Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Anf. 1 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! God morgon! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i FiU20 och till reservation 1 i FiU21.

Detta riksdagsår går nu mot sitt slut, och regeringen har i ett halvår styrt Sverige med Moderaternas och Kristdemokraternas budget.

Nyligen presenterade Finanspolitiska rådet sin årliga utvärdering av finanspolitiken. Jag tänkte nämna den, eftersom årets rapport från rådet får anses innebära ett trendbrott.

Sedan regeringen Löfven tillträdde har Finanspolitiska rådet konsekvent kritiserat regeringen för att politiken har varit för expansiv och att man helt enkelt har eldat på för mycket i goda tider och sparat för lite inför nedgång.

Därför är det glädjande att Finanspolitiska rådet nu, när de utvärderar Moderaternas och Kristdemokraternas budget, för första gången på flera år kommer fram till att politiken är väl avvägd i förhållande till konjunkturen och dessutom i linje med överskottsmålet.

Jag är stolt över det arbete som vi gjorde i höstas. Framför allt var det en budget som var viktig för Sverige, eftersom den prioriterade välfärden, tog ett steg för att stärka Sveriges trygghet och få integrationen att fungera bättre. Men det är också en politik för full sysselsättning och starkare tillväxt. Det är bara så vi kan möta morgondagens utmaningar.

Fru talman! Budgeten innebär att ansträngning lönar sig bättre. Alla som arbetar har fått sänkt skatt från den 1 januari. Alla pensionärer har också fått sänkt skatt.

5 miljarder i generella statsbidrag riktades till Sveriges kommuner och regioner för att stärka välfärden.

En rekordsatsning gjordes för att stärka försvaret.

Polisen fick ett rejält tillskott, bland annat för att polisernas löner redan i år ska kunna bli 1 000 kronor högre i månaden, tack vare vår budget.

För att korta vårdköerna i sjukvården ska en ny kömiljard införas. Dessvärre har den dröjt. Men den ska strax införas, enligt statsministern, tack vare vår budget.

Den 1 juli tas den särskilda löneskatten bort, tack vare vår budget. Det är alltså straffskatten för den som vill anställa äldre.

Den 1 juli sänks också skatten för entreprenörers generationsskiften, tack vare Moderaternas och Kristdemokraternas budget.

Den 1 juli tas överindexeringen på bensin och diesel bort. Det är viktigt för alla dem som är beroende av att ta bilen till jobbet och skjutsa barn till skolan, förskolan och fotbollsträningen och som kanske inte har samma möjlighet till kollektivtrafik som man har här i centrala Stockholm. Dessvärre kommer denna överindexering att återinföras. Och om man läser och får tro medierna kommer bensinskatter och drivmedelsskatter att höjas framöver.

Den 1 juli höjs taket i RUT, så att fler kan få den första viktiga raden i sitt cv, tack vare vår budget.

Fru talman! Detta är några exempel på hur vår budget gör Sverige bättre. Det var också därför som Moderaternas och Kristdemokraternas budget fick stöd i denna kammare. Till skillnad från flera andra partier gjorde vi efter valet det som vi före valet sa att vi skulle göra. Men det behöver göras så mycket mer, eftersom utmaningarna och problemen finns där.

En av våra absolut största frågor framöver är den bristande integrationen: att parallella samhällen växer sig starkare för varje dag, att hedersförtrycket tar greppet om allt fler flickor men också pojkar, att kvinnor - ofta mammor - som har varit i Sverige år ut och år in fortfarande knappt kan tala hjälplig svenska och att arbetslösheten bland invandrare är 16 procent i en högkonjunktur.

När konjunkturen vänder, fru talman, kommer dessa människor att bli betydligt fler. Då blir kostnaden för en misslyckad integration tydligare. Även om jag gläds över alla de nyanlända som faktiskt kommit till Sverige under de senaste åren, fått ett jobb och kan försörja sig själva är jag orolig över den mycket höga arbetslösheten bland dem som är födda i ett annat land.

För att komma till rätta med detta krävs reformer. Sverige behöver en bidragsreform där de som har invandrat till Sverige kvalificerar sig till välfärdssystemen. Det är inte rimligt eller rättvist att den som kommer hit i 50- eller 60-årsåldern i princip kan ha samma pension som den som bott här i hela sitt liv. En bidragsreform ska också innehålla ett bidragstak, för det måste alltid löna sig att arbeta.

Fru talman! Sverige behöver även språkkrav inte bara för medborgarskap utan redan i sfi. Vi måste vara tydliga med att man här i Sverige behöver anpassa till sig svensk arbetsmarknad. Vare sig man är född i Sverige, arbetar som barnmorska och inte vill utföra aborter eller har invandrat hit och inte vill ta kvinnor i hand eller jobba i vissa kök gäller samma regler för alla. Vi behöver värna det kitt vi har. Det handlar inte om att den som har invandrat hit ska ge upp sin kulturella identitet eller förneka sin religion - nej, det handlar om att leva efter gemensamma spelregler som grundar sig på viktiga värderingar. Det är spelregler som har vuxit fram under generationer och format Sverige till det land som så många av oss är stolta över. Alla måste vara med och bidra.

Fru talman! Ska integrationen lyckas måste migrationen vara stram under många år framöver. Det säger sig flera partier stå bakom, men när vi nu kommer till handling gör de någonting helt annat. I dag ska riksdagen fatta beslut om att förlänga den tillfälliga lagen och dessutom öppna för mer av anhöriginvandring. Utan konsekvensanalys tänker Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna rösta för en lag som kan stå oss dyrt. Det är fel väg att gå. Sverige, som på så många sätt har misslyckats med integrationen, ska nu alltså återigen få en mer generös mottagning. Har partierna ingenting lärt? Är det inte dags att ta ansvar?

Fru talman! Under åren framöver kommer det att krävas prioriteringar för att klara välfärden - tuffa prioriteringar. Dessutom behöver vi sätta ljuset på vad som kan öka tillväxten och därmed även bidra till välfärdens finansiering. Hur kan vi få kakan att växa ytterligare? Att Sverige har en alltför låg tillväxt per capita i förhållande till många andra länder är bekymmersamt. Det är en fråga att ta på allvar, och här borde merparten av riksdagens fokus ligga under de närmaste åren.

Det var bland annat därför vi moderater presenterade inriktningen på en skattereform i vårmotionen. Vi ser skattereformen som ett av många medel för att lösa samhällsproblem. Det gäller inte bara den låga produktivitetstillväxten utan även den bristande integrationen, en förändrad demografi, en dysfunktionell bostadsmarknad och det stora klimathotet.

Fru talman! En skattereform handlar dock även om legitimitet. Sverige ska vara ett land där alla gör sin del men där alla också känner att de får någonting tillbaka. Flit och ansträngning ska betala sig. Svenskarna betalar bland de högsta skatterna i världen och ska kunna räkna med att varje krona gör så stor nytta som möjligt. Det är det fokus vi vill se i en skattereform. Vad regeringen och samarbetspartierna vill se med sin är fortfarande oklart.

Fru talman! Slutligen: Vi går mot så kallad sommarledighet här i riksdagen. Jag vill passa på att tacka alla partier, ledamöter i utskottet och tjänstemän för ett intensivt men bra riksmöte. Tack för gott samarbete! Jag vill önska er och även finansministern Magdalena Andersson en skön sommar.

(Applåder)

Anf. 2 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! För lite drygt en månad sedan, bara ett par dagar innan Försvarsberedningen skulle överlämna sin rapport Värnkraft, imploderade beredningen. Fyra partier valde att lämna beredningen.

För mig är det överdrivet tydligt vem som bär ansvaret för denna implosion. Det är faktiskt inte de fyra borgerliga partierna, och det är definitivt inte Sverigedemokraterna - det är hundra procent, kategoriskt, Socialdemokraterna som bär ansvaret. Det låter kanske lite orättvist, men det går faktiskt inte att beskriva det på något annat sätt.

I den mån det har funnits en dragkamp mellan Försvarsdepartementet och Finansdepartementet är det tydligt att Finansdepartementet vann den dragkampen, så jag antar att det bara är att gratulera finansministern. Förloraren är dock det svenska folkets trygghet och säkerhet. En ledarskribent på Svenska Dagbladet valde att beskriva Socialdemokraterna som en säkerhetsrisk, och jag är fullt benägen att instämma i den beskrivningen. Socialdemokraterna är en säkerhetsrisk. Det är uppenbart att man inte är kapabel att ta dessa djupt allvarliga och centrala frågor på allvar - frågor som alltså ytterst handlar om Sveriges säkerhet som nation.

Ett enormt ansvar ligger nu på regeringens lydpartier, Centern och Liberalerna, inför den budgetproposition som kommer till hösten. Gör verklighet av ert inflytande och ert budgetsamarbete! Om regeringen presenterar en undermålig försvarsbudget som inte når upp till vad beredningen yrkar på - lämna samarbetet. Res er upp och gå därifrån, bara!

Fru talman! Vi nås nu av fler och fler larm om det ekonomiska tillståndet i många av landets kommuner. I SKL:s egna prognoser framgår det rätt tydligt och dramatiskt hur utgifterna ökar mer än vad intäkterna ökar. Skillnaden, alltså utgiftsökningarna relativt intäktsökningarna, uppgår nästa år - 2020 - till 15 miljarder kronor, för att därefter stiga till 31 miljarder kronor och sedan 43 miljarder kronor för 2022.

Denna ganska dystra utveckling kring kommunsektorns finansiella ställning har att göra med åtminstone tre saker. Det är förmodligen fler, men det är minst tre saker.

Vi har en svagare konjunkturutveckling med en såväl historiskt som internationellt sett oerhört låg tillväxt avseende bnp per capita. Det är den ena förklaringen.

Den andra förklaringen är att vi blir allt äldre. Det är ju egentligen inte ett problem eller någonting dåligt; det är trots allt bättre att leva än att dö, ceteris paribus.

Den enskilt och utan konkurrens främsta förklaringen är dock att regeringen har valt att driva en synnerligen ansvarslös migrationspolitik. Man har tvingat kommunerna att ta konsekvenserna av denna politik, och man har helt enkelt sprungit från notan.

