Anf. 5 Anna Kinberg Batra (M)
Herr talman! Vi har snart gått igenom en timme av den här debatten. Vi har hört olika klagomål från oppositionspartierna. Det är deras jobb, naturligtvis. Men jag har inte hört om så många nya jobb från några av de olika förslag och riktlinjer som här presenteras. Jag ska återkomma till det.
Jag tänkte ta min utgångspunkt i ett besök vi hade häromveckan. Jag hade besök i Stockholm av indiska släktingar. De kom när det var som finast i Sommarstockholm, precis i början av juni. De ville titta på Vasamuseet och på de gamla slotten. Det var prinsessbröllop och nationaldag. Det var egentligen alla de här symbolerna för hur Sverige i viss utsträckning tronar på fornstora dar.
Vi pratade om skolan. Vi pratade om våra familjer. Vi pratade om våra barn. Med sig hade de sin elvaåriga dotter som de i skolan började träna i matte redan vid fyra års ålder. Vi diskuterade våra olika skolsystem och våra olika näringsliv. Sedan dess har vi fortsatt diskutera hur den ekonomiska världskartan ritas om.
I takt med att den ekonomiska världskartan ritas om - länder som till exempel Indien moderniseras, människor lyfts ur fattigdom, fler blir rikare och fler tillväxtländer i andra delar av världen växer - ökar omvandlingstrycket på Sverige.
Sedan 1990 har till exempel Indiens export ökat nästan 13 gånger och investeringarna ungefär fem gånger. Det är ungefär hälften så stora ökningar som vi har sett i Kina under samma tid, där exporten har ökat nästan 24 gånger och investeringarna tio gånger.
I Indien ansöktes det 1990 om ungefär 1 000 patent. 20 år senare var motsvarande siffra ungefär 7 000. I Kina skedde en 60-faldig ökning under samma period, till drygt 300 000 patentansökningar 2010.
Vi kan titta på de länder som Sverige handlar med. Vi är en liten öppen ekonomi; det vet alla i det här utskottet. År 1990 fanns de så kallade BRIK-länderna inte med på vår topp-tio-lista över viktiga exportmarknader.
På den allra högsta toppen av våra viktiga exportmarknader har vi fortfarande till exempel Norge och Tyskland. Det är fortfarande Europa som är vår hemmamarknad. Men det man ser 20 år senare är att Brasilien, Ryssland, Indien och Kina står för 8,8 procent av vår export. Det är nu vår tredje största exportmarknad.
Det utmanar oss. Det är mot den bakgrunden som Alliansen fortsätter satsa på skolan, satsa på jobben, satsa på att bygga Sverige starkare och satsa på att bygga svensk konkurrenskraft i en orolig och utmanande värld.
Vi har klarat de senaste årens kris i Europa bättre än många jämförbara länder. Vi har gett svenska hushåll ökade disponibelinkomster. Vi har kunnat ha en positiv bnp-utveckling när andra länder runt om i Europa tvingats skära ned och euroområdet nu är i recession. Den utvecklingen måste vi fortsätta att stärka.
Det handlar först och främst om att även framöver värna ordning och reda i statsfinanserna. Det är grunden för att man till exempel, som i höstens budgetproposition, ska kunna skjuta in energi i ekonomin. Samtidigt kan vi ha säkerhetsmarginaler för att agera ifall utvecklingen skulle försämras. Här är det finanspolitiska ramverket inklusive överskottsmålet helt centralt. I tider av lågt resursutnyttjande bör det finansiella sparandet vara lägre, förutsatt att statsfinanserna kan vara långsiktigt hållbara, vilket de är i Sverige. Det ger oss möjlighet att föra en förhållandevis expansiv finanspolitik i lågkonjunktur när det behövs för att stimulera tillväxten av nya jobb.
I takt med att svensk ekonomi växer ska vi självklart återgå till ett resursutnyttjande i balans och sedan överskott över en konjunkturcykel. Vi har haft många diskussioner den här våren, inte minst, om hur lång en konjunkturcykel är. Men låt oss konstatera - och kan vi inte försöka vara överens om det också - att Sverige faktiskt är mitt i en ganska lång och besvärlig period av lågt resursutnyttjande. Då är det inte bara möjligt utan också viktigt att tillämpa ramverket så som det är tänkt och skrivet, nämligen att man ska ha överskottet över en konjunkturcykel och kunna hjälpa ekonomin lite grann när det behövs. Det vore farligt för jobben att tvärtom, som man tror att Socialdemokraterna förespråkar ibland, strama åt i lågkonjunktur.
Den styrka som vi har i de svenska offentliga finanserna ska vi använda för att stärka vår konkurrenskraft och fortsätta skapa bättre förutsättningar för fler jobb. Det handlar om att fortsätta göra det mer lönsamt att arbeta. Det handlar om att fortsätta ge utrymme till låg- och medelinkomsttagare i plånboken. Både IMF och OECD har visat att det ger ett välbehövligt stöd när det gäller efterfrågan, vilket är viktigt i ett svagare konjunkturläge. Och det förbättrar drivkrafterna till arbete.
Det handlar om att fortsätta återupprätta kunskapslinjen i skolan. På så sätt rustar vi unga för morgondagens konkurrens med bland annat de indiska, de kinesiska och de andra europeiska barnen och så småningom vuxna.
Det handlar om att fortsätta investera i forskning och innovation, så att vi även i framtiden kan konkurrera med kunskap och kompetens. Med årets proposition och förra årets budgetproposition ökar forskningsanslagen till den svenska forskningen och till innovationsarbetet med 4 miljarder kronor, jämfört med hur det har varit tidigare. Vi ligger bland de länder i världen som satsar störst andel av bnp på forskning och innovation. Den platsen ska vi stärka.
Det handlar om att se till att det lönar sig att investera i Sverige, i små och stora företag. Därför sänkte vi vid årsskiftet bolagsskatten för att komma till en mer konkurrenskraftig nivå jämfört med till exempel EU och OECD, som vi hade hamnat över i nivå.
Vi jobbar nu vidare med till exempel investeraravdraget för att stimulera framväxten av de allra minsta företagen, som sedan kan ges möjlighet att växa.
Herr talman! I början av den här veckan stod Sveriges riksdag värd för en högnivåkonferens med OECD. Parlamentariker från ett tjugotal länder samlades här i Sveriges riksdag för att diskutera inte bara styrkan i ekonomin och konkurrenskraften - den är god i Sverige, som bekant - utan också den nordiska modellen och den inkluderande tillväxt som vi i Sverige kan vara stolta över att vi har kunnat skapa.
OECD-experterna, besökarna från andra länder, andra internationella bedömare och temanumret i tidningen
The Economist
tidigare i år, för att nämna några exempel, visar att det som är viktigt i Sverige för att bygga ekonomin stark är två faktorer. Det är dels att ekonomin växer sig stark, dels att vi slår vakt om den svenska jämlika modellen när vi fördelar inkomster och även välfärdstjänster väldigt jämnt.
Sverige är både rikt och rättvist. Det ska vi vara stolta över. Därför är en annan viktig del i den fortsatta inriktningen av den ekonomiska politiken att värna sammanhållningen.
Vi ska ha ordning och reda i välfärden, och Sverige ska fortsatt vara ett land där vi kan ha både en växande ekonomi och fördelning i absolut världsklass.
Här far det omkring en del osanningar i debatten. Låt mig bara nämna att Finanspolitiska rådet pekar på att spridningen i disponibla inkomster mätt med Gini-koefficient i stort sett har varit konstant sedan 2006. Och när OECD tittar på inkomstfördelningen och fördelningen av välfärdstjänster, alltså möjligheterna att ta del av den svenska välfärden, ligger vi i den absoluta världstoppen.
Mer måste göras, men låt oss vara klara över att utgångspunkten är god och jämn.
Herr talman! De senaste veckorna har tusentals svenska elever lämnat skolan på olika nivåer. Några har gjort det för sista gången för att springa ut i sommaren. De vill naturligtvis också springa ut på arbetsmarknaden.
Trots att många av ungdomarna i statistiken har studieplatser är det för många som inte gick till jobbet i morse eller som går till jobbet i morgon.
När jag tog studenten i slutet av 80-talet var det ganska lätt att få de första och enkla jobben, när man inte riktigt hade kvalifikationerna eller inte riktigt visste vad man skulle göra. För min del gick jag till Arbetsförmedlingen ett tag efter studenten. De frågade om jag hade några yrkeskvalifikationer. Det hade jag inte. Jag hade gått teoretiskt gymnasium och hade inte särskilt klart för mig vad jag så småningom ville göra. Men jag hade körkort. Då fanns det flera olika tillsvidareanställningar på budfirmor att välja på. Man kunde köra som bud på dagarna och så småningom skaffa sig bättre yrkeskunskaper och, i mitt fall, läsa vidare.
