Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Betänkande 2008/09:FiU20

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 juni 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Riktlinjer för den ekonomiska politiken (FiU20)

Riksdagen sa ja till de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen föreslår i 2009 års ekonomiska vårproposition. Den finansiella oron har klingat av och det finns tecken på att produktion och efterfrågan är på väg att nå sin botten. Samtidigt råder stor osäkerhet kring hur både den svenska och den internationella ekonomin kommer utvecklas framöver. Riksdagen håller med regeringen om att den ekonomiska politiken måste vara långsiktig och att de stödåtgärder som kan krävas på grund av krisen inte får bli permanenta. Kommunerna får ett tillfälligt konjunkturstöd på 7 miljarder kronor för att möta minskade skatteintäkter. Riksdagen sa också ja till att satsa 10 miljarder på arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Riksdagen delar regeringens uppfattning att varje åtgärd måste vägas mot effekter på jobben och på de offentliga finanserna där reformutrymmet är kraftigt begränsat.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-05-26
Justering: 2009-06-11
Trycklov till Gotab och webb: 2009-06-12
Trycklov: 2009-06-12
Reservationer: 4
Betänkande 2008/09:FiU20

Alla beredningar i utskottet

2009-05-26

Riktlinjer för den ekonomiska politiken (FiU20)

Finansutskottet sa ja till de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen föreslår i 2009 års ekonomiska vårproposition. Den finansiella oron har klingat av och det finns tecken på att produktion och efterfrågan är på väg att nå sin botten. Samtidigt råder stor osäkerhet kring hur både den svenska och den internationella ekonomin kommer utvecklas framöver. Utskottet håller med regeringen om att den ekonomiska politiken måste vara långsiktig och att de stödåtgärder som kan krävas på grund av krisen inte får bli permanenta. Kommunerna får ett tillfälligt konjunkturstöd på 7 miljarder kronor för att möta minskade skatteintäkter. Utskottet sa också ja till att satsa 10 miljarder på arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Slutligen avsätts 45 miljarder kronor till ett stimulanspaket för att möta krisen. Finansutskottet delar regeringens uppfattning att varje åtgärd måste vägas mot effekter på jobbet och på de offentliga finanserna där reformutrymmet är kraftigt begränsat. Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-06-17
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:FiU20, Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Debatt om förslag 2008/09:FiU20

Webb-tv: Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 85 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Herr talman! Jag börjar med att önska alla närvarande ledamöter en trevlig sommar. Också talmännen ska ha en riktigt trevlig sommar, och inte minst finansutskottets kansli och personal som har gjort ett storartat arbete. Jag önskar er en mycket härlig, skön och trevlig sommar. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4. För oss socialdemokrater är frågan om full sysselsättning en helt avgörande fråga för samhällsutvecklingen. Det är alldeles tydligt att de borgerliga partierna i riksdagen har ett helt annat mål. Sänkt skatt är målet. I dag står 400 000 svenskar utan arbete. Bara för att betala för en skenande arbetslöshet behöver staten låna 50 miljarder kronor i år. Totalt tvingas staten låna 200 miljarder kronor detta år. Det innebär att varje månad får varje medborgare en ökad skuldsättning på 2 000 kronor. Nästa år beräknas, från alldeles aktuella siffror från Konjunkturinstitutet som kom för några timmar sedan, arbetslösheten överstiga en halv miljon. Det kommer att resultera i ökade underskott i statens budget, mer upplåning och en ökande statsskuld. Bara för någon dag sedan kom ny oroande statistik när det gäller kostnaden för socialbidragen. Det var fackförbundet SSR som redovisade att kostnaden för socialbidragen i år har ökat med 28 procent. Nio av tio ansvariga i kommunsektorn tror att ökningen kommer att fortsätta resten av året. Arbetslösheten gräver ur och gröper ur statens finanser och dränerar därmed välfärden på resurser. Vad prioriterar regeringen i det läget? Jo, sänkt skatt på lånade pengar. Ni agerar som om ni har en sedelpress till förfogande när det gäller skattesänkningar - att sprätta i väg miljarder på skattesänkningar när underskottet nu är fullt i klass med dem vi hade i början av 90-talet. Budskapet från regeringen är att krisen är global och att man då inte kan göra någonting mot detta hemma i Sverige. Men arbetslösheten ökar nu snabbare i Sverige än i övriga Europa, och ekonomin faller kraftigare i Sverige än i övriga Europa. Sverige halkar efter. Men regeringen argumenterar att man ingenting kan göra. Det oroar mig att efter att vårpropositionen lades på riksdagens bord har skattesänkningslöftena haglat tätt från vart och ett av de borgerliga partierna. Vi har ett lånebehov på 200 miljarder kronor. Ni har hittills sänkt skatterna med 85 miljarder kronor. Ändå går ni vidare. Centerpartiet och Maud Olofsson har nyligen utlovat 50 miljarder kronor i sänkta arbetsgivaravgifter. Snabbt ska det gå undan med de första 2, men 50 miljarder i sänkta arbetsgivaravgifter ska nås. Finansutskottets ordförande Stefan Attefall har lovat att riva upp fastighetstaxeringssystemet, och underskottet skulle öka med ytterligare ett antal miljarder. Folkpartiet har gått ut med löftet att den statliga inkomstskatten, den del som betalas av dem som har en inkomst över en halv miljon om året, ska avskaffas. Det blir ytterligare ett skattebortfall på 5 miljarder kronor. Finansminister Anders Borg, som släppt fram de kanske största skattesänkningar vi har varit med om i modern svensk historia, har nu sagt att målet i detta läge är att gå vidare med mycket stora skattesänkningar. Anders Borg vill sänka momsen. Han har aktivt arbetat i Europeiska unionen för att driva igenom att momssänkningar på 16 miljarder kronor ska kunna genomföras. Han har sagt att han strävar efter att sänka bolagsskatten under nästa mandatperiod. Om det görs på samma sätt som i år är det ytterligare ett skattebortfall på 7 miljarder kronor. Men moderaten Anders Borg har också sagt att inkomstskatterna ska sänkas nästa mandatperiod. Om det görs i samma omfattning som denna mandatperiod är det ytterligare 65 miljarder kronor. Om man räknar försiktigt och summerar har vart och ett av de borgerliga partierna nu lovat bort skattesänkningar på omkring 100 miljarder kronor inför nästa mandatperiod. För bara en dag sedan presenterade Internationella valutafonden sin rapport om Sverige, och den visar att nästan inget land i Europa har gått så snabbt från överskott till underskott som Sverige. Hur tänker ni när ni i det läget och med dessa mycket stora underskott väljer att gå ut med budskapet att nästa mandatperiod, och till och med sista året denna mandatperiod, ska skatterna sänkas ytterligare och i 100-miljardersklassen? Slå inte blå dunster i ögonen på medborgarna! Det står alldeles klart för en seriös bedömare att det inte finns något utrymme för stora skattesänkningar under nästa mandatperiod och definitivt inte under nästa år. Det är svåra prioriteringar som väntar. Det är att stärka inkomsterna för att klara åtagandena i välfärden som väntar. Det är att välja bort och välja vad som måste göras som väntar. Att inbilla medborgarna att vi står inför en mandatperiod som ska innebära mycket stora skattesänkningar är djupt ansvarslöst. Socialdemokratins budskap är mycket tydligt: Vi ska tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. För oss är överskottsmålet och utgiftstaket själva styråran i den ekonomiska politiken. Det var de som gjorde att vi under de goda åren i Sverige kunde skapa ett ordentligt överskott som vi kunde lämna över till den borgerliga majoriteten men som ni inte kunde låta bli att sätta sprätt på då pengarna brände i fickan. Överskottsmålet gjorde att det blev möjligt att betala av på statsskulden, att lägga grunden för en stark utveckling, att hålla räntorna nere och att därmed få en stabil ekonomisk utveckling. Det är bara om man har förmåga att hålla överskott i högkonjunkturer som man har trovärdighet och styrka i att bekämpa arbetslösheten i lågkonjunkturer. Nu har ni i majoriteten missat möjligheten att agera kraftfullt 2009, trots alla rekommendationer om att göra detta för att klara jobben. Det innebär att ni har förlängt och försvårat vägen tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. Vårt budskap är att det inte går att hålla på med dessa ofinansierade skattesänkningar. Staten kommer att behöva låna mycket stora belopp nästa år för att klara sina åtaganden. Det handlar snarare om att förstärka inkomsterna för att se till att man inte fortsätter dessa mycket stora besparingar som nu sker runt omkring i skolor och sjukhus. Kommunernas ekonomi måste värnas. Stora statliga skattesänkningar innebär nu att kommunerna har tvingats höja kommunalskatten. Staten ska inte vältra över kostnaderna på kommunerna. Konjunkturinstitutet säger att staten kommer att ha underskott hela nästa mandatperiod. Då kan man inte gå ut med budskapet att framtidsvisionen för den samlade borgerligheten är sänkt skatt och ännu mer sänkt skatt. I den ekonomiska vårpropositionen, som vi ska diskutera här i dag, kan vi studera regeringens egna siffror för det som har blivit och kommer att bli en central fråga i den valrörelse vi har framför oss: utanförskapet. Moderaterna definierade detta väldigt tydligt i förra valrörelsen: Det var den breda arbetslösheten. Man sade att det var 1 miljon människor som befann sig i utanförskap. Enligt regeringens egen bedömning kommer vi nu i ett läge där utanförskapet, den breda arbetslösheten, når 1,3 miljoner människor. Ni gick till val på att minska utanförskapet. Ni har ökat utanförskapet med 300 000 personer. Det är ett allvarligt misslyckande. I regeringens vårproposition kan man läsa en annan mycket intressant iakttagelse. En av tre som nu förlorar jobbet kommer enligt regeringen att bli permanent utslagen från arbetsmarknaden. Det är mycket stora grupper som aldrig kommer tillbaka till arbetslivet. Varför är det här viktigt? Ja, dels är det naturligtvis förödande för individen, dels handlar det om vår långsiktiga möjlighet till ekonomisk tillväxt och att skapa välstånd. Produktionskapaciteten minskas permanent. Det blir en börda på offentliga finanser många år framöver. Att inte klara av att sätta stopp för att utanförskapet ökar innebär sämre offentliga finanser under mycket lång tid framöver. Vad gjorde regeringen då i vårpropositionen? Jo, man lade fram en vårproposition kliniskt ren från investeringar i jobben eller aktivitet mot arbetslösheten. Det enda som man redovisade var att a-kasseutbetalningarna ökar med 10 miljarder kronor. Ja, det är riktigt - på grund av att arbetslösheten ökar. Men inte en enda krona går till arbetsmarknadspolitiska utbildningar. Oberoende bedömare är överens om att den här passiviteten är djupt allvarlig. Konjunkturinstitutet, återigen, pekar i dag på att det krävs aktiva insatser. Finanspolitiska rådet, med Lars Calmfors i spetsen, har gång på gång gett regeringen rådet att aktivera sig. Men regeringen har valt att inte lyssna. Det är en mycket tuff period vi har framför oss. Jag har deltagit i regeringsarbete och städat upp efter borgerliga regeringar förr. Det liknar alltmer den situation som gällde efter 90-talskrisen. Det är tuffa prioriteringar, skattehöjningar och besparingar. Det är allt detta som ni riskerar att lämna efter er - ett förskräckande arv. Ska man ta ett land ur krisen måste man fördela bördorna rättvist - annars får man inte människor att ställa upp. Men ni har gjort så att 10 procent av de rikaste i Sverige har fått mer i plånboken i kronor och ören än 60 procent av befolkningen tillsammans. Det är inte rimligt. Det måste leda till en slutsats att det är tid att fördela bördorna rättvist. När nu svensk ekonomi faller är Sverige enligt Eurostat bland dem som är hårdast drabbade av krisen. Vi är på femte plats räknat från botten i Europa, i sällskap med Rumänien. Sverige ska ha större ambitioner än så när det gäller att bekämpa utvecklingen. Det är inte exporten som är den allenarådande förklaringen, utan det som gör att Sverige sticker ut är att konsumtionen minskar kraftigt i Sverige. I den senaste prognosen från Europeiska kommissionen gör man bedömningen att konsumtionen i Sverige kommer att falla dubbelt så snabbt som i övriga Europa. Människor är rädda för arbetslöshet. Varför? Jo, människor ser att tryggheten inte finns där längre. 500 000 har knuffats ut ur a-kassan - de har ingen arbetslöshetsersättning. Det bär ni ansvaret för som har genomfört mycket kraftiga avgiftshöjningar och försämringar av a-kassan. De har bara socialbidrag. Det är mycket stora grupper som inte längre har full a-kasseersättning fast de är med i a-kassan. Det är klart att människor blir rädda och oroliga. Då håller man i pengarna. Man sparar, och så faller vi hårdare än andra länder gör. Det är en mycket bekymmersam utveckling. Dessutom är risken att människor blir rädda för förändring. Den svenska modellen, som jag ibland hör er tala er varma för, har en väldigt central del i att man ställer upp på varandra. Man lägger inte ansvaret på den enskilde enbart för att han eller hon hamnat i arbetslöshet, utan man säger: Vi hjälps åt, vi ger dig en ordentlig arbetslöshetsförsäkring, ordentliga vidareutbildningsmöjligheter. Då vågar vi förändra. Då säger vi inte nej till strukturomvandling, och därmed får vi ökad tillväxt. Ni har ju lagt udden just mot detta kontrakt mellan medborgarna och vårt samhälle. Det som måste göras nu är att stötta kommunerna. De har förlorat skatteunderlag på 15 miljarder kronor sedan prognosen i höstas, lika mycket som ni ofinansierat sänker skatterna med i år. Ni riskerar en mycket stor minskning av sysselsättningen i kommunerna. Men inte ett öre till i år, är beskedet från regeringen. Vår bedömning är att det sammantaget behövs 15 miljarder 2009 och 2010, 8 miljarder mer än vad regeringen föreslår. Det har vi råd med, för vi sänker inte skatten med lånade pengar. Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet är överens om att det behövs investeringar i jobben. Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet lagt fram omfattande förslag för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Vi har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europeiska unionen. Fler sommarjobb, ungdomslyft som ger unga chansen till gymnasieutbildning, resurser till traineeprogram, kvalificerad yrkesutbildning, KY, och högskola är centrala insatser för att unga människor inte ska slås ut. Vi investerar i de gröna jobben. Det handlar om ROT-avdrag också för hyresrätterna, så att vi klimatanpassar våra hyresrätter så att vi blir tidiga i omställningen av samhället. Det blir 15 000 nya byggnadsarbetarjobb, om vi gör den insatsen, i stället för arbetslöshet. Och vi har ett grönt fordonspaket för att ställa om fordonsindustrin i ett läge där den är mycket illa ute. Kanske mest allvarligt nu är att produktiviteten faller, och den verkar falla på lång sikt. Det är konkurrenskraft och produktivitet som är centralt för Sverige, inte hushållsnära tjänster. Det vi konkurrerar med är att hela tiden bli mer effektiva och med mer förädlingsvärde. Då är utbildningsfrågorna oerhört centrala. Skär inte ned på högskolan utan bygg ut den, för nu kommer ungdomskullarna som behöver en högre utbildning! Satsa på vuxenutbildning, så att vi får människor att våga växa i krisen! Det ger oss chanser till ökat förädlingsvärde och produktivitet. Stimulera småföretagsamheten! Det är produktivitet och konkurrenskraft som är de stora framtidsfrågorna, inte att med lånade pengar sänka skatten. Ökade klyftor leder inte till några stora framgångar för Sverige. Satsa på det som är den svenska modellen - sammanhållning, konkurrenskraft, att hela tiden ha chansen att komma tillbaka, tron på individen - så får vi tillbaka framtidstron för Sverige. (Applåder)

Anf. 86 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag skulle vilja börja mitt anförande med att tillönska kammarkansliet och talmannen liksom finansutskottets kansli och ledamöter en god sommar. När vi gick till val år 2006 hade högerpartierna en agenda för att minska utanförskapet och få folk i jobb. Det ansågs så viktigt att vi inte längre skulle ha råd med våra sociala skyddsnät i form av sjukförsäkring eller a-kassa, så de försämrades kraftigt såväl innehållsmässigt som ersättningsmässigt. Att de sedan skulle försämras för att det skulle betalas skattesänkningar för de redan välbeställda är en annan fråga. När det sedan blev finanskris hade man inte längre råd att rädda jobben eller minska utanförskapet, som egentligen ökade på grund av regeringens egen politik, utan nu skulle man i stället satsa på välfärden. Sedan blev det ett värnande om välfärdens kärna. Men det har också regeringspartierna nu lämnat. Man låter stora besparingsprogram slå igenom i vård, skola och omsorg, och man tvingar kommunerna till varsel om uppsägningar under paroller om att värna de långsiktigt hållbara statsfinanserna. Troligtvis lär det blir en del skattehöjningar också på kommunal nivå. Det är både fegt och oansvarigt av regeringen att skjuta över sitt eget ansvar på förtroendevalda i kommuner och landsting för att de själva inte vill kopplas samman med effekterna av de beslut som de tvingar fram om besparingar i välfärden, om varsel och uppsägningar och eventuella skattehöjningar. Den enda fråga som regeringen nu har kvar är frågan om att värna hållbarheten i de långsiktiga statsfinanserna. Men den kan inte heller anses trovärdig längre, för om det nu hade varit sant hade man ju försökt att göra allt man kunnat för att undanta kommunsektorn från krisens effekter. Det hade varit en kassaskåpssäker investering. Även om det inte räddar jobben, vilket är absolut nödvändigt, hade pengarna åtminstone stannat i den offentliga sektorn, i det offentliga sparandet. Det hade dessutom varit det billigaste sättet av alla att rädda jobb, men den vägen valde man inte. Man valde inte möjligheten att skapa jobb och värna välfärden. Regeringens politik känns alltmer som Mäster skräddare. Ja, ni känner till den där sagan om skräddaren som skulle sy en överrock åt kunden men som inte bidde en överrock utan en kostym som bidde en väst, och till slut bidde det en tummetott. Så är det också med regeringens politik. Det bidde inga jobb. Det bidde inget minskat utanförskap. Det bidde inget värnande om välfärden, inte heller om välfärdens kärna. Det bidde ingenting, utan det är frågan om statsfinansernas långsiktiga hållbarhet som man nu säger sig stå upp för. Men kan man göra det när man inte bryr sig om vare sig jobben, utanförskapet eller välfärden, för det är väl det som den långsiktiga hållbarheten i statsfinanserna faktiskt handlar om? Herr talman! Varje dag kan vi se hur välfärden urgröps, hur kommunernas kostnader ökar. Kostnaderna för socialbidrag beräknas öka med 28 procent i år. I Överkalix har kommunens utgifter för försörjningsstöd ökat med 71 procent i år, i Arvidsjaur med 69 procent. Och det kanske inte är att undra på när vi ser hur stora kullar av ungdomar står utan jobb och utan möjligheter till försörjning, när vi också kan se att det har skett nästan en fördubbling av antalet ungdomar i Sverige som i dag lever under det som kallas skälig levnadsnivå. Kommunerna tvingas nu till varsel och uppsägningar, trots att behoven av välfärd varken upphör eller minskar vid en finanskris, snarare tvärtom. Redan i fjol minskade antalet anställda i kommuner och landsting med 12 000 personer, och i år har landstingen hittills varslat 1 900 fast anställda personer. Men det här är ju anställda som behövs. Det är lika nödvändigt, oavsett finanskris eller inte, att en elev får sin utbildning, att föräldrarna får omsorg om barnen medan de jobbar, att en äldre får nödvändig hjälp i sin vardag och en god omsorg. Och det är lika nödvändigt att ge vård, att genomföra operationer, oavsett finanskris eller inte, men vi ser hur varslen rullar in. Har någon i denna sal någonsin mött en sjuksköterska, barnskötare eller läkare som har sagt att man har för lite att göra? Nej, det tror jag inte. Nu är det alltmer tydligt att man låter de misstag som begicks under den stora 90-talsbesparingen återigen upprepas. Man låter barnen, de gamla, de sjuka och de anställda betala krisen. Regeringen säger till de förtroendevalda på kommunnivå: Prioritera! Men vilka är det som de ska prioritera? Är det de gamla, de sjuka eller är det barnen? Vi i Vänsterpartiet och vi rödgröna väljer en annan väg. Vi försöker göra allt vad vi kan för att satsa på kommuner och landsting för att förhindra varsel och för att förhindra att krisen slår igenom på kommunal nivå. Vänsterpartiet föreslår en ökning av statsbidragen med 5 miljarder i år och ytterligare 7 miljarder nästa år. Vi föreslår också ett anställningsstöd. Dessutom menar vi att det är dags för ett generationslyft i välfärden, i äldreomsorgen. Därför skapar vi möjligheter för att redan anställda ska kunna få en adekvat utbildning. Det är en stor del av de anställda i äldreomsorgen i dag som inte har en yrkesutbildning. Den möjligheten skapar vi nu, samtidigt som vi ger unga som har gått ut omvårdnadsprogrammet eller komvux en chans till ett jobb. Men regeringen väljer i stället att räkna bort 25 000 anställda i offentlig sektor. Man väljer att ingenting göra. Det här är anställda som behövs varje dag, varje timme och varje sekund. I budgetdebatten i april presenterade Vänsterpartiet ett förslag om att Sverige skulle genomföra en new green deal, det vill säga investera i vår framtid, i vår utveckling och ställa om samhället i en grönare inriktning. Det skulle ge stora möjligheter till nya jobb och ett försprång gentemot andra länder samtidigt som vi skulle ta vårt ansvar i klimatfrågan. Detta har många andra länder också insett. Till exempel skulle vi kunna lära av Sydkorea där över 80 procent av satsningarna går till gröna investeringar. Vi föreslår i vårt budgetalternativ gröna investeringar som ger effekt både på kort och på lång sikt. Det är investeringar som måste göras, som är absolut nödvändiga om vi ska lyckas vända utvecklingen och rädda såväl jobb som klimat och miljö. Vi föreslår investeringar i nya järnvägar och banunderhåll. Vi behöver minska tågförseningarna. De kostar ungefär 4 miljarder per år. Vi behöver satsa på spårtrafik i städerna och på kollektivtrafik såväl på landsbygd som i storstäder. Vi föreslår också en långsiktig satsning på höghastighetståg. Vänsterpartiets satsning på infrastruktur skapar ungefär, lågt räknat, 8 000 jobb per år. Vi lägger också fram ett flertal förslag för att underlätta bildandet av en vindkraftsindustri i Sverige. Vi har ett högt industriellt kunnande som kan tas till vara och utvecklas vidare inom vindkraftsområdet. Vi menar också att det måste till ett klimatlyft för bostäderna. Vi vill införa ett nytt investeringsstöd som ett sätt att möta bostadsbristen, göra stora energibesparingar och också pressa hyrorna nedåt eftersom stödet är kopplat till hyresnivån. Tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har vi dessutom ett ROT-program som skapar möjligheter för såväl villaägare som bostadsrättsinnehavare att göra klimatsmarta lösningar i sina hem. Vi föreslår en klimatbonus. Vi förslår också ett ROT-avdrag för flerfamiljshus. Det är ett smart sätt att skapa jobb och bättre boendemiljöer och samtidigt möjliggöra energibesparingar. Med vårt gemensamma förslag skulle 40 000-50 000 lägenheter kunna renoveras och 15 000 jobb skapas - och det i en tid då var femte byggnadsarbetare beräknas vara arbetslös. Vi tre samarbetspartier föreslår dessutom ett rödgrönt fordonspaket. Vi vill på olika sätt stödja fordonsindustrin men samtidigt vara tydliga med att vi kommer att ställa hårdare krav på de fordon som säljs. Vi föreslår en skrotningspremie på 5 000 kronor och en extra premie för den som skrotar sin bil och köper en miljöbil. Vi föreslår en utbyggnad av nya bränslen, ett stöd för efterhandskonvertering och en möjlighet för tunga fordon att ställa om genom ett tillfälligt investeringsstöd för förnyelse av bussparken till förnybara bränslen. Vi rödgröna vill ge alla unga en chans. De största kullarna i mannaminne lämnar gymnasiet samtidigt som vi har en arbetsmarknad som kraftigt viker och en massarbetslöshet som väntar runt hörnet. Vi tre föreslår därför ett brett ungdomspaket där vi mobiliserar alla goda krafter i samhället för att skapa möjligheter. Vårt gemensamma förslag innebär 36 500 platser i arbetsmarknadspolitiska insatser och utbildning. Det är insatser som kan ge effekt redan i sommar, till exempel 90 000 sommarjobb. De är välbehövliga. Dessutom föreslår vi ett brett ungdomslyft för ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden, blir långtidsarbetslösa och behöver komplettera sina betyg. Vi föreslår också satsningar på komvux, kvalificerade yrkesutbildningar, högskola och ett traineeprogram i välfärden. Vi menar också att Arbetsförmedlingen behöver extra resurser för att möta ungdomar med funktionsnedsättning. Herr talman! Jag vill också kort ta upp betydelsen av en ansvarsfull a-kassa. Det är oansvarigt att bedriva en politik där människor får klara sin tid utan jobb på halva sin tidigare inkomst, vilket många får göra inom till exempel fordonsindustrin men också inom andra yrkesområden. Det är många som drabbas hårt nu när arbetslösheten ökar för varje dag. Den kommer snart att vara uppe i 12 procent. Det är många familjer och barn som tvingas leva fattigt på grund av regeringens politik. Kristdemokraterna som säger sig värna barnen straffar i stället barnen för att deras föräldrar blir arbetslösa. Vi menar att man ska ha en a-kassa som det är enkelt att gå med i och där avgifterna hålls låga, bland annat genom slopande av arbetslöshetsavgiften och ett återinförande av skatteavdraget för medlemskap i a-kassan. Vi föreslår dessutom en stegvis höjning av taket, först till 970 kronor och sedan till 990 kronor de 100 första dagarna. Vi föreslår också en höjning av grundbeloppet med 100 kronor per dag. Det är ansvarsfullt. Samtidigt gör vi allt vi kan för att skapa jobb. Vänsterpartiets budgetalternativ ger fler jobb, mer välfärd och ett minskat utanförskap. Enligt riksdagens utredningstjänst skapar Vänsterpartiets budgetmotion 40 000 fler jobb redan i år och 50 000 fler jobb 2011. Det ger en högre bnp-tillväxt samtidigt som det blir ett större offentligt sparande. Hushållens ekonomi förstärks genom att vi får fler jobb. Som en extra knorr, herr talman, skulle jag vilja tacka Moderaterna för deras analys av vår budgetmotion. Det är inte ofta en vänsterpartist har nytta av en moderat, men någon gång ska det väl hända. Analysen visar att halva Sveriges befolkning får högre inkomster med Vänsterpartiets politik jämfört med regeringens. Det är dessutom den halva som har lägst inkomster, till skillnad mot i Moderaternas egen politik. Men som sagt, tack moderater! Denna gång hade vi i alla fall nytta av er. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4. (Applåder)

Anf. 87 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Vi har stora utmaningar framför oss och vi är mitt i en kraftig konjunkturnedgång och en allvarlig klimatkris. Vi i Sverige och i denna kammare måste göra allt vi kan för att lindra skadorna av den ekonomiska nedgången. Det stora problemet i dag är regeringens bristande vilja att vidta aktiva åtgärder för att möta problemen. Man verkar fortfarande hoppas att det ska lösa sig. Man verkar inte tro på politikens möjligheter att påverka och mildra skadorna av krisen och göra oss bättre rustade för framtiden. Klimatproblemet är mänsklighetens kanske största utmaning. Vi måste minska utsläppen av de klimatpåverkande gaserna. Det behövs stora investeringar som leder till utveckling och omställning till ett hållbart samhälle. Vi behöver storsatsa på morgondagens teknik och göra Sverige modernare. Det kan samtidigt ge både dagens och morgondagens arbetstillfällen. Tekniken för att kunna leva ett mer hållbart liv finns redan i dag. Den utvecklas snabbt där ute. Det är vilja här som krävs. Genom att stödja en utveckling av teknik för effektivisering och förnybar energi och genom at skapa incitament för den traditionella industrin att utveckla grönare produkter som kommer att efterfrågas globalt kan Sverige ta en tätplats i utvecklingen. Dessvärre verkar Sveriges regering vara helt blind för den möjligheten trots den omfattande globala diskussionen om behovet av omställning och möjligheterna med klimat- och energiinvesteringar för att häva lågkonjunkturen. En politik som kraftfullt minskar utsläppen av koldioxid skapar nya jobb och nya företag som kommer att göra både Sverige och Europa till vinnare när konjunkturen vänder. En sådan grön modernisering av industri och ekonomi kommer att förbättra både vår framtida välfärd och konkurrenskraft. Sverige och Europa kan ta ledningen här och driva utvecklingen och forma en grön framtid. Möjligheten att skapa en mer modern hållbar ekonomisk utveckling finns där. Risken är att Sverige nu i stället hamnar kraftigt på efterkälken och missar både klimatmål och exportmöjligheter. Vi har lagt fram förslag i vår budgetmotion som innebär en grön omställning som skapar jobb och som stärker Sverige långsiktigt, bland annat genom investeringar i klimatsmart spårbunden infrastruktur, i energieffektiviseringar i bostäder och offentliga lokaler och i ett nytt och utvidgat klimatstöd till kommunerna. Vi har också flera tunga förslag gemensamt med Socialdemokraterna och Vänstern. Vi har en gemensam politik för de kommande åren där vi ser möjligheter i framtiden. Herr talman! Vi har från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslagit ett ROT-program med en stor satsning på att totalrenovera flerfamiljshus i miljonprogramsområdena där de stora behoven finns - de som regeringen glömde bort när de utformade sitt ROT-förslag. Förslaget kommer att leda till förbättrade boendemiljöer och till att fler kommer att vara beredda att renovera, bygga om och effektivisera sin energianvändning. Det är en satsning där väldigt många kan vara vinnare och som kan innebära tusentals fler jobb, en minskad klimatpåverkan och en ökad framtidstro. Det finns enormt stora renoveringsbehov i miljonprogramshusen i dag. Det rödgröna ROT-avdraget skulle leda till att energianvändningen kan minska samtidigt som sysselsättningen kan öka. Eftersom flerfamiljshusen, särskilt i miljonprogramsområdena, är byggda under en så kort period sammanfaller hundratusentals lägenheters upprustningsbehov. För landets villa-, radhus- och bostadsrättsägare har vi föreslagit att man tillför en extra klimatprofil på det nu gällande ROT-avdraget, en extra klimatbonus för dem som genomför energieffektiviseringar. Det är det perspektiv som regeringen helt glömde bort när de utformade sitt ROT-förslag. Vårt förslag till rödgrön ROT är tidsbegränsat för att få störst konjunkturstabiliserande effekt. Den ekonomiska krisen har också drabbat fordonsindustrin hårt. Vi måste bidra till att ge möjligheter och incitament till en omställning som stärker svensk konkurrenskraft i stället för att passivt stå bredvid och vänta tills krisens vindar har blåst förbi. Det är vi i det rödgröna samarbetet beredda att bidra till. Därför har vi föreslagit ett gemensamt paket för fler miljöfordon i Sverige som kan minska bilismens miljöpåverkan och samtidigt bidra till att vi når klimatmål och till att svensk fordonsindustri gynnas. Vi kommer att ställa hårdare krav på de fordon som säljs i Sverige framöver. Kostnaden för att äga och använda fordon med höga utsläpp måste öka, men vi måste också se till att vi gynnar en omställning och ge incitament till en positiv omställning och till framtidsmöjligheter i fordonsindustrin. Herr talman! Vi har bland annat föreslagit att förlänga miljöbilspremien. Vi har föreslagit en grön skrotningspremie på 20 000 om man ersätter den skrotade bilen med en ny miljöbil. Om bilen dessutom är tillverkad före 1989 föreslår vi att ytterligare 5 000 utgår. Vi föreslår att man bygger ut laddstationer för elbilar och pumpstationer för biogas. Vi föreslår att man ger möjlighet för människor som inte direkt kan byta till en miljöbil att bidra till bättre klimatpåverkan genom en konverteringspremie. Vi föreslår också gemensamt från det rödgröna samarbetet omfattande och offensiva satsningar för att få ned den alarmerande höga ungdomsarbetslösheten. Med den politik som regeringen har är ungdomar i dag hänvisade till en ineffektiv och passiv förvaring i den så kallade ungdomsgarantin. Vi föreslår en utbyggnad av den reguljära utbildningen, av subventionerade anställningar och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern fört en politik för framtiden med offensiva satsningar på både jobb, utbildning och välfärd och för ekologisk hållbarhet i kontrast till den här regeringens passivitet inför jobbkrisen. Det krävs breda satsningar på utbildning och arbetsmarknadspolitiska program som har kvalitet. Den borgerliga regeringen har ju monterat ned arbetslöshetsförsäkringen. Den har blivit sämre, den har blivit dyrare och den har blivit mer orättvis. Under den största jobbkrisen i Sverige sedan 1990-talet står nu fler utan möjlighet till en omställningsersättning under den tid de söker nytt jobb. En halv miljon människor har lämnat a-kassan. Inte heller de som är kvar kan numera få en ersättning som det går att leva på. Enskilda individer i Sverige får bära bördan för jobbkrisen. De marginella små förändringar som regeringen har föreslagit nyligen och som riksdagsmajoriteten har ställt sig bakom återställer inte möjligheten för de arbetslösa att få ett rimligt omställningsstöd. Regeringen säger sig vilja värna välfärdens kärnverksamhet. Det är tomt prat utan ett engagemang i de verksamheter man pratar om. Kommunerna genomför just nu nedskärningar som drabbar barn och äldre. I den ekonomiska nedgångens spår hotas kvaliteten i den offentliga verksamheten. Konjunkturinstitutet har bedömt att det behövs 3 miljarder kronor ytterligare i år och 12 miljarder nästa år. Regeringen tillskjuter 7 miljarder 2010. Kostnaderna i skola och barnomsorg utgör ungefär 40 procent av kommunernas totala kostnader. Det är naturligtvis stor risk att nedskärningarna kommer att drabba barnen. På grund av de försämringar som har vidtagits i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen ökar också antalet personer som är försörjda med ekonomiskt bistånd, så kallat socialbidrag, kraftigt. Det man drar in på i kommunerna när man hamnar i den här situationen är fritidsgårdar, ungdomsgårdar och extraresurser i skolan. Det är lärartjänster, kuratorer och kultur- och fritidssektorn. Herr talman! Kommuner och landsting måste tillföras resurser så att nedskärningarna kan undvikas. Det är ett väldigt billigt sätt att upprätthålla efterfrågan i ekonomin. Under 90-talet minskade personaltätheten dramatiskt inom både barnomsorg och skola. Krisen slog hårt mot barnen den gången. Grundskolans totala kostnader minskade med 15 procent samtidigt som antalet grundskoleelever ökade med 17 procent. Att tillskjuta pengar till den offentliga sektorn är ett väldigt kostnadseffektivt sätt att rädda jobben. Regeringen säger att man vill undvika nedskärningar i välfärden och att man driver en ansvarsfull politik så att nedskärningar kan undvikas. Man gör ju precis tvärtom. De ekonomiska problemen skjuts nu över på kommunerna som tvingas till antingen skattehöjningar eller nedskärningar. Många ungdomar kommer under de närmaste åren att ha väldigt stora problem att få jobb. Deras första möte med arbetsmarknaden kommer att bli en besvikelse. Ungdomarna drabbas väldigt hårt när arbetsmarknaden försämras. Visstidsanställningar och vikariat minskar. De unga som precis har kommit in på arbetsmarknaden får kanske avsluta sina arbeten. Samtidigt blir det betydligt svårare att hitta sitt första arbete. Vad gör regeringen? Den utökar antalet platser i den så kallade jobbgarantin för unga, som inte är en aktiv åtgärd. Det är bara en konsekvens av det ökade antalet arbetslösa ungdomar. Det finns stor risk att man fastnar i passivitet. Vi har föreslagit ett stort antal åtgärder som på ett aktivt sätt kan möta ungdomsarbetslösheten. Det är praktikplatser för unga akademiker. Vi föreslår att personer under 25 år också ska få möjlighet till starta-eget-stöd. Varför i hela fridens namn skulle man utesluta den gruppen? Det behövs ett mer modernt och flexibelt angreppssätt än regeringens jobbgaranti för att möta ungdomsarbetslösheten. Man måste få ta del av jobbgarantin omedelbart. Tiden i passiv arbetslöshet är förödande och måste kortas. Regeln att det bara får vara tre månaders praktik eller utbildning för en ung arbetslös måste ändras. Det handlar om att sätta in mer kvalitativa åtgärder och snabbare åtgärder. Det är alldeles förödande för en ung människa att vänta sex månader på någon som helst aktiv åtgärd. Arbetsförmedlingen måste få möjlighet att redan från start möta unga människor på ett mer individuellt och flexibelt sätt och sätta in aktiva åtgärder snabbare. De verktyg som Arbetsförmedlingen har i dag är alldeles otillräckliga. Den maximala tiden för utbildning måste kunna ökas. En ung människa som i dag saknar en komplett gymnasie- eller grundskoleutbildning klarar inte att på tre månader läsa in en kompletterande utbildning. Risken för rundgång och en känsla av hopplöshet är stor bland ungdomar. Det är tydligt att det behövs väldigt många fler åtgärder för att stärka ungdomar som står långt från arbetsmarknaden. Det behövs en mer aktiv och framtidsinriktad politik. Det kan vi i det rödgröna samarbetet erbjuda. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4. (Applåder)

Anf. 88 Mikaela Valtersson (Mp)
Herr talman! Även jag vill önska en glad, skön och avkopplande sommar när den infinner sig. Det kan vara lite olika när semestertiden kommer för talmannen, kammarens ledamöter och personalen. Jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 20. Som ett järnspett rakt in världsekonomins motor - så kan man beskriva det tvärstopp som drabbade världsekonomin i höstas. När finansmarknaderna rasade samman var det länder som Tyskland, Sydkorea, Japan och Sverige som drabbades hårdast eftersom vi var exportberoende industriländer med mycket tung industri som var starkt beroende av att finansmarknaderna fungerade. Nu har vi kanske kommit så långt att vi har fått ut järnspettet ur motorn, och motorn börjar hosta i gång. Vi vet ännu inte om ekonomin kommer att starta upp med full kraft eller drabbas av ytterligare motorstopp eller kanske hacka i gång på bara en av fyra cylindrar. De flesta bedömare verkar luta åt att ekonomins utveckling kommer att se ut som Nikesymbolen - ni vet en snabb nedgång och därefter en långsam återhämtning. Den ekonomiska vårpropositionen som vi nu har att behandla handlar om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Vi ser en situation med kraftig fallande bnp i Sverige - minus 4,2 procent i vårpropositionen - samtidigt som prognoserna pekar på att arbetslösheten i år kommer att stiga till 9 procent. Då ska vi veta att arbetslösheten alltid ligger sent i konjunkturcykeln. När ekonomin börjar vända uppåt kommer vi att ha en period av fortsatt stigande arbetslöshet. Så ser sambanden och erfarenheterna ut. Riskerna för ytterligare allvarliga störningar på finansmarknaderna är stora. Exempelvis vet vi ännu inte hur oron i de baltiska länderna kommer att utveckla sig. Konjunkturinstitutet kom i dag med nya prognoser som visar på ännu dystrare siffror för innevarande år - minus 5,4 procent och ändå en ökad tillväxt nästa år på 0,8 procent. IMF, Internationella valutafonden, kom häromdagen med sina bedömningar som också visar på något sämre siffror än vårpropositionen. Dessutom ska vi komma ihåg att det i dag saknas en tydlig tillväxtmotor i världsekonomin. USA har stora inhemska problem, liksom Europa. Endast Kina verkar kunna utgöra ett draglok. Men då ska vi komma ihåg att Kina än så länge utgör bara en mycket liten del av världsekonomin. Dramatiken i den ekonomiska utvecklingen ser vi också i statsfinanserna - från ett överskott på 135 miljarder kronor till ett underskott på 186 miljarder kronor på ett år. Även om vi räknar bort en massa engångseffekter och studerar det offentliga finansiella sparandet går vi från ett överskott på 80 miljarder till ett lika stort underskott mellan 2008 och 2009. För varje miljard som vi måste låna ökar vi alla svenskars skuldbörda med över 1 000 kronor per person. Den här dramatiska försämringen är möjlig att hantera därför att Sverige stod starkt rustat när vi mötte krisen. Vi hade god ordning i våra offentliga finanser och en relativt låg statsskuld. Men samtidigt visar dramatiken i siffrorna vikten av en ansvarsfull ekonomisk politik och hur farlig en lättsinnig politik är. Det är också viktigt att komma ihåg att den ekonomiska krisen slog till när vi hade ett starkt utgångsläge också på arbetsmarknaden. Uppemot 200 000 människor hade gått från bidragsförsörjning och arbetslöshet till ett arbete under alliansregeringens två första år vid makten. Trots dagens dystra arbetsmarknad var den totala arbetslösheten högre under den socialdemokratiska våren 2006 än vad den nu är. Ungdomsarbetslösheten var värre våren 2006 än våren 2009. Detta säger jag för att visa på svensk ekonomis starka utgångsläge, inte för att förminska de stora problem som vi nu ser framför oss när den öppna arbetslösheten kommer att stiga och kanske nå uppemot 12 procent nästa år. Vi går alltså mot ungefär lika stora problem på arbetsmarknaden som vi hade i samband med krisen på 90-talet. Herr talman! Alliansregeringens ekonomiska politik vilar på ett antal viktiga riktlinjer. Det handlar om fortsatta insatser mot effekterna av finanskrisen och ett fortsatt ansvarstagande för de offentliga finanserna. Vi måste dämpa effekterna av den djupa nedgången i världsekonomin och göra det lönsammare att arbeta och billigare att anställa. Osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen gör att avvägningen av vilka åtgärder som är lämpliga att vidta måste göras med största noggrannhet. I de beslut som vi fattar i dag i riksdagen ryms satsningar på kommunsektorn på 17 miljarder kronor på tre år och ytterligare satsningar på arbetsmarknadspolitiken. I budgetpropositionen i september kommer regeringen att återkomma med fler överväganden utifrån de riktlinjer som jag har beskrivit. Då vet vi också lite mer om hur ekonomin utvecklas, och då vet vi lite mer om hur de offentliga finanserna utvecklas. Samtidigt som vi hanterar krisen måste vi agera långsiktigt. Satsningar sker på investeringar i infrastruktur och forskning, på upprustning av utbildningssystemet, på förbättringar av välfärden och riktade insatser till försummade grupper, exempelvis pensionärer med de lägsta inkomsterna. Herr talman! Alliansregeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att stimulera ekonomin och stabilisera finansmarknaderna. Kombinerat med effekterna från de automatiska stabilisatorer som finns i våra välfärdssystem och skattesystem har Sverige faktiskt de största finanspolitiska stimulanserna i hela OECD-området, långt mer än Frankrike, Danmark, Japan, Storbritannien, USA och Tyskland. Internationella valutafonden har gjort en analys av svensk ekonomi. Chefen för delegationen, Peter Doyle, sade då enligt Tidningarnas Telegrambyrå att IMF inte håller med de svenska debattörer som hävdar att det nu är läge att kraftigt öka underskotten i de offentliga finanserna. Han sade att riskerna inte motsvarar vad man kan få ut av detta. Doyle konstaterade också att det handelsberoende Sverige drabbas hårt av den internationella konjunkturnedgången. Han sade också att regeringen får godkänt på punkt efter punkt. Regeringens penningpolitik, stabiliseringsåtgärder och budgetförändringar får beröm. Han sade: Det är svårt att se hur de skulle ha hanterat situationen bättre. Nu tycker oppositionen att vi ska öka budgetunderskotten ytterligare. De tar stöd av en del forskare och ekonomer som rekommenderar lite ytterligare finanspolitiska stimulanser. Men dessa ekonomer lägger samtidigt till att det ska vara tillfälliga åtgärder som snabbt tas tillbaka när konjunkturen vänder. Min fråga till er socialdemokrater är om ni tänker sänka a-kassan om något år om vi här i riksdagen nu skulle följa er reservation. Eller är det så att ni lyssnar på ekonomer när de säger A men inte B? Lars Calmfors, som plötsligt har blivit er ekonomiska guru, hånade ni tidigare när han förordade exempelvis en reformering av a-kassan ungefär på det sätt som regeringen har gjort. Calmfors hyllar också regeringens jobbskatteavdrag, men det gör inte ni, eller? Vi från regeringssidan säger också att vi har gjort mycket. Vi säger också att mer kanske bör göras. Men vi säger också att man måste vara försiktig, dels för att det ekonomiska läget är mycket osäkert, dels för att all erfarenhet visar att det är oerhört svårt att ta tillbaka utgiftsökningar när ekonomin vänder och det blir bättre tider. Vi inom alliansen är helt enkelt rädda för att vi likt många andra länder skulle föröda våra statsfinanser under den krisen och sedan tvingas till mycket bekymmersamma och stora saneringar av ekonomin under många år med försämrad äldreomsorg, sjukvård och skola som följd. Herr talman! Mot den ansvarsfulla politik som alliansen för står en splittrad rödgrön allians. I det betänkande som vi har att fatta beslut om i dag, om riktlinjer för den ekonomiska politiken, har vänsteralliansen lyckats samla ihop sig i en reservation om några delfrågor. Men om de stora ekonomisk-politiska frågorna är man djupt splittrad. I fråga om grundläggande fundament som synen på målen för penningpolitiken och Riksbankens oberoende är ni i vänsteralliansen splittrade i era uppfattningar, likaså i synen på överskottsmål och utgiftstak, om vi ska ha en förmögenhetsskatt eller inte och hur mycket och på vilket sätt som ni vill satsa på kommunsektorn. Ni är ense om att höja skatterna för vanligt folk, men oense om med hur mycket. Ni är ense om att den offentliga sektorn ska svälla, men oense om hur mycket. Uppräkningen kan fortsätta länge till. Tar vi in EU- och utrikespolitiken eller andra områden i sammanhanget kan uppräkningen fortsätta i all oändlighet. När Miljöpartiet stöder regeringens politik, går Socialdemokraterna och Vänsterpartiet emot. När Socialdemokraterna stöder regeringens politik skriker Vänsterpartiet nej. Så är det i fråga efter fråga. Ja, men vi kommer att bli överens inför valet 2010, säger man då på vänstersidan. Ja, kanske det, men då måste fler av er överge er politik i grundläggande ekonomisk-politiska frågor. Vad säger vänsterväljarna när Ulla Andersson i valrörelsen ska försvara den nuvarande penningpolitiska regimen? Eller tänker Socialdemokraterna backa från den breda enighet som vi har i dessa viktiga frågor här i riksdagen? Fru talman! Låt mig ta ett exempel där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet däremot är ganska överens men där Miljöpartiet är emot, nämligen förmögenhetsskatten. Det är också en ganska populistisk fråga där många väljare tror att en sådan skatt drabbar bara de rika och att det är höjden av rättvisa och ett uttryck för solidaritet och ansvarstagande i svåra ekonomiska tider att återinföra den. Alliansregeringen avskaffade den skatten eftersom vi är övertygade om att den minskar tillgången till riskvilligt kapital, minskar förutsättningarna för växande företag och driver ut kapital ur landet och som då alltså inte verkar i Sverige. Skatteverket bedömer också att ungefär 500 miljarder svenska kronor finns placerade utomlands, i stor utsträckning som en effekt av förmögenhetsskatten. Förre LO-ekonomen P.-O. Edin utredde bland annat förmögenhetsskatten och konstaterade att den förstör mer än skapar välfärd, och Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand sade för något år sedan att det inte är de förmögna som beskattas. Nu föreslår Socialdemokraterna ett återinförande av förmögenhetsskatten. Det handlar om 1 procents förmögenhetsskatt för den som har tillgångar på över 2 miljoner och om 2 procents förmögenhetsskatt för den som har tillgångar på över 5 miljoner. Vänsterpartiet vill ta ut ännu mer, medan Miljöpartiet tycker att regeringens politik här är klok. Vad är då förmögenhetsskatten? Ja, låt oss lite grann syna den i sömmarna och se hur den såg ut under Socialdemokraternas tid. I praktiken är det fråga om en ny fastighetsskatt. Den som exempelvis har en fastighet som är taxerad till 2 miljoner kronor och som har amorterat färdigt på sitt hus drabbas nämligen av en förmögenhetsskatt. För några år sedan lärde jag känna en pensionär, en änkeman, i Enskede. Under en mycket lång tid har han bott i sitt hus som ligger i Gamla Enskede och som nu har ett taxeringsvärde som säkerligen nått upp till 3 miljoner - för några år sedan över 2 miljoner. Den här mannen, en ganska vanlig pensionär med måttliga inkomster, ska alltså plötsligt betala 20 000-30 000 kronor i extra skatt bara därför att han bor kvar i det hus där han mycket länge bott. Är detta rimligt? Socialdemokraternas förmögenhetsskatt innebar att elva av tolv aktiemiljardärer slapp betala denna skatt. En av dem var Stefan Persson, ägaren av H & M. Hade han fått betala skatt enligt regelverket och inte fått undantag hade han fått betala 1,5 miljarder kronor i förmögenhetsskatt. Stefan Persson fick alltså över 1 miljard i skattesänkning. Det kan det vara bra att komma ihåg när Socialdemokraterna kör med sin vänsterretorik på området. Ska Stefan Persson slippa den här skatten? Ska han undantas från denna skatt? Varför ska han få undantag men inte pensionären, änkemannen, i Enskede? Man kan också komma undan fastighetsskatten, som inte slår lika för alla. Köper man rätt typ av aktier ska man slippa betala skatt. Köper man en herrgård, inte en villa, på landet kan man också komma undan skatten. Så gjorde Investors Claes Dahlbäck som ett år tjänade 37 miljoner kronor och köpte ett gods för 20 miljoner. Sedan deklarerade han noll i förmögenhet. Därmed slapp han förmögenhetsskatten. Man kan också byta en villa mot en bostadsrätt - kanske samma kostnad. Men skattesystemet gör att bostadsrätten i stor utsträckning slipper förmögenhetsvärdet. På så sätt kan man komma undan det hela. Eller också kan man placera sina pengar i en fastighet i utlandet. Då slipper man betala fastighetsskatt. Man kan också placera sina pengar i konst eller i ädla metaller och stenar. Men Gud nåde den som har pengarna i sin villa eller som köper aktier på börsen eller driver och äger företag på ett sätt som vi tycker vore normalt och sunt! Det här visar hur orimlig förmögenhetsskatten är och hur orättvist den skatt slår som Socialdemokraterna av retoriska skäl gärna pratar högt om men som de i praktiken säkerligen själva inser inte är hållbar. Fru talman! På den ena sidan har väljarna en alliansregering som tar ansvar för Sverige och våra offentliga finanser och som försöker dämpa krisens effekter och rusta Sverige att stå starkt när konjunkturen vänder. På den andra sidan finns en splittrad opposition som har två saker gemensamt: De vill kraftigt höja skattetrycket. De är beredda att föröda de offentliga finanserna genom en ansvarslös överbudspolitik. Dessutom försöker de få människor att tro att det finns enkla mirakelkurer som skulle göra att Sverige kunde gå torrskott genom en världsvid våg av ekonomisk kris. Valet är tydligt! (Applåder)