Resultatet av allt detta är ofrånkomligt: kraftiga nedskärningar i den kommunala välfärden alternativt kraftiga skattehöjningar. Därför stärker Sverigedemokraterna den kommunala ekonomin motsvarande 12,4 miljarder kronor för nästa år och 19,2 miljarder kronor för 2021 relativt regeringens budget. Det är stora förbättringar, men det räcker inte att stärka upp på intäktssidan - man behöver också pressa tillbaka utgifterna. En stram, restriktiv invandringspolitik är det som snabbast och mest effektivt ger effekt på utgifterna. En sådan politik avser Sverigedemokraterna att föra.

Fru talman! I den här propositionens föreslagna skattehöjningar slår man i ett effektivt slag ut stora delar av värmekraftproduktionen, i synnerhet i Stockholm men även i exempelvis Göteborg. Vi har fått höra från Miljöpartiet att detta bara är ett problem om det blir kallt, vilket självklart är en i alla avseenden fullständigt korrekt analys av läget. Så länge det är varmt är behovet av värmekraft inte överdrivet påtagligt - så är det. Men vi råkar bo ganska långt norrut, där det tenderar att bli hyfsat kallt på vintern, och då är det rätt angenämt med värmekraft.

Vi hotas alltså av effektbrist i huvudstaden - i fredstid. Vi står inför en situation där vi på grund av regeringens politik inte klarar av att förse rikets huvudstad med el. Med lite fantasi kan man föreställa sig hur det kommer att se ut på mindre orter i kristid eller, i allra värsta fall, krigstid.

Det finns alltså en klar och påtaglig risk att många investeringar, till exempel bostäder, tunnelbanestationer, 5G-nätet och Förbifart Stockholm, inte kan driftsättas. Det finns en risk för att det inte kommer att gå eftersom vi har effektbrist.

Det finns beräkningar - det är inte jag som har gjort dem, utan det är någon annan - som visar att de samhällsekonomiska förluster som uppstår som ett resultat av detta uppgår till 150 miljarder kronor. Det är 150 miljarder kronor i förluster, för att Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med understöd av Centerpartiet och Liberalerna, ska kunna höja skatten med 440 miljoner kronor. Är ni helt säkra på att ni tänkt igenom det här ordentligt?

Fru talman! Den ökade psykiska ohälsan är en av vår tids allra största folkhälsoutmaningar, och Sverigedemokraterna tar detta på största allvar. Därför har vi tagit fram ett kraftfullt åtgärdspaket med insatser på - över budgetperioden - totalt 2,5 miljarder kronor som på olika sätt ska stärka den psykiska hälsan hos vår befolkning.

Först och främst behöver vi få en tydlig, samlad och långsiktig statlig styrning på detta område; det menar vi är en grundförutsättning för att möta den rådande utvecklingen. Det faktum att den psykiska hälsan försämras hos vår befolkning är komplext, och därför finns det heller inte några enkla lösningar. Detta är inte heller en fråga som bara kan begränsas till just hälso- och sjukvården, utan det är någonting som måste hanteras på alla nivåer i samhället.

I vår budget lanserar vi åtgärder som ska förebygga insjuknande, förbättra vården för den som har insjuknat och öka möjligheten till ett snabbt tillfrisknande.

Det är hög tid att ta den oroväckande utvecklingen på allvar. Genom tydliga resursförstärkningar och innovativa förslag på området visar vi att den psykiska hälsan är och kommer att vara en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 2.

(Applåder)

Anf. 3 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till våra reservationer.

I morse - i dag, nu på morgonen - var det hundratusentals föräldrar som lämnade sina ögonstenar, allra bästa guldklimpar och underbarn till förskolan och fritis. Det är ett stort förtroende föräldrar ger till personalen i förskolan. Andra tänker att hemtjänsten kommer att göra så att mormor får en bra dag. En del av oss har anhöriga som ligger på sjukhus, och vi litar på att vårdpersonalen ser till att de blir friska och kommer hem igen. Och för de flesta av oss kan skolans betydelse inte nog betonas.

Detta säger mycket om vilken betydelse välfärdsverksamheterna har i människors liv. Vi är alla berörda av dem - av hur de fungerar, av vilken kvalitet de har och av vad som inte riktigt fungerar. När jag möter människor och frågar vad som är viktigt för dem är det oftast just välfärdsverksamheterna de lyfter upp.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar välfärden och den ekonomiska jämlikheten. Det är därför vi föreslår skattehöjningar för de rikaste - för de välbeställda. Men oj så många fnysningar och oj så mycket frustande vi brukar höra från högern när vi säger det! Skattehöjningar för de välbeställda är något som verkar ge någon form av allergichock på högerns riksdagsbänk. De verkar i stället tro på eviga effektivitetskrav, symbolpolitik, besparingar på sjuka eller arbetslösa eller till och med på att slänga ut folk från det här landet. De verkar tro att trolleri ska fixa välfärdens underfinansiering.

Detta kanske blir tungt för dem att höra, men det funkar inte. Folk ser det, märker det och känner av det. Välfärdens anställda känner av det in på bara skinnet, och ingen skattesänkning i hela världen kommer att lösa det.

Därför satsar vi. Vi har insett att välfärden är underfinansierad och menar allvar med att göra något åt det. Vi satsar på kraftigt ökade statsbidrag till välfärden, så att vi kan göra något åt underbemanningen, stressen och arbetsvillkoren och så att vi kan höja kvaliteten och låta fler få möjlighet att ta del av välfärden.

Hemtjänsten behöver bli mer tillgänglig och arbeta mer förebyggande, och stressen och minutjakten behöver minska.

Förskolan och skolan behöver fler anställda och mindre storlekar på grupper och klasser.

Kollektivtrafiken behöver byggas ut i hela landet och bli mer tillgänglig, och taxorna behöver sänkas.

Klimatomställningen måste göras, och bibliotekens guldgruvor behöver nå fler, inte minst i dessa tider av fake news.

Barn måste kunna lära sig att simma trots att föräldrarna inte har råd med simskoleavgiften. Idrottshallar måste kunna rustas och finnas i barns och ungas närområden.

De anställda i välfärden ska självklart inte behöva stressa så att de blir sjuka eller känna sig tvingade att välja ett annat yrke än det de faktiskt har utbildat sig till för att de känner att de inte får resurserna de behöver för att bedriva det arbete som verkligen behövs.

Vänsterpartiet har ingen sedelpress i källaren, som andra verkar ha. Vi väljer i stället att höja skatten så att vi ska kunna satsa på välfärden på riktigt. Men vi gör det också för att vi menar allvar med ekonomisk jämlikhet.

Förskoleupproret, Lärarmarschen och Kommunals upprop för äldreomsorg samlar många, som alla vill att välfärden ska få de resurser den behöver och som menar att det inte är rimligt att personalen ska bära välfärden på sina axlar genom att ständigt vara underbemannade och stressade och genom att springa fortare och få betala sina egna löneökningar med större arbetsbelastning.

Men nu läggs sparpaket efter sparpaket fram runt om i landet. I Kristinehamn ska man spara 6,7 procent. I Hudiksvall räknar man med att 100 anställda ska tas bort. I region Gävleborg, som jag kommer ifrån, ska man spara in 6 procent av nettokostnaderna för sjukvården och kollektivtrafiken. I Ljusdal höjer man skatten med 50 öre.

Till och med Danderyd tvingas bita i det sura äpplet och höja skatten. De har tvingats inse att man inte kan sänka skatten och finansiera välfärden. Det går inte ens att finansiera äldreomsorgen med engångsintäkter. Moderaterna och Kristdemokraterna i Danderyd har nog fått lära sig en hel del om ekonomi den senaste tiden.

Hammarö slår alla; skattehöjningen där blir 1,50. Men i Kramfors och Dorotea går det inte riktigt att höja skatten, för där är den redan väldigt hög.

Sveriges Kommuner och Landsting varnar för att ett stort antal kommuner - ca 100 - kommer att ha underskott nästa år. Cirka 40 kommuner planerar att höja skatten - det är fler än under finanskrisen.

Var tredje region gick med underskott i fjol, och fler förväntas det bli nästa år. Dessutom förväntar sig åtta av tio kommuner högre kostnader för försörjningsstöd när Arbetsförmedlingens kontor försvinner i 132 av landets kommuner.

Framför allt drabbas kommuner som har låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. Detta är kommuner som oftast har det väldigt tufft.

Men 73-punktsgänget fortsätter på den borgerliga regeringens inslagna linje, där skattesänkningar verkar vara mer prioriterade än välfärden. Det är egentligen inte så märkligt, då Liberalernas och Centerns inriktning på nationell nivå har handlat om skattesänkningar, privatiseringar och symbolpolitik.

När skolan skriker efter resurser svarar Björklund med mobilförbud och borttagen värnskatt. När äldreomsorgen skriker efter resurser svarar Annie Lööf med RUT-bidrag för väktare och blomvattning. När Arbetsförmedlingen tas bort i Nordanstig och Hofors svarar de med en mun: "Ja, det kommer någon privat coach i stället."

Redan nästa år förväntas skattesänkningarna för de 10 procent som är mest välbeställda bli större än ökningen av generella statsbidrag för hela kommunsektorn. Resursglappet efter 73-punktsgängets förväntade resurstillskott är betydligt större än deras tillskott. Det saknas alltså en massa pengar för att behålla dagens kvalitet i välfärden.

Då väljer 73-punktsgänget att ta bort värnskatten, det vill säga att genomföra en skattesänkning för dem som tjänar 59 000 eller mer. Det är alltså viktigare att förbättra ekonomin för framför allt män som tjänar 59 000 kronor eller mer än att se till att vi har pengar till äldreomsorg, vård och skola.

Om man i stället skulle lägga de 6 miljarderna på att höja lönerna för hela landets alla heltidsanställda undersköterskor skulle de öka sin lön från 25 000 till 29 000 kronor i månaden, det vill säga att landets alla heltidsanställda undersköterskor skulle kunna få en löneökning med 4 000 i månaden. Jag vet vad jag prioriterar och tror att jag vet vad de flesta skulle prioritera, men inte 73-punktsgänget. 6 miljarder motsvarar också lönen för 12 000 lärare i ett år. Tänk vad det skulle göra för skolan, för barnen, för elevernas resultat, för lärarna och arbetsmiljön! Jag kan lova att de 6 miljarderna hade gjort betydligt bättre nytta i välfärden.

Fru talman! I decennier har de ekonomiska klyftorna vuxit i Sverige, och det i snabb takt. Vi är liksom bäst i klassen i OECD när det kommer till detta. Vi har det minst omfördelande skattesystemet bland EU:s 15 kärnländer. Och om vi fortsätter att öka klyftorna i samma takt som vi har gjort de senaste decennierna kommer vi att gå förbi USA redan på 2030-talet. Det känns liksom inte som att det var meningen eller kan betraktas som en del av den svenska modellen.

Systematiskt har de mest välbeställda, de rikaste, gynnats i decennium efter decennium. Skattesänkningar för just den målgruppen har inneburit att Sverige lägger allt mindre som andel på det gemensamma. Det kan handla om socialförsäkringssystemen eller om offentliga utgifter för välfärden.

Samtidigt som vi inte satsar tillräckligt med resurser på välfärden tillåter vi enorma privata vinstuttag ur den. Vi bygger ett system för segregation i skolan. Vi har flest fattigpensionärer i Norden, och sjuka tillåts inte få sjukpenning eller sjukersättning. Att människor ska få en bostad har överlåtits till marknaden att lösa liksom glesbygdens problem med service.

Klyftorna växer på olika sätt i vårt land. Vi får allt fler rika och allt fler fattiga. OECD, som väl knappast kan betraktas som någon vänsterorganisation, har räknat fram att vår tillväxt hade varit betydligt högre om vi hade utjämnat de ekonomiska skillnaderna.

Vänsterpartiets ekonomiska riktlinjer handlar om att lösa ojämlikheten och de problem som följer i dess spår. Vi vill se en välfärd som håller ihop, en sjukförsäkring som det går att lita på, att klyftor utjämnas och att det är vanligt folk som ska vara prio. Full sysselsättning måste självklart vara målet. Och klimatomställningen, som är absolut nödvändig, måste genomföras och vara rättvis. Trygghetssystemen ska lagas och förstärkas och ekonomiska klyftor utjämnas. De som har det bäst ställt och varit prioriterade ska så inte vara, utan de ska betala, medan den ensamstående mamman, den utslitna städaren, undersköterskan, förskolläraren, barnen och de unga ska få vara prio. Det måste gå att få en bostad. Och när man jobbat och slitit ett helt liv ska man få en pension som det går att leva på.

Det är så vi bygger ett land som håller ihop, som ger människor trygghet och frihet. Det är så vi motar rasism och främjar sammanhållning. Ojämlikheten har sitt pris. Jämlikheten är lösningen.

Anf. 4 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas och Moderaternas gemensamma reservation nr 1 i FiU21 och Kristdemokraternas reservation nr 4 i FiU20.

Medan Alliansens signum var gemensam analys av samhällsproblem och gemensamt utarbetande av reformer för att möta dem är januaripartiernas propositioner produkter präglade av politiskt "påtvingeri". Partiparterna ska tvingas att genomföra reformer som de inte tror på. Detta "påtvingeri" gör att ingen riktigt vill ta ansvar. Det var någon annan som ville ha just den här reformen, inte vi.

Det gör också att de här propositionerna saknar lite av den inriktning av politiken som Sverige behöver. Socialdemokraterna ska genomföra politik som de bekämpat i decennier, och de som tryckt igenom de mest radikala reformerna vill sedan inte riktigt stå för dem när de möter verkligheten.

Det finns naturligtvis en del i ändringsbudgeten och vårpropositionerna som vi har att behandla som är bra, men samtidigt skördar symbolpolitiken triumfer när alla ska ha lite av sitt. Gratis entré på några statliga museer i Stockholm, återinförda dåligt fungerande myndigheter och overksamma miljöåtgärder återser dagens ljus.

Dyra arbetsgivaravgiftsreformer som dömts ut som ineffektiva och inte svarar mot problemen på arbetsmarknaden införs. Fixeringen vid hyresrätten ger oss byggsubventioner och marknadshyror i skön förening, när huvudproblemet är att de flesta vill äga sin bostad men allt färre kan göra det.

Det har blivit ganska tydligt att när det inte gick ihop på sista raden under sista förhandlingsnatten är det välfärden i allmänhet och de äldre i synnerhet som får plocka upp notan. Vi visste att äldrereformerna lyste med sin närmast totala frånvaro i såväl 73-punktsprogram som regeringsförklaring. Men den som hört Stefan Löfven prata om att han ville göra valet till en folkomröstning om välfärden eller hört Magdalena Andersson senast i veckan prata om behoven i välfärden såg kanske ändå inte framför sig att Socialdemokraterna, när de fick chansen, skulle skära ned resurser till de äldre. Det är det som sker nu i ändringsbudgeten.

Pengar till mer socialt innehåll för äldre på fler trygghetsboenden för att bryta den ensamhet som hemsöker så många äldre, orsakar lidande och ökar behovet av vård och omsorgsinsatser tas bort.

Det är en halv miljard i prestationsbaserade medel för att korta väntan till en äldreboendeplats, men där slopas själva prestationskravet att ordna fram en plats i tid för den som behöver. Man kan ställa sig frågan om regeringen inte ser problemet med äldreboendeplatserna, med ensamheten och dess hälsokonsekvenser.

Medan Moderaternas och Kristdemokraternas budget såg problemet med bristande personalkontinuitet i hemtjänsten som drabbar både äldre och personalen såg januaripartierna en möjlighet till besparing, för nu slopar man satsningen på att utveckla metoder, sprida goda exempel och utbilda schemaläggare, som är så viktiga för en fungerande äldreomsorg.

Det här förslaget fanns. Det hade förstås kunnat vara större, men det fanns inskrivet i budgeten, beslutad av riksdagen, och nu slopas det. Till och med det lilla anslaget till äldres idrott - idrottsrörelsen tillsammans med pensionärsorganisationer satt i arbetsgrupper för att ge fler äldre chansen till idrott i gemenskap med andra - tas nu bort.

Psykiatrin fick betala ett kapitaltillskott till ett statligt bolag. Den fritidspeng som skulle gå till fritidsaktiviteter för barn i ekonomiskt utsatta familjer tar också januaripartierna bort. Fri entré för vuxna på några statliga museer i Stockholm var viktigare.

Jag sa innan att januaripartierna inte riktigt vill ta ansvar. Det är fel; de vill gärna ta ansvar för det som nu genomförs tack vare Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Senaste veckorna har ju varit en uppvisning i detta ansvarstagande. De tar ansvar för storsatsningen på psykiatrin. De tar ansvar för den utvecklade cancerstrategin och de medel som fanns i den moderata och kristdemokratiska budgeten. Och de har aviserat att de efter ett närmast evighetslångt dröjsmål snart står beredda att ta ansvar också för den fördubblade kömiljarden. Det är naturligtvis samma sak med polispengarna och med det stora tillskottet till kommunsektorn - 5 miljarder i år och 10 miljarder nästa år.

Ansvarstagandet gäller också, glädjande nog, skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer. De berättar gärna hur mycket ansvar de tar för den reform som nu genomförs den 1 juli - tack vare vår budget. Det är helt okej.

Det är bra för Sverige att dessa reformer och satsningar nu genomförs. Men jag hade gärna tagit ansvar för genomförandet tillsammans med mina forna allianskamrater. Det hade varit ännu bättre för Sverige.

Jag kan glädja partierna i januariöverenskommelsen med att det finns mycket kvar att ta ansvar för i Moderaternas och Kristdemokraternas budget: ökade drivkrafter till arbete, höjt lönebidragstak, mer undervisningstid, satsning på lärare i utsatta områden, bättre samhällsorientering och språkmöjligheter för en bättre integration, utbyggd utbildning för att avhjälpa kompetensbrist, höjd brytpunkt för statlig skatt så att det lönar sig mer att utbilda sig eller jobba extra.

Den särskilda löneskatt som arbetsgivare betalar för äldre som jobbar tas nu bort så att erfaren personal kan fortsätta att jobba lite längre, till exempel lärare, ingenjörer och barnmorskor.

Vi ger också mer resurser till minskade barngrupper förskolan.

Låt mig ge ett par tips på sådant som regeringen och samarbetspartierna kan få ta ansvar för nästa år. Vi har två reformprogram i vår vårmotion som jag tycker vore angelägna för Sverige att genomföra.

Det ena handlar om en flermiljardsatsning på äldreomsorgens personal. I dag hotas deras möjlighet till hälsa och familjeliv av sjukskrivning och stress, vilket vi hörde om på Ekot i morse. I vårt program får kommunerna bara full del av pengarna om de når tydliga mål såsom aktivt arbete med att minska delade turer, förbättrad personalkontinuitet, god medarbetarnöjdhet och delaktighet samt ett rimligt chefsansvar.

Därtill vill vi förstärka möjligheten till yrkesutveckling och karriärvägar för omsorgspersonalen med ett återinfört omvårdnadslyft med vidareutbildning inom till exempel demenssjukdom och multisjukdom. Vi vill även se ledarskapsutbildning för äldreomsorgens chefer.

Jag tror att detta är en mycket angelägen reform att genomföra. Det handlar både om att tillskjuta resurser och att ställa krav på att utveckla politiken, för vi kan inte ha den situation vi har för äldreomsorgens personal.

Fru talman! Vi föreslår också ett omfattande och brett reformprogram för att fler, också de utan omfattande tillgång till kapital genom till exempel sina föräldrar, ska kunna äga sitt boende.

Vi föreslår ett automatiskt bosparande, startlån, översyn av kreditrestriktionerna, ägarlägenheter, ett hyrköpssystem och en stor tomrättsreform. Vidare vill vi reformera riksintressesystemet, avskaffa byggsubventioner och höja bostadsbidragen.

Med alla dessa reformer kan vi föra en social ägarpolitik för alla de som har lägre men stabila inkomster och som vill äga men som i dag drivs in i dyra nyproducerade hyresrätter eller ett dyrt andrahandsboende. Detta riskerar att bli fattigdomsfällor som ökar den ekonomiska ojämlikheten i Sverige.

Vi vill också att alla som bor i utsatta områden ska få möjlighet att äga sitt boende. Vi vet att mer eget ägande kan stärka det lokala ägarskap som visat sig vara en nyckelfaktor för att vända utvecklingen.

Som sagt, det är ett par konkreta reformer för att råda bot på samhällsproblem. Det spelar inte så stor roll vem som tar ansvar för dessa reformer; huvudsaken är att de genomförs.

Fru talman! Vi var beredda att ta över ledarskapet för Sverige. Nu blev det inte så. Men vi står redo varje dag att ta över regeringsmakten.

Sverige har många utmaningar och problem. Vi ska inte inbilla oss att dessa kommer att vara lätta att vare sig möta eller åtgärda, oavsett regering. Det kommer att ta tid och vara besvärligt.

Men med resurser, en tydlig inriktning och praktiska reformer kan vi gå i närkamp med de samhällsproblem vi ser. Vi gör det för att stärka arbete, öppenhet, idealitet och gemenskap. Vi gör det för ökad frihet för enskilda och ökade möjligheter för familjer, för insikten om att företag inte är fiender utan grunden för vårt välstånd, för solidaritet som sträcker sig bortom kultur- och nationsgränser och för synen att samhället är oändlig mycket större än det offentliga.

Vi skapar det tillsammans, gamla och nya svenskar, i gemenskaper som familjer, föreningar, församlingar och företag. Det är ett Sverige där vi inte lämnar någon efter men inte heller håller någon tillbaka.

Jag vill också passa på att tacka talmanspresidiet, förvaltningen och alla mina med- och motdebattörer för denna termin och önska er en glad sommar.

(Applåder)

Anf. 5 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! För några månader sedan inleddes ett historiskt samarbete i svensk politik. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken och vårändringsbudgeten är två konkreta uttryck för just detta samarbete.

Genom överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna är vi nu åter i ett läge där vi kan fokusera på att utveckla vårt land och ta itu de samhällsproblem vi ser. Fler ska komma i arbete, välfärden ska utvecklas och tryggheten öka. Sverige ska bli fossilfritt, och hela vårt land ska utvecklas.

Vi vill skapa förutsättningar för ett samhälle där sammanhållning och trygghet går hand i hand med människors frihet och möjligheter. Det är så vi ska ta Sverige framåt.

Detta ska göras i ett läge med osäkerhet och en hel del besvärliga omvärldsfaktorer. Utvecklingen i den globala ekonomin, brexit, bakslagen för frihandel och ökad protektionism är några oroande exempel som måste tas på stort allvar i vårt mellanstora, exportberoende och handelsinriktade land.

Samtidigt behandlas budgetförslagen i ett läge då Sverige står på en stabil grund. Stefan Löfvens första regering pressade tillbaka arbetslösheten och höjde sysselsättningen, som nu är den högsta på 25 år.

Bostadsbyggandet befinner sig på nivåer som inte setts på decennier. Staten har på ett tydligt sätt ökat resurserna till den viktiga välfärden, även om det inte är tillräckligt för framtiden. Klimat- och miljöarbetet har tagit stora steg framåt, och förstärkningen av polisen med målet om 10 000 fler polisanställda har inletts.

Samtidigt har stora underskott i statsfinanserna vänts till överskott, och vi har i dag en rekordlåg statsskuld. Därmed har vi också rejäla skyddsvallar mot sämre tider.

Att värna det goda statsfinansiella läget och bereda nästa regering möjlighet att sätta sin prägel på den ekonomiska politiken kom att bli de principer som övergångsregeringen arbetade efter. Det hade varit ett viktigt bidrag till praxis om fler partier hade slutit upp bakom dessa principer - även med det som har sagts tidigare om alla förtjänster som kom i stället.

I ett svårt parlamentariska läge för Sverige valde dock Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att använda budgetprocessen för att så att säga kidnappa regeringsbildningen. En tunn reservation med en handfull sidor text och några tabeller ställdes, med Sverigedemokraternas stöd, mot en väl genomarbetad budget.

Varför tar jag upp detta? Hör det inte till det förgångna? Nej, för konsekvenserna av detta tilltag har vi sett under våren. Landets kommuner fick faktiskt mindre pengar till sin viktiga välfärd när de i själva verket behövde mer. I januari fick en av landets största myndigheter varsla tusentals medarbetare över hela landet. Hur verksamheten skulle hinna växla ned i takt med att pengarna sinade fanns det ingen plan för i servettskissen.

Innan någon lösning på regeringsfrågan kunde skönjas valde de också att sätta sprätt på hela reformutrymmet för innevarande år. I förbifarten såg de dessutom till att vidga skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare.

I samma anda har Moderaterna och Kristdemokraterna utformat sitt vårbudgetalternativ. I sin gemensamma reservation skär de ned på resurser till välfärden. Nu handlar det om skolan och en välbehövlig satsning på lärarassistenter som tas bort. De fortsätter att slakta klimatpolitiken och skär ned på insatser för att stärka integrationen och få fler i arbete.

Moderaterna är också mycket tydliga med sin långsiktiga agenda. Vi hörde ju Elisabeth Svantesson i talarstolen nyss. De vill sänka skatter, och det ska finansieras genom nya nedskärningar.

När Moderaterna talar om skattesänkningar och nedskärningar ska man dra öronen åt sig. De har ju prövat detta förut; det är ju vad de brukar göra när de får chansen. Resultatet brukar bli budgetunderskott, dalande skolresultat och allt glesare med personal i vår gemensamma välfärd.

Vi står inför ett stort och viktigt välfärdsuppdrag i vårt land. Vi lever allt längre, och andelen av befolkningen som är över 80 år växer snabbt. Samtidigt har vi även stora barngrupper. Det ställer krav på resurser till äldreomsorg, sjukvård, förskola och skola. Att i detta läge tala om stora skattesänkningar är tondövt, kortsiktigt och ohållbart.

Ohållbart är det också att driva en politik för mindre jämställdhet som tar kvinnor längre från arbetsmarknaden. Att ompröva gamla ståndpunkter kan förvisso vara svårt, men ibland måste man inse att tiden har sprungit ifrån en.

Hur hårt Kristdemokraterna än försöker lansera begreppet "den nya borgerliga feminismen" finns det faktiskt ingenting nytt eller jämställt i denna politik. Inför Europaparlamentsvalet var fokus på abortfrågorna. I den ekonomiska politiken handlar det om att återinföra vårdnadsbidraget, nu under nytt namn. Men principen är densamma - det utformas ändå så att man begränsar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden och därmed deras ekonomiska oberoende. Det är inte den väg som Sverige ska gå.

Fru talman! I budgetvotering efter budgetvotering väljer Sverigedemokraterna att ge sitt stöd till just denna ekonomiska politik. Det var ju inte av omtanke om de äldre som man röstade för att vidga skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer. Det var inte vanliga arbetstagare man hade för ögonen, antar jag, när man röstade för massvarsel på en av våra största myndigheter. Det var inte barn eller äldre man tänkte på när anslagen till välfärden i kommunerna minskade.

Det här är inte en politik som Sverigedemokraterna bara röstar för i hopp om att få inflytande i andra frågor. Också i deras egen budget, som de själva tagit fram, är skattesänkningar den största satsningen. Tydligen ska det även denna gång finansieras med sänkta barnbidrag. Det är så högerpartier utformar sin ekonomiska politik.

Fru talman! Högerkonservativ politik kommer aldrig att vara bra för Sverige. Det var därför vi valde att tillsammans med Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna starta ett nytt samarbete. Jag sticker inte under stol med att vi är fyra olika partier som tycker olika i många frågor. Det kräver kompromisser. Men i och med januariavtalet kommer vi socialdemokrater att kunna genomföra många av de viktiga reformer som vi gick till val på. Jag talar om förbättringar för landets pensionärer, bättre skola, utbyggd polis, fungerande integration, fler i jobb och mer resurser till välfärden och insatser som håller ihop vårt land.

Med vårändringsbudgeten påbörjas detta arbete.

Vi ser till att fler kommer i jobb, inte minst genom satsningar på de lokala jobbspåren och snabbare etablering av utrikesfödda.

Vi slår vakt om alla flickors och kvinnors rätt att leva fria, självständiga liv och trappar upp arbetet mot hedersvåld och förtryck.

För att ge våra barn bättre förutsättningar att ta till sig skolundervisningen ser vi till att fler vuxna kan anställas i skolan.

Fru talman! Samhället ska vara starkt i hela landet. Till de lantbrukare som drabbades så illa av förra sommarens torka går regeringen nu fram med ytterligare stöd, för det är bara när vi håller ihop som vårt land kan växa.

Att hålla ihop, fru talman, är centralt för ett fungerande samhälle men också för tillväxt. På många olika håll växer oron för ökad ojämlikhet. På den internationella arenan har aktörer som OECD, IMF och World Economic Forum lyft fram att växande klyftor är ett hot mot den ekonomiska tillväxten och riskerar att skapa social oro.

Diskussionen om de växande klyftorna förs också här i Sverige. Jag vill vara glasklar: Vår övertygelse, Socialdemokraternas övertygelse, om vikten av ökad jämlikhet är bergfast. Just därför tvekade vi aldrig i valet mellan att sätta oss på läktaren och hoppas på fler mandat i nästa val och att i stället här och nu göra allt vi kan för att få igenom så mycket socialdemokratisk politik som möjligt.

Det spelar roll för vanligt folk att vi redan den här mandatperioden kommer att kunna höja pensionerna för dem som jobbat ett helt yrkesliv med låg lön.

Det gör skillnad för personalen i vården, skolan och omsorgen när vi går fram med stora förstärkningar till välfärden.

De barn som påbörjar eller är mitt uppe i sin skolgång kan inte vänta i flera år på en mer likvärdig skola - de har rätt till en bra utbildning i dag.

Den viktigaste uppgiften för oss nu är att möta samhällsproblemen och bygga Sverige starkare. För att kunna göra det har vi brutit ny mark tillsammans med andra partier. Med denna budget sjösätter vi vårt arbete.

Jag yrkar därför bifall till förslagen i utskottets båda betänkanden.

Jag vill också önska finansutskottets kansli och ledamöter en skön sommar efter ett långt riksdagsår.

(Applåder)

Anf. 6 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Jag hade först inte tänkt begära replik, men när Fredrik Olovsson stod i talarstolen började jag tänka på ett samtal jag hade för inte så länge sedan.

Jag fick ett telefonsamtal från Söderhamn. Där är de väldigt oroliga för de ökade kostnaderna på grund av Arbetsförmedlingens neddragningar. Kommunen räknar med att allt fler behöver komma till socialtjänsten och få försörjningsstöd i stället för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Fredrik Olovsson valde i sitt anförande att med rätta skälla på Moderaterna och Kristdemokraterna för deras vansinniga ekonomiska prioriteringar. Det får ju konsekvenser när man slaktar en myndighet på detta sätt. Allra mest får det konsekvenser för dem som står långt från arbetsmarknaden och är allra mest beroende av kompetensen hos de anställda på Arbetsförmedlingen.

Det Fredrik Olovsson glömde att berätta var att han själv kunde ha gjort något åt detta i vårändringsbudgeten. Regeringen tillsammans med sina samarbetspartier kunde ju ha valt att återföra de tillskott som blev indragna och därmed förhindra att anställda tvingas gå men framför allt att de arbetslösa kommer allt längre från arbetsmarknaden.

Det valde ni att inte göra, Fredrik Olovsson. Det får konsekvenser. Framför allt får det konsekvenser för de personer som står långt från arbetsmarknaden. Men det får också konsekvenser för kommuner som har låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. Det är ofta kommuner ute på landsbygden. Dit kommer inte heller några privata coacher att vilja ta sig, precis.

Så, Fredrik Olovsson, varför lade ni inte tillbaka pengarna till Arbetsförmedlingen? De hade ju faktiskt behövts.

Anf. 7 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! I vårändringsbudgeten finns också återföring av pengar som ska användas just till arbetsmarknadspolitik, till de grupper som står längst från arbetsmarknaden och till de lokala jobbspåren som har visat sig vara viktiga och fungera väl på många håll i landet.

Det är naturligtvis så att bland de fyra partier som nu skapar detta nya samarbete finns det olika uppfattningar, också i denna fråga. Då handlar det om att göra de kompromisser som krävs för att landet ska kunna komma vidare.

Sedan ska det sägas att vi inte har varit nöjda med hur Arbetsförmedlingen har fungerat tidigare heller. Det har varit en återkommande diskussion hur vi får en bättre fungerande arbetsmarknadspolitik, så att inte göra några förändringar i arbetsmarknadspolitiken under denna mandatperiod var inte Socialdemokraternas inriktning.

Nu är det viktigt att denna myndighet och dess anställda - de som blir kvar efter den stora förändringen - får bästa möjliga förutsättningar så att man kan hjälpa de människor i hela landet som behöver hjälp och stöd för att komma vidare från arbetslöshet till arbete. Det är en prioriterad och viktig uppgift.

Jag vill också poängtera att just i vårändringsbudgeten, som ju är väldigt snäv med tanke på att hela reformutrymmet användes av servettskissbudgeten, lyckas vi återföra några hundra miljoner till den viktiga verksamhet som ska få inte minst utrikesfödda kvinnor i arbete.

Anf. 8 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Ja, men det fanns tydligen resurser att sänka skatterna ytterligare. Eller hur? Ni valde till exempel att ta bort arbetsgivaravgifter, vilket är väldigt ineffektiv ekonomisk politik.

Visst, om man tar bort en stor brödbit kan det vara bra att lägga tillbaka en smula. Men det ger ju inte så mycket effekt.

Fredrik Olovsson säger att man kanske inte var så nöjd med Arbetsförmedlingen förut heller. Nej, det finns mycket man kan diskutera om hur man skulle kunna göra den bättre. Men att slakta en hel myndighet med någon månads varsel, att ändra hela dess struktur, att lägga ned 132 kontor och varsla flera tusen anställda får konsekvenser. Det får konsekvenser för dem som är mest beroende av myndighetens tjänster och service. De kommer att få betala ett högt pris nu när man digitaliserar eftersom många av de människor som är mest beroende av Arbetsförmedlingen inte riktigt klarar av det.

Men det är ju inte så att ni nöjer er med att spara mycket på Arbetsförmedlingen. Ni verkar också vilja införa någon form av nyliberal experimentverkstad där.

Vad jag förstår, i alla fall av Centerns uttalande, är Australien någon sorts förebild. I Australien har de arbetslösa blivit en sorts vara som är till salu på en arbetslöshetens marknad. Där betalas väldigt mycket pengar ut till helt fel företag, som inte utför de tjänster de har sagt att de ska utföra. Men människor som står långt från arbetsmarknaden får också helt plötsligt ett jobb, men jobbet tar lika plötsligt bara slut när pengarna har levererats från staten till företaget.

Jag tycker att svensk arbetsmarknad förtjänar en mycket bättre politik än så här. Vi behöver en sammanhållen arbetsmarknadspolitik. Företagen behöver en sammanhållen myndighet att vända sig till. Efter det här experimentet kommer man att få vända sig till många olika privata bolag runt om i landet för att få tag i arbetskraft. Det håller inte.

Anf. 9 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Ulla Anderssons kritik mot hur den här myndigheten har hanterats genom budgetbeslutet här i riksdagen i december är helt relevant. Kritiken ska, precis som jag gjorde, riktas till dem som röstade igenom den budgeten: Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Sedan har vi och de partier som vi kan göra upp med att ta ansvar för den situation vi nu befinner oss i. Som jag sa i mitt första svar till Ulla Andersson har vi exempelvis återfört resurser till arbetsmarknadspolitiken för att verkligen kunna jobba med de lokala jobbspåren och inte minst för att få utrikes födda kvinnor i arbete. Det är rimligen en av de mest prioriterade uppgifter som arbetsmarknadspolitiken kan ha i dag. Det är en otroligt viktig uppgift. Jag är väldigt glad att vi kan vara överens om det.

Det finns naturligtvis farhågor när man ska göra ett nytt system. Det finns risker med det. Vi har också i Sverige, under den borgerliga regeringen, sett stora bekymmer med att få den här verksamheten att fungera som den ska. Man ska inte skeppa iväg gemensamma resurser till företag som inte sköter sin uppgift eller bedriver rent brottslig verksamhet på grund av att man har för dåliga kontrollsystem. Det är ohyggligt viktigt för oss att ha kontroll på allt det här när det nya arbetssättet ska sjösättas.

Arbetsmarknadspolitik och nationell arbetsmarknadspolitik är en central och viktig uppgift, både för att individer ska kunna få arbete och för att vi ska få en bra och fungerande arbetsmarknad.

Anf. 10 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det var mycket man kunde reagera på i Fredrik Olovssons anförande. Jag väljer att i första hand ta till mig det här om en glad sommar. Det ska jag försöka genomföra på ett lämpligt sätt.

En sak behöver dock redas ut. Fredrik Olovsson sa att det med den moderata och kristdemokratiska budgeten blev mindre resurser till välfärden i kommuner och regioner. Det stämmer ju inte. Därför vill jag ge Fredrik Olovsson chansen att korrigera sig.

Frågan till Fredrik Olovsson är alltså: Blev det mer eller mindre resurser sammantaget till kommunsektorn, omsorgen och vården med den moderata och kristdemokratiska budgeten?

Anf. 11 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Jag är övertygad om att Jakob Forssmed känner till svaret på den frågan. Det blev mindre pengar till kommunerna sammantaget. Men det blev faktiskt mer pengar till regionerna. Så ser det ut.

Ni använde en del av besparingarna på primärkommunerna och den viktiga verksamhet som görs där, exempelvis i form av skola, förskola och äldreomsorg, och flyttade en del av pengarna till regionernas också viktiga sjukvård. Det ni gjorde var att ni tog med den ena handen och gav med den andra till en annan del i sektorn. Det är svaret. Till kommunerna blev det mindre pengar. Till regionerna blev det mer.

Då ska man känna till att den tidigare regeringen redan hade aviserat nästan hela det tillskott till regionerna som Jakob Forssmed nu tar åt sig äran för. Det får han gärna göra. Jag tycker nämligen att vi har en gemensam uppgift de kommande mandatperioderna. Det är att verkligen prioritera hela sektorn, såväl kommuner som regioner och landsting, såväl äldreomsorg som sjukvård och skola, förskola och gymnasieutbildning.

Det kommer alltid att vara viktigare för oss än att sänka skatterna. Frågan är om det är det för Jakob Forssmed.

Anf. 12 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det blev alltså mer pengar till kommunsektorn i Sverige. Sedan kan man dela upp det på olika sätt, som Fredrik Olovsson gör.

Vi tillsköt också 3 ½ miljard till primärkommunerna i ett generellt statsbidrag. Det är bara för regeringen att betala ut. Vi tillsköt ytterligare 1,2 miljarder till äldreomsorgen. Det är rätt att en del andra bidrag till primärkommunerna försvann. Men totalt sett blev det kraftiga resurstillskott till kommunsektorn i Sverige. Det är bra att vi är överens om dem.

Fredrik Olovsson säger: Nu ska vi inte ägna oss åt skattelättnader, utan vi måste skjuta till mer resurser. Men vad hände i vårändringsbudgeten? Socialdemokraterna skar ned med över 300 miljoner på just äldreomsorgen, som man är så bekymrad över inte har tillräckligt med medel. Man kan vara kritisk mot våra satsningar. Men då kan man ändra på dem och göra någonting annat för pengarna eller bara göra dem till generella tillskott till kommunsektorn. Men det gör inte regeringen. I stället genomför man en del skattelättnader, som man är otroligt kritisk mot och som tyvärr är ineffektiva. De skapar inte de jobb som man säger sig vilja få fram.

Politiken hänger inte ihop över huvud taget. Om det ska bli resurstillskott till välfärden krävs det att det är Moderaterna och Kristdemokraterna som styr Sverige. När ni får chansen i vårändringsbudgeten drar ni bort pengar från äldreomsorgen.

Anf. 13 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Det sägs av Jakob Forssmed, som i höstas var med och tog bort just 2 miljarder som var riktade till äldreomsorgen. I vårändringsbudgeten ger vi ett riktat stöd på ytterligare en halv miljard till kommunerna beroende på hur många äldre de har. Det är pengar som går rakt ut till undersköterskor, sjuksköterskor och alla andra viktiga yrkesgrupper i äldreomsorgen.

Då blir det förstås mindre till alla små och riktade insatser som innebär att Jakob Forssmed ska bestämma i detalj hur kommunerna i Robertsfors, Katrineholm eller Växjö ska arbeta. Det vet naturligtvis Jakob Forssmed mycket bättre. Jag tror inte det. Jag tror att vi ska se till att kommunerna i största möjliga utsträckning får möjlighet att själva styra. Behoven ser olika ut, även om vi har samma utveckling i kringdemografin. Det stämmer alltså att det blev mindre pengar till primärkommunerna.

Trots ökningen av de generella statsbidragen tog ni bort andra insatser. Det kan man tycka är bra. Jag argumenterade ju nyss för att det är en bra idé. Problemet är bara om man inte tillför mer pengar utan om det blir mindre; då brukar kommunalråden tycka att det är en dålig idé. Då blir det trots allt mindre pengar för kommunen för att bedriva den här viktiga verksamheten.

Det är bra att vi kan vara överens om att sjukvården ska ha mer resurser, vilket de fick i just den budgeten. Vi är helt överens med er om att de resurserna bör komma till; de bör till och med utökas. Men jag tror att Jakob Forssmed ska vara lite mer noga framöver. När han säger att kommunerna får mer pengar bör han också veta att han har varit med och tagit bort, inte lagt till, resurser från de viktiga verksamheter som han nu talade om.

Jag vill upprepa - jag tror att det är viktigt att vi är många som gör det - att vi måste prioritera välfärden när vi kommer att få så många fler äldre de kommande decennierna.

(Applåder)

Anf. 14 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Vi måste prioritera välfärden, säger socialdemokraten Fredrik Olovsson. Efter att de har styrt Sverige i fem år vet vi resultatet. I valrörelsen påpekade vi många gånger någonting som väljarna kände igen sig i, att köerna i sjukvården har dubblerats och att köerna till barnpsykiatrin har tredubblats sedan valet 2014. Allt det känner människor igen sig i.

Det vore ganska hederligt om Socialdemokraterna vid något tillfälle - det här är ett ypperligt sådant - kunde ta ansvar för att välfärden faktiskt har utvecklats åt fel håll, trots brinnande högkonjunktur. Men vad gör då Socialdemokraterna? Jo, man gör det man alltid gör. Man drar skattesänkarkortet. Fredrik Olovsson använder en stor del av sin talartid till att tala om Moderaternas skattesänkningar. Men hederlighet i debatten vore bra.

Vad är det riksdagen ska fatta beslut om i dag? Jo, några skattesänkningar som Socialdemokraterna föreslår. Och vad är det riksdagen ska fatta beslut om i höst? Jo, en stor skattesänkning till dem som tjänar allra mest. Värnskatten ska tas bort.

Någonstans önskar jag hederlighet. Ta ansvar för Sverige och det resultat som ni har visat under fem år! Använd inte skrämselpropaganda när ni själva kommer att använda skattesänkningar under tiden som kommer! Berätta i stället för svenska folket hur välfärden ska bli bättre! Berätta hur vi ska se till att korta köerna till barnpsykiatrin, så att man inte behöver vänta månad ut och månad in, hemma i ett rum, instängd mellan fyra väggar med panikångest och med djup depression. Det våra medborgare vill få veta är hur Socialdemokraterna ska kunna lösa frågan. De vill inte att man diskuterar och skräms med skattesänkarkortet.

Anf. 15 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Jag tycker att det är en högst relevant invändning mot Moderaternas framtidsvision om stora skattesänkningar när vi samtidigt ser de stora behov som kommer att finnas inom välfärden under kommande år. Fram till mitten av 2030-talet är detta en utveckling som fortsätter. Vi kommer att behöva prioritera väldigt hårt mellan dessa viktiga verksamheter och annat, inte minst de skattesänkningar som Elisabeth Svantesson så gärna vill ha. Jag är själv mindre intresserad av dem och kommer att välja välfärden vid varje tillfälle där jag har möjlighet att framöver påverka politiken.

Vi kommer naturligtvis att behöva kompromissa med andra partier. Men även då kommer välfärden och verksamheterna inom den att vara det absolut viktigaste för oss socialdemokrater. Detta visade vi under den förra mandatperioden då vi kunde vända utvecklingen. Från att det hade varit färre anställda i den gemensamma välfärden blev det fler som kunde arbeta inom sjukvården, skolan och förskolan.

Vi såg också en tydlig vändning vad gällde skolresultaten, vilket var mycket viktigt. Vi behöver göra samma sak inom sjukvården. Precis i dagarna har vi dessutom visat på ett "hur" för att gå vidare med psykiatrin och komma till rätta med dessa viktiga frågor. Mer resurser och insatser kommer dock att behövas under mycket lång tid.

Det är förstås inte likadant i hela landet. Välfärden har olika förutsättningar i olika landsändar. Vi vill inte bara skjuta till mer resurser till sektorn som sådan, utan också se till att det blir en bra och rimlig fördelning så att hela landet kan leva. Det gäller regioner emellan, och det gäller kommuner emellan.

Det är en viktig insats, och jag hoppas att Moderaterna också kommer att vilja stödja den när det väl bränner till. De brukar inte se en sådan utjämning mellan landet som helhet och regionerna och mellan regioner och kommuner som särskilt prioriterad. Snarare brukar de vilja värna "egna" kommuner i Stockholms närhet.

Anf. 16 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Det var återigen ett inlägg som mest handlar om Moderaterna och inte så mycket om vad Socialdemokraterna vill och tänker göra. Faktum är att jag här i kammaren aldrig har föreslagit sänkt värnskatt. Jag tycker att det är bra att den nu försvinner, men jag har aldrig föreslagit något sådant.

Moderaterna och Alliansen sänkte skatter för alla som jobbar, särskilt för dem med låga inkomster. Det ledde till högre sysselsättning. Det var mycket nödvändigt för att öka tillväxten. Vi har en tanke med det vi gör.

Faktum kvarstår. Fredrik Olovsson vill inte ta ansvar för att välfärden under brinnande högkonjunktur har gått åt helt fel håll. Hur ska det gå när konjunkturen nu vänder ned? Det är dessutom faktiskt Fredrik Olovsson som föreslår skattesänkningar för dem som tjänar allra mest. Detta kan Socialdemokraterna aldrig komma undan. Därför tycker jag att det helt enkelt vore hederligt att lägga skattesänkarkortet, som de vill skrämmas med, någon annanstans tills de har genomfört sina skattesänkningar. Om de kommer med en annan politik senare kan de förstås fortsätta använda det. De har ju lärt sig det här på Bommersvik.

Jag tror att medborgarna vill veta vilken vision vi har för Sverige och hur vi vill genomföra den. Moderaterna är tydliga med sin politik. Jag berättade om den i mitt anförande. Jag önskar att Socialdemokraterna ägnade sig mer åt att berätta hur de vill göra, i stället för att svartmåla andra partier i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Anf. 17 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Jag förstår att Moderaterna inte gärna vill tala om stora skattesänkningar. Även de ser naturligtvis de stora behov som kommer att finnas i välfärden. Det kommer inte att gå att snacka sig runt det när 80-åringarna och andra åldersgrupper behöver hjälp, hemtjänst och äldreomsorg. Om man under kommande decennier väljer stora skattesänkningar kommer vården och omsorgen att drabbas. Jag tror att detta alldeles nu och under åren framöver är en central debatt här i landet.

Därför gick vi till val på att under kommande år kunna göra rejäla tillskott till denna viktiga sektor. Vi har även kommit överens med andra partier om detta. Detta arbete måste nämligen börja nu. Vi behöver en bättre skola, fler lärare och fler lärarassistenter. Resurser till detta finns i den budget vi talar om i dag. Vi måste förstås också värna de äldres pensioner och en hel del andra frågor, som vi säkert får möjlighet att tala mer om vid ett annat tillfälle.

Just nu är vi dock väldigt tydliga med att Sverige står inför ett demografiskt skifte. Det kommer att bli en mycket stor grupp äldre, vilket man verkligen måste ha med sig i alla diskussioner. Därför är det en bra idé att lägga ifrån sig skattesänkarspåret. Om Elisabeth Svantesson gör det i nästa debatt kommer vi sannolikt heller inte att ha en skattediskussion. I stället kan vi tala om hur vi kan fortsätta att utveckla den gemensamma välfärden, som är så viktig för människors trygghet. Det vore inte minst ett rimligt svar från oss som är yrkesaktiva i dag till dem som har byggt detta land.

(Applåder)

Anf. 18 Emil Källström (C)

Fru talman! Ibland kallas vi januaripartierna, ibland JÖK-partierna och ibland den liberala oppositionen. I dag fick vi Ulla Anderssons språkliga innovation 73-punktsgänget. Kärt barn har många namn!

Nu står i alla fall jag här, och jag vill yrka bifall till utskottets förslag i de punkter som vi i dag debatterar.

Den vårändringsbudget som vi i dag har att ta ställning till utgör en av två punkter. Den vilar framför allt på fyra ben: skattesänkningar på jobb och företagande, satsningar för att få en starkare landsbygd och gröna näringar, förstärkningar av miljö- och klimatarbetet samt satsningar på en stärkt svensk jämställdhet. Jag och Centerpartiet anser att detta är mycket rimliga och för Sverige viktiga prioriteringar.

Den tid vi nu går in i, den sommartid som kommer, ger möjlighet för vila och återhämtning för några av oss. Jag har noterat att det inte blir ett enda val den kommande hösten. Själv tänker jag därför ta chansen. Men sommaren är också en tid då många tar sina första steg in i arbetslivet. Sommarjobb och extrajobb ger unga människor den stolthet det innebär att tjäna sina första egna pengar och få den där första viktiga raden i cv:t. Det första jobbet är det viktigaste.

Vad vi nu gör, som en av de viktiga delarna i vårändringsbudgeten, är att ta bort arbetsgivaravgifterna för dem som anställer unga människor upp till 18 år. Det görs för att sänka trösklarna så mycket det över huvud taget är möjligt för att få så många unga människor som möjligt att kunna jobba extra och att kunna jobba på sommaren.

Vi är mycket övertygade om att detta långsiktigt är en klok prioritering för Sverige. Ju fler människor som börjar jobba redan i de tidiga tonåren, desto mer stärker det Sverige och gör det på så många sätt. Det Sveriges ungas ställning på arbetsmarknaden. Det innebär att fler tidigt får in en första fot. Ju förr man kan få in en första fot, få sin första rad i cv:t och få sitt första jobb, desto snabbare får man sin andra, tredje och fjärde anställning och man kan tidigare börja med sin lönekarriär som är så viktig i ett arbetsliv.

Detta förslag presenterade jag för några år sedan härifrån talarstolen. Då gjorde jag det som företrädare för oppositionspartiet Centerpartiet. Nu blir det verklighet. Vi sänker trösklarna till arbete. Förslaget att ta bort arbetsgivaravgifterna för dem som anställer unga ska ses i ett sammanhang. Vi tar också bort arbetsgivaravgifterna för den som gör sin första anställning. Vi har dessutom redan aviserat att arbetsgivaravgifterna senare i höst ytterligare kommer att sänkas på ett för Sverige rimligt sätt.

Detta innebär att vi skapar vägar in i arbete för fler. Vi river hinder för det jobbskapande som sker i inte minst småföretagen. Det är ju i småföretagen som de nya jobben på den svenska arbetsmarknaden växer fram.

Fru talman! Vårändringsbudgeten innebär också ett lyft för alla oss som tror på en levande landsbygd. I och med denna budget fyller vi på det torkstöd som finns sedan förra sommarens svåra torka. Vi yrkar bifall till denna budget och denna viktiga satsning samtidigt som vi håller tummarna för att vädret i sommar visar upp mer balans och ger åtminstone lite regn, i lagom mängd. Bönderna, skogarna och grundvattennivån behöver det.

Men vi håller inte bara tummarna. Vi tar också sats inför kommande budgetar, där vi kommer att behöva ta ytterligare steg för att stärka den här delen av det svenska näringslivet och den svenska landsbygden. Januariavtalets punkter om ett starkt och kraftfullt bondepaket måste fyllas med innehåll. Sveriges gröna näringar behöver fortfarande färre och enklare regler, lägre skatter och mer gynnsamma villkor för att fortsätta utvecklas.

Jag nämnde grundvattennivåerna, vilket leder mig in på nästa sjok av viktiga satsningar som finns i denna vårändringsbudget. Vi gör ett antal viktiga satsningar för ett stärkt svenskt klimat- och miljöarbete. En av satsningarna är att stärka och återställa våtmarker. Det är ett exempel på de viktiga systemsatsningar vi nu måste göra för att säkra den svenska vattentillförseln i alla delar av vårt land. I alltför stora delar av Sverige har vi i dag problem med alltför låga grundvattennivåer, vilket innebär att människor inte kan använda de mest basala funktioner delar av året. Detta duger inte. Det kräver samhälleliga grepp, tag och investeringar. Ett första litet steg tar vi med en satsning på 200 miljoner för stärkta och återskapade våtmarker. Det är ett sätt att skapa ett mer hållbart svenskt system för vattenförsörjning.

Vi gör också andra viktiga satsningar, till exempel på minusutsläpp. Vi fyller upp solcellsstödet ordentligt för att våra hushåll ska kunna ta sitt ansvar i den klimatomställning som vi vill se och som i dagsläget sker explosionsartat.

Fru talman! Jag nämnde även de satsningar som görs för jämställdheten. Inte sällan slår vi oss för bröstet i Sverige och anser att vi är världens mest jämställda land. Ändå har vi fortfarande inte haft en svensk kvinnlig statsminister, trots att jag i valrörelsen gjorde mitt bästa för att det skulle bli så. Det räckte inte ända fram.

Men vi har också vad gäller den svenska jämställdheten betydligt mer vardagsnära brister som måste åtgärdas och där det krävs satsningar. Sådana satsningar levererar vi i denna vårändringsbudget. Jag är stolt över de förstärkningar av Sveriges tjej- och kvinnojourer som görs. Jag är stolt över de satsningar mot mäns våld mot kvinnor som vi nu stärker och långsiktigt säkerställer. Det kommer att behövas en aktiv politik för att Sverige ska fortsätta vara ett land där män och kvinnor får samma chans och kan åtnjuta samma rättigheter och möjligheter. Detta arbete måste fortsätta.

Fru talman! En vårändringsbudget får vara hur bra den vill - det är fortfarande en ganska begränsad produkt. Parallellt med denna debatt pågår förberedelserna inför den kommande helårsbudget som presenteras om ganska precis tre månader. Här måste vi ta ytterligare steg för att bygga ett starkare, friare och mer hållbart Sverige.

Januariavtalet har ett antal punkter som ska genomföras redan till årsskiftet. Det handlar om ytterligare kloka skattesänkningar på jobb och företagande. Det handlar om förstärkningar av de generella anslagen till Sveriges Kommuner och Landsting. Det handlar om satsningar för ett tryggare Sverige genom ett stärkt rättsväsen. Dessa gemensamma ambitioner från de fyra januaripartierna - mitt favorituttryck av dem jag drog inledningsvis - är väl kända, men ska nu genomföras och bli verklighet. Det är ett viktigt beting vi har framför oss inför den kommande budgetprocessen. Som sagt kommer resultatet att presenteras efter vad vi hoppas blir en skön sommar.

Denna mandatperiod, som fortfarande är i sin linda, är förhoppningsvis inte bara en tid av kloka budgetpropositioner utan också en tid av stora överenskommelser och reformer. Vi ser ett behov av breda överenskommelser när det gäller ett nytt svenskt skattesystem - det var kloka ord från Elisabeth Svantesson tidigare - en förnyad bostadspolitik och en långsiktigt hållbar migrationspolitik med brett stöd, för att ta några exempel på de processer som nu sätts igång. Här kommer svensk politiks förmåga att sluta sig samman och teckna breda kompromisser som håller över tid att prövas. Men jag hoppas och tror att de åtta partier som finns i denna kammare kan resa sig för att möta den utmaningen. Det är precis vad Sverige behöver.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga några ord om den kommunala ekonomin. Detta har varit uppe i debatten tidigare, och det är mycket klokt, för det är här vi ser några av de kanske största utmaningarna i det svenska välfärdssamhället. Det är på den lokala och regionala nivån som man behöver möta de tuffaste utmaningarna de kommande åren. Dem måste vi möta på ett flertal olika sätt. Det finns inte en väg till att klara av de stora problemen.

Vi måste åstadkomma ökande generella statsbidrag. I och med januariavtalet ska vi år för år öka de generella statsbidragen. Den trappan hoppas jag att vi kan vara överens om i kammaren brett, så att kommunerna får den trygghet i planeringen som de förtjänar. Men vi måste också inse att den grundläggande metoden för att se till att vi har gott om resurser lokalt och regionalt är att så många som möjligt jobbar. Vi måste ha en politik för fler jobb i växande företag. Det är inte minst i de små företagen som framtidens välfärd växer fram.

Vi måste också rensa bland regler. Vi talar ofta om regelkrångel när det gäller småföretagen, men även när det gäller inte minst våra små kommuner finns det en ganska ordentlig regelflora som inte sällan leder till försämrad produktivitet och en administration som blir mer ineffektiv än vad den borde vara. Här måste vi göra ett jobb för att ge våra kommuner de bästa förutsättningarna att fokusera på det som är viktigt och leverera välfärd.

Detta är några av de saker som jag kommer att inte bara fundera på utan också jobba för - i den mån jag kommer att jobba; nu är det en sommar som väntar oss. Jag vill upprepa det som många tidigare har sagt. Jag önskar utskottet, kansliet, talmanspresidiet och våra åhörare en varm, skön och vilsam sommar. Vi ses snart igen!

Anf. 19 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag har två frågor till Emil Källström. Källström sa: Ibland kallas vi för liberal opposition. Jag skulle vilja ha några exempel på när det sker, förutom i de centerpartistiska ukaserna. Det var den första frågan.

Den andra frågan handlar om bostadspolitiken. Jag känner Centerpartiet som ett parti som ser poängen i det egna ägandet - med den frihet och trygghet som det kan skapa för människor och den egenmakt som det ger - och som förstår betydelsen av sparandet; ett litet sparkapital kan användas till exempelvis en kontantinsats.

Jag är lite bekymrad över bostadspolitiken i januariavtalet. Det är ett otroligt starkt fokus på hyresrätter. Byggsubventionerna ska återinföras, men bara till hyresrätter. Detta är något som Emil Källström har dömt ut ungefär en miljard gånger i den här kammaren. Nu ska de återinföras, kombinerat med marknadshyror och möjligheten att sätta folk i fängelse om de köper ett hyreskontrakt svart i desperation efter en bostad.

Samtidigt ser vi exempel efter exempel på hur analytiker pekar på att det i långt fler svenska städer än bara storstäderna är så att människor med normala inkomster inte kan komma in på marknaden för ägda bostäder. I stället hänvisas de till dyra nyproducerade hyresrätter eller andrahandsboenden. Detta påverkar också väldigt kraftigt möjligheten att spara. Man kan spara i snitt hälften så mycket om man bor i en nyproducerad hyresrätt som om man fått möjlighet att köpa en bostadsrätt.

Frågan är: När kommer reformerna som kommer att gynna det ägda boendet och inte bara sätta fokuset på hyresrätter?

Anf. 20 Emil Källström (C)

Fru talman! Jakob Forssmed hade två frågor. Jag har ett svar och ett förslag till överenskommelse.

Om Jakob Forssmed kan påvisa att jag ens i närheten av en miljard gånger har dömt ut byggsubventionerna - själv tror jag att det är max 100 - lovar jag att redovisa en lista på vilka som har kallat oss liberal opposition och när. Men Jakob Forssmed får leverera sin lista först.

Frågan om det ägda boendet är mycket viktig. Jag uppskattar verkligen Kristdemokraternas engagemang i frågan. Inget parti är så tydligt som KD med att det här är viktigt. KD gör detta på ett mycket bra sätt.

När det gäller januariavtalet är det helt sant att det finns betydligt fler punkter som handlar om hyresrätter. Men det är ju för att det också är viktigt. Vi behöver ett betydligt friare och mer flexibelt fungerande system för hyresbostäder. Hyresrätter är viktiga i en ekonomi där man snabbt ska kunna flytta till jobb och studier och där man behöver en flexibilitet. Olika människor i olika skeden i livet har olika behov. Hyresrätterna är i dag om möjligt än mer inflexibla än det ägda boendet. Så ska det inte se ut. Det måste vi lösa. Januariavtalets punkter tar ett steg på vägen.

När det gäller åtgärderna för att fler ska ha möjligheter till ägda boenden och en större rörlighet och rimlighet även där sätter jag mitt hopp framför allt till den skatteöversyn som kommer att påbörjas och genomföras under mandatperioden. Vi får vara ärliga och inse att väldigt mycket av hur det ägda boendet fungerar handlar om vilka skatter som belastar olika aspekter av att bygga, äga och sälja sitt boende.

Här behövs det en annan mix. Jag tror att den bästa chansen till den mixen är just en bred skatteöversyn där arbetet i det lilla är påbörjat och ska fortsätta i det stora. När det gäller januariavtalet och bäringen på det egna boendet är det framför allt skattesidan som jag ser som viktig.

Anf. 21 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag har en viss historik av att sluta överenskommelser med Emil Källström. Jag är naturligtvis beredd att göra det också på den här punkten där vi båda får lämna våra överdrifter bakom oss vad gäller miljarder och liberal opposition. Den överenskommelsen är jag beredd att göra.

Vad gäller det ägda boendet tycker jag att det brådskar lite. Det känns som att skatteöversynen är lite av lyckokakan som ska ge alla effekter. När vi öppnar lappen och ser vad som står ska den ha löst alla olika problem. Det finns skattedimensioner i det ägda boendets problem som måste belysas och gås igenom. Men det finns också mycket att göra här och nu.

Vi har kreditrestriktioner som jag menar behöver ses över. Är det rimligt med ett så kraftfullt bolånetak när vi samtidigt har ett förstärkt amorteringskrav som innebär att man äger halva sin bostad efter 14 år? Den typen av frågeställningar måste vi se över för att inte fortsätta att skapa de problemen.

Jag håller med om att hyresrätten är viktig när man är i ett visst skede av livet. Men det flesta människor vill äga sitt boende när de har slagit ned sina bopålar och etablerat sig på arbetsmarknaden. Med dagens politik fungerar det väldigt dåligt i allt fler städer i Sverige.

Förutom den andra överenskommelsen skulle jag vilja ha en liten överenskommelse om att Centerpartiet åtminstone gör precis allting det kan för att inte bara invänta skatteöversynen utan göra det som går att göra redan här och nu för att fler människor ska få chansen med stabila inkomster och när de klarar en kreditprövning att kunna äga sitt boende.

Anf. 22 Emil Källström (C)

Fru talman! Jag tycker att Jakob Forssmed bad om en ganska rimlig sak. Självklart är jag inte i en position att säga exakt när någonting ska hända. Det är föremål för många, långa och tuffa förhandlingar.

Det gäller att hela tiden ha för ögonen: Vad kan vi göra på kort och lång sikt för att få en så rimligt fungerande bostadsmarknad som möjligt där vi ser värdet av det ägda boendet? Där är jag beredd att säga att vi självklart kommer att göra allt för att så snabbt som möjligt få de reformerna på plats.

Jag och Centerpartiet ser också att det finns anledning att se över om det går att hitta en flexibilitet inom dagens regelverk. Det är för vissa grupper ganska restriktivt när det gäller att man både ställer krav på amortering och att människor har gott om pengar vid inträdet på det ägda boendet.

Det finns nog all anledning att se över om det går att hitta en flexibilitet inom systemet och så vidare. Sådana ställningstaganden har Centerpartiet tillsammans med många andra också gjort tidigare. Det står vi fast vid.

Jag önskar att jag kunde vara tydligare än så med när någonting händer och så vidare. Men jag antar att det är så det är när man hör till den liberala oppositionen.

Anf. 23 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Emil Källström och jag delar visionen och bilden av att det ska bli ännu bättre för svenska företag. Vi vet att företag är grunden för välstånd. Jag tror också att vi delar bilden av vad som fungerar och inte fungerar på svensk arbetsmarknad.

Vi har en enormt stark arbetsmarknad på många sätt. Men vi har också en hög arbetslöshet bland annat bland dem som är födda i andra länder. Vi vet att långtidsarbetslösheten är ett problem för många och att unga utan gymnasiebetyg har svårt att ta sig in. So far so good.

Min fråga handlar om de sänkta arbetsgivaravgifterna för dem som är under 18 år. Är det någonting som vi vet och har lärt oss är det att den typen av riktade sänkta arbetsgivaravgifter inte har goda sysselsättningseffekter.

Det förvånar mig lite grann. Emil Källström skulle säkert kalla det för liberal politik. Jag kallar det för centerpolitik. Man väljer att sänka arbetsgivaravgifterna för en grupp unga som egentligen inte har så stora problem att ta sig in. Jag träffar heller aldrig företagare som efterlyser den här reformen, och den kostar en hel del pengar.

Vi moderater försöker att vara noga i våra budgetmotioner att redovisa sysselsättningseffekter. Min enkla fråga till Emil Källström är: Vilka sysselsättningseffekter räknar Centerpartiet och de fyra samarbetspartierna med att den här arbetsgivaravgiften för 16-åringar, som införs den 1 augusti när sommarlovet nästan är slut, kommer att ha?

Anf. 24 Emil Källström (C)

Fru talman! Vi har höga förhoppningar om reformen. Vi anser att vi behöver göra allt för att sänka trösklarna in i arbete för unga människor. Ju fler som får den chansen, desto bättre, precis som jag sa i mitt anförande.

Vi är däremot väldigt försiktiga när det gäller att räkna med och räkna in sysselsättningseffekter eller andra typer av dynamiska effekter just för att det är väldigt svårt att avgöra. Är det någonting som uppstår år ett, år fem eller år tio? Det finns väldigt lite empiri på detta. Det närmaste man kan komma är när vi gemensamt halverade arbetsgivaravgifterna för de unga under alliansåren. Denna reform kom samtidigt som en väldigt stor ekonomisk nedgång. Det var väldigt svårt att rättvisande beskriva vad det innebar.

Det finns de inte minst till vänster som hävdar att det inte fanns några sysselsättningseffekter alls av detta. Det finns andra röster från den ekonomiskpolitiska debatten som säger att läget hade varit betydligt sämre om man inte hade gjort det. Det hade uppstått arbetslöshet givet de ekonomiska svårigheter som på grund av skattesänkningen inte materialiserades. Olika kloka personer kommer fram till olika slutsatser.

Där är läget. Ändå anser vi att de några hundra miljoner det handlar om är väl avvägd politik just för att det är en skattesänkning som går till företagen. Vi anser att företagandet i Sverige behöver sänkta skatter. Vi vill att så många unga människor som möjligt får en väg in i arbete. Därmed anser vi att det är ett rimligt sätt att genomföra den gröna skatteväxling som finns i vårändringsbudgeten.

Jag är förvånad över att Moderaterna är så pass mycket emot en jobbskattesänkning som går till Sveriges företagare och som gynnar Sveriges unga. Det var grupper som Moderaterna fram till nyligen var på rätt sida om.

Anf. 25 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Så kan man svara när man inte har svar. Jag tycker att det är enormt viktigt, och jag har gjort det tydligt många gånger, att vi generellt förbättrar för svenskt företagande. Jag var väldigt tydlig häromdagen i Dagens industri att vi inte vill se samlade skattehöjningar på entreprenörskap och företagande, vilket det finns stora risker för med sen överenskommelse vi nu ser.

Fortfarande handlar politik om att prioritera och göra det som är effektivt. Jag tror att både Emil Källström och jag har besökt hundratals och säkert tusentals företagare runt om i landet, både små och stora. Jag har aldrig stött på någon som sagt att det är en hög tröskel med kostnader för att anställa just 16-åringar och 15-åringar.

Vi ska komma ihåg att de flesta sommarjobb antagligen finns i den offentliga sektorn. Den kommer också att få ta del av detta. Det kommer att vara en förstärkning på många sätt. Men det är ändå viktigt att vi är noga med hur vi använder skattebetalarnas pengar och hur vi prioriterar. Därför är fortfarande min fråga: Vilka sysselsättningseffekter kan det få?

Häromdagen kom IFAU med en rapport. Jag tycker att man ska lära av historien. Allt vi gjorde i Alliansen var inte bra, men väldigt mycket var bra. Vi sänkte skatterna på jobb och företagande. Det var viktigt för sysselsättningen, precis som Emil Källström sa. Men just de riktade sänkningarna för unga är det svårt att hitta stora sysselsättningseffekter av.

Därför blir jag förvånad att Centerpartiet väljer just den här gruppen när det finns så stora andra behov och så stora generella behov för företagen att underlätta för anställningar. Men det här är en kammare där man får tycka lika. Vi har fyra partier som nu kommer att rösta för sänkningen.

Vi får se om sysselsättningen bland 15- och 16-åringar nu kommer att öka dramatiskt och att det är värt de flera hundra miljoner som Centerpartiet nