgärd i arbetet med att skapa förutsättningar för flera jobb är
att modernisera arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening bör en
all-män obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag
finansie-ras med egenavgifter införas. Därigenom får den enskilde ett
verkligt val när det gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga
tillhörighet och arbetslös-hetsförsäkring. Försäkringen skall också
motverka att löneavtal som leder till ökad arbetslöshet träffas. Karaktären
av omställningsförsäkring måste under-strykas.
Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen är inte enbart en fråga för arbetsmarkna-
dens parter. De institutionella ramar som satts genom lagstiftning måste
ses över så att balans vad gäller bl.a. annat konfliktregler uppnås.
Förutsättning-arna för en väl fungerande lönebildning kan också stärkas
genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Kunskap, kompetens och högre tillväxt
Utbildning med högre kvalitet
Det är av avgörande betydelse att utbildning på alla nivåer från grundskola
till högskola präglas av hög kvalitet för att vidmakthålla och utveckla den
kompetens som är ett viktigt fundament för hög framtida tillväxt.
Utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen och
fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara utbildningens kvalitet.
Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva takten i utbyggnaden
aldrig får bli det viktigaste. Det bör mot denna bakgrund övervägas
särskilda insat-ser för att ge företräde åt kvalitetsinvesteringar i form
av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
Personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och
vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges skatteavdrag
för de medel som avsätts på samma sätt som nu sker för avsättning till
pensionsförsäkringar. Beskattningen sker i stället när den enskilde
använder pengarna för utbild-ningen. Även arbetsgivaren kan ges rätt att
avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot kan
övervägas för låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör enligt utskottets uppfattning ingå som en naturlig del i
såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Genom att yrkesinriktad utbildning
integreras mer målmedvetet i företagen förbättras effektiviteten.
Lärlingsut-bildningen bör expandera och ersättningarna fastställas till en
nivå som gör lärlingsprogrammen attraktiva också för företagen.
Tryggad energiförsörjning
Utskottet avvisar den kapitalförstöring som följer av en snabbavveckling av
Barsebäck. Den globala miljön värnas och nya miljöförstörande utsläpp över
Sydsverige motverkas. Utskottet värnar om äganderätten och rättsstatens
principer. Alltså motsätter sig utskottet en politisk snabbavveckling av
Bar-sebäcksverket.
En stor underbudgetering i budgetpropositionen gäller nedläggningen av
Barsebäcksverket. Hur än regeringen har tänkt att notan skall betalas -
direkt ur statskassan, via lägre vinster och inleveranser från Vattenfall,
eller på annat sätt - blir följden att medborgarna får bära bördan i form
av högre skatt, högre elpriser, ökad miljöförstöring och färre jobb.
Minskat krångel
Ett långsiktigt avregleringsprogram
Ett tydligt tecken på att regeringen inte förstår företagens villkor är att
antalet regler vuxit under de senaste åren. Trots allt tal om att det är i
näringslivet som sysselsättningsökningen skall komma talar de faktiska
handlingarna ett helt annat språk.
Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya jobb bör tas bort. Fö-
retagen kan inte fungera bra om onödiga regler hindrar deras expansion. Det
gäller särskilt de mindre företagen. Utskottet instämmer i det långsiktiga
program för avreglering som Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och
Folkpartiet liberalerna angivit i en gemensam reservation till näringsut-
skottet. Ett program för avreglering bör innehålla följande punkter:
· Mål för avregleringen. Målet är att alla regler som berör företagare
skall ha granskats i syfte att förenkla och minska regelmassan under mandat
-perioden.
·
· Genomför Småföretagsdelegationens förslag. Allt i Småföretagsdelega-
tionens förslag i betänkandet Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) bör
övervägas och i allt väsentligt genomföras.
·
· Hög politisk prioritet. Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög
politisk prioritet. Arbetet skall ledas av statsministern och finansminis-
tern. Företagare och forskare skall ingå i en referensgrupp.
·
· Obligatorisk konsekvensanalys. Alla förslag från regeringen som kan anses
påverka företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av
verkningarna. Även myndigheter och föreskrifter skall omfattas av kra-vet
att göra konsekvensanalyser.
·
· Solnedgångsparagraf. En s.k. solnedgångsparagraf bör införas, dvs. regler
skall automatiskt omprövas efter fem år. Om de skall bestå be-hövs ett
aktivt beslut.
·
Lättare att starta och driva företag
Utskottet presenterar nedan ett antal konkreta förslag för att göra det
lättare att starta och driva företag som bygger på Småföretagsdelegationens
betän-kande.
Ett första hinder för en blivande företagare är att det är svårt att starta
fö-retag. Småföretagsdelegationens enklare modell för registrering av
företag, där bara en myndighet behöver kontaktas, bör genomföras. Det är i
dag för svårt att få F-skattsedel. För att få F-skattsedel krävs att man
har ett visst antal kunder, och för att få kunder krävs att man har F-
skattsedel. Alla som vill starta företag och inte är belagda med
näringsförbud skall ha rätt att få F-skattsedel.
Det måste bli enklare även att driva befintliga företag. Nästan ingen av
landets cirka halva miljon egenföretagare klarar av att deklarera på egen
hand, reglerna är för komplicerade. Målet bör vara att en egenföretagare
skall kunna ha en förenklad självdeklaration precis som löntagaren.
Uppgiftslämnandet måste också bli enklare. En del av uppgiftslämnandet till
försäkringskassan kan exempelvis slopas, och SCB bör bli noggrannare i
urvalet av företag i sina undersökningar så att företagen inte störs
onödigt mycket. Den obligatoriska platsanmälan till arbetsförmedlingen bör
också slopas. Tullprocedurerna bör vidare göras så enkla att företagen
klarar dem utan konsulthjälp. Ett enklare patent för uppfinningar bör även
införas så att företagen lättare kan skydda de nya produkter de utvecklar.
Bättre hushållning och större konkurrens
Förutsättningarna för konkurrens måste stärkas ytterligare. De marknader
som ännu präglas av nationella och internationella regleringar måste så
snart som möjligt avregleras.
Åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för konkurrens måste inriktas
på att införa neutralitet mellan privata och offentliga producenter på
områden som domineras av offentlig verksamhet.
Valuta för skattepengarna
Enligt utskottets mening bör en kommission snarast tillsättas med uppgift
att förbättra hushållningen i den offentliga sektorn. Kommissionen skall bl
.a. studera effektiviteten i de offentliga verksamheterna och systemen för
of-fentliga transfereringar och föreslå förändringar som innebär att
hushållen får bättre valuta för skatterna.
Neutralitet mellan privata och offentliga producenter
Trots åtgärder för att åstadkomma neutralitet mellan offentliga och privata
producenter inom vård, utbildning och omsorg - inte minst under den bor-
gerliga regeringsperioden - kvarstår flera problem. Arbetet med att åstad-
komma lika förutsättningar måste få hög prioritet särskilt på skatteområdet
.
Avveckla kommunal affärsverksamhet
Kommunerna bör inte bedriva affärsverksamhet. Det snedvrider konkurren-sen
och försvagar förmågan att utföra kärnuppgifterna inom vård och utbild-ning
väl. Staten bör därför vidta åtgärder som definierar den kommunala
kompetensen klarare och leder till att konkurrensutsatt verksamhet på olika
områden - inte minst på bostadsmarknaden - avvecklas.
Privatisera statens företag
Erfarenheterna av staten som ägare av företag är negativa - inte bara inom
banksektorn. De statliga företagen bör därför privatiseras så snabbt mark-
nadsförhållandena medger det. För vissa företag som exempelvis Telia och
Vattenfall är det dessutom en förutsättning för att deras utvecklingsmöjlig
-heter skall tas till vara.
Under återstoden av mandatperioden bör privatiseringar om drygt 100
miljarder kronor genomföras. Den politik utskottet förordar underlättar en
privatisering av den storleksordning som anges i vårpropositionen. Det är
viktigt att möjliggöra ett spritt svenskt ägande av företagen. De företag
som bör privatiseras de kommande åren är bl.a.
· Telia
·
· Merita Nordbanken AB
·
· Vasakronan
·
· Assi Domän
·
· SBAB
·
· SAS Sverige AB
·
· Celsius
·
· Vattenfall
·
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi14 (m) yrkande 1, Fi15 (kd) yrkande 1, Fi17 (fp)
yrkande 1 och Fi18 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i pro-
positionens yrkande 1 och i motionerna Fi16 (c) yrkandena 1-4 och Fi36 (c)
avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 1, 1998/99:
Fi15 yrkande 1, 1998/99:Fi17 yrkande 1 samt 1998/99:Fi18 och med avslag på
proposition 1998/99:100 yrkande 1 och motionerna 1998/99:Fi16 yrkandena 1-4
samt 1998/99:Fi36 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger
regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnitt 1.3 Finansutskottets förslag
till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att den svenska ekonomin nu är stark, vilket är en ut
-veckling Centerpartiet medverkat till. Regeringen lyckas däremot inte att
nå sitt mål om en halvering av den öppna arbetslösheten. En förklaring är
att krisen i Asien och en svagare internationell konjunktur under det
senaste året har påverkat ekonomin och den svenska exporten negativt. En
annan är att regeringen inte förmår presentera några konkreta förslag för
att öka den svenska sysselsättningen.
Enligt utskottets mening är det nu hög tid att gå vidare med bl.a. skatte-
sänkningar och reformer av arbetsmarknaden för att öka sysselsättningen och
stärka den svenska välfärden. Företagande och kreativitet måste ges bättre
möjligheter att blomstra. Dagens hinder för ett ökat företagande måste
rivas genom enklare regler och större flexibilitet. Dessutom måste det
enligt ut-skottets mening skapas en bättre regional balans. För den svenska
tillväxten är det avgörande att företagande och sysselsättning frodas i
hela landet. Jäm-ställdheten och jämlikheten bör ökas inom alla områden i
samhället.
Det långsiktiga målet för den ekonomiska politiken bör enligt utskottets
mening vara en miljömässigt hållbar ekonomi. Statens finanser skall vara
stabila och ge ett överskott över en konjunkturcykel. Genom de senaste
årens sanering av statsfinanserna har Sverige nu också börjat amortera av
på statsskulden. Det ökar successivt Sveriges trovärdighet och bidrar till
att stabilisera kronan och hålla räntorna nere på dagens låga nivåer. Låg
ränta är en mycket viktig förutsättning för att enskilda och företag skall
våga satsa på framtiden.
Genom Centerpartiets medverkan beslöt riksdagen att Sverige skulle stå
utanför EMU när euron den 1 januari 1999 infördes i elva av EU:s med-
lemsländer. I anslutningen till detta konstaterar utskottet att farhågorna
om att Sveriges räntor skulle bli högre än i omvärlden när riksdagen
fattade beslut om att stå utanför EMU var felaktiga. Under våren har
Riksbankens styrränta tidvis varit lägre än Europeiska centralbankens (ECB:
s) motsvaran-de styrränta. Utvecklingen av valutaunionen måste noga följas
och analyse-ras. Enligt utskottets mening får Sveriges långsiktiga
relationer till EMU sedan värderas utifrån vunna erfarenheter.
Det är nu mycket viktigt att riksdagen kraftfullare än vad regeringen visat
i vårpropositionen tar tag i de strukturella problem som behöver lösas för
att sysselsättningen och tillväxten i den svenska ekonomin skall öka. Nedan
presenteras några av de viktigaste åtgärderna som enligt utskottets mening
bör vidtas.
Skattepolitik för rättvisa och tillväxt
Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att skattetrycket i den
svenska ekonomin successivt sänks under  innevarande mandatperiod. De
prioriterade områdena i skatteförändringsarbetet bör vara tillväxt, miljö
och socialt an-svar. Målet bör vara att nå en bred parlamentarisk
uppgörelse om en långsik-tigt hållbar skattereform. De pågående
skatteöverläggningar mellan partierna bör så snabbt som möjligt leda fram
till konkreta resultat och en tidsplan för reformens genomförande.
Allmänhet och beslutsfattare måste snabbt få besked. Dessvärre kan
utskottet konstatera att skatteöverläggningarna hittills varit långdragna.
Det verkar som om regeringen saknar viljan att vidta de viktiga
förändringar i skattesystemet som behövs för att få fart på tillväxten och
sysselsättningen.
De skatteförändringar som enligt utskottets mening bör genomföras redan år
2000 är:
· Inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare bör sänkas genom ett
höjt grundavdrag. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den
trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och
medelinkomsttagare omfattas av reformen. Utskottet ställer sig bak-om den
tillfälliga sänkning av inkomstskatterna för låg- och medelin-komsttagare
för 1999 och den förlängning till år 2000 som regeringen föreslår i
vårpropositionen. Utskottet avvisar dock regeringens förslag om att den s.k
. 200-kronan vid beskattning av förvärvsinkomster tillförs kommunerna.
Kommunerna bör i stället tillföras ytterligare medel ge-nom ökat allmänt
bidrag.
·
· Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft genom de höga
arbetsgivaravgifterna. Utskottet konstaterar att Centerpartiet under de
senaste åren aktivt har medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna,
främst till de mindre företagen. Arbetsgivaravgifterna bör enligt utskot-
tets mening fortsätta att successivt sänkas under mandatperioden. Grän-sen
för lönesumman bör höjas till 2 miljoner kronor och för egenföreta-gare
till 300 000 kr den 1 januari 2000.  Därefter bör sänkningen av pro-
centsatsen fortsätta så att den totala sänkningen uppgår till minst 8 pro-
centenheter. Reduktionen bör även omfatta egenföretagarnas egen-avgifter.
Hittills har inte sänkningen av arbetsgivaravgifterna fullt ut kommit de
företag till del som har betydande säsongsvariationer. Det beror på att
skattelättnaden utgår på månadsbasis. Detta problem måste enligt utskottets
mening lösas. Vidare är det angeläget att företagen i Norrlands inland även
i fortsättningen ges rätt till reducerade arbetsgi-varavgifter.
·
· Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att de särskatter som
drabbar jordbruket tas bort redan år 2000. Skatterna missgynnar kraftigt
tillväxten, företagandet och sysselsättningen på landsbygden. Elskatten för
jordbruksföretag bör slopas och skatten på eldningsolja för jord-
bruksföretag bör sänkas till den nivå som gäller för tillverkningsindust-
rin. Jordbruksföretagare bör också kompenseras för den högre diesel-skatt
de betalar i förhållande till kollegerna i konkurrentländerna. CO2-skatten
på olja för växthusuppvärmning bör minskas. Dessutom bör en satsning på
forskning och utveckling inom området göras samtidigt som exportbefrämjande
åtgärder bör vidtas.
·
· Enligt utskottets mening bör också en skatteväxling genomföras så att
skatten på arbete sänks och att skatterna höjs på sådant som är skadligt
för miljön. Bl.a. bör produktionsskatten på el från kärnkraftverk höjas med
1 öre per kWh från år 2000. Därefter bör den höjas årligen. Skatte-
befrielsen på biodrivmedel måste gälla enligt tidigare utfästelser, dvs.
elva år. Fastighetsskatten på äldre vattenkraftverk återinförs och en
miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa.
·
· Förmögenhetsskatten bör i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystem-
et. Enligt utskottets mening bör också förslag snabbt läggas fram för hur
lättnader i fastighetsskatten kan införas för dem som drabbats extra hårt
av höjda taxeringsvärden, t.ex. fastboende i attraktiva skärgårds- och
andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga s.k. ROT-avdraget bör per-
manentas kopplat till en schablonintäkt.
·
· Dubbelbeskattningen och den särskilda löneskatten på avsättning till
anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas. Beskattningen av fåmans-
företag och kommanditbolag bör lindras. Ett skatteavdrag för licensiera-de
yrkesfiskare bör införas. Enligt utskottet bör dessutom regeringen
tillsätta en utredning för att lägga fram förslag på hur reavinstbeskatt-
ningen skall utformas fr.o.m. 2001.
·
· Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. En
50-procentig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet, ett
s.k. RUT-avdrag, bör införas.
·
Enligt utskottets mening är det oerhört viktigt att förändringarna i
skattesy-stemet genomförs utan att de senaste årens goda statsfinansiella
utveckling äventyras. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter
upplåning och undergräver statens ekonomi avvisas. I detta sammanhang vill
utskottet sätta frågetecken kring de mycket omfattande skattesänkningar som
föreslås i t.ex. Moderata samlingspartiets och Kristdemokraternas motioner
om den ekono-miska politiken.
Enligt utskottets mening är också skola, utbildning och kompetensutveckling
intimt förknippade med en politik för hög tillväxt och ökad sysselsättning.
Skolan måste utvecklas ytterligare. I samband med att statsbidragen till
kommunerna ökar bör regeringen tillsätta en utredning om hur skolans resur-
ser används. Enligt utskottets mening bör även kunskapslyftet vidareutveck-
las genom att en generell utbildningsgaranti byggd på a-kassan införs, där
alla i arbetslivet får rätt att komplettera tidigare utbildning upp till
gymnasie-kompetens. För att skapa större flexibilitet och uppnå
samordningsvinster finns det enligt utskottets mening anledning att ta ett
fastare budgetgrepp om frågorna kring fortbildning och kompetensutveckling.
En ny indelning av utgiftsområdena 14, 15 och 16 bör övervägas. Vidare bör
resurserna till forskning och forskarutbildning ökas och ett nytt
studiemedelssystem införas som bl.a. bygger på principen om lika delar
bidrag och lån. Dessutom bör särskilda s.k. kompetenskonton skapas för att
komplettera studiefinansie-ringssystemet.
För att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen måste arbetsmark-
nadspolitiken förändras i grunden. Trenden mot en decentralisering bör för-
stärkas. T.ex. måste regelverket luckras upp och länsarbetsnämnderna få
större befogenheter att utforma den regionala arbetsmarknadspolitiken. Det
kommer att öka träffsäkerheten i arbetsmarknadspolitiken.
För att öka tillväxten och förbereda Sverige för steget in i 2000-talets
kun-skapssamhälle bör staten medverka till att skapa en digital
allemansrätt - dvs. se till att den nya informationstekniken blir
tillgänglig för alla. Det bör bl.a. ske genom att staten ser till att det
kommer till stånd ett kunskapslyft inom IT och att det görs en översyn av
lagar och regler så att en ökad an-vändning av IT främjas i stället för att
förhindras. Staten bör också ta ett ansvar för att bygga ett finmaskigt
optiskt fibernät, där alla hushåll och före-tag i landet ansluts till
knutpunkter.
Enligt utskottets mening bör även ett nytt välfärdssystem införas som utgår
från grundtrygghetstanken och där systemen för arbetslöshet och sjukdom
samordnas. Utskottet avvisar regeringens höjning av högkostnadsskyddet.
Pensionstillskottet bör höjas och ett system av checkar för hemservice för
pensionärer bör införas.
Enligt utskottets mening är det uppenbart att decentralisering betyder ökad
ekonomisk tillväxt. Regionalpolitiken måste därför utvecklas, förnyas och
förstärkas. För att bredda den regionala arbetsmarknaden och för att skapa
en bättre regional balans i den svenska ekonomin bör t.ex. ett flertal
statliga verk och myndigheter förläggas utanför storstäderna. Detta
möjliggörs bl.a. genom den moderna informationstekniken, vilken innebär att
verksamheter blir avståndsoberoende. Centerpartiet presenterar i motion
1998/99:Fi36 en lista på statliga verksamheter som bör kunna utlokaliseras.
Enligt utskottets mening bör regeringen, med Centerpartiets lista som grund
, snabbt utreda och förbereda en omlokalisering av statlig verksamhet.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi16 (c) yrkandena 1-4 och motion Fi36 (c) bör riksda-
gen som sin mening ge regeringen till känna.
De förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i pro-
positionen och i motionerna Fi14 (m), Fi15 (kd), Fi17 (fp) och i Fi18 (m)
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi16 yrkandena 1-4 och
1998/99:Fi36 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 1 och
motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 1, 1998/99:Fi15 yrkande 1, 1998/99:Fi17
yrkande 1 och 1998/99:Fi18 godkänner vad utskottet anfört och som sin
mening ger regeringen detta till känna,
3. Det europeiska valutasamarbetet (mom. 2) (m, fp)
Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin
Pilsäter (fp) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.4 Det europeiska
valuta-samarbetet  bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast klargöra att den avser att
verka för att Sverige så snabbt som möjligt går med i den europeiska valu-
taunionen, EMU. Som en bekräftelse på detta bör regeringen ansöka om en
anslutning till ERM 2.
Siktet bör vara inställt på ett avgörande innan Sverige tillträder som
ordfö-rande i EU första halvåret 2001. Därmed blir det möjligt att införa
den ge-mensamma valutan, euron, senast den 1 januari 2002.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi14 (m) yrkande 6 och
Fi17 (fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det europeiska valutasamarbetet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 6 och 1998/
99:Fi17 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna (mom.
3) (v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnittet 1.5.1 Stabilisering
av de internationellla kapital- och valutamarknaderna bort ha följande
lydelse:
De senaste 10-15 åren har de internationella kapital- och valutamarknaderna
avreglerats. Under denna tid har omsättningen på marknaderna exploderat och
kapitalrörelserna ändrat karaktär. Enligt beräkningar av UNCTAD (avser
situationen vid mitten av 1990-talet) motsvarar utrikeshandelns behov av
utländsk valuta enbart omkring 1,5 % av de runt 1 000 miljarder dollar som
dagligen byter ägare på valutamarknaderna. Resterande 98,5 % utgörs av mer
eller mindre spekulativa placeringar som driver runt i världen i jakt på
snabba och tillfälliga värdeökningar.
De analyser som gjorts visar tydligt att avregleringarna, den snabba elek-
troniska utvecklingen och tillkomsten av nya finansiella produkter, typ
deri-vatinstrument, starkt har bidragit till de senaste årens finanskriser
i t.ex. Mexiko och Sydostasien. Stora destabiliserande kapitalflöden har
byggt upp finansiella bubblor som sedan när de brustit fått kraftiga
ekonomiska och sociala konsekvenser både internationellt och i de länder
som varit värst drabbade. Till följd av t.ex. Asienkrisen halverades
tillväxten i världsekono-min under 1998. I de mest drabbade länderna i
Asien sjönk BNP med i vissa fall tvåsiffriga tal med stigande fattigdom och
sociala upplopp som följd.
Mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter är det uppenbart att det in-
ternationella finansiella systemet fungerar dåligt. Enligt utskottets
mening måste systemet reformeras och förändras så att 1980- och 1990-talens
spe-kulationskaruseller kan förhindras. Ett sätt är att minska omsättningen
på marknaderna, dvs. kasta lite grus maskineriet, genom att införa en
transak-tionsskatt på valutahandel av den typ som nobelpristagaren James
Tobin föreslagit. Ett alternativt förslag är att införa en sådan avgift på
den interna-tionella valutahandeln som föreslagits i anslutning till
diskussionerna om hur FN:s verksamhet skall kunna finansieras. Utskottet är
medvetet om svårig-heterna med att införa en internationellt täckande skatt
eller avgift av den här typen, men regeringen bör ges i uppdrag att
utvärdera och internationellt driva frågan om en skatt eller avgift på
valutatransaktioner.
Enligt utskottets mening är det också tydligt att avvecklingen av
kontroller och regler på de internationella marknaderna varit alltför
långtgående. Natio-nella och internationella kontroll- och
övervakningsorgan har tappat greppet om utvecklingen. Utskottet anser
därför att regeringen bör ta initiativ till en internationell diskussion om
vilka institutioner och vilket regelverk som behövs för att världen skall
kunna undvika en ny finansiell kris med stora reala och sociala
återverkningar. Övervakningen och kontrollen måste stra-mas upp.
Informationen och genomlysningen av marknaderna måste förbätt-ras. I
dagsläget har centralbanker, övervakningsmyndigheter och andra aktö-rer på
marknaderna endast en begränsad uppfattning om hur rörelserna på
marknaderna ser ut och vilka placeringar och positioner olika aktörer tar.
I fallet Asien blev alla överraskade över storleken på de massiva
placeringar som gjorts i de aktuella länderna och hur kortfristiga de var.
Det kan också finnas anledning att införa och höja kraven om reserveringar
för valutautlå-ning och valutapositioner i banker och andra finansföretag.
Analyser visar också, enligt utskottets mening, att Världsbanken och Inter-
nationella valutafonden (IMF) bär ett stort ansvar för de senaste
finanskriser-na. Bägge organisationerna har uppmuntrat och drivit fram
avvecklandet av valutakontroller och interna finansiella kontroller i
länder som inte varit mogna för en sådan utveckling. IMF har t.ex. i
analyser av både Mexiko och länderna i Sydostasien i slutet på 1980-talet
och början av 1990-talet starkt betonat fördelarna med full konvertibilitet
i alla kapital- och valutarörelser. Enligt utskottets uppfattning är det
också tydligt att IMF förringat de var-ningstecken som funnits i Mexiko och
Sydostasien i form av t.ex. växande underskott i ländernas bytes- och
betalningsbalanser. Enligt traditionellt mönster har IMF i stället varnat
för riskerna med en stor offentlig upplåning för att finansiera budget- och
bytesbalansunderskott, medan stora privata kapitalflöden tills för bara
något år sedan uppfattades som helt problemfria. En förklaring till detta
kan vara att IMF, som påpekats ovan, varit pådrivande i avvecklingen av
valutakontrollerna i både Mexiko och Sydostasien.
Enligt utskottets mening finns det också tydliga tecken på att IMF:s hante-
ring av kriserna har förstärkt problemet med s.k. moral hazard. Privata
långi-vare har inte behövt ta ansvar för krisens följder eftersom de
krediter som IMF mobiliserat huvudsakligen har använts för att hålla
utländska fordrings-ägare skadeslösa. Därmed blir det "riskfritt" att
placera kapital i tveksamma ekonomier eftersom långivarna varje gång räddas
av stödpaket som initieras av IMF.
Enligt utskottets mening bör regeringen ta initiativ till en diskussion om
IMF:s och Världsbankens roll och pröva om inte organisationernas mandat bör
begränsas till de områden de ursprungligen var avsedda för.
Utskottet anser också att regeringen bör få i uppdrag att arbeta för att FN
:s kommission för multinationella företag, UNCTC, återfår en prioriterad
ställ-ning i det internationella samarbetet. Regeringen bör arbeta för att
den upp-förandekod för transnationella företag som UNCTC utarbetat
inarbetas i relevanta internationella avtal och regelverk. Regering bör
också driva skuld-satta och fattiga länders intressen av särbehandling när
det gäller fastställan-de av regelverk för handel med varor och tjänster i
Världshandelsorganisa-tionen WTO.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi213 (v), Fi214 (s) och
U704 (v) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion U304 (m) yrkande 3 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stabilisering av de internationella kapital- och valu-
tamarknaderna
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi213, 1998/99:Fi214 och
1998/99:U704 yrkande 7 samt med avslag på motion 1998/99:U304 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Stabilisering av de internationella kapital- och valutamarknaderna (mom.
3) (mp)
Matz Hammarström (mp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnittet 1.5.1 Stabilisering
av de internationella kapital- och valutamarknaderna bort ha följande
lydelse:
Mycket tyder på att de internationella penningmarknaderna är överdrivet
effektiva; att det avreglerade spekulativa kapitalflödet skadar ekonomin.
Erfarenheterna från de senaste årens finanskriser visar att det behövs en
internationell reglering av finansmarknaderna. En metod vore att minska
omsättningen genom att införa en omsättningsskatt på alla valutatransaktio-
ner, vilket föreslagits av den amerikanske ekonomen James Tobin (s.k. To-
binskatt).
En gynnsam bieffekt värd att nämna är att intäkterna skulle göra det möj-
ligt att ekonomiskt stödja de länder i syd som inte förmår hänga med i den
globala konkurrensen.
Enligt utskottets mening bör regeringen i internationella forum driva frå-
gan om en sådan internationell skatt på valutatransaktioner.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi213 (v) yrkande 5 bör riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi213 (v) yrkan-
dena 1-4, Fi214 (s), U304 (m) yrkande 3 och U704 (v) yrkande 7 avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stabilisering av de internationella kapital- och valu-
tamarknaderna
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi213 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi213 yrkandena 1-4, 1998/99: Fi214, 1998/99:
U304 yrkande 3 och 1998/99:U704 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4) (v)
Siv Holma och Lars Bäckström (båda v) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2 Social ekonomi
och ekonomisk demokrati bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion Fi708 (v) är ägandeförhållandena grundläggande för
maktförhållandena i samhället. I den alltmer internationaliserade ekonomin
koncentreras makten över företag och näringsliv allt tydligare på en liten
grupp företagsledare, kapitalförvaltare och större aktieägare. Efter deras
beslut kan företag och produktion flyttas från en region till en annan,
eller från ett land till ett annat. Konsekvenser i form av ökad
arbetslöshet och regionala obalanser belastar löntagare och samhället i
övrigt. De beslut som fattas för att stärka enskilda företag eller gynna
deras ägare kan genom detta ge upphov till betydande samhällsekonomiska
kostnader och välfärdsförlus-ter för drabbade löntagare. Det finns därmed
ett betydande behov av en ba-lans mellan vad som kan vara kortsiktigt
motiverat för en kapitalplacerare och mer övergripande samhällsintressen.
På senare år har dock obalanserna mellan dessa intressen snarast ökat. I
den svenska ekonomin kontrolleras i dag en dominerande del av börsvärdet av
svenska finansiella institutioner och av utländska ägare. Detta leder till
att den direkta kännedomen om företagen och produktionens villkor minskar i
ägarledet. Det långsiktiga ägarengagemanget minskar dessutom ofta med ett
ökat avstånd till produktionsplatsen. Långsiktigt produktiva investerings-
strategier tenderar därmed att få ge vika för beslut som syftar till att ge
maximal avkastning på kort sikt. Inte sällan kan det handla om nedläggning-
ar, sammanslagningar och personalminskningar i syfte att stärka aktiekurser
-na och företagets börsvärde. De finansiella flödena har därmed allt oftare
fått en mer spekulativ karaktär. Detta är en utveckling som inte gynnar en
lång-siktigt uthållig tillväxt och Sveriges ställning som en stark
industrination.
Frågan om hur dessa tendenser och den privata ägarkoncentrationen skall
kunna motverkas liksom hur löntagarnas ställning skall kunna stärkas är
därför viktigare än någonsin. Vissa aspekter av dessa förhållanden kan kom-
ma att belysas av den parlamentariska kommitté, Demokratiutredningen, som
regeringen tillsatte 1997 (dir. 1997:101). Det är dock utskottets bedömning
att denna utredning inte har haft tillräckliga direktiv för att med
erforderlig kraft gripa sig an frågorna om hur den ekonomiska makten skall
kunna de-mokratiseras.
En väg för att åstadkomma en demokratisering av ekonomin och ägandet är att
bygga upp kollektiva fonder med ett direkt löntagarinflytande. Väns-
terpartiet har i flera motioner föreslagit ett system som partiet benämner
framtidsfonder, ett system där en del av företagens vinster omfördelas till
fonder för att höja kunskapsnivån och för att utveckla nya produkter. Fon-
derna skulle därmed tjäna de dubbla syftena att öka löntagarnas inflytande
i företagen och bidra till att ackumulera kapital för framtida
investeringar. Enligt Vänsterpartiets uppfattning  bör en sådan kollektiv
kapitalbildning också byggas upp på regional nivå och stimulera till
investeringar för en ekologiskt hållbar produktion.
Utskottet välkomnar den förnyade debatten inom svensk och internationell
arbetarrörelse kring den ekonomiska demokratins betydelse för den ekono-
miska tillväxten och om att organisera löntagarägande i kollektiva former.
Förslaget från Vänsterpartiet om s.k. framtidsfonder är enligt utskottets
me-ning intressant och förtjänar att beredas i särskild ordning. Utskottet
vill också erinra om bl.a. LO:s engagemang att hitta alternativ till de
stora privata fondförvaltarna när löntagarna skall placera sina
pensionspengar i det nya premiereservsystemet. Enligt utskottets mening bör
regering och riksdag understödja viljan och utveckla förutsättningarna för
löntagarna att ta ett långsiktigt kollektivt ägaransvar. Ett steg i denna
process bör vara att tillsätta en parlamentarisk utredning med det uttalade
syftet att kartlägga  olika vägar för att demokratisera makten över
ekonomin. Löntagarorganisationerna bör ges möjligheter att delta i en sådan
utredning.
Utskottet ser också med intresse på möjligheterna att stärka den ekonomis-
ka utvecklingen och samhället genom de företeelser som har kommit att
sammanfattas under begreppet social ekonomi. Kärnan i den sociala ekono-min
består av kooperativa företag, ömsesidiga försäkringskassor, ideella
föreningar som också bedriver ekonomisk verksamhet samt stiftelser.
Regeringen har också tillsatt en arbetsgrupp för den sociala ekonomin, och
regeringen har vidare gett i uppdrag till Utredningen om den framtida regio
-nalpolitiken att belysa frågan om den sociala ekonomin som en utvecklings-
faktor. Utskottet ser positivt på dessa initiativ från regeringens sida men
utskottet kan också instämma i den bedömning som görs i motion Fi909 (s)
att den tillsatta arbetsgruppens uppgifter är av för begränsad natur. Som
anförs i motionen bör regeringen därför inom ramen för Kooperativa rådets
verksamhet ta upp och allsidigt diskutera de möjligheter som den sociala
ekonomin kan erbjuda för att bidra till en lösning av de problem som kan
förväntas under 2000-talet. De frågor som bör diskuteras hör också intimt
samman med övriga näringslivsfrågor och särskilt med små och medelstora
företag. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
Fi708 (v) yrkandena 2 och 3 och Fi909 (s) som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande social ekonomi och ekonomisk demokrati
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi708 yrkandena 2 och 3
samt 1998/99:Fi909 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m
) anser att den del av finansutskottets ställningstagande i avsnitt 1.5.2
Soci-al ekonomi och ekonomisk demokrati som börjar med "Utskottet är av"
och slutar med "avstyrker motion Fi909 (s)" bort ha följande lydelse:
Med social ekonomi avser utskottet en ekonomi som ger frihet åt människor-
na och som innebär att människor har en chans att skaffa arbete. Därigenom
kan social rättvisa skapas. Ett jobb ger ökad självkänsla och ett
meningsfullt innehåll i livet. Fler jobb minskar olika typer av sociala
problem och påfrest-ningar på familjelivet. Utskottet förordar således en
politik som leder till högre tillväxt och fler nya arbetstillfällen.
Medborgarna i Sverige kan och vill ta allt större personligt ansvar. Själv-
ständigheten, den värdemässiga mångfalden och den individuella frimodig-
heten ger många människor nya möjligheter. Det innebär samtidigt att krav
kan ställas på ett större personligt ansvarstagande.
Utskottet förordar en välfärdsreform som syftar till att medborgarna skall
bli mindre beroende av det offentliga och mer kunna förlita sig på det egna
arbetet, den egna kompetensen, det egna sparandet och de egna sociala nät-
verken. Samtidigt som de allra flesta har goda möjligheter att ta ett stort
ansvar för sin egen trygghet, finns det andra som har stort och permanent
behov av gemensam hjälp. De människor som för lång tid och utan egen
förskyllan inte kan försörja sig själva skall kunna räkna med hjälp.
Sverige bör göras till en första klassens företagandenation genom att förut
-sättningarna för nyskapande, nyföretagande och kreativitet i vårt samhälle
radikalt förbättras. Sverige bör vara ett framtidssamhälle för alla genom
att ge utrymme för den individens frihet som är mångfaldens värn och
trygghe-tens förutsättning för den som är annorlunda. Envar skall ha
möjlighet att ta ansvar för sig själv och sin familj. Respekten för att vi
alla är olika utgör grunden för den verkliga jämlikhet som ligger i att
alla människor är lika mycket värda.
Utskottet förordar således en politik som kan ge medborgarna ett rikare liv
där valfriheten är större och med fler möjligheter för alla att själva
forma sin tillvaro.
De krav som framförs i motion Fi909 (s) avstyrks med hänvisning till det
anförda.
8. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4, motiveringen) (kd, fp)
Mats Odell (kd), Karin Pilsäter (fp) och Stefan Attefall (kd) anser att det
efter den del som avslutas med "målen skall uppnås" i finansutskottets
ställ-ningstagande i avsnitt 1.5.2 Social ekonomi och ekonomisk demokrati
bort infogas följande stycke:
Sverige behöver ekonomiska reformer som ökar människors möjligheter att
arbeta och försörja sig. Det är det främsta sättet att skapa social
rättvisa. Vi behöver också reformer som ökar människors möjligheter att
förverkliga sina drömmar och idéer, vare sig dessa är inom den kommersiella
eller ideella sektorn. Villkoren för jobb och företagande måste förbättras,
och möjlighe-terna till egna initiativ inom välfärdstjänsterna måste öka.
Socialförsäkrings-systemen skall ge oss skydd då vi är förhindrade av
sjukdom eller oönskad arbetslöshet att försörja oss med eget arbete. Dessa
system får inte förvandlas till en allmän medborgarlön för vissa kategorier
människor. Utskottet avvisar därför de tankar som ofta förs fram om att
skapa särskilda regler för beskatt-ning eller arbete samtidigt som
socialförsäkringsförmåner utgår. Med lägre skatt på arbete, bättre villkor
för företagande och en valfrihetsrevolution inom de offentliga tjänsterna
kan människors eget ansvar och människors egen frihet att skapa sina egna
liv öka.
9. Behovet av en budgeteringsmarginal (mom. 5, motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m
) anser att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2.1 Behovet av
en budgeteringsmarginal bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att man inte skall
använda sig av en budgeteringsmarginal eftersom den påverkar budgetdi-sci-
plinen negativt.
Med en budgeteringsmarginal skapas ett utrymme under utgiftstaket som kan
tas i anspråk för nya utgiftsåtaganden. Om statsbudgetens inkomster
samtidigt blir större än man tidigare räknat med, eller om budgetsaldot
över-stiger uppställda mål, kan ett sådant utnyttjande dessutom ske utan
att upp-ställda mål för det finansiella sparandet eftersätts. Förfarandet
ger emellertid inte budgetprocessen den stramhet som förutsattes när dess
principer lades fast.
Regeringen har de senaste åren valt att avvika från principerna bakom
budgetprocessen. Frestelsen att inte följa de nya reglerna blev större, när
skatteintäkterna utvecklas gynnsamt och budgetunderskottet blir mindre än
väntat trots nya utgiftsökningar. Detta är dock ett mycket kortsiktigt och
farligt synsätt som bl.a. Konjunkturinstitutet påpekat. Staten ikläder sig
ju nya utgiftsåtaganden, som skall finansieras även i en tid när
aktiviteten går ned i ekonomin och skatteintäkterna viker.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att principerna i den
nya budgetprocessen skall följas strikt utan någon budgeteringsmarginal. I
den mån regeringen anser att en säkerhetsmarginal bör finnas kan det ske
genom att ett finansierat belopp för oförutsedda utgifter tas upp. Om de
föreslagna taken för statens utgifter behöver överskridas, får regeringen
återkomma till riksdagen med en redovisning av varför det ökade resursbe-
hovet uppstått samt förslag till åtgärder för att uppfylla det
ursprungligen fastställda taket för de statliga utgifterna.
Budgetöverskridanden skall dessutom finansieras genom motsvarande
utgiftsneddragningar inom två år, i första hand inom samma utgiftsområde.
Vidare skall nya utgiftsåtaganden under pågående budgetår alltid
finansieras genom minskningar av andra utgifter samma år.
10. Behovet av en budgeteringsmarginal (mom. 5, motiveringen) (kd, fp)
Mats Odell (kd), Karin Pilsäter (fp) och Stefan Attefall (kd) anser att fi-
nansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2.1 Behovet av en budgeterings
-marginal bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att budgeteringsmarginalen under det andra och tredje året
inte skall ge utrymme för framtida reformer på statsbudgetens utgiftssida.
Den skall enbart vara en buffert för att klara makroekonomiska och demogra-
fiska förändringar samt den osäkerhet som följer av systemet med anslags-
sparande och anslagskredit.
11. Användningen av begränsningsbelopp (mom. 6) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och
Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.2.2 Användningen av
begränsningsbelopp bort ha följande lydelse:
Regering och riksdag har under senare år använt sig av en ny budgetprocess
som givit en mer sammanhållen budgetbehandling och en bättre kontroll över
de statliga utgifterna. För riksdagens del har den nya budgetprocessen
inneburit att utskottens möjligheter att driva igenom ofinansierade
utgiftsök-ningar begränsats. För regeringens del har kraven på
budgetuppföljning och finansiering av gjorda överskridanden ökat. Dessutom
har även regeringens möjligheter att lägga fram ofinansierade
utgiftsåtaganden beskurits.
Medan riksdagen i sin budgethantering följt de nya principerna och inten-
tionerna bakom budgetprocessen, har regeringens tillämpning brustit i flera
avseenden. Efterhand som statens finanser förbättrats har regeringen på
olika sätt kringgått eller eftersatt de strikta krav som är en
förutsättning för att den nya budgetprocessen skall kunna fungera på avsett
sätt.
Så t.ex. har fastlagda utgiftstak kringgåtts genom att utgiftsreformer an-
tingen finansierats vid sidan av statsbudgeten eller över budgetens inkomst
-sida. Bortsett från att det senare strider mot budgetlagens krav på
bruttoredo-visning innebär en sådan ordning att åtgärden inte blir föremål
för samma regelbundna prövning som ett årligen beviljat anslag.
Transparensen i bud-geten försämras också eftersom utgiften nettoredovisas
mot budgetens in-komster.
Utgiftstaken har också kringgåtts genom att icke räntabla infrastrukturin-
vesteringar som enligt gällande regler skall finansieras med anslag över
budgeten i stället finansierats med lån vid sidan av budgeten. Det har
därvid förutsatts att kapitalkostnaderna för dessa lån någon gång i en
fjärran framtid skall belasta budgeten, vilket innebär att statsbudgetens
utgifter härigenom kommit att bindas upp för mycket långa tidsperioder helt
i strid mot princi-pen om ettåriga budgetbeslut.
Efterhand som statens finanser förbättrats har regeringens tillämpning av
utgiftstaket dessutom blivit mindre strikt. När nivån på tredje årets
budgete-ringsmarginal första gången fastställdes uppgick den till 22
miljarder kronor, vilket motsvarade 2,5 % av de takbegränsade utgifterna.
Året därpå fastställ-des tredje årets budgeteringsmarginal till 20
miljarder kronor. Därefter har den successivt ökat i omfattning, och
regeringen föreslår nu i årets vårpropo-sition en budgeteringsmarginal för
år 2002 på 33,7 miljarder kronor, motsva-rande 4,3 % av de takbegränsade
utgifterna. En budgeteringsmarginal av denna omfattning ger enligt
utskottets mening inte budgetprocessen den stramhet som krävs.
På ett tidigt stadium har regeringen också tagit i anspråk en betydande del
av de budgeteringsmarginaler som beräknats för efterföljande år. Särskilt
tydligt blev detta 1997 då regeringen i budgetpropositionen för valåret
1998 redovisade nya reformer i sådan omfattning att merparten av
budgeterings-marginalerna för åren 1998-2000 kom att tas i anspråk. I
anslutning till 1997 års vårproposition fastställdes ett utgiftstak för år
2000, men när budgetpro-positionen redovisades i början av hösten hade
budgeteringsmarginalen för detta tredje år på bara några månader krympt
från 20 till 6,2 miljarder kronor, eller med två tredjedelar.
En sådan tillämpning strider inte bara mot de intentioner regeringen själv
redovisat utan också mot de principer riksdagen lagt fast; principer som
förutsätter att budgeteringsmarginalen bara skall användas för att hantera
den osäkerhet som följer av ändrade makroekonomiska förhållanden.
Det felaktiga utnyttjandet har resulterat i att budgeteringsmarginalen för
dessa tre år urholkats i sådan omfattning att regeringen återkommande tving
-ats vidta panikartade åtgärder för att kunna klara först 1998 års
utgiftstak och nu innevarande och nästa års tak.
För att kunna hålla fast vid utgiftstaken har regeringen under innevarande
år dessutom tvingats förstärka sin budgetpolitiska medelsarsenal. Anslags-
förordningen har ändrats, vilket medfört att myndigheter som byggt upp ett
anslagssparande nu riskerar att få detta indraget. Dessutom har ett nytt
bud-getpolitiskt instrument, kallat begränsningsbelopp, införts.
Visserligen aviserade regeringen redan i 1998 års vårproposition att man
ämnade begränsa myndigheternas rätt att utnyttja ett tidigare anslagssparan
-de, men informationen om detta till berörda myndigheter har varit mycket
knapphändig. För många myndigheter kom därför den skärpta prövningen som en
överraskning när de nya bestämmelserna i anslagsförordningen bör-jade gälla
den 1 april 1999. Enligt utskottets mening framstår det som rimligt med en
stramare prövning av myndigheternas anslagssparande. Den bristan-de
informationen kring nyordningen har emellertid skapat en stor osäkerhet hos
berörda myndigheter om hur mycket anslagsmedel de disponerar för sin
verksamhet under innevarande år.
Begränsningsbeloppen är avsedda att hindra att utgifterna för några verk-
samheter överstiger vissa på förhand angivna nivåer.
Självklart skall riksdagens beslut om utgiftstak hållas. Begränsningsbelop-
pen har emellertid framtvingats av att regeringen tidigare tagit i anspråk
en alltför stor del av budgeteringsmarginalen för ofinansierade reformer
såväl 1998 som 1999. Utan detta felaktiga utnyttjande hade dessa
panikartade besparingsinsatser inte behövt vidtas vare sig i slutet av 1998
eller nu.
Formellt sett strider inte åtgärderna mot budgetlagens bestämmelser, men
regeringens sätt att hantera besparingarna är enligt utskottets mening oac-
ceptabelt. När beslut skall fattas om tilläggsbudget och ramar för den kom-
mande treårsperioden måste riksdagen på ett rimligt sätt kunna överblicka
konsekvenserna av de besparingsåtgärder regeringen vidtagit.
Såsom framhålls i motion Fi17 (fp) går det inte att utläsa av vårpropositio
-nen vilka effekter de vidtagna åtgärderna väntas få på t.ex. biståndets
områ-de. Liknande kritiska synpunkter framförs också i motion Fi16 (c) samt
av ett enhälligt utrikesutskott som i sitt yttrande (UU1y) riktat allvarlig
kritik mot regeringens hantering av denna fråga liksom mot den bristfälliga
redovis-ningen i propositionen av begränsningsbeloppens konsekvenser. Skarp
kritik mot det bristfälliga beslutsunderlaget i propositionen framförs
också av ett likaledes enhälligt arbetsmarknadsutskott (AU2y).
Finansutskottet instämmer i denna kritik och finner, i likhet med vad som
sägs i motion Fi17 (fp), att det i ett demokratisk perspektiv är
principiellt anmärkningsvärt att man av vårpropositionen inte kan utläsa
vare sig effek-terna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket,
eller de besparingar och begränsningsbelopp som regeringen fattat beslut om
.
Eftersom det är förhållandevis få anslag som med kort varsel kan begrän-sas
i sådan omfattning att det får en påtaglig budgeteffekt finns det en upp-
enbar risk för att panikåtgärder av detta slag återkommande drabbar
särskilt vissa typer av verksamheter. Utskottet delar därför den oro som
utrikesut-skottet givit uttryck för i detta hänseende.
Vad utskottet här framfört med anledning av motion Fi17 (fp) yrkande 9 samt
utrikesutskottets och arbetsmarknadsutskottets yttranden bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande användningen av begränsningsbelopp
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi17 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ofullständig redovisning
av vidtagna besparingsåtgärder,
12. Mål för budgetpolitiken (mom. 7) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m
) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål för
budgetpoliti-ken bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetarbetet bör
inriktas på att uppnå balans i de offentliga finanserna sett över en
konjunk-turcykel. I nuvarande konjunkturläge innebär detta att man under
några år bör ha överskott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig
underskott i nästa lågkonjunktur.
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken lagt fast ett krav på
överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Enligt utskottets mening kan ett sådant mål ge sämre förut
-sättningar för stabil och hög tillväxt. Målet blir då kontraproduktivt,
eftersom stark tillväxt leder till att statsskulden minskar snabbare i
förhållande till BNP.
Balans i de offentliga finanserna leder till att bruttoskulden i den
konsoli-derade offentliga sektorn successivt minskar mätt som andel av BNP.
Ut-skottet förordar en inriktning av budgetpolitiken som för de närmaste
åren ger ett högre finansiellt sparande än i regeringens alternativ.
Skuldkvoten kommer därigenom att minska snabbare och medan regeringen
räknar med en skuldkvot på 51 % år 2002 kommer skuldkvoten med den politik
som utskottet förordar att understiga 50 %.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi14 (m) yrkande 2 och av-
styrker propositionens förslag samt motion Fi15 (kd) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 2 samt med avslag
på proposition 1998/99:100 yrkande 2 och motion 1998/99: Fi15 yrkande 2
fastställer att det långsiktiga målet för budgetpolitiken skall vara balans
i de offentliga finanserna i genomsnitt över en konjunkturcykel,
13. Mål för budgetpolitiken (mom. 7) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål för
budgetpoliti-ken bort ha följande lydelse:
Riksdagen har som långsiktigt mål för budgetpolitiken tidigare lagt fast
ett krav på överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP
över en konjunkturcykel. För år 2002 föreslår regeringen nu att riksdagen
skall fastställa överskottsmålet till 2 % av BNP. Det innebär sammantaget
att regeringens överskottsmål för offentlig sektor är preciserade till 0,5
% av BNP för år 1999 samt 2,0 % för vart och ett av åren 2000-2002.
I likhet med vad Kristdemokraterna framhåller i motion Fi15 anser ut-
skottet att det är angeläget att i ett medelfristigt perspektiv ha ett
överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens finanser.
Statsskulden är oroväckande stor och bör snabbt minskas så att man med god
säkerhetsmar-ginal kan klara en kommande konjunkturnedgång utan att behöva
öka upplå-ningen. Denna minskning bör dessutom ske i en snabbare takt än
vad rege-ringen föreslår för att statsbudgetens konjunkturkänslighet skall
begränsas.
Såsom Kristdemokraterna påpekar behöver inte den snabbare avbetal-
ningstakten ske på bekostnad av ett permanent högt skattetryck. Kristdemo-
kraterna har tidigare föreslagit att överskottsmålet för de offentliga
finanser-na skall motsvara i genomsnitt 1 % av BNP över en konjunkturcykel
och partiet föreslår nu att delmålen för vart och ett av åren 2000-2002
preciseras till 1,5 %. Det innebär att utrymmet för skattesänkningar ökar
och de skat-teinkomster som därvid inte kan användas för att amortera på
statsskulden mer än väl kan kompenseras med en något ökad utförsäljning av
statligt hel- eller delägda bolag. Utskottet biträder detta förslag.
Mot bakgrund av vad utskottet här sagt bör målet för det finansiella spa-
randet i den offentliga sektorn fastställas till 1,5 % av BNP för åren 2000
-2002. Vad utskottet här har sagt bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motion Fi15 (kd)
yrkande 2. Samtidigt avstyrker utskottet propositionens förslag (yrkande 2)
och motion Fi14 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande mål för budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 2 samt med
avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 2 och motion 1998/99: Fi14
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ett finansiellt sparande i den offentliga sektorn på 1,5 % av BNP för åren
2000-2002,
14. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom
. 8-10) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m
) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets
sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad
redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
I Sverige har begreppet välfärd för många kommit att bli synonymt med
offentliga bidrag och subventioner, och detta synsätt har legitimerat att
den politiska sektorn ständigt fått växa på bekostnad av enskilda
människors självständighet och fria val.
Välfärd är emellertid något betydligt vidare - en kombination av välstånd
och trygghet. Grunden för trygghet är personlig - att ha ett arbete och att
kunna försörja sig på sin arbetsinkomst, att kunna spara för framtiden, att
kunna bestämma över sin vardag. När den egna förmågan inte räcker till
skall det finnas ett oavvisligt gemensamt samhällsansvar för att ge stöd
och hjälp som komplement till den personliga tryggheten.
Sedan början av 1970-talet har den svenska välståndsutvecklingen varit
sämre än i jämförbara länder, och trots världens högsta skatter och en gynn
-sam ekonomisk utveckling förmår inte det politiska systemet leva upp till
sina löften när det gäller grundläggande gemensamma uppgifter som vård,
skola och rättstrygghet. För många familjer har dessutom marginalerna snä-
vats in så kraftigt att arbetsinkomsterna inte längre räcker till för
försörjning-en. I fjol behövde fler än 750 000 människor socialbidrag.
De överordnade målen för Moderata samlingspartiets budgetalternativ är:
· Att skapa förutsättningar för så många nya arbetstillfällen i företagen
att arbetslösheten avskaffas som samhällsproblem.
·
· Att växla lägre skatter på arbetsinkomster mot bidrag och subventioner så
att det blir möjligt att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande.
·
· Att återskapa förtroendet för att stat och kommun klarar sina grundläg-
gande åtaganden.
·
Utskottet ställer sig bakom dessa mål. Medborgarna måste få valfrihet och
rätt att själva bestämma om sin trygghet. Lägre skatter och lägre utgifter
i stat och kommun betyder större frihet för enskilda och familjer att
själva välja. Det ger dem större möjlighet att prioritera och forma sin
framtid, vilket i sig är en utveckling värd att sträva efter.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att budgetpolitiken
bör ges en sådan inriktning att man på medellång sikt når jämvikt mellan
privat och offentlig sektor. De offentliga utgifterna bör därför tas ned
mot 50 % av BNP, vilket samtidigt medför att skattetrycket kan sänkas till
ge-nomsnittlig europeisk nivå.
De offentliga finanserna är starkt konjunkturkänsliga, framför allt beroen-
de på den offentliga sektorns storlek. Minskas omfattningen på denna sektor
begränsas också risken för framtida obalanser.
Ett första steg i denna riktning bör enligt utskottet tas på det sätt som
före-slås av Moderata samlingspartiet i motion Fi14, där partiet redovisar
ett budgetalternativ som innebär att utgifts- och skattekvoten begränsas
med 3 respektive 4 procentenheter fram till år 2002.
I likhet med Moderata samlingspartiet föreslår utskottet besparingar som
för år 2000 uppgår till 30,9 miljarder kronor och för åren 2001 och 2002
till 55,0 respektive 64,4 miljarder kronor.
I det moderata budgetalternativet ger besparingarna utrymme för sänkta
skatter med 35,0 miljarder kronor år 2000, 65,9 miljarder kronor år 2001
och 89,1 miljarder kronor år 2002.
Moderata samlingspartiet föreslår i likhet med utskottet en långtgående
växling från subventioner och bidrag till skattesänkningar som särskilt
inrik-tas på de breda grupperna av låg- och medelinkomsttagare.
Det är framför allt vanliga familjer med låga och medelstora inkomster som
har drabbats av de senaste årens skattechocker. Enligt finansutskottets
mening är det därför naturligt att man - såsom Moderata samlingspartiet
förordar - i första hand sänker skatten på arbetsinkomster för dessa
grupper, men även andra skatter vilka begränsar vanliga hushålls marginaler
, såsom fastighetsskatt samt skatt på bensin och resor med kollektivtrafik.
Med de konkreta förslag som Moderata samlingspartiet lägger fram sänks
skatten på arbetsinkomster i sådan omfattning att de mål som låg till grund
för 1991 års skattereform uppnås, dvs. högst 30 % genomsnittlig
kommunalskatt och högst 50 % marginalskatt. I det moderata
budgetalternativet fördelas skatte-sänkningarna så att 15,6 miljarder
kronor används för att minska skatten på företagande och kapitalbildning,
medan hela 71,7 miljarder kronor, eller drygt fyra femtedelar, avser lägre
skatt på arbete, familj och boende. Skatte-sänkningar utformade på detta
sätt skapar enligt utskottets mening större trygghet för enskilda och
familjer.
De skattesänkningar Moderata samlingspartiet föreslår framgår av
efterföljande tabell där angivna värden avser förslagens effekt på den
konsoliderade offentliga sektorn. Utskottet ansluter sig till Moderata
samlingspartiets förslag och föror-dar att de moderata
skattesänkningsförslagen genomförs och får ligga till grund för beräkningen
av statsbudgetens inkomster under år 2000 och åren närmast därefter.
Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar 2000-2002
Finansiell effekt för konsoliderad offentlig sektor
Belopp i miljarder kronor

Skattesänkningarna uppgår år 2002 till totalt 89 miljarder kronor. Tyngd-
punkten ligger i tre förslag som ensamma svarar för två tredjedelar av
skatte-sänkningarna och som har det gemensamt att de är inriktade på att
sänka den kommunala inkomstskatten, dvs. den skatt som omfattar praktiskt
taget samtliga inkomsttagare.
Det viktigaste inslaget är ett successivt ökat förvärvsavdrag som får göras
endast mot den kommunalt taxerade inkomsten och endast på inkomster
understigande 7,5 basbelopp, dvs. 273 000 kr. Avdraget, som är en kompen-
sation för egenavgifterna till pensionsförsäkringen, omfattar alla typer av
pensionsgrundande inkomster, således även sjukpenning- och a-kasse-
ersättning. Det införs stegvis och trappas under de närmaste tre åren upp
från 8 % till 12 % av inkomsten. I och med att inkomstunderlaget är
maximerat och avdraget görs mot en proportionell skatt står avdragets värde
i direkt proportion till den kommunalskatt en inkomsttagare betalar, men
bara för den del av inkomsten som understiger 273 000 kr. Störst utbyte ger
avdraget för dem som bor i högskattekommuner.
Moderata samlingspartiet föreslår också att kommunalskatten skall sänkas
med 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten övertar
kostnader motsvarande skattebortfallet för kommunerna.
Dessutom vill man införa ett grundavdrag på 10 000 kr per barn vid den
kommunala beskattningen fr.om. år 2000. Avdraget skall fungera som ett
komplement till dagens barnbidrag. För familjer vars inkomst inte är till-
räckligt stor för att man skall kunna tillgodogöra sig avdraget fullt ut
skall ett bidrag utgå.
I övrigt föreslår Moderata samlingspartiet bl.a. att uttaget av statlig in-
komstskatt begränsas till 20 % från år 2000, att en permanent
skattereduktion införs för hushållstjänster samt att fastighetsskatten på
bostäder sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet fr.o.m. år 2000 och därefter
med ytterligare 0,1 procentenhet såväl år 2001 som år 2002. Vid beräkningen
av fastighetsskatt skall markvärdet dessutom tas upp med endast halvt
belopp för att lindra de orimliga regionala skillnaderna.
De besparingsförslag Moderata samlingspartiet för fram är enligt finansut-
skottets mening väl avvägda. Utskottet noterar särskilt att de grupper som
har svårt att tillgodogöra sig skattesänkningarna är undantagna från
partiets besparingar. Tvärtom föreslår man betydande förbättringar i
förhållande till regeringens förslag för exempelvis handikappade och
pensionärer. Till detta kommer det nyss nämnda bidraget som skall utgå till
de barnfamiljer som inte kan tillgodogöra sig det särskilda grundavdraget
för barn.
Moderata samlingspartiet föreslår inte heller några besparingar som berör
sjukvård, äldreomsorg eller undervisningen i grundskola och gymnasium.
I stället innebär besparingarna att man skall återgå till den 75-procentiga
ersättningsnivå som användes fram t.o.m. 1997 inom socialförsäkringssys-
temen och arbetslöshetsförsäkringen samt införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen bör dessutom omvandlas till en
omställningsförsäkring med ökad egenfinansiering för medlemmarna.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom minskat företagsstöd,
minskade bidrag till organisationer och politiska partier, en snabbare av-
veckling av bostadssubventionerna, slopat presstöd samt slopat stöd till lo
-kala investeringspro-gram, effektivare rehabilitering och besparingar inom
den statliga administrationen.
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att sådana grundläg-
gande samhällsfunktioner som t.ex. rättsväsendet bör tillföras ökade
resurser i förhållande till vad regeringen föreslagit. Partiet vill också
anslå 2,0 miljar-der kronor mer än regeringen för handikappade. Likaså bör
medel avdelas för att stärka IT-kompetensen i skolan. Ytterligare medel bör
också tillföras forskningen samt universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro
.
Enligt utskottets mening kan man inte på det sätt regeringen föreslår åstad
-komma en nödvändig förnyelse av kommunsektorn genom utfästelser om
ytterligare statsbidrag. Erfarenheterna av vad som skett efter tidigare
tillskott bekräftar detta.
Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang bör i stället vara att främja
sysselsättningen och på så sätt bredda kommunernas skatteunderlag. Staten
bör också genomföra omfattande avregleringar och konkurrensutsätta kom-
munala verksamheter, som även i övrigt bör effektiviseras och
rationaliseras för att medborgarna skall få valuta för sina skattepengar. I
likhet med Mode-rata samlingspartiet föreslår utskottet en omfattande
avreglering och konkur-rensutsättning. Utskottet biträder också det
moderata förslaget om en översyn av vilka uppgifter en kommun bör få ägna
sig åt.
Den kommunala verksamheten bör sålunda renodlas och effektiviseras.
Dessutom bör tidigare tillskott av statsbidrag utnyttjas. Om man därtill be
-aktar att ekonomin torde utvecklas starkare med den av utskottet här
förorda-de politiken uppkommer ett utrymme för att sänka den kommunala
utdebite-ringen. I vissa kommuner kan skattesänkningar genomföras redan på
kort sikt.
Kommunalskatten bör därutöver sänkas genom att staten övertar kostnader som
åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att man inför en nationell skol-peng
av det slag Moderata samlingspartiet förordar för att lyfta över finansie-
ringsansvaret för skolan (men inte ansvaret för undervisningen som sådan)
till staten. För år 2000 skapas därmed ett utrymme som motsvarar en sänk-
ning av den kommunala utdebiteringen med 1 kr och för år 2001 med ytterli-
gare 1 kr.
För innevarande år har riksdagen tidigare beslutat att tillfälligt omvandla
den statliga skatt på 200 kr som alla skattskyldiga betalar till kommunal
skatt. I likhet med Moderata samlingspartiet motsätter sig utskottet
regering-ens förslag att med ett år förlänga denna tillfälliga överföring.
Finansutskottet står alltså bakom Moderata samlingspartiets förslag till be
-sparingar. De utgiftsminskningar som följer av dessa förslag innebär att
utgiftstaket för staten under de kommande tre budgetåren bör bestämmas till
753 miljarder kronor år 2000, 760 miljarder kronor 2001 och 773 miljarder
kronor 2002. Det är en minskning med 8 respektive 26 och 37 miljarder
kronor jämfört med regeringens förslag.
Vid beräkningen av utgiftstaket har utskottet i likhet med Moderata sam-
lingspartiet inte inkluderat någon budgeteringsmarginal eftersom den påver-
kar budgetdisciplinen negativt. Om de föreslagna taken för statens utgifter
under de närmaste tre åren behöver överskridas, får regeringen återkomma
till riksdagen med en förklaring och ett förslag till de besparingar som
krävs för att det ursprungligen fastställda taket skall kunna upprätthållas
.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör på motsvarande sätt beräknas
till 1 044 miljarder kronor år 2000, 1 043 miljarder kronor 2001 och 1 054
miljarder kronor 2002. Det är en minskning med 33 respektive 71 och 98
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag för samma period. Att
avvikelsen från regering-ens förslag blir större i detta fall än för
utgiftstaket för staten förklaras främst av att merparten av de moderata
skattesänkningarna leder till minskade skattein-komster för kommunerna och
att dessa kompenseras fullt ut för detta bortfall genom ökade statsbidrag.
Tabell. Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn med
utskot-tets och Moderata samlingspartiets budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor

Den finansiella effekten av Moderata samlingspartiets budgetalternativ kan
sammanfattas på det sätt som framgår av ovanstående tabell. Den visar att
med det moderata budgetalternativet kommer sparandet att ligga på en nivå
som med bred marginal överstiger även de av regeringen använda budgetmålen
de kom-mande tre åren. Budgetarbetet bör ha en sådan inriktning att man
uppnår ba-lans i de offentliga finanserna sett över en konjunkturcykel. I
nuvarande kon-junkturläge innebär detta att man under några år bör ha
överskott i budgeten för att därefter kunna tillåta sig underskott i nästa
lågkonjunktur. Det moderata alternativet är utformat i enlighet med detta
synsätt.
Utskottets och Moderata samlingspartiets förslag till utgiftsramar för 2000
-2002

Sammanfattningsvis anser utskottet således att den av Moderata samlings-
partiet i motion Fi14 föreslagna inriktningen av budgetpolitiken liksom
parti-ets förslag till utgiftstak för åren 2000-2002 bör ligga till grund
för budget-politiken. Det innebär att utskottet tillstyrker de av detta
parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket för staten för åren 2000-2002 (
yrkande 4), liksom partiets förslag till beräkning av de offentliga
utgifterna (yrkande 3). Vidare tillstyrker utskottet Moderata
samlingspartiets förslag till fördelning av ut-gifter på utgiftsområden i
enlighet med ovanstående tabell (yrkande 5). Slut-ligen biträder utskottet
även övriga av Moderata samlingspartiet i detta sam-manhang framförda
förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna Fi14
(m) yrkandena 3-5 samt Fi33 (m) yrkande 1.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks övriga mo-
tioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 4 samt med
avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 3 och motionerna 1998/99:Fi15
yrkande 3 och 1998/99:Fi17 yrkande 3 fastställer ut-gifts-taket för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000
till 753 miljarder kronor, för år 2001 till 760 miljarder kronor och för år
2002 till 773 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 3 samt med
avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 5 och motionerna 1998/99:Fi15
yrkande 5 samt 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 god-känner beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren 2000-2002 till 1 044, 1 043 respektive 1 054
miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5 och 1998/
99:Fi33 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 och
motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 4, 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23 samt
1998/99:Fi17 yrkande 4 godkänner utskottets förslag till preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje
för regeringens budgetarbete,
15. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom
. 8-10) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets
sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad
redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas budgetalternativ som
presenteras i motion Fi15. Enligt Finansutskottets mening bör de sex områ-
den som Kristdemokraterna vill prioritera styra inriktningen på budgetarbe-
tet. De sex områdena är det bättre företagsklimatet för att skapa
långsiktigt goda tillväxtförutsättningar, skattepolitiken för låg- och
medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska
situation, vården, omsorgen och skolan samt vikten av ett återupprättat
rättssamhälle.
För barnfamiljer föreslås ett nytt beskattat vårdnadsbidrag samt att en del
av medlen för barnbidraget i stället används för att höja nivån på de
behovs-prövade bostadsbidragen. Barnomsorgskostnader upp till 10 % av
basbelop-pet föreslås bli avdragsgilla för barn mellan 1 och 3 år. Vidare
föreslås ett förbättrat adoptionsbidrag för internationella adoptioner samt
att föräldraför-säkringen förändras genom att kontaktdagarna återinförs och
garantinivån höjs.
För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna bör
pensionstillskottet höjas med 200 kr per månad från den 1 januari år 2000
och med ytterligare 110 kr per månad år 2001. Utskottet anser att
inkomstprövningen av änke-pensioner bör slopas och att
omställningspensionen för efterlevande skall återställas från 6 till 12
månader. Vidare bör inte fritidsfastighet ingå i in-komstprövningen för
bostadstillägg.
Ytterligare resurser bör tillföras kommunsektorn. Utskottet anser att kva-
liteten inom grundskolan och antalet vårdplatser bör ges en hög prioritet,
vilket motiverar ökade statliga resurser i det korta perspektivet. Vidare
ac-cepteras inga nedskärningar på handikappområdet. Därför bör ytterligare
medel tillföras assistansersättningen. Sjuk- och tandvårdsförsäkringen bör
på sikt samordnas och en utredning tillsättas för detta ändamål. I avvaktan
på denna utredning tillförs sjuk- och tandvårdsförsäkringen 200 miljoner
kronor per år utöver regeringens förslag. Utskottet avvisar regeringens
förslag till höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel samt förslaget
till maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen.
Rättssamhället skall återupprättas genom effektivare skattekontroll och
skärpt tullkontroll, och i detta syfte tillförs Riksskatteverket och
skattemyn-digheterna samt Tullverket ytterligare resurser. Vidare förslås
att ramen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet utökas i syfte att förbättra
och utveckla polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.
Utskottet kan inte medverka till regeringens och centerns försvarsöverens-
kommelse i ett läge där konsekvenserna inte kan --överblickas. För att lösa
Försvarsmaktens akuta likviditetsproblem anser utskottet i likhet med Krist
-demokraterna att medel motsvarande 1,7 miljarder kronor bör avsättas för
detta ändamål under åren 2000-2001--.
De medel som finns reserverade på biståndsanslaget bör enligt utskottet
skyndsamt kanaliseras till behövande och fattiga människor i den fattiga
delen av världen. Delar av reservationerna bör vidare omfördelas till ka-
tastrofanslag och andra akuta insatser samt till skuldavskrivningar och
stöd till enskilda organisationers biståndsarbete. Vidare bör ytterligare 3
,3 miljar-der kronor anvisas under perioden 2000-2002 i syfte att åter nå
enprocents-målet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att resurser satsas på rehabilite
-ring. På så sätt kan kostnaderna för långtidssjukskrivning och
förtidspensio-nering minskas. En förbättrad administration och en förändrad
beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten kan tillsammans med en
andra karens-dag ge betydande besparingar inom sjukförsäkringen. Därutöver
föreslår utskottet i likhet med Kristdemokraterna att ersättning för
personskadekost-nader i samband med trafikolyckor överförs till
trafikförsäkringen.
De förslag till strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassa
samt en ökad finansieringsgrad i en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som Kristdemokraterna föreslår leder till markant
sänkta kostnader inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.
Utskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas förslag om de företags- och
tillväxtfrämjande åtgärder och personalförstärkningar inom den offentliga
sektorn som kan minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och
kostnaderna för arbets-marknadspolitiska åtgärder. Flyttningsbidragen bör
slopas och åtgärden Offentliga tillfälliga arbeten (OTA) avskaffas. Vidare
bör ett nytt system med utbildningskonto införas med möjlighet att avsätta
medel för investe-ringar i utbildning i enlighet med Kristdemokraternas
förslag. För att kraftigt stimulera sysselsättningen på kort sikt bör ett
mer generellt stöd för nyan-ställningar införas.
Enligt utskottets mening behövs en reform av dagens studiefinansierings-
system. För detta ändamål avsätts medel år 2000 som finansieras av att kra-
vet på en viss studietakt för rätten till fullt studiestöd förändras något.
Vidare anser utskottet att den planerade utbyggnadstakten av antalet
platser för vuxenstudier och i högskolan bör vara något lägre för att
undvika negativa konsekvenser för utbildningskvaliteten. Regeringens
förslag till en förläng-ning av den femåriga satsningen på kunskapslyftet
avvisas. Vidare föreslås en ökning av studiebidraget med 100 kr per månad
år 2000. Regeringens ytterligare höjning år 2001 och det s.k. N/T-stödet
avvisas.
Det utökade företagsstöd som regeringen vill anslå i form av en satsning på
Östersjöregionen bör enligt utskottets mening avvisas av riksdagen.
Genom en ökad utförsäljning av statligt ägda företag som Kristdemokra-terna
föreslår kan räntekostnaderna för statsskulden minska.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att den nya värnskatten bör
slopas. I stället bör inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare sänkas
genom att grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs med 8 400 kr.
Vidare föreslår utskottet att fastighetsskatten sänks i ett första steg
till 1,4 % samt att den endast beräknas på en tredjedel av markvärdet
översti-gande 150 000 kr. Enligt utskottets mening bör förmögenhetsskatten
minska med 1 procentenhet år 2001 och avvecklas helt år 2002. För att
finansiera detta föreslås att bolagsskatten höjs från 28 till 30 %.
Genom att avdragsrätten för pensionssparande höjs och genom en av-
dragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton kan skattemässiga
förbättringar för hushållen uppnås enligt utskottet. Utskottet föreslår
också att reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till
6 000 kr.
Vidare bör en 50-procentig skattereduktion införas för de privata hushål-
lens köp av tjänster i det egna hemmet. Enligt utskottets mening ges därmed
tjänstesektorn nya möjligheter att växa. Förslaget som utskottet ställer
sig bakom kan liknas vid ett permanentande och en utvidgning av det
nuvarande ROT-systemet. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 10
procentenhe-ter på lönesummor upp till 900 000 kr per år får de mindre
företagen som i dag tvekar om de skall våga nyanställa klart förbättrade
möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar.
Utskottets och Kristdemokraternas förslag till utgiftsramar för 2000-2002

Utskottet anser vidare i likhet med Kristdemokraterna att dubbelbeskattning
-en på utdelningsinkomster från risksparande bör avskaffas och royaltyin-
komster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och
därefter beskattas som inkomst av kapital. Den särskilda löneskatten på
vinstandelar för anställda avskaffas.
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att en kraftfull satsning
bör göras för jordbruksnäringens konkurrensvillkor. Hela den s.k.
skatterygg-säcken bör lyftas av.
Vad utskottet här sagt innebär att utskottet ställer sig bakom Kristdemo-
kraternas i motion Fi15 framförda förslag till inriktning av
budgetpolitiken. Utskottet ställer sig därmed också bakom
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak liksom detta partis förslag till
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden.
Utskottet föreslår således att utgiftstaket för staten fastställs till 748
miljar-der kronor för år 2000, till 762 miljarder kronor år 2001 och till
768 miljar-der kronor år 2002. Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör
beräknas till 1 066, 1 092 respektive 1 111 miljarder kronor för åren 2000-
2002.
De förslag till utgiftsförändringar som utskottet anser bör genomföras
kommer under de tre närmaste åren att påverka utgifterna inom de olika
utgiftsområdena på det sätt som framgår av ovanstående tabell.
Med hänvisning till vad finansutskottet här anfört bör riksdagen bifalla mo
-tion Fi15 (kd) yrkandena 3-5 avseende budgetpolitikens inriktning, beräk-
ning av offentliga utgifter, utgiftstak för staten samt den preliminära
beräk-ningen för samtliga utgiftsområden som riktlinje för regeringens
budgetar-bete. Propositionen i motsvarande delar avstyrks liksom samtliga
övriga här aktuella motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 3 och med avslag
på proposition 1998/99:100 yrkande 3 samt motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 4
och 1998/99:Fi17 yrkande 3 fastställer ut-gifts-taket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 748
miljarder kronor, för år 2001 till 762 miljarder kronor och för år 2002
till 768 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 5 samt med avslag
på proposition 1998/99:100 yrkande 5 samt motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 3
och 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 godkän-ner beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2000-2002 i en-lighet med vad utskottet förordat,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 4 samt med avslag
på proposition 1998/99:100 yrkande 4 och motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 5,
1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23, 1998/99:Fi17 yrkande 4 och 1998/99:Fi33
yrkande 1 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete i
enlighet med vad utskottet förordat,
16. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom
. 8-10) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets
sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad
redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Centerpartiets budgetalternativ som pre-
senteras i motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c). Utskottet redovisar i
det följande först förslagen på inkomstsidan och därefter förslagen inom de
olika utgiftsområdena.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att skattetrycket successivt bör
sänkas under denna mandatperiod. Ofinansierade skattesänkningar som
förutsätter upplåning och undergräver statens finanser kan utskottet inte
godta. Nästa år bör beskattningen för låg- och medelinkomsttagare lindras
genom ett höjt grundavdrag. Det förhöjda grundavdraget bör trappas av med
stigande inkomster så att endast låg- och medelinkomsttagare omfattas av
skattesänkningen.
Arbetsgivaravgifterna bör stegvis sänkas under mandatperioden, och redan
nästa år bör den lönesumma som undantas från avgift höjas. I ett senare
skede bör också uttagsnivån successivt sänkas med sammanlagt 8 procenten-
heter. En skatteväxling bör genomföras varvid sänkt skatt på arbete
finansie-ras genom höjda energi- och miljöskatter.
Sveriges bönder tvingas betala betydligt högre energiskatter och avgifter
än bönder inom övriga EU. Belastningen på drygt 1,4 miljarder kronor per år
bör i sin helhet tas bort redan nästa år.
Beskattningen av avsättningar till anställdas vinstandelsstiftelser bör slo
-pas. Vidare bör förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg, varvid första
steget bör inriktas på att avskaffa sambeskattningen. Förslag bör snabbt
läggas fram om hur lättnader i fastighetsskatten kan införas för sådana
fastboende som drabbats extra hårt av höjda taxeringsvärden i attraktiva
skärgårds- och andra fritidshustäta områden. Det tillfälliga ROT-avdraget
har varit framgångsrikt, och det är nu är dags att gå vidare med ett
permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt. Regeringens förslag
att förlänga den tillfälliga sänk-ningen av fastighetsskatten på hyreshus
avvisas.
På försök bör en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden införas för
hushållsnära tjänster som utförs i hemmet. Vidare bör beskattningen av få-
mansbolag lindras och nuvarande dubbelbeskattning avskaffas på sikt. Ett
yrkesfiskeavdrag enligt dansk modell skall också införas. Utskottet
motsätter sig också regeringens förslag att med ett år förlänga
överföringen till kom-munerna av det fasta belopp på 200 kr som alla
skattskyldiga betalar i statlig skatt. I stället bör en lika stor
överföring göras i form av ökat statsbidrag.
Utskottets och Centerpartiets förslag till utgiftsramar för 2000-2002

I ovanstående tabell visas förslaget till preliminär fördelning av
utgifterna för de kommande tre åren. Också när det gäller de enskilda
utgiftsområdena delar utskottet Centerpartiets uppfattning. För respektive
utgiftsområde kan följande kommentarer göras.
Inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse bör sammanslagning av departement
kunna ge minskade kostnader genom effektiviseringar. Det är av yttersta
vikt att Sveriges ordförandeskap i EU 2001 förbereds och genomförs väl.
Bespa-ringarna på utgiftsområdet skall inte åläggas de resurser som avsätts
för ordförandeskapet. Beträffande utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och upp
-börd vill utskottet understryka att tullen behöver stärkta resurser för
att kunna sköta bevakning och omhändertagande av smuggelvaror. Vidare bör
skatte-förvaltningen intensifiera arbetet för att få in undanhållna skatter
. Utskottet välkomnar den ökning av polisens resurser som sker de kommande
åren men vill tillföra ytterligare 65 miljoner kronor till polisen för åren
2000-2002 i förhållande till regeringens förslag. Detta ger förutsättningar
till närvarande polis i samtliga kommuner. Finansiering av ökningen sker
genom höjda tvistemålsavgifter och höjda böter för fortkörning. Det är
vidare, beträffande utgiftsområde 4 Rättsväsendet, angeläget att stärka
åklagarorganisationen, främst vad gäller eko- och miljöbrott.
Utskottet vill i likhet med Centerpartiet höja ambitionsnivån för det inter
-nationella biståndets storlek i förhållande till BNI (utgiftsområde 7
Interna-tionellt bistånd). För år 2000 bör ramen uppgå till 0,73 % av BNI
och för år 2001 till 0,75 % av BNI. För budgetåret 2002 föreslår utskottet
en bistånds-ram om 0,76 % av BNI.
Sverige skall ha en öppen och generös flyktingpolitik (utgiftsområde 8 In-
vandrare och flyktingar). Lösningar som bygger på kontakter mellan nyan-
lända och människor i det omgivande samhället skall stimuleras. Högre grad
av frivilliginsatser, samarbete med frivilligorganisationer vid
flyktingmotta-gandet och effektiviseringar inom Invandrarverket leder till
minskade kost-nader. Utlänningsnämnden bör avvecklas.
Åldersgränsen i assistansersättning bör tas bort så att personer som
erhållit assistans före 65 år ålder får behålla den även efter 65-årsdagen
(utgiftsom-råde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg).
Monopolställningen för Apotek AB avvecklas. Utskottet förordar vidare att
pensionärshushållens behov av vardaglig service tillgodoses genom ett
system med hemservi-cecheckar för pensionärshushåll. Telemedicin, som är
ett samlingsbegrepp för medicinsk information med hjälp av IT oberoende av
fysisk plats, ger nya möjligheter.
Utskottet avvisar förslaget om försämrat högkostnadsskydd för läkemedel men
ställer sig bakom höjningen av pensionstillskottet med 509 kr per år.
Utskottet anser att socialförsäkringarna skall ge grundtrygghet. Det behövs
en välfärdsreform. Ett nytt system skall utgå från grundtrygghetstanken och
att det skall vara ett enhetligt system som hjälper människor till arbete
obe-roende av om man är arbetslös eller sjuk. Systemen för arbetslöshet och
sjukdom bör samordnas. Vid utvärderingar av änkepensionsreformen har
framkommit att kvinnor med låg egen inkomst skyddas och att kvinnor med
egen hög inkomst drabbats. Kvinnor med barn under 18 år skall ej beröras av
inkomstprövningen. Omställningsperioden för den s.k. efterlevandepensio-nen
är kort, och den som mist sin make/maka går igenom en mycket svår situation
med traumatiska upplevelser. Regeringen bör låta utreda förutsätt-ningarna
att förlänga omställningsperioden från sex månader till tolv måna-der.
Familjestödet bör förnyas så att det utgår ifrån barnen och familjernas be-
hov. Det görs genom färre regleringar för barnomsorgen, större frihet för
föräldrar att starta och driva förskolor. Utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn tillförs 500 miljoner kronor för år 2001 och
1 000 mil-joner kronor år 2002 för en reform inom det familjepolitiska
området.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en
permanent försörjning (utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslös-
het). För att tydliggöra detta bör det införas en avtrappning av
ersättningen. Vidare bör det fortsättningsvis vara möjligt för
deltidsarbetslösa att erhålla ersättning från arbetslöshetsersättningen.
Egenavgiften till arbetslöshetsför-säkringen bör höjas med 40 kr per månad
år 2000 som första steg. För ut-giftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet flyttas 300 miljoner kronor för Kunskapslyftet. Detta dubblas
till 600 miljoner kronor år 2001 och 2002. Genom de förslag som
Centerpartiet presenterar, och som utskottet ställer sig bakom, kommer nya
arbetstillfällen att skapas. Det innebär att fler personer kan få jobb och
därmed inte längre behöver vara beroende av ar-betslöshetsunderstöd.
Arbetsmarknadspolitiken, som behöver decentraliseras, har en viktig upp-
gift att tillsammans med andra politiska åtgärder bidra till ökad
sysselsätt-ning (utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv). Större
befogenheter bör läggas på länsarbetsnämderna. För att förbättra
möjligheterna till konti-nuerlig kompetensutveckling bör kompetenskonton
införas. Avsättningar till dessa bör vara skattebefriade. Vidare måste mer
av arbetsrätten kunna hante-ras lokalt på de enskilda arbetsplatserna genom
att arbetsrätten decentralise-ras. Lönebildningen är central för samhällets
ekonomi. Löneökningstakten måste bli förenlig med en god ekonomisk
utveckling. Institutionella föränd-ringar bör göras för att förbättra
balansen mellan parterna.
Medlen som regeringen anvisar för tillfälliga personalförstärkningar för år
2000 behövs ej eftersom syftet kan uppnås med tidigare anslagna medel.
Erfarenhetsmässigt har det slagit väl ut att föra över medel från
arbetsmark-nadsanslaget till länsstyrelser för småföretagssatsningar.
Utgifterna minskar genom rationaliseringar inom Arbetsmarknadsverkets
centrala administration och genom att Centerpartiets politik, som utskottet
ställer sig bakom, leder till att arbetslösheten sjunker
Under utgiftsområde 15 Studiestöd beräknar utskottet utrymme för en fort-
satt utbyggnad av kunskapslyftet, om än i något lägre takt än vad som
tidiga-re beräknats. För åren 2000 och 2001 ökas utrymmet för en reform av
studie-medelssystemet med 500 miljoner respektive 1 miljard kronor.
Studiemedlen föreslås bestå av lika delar bidrag och lån, fribeloppet
föreslås höjas till två basbelopp och räknas på hela året i stället för
terminsvis och återbetalningen föreslås ske genom individuellt upplagda
planer under en 20-25-årsperiod. För att finansiera detta föreslås
skärpningar av t.ex. antalet terminer som beviljas studiemedel utan annan
prövning än studieresultat, förbättrad in-komstprövning m.m.
Kostnadsökningen begränsas av den lägre ökning av antalet
utbildningsplatser som föreslås under utgiftsområde 16. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning förordas en
förstärkning av resurserna för forskning och forskarutbildning. Även skolut
-veckling, innefattande program för läs- och skrivutveckling samt matematik
, ett kvalitetsinstitut och utbildningssatsningar riktade mot skolledare
och skolpolitiker tillförs resurser. En mindre besparing sker genom att de
natio-nella skolinspektörerna avskaffas samt att utbyggnadstakten av nya
högsko-leplatser minskas. Utskottet avvisar regeringens förslag om en
maxtaxa och förordar i stället ett förstärkt familjestöd, vilket ökar
barnfamiljernas valfri-het. I samband med att statsbidragen till kommunerna
ökar bör regeringen tillsätta en utredning för att ta reda på hur skolans
resurser används. Detta bör ges regeringen till känna.
För utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid föreslår ut-
skottet inga förändringar av ramen gentemot regeringens förslag. Inom ra-
men bör dock omfördelningar göras. Det gäller satsningar på bidraget till
allmänna samlingslokaler och stöd till ungdomskultur. Vidare är det angelä-
get att insatser nu görs från statens sida för en ökad spridning av de
musikte-aterföreställningar som produceras samt att ekonomiska insatser
görs för de regionala musikteaterinstitutionerna.
Beträffande utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande anser utskottet att det bör ske en övergång från räntebidrag till
investeringsbidrag. Stödet till åtgärder mot radon i bostäder bör öka.
Medlen till de lokala investeringsprogrammen kan användas bättre i andra
samman-hang. Vid fördelningen av medel till länsstyrelserna bör det finnas
en mer strikt fördelningsnyckel.
Det krävs en starkare regionalpolitik. Inom utgiftsområde 19 Regional ut-
jämning och utveckling bör satsas 200 miljoner kronor för vart och ett av
åren på nationell medfinansiering av EU-projekt. Ett stort antal statliga
myn-digheter och bolag bör utlokaliseras från Stockholmsområdet. Vidare
måste regionalpolitiken fokusera mer på faktorer som genererar tillväxt och
ut-veckling. Goda kommunikationer och en satsning på en digital
allemansrätt bidrar starkt till att minimera avståndsnackdelar. Det bör
också läggas fast en garanterad grundläggande service som skall finnas på
alla orter. Det folkliga inflytandet bör utvecklas genom att det inrättas
folkvalda organ, regionpar-lament, i hela landet.
Miljöforskningen föreslås, under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och na-
turvård, få ytterligare resurser. Skrotningspremien för bilar bör höjas och
finansieras ur skrotningsfonden. Vidare föreslås ökat stöd till ideella
organi-sationer och att anslaget för sanering och återställande av
förorenade områ-den ökas. En Nordsjökommission, som kan ta ett samlat grepp
om miljösitu-ationen i Nordsjön, bör inrättas.
Utskottet konstaterar att den omfördelning som regeringen föreslår inom
utgiftsområde 21 Energi ligger inom ramen för energiöverenskommelsen varför
utskottet ställer sig bakom regeringens förslag.
Utskottet vill framhålla att goda kommunikationer är en förutsättning för
att hela Sverige skall utvecklas (utgiftsområde 22 Kommunkationer). Med
hänsyn till den dåliga vägstandarden måste insatser för drift och underhåll
samt bärighetshöjande åtgärder prioriteras. Vidare bör det inom ramen av-
sättas medel för att snabbfärjan mellan fastlandet och Gotland skall kunna
gå i trafik året runt. Staten bör vidare ta ett ansvar för att bygga ett
finmaskigt optiskt fibernät, där alla hushåll och företag i landet ansluts
till knutpunkter. Regeringen bör redan i budgetpropositionen för år 2000
presentera ett förslag om den institutionella lösningen och den praktiska
finansieringen av ett finmaskigt fibernät. Detta bör ges regeringen till
känna.
Utskottet avvisar regeringens förslag till besparing på drygt 400 miljoner
kronor för år 2000 inom utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar. I stället för att skära ned anslagen bör regeringen
åter-komma till riksdagen med förslag till åtgärder för att öka
utnyttjandet av de direkt EU-finansierade ersättningarna. Satsningar på 30
miljoner kronor bör göras på exportfrämjande åtgärder inom utgiftsområdet,
i enlighet med Gun-nar Björks utredning.
Inom utgiftsområde 24 Näringsliv bör 90 miljoner kronor per år under fyra
år avsättas för en satsning på forskning och utveckling inom livsmedelssek-
torn. Under år 2000 bör 2 miljoner kronor anslås till ett program för
gårdsba-serad livsmedelsförädling.
Utskottet avvisar regeringens förslag att det fasta beloppet vid
beskattning av fysiska personers förvärvsinkomster skall tillfalla kommunen
. Kommu-nerna bör i stället tillföras medel enligt generella regler genom
ökade anslag under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för ökade
satsningar på vård, skola och omsorg. Vidare föreslås ökade medel till
assistans efter 65 år för åren 2001 och 2002.
Amorteringen av statsskulden under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
beräknas minska genom att medel avsätts från försäljningen av aktier i
Telia-Telenor för utbyggnaden av ett finmaskigt fibernät. Vidare beräknas
ytterli-gare utförsäljning av statlig verksamhet, såsom apoteken från
Apoteksbola-get.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att Centerpartiets i motion Fi16
redovisade förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga till grund
för budgetpolitikens utformning under kommande år. Därmed tillstyrker
utskot-tet Centerpartiets förslag till preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsom-råden i enlighet med ovanstående tabell. Motion Fi16 (c)
yrkandena 6-8 och 23 tillstyrks medan förslagen i övriga motioner och i
propositionen avstyrks i berörda delar. Den av Centerpartiet förordade
nivån för utgiftstaken för sta-ten, liksom för beräkningen av de offentliga
utgifterna, för åren 2000-2002 överensstämmer med regeringens förslag.
Utskottet kan således ställa sig bakom propositionens förslag till nivåer i
dessa delar. Samtliga motioner utom Fi16 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande mål för budgetpolitiken
= utskottet
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för staten
= utskottet
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23
och med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 samt motio-nerna 1998/
99:Fi14 yrkande 5, 1998/99:Fi15 yrkande 4, 1998/99:Fi17 yrkande 4 och 1998/
99:Fi33 av yrkande 1
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
nytt studiemedelssystem,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utredning om hur skolans resurser används,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
institutionell lösning och praktisk finansiering av ett finmaskigt fiber-
nät,
dels godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens
budgetarbete,
17. Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak m.m. för åren 2000-2002 (mom
. 8-10) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets yttrande fr.o.m. avsnitt 2.4.3 Finansutskottets
sam-manfattande bedömning av budgetförslagen t.o.m. avsnitt 3.29 Samlad
redo-visning av utgifterna på utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom Folkpartiet liberalernas budgetalternativ
och delar ståndpunkterna i motion Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp). Ar-
betslösheten, vars konsekvenser går långt utöver de ekonomiska, är det avgö
-rande problemet för den ekonomiska politiken. Eget jobb betyder egen in-
komst och det ger egen makt. Att vara beroende av bidrag innebär att man i
sin egen vardag är beroende av andras regler. Att knäcka massarbetslösheten
är därför en av de viktigaste frihetsreformerna. För att lyckas med det
krävs en rad systemförändringar.
De välståndsbildande krafterna måste vårdas. Fler jobb och ökad tillväxt
ger större välstånd. Tillväxt ger Sverige bättre förutsättningar för att
genom-föra angelägna satsningar. Det som skall fördelas måste först skapas.
Folk-partiet liberalernas motion visar vägen till en värdigare vård, och
hur vi får mer valuta för skattepengarna i kommuner och landsting.
Det är mycket bra att en rad viktiga förbättringar av svensk ekonomi har
skett, såsom den budgetsanering som inleddes i början av 90-talet och bl.a.
kom till uttryck genom den s.k. Nathalieplanen, den effektiva inflationsbe-
kämpningen, stabiliseringen av det finansiella systemet och vissa
strukturre-former på produktmarknaderna. Dessutom är konjunkturen för
närvarande mycket god.  Ändå finns mycket kvar att göra för att få en
varaktig och till-räckligt hög ökning av sysselsättningen. Detta beror bl.a
. på att budgetsane-ringen delvis genomförts med skattehöjningar på arbete
och företagande, en rad avregleringar har återställts och alltför litet har
gjorts för att förbättra villkoren för företagande.
För att få fart på jobben krävs en väsentligt annorlunda politik än den
rege-ringen för. Huvuddelen av den nödvändiga expansionen måste ske i
närings-livet. Det är villkoren för tillväxt i näringslivet som är nyckeln
till en högre ekonomisk tillväxt och en lägre arbetslöshet. Utskottet
föreslår därför en rad reformer inom skatte-, socialförsäkrings- och
arbetsmarknadsområdet. Dess-utom föreslås bl.a. förbättringar och
förenklingar för företagandet, avregle-ringar av produkt- och
konsumentmarknaderna, åtgärder för att öka och förbättra utbildningen och
kompetensutvecklingen i samhället samt en ratio-nell energipolitik. Vidare
måste Sverige så snabbt som möjligt införa euron. Priset för att stå
utanför EMU är högt i form av bl.a. företagsflykt, valutaoro, högre priser,
högre räntor, högre transaktionskostnader och färre nya jobb. En
folkomröstning bör genomföras innan Sverige tillträder som ordförande i EU,
dvs. senast hösten år 2000. Politiken bör inriktas på ett svenskt medlem-
skap senast den 1 januari 2002.
Sverige har industrivärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser
vilket inte är märkligt när både skattetrycket och utgiftskvoten är
industri-världens högsta. Konjunkturinstitutets beräkningar visar att om
tillväxten nästa år skulle bli t.ex. en procentenhet lägre än regeringen
räknar med, dvs. BNP skulle bli 21-22 miljarder kronor lägre, så försämras
de offentliga finanserna med ca 16 miljarder kronor. Den förstärkning av de
offentliga finanserna som skett under de senaste åren är därför skör, och
vi riskerar att i en konjunkturavmattning på nytt få problem med
statsfinanserna. Genom besparingar, skattesänkningar och strukturreformer
bör statsbudgeten göras mindre konjunkturkänslig och mer slagtålig. Med en
sådan hantering av budgetramar blir skattekvot och utgiftskvot lägre än vad
regeringen räknar med. Detta i kombination med reformer på arbetsmarknaden
och inom soci-alförsäkringarna gör landet betydligt bättre rustat. För att
hålla de offentliga finanserna stabila bör det offentliga sparandet uppgå
till 2 % av BNP i ge-nomsnitt över en konjunkturcykel.
Det krävs en dynamisk ekonomisk utveckling för att skapa förutsättningar
för en god ekonomisk bas för vård och skola. Med Folkpartiet liberalernas
politik kan målet om 80 % sysselsättning år 2004 nås. Med fler
skattebetalare i stället för höga skatter skapas förutsättningar för att
långsiktigt säkra finan-sieringen av växande behov inom t.ex. äldre- och
barnomsorgen. För att öka tillväxten och sysselsättningen i ekonomin
föreslår utskottet bl.a. en reform med inriktning på sänkt skatt på arbete
och risksparande. Utskottet anser att det är hög tid att de skattesamtal
som regeringen ursprungligen bjöd in till för snart ett år sedan
konkretiseras och ges ett innehåll i enlighet med det av Folkpartiet
framlagda förslaget. Den inriktning som finns angiven i vårbud-geten är
alltför vag och allmänt hållen. En reform kan dessutom enligt ut-skottets
mening inte hänvisas helt och hållet till eventuella framtida över-skott.
Reformen bör genomföras under mandatperioden och finansieras genom
besparingar och ekonomisk tillväxt. De delar som betyder mest för
tillväxten bör genomföras först och finansieras genom besparingar. Det är
ytterst an-geläget att en sådan ekonomisk stabilitet kan uppnås att
skatteskalor och angelägna reformsteg inte behöver löpande stämmas av mot
konjunkturläget utan kan ligga fast över tiden. Principerna för 1990-91 års
skattereform bör återupprättas. Ett förvärvsavdrag på kommunalskatten bör
införas som suc-cessivt ökar i värde de närmaste åren. Utskottet avser att
lösa den fråga om skatte- och avgiftsväxling som regeringen brottats med
mer än ett år utan att nå resultat. Pensionsavgiften bör höjas upp till den
nivå som överenskommits mellan Socialdemokraterna och de borgerliga
partierna, och för den enskilde genomförs en motsvarande skattelättnad som
överenskommits tidigare ge-nom ett förvärvsavdrag. Det behövs ett
förvärvsavdrag som sänker skatten med ca 8 miljarder kronor för att uppväga
avgiftshöjningen. I enlighet med vad Folkpartiet vill, bör förvärvsavdraget
redan år 2000 höjas med motsva-rande 6 miljarder kronor därutöver.
Utskottet förordar en skattepolitik som har en klar inriktning mot
strategis-ka skattesänkningar för fler jobb. Ett viktigt inslag är en sänkt
arbetsgivarav-gift med fem procentenheter i den arbetsintensiva
tjänstesektorn. Egenavgif-ten sänks i motsvarande mån. Sänkt skatt på
hushållstjänster skapar förut-sättning för att svartarbete kan bli vitt. De
skadliga skatterna på risktagande, utbildning och arbete i form av
dubbelbeskattning och värnskatt måste bort. Avdraget för pensionssparande
höjs från ett halvt till ett och ett halvt basbe-lopp. Förmögenhetsskatten
börjar avvecklas.
Inklusive skatte/avgiftsväxlingen sänks de offentliga inkomsterna brutto
med 31 miljarder kronor år 2000. Detta finansieras med drygt 18 miljarder
kronor i utgiftsbegränsningar, den av regeringen aviserade skattelättnaden
ianspråktas för förvärvsavdrag, krediteringen för bidrag till anställning
av långtidsarbetslösa slopas samt åtgärder som ger ökade skatteintäkter och
större inleveranser, t.ex. från Vattenfall om sammantaget närmare 2,5
miljar-der. Härigenom uppnås ett finansiellt sparande som är 1,4 miljarder
kronor bättre än regeringens.
Miljarder kronor
Skattesänkningar (brutto)                       Finansiering
Slopad extra värnskatt  2               Sänkta utgifter 18,2
Dubbelskatt     2,8             Egenavgift      8
Avdrag pensionssparande 0,7             Regeringens skattereduktioner   4,1
Reducerad förmögenhets-skatt
1               Ökade skatteinkomster
och ökade inleveranser
2,3
Förvärvsavdrag  14
Sänkt arbetsgivaravgift 8,8
Hushållstjänster        1
Övriga skattesänkningar 0,9
Summa   31,2                    32,6
Enligt utskottet uppnås därmed en budgeteringsmarginal som är 1,5 miljarder
kronor större än regeringens för år 2000. Inte minst utvecklingen i år har
visat på behovet av större marginaler så att det inte skall bli nödvändigt
med det slag av panikåtgärder som regeringen tvingats till för att hålla
det statliga utgiftstaket.
Genom de utgiftsbegränsningar som utskottet förordar kan utgiftstaket
sättas lägre än regeringens, något som är mycket viktigt om de offentliga
finansernas konjunkturberoende skall kunna minska.
Även för de återstående åren inom budgetperioden är de skattesänkningar som
är direkt finansierade genom utgiftsbegränsningar och annan direkt
finansiering av ungefär samma storlek.
Skulle tillväxten ge statsfinanser som ger utrymme både för ett genom-
snittligt överskott om 2 % av BNP och ytterligare skattesänkningar på det
sätt som anges i vårpropositionen som "överföring till hushållen" anser ut-
skottet att detta skall användas för en utökning av förvärvsavdraget, en
åter-gång till skattereformens intentioner genom höjd brytpunkt,
ytterligare lätt-nader för barnfamiljerna samt fortsatt sänkta
kapitalskatter. En viktig del av skattereformen är att minska
barnfamiljernas marginaleffekter. Det bör göras genom att bostadsbidragen
minskas samtidigt som barnbidragen höjs.
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet liberalerna att en stor
socialförsäk-ringsreform bör genomföras. De nuvarande socialförsäkringarna
bör göras om till tre självständiga försäkringar - en för sjukdom, en för
arbetslöshet och en för det nya pensionssystemet. Arbetslöshetsförsäkringen
görs obliga-torisk, och en större del än i dag betalas av den försäkrade.
En förenklad och enhetlig företagsregistrering bör införas. Alla som vill
bör få F-skattsedel. Systemet med en i förväg uträknad F-skatt bör slopas.
Företagardeklarationen och reglerna för skattekontot bör förenklas. Skatte-
tillägget vid periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas, och ett sy-
stem med servicecheckar bör införas.
Arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. I ett första steg bör be-
slutas om en återgång till de regler i LAS och MBL som den borgerliga
regeringen införde. Ett arbete med att bygga upp en ny lagstiftning för ar-
betsmarknaden bör påbörjas. Vidare bör arbetslöshetskassorna få ett större
ansvar för finansieringen av arbetslösheten för att stärka sambandet mellan
alltför höga löner och ökad arbetslöshet. Finansiell samverkan mellan lands
-ting och försäkringskassa (FINSAM), entreprenader, upphandlingar och
decentraliserat beslutsfattande är några viktiga exempel på hur kommuner
och landsting får mer valuta för pengarna. De kommunala bolagen konkurre-
rar ofta med små privata tjänsteföretag. De offentliga monopolen bör brytas
. T.ex. bör vård och omsorg i större utsträckning kunna läggas ut på
entrepre-nad. Etableringshinder för småföretagare bör avvecklas. De
selektiva före-tagsstöden bör också tas bort.
Hederlighet bör uppmuntras. Vid sidan om ändrade regler i skatte- och bi-
dragssystemen bör myndigheter som skattemyndigheten och försäkringskas-
sorna få mer resurser för att stoppa missbruk och motverka fusk.
För att finansiera skatteförslagen föreslår utskottet utgiftsbegränsningar
inom flera utgiftsområden. En principiell omläggning ligger i att de
generella skattesänkningarna på arbete finansieras med neddragning inom
områden som är att betrakta som selektiva företagsstöd, såsom presstöd, de
lokala investeringsprogrammen, delar av arbetsmarknads- och
regionalpolitiken. Inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp måste aktiva åtgärder vidtas för att sänka kostnaderna för
frånvaro och stärka rehabiliteringen. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara
obligatorisk och en bortre parentes bör införas. Självfinansieringen bör
vara 25 % och arbetslös-hetskassorna skall ha ett större ansvar för
finansieringen av försäkringen. Dessa förändringar bidrar, tillsammans med
insatser för fler arbeten, till att utgifterna inom utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet mins-kar. Inom utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv kan de arbetsmark-nadspolitiska åtgärderna
minskas väsentligt. Omfattningen av Kunskapslyftet kan också begränsas. Ett
eventuellt beslut om förlängning av Kunskapslyftet bör inte fattas förrän
Kunskapslyftskommittén är klar i mars år 2000. Inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande bör utgifterna minskas
genom att de lokala investeringsprogrammen fasas ut samt genom besparingar
inom räntebidragssystemet. Regeringens förslag till försämring av
högkostnadsskyddet för läkemedel avvisas. Som en konsek-vens av detta
avvisas också regeringens förslag till kompenserande höjning av
pensionstillskottet. Likaså avvisas regeringens förslag om statligt
reglerad "maxtaxa" i barnomsorgen och därmed de 2 miljarder som anvisats
för detta ändamål, som enligt Kommunförbundet kommer att kosta 7-9
miljarder kronor. Den s.k. finansieringsprincipen skall givetvis gälla och
därför måste en teknisk justering av ramen för utgiftsområde 25 i
förekommande fall ske i samband med att budgetramarna fastställs såsom
brukligt är.
Utskottet står även bakom Folkpartiet liberalernas förslag till satsningar
inom en rad områden. Det internationella biståndet bör höjas med drygt 2
miljarder kronor år 2002 i förhållande till regeringens förslag. Handikapp-
reformen bör återställas och återföras från kommunerna till staten. Det är
också angeläget att rätten till personlig assistans utvidgas så att den som
haft personlig assistent före 65 år ålder kan behålla den även efter 65-
årsdagen. Änkepensionen måste återställas. För att skapa förutsättningar
för ett mer jämställt uttag av föräldraledighet bör ersättningsnivån i den
s.k. pap-pa/mammamånaden höjas. För att minska barnfamiljernas
fattigdomsfällor bör det generella barnstödet öka och det selektiva,
inkomstprövade succes-sivt minska i betydelse. Barnbidragen bör höjas med
125 kr år 2000 och ytterligare 125 kr år 2001, samtidigt som det
inkomstprövade bostadsbidrget minskas med 100 plus 100 kr. På så sätt
minskas marginaleffekterna för de barnfamiljer som får byta inkomstprövade
mot generella bidrag. Tillsam-mans med fler jobb och sänkta skatter ökar
barnfamiljernas möjligheter att leva på sina egna inkomster och att kunna
påverka sin ekonomi med egna ansträngningar.
Sammantaget föreslår utskottet följande preliminära fördelning på utgifts-
områden:
Utskottets och Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftsramar för 2000
-2002

Sammanfattningsvis anser utskottet således att Folkpartiet liberalernas i
motion Fi17 redovisade förslag till inriktning av budgetpolitiken bör ligga
till grund för budgetpolitikens utformning under kommande år. Det innebär
att utskottet tillstyrker de av Folkpartiet föreslagna nivåerna för
utgiftstaket för staten (yrkande 3) för 2000-2002 liksom partiets förslag
till beräkning för utgifterna för den offentliga sektorn (yrkandena 2 och 5
). Vidare tillstyrker utskottet Folkpartiet liberalernas förslag till
preliminär fördelning av utgif-terna på utgiftsområden i enlighet med
ovanstående tabell (yrkande 4).
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motion Fi17 (fp)
yrkandena 2-5. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare
avstyrks övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 8 bort haft följande lydelse:
8. beträffande utgiftstak för staten
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkande 3 samt med avslag
på proposition 1998/99:100 yrkande 3 och motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 4
och 1998/99:Fi15 yrkande 3 fastställer ut-gifts-taket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för år 2000 till 747
miljarder kronor, för år 2001 till 767 miljarder kronor och för år 2002
till 790 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande utgiftstak för den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkandena 2 och 5 samt
med avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 5 samt motio-nerna 1998/99:
Fi14 yrkande 3, 1998/99:Fi15 yrkande 5 godkänner be-räkningen av de
offentliga utgifterna för år 2000 till 1 064 miljarder kronor, för år 2001
till 1 095 miljarder kronor och för år 2002 till 1 132 miljarder kronor,
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande preliminär fördelning på utgiftsområden
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkande 4  samt med
avslag på proposition 1998/99:100 yrkande 4 och motionerna 1998/99:Fi14
yrkande 5, 1998/99:Fi15 yrkande 4, 1998/99:Fi16 yrkandena 6-8 och 23 och
1998/99:Fi33 yrkande 1 godkänner utskottets förslag till preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som riktlinje
för regeringens budgetarbete,
18. Indelningen i utgiftsområden (mom. 11) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under rubriken 3.30 Indelningen
i utgiftsområden bort ha följande lydelse:
Utbildning, kompetensutveckling och tillväxt är frågor intimt förknippade
med varandra. Det moderna arbetslivet ställer krav på återkommande utbild-
ning och ett kompetenslyft. Reguljär utbildning och grundläggande kompe-
tenslyft bör i större utsträckning ersätta riktade
arbetsmarknadsutbildningar. En sådan utbildning eller fortbildning kan med
dagens system finansieras med medel från utgiftsområdena 14, 15 och/eller
16. Mot denna bakgrund bör, som Centerpartiet föreslagit, indelningen av
dessa utgiftsområden över-vägas. Regeringen bör redan i höst kunna
presentera en översyn av indel-ningen, som sedan kan ligga till grund för
ett beslut i samband med vårpro-positionen år 2000. Detta bör enligt
utskottet ges regeringen till känna. Ut-skottet anser att motion Fi16
yrkande 5 bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande indelningen i utgiftsområden
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi16 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om indelningen i
utgiftsområden,
19. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m
) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens
all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) anser
finansutskottet att nyföretagandet måste främjas och att dagens företag,
små som stora, måste få möjlighet att växa i Sverige. Målet bör vara att
skapa förutsätt-ningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att
arbetslösheten avskaf-fas som samhällsproblem. Lägre skatter på arbets-
inkomster bör växlas mot minskade bidrag och subventioner så att det blir
möjligt att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande. En politik som
syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna leva på sin
lön måste emellertid stå på två ben. Det ena benet är en kraftfull skatte-
sänknings-politik, som syftar till att växla lägre skatter mot minskat
behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer
som syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin, så att den höga
arbetslösheten kan pressas tillbaka.
Finansutskottet anser att skattesänk-ningar på arbete, boende och familjer
bör genomföras under de kommande tre åren. Ett mål är att marginal-skatte-
reformen - 30 % inkomstskatt för de flesta och 50 % högsta marginalskatt -
åter skall nås. Utskottet biträder därför följande förslag i motionen:
· Låg- och medelinkomsttagarna kompenseras för de höga egen-avgift-erna
genom ett förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget beräknas
som en viss andel av den pensionsgrundande inkomsten upp till taket för
egenavgifterna. Avdraget uppgår till 8 % år 2000, 10 % år 2001 och 12 % år
2001.
·
· Det allmänna grundavdraget höjs med 1 300 kr till 10 000 kr och barn-
familjernas ekonomi förstärks genom att de vid sidan av barn-bidraget får
ett extra grundavdrag på 10 000 kr för varje barn vid den kommunala
beskattningen.
·
· Kommunalskatten sänks med 1 kr år 2001 och med ytterligare 1 kr år 2002
genom att staten tar över kostnader från kommunerna.
·
· Den nya värnskatten slopas. Värnskatten utgör en skatt på kunskap och
kompetens och driver högutbildade ut ur landet.
·
Förslagen gör att marginalskatterna minskar rejält för alla år 2002. Sänk-
ningen uppgår till 4-7 procentenheter beroende på grundavdragets upp- och
nedtrappning. Den högsta marginalskatten sjunker från knappt 57 % till
under 50 % vid genomsnittlig kommunalskatt. Enligt utskottets mening
framgår behovet av sänkta marginal-skatter inte minst av de särskilda
skatte-regler för utländska experter som regeringen aviserar i vår-
propositionen. Finansutskottet anser att Sverige bör vara attraktivt att
arbeta i för både svenskar och utlänningar.
Vidare bör enligt utskottets mening följande skattesänkningar genomföras.
· Fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet år 2000
. Därefter sänks den med 0,1 procentenhet per år och uppgår år 2002 till 1
%. Orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattningen lind-ras genom
att markvärdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I av-vaktan på en
permanent lösning justeras underlaget för uttag av fastig-hetsskatt så att
endast hälften av markvärdet tas med. Ett tak för den del av mark-värdet
som beskattas bör också införas. På sikt bör fastighets-skatten på småhus
ersättas av en schablonintäkt som tas upp till beskatt-ning som inkomst av
kapital. Schablon-beskattningen bör utformas så att underlaget för
beskattning endast är det taxerade byggnadsvärdet.
·
· För många hushåll är resorna till och från arbetet långa. Kollektivtrafi-
ken är i de flesta fall inget alternativ. Det är då nödvändigt att använda
bilen. Avdraget för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil och
inkluderar resor till barnomsorg. Det ej avdragsgilla beloppet, som främst
berör kollektivresor, sänks från 7 000 kr till 6 000 kr.
·
· Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar återställs till ett basbelopp
och avdrag medges för pensionssparande för makes räkning.
·
· Härutöver avsätts medel för en omedelbar förlängning av reavinst-reglerna
för fastigheter och för en återställning av förtidspensionärernas särskilda
grundavdrag.
·
· En viktig del av företagstillväxten måste komma inom den privata
tjänstesektorn. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Krist-demo-
kraterna har tillsammans föreslagit att en skattereduktion på 50 % införs
för privat-personers betalning av arbetskostnaden för hushållsnära tjäns-
ter upp till 25 000 kr per år. Utskottet ställer sig bakom dessa förslag.
Det innebär att det "vita" priset, direkt vid köpet, hal-veras jämfört med
dagens regler. En reform av detta slag är ett viktigt steg mot lägre skatt
på arbete och en växande och dynamisk tjänstesek-tor. Den går lätt att
genomföra och kan sannolikt snabbt ge fler nya jobb.
·
· Höjd bensinskatt i kombination med andra kostnadsökningar försvagar
hushållsekonomin och minskar intresset för att ta arbete på större av-stånd
från hemmet. Det minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund
bör bensinskatten omedelbart sänkas med 20 öre (med 25 öre inklusive moms)
till den nivå som gällde före den senaste höj-ningen.
·
Den politik för tillväxt, företagande och nya jobb som läggs fram i motion
Fi14 (m) och som utskottet ställer sig bakom innebär dessutom följande.
· Den dubbla beskattningen av riskkapital är skadlig och slopas. Investe-
ringar i företagande skall naturligtvis inte beskattas hårdare än andra in-
vesteringar. Ett slopande av dubbelbeskattningen skulle bidra till att
hejda företagsflykten ur landet.
·
· Förmögenhetsskatten är en extraskatt på avkastning av kapital och mot-
verkar en både nödvändig och angelägen kapitalbildning. Skatten be-lastar
skilda tillgångar olika hårt, vilket leder till snedvridande effekter som
försämrar ekonomins funktionssätt. Denna skatt avvecklas därför successivt.
Som ett första led i avvecklingen slopas sambeskattningen, och gränsen för
skatteplikt höjs till 1,2 miljoner kronor fr.o.m. år 2000.
·
· Fåmansföretagare som redovisar en rimlig arbetsinkomst skall få rätt att
betrakta övrig avkastning som utdelning. Det finns dessutom få sakliga skäl
för de stoppregler som i dag gäller för fåmansföretagen. Stopp-reglerna
måste avskaffas snarast.
·
· Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme-
del för sina arbetsfordon. Utskottet återkommer till denna fråga i av-
snittet Jordbrukets energibeskattning. Även industrins arbetsfordon bör
befrias från dieselskatt.
·
· Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas.
·
· Reklamskatten slopas genom en växling mot moms på tidningar.
·
· Uppfinnare och innovatörer måste uppmuntras. Regler införs som gör att
uppfinnare och innovatörer får ta upp inkomst av royalty från patent som
kapitalinkomst.
·
· Den internationella ekonomiska integrationen medför en betydande risk för
att väsentligt högre skattesatser i Sverige urholkar rörliga skatteba-ser.
Det har redan märkts när det gäller exempelvis beskattningen av ka-
pitalinkomster, punktskatter som ölskatten och beskattningen av driv-medel.
I det budgetalternativ som presenteras i motion Fi14 (m) finns ett
finansierat utrymme på 2 miljarder kronor för sådana åtgärder.
·
Vidare bör enligt finansutskottets mening riskkapitalsatsningar i nya
teknik- och kunskapsintensiva företag stimuleras genom skattelättnader. I
samman-hanget kan också övervägas att beskatta riskkapitalbolag som invest-
mentbolag. Därutöver bör ytterligare lindringar i beskattningen av personal
-optioner genomföras. Kapital-inkomst-skatten är alltför hög i ett
internationellt perspektiv och bör successivt sänkas till 25 %. Fiskala
energiskatter bör över huvud taget inte tas ut i produktions-ledet.
Finansutskottet anser att krånglet för företagen måste upphöra. Det är fel
att jämställa förfallodag och bokföringsdag vid inbetalning till
skattekonto. Det leder till osäkerhet om när betalningen måste erläggas för
att den skall kunna bokföras i rätt tid. Företagare måste få tillbaka
möjligheten att betala sin skatt på förfallodagen. F-skattsedeln är i
realiteten en nödvändig förut-sättning för allt företagande. Det måste
därför bli betydligt lättare att erhålla F-skattsedel. F-skattsedel bör
tilldelas alla som begär det, om det inte fram-står som uppenbart att det
före-givna företagssyftet är oseriöst.
Finansutskottet konstaterar att regeringens egen små-före-tags-delegation
har behandlat företagskrånglet ingående. Trots att det har gått över ett år
sedan presentationen av delegationens första delbetänkande med 26 konkreta
för-enk-lings-åtgärder har nästan ingenting gjorts från regeringens sida.
Nya grupper har tillsatts, beredningsarbete sägs pågå och förslag aviseras
till senare tidpunkter. Finansutskottet är berett att omgående fatta beslut
om genomförande av den helt övervägande delen av de 71 förslagen i
Småföretagsdelegationens slutbetänkande.
Inriktningen av skattepolitiken på längre sikt måste enligt
finansutskottets mening vara att fullfölja den skattepolitik som förordas i
motion Fi14 (m) för de närmaste tre åren. Grundläggande är att skapa ett
gott klimat för det före-tagande som är grunden för välståndsutvecklingen.
En viktig förutsät-tning är därvid att inkomstskatten sänks rejält för
såväl medarbetare som företagare.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi14 (m) yrkandena 7 och
8 i denna del och Fi31 (m) yrkande 4. Härigenom tillgodoses delvis
motionerna Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi17 (fp)
yrkandena 12 och 13 och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Ut-
skottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i
denna del, 1998/99:Fi31 yrkande 4, med anledning av motionerna 1998/99:Fi15
yrkande 7, 1998/99:Fi16 yrkandena 19 och 22, 1998/99:
Fi17 yrkandena 12 och 13, 1998/99:Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt med
avslag på motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-17 och 21 godkänner
de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som ut-skottet förordar och som
sin mening ger regeringen detta till känna.
20. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens
all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) vill
finans-utskottet förespråka en social och ekologisk marknadsekonomi som
förenar frihet och solidaritet. Grundläg-gande är inriktningen på frihet
under ansvar. Strävan bör enligt utskottets mening vara att uppnå en balans
mellan den enskildes och samhällets ansvarstagande. Enskilda initiativ och
person-ligt ansvarstagande skall uppmuntras. Staten skall skapa förutsätt-
ningar för ett gott och stabilt företagsklimat, främja
konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor.
Statens uppgift är vidare att säkra social trygghet för alla samt att
garantera att hänsyn tas till vad miljön tål. Kontroll-instrument och
ekonomiska styrmedel måste användas för att påverka den ekonomiska
aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion. Det är
enligt finansutskottets mening bra att regeringen återigen lyfter fram
tanken om grön skatteväxling.
Finansutskottet ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur
som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara
beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför ställer
sig utskottet bakom förslagen i motion Fi15 (kd) om en rad åtgärder som gör
att inkomst-tagare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får
möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekono-miska situation.
· Grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs till 17 100 kr år 2000
och till 20 300 kr år 2001. Grundavdragshöjningen omfattar skatte-pliktiga
transfereringar och gäller även för pensionärer.
·
· Den nya värnskatten slopas. Den är enligt utskottets mening ett brott mot
de principer Socialde-mokraterna själva var med om att lägga fast i
skattereformen 1990/1991 om att ingen skall betala mer än 50 % av en
inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften Socialdemo-
kraterna ställde om att värnskatten under budget-sanerings-åren skulle vara
tillfällig. Viktiga motiv för att inte ha extra hög statlig skatt på högre
inkomster är att utbildning med medföljande studie-skulder måste löna sig.
Om svenska studenter utbildar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda
till att de sedan flyttar utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha
ett skattesystem som gör att utbildning lönar sig.
·
· Avdragsrätten för pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år
och en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton införs
från halvårsskiftet år 2000.
·
· Gränsen för avdrag för resor till och från jobbet sänks från 7 000 kr
till 6 000 kr.
·
· Fastighetsskatten sänks i ett första steg till 1,4 % samt beräknas endast
på den tredjedel av markvärdet som överstiger 150 000 kr. På så sätt
försvinner de orimliga effekter som drabbat folk i exempelvis skär-
gårdsområden.
·
Även Kristdemokraternas förslag om en avdragsrätt på maximalt 10 % av
basbeloppet per månad för styrkta barnomsorgs-kostnader för alla barn
mellan 1 och 3 år bör enligt utskottets mening genomföras.
Som anförs i motion Fi15 (kd) bör grundbulten i den ekonomiska politiken
vara att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och
därige-nom öka sysselsätt-ningen, minska arbetslösheten och trygga
välfärden. I denna politik ingår bl.a. en kraftig sänkning av arbetsgivar-
avgifterna som är så utformad att den särskilt gynnar små och medelstora
företag. På skatteom-rådet bör vidare, enligt finansutskottets mening,
följande förändringar ge-nomföras.
· Arbetsgivaravgifterna bör sänkas med 10 procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kr per år. För egenföretagare ökas den nedsättningsbe-
rättigade lönesumman till 250 000 kr per år. Förslaget gäller alla företag
men gynnar främst småföretagen. De företag som i dag tvekar om att anställa
får klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och
nyanställningar.
·
· Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig
skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet
. Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna ny-ligen
avvecklade ROT-systemet permanentas och utvidgas rejält, så att det vita
priset halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år
kan köpas med en 50-procentig skattereduktion, som då uppgår till maximalt
25 000 kr per hushåll och år.
·
· Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år
och beskattas därefter som inkomst av kapital.
·
· Ett yrkesfiskeavdrag införs för att ge yrkesfiskarna en internationell
konkurrensneutralitet.
·
· Riskkapitalavdraget återinförs med ett tak på 100 000 kr.
·
· Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas.
·
· Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1
procentenhet och från år 2002 avvecklas den helt. Avvecklingen fi-nansie-
ras med en höjning av bolagsskattesatsen till 30 %.
·
· Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
·
· Momsen på barnböcker och kulturmomsen reduceras.
·
· Fordonsskatten sänks och konkurrensvillkoren för åkeri- och transport-
sektorn förbättras genom gynnsammare skatteregler.
·
· Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme-
del för sina arbetsfordon. Utskottet återkommer till denna fråga i av-
snittet Jordbrukets energibeskattning.
·
Sammantaget sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder
kronor år 2001 och med 36 miljarder kronor år 2002.
Som anförs i motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) har de
mindre företagen i dag problem med anskaffningen av riskkapital. Det finns
därför enligt utskottet skäl att genomföra en översyn av reglerna.
Översynen bör omfatta reavinstbeskattningen, ökade möjligheter till
vinstreservationer och andra stimulanser. Vidare bör företagens
deklarationer förenklas och möjligheterna att få F-skattsedel förbättras.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motionerna Fi15 (kd) yrkande 7
och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Härigenom tillgodoses
delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi16 (c) yrkande-
na 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13 och Fi31 (m) yrkande 4. Ut-
skottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:
Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8, med anledning av motioner-na 1998/99:Fi14
yrkandena 7 och 8 i denna del, 1998/99:Fi16 yrkan-dena 19 och 22, 1998/99:
Fi17 yrkandena 12 och 13, 1998/99:Fi31 yr-kande 4 och med avslag på motion
1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15--17 och 21 godkänner de allmänna
riktlinjer för skattepolitiken som utskottet förordar och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
21. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens
all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna bakom motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c)
förespråkar finansutskottet en tillväxtorienterad utveckling kombinerad med
miljöansvar och social grundtrygghet. Företagande och kreativitet skall ha
goda möjligheter att blomstra. Utskottet vill riva hindren för företagande
genom enklare regler och ökad flexibilitet. Det behövs en regional balans
med företagande och sysselsättning i hela landet. Socialt ansvar och gemen-
skap skall prägla samhället och ge trygghet åt alla. Jämställdheten och jäm
-likheten bör ökas inom alla områden i samhället. Som anförs i motion Fi16
(c) är decentralisering, trygghet och miljöhänsyn viktiga ledord för en
sådan politik.
Enligt finansutskottets mening bör ett långsiktigt mål för den ekonomiska
politiken vara en miljö-mässigt hållbar ekonomi. Stabilitet och balans i
statens finan-ser bör eftersträvas och det är viktigt att
återbetalningskravet över en konjunkturcykel uppnås. Skatteväxlingen skall
genomföras med sänkt skatt på arbete och ökad skatt på miljöstörande
verksamhet.
Som föreslås i motion Fi16 (c) bör ett antal positiva skatteförändringar
för främst de mindre före-tagen genomföras. Arbetsgivaravgifterna sänks för
att skapa ett bättre företagsklimat och fler arbetstillfällen. Det
finansieras via en grön skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter.
Med en klok skatte-politik och skatteväxling som stöd för miljö- och
energipolitiken kan Sverige enligt finansutskottets mening bli ett modernt
land med avancerad teknik som tillfredsställer miljöns krav. En sådan
utveckling stärker svenska före-tags internationella konkurrenskraft. Det
finns inom miljöteknikområdet stora framtidsmöjligheter för expansion och
nya jobb.
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi16 (c) att
det är viktigt att arbeta för en successiv sänkning av skattetrycket under
denna man-datperiod. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplå-
ning och undergräver statens ekonomi kan emellertid - som motionärerna
anför - inte accepteras. Skattepolitiken skall främja ekonomisk tillväxt
och skatt skall tas ut efter bärkraft. Skatte-systemet skall gynna arbete
och kun-skap och stärka bl.a. människors ställ-ning på arbetsmarknaden.
Följande förslag bör enligt utskottets mening ingå i en sådan skattepolitik
.
· Inkomstskatterna för människor med vanliga inkomster, dvs. låg- och
medelinkomsttagare, skall sänkas. Utskottet förespråkar en varaktig lös-
ning för sänkta inkomstskatter genom höjt grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så
att den trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just
låg- och medelinkomsttagare omfattas. Utskottet godtar dock regeringens
förslag om en tillfällig lättnad i skattetrycket för dessa inkomstgrupper.
·
· Arbetsgivaravgifterna sänks stegvis under mandatperioden. Löne-summe-
gränsen för reducering av arbetsgivaravgifterna bör höjas till 2 miljoner
kronor och för egenföretagare bör motsvarande gräns höjas till 300 000 kr
den 1 januari 2000. Därefter bör sänkningen fortsätta så att den totala
sänkningen uppgår till minst 8 procentenheter. På detta sätt främjas de
mindre företagen där anställningspotentialen är högre.
·
· Jordbrukets "ryggsäck" lyfts av för att stärka dess internationella kon-
kurrenskraft. I likhet med motionärerna bakom motion Fi16 (c ) anser
utskottet att det är viktigt att omgående minska belastningen på det
svenska jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor per år. Utskottet
återkommer till denna fråga i avsnittet Jordbrukets energibeskattning.
·
· Yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag vars utformning bör
göras efter dansk modell, eftersom denna har godkänts av EG-kommis-sionen.
Riksdagen har tidigare enhälligt beställt ett förslag om yrkes-fiskeavdrag.
Regeringen bör enligt finansutskottets mening återkomma till riksdagen med
ett förslag om yrkesfiskeavdrag i likhet med det som finns i Danmark.
·
· Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag.
Åtgärder behöver vidtas på skatteområdet för att stimulera tillkomsten av
fler jobb och företag i denna sektor. I motion Fi16 (c) föreslås att en 50-
pro-centig skattesubvention på hushållstjänster som utförs i hemmet bör
genomföras. Reduktionen bör gälla en arbetskostnad upp till 25 000 kr per
år. Det möjliggör för fler människor att nyttja hushållstjänster och ökar
valfri-heten. Åtskilliga arbetstillfällen kan skapas. Den "svarta" sektor
som finns inom området kan övergå i en "vit" och arbetstagarna införlivas i
trygghetssystemen. Begreppet hushållstjänster omfattar tjänster som ut-förs
i hemmet som tvätt, städning, omsorg och trädgårds-skötsel. Avdra-get bör
införas från den 1 januari 2000. Långsiktigt är det enligt utskottets
mening viktigt att verka för att de förslag om lägre momsskattesats för
delar av tjänstesektorn som diskuteras inom EU kan genomföras.
·
· Valfrihet och mångfald i boendet är enligt finansutskottets mening en
grund-pelare i bostadspolitiken. Det är viktigt med en ökad neutralitet
mellan boendeformerna och långsiktigt lägre boendekostnader. Fastig-hets--
skatten bör sänkas. Det är särskilt viktigt för fastboende i attraktiva om-
råden för fritidsboende. Det måste betecknas som orimligt att fiskare,
hantverkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på grund av att deras hus lig
-ger i ett attraktivt fritidshus-läge. Det skulle leda till att dessa
områden inom kort skulle bestå enbart av fastigheter som ägs av
fritidsboende. Det skulle i sin tur utarma den offentliga servicen,
landskapsbilden och kul-turen i sådana områden av landet. Fråge-ställningen
behandlas nu av Fastighetsbeskattningskom-mittén, vars ställningstagande
redovisas inom kort. Det är enligt finansutskottets mening utom-ordentligt
viktigt att förslag läggs fram under hösten med sikte på retroaktiv lättnad
även för år 1998.
·
· Det framtida energiskattesystemet bör enligt finansutskottets mening
anpassas till den överenskommelse som finns om övergång till ett håll-bart
energisystem. Genom att skatte-växla på det sätt som föreslås i mo-tion
Fi16 (c) kan skatterna på arbete sänkas och skatterna på sådant som är
skadligt för miljön höjas. Kärn-kraften orsakar kostnader historiskt, i
nutid och i framtid. Som ett led i påskyndandet av energiomställningen bör
produktionen beskattas i högre grad. Finans-utskottet föreslår att
produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh från år 2000
och att skatten därefter höjs årligen. Kväveoxidutsläppen har sta-digt ökat
. En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med en
större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20
GWh. Som anförs i motion Fi16 (c) bör den fastighetsskatt på äldre
vattenkraft som regeringen sänkte förra året återinföras. Moti-vet till
sänkningen var att den gynnade den elinten-siva industrin, men det saknas
belägg för att så skulle vara fallet. Utskottet föreslår vidare att en
miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa, vilket
innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära de största
kostnaderna. Detta är enligt utskottets mening rimligt med tanke på att
flyg-platserna har dimensionerats för dessa plan.
·
Som anförs i motion Fi16 (c) bör ytterligare förändringar aktualiseras i de
fortsatta skatteöverläggningarna och genom-föras när det finns ett utrymme
för dem. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. I
ett första steg bör sambeskattningen avskaffas och därefter bör en
utfasning i två steg genomföras. Det tillfälliga ROT-avdraget med
skatteavdrag för reparation och om- och tillbyggnad av bostäder har varit
framgångsrikt och det är nu dags att gå vidare med ett permanent ROT-avdrag
kopplat till en schablonintäkt.
Finansutskottet konstaterar att motionärerna bakom motion Fi16 (c) varit på
-drivande för att sänka ägarbeskattningen för de onoterade bolagen. Dub-
belbeskattningen av dessa bolag har lindrats och det positiva ränteför-
delnings-underlaget har höjts. Som motionärerna anför bör kommandit- och
handels-bolagen få en motsvarighet till den lönesumme-anknutna nedsätt-
ningen genom att en större del av det egna kapitalet får tas ut skattefritt
. Dubbelbe-skattningen bör enligt utskottets mening avskaffas på sikt. Den
särskilda löne-skatten på avsättning till anställdas vinstandels-stiftelser
bör avskaffas.
Finansutskottet anser att det är bra att regeringen kommer att tillsätta en
utredning om de s.k. 3:12-reglerna. Enligt utskottets mening bör begräns-
nings-beloppet vid beräkning av löne-summe-underlag sänkas från tio basbe-
lopp till fem basbelopp.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi16 (c) yrkandena 9, 11
, 13, 15-17, 19, 21 och 22. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m
) yrkandena 7 och 8 i denna del, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi17 (fp) yrkandena
12 och 13, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkan
-de 4.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-
17, 19, 21 och 22 och med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7
och 8 i denna del, 1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi17 yrkandena 12 och 13
, 1998/99:Fi27 yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt 1998/99:Fi31 yrkande 4
godkänner de allmänna riktlinjer för skatte-politiken som utskottet
förordar och som sin mening ger regeringen detta till känna,
22. Skattepolitikens allmänna inriktning (mom. 12) (fp)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.2 Skattepolitikens
all-männa inriktning bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi17 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att Sverige mest av allt behöver jobb och tillväxt.
När skatterna, som i dag, är för höga på bl.a. arbete innebär det att jobb
inte kommer till, att svartjobben ökar och att utbildning inte lönar sig.
Effekten av detta blir i förlängningen mindre resurser till alla, den
offentliga sektorn i allmänhet och ännu tuffare marginaler för dem som har
det som allra kämpi-gast i synnerhet. Skattepoli-tiken måste därför enligt
finansutskottets mening successivt läggas om för att så långt möjligt
underlätta för fler människor att få ett arbete, tjäna egna pengar och
därmed själva ta makten över sina liv.
Som anförs i motion Fi17 (fp) är det motiverat med skatt av tre skäl, för
att betala för den offentliga verksamheten, för att kunna fördela resurser
mer jämlikt och för att minska produktion och konsumtion av sådant som har
negativa externa effekter. Skatter behövs för att finansiera genuint gemen-
samma nyttigheter som ingen annan än det offentliga kan eller bör svara för
. Det gäller sådant som rättsväsende, försvar, grundforskning och sådana
sociala åtaganden där marknadslösningar inte är möjliga eller lämpliga, t.
ex. när det gäller stöd till människor med funktionshinder. För att skapa
ett sam-hälle där alla männi-skor har chansen att växa krävs
skatteinkomster för att betala för såväl gene-rella barnbidrag,
tillräckligt med personal i äldrevården som för pensionstill-skott.
Den liberala skatte- och utgiftspolitik som läggs fram i motion Fi17 (fp)
är enligt finansutskottets mening väsensskild från en socialistisk. Skatter
skall inte tas ut med en krona mer än nödvändigt, och vad Sverige verkligen
behö-ver är fler skattebetalare, inte fler skatter. Samtidigt bör man som
motionä-rerna framhåller vara starkt medveten om att drastiska förändringar
från det nuvarande högskatte-samhället inte är möjliga utan hänsynstagande
till sam-hälls-ekonomisk stabilitet och till att människor planerat sina
liv och sin var-dag till nuvarande skatte- och utgiftssystem även då detta
inte är hållbart i längden. Föränd-ringar måste därför enligt utskottets
mening ske med sådana hänsynstaganden.
Att skapa större egna marginaler för människor ger dessa större möjlighet
att bestämma själva, och utskottet anser därför att det är viktigt att
komman-de stats-finansiella utrymmen framför allt används för att sänka
skatter mer än att öka de offentliga utgifterna.
Finansutskottet vill i likhet med motionärerna bakom Fi17 (fp) ha en åter-
gång till principerna i 1990/91 års skattereform. Som redovisats måste
denna återgång ske stegvis. Utskottet prioriterar därför de
skattesänkningar som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning.
I det följande redovisas främst de skattesänkningar som prioriteras på
grund av deras effekt på sysselsättning och tillväxt. De finansieras med ut
-giftsbegränsningar.
· Värnskatten bör slopas. Den tjänar endast till att på marginalen minska
utbytet av arbete, studier och allmän förkovran. Dess anhängare har på
intet sätt kunnat visa att den leder till ett rättvisare samhälle eller
större acceptans av nödvändiga besparingar. Värnskatten slopas fr.o.m. år
2000.
·
· Dubbelbeskattningen av aktieutdelning bör avskaffas. Först beskattas
vinsten i företaget, sedan en gång till hos ägaren. Detta är främst en
skatt riktad mot enskilda smärre aktieägare och företagsägare som expande-
rar. De stora institutionerna är undantagna medan alla de nästan 5 miljo-
ner individer som äger aktier främst via aktiefonder drabbas. Man kan inte
undgå intrycket att syftet är att hindra människor att skaffa sig en liten
buffert mot oförutsedda händelser. Dubbelbeskattningen av ak-tieutdelning
avskaffas under mandatperioden.
·
· Utskottet vill införa ett system med kompetenskonton som brukar ut-
tryckas som ett "friår mitt i livet" för att kunna studera, starta ett eget
fö-retag eller liknande. Man bör kunna ta ut av pensionssparande i förväg
för sådana ändamål. Ett steg på vägen mot att göra detta möjligt är att
höja avdragsrätten för pensionssparande, från för närvarande ett halvt
basbelopp till ett och ett halvt basbelopp.
·
· Förmögenhetsskatten drabbar ägare av mindre och medelstora företag eller
personer som t.ex. äger ett småhus i ett område med höga taxe-ringsvärden
och som amorterat ned lånen. Förmögenhetsskatten bör av-skaffas. Ett första
steg är att höja fribeloppet, att avskaffa sambeskatt-ningen och att sänka
den andel av aktiers marknadsvärde som skall be-skattas. Hänsyn tas därmed
till den större risk som aktier innebär. På tre fyra års sikt skall
förmögenhetsskatten avskaffas.
·
· 100 miljoner kronor avsätts för en lättnad i fastighetsskatten för dem
som är bofasta i attraktiva fritidsområden.
·
· Ett förvärvsavdrag bör införas redan år 2000. Härigenom löses frågan om
avgiftsväxling i det nya pensionssystemet och meto-den för fortsatta
allmänna inkomstskattesänkningar klargörs. Med en avgiftshöjning som ger 8
miljarder kronor, regeringens skattereduktion om 3 miljarder kro-nor och
ytterligare 3 miljarder kronor finansierat med besparingar upp-går utrymmet
för ett förvärvsavdrag till 14 miljarder kronor första året. Detta ger ett
förvärvsavdrag om ca 5,5 % av inkoms-ten mot kommunal-skatten. Vid en
taxerad inkomst på t.ex. 200 000 kr om året betyder det ett avdrag på 11
000 kr.
·
· På lång sikt bör arbetsgivaravgifterna avskaffas och ersättas med enbart
försäkringar. Den rena skattedelen skall successivt försvinna. För att på-
börja denna process med att sänka skatten på arbete och underlätta framväxt
av nya arbeten i framför allt en växande tjänstesektor bör ar-
betsgivaravgifterna nu sänkas med 5 procentenheter i den privata tjäns-
tesektorn.
·
· För att få större fart på sysselsättningstillväxten i den privata tjänste
-sektorn vill utskottet i likhet med motionärerna bakom Fi17 (fp) genom-
föra en skattesänkning på hushållstjänster så att en ny vit marknad kan
etableras. De möjligheter som i dag finns att köpa tjänster är förbehållna
de rika eller dem som köper svarta tjäns-ter. En skatte-sänkning enligt ut-
skottets förslag skulle göra svart till vitt och skapa nya jobb. Det kort-
siktiga skattebortfallet kan beräknas till ca 1 miljard kronor.
·
Sammantaget räknar utskottet med finansierade skattesänkningar direkt
inriktade på jobb och tillväxt på drygt 20 miljarder kronor vid mandatperio
-dens slut. Denna skattesänkning motsvarar ca 2 % av det offentligas totala
skatteintäk-ter.
Ytterligare förbättringar bör enligt finansutskottets mening genomföras om
utrymme finns. Om regeringens kalkyler håller och överskotten blir i enlig-
het med prognoserna kan förvärvs-avdraget höjas till 8,5 % år 2001, vilket
betyder 17 000 kr i avdrag och till ca 12,5 % år 2002, vilket betyder 25
000 kr i avdrag. Vidare höjs brytpunkten för den statliga inkomstskatten
till en nivå som gör att endast 15 % betalar statlig inkomstkatt och
därefter till sju och ett halvt basbelopp så att den statliga
inkomstskatten inträder då de obli-gatoriska försäkringsavgifterna upphör.
Även på kapital-beskattnings-sidan genomförs ytterligare sänk-ningar,
framför allt i form av minskad reavinstbe-skattning. Det är enligt
utskottets mening vidare viktigt med en återgång till halverad
reavinstskatt på kapitalinkomster.
Det behövs enligt utskottets mening ett myller av små företag som startar,
lever och frodas och växer. Trots att det tycks råda stor enighet över
parti-gränserna om att det behöver bli enklare att starta och driva företag
i Sverige har inget av vikt skett för att förbättra villkoren för
företagarna under man-datperioden. Som anförs i Fi17 (fp) måste livet bli
enklare för den som vill bli eller är företagare.
Finansutskottet anser att alla som vill skall kunna få ut en F-skattsedel
för att kunna bedriva verksamhet i egen regi, givetvis under förutsättning
att personen i fråga inte har näringsförbud, skatteskulder sedan tidigare
eller på annat sätt befinner sig i en sådan situation att F-skattsedeln
omedelbart skulle återkallas. Vidare bör företagen slippa debiteringen av
preliminär skatt och i stället få betala in skatten i förhållande till
faktiskt intjänad inkomst för må-naden som gått. Enmans- och fåmansföretag
bör få en förenklad blankett där företagaren redovisar totala inkomster,
löner och avgifter och en schablon för kostnader. Schablon-avdraget skall
täcka det som en modern tjänsteföretagare kan tänkas behöva: mobiltelefon,
porto, resor, papper och pennor. Schablon-avdraget bör därför vara en viss
del av omsättningen upp t.o.m. förslagsvis 50 000 kr per år. Företagarna
bör åter få en möjlighet att betala in skatt på förfallodagen.
Skattetillägget för periodiseringsfel i momsredovisningen bör slopas.
Servicecheckar som gör det enkelt att anlita andra för arbete bör införas.
Ytterligare förslag som läggs fram i motion Fi17 (fp) och som utskottet
ställer sig bakom är en möjlighet att få uppskov med bolagsskatten så länge
pengarna inte tas ur företaget, slopade sociala avgifter på vinstandelar
och generösare och enklare avdragsregler för företagare med hemmet som
arbetsplats.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13.
Häri-genom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 i denna
del, Fi15 (kd) yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi27 (fp, m, kd, c)
yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Finansutskottet avstyrker
övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi17 yrkandena 12 och 13 och
med anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkandena 7 och 8 i denna del,
1998/99:Fi15 yrkande 7, 1998/99:Fi16 yrkandena 19 och 22, 1998/99:Fi27
yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 samt 1998/99:Fi31 yrkande 4 och med avslag på
motion 1998/99:Fi16 yrkandena 9, 11, 13, 15-17 och 21 godkänner de allmänna
riktlinjer för skattepolitiken som utskottet förordar och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
23. Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (mom. 13) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.3 Det fasta
beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör behovet av ytterligare medel för kommu-
nala ändamål inte tillgodoses genom en omlänkning av den statliga inkomst-
skatten utan i stället genom att ytterligare 1 250 miljoner kronor i
generella medel anslås till kommunerna för ökade sats-ningar på vård, skola
och om-sorg under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna.
Finansut-skottet avstyrker därför regeringens förslag om att en del av den
statliga inkomstskatten skall anses utgöra kommunal inkomstskatt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi16 (c) yrkande 10 och av-
styrker propositionen yrkande 25.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsin-komster
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkande 10 avslår
proposition 1998/99:100 yrkande 25 i denna del,
24. Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus (mom. 14) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo Lundgren (alla m
) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Sänkt
fastighetsskatt för bostadshyreshus bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i det föregående ställt sig bakom de riktlinjer för
skatte-politiken som förs fram i motion Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m). Dessa
innebär att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % år 2000, till 1,
1 % år 2001 och till 1,0 % år 2002. Vidare lindras orimliga regionala
skillnader vid fas-tighetsbeskattningen genom att endast hälften av
markvärdet beskattas fr.o.m. år 2000. En ytterligare åtgärd som vidtas är
att ett tak införs för den del av markvärdet som beskattas.
Mot bakgrund av att utskottet lagt fram förslag om skattesänkningar som går
längre än regeringens tillfälliga skattesänkning för bostadshyreshus av-
styrker utskottet detta förslag. Utskottet tillstyrker motion Fi14 (m)
yrkande 8 i denna del och avstyrker således propositionen yrkande 27. Häri-
genom tillgodoses i allt väsentligt övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del och
med anledning av motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 6 och 1998/99:Fi16 yrkande
18 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus (mom. 14) (kd)
Mats Odell och Stefan Attefall (båda kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Sänkt
fastighetsskatt för bostadshyreshus bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening utgör fastighetsskatten en plåga för många,
inte minst för människor med låga inkomster, och den ger på grund av sin
utformning också upphov till orimliga effekter. Regeringens förslag om en
fortsatt tillfällig nedsättning av fastig-hets-skatten för bostadshyreshus
ger emellertid inte någon långsiktig förbättring av denna situation.
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom de riktlinjer som läggs
fram i motion Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd). Dessa innebär att fastighets
-skatten på bostäder sänks till 1,4 % och att skatten endast beräknas på en
tredjedel av det markvärde som överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner
de orimliga effekter som exem-pelvis drabbat folk i skärgårds-områden.
Förändringen genom-förs redan fr.o.m. år 2000 och ersätter den av
regeringen föreslagna tillfälliga skattesänkningen. Utskottet avstyrker
därför regeringens förslag om en tillfällig skattesänkning.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi15 (kd) yrkande 6 och
avstyrker propo-sitionens yrkande 27. Härigenom tillgodoses i allt
väsentligt övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi15 yrkande 6 och med
anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del och 1998/99:Fi16
yrkande 18 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus (mom. 14) (c)
Agne Hansson (c) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.4 Sänkt
fastighetsskatt för bostadshyreshus bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört i det föregående är valfrihet och mångfald i boendet
grundpelare i bostadspolitiken. Det är viktigt med en ökad neutralitet
mellan boendeformerna och långsiktigt lägre boendekostnader. Det
förbättrade ekonomiska läget har inneburit mer än en halvering av räntorna.
Detta har hyresgästerna ännu inte fått del av.
Regeringens förslag om en förlängning av den tillfälliga sänkningen av
fastighetsskatten är enligt finansutskottets mening alltför kortsiktigt och
ger inte heller önskad effekt för hyresgästerna. Det är orealistiskt att
räkna med att fastighetsägarna kommer att sänka hyran under kort tid för
att sedan åter höja den. Sådana svängningar är inte heller önskvärda då de
försvårar hus-hållens planering av privateko-nomin. Utskottet avvisar
därför regeringens förslag. Förändringarna på området bör ges en inriktning
som leder till stabilt och långsiktigt lägre boende-kostnader.
Den parlamentariskt sammansatta Fastig-hets-beskattnings-kommittén gör även
en allmän översyn av fastighets-skatten. Utskottet konstaterar att motio-
närerna bakom Fi16 (c) deltar konstruktivt i utredningens arbete. Centerpar
-tiet har varit särskilt ihärdigt när det gäller att hitta lättnader för
dem som drabbats särskilt hårt av höjda taxeringsvärden vid förra taxerings
-tillfället, nämligen fastboende i attraktiva skärgårds-områden och andra
fri-tidshustäta områden. Det måste enligt finansutskottets mening betecknas
som orimligt att fiskare, hant-verkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på
grund av att deras hus ligger i ett attraktivt fritidshusområde. Det skulle
leda till att dessa områ-den inom kort skulle bestå enbart av fastigheter
som ägs av fritids-boende. Det skulle i sin tur utarma den offentliga
servicen, landskapsbilden och kul-turen i sådana områden av landet.
Frågeställningen behandlas nu av Fastig-hets-beskatt-ningskommittén, vars
ställningstagande skall redovisas inom kort. Det är enligt utskottets
mening utomordentligt viktigt att förslag med sikte på en retroaktiv
lättnad även för 1998 läggs fram under hösten. Detta bör ges regeringen
till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi16 (c) yrkande 18 och av-
styrker pro-positionen yrkande 27. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt
övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi16 yrkande 18 och med
anledning av motionerna 1998/99:Fi14 yrkande 8 i denna del och 1998/99:Fi15
yrkande 6 avslår proposition 1998/99:100 yrkande 27 i denna del och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Reavinstbeskattning av fastigheter (mom. 16) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och
Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.6
Reavinstbeskattning av fastigheter bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att det kan vara mycket svårt, och ibland så
gott som omöjligt, att fastställa en korrekt beräknad vinst för en
fastighet som innehafts under lång tid. Genom särskilda övergångs-bestämmel
-ser med schablon-i-s-erade anskaff-nings-värden och möjligheter till
uppräkning av anskaffningskostnaden har konsekvenserna av reglernas
komplexitet varit förhållandevis rimliga, även vid långa fastighetsinnehav.
Övergångsreglerna upphör emellertid att gälla med 1999 års utgång.
Som framhålls av motionärerna kommer svårigheterna för de skattskyldiga att
redovisa en korrekt reavinstberäkning att öka markant om övergångs-reglerna
inte ersätts med något annat regelsystem. Säljarna kan tvingas lämna en
redogörelse för investeringar, värdeminskningsavdrag m.m. för en tidspe-
riod om ca 50 år. Motsvarande svårigheter uppkommer för skatte-myndigheten
att kontrollera lämnade dekla-rationer med hänsyn till att myn-digheten
saknar relevanta registeruppgifter. Detta leder till en stor rättsosä-
kerhet och ett godtycke i beskattningen där de fåtal skattskyldiga som be-
härskar de gällande reglerna får en högre beskatt-ning än de som omedvetet
eller medvetet lämnar felaktiga dekla-rationer. Det är angeläget att
skattesitu-ationen klarläggs för de många gamla fastighetsinnehav som i dag
kan ut-nyttja övergångsregeln men som efter 1999 är nödsakade att för-söka
räkna fram den nominella reavinsten.
Redan våren 1998 uppmärksammade skatteutskottet regeringen på att det krävs
besked om vad som skall hända efter det att övergångsregeln löper ut den 31
december 1999. Efter ytterligare påstötningar klargör regeringen nu i
vårpropositionen till sist att man inte har för avsikt att vidta någon
åtgärd och aviserar en mindre förändring som innebär att det s.k. stickåret
flyttas framåt i tiden. Finansutskottet anser att detta är otillräckligt.
Regeringens intentioner att flytta fram det s.k. stickåret från 1952 till
"ett år kring 1980" gör dessutom att ännu fler fastighetsägare än tidigare
hamnar i ett osäkert läge. Den nuvarande övergångsregeln ger möjlighet att
antingen välja 150 % av 1952 års taxeringsvärde eller den faktiskt erlagda
köpe-skillingen vid förvärvstillfället plus uppräkning för nedlagda
förbättrings-kostnader efter 1952. Om övergångsregeln slopas och stickåret
flyttas fram till omkring 1980 leder det till att de fastighetsägare som
gjort förbättringar dessförinnan ej kan räkna med dessa vid en eventuell
försäljning.
Finansutskottet föreslår, mot bakgrund av de svårigheter som uppkommer vid
genera-tionsskiften av bostäder och familjeföretag, att de nuvarande över-
gångsreg-lerna förlängs och att en utredning tillsätts för att se över och
lägga fram förslag om nya reavinstregler som kan gälla permanent. Det
anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt de aktuella motionsyrkandena.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande reavinstbeskattning av fastigheter
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 20, 1998/99:
Fi31 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sk306 yrkande 10, 1998/99:Sk601, 1998/99:
Sk666, 1998/99:Sk681 och 1998/99:MJ256 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Fåmansföretag och generationsskiften (mom. 17) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och
Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.7 Fåmansföretag och
generationsskiften bort ha följande lydelse:
Företagandets villkor
De grundläggande villkoren för företagande måste förbättras så att Sverige
får ett långsiktigt bra företagsklimat. Lägre skatt på arbete, företagande,
investeringar och kapitalbildning samt en flexiblare arbetsmarknad är några
viktiga delar i en sådan politik. Genom en sådan tillväxtpolitik som river
hindren och skapar bättre förutsättningar för de små och medelstora företa-
gen kan ökad sysselsättning nås. De frågor som behandlas i de aktuella mo-
tionerna är i detta sammanhang mycket betydelsefulla.
Företagen behöver stabila och långsiktiga regler med en lagstiftning som
tar bättre hänsyn till företagens villkor. Särskild hänsyn måste tas till
de speciella förutsättningar och villkor som gäller för småföretag.
Företagsmarknaden är i dag en mycket konkurrensutsatt internationell
marknad. Många småföretag är beroende av ett större företag som huvudsak-
lig kund, vilket är ett av de stora problem som är kopplade till den
företagsut-flyttning som vi sett i Sverige. Den utvecklingen måste brytas.
Svenska företag bör ha samma konkurrensförutsättningar som andra företag.
Den europeiska inre marknaden ger stora möjligheter till ökad produktion
och export av varor och teknik. Svenska företag inom ett flertal branscher
bör använda den inre marknaden på ett bättre och starkare sätt. En
framgångs-faktor för näringslivet är förmåga till flexibilitet och att
näringslivet består av såväl stora som mindre företag, spridda över många
branscher. Ett differenti-erat näringsliv minskar sårbarheten vid
konjunktur-förändringar.
Sverige har i internationell jämförelse mycket få medelstora företag. För
en förnyelse och dynamik i det svenska näringslivet behöver de mindre och
medelstora företagen bli fler. Nyföretagandet måste öka för att stimulera
mångfald och konkurrens. En stor expansionspotential finns hos de mindre
företagen, men de tyngs av en mängd regler som hämmar utvecklings-
möjligheterna. Det behövs förändringar i skattesystem och regelverk för att
kunna nyttja den potentialen.
Skattelättnader och regelförenklingar
I Sverige är det i första hand fåmansbolagens och egenföretagarnas beskatt-
ning som genom sin höga komplexitet leder till problem vid upprättandet av
deklarationen. En osäker skattekostnad påverkar i dag företagens likviditet
under lång tid. Detta påverkar företagens expansions-förmåga och möjlighet
att anställa. Oklara skatteregler leder även till att familjeföretag
riskerar att slås ut av tillkommande skatt långt efter det att de har
deklarerat. Flertalet företagare klarar i dag inte själva att sköta den
administrativa delen av före-taget, samtidigt som antalet egenföretagare
under de kommande åren kan förväntas bli betydligt fler. För att denna
utveckling inte skall hindras bör kostnaderna för företagandet vara lägsta
möjliga och reglerna enklare.
De s.k. fåmansaktiebolags-reglerna bör utformas så att marknadsmässig av-
kastning också beskattas som kapitalinkomst. Detta är en strukturellt
viktig åtgärd och en investering som bör berättiga ägaren avkastning.
En av de viktiga frågorna för företagen är generationsskiften. Både skatte-
reglerna och möjligheten till finansiering har stor betydelse för att ett
familje-företag skall kunna föra över ägandet till nästa generation.
Reglerna bör utformas så att arbetande kapital kan hållas intakt även vid
generations-skiften. En utredning om de s.k. 3:12-reglerna och reglerna om
arvs- och gåvoskatt är av yttersta vikt och bör arbeta skyndsamt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Sk630 (m) i
denna del, Sk309 (kd) yrkande 9, Sk719 (kd), N238 (c) yrkande 3, Sk690 (m,
kd, c, fp) och Fi27 (fp, m, kd, c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande fåmansföretag och generationsskiften
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi27 yrkande 4, 1998/99:
Sk309 yrkande 9, 1998/99:Sk630 i denna del, 1998/99:
Sk690, 1998/99:Sk719 och 1998/99:N238 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
29. Beskattning av elbilar m.m. (mom. 18 och 21) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd)
anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.8 Beskattning av
elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening lägger tjänstebilsreglerna allvarliga hinder
i vägen för försöken att introducera miljövänliga bilar. Genom att
förmånsbe-skattningen bygger på inköpspriset blir förmånsvärdet för nya,
miljövänliga fordonstyper regelmässigt mycket högre än förmånsvärdet för en
motsvaran-de bensindriven bil. Detta gör det näst intill omöjligt att i
nuläget introducera miljö-vänliga fordon på bred front i Sverige. Det är
därför viktigt att dessa regler ändras så snabbt som möjligt.
Det är i och för sig bra att regeringen insett att något måste göras och
att de nya regler som regeringen aviserar skall gälla redan fr.o.m. 1999.
Finansut-skottet anser emellertid att det är uppenbart att regeringens
avsiktsförklaring inte är tillräcklig för att påverka försäljningen av
miljövän-liga bilar under 1999. Här krävs klara besked om försäljningen
skall komma i gång.
Riksdagen bör enligt finansutskottets mening redan nu besluta att för-
månsvärdet inte skall vara högre för en elbil, elhybridbil eller en bil som
drivs med alternativt bränsle än motsvarande förmånsvärde för en bensindri-
ven bil.
Utskottet föreslår att riksdagen fattar beslut om den lagändring som är
nödvändig och tillstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 5. Härigenom
tillgodoses även motion Fi30 (s).
Utskottet har avslutningsvis ingen invändning mot regeringens förslag om en
skattebefrielse för de elbilar och elhybridbilar som blir skattepliktiga
första gången efter den 1 juli 1999 och tillstyrker detta förslag.
dels att utskottets hemställan under 18 och 21 bort ha följande lydelse:
18. beträffande beskattning av elbilar m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:100 yrkande 28 i denna
del och motion 1998/99:Fi31 yrkande 5 och med anledning av motion 1998/99:
Fi30 godkänner vad utskottet anfört,
21. beträffande lagförslagen, såvitt avser förmånsbeskattning för
miljövänliga tjänstebilar
att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
följande förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse
Värdet av bilförmån - - - i motsvarande mån.
Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den som ny
introducerades på den svens-ka marknaden. Om ett sådant intro-duktionspris
ändras efter kort tid skall som nybilspris för årsmodellen anses det
justerade priset. I avsaknad av introduktions-pris skall som ny-bilspris
anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den
introducerats på den svenska mark-naden när den var ny. Med nybilspris för
årsmodellen avses det pris som bilen hade när den som ny introducerades på
den svens-ka marknaden. För elbilar, elhybrid-bilar eller gasdrivna bilar
skall nybilspriset anses motsvara ny-bilspriset för en bensindriven bil av
motsvarande modell. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid
skall som nybilspris för årsmo-dellen anses det justerade priset. I
avsaknad av introduktions-pris skall som nybilspris anses det pris som det
kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska
marknaden när den var ny.
-----
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1999 och tillämpas första gången vid
2000 års taxering.
30. Biodrivmedel (mom. 19) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och
Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.9 Biodrivmedel bort
ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är införandet av biodrivmedel ett viktigt
led i ansträngningarna att minska de klimatförändrande gaserna och
miljöanpassa transportsystemet. Regeringen har i flera proposi-tioner
uttalat ambitionen att biodrivmedel skall vara skattebefriade under fem +
tre + tre år. Branschen och kommunerna har tagit fasta på detta och har
påbörjat en produktion och introduktion av dessa miljöanpassade drivmedel.
Runt om i Sverige pågår i en rad kommuner ett arbete med att förverkliga de
högt ställda målen att bli fossilbränslefria kommuner.
Regeringen, Miljöpartiet och Vänstern sviker nu enligt finansutskottets
mening samtliga som har trott på tidigare utfästelser. En uthållig satsning
på drivmedel förutsätter skatte-befrielse under en längre period.
Regeringen lägger en död hand över en bransch som vill förverkliga
samhällets miljömål och ger därmed helt fel signaler till branschen.
Utskottet anser att riksdagen måste uttala att den inte delar regeringens
bedöm-ning att skatt skall tas ut på biodrivmedel från år 2004.
Skattebefriel-sen måste gälla i enlighet med tidiga-re gjorda utfästelser,
dvs. i elva år.
Regeringen avser att lämna in en ansökan till kommissio-nen för att kunna
medge skattebefrielse för biodrivmedel. Andra länder som har satsat på
biodrivmedel tillämpar möjligheten till undantag för pilot-anläggningar. Re
-geringens initiativ skapar enligt finansutskottets mening stor osäkerhet
och är inte seriöst, när man samtidigt aviserar ett borttagande av
skattebefrielsen. Så sent som hösten 1998 lovade regeringen branschen att
inte göra en sådan framställan till EG-kommissionen.
Finansutskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att bio-d-
riv-medel också fortsättningsvis skall vara skattebefriade och att någon
särskild framställan till EU om detta inte bör aktualiseras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi31 (m) yrkande 3, Fi15 (
kd) yrkande 8, Fi16 (c) yrkande 14 och Fi34 (kd).
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande biodrivmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi15 yrkande 8, 1998/99:
Fi16 yrkande 14, 1998/99:Fi31 yrkande 3 och 1998/99:Fi34 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Jordbrukets energibeskattning (mom. 20) (m, kd, c)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande i avsnitt 4.10 Jordbrukets
energi-beskattning bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bär Sveriges bönder på en "ryggsäck" med
betydligt högre skatter och avgifter än kollegerna inom EU. Sveriges bönder
betalar dessutom en högre skatt på el och eldningsolja än annan tillverk-
ningsindustri.
De förväntningar som fanns på att regeringen i vårpropositionen skulle fö-
reslå ett borttagande av jordbrukets särskatter har kommit på skam. Det
enda som regeringen och dess samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet, förmår är allmänna resonemang.
Finansutskottet är berett att omgående minska belastningen på det svenska
jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor per år för att förstärka dess
inter-nationella konkurrenskraft.
Redan från år 2000 bör hela "ryggsäcken" lyftas av. Detta innebär bl.a. att
jordbrukets elkraft och eldningsolja skall beskattas som inom industrin och
att jordbrukarna slipper den extra belast-ning som dieselskatten utgör.
Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett förslag som
innebär att jordbrukets "ryggsäck" lyfts av redan fr.o.m. år 2000.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt de nu aktuella motionerna
Fi16 (c) yrkande 12, Fi23 (kd) och Fi33 (m) yrkandena 2-5.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande jordbrukets energibeskattning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Fi16 yrkande 12 och 1998/
99:Fi23 och 1998/99:Fi33 yrkandena 2-5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden
1. Social ekonomi och ekonomisk demokrati (mom. 4) (c)
Agne Hansson (c) anför:
Den sociala ekonomin är ett komplement till den offentliga sektorn och mark
-nadsekonomin. Även om en viss utveckling av den sociala ekonomin har ägt
rum i Sverige har vi mycket långt kvar innan den spelar samma roll som den
i dag spelar i Tyskland, Italien, Frankrike och Danmark.
Bevisligen är den sociala ekonomin framgångsrik i många delar av Europa.
Som exempel kan nämnas att Emilia i Italien, Barcelona i Spanien och Baden
Württemberg i Tyskland tillhör de regioner som har den lägsta
arbetslösheten i Europa, mycket tack vare den väl fungerande sociala
ekonomin och samar-betskulturen. Den sociala ekonomin är framför allt
framgångsrik i kunskaps- och tjänsteproduktionen, där människor i mindre
utsträckning än kapital utgör den begränsande faktorn.
En rad riksdagsmotioner under de senaste åren har också krävt reformer för
att påskynda utvecklingen i denna riktning. Främst har förslagen gällt
förändrade skatteregler som skulle öka medborgarnas möjligheter att ta egna
initiativ för att tillgodose de behov som den offentliga sektorn inte
längre mäktar med och som marknaden inte efterfrågar till rådande priser.
Bevisligen skulle institutionella innovationer behövas i dagens Sverige, nu
när den offentliga sektorn brottas med stora ekonomiska problem och mark-
nadsekonomin inte visar sig vara helt perfekt. Antalet småföretag borde
också kunna öka om ett samverkansklimat kunde skapas.
Den sociala ekonomin innebär nya lösningar som kan öppna för nya mål.
Verksamheterna kan bedrivas närmare människorna och med individuellt ansvar
.
För att med framgång påskynda utvecklingen av den sociala ekonomin måste
olika åtgärder samordnas med de åtgärder som vidtas för näringslivet i
övrigt. De skattetekniska och näringspolitiska förändringar som krävs för
att t.ex. underlätta verksamheten för småföretag gäller också för
nykooperativ verksamhet.
2. Preliminär fördelning på utgiftsområden (mom. 10) (v, mp)
Siv Holma (v), Matz Hammarström (mp) och Lars Bäckström (v) anför:
Vi ställer oss bakom de ståndpunkter som redovisas i särskilt yttrande från
Vänsterpartiet och Miljöpartiet i socialförsäkringsutskottets yttrande
SfU5y angående utgiftsområde 8, vad gäller invandrare och flyktingar.
3.Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000 (mom. 15) (c)
Agne Hansson (c) anför:
Regeringen aviserar att de nu frysta taxeringsvärdena för småhus kommer att
anpassas till de nya marknadsvärdena år 2001. Om och när så sker är det
enligt min mening absolut nödvändigt att skattesatsen sänks i minst motsva-
rande mån.
Det går att leva med höjda taxeringsvärden, men inte med höjda fastighets-
skatter!!!
4. Fåmansföretag och generationsskiften (mom. 17) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Anna Åker-
hielm (m), Karin Pilsäter (fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och
Stefan Attefall (kd) anför:
Av formella skäl har vi inte kunnat utveckla vår sammanhållna syn på hur
förutsättningar kan skapas för företagande och sysselsättning i
motiveringen i vår reservation om fåmansföretag och generationsskiften. Vi
vill därför ge-mensamt anföra följande.
Företagandets villkor
De grundläggande villkoren för företagande måste förbättras så att Sverige
får ett långsiktigt bra företagsklimat. Lägre skatt på arbete, företagande,
investeringar och kapitalbildning samt en flexiblare arbetsmarknad är några
viktiga delar i en sådan politik. Genom en sådan tillväxtpolitik som river
hindren och skapar bättre förutsättningar för de små och medelstora företa-
gen kan ökad sysselsättning nås. De frågor som behandlas i de aktuella mo-
tionerna är i detta sammanhang mycket betydelsefulla. Det är emellertid
viktigt att se dem i ett större sammanhang.
Företagens förmåga att bedriva verksamhet och växa är avhängig tillgång-en
på utbildad arbetskraft och forskning för teknikutveckling. Kompetensni-vån
är en viktig faktor för företagens internationella konkurrenskraft. Därtill
måste det finnas en utbyggd och väl fungerande informationsteknik. IT-
tillgänglighet är avgörande för framväxt och utveckling av företag runt om
i landet.
Företagen behöver stabila och långsiktiga regler med en lagstiftning som
tar bättre hänsyn till företagens villkor. Särskild hänsyn måste tas till
de speciella förutsättningar och villkor som gäller för småföretag.
Småföreta-gardelegationen har presenterat en mängd förslag i syfte att
förbättra småfö-retagens villkor. Utskottet ställer sig i huvudsak bakom
dessa förslag och redovisar här vissa övergripande principer och förslag.
Företagsmarknaden är i dag en mycket konkurrensutsatt internationell
marknad. Många småföretag är beroende av ett större företag som huvudsak-
lig kund, vilket är ett av de stora problemen kopplat till den
företagsutflytt-ning vi sett i Sverige. Den utvecklingen måste brytas.
Svenska företag bör ha samma konkurrensförutsättningar som andra företag.
Den europeiska inre marknaden ger stora möjligheter till ökad produktion
och export av varor och teknik. Svenska företag inom ett flertal branscher
bör använda den inre marknaden på ett bättre och starkare sätt. En
framgångsfaktor för näringslivet är förmåga till flexibilitet och att det
består av såväl stora som mindre före-tag, spritt över många branscher. Ett
differentierat näringsliv minskar sårbar-heten vid konjunkturförändringar.
Sverige har i internationell jämförelse mycket få medelstora företag. För
en förnyelse och dynamik i det svenska näringslivet behöver de mindre och
medelstora företagen bli fler. Nyföretagandet måste öka för att stimulera
mångfald och konkurrens. En stor expansionspotential finns hos de mindre
företagen, men de tyngs av en mängd regler som hämmar utvecklingsmöjlig-
heterna. Det behövs förändringar i skattesystem och regelverk för att kunna
nyttja den potentialen.
Det svenska näringslivet behöver förnyas. Under efterkrigstiden har det
storskaliga ägandet premierats i såväl privat som offentlig regi. För att
små och medelstora företag skall växa krävs en helt annan näringspolitik.
De små och medelstora företagen har haft svårt att klara konkurrensen från
bl.a. kommunala bolag som har konkurrensfördelar framför de privata. Det är
viktigt att konkurrensen är sund och sker på lika villkor. Det är mycket
otill-fredsställande när kommunallagens regler om kommuners och landstings
rätt att sälja varor och tjänster på den öppna marknaden överträds.
Den privata sektorn och i synnerhet tjänstesektorn har stora möjligheter
att växa och generera nya jobb. Olika åtgärder bör vidtas för att
underlätta fram-växten av arbetstillfällen inom tjänstesektorn. En sådan
åtgärd är att införa skattelättnader på hushållsnära tjänster. Förslaget
innebär en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden på hushållsnära
tjänster som utförs i hemmet. Detta kan ge tiotusentals nya jobb, leder
till ökad jämställdhet och minskar den svarta sektorn inom området. Frågan
om hushållsnära tjänster har blivit tillräckligt debatterad och belyst för
att nu resultera i konkreta åtgärder.
Den offentliga upphandlingen i Sverige och övriga EU är av stor betydel-se.
Bara i vårt land uppgår den till ca 300 miljarder kronor per år. En
effektiv upphandling minskar de offentliga utgifterna och kan vara ett
instrument för att påverka utbudet på marknaden för en anpassning mot
ekologisk hållbar-het. Den offentliga upphandlingen rör ofta stora volymer,
vilket ofta är svårt för mindre företag att hantera eller leverera. Det är
viktigt att upphandlingen kan ske i mindre delar för att skapa bättre
förutsättningar för små företag att delta. Det bör övervägas vilka
lagändringar som behövs för att uppnå rimliga villkor för småföretags
delaktighet i offentlig upphandling.
Företagarskattsedel är numera i praktiken ett villkor för att företagare
skall kunna driva sin verksamhet. Alla skattskyldiga som så önskar bör
kunna få en sådan utan annan prövning än om personen har näringsförbud. I
samband med att F-skattsedeln registreras hos skattemyndigheten bör den som
så önskar samtidigt kunna registrera firmanamnet hos Patent- och
registrerings-verket.
Bärkraftiga företagsidéer måste få chans att komma ut på marknaden. Det bör
åstadkommas genom en kombination av ökat risktagande hos individer och en
bättre riskkapitalmarknad. Sverige har inte ett tillräckligt innovativt
företagande. Uppfinningar och innovationer måste stimuleras. Ett enklare
patent för uppfinningar bör även införas så att företagen enklare kan
skydda de nya produkter de utvecklar.
Skattelättnader och regelförenklingar
Det finns ett stort behov av förändring av regelverken till enklare regler.
Systemet för uppgiftslämnandet måste bli enklare. Strävan bör vara att upp-
giftslämnandet till försäkringskassan och andra myndigheter underlättas.
Även statistiska undersökningar bör utformas så att de i minsta möjliga mån
upptar företagens tid och kompetens. Tullprocedurerna vid import och export
av varor bör göras så enkla att företagen klarar dem utan konsulthjälp.
Straff-avgifterna på för sent inbetald moms är i dag för småföretag
oproportioner-ligt höga och bör mildras.
I Sverige är det i första hand fåmans- och egenföretagarnas beskattning som
genom sin höga komplexitet leder till problem vid upprättandet av de-
klarationen. En osäker skattekostnad påverkar i dag företagens likviditet
under lång tid. Detta påverkar företagens expansionsförmåga och möjlighet
att anställa. Oklara skatteregler leder även till att familjeföretag
riskerar att slås ut av tillkommande skatt långt efter det att de har
deklarerat. En frivillig förenklad självdeklaration för företagare som
driver sin verksamhet som enskild firma och handelsbolag bör införas.
Flertalet företagare klarar i dag inte själva att sköta den administrativa
delen av företaget, samtidigt som antalet egenföretagare under de kommande
åren kan förväntas bli betydligt fler. För att denna utveckling inte skall
hindras bör kostnaderna för företa-gandet vara lägsta möjliga och reglerna
enklare.
Det totala skattetrycket på svenska företag är i dag alltför högt och måste
förändras. Förmögenhetsskatten bör avskaffas. De s.k. fåmansaktiebolags-
reglerna bör utformas så att marknadsmässig avkastning också beskattas som
kapitalinkomst. Detta är en strukturellt viktig åtgärd och en investering
som bör berättiga ägaren avkastning.
Tillgången till riskkapital är avgörande för nyföretagande. Behovet är
stort att komma till rätta med de negativa effekter som dubbelbeskattningen
med-för för småföretagare. De lättnader i dubbelbeskattningen som införts
är inte tillräckliga. Skälen för att slopa dubbelbeskattningen av aktier är
väl kända. Den utgör ett hinder för småföretagens kapitalförsöjning. Lägre
skatt på avkastningen på eget kapital gör att fler investeringar kan
genomföras. Ge-nom att fler investeringar blir lönsamma skapas också
förutsättningar för fler arbetstillfällen. Dubbelbeskattningen bör
successivt slopas.
Arbetsmarknadslagstiftningen
Arbetsmarknadslagstiftningen är en viktig grund för arbetsmarknaden.
Strukturen i den moderna arbetsmarknaden har förändrats och ställer krav på
ökad flexibilitet och nya lösningar. Många småföretag och nyare anställ-
ningsformer passar inte in i de stela strukturer som den traditionella
arbets-rätten är uppbyggd efter. Företag skall med hänsyn till
nyckelfunktioner få undanta två personer från de arbetsrättsliga
turordningsreglerna.
Den anställdes vilja till kompetensutveckling skall uppmuntras och får inte
missgynnas av turordningsregler. De lagar som reglerar ledighet måste ses
över för bättre koordination och överblickbarhet. Arbetsmarknadslagarna bör
flyttas närmare de berörda parterna på företagen. Det är där som den bästa
kunskapen om företaget finns, bland såväl arbetstagare som arbetsgivare.
Den obligatoriska platsanmälan till arbetsförmedlingarna bör avskaffas.
På en mer flexibel arbetsmarknad måste även arbetstiderna bli mer flexib-la
. Detta behövs för att svara mot konsumenternas krav och upprätthålla
lönsamheten i företaget, vilket gynnar sysselsättningen. Det är angeläget
att tillåta lokala överenskommelser så att de små företagen skall kunna
anpassa arbetstiderna till efterfrågan på företagets produkter.
Konfliktreglerna på arbetsmarknaden måste förändras för att åstadkomma
bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Det svenska fackets rätt
att ta till stridsåtgärder är internationellt sett oöverträffad. Ett förbud
mot sympati- och stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag bör införas.
En begränsning i blockadrätten skulle skapa ett bättre samarbetsklimat
mellan småföretagare och fackföreningar och samtidigt öka förståelsen för
det fackliga arbetet hos småföretagare. Det finns flera exempel runtom i
landet på när småföretagare hotats med eller drabbats av stridsåtgärder när
de tackat nej till kollektivavtal. De flesta småföretagare som råkar ut för
hot om stridsåtgärder känner maktlöshet. De är så gott som alltid i
underläge såväl rättsligt som ekonomiskt.
Som framgår av vad vi anfört i vår reservation under detta moment anser vi
att en utredning om de s.k. 3:12-reglerna och reglerna om arvs- och gå-
voskatt är av yttersta vikt och att den bör arbeta skyndsamt.
Regeringens lagförslag
3.3   Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2001 års taxering, m.m.
3.4   Förslag till lag om omräkningstal för 2000 års taxeringsvärden
3.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt
3.6   Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)




Budgetförslag redovisade eller aviserade i
1999 års vårproposition
Katalog över regeringens samt Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
förslag till budgetåtgärder för åren 2000-2002
redovisade i proposition 100 samt övriga riksdagspartiers syn på förslagen
Inledning
Den ekonomiska vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Dessa partier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budget-
politiken, utgiftstaken, tilläggsbudge-ten för 1999 samt de nu föreslagna
skatteförändringarna för år 2000.
Samarbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jäm-
ställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framtiden. Genom detta samarbete bekräftas enligt propositionen att
det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på
full sysselsättning, prisstabilitet och på ett offentligt överskott om 2 %
av BNP i genomsnitt över en kon-junkturcykel.
Målet för budgetpolitiken är dels att långsiktigt etablera ett över-skott i
de offentliga finanserna, vilket i genomsnitt skall motsvara 2 % av BNP
sett över en konjunkturcykel, dels att hålla utgifterna inom de utgiftstak
som lagts fast för de tre efterföljande åren.
För sysselsättningen gäller som mål dels att den öppna arbetslös-heten
skall ha halverats till 4 % år 2000, dels att andelen sysselsatta av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall ha ökat från ca 74 % år 1997 till 80
% år 2004.
På efterföljande sidor redovisas de förslag som förs fram i vårpro-
positionen. I sammanställningen återges också översiktligt några
propositioner med förslag som påverkar utgiftsramarna för efterföl-jande år
. Det är prop. 89 om ändrat utjämningssystem för kommu-ner och landsting (
behandlas av fi-nansutskottet i betänkandet FiU25), prop. 71 om ersättning
av staten till steriliserade (behandlas av SoU), prop. 74 om omdanat
försvar (behandlas av FöU), prop. 78 om återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd till barn (be-handlas av SfU) och prop. 106 om ändringar i
läkemedels-förmånen (be-handlas av SoU). Tilläggsbudgetförslagen i den eko-
nomiska vårpropositio-nen (behandlas av finansutskottet i betänkan-det
FiU27) redovisas i en sär-skild katalog och är medtagna i detta sammanhang
bara om de på ett mer påtagligt sätt påverkar inkom-ster och utgifter under
år 2000 och därefter.
Redovisningen följer statsbudgetens uppställning. Först återges in-
komstförslag, därefter utgiftsförslag grupperade utgiftsområdesvis. Varje
utgiftsområde inleds med en översikt som visar hur stora utgifter
regeringen och oppositionspartierna preliminärt vill avdela för
utgiftsområdet under de kommande tre åren. Oppositionspartier-nas syn på
dessa nivåer återges i form av avvikelser från rege-ringens förslag
respektive år.
I anslutning till varje förslag i vårpropositionen görs en hänvisning till
aktu-ell sida i propositionen liksom i förekommande fall till aktuellt
yrkande. Av sammanställningen framgår också vilka av förslagen som
behandlas av annat utskott än finansutskottet samt vilka frågor som kommer
att behandlas av finansutskottet i annat sammanhang än i betänkandet FiU20
om riktlinjer för den ekono-miska politiken under åren 2000-2002.
Vidare återges kortfattat oppositionspartiernas uppfattning som den kommit
till uttryck i de motioner som väckts med anledning av vår-propositionen
eller i angränsande propositioner. Huvudregeln har varit att samtliga
förslag som förts upp i hemställan har beaktats. Har emellertid
motionärerna kommenterat rege-ringens förslag i vårpropositionen är även
sådana kommentarer återgivna i anslut-ning till propositionens förslag.
Likaså redovisas översiktligt sådana från propositionen fristående förslag
som förklarar respek-tive partis eventuella avvikelser från regeringens
preliminärt före-slagna ramar för de 27 utgiftsområdena. Förslag uppförda
som yrkanden i en motion utan direkt anknytning till förslagen i propo-
sitionen redovisas partivis sist i katalogen.
Ett Ja eller Nej i sammanställningen markerar att partiet tagit ställ-ning
till förslaget antingen i motivtexten till motionen eller i motio-nens
hemställan. Ett streck (---) markerar att partiet inte kommen-terat frågan,
vilket i allmän-het innebär att förslaget godtagits.
Redovisningen av oppositionspartiernas uppfattning grundas på de parti-
eller kommittémotioner som väckts i ärendet. De motioner som därvid beak-
tats i denna katalog är
för Moderata samlingspartiets del följande nio motioner
Fi14 av Carl Bildt m.fl.        Fi28 av Per-Richard Molén m.fl.
Fi18 av Carl Bildt m.fl.        Fi31 av Bo Lundgren m.fl.
Fi20 av Mikael Odenberg m.fl.   Fi33 av Göte Jonsson m.fl.
Fi22 av Gun Hellsvik m.fl.      Sk27 av Bo Lundgren m.fl.
Fi24 av Lars Tobisson m.fl.
för Kristdemokraternas del de tre motionerna
Fi15 av Alf Svensson m.fl.
Fi23 av Holger Gustafsson m.fl.
Fi40 av Per Landgren m.fl.
för Centerpartiets del motionerna
Fi16 av Lennart Daléus m.fl.
Fi36 av Lennart Daléus m.fl.
Fi41 av Rolf Kenneryd m.fl.
för Folkpartiets del motionerna
Fi17 av Lars Leijonborg m.fl.
Fi41 av Karin Pilsäter m.fl.
för de fyra partierna gemensamt motion
Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
De sidhänvisningar som görs till motionerna avser de tryckta motionernas
paginering. Sammanställningen har granskats av regeringskansliet och av
respektive parti.




Utgiftstak och utgiftsramar
för åren 2000-2002
föreslagna av regeringen och
övriga riksdagspartier

Innehåll
Tabeller
Tabell 1. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export.......    30
Tabell 2. BNP-tillväxt, inflation och arbetslöshet      32
Tabell 3. Bidrag till BNP-tillväxten    37
Tabell 4. Prognosförutsättningar 1999-2002      39
Tabell 5. Nyckeltal 1999-2002   40
Tabell 6. Försörjningsbalansen 1999-2002        41
Tabell 7. Nyckeltal för arbetsmarknaden 44
Tabell 8. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till
hushållen samt efter justering för större engångseffekter       68
Tabell 9. Begränsningsbelopp för år 1999        78
Tabell 10. Regeringens förslag till reformer  åren 2000-2002    84
Tabell 11. Den offentliga sektorns finansiella sparande åren
2000-2002 i regeringens budgetalternativ        85
Tabell 12. Lånebehov enligt regeringens budgetförslag åren
1999-2002.      85
Tabell 13. Utgiftstak för åren 2000-2002 enligt regeringens budget-
förslag 86
Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budget-
förslag åren 2000-2002  88
Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten
åren 2000-2002  88
Tabell 16. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för den
offentliga sektorn åren 2000-2002       88
Tabell 17. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetförslag
2000-2002       90
Tabell 18. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för staten
2000-2002       90
Tabell 19. Finansiella effekter av Centerpartiets budgetförslag
2000-2002       91
Tabell 20. Centerpartiets förslag till utgiftstak för staten 2000-2002. 92
Tabell 21. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak 2000-2002   94
Tabell 22. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive ålders-
pensions-systemet åren 2000-2002        106
Tabell 23. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn åren 2000-2002       107
Tabell 24. Regeringens och finansutskottets förslag till utgiftsramar
åren 2000-2002  160
Tabell 25. Statsbudgetens inkomster 1998-2002   162
Tabell 26. Bruttoeffekter av regeländringar 1999-2001.. 163
Tabell 27. Statsbudgetens inkomster 1998-2001. Avvikelse från
budgetpropositionen för 1999    163


Diagram
Diagram 1. Hushållens och företagens framtidstro i euroområdet  33
Diagram 2. Arbetslösheten i EU, Norden och OECD 34
Diagram 3. Hushållens och företagens framtidstro i Sverige      38
Diagram 4. Andelar av svensk export     43
Diagram 5. Sysselsättningen 1995-mars 1999      43
Diagram 6. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till
utgiftstak för staten 2000-2002 95
Figur
Figur 1. Geografisk fördelning av svensk export 42

Skatteutskottets yttrande

1998/99:SkU5y
1998/99
FiU20
1999 års ekonomiska vårproposition
Till finansutskottet
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom de riktlinjer för skattepolitiken som regeringen
redovisar i vårpropositionen och tillstyrker de lagförslag som avser
skattefrågor. Förslagen är i korthet följande.
Låg- och medelinkomsttagarna får en skattenedsättning under år 2000 som
motsvarar dagens skattereduktion på 1 320 kr. Ett förslag om detta läggs fram
i höst.
Fastighetsskatten för bostadshyreshus bestäms till 1,3 % under år 2000 och
småhusens taxeringsvärden fryses under år 2000. Förslag om en motsvarande
åtgärd för bostadshyreshusen läggs fram senare i år.
Reavinstbeskattningen av fastigheter justeras. De övergångsbestämmelser som
löper ut med 1999 års utgång kommer inte att förlängas. Däremot införs ett
nytt s.k. stickår. Något av åren kring 1980 kommer att kunna användas som
grund för en schabloniserad beräkning av anskaffningsvärdet. Ett för-slag av
denna innebörd läggs fram i höst.
En utredning skall se över fåmansföretagens 3:12-regler och problemen kring
generationsskiften.
Miljöincitamenten i trafikbeskattningen förstärks. El- och hybridbilar som
blir skattepliktiga efter den 1 juli 1999 får en femårig befrielse från
fordons-skatten.
Utskottet tillstyrker slutligen ramarna för utgiftsområde 3
Skatteförvalt-ning och uppbörd.
Utskottets ställningstaganden innebär att samtliga aktuella motioner
av-styrks. Häri ingå även ett antal motioner från den allmänna motionstiden
som utskottet beslutat överlämna till finansutskottet. Dessa motioner avser
rea-vinstbeskattning av fastighet och generationsskiften i familjeföretag.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har redovi-sat
avvikande meningar när det gäller skattepolitikens inriktning, ett antal
sakfrågor och ramen för utgiftsområde 3.
 Inledning
Ärendet
Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över 1999
års ekonomiska vårproposition i vad avser den ekonomiska politiken och
utgifts-taket m.m. (yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28)
jämte motioner.
Skatteutskottet har den 4 maj 1999 beslutat att med eget yttrande över-lämna
ett antal motioner från den allmänna motionstiden till finansutskottet.
Motionerna rör reavinstbeskattningen av fastighet och generationsskiften i
familjeföretag.
Utskottet behandlar i det följande skattefrågor under rubriken
Statsbudge-tens inkomster och förslaget om preliminär fördelning på
utgiftsområden m.m. under rubriken Utgiftsområden.
Regeringens överenskommelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
Vårpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemo-kratiska
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom rikt-linjerna
för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,
tilläggs-budgeten för 1999 och de föreslagna skatteförändringarna för år
2000. Sam-arbetet berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden
inför framti-den.
STATSBUDGETENS INKOMSTER
Skattepolitikens inriktning
Vårpropositionen
Sveriges ekonomi har återvunnit sin styrka. 1990-talets finansiella
samman-brott med kraftigt minskad sysselsättning har övervunnits genom en
fram-gångsrik sanering av budgeten. Inflationen har etablerats på en låg
nivå, sysselsättningen ökar och beroendet av bidrag och transfereringar
minskar.
Regeringen gör bedömningen att Sverige kan tillåta sig såväl utgiftsök-ningar
som skattesänkningar under perioden 2001 och framåt, förutsatt att de håller
sig inom de ramar som kravet på överskott i de offentliga finanserna,
utgiftstaken, konjunkturläget och den ekonomiska tillväxten medger.
Rege-ringen kommer inte att medverka till skattesänkningar som skulle
undermi-nera välfärden, och målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna
skall vidmakthållas. En tillfredsställande kvalitet på vård, skola och omsorg
måste garanteras. Målen om en jämn och rättvis fördelning skall tillgodoses.
Regeringen inbjöd i höstas samtliga riksdagspartier till överläggningar med
syfte att undersöka förutsättningarna för en bred förankring av en kom-mande
skattereform. Huvudsyftet är att skapa goda och stabila regler för tillväxt
och sysselsättning samt att garantera välfärden och dess finansiering.
Regeringen har också fört överläggningar med företrädare för näringslivet
inom den s.k. Industrigruppen.
Regeringens mål är att med början under mandatperioden genomföra
in-komstskattesänkningar för alla med tyngdpunkt på låg- och
medelinkomstta-gare. Skattesänkningarna bör utformas så att
marginaleffekterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning
uppmuntras. På så sätt kan en långsik-tig förstärkning av Sveriges
internationella konkurrenskraft åstadkommas, vilket är viktigt för att stärka
välfärden. Sänkta inkomstskatter innebär inte bara lättnader för anställda
utan också indirekt för företagen och deras ägare.
Regeringen bedömer att det finns ekonomiskt utrymme att medge en till-fällig
skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare även under år 2000. Regeringen
är dock inte beredd att fastställa den exakta utformningen av en sådan
skattelättnad nu, utan avser att återkomma till frågan i budgetproposi-tionen
för 2000.
Näringslivsklimatet kommer att förbättras ytterligare. De mindre företagen
har redan fått en nedsättning av socialavgifterna och för onoterade företag
har en lättnad i dubbelbeskattningen införts. En rad förenklingar har också
genomförts. Bl.a. har ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter införts. Enligt vad regeringen anför kan
skatteöverläggningarna leda till ändrade regler för näringslivet fr.o.m.
inkomståret 2001. Redan dessförinnan kommer en rad åtgärder att vidtas. En
anledning är att det är önskvärt att införa vissa skattelättnader samtidigt
som avfallsskatten introdu-ceras.
Regeringen aviserar att man kommer att föreslå att företagarnas skattereg-ler
ändras så att en planerad möjlighet för bolagen att återköpa egna aktier kan
genomföras. Aktiebolagskommittén har föreslagit att svenska aktiebolag skall
kunna återköpa egna aktier under vissa förutsättningar. Ett skäl är att
kapitalanvändningen effektiviseras genom att förutsättningarna för att föra
tillbaka överskottsmedel till aktieägarna förbättras. Vidare kan
generations-skiften i företag underlättas. De nya skattereglerna bör kunna
tillämpas redan fr.o.m. inkomståret 2000 för publika företag.
Utländska företags möjligheter att investera i Sverige förbättras genom att
kupongskatten på näringsbetingade aktier slopas. Sverige har sedan länge
eftersträvat ett ömsesidigt avskaffande av kupongskatten på näringsbetingade
innehav när dubbelbeskattningsavtal träffas, och denna ordning gäller också
gentemot många länder. USA har emellertid inte accepterat en sådan
över-enskommelse med något land. Flera länder har under senare tid valt att
ensi-digt avskaffa kupongskatten. Det senaste exemplet är Danmark. För att
und-vika att utländska företags investeringar i Sverige missgynnas
skattemässigt avser regeringen att i samband med budgetpropositionen föreslå
att kupong-skatten på näringsbetingade innehav slopas fr.o.m. den 1 januari
2000.
Investeringsviljan påverkas även av problem kring beskattningen av ut-ländska
nyckelpersoner som vistas i Sverige under kort tid. Flera europeiska länder,
bl.a. två av våra grannländer, har genomfört lagstiftning som beaktar dessa
problem, och krav har rests på att särskilda skatteregler skall införas även
i Sverige för efterfrågade nyckelpersoner för att därigenom minska företagens
lönekostnader. En promemoria med förslag om sådana skattelätt-nader kommer
att läggas fram inom kort.
Vidare anförs att den dialog som inletts med näringslivet har varit fruktbar
och förtjänar en fortsättning. Regeringens ambition är att fortsätta denna
dialog kring olika förslag som syftar till att stärka Sverige som
företagarna-tion.
Stoppregelutredningen har föreslagit att de sk. stoppreglerna för
fåmansfö-retagare slopas i betydande utsträckning. Regeringen kommer att
lämna ett förslag till riksdagen i anslutning till budgetpropositionen.
Fåmansföretagarnas situation uppmärksammas också när det gäller upp-delningen
på arbets- och kapitalinkomst och problembilden kring genera-tionsskiften. En
utredare tillsätts med uppgift att föreslå nya, förenklade och
tillväxtbefrämjande skatteregler.
Småföretagardelegationens förslag har enligt vad som anförs utvärderats av en
inter-departemental grupp och en betydande del av förslagen är genom-förda,
beslutade eller under beredning. En ytterligare genomgång kommer att
redovisas i samband med budgetpropositionen.
Regeringen överväger att ge jordbruket motsvarande regler inom
energi-skattesystemet som gäller för tillverkningsindustrin. Det totala
uttaget av energiskatter bör dock inte minska.
Regeringen delar Skatteväxlingskommitténs bedömning av utrymmet för
skatteväxling och anser att en fortsatt miljörelatering av skattesystemet är
en viktig uppgift för skatteöverläggningarna. Hänsyn måste tas till att
industrins konkurrenskraft måste vara säkerställd även i framtiden. Det är
viktigt att den elintensiva industrin satsar på teknisk utveckling.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi14 yrkandena 7 och 8 av Carl Bildt
m.fl. (m) anförs att de höga svenska skatterna gör dubbel skada.
Med-borgarnas beroende av den politiska sektorns förmåga att klara sina
åtagan-den blir mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten och den
trygghet som ligger i att ha kontroll över sin egen ekonomi. De höga
skatterna snedvrider ekonomins sätt att fungera, försvårar möjligheterna att
skapa förutsättningar för nya jobb och kväver tillväxtkraften i ekonomin.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta skall
kunna leva på sin lön måste därför enligt motionärerna stå på två ben. Det
ena är en kraftfull skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre
skatter mot minskat behov av bidrag och offentliga subventioner. Det
långsiktiga målet måste vara att den som är i behov av bidrag och offentligt
stöd inte skall betala skatt och att den som betalar skatt inte skall behöva
bidrag. Det andra benet är reformer på bl.a. skatteområdet, som syftar till
att stärka till-växtkraften i ekonomin, så att den höga arbetslösheten kan
pressas tillbaka och antalet människor som av andra skäl blivit helt beroende
av det offent-liga för sin försörjning minskar. Skattesänkningarna bör
utformas så att de bidrar till att lösa problemet med höga marginaleffekter
för den som har bostadsbidrag eller betalar inkomstprövade avgifter.
För de kommande tre åren lägger motionärerna fram förslag om en serie
skatte-sänkningar på arbete, boende och familjer som bl.a. medför att
skatte-reformens principer om högst 30 % marginalskatt för de flesta och en
högsta marginalskatt på 50 % åter nås.
Värnskatten slopas helt fr.o.m. år 2000 och ett förvärvs-avdrag vid den
kommunala beskattningen kompenserar för uttaget av allmän pensionsavgift.
Förvärvsavdraget beräknas på inkomster upp till sju och ett halvt basbelopp
och uppgår till 8 % av inkomsten år 2000. Förvärvsavdraget höjs till 10 % år
2001 och 12 % år 2002. Kommunalskatten sänks generellt med 1 kr år 2001 och
med ytterligare 1 kr år 2002 genom att staten tar över kostnader från
kommunerna. Långsiktigt kan sänkningen av kommunalskatten bli 5 kr.
Grundavdraget för alla höjs till 10 000 kr och förtidspensionärernas
särskilda grundavdrag återställs. Barn-bidraget förstärks fr.o.m. år 2000 med
ett extra grund-avdrag på 10 000 kr per barn. Sammantaget sjunker på detta
sätt mar-ginal-skatten från 57 % år 1999 till under 50 % år 2002.
Bensinskatten sänks med 25 öre inklusive moms. Avdraget för resor till och
från arbetet höjs till 16 kr per mil och gränsen för avdrag för
kollektiv-resor m.m. sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Avdraget för
pensionsförsäk-ringar återställs till ett basbelopp och avdrag medges för
makes premie.
Fastighetsskatten skall enligt motionärerna tas ut på halva markvärdet och
sänks dessutom till 1,2 % år 2000, till 1,1 % år 2001 och till 1 % år 2002.
Fastighetsskatten bör på längre sikt ersättas med en schablon-intäkt som
grundar sig på det taxerade byggnadsvärdet. Härigenom löses enligt
motio-närerna problemen för boende i attraktiva områden och underlättas
konstruk-tionen av enkla fastighets-taxerings-regler.
Sambeskattningen av förmögenhet slopas och skatte-pliktsgränsen höjs till 1,2
miljoner kronor. På sikt avvecklas förmögenhetsskatten.
Vidare föreslås en omläggning av skattepolitiken i syfte att göra jobben fler
och tillväxten högre. Den dubbla beskattningen av riskkapital slopas. Vidare
skall utdelning till fåmansföretagsägare beskattas som inkomst av kapital om
ägaren har en marknadsmässig lön. Stoppreglerna vid transaktio-ner mellan
ägaren och det egna företaget avskaffas. Särskilda skattevillkor övervägs för
nya, teknikintensiva företag, och riskkapitalbolag beskattas som
investmentbolag. Ytterligare lindringar i beskattningen av personal--optioner
genomförs. Reglerna om skattekonto ändras så att företagen åter kan betala in
skatter på förfallodagen. Royalty på patent beskattas som inkomst av kapital.
Skatten på kapital-in-komster sänks successivt till 25 %. Den sär-skilda
löneskatten på vinstandelsmedel avskaffas. Fastighets-skatten avskaf-fas
successivt även för lokaler. I jordbruket sänks skatten på elkraft och
eldningsolja till de nivåer som gäller för tillverknings-industrin. Skatten
på diesel för arbetsfordon i jordbruk och industri sänks. Fiskala
energiskatter bör över huvud taget inte tas ut i produktionsledet. Beslut om
genomförande av flertalet av de förenklingsförslag som
Småföretagsdelegationen lagt fram i sitt slutbetänkande bör enligt
motionärerna fattas omgående. F-skattsedeln bör tilldelas alla som begär det,
om det inte framstår som uppenbart att före-tagssyftet är oseriöst. En
skattereduktion på 50 % av kostnaden för hushålls-nära tjänster införs.
I motion Fi31 (yrkande 4) av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att kraven på
undantag från inkomstbeskattningen för olika nyckelgrupper illustrerar
be-hovet av en generell sänkning av skattetrycket. Sverige bör vara
attraktivt att arbeta i för både svenskar och utlänningar. För att undvika
gräns-dragnings-problem och skapa ett tydligt skattesystem är det bättre med
generella sänk-ningar, t.ex. genom att den nya värnskatten slopas.
Kristdemokraterna anför i motion Fi15 yrkande 7 av Alf Svensson m.fl. (kd)
att de ser det som sin uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler
kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för
att få hushållsekonomin att gå ihop. Grundbulten i kristdemokratisk politik
är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom
öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Utrymmet
för personligt ansvarstagande och tillväxt ökas genom att det totala
skattetrycket sänks kraftigt under de kommande tre åren. Värnskatten
avskaffas och grun-d-avdraget höjs vid den kommunala taxeringen.
Grundavdraget uppgår till 17 100 kr år 2000 och stiger till 20 300 kr år
2001. Avdragsrätten för pen-sions-sparande höjs till ett basbelopp. Den
särskilda löne-skatten på vinstan-delar avskaffas och en avdragsrätt införs
för insättningar på indivi-duella utbildningskonton. Gränsen för reseavdraget
sänks från 7 000 kr till 6 000 kr. Fastighetskatten på bostadshus sänks till
1,4 % och beräknas endast på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kr. Som
ett led i en reformerad famil-jepolitik införs en avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader upp till 10 % av basbeloppet per månad.
Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 sänks den till 0,5 % och år
2002 slopas den helt. Åtgärden finansie-ras genom att bolagsskatten höjs till
30 %. Arbets-givar-avgifterna sänks med 10 procent-enheter på lönesummor upp
till 900 000 kr. För egenföreta-gare utökas summan med 250 000 kr.
Dubbel-beskattningen av utdelning på risksparande slopas. En 50-procentig
skattereduktion införs för hushålls-tjänster i enlighet med det förslag som
m, fp och kd lagt fram. Jordbruks-näring-en får rättvisa konkurrensvillkor
genom att elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin.
Dieselskatten inom jordbruket slopas. Åkeri- och transportnäringen får
gynnsammare skatteregler. Royalty-inkomster från patenterade uppfinningar
skattebefrias två år och beskattas därefter under kapital. Sammantaget sänks
skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder kronor år 2001 och
med 36 miljarder kronor år 2002.
I Centerpartiets motion Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att Sverige
behöver en politik för nya jobb och blomstrande företagande. Motionärerna
vill riva hindren och ge bättre förutsättningar för små och medelstora
företag. Motionärerna prioriterar tre områden, tillväxt, miljö och socialt
ansvar. De förordar sänkt skatt för människor med vanliga inkomster och
sänkta arbets-givaravgifter för framför allt små företag för att skapa
tillväxt och fler jobb samt höjda skatter på miljöstörande verksamhet. De
föreslår att arbets-givar-avgifterna sänks stegvis under mandatperioden.
Lönesumme-gränsen för nedsatt arbetsgivaravgift höjs till 2 miljoner kronor
och för egenföreta-gare höjs gränsen till 300 000 kr. Sänkningen av
procentsatsen bör enligt motio-närerna fortsätta så att den totala sänkningen
uppgår till 8 %. Reduk-tionen föreslås omfatta även egenföretagarnas
egenavgifter. Konkurrensvill-koren för svenskt jordbruk förbättras genom att
elkraft och eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. En
50-procentig skatte-subvention på hushålls-tjänster som utförs i hemmet - sk.
RUT-avdrag - föreslås (yrkande 22). Låg- och medel-inkomst-tagarnas
inkomstskatt sänks. Centerpartiet godtar rege-ringens förslag om en
skattereduktion under år 2000 men vill på längre sikt ha en lösning med höjt
grundavdrag som trappas av över en viss nivå. Sam-manlagt uppgår
skattesänkningarna till 4 miljarder kronor år 2000. Åt-gärderna finansieras
genom en grön skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter.
Produktionsskatten på el från kärnkraft höjs med 1 öre per kWh från år 2000
och höjs därefter årligen (yrkande 13). En kväveoxidskatt bör tas ut med 10
kr per kg NOx för pannor med större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord
egenproduktion större än 20 GWh (yrkande 15). Den särskilda fastighetsskatten
på enheter för vattenkraftsproducerad el återinförs (yrkande 16). Vidare bör
regeringen återkomma med ett förslag om en mil-jöskatt på inrikes flygresor
som utgår med ett belopp per passagerare (yrkan-de 17).
När det gäller inriktningen på längre sikt anför motionärerna att
förmögen-hetsskatten bör fasas ut, först genom att sambeskattningen avskaffas
och därefter genom en utfasning i två steg. Ett permanent ROT-avdrag kopplat
till en schablonintäkt bör övervägas. Dubbel-beskatt-ningen av onoterade
bolag bör på sikt avskaffas. Den särskilda löneskatten på anställdas
vinstan-delar bör avskaffas. Begränsningen till tio basbelopp vid beräkning
av det kapitalbeskattade utrymmet bör halveras till fem basbelopp.
Kommandit-bolagen bör få en motsvarighet till den skattelindring som gäller
för de ono-terade bolagen genom att en större del av kommanditbolagets egna
kapital får tas ut skattefritt (yrkande 19). De licensierade yrkesfiskarna i
Sverige måste få ett skatteavdrag som utformas efter dansk modell eftersom
den godkänts av EG-kommissionen (yrkande 21). Ett kompetenskonto införs
(yrkande 9).
I Folkpartiets partimotion Fi17 yrkande 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
föreslås sänkt skatt på arbete och risksparande. Principerna bakom 1990 års
skattereform återupprättas. Värnskatten slopas och de flesta betalar bara
kommunal inkomstskatt. Ett kommunalt förvärvs-avdrag byggs upp och ger en
skattesänkning som motsvarar de ökade avgifterna till pensions-systemet.
Förvärvsavdraget uppgår till 5,5 % år 2000, 8,5 % år 2001 och 12,5 % år 2002.
Vid en inkomst på 200 000 kr uppgår förvärvsavdraget år 2002 till 25 000 kr.
Genom att staten tar på sig kostnader sänks kommunalskatten ner mot 30 %.
Dubbelbeskattningen av aktier slopas. På sikt halveras reavinst-skatten på
kapitalvinster. Förmögen-hets-skatten avskaffas på tre fyra års sikt. I ett
första steg höjs fribeloppet, avskaffas sambeskattningen och redu-ceras
aktiers skattepliktiga andel. Pensionssparande skall kunna användas för
kompetensutveckling. Ett första steg är att avdragsrätten för
pensionsspa-rande höjs från ett halvt basbelopp till ett och ett halvt
basbelopp. Den stat-liga brytpunkten höjs i ett första steg så att endast 15
% av befolkningen betalar statlig inkomstskatt och flyttas sedan upp till
avgiftstaket. Arbetsgi-varavgifterna i privat tjänstesektor sänks med 5
procentenheter. En skattere-duktion på 50 % för hushållstjänster införs.
Sammantaget uppgår skatte-sänkningarna till 20 miljarder kronor vid
mandat-periodens slut.
Vidare anförs att företagen måste få enklare regler (yrkande 13). Alla som
vill bör kunna få F-skattsedel. Företagarna bör kunna slippa den
förhandsde-biterade preliminärskatten och i stället betala i förhållande till
faktiskt intjä-nad inkomst. En förenklad företagardeklaration bör införas.
Inbetalnings-dagen till skattekonto skall räknas som bokföringsdag.
Skatte-tillägget vid periodiseringsfel i moms-redo-vis-ning-en slopas.
Service-checkar för den som vill betala lön för ett arbete bör införas.
Nystartade företag bör få upp-skov med skatten så länge inga pengar tas ut ur
bolaget. Sociala avgifter på vinstandelar slopas. Den upp-snabbade
moms-inbetalningen slopas. 3:12-reglerna ändras. Avdragsreglerna bör vara
gene-rösare mot den som vill använda hemmet som arbetsplats.
I motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)
 motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c)      hemställs att
dubbelbe-skatt-ningen av aktieutdelning i alla typer av bolag avskaffas
(yrkande 1). Motionärerna begär också en översyn av reavinstbeskattningen i
syfte att underlätta företagens riskkapitalförsörjning (yrkande 2). De mindre
företagen bör enligt motionärerna få ökade möjligheter till vinstreservationer
(yrkande 3). Ytterligare stimulanser för riskkapital-försörjningen bör utredas
(yrkande 5). Företagens deklarationer bör förenklas (yrkande 7) och det bör
bli enklare att få F-skattsedel (yrkande 8).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det viktigt att det utrymme som tillväxten skapar
fördelas mellan ökade utgifter och sänkta skatter. Budgetsaneringen har krävt
såväl höjda skatter som minskade utgifter, och många människor har drab-bats
av utgiftsnedskärningarna. Den kraftigt minskade sysselsättningen gör också
att många människor i dag är utestängda från arbetsmarknaden, och detta ökar
kravet på den generella välfärdspolitiken. I takt med att till-växten skapar
ett utrymme måste det vara en viktig uppgift att återställa välfärden med dess
trygghet, solidaritet, rättvisa och effektivitet. Åtgärder behövs inom vården,
skolan och omsorgen. Det grundläggande synsättet måste vara att
skattesänkningar inte får underminera välfärden.
Som regeringen framhåller i propositionen utgör de marginaleffekter som finns
i skatte- och bidragssystemen, i synnerhet i de lägre inkomstskikten, ett hot
mot integration och rättvisa. Regeringen avser att föreslå att en
max-taxereform, och allmän förskola införs stegvis från 2001 för att komma
till-rätta med dessa effekter. Kommande skattesänkningar bör utformas så att
marginalskatterna minskas och arbetskraftsdeltagande och utbildning
upp-muntras. På så sätt kan en långsiktig förstärkning av Sveriges
konkurrens-kraft åstadkommas, vilket är viktigt för välfärden.
Förutsättningarna för företagsamheten bör förbättras ytterligare. Under
se-nare år har en lång rad åtgärder vidtagits. En lättnad i
dubbelbeskattningen av onoterade bolag har införts, och en nedsättning av
socialavgifterna med särskild inriktning mot mindre företag har genomförts. En
rad förenklingsåt-gärder har vidtagits, bl.a. ett nytt system för redovisning
och betalning av skatter och avgifter. De ytterligare åtgärder som regeringen
nu redovisar har bl.a. sin grund i att regeringen bedömer att det är önskvärt
att vissa skatte-lättnader införs i anslutning till att avfallsskatten
introduceras. Som framgått avser åtgärderna en möjlighet till återköp av
aktier, slopad kupongskatt på näringsbetingade aktier, slopande av ett stort
antal stoppregler, etc. De sär-skilda reglerna om fördelningen av aktiva
fåmansföretagares inkomst och problemen kring generationsskiften kommer att
utredas.
Skatteväxling kan enligt utskottets mening användas för att begränsa olika
slags negativ miljöpåverkan och samtidigt ge intäkter för en reduktion främst
av t.ex. skatten på arbete. Detta innebär att de miljöstyrande inslagen i
skat-tesystemet ökar. Industrins konkurrenskraft måste säkerställas även i
framti-den.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom de förslag och överväganden som
regeringen redovisar i vårpropositionen såvitt avser skatter. Utskottet
återkommer dock i det följande till vissa sakfrågor som kräver särskild
kommentar.
Skatt på inkomst
Kreditering av anställningsstöd på skattekonto
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 7) att anställningsstödet för långtidsarbetslösa
omformas från ett kontantbidrag till en kreditering på skattekonto för
arbets-givare som anställer personal med anställningsstöd. De nya reglerna
tilläm-pas fr.o.m. den 1 oktober 1999.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som inte tar ställning till anställningsstödet, har inte funnit
någon anledning till erinran mot det lagförslag som regeringen lagt fram och
till-styrker att det antas om finansutskottet anser att en övergång från
kontantstöd till kreditering på skattekonto bör genomföras.
Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 25) att det fasta beloppet om 200 kr vid
be-skattningen av förvärvsinkomster skall utgöra kommunal inkomstskatt även
vid 2001 års taxering. Regeringen konstaterar att den kommunala sektorn
fortfarande är i behov av en ekonomisk förstärkning.
Motionen
I motion Fi16 yrkande 10 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställer motionä-rerna
att förslaget avslås och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att
medlen i stället bör överföras till kommunerna genom anslag.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets bedömning kommer den tillfälliga omdirigeringen av
skattemedel inte att ge upphov till några negativa effekter när det gäller de
regler som styr de enskildas beskattning. I övrigt har utskottet inte någon
kommentar till förslaget eller motionsyrkandet.
Skatt på egendom
Sänkt fastighetsskatt för bostadshyreshus
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 27) att fastighetsskatten för hyreshus sänks från
1,5 till 1,3 % även under år 2000. Sänkningen görs i avvaktan på de
ställ-ningstaganden som regering och riksdag kan göra med anledning av de
för-slag Fastighetsbeskattningskommittén kan komma att lägga fram.
Motionerna
I Moderaternas partimotion Fi14 yrkande 8 delvis av Carl Bildt m.fl. (m)
hemställs att förslaget avslås. Motionärerna hänvisar till att de föreslår en
längre gående generell sänkning av fastighetsskatten.
I Kristdemokraternas partimotion Fi15 yrkande 6 av Alf Svensson m.fl. (kd)
hemställer motionärerna att förslaget avslås. Motionärerna har ett eget
förslag om sänkt fastighetsskatt under år 2000 som redovisas under
skatte-politikens riktlinjer.
Även i Centerpartiets partimotion Fi16 yrkande 18 av Lennart Daléus m.fl. (c)
hemställer motionärerna att förslaget avslås. Enligt motionärerna är
sänkningen alltför kortsiktig och ger inte önskad effekt. Motionärerna begär
ett tillkännagivande om att det är utomordentligt viktigt att
Fastighets-be-skattningskommitténs förslag om lättnader för fastboende i
skärgården läggs fram under hösten och med sikte på en retroaktiv lättnad även
för 1998.
Utskottets ställningstagande
Ett resultat av den framgångsrika saneringen av Sveriges ekonomi är bl.a. att
inflationen stabiliserats på en låg nivå. För bl.a. villaägarna har övergången
från en inflationsekonomi med höga räntor till en stabil ekonomi med låga
inflationsförväntningar och låg ränta i många fall medfört dramatiska
förbätt-ringar. Boende i hyreshus har i mindre utsträckning kunnat
tillgodogöra sig de senaste årens räntesänkningar, och det finns mot denna
bakgrund anled-ning att söka bidra till en sänkning av boendekostnaderna för
dessa grupper. Den sänkning av fastighetsskatten som gäller under år 1999 har
enligt ut-skottets mening haft en sådan effekt och bör därför förlängas i
avvaktan på resultatet av Fastighetsbeskattningskommitténs arbete. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna i denna del.
Utskottet är inte berett att tillstyrka tillkännagivanden till regeringen om
inriktningen eller planeringen av Fastighetsbeskattningskommitténs arbete och
avstyrker därför motion Fi16 yrkande 18 även i övrigt.
Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 26) att omräkningstalen för 2000 års
taxerings-värden för småhusenheter och småhus på lantbruksenheter skall vara
de-samma som de som gäller för år 1999. För hyreshus (bostadsdelen) skall
omräkningstalet för år 2000 bestämmas till 1,00.
Regeringen avser vidare att senare i år återkomma med förslag till
ytterli-gare regler inför 2001 års inkomsttaxering om hur underlaget för
fastighets-skatt för hyreshus (bostadsdelen) skall fastställas. Utgångspunkten
för ett sådant förslag är att 2000 års allmänna fastighetstaxering inte bör
tillåtas slå igenom i fråga om uttag av fastighetsskatt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte någon erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i
denna del.
Reavinstbeskattning av fastigheter
Vårpropositionen
När reavinstreglerna för fastigheter ändrades vid 1990 års skattereform
in-fördes en möjlighet att fortsätta att tillämpa äldre regler fram t.o.m.
utgången av år 1999. Avsikten var att övergången till en nominell
beräkningsmetod inte skulle ge tröskeleffekter för skattskyldiga som genom
indexuppräkning m.m. kunde påräkna en låg reavinstskatt vid tillämpning av de
äldre reglerna. Övergångsregeln innehåller inte någon möjlighet till fortsatt
indexuppräk-ning. Under den tid övergångsregeln funnits har skatteuttaget vid
fastig-hetsavyttringar avseende privatbostads-fastig-heter sänkts från 30 %
till 15 % samtidigt som regler om uppskov införts.
Att ha i princip dubbla reavinstskatteregler - dels en huvudregel, dels
övergångsregler som bygger på bestämmelser som avskaffades för snart tio år
sedan - är enligt vad regeringen anför i propositionen i längden inte
ac-ceptabelt. Regeringens uppfattning är därför att 1990 års beslut bör ligga
fast.
Reavinstreglerna innehåller en bestämmelse som tar sikte på fastighetsför-värv
före år 1952 (det s.k. stickåret). Ingångsvärdet får bestämmas till 150 % av
1952 års taxeringsvärde om den skattskyldige inte kan visa att den verk-liga
anskaffningskostnaden är högre. Syftet med regeln är att förenkla
vinst-beräkningen eftersom det efter hand blir allt svårare att känna till och
hålla reda på relevanta uppgifter. Detta gäller särskilt om fastigheten är
ärvd eller om man fått den i gåva. Fram till 1999 års utgång kan den
skattskyldige alternativt använda en regel som gör det möjligt att bestämma
ingångsvärdet till 133 % av 1970 års taxeringsvärde.
Det finns enligt regeringens mening skäl, inte minst förenklingsskäl, som
talar för att ett nytt stickår bör bestämmas. Enligt regeringens mening bör
ett år kring 1980 väljas. Detta skulle innebära betydande förenklingar för
en-skilda och myndigheter. Det är enligt regeringen viktigt att en sådan regel
inte utformas så att den utifrån den nuvarande nominella utformningen av 1952
års regel leder till ett allmänt sett förändrat skatteuttag.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 1999 med ett
lagförslag som innehåller en regel som utformats på det sätt som nu angetts.
Motionerna
I motion Fi31 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkar motionärerna att den nuva-rande
övergångsregeln förlängs med två år t.o.m. 2001 (yrkande 1) och att reglerna
för reavinstbeskattning ses över så att ett förslag kan läggas fram i god tid
före utgången av år 2001 (yrkande 2). Motsvarande yrkanden fram-ställs i
motion Sk601 yrkandena 1 och 2 av Bo Lundgren m.fl. (m). I motion MJ256
yrkande 5 av Göte Jonsson m.fl. (m) anförs att regeringen snarast bör
återkomma med ett förslag som innebär att den nuvarande övergångsregeln
fortsätter att gälla.
I motion Sk666 av Inger Strömbom (kd) anförs att reavinstreglerna är
komplicerade och många gånger leder till nyckfulla resultat. Om
övergångs-regeln inte ersätts med ett nytt regelsystem kommer svårigheterna
för skatt-skyldiga att redovisa en korrekt reavinst-beräkning att öka markant.
Skatte-reglerna måste ses över i syfte att få fram enklare regler och på det
sättet minska rättsosäkerheten och godtycket i beskattningen.
I motion Fi16 yrkande 20 av Lennart Daléus m.fl. (c) hemställs att reglerna
förlängs i avvaktan på ett förslag om en ny utformning fr.o.m. år 2001. I
motion Sk306 yrkande 10 av Lennart Daléus m.fl. (c) framställs ett
motsva-rande yrkande. I motion Sk681 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) begärs en
utred-ning och ett snabbt förslag som kan träda i kraft i god tid före år
2000.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att dagens reavinstregler med ett skatteuttag på 15 % av den
nominella vinsten och goda möjligheter till uppskov med beskattningen är
rimliga och bra. Som regeringen anför riskerar en utsträckning av den
tio-åriga övergångstiden för de äldre reglerna att medföra en ohållbar
situation med i princip två parallella system. Detta bör undvikas och
utskottet har därför inte någon invändning mot regeringens bedömning att
övergångstiden för de äldre reglerna bör löpa ut med utgången av år 1999.
Ett nytt stickår ger, som regeringen framhåller, en förhållandevis stor
för-enkling för enskilda och myndigheter och bidrar dessutom i viss mån till
att öka rättvisan i tillämpningen genom att den som av olika skäl inte har
känne-dom om anskaffningsvärdet får tillgång till ett schablonavdrag.
Utskottet anser dock i likhet med regeringen att valet av nytt stickår bör
övervägas ytterligare.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Fåmansföretag och generationsskiften
Vårpropositionen
De särskilda reglerna för beskattning av aktiva ägare i fåmansföretag
(3:12-reglerna) har sin bakgrund i att kapitalinkomster till skillnad från
förvärvsin-komster beskattas proportionellt. Eftersom fåmansföretagens ägare
kan ta ut arbetsinkomsten som kapitalinkomst behövs det särskilda regler för
denna situation. De nuvarande reglerna har kritiserats för sin uppbyggnad och
fram-för allt för sin komplexitet. Kunskapen om reglernas effekter på
företagens investeringar och deras inverkan på tillväxten är begränsad. Till
bilden hör möjligheterna att åstadkomma generationsskiften i företaget på ett
kostnads-effektivt sätt.
 Inom Finansdepartementet pågår en översyn av lagen om arvsskatt och
gåvoskatt. Avsikten är att åstadkomma en modernare lagstiftning som är bättre
anpassad till dagens villkor. Ändrade kapitalbeskattningsregler i kom-bination
med 3:12-reglerna gör att förhållandena numera är annorlunda och mer
komplicerade än vad som var fallet när arvs- och gåvoskattelagstift-ningens
regler om värdering av företag kom till.
Regeringens strävan är att åstadkomma ett än mer småföretagarvänligt och
tillväxtfrämjande regelsystem utan att utöka möjligheterna till
skatteplane-ring. Enligt regeringens mening bör därför 3:12-reglerna och de
regler som gäller för generationsskiften ses över. Regeringen har för avsikt
att så snart som möjligt tillkalla en särskild utredare. I uppdraget skall
ingå en utvärde-ring av de gällande reglerna och att mot bakgrund av den
gjorda utvärde-ringen föreslå nya, förenklade och tillväxtfrämjande
skatteregler.
Motionerna
I flera motioner från den allmänna motionstiden under hösten 1998 begärs en
översyn av arvs- och gåvobeskattningen, kapitalbeskattningen och 3:12-reglerna
i syfte att underlätta generationsskiften i företag. Sådana yrkanden
framställs i motionerna Sk630 delvis av Göte Jonsson (m), Sk309 yrkande 9 av
Alf Svensson m.fl. (kd), Sk719 av Dan Ericsson (kd) och N238 yrkande 3 av
Lennart Daléus m.fl. (c). I motion Sk690 av Inga Berggren m.fl. (m, kd, c, fp)
begärs ett tillkännagivande om att arvs- och gåvoskatten på arbetande kapital
i onoterade företag bör slopas.
I motion Fi27 yrkande 4 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c), som väckts med
anledning av vårpropositionen, framhålls vikten av att den aviserade
utredningen bedrivs skyndsamt.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening tillgodoses i allt väsentligt flertalet av de nu
aktuella motions-yrkandena genom den översyn av 3:12-reglerna och frågorna
kring fåmansföretagens generationsskiften som regeringen aviserar.
När det gäller vikten av att den aviserade utredningen bedrivs skyndsamt
framgår det av vårpropositionen att regeringen har helt klart för sig att den
aviserade översynen har stor betydelse för företagens möjlighet att växa.
Något påpekande från riksdagens sida om betydelsen av denna utredning torde
därför inte vara behövligt.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena i den mån de
inte tillgodosetts genom vad utskottet anfört.
Skatt på varor och tjänster
Elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen
Vårpropositionen
Regeringen föreslår (yrkande 28) att elbilar och elhybridbilar får en femårig
fordons-skatte-befrielse från den 1 juli 1999. Lätta fordon har en femårig
for-donsskattebefrielse om de uppfyller kraven för miljöklass 1. Fordon som
drivs enbart med el från batterier i fordonet (elbilar) och fordon som drivs
både med el från batterier och bränsle i en förbränningsmotor (elhybridbilar)
omfattas dock inte av någon sådan skattebefrielse trots att dessa bilar får
anses vara lika miljövänliga som fordon i miljöklass 1. Regeringen föreslår
därför att även el- och elhybridfordon skall omfattas av den femåriga
skatte-befrielsen. Skattebefrielsen bör dock endast gälla el- och
elhybridfordon som blir skattepliktiga från den 1 juli 1999.
Inom Regeringskansliet bereds vidare ett förslag om en möjlighet att sätta ned
förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alterna-tiva
bränslen fr.o.m. beskattningsåret 1999. Vidare avser regeringen att före-slå
att en skattelättnad införs i trafikbeskattningen för lätta fordon som
upp-fyller EU:s framtida avgaskrav.
Motionerna
I motion Fi31 yrkande 5 av Bo Lundgren m.fl. (m) hemställs att riksdagen
sätter ner förmånsvärdet för el- och elhybridbilar samt bilar som drivs med
alternativa bränslen till vad som motsvarar förmånsvärdet för en motsva-rande
bensindriven bil. Beslutet bör enligt motionärerna gälla fr.o.m. den 1 juli
1999.
I motion Fi30 av Claes-Göran Brandin och Marianne Carlström (s) begärs ett
tillkännagivande om att förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som
drivs med alternativa bränslen bör jämställas med förmånsvärdet för
traditionellt framdrivna bilar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget om en
femårig skattebefrielse för el- och hybridfordon. Som regeringen föreslår bör
stimulansen vara begränsad till fordon som registreras efter ikraftträdandet.
För att detta syfte skall nås krävs det dock en justering av lagförslaget.
Ut-skottet återkommer i annan ordning till finansutskottet om den närmare
ut-formningen av en sådan lagändring. Med denna justering tillstyrker
utskottet propositionen i denna del.
När det gäller förmånsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs
med alternativa bränslen framgår det av vårpropositionen att regeringen
bereder denna fråga och att arbetet är inriktat på att nedsättningsmöjligheten
skall gälla redan fr.o.m. 1999. Utskottet förutsätter att beredningsarbetet
fullföljs utan dröjsmål och är inte berett att nu lägga fram förslag om
ome-delbar lagstiftning i frågan och inte heller att tillstyrka ett
tillkännagivande till regeringen. Utskottet avstyrker motionerna Fi30 och Fi31
yrkande 5.
Biodrivmedel
Vårpropositionen
För att stimulera en introduktion av alternativa drivmedel avser regeringen
att lämna in en ansökan till kommissionen för att kunna medge skattebe-frielse
för biodrivmedel, t.ex. etanol och rapsmetylester. Det skattebortfall som blir
följden av skattelättnaderna bör kompenseras genom skattehöj-ningar på fossila
bränslen. På sikt bör emellertid alla bränslen vara föremål för beskattning,
och därför bör den totala skattebefrielsen vara begränsad till att gälla under
ett introduktionsskede. Regeringens bedömning är att energi-skatt skall börja
tas ut på biodrivmedel från år 2004.
Motionerna
I en kommittémotion från Moderaterna, Fi31 yrkande 3 av Bo Lundgren m.fl. (m),
motsätter sig motionärerna planerna på en beskattning av biodriv-medel från
2004. Motionärerna anför att en sådan beskattning motverkar möjlighet-erna att
nå målet om sänkta koldioxidutsläpp. De begär ett till-kännagivande av denna
innebörd.
Också i Kristdemokraternas partimotion Fi15 yrkande 8 av Alf Svensson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att energiskatt inte skall tas ut på
biodrivmedel. I motion Fi34 av Ulf Björklund (kd) anförs att berörda
intres-senter oroas av att regeringen ännu inte sökt det aviserade undantaget
för biodrivmedel. En uppbyggnad av en inhemsk etanolproduktion tar enligt
motionärerna minst tio år och det måste finnas garantier för att biobränslen
alltid har ett konkurrensförsteg även om de beskattas. Om en inhemsk
pro-duktion med många arbetstillfällen skall kunna byggas upp måste regeringen
ge tydliga signaler om skattebefrielse med denna inriktning.
I Centerpartiets partimotion Fi16 yrkande 14 av Lennart Daléus m.fl. (c)
anförs att utvecklingen och etableringen av biodrivmedel för fordon måste
fortsätta att vara befriad från skatt och att skattebefrielsen måste gälla i
en-lighet med de utfästelser som gjorts, dvs. under fem+tre+tre år. Vidare
anförs att regeringen 1998 utfäst sig att inte göra en framställan till
kommissionen om undantag. Biodrivmedel bör enligt motionärerna vara
skattebefriade på nuvarande grund också i fortsättningen, och någon
framställan till kommis-sionen bör inte göras.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening har de nuvarande reglerna med en grundläggande
skatteplikt för alla bränslen som används som drivmedel och en dispens för
pilotpojekt kritiserats bl.a. därför att kravet på förnyelse av dispenserna
gjort det svårt att genomföra långsiktiga investeringar på området. Den
ansökan om ett undantag som regeringen aviserar i vårpropositionen kommer att
göra det möjligt att ha en generell nedsättning av skatten på biobränslen och
ökar på det sättet möjligheten att genomföra långsiktiga investeringar. Ett
särskilt undantag för biobränslen är därför enligt utskottets mening att
föredra fram-för nuvarande system med särskilda, tidsbegränsade dispenser.
Utskottet instämmer även i regeringens bedömning att energiskatt skall tas ut
på biobränslen från år 2004, men framhåller att det även på längre sikt är
aktuellt att överväga skattemässigt gynnande av biodrivmedel i förhållande
till fossila drivmedel.
Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Jordbrukets energibeskattning
Vårpropositionen
Regeringen har i regeringsförklaringen den 6 oktober 1998 uttalat sig för att
jordbruket skall ges villkor som är likvärdiga med andra näringars.
Rege-ringen anser att det finns anledning att överväga att skattemässigt
jämställa jordbruket med industrin. Ett sådant förslag finns i betänkandet En
livsme-delsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Det skattebortfall som en
ändring medför bör enligt vad som anförs finansieras inom
energi-skatte-systemets ram.
Regeringen anför att en skatteförändring för jordbruket med fördel kan ske i
ett större energi-politiskt sammanhang. Jordbrukets energibeskattning kan
aktualiseras i samband med de pågående överläggningarna om skatte-politi-kens
framtida utform-ning mellan samtliga riksdagspartier.
Motionerna
I motion Fi33 yrkandena 3-5 av Göte Jonsson m.fl. (m) hemställs att skatten på
elkraft och eldningsolja som används i jordbruk sänks till de nivåer som
gäller för tillverknings-industrin. Vidare yrkas att skatten på diesel för
arbets-fordon i jordbruk och industri sänks.
Också i motion Fi23 yrkandena 1 och 2 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) begärs
att jordbruks-näring-en får rättvisa konkurrensvillkor genom att elkraft och
eldningsolja beskattas som i tillverkningsindustrin. Även dessa motionärer
yrkar att skatten på diesel inom jordbruket sänks.
I Centerpartiets partimotion Fi16 yrkande 12 av Lennart Daléus m.fl. (c)
hemställs att jordbrukets elkraft och eldningsolja skall beskattas på samma
sätt som i tillverkningsindustrin. Dessa motionärer föreslår vidare att
näring-en kompenseras för att den betalar ett högre dieselpris än i
konkur-rentländerna. För växthusnäringen föreslås en generell nedsättning av
kol-dioxidskatten som även omfattar grönfodertorkar.
Utskottets ställningstagande
Av vårpropositionen framgår att regeringen avser att ge jordbruksnäringen
samma villkor som tillverkningsindustrin när det gäller beskattningen av
elkraft och eldningsolja och att avsikten är att det skattebortfall som
upp-kommer skall täckas inom energiskattesystemets ram. Som regeringen
fram-håller är det en fördel om en sådan förändring kan genomföras i ett
större energipolitiskt sammanhang. Utskottet utgår ifrån att denna fråga
aktualise-ras i de pågående skatteförhandlingarna, vilket innebär att resultat
bör kunna redovisas under hösten 1999.
Mot bakgrund av det anförda finns det enligt utskottets mening inte någon
anledning för riksdagen att nu fatta beslut eller göra tillkännagivanden till
regeringen angående jordbrukets eller växhusnäringens beskattning. Utskot-tet
avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.
När de gäller drivmedel för jordbrukets och industrins arbetsfordon har
ut-skottet vid ett flertal tillfällen avstyrkt yrkanden om en sänkning av
skatten med hänvisning till att det är viktigt att miljöklassningen av
bränslen för förbränningsmotorer får fullt genomslag. Utskottet är således
inte berett att tillstyrka någon form av avsteg från kravet på användning av
miljöklassade och högbeskattade bränslen i dessa fordon. Med hänvisning till
de pågående skattesamtalen är utskottet inte heller berett att nu tillstyrka
någon annan form av skattenedsättning för dessa drivmedel. Utskottet avstyrker
därför yrkandena om sänkt skatt för jordbrukets och industrins arbetsfordon.
UTGIFTSOMRÅDEN
Preliminär fördelning på utgiftsområden 2000-2002
Vårpropositionen
Utgiftsområde 3 omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och
Tull-verket. För år 1999 uppgår de totala anslagen enligt statsbudgeten till
ca 5,8 miljarder kronor, varav ca 4,7 miljarder kronor till
skatteförvaltningen.
I syfte att säkerställa att utgiftstaket för staten inte överskrids under år
1999 har regeringen fattat beslut om en begränsning av belastningen på vissa
anslag. Syftet är att säkra en viss övergripande kontroll av myndigheternas
anslagsförbrukning med hänsyn till dessas möjlighet att använda
anslagsbe-sparingar och anslagskredit. För anslaget A 2 Skattemyndigheterna
har rege-ringen fastställt ett begränsningsbelopp på 4 482 miljoner kronor för
1999. Anslaget för samma år uppgår till 4 362 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner en preliminär fördelning på
utgiftsområden under åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens fortsatta
budgetarbete. För utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd föreslås att
utgiftsramen för år 2000 bestäms till 5 770 miljoner kronor. För år 2001
föreslås en utgiftsram på 5 837 miljoner kronor. I förhållande till
budgetpro-positionen för 1999 innebär beloppen en sänkning med 68 miljoner
kronor respektive 88 miljoner kronor. För år 2002 föreslås en preliminär
utgiftsram för utgiftsområde 3 på 5 919 miljoner kronor.
Riksskatteverket har i en fördjupad resursanalys bl.a. tagit upp det
lång-siktiga resursbehovet för kontrollverksamheten. Samtidigt har
Riksrevi-sionsverket i flera projekt behandlat skattekontrollen och dess
effekter och en granskning har även gjorts av Riksdagens revisorer. Det finns
således ett omfattande material att ta ställning till vad gäller
skattekontrollens inriktning och omfattning, och regeringen avser att redovisa
sin bedömning i budget-propositionen för år 2000.
Under våren 1999 omorganiseras Tullverket. Myndigheten förändras från att
bestå av Generaltullstyrelsen och tolv regionala myndigheter till att vara en
myndighet med en central ledning och sex tullregioner. Organisationen har
utformats för att ge bättre förutsättningar för en enhetlig tillämpning av
regelverk och rutiner. Den kommer även att innebära en effektivisering av
arbetet i och med att fler personer kommer att arbeta i den operativa
verk-samheten och färre inom administrationen. Resurserna kommer att
koncen-treras till de områden där trafiken är som mest intensiv. Sammantaget
bör detta enligt regeringen bl.a. resultera i en effektivare
kontrollverksamhet. Den nya organisationen är tänkt att gälla från den 1 juli
1999. Inom Tullver-ket pågår ett utvecklings- och effektiviseringsarbete bl.a.
inom det s.k. RISK-projektet. Projektet vidareutvecklas nu inom Tullverket,
vilket bör ge en ännu effektivare tullhantering i framtiden och därmed även en
ökad kvalitet och träffsäkerhet i kontrollarbetet.
Motionerna
I motion Fi14 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att smugglingen av
cigaretter har ökat kraftigt trots den skattesänkning som riksdagen beslutat
om, och motionärerna föreslår att utgiftsområdet tillförs ytterligare 50
miljo-ner kronor under vart och ett av åren 2000-2002.
I motion Fi15 yrkande 4 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att
skattekon-trollen måste effektiviseras i syfte att hålla tillbaka den svarta
sektorn. Tidi-gare erfarenheter visar enligt motionärerna att satsningar på
detta område ger minst sex gånger pengarna. Motionärerna föreslår ett
tillskott på 200 miljo-ner kronor. Vidare föreslås en förstärkning av
Tullverkets resurser med 80 miljoner kronor för kontroll och spaning mot
illegal införsel av narkotika, vapen etc. Sammantaget föreslår motionärerna
att utgiftsramen höjs med 280 miljoner kronor under åren 2000-2002.
I motion Fi16 yrkande 23 av Lennart Daléus m.fl. (c) anförs att Tullverket
behöver förstärkta resurser för kontroll och omhändertagande av smuggel-varor
och att narkotikahundar är ett av de bästa sätten att hitta gömda droger.
Motionärerna föreslår att utgiftsområdet tillförs 10 miljoner kronor under
åren 2000-2002.
I motion Fi17 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att en
för-stärkning av skattemyndigheternas resurser är lämplig för att få en
effekti-vare verksamhet som drar in mer skatteintäkter. Motionärerna föreslås
att utgiftsområdet tillförs 150 miljoner kronor åren 2000-2002.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har nyligen behandlat frågor om den framtida inriktningen av
skattekontrollen och skattemyndigheternas resursbehov i ett betänkande om
Riksdagens revisorers förslag angående resursförstärkning till
skattemyndig-heternas kontrollverksamhet (bet. 1998/99:SkU14). I betänkandet
har ut-skottet redovisat vissa överväganden i anslutning till revisorernas
förslag, Riksskatteverkets rapport Fördjupad resursanalys för skatte- och
kronofog-demyndigheterna åren 2000---2-002 och Riksrevisionsverkets rapport
Skatte-kontrollen och pengarna. Riksdagen har på förslag av utskottet som sin
me-ning givit regeringen till känna att utskottets överväganden bör beaktas i
det pågående arbetet med att se över skattemyndigheternas kommande
resursbe-hov och skattekontrollens inriktning.
När det gäller förslagen om ytterligare medel för skattekontrollen i syfte att
på ett enkelt sätt öka statens inkomster har utskottet i det nämnda
betänkan-det noterat att man från flera håll varnar för en alltför stark
fokusering på beloppsmässiga effekter av enskilda kontrollinsatser och att det
är viktigare att se till hur skattekontrollen på lång sikt bidrar till ett så
litet skattebortfall som möjligt. Utskottet har ansett att aspekter som dessa
bör tänkas igenom noga i samband med de aviserade övervägandena rörande
skattekontrollens inriktning.
Av betänkandet framgår vidare att utskottet tagit intryck av oroande sig-naler
från flera håll om att kontrollverksamheten berörs negativt när bespa-ringar
och personalindragningar inte i tillräcklig omfattning har kunnat mötas med
rationaliseringar och effektiviseringar. Det är därför värdefullt att RSV i
sin rapport lämnat en analys av hur stora resurser som behövs för att
upprätt-hålla skattemyndigheternas verksamhet på den nivå som uppnåddes 1997
och vilken verksamhetsnivå som uppnås med den anslagsnivå som angavs i
bud-getpropositionen för 1999. RSV:s analys ingår i det material som skall
ligga till grund för regeringens överväganden rörande det framtida
resursbe-hovet.
När det gäller Tullverket vidhåller utskottet sin uppfattning att det är
vik-tigt att tullen har tillräckliga resurser för att bedriva verksamheten på
ett kraftfullt sätt men att en ytterligare effektivisering av gränskontrollen
bör åstadkommas inte genom ökade anslag utan genom rationaliseringar och
organisationsförändringar. Den omfattande omorganisation som för närva-rande
genomförs i syfte att nå en bättre kvalitet i arbetet och en effektivare
verksamhet både vad gäller service och kontroll ligger enligt utskottets
upp-fattning väl i linje med vad utskottet tidigare har anfört i detta
hänseende. Utskottet utgår ifrån att narkotikakontrollen även i fortsättningen
ges högsta prioritet och att även kontrollen av sprit- och tobaksinförsel
prioriteras högt. Utskottet konstaterar också att det ovan redovisade beslutet
av regeringen om begränsning av belastningen av vissa anslag inte berör
Tullverket.
Avslutningsvis vill utskottet för dagen inte motsätta sig den mindre
ned-justering av utgiftsramen för utgiftsområde 3 som föreslås i
propositionen. Med hänvisning till det som nyss sagts i fråga om vikten av en
grundlig analys av bl.a. det framtida resursbehovet då det gäller
skatteförvaltningens kontrollverksamhet förutsätter utskottet liksom tidigare
att regeringen lämnar en redovisning i nästa budgetproposition och återkommer
med de förslag som kan visa sig påkallade när resultatet av analysen
föreligger. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del
och avstyrker de nu behandlade motionerna och motionsyrkandena som dock - i
den mån de behandlar frågan om ökade resurser till skatteförvaltningen - får
anses till-godosedda genom utskottets ställningstagande.
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per
Rosengren (v), Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Per Erik
Granström (s), Carl Erik Hedlund (m), Ulla Wester (s), Kenneth Lantz (kd),
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Yvonne Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd (c), Johan
Pehrson (fp), Lars U Granberg (s), Catharina Hagen (m), Claes Stockhaus (v)
och Lars Lilja (s).
Avvikande meningar
1. Skattepolitikens inriktning - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-Lundin och
Catharina Hagen (alla m) anför:
Vi anser att nyföretagandet måste främjas och att dagens företag, små som
stora, måste få möjlighet att växa i Sverige. Vårt mål är att skapa
förutsätt-ningar för så många nya arbetstillfällen i företagen att
arbetslösheten avskaf-fas som samhällsproblem och att växla lägre skatter på
arbets-inkomster mot minskade bidrag och subventioner, så att det blir möjligt
att leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande.
En politik som syftar till att skapa förutsättningar för de flesta att kunna
leva på sin lön måste stå på två ben. Det ena är en kraftfull
skatte-sänknings-politik, som syftar till att växla lägre skatter mot minskat
behov av bidrag och offentliga subventioner. Det andra benet är reformer som
syftar till att stärka tillväxtkraften i ekonomin, så att den höga
arbetslösheten kan pressas tillbaka.
För de kommande tre åren lägger vi fram konkreta förslag om skattesänk-ningar
på arbete, boende och familjer. Dessa förslag innebär att målet för
marginalskattereformen - 30 % inkomstskatt för de flesta och 50 % högsta
marginalskatt - åter nås.
Ett förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen kompenserar låg- och
medelinkomsttagarna för de höga egenavgifterna. Det beräknas som en viss andel
av den pensionsgrundande inkomsten upp till taket för egenavgifterna. Avdraget
uppgår till 8 % år 2000, 10 % år 2001 och 12 % år 2001.
Det allmänna grundavdraget höjs med 1 300 kr till 10 000 kr och
barn-familjernas ekonomi förstärks genom att de vid sidan av barn-bidraget får
ett extra grundavdrag på 10 000 kr för varje barn vid den kommunala
beskatt-ningen.
Kommunalskatten sänks med 1 kr år 2001 och ytterligare 1 kr år 2002 genom att
staten tar över kostnader från kommunerna.
Den nya värnskatten slopas. Värnskatten utgör en skatt på kunskap och
kom-petens och driver högutbildade ut ur landet.
Våra förslag innebär att marginalskatterna minskar rejält för alla år 2002.
Sänkningen är 4-7 procentenheter beroende på grundavdragets upp- och
nedtrappning. Den högsta marginalskatten sjunker från knappt 57 % till under
50 % vid genomsnittlig kommunalskatt. Behovet av sänkta marginal-skatter
framgår inte minst av de särskilda skatteregler för utländska experter som
regeringen aviserar i vår-propositionen. Vi anser att Sverige bör vara
attraktivt att arbeta i för både svenskar och utlänningar. Vi föreslår vidare
följande skattesänkningar på arbete, boende och familjer.
Fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % av taxeringsvärdet år 2000.
Därefter sänks den med 0,1 procentenhet per år och uppgår 2002 till 1 %.
Orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattningen lind-ras genom att
markvärdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I avvaktan på en permanent
lösning justeras underlaget för uttag av fastighetsskatt så att endast hälften
av markvärdet tas med. Ett tak för den del av mark-värdet som beskattas bör
införas. På sikt bör fastighetsskatten på småhus ersättas av en schablonintäkt
som tas upp till beskattning som inkomst av kapital. Schablon-beskattningen
bör utformas så att underlaget för beskattning endast är det taxerade
bygg-nadsvärdet.
För många hushåll är resorna till och från arbetet långa. Kollektivtrafi-ken
är i de flesta fall inget alternativ. Det är då nödvändigt att använda bilen.
Avdra-get för resor till och från arbetet höjs till 16 kr per mil och
inkluderar resor till barnomsorg. Det ej avdragsgilla beloppet, som främst
berör kollektivre-sor, sänks från 7 000 till 6 000 kr.
Avdragsutrymmet för pensionsförsäkringar återställs till ett basbelopp och
avdrag medges för pensionssparande för makes räkning.
Härutöver avsätts medel för en omedelbar förlängning av reavinst-reglerna för
fastigheter och för en återställning av förtidspensionärernas särskilda
grun-davdrag.
En viktig del av företagstillväxten måste komma inom den privata
tjänste-sektorn. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Krist-demo-kraterna
har föreslagit att en skattereduktion på 50 % införs för privat-personers
betalning av arbetskostnaden för hushållsnära tjänster upp till 25 000 kr per
år. Det innebär att det "vita" priset, direkt vid köpet, hal-veras jämfört med
dagens regler. En reform av detta slag är ett viktigt steg mot lägre skatt på
arbete och en växande och dynamisk tjänstesek-tor. Det går lätt att genomföra
och kan sannolikt snabbt ge fler nya jobb.
Höjd bensinskatt i kombination med andra kostnadsökningar försvagar
hus-hållsekonomin och minskar intresset för att ta arbete på större av-stånd
från hemmet. Det minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund
bör bensinskatten omedelbart sänkas med 20 öre (med 25 öre inkl. moms) till
den nivå som gällde före den senaste höjningen.
Vår politik för tillväxt, företagande och nya jobb innebär dessutom följande.
Den dubbla beskattningen av riskkapital är skadlig och slopas. Investe-ringar
i företagande skall naturligtvis inte beskattas hårdare än andra
investeringar. Ett slopande av dubbelbeskattningen skulle bidra till att hejda
företagsflykten ur landet.
Förmögenhetsskatten är en extraskatt på avkastning av kapital och mot-verkar
en både nödvändig och angelägen kapitalbildning. Skatten be-lastar skilda
tillgångar olika hårt, vilket leder till snedvridande effekter som försämrar
ekonomins funktionssätt. Denna skatt avvecklas därför successivt. Som ett
första led i avvecklingen slopas sambeskattningen, och gränsen för skatteplikt
höjs till 1,2 miljoner kronor fr.o.m. år 2000.
Fåmansföretagare som redovisar en rimlig arbetsinkomst skall få rätt att
betrakta övrig avkastning som utdelning. Det finns dessutom få sakliga skäl
för de stoppregler som i dag gäller för fåmansföretagen. Stopp-reglerna måste
avskaffas snarast.
Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme-del
för sina arbetsfordon. Vi återkommer till denna fråga i avvikande mening 13
Jordbrukets energibeskattning. Även industrins arbetsfordon befrias från
dieselskatt.
Den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel bör avvecklas.
Reklamskatten slopas genom en växling mot moms på tidningar.
Uppfinnare och innovatörer måste uppmuntras. Regler införs som gör att
uppfinnare och innovatörer får ta upp inkomst av royalty från patent som
kapitalinkomst.
Den internationella ekonomiska integrationen medför en betydande risk för att
väsentligt högre skattesatser i Sverige urholkar rörliga skatteba-ser. Det har
redan märkts när det gäller exempelvis beskattningen av kapitalinkoms-ter,
punktskatter som ölskatten och beskattningen av drivmedel. Vi avsätter därför
i vårt budgetalternativ ett finansierat utrymme på 2 miljarder kronor för
sådana åtgärder.
Vidare bör riskkapitalsatsningar i nya teknik- och kunskapsintensiva företag
stimuleras genom skattelättnader. I sammanhanget kan också övervägas att
beskatta riskkapitalbolag som investmentbolag. Därutöver bör ytterligare
lindringar i beskattningen av personaloptioner genomföras.
Kapital-inkomst-skatten är alltför hög i ett internationellt perspektiv och
bör successivt sänkas till 25 %. Fiskala energiskatter bör över huvud taget
inte tas ut i produktions-ledet.
Krånglet för företagen måste upphöra. Det är fel att jämställa förfallodag och
bokföringsdag vid inbetalning till skattekonto. Det leder till osäkerhet när
betalningen måste erläggas för att den skall kunna bokföras i rätt tid.
Företagare måste få tillbaka möjligheten att betala sin skatt på
förfallodagen. F-skattsedeln är i realiteten en nödvändig förutsättning för
allt företagande. Det måste därför bli betydligt lättare att erhålla
F-skattsedel. F-skattsedel bör tilldelas alla som begär det, om det inte
framstår som uppenbart att det före-givna företagssyftet är oseriöst.
Företagskrånglet har ingående behandlats av regeringens egen
små-före-tags-delegation. Trots att det har gått över ett år sedan
presentationen av dele-gationens första delbetänkande med 26 konkreta
förenklingsåtgärder har nästan ingenting gjorts från regeringens sida. Nya
grupper har tillsatts, be-redningsarbete sägs pågå och förslag aviseras till
senare tidpunkter. Mode-rata samlingspartiet är berett att omgående fatta
beslut om genomförande av den helt övervägande delen av de 71 förslagen i
Småföretagsdelegationens slutbetänkande.
Inriktningen av skattepolitiken på längre sikt måste vara att fullfölja den
skattepolitik vi förordar för de närmaste tre åren. Grundläggande är att skapa
ett gott klimat för det företagande som är grunden för välståndsutvecklingen.
En viktig förutsättning är därvid att inkomstskatten sänks rejält för såväl
medarbetare som företagare.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8 och Fi31
(m) yrkande 4. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi15 (kd) yrkande 7,
Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13 och Fi27 (fp, m,
kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Vi avstyrker propositionen i denna del och
övriga motionsyrkanden.
2. Skattepolitikens inriktning - kd
Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Inom
marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet. Grundläg-gande är
frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan den en-skildes och
samhällets ansvarstagande. Enskilda initiativ och personligt ansvarstagande
skall uppmuntras. Staten skall skapa förutsättningar för ett gott och stabilt
företagsklimat, främja konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till
småföretagens villkor. Statens uppgift är vidare att säkra social trygghet för
alla samt att garantera att hänsyn tas till vad miljön tål.
Kontroll-instrument och ekonomiska styrmedel måste användas för att påverka
den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och
konsumtion. Det är bra att regeringen återigen lyfter fram tanken om grön
skatteväxling.
Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur
som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende
av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad
åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön
och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekono-miska
situation.
Grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs till 17 100 kr år 2000 och
till 20 300 kr år 2001. Grundavdragshöjningen omfattar skatte-pliktiga
transfereringar och gäller även för pensionärer.
Den nya värnskatten slopas. Den är ett brott mot de principer
socialde-mokraterna själva var med om att lägga fast i skattereformen
1990-1991 om att ingen skall betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt.
Den är också ett brott mot de löften Socialdemokraterna ställde ut om att
värnskatten under budgetsaneringsåren skulle vara tillfällig. Viktiga motiv
för att inte ha extra hög statlig skatt på högre inkomster är också att
utbildning med medföljande studieskulder måste löna sig. Om svenska studenter
utbildar sig i Sverige, bör inte skattesystemet leda till att de sedan flyttar
utomlands. Det är en framtidsinvestering att ha ett skattesystem som gör att
utbildning lönar sig.
Avdragsrätten för pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år och en
avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton införs från
halv-årsskiftet år 2000.
Gränsen för avdrag för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 6 000
kr.
Fastighetsskatten sänks i ett första steg till 1,4 % samt beräknas endast på
den tredjedel av markvärdet som överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner
de orimliga effekter som drabbat folk i exempelvis skär-gårdsområden.
Kristdemokraternas förslag på familjeområdet innebär en avdragsrätt på
maximalt 10 % av basbeloppet per månad för styrkta barnomsorgs-kostnader för
alla barn mellan 1 och 3 år.
Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och go-da
villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsätt-ningen,
minska arbetslösheten och trygga välfärden. I denna politik ingår bl.a. en
kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna som är så utformad att den särskilt
gynnar små och medelstora företag. På skatteområdet föreslås följande
för-ändringar.
Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig
skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet.
Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna nyligen avveck-lade
ROT-systemet permanentas och utvidgas rejält, så att det vita priset halveras
direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas med en
50-procentig skattereduktion, som då uppgår till maximalt 25 000 kr per
hushåll och år.
Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och
beskattas därefter som inkomst av kapital.
Ett yrkesfiskeavdrag införs för att ge yrkesfiskarna en internationell
konkur-rensneutralitet.
Riskkapitalavdraget återinförs med ett tak på 100 000 kr.
Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaf-fas.
Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. År 2001 minskar den med 1
pro-centenhet och från 2002 avvecklas den helt. Avvecklingen finansie-ras med
en höjning av bolagsskattesatsen till 30 %.
Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.
Momsen på barnböcker och kulturmomsen reduceras.
Fordonsskatten sänks och konkurrensvillkoren för åkeri- och transport-sektorn
förbättras genom gynnsammare skatteregler.
Svenskt jordbruk får sänkta skatter på elkraft, eldningsolja och drivme-del
för sina arbetsfordon. Jag återkommer till denna fråga i avvikande mening 13
Jordbrukets energibeskattning.
Sammantaget sänks skatterna med 21 miljarder kronor år 2000, 33 miljarder
kronor år 2001 och med 36 miljarder kronor år 2002.
Som anförs i motion Fi27 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) har de mindre
företagen i dag problem med anskaffningen av riskkapital. Det finns därför
skäl att genomföra en översyn av reglerna. Översynen bör omfatta
reavinstbeskattningen, ökade möjligheter till vinstreservationer och andra
stimulanser. Vidare bör företagens deklarationer förenklas och möjligheterna
att få F-skattsedel förbättras.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi15 (kd) yrkande 7 och Fi27 (fp, m,
kd, c) yrkandena 1-3, 5, 7 och 8. Härigenom tillgodoses delvis mo-tionerna
Fi14 (m) yrkandena 7 och 8, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi17 (fp) yrkandena
12 och 17 och Fi31 (m) yrkande 4. Vi avstyrker propositionen i denna del samt
övriga motionsyrkanden.
3. Skattepolitikens inriktning - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Centerpartiet förespråkar en tillväxtorienterad utveckling kombinerad med
miljöansvar och social grundtrygghet. Företagande och kreativitet skall ha
goda möjligheter att blomstra. Centerpartiet vill riva hindren för företagande
genom enklare regler och ökad flexibilitet. Det behövs en regional balans med
företagande och sysselsättning i hela landet. Socialt ansvar och gemen-skap
skall prägla samhället och ge trygghet åt alla. Jämställdheten och
jäm-likheten bör ökas inom alla områden i samhället. Decentralisering,
trygghet och miljöhänsyn är ledord i Centerpartiets politik.
Centerpartiets långsiktiga mål för den ekonomiska politiken är en
miljö-mässigt hållbar ekonomi. Vi eftersträvar stabilitet och balans i statens
finan-ser och att återbetalningskravet över en konjunkturcykel skall uppnås.
Skatteväxlingen skall genomföras med sänkt skatt på arbete och ökad skatt på
miljöstörande verksamhet.
Vi föreslår ett antal positiva skatteförändringar för främst de mindre
före-tagen. Arbetsgivaravgifterna sänks för att skapa ett bättre
företagsklimat och fler arbetstillfällen. Det finansieras via en grön
skatteväxling med höjda miljö- och energiskatter. Med en klok skattepolitik
och skatteväxling som stöd för miljö- och energipolitiken kan Sverige bli ett
modernt land med avancerad teknik som svarar upp mot miljöns krav. En sådan
utveckling stärker svenska företags internationella konkurrenskraft. Det finns
inom miljöteknikområdet stora framtidsmöjligheter för expansion och nya jobb.
Centerpartiet arbetar för ett successivt sänkt skattetryck under denna
man-datperiod. Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplåning och
undergräver statens ekonomi kan emellertid inte accepteras. Skattepolitiken
skall främja ekonomisk tillväxt och skatt skall tas ut efter bärkraft.
Skatte-systemet skall gynna arbete och kunskap och stärka bl.a. människors
ställ-ning på arbetsmarknaden.
Inkomstskatterna för människor med vanliga inkomster, dvs. låg- och
me-delinkomsttagare, skall sänkas. Vi förespråkar en varaktig lösning för
sänkta inkomstskatter genom höjt grundavdrag för människor med små eller
medel-stora inkomster. Höjningen av grundavdraget bör konstrueras så att den
trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned så att just låg- och
me-delinkomsttagare omfattas. Centerpartiet godtar regeringens förslag om en
tillfällig lättnad i skattetrycket för dessa inkomstgrupper.
Jordbrukets "ryggsäck" lyfts av för att stärka dess internationella
kon-kurrenskraft. Centerpartiet vidhåller tidigare förslag om att omgående
minska belastningen på det svenska jordbruket med drygt 1,4 miljarder kronor
per år. Vi återkommer till denna fråga i avvikande mening 13 Jordbrukets
energibe-skattning.
Yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag vars utformning bör göras
efter dansk modell, eftersom denna har godkänts av EG-kommis-sionen. Riksdagen
har tidigare enhälligt beställt ett förslag om yrkes-fiskeavdrag. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med ett förslag om yrkesfiskeav-drag i likhet med
det som finns i Danmark.
Inom tjänstesektorn finns möjlighet att skapa fler jobb och företag. Åtgärder
behöver vidtas på skatteområdet för att stimulera tillkomsten av fler jobb och
företag i denna sektor. Centerpartiet föreslår en 50-pro-centig
skattesubven-tion på hushållstjänster som utförs i hemmet. Reduktionen bör
gälla en ar-betskostnad upp till 25 000 kr per år. Det möjliggör för fler
människor att nyttja hushållstjänster och ökar valfri-heten. Åtskilliga
arbetstillfällen kan skapas. Den "svarta" sektor som finns inom området kan
övergå i en "vit" och arbetstagarna införlivas i trygghetssystemen. Begreppet
hushållstjänster omfattar tjänster som ut-förs i hemmet som tvätt, städning,
omsorg och träd-gårdsskötsel. Avdra-get bör införas från januari 2000. I EU
diskuteras förslag om lägre momsskattesats för delar av tjänstesektorn. Det är
en inriktning Center-partiet långsiktigt verkar för.
Valfrihet och mångfald i boendet är grundpelare i bostadspolitiken.
Center-partiet arbetar för en ökad neutralitet mellan boendeformerna och
långsiktigt lägre boendekostnader. Fastighetsskatten bör sänkas. Det är
särskilt viktigt för fastboende i attraktiva områden för fritidsboende. Det
måste betecknas som orimligt att fiskare, hantverkare, pensionärer m.fl.
tvingas flytta på grund av att deras hus ligger i ett attraktivt
fritidshus-läge. Det skulle leda till att dessa områden inom kort skulle bestå
enbart av fastigheter som ägs av fritidsboende. Det skulle i sin tur utarma
den offentliga servicen, landskaps-bilden och kulturen i sådana områden av
landet. Frågeställningen behandlas nu av Fastighetsbeskattningskom-mittén vars
ställningstagande redovisas under maj månad. Det är utom-ordentligt viktigt
att förslag läggs fram under hösten med sikte på retroaktiv lättnad även för
1998.
Det framtida energiskattesystemet anpassas till den överenskommelse som finns
om övergång till ett hållbart energisystem. Genom att skatte-växla på det sätt
som Centerpartiet föreslår kan skatterna på arbete sänkas och skatter-na på
sådant som är skadligt för miljön höjas. Kärn-kraften orsakar kostnader
historiskt, i nutid och i framtid. Som ett led i påskyndandet av
energiomställ-ningen bör produktionen beskattas i högre mån. Vi föreslår en
höjning av produktionsskatten på el från kärnkraft med 1 öre per kWh från år
2000 och därefter en årlig ökning. Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. En
kväveox-idskatt bör tas ut med 10 kr per kg NOx för pannor med en större
effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 GWh.
Centerpar-tiet föreslår att den fastighetsskatt på äldre vattenkraft som
regeringen sänkte förra året återinförs. Motivet till sänkningen var att den
gynnade den elinten-siva industrin, men det saknas belägg för att så skulle
vara fallet. Vi föreslår att en miljöskatt på flyg införs med ett belopp per
passagerare och resa, vil-ket innebär att de största flygplanen med flest
resenärer får bära de största kostnaderna. Detta är fullt rimligt med tanke på
att flyg-platserna har dimen-sionerats för dessa plan.
Vidare avser Centerpartiet - i första hand inom ramen för de fortsatta
skatte-överläggningarna - att verka för att ytterligare förändringar
genom-förs när det finns ett utrymme för dem. Förmögenhetsskatten bör fasas ut
ur det svenska skattesystemet. I ett första steg bör sambeskattningen
avskaffas och därefter bör en utfasning i två steg genomföras. Det tillfälliga
ROT-avdraget med skatteavdrag för reparation och om- och tillbyggnad av
bostäder har varit framgångsrikt och det är nu dags att gå vidare med ett
permanent ROT-avdrag kopplat till en schablonintäkt.
Centerpartiet har varit pådrivande för att sänka ägarbeskattningen för de
onoterade bolagen. Dubbelbeskattningen av dessa bolag har lindrats och det
positiva räntefördelningsunderlaget har höjts. Kommandit- och handels-bolagen
bör få en motsvarighet till den lönesummeanknutna nedsätt-ningen genom att en
större del av det egna kapitalet får tas ut skattefritt. Dubbelbe-skattningen
bör enligt vår mening avskaffas på sikt. Den särskilda löne-skatten på
avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser bör avskaffas.
Det är bra att regeringen kommer att tillsätta en utredning om de s.k. 3:12-
reglerna. Enligt vår mening bör begränsningsbeloppet vid beräkning av
löne-summe-underlag sänkas från tio basbelopp till fem basbelopp.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi16 (c) yrkandena 9, 13, 15-17, 19, 21
och 22. Härigenom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8,
Fi15 (kd) yrkande 7, Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13, Fi27 (fp, m, kd, c)
yrkandena 1-3, 5, 7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Vi avstyrker proposi-tionen
i denna del och övriga motionsyrkanden.
4. Skattepolitiken m.m. - fp
 Johan Pehrson (fp) anför:
Sverige behöver mest av allt jobb och tillväxt. När skatterna, som i dag, är
för höga på bl.a. arbete innebär det att jobb inte kommer till, att
svartjobben ökar och att utbildning inte lönar sig. Effekten av detta blir i
förlängningen mindre resurser till alla, den offentliga sektorn i allmänhet
och ännu tuffare marginaler för dem som har det som allra kämpigast i
synnerhet. Skattepoli-tiken måste därför successivt läggas om för att så långt
möjligt underlätta för fler människor att få ett arbete, tjäna egna pengar och
därmed själva ta mak-ten över sina liv.
Folkpartiet anser det motiverat med skatt av tre skäl, för att betala för den
offentliga verksamheten, för att kunna fördela resurser mer jämlikt och för
att minska produktion och konsumtion av sådant som har negativa externa
effekter. Skatter behövs för att finansiera genuint gemensamma nyttigheter som
ingen annan än det offentliga kan eller bör svara för. Det gäller sådant som
rättsväsende, försvar, grundforskning och sådana sociala åtaganden där
marknadslösningar inte är möjliga eller lämpliga, t.ex. när det gäller stöd
till människor med funktionshinder. För att skapa ett samhälle där alla
männi-skor har chansen att växa krävs skatteinkomster för att betala för såväl
gene-rella barnbidrag, tillräckligt med personal i äldrevården som
pensionstill-skott.
En liberal skatte- och utgiftspolitik är väsensskild från en socialistisk.
Skatter skall inte tas ut med en krona mer än nödvändigt, och vad Sverige
verkligen behöver är fler skattebetalare, inte fler skatter. Samtidigt är vi
starkt medvetna om att drastiska förändringar från det nuvarande
högskatte-samhället inte är möjliga utan hänsynstagande till
samhälls-ekonomisk stabi-litet och till att människor planerat sitt liv och
sin vardag till nuvarande skat-te- och utgiftssystem även då detta inte är
hållbart i längden. Föränd-ringar måste därför ske med sådana hänsynstaganden.
Att skapa större egna marginaler för människor ger dessa större möjlighet att
bestämma själva, och vi tycker därför det är viktigt att kommande
stats-finansiella utrymmen framför allt används för att sänka skatter mer än
att öka de offentliga utgifterna.
Folkpartiet vill ha en återgång till principerna i 1990/91 års skattereform.
Som vi redovisat tidigare måste denna återgång ske stegvis. Vi prioriterar de
skattesänkningar som har störst effekt på tillväxt och sysselsättning.
I det följande redovisas främst de skattesänkningar som prioriteras på grund
av deras effekt på sysselsättning och tillväxt. De finansieras med
ut-giftsbegränsningar.
Värnskatten bör slopas. Den tjänar endast till att på marginalen minska
ut-bytet av arbete, studier och allmän förkovran. Dess anhängare har på intet
sätt kunnat visa att den leder till ett rättvisare samhälle eller större
acceptans av nödvändiga besparingar. Värnskatten slopas fr.o.m. år 2000.
Dubbelbeskattningen av aktieutdelning bör avskaffas. Först beskattas vinsten i
företaget, sedan en gång till hos ägaren. Detta är främst en skatt riktad mot
enskilda smärre aktieägare och företagsägare som expande-rar. De stora
in-stitutionerna är undantagna medan alla de nästan 5 miljo-ner individer som
äger aktier främst via aktiefonder drabbas. Man kan inte undgå intrycket att
syftet är att hindra människor att skaffa sig en liten buffert mot oförutsedda
händelser. Dubbelbeskattningen av aktieutdelning avskaffas under
mandatpe-rioden.
Folkpartiet vill införa ett system med kompetenskonton som brukar uttryckas
som ett "friår mitt i livet" för att kunna studera, starta ett eget företag
eller liknande. Man bör kunna ta ut av pensionssparande i förväg för sådana
än-damål. Ett steg på vägen mot att göra detta möjligt är att höja
avdragsrätten för pensionssparande, från för närvarande ett halvt basbelopp
till ett och ett halvt basbelopp.
Förmögenhetsskatten drabbar ägare av mindre och medelstora företag eller
personer som t.ex. äger ett småhus i ett område med höga taxe-ringsvärden och
som amorterat ned lånen. Förmögenhetsskatten bör av-skaffas. Ett första steg
är att höja fribeloppet, att avskaffa sambeskatt-ningen och att sänka den
andel av aktiers marknadsvärde som skall be-skattas. Hänsyn tas därmed till
den större risk som aktier innebär. På tre fyra års sikt skall
förmögenhets-skatten avskaffas.
100 miljoner kronor avsätts för en lättnad i fastighetsskatten för dem som är
bofasta i attraktiva fritidsområden.
Vi föreslår att ett förvärvsavdrag införs redan år 2000. Härigenom löser vi
frågan om avgiftsväxling i det nya pensionssystemet, samt har meto-den för
fortsatta allmänna inkomstskattesänkningar klar. Med en avgiftshöjning som ger
8 miljarder kronor, regeringens skattereduktion om 3 miljarder kronor och
ytterligare 3 miljarder kronor finansierat med besparingar uppgår ut-rymmet
för ett förvärvsavdrag till 14 miljarder kronor första året. Detta ger ett
förvärvsavdrag om ca 5,5 % av inkoms-ten mot kommunalskatten. Vid en taxerad
inkomst på t.ex. 200 000 kr om året betyder det ett avdrag på 11 000 kr.
För att få större fart på sysselsättningstillväxten i den privata
tjänste-sektorn vill Folkpartiet genomföra en skattesänkning på
hushållstjänster så att en ny vit marknad kan etableras. De möjligheter som i
dag finns att köpa tjänster är förbehållet de rika eller dem som köper svarta
tjäns-ter. En skattesänkning enligt vårt förslag skulle göra svart till vitt
och skapa nya jobb. Det kortsikti-ga skattebortfallet kan beräknas till ca 1
miljard kronor.
Sammantaget räknar vi med finansierade skattesänkningar direkt inriktade på
jobb och tillväxt på drygt 20 miljarder kronor vid mandatperiodens slut. Denna
skattesänkning motsvarar ca 2 % av det offentligas totala skatteintäk-ter.
Ytterligare förbättringar genomförs om utrymme finns. Om regeringens kalkyler
håller och överskotten blir i enlighet med prognoserna kan förvärvs-avdraget
höjas till 8,5 % år 2001 vilket betyder 17 000 kr i avdrag och till ca 12,5 %
år 2002 vilket betyder 25 000 kr i avdrag. Vidare höjs brytpunkten för den
statliga inkomstskatten till en nivå som gör att endast 15 % betalar statlig
inkomstkatt och därefter till sju och ett halvt basbelopp så att den statliga
inkomstskatten inträder då de obligatoriska försäkringsavgifterna upphör. Även
på kapitalbeskattningssidan genomförs ytterligare sänk-ningar, framför allt i
form av minskad reavinstbeskattning. Folkpartiet siktar på en återgång till
halverad reavinstkatt på kapitalinkomster.
Det behövs ett myller av små företag som startar, lever och frodas och växer.
Trots att det tycks råda stor enighet över partigränserna om att det behöver
bli enklare att starta och driva företag i Sverige har inget av vikt skett för
att förbättra villkoren för företagarna under mandatperioden. Livet måste bli
enklare för den som vill bli eller är företagare.
Vi anser att alla som vill skall kunna få ut en F-skattsedel för att kunna
be-driva verksamhet i egen regi, givetvis under förutsättning att man inte har
näringsförbud, skatteskulder sedan tidigare eller på annat sätt befinner sig i
en sådan situation att F-skattsedeln omedelbart skulle återkallas. Vidare bör
företagen slippa debiteringen av preliminär skatt och i stället få betala in
skatten i förhållande till faktiskt intjänad inkomst för månaden som gått.
Enmans- och fåmansföretag bör få en förenklad blankett där företagaren
redovisar totala inkomster, löner och avgifter och en schablon för kostnader.
Schablon-avdraget skall täcka det som en modern tjänsteföretagare kan tänkas
behöva: mobiltelefon, porto, resor, papper och pennor. Schablon-avdraget bör
därför vara en viss del av omsättningen upp t.o.m. förslagsvis 50 000 kr per
år. Företagarna bör åter får en möjlighet att betala in skatt på
förfallodagen. Skattetillägget för periodiseringsfel i momsredovisningen bör
slopas. Servicecheckar som gör det enkelt att anlita andra för arbete bör
införas. Ytterligare förslag som Folkpartiet verkar för är en möjlighet att få
uppskov med bolagsskatten så länge pengarna inte tas ur företaget, slopade
sociala avgifter på vinstandelar och generösare och enklare avdragsregler för
företagare med hemmet som arbetsplats.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi17 (fp) yrkandena 12 och 13.
Häri-genom tillgodoses delvis motionerna Fi14 (m) yrkandena 7 och 8, Fi15 (kd)
yrkande 7, Fi16 (c) yrkandena 19 och 22, Fi27 (fp, m, kd, c) yrkandena 1-3, 5,
7 och 8 och Fi31 (m) yrkande 4. Vi avstyrker propositionen i denna del och
övriga motionsyrkanden.
5. Det fasta beloppet - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Centerpartiet anslår 1 250 miljoner kronor till kommunerna för ökade
sats-ningar på vård, skola och omsorg under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommunerna och avvisar därför regeringens förslag om att en del av den
statliga inkomstskatten skall anses utgöra kommunal inkomstskatt.
Jag tillstyrker         motion Fi16 yrkande 10.
6. Sänkt fastighetsskatt på bostadshyreshus - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-Lundin och
Catharina Hagen (alla m) anför:
Vi har föreslagit att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,2 % år 2000,
till 1,1 % år 2001 och till 1,0 % år 2002. Vi har dessutom föreslagit att
orimliga regionala skillnader vid fastighetsbeskattningen lindras genom att
endast hälften av markvärdet beskattas fr.o.m. år 2000. En ytterligare åtgärd
som vi vill vidta är att införa ett tak för den del av markvärdet som
beskattas.
Mot bakgrund av att vi lagt fram förslag om skattesänkningar som går längre än
regeringens tillfälliga skattesänkning för bostadshyreshus avstyrker vi detta.
Vi avstyrker således propositionen yrkande 27.
7. Sänkt fastighetsskatt på bostadshyreshus - kd
 Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:
Fastighetskatten plågar många, inte minst folk med låga inkomster, och ger på
grund av sin utformning orimliga effekter.
Regeringens förslag om en fortsatt tillfällig nedsättning av
fastig-hets-skatten för bostadshyreshus är inte långsiktigt.
Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten på bostäder sänks till 1,4 %
och att skatten endast beräknas på en tredjedel av det markvärde som
överstiger 150 000 kr. På så sätt försvinner de orimliga effekter som
exem-pelvis drabbat folk i skärgårds-områden. Förändringen genomförs redan
fr.o.m. år 2000.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi16 yrkande 6 och avstyrker
propo-sitionen yrkande 27.
8. Sänkt fastighetsskatt på bostadshyreshus - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Valfrihet och mångfald i boendet är grundpelare i bostadspolitiken.
Center-partiet arbetar för en ökad neutralitet mellan boendeformerna och
långsiktigt lägre boendekostnader. Det förbättrade ekonomiska läget har
inneburit mer än en halvering av räntorna. Detta har hyresgästerna ännu inte
fått till del av. Regeringens förslag om en förlängning av den tillfälliga
sänkningen av fas-tighetsskatten är alltför kortsiktigt och ger inte heller
önskad effekt för hy-resgästerna. Det är orealistiskt att räkna med att
fastighetsägarna kommer att sänka hyran under kort tid för att sedan åter höja
den. Sådana svängningar är inte heller önskvärda då de försvårar hushållens
planering av privateko-nomin. Vi avvisar därför regeringens förslag.
Inrikt-ningen bör enligt vår mening vara mot åtgärder som leder till stabilt
och långsiktigt lägre boende-kostnader. Den parlamentariskt sammansatta
Fastig-hets-beskattnings-kommittén gör även en allmän översyn av
fastighets-skatten. Centerpartiet deltar konstruktivt i utredningens arbete.
Centerpartiet har varit särskilt ihärdigt när det gäller att hitta lättnader
för dem som drabbats särskilt hårt av höjda taxeringsvärden vid förra
taxerings-tillfället, nämligen fastboende i attraktiva skärgårdsområden och
andra fri-tidshustäta områden. Det måste betecknas som orimligt att fiskare,
hant-verkare, pensionärer m.fl. tvingas flytta på grund av att deras hus
ligger i ett attraktivt fritidshusläge. Det skulle leda till att dessa områden
inom kort skulle bestå enbart av fastigheter som ägs av fritidsboende. Det
skulle i sin tur utarma den offentliga servicen, landskapsbilden och kulturen
i sådana områden av landet. Frågeställningen behandlas nu av
Fastighets-beskatt-ningskommittén, vars ställningstagande redovisas under maj
månad. Det är utomordentligt viktigt att förslag läggs fram under hösten med
sikte på en retroaktiv lättnad även för 1998. Detta bör ges regeringen till
känna.
Jag tillstyrker med det anförda motion Fi16 yrkande 18 och avstyrker
pro-positionen yrkande 27.
9. Reavinstbeskattning av fastigheter - m, kd, c
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth
Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rolf Kenneryd (c) och Catharina
Hagen (m) anför:
För den som har innehaft en fastighet under lång tid kan det vara mycket svårt
och ibland så gott som omöjligt att fastställa en korrekt beräknad vinst.
Genom särskilda övergångsbestämmelser med schablon-iserade
anskaff-nings-värden och möjligheter till uppräkning av anskaffningskostnaden
har konsekvenserna av reglernas komplexitet varit förhållandevis rimliga, även
vid långa fastighetsinnehav. Övergångsreglerna upphör emellertid att gälla med
1999 års utgång.
Om övergångs-reglerna inte ersätts med något annat regelsystem kommer
svårigheterna för de skattskyldiga att redovisa en korrekt reavinstberäkning
att öka markant. Säljarna kan tvingas lämna en redogörelse för investeringar,
värdeminskningsavdrag m.m. för en tidsperiod om ca 50 år. Motsvarande
svårigheter uppkommer för skattemyndigheten att kontrollera lämnade
dekla-rationer med hänsyn till att myndigheten saknar relevanta
registeruppgifter. Detta leder till en stor rättsosäkerhet och godtycke i
beskattningen där de fåtal skattskyldiga som behärskar de gällande reglerna
får en högre beskatt-ning än de som omedvetet eller medvetet lämnar felaktiga
dekla-rationer. Det är angeläget att skattesituationen för de många gamla
fastighetsinnehav som i dag kan utnyttja övergångsregeln men som efter 1999 är
nödsakade att för-söka räkna fram den nominella reavinsten klarläggs.
Redan våren 1998 uppmärksammade skatteutskottet regeringen på att det krävs
besked om vad som skall hända efter det att övergångsregeln löper ut den 31
december 1999. Efter ytterligare påstötningar klargör regeringen nu i
vårpropositionen till sist att man inte har för avsikt att vidta någon åtgärd
och aviserar en mindre förändring som innebär att det s.k. stickåret flyttas
framåt i tiden. Vi anser att detta är otillräckligt.
Regeringens intentioner att flytta fram det s.k. stickåret från 1952 till "ett
år kring 1980" gör dessutom att ännu fler fastighetsägare än tidigare hamnar i
ett osäkert läge. Den nuvarande övergångsregeln ger möjlighet att antingen
välja 150 % av 1952 års taxeringsvärde eller den faktiskt erlagda
köpe-skillingen vid förvärvstillfället plus uppräkning för nedlagda
förbättrings-kostnader efter 1952. Om övergångsregeln slopas och stickåret
flyttas fram till omkring 1980 leder det till att de fastighetsägare som gjort
förbättringar dessförinnan ej kan räkna med dessa.
Vi föreslår, mot bakgrund av de svårigheter som uppkommer vid
genera-tionsskiften av bostäder och familjeföretag, att de nuvarande
övergångsreg-lerna förlängs och att en utredning tillsätts för att se över och
lägga fram förslag om nya reavinstregler som kan gälla permanent.
Vi ställer oss bakom de aktuella motionsyrkandena.
10. Fåmansföretag och generationsskiften - m, kd
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth
Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Catharina Hagen (m) anför:
Vi anser att det är angeläget att diskriminerande särregler för fåmansföretag
elimineras.
Bestämmelserna om beskattning av fåmansföretagares utdelning (3:12-reglerna)
måste ges en rimligare utformning. I dag beskattas all utdelning över en viss
nivå som arbetsinkomst. På detta sätt begränsas möjligheterna att bedriva
hög-av-kastande verksamhet i små företag. Vi anser att reglerna bör förändras
och en utgångspunkt bör vara att delägare som redovisar en rimlig
arbetsinkomst skall ha rätt att betrakta övrig avkastning som utdel-ning.
Arvs- och gåvoskatten försvårar och fördyrar generationsskiften i familje-ägda
företag. Genom att medel för att betala skatten i allmänhet måste tas ur
företaget försvagas detta finansiellt av arvsskiftet. Konsekvenserna blir
sär-skilt allvarliga för mindre och medelstora familjeföretag.
Vi anser att det är viktigt att den aviserade översynen av 3:12-reglerna och
problemen kring fåmansföretagens generationsskiften bedrivs skyndsamt och att
målet bör vara att regeringen återkommer med ett förslag under hösten. Det
anförda bör riksdagen med anledning av de nu aktuella motionerna som sin
mening ge regeringen till känna.
11. Elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa bränslen - m,
fp
Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Johan Pehrson (fp) och Catharina Hagen (m) anför:
Regeringen avser att senare återkomma med förslag om nedsättning av
för-månsvärdet för elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alternativa
bränslen. Arbetet är inriktat på att nedsättningen skall gälla fr.o.m.
in-komståret 1999.
Vi menar att en lagändring med denna inriktning är viktig för att öka
in-tresset för miljövänliga bilar och att det är uppenbart att regeringens
avsikts-förklaring inte är tillräcklig för att påverka försäljningen av
miljövän-liga bilar under 1999. Det hjälper inte att regeringen säger sig ha
för avsikt att ändra reglerna retroaktivt.
Här krävs klara besked om försäljningen skall komma i gång. Riksdagen bör
redan nu besluta att förmånsvärdet inte skall vara högre för en elbil,
elhybridbil eller en bil som drivs med alternativt bränsle än motsvarande
förmånsvärde för en bensindriven bil.
Vi föreslår att riksdagen fattar beslut om den lagändring som är nödvändig och
tillstyrker således motion Fi31 yrkande 5. Härigenom tillgodoses även motion
Fi30.
12. Biodrivmedel - m, kd, c
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth
Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rolf Kenneryd (c) och Catharina
Hagen (m) anför:
Införande av biodrivmedel är ett viktigt led i att minska de klimatförändrande
gaserna och miljöanpassa transportsystemet. Regeringen har i flera
proposi-tioner uttalat ambitionen att biodrivmedel skall vara skattebefriade
under fem + tre + tre år. Branschen och kommunerna har tagit fasta på detta
och har påbörjat en produktion och introduktion av dessa miljöanpassade
drivmedel. Runt om i Sverige pågår ett arbete med att förverkliga de högt
ställda målen att bli fossilbränslefria kommuner.
Regeringen, Miljöpartiet och Vänstern sviker nu samtliga som har trott på
tidigare utfästelser. En uthållig satsning på drivmedel förutsätter
skatte-befrielse under en längre period. Regeringen lägger en död hand över en
bransch som vill förverkliga samhällets miljömål och ger därmed helt fel
signaler till branschen. Vi anser att riksdagen måste avvisa regeringens
be-döm-ning att skatt skall tas ut på biodrivmedel från år 2004.
Skattebefriel-sen måste gälla i enlighet med tidigare gjorda utfästelser, dvs.
elva år.
Regeringen skriver att man avser att lämna in en ansökan till kommissio-nen
för att kunna medge skattebefrielse för biodrivmedel. Andra länder som har
satsat på biodrivmedel tillämpar möjligheten till undantag för
pilot-anläggningar. Regeringens initiativ skapar stor osäkerhet och är inte
seriöst, när man samtidigt aviserar ett borttagande av skattebefrielsen. Så
sent som hösten 1998 lovade regeringen branschen att inte göra en sådan
framställan till EG-kommissionen.
Vi anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att biodrivmedel också
fortsättningsvis skall vara skattebefriade och att någon särskild framställan
till EU om detta inte bör aktualiseras.
Med det anförda tillstyrker vi motionerna Fi31 yrkande 3, Fi15 yrkande 8, Fi16
yrkande 14 och Fi34.
13. Jordbrukets energibeskattning - m, kd, c
Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Ken-neth
Lantz (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rolf Kenneryd (c) och Catharina
Hagen (m) anför:
Sveriges bönder bär på en "ryggsäck" av betydligt högre skatter och avgifter
än kollegerna inom EU. Sveriges bönder betalar dessutom en högre skatt på el
och eldningsolja än annan tillverkningsindustri.
De förväntningar som fanns på att regeringen i vårpropositionen skulle
fö-reslå ett borttagande av jordbrukets särskatter har kommit på skam. Det
enda som regeringen och dess samarbetspartier, Vänsterpartiet och
Miljö-partiet, förmår är allmänna resonemang.
Vi är beredda att omgående minska belastningen på det svenska jordbruket med
drygt 1,4 miljarder kronor per år för att förstärka dess internationella
konkurrenskraft. Redan från år 2000 bör hela "ryggsäcken" lyftas av.
Våra förslag innebär bl.a. att jordbrukets elkraft och eldningsolja skall
be-skattas som inom industrin och att jordbrukarna slipper den extra
belast-ning som dieselskatten utgör.
Vi anser att regeringen bör återkomma med ett skyndsamt förslag som in-nebär
att jordbrukets "ryggsäck" lyfts av redan fr.o.m. år 2000.
Med det anförda tillgodoses i allt väsentligt de nu aktuella motionerna.
14. Utgiftsområde 3 - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund, Marietta de Pourbaix-Lundin och
Catharina Hagen (alla m) anför:
Smugglingen av cigaretter har ökat kraftigt trots den skattesänkning som
riksdagen fattat beslut om. För att stärka gränsskyddet bör utgiftsområdet
tillföras ytterligare 50 miljoner kronor under vart och ett av åren 2000-2002.
Vi tillstyrker motion Fi14 yrkande 5.
15. Utgiftsområde 3 - kd
Holger Gustafsson och Kenneth Lantz (båda kd) anför:
Kristdemokraterna gör bedömningen att utgiftsområde 3 bör tilldelas större
resurser än regeringen föreslagit.
Vi anser att den svarta marknaden har en skadlig omfattning i Sverige. Ett
flertal studier och utredningar bekräftar detta. Den svarta sektorn snedvrider
konkurrensen mellan företag och förändrar affärsmoralen på ett negativt sätt.
I syfte att hålla tillbaka den svarta sektorn måste skattekontrollen
effektivise-ras ytterligare. Därför vill vi anslå 200 miljoner kronor mer per
år än rege-ringen för ökad skattekontroll. Det handlar dels om att öka
beskattningens effektivitet, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och rätt
skatt, dels upp-bördseffektiviteten, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt
och faktiskt inbetald skatt. Tidigare erfarenheter visar att satsningar på
detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.
EG:s regelverk inom tullens område är i huvudsak genomfört. Ett ökat samarbete
mellan medlemsländerna för att minska smuggling och annan ekonomisk
brottslighet kräver ökade resurser.
Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullverket skall ökas med 80
miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit, för att förstärka
kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen, alkohol,
tobak och övriga skattepliktiga varor.
Ramen för utgiftsområdet bör därför sammantaget utökas med 280 miljo-ner
kronor åren 2000-2002. Vi tillstyrker således motion Fi15 yrkande 4.
16. Utgiftsområde 3 - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Införseln av narkotika och andra droger till Sverige har ökat i omfattning.
Tullen behöver stärkta resurser för att kunna sköta bevakning och
omhän-dertagande av smuggelvaror. Användandet av s.k. narkotikahundar i
tull-arbetet är ett av de bästa sätten att snabbt hitta gömda droger. Vi anser
att utgiftsramen bör höjas med 10 miljoner kronor för att ge tullmyndigheterna
möjlighet att skaffa fler narkotikahundar.
En mycket stor summa pengar undanhålls varje år de svenska
skattemyn-digheterna. Detta är till stor nackdel för statsfinanserna och den
allmänna skattemoralen. Skatteförvaltningen bör intensifiera arbetet för att
få in de undanhållna skatterna. Detta bör dock kunna ske genom
effektivi-seringar inom anslagsramarna.
Jag tillstyrker motion Fi16 yrkande 23 om en höjning av utgiftsramen för
utgiftsområde 3 med 10 miljoner kronor åren 2000-2002.
17. Utgiftsområde 3 - fp
Johan Pehrson (fp) anför:
Folkpartiet föreslår att skattemyndigheternas resurser förstärks för att
verk-samheten skall bli effektivare och dra in mer skatteintäkter.
Förstärkningen bör uppgå till 150 miljoner kronor.
Jag tillstyrker motion Fi17 yrkande 4 om en höjning av utgiftsramen för
utgiftsområde 3 med 150 miljoner kronor åren 2000-2002.
Särskilt yttrande
Taxeringsvärden och underlag för fastighetsskatt år 2000 - c
Rolf Kenneryd (c) anför:
Regeringen aviserar att de nu frysta taxeringsvärdena för småhus kommer att
anpassas till de nya marknadsvärdena år 2001. Om och när så sker är det enligt
min mening absolut nödvändigt att skattesatsen sänks i minst motsva-rande mån.
Det går att leva med höjda taxeringsvärden, men inte med höjda
fastighets-skatter !!!
 Justitieutskottets yttrande
1998/99:JuU3y
Vårpropositionen

Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över
proposition 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition med förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak m.m. jämte motioner i de
delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1998/99:Fi14-Fi36.
Utskottet avgränsar sitt yttrande till att avse frågor som rör utgiftsområde 4
Rättsväsendet. Tilläggsbudgeten för år 1999 i de delar som berör
justitieut-skottet behandlas i ett separat yttrande (1998/99:JuU4y).
I propositionens yrkande 4 föreslår regeringen att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002
som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.2).
I motion 1998/99:Fi14 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 föreslås att
riks-dagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgiftsområ-den för åren 2000-2002 i enlighet med vad i motionen anförs som
riktlinje för budgetarbetet.
I motion 1998/99: Fi15 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4 föreslås att
riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgifts-områden för åren 2000-2002 som riktlinje för regeringens budgetarbete
(avsnitt 9.1).
I motion 1998/99:Fi16 av Lennart Daléus m.fl. (c) yrkande 23 föreslås att
riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgifts-områdena 1-27 för åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens arbete
i enlighet med vad i motionen anförts.
I motion 1998/99:Fi17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4 föreslås att
riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på
utgifts-områden för åren 2000-2002 som redovisas i motionen som riktlinjer för
regeringens budgetarbete (tabell A).
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
 Utskottet
Propositionen
I propositionen lägger regeringen fram förslag till riktlinjer för den
ekono-miska politiken. Förslag lämnas till utgiftstak för staten år 2002 samt
ett mål för det finansiella sparandet i offentlig sektor på 2,0 % av BNP år
2002. Regeringen aviserar inom ramen för budgetmålen en politik för arbete och
utbildning. Regeringen redovisar även sin bedömning av kommunsektorns
ekonomiska utveckling m.m. samt lämnar förslag till tilläggsbudget för
bud-getåret 1999.
Regeringen föreslår ett utgiftstak för staten på 810 miljarder kronor år 2002.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar bl.a. polisväsendet, åklagarväsen-det,
kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet (BRÅ)  och
Brottsoffermyndigheten. De totala utgifterna för området uppgår för
innevarande år till omkring 22 miljarder kronor. Härav avser utgifterna för
polisväsendet drygt hälften.
Riksdagen godkände i sitt budgetbeslut hösten 1998 den preliminära
för-delningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000 och 2001 som
rikt-linjer för regeringens budgetarbete (se bet. 1998/99:FiU1 s. 163 och
227). Utgiftsområde 4 bestämdes därvid preliminärt till 22 175 miljoner kronor
för år 2000 och 22 567 miljoner kronor för år 2001.
För år 2002 föreslår regeringen nu en utgiftsram på 22 707 miljoner kro-nor.
Samtidigt revideras de tidigare besluten avseende budgetåren 2000 och 2001.
För år 2000 föreslås en sänkning med 32 miljoner kronor och för 2001 föreslås
en sänkning med 190 miljoner kronor. I propositionen anges att förslaget
innebär att rättsväsendet tillförs 150 miljoner kronor från år 2000.
Tidigare anslagsbeslut för innevarande budgetår, tidigare preliminära
ram-beslut för åren 2000 och 2001 och preliminära ramförslag för åren
2000-2002 i den nu aktuella propositionen framgår av nedanstående tabell.
Beloppen avser miljoner kronor.

Utgiftsramen
I propositionen föreslår regeringen alltså preliminära utgiftsramar för åren
2000-2002. Dessa skall ligga till grund för regeringens budgetarbete. I fyra
motioner föreslås ändringar av utgiftsramen avseende utgiftsområde 4.
Rege-ringens förslag och ändringsförslagen framgår av nedanstående tabell.
Be-loppen avser miljoner kronor.
        2000    2001    2002
Regeringens förslag     22 143  22 377  22 707
Ändringsförslag:
Fi14 yrkande 5 (m)      +482    +830    +700
Fi15 yrkande 4 (kd)     +230    +200    +110
Fi16 yrkande 23 (c)     +65     +65     +65
Fi17 yrkande 4 (fp)     +82     +112    +162

Regeringens förslag innebär alltså en sänkning av ramen. Utskottet har
in-hämtat att bakgrunden till detta är att man i den beräkning som låg till
grund för budgetpropositionen för innevarande år räknat med en pris- och
löneom-räkning på totalt 406 miljoner kronor. Motsvarande belopp beräknas nu i
stället till 224 miljoner kronor. Av denna skillnad på 182 miljoner kronor
föreslår regeringen att 150 miljoner kronor används för en fortsatt
moderni-sering av rättsväsendet. En viktig fråga i det sammanhanget är, inte
minst när det gäller arbetet inom åklagarväsendet, att utveckla bekämpningen
av eko-nomisk brottslighet, inklusive miljöbrott. Vidare anför regeringen att
av-vecklingen av de allmänna advokatbyråerna medför engångsvisa kostnader för
domstolsväsendet.
I propositionen sägs såvitt gäller åren 2001 och 2002 att regeringen avser att
återkomma till riksdagen när det gäller de medel som behövs för att full-följa
statsmakternas intentioner i fråga om utvecklingen av rättsväsendet.
Förslaget avseende år 2002 är beräknat med utgångspunkt i förslaget för år
2001 med justering enligt relevanta prisindex.
I motion Fi14 (m) begärs ökningar av ramen för utgiftsområdet med 482, 830
respektive 700 miljoner kronor för budgetåren 2000-2002. I motionen anförs
bl.a. att senare års besparingar har lett till ett uppdämt behov av
per-sonalförstärkning inom polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet och
kriminalvården. Vidare anförs att ökad effektivitet i ekobrottsbekämpningen
förutsätter mer resurser till Ekobrottsmyndigheten.
I motion Fi15 (kd) begärs förstärkningar av utgiftsområdet med 230, 200
respektive 110 miljoner kronor. Motionärerna anser att polispersonalen bör
avlastas i sitt arbete genom att administrativ personal anställs. Vidare vill
motionärerna satsa på den nationella insatsstyrkan och på ungdomsrotlar  inom
åklagarväsendet. Domstolsväsendet bör få mer resurser för att färdigbe-redda
mål skall kunna avgöras. Också kriminalvården och BRÅ bör förstär-kas.
I motion Fi16 (c) föreslås att utgiftsområdet förstärks med 65 miljoner kronor
under vart och ett av de tre aktuella åren. Motionärerna vill med höj-ningen
ge polisen möjlighet att vara närvarande i alla kommuner. Vidare vill
motionärerna stärka åklagarorganisationen, främst vad gäller ekobrott och
miljöbrott.
I motion Fi17 (fp) begärs att ramen för utgiftsområdet höjs med 82, 112
respektive 162 miljoner kronor för budgetåren 2000-2002. Motionärerna menar
bl.a. att fler poliser bör kunna utbildas. Vidare bör satsningar göras på
åklagarorganisationen, Brottsoffermyndigheten och rättshjälpen.
Överväganden
Riksdagen har tidigare fastställt utgiftstaket för staten för budgetåren 2000
och 2001 till 761 respektive 786 miljarder kronor. I detta ärende begär
rege-ringen att ett utgiftstak om 810 miljarder kronor skall fastställas för
år 2002. Samtidigt begärs att riksdagen skall fastställa den preliminära
fördelningen på utgiftsområden för åren 2000-2002. Den preliminära
fördelningen skall tjäna som riktlinjer för regeringens budgetarbete.
Justitieutskottet har alltså att yttra sig till finansutskottet över storleken
på den utgiftsram som föreslås för utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Finansutskottet kommer efter att ha in-hämtat yttranden från samtliga berörda
utskott att göra en samlad bedömning och lägga fram ett förslag för riksdagen.
I ärendet föreligger fyra motionsyrkanden som alla avser höjningar av ra-men
för rättsväsendet. Även regeringens förslag innebär en förstärkning.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen hösten 1998 beräk-nades
utgiftsområdets ram till 22 175 miljoner kronor för år 2000 och till 22 567
miljoner kronor för år 2001. De nu framlagda förslagen understiger dessa
belopp med 32 respektive 190 miljoner kronor. I de sålunda reviderade beloppen
har räknats med den satsning om 150 miljoner kronor som rege-ringen talar om
för år 2000.
Utskottet kan konstatera att liknande differenser förelåg vid behandlingen av
den ekonomiska vårpropositionen förra året. De skillnader som då var aktuella
berodde enligt vad utskottet inhämtat från Finansdepartementet på att olika
schabloner använts vid beräkningen av pris- och löneomräkningen. Ett arbete
pågick inom departementet för att se över hur en bättre överens-stämmelse
skulle kunna uppnås mellan beräkningarna. Utskottet välkomnade det
initiativet.
Enligt vad utskottet inhämtat är det alltjämt så att olika beräkningsmetoder
används vid de olika tillfällena.
Utskottet kan visserligen anta att den beräkning som ligger till grund för
ramen avseende år 2000 är säkrare än det antagande som gjordes i
budget-propositionen för år 1999. Utskottet vill emellertid - i likhet med vad
som framhållits i samband med behandlingen av vårpropositionen för tidigare år
- poängtera att beslutsunderlaget inte är sådant att det är möjligt att ha
några mer bestämda synpunkter på det berättigade i några anslagsändringar i
nuva-rande skede av beredningsprocessen. Detsamma gäller förslaget om
prelimi-när ram för år 2002. Härtill bidrar inte minst det faktum att det i
propositio-nen såvitt avser åren 2001 och 2002 inte lämnas något underlag alls
för ut-skottets ställningstagande och regeringen dessutom anför att den
beträffande dessa år avser att återkomma vid ett senare tillfälle. Det bör
anmärkas att orsakerna till de sänkta ramarna för åren 2000 och 2001 inte
angetts i propo-sitionen.
Utskottet kommer att återkomma till frågan om anslagsförändringar i höst när
beslut skall fattas om anslag för budgetåret 2000. Redan nu vill dock
utskottet framhålla att det är mycket viktigt att rättsväsendet har tillgång
till medel för att kunna lösa sina uppgifter och för att verksamheten skall
kunna utvecklas och moderniseras i enlighet med de mål som statsmakterna har
ställt upp. Det handlar då inte minst om att öka antalet poliser, säkra
närpo-lisreformen, modernisera domstolsväsendet, effektivisera
brottsutredningar-na, fullfölja satsningen mot ekonomisk brottslighet,
utveckla det internatio-nella samarbetet och att fortsätta att utveckla
verksamheten inom kriminal-vården.
Vad det nu främst handlar om är emellertid den övergripande prioritering-en
mellan utgiftsområden.
Här vill utskottet - också det i likhet med vad som framhållits i tidigare
yttranden - understryka att den centrala uppgiften för rättsväsendets
myndig-heter är att värna den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta
ger verksamheten inom rättsväsendet en särställning i den statliga
verksamheten, och den är en förutsättning för ett fritt och demokratiskt
samhälle. Verksam-heten är också i princip av sådan karaktär att den är och
också fortsättnings-vis bör vara en statlig angelägenhet. Allt detta ställer
särskilda krav.
I fråga om det framtida medelsbehovet inom rättsväsendet vill utskottet
anlägga följande synpunkter.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för innevarande år noterade
utskottet att det av redovisningen i propositionen framgick att flera av
rättsväsendets myndigheter hade svårt att klara sig på de anslag riksdagen
beslutat om. I viss utsträckning var detta också avsikten; vissa anslag hade
satts lågt för att en del av det anslagssparande som byggts upp skulle tas i
anspråk. Vid ingången av budgetåret 1998 uppgick anslagssparandet till omkring
1,1 miljarder kronor. I budgetpropositionen i höstas räknade rege-ringen med
att merparten av anslagssparandet skulle förbrukas under de kommande tre åren.
Av den höjning av ramen för år 1999 som föreslogs i budgetpropositionen lades
merparten på polisen. Utskottet såg ett budgetmässigt orosmoment i det faktum
att denna förstärkning kunde komma att leda till en sådan ökning av
ärendemängden inom åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården att
berörda myndigheter skulle få svårigheter att klara av den trots ett
fram-gångsrikt reformarbete.
Utskottet har i dag inget underlag för att dra någon säker slutsats om hur
ärendemängden utvecklats hos de myndigheter som ligger efter polisen i
rättskedjan. Såvitt gäller år 2000 får regeringens förslag - som ju innebär en
förstärkning med 150 miljoner kronor - anses tillfredsställande. Vad gäller år
2001 och 2002 utgår utskottet från att regeringen i enlighet med sin
utfästelse återkommer med en utförlig redovisning av det medelsbehov som
föreligger för att fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om
utvecklingen av rättsvä-sendet. Utskottet avvaktar med sitt ställningstagande
till dess att underlaget föreligger. Här behandlade delar av motionerna Fi14,
Fi15, Fi16 och Fi17 bör avstyrkas.
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s), Märta
Johans-son (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),
Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Göran Norlander (s) och Anita Sidén (m).
Avvikande meningar
1. Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m) och Anita Sidén
(m) anför:
Vi anser att medborgarnas förtroende för rättsstaten måste återupprättas.
Senare års besparingar inom rättsväsendet har gjort det allt svårare för
staten att skydda medborgarna mot brott. Regeringens förslag om tillskott är
enligt vår mening otillräckligt. Såväl polisen som åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården har i dag ett uppdämt behov av
personalförstärkning, vidareutbildning och andra kompetenshöjande åtgärder,
inte minst inom IT-området. Vi vill också understryka att en ökad effektivitet
när det gäller bekämpningen av ekobrott förutsätter mer resurser till
Ekobrottsmyndighe-ten.
Mot bakgrund av vad vi anfört anser vi att justitieutskottet borde ha
uppma-nat finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion
Fi14 i denna del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna
för rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett 482, 830 respektive 700
miljoner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
2. Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Vi har tidigare motsatt oss de nedskärningar som skett inom rättsväsendet och
anser att ytterligare resurser nu måste tillföras. Polisen, särskilt
närpolis-organisationen, behöver förstärkas för att kunna bekämpa
vardagsbrottslig-heten. Administrativ personal bör anställas för att avlasta
den polisutbildade personalen. När det gäller polisen vill vi också
understryka vikten av att den nationella insatsstyrkan mot terrorism ges
nödvändiga resurser. Även åklagarväsendet behöver förstärkningar för att kunna
möta det ökade antal ärenden som kan antas bli följden av att
personalsituationen inom polisen förbättras. Inom åklagarväsendet bör också
särskilda ungdomsrotlar inrättas. Vidare anser vi att det inte är rimligt att
mål i vissa delar av domstolsorgani-sationen inte blir avgjorda så snart
erforderliga beredningsåtgärder vidtagits. För att komma till rätta med detta
vill vi även förstärka domstolsväsendet. Kriminalvården bör ges mer resurser i
syfte att skapa bättre förutsättningar för att fängelsedömda efter
frigivningen avhåller sig från brottslighet. Slutli-gen anser vi att BRÅ
behöver förstärkas.
Mot bakgrund av vad vi nu anfört anser vi att justitieutskottet borde ha
upp-manat finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion
Fi15 i denna del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna
för rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett 230, 200 respektive 110
miljoner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
3. Gunnel Wallin (c) anför:
Jag anser att polisväsendet bör ges förutsättningar för att ha poliser
närvaran-de i samtliga kommuner. Vidare bör den framtida tillgången på poliser
säker-ställas. Här kan jag tänka mig att andra grupper, exempelvis officerare,
ges en kortare vidareutbildning till polis. Förutom polisen anser jag att det
är angeläget att förstärka åklagarorganisationen, särskilt vad gäller
bekämp-ningen av ekobrott och miljöbrott.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att justitieutskottet borde ha uppma-nat
finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion Fi16 i denna
del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna för
rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett för vart och ett av åren 65
miljoner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
4. Siw Persson (fp) anför:
Jag anser att rättsväsendet - som intar en särställning i det offentliga livet
- behöver ytterligare resurstillskott för att kunna fungera väl. Fler polisen
bör kunna utbildas. Även åklagarväsendet och Brottsoffermyndigheten behöver
ökade resurser. Vidare måste en framtida utvidgning av möjligheterna att
erhålla rättshjälp finansieras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att justitieutskottet borde ha upp-manat
finansutskottet att föreslå riksdagen att med anledning av motion Fi17 i denna
del och med avslag på övriga motioner fastställa utgiftsramarna för
rättsväsendet för budgetåren 2000-2002 till ett 82, 112 respektive 162
miljo-ner kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
 Utrikesutskottets yttrande
1998/99:UU1y
1999 års ekonomiska vårproposition

Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 15 april 1999 - under förutsättning att
kammaren hänvisar ifrågavarande proposition till finansutskottet - berett
övriga berörda utskott tillfälle att, i de delar som berör respektive utskotts
beredningsområde, yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) i vad avser dels den ekonomiska politiken och utgiftstaket m.m.
(yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte de motioner som
kan komma att väckas, dels tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1999 (yrkandena 6-24) jämte de motioner som kan komma att väckas. Kammaren
beslöt att hänvisa propositionen (den 15 april 1999) jämte de med anledning av
den väckta motionerna (den 4 maj 1999) till finansut-skottet.
Utrikesutskottet väljer att i det följande yttra sig över propositionens
yr-kanden 4 och 10 samt över motionerna 1998/99:Fi14 (m), 1998/99:Fi15 (kd),
1998/99:Fi16 (c) och 1998/99:Fi17 (fp) i de delar som omfattas av utskottets
beredning.
1 Propositionen
1.1 Yrkandena
Utrikesutskottets beredningsområde berörs, såvitt avser den ekonomiska
politiken och utgiftstaket, primärt av propositionens hemställanpunkt 4
(del-vis).
I yrkande 4 hemställer regeringen att riksdagen godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002 som rikt-linje
för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.2).
Såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 hemställer
regeringen i yrkande 10 att riksdagen godkänner att högst 15 000 000 kronor av
det på utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
uppförda ramanslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet får användas för en väpnad
svensk styrka i Kosovo under 1999 (avsnitt 5.4.4).
 1.2 Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren
2000-2001
I budgetpropositionen för 1999 presenterades en preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för åren 2000 och 2001. Regeringen föreslår nu en
reviderad preliminär fördelning av utgifterna för dessa år samt en prelimi-när
fördelning för år 2002. Förslaget (propositionens yrkande 4, delvis) till
utgiftsramar för åren 2000-2002 samt differenser i förhållande till de
preli-minära ramarna i budgetpropositionen för 1999 redovisas vad avser
utgifts-områdena 5 och 7 i tabellen nedan (utdrag ur tabell 7.1 i
propositionen).
Förslaget till utgiftsramar för år 2002 baserar sig i normalfallet på
före-slagna ramar för år 2001 som räknas upp med relevant prisindex.
Beräkning-arna av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren
2000-2002 är baserade på nu kända förutsättningar.
Tabell 7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden (utdrag)
Miljoner kronor
                                        Differens mot bud-getpropositionen
                2000    2001    2002    2000    2001
UO 5    Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 828   2 858   2 889
-67     -73
UO 5    Internationellt bistånd 12 458  13 298  13 164  -431    -571
Det är flera faktorer som leder till reviderade utgiftsområdesramar jämfört
med beräkningen i budgetpropositionen för 1999. De nya satsningar som
regeringen redovisar i propositionen är medräknade. För att undvika ett
överskridande av utgiftstaket för år 2000 och för att målet om ett finansiellt
sparande i offentlig sektor på 2 procent av BNP år 2000 skall klaras, måste,
enligt regeringen, vissa utgiftsreduktioner och senareläggningar av planerade
projekt m.m. genomföras. I förslaget till preliminära utgiftsramar har avdrag
gjorts för de utgiftsbegränsningar som presenteras i propositionen.
Utgifts-ramarna har även ändrats bl.a. till följd av reviderade
makroekonomiska förutsättningar.
 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Miljoner kronor
Utfall  Anslag  Prognos Beräknat
1998    1999    1999    2000    2001    2002
2 638   2 871   3 011   2 828   2 858   2 889
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak utrikesförvaltningen, dvs.
Utrikesdepar-tementet och de 102 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa
internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor,
information om Sverige i utlandet samt Europainformation. För år 1999 uppgår
de totala anslagen enligt statsbudgeten till 2,9 miljarder kronor, varav
anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till 1,7 miljarder kronor och
bidragen till inter-nationella organisationer till 1 miljard kronor.
Utgiftsområdet beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund
av en besparing på bidrag till vissa internationella organisationer.
Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Miljoner kronor
Utfall  Anslag  Prognos Beräknat
1998    1999    1999    2000    2001    2002
11 479  11 900  11 985  12 458  13 298  13 164
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna internationellt utvecklingssamar-bete
samt samarbete med Central- och Östeuropa. För år 1999 uppgår de totala
anslagen enligt statsbudgeten till 11,9 miljarder kronor, varav 11,1 miljarder
kronor till utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och 0,8 miljarder
kronor till samarbete med Central- och Östeuropa.
Den totala biståndsramen 1999 (inklusive utgifter som redovisas under andra
utgiftsområden) uppgår till 12,8 miljarder kronor motsvarande 0,705 % av
bruttonationalinkomsten (BNI). Ramen för år 2000 beräknas till 0,72 % av BNI,
vilket motsvarar 13,4 miljarder kronor. Ramen ökas år 2001 till
0,73 % av BNI och år 2002 till 0,74 % av BNI.
Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemen-samma
bistånd samt administration m.m. Avräkningens storlek för åren 2001 och 2002
beräknas utifrån vid budgeteringstillfället tillgängligt prognosun-derlag.
Regeringen kommer under året att göra en bedömning av de kort- och långsiktiga
konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år.
Ett program för samarbetet med Central- och Östeuropa har beslutats av
riksdagen för perioden 1999-2001 som omfattar totalt 2,4 miljarder kronor.
1.3 Uppföljning av utgifter för 1998, utgiftsprognos för 1999 och
tilläggsbudget för budgetåret 1999
Det preliminära budgetutfallet för 1998 visar ett underskridande av budgeten
med 200 miljoner kronor för utgiftsområde 5 och ett utfall enligt budget för
utgiftsområde 7.
Ekonomistyrningsverkets senaste utgiftsprognos för1999 visar att utgifts-
taket riskerar att överskridas med 6,7 miljarder kronor. Regeringen, som delar
ESV:s bedömning, vidtar därför utgiftsbegränsande åtgärder motsva-rande totalt
ca 8 miljarder kronor. Åtgärderna utgörs dels av besparingar, dels av den
utgiftsreduktion som beräknas uppkomma till följd av införandet av s.k.
begränsningsbelopp för anslagsförbrukningen på vissa anslag. Av det totala
besparingsbeloppet fattar regeringen beslut om ca 3,2 miljarder kronor.
Resterande besparingar föreslår regeringen dels på tilläggsbudget i denna
proposition, dels, vad gäller läkemedelsförmånen, i annan proposition.
Tabell 0.6 Besparingar år 1999 (utdrag)
Miljoner kronor
Effekt på takbegränsade utgifter        1999
Utgiftsområde
UO 5 Utrikesförvaltning och internatio-nell samverkan   50
Begränsningsbeloppens syfte är att säkerställa att anslagsförbrukningen år
1999 inte överstiger en viss bestämd nivå. De nivåer som anges i tabell 5.7
utgör de maximala utgifterna för berörda utgiftsområden och anslag.
Tabell 0.7 Begränsningsbelopp år 1999 (utdrag)
Miljoner kronor
Nivåer som ej får överskridas   1999
Utgiftsområde/Anslag
UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan    3 011
UO 5 A1 Utrikesförvaltningen    1 906
UO 7 VO A Internationellt utvecklingssamarbete  11 150
UO 7 VO B Samarbete Central- och Östeuropa      835
På tilläggsbudget för budgetåret 1999, utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan, anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet, föreslås
(propositionens yrkande 10) att högst 15 000 000 kronor av anslaget B 4
Fredsfrämjande verksamhet får användas för en väpnad svensk styrka i Kosovo
under år 1999. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för hela
anslaget uppfört ett ramanslag på 146 333 000 kronor.
I vårpropositionen anges att regeringen avser att i en särproposition föreslå
riksdagen att regeringen får ställa en väpnad styrka till förfogande som ett
svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka i provinsen Kosovo i
För-bundsrepubliken Jugoslavien.
Utgifterna för ett svenskt deltagande i Kosovo beräknas uppgå till ca 220
miljoner kronor år 1999. Regeringen avser att finansiera insatsen enligt
föl-jande:
Regeringen föreslår att högst 15 miljoner kronor av anslaget B 4
Freds-främjande verksamhet får användas för insatsen under år 1999. Detta
innebär att anslagets ändamål vidgas för det belopp som nämnts.
Vidare avser regeringen att utnyttja den ingående reservationen från det äldre
anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet, senast uppfört på statsbud-getens
tredje huvudtitel budgetåret 1995/96. Denna reservation uppgår till ca 52
miljoner kronor. Ändamålet med anslaget är att möjliggöra för regeringen att
på begäran av FN, enligt beslut av OSSE eller EU eller annat bilateralt eller
mellanstatligt organ, ställa personal till förfogande för
konfliktförebyg-gande, fredsbevarande och annan fredsfrämjande verksamhet m.m.
Återstående 153 miljoner kronor avser regeringen att finansiera över
ut-giftsområde 6 Totalförsvar genom att använda det ingående anslagssparandet
på anslaget A 2 Fredsfrämjande truppin-satser. Huvuddelen av anslagsspa-randet
härrör från de 205 miljoner kronor som riksdagen, för att möjliggöra en utökad
satsning på den fredsfrämjande verksamheten, anvisat på anslaget A 2
Fredsfrämjande truppinsatser på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:FiU11, rskr. 1998/99:42).
1.4 Europeiska revisionsrättens rapporter för verksamhetsåret 1997
Revisionsrätten konstaterar sammanfattningsvis vad gäller EU:s Externa politik
att det råder stora brister när det gäller samordningen mellan kommis-sionen
och andra internationella biståndsgivare inklusive medlemsstaterna. Detta
leder till en inkonsekvent politik och dåligt utnyttjande av de totala
resurserna för biståndet.
Regeringen delar revisionsrättens syn och menar att det finns utrymme för
betydande förbättringar när det gäller samordningen mellan kommissionen och
medlemsländerna. Bristande sam-ordning innebär inte bara att de totala
resurserna utnyttjas ineffektivt, utan även att en ökad administrativ börda
läggs på mottagarländerna. Sverige verkar därför aktivt för att förbättra
sam-ordningen och anordnade bl.a. år 1998 ett semi-narium i Stockholm där
kommissionen och medlemsländerna diskuterade hur man kunde fördjupa samarbetet
när det gäller landstrategiprocessen. Rätten konstaterar att bety-dande
ansträngningar har gjorts från kommissionens sida för att förbättra
samordningen. Sverige välkomnar detta, men menar samtidigt att samord-ningen
mellan medlemsländerna och kommissionen ute på fältet försvåras på grund av
EU-delega-tionernas begränsade befogenheter att fatta beslut och i vissa fall
bristande kompetens och kapacitet på biståndsområdet.
2 Motionssammanfattning
I anledning av den ekonomiska vårpropositionen har partimotioner väckts av
Moderaterna [Fi14 (m)], Kristdemokraterna [Fi15 (kd)], Centern [Fi16 (c)]
och Folkpartiet [Fi17 (fp)].
Partimotionernas beloppsförslag framgår av bilagan till detta betänkande medan
huvudpunkterna i motiveringarna jämte vissa föreslagna prioriteringar
redovisas nedan. I bilagan redovisas också förslag till biståndsram (uttryckt
i procent av prognostiserad BNI) i de fall uppgiften framgår av respektive
partimotion.
2.1 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Moderaterna förespråkar i motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) förstärkning av
de medel som ställs till ambassadernas förfogande för främjande av svenskt
näringsliv utomlands, svensk diplomatisk närvaro i de utomeurope-iska
industriländerna samt i princip i hela Europa och i Medelhavsområdet.
Representation i Wellington och Minsk nämns särskilt.
Centerpartiets beloppsyrkande vad avser utgiftsområde 5 överensstämmer med
regeringens [motion Fi16 (c) yrkande 23 (delvis)]. I motionen förordas dock
vissa prioriteringar inför det kommande budgetarbetet med innebörden att en
kraftsamling skall kunna göras inför ordförandeskapet i EU samt att anslaget
för nordiskt samarbete (B 2) förstärks för år 2000.
2.2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, m.m.
Moderaterna föreslår i motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) att utgiftsområdet
ges en annan avgränsning i det att anslaget A 2 inom utgiftsområde 6
Total-försvar i sin helhet tillförs utgiftsområde 7. Samtidigt föreslås att
det inom utgiftsområde 7 skapas en samlad post för Sveriges fredsbevarande
verksam-het.
En annan mera principiell förändring är att den s.k. Östersjömiljarden
före-slås upplösas och medlen tillföras det ordinarie Central- och
Östeuropastödet varigenom, sägs det i motionen, en samordnad strategi för
stödinsatserna skulle underlättas. Det svenska stödet till Baltikum och Polen
bör i ökad utsträckning ses som ett komplement till EU:s
förmedlemskapsstrategier. Därigenom kan ökade resurser frigöras för stöd till
Ryssland. Ukrainas inte-
gration i de europeiska samarbetsstrukturerna bör underlättas och stödet till
detta land samt till västra Balkan bör i första hand inriktas på främjandet av
demokratiska strukturer.
Insatser i tredje världen bör inriktas på att utrota fattigdomen. Bistånd till
ett u-lands statsmakt bör främst inriktas på kunskapsöverföring, stöd till
rättsstaten samt grundläggande utbildning och hälsovård. Skuldavskrivningar är
ett komplement. Också insatser i samband med katastrofer lyfts fram.
Kristdemokraterna kritiserar i sin motion Fi15 (kd) yrkande 4 (delvis)
frys-ningen av reservationerna inom biståndet och det utgiftstak som satts.
Delar av reservationerna bör, enligt partiets mening, omfördelas till
katastrofanslag och andra akuta insatser samt till skuldavskrivningar och stöd
till enskilda organisationers biståndsarbete.
I motiveringen för sitt förslag till budget för utgiftsområde 7 kritiserar
Cen-tern regeringen för de restriktioner som under innevarande budgetår
införts för medelsutnyttjandet [motion Fi16 (c) yrkande 23 (delvis)]. Partiet
utgår från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder så att tilltron till
Sverige som samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas.
2.3 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999
Folkpartiet yrkar i sin partimotion Fi17 (fp) yrkande 9 att riksdagen måtte
som sin mening ge regeringen till känna det ur demokratiskt perspektiv
prin-cipiellt anmärkningsvärda i att det ur propositionen inte går att utläsa
effek-terna av regeringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar
som regeringen avser att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats.
Detta yrkande har i del bäring på utgiftsområdena 5 och 7.
3 Utskottets överväganden
3.1 Fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2000-2002
3.1.1 Utgiftsområde 5
Utgiftsområdet beräknas minskas med 50 miljoner kronor från år 2000 på grund
av en permanent besparing på bidrag till vissa internationella
organi-sationer.
Med de i propositionen angivna förutsättningarna och med den komplette-rande
information utskottet erhållit vid särskild föredragning, anser utskottet att
regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområde 5,
Utrikesför-valtning och internationell samverkan, för åren 2000-2002 är väl
avvägt. Utskottet kan således inte förorda de från propositionen avvikande
belopps-förslag som framläggs i motion Fi14 (m) yrkande 5 (delvis).
I motionerna Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) och Fi16 (c) yrkande 23 (delvis)
förordas inför det kommande budgetarbetet vissa prioriteringar inom
utgifts-område 5. Utskottet vill med anledning härav framhålla att den nu
aktuella delen av budgetprocessen avser en preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden avsedd att utgöra riktlinjer för regeringens budgetarbete.
Det beslutsunderlag riksdagen får genom den ekonomiska vårpropositionen är
anpassat till denna ambitionsnivå. Enligt utskottets uppfattning är det mot
denna bakgrund inte möjligt, annat än i undantagsfall, att uttala sig om
av-vägningar eller enskildheter inom respektive utgiftsområde.
Utskottet anser med det anförda att propositionens yrkande 4 i här aktuell del
bör tillstyrkas samt att motionerna Fi14 (m) yrkande 5 och Fi16 (c) yrkande
23, båda i motsvarande delar, bör avstyrkas.
3.1.2 Utgiftsområde 7
Flera motioner tar upp frågan om enprocentsmålet*.
I den här aktuella propositionen räknar regeringen med att biståndsramen höjs
till 0,74 % av BNI år 2002.
Utskottet välkomnar att återgången till enprocentsmålet fortsätter. Detta är
en viktig signal från Sverige i en tid då de internationella biståndsflödena
minskar kraftigt.
Utskottet har tidigare (senast i bet. 1998/99:UU2) anfört att kunskapen om och
stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna
opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en
internatio-nellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör
prioriteras. Utskottet framhöll också att det är dess bestämda mening att en
återgång till enprocentsnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget
tillåter. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
I flera motioner berörs frågan om reservationer inom biståndsbudgeten.
Reservationerna har flera orsaker. Oförutsedda faktorer vid genomförande av
program samt ökade kvalitets- och effektivitetskrav leder till förseningar i
genomförande och därmed eftersläpningar i utbetalningarna. De villkor Sverige,
liksom andra givare, ställer för bistånd har skärpts. Detta gäller bl.a. i
frågor avseende redovisning och bekämpning av korruption. Som framgått av ett
antal av de skrivelser i biståndsfrågor som regeringen under föregåen-de och
innevarande riksmöten överlämnat till riksdagen lägger biståndsorga-nisationen
alltmer energi på att i samarbete med mottagarländerna stärka
förutsättningarna för en långsiktig utveckling. Denna förändring av biståndet
är, enligt utskottets mening, önskvärd och bör fortsätta. Partnerskap i
bistån-det innebär emellertid att givarlandet inte ensamt kan styra takten i
olika projekt. För att minska reservationerna krävs ökad flexibilitet.
En betydande del av reservationerna inom u-landsbiståndet är intecknade, dvs.
utgörs av avtalade insatser eller åtaganden om bidrag för bestämda ändamål.
Även reservationer som formellt sett är ointecknade motsvarar till stor del
planerade, om än inte avtalsbundna, insatser. Utskottet återkommer nedan, i
samband med sina överväganden om begränsningsbelopp, till dessa frågor.
Målet är inte att uppnå så höga utbetalningar som möjligt. Biståndet be-hövs
bäst där det är svårast att genomföra, vilket är en viktig orsak till
reser-vationerna. Det handlar om att uppnå balans mellan långsiktig
fattigdomsori-entering och en verksamhetsvolym som motsvarar de av riksdagen
anvisade medlen. Utvecklingen visar, enligt utskottets mening, att även i
detta per-spektiv är långsiktigheten i biståndet värdefull och att
reservationer i vissa fall är en naturlig följd av denna långsiktighet.
Noggrannhet i planeringen och uppvisande av delresultat före fortsatta
utbetalningar eftersträvas. Dessa krav och strävan efter långsiktighet
förutsätter emellertid att det instrument som reservationer utgör finns och
kan användas på ett konstruktivt sätt.
I den moderata partimotionen Fi14 (m) yrkande 5 (delvis) föreslås bl.a. att
anslaget A 2 inom utgiftsområde 6 Totalförsvar i sin helhet tillförs
utgiftsom-råde 7. Samtidigt föreslås att det inom utgiftsområde 7 skapas en
samlad post för Sveriges fredsbevarande verksamhet. En annan mera principiell
föränd-ring är att den s.k. Östersjömiljarden föreslås upplösas och att medlen
tillförs det ordinarie Central- och Östeuropastödet. Utskottet finner ej skäl
att ställa sig bakom dessa förslag.
Därmed och med de i propositionen i övrigt angivna förutsättningarna an-ser
utskottet att regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområde 7,
Internationellt bistånd, för åren 2000-2002 är väl avvägt. Utskottet menar att
det inte är motiverat att mot bakgrund av det nu framlagda underlaget ha någon
mening i övrigt om hur medlen inom detta utgiftsområde bör fördelas.
Utskottet anser således att yrkande 4 (delvis) i propositionen bör
tillstyrkas. Som konsekvens härav anser utskottet att motionerna Fi14 (m)
yrkande 5 (delvis), Fi15 (kd) yrkande 4 (delvis), Fi16 (c) yrkande 23 (delvis)
och Fi17 (fp) yrkande 4 (delvis) bör avstyrkas.
3.2 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1999 m.m.
3.2.1 Medel för väpnad svensk styrka i Kosovo under 1999
På tilläggsbudget för budgetåret 1999, utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan, anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet, föreslås,
enligt propositionen (yrkande 10), att högst 15 000 000 kronor av anslaget B 4
Fredsfrämjande verksamhet får användas för en väpnad svensk styrka i Kosovo
under år 1999. Utgifterna för ett svenskt deltagande i Ko-sovo beräknas uppgå
till ca 220 miljoner kronor år 1999. Regeringen avser att övrig finansiering
av insatsen skall ske med en ingående reservation från det äldre anslaget B 9
Fredsbevarande verksamhet (från budgetåret 1995/96) samt med medel från
utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Utskottet noterar att regeringen avser att i en kommande proposition före-slå
riksdagen att regeringen får ställa en väpnad styrka till förfogande som ett
svenskt bidrag till en multinationell fredsstyrka i provinsen Kosovo i
För-bundsrepubliken Jugoslavien. Utskottet noterar vidare att det i den här
be-handlade ekonomiska vårpropositionen inte sägs något om storleken på den
eventuella väpnade styrkan avsedd för Kosovo. Utskottet utgår från att
riks-dagen i samband med sin behandling av den aviserade särpropositionen får
tillfälle till mera preciserade ställningstaganden.
Beaktande att riksdagen får möjlighet att återkomma i frågan anser ut-skottet
det lämpligt att handlingsfrihet skapas genom att det görs ekonomiskt möjligt
att sända en väpnad svensk styrka till Kosovo under 1999. Utskottet vill i
sammanhanget påpeka att en eventuell insats under 1999 i praktiken torde komma
att medföra ett engagemang med varaktighet även under kom-mande budgetår och
att ett beslut därom alltså i praktiken innebär finansiella åtaganden utöver
de här behandlade. Såvida det då fortfarande har aktualitet bör regeringen
därför i budgetpropositionen för år 2000 återkomma med förslag om hur ett mera
långsiktigt engagemang med en svensk väpnad styr-ka i Kosovo skall
finansieras.
Utskottet anser med det anförda att propositionens yrkande 10 bör tillstyrkas.
3.2.2 Begränsningsbelopp m.m.
Utskottet konstaterar att regeringen får besluta att medel på ett anvisat
anslag inte skall användas, om detta är motiverat till följd av särskilda
omständig-heter i en verksamhet eller av statsfinansiella eller andra
samhällsekonomis-ka skäl [8 § lag (1996:1059) om statsbudgeten]. I här
aktuellt fall synes be-gränsningen vara motiverad av regeringens strävan att
nå god budgetkontroll.
I förarbetena till lagen (prop. 1995/96:220 s. 32) sägs, när det gäller den
typ av anslagsstyrda utgifter det här är fråga om, att det av riksdagen
anvisa-de beloppet får anses rymma en viljeyttring om vilken omfattning
insatsen bör ha på ett visst område. I sådana fall måste regeringen ha goda
sakliga skäl för att inte fullt ut använda de medel som anvisats.
I författningskommentaren till 8 § lag 1996:1059 om statsbudgeten (prop.
1995/96:220 s. 88) framhålls att regeringen, om den beslutar att medel på
anvisade anslag inte skall användas, är förpliktigad att se till att de
åtaganden som staten har till följd av lag eller avtal fullföljs. I sitt
ställningstagande anför konstitutionsutskottet (bet. 1996/97:KU3, s. 20)
beträffande den aktu-ella paragrafen "... att regeringen ... är förpliktad att
se till att de åtaganden som staten har till följd av lagar eller avtal
fullgörs. Vidare är regeringen bunden av riksdagens anslagsvillkor (se ovan s.
17)."
Beträffande anslagsvillkoren anför konstitutionsutskottet bl.a. att "Riksdagen
har formellt sett en obegränsad rätt när det gäller detaljreglering-en i
samband med utgiftsbemyndigandena. Riksdagens beslut att anvisa anslag
(ändamål, anslagstyp och belopp) kan alltså kompletteras med ytterli-gare
villkor och med motivuttalanden som binder regeringens och myndig-heternas
medelsanvändning. ... Någon enhetlig ordning då det gäller utform-ningen av
riksdagens beslut i budgetfrågor ... finns ... inte. Oavsett formule-ring är
... regeringen bunden av riksdagens uttalanden om villkoren för
me-delsanvisningen." (bet. 1996/97:KU3, s. 17 f.)
Utskottet vill mot bakgrund av ovanstående framhålla att riksdagens all-männa
viljeyttring under en lång följd av år varit klar och entydig. Senast i
betänkandet 1998/99:UU2 anförde utskottet beträffande biståndsramen att
"ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de
statsfi-nansiella förutsättningarna för detta föreligger".
Utskottet vill i sammanhanget också understryka att det, då det berett
för-slag om anvisande av medel ingående i biståndsramen, även vägt in
före-komsten av tämligen omfattande reservationer och att det därvid som sin
uppfattning framfört att dessa bör minskas. Detta synsätt uttryckte
utrikesut-skottet i sitt yttrande 1997/98:UU3y till finansutskottet på
följande sätt: "Behoven i u-länderna är stora, samtidigt som det
internationella biståndet minskar, vilket gör det än mer angeläget att, utan
att göra avkall på kvalite-ten, eftersträva en verksamhetsvolym som motsvarar
tillgängliga resurser. För att minska reservationerna krävs ökad
flexibilitet."
I förarbetena till lag (1996:1059) om statsbudgeten fästs särskild vikt vid
att regeringen vid beslut om att anvisade anslag inte skall användas beaktar
att de åtaganden staten har till följd av avtal fullföljs. I här aktuellt fall
torde det främst röra sig dels om avtal med olika frivilligorganisationer,
dels om avtal med främmande makt. Med det beslutsunderlag som propositionen
erbjuder är det dock inte möjligt att bedöma om de av regeringen beslutade
begränsningsbeloppen påverkar statens möjlighet att fullfölja sina
avtalsenli-ga åtaganden. Utskottet anser det väsentligt att
begränsningsåtgärderna ut-formas så att tilltron till Sverige som
samarbetspartner och biståndsgivare inte eroderas.
Vid sin beredning av förslag till lag om statsbudgeten framhöll
konstitu-tionsutskottet i här aktuellt sammanhang att regeringen är bunden av
riksda-gens anslagsvillkor. Utskottet vill med anledning härav framhålla att
riksda-gen vid sitt beslut om anslag ingående i biståndsramen förutsåg att
utbetal-ningsnivån under de närmaste åren kunde hållas på en högre nivå genom
ett bättre utnyttjande av reservationer (bet. 1998/99:UU2).
Också från andra utgångspunkter finner utskottet sig föranlåtet att uttrycka
oro över de av regeringen beslutade begränsningsåtgärderna på utgiftsområ-de
7. I sitt yttrande 1997/98:UU3y framhöll utskottet det önskvärda i att i
samarbete med mottagarländerna stärka förutsättningarna för en långsiktig
utveckling. Utskottet underströk också att partnerskap i biståndet innebär att
givarlandet inte ensamt kan styra takten i olika projekt samt att strävan
efter långsiktighet förutsätter att det instrument som reservationer utgör
finns och kan användas på ett konstruktivt sätt.
Biståndsministern anförde i riksdagens frågestund den 22 april 1999 att
företagna begränsningar avseende utgiftsområde 7 inte innebär att några pengar
försvinner utan att de blir disponibla nästa år. De medel som hålls inne är
gamla reservationer.
Enligt utskottets mening kan det finnas risk för att begränsningsåtgärder på
utgiftsområde 7 under ett år leder till förnyat uppbyggande av reservationer
som senare kan vara svåra att nedbringa bl.a. till följd av bristande
mottag-ningskapacitet i samarbetsländerna. En väsentligt ökad medelstillgång
under kommande år gör att ett svårhanterligt utgiftstryck, med konsekvenser
som kan sträcka sig utöver den del av statsbudgeten som täcks av
biståndsramen, skulle kunna uppkomma. Risk finns också för en negativ påverkan
på bistån-dets effektivitet.
I vårpropositionen (s. 142) förutskickar regeringen att det under året kom-mer
att göras en bedömning av de kort- och långsiktiga konsekvenserna av
utgiftsbegränsningen för innevarande år avseende utgiftsområde 7.
Utskottet utgår från att denna utvärdering kommer att innehålla en allsidig
belysning av problematiken. Utvärderingen bör i lämplig form så snart som
möjligt redovisas för riksdagen.
Biståndsministern förklarade i riksdagens frågestund den 22 april i år att de
medel som efter vidtagna utgiftsbegränsande åtgärder disponeras för 1999 är
tillräckliga för de stora insatser som görs bl.a. i Centralamerika och Kosovo.
Om det vid den aviserade konsekvensbedömningen skulle befinnas att så trots
allt inte kan bli fallet, eller om det visar sig att andra i dag
oöverblickba-ra konsekvenser till allvarligt men för biståndets genomförande
skulle upp-komma, utgår utskottet från att regeringen i lämplig form
återkommer till riksdagen. Så bör också vara fallet om oförutsägbara
situationer av den typ biståndsministern nämnde i sitt svar vid nämnda
frågestund skulle inträffa och behov av svenska biståndsinsatser därvid skulle
uppkomma.
De utgiftsbegränsande åtgärderna för 1999 omfattar såväl besparingar som
införande av begränsningsbelopp under budgetåret (prop. 1998/99:100 s. 81 f).
Inom utrikesutskottets beredningsområde redovisas i tabell 5.6 i
proposi-tionen en besparing om 50 miljoner kronor på utgiftsområde 5.
Innebörden av denna besparing framgår inte av propositionen. Visserligen
åligger det, enligt förarbetena till lag om statsbudgeten, inte regeringen att
redovisa "mindre besparingar" som skett till följd av att regeringen beslutar
att inte utnyttja anvisade anslag, men enligt utskottets mening hade det i
detta fall varit önskvärt att riksdagen genom propositionen erhållit närmare
upplys-ningar om åtgärden. Lämpligen hade så kunnat ske i förslaget till
tilläggs-budget för budgetåret 1999 i vilket utskottet nu har att ta ställning
till ett förslag om omdisposition av ett belopp uppgående till 15 miljoner
kronor inom samma utgiftsområde.
Vid en bedömning av de vidtagna åtgärderna måste man ha den statsfinan-siella
situationen för ögonen. Utskottet finner det emellertid otillfredsställan-de
att de utgiftsbegränsande åtgärderna för 1999 riskerar att få långsiktigt
negativa konsekvenser. Utöver de effekter som kan anas vad avser
u-landsbiståndet kan det inte heller bortses från att påverkan även på andra
delar av statsbudgeten kan uppkomma under följande år.
Några utgiftsbegränsningar efter 1999 aviseras ej i propositionen, men mot
bakgrund av ovanstående finner sig utskottet föranlåtet att uttala att en
fort-satt utgiftsbegränsning av större omfattning efter 1999 skulle få
konsekven-ser som inte bara skulle urholka förtroendet för svenskt
utvecklingssamarbete utan även så allvarligt försämra måluppfyllelse och
inriktning av biståndet att det vore för utskottet helt oacceptabelt.
Utskottet finner också, i likhet med vad som framförs i motion Fi17 (fp)
yrkande 9 (delvis), att det är principiellt anmärkningsvärt ur demokratiskt
perspektiv att det av vårpropositionen inte går att utläsa effekterna av
rege-ringens åtgärder för att hålla utgiftstaket, de besparingar som
regeringen avser att göra eller de s.k. begränsningsbelopp som beslutats.
Utskottet har vid särskild föredragning fått bekräftat att den för budgetåret
av riksdagen beslutade biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete,
dvs. 0,705 procent av vid budgeteringstillfället beräknade
bruttonationalinkomsten (BNI) för 1999, kommer att kunna hållas. Utskottet
inser att tidsförhållande-na inte medgivit en bedömning av de kort- och
långsiktiga konsekvenserna av utgiftsbegränsningen för innevarande år.
Utskottet anser att motion Fi17 (fp) yrkande 9 i de delar som berör
utgiftsbe-gränsande åtgärder inom utgiftsområdena 5 och 7 för 1999 kan
besvaras med vad som ovan anförts.
3.2 Vissa frågor rörande uppföljning
3.2.1 Frågor rörande EU
Propositionens referat av Europeiska revisionsrättens rapporter för
verksam-hetsåret 1997 har, i de delar som har anknytning till utskottets
verksamhets-område, sammanfattats ovan under avsnitt 1.4. Av sammanfattningen
fram-går att regeringen anser att de iakttagelser rätten gjort är viktiga och
att det är angeläget att de åtgärdas. Det framgår också att regeringen
vidtagit konkreta åtgärder av relevans i sammanhanget.
Inom ramen för sin EU-bevakning har utskottet mera i detalj från
bi-ståndsministern och från tjänstemän i Utrikesdepartementet löpande
informe-rats om vilka insatser man från svensk sida gjort på biståndssidan när
det gäller de frågor som revisionsrätten tagit upp.
Enligt utskottets uppfattning är en effektiv och korrekt användning av
ge-menskapsmedlen en prioriterad fråga för Sverige i EU-samarbetet. Ett gott
medelsutnyttjande är också av betydande vikt för legitimiteten i EU:s
verk-samhet. Ett fortsatt svenskt agerande på hittillsvarande sätt bedöms
därför som lämpligt och önskvärt.
3.2.2 Uppföljning av riksdagsbeslut avseende utgiftsområdena 5 och 7 för
budgetåret 1999
Utskottet har som ett led i sitt arbete med uppföljning och utvärdering låtit
genomföra en granskning av hur de av regeringen utfärdade regleringsbreven
förhåller sig till riksdagens beslut om anslag för budgetåret 1999. Det kunde
därvid konstateras att det råder överensstämmelse på anslagsnivå. De
skill-nader som återfunnits rör anslagsposter, dvs. underindelningen av de
anslag som riksdagen fattat beslut om.
Utrikesutskottet kommer att vidare värdera de resultat som framkommit genom
granskningen. Redan på nuvarande stadium menar utskottet dock att följande
övervägande bör framföras till finansutskottet eftersom det har räckvidd
utöver utrikesutskottets beredningsområde.
Fråga uppkommer ofta om de av regeringen i proposition föreslagna
fördel-ningarna mellan anslagsposter skall förstås som tänkta anslagsvillkor,
dvs. att regeringen förbinder sig att även i regleringsbrevet göra samma
avvägning mellan anslagsposterna, eller om dylika skrivningar skall ses som
allmän information till riksdagen. Enligt utskottets uppfattning vore mycket
vunnet om budgetpropositioner kunde disponeras på sådant sätt att detta slags
oklar-het kunde undvikas.
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
 I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Sören
Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly (v), Bertil Persson (m), Urban Ahlin
(s), Liselotte Wågö (m), Carina Hägg (s), Agneta Brendt (s), Murad Artin (v),
Jan Erik Ågren (kd), Sten Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp), Marianne
Andersson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Fanny Rizell (kd).
Avvikande meningar
1. Ramarna för utgiftsområdena 5 och 7
Göran Lennmarker, Bertil Persson, Liselotte Wågö och Sten Tolgfors (alla m)
anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för
utgiftsområ-dena 5 och 7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna
markerade (m) under rubriken preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i
bilagan till föreliggande yttrande med de motiveringar som framgår av motion
Fi14 (m) yrkande 5 (delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan bör fastställas till 2 720 miljoner kronor för år
2000, 2 749 miljoner kronor för år 2001 och 2 780 miljoner kronor för år 2002
samt att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bör fastställas
till 11 034 miljoner kronor för år 2000, 11 289 miljoner kronor för år 2001
och 10 455 miljoner kronor för år 2002.
2. Ramen för utgiftsområde 7
Jan Erik Ågren och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområde
7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (kd) under rubriken
preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till förelig-gande
yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi15 (kd) yr-kande 4
(delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
bör fastställas till 13 458 miljoner kronor för år 2000, 14 398 miljoner
kronor för år 2001 och 14 364 miljoner kronor för år 2002.
3. Ramen för utgiftsområde 7
Marianne Andersson (c) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområde
7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (c) under ru-briken
preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till förelig-gande
yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi16 (c) yrkande 23
(delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
bör fastställas till 12 645 miljoner kronor för år 2000, 13 680 miljoner
kronor för år 2001 och 13 568 miljoner kronor för år 2002.
4. Ramen för utgiftsområde 7
Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Utskottet förordar den preliminära fördelning av utgifterna för utgiftsområde
7 för åren 2000-2002 som framgår av kolumnerna markerade (fp) under rubriken
preliminär fördelning på utgiftsområden m.m. i bilagan till förelig-gande
yttrande med de motiveringar som framgår av motion Fi17 (fp) yrkan-de 4
(delvis).
Utskottet anser sålunda att ramen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
bör fastställas till 13 958 miljoner kronor för år 2000, 15 398 miljoner
kronor för år 2001 och 15 664 miljoner kronor för år 2002.
Vårbudgeten 1999:
- preliminär fördelning på utgiftsområden m.m.
(miljoner kronor, löpande priser; UO = utgiftsområde)
Absoluta tal
        Prop.   (m)     (kd)    (c)     (fp)
UO5 2000        2.828   2.720   =       =       =
UO5 2001        2.858   2.749   =       =       =
UO5 2002        2.889   2.780   =       =       =
UO7 2000        12.458  11.034  13.458  12.645  13.958
UO7 2001        13.298  11.289  14.398  13.680  15.398
UO7 2002        13.164  10.455  14.364  13.568  15.664
Relativt propositionen
        Prop.   (m)     (kd)    (c)     (fp)
UO5 2000        2.828   -108    =       =       =
UO5 2001        2.858   -109    =       =       =
UO5 2002        2.889   -109    =       =       =
UO7 2000        12.458  -1.424  +1.000  +187    +1.500
UO7 2001        13.298  -2.009  +1.100  +382    +2.100
UO7 2002        13.164  -2.709  +1.200  +404    +2.500
- biståndsramen i procent av prognostiserad BNI
        Prop.   (m)     (kd)**) (c)     (fp) **)
UO7 2000        0,72    *)      ***)    0,73    0,80
UO7 2001        0,73    *)      ***)    0,75    0,84
UO7 2002        0,74    *)      ***)    0,76    0,86
*) från propositionen avvikande anslagsindelning. Moderaterna anser att målet
snabb utrotning av fattigdomen lämpligen inte bör uttryckas som ett utgiftsmål
eftersom ett sådant inte skapar effektivitet. Sifferuppgift saknas därför i
motionen.
**) Partiet anser att biståndsnivån som andel av BNI åter måste nå
enprocentsnivån i början av nästa sekel.
***) sifferuppgift saknas i motionen.
 Försvarsutskottets yttrande
1998/99:FöU3y
Preliminära ekonomiska ramar för utgiftsområde 6 Totalförsvar år 2000-2002

Till finansutskottet
Finansutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över 1999
års ekonomiska vårproposition jämte motioner.
Försvarsutskottet
Regeringen
För år 1999 uppgår de totala anslagen inom utgiftsområdet enligt
statsbud-geten till 44,1 miljarder kronor, varav 39,8 miljarder kronor till
det militära försvaret, 2,5 miljarder kronor till det civila försvaret och 1,8
miljarder kro-nor till övrig verksamhet.
Regeringen beslutade den 8 mars 1999 om proposition 1998/99:74 Förändrad
omvärld - omdanat försvar. I propositionen föreslår regeringen att nästa
försvarsbeslut skall omfatta åren 2002-2004.
Regeringen lägger i denna fram förslag till inriktning avseende den
eko-nomiska ramen för utgiftsområdet, som för varje år under perioden
2002-2004 skall vara 4 miljarder kronor mindre än ramen för år 2001, samt till
att ett omställningsbidrag anslås med 3 miljarder kronor år 2002 och med 1
miljard kronor år 2003. Vidare föreslås att den s.k. teknikfaktorn avskaffas
fr.o.m. år 2000.
Utfall  Anslag  Prognos Beräknat        Beräknat        Beräknat
1998    1999    1999    2000    2001    2002
42 409  44 108  45 609  44 857  44 527  43 538
Förslagen i nämnda proposition innebär inga förändringar av de ekonomiska
ramarna för utgiftsområdet för innevarande försvarsbeslutsperiod, dvs. t.o.m.
år 2001. Däremot anger regeringen att åtgärder bör vidtas redan fr.o.m.
inne-varande budgetår, dels för att möjliggöra minskningen av den ekonomiska
ramen under nästa försvarsbeslutsperiod, dels för att kunna hantera proble-men
under innevarande försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den planerade
verksamheten inte ryms inom de beslutade ekonomiska ramarna.
 Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1998/99:Fi14 yrkande 5 att
för-svaret engångsvis bör kompenseras för den indragning som skedde vid full
tillämpning av anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till
materielan-skaffning räknas upp med den s.k. teknikfaktorn. Vidare bör
anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser i sin helhet föras över till
utgiftsområde 7 In-ternationellt bistånd. Moderata samlingspartiets förslag
innebär att försvarets ekonomi förstärks under treårsperioden.
Kristdemokraterna anser i motion 1998/99:Fi15 yrkande 4 att den rådande
situationen med en försvarsmakt med låg verksamhetsnivå, som innebär att
personalen får allt sämre möjligheter att lära sig använda ny materiel, är
ohållbar. De ekonomiska ramar som regeringen och Centerpartiet kommit överens
om innebär dramatiska nedskärningar för Försvarsmakten. Kristde-mokraterna kan
inte medverka till ett sådant beslut i ett läge där konsekven-serna inte kan
överblickas. För att lösa Försvarsmaktens akuta likviditets-problem, undvika
materielförstöring och en oordnad planeringsprocess, för att höja
dagersättningen till totalförsvarspliktiga med 5 kr per dag samt för-stärka
Kustbevakningens resurser för gränskontroll och miljöskydd med 40 miljoner
kronor avsätter Kristdemokraterna 2 790 miljoner kronor mer under perioden är
regeringen.
Centerpartiet framhåller i motion 1998/99:Fi16 yrkande 23 att det råder stor
samsyn om uppfattningen att det inte är möjligt att genomföra en invasion
syftande till ockupation av Sverige. Försvaret bör omstruktureras och
kost-naderna minska. Detta är grunden för Centerpartiets samarbete med
rege-ringen i försvars- och säkerhetspolitiken och baseras på 1996 års
försvarsbe-slut.
Folkpartiet liberalerna anser i motion 1998/99:Fi17 yrkande 4 att
regeringsarbetets förvirring har varit fullständig på försvarets område.
Folkpartiet vill ha en rationalisering och modernisering av försvaret. För att
klara en sådan omställningsprocess behöver omställningsbidraget vara 1 miljard
större än regeringen räknar med år 2002.
Försvarsutskottets överväganden
De olika förslagen till preliminära utgiftsramar för åren 2000-2002 i
förhål-lande till regeringens förslag är följande (milj kr):
År      2000    2001    2002
Regeringen      44 857  44 527  43 538
Moderata samlingspartiet        + 3 001 + 2 144 + 1 494
Vänsterpartiet  =       =       =
Kristdemokraterna       + 1 390 +    400        + 1 000
Miljöpartiet de gröna   =       =       =
Centerpartiet   =       =       =
Folkpartiet liberalerna =       =       + 1 000
Försvarsutskottet konstaterar att regeringens förslag till preliminära ramar
för utgiftsområde 6 Totalförsvar utgår från den överenskommelse om
för-svarspolitiken som regeringen och Centerpartiet träffade i februari 1999.
Förslaget i den ekonomiska vårpropositionen för åren 2000-2002 överens-stämmer
med dem i proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar, där de
ekonomiska riktlinjerna för totalförsvaret läggs fast för nästa
försvarsbeslutsperiod.
Försvarsutskottet anser att det i grunden gynnsamma säkerhetspolitiska lä-get
för Sverige motiverar en sänkning av utgifterna för totalförsvarsändamål.
Den hittills tillämpade försvarsplaneringen medför långsiktiga ekonomiska
åtaganden t.ex. för personal, anläggningar och beställd försvarsmateriel.
Förutsättningarna för att åstadkomma snabba kostnadsbesparingar är
begrän-sade. Dessutom behöver de närtidsproblem och obalanser som uppkommit
för Försvarsmakten hanteras. Ett omställningsbidrag behövs därför.
Regeringen kommer att vidta ett antal åtgärder för att minska utgiftstrycket
för Försvarsmakten, bl.a. genom att reducera värnplikts- och
civilpliktsvoly-merna, senarelägga materielleveranser m.m. Genom ett
omställningsbidrag bör likviditetsproblemen i närtid kunna i huvudsak
bemästras. Utskottet kan därför ställa sig bakom förslaget att inriktningen
bör vara att ramen för total-försvarsutgifterna sänks med början år 2002.
Försvarsutskottet anser sålunda att riksdagen bör bifalla regeringens för-slag
till preliminära ramar för år 2000-2002 och bifalla motion Fi 16 yrkande 23 i
denna del.
Moderata samlingspartiets (Fi14 yrkande 5), Kristdemokraternas (Fi15 yr-kande
4) och Folkpartiet liberalernas (Fi17 yrkande 4) motioner bör i denna del
avslås.
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Tone Tingsgård (s), Christer
Skoog (s), Karin Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s), Berit
Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Anna Lilliehöök (m), Lars Ångström
(mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp) och  Berndt Sköldestig
(s).
 Avvikande meningar
1. Henrik Landerholm, Olle Lindström, Rolf Gunnarsson och Anna Lillie-höök
(alla m) anför:
Anslagen till Försvarsmakten är otillräckliga för att verksamheten skall
kun-na bedrivas på ett ansvarsfullt sätt. Det föreligger en allvarlig
likviditetsbrist även för år 2000. Försvarsmakten bör därför engångsvis
kompenseras för den köpkraftsindragning som - i strid med riksdagens tidigare
uttalanden - sked-de vid övergången till en full tillämpning av
anslagsförordningen. Därutöver bör anslagen till materielanskaffning även
fortsättningsvis räknas upp med den s.k. teknikfaktorn. De preliminära ramarna
bör räknas upp med 3, 2,1 resp. 1,5 miljarder kronor under de tre åren jämfört
med regeringens förslag. Vidare bör anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser
i sin helhet föras över till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Moderata
samlingspartiets förslag innebär att försvarets ekonomi sammantaget förstärks
med ca. 7 miljarder kronor under treårsperioden 2000-2002.
2. Åke Carnerö och Margareta Viklund (båda kd) anför:
De ekonomiska ramar som regeringen och Centerpartiet kommit överens om innebär
dramatiska nedskärningar för Försvarsmakten. Kristdemokraterna kan inte
medverka till ett sådant beslut i ett läge där konsekvenserna inte kan
överblickas. Stora nedskärningar i ett läge när Försvarsmaktens ekonomi
utsatts för enorma påfrestningar och instabila regler ger ingen trovärdighet
åt viljan att utforma ett nytt försvar. För att lösa Försvarsmaktens akuta
likvi-ditetsproblem, undvika materielförstöring och en oordnad
planeringsprocess avsätts 1,7 miljarder kronor för återstoden av innevarande
försvarsbeslutspe-riod. År 2002, som är första året på nästa
försvarsbeslutsperiod, tillförs 1 miljard kronor. För att höja dagersättningen
för de totalförsvarspliktiga och förstärka Kustbevakningens resurser för
gränskontroll och miljöskydd till sjöss avsätts sammanlagt 90 miljoner kronor
år 2000.
3. Runar Patriksson (fp) anför:
Folkpartiet vill ha en rationalisering och modernisering av försvaret. För att
klara en sådan omställningsprocess behöver omställningsbidraget vara 1 miljard
större än regeringen räknar med år 2002. Även en minskning av antalet
värnpliktiga ger utrymme för en större materielbudget.
 Socialförsäkringsutskottets yttrande
1998/99:SfU5y
Preliminära ramar för utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12 samt
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat att bereda övriga utskott
till-fälle att yttra sig över 1999 års ekonomiska vårproposition
(1998/99:100), i vad avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket m.m.
(yrkandena 1-5) och vissa skattefrågor (yrkandena 25-28) jämte de motioner som
kan komma att väckas, allt i de delar som berör respektive utskotts
beredningsområde.
De delar av vårpropositionen som utskottet yttrar sig över är regeringens
förslag till preliminär fördelning av statsbudgetens utgifter på
utgiftsområde-na 8, 10, 11 och 12. Yttrandet omfattar också beräkningen av
utgifter för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten.
Utskottet yttrar sig över följande motioner till den del de rör utskottets
be-redningsområde:
 - Fi14 yrkande 5 av Carl Bildt m.fl. (m),
 - Fi15 yrkandena 4 och 7 av Alf Svensson m.fl. (kd),
 - Fi16 yrkandena 11 och 23 av Lennart Daléus m.fl. (c),
 - Fi17 yrkandena 4 och 12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Inledning
I propositionen föreläggs riksdagen förslag till beslut om ett statligt
utgiftstak för år 2002 på 810 miljarder kronor. För åren 2000-2001 ligger de
tidigare beslutade utgiftstaken fast på 761 miljarder respektive 786 miljarder
kronor, men för utgifternas fördelning på utgiftsområden presenteras
reviderade beräkningar.
Regeringen begär vidare att riksdagen godkänner den preliminära fördel-ningen
av utgifterna på utgiftsområden åren 2000-2002 som riktlinjer för regeringens
budgetarbete.
 Utskottet
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Propositionen
Utgiftsområdet omfattar den statliga migrations- och integrationspolitiken. I
området ingår också delar av storstadspolitiken. För år 1999 uppgår de totala
utgifterna för utgiftsområdet till 4,3 miljarder kronor, varav 1,8 miljarder
kronor till migrationspolitiken och 2,5 miljarder kronor till
integrationspoli-tiken. Regeringen föreslår en preliminär beräkning av ramen
för utgiftsområ-det för år 2000 till 4 217 miljoner kronor, för år 2001 till 4
431 miljoner kronor och för år 2002 till 3 885 miljoner kronor.<