Anf. 89 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Stefan Attefall slickade i sig berömmet för vad han kallar för regeringens penningpolitik. Jag kan instämma i berömmet av penningpolitiken, men jag är väldigt glad över att regeringen inte har något som helst inflytande över denna. En oberoende riksbank är väldigt viktigt. Riksbanken har tagit ett stort ansvar och varit mycket aktiv och ansvarsfull under den här ekonomiska krisen. Jag skulle önska att jag kunde säga detsamma om regeringen. Jag skulle vilja ta upp en fråga som Kristdemokraterna numera aldrig talar om: pensionärernas situation i Sverige. Denna mandatperiod är unik på så sätt att hela pensionärsgruppen känner sig mycket upprörd över det som inträffat i skattepolitiken. I valrörelsen 2006 varnade vi för att den borgerliga alliansen skulle införa en pensionärsskatt - pensionärer skulle beskattas hårdare än löntagare. Jag ska erkänna att vi inte lyckades med det budskapet. Folk trodde oss inte. Men nu har landets pensionärer upptäckt att det varje månad för en pensionär blir 600-1 000 kronor mer i skatt än det blir för en löntagare. Samtidigt ökar arbetslösheten kraftigt. Därmed riskeras de framtida pensionerna, och vi riskerar att under en lång tid ha en börda på pensionssystemet om människor inte kommer i arbete. Det är en väldigt allvarlig situation som ni har skapat när det gäller, tycker jag, diskrimineringen av landets pensionärer. Hur tänkte ni? Kan du, Stefan Attefall, beskriva detta? Vidare har vi det här med vallöften från Kristdemokraterna. Ni lovade sänkt bensinskatt, men det blev höjd bensinskatt. Pensionärernas villkor skulle förbättras, men de blev sämre. Fastighetsskatten skulle avskaffas, men den bytte bara namn. Ni sade också att välfärden skulle få mer resurser. Ändå minskar nu resurserna till äldreomsorgen och skolan mycket kraftigt. Stefan Attefall, du valde att med lånade pengar sänka skatten med 15 miljarder kronor i stället för att satsa på vården och skolan. Hur tänkte ni då i det kristdemokratiska partiet? (Applåder)

Anf. 90 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag citerade tidigare här IMF:s Peter Doyle. Det handlade om regeringens politik - stabiliseringspolitik, budgetpolitik och penningpolitik - i alla delar som jag läste upp. Det är svårt att se hur regeringen bättre skulle kunna ha hanterat situationen, säger Doyle. Det är möjligt att jag var alldeles för otydlig när jag citerade Doyle, men det är i alla fall det man från IMF:s sida säger. Vidare gäller det synen på jobbskatteavdraget, som varit effektivt när det gäller att bidra till en bättre fungerande arbetsmarknad och till att få fler människor i arbete. Lars Calmfors, Thomas Östros nya ekonomisk-politiska guru, säger samma sak. Också Erik Åsbrink, som sitter med i Finanspolitiska rådet, tycker att jobbskatteavdraget är en viktig och effektiv metod för att långsiktigt stimulera fram fler jobb i svensk ekonomi. LO-ekonomerna är inne på samma resonemang. Däremot är det riktigt att vi också behöver rikta skattesänkningar till våra pensionärer. Vi har tagit ett första steg. Vi kristdemokrater kommer att arbeta för att ytterligare steg tas när vi kan skapa ett ekonomiskt utrymme för det. I valrörelsen fanns det många krav i frågor som vi har drivit. Ett av de mest framgångsrika exemplen är att vi för den äldre mannen, änklingen, i Enskede faktiskt har skapat trygghet och lugn och ro. Han var livrädd för de skenande taxeringsvärdena under Thomas Östros tid i regeringen. Nu vet han vad som gäller: en fastighetsavgift på maximalt ca 6 000 kronor per år. Den här mannen är alltså livrädd för att Thomas Östros ska komma tillbaka till makten, för då blir det betydligt svårare för mannen att behålla huset. Kanske tvingas han flytta under de sista åren i livet. (Applåder)

Anf. 91 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! För oss är det viktigt med en fastighetsskatt som människor kan känna trygghet inför. Vi har lagt fram ett förslag om att bara villor som är värda 7 miljoner och mer får höjd fastighetsskatt. Jag tror att de flesta tycker att det är rimligt eftersom det då handlar om relativt lyxiga fastigheter. För övriga blir det ungefär som det är i dag. Hur var det med skattesänkningarna till pensionärerna? En genomsnittlig pensionär fick 68 kronor i månaden i skattesänkning. För det slår sig Stefan Attefall och Kristdemokraterna för bröstet. Bara på inkomsten har Stefan Attefall själv fått en skattesänkning med 13 000 kronor i år - då med lånade pengar! Vad är rim och reson i detta? Kristdemokraterna, som ju har en tradition att åtminstone tala om pensionärerna, har nu slutat tala om dessa. I stället riktar man i praktisk politik udden mot dem som hela livet arbetat. De ska bestraffas med högre skatt när de går i pension. Och detta skulle skapa så många jobb! Men vi har nyss fått en beskrivning av att 300 000 jobb försvinner i Sverige. Och inte bara det, för också långtidsarbetslösheten och utslagningen från arbetsmarknaden ökar kraftigt. Konjunkturinstitutet säger att hundra tusen människor inte kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Hur effektivt var jobbskatteavdraget? Det skapade klyftor, men det skapade inga jobb. Hur tänkte du, Stefan Attefall, när det gäller välfärden? Jag vill veta hur du tänkte när det gäller pensionärerna - där har du inte svarat. Jag undrar också hur du tänkte när det gäller kommunerna och framför allt äldreomsorgen och skolan. Och hur tänkte du när du bestämde dig för att som gruppledare i finansutskottet föreslå att vi sänker skatten med 15 miljarder kronor med lånade pengar detta år, 2009, men ger inte ytterligare en krona till sjukvården, äldreomsorgen och skolan? Den prioriteringen är väldigt viktig. För oss socialdemokrater är det så att välfärden nu måste gå först. Nu sparas det runt omkring i landsting och kommuner. Då har man inte råd att sänka skatten. Då måste man satsa på att de äldre får en bra äldreomsorg och att barnen får en bra skolgång. Hur tänkte ni, Stefan Attefall? (Applåder)

Anf. 92 Thomas Östros (S)
Fru talman! Fastighetsskatten ska skapa trygghet, säger Thomas Östros. Ja, det är nog många villaägare som inte kände tryggheten när Thomas Östros satt vid regeringsmakten och de såg taxeringsbesked och fastighetsskatt skena. Nu vill Thomas Östros införa en förmögenhetsskatt för dem som har exempelvis hus som är taxerade till mer än 2 miljoner kronor, om man exempelvis råkar vara i stort sett skuldfri. Det är ett dråpslag mot de villaägare, ofta äldre människor, som faktiskt har gjort som vi politiker tycker att man ska göra, det vill säga jobbat hårt i hela sina liv, betalat av sina skulder och därmed skapat sig bättre, trodde de, lägre omkostnader på ålderns höst. Då drabbas de av förmögenhetsskatt på kanske 20 000-30 000 kronor av Thomas Östros. Det är inte trygghet. Pensionärerna behöver vi sänka skatten för. Men den skattesänkning vi gjorde det här året hade sin största tyngdpunkt på de pensionärer som hade de lägsta inkomsterna. De låg först i prioriteringsordning för oss. För de människorna handlade det om drygt 200 kronor per månad. Sedan måste man skilja på långsiktiga effekter på ekonomins funktionssätt och på konjunktureffekter. Det trodde jag också att en finansministerkandidat från Socialdemokraterna kunde göra. Jobbskatteavdraget har långsiktiga effekter. Det säger alla ekonomer. Även de ekonomer som Thomas Östros hyllar i vissa avseenden säger detta, och borde då kunna påverka Thomas Östros världsbild. Kommunerna har fått ökade resurser. Vi har i budgeten för 2009 lagt fram förbättringar för kommunsektorn i form av minskade kostnader och ökade bidrag på 30 miljarder kronor under en treårsperiod. Nu kom det ett paket med ytterligare 17 miljarder under en treårsperiod. Vi kan behöva göra ytterligare insatser. Situationen för kommunsektorn är mycket besvärlig. Men säg inte att vi inte har gjort ganska stora ansträngningar för att försöka skydda kommunerna från de försämrade ekonomiska förutsättningar de har! Påståendet att vi inte ger en krona till sjukvård och äldreomsorg är ju helt felaktigt. Men vi kan inte springa runt att vi har en global ekonomisk kris som slår in även över svenska kommuner och landsting.

Anf. 93 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! När oppositionen pratar om att göra allt vad vi kan för att värna välfärden, för att inte lärare ska varslas och sägas upp, för att barnen i förskolan ska få behålla sin personal och för att de äldre i äldreomsorgen ska känna trygghet säger Stefan Attefall lite föraktfullt: Oppositionen låter offentlig sektor svälla. Det visar på en viss värdering, tycker jag, i Kristdemokraternas nya inriktning av sin politik. Det kanske också är därför de inte enbart har slutat prata om pensionärerna, de äldre. De har dessutom slutat prata om de fattiga barnen. Under den här regeringsperioden har vi fått drygt 140 000 fler fattiga i Sverige, och det var innan finanskrisen slog till. Andelen fattiga barn har ökat kraftigt, och det handlar framför allt om barn till ensamstående föräldrar och barn i familjer med utländsk härkomst. Dessutom låter ni nu besparingarna slå igenom helt och hållet i kommunsektorn. Det betyder att det är många barn som får skiljas från sin förskolepersonal, det är många barn som inte kommer att få återse sin lärare när sommarlovet är slut, och det är många äldre som inte kommer att få återse sin hemtjänstpersonal. Det är ett val Kristdemokraterna har gjort. Kristdemokraterna kunde till exempel, i stället för att låta högavlönade män få skattelättnader för att de inte själva orkar städa sin toalett, ha låtit 10 000 barn få behålla sin barnskötare i förskolan. Det är ett tydligt val som Kristdemokraterna här har gjort. Man kan undra varför. Ni skulle också ha kunnat välja att mildra effekterna totalt i kommunsektorn genom att tillskjuta 5 miljarder som saknas enligt Konjunkturinstitutet. Men i stället valde ni att sänka skatterna nu här med 15 miljarder. För bara en tredjedel av pengarna kunde ni ha behållit barnskötare, undersköterskor, sjuksköterskor och lärare, men ni valde någonting annat.

Anf. 94 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Det är intressant med Vänsterpartiet som påstår att vi sänker skatten i stället för att satsa på välfärden, och så ger man sken av att man hade mer pengar än vi andra efter höstens budget - den budget vi antog då. Men ni hade ju samma saldo. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade ungefär samma saldo som regeringen. Skillnaden var: Ja, vi sänkte skatten mer än ni gjorde, särskilt Vänsterpartiet som ville höja skatten kraftigt. Men ni hade högre utgifter, högre bidrag. Det innebar att ni inte hade mer resurser i plånboken inför den kris som vi nu brottas med. I stället föreslår ni ökade utgifter på en rad områden vilket kommer att leda till ett större budgetunderskott. Många av de åtgärder ni föreslår är också klart ineffektiva. Vänsterpartiet och särskilt Ulla Andersson tycker jag är duktiga att beskriva många av de problem som människor har i vårt land. Det ska hon ha all heder för. Det finns många problem att peka på. Det finns fattigdom bland barn. Det finns pensionärer som har det mycket besvärligt. Det finns framför allt människor med arbetslöshet som har det mycket jobbigt och kommer att ha det jobbigt under de kommande åren. Men vilken är nyckelfrågan i sammanhanget, både för att den enskilda individen och för att kommuner och landsting ska ha bättre resurser? Jo, det är att människor kommer i arbete. Och frågan är då: Leder Vänsterpartiets politik till fler människor i arbete? Ja, leder höjda skatter till att fler människor kommer i arbete? Svar nej. Leder avskaffande av skattesubventionen för hushållstjänster till att fler människor kommer i arbete? Nej, tvärtom. Det blir ju färre människor i arbete, mindre skatteintäkter för kommunsektorn och mindre resurser för att hjälpa de människor som har det mycket bekymmersamt. Dessutom är det märkligt att partier av Vänsterpartiets karaktär, som talar om jämställdhet, säger att vi ska göra en riktad skattesubvention för manliga arbetare men inte för de många kvinnor som jobbar i de mer hushållsnära tjänsterna, som man brukar räkna dem till. Det är en mycket märklig prioritering från Vänsterpartiets sida.

Anf. 95 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Det handlar väl om hur vi vill använda de gemensamma resurserna. Man kan ju använda skatteintäkter för att skapa arbetstillfällen. Det är den linje som Vänsterpartiet har valt. Vi har valt att använda de skatteintäkter vi har till exempel till att anställa fler i skolan, förskolan och äldreomsorgen men också till att göra nödvändiga investeringar i infrastruktur, klimatomställningar och så vidare. Vår politik, visar det sig, skapar till exempel 40 000 fler jobb än den politik Stefan Attefall representerar här i kammaren i år. Vi har en politik för fler människor i arbete och på så vis också en politik som faktiskt skapar en mer långsiktig hållbarhet i statsfinanserna. Men Stefan Attefall, vad har ni då gjort för att minska fattigdomen, som du nu pratar om och säger att den är ett problem? Det visar sig ju tydligt att er politik faktiskt har sett till att det har blivit fler fattiga människor i Sverige under de här åren, och det till och med innan finanskrisen hade slagit till, innan alla människor som nu blir arbetslösa tvingades leva på en kraftigt försämrad a-kassa och innan de försämringar som ni gjorde i sjukförsäkringen slog igenom. Ni har ju medvetet bidragit till en kraftig ökning av antalet fattiga människor i Sverige. Det är en medveten politik. Ni kunde ha gjort annorlunda. Ni kunde till exempel ha gjort som Vänsterpartiet, som i stället kraftigt ökar inkomsterna för de 50 procent av Sveriges befolkning som har de lägsta inkomsterna. Ni har ju valt tvärtom och i stället satsat på de grupper i samhället som redan har det gott ställt. Det har ju varit er prioritering, och därmed har ni också svikit de fattiga barnen i Sverige, de som i dag skulle behöva en satsning på skolan, att få kunna behålla sin personal i förskolan, och som skulle behöva ha föräldrar som känner någon form av trygghet om arbetslösheten slår till eller om man blir sjuk. (Applåder)

Anf. 96 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Ett av de mest effektiva sätten att använda skattekronor för att skapa fler jobb är faktiskt att sänka just kostnaderna för de tjänster som människor köper och betalar ur sin privata plånbok. Det innebär att ROT och RUT, som de kallas, är bland de mest effektiva sätten att skapa arbete. Det är bland annat därför man också har haft ROT med reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Och det vill Vänsterpartiet ha. En man som målar ska ha sänkt skatt för att utföra den tjänsten till ett hushåll, men om en kvinna däremot städar samma hus ska det inte vara så. Det är en mycket märklig prioritering. Men detta är alltså ett effektivt sätt att skapa fler arbetstillfällen. Ulla Andersson säger att vi skulle ha skapat en sämre situation för människor under vår regeringstid. Jag skulle vilja peka på alla de människor som har gått från bidragsförsörjning till arbete. Det handlar om uppemot 200 000 människor under de första två åren. Deras familjer och hushåll har fått mycket bättre ekonomi tack vare att de kan försörja sig på arbete. Däremot har det funnits en negativ utveckling i många avseenden. Vi har sett hur förmögenhetsskillnader och inkomstspridning har ökat under en tid då också Vänsterpartiet varit med och påstått sig ta ansvar för regeringspolitiken. Men vad är alternativet till den förda politiken? Det är att chockhöja skatterna, avskaffa vår oberoende riksbank, ändra målet för penningpolitiken etcetera, på område efter område. Det skulle skapa större osäkerhet och förvärra den ekonomiska krisen, och fler människor skulle bli arbetslösa. Skulle det leda till större rättvisa? Jag är övertygad om att det inte skulle göra det.

Anf. 97 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Stefan Attefall talade i sitt anförande om att det krävs tillfälliga stimulansåtgärder för att komma till rätta med den ekonomiska krisen. Jag tror att du sade att det var ett problem att Socialdemokraterna lyssnade bara på A men inte på B vad gäller ekonomer. Det stora problemet i det här landet är att ni lyssnar på varken A eller B vad gäller ekonomers råd. Vad har ni gjort som är tillfälliga åtgärder? Är det era skattesänkningar som är tillfälliga? Det är er tydligaste stimulansåtgärd i er egen argumentation. Om du ska leva upp till det där: Vad är det ni har gjort som är tillfälliga konjunkturstimulerande åtgärder? Inte ens den mest klockrena stimulansåtgärden, ROT-avdraget, gör ni tillfällig, utan säger att den ska vara permanent, så att människor kanske i stället väntar tre fyra år tills konjunkturen vänder och de känner större trygghet med pengar i plånboken att göra de renoveringarna, i stället för att det skulle kunna bidra till att skapa jobb i byggbranschen just nu. Jag vill fråga om ungdomsarbetslösheten. Ni har nu gjort så att ni bara utökar ungdomsgarantin, jobbgarantin för unga, som ni kallar den, som inte är så mycket av garanti för jobb, men heter så. Den har enormt stora brister. Ni kommer inte med några aktivare och snabbare åtgärder som kan möta det enorma problem det är att ungdomsarbetslösheten stiger i dag. Man måste vänta sex månader innan man över huvud taget kan få en kvalitativ aktiv åtgärd. Jag skulle vilja fråga Stefan Attefall: Tycker du att det är rimligt? Man får inte ha en åtgärd som är längre än tre månader, fast man kanske behöver helt andra utbildningsinsatser. Är det verkligen rimligt? Och varför i hela fridens namn kan ni inte tänka er att ge starta-eget-bidrag även till dem under 25 år? Varför bara passiva bidrag på en väldigt låg nivå i stället för aktiva utbildningsinsatser? (Applåder)

Anf. 98 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Det som är intressant i diskussionen om vad som är permanenta och tillfälliga åtgärder är att svårigheterna med tillfälliga åtgärder gör att man ska vara oerhört försiktig med att införa saker och ting som är mycket svåra att sedan ta tillbaka när konjunkturen vänder. Då får man oftast långsiktiga budgetunderskott, problem med statsfinanserna och därmed också behov av höjda skatter eller nedskärningar i välfärden. De åtgärder man vidtar av krisskäl ska i möjligaste mån vara sådant som är långsiktigt kloka åtgärder, sådant som stärker svensk ekonomis utvecklingskraft långsiktigt. Men även vi har gjort vissa tillfälliga saker. Vi har gjort en hel del projekt inom arbetsmarknadspolitikens område. En del infrastruktursatsningar har tillfälliga inslag. Det gäller också en del av kommunpengarna. Men det gäller att tänka efter noggrant och försöka använda varje skattekrona på ett mycket effektivt sätt. Det som är så intressant när man studerar vänstersidans politik är hur ineffektiva många av åtgärderna är. Vi kan inte ha någon lång diskussion, men jag har försökt sätta mig in i exempelvis miljöbilsstimulanserna som föreslås från vänstersidan. När man räknar igenom detta och tittar närmare på effekterna visar det sig hur lite jobb det skapar i Sverige. Däremot kan det möjligtvis skapa jobb i andra länder. När det gäller ungdomsarbetslösheten är det självklart en oerhört bekymmersam situation. Men då måste man fundera på vad det är som gjort att vi långsiktigt har haft en högre ungdomsarbetslöshet i Sverige relativt övrig befolkning än vad andra länder har haft. Det är mycket troligt att vår arbetsrätt spelar roll här. Jag tillhör dem som tycker att en uppluckring av LAS inte skulle lösa problemet; det skulle bara flytta arbetslösheten mellan olika åldersgrupper. Men det är klart att det slår mot ungdomar. Våra relativt höga ingångslöner har vi delvis kompenserat genom att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar. Nu vill vänstersidan fördubbla arbetsgivaravgiften för ungdomar. Skulle det skapa fler jobb? En annan oerhört viktig orsak är den dåliga kopplingen mellan skola och arbetsliv. Här sker just nu omfattande insatser från regeringens sida för att förbättra situationen.

Anf. 99 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Det är väldigt intressant att Stefan Attefall har gjort en analys av hur effektiva eller ineffektiva olika jobbinsatser är. Du kan mejla den till mig efteråt om du vill, för den verkar komma till helt andra slutsatser än vad till exempel riksdagens utredningstjänst gör. Vad gäller att ge incitament för en omställning i fordonsindustrin och skapa möjligheter för en ökad andel miljöbilar i Sverige, vilket du verkar vara emot, är det alldeles tydligt, om man tittar några år tillbaka, att de aktiva direkta politiska åtgärderna och besluten om till exempel fordonsbeskattning, trängselavgifter och fri parkering i många kommuner har gett en direkt effekt och fått fart på miljöbilsförsäljningen. Tror du inte att de möjligheterna finns framöver? Ska ni bara stå passiva och låta den här marknaden krascha eller göra så att den inte fungerar i stället för att i varje fall inse att politikens roll är att ge incitament, ramar och möjligheter till en positiv omställning? Vi kan inte styra direkt. Det här måste finnas hos företagen själva. Men vi kan ge möjligheter att undanröja hinder. Arbetsrätten frågade jag inte ens om. Jag frågade om - det ska bli intressant vad du säger - du i dag ser något som helst behov av att sätta in åtgärder till arbetslösa ungdomar snabbare och mer kvalitativt och att komma till rätta med de problem de har, som att de har en bristande grundläggande utbildning. Där behöver man sätta in åtgärder. Man ska inte gå om någon cv-kurs på flera veckor två tre gånger i stället för att få praktikplats, kontakt med arbetslivet eller en utbildning som gör att man är bättre rustad. Det enda som ni har satsat på är coacher. Det är nästan skrattretande, när det knappt finns några jobb att coacha till. (Applåder)

Anf. 100 Mikaela Valtersson (Mp)
Fru talman! Angående ungdomsarbetslösheten tror jag att vi måste göra mer. Jag tror att vi måste fundera igenom exakt vad vi ska göra. Jag försökte föra ett resonemang om vad det är som orsakar den strukturellt högre arbetslösheten bland ungdomar jämfört med övrig befolkning. Det görs en hel del, som sagt. Vi har också en del arbetsmarknadspolitiska åtgärder i vårpropositionen som också berör ungdomar. Var inte föraktfull mot aktiv coachning! Det omsätts trots allt en miljon jobb även i lågkonjunktur. Ungdomar som är korttidsarbetslösa är inte det stora problemet. Det stora problemet är de som halkar bredvid och blir långtidsarbetslösa. De riskerar att hamna bredvid arbetsmarknaden under mycket lång tid. Det är det stora och allvarliga problemet. Där måste vi vidta aktiva åtgärder och hålla dem aktiva och hjälpa dem på olika sätt. Här måste vi noggrant följa utvecklingen och återkomma med nya metoder och medel. Får jag ta upp miljöbilspremien? Ert förslag innebär att ni satsar 650 miljoner kronor gemensamt på detta för 2009. Räknar man antalet bilar handlar det om 31 000 fordon som skulle kunna få detta. Då ska man räkna bort, har jag förstått, att vi har lagt fram ett förslag om sänkt fordonsskatt för miljöbilar som ska räcka under en femårstid. Den effekt det ger räknar ni bort, misstänker jag, för ni har inte både-och. Sedan tittar man på alla som ändå skulle ha köpt en sådan här bil, oavsett stimulansåtgärder. Det finns en viss dödvikt i förslaget som innebär att man subventionerar redan tänkta köp. Då är ni nere på låt oss säga 15 000 bilar. 25 procent av bilarna som köps i Sverige kommer från Saab och Volvo. Resten kommer från utländska producenter. Inte ens alla Saab och Volvo tillverkas i Sverige. Vi är kanske nere på några få tusen fler köpta bilar i bästa fall om det här förslaget skulle gå igenom. Då vet vi att ungefär hälften av insatsvarorna i svenska bilar kommer från import från utlandet. Blev det många jobb för svenska bilarbetare med det här förslaget? Detta visar att det är många fina stolta tal, men inte alltid så effektivt använda skattekronor.

Anf. 101 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka kammaren och talmannen för det gångna året. Jag vill också rikta ett tack till utskottskollegerna och kansliet. Det har varit ett spännande år. Jag har varit ny i utskottet, och det har varit svårt men oerhört lärorikt. Jag hamnade väl mitt i smeten, kan man säga. Jag kom precis när finanskrisen startade. Men det har varit ett trevligt år. Jag vill också uppmana alla: Sluta att läsa betänkanden, läs några deckare i sommar! Det är alltid roligt med lite brott, i varje fall i litteraturen! Fru talman! Vi kan alla enas om att Sverige, Europa och resten av världen är mitt uppe i en av de värsta ekonomiska kriser som vi har sett på hundra år. Det är en global kris som påminner oss om att som ett litet exportberoende land är vi mycket beroende av att kunna sälja våra produkter till omvärlden. Våra produkter som under årtionden varit svenska paradgrenar på exportmarknaden, skogen, malmen, stålet, bilarna och kullagren, ja listan kan göras lång, har alla drabbats av kraftiga efterfrågeminskningar. Vi får söka oss bakåt till 1930-talet för att hitta något liknande. Det som är särskilt allvarligt är att hela den industrialiserade världen samtidigt drabbades av både finanskris och en kraftig lågkonjunktur. Många, både arbetstagare och företagare, kommer att tvingas till uppoffringar. Varsel, arbetslöshet och konkurser har redan drabbat många, och tyvärr kommer fler att drabbas under de närmaste åren. Vi måste våga vara tydliga för medborgarna. Staten kan inte förhindra en nedgång i världskonjunkturen utan endast dämpa nedgångens följder. Det finns inga mirakelkurer för att undvika lågkonjunkturer. I svåra tider är det viktigt att vi gör rätt saker på både lång och kort sikt och att vi genomför effektiva åtgärder så att påfrestningarna på den offentliga ekonomin blir så små som möjligt. Ordning och reda i de offentliga finanserna är själva fundamentet när återhämtningen påbörjas. Stora budgetunderskott innebär alltid i slutändan att notan skickas till skattebetalarna genom höjda skatter eller förändringar i välfärdssystemen. Det primära problemet är finanskrisen. Regeringen har med riksdagens bifall satsat ett stort antal miljarder för att lindra finanskrisen och därigenom få fart på kreditmarknaden så att kreditransoneringen kan upphöra för företag och medborgare. Men eftersom finanskrisen är global måste dessa åtgärder också vidtas globalt. Vi kan nu se att läget på finansmarknaden har stabiliserats något. Men vi följer dagligen läget i Baltikum, vilket är en sådan viktig marknad för Sverige. Jag gissar att vi inte hört och sett de sista allvarliga rapporteringarna från länderna på andra sidan Östersjön. Ett fallissemang i Baltikum skulle direkt påverka flera av de större bankerna i Sverige. För detta har vi byggt upp en beredskap både ekonomiskt och legalt. Den budget som regeringen lade fram för 2009 var mycket expansiv. Det satsas 32 miljarder på olika reformer. Många av reformerna motiverades av att de var strukturellt riktiga men har också varit mycket riktiga sett ur ett konjunkturperspektiv. Det gäller det tredje steget i jobbskatteavdraget, som gav låg- och medelinkomsttagare ökade marginaler och späder på köpkraften. Bolagen fick lägre skatter, och genom en lägre arbetsgivaravgift blev det billigare att anställa eller behålla den personal som man redan har. Det satsas 10 miljarder i en närtidssatsning på infrastrukturen. Det innebär att nästan alla större infrastrukturprojekt som var färdiga för igångsättning också kan sättas i gång. Kommuner och landsting har också för 2009 tillförts extra medel antingen genom minskade kostnader eller ökade anslag. Närmare 10 miljarder bara i år har kommunerna och landstingen fått i extra tillskott. Under de tre senaste åren har denna sektor fått tillskott på 18 miljarder kronor. Regeringen har därefter i olika tilläggsbudgetar och nu senast i samband med vårbudgeten lagt fram förslag med kraftigt utbyggd arbetsmarknadspolitik som ska förhindra att korttidsarbetslösa blir långtidsarbetslösa. Även stöd till kommuner och landsting har aviserats med 7 miljarder för 2010 och 5 miljarder för vart och ett av åren 2011 och 2012. Ett ROT-avdrag för privatpersoner har också införts. Det satsas 1 miljard kronor på ökat underhåll av vägar och järnvägar. Det är projekt som kan komma i gång genast. Fru talman! Regeringen har vidtagit kraftfulla stimulanser av ekonomin. Tillsammans med de automatiska stabilisatorerna gör detta att OECD har bedömt att Sverige för den mest expansiva finanspolitiken. Den svenska regeringen har också fått godkänt av IMF, som betecknar politiken som väl avvägd. Oppositionen är av en annan uppfattning och har kritiserat regeringen för passivitet. Trots aviserat samarbete har oppositionen inte lyckats med att presentera ett samlat alternativ till alliansregeringens. Endast ett gemensamt paket som jag skulle beteckna som ytterst magert har presenterats innehållande utökat ROT-avdrag, ett ungdomspaket och en miljöfordonssatsning. Både det utökade ROT-avdraget och skrotbilspremien är stora utgifter för statskassan. Fru talman! Det är inte mycket till grund för en gemensam finanspolitik som oppositionen redovisar. Många av de åtgärder som oppositionen betecknar som temporära skulle också vara mycket svåra att backa vid en konjunkturuppgång. Vem vill bli av med en förmån när tiderna blir bättre? I vänsteroppositionens Sverige sker en återgång till bidragslinjen, och arbetslinjen överges. De tre olika alternativa budgeterna har dock något gemensamt. De lovar mer till alla. Oppositionens löfteskarusell skulle innebära en påtaglig försvagning av de offentliga finanserna. På sikt leder en sådan politik ofelbart till stora underskott i de offentliga finanserna med höjda skatter och nedskärningar i välfärden som följd. Om inte uppgången i ekonomin kommer tillräckligt fort kan vi tvingas göra dessa skattehöjningar och nedskärningar på botten av lågkonjunkturen. Det skulle allvarligt försämra förutsättningarna för en uppgång. Fru talman! Den internationella finansmarknaden har stort förtroende för den svenska ekonomin bland annat tack vare det ramverk för den offentliga ekonomin som Sverige har med bland annat överskottsmål, utgiftstak och en fristående riksbank. Förtroendet visar sig tydligt när man jämför olika länders räntedifferenser gentemot räntan i Tyskland sedan finanskrisen inleddes. Sverige har en räntedifferens som är närmast noll. Vad har då detta för betydelse? Det innebär att svenska medborgare och företag kan låna till en betydligt lägre kostnad än många andra i Europa. Skulle detta förtroende från den internationella finansmarknaden på något sätt rubbas skulle det drabba medborgarna direkt genom högre räntor. Ja, blotta tanken skulle kosta pengar. Det är också allvarligt att Vänsterpartiet helt underkänner de spelregler som gäller för den offentliga ekonomin. Det är som om ett av lagen i allsvenskan sade: Vi spelar inte efter de gemensamma reglerna, för vi tycker att de är orättvisa. Vilket lag skulle vilja spela med det? Vänsterpartiet mäler ut sig. Det accepterar inget utgiftstak, inget överskottsmål och ingen fristående riksbank. Partiet satsar ohämmat med skattebetalarnas pengar. Sedelpressarna dånar. Till deras försvar hymlar de inte med att skatterna kommer att höjas för alla, rika som fattiga. Det är inkomstskatter, fastighetsskatten, förmögenhetsskatten, bolagsskatten och arbetsgivaravgiften. Allt som är möjligt att höja ska höjas. Om det är bra eller dåligt för ekonomin är underordnat. Nu gäller det att klämma åt de rika, som tydligen är huvuddelen av den svenska befolkningen om man ska tro Vänsterns retorik. Med detta parti vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet bilda regering. Jag förstår att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inledningsvis tvekade och ville vara för sig själva. Men efter bakläxan från LO kom Vänstern åter in i stugvärmen. Jag ser bara två alternativ på dilemmat med Vänsterpartiets isolering. Antingen lägger sig Vänsterpartiet platt, och det skulle innebära att huvuddelen av dess ekonomiska plan havererar, eller så tvingas Socialdemokraterna och Miljöpartiet till eftergifter när det gäller det ekonomiska ramverket. Det skulle innebära att förtroendet på den internationella finansmarknaden allvarligt skulle skadas med höjda räntor i Sverige som följd. Det är ett genuint dilemma som den rödgröna koalitionen måste ge svar på innan valet. Det är aldrig bra att bygga ett samarbete på att en part helt får ge upp sin politik. En gemensam grundsyn inom ett så viktigt område som den ekonomiska politiken är en grundförutsättning för ett lyckat samarbete. Min fråga är: Har ni förmågan att lösa detta dilemma? Sverige kan inte regeras utan en samlad och ansvarsfull ekonomisk politik. Allianspartierna har lyckats samla sig till en sådan politik - en politik som ger stabila offentliga finanser och som värnar välfärdens kärna. När uppgången kommer står vi väl rustade att snabbt få hjulen att snurra. Det vi har sett hittills av vänsteroppositionen förskräcker. Alternativen spretar åt alla håll, dock med det gemensamma att den offentliga ekonomin allvarligt skulle försämras. Sverige har inte råd med en vänsterkoalition. Fru talman! Alliansens uppgift är att säkra de offentliga finanserna, säkra välfärdens kärna och dämpa nedgången. Vi ska förhindra att arbetslösheten biter sig fast. Det är våra prioriteringar.

Anf. 102 Bertil Kjellberg (M)
Fru talman! Jag skulle vara lite mer försiktig när det gäller vem som är ansvarsfull och vilken partigruppering som klarar av detta. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet styrde tillsammans i ett mycket tätt samarbete under åtta års tid. Vi lämnade över ett överskott i offentliga finanser på över 70 miljarder kronor. Det är precis så man måste göra när man regerar ut ur en kris och upp ur en högkonjunktur. Man måste samla i ladorna för att kunna möta en lågkonjunktur. Nu står de fyra borgerliga partierna med ett lånebehov och ett underskott på 200 miljarder kronor. I den perioden leder Bertil Kjellberg som företrädare för det största borgerliga partiet ett arbete där ni fortsätter att sänka skatten. Man känner igen Moderaterna. De nya Moderaterna påminner väldigt mycket om de gamla. I högkonjunktur sänker ni skatten och i lågkonjunktur sänker ni skatten. Det ni är intresserade av är att minska det gemensamma. Ni vill öka klyftor och ni vill minska det gemensamma. Vad är visionen framöver när vi står här med ett mycket stort underskott? Mitt budskap är att nu måste arbetet börja med att se till att vi kommer tillbaka till överskott i offentliga finanser. Annars hotas det gemensamma. Men då är visionen från Moderaterna att lägga fram planer på ytterligare mycket stora skattesänkningar - sänkt inkomstskatt, sänkt bolagsskatt och sänkta skatter över hela linjen. Detta paras med Centerpartiets mycket kraftiga sänkning av arbetsgivaravgiften på 50 miljarder. Folkpartiet hejar på med ytterligare inkomstskattesänkningar på 5 miljarder, och Stefan Attefall och kd hejar på med att sänka fastighetsskatten med några miljarder. Detta gör man i ett läge där vi har mycket stora underskott. Bertil Kjellberg! Är du beredd att lova att när ni lägger fram en budget till hösten kommer det inga fler ofinansierade skattesänkningar? Är du beredd att säga att det var fel att låna till dessa skattesänkningar och sätta ett stopp för detta? Vi har framför oss en tuff och kärv period. Slå inte blå dunster i ögonen på medborgarna! (Applåder)

Anf. 103 Thomas Östros (S)
Fru talman! Huvuddelen av det underskott som har uppstått har vi varit överens om i här i kammaren. Vi har röstat igenom det. Stora delar är en del av det krispaket som vi har lagt fram som en följd av krisen i finanssektorn. Det är det som förorsakar underskottet. Vi upplever en nedgång som är dramatisk. Jag tror att vi måste vara försiktiga med både skattehöjningar och skattesänkningar. Jag kan också lova att vi inte kommer att göra några skattesänkningar, åtminstone inte nästa höst, som inte är direkt beroende av att man måste åtgärda ett strukturellt problem. Vi har sänkt skatterna av ett enda skäl: att förmå människor att arbeta mer och försöka komma till rätta med andra strukturella problem. Det är därför vi vill sänka skatterna. Vi gör det inte av något slags allmän ovilja. Vi slår vakt om välfärdssystemen. Det är en långsiktig politik vi försöker föra - att åtgärda strukturella problem. Jag tror inte att det blir några skattesänkningar i höst. Men jag har ingen insideinformation, så jag vet inte.

Anf. 104 Bertil Kjellberg (M)
Fru talman! Det verkar som att Bertil Kjellberg återigen håller dörren öppen för ofinansierade skattesänkningar. Maud Olofsson har ju gått till offensiv - 50 miljarder i sänkta arbetsgivaravgifter! Av dessa skulle 2 miljarder komma omedelbart. Och detta gör man när vi har 200 miljarder i lånebehov. Återigen är ni där, vart och ett av de fyra borgerliga partierna. När man ska formulera en framtidsvision då Sverige är i djup ekonomisk kris, arbetslösheten skenar och underskottet är rekordstort är visionen sänkt skatt. Jag skulle vilja titta på vilken effekt en sådan politik har. Har Bertil Kjellberg tittat närmare på vad som händer på arbetsmarknaden? Vi har nu ett fall i sysselsättningen på 300 000 personer. Vi har en arbetslöshet som kommer att överstiga 500 000 personer. Konjunkturinstitutet säger att närmare 100 000 av dessa människor aldrig kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Bertil Kjellberg företräder Moderaterna, som sade att grundproblemet i arbetslösheten var att de arbetslösa hade det för bra och att det är därför de inte går till arbete. Nu kan man nog säga att en mycket stor del av de arbetslösa inte har det för bra. Många av dem hamnar direkt in i socialbidragsberoende. De får sälja bilen, bostaden, fritidshuset och allting innan de får ett stöd. Det kommer sig av att ni har trängt ut dem ur a-kassan. Trots att de ekonomiska drivkrafterna sannerligen är på plats - om det var det ni eftersträvade - räknar nu expertmyndigheterna på att en av tre som blir arbetslös aldrig kommer tillbaka. Det räckte inte med att slå sönder a-kassan. Det räckte inte med att sänka skatten. Människor får inte utbildningsmöjligheterna. De får inte den arbetsmarknadsutbildning som forskarna är överens om är effektiv för att komma tillbaka till arbete. Ni har rustat ned det som är den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Ni har erbjudit fattigdom för dem som inte får ett jobb. Det har inte räckt, för nu slås en av tre ut. Är du nöjd med den politiken, Bertil Kjellberg?

Anf. 105 Thomas Östros (S)
Fru talman! Ökningen av de arbetslösa är ett mycket allvarligt problem. Regeringen har tagit till sig det. Vi gör en kraftig utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken. Över 230 000 människor kommer 2011 att omfattas av denna politik. Det sker en kraftig utbyggnad. Jag vill upprepa de frågor jag ställde i talarstolen: Hur ser Thomas Östros på de ekonomiska ramarna? Vilka skattehöjningar vill ni genomföra tillsammans med Vänsterpartiet? Dessa frågor har vi inte fått svar på.

Anf. 106 Bertil Kjellberg (M)
Eftersom Bertil Kjellberg långt ifrån använde hela sin talartid ger jag Thomas Östros 30 sekunder extra för att svara på de direkta frågorna.

Anf. 107 Thomas Östros (S)
Fru talman! Tack för det! Det är nog den enda fördelningspolitik som Moderaterna har bedrivit under den här mandatperioden. För oss är överskottsmålet oerhört centralt - det som ni var så hårt emot när vi införde det. Vi ska ha överskott i de offentliga finanserna i goda tider för att ge stadga till dem. Men ni satte ju sprätt på dem. Det var stora överskott som brände i fickan. De gamla moderata ryggmärgsreflexerna kom fram - sänk skatten! Jag menar att vi måste vara tydliga och ärliga mot medborgarna. Några stora skattesänkningar de kommande åren är inte aktuella om vi ska ha en stark välfärd, en bra äldreomsorg och sjukvård och om vi ska kunna se till att skapa de nya jobb som behövs för att klara arbetslöshetskrisen.

Anf. 108 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Det var nästan så jag önskade att Bertil Kjellberg hade läst högt ur en deckare i stället för att säga det han stod och sade i talarstolen. Jag vill passa på att tacka Bertil för Moderaternas analys av vår budgetmotion, som visar att de 50 procent som har lägst inkomster får bättre inkomster med Vänsterpartiets politik än med regeringens politik. Till skillnad från Moderata samlingspartiet är det just grupper med lägre inkomster som vi prioriterar. I de kategorierna, det vill säga de 50 procent i samhället som har de lägsta inkomsterna, är en majoritet kvinnor. Regeringens politik har ökat gapet mellan kvinnors och mäns genomsnittsinkomster med 4 procentenheter på två år. Det är en inkomstskillnad med ungefär 1 000 kronor per månad. Förutom det har regeringen medvetet sänkt ersättningsnivåerna i såväl föräldraförsäkringen som sjukförsäkringen och försämrat a-kassan och möjligheterna till deltidsstämpling. Alla dessa är reformer som försämrar villkoren för kvinnor i Sverige. Dessutom har ni prioriterat att införa ett skatteavdrag för högavlönade män som inte själva orkar städa. De ska i stället ha lågavlönade kvinnor där hemma som utför deras arbete. I stället kunde ni ha värnat satsningar på de kommunala välfärdsverksamheterna, som kvinnor är beroende av i mycket större utsträckning än män. Jag skulle vilja påstå att den moderatledda regeringens politik är direkt fientligt inställd mot kvinnors vardagsproblem i Sverige i dag. Jag skulle gärna vilja höra Bertil Kjellbergs kommentar till det.

Anf. 109 Bertil Kjellberg (M)
Fru talman! Medborgarnas allvarligaste problem är bristen på arbete. Genom det så kallade RUT-avdraget ger vi kvinnor, men även män, ett vitt arbete. Själva grundtanken är att många av de jobb som utfördes svart nu kan utföras vitt. Jag vill också påpeka att trots att jag är en vit, medelålders man tvättar jag toaletten själv. Jag tycker om att städa. Vi gillar det i Moderaterna. Att öka antalet arbetstillfällen är det primära. Det får vi aldrig komma ifrån. Det är det långsiktiga målet. Att människor går från ett utanförskap, från arbetslöshet, till ett arbete är den bästa garanten för att minska klyftorna i samhället. Att vi just nu drabbats av en allvarlig konjunkturnedgång är inget tecken på, det säger också Finanspolitiska rådet, att den politiken långsiktigt skulle vara felaktig. Med jobbskatteavdraget ger vi ökade möjligheter för alla människor att få ett arbete. Jag tror att det är oerhört viktigt att man har den här långsiktiga inriktningen på politiken trots besvärligheterna just nu, så att man inte gör saker nu som motverkar det långsiktiga arbetet.

Anf. 110 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag hör att Bertil Kjellberg medvetet undviker att svara på mina frågor. 58 procent av regeringens samlade reformer som påverkar individers inkomster har tillfallit män. Topp 10 procent, där två av tre personer är män, har gynnats mest. 60 procent av skattesänkningarna har gått till män. Det är en mycket medveten fördelningspolitik där kvinnor får avstå livsutrymme och en förbättrad vardag för att män i högre inkomstklasser ska få det ännu bättre. Bertil Kjellberg väljer i stället att försvara RUT-avdraget, som han kallar det, det vill säga hushållsnära tjänster. Jag skulle vilja påstå att det är överklassnära tjänster. Motsvarande summa skulle kunna rädda jobbet för 5 000 barnskötare. 10 000 barn skulle kunna behålla sin personal i förskolan. För mig är det ett enkelt val. Jag föredrar 5 000 fler barnskötare i förskolan eftersom de framför allt är kvinnor, och framför allt är det kvinnor som är beroende av att detta fungerar eftersom det fortfarande är kvinnor som har huvudansvaret för hem och barn i Sverige. För Vänsterpartiet är det en mycket medveten prioritering. Bertil Kjellberg pratar om jobben, och jobben är självfallet avgörande för kvinnor och män och för hela Sveriges utveckling. Det billigaste sättet att rädda jobb i Sverige är att satsa på välfärden. Att rädda ett jobb i kommuner kostar ungefär 200 000 kronor netto, om man nu kan prata om detta som en kostnad. Enligt regeringens egna beräkningar kostar varje jobbreform i regeringens politik 2-4 miljoner per jobb. Det är ganska enkelt att räkna ut hur många jobb vi skapar genom satsningar på till exempel skola, vård och omsorg. Det är jobb som ändå behöver utföras trots finanskrisen, och de förbättrar också kvinnors vardag. Ni väljer en annan väg, och ni har dessutom slagit sönder socialförsäkringssystemen, vilket slår väldigt hårt mot kvinnor.

Anf. 111 Bertil Kjellberg (M)
Fru talman! Låt mig än en gång säga att det bästa sättet att värna välfärden på lång sikt är att vi arbetar fler timmar. Det är det enda sättet. Vi vet att vi står inför ett stort demografiskt glapp. Många personer kommer att gå i pension de närmaste åren, och det kommer att kosta pengar. Det innebär att ska vi kunna värna välfärden måste vi, oavsett vilken regering vi har, ha fler människor i sysselsättning. Jag tycker att det är lite märkligt att man ironiserar över RUT-avdraget samtidigt som man tycker att ROT-avdraget, där direktörerna på Östermalm tar hem en snickare eller en målare, är helt okej. Om man däremot tar hem någon som vill städa eller stryka är det väldigt allvarligt. Jag tycker inte att man får ha den snäva inställningen. Det skapas många vita arbetstillfällen, och det är oerhört viktigt för att vi ska få i gång verksamheten igen. Vi har alltså ett problem i dag, men vi ska inte skapa nya problem som vi kommer att få dras med i många år framåt.

Anf. 112 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Riksdagskolleger! Vi går mot examenstider nu, och därför vill jag passa på att tacka för ett gott samarbete under året. Jag vill också tacka finansutskottets kansli. Vi har haft ett mycket intensivt arbete, inte minst under hösten, med finanskris och sådant. Det har skötts på ett ypperligt sätt. Jag tycker också att samarbetet i utskottet har varit väldigt bra. Fru talman! I dessa examenstider är det också många ungdomar som lämnar gymnasiet. Det är historiskt stora ungdomskullar som lämnar gymnasiet i år och förra året. Det sätter fokus på ett av de, som jag tycker, största strukturella problemen som vi har i Sverige, nämligen ungdomsarbetslösheten. Det handlar om en kombination av struktur och konjunktur. Vi har ett strukturellt problem med ungdomsarbetslöshet. Det manifesterades när Sverige, på toppen av en högkonjunktur 2006, hade en av Europas högsta ungdomsarbetslösheter. Ungdomsarbetslösheten på toppen av en högkonjunktur våren 2006 var faktiskt högre än vad den var under våren 2009. Fru talman! Sedan dess har regeringen förbättrat ungdomars möjligheter på arbetsmarknaden. Vi har sänkt arbetsgivaravgiften för att ha en ung anställd. Vi har underlättat för säsongsanställningar. Vi har också undvikit att införa sådant som ökar trösklar, till exempel rätt till heltid, vilket hade slagit ut unga från en chans att få sitt första jobb. Vi reformerar också gymnasieskolan. Jag vill fördjupa mig lite grann i just reformeringen av gymnasieskolan. Det är en viktig del. Centerpartiet var med och genomförde den reform som infördes 1991. Vi hade den goda tanken att alla skulle få en grund för att sedan gå vidare till högre utbildningar. När vi sedan har utvärderat den reformen har vi sett att den har blivit en utslagningsmekanism. Då är vi inte sämre än att vi ändrar oss och gör om och gör rätt. Man förlängde de yrkesinriktade utbildningarna och ökade det teoretiska inslaget. IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, har utvärderat detta. Jag tyckte mig höra att Mona Sahlin i partiledardebatten tidigare ifrågasatte om det fanns någon vetenskap och utvärdering bakom regeringens reformering och förändring av gymnasieskolan, och det finns det. Den här utvärderingen från IFAU gjordes av den försöksverksamhet som föregick reformen. Man kunde väldigt tydligt utvärdera och jämföra kommuner som hade försöksverksamhet med kommuner som inte hade det. Där kunde man se att sannolikheten för att en elev skulle hoppa av gymnasiet ökade med 3,8 procent när yrkesutbildningarna förlängdes från två till tre år. Det var elever med låga betyg från grundskolan och elever från icke-akademiska hem som lämnade skolan i den större utsträckningen. Det visar IFAU:s utvärdering. Samtidigt kunde man se att det inte var fler yrkeselever med den längre utbildningen som gick vidare till högskolan. Det är den utvärderingen och erfarenheten som vi bygger reformeringen av gymnasieskolan på, men vi har inte kunnat se effekterna av denna ännu. Den är precis i görningen. Vi vet av erfarenhet att detta kommer att vara jätteviktigt för att vi ska kunna komma åt den strukturella ungdomsarbetslösheten, men vi behöver göra mer, fru talman. Det vi ser nu i konjunkturen är att varsel och uppsägningar drabbar ungdomar allra hårdast. I kölvattnet av en internationell finanskris och lågkonjunktur är det effekterna av reglerna på arbetsmarknaden. Eftersom ungdomar många gånger är sist in åker de först ut. Vi måste helt enkelt göra det lättare för arbetsgivare att behålla unga på en arbetsplats när man måste säga upp personal av, i det här läget, konjunkturella skäl. Fru talman! Den första prioritering man måste göra i en situation som den vi har nu med internationell finanskris för att förbättra arbetsmarknaden både för unga och för alla som finns på den är att få ordning på finansmarknaden. Den internationella finanskrisen är orsak till lågkonjunkturen, och lågkonjunkturen är orsak till den varselvåg och ökade arbetslöshet som vi ser. Man får inte glömma bort de här sambanden. De är grundläggande. Vi kan sätta datum på det. Det riktigt akuta var när investmentbanken Lehman Brothers tilläts gå i konkurs den 15 september. Då blev det tvärstopp. Som Stefan Attefall sade tidigare: Det var som att köra in ett järnspett, en järnstång, i den internationella ekonomiska maskinen. Det som hände då var att ingen litade på någon annan. Man visste inte vem som var nästa Lehman Brothers. Ingen vågade låna. I Sverige lånade bankerna över natten av varandra när det var som värst. That's it. Vår prioritering i finansutskottet och regeringen var då att skapa förtroende i det finansiella systemet. Det var ett intensivt arbete under hösten, och jag vill tacka alla som bidrog. Det var ett väldigt konstruktivt arbete. Vi kan nu se att finansmarknaden fungerar bättre, men det är ännu inte bra. Fru talman! Det vi också har gjort är att möta lågkonjunkturen med offensiva investeringar. I höstas handlade det om investeringar i infrastrukturen, en närtidssatsning på 10 miljarder, vilket var den största närtidssatsningen på infrastruktur som hade gjorts. Det handlar om ökningar av forskningsanslag; det handlar om utbildning. Det handlar också om skattesänkningar för att både förbättra den ekonomiska situationen och stimulera ekonomin men också för att göra det mer lönsamt att arbeta. Sedan gjorde vi en tilläggsbudget där vi hade ROT-avdrag, ytterligare utbildningsinsatser och också satsningar på arbetsmarknadspolitiken. Nu i vårbudgeten ger vi besked om ökade resurser till kommunerna. Fru talman! Det är viktigt att vi kan göra de här insatserna utan att riskera stabiliteten i de offentliga finanserna. Vi har haft bra marginaler. Förra året hade vi ett överskott på, om jag minns rätt, 185 miljarder i statens budget. Det är ett dramatiskt fall vi har nu i underskott, men vi har ändå sparat i ladorna för att kunna göra de här insatserna. Ordning och reda i offentliga finanser är ju A och O för att vi ska ha en trygghet för den offentliga välfärden också. Då är det finanspolitiska ramverket viktigt. Budgettak och överskottsmål är viktiga instrument för att hålla i och hålla ordning och reda i statens finanser. Det budgetpolitiska och finanspolitiska ramverket, överskottsmål och utgiftstak värderas högt av alliansregeringen. Jag upplever också att detta i ord värderas högt av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men det kritiseras av Vänsterpartiet. I Vänsterpartiets motion på vårbudgeten som vi pratar om sågar man i princip systemet med utgiftstak. Ett par timmar innan den motionen presenterades kunde man läsa en gemensam artikel från de ekonomiska talesmännen i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Svenska Dagbladet på morgonen. Där stod: "Inom ramen för vårt samarbete ligger systemet med utgiftstak och överskottsmål fast." Sedan kunde man i partiledardebatten här nyligen höra att Lars Ohly på en rak fråga svarade att han respekterar utgiftstaket. Samtidigt kan man läsa i Vänsterpartiets reservation i det här betänkandet: "Överskottsmålet har spelat ut sin roll." och "Vi ifrågasätter också systemet med utgiftstak som gör det svårare att genomföra olika typer av sociala reformer på statsbudgetens utgiftssida." Vad är det som gäller, egentligen? Det är ju fram och tillbaka, olika besked från en timme till en annan! Om Lars Ohlys besked i partiledardebatten gäller måste konsekvensen vara att Vänsterpartiet inte tänker följa upp sin reservation här när vi beslutar om vårbudgeten. Jag ser fram emot att titta på resultatet av knapptryckningarna. Fru talman! Det gäller att vara konsistent och att vara långsiktig och uthållig, för det är bara på det sättet som vi kan möta både den finansiella krisen och den lågkonjunktur vi har med offensiva åtgärder. Men det är också bara på det sättet som vi kan undvika att behöva hamna i en sådan situation att vi ska behöva ta till skattehöjningar och stora besparingar. Vi ska ju tillbaka till överskott. Det är helt klart. Vi måste kompensera de stora underskott som vi har nu med överskott. Men den vägen går via att hålla ordning och reda i de offentliga finanserna. Jag vill avsluta med att yrka bifall till majoritetens förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 114 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Carl B Hamilton hur han, som nationalekonom och som folkpartist, ser på effekterna av den politik som han står för när det gäller att bekämpa arbetslösheten. Det här att hålla ordning och reda i offentliga finanser kan väl knappast sägas vara Carl B Hamiltons främsta gren. Vi är inne i ett läge där återigen Hamilton är en central person under en borgerlig regering och vi har ett mycket stort underskott. Jag känner igen situationen. Inte heller denna gång ryter Hamilton ifrån när skattesänkningslöftena kommer i rask takt från de borgerliga partierna. Det tycker jag är bekymmersamt. Det ansvaret borde du, Carl B Hamilton, med den erfarenhet du har, ta. Du borde säga ifrån, säga att det inte blir några stora skattesänkningar framöver. Det centrala i regeringens politik är, som jag förstått det, att de vill sänka den arbetslöshet som vi kan nå till i nästa högkonjunktur, den så kallade jämviktsarbetslösheten, den långsiktiga arbetslösheten. Man kan därför titta på hur det har fungerat. Konjunkturinstitutet kommer i dag med en rapport som visar att jämviktsarbetslösheten, den långsiktiga arbetslösheten, sjönk under hela den regeringsperiod som Socialdemokraterna styrde landet, under tolv år. År 2007 stod den i det närmaste stilla, och sedan har den ökat. Och den kommer att öka mycket kraftigt under de kommande åren. Carl B Hamilton har stått för en politik där man dels slagit sönder stora delar av arbetslöshetsförsäkringen, som är en central del för att sänka jämviktsarbetslösheten, dels spenderat mycket stora belopp - 85 miljarder kronor - i skattesänkningar som skulle sänka jämviktsarbetslösheten. Man har också gjort rader av andra insatser, bland annat skurit bort vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Resultatet är att tolvårsperioden av sjunkande jämviktsarbetslöshet nu ersätts av en period av kraftigt stigande jämviktsarbetslöshet. Hur förklarar Hamilton resultatet av den politiken? (Applåder)

Anf. 115 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag blir lite förvånad över utgångspunkten för Thomas Östros replik, för man får ett intryck av att han var nöjd med det utanförskap som vi vann valet på. Man kan diskutera om det är en miljon eller 1,2 miljoner människor, men det är ostridigt att en viktig anledning till att ni, Thomas Östros, förlorade valet var att väljarna uppfattade att det var för få människor som hade ett produktivt arbete. Det hyllar du som någonting som vi skulle behöva gå tillbaka till. Sanningen är att det i dag, trots krisen, är fler sysselsatta på svensk arbetsmarknad än det var år 2006 när vi tog över regeringsmakten. Jag tycker att man får försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt, och det vet jag att Thomas Östros kan, även om han just nu låtsas som om han inte vill det, nämligen att det finns ett kortsiktigt och ett långsiktigt problem. De åtgärder som regeringen har vidtagit för att sänka långtidsarbetslösheten har LO-ekonomerna, om vi nu ska ta dem som auktoriteter, också instämt i. Det har haft den effekten. Sedan har vi frågan hur man bekämpar arbetslösheten i ett kortare perspektiv, konjunkturperspektivet. Då försöker sig Thomas Östros på två olika linjer som står i strid med varandra. Den ena är att han i sina inlägg ständigt kritiserar regeringen för underskotten och upplåningen. Jaha, då ska vi alltså inte ha det? I stället skulle vi höja skatterna och inte låna upp. Kan det vara din uppriktiga mening, Thomas Östros? Det kan det inte vara. Arbetslösheten vore skyhögt mycket värre om regeringen i den här krisen skulle uppträda som Herbert Hoover - jag får påminna om honom igen - och insistera på att ha balans i de offentliga finanserna. Då hade vi varit tillbaka i 30-talet, och krisen hade varit monumental. Du kan inte, Thomas Östros, kritisera regeringen både för att den ökar upplåningen och sedan för att arbetslösheten går upp. Den kortsiktiga arbetslösheten måste bekämpas genom ökad upplåning. Det finns inget annat sätt.

Anf. 116 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Ser inte Carl B Hamilton det stora misstag han har gjort med mycket stora skattesänkningar som bekostats av en förstörd arbetslöshetsförsäkring? Är du nöjd med att människor lever på socialbidrag i stället för på a-kassa, Carl B Hamilton? Det finns ingen arbetsmarknadsutbildning att tala om. Är du nöjd med det, när människor i stället skulle kunna få jobb? Det är sådant som bekostade skattesänkningarna. Det var ett gigantiskt misstag. Låt mig åter ta upp det långa perspektivet. Nu talar jag inte om den konjunkturella arbetslösheten. Vi lever i en global värld och den kris vi upplever sveper över hela jordklotet. Alla upplever ökad arbetslöshet. Man kunde ha gjort mycket mer i Sverige för att dämpa krisen, men den drabbar alla. När det gäller den långsiktiga arbetslösheten, det som ekonomer brukar kalla för jämviktsarbetslöshet - jag tror att Carl B Hamilton känner till det - är hela politiken från regeringens sida inriktad på att sänka det som kallas för jämviktsarbetslöshet. Men vad händer? Konjunkturinstitutet visar att jämviktsarbetslösheten sjönk under våra regeringsår. Det hade att göra med stora utbildningsinsatser. Långtidsarbetslösa fick chansen att komma tillbaka. Jag är inte på något sätt nöjd men ändå glad över att vi under så lång tid fick en utveckling med sänkt jämviktsarbetslöshet. Vad visar KI:s senaste siffror? Jo, att under Carl B Hamiltons regeringsperiod, precis som förra gången han satt vid makten, ökar nu jämviktsarbetslösheten. Sönderslagen a-kassa, gigantiska skattesänkningar, många av dem ofinansierade, borttagna insatser för att stötta långtidsarbetslösa har lett till det som jag har påstått från början, nämligen till minskade möjligheter att få en arbetsmarknad som fungerar beroende på att människor slås ut permanent. Är Carl B Hamilton stolt över att resultatet av alla dessa åtgärder är att jämviktsarbetslösheten nu ökar? Det har den inte gjort sedan 1991-1994. Jag skulle kalla det ett fiasko, Carl B Hamilton. (Applåder)

Anf. 117 Thomas Östros (S)
Fru talman! Låt mig börja med det som Thomas Östros tog upp först, det mer kortsiktiga perspektivet. Regeringen har satsat mer än någon annan regering på utbyggd infrastruktur, utbildningsinsatser, kommunpengar, arbetsmarknadspolitik. Med fördömande i rösten talar Thomas Östros om ofinansierade skattesänkningar. Om vi hade finansierat skattesänkningarna hade arbetslösheten varit högre och den totala efterfrågan i ekonomin lägre. Det du skriver ut, Thomas Östros, är ett recept på Herbert Hoover-linjen, att varje skattesänkning ska finansieras. I en lågkonjunktur måste man underbalansera budgeten. Det är A-kurs i nationalekonomi. Jag är förvånad, Thomas Östros, att du driver den linjen trots din formella, höga utbildning. Hur kan du göra det? Du talar mot den linje och de åtgärder som Riksbanken och regeringar i alla länder genom automatiska stabilisatorer och deskriptionära åtgärder vidtar, nämligen att öka efterfrågan genom skattesänkningar och ökade utgifter. När det gäller jämviktsarbetslösheten är det regeringens linje att på alla möjliga sätt stärka arbetslinjen. Där ligger även jobbskatteavdraget. Jag tycker att man missade en del när någon tidigare tog upp detta och att pensionärerna inte tycker om det. Varför är det då så viktigt att jobbskatteavdraget fungerar, att vi får ökade arbetsinsatser? Jo, bland annat för att det är enda sättet att i Sverige, med den demografiska utveckling vi har, få en garanterad, eller nästan garanterad, finansiering av de offentliga åtagandena, vård, skola och omsorg.

Anf. 118 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Det är lite grann en känsla av sommaravslutning i kammaren, men jag ska ändå passa på att prata skattepolitik. Som brukligt är har vi en skatterunda samtidigt som vi har en finanspolitisk debatt. Jag vill yrka bifall till Socialdemokraternas reservation i finansutskottets betänkande och de gemensamma reservationerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet såväl i finansutskottets som i skatteutskottets betänkande. Jag vill börja med att påminna om de tre år som vi haft en moderatstyrd regering. Den har genomfört 70 förändringar i vårt skattesystem, såväl stora som små. Det senaste exemplet är regeringens sänkning av inkomstskatterna med 15 miljarder, en sänkning som är helt ofinansierad. Den samlade effekten av alla dessa skattesänkningar är 85 miljarder årligen i mindre pengar till statskassan. Samtidigt som man urgröpt vårt trygghetssystem har man gjort det svårare att vara sjuk eller arbetslös. När vi från oppositionen varnade för denna skattesänkarpolitik med att det går an att sänka skatterna i högkonjunktur men vad händer när det blir bistrade tider talade vi ofta för döva öron. Vid debatten för exakt ett år sedan sade Moderaternas företrädare i debatten: Sverige är i en god cirkel i dag. Sverige har en väldigt gynnsam trend. Jobbskatteavdragen har gjort det lönsammare att arbeta och det blir också lönsammare att gå från bidrag till arbeten. Pensionerna kan skrivas upp snabbare nu än tidigare. Sådan var självbilden för ett år sedan. Sedan dess har arbetslösheten kraftigt ökat. Sverige upplever en stor industrikris, inte minst inom fordonsindustrin. Färre har arbete att gå till. Pensionärerna kommer att få sänkt pension. Den statliga skatten har sänkts mest för dem som har mest. Kommunalskatterna kommer att höjas i många kommuner. Den skatten drabbar alla lika och innebär att pensionärer och låginkomsttagare kommer att få höjd skatt. Det sker därför att staten inte längre har råd att stödja kommunerna i den utsträckning som krävs i den ekonomiska krisen. Borgerligheten fortsätter att drömma om nya skattesänkningar. Momsen ska sänkas inom restaurang- och frisörbranschen, hoppas regeringen. Centern vill sänka arbetsgivaravgifterna. Folkpartiet vill sänka inkomstskatter för höginkomsttagare. Socialdemokraterna, liksom Vänstern och Miljöpartiet, har en helt annan politik i den kris vi nu befinner oss i. Vi vill värna den gemensamma sektorn och göra offensiva insatser för att rädda jobben. Vi lovar därför inga skattesänkningar. Den borgerliga skattepolitiken går ut på att sänka skatterna och därmed minska den gemensamma välfärden - det har blivit allt tydligare - och att också öka de ekonomiska klyftorna. Men utformningen av politiken gör att det inte ska synas vart vi är på väg. Därför kommer man med allt tal om jobbskatteavdrag, avdrag för hushållstjänster och så vidare. Skattesänkarpolitiken är också utformad så att den ska påverka folks beteende i en viss riktning. Därför laborerar regeringen med diverse variationer av skatteskalor och undantagsregler i syfte att få människor att bete sig på ett visst sätt utan att ägna en tanke åt vad det får för konsekvenser för finansieringen av samhällets åtagande. Några parlamentariska utredningar som garanterar att man ser till helheten lyser därför med sin frånvaro. Skatteförslag tas fram i slutna rum i Regeringskansliet med aktivt uppbackande från den borgerliga riksdagsmajoriteten. Alla regeringens skatteförändringar följer idén om skattevariationer som styr människors ekonomiska handlande. Skatten på förvärvsinkomst är lägre än skatten på pension och a-kassa. Man får skattelättnad om man anställer hemhjälp. Arbetsgivaravgiften är lägre för anställda under 26 år. Förslagen på nya beteendestyrande skattesänkningar är ännu fler. Exempelvis vill man införa avdrag för bidrag till välgörande ändamål, för att inte tala om det mer vildsinta förslaget från Centerkvinnorna om att börsbolag ska lockas att ta in fler kvinnor i sina styrelser genom en skattesänkning för bolag med jämn könsfördelning. Men varför ska vinstdrivande företag behöva betala mindre till våra gemensamma angelägenheter för att de följer principer om jämställdhet som sedan länge gäller i samhället? Ska de också ha skattelättnader för att de följer arbetsmiljölagen? Fru talman! Vården, skolan, omsorgen, vägarna, kollektivtrafiken, rättsväsendet och pensionerna kostar inte ett enda dugg mindre för att folk anställer hemhjälp, ger pengar till Röda Korset eller bygger om kök. Kraven på samhällstjänster är desamma oavsett om det sitter kvinnor eller män i företagens styrelser. De som får del av skattesänkningen utnyttjar väl inte de skattefinansierade tjänsterna ett enda dugg mindre än de har gjort förut. Om några ska betala mindre till dessa tjänster blir den självklara följden att andra måste betala mer. Men de lägre arbetsgivaravgifterna för företag som anställer personer under 26 år innebär att McDonalds, som alltid anställer ungdomar, subventioneras av företag som har krav på högre utbildningsnivå hos sin personal och där andelen unga under 26 år av naturliga skäl blir liten. De variationer i skatteuttag som borgerligheten inför betyder att principen om skatt efter bärkraft överges. Det är inte betalningsförmågan utan beteendet som avgör hur mycket man betalar. Dessutom finns det klara skillnader i olika människors möjligheter att verkligen bete sig på det sätt som leder till lägre skatt. De lågavlönade lär inte anlita några hushållsnära tjänster. Jobbskatteavdragen lär knappast stimulera några 80-90-åringar som bara kan förflytta sig med rullator till att börja förvärvsarbeta igen. Den belastningsskadade 55-plussaren som förgäves har sökt jobb i ett par års tid lär väl inte heller hitta arbete för att skatterna har blivit högre. Denna borgerliga idé om att styra människors beteende med varaktiga skattesänkningar är feltänkt. Den leder till en ojämlik och orättvis fördelning av kostnaden för de nyttigheter som alla utnyttjar i i princip samma utsträckning som förut. För skatter är kostnader för ett antal nyttigheter som omfattar alla och som alla ska bidra till. Den enda rimliga principen för betalning av dessa gemensamma nyttigheter är bärkraftsprincipen. Den som har högre inkomster kan betala mer än den som har lägre inkomster. Hur man får dessa inkomster eller hur man har valt att använda dem i övrigt har helt enkelt inte med saken att göra. Det är så tydligt hur borgerligheten pekar finger åt hur folk beter sig i det skattesystem som vi nu successivt har fått infört i Sverige. Med detta yrkar jag återigen bifall till vår gemensamma reservation i skatteutskottet. (Applåder) I detta anförande instämde Britta Rådström (s).

Anf. 119 Lars Johansson (S)
Fru talman! Vi har haft en aktiv alliansregering. Det är en lång rad skatteförändringar som har genomförts under de gångna tre regeringsåren. Det handlar om i runda slängar 85 miljarder som regeringen har sänkt skatterna med. Vi har under de här åren haft ganska många skattedebatter. Från mitt partis, Vänsterpartiets, sida har vi också framfört en ganska omfattande kritik mot regeringens skattepolitik. Det är framför allt på fem punkter som vi är kritiska. Punkt ett är att regeringens skattepolitik är fördelningspolitiskt felaktig. Ni hävdar att ni gynnar låg- och medelinkomsttagare. Vi menar att det är höginkomsttagarna som tjänar mest på era skatteomläggningar. Vi tittar på utfallet i kronor. Vi gör inte som ni och tittar på utfallet i procent. Punkt två är att den bidrar till orättvisor mellan olika grupper. Jobbskatteavdraget omfattar människor som har inkomst av en anställning. Skulle man däremot behöva få a-kassa, som är en försäkringsersättning, drabbas man av en, som man kan kalla det, straffskatt på arbetslöshet - precis som om de människor som mister sitt jobb inte hade råkat tillräckligt illa ut. Det handlar inte bara om dem som har a-kassa utan också om pensionärer, som har varit väldigt uppretade och arga. Det handlar också om människor som har sjukersättning. Den tredje punkten är att er politik bidrar till att man ökar de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män. Det kan man se i budgetpropositionen som ni lade fram i höstas. Era egna analyser pekar på att skillnaderna ökar, men ni vill hellre se det som en hushållsinkomst och på det sättet dölja det faktum som alla känner till. Vi har också från Vänsterpartiets sida låtit ta fram underlag från riksdagens utredningstjänst som vi har redovisat i våra inkomstskattemotioner. Där ser man också den här trenden mycket tydligt. Den fjärde punkten där vi är kritiska handlar om att skattesänkningar begränsar möjligheter att investera i välfärd, i nya jobb och i ett samhälle som måste ställa om. Det är klart att det någonstans finns en överensstämmelse mellan skatteambitioner och de ambitioner man har på välfärdsområdet. Den femte punkten - och det är väl egentligen det som det här betänkandet handlar om - gäller alla de avsteg som ni gör från en neutral och likformig beskattning. På en lång rad områden, till exempel inom inkomstskatteområdet och när det gäller arbetsgivaravgifter, tar ni fram många selektiva lösningar som i förlängningen innebär stora avsteg från en likformig beskattning. I den gemensamma reservation som vi har från den rödgröna oppositionen skriver vi lite grann om den skattereform som gjordes i början av 90-talet. Vi menar att det som där kanske var lite av honnörsord - likformig beskattning, breda skattebaser, enkla regler - också är någonting som ska genomsyra skattepolitiken. Det är mot bakgrund av de reglerna som vi också gemensamt vill utforma skattepolitiken framgent. Meningen med alla de avsteg som ni föreslår när det gäller inkomstskatter, när det gäller arbetsgivaravgifter och även när det gäller andra områden är att man ska öka sysselsättningen, få fler i arbete. Det brukar vara era motiv. Så låter er retorik. Man kan då titta lite på vad till exempel fackföreningsfolk och Finanspolitiska rådet säger. De kanske inte säger riktigt samma sak, men många säger att det här är ett väldigt dyrt sätt, om nu meningen var att man skulle öka sysselsättningen. Många menar att det är mycket bättre att ha riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är mycket bättre att satsa på utbildning för att få människor som i dag står långt från arbetsmarknaden att kunna gå in och ta jobb, och så är det väl. Det är samma sak när det gäller nedsättning av arbetsgivaravgifter. Riksrevisionen har bland annat tittat på det här och levererat en ganska kritisk rapport. Man menar att det är ett oerhört dyrt sätt att öka sysselsättningen. Det var ju det som var syftet med omläggningen. Man menar också att det finns andra mycket bättre åtgärder som inte belastar statskassan på samma sätt. Det är i så många andra sammanhang som ni från alliansen står och säger att man inte ska slarva med skattebetalarnas pengar. Till sist, fru talman, tänkte jag kommentera ett brev som jag fick från en värmländsk moderat. Jag tror att moderater i flera län har skrivit brev till väljare. Detta brev var i alla fall adresserat till mig. Brevet innehöll en hyllning till Moderaternas politik. Man tyckte att man kunde sköta ekonomin väl, att man tog ansvar för framtiden och så vidare. Man menade att man hade gett extra pengar till kommuner och landsting och att man hade sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Sedan stod det att om man hade någon synpunkt på vad Moderaterna gör skulle man höra av sig. Jag hör av mig nu. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Moderaternas företrädare eller till er i alliansen. Menar ni på fullaste allvar att ni bara har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare, som ni skriver i det brev som ni skickar ut till svenska folket? Varför skriver ni ingenting om höginkomsttagarnas skattesänkningar? Tycker ni att det är skamligt, eller vill ni inte kännas vid att det faktiskt är så? Tycker ni inte att till exempel den skattesänkning som jag har fått är en skattesänkning? Är inte jag en höginkomsttagare? Jag tycker att det här skulle vara en intressant diskussion. Så detta är nu min fråga till alliansens företrädare. Jag har en fråga till, fru talman. Det gäller betänkandet. På s. 8 skriver majoriteten så här apropå de skatteutgifter som betänkandet handlar om: Utskottet ser mycket positivt på att ansträngningar görs för att redovisningen av skatteutgifter ska bli ett så bra underlag som möjligt för att kunna utvecklas till att bli ett mer aktivt instrument i budgetbehandlingen. Betyder det att vi kommer att få se ännu mer skatteutgifter i alliansens budgetförslag? Därmed yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen. (Applåder)

Anf. 119 Marie Engström (V)
Fru talman! Vi har haft en aktiv alliansregering. Det är en lång rad skatteförändringar som har genomförts under de gångna tre regeringsåren. Det handlar om i runda slängar 85 miljarder som regeringen har sänkt skatterna med. Vi har under de här åren haft ganska många skattedebatter. Från mitt partis, Vänsterpartiets, sida har vi också framfört en ganska omfattande kritik mot regeringens skattepolitik. Det är framför allt på fem punkter som vi är kritiska. Punkt ett är att regeringens skattepolitik är fördelningspolitiskt felaktig. Ni hävdar att ni gynnar låg- och medelinkomsttagare. Vi menar att det är höginkomsttagarna som tjänar mest på era skatteomläggningar. Vi tittar på utfallet i kronor. Vi gör inte som ni och tittar på utfallet i procent. Punkt två är att den bidrar till orättvisor mellan olika grupper. Jobbskatteavdraget omfattar människor som har inkomst av en anställning. Skulle man däremot behöva få a-kassa, som är en försäkringsersättning, drabbas man av en, som man kan kalla det, straffskatt på arbetslöshet - precis som om de människor som mister sitt jobb inte hade råkat tillräckligt illa ut. Det handlar inte bara om dem som har a-kassa utan också om pensionärer, som har varit väldigt uppretade och arga. Det handlar också om människor som har sjukersättning. Den tredje punkten är att er politik bidrar till att man ökar de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män. Det kan man se i budgetpropositionen som ni lade fram i höstas. Era egna analyser pekar på att skillnaderna ökar, men ni vill hellre se det som en hushållsinkomst och på det sättet dölja det faktum som alla känner till. Vi har också från Vänsterpartiets sida låtit ta fram underlag från riksdagens utredningstjänst som vi har redovisat i våra inkomstskattemotioner. Där ser man också den här trenden mycket tydligt. Den fjärde punkten där vi är kritiska handlar om att skattesänkningar begränsar möjligheter att investera i välfärd, i nya jobb och i ett samhälle som måste ställa om. Det är klart att det någonstans finns en överensstämmelse mellan skatteambitioner och de ambitioner man har på välfärdsområdet. Den femte punkten - och det är väl egentligen det som det här betänkandet handlar om - gäller alla de avsteg som ni gör från en neutral och likformig beskattning. På en lång rad områden, till exempel inom inkomstskatteområdet och när det gäller arbetsgivaravgifter, tar ni fram många selektiva lösningar som i förlängningen innebär stora avsteg från en likformig beskattning. I den gemensamma reservation som vi har från den rödgröna oppositionen skriver vi lite grann om den skattereform som gjordes i början av 90-talet. Vi menar att det som där kanske var lite av honnörsord - likformig beskattning, breda skattebaser, enkla regler - också är någonting som ska genomsyra skattepolitiken. Det är mot bakgrund av de reglerna som vi också gemensamt vill utforma skattepolitiken framgent. Meningen med alla de avsteg som ni föreslår när det gäller inkomstskatter, när det gäller arbetsgivaravgifter och även när det gäller andra områden är att man ska öka sysselsättningen, få fler i arbete. Det brukar vara era motiv. Så låter er retorik. Man kan då titta lite på vad till exempel fackföreningsfolk och Finanspolitiska rådet säger. De kanske inte säger riktigt samma sak, men många säger att det här är ett väldigt dyrt sätt, om nu meningen var att man skulle öka sysselsättningen. Många menar att det är mycket bättre att ha riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är mycket bättre att satsa på utbildning för att få människor som i dag står långt från arbetsmarknaden att kunna gå in och ta jobb, och så är det väl. Det är samma sak när det gäller nedsättning av arbetsgivaravgifter. Riksrevisionen har bland annat tittat på det här och levererat en ganska kritisk rapport. Man menar att det är ett oerhört dyrt sätt att öka sysselsättningen. Det var ju det som var syftet med omläggningen. Man menar också att det finns andra mycket bättre åtgärder som inte belastar statskassan på samma sätt. Det är i så många andra sammanhang som ni från alliansen står och säger att man inte ska slarva med skattebetalarnas pengar. Till sist, fru talman, tänkte jag kommentera ett brev som jag fick från en värmländsk moderat. Jag tror att moderater i flera län har skrivit brev till väljare. Detta brev var i alla fall adresserat till mig. Brevet innehöll en hyllning till Moderaternas politik. Man tyckte att man kunde sköta ekonomin väl, att man tog ansvar för framtiden och så vidare. Man menade att man hade gett extra pengar till kommuner och landsting och att man hade sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Sedan stod det att om man hade någon synpunkt på vad Moderaterna gör skulle man höra av sig. Jag hör av mig nu. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Moderaternas företrädare eller till er i alliansen. Menar ni på fullaste allvar att ni bara har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare, som ni skriver i det brev som ni skickar ut till svenska folket? Varför skriver ni ingenting om höginkomsttagarnas skattesänkningar? Tycker ni att det är skamligt, eller vill ni inte kännas vid att det faktiskt är så? Tycker ni inte att till exempel den skattesänkning som jag har fått är en skattesänkning? Är inte jag en höginkomsttagare? Jag tycker att det här skulle vara en intressant diskussion. Så detta är nu min fråga till alliansens företrädare. Jag har en fråga till, fru talman. Det gäller betänkandet. På s. 8 skriver majoriteten så här apropå de skatteutgifter som betänkandet handlar om: Utskottet ser mycket positivt på att ansträngningar görs för att redovisningen av skatteutgifter ska bli ett så bra underlag som möjligt för att kunna utvecklas till att bli ett mer aktivt instrument i budgetbehandlingen. Betyder det att vi kommer att få se ännu mer skatteutgifter i alliansens budgetförslag? Därmed yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen. (Applåder)

Anf. 120 Helena Leander (Mp)
Fru talman! Jag gillar att tänka långsiktigt, och då tänker jag ungefär så här: Visserligen är vi nu i en lågkonjunktur, men det innebär inte att vi ska sprätta iväg pengar på allt som kostar och som därmed kan stimulera ekonomin. Det är inte så att vi inte behöver stimulansåtgärder, tvärtom. Stimulansåtgärder är absolut nödvändiga nu för att hindra att lågkonjunkturen biter sig fast och människor slås ut permanent från arbetsmarknaden. Det vi däremot ska tänka över är vilka stimulansåtgärder vi ska ha. Då är det så att vi vet att klimatutmaningen ställer oss inför en stor omställning av samhället. Vi kräver en stor omställning av samhället i mer hållbar riktning. Det kräver satsningar på energieffektivisering, förnybar energi, klimatsmart infrastruktur och alla möjliga saker. Vi vet också att bostadsbestånden, inte minst i våra miljonprogramsområden, står inför ett omfattande behov av renoveringar för att det ska skapas en bra boendemiljö för dem som bor där. Varför då inte se till att göra de här investeringarna nu när vi ändå vet att vi behöver göra dem förr eller senare? Då ser vi till att vi både minskar arbetslösheten och ställer om till ett mer hållbart samhälle. Men regeringens försök att tänka annorlunda ser lite annorlunda ut. Om jag försöker mig på en fri tolkning ser det ut ungefär så här: Okej, vi råkar kanske ha hamnat i den värsta lågkonjunkturen sedan, typ, andra världskriget, men den går säkert över. Därför kan vi gott fortsätta med den politik som vi lade fast före valet. Som vi alla vet var det högkonjunktur före valet. Därför inriktas också regeringspartiernas politik på att stimulera eller kanske snarare pressa fram arbetsutbudet. Men, ärligt talat, i rådande konjunkturläge är inte det stora problemet ett bristande utbud av arbetskraft utan snarare en bristande efterfrågan på arbetskraft. Och det kräver lite andra lösningar. Oavsett om man har några fördelningspolitiska skrupler eller ej och oavsett om man står fast vid gamla fina principer om likformighet och enkelhet i skattesystemet kan vi konstatera att det ekonomin nu behöver inte är ökade klyftor mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Det som ekonomin behöver just nu är inte stora skattesänkningar för välbeställda. Det ska löna sig att arbeta, säger regeringen som om ingenting hänt. Men det är ju knappast detta, att det skulle löna sig för lite att arbeta, som får varslen att dugga. Om vi vill motverka varslen måste vi få en ökad, eller i varje fall inte minskad, efterfrågan på arbetskraft. Bland de mer effektiva sätten att upprätthålla efterfrågan på arbetskraft är att upprätthålla sysselsättningen i kommuner och landsting. Men det kräver både mer och tidigare tillskott än vad regeringen är beredd till. Ett annat effektivt sätt är att satsa på järnvägsunderhåll och renoveringar inom bostadssektorn. Åtminstone den sistnämnda frågan verkar regeringen vara inne på med sitt ROT-avdrag. Problemet med det ROT-avdraget är att det bara går till dem som själva äger sitt hus, och det är inga som helst klimatkrav. Och för att vara en konjunkturåtgärd är den ganska missriktad. Det är ju en permanent åtgärd och inte en konjunkturåtgärd, som då ska vara tillfällig. Regeringens politik för lågkonjunkturen tycks därför vara ungefär som regeringens politik för högkonjunkturen, nämligen skattesänkningar för välbeställda. Det är förvisso sant att det finns två sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Antingen sänker man skatterna eller så ökar man utgifterna. Det är därför, fru talman, som jag tar mig friheten att inte bara prata om skattesänkningar utan också lite grann om andra sidan när det gäller de här två strategierna. Men om man räknar antalet skapade jobb per krona befarar jag att regeringens skattesänkningar inte är lika effektiva som åtgärder på utgiftssidan, eftersom en så stor andel av regeringens skattesänkningar går till höginkomsttagare som kan antas spara en hel del av de pengar de får genom skattesänkningarna. Det är förvisso en dygd att spara, och jag har gärna en lång diskussion om hur vi kan främja det inför nästa högkonjunktur. Men just nu i en lågkonjunktur är det faktiskt inte sparande som ekonomin främst behöver, hur brutalt det än låter. Jag har också gärna en diskussion om vår konsumtionsnivå, dess innehåll och vad det har för konsekvenser på människa och miljö. Jag måste ändå säga att jag tror inte att det bästa sättet att landa på en mer hållbar konsumtionsnivå, en nivå som är mer förenlig med vad planeten tål och vad som vi människor verkligen blir lyckliga av, är att tokgasa i högkonjunkturer och tokbromsa i lågkonjunkturer. Oavsett åt vilket håll trenden går ser jag hellre att det svänger lite försiktigt kring trenden än att det åker bergochdalbana. Därför vågar även jag säga att i rådande lågkonjunktur behöver vi stimulera konsumtionen. Jag menar att om vi ska ta oss ur krisen nu är de nödvändiga investeringarna i klimatomställningen som Miljöpartiet föreslår - många av dem föreslår vi gemensamt från det rödgröna laget - ett betydligt bättre recept än regeringens skattesänkningar för välbeställda som utformades för en helt annan konjunktur. Därför yrkar jag bifall till de gemensamma rödgröna reservationerna. (Applåder)

Anf. 121 Annicka Engblom (M)
Fru talman! Vi har haft en lång förmiddag, och större delen av eftermiddagen också. Vi pratar om finanspolitik. Vi har kommit in på skattedelen. När man pratar om finans och skatt blir det gärna mycket procentsatser, siffror, undersökningar hit och dit och nivåer. Då glömmer man kanske många gånger att det handlar om människor bakom allt det, människor som man kan exemplifiera med på många olika sätt genom att sätta in dem i vårt sammanhang och hur vi tänker vad det gäller skattepolitiken. Vi har olika syn på hur man använder skattepolitiska instrument, oppositionspartierna ensamma eller tillsammans. Allianspartierna är överens. Vad vi från alliansen ser som främst vad det gäller våra skattesänkningar är att är man för högt beskattad är man icke fri. Backar vi tillbaka har vi haft en diskussion. Det är lite roligt att lägga märke till det om man backar tillbaka ett år. Då hade vi en diskussion i den här kammaren där vi fick kritik från oppositionspartierna för att skattefinanserna gick alldeles för bra, trots skattesänkningar, trots de reformer som gjordes. Många människor kom i arbete, och man gick med stort överskott. Det ville oppositionen sätta sprätt på omedelbart. Jag tycker att man bland svenska folket ska vara glad att vi inte gjorde det, att allianspartierna och regeringen höll emot och avvaktade. Det överskottet har kommit väl till pass nu när konjunkturen tog en väldigt hastig vändning, en mycket hastigare vändning än någon kunde ha förutsett, både i Sverige och utomlands. Fru talman! Jag tycker att vi ska hålla oss kvar lite grann vid frihetsperspektivet. Att vi har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare, där vi gör de största skattesänkningarna, har medfört att sjuksköterskor, lärare och andra kategorier som ligger runt vad vi anser vara låg- och medelinkomsttagare, nämligen runt 20 000, har fått ett ändrat konsumtionsmönster. De har kunnat göra den resa på semestern som de inte har haft råd med innan för att det har gått till skatt. Pensionärer som inte hade några större inkomster men som hade ett högt taxeringsvärde fick betala väldigt höga skatter på ett hus som de inte hade något lån på men som låg väldigt attraktivt. Det kanske var en släktgård. De får nu behålla de pengarna. De får nu göra något annat. Vi ser en investering i bostadsbyggande och reparationer på ett sätt som vi inte har sett tidigare. De skattereformer som den här regeringen med ett högt tempo har genomfört hittills under de första tre åren har inneburit ett konsumtionsmönster som vi senast såg siffror på i dag. Det är en 20-procentig ökning av hushållsnära tjänster, främst bland medelinkomsttagare. Det har slagit igenom stort, speciellt nu när vi inför faktureringsmodellen så att man får möjlighet att få subventionen till godo redan med en gång. Då når vi precis den kategori som ni i oppositionen har kritiserat oss för att inte nå. Det har inneburit många nya arbetstillfällen, men framför allt - där är vi överens - ska många av åtgärderna leda till att vi minskar den svarta sektorn. Vi har också med en framgångsrik politik slutit en hel del avtal med så kallade skatteparadis. Proppen har gått ur, sade Laila Bjurling när vi hade möte med utskottet i går. Nu ställer sig de länder på rad som tidigare erbjöd att man kunde smita undan skatt. Nu redovisar man de inkomsterna. ROT-avdraget har vi också nämnt. ROT-avdraget vill man se som en tillfällig åtgärd, fru talman, från oppositionen. Varför det? Varför ska det vara en tillfällig konjunkturåtgärd när det är något som människor efterfrågar? Jag undrar: Slår inte oppositionen upp tidningarna med jämna mellanrum? Öppnar man inte reklambladen, där man mottar reformen med öppna händer från byggbranschen? Också från byggbranschen tar man emot det med öppna händer. I dessa tider framför allt när vi ser en kris inom byggnadsindustrin är detta ytterligt välkommet. Det är en skillnad i synsätt. Man kan både sänka skatterna och göra välfärdssatsningar. Regeringen gör ingenting, anklagar oppositionen, när man gör den största enskilda satsningen i en lågkonjunktur. Det är inte mina egna ord. Det är inte regeringens ord. Det är ord från oberoende experter. Det är från EU som man uttalar det. Det handlar om utbildning och arbetsmarknadsåtgärder samtidigt som man har gjort skattesänkningarna. Det går att förena att man inte tynger folk under skatter och att satsa på välfärd. Det är en skillnad i synsätt. Det är en skillnad i utgångspunkt. Man anklagar oss från oppositionen för att vi bara riktar oss till dem med höga inkomster. Men backa då tillbaka till tolv år av socialdemokratiskt styre med bistånd av Vänstern och Miljöpartiet! Sveriges låginkomsttagare var världens högst beskattade, men man skapade särregler för specialister och höginkomsttagare. Man hade en förmögenhetsskatt som Vänstern vill införa. Det vill Socialdemokraterna också göra. Förmögenhetsskatten innebar att ungefär 500 miljarder investerades på andra håll än i Sverige. Det var egentligen bara en schematisk skatt. Den kunde de med riktigt höga inkomster undkomma. Vad vill egentligen oppositionen? Vad har man egentligen för budskap till läraren och sjuksköterskan som nu kan åka på semester och investera i sin bostad? Med den politik som man lägger fram vill man höja skatterna. Man vill höja skatterna med 1 000 kronor i månaden, 12 000 kronor om året. Det är beskedet till svenska folket. Jag tycker inte att det är ett frihetsbesked. Det är en skillnad i synsätt. Jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 20.

Anf. 122 Lars Johansson (S)
Fru talman! Det är helt uppenbart att Annicka Engblom fortfarande tycker att den viktigaste frågan är att sänka skatterna. Även om vi är i en ekonomisk kris, där budgetunderskottet skenar och bnp kraftigt sjunker, är det fortfarande skattesänkningar som är den viktigaste frågan för Annicka Engblom. Jag tycker att det återigen visar på att ni inget har lärt av det som har skett. Vi är i en situation där allt fler människor blir arbetslösa. Vi är i en situation där vårdpersonal i kommuner och landsting riskerar uppsägningar eller blir uppsagda, där man höjer kommunal- och landstingsskatten därför att staten på grund av de skattesänkningar som Annicka Engblom har varit med och beslutat om inte har möjlighet att kompensera kommuner och landsting i den utsträckning som den ekonomiska krisen kräver. Man blir alltså både arbetslös och får högre skatt. Det är ju det som sker nu, och ni står för den politiken. Det kan man inte komma runt genom att påstå att oppositionen inte har något alternativ. Visst har vi det! Vi har hela tiden redovisat våra alternativ, och vi kommer att göra det väldigt tydligt inför nästa års val också. Men under den här perioden fram tills nu och, förmodar jag, även under det kommande året är de borgerliga partierna inte ett dugg intresserade av att diskutera skatter med oss. Det finns inga utredningar som går igenom vad det här får för konsekvenser, utan det är vad ni snickrar ihop på er egen kammare som vi nu börjar se effekterna av på område efter område, vilket jag redovisade inledningsvis. Ni som värnar så oerhört mycket om reformen med hushållsnära tjänster - titta på vad den får för effekter! Det är i Danderyd man har hushållsnära tjänster. Det är inte i Botkyrka. Vad beror det på, Annicka Engblom?

Anf. 123 Annicka Engblom (M)
Herr talman! Det är lite intressant att höra Lars Johansson stå här och tala om att det är vi som står för högre skatter ute bland folket. Det är ju Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som föreslår detta i och med att man på olika sätt och i olika delar vill avskaffa jobbavdraget. Det är också väldigt otydligt i vilka delar oppositionen egentligen tänker leverera skattehöjningar. Är det skattehöjning 1 av ena delen av jobbavdraget, eller är det skattehöjning 1 och 2 om man tar bort två delar? Är det jobbskatteavdrag 1, 2 och 3, om Vänstern får råda? Om olyckan skulle vara framme vid nästa val och finansministern skulle heta Lars Ohly, då pratar vi om skattehöjningar. Då pratar vi verkligen om skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare - dem ni säger er företräda. Det handlar i så fall om sammanlagt runt 1 000 kronor i månaden och till och med mer. Då talar vi om införande av fastighetsskatt igen. Då talar vi om införande av förmögenhetsskatt. Allt detta sammantaget skulle jag vilja kalla skattehöjningar. Vad är det för besked vi har att vänta? Vi har tre olika budgetförslag från de tre oppositionspartierna. Förvirringen är fullkomlig. Lars Johansson tar också upp effekterna av avdraget för hushållsnära tjänster. Det är inte så svårt att se de effekterna. Jag träffar många företagare inom denna bransch som upplever en boom. Jag träffar deras medarbetare, många gånger tidigare lågavlönade eller långtidsarbetslösa kvinnor, som nu har fått ett jobb, en framtid och en fast tjänst. De ser bara en ökning inom detta. Jag ser effekterna, och de är positiva, Lars Johansson!

Anf. 124 Lars Johansson (S)
Herr talman! Det är glädjande att några kan få jobb med hushållsnära tjänster, men det intressanta är ju hur många som blir utan jobb i den offentliga sektorn. Om ni hade använt de pengarna till att förstärka till exempel den offentliga sektorn hade vi fått ännu fler arbeten än vad vi får genom hushållsnära tjänster. Annicka Engblom har inte svarat på frågan om varför man gör avdrag för hushållsnära tjänster i Danderyd men inte i Botkyrka och varför ni tycker att det är så viktigt med denna stora inkomstskillnad som nu blir allt tydligare i samhället. Inkomstklyftorna ökar. Det finns flera rapporter som tyder på det, och de kommer att öka ytterligare. Det är det som är effekten av den politik ni företräder. Dessutom leder politiken också till att fler människor hamnar i så kallat utanförskap, det ni påstod att ni skulle bekämpa under den här mandatperioden. Det har ju blivit tvärtom. Det är fler människor som är arbetslösa. Arbetslösheten stiger i Sverige, bland ungdomar mer än i andra länder i Europa. A-kassan har försämrats därför att ni har tagit bort den statliga finansiering som vi hade tidigare när det gäller a-kassan. På område efter område har ni gjort skattesänkningar för att ni ska kunna försämra välfärden. Det är så ni har resonerat, och det är så ni fortsätter att resonera. Det är därför ni hela tiden talar om skattesänkningar men utan att tala om vad det får för konsekvenser för vår gemensamma sektor. Vi tycker självklart att det är viktigt att värna om ett skattesystem som finansierar den gemensamma välfärden. Vi tror inte på den politik ni företräder om att vi ska ha en mindre offentlig sektor och sämre trygghetssystem, men det är det ni förordar. Det är därför ni vill genomföra skattesänkningar. Det kunde vara intressant att någon gång få höra från moderater att ni också kunde erkänna att den politik som ni företräder leder till ökade ekonomiska klyftor.

Anf. 125 Annicka Engblom (M)
Herr talman! Nu försöker Lars Johansson att slå blå dunster i ögonen på dem som lyssnar på den här debatten. Han påstår att vi skulle ha den annorlunda och avvikande uppfattningen att vår välfärd inte ska vara gemensamt skattefinansierad. Men där avviker våra åsikter inte på något som helst sätt från oppositionens. Det som skiljer oss från varandra är att vi inte tror att det bara är offentliga inrättningar som kan leverera kvalitet inom vården, skolan och omsorgen. Vi ser med egna ögon att kvalitet lika gärna kan levereras av privata leverantörer som av offentliga. Men det ska vara gemensamt skattefinansierat, och det ska helst också vara individrelaterat så att man kan flytta med sig den delen var man än söker sig - i Sverige eller utomlands. Lars Johansson tar upp att man bara köper hushållsnära tjänster i Danderyd och inte i Botkyrka. Vi förflyttar oss ännu längre ut på landet, ned till lilla Rödeby norr om Karlskrona, där jag råkar bo. Där ökar andelen användare av hushållsnära tjänster. Där har flera företag öppnat inom den här branschen. Även på landsbygden ser man alltså den här ökningen. Jag vet inte var Lars Johansson hämtar sina statistiska uppgifter, men de verkar i alla fall inte vara med verkligheten överensstämmande. Arbetslösheten är ett bekymmer. Den huvudvärken delar vi självklart allihop. Trots detta är i alla fall arbetslösheten lägre nu än vad den var före krisen. Den är lägre nu trots lågkonjunkturen än vad den var 2006 när vi tog över. Vad gäller ungdomsarbetslösheten hänger frågan fortfarande i luften: Vad har Socialdemokraterna för besked i detta när man tänker höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar? Det sänker inte ungdomsarbetslösheten.

Anf. 126 Marie Engström (V)
Herr talman! Jag kan försäkra Annicka Engblom om att det rödgröna laget kommer att föra en bra och god ekonomisk politik. Annicka Engblom hade synpunkter på vem som skulle bli finansminister i den kommande rödgröna regeringen. Jag skulle vilja kontra med att säga att det kanske är tur att Göran Hägglund, Kristdemokraternas ledare, inte är finansminister i den här regeringen, för i partiledardebatten i dag sade han att under den tidigare lågkonjunkturen på 90-talet lärde han sig att plus och minus måste gå ihop. Men vad var det den borgerliga regeringen lämnade efter sig? Ett stort budgetunderskott på över 200 miljarder kronor som vi i många år fick jobba för att komma till rätta med. Det var en kommentar till Annicka Engbloms utfall mot Lars Ohly. Jag ställde två frågor i mitt anförande. Den ena gällde det brev som ni nya moderater har skickat. Där skriver ni att ni har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Är det så, eller är det tryckfel i brevet?

Anf. 127 Annicka Engblom (M)
Herr talman! Jag var beredd på en andra fråga eftersom den aviserades, men vi har ett replikskifte till. Vad ska jag säga? Ja, vi har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare med runt 1 000 kronor i månaden. Det är det enkla svaret på detta. Jag vet inte vad Marie Engström egentligen förväntar sig för något annat svar än det. Det var en enkel fråga, och det är ett enkelt svar.

Anf. 128 Marie Engström (V)
Herr talman! Då kommer nästa fråga som kanske är lite svårare och som jag kanske borde ha ställt. Varför skriver ni ingenting om höginkomsttagarna i brevet?

Anf. 129 Annicka Engblom (M)
Herr talman! Höginkomsttagare har också fått sänkt skatt. Vi sänker skattetrycket över alla gränser. Den riktade skattepolitiken har inriktat sig på låg- och medelinkomsttagare. Det är för att den här gruppen var hårdast beskattad i hela världen under den socialdemokratiska regeringsperioden med bistånd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De satt hårdast åt, och de hade de minsta marginalerna. Därför har också regeringens skattepolitik inriktat sig på de grupperna. Om man är hårt beskattad är man icke rörelsefri. Vi ser nu färska siffror på konsumtionsmönstret, vad pengarna används till. Man använder dem för att investera i sig själv, i bostäder, resor och saker som man inte hade råd med tidigare. Det här är en frihetsfråga. Det var precis det jag tog upp i mitt anförande. Den frihetsfrågan står vi för. Den inriktningen kommer vi att fortsätta med. Därmed är det också sagt att detta ska göras med försiktighet och i takt med att finanserna tillåter det. Vi, till skillnad från oppositionspartierna, ser till att våra skattesänkningar är finansierade.

Anf. 130 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Jag uppskattar verkligen det frihetspatos som lyser igenom Annicka Engbloms anförande, men jag uppskattar inte när man tar sig friheter med sanningen. Annicka Engblom försöker antyda att oppositionspartierna lättvindigt ville slösa bort pengar i högkonjunkturer och sedan stå här på bar backe när lågkonjunkturer kommer. Så är det faktiskt inte. Jag kan bara tala för mitt eget parti. Vi har under de goda åren i högkonjunkturer faktiskt konsekvent haft ett högre sparande i våra budgetförslag, alltså ett starkare saldo än vad regeringen har föreslagit. Med den politiken är det fullt konsekvent att vi nu i sämre tider är beredda att satsa mer. Annicka Engblom säger också, precis som hon i tidigare replikskiften har tagit upp, att det har varit en mängd skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Ja, det har det varit, men de största skattesänkningarna har gått till höginkomsttagare. Det har vi slagits i huvudet med i procentsatser i rapporter från riksdagens utredningstjänst. Vi kan bara konstatera att den som tjänar lite får en lägre skattesänkning i kronor räknat än den som tjänar mycket. Annicka Engblom försöker också framställa det som att vi inte har försökt att göra någonting åt skattetrycket för låginkomsttagare under tidigare regeringsperiod. Det är inte sant. Inom ramen för den gröna skatteväxlingen sänkte vi skatterna för låg- och medelinkomsttagare och för höginkomsttagare genom ett sänkt grundavdrag, i princip lika i kronor, kanske till och med lite mer, för låginkomsttagare. Visst gjorde vi små försök. Vi hade faktiskt också en begränsningsregel på fastighetsskatten. De pensionärer som Annicka Engblom pratade om, med låga inkomster men högt värderade hus, behövde inte heller betala mer än 4 procent av sin inkomst i fastighetsskatt. Vi försökte faktiskt att utforma skatterna så att de skulle utgöra en bra fördelningspolitik och inte slå orimligt hårt mot låg- och medelinkomsttagare. Annicka Engblom vill gärna tro att det går att kombinera sänkta skatter och förbättrad välfärd. Om det vore så är jag glad. Säg det till dina kolleger i kommunerna, som nu tvingas välja mellan att antingen skära ned välfärden eller att höja skatterna.

Anf. 131 Annicka Engblom (M)
Herr talman! Siffror kan vara hårda. Siffror kan också dölja vad som är verkligheten. Jag kan inte blunda för de historier som kom mig till del och säkert också dem som har suttit i beslutande ställning till del tidigare från pensionärer som var tvungna att flytta från hem och hus därför att de inte hade tillräckligt med pengar, tillräckliga pensioner, för att betala den höga fastighetsskatten. De råkade bo på ett fint ställe, ofta vid vattnet eller med en vacker utsikt. Dessa människor fanns, och de var många. Dessa människor är glada i dag - för det första för att de får bo kvar och för det andra för det ekonomiska utrymme som har uppstått eftersom de inte behöver betala de höga fastighetsskatterna längre utan kan investera i det egna boendet. Vi ser det. Det är en 20-procentig ökning av investeringarna i den egna bostaden. Det är fråga om stora byggprojekt. För inte så länge sedan gjordes en undersökning av vad svensken ska göra under sommaren. För det första tänker man semestra. Man lägger mer pengar på sin egen semester. Det är ett andningshål i vardagen, som annars kan vara hektisk. För det andra vill man rusta upp sitt eget hus. Det ger arbetstillfällen, och pengarna stannar i Sverige. Det ger skatteintäkter. De pensionärer jag pratade om tidigare fanns. De ringde mig, och de skrev brev. De var förtvivlade. Den tidigare regeringens försök att bygga bort problemet var tydligen inte tillräckligt vasst. Problemen fanns fortfarande kvar, men nu finns de inte längre.

Anf. 132 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Mina partikamrater tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet införde en begränsningsregel just för att dessa människor fanns - jag var själv inte med då. Det som är så underligt är att om er fastighetsreformering verkligen hade löst problemet, varför var ni själva tvungna att införa precis samma begränsningsregel för pensionärer som vi införde? Ni införde den bara för pensionärer. Någonstans var det kanske just begränsningsregeln som var effektiv och kanske inte hela er fastighetsskattereform. Om det var pensionärerna man ömmade för, de med låga inkomster, varför antog man inte begränsningsregeln direkt i stället för att genomföra en stor skattesänkning för dem som hade både dyra hus och höga inkomster? De människorna fanns minsann också.

Anf. 133 Annicka Engblom (M)
Herr talman! Låt mig avsluta fastighetsdiskussionen. När vi pratar om den ansträngda situationen i landsting och kommuner kan vi konstatera att fastighetsavgiften kommer kommunerna till del i och med att värdena på husen också ökar. Det här är faktiskt en inkomst till kommunerna som man tidigare inte har haft tillgång till. Sedan vill jag byta spår, herr talman. Det var en sak jag reagerade över i Lars Johanssons inlägg och som Helena Leander inte kan svara på. (HELENA LEANDER (mp): Så varför tar du upp det?) Men i fråga om att styra beteenden är Miljöpartiet och alliansen egentligen överens. Med hjälp av miljöskatter kan man styra människors beteende till något positivt. Jag önskar i så fall att ni pratar ihop er lite grann eftersom Lars Johansson inte gärna vill göra så, vilket är märkligt eftersom Socialdemokraterna i många år har ägnat sig åt att styra människors beteende med hjälp av skatteinstrumentet. Också alliansregeringen tycker att man ska göra så med hjälp av miljöskatter. Javisst, vi för gärna diskussioner med Miljöpartiet om detta. Här står vi nära varandra. Här står kanske Miljöpartiet och Socialdemokraterna lite längre ifrån varandra. Skatteincitament för att få en bra miljöpolitik är bra. Låt oss tala om detta.

Anf. 134 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Under året har vi haft ett flertal debatter som hanterat skattefrågorna. Just skatter har en styrande inverkan på människor och samhället i övrigt, och därför är skatterna en strategisk fråga. Målet för alliansregeringen i den globala finanskris vi befinner oss i är att skapa bättre förutsättningar för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Det är inte konstigt att motsättningarna mellan majoritet och opposition har varit stora under resans gång kring de åtgärdsprogram som fordras och har genomförts. Det är en naturlig del av vårt politiska system. Herr talman! Alliansregeringen har sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare, och oppositionen är däremot. Alliansregeringen har avskaffat förmögenhetsskatten, och oppositionen är däremot. Alliansregeringen har på område efter område lagt grunden för att stimulera arbetslinjen så att fler kan få jobb, och oppositionen har knappast jublat över de åtgärder som har vidtagits. I dag kan vi konstatera att trots den globala finanskrisen är det 104 000 fler människor i sysselsättning än det var vid samma tidpunkt för tre år sedan, då i högkonjunktur, nu i lågkonjunktur, då med en socialdemokratisk regering, nu med en alliansregering. Tveklöst är det så att prioriteringen av arbetslinjen från regeringen har bidragit till att dämpa effekterna av den globala finanskrisen. Trots det gäller det att vara försiktig och verkligen analysera hur vi går vidare. I det arbetet kan vi konstatera att det väsentliga är att välfärdskedjan fungerar så att vi kan ge medborgarna det välstånd som de efterfrågar. Satsningar på företag som ger jobb, som i sin tur ger lön, som i sin tur ger skatt och som i sin tur ger välfärd är en basal insikt i det här arbetet som alla bör ha. Tyvärr konstaterar jag att alla inte har den insikten. Herr talman! De här frågorna har vi diskuterat mycket under året, och i stället för att fortsätta den debatten skulle jag vilja rikta några direkta frågor till oppositionen i en fråga som vi i skatteutskottet inte har diskuterat här i kammaren. Det är utskottets remissvar till näringsutskottet i energifrågor där uttagsskatten för vindkraft var en framträdande fråga. I den frågan framhålls i oppositionens reservation dels att man vill att regeringen ska klargöra uttagsskattens tillämpning, dels att hela oppositionen ställer upp på Miljöpartiets inställning om slopande av uttagsskatten. Det här aktualiserar tveklöst en del principiella frågor utifrån ett skatteperspektiv. I sakfrågan, om att vi ska stödja enskilda initiativ bland annat i form av vindkraftskooperativ och satsningar på den förnybara energin, är vi överens, så den frågan kanske vi kan lägga åt sidan i det här skedet. Herr talman! Uttagsskatten är inte någon ny skatt. Det är en skatt som har funnits länge, men den har knappast tillämpats fullt ut av skattemyndigheterna efter de intentioner och de beslut som vi har fattat i denna kammare. Den grundläggande skillnaden mellan kooperativ och aktiebolag är att kooperativ är enkelbeskattade medan aktiebolag är dubbelbeskattade. Hur kooperativen utformar skatten är upp till kooperativen, men det som är tydligt är att beskattning ska ske en gång av den vinst eller den naturaförmån som finns inom kooperativet. Uttagsskatten i sig är alltså frivillig - det gäller att betona det. Kooperativet kan välja mellan att betala uttagsskatt i kooperativet eller att överlåta till den enskilde andelsägaren att betala reavinstbeskattning på det överskott som man blir tilldelad. Innan denna skatt beräknas tar man bort en del, som man gör i all kooperativ verksamhet - det må vara inom Konsum, inom Södra Skogsägarna eller inom vindkraftskooperativ. Det är ett avdrag i form av ett uttag som är helt skattefritt. Det har alltid varit så på den kooperativa delen. Om man då jämför det ekonomiska utfallet i förhållande till gällande bankränta mellan de här beskattningsmetoderna inom kooperativen och även jämför med ett vindkraftsföretag som bedrivs i aktiebolagsform blir utfallet följande. Kooperativ som har valt att ta ut skatten via uttagsskatt har drygt dubbelt så hög avkastning som bankräntan - den ränta som gällde i fredags och som var en låst avkastning under ett år. Kooperativ som har valt att den enskilde betalar reavinstskatt har knappt dubbelt så hög avkastning som bankräntan. Ett aktiebolag som enbart håller på med vindkraft har en halv gång så hög avkastning som bankräntan, i och med att man har en dubbelbeskattning. Avkastningen i ett kooperativ med uttagsskatt är alltså cirka fyra gånger så hög som avkastningen från ett aktiebolag för den enskilde. Det här bör man ha klart för sig när man för diskussionen. Tveklöst är det så att vindkraftskooperativ stimuleras skattetekniskt. Sedan kan man diskutera om man ska gå vidare, men det är en annan fråga. Men utifrån det skattemässiga perspektivet är uttagsbeskattningen gynnsam för kooperativen. Oppositionens reservation framkallar några principiella frågeställningar. Likhet och enkelhet i beskattningen är eftersträvansvärt. Om nu uttagsskatten slopas, är det då oppositionens avsikt att kooperativen ska använda reavinstbeskattningsmetoden, eller har man tänkt sig att det ska vara nollbeskattning inom ett vindkraftskooperativ? I och med att den övriga oppositionen bestående av socialdemokrater och vänsterpartister har ställt upp på Miljöpartiets reservation uppfattar jag att det är nollbeskattning som gäller. Om då ingen skatt tas ut från vindkraftskooperativen, hur ska då skatten vara på de vindkraftsaktiebolag som finns och som enbart håller på med vindkraft? Ska reavinstbeskattningen på aktieutdelningar slopas? Ska bolagsskatten i de här bolagen slopas? Frågorna är relevanta, och jag är övertygad om att om nollbeskattningsalternativet väljs har förmodligen EU synpunkter på en sådan inriktning utifrån regelverket för statsstöd. Jag ser fram emot ett klargörande från oppositionen på det här området. Samtidigt vill jag betona att samhället givetvis ska stötta de initiativ och de satsningar som görs inom vindkraftsområdet, men stödet bör utformas på ett långsiktigt hållbart sätt, inte utifrån några populistiska synpunkter. Herr talman! Vårt välfärdssamhälle kräver en gemensam finansiering, och därför är skatter befogade. De ska tas ut efter bärkraft och utifrån de behov som finns i samhället, varken mer eller mindre. Med det synsättet gäller det att nå upp till begreppet rättvisa, och därför är oppositionens svar på den här frågan intressant.

Anf. 135 Lars Johansson (S)
Herr talman! Jörgen Johansson använde väldigt mycket tid till att diskutera vindkraftskooperativens skatteförhållanden, och jag tänker inte gå in särskilt mycket i den diskussionen. Jag vet nämligen att vår diskussion har byggt på att det är viktigt att stimulera fram nya vindkraftverk i Sverige och att vindkraftskooperativen är en väldigt bra form för detta, för att få en bra förankring av vindkraftverk runt om i Sverige. Då tror vi att det kan vara klokt att i det sammanhanget inte ta ut en skatt på det överskott som kan uppstå i de olika kooperativen. Men den frågan vill vi att man ska utreda vidare. Det var mitt svar på den frågan. Jag vill passa på, när jag ändå fick ordet, att korrigera Annicka Engblom i det tidigare inlägget. Hon sade att jag pratade om att man inte ska kunna påverka folks beteende när det gäller miljöskatter. Jag pekade på att den borgerliga regeringens politik handlar om att införa skatteavdrag på olika områden för att på det viset påverka folks konsumtion, till exempel inom hushållsnära tjänster. När vi talar om miljöavgifter och miljöskatter handlar det om att påverka folks beteende i den meningen att vi måste komma till rätta med våra stora koldioxidutsläpp etcetera. Där gjorde vi under den socialdemokratiska regeringsperioden flera skatteomläggningar med den inriktningen. Jag kan återkomma till det senare. Jag skulle vilja ställa en fråga till Jörgen Johansson. Ni pratar fortfarande om att sänka skatterna, och jag kan för mitt liv inte förstå hur ni kan göra det med den information ni har om den ekonomiska krisen. Fortfarande går Centern ut och talar om sänkta arbetsgivaravgifter. Moderaterna vill sänka bolagsskatterna. Folkpartiet vill sänka inkomstskatten för höginkomsttagare. Regeringen går fram och säger att man ska kunna differentiera momsen ytterligare. Det blir alltså mindre pengar till staten.

Anf. 136 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Vad gäller skattesänkningar och så vidare är det ganska naturligt - den typen av diskussion ger sig själv - att det statsfinansiella läget avgör när man har möjlighet att göra förändringar i skatteskalorna. Jag delar uppfattningen att miljöskatter har en styrande effekt och ska användas som sådan för att ändra beteenden. Beträffande vindkraftskooperativen är det intressant att Lars Johansson inte vill föra diskussionen trots att han deltagit i ett antal interpellationsdebatter i just den här frågan. I och med att man för en diskussion om att uttagsskatten ska tas bort, för det är ändock det som står i den socialdemokratiska reservationen i skatteutskottets betänkande, säger man ju att det här är en form som ska favoriseras, att det ska vara nollbeskattning. Då måste jag tveklöst ställa frågan: Är det det röda lagets avsikt att ta bort reavinstbeskattningen på utdelning från aktier? Är det det röda lagets avsikt att slopa bolagsskatten? Det är ju en relevant fråga, eftersom man vill göra det just för den här företagsformen. Om jag driver exakt samma verksamhet i en annan associationsform ska jag ju inte missgynnas. Vi pratar i så fall om hundramiljarderssänkningar. Det vore intressant att få ett rakt svar, för jag tycker att det är så orimligt att föra diskussionen på det sätt som ni gör. Om jag går och köper el utan att vara med i ett kooperativ eller ett aktiebolag får jag betala i storleksordningen 92 öre. Är jag med i ett kooperativ, som har uttagsbeskattning, får jag betala ett pris som ligger 26-27 procent lägre. Men vad ni säger är att man ska gå ned ytterligare 9 procent, för det är vad som kvarstår i uttagsskattedelen. Det är inte rätt väg om man nu på ett sansat sätt vill stötta vindkraften. Det är att slå blå dunster i ögonen på dem som är intresserade av att driva den här utvecklingen.

Anf. 137 Lars Johansson (S)
Herr talman! Nu tror jag nog att Jörgen Johansson våldsamt överdriver den här frågeställningen som sådan. Det handlar om att ge möjligheter för vindkraftskooperativen att fullfölja sitt arbete. När man går in som andelsägare i ett vindkraftverk är det en särskild situation som uppstår att man får den el som vindkraften genererar. Att man dessutom ska betala en särskild skatt på den är det som vi reagerar mot. Det handlar inte alls om att det ska få följdverkningar på aktieutdelningar inom andra företagsformer, utan här talar vi om vindkraftverken. Jag fick inget svar på frågan om alla de löften som ni sprider omkring er nu om skattesänkningar. Det är inte bara någonting som jag har tagit ur luften. Jag har noterat att ni på centerstämman ville sänka arbetsgivaravgiften. Vad kostar det? Jag fick inget svar på det. Vad kostar det att införa differentierade momssatser? Jag fick inget svar på det. Jag fick heller inget svar på vad Moderaternas sänkta bolagsskatt innebär och inte heller vad det får för ekonomiska konsekvenser om man, som Folkpartiet vill, tar bort den så kallade värnskatten. Ni fortsätter precis som om det vore högkonjunktur och sprider skattesänkarlöften omkring er hela tiden från de borgerliga partiernas sida. Det finns ingen trovärdighet i detta. Det är bättre att ni säger rakt ut att det inte blir något med det här, att de stämmobeslut som ni har fattat inte gäller. Det kommer inte att finnas ett uns av möjligheter att sänka några skatter över huvud taget under de kommande åren som den ekonomiska situationen ser ut i Sverige i dag, utan det kommer snarast att handla om att ta ansvar för den ekonomiska situationen och därmed se till att vi kan värna välfärden. Kanske tvingas vi också att höja ett antal skatter för att klara ekonomin för välfärden här i Sverige. Det är det som är den bistra sanningen, och den smiter ni undan.

Anf. 138 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Vad är det för skillnad ur ekonomisk synvinkel, Lars Johansson, om jag satsar 6 700 kronor, som en andel kostar i exempelvis O2 Vindel, eller om jag satsar 6 700 kronor på aktier i ett vindkraftskooperativ eller sätter in 6 700 kronor på banken? Alla tre formerna ger en avkastning, en avkastning som ska beskattas i det välfärdssamhälle som vi lever i. Om då en av de här formerna ska vara helt skattefri bör det från ett företagsperspektiv och ett konkurrensneutralitetsperspektiv också påverka de andra delarna. Därför kvarstår min fråga: Ska reavinstbeskattningen på utdelning av aktier försvinna? Jag har inte fått svar på den frågan. Beträffande stämmobeslut och inriktningar vad gäller skattesänkningar är det ganska naturligt att en stämma har en viljeinriktning för hur man ska gå vidare för att stimulera arbete. Från vår sida vill vi sänka arbetsgivaravgiften. Och Lars Johansson vet lika väl som jag att det kostar dryga 7 miljarder per procent, men det är utifrån syftet att stimulera arbete. I den frågan kan vi konstatera att Socialdemokraterna misslyckades under den förra mandatperioden.

Anf. 139 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Jag hade inte räknat med en detaljerad fördjupning i frågan om uttagsskatt, som inte alls ligger inom ramen för detta betänkande, så jag har inte med mig alla tabeller och fina grejer som jag annars skulle ha kunnat rabbla upp. Men det kanske är lika så gott för åhörarna, för det blir sällan särskilt roligt att lyssna till. Dessutom finns alla tabellerna och räkneexemplen i vår motion, så jag är övertygad om att Jörgen Johansson har läst och begrundat dessa. I stället för att hänvisa till tabellerna kan vi ta det lite pedagogiskt och fråga oss varför vi har en uttagsbeskattning. Jo, det är för att företag inte ska kunna ta ut vinster på ett annat sätt än just som vinst och på så sätt undgå beskattning. Och det är, precis som Jörgen Johansson säger, ingenting nytt. Vi har haft uttagsbeskattningen ett bra tag, även om jag kanske inte var med i dess begynnelse - vad vet jag? Det som däremot är nytt är att Skatteverket i ett ställningstagande i höstas någon gång kom fram till att vindkraftskooperativ ska betala uttagsskatt för mellanskillnaden mellan den kostnad som man får betala för sin el om man är medlem i ett vindkraftskooperativ och marknadspriset för el. Det är den saken som vi vänder oss emot. Vad är poängen med att vara med i ett kooperativ? Jo, det är att man betalar en kapitalinsats, helt enkelt för en del av vindkraftverket, och i gengäld får köpa billigare el, på samma sätt som den som till exempel köper en bostadsrätt betalar en kapitalinsats för den och i gengäld får en lägre hyra än den som bor i hyresrätt. Det är ingen som har kommit på idén att de som bor i bostadsrätter ska uttagsbeskattas för mellanskillnaden mellan hyran för en hyresrätt och den avgift till föreningen som man betalar om man bor i en bostadsrätt, utan det är lite grann konceptet att man betalar en insats och sedan får ett lägre pris. Det är bara just den grejen som vi vill återställa till hur det var innan Skatteverket kom med det nya ställningstagandet. Vi har aldrig haft några idéer om att man ska ta bort alla skatter på vindkraftverk, utan där tror vi att det kan finnas andra styrmedel som man kan diskutera. Men just uttagsskatten har skapat en oro i vindkraftskooperativen. Det är väldigt olyckligt då vi ser att de har varit bra.

Anf. 140 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Har uttagsskatten skapat oro hävdar jag återigen att uttagsskatten är en frivillig skatt. Man behöver inte använda den metoden. Man kan använda den andra modellen. Vad gäller Skatteverkets inriktning i den här frågan är det bara att konstatera att de lokala skattemyndigheterna runt om i landet har gjort olika tolkningar. Det som den här debatten har mynnat ut i är en ensriktad syn på den här frågan. Men besluten här i kammaren har varit tydliga: När man har en naturaförmån av det här slaget ska man betala skatt för den favör man har minus den avdragsdel som finns i systemet. Det är att jämställa med utdelning från en bankbok, från aktier eller vad som helst. Därav är frågan berättigad. När det sedan gäller jämförelsen med bostadsrättsföreningar vill jag säga att för äkta bostadsrättsföreningar har vi en särlagstiftning. För de oäkta bostadsrättsföreningarna, som kanske är mer jämförbara med vindkraftskooperativen, har vi uttagsbeskattning. Det är alltså ingen skillnad. Det förs dessutom en diskussion om att man inom lantbruken har möjlighet att använda ved för att elda med i sin panna i det egna hemmet utan att ta upp den delen till beskattning. Vad man då diskuterar är kanske någon promille av ett företags omsättning. Vad vi här diskuterar är att hundra procent av omsättningen ska vara nollbeskattad.

Anf. 141 Helena Leander (Mp)
Herr talman! Uttagsbeskattningen är frivillig, säger Jörgen Johansson. Och det är klart att det inte är någon som tvingar dig att köpa elen från vindkraftskooperativet när du väl har gått med. Man kan ju gå med där och sedan köpa el någon annanstans, men då tappar man ju lite av poängen. I det ljuset är det inte längre en frivillig skatt, utan det blir någon form av straffbeskattning på dem som redan har betalat en insats för att vara med i vindkraftskooperativet och som därutöver får betala en uttagsskatt på mellanskillnaden mellan marknadspriset för el och det pris de betalar för den kooperativa elen. Jag tycker att det är synd att man har kommit fram till det ställningstagandet från Skatteverket, för detta slår undan benen för en positiv utveckling för vindkraftskooperativ. Vi ser att vindkraftskooperativ kan öka legitimiteten för vindkraftverk när människor kan vara delaktiga i vindkraftverken själva. Varför ägnar du, Jörgen Johansson, hela ditt anförande åt att motverka vindkraft? Jag trodde att Centerpartiet gillade vindkraft.

Anf. 142 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! I måndags hade vi en diskussion här i kammaren. Jag fick då inget svar från de inblandade parterna i det principiella ställningstagandet mellan de olika associationsformerna. Därför tog jag upp frågan med skattefolket här och nu för att ni kanske är mer principiellt insatta. Jag ville höra er inställning i frågan. Det är dock uppenbart att ni inte har djuplodat frågan utan har agerat mer utifrån ett känslomässigt perspektiv. Jag förstår känslorna i detta sammanhang eftersom även jag vill stimulera vindkraftskooperativen. Men låt oss göra det på ett sätt som är hållbart och som passar in i regelsystemet. Det gör inte det förslag som ni har lagt fram.

Anf. 143 Marie Engström (V)
Herr talman! Jörgen Johansson talar om känslomässiga motiv. Det är mycket möjligt att det är känslomässigt för en och annan, men frågan om vindkraftskooperativ är en fråga som upprör många människor. Det är kanske en viktig känsla för oss politiker att ta till oss. Jörgen Johansson sade i sitt anförande att ett av problemen är att det kan vara olika tolkningar vid olika skattemyndigheter. Bara det kanske är en signal till oss politiker att ta upp frågan och ta den på allvar. Det är viktigt att vi har en uttagsbeskattning. Har man möjlighet att ur någon typ av rörelse ta ut varor och tjänster ska det naturligtvis beskattas. Något annat gäller inte. Frågan om vindkraftskooperativen har dock blivit lite speciell. Här handlar det om att sätta ett speciellt pris på elen. Då har man använt ett marknadspris. Meningen med vindkraftskooperativet, meningen med föreningen, var att både få fram el till ett bra pris och att den ska produceras på ett miljömässigt riktigt sätt. Vi från den rödgröna oppositionen har i en gemensam reservation menat att detta behöver ses över. Det tycker jag är rimligt mot bakgrund av att det tolkas på olika sätt och att det har rört upp känslor. Vi kanske är inne på ett område som vi inte har varit inne på tidigare.

Anf. 144 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag tror att Marie Engström och jag är tämligen överens om principfrågan som jag ställde. Det verkar som det. Uttagsbeskattningen upprör många. Det är inte den enklaste matematiken när man börjar borra i frågan. Det är ingen allmogefråga. Det hade kanske varit enklare om man hade kört den raka vägen och haft en reavinstbeskattning på det utfall som kooperativet hade. Det ger dock en högre skatt än vad uttagsbeskattningen ger. Därför har man valt uttagsbeskattningen. Vi har alla en pedagogisk uppgift i att se till att sakfrågan och så vidare går fram till dem som gör dessa satsningar. När man gör en jämförelse har en vanlig köpare ett inköpspris i storleksordningen 91,8 öre medan kooperativet med uttagsskatt ligger på 67,5 öre. Det är alltså ett väsentligt bättre pris än om jag går och köper elen själv på marknaden. Man kan alltid diskutera hur man bestämmer marknadspriset, men där har vi ett vedertaget sätt via elbörsen Nordpol. Jag vet inte hur man annars skulle göra denna beräkning. Tittar man på avkastningen och jämför de två olika system som kooperativen har att välja mellan är det ett rimligt och mycket bra utfall för att göra dessa satsningar.

Anf. 145 Marie Engström (V)
Herr talman! Betänkandet handlar om skatteutgifter. Vi kommer ned på en väldigt detaljerad nivå när det gäller uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ. Vindkraften har väl gynnats på andra sätt genom stöd och så vidare över statsbudgeten. Att föra en diskussion om på vilket sätt vi ska gynna vindkraft i vindkraftskooperativ eller framställa el genom vindkraft är väl bra. Ibland låter det på Jörgen Johansson som att det inte vore det. Nu tycker jag att Jörgen Johansson ska svara på några frågor som jag ställer. Det var ändå jag som begärde replik på Jörgen Johansson. Jag tycker att jag har ställt upp och försökt svara på Jörgen Johanssons frågor. Mina frågor gäller alliansens skattehöjningar. Ni talar mycket om era skattesänkningar, men jag skulle vilja tala om era skattehöjningar. På två områden höjs skatten i dag i alliansens Sverige. De människor som går ut i arbetslöshet och går från jobb till a-kassa får en skattehöjning. Hur många de är vet jag inte exakt, men de blir tyvärr fler och fler. Det handlar också om skattehöjningar i kommunsektorn. Alla kommuner har inte tagit sina budgetar än, men vi vet redan att det finns kommuner som kommer att höja sina skatter. Vad är Jörgen Johanssons kommentar till att ni genomför så stora skattesänkningar så att ni i princip tvingar kommunsektorn att genomföra skattehöjningar för att man via statsbudgeten inte längre kan kompenseras för den försämrade ekonomi man har fått på grund av lågkonjunkturen. Och vad vill Jörgen Johansson säga till alla dem som går ut i arbetslöshet och får en högre inkomstbeskattning?

Anf. 146 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag vet att många kommuner har det svårt. Samtidigt befinner vi oss i en global finanskris. Vissa experter säger att det är en depression. Naturligtvis kommer detta att påverka alla. Även om vi hade haft resurserna är frågan om det hade varit rätt att ge kommunerna mer pengar än vi redan har gjort. Vi har gett kommunerna rätt rejält med pengar. Nu gäller det att följa utvecklingen. Samtidigt kan aldrig kommun- och landstingspolitiker krypa undan ansvaret för sin verksamhet. Det finns möjligheter att analysera vidare hur man kan effektivisera. Läser man exempelvis Sveriges Kommuner och Landstings resumé över situationen säger man att effektiviseringarna måste gå vidare inom kommun- och landstingssektorn. Samtidigt vet jag av egen erfarenhet att detta inte är lätt. Jag ska själv i väg på en fullmäktigedebatt om budgeten i kväll där man diskuterar skattehöjningen. I det fallet är det dock mycket tydligt att man väljer den enkla vägen. Jag tycker att man ska ställa krav på de kommun- och landstingspolitiker vi har; det är ingen som har sagt att det ska vara enkelt att vara politiker. Här gäller det att ta ansvar och analysera de vägar som finns. Beträffande vindkraften tog jag upp frågan eftersom vi hela dagen har diskuterat saker som vi har diskuterat ett antal gånger förut. Det har varit repris på repris på repris. Jag tänkte att vi kunde ta upp någon fråga som vi inte har diskuterat och att vi i och med att vi var oense i utskottet kunde föra upp frågan på bordet så att vi i alla fall fick diskutera den politiskt. Det har vi faktiskt inte gjort. Det var därför jag lyfte upp frågan. Något nytillskott i debatten tyckte jag att vi behövde. När det gäller vindkraftskooperativen är både jag och mitt parti stora förkämpar för den kooperativa lösningen och även för vindkraften, och vi gör allt för att stötta den. Det måste dock ske inom rimliga gränser och på ett sätt som inte förstör uppbyggda system.

Anf. 147 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! På kammarens bord ligger nu den spännande frågan om redovisning av skatteutgifter för 2009 som vi diskuterar just nu. Jag har fått fyra minuter på mig. Jag hoppas att jag klarar mig inom den ramen. Eftersom detta är skatteutskottets sista debatt före sommaren önskar jag utskottets ledamöter, herr talmannen, övriga ledamöter och skatteutskottets personal en trevlig och skön sommar. Skatteutskottet har haft väldigt många sammanträden och behandlat många ärenden under det gångna året. Eftersom jag ser att förre utbildnings- och högskoleministern Jan-Erik Wikström finns i salen vill jag säga att Sverige har fått en ny efterträdare till Jan-Erik Wikström, nämligen Tobias Krantz som blev utnämnd alldeles nyss. Herr talman! Vad har hänt på skatteområdet och skatteutgiftsområdet under de här tre åren? En sak som vi från majoritetssidan har efterlyst väldigt länge och som har utlovats väldigt länge är en rättvis skattepolitik. Hur jag än har läst i alla betänkanden har jag inte kunnat finna vad rättvis skattepolitik är. Därför har vi ett intressant fjärde år av denna mandatperiod att se fram emot då vi ska få se vad en rättvis skattepolitik är. Jag är alldeles övertygad om att vi kommer att få se det. Det embryo som vi har sett i olika former under de här åren ska vägas samman. Det är en stor uppgift som förestår. Marie Engström sade tidigare i dag att oerhört mycket har hänt på skatteområdet. Jag tycker att det är riktigt. Det har hänt väldigt mycket. Det kontrasterar mot den andra åsikten som vädrades här tidigare i dag, nämligen att ingenting har hänt och att regeringen är passiv. Båda de sakerna kan inte vara sanna. Det är helt omöjligt. Man kan inte ha en passiv regering som gör en massa saker. Man kan, som Marie Engström och flera andra, tycka att det har gjorts fel saker. Det är en annan sak. Oppositionens grundläggande ståndpunkt i skattefrågan är att vi har sänkt skatterna för mycket, å andra sidan vill oppositionen att vi ska stimulera ekonomin mer. Jag har en fråga som jag några gånger tidigare har ställt till skatteutskottets värderade vice ordförande. Det är ju fråga om 85 miljarder den här mandatperioden. Hur många extra jobb hade det blivit på Volvo i Göteborg om vi inte hade sänkt skatterna med 85 miljarder? Hur många fler bilar hade vi sålt om vi hade haft 85 miljarder högre skatt? Det är ju fysiska människor som har fått den skattesänkningen. Lars Johansson har fått den här frågan många gånger, men han har inte lyckats besvara den vid ett enda tillfälle. Hur många fler Volvobilar skulle man ha sålt om skatten hade varit 85 miljarder högre? Vi har gjort många andra saker som RUT och ROT och jobbskatteavdraget. En sak som vi har gjort väldigt bra tillsammans är att vi har sett till att få bort många möjligheter att undkomma skatt. Vi hade det uppe vid det senaste skatteutskottsmötet och det förelåg stor enighet. Herr talman! Eftersom jag inte vill förlänga denna debatt mer avslutar jag med att önska herr talmannen en trevlig sommar.

Anf. 148 Lennart Sacrédeus (Kd)
Herr talman! Jag instämmer i och yrkar bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 33. Herr talman! Ett grundläggande synsätt i alliansens och Kristdemokraternas skattepolitik är försiktighet och ödmjukhet när det gäller att beskatta medborgarnas inkomster samt insikten att skatter därför inte har något egenvärde. Tar ut skatt gör staten, kommunerna och landstingen i huvudsak för att finansiera vår gemensamma välfärd och det samhälleliga gemensamma goda samt för att utjämna ekonomiska skillnader i samhället. Vi får aldrig glömma att den offentliga sektorn inte själv kan skapa de resurser som krävs för att vi ska ha ett så fullgott liv och samhälle som möjligt. Det är i företag som konkurrerar på en fri och öppen marknad som de offentliga resurserna skapas. Det privata näringslivet och det enskilda entreprenörskapet har alltid varit, är och kommer att vara grunden för vår välfärd och sysselsättning. Alliansens och Kristdemokraternas skattepolitik syftar till att så långt som möjligt minimera de störningar och snedvridningar som uppstår i ekonomin och företagandet i syfte att kunna finansiera vår gemensamma välfärd. Därför måste skattereglerna vara lättförståeliga, väl motiverade och inte minst transparenta, det vill säga genomskinliga. Herr talman! Denna dag har det önskats glad midsommar och glad sommar. Jag ska lägga in detta mitt i talet för att se om någon är vaken i denna kammare där vi har besök av ett före detta statsråd. Jag vill önska herr talmannen, samtliga talmanskolleger, kammarkansliet och inte minst våra synnerligen kunniga tjänstemän på skatteutskottet, som likt en jojo har flyttat sig mellan två lokaler det här riksmötet, en riktigt glad midsommar och god sommarvila. Jag återgår nu till mitt huvudanförande, och hoppas att detta avbrott inte blev alltför brutalt. Herr talman! Precis som regeringen varje år redovisar det stöd som ges till företag via statsbudgetens utgiftssida faller det sig naturligt att även statens indirekta stöd ska redovisas. Det har i princip samma funktion som ett direkt stöd. Det är av lika stor vikt att visa hur enhetligheten eller i vissa fall, måste vi tillstå, bristen på enhetlighet i vårt skattesystem ser ut. Det är viktigt, inte minst ur öppenhets- och demokratisynpunkt, att medborgarna får veta vad deras skattepengar används till. När man betalar vill man veta vad pengarna används till. Att regeringen i detta fall får stöd av både Riksrevisionen och det finanspolitiska rådet är värdefullt och positivt. Det ska ses som ytterligare ett steg i riktning mot att öka transparensen i vårt ofta alltför snåriga skattesystem. Herr talman! Varje politisk idétradition och identitet - den kristdemokratiska, den liberala, den konservativa, den socialistiska, den gröna ekologistiska eller den centerpartistiskt decentralistiska - har centrala grundpelare för sin ideologi. De fungerar som rättesnören som vi partiföreträdare efter bästa förmåga försöker hålla oss till när vi bygger vår politik. Utan dessa principer eller rättesnören skulle varje parti i denna riksdag bli som vilket annat parti som helst. Varje parti söker sin själ, sina rötter och sin identitet och försöker finna svar på frågan: Varför finns vi till? På samma sätt måste ett skattesystem som det svenska bygga på ett antal principer som ska följas för att inte urholka sin egen trovärdighet. Det är bland annat principen om enhetlig beskattning. Olika inkomster inom ett och samma skatteslag ska som princip beskattas med samma skattesats. Jag vet dock - det är en annan av Kristdemokraternas principer - att ingen människa och inget system är fullkomligt. Det är inte annorlunda med ett skattesystem. Det har principer, men det efterlevs inte alltid - ibland till och med rätt sällan. Av folkhälsoskäl och miljöskäl används punktskatter på alkohol, tobak och miljöfarliga bränslen i syfte att minska konsumtion och utsläpp. Olika momssatser används för att gynna viss konsumtion - exempelvis kultur. Det är dock viktigt att ha ett rättesnöre i form av att optimera beskattningen; notera optimera, inte maximera beskattningen. Det är skillnad på att optimera beskattning och att maximera den. Om avvikelse i form av lägre skatteuttag leder till fler i sysselsättning och därmed ökade statsinkomster blir det slutgiltiga målet gott och ändamålsenligt. Vi får som lagstiftare och företrädare för skatteutskottet inte vara paragrafryttare utan får i viss mån vara pragmatiker. Och, herr talman, man får laga efter läge. Herr talman! I oppositionens motion ifrågasätts våra skattesänkningar som har gjort det mer lönsamt att arbeta och lockat tillbaka miljardbelopp från utlandet och skatteparadis därstädes genom slopandet av förmögenhetsskatten. Vidare ifrågasätts att miljontals villaägare har fått sänkt fastighetsskatt. Vi gläds över att det dock inte finns en enda invändning mot att regeringen faktiskt öppet och tydligt redovisar vilka delar av ekonomin, både vad gäller hushåll och företag, som indirekt får stöd. Herr talman! Det är bra och värdefullt för medborgarna att skattesystemet blir mer öppet. Men det är också bra för oss lagstiftare i och med att redovisningen gör det lättare att identifiera regelavvikelser inom olika beskattningsområden och avvikelser i förhållande till de principer som styrde skattereformen 1990. Inget politiskt parti, ej heller Kristdemokraterna, är utan skuld för att skattereformen från 1990 har frångåtts. Den utan skuld må träda fram, men ingen kan göra det. Jag kan dessutom klart se ett behov av att man i framtiden ser över skattesystemet på nytt från grunden för att vi i den mån som vi har avvikit alltför mycket ska återgå till de fyra grundpelare som den ursprungliga skattereformen baserades på, nämligen för det första lägre skattesatser, för det andra bredare skattebaser, för det tredje en mer neutral och likformig beskattning och för det fjärde enklare regler. Herr talman! Dock är detta ett ämne över vår syndakatalog gentemot fyra grundpelare som vi kanske får ägna oss åt i en annan debatt. Jag vill önska också kammarens ledamöter, och inte bara tjänstemän och talmän, en glad sommar.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-06-17
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:100 punkt 1 och avslår motionerna
    2008/09:Fi25 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkandena 1, 3, 4 och 7-10,
    2008/09:Fi26 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 1-5 och
    2008/09:Fi27 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkandena 1-4, 8 och 9.
    • Reservation 1 (s)
    • Reservation 2 (v)
    • Reservation 3 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0116014
    m93004
    c23006
    fp22006
    kd20103
    v00193
    mp00163
    Totalt1581173539
    Ledamöternas röster
  2. Särskilda satsningar på ungdomar, miljöfordon och ROT-avdrag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2008/09:Fi25 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkandena 2, 5 och 6,
    2008/09:Fi26 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 6-8 och
    2008/09:Fi27 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkandena 5-7.
    • Reservation 4 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0116014
    m93004
    c23006
    fp22006
    kd21003
    v01903
    mp01603
    Totalt159151039
    Ledamöternas röster
  3. Redogörelse från Riksrevisionens styrelse om det finanspolitiska ramverket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger redogörelse 2008/09:RRS8 till handlingarna.