Det här är ett ganska dåligt exempel. Men det är ett av flera exempel på att det var lättare förr att få det första enkla jobbet än vad det är för många i dag. Omvandlingstrycket från till exempel BRIK-länderna gör att det är betydligt svårare att komma in via de enklaste vägarna, om man inte har kompetensen.
Därför är det så otroligt viktigt både att jobben blir fler och att det blir lättare att få dem för dem att komma in, och det är därför vi har sänkt trösklarna in på arbetsmarknaden för ungdomar. Den inriktningen måste vi fortsätta med.
Det finns de som säger - det kommer säkert i replikrundan - att det här med att fler jobbar inte är relevant, alltså att det inte skulle spela någon roll att 200 000 fler jobbar nu än 2006 eller att det skulle ha varit självklart. Låt mig då påminna om 90-talskrisen som gav oss 500 000 färre i sysselsättning. Det är alltså inte så att jobben bara kommer av en viss befolkningsmängd, utan de kommer av att företagen vågar investera, vågar anställa, har råd att anställa och kan satsa på framtiden. Det kommer också av att man vågar prova någon som man kanske inte känner sedan förut, och det är därför det har varit så viktigt att sänka trösklarna.
Det är också därför som vi i den senaste budgetpropositionen presenterade ett ungdomspaket om 8 miljarder kronor. Det är också därför vi i ändringsbudgeten nu i vår lade på ytterligare 12 400 nya utbildnings- och praktikplatser. Mer behövs för att fler ungdomar ska komma närmare in på arbetsmarknaden och kanske, ännu bättre, får de kvalifikationer som krävs för att få det allra första jobbet.
Vi har sett till att alla unga som kommer till Arbetsförmedlingen också får stöd från första dagen. Det är väldigt viktigt att man får en handläggarkontakt och att man så snabbt som möjligt också kommer i jobb. Ungdomar som inte får jobb ska inte i första hand till åtgärder eller något annat, utan de ska så fort som möjligt in på arbetsmarknaden. Det är det som är den stora inriktningen på politiken.
Därför fortsätter också trepartssamtalen, och vi jobbar vidare med yrkesintroduktionsavtalen. Detta är fler exempel på hur den ekonomiska politiken riktas in på att jobben ska bli fler och på att fler ska kunna få dem.
Herr talman! I dag debatterar vi riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Det innebär att vi nu stakar ut kursen inför Alliansens åttonde gemensamma budget. Vi kan vara stolta över att vi trots krisen har en styrka i de svenska finanserna som har möjliggjort att vi har kunnat göra jobben fler, att vi har kunnat hålla ihop landet och att vi har kunnat stärka svensk konkurrenskraft i en internationellt mycket besvärlig tid. Vi har kunnat fortsätta värna arbetslinjen, och vi har kunnat bygga varaktigt bättre förutsättningar för jobb och tillväxt.
Så vill vi fortsätta bygga Sverige starkt i en tid av internationell oro.
Det är alldeles för tidigt nu att tala om i detalj hur vi kan agera i höst. Det finns ett sådant tryck, och det kommer ni säkert att rikta även mot finansministern. Låt mig då påminna om hur vi även i vårt eget betänkande ställer upp olika scenarier för efterfrågan i omvärlden. Låt mig då påminna om att skillnaden mellan en bättre och en lite sämre efterfrågan i omvärlden ger en skillnad på över 2 procentenheter i bnp-utveckling för svensk del redan på ett års sikt.
Vi har stått i den här kammaren förut om åren och haft läget jätteklart för oss i maj-juni och sedan varit tvungna att se helt annorlunda på sakernas tillstånd i augusti-september. Sverige är en liten öppen ekonomi i en orolig och mycket föränderlig omvärld. Vi har goda förutsättningar för att anta de utmaningar som detta ger oss, och dem ska vi ta. Grunden för det är ansvar, ordning och reda.
I dag tar vi ytterligare ett steg i den riktningen. Det gör vi genom att förbereda Alliansens åttonde gemensamma budget. Hittills i dag i den här debatten har vi inte sett något av de fyra olika oppositionspartierna komma i närheten av möjligheter att lägga fram en första, särskilt inte någon första budget som skulle skapa möjligheter för fler nya jobb.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på de fyra olika varianterna av sämre utveckling för jobb, tillväxt och konkurrenskraft.
Trots era olika reservationer vill jag till sist också tacka oppositionspartierna och de övriga ledamöterna i utskottet för ett, även när vi har skillnader i sak, mycket gott samarbetsklimat även under den här säsongen!
(Applåder)
I detta anförande instämde Staffan Anger och Jonas Jacobsson Gjörtler (båda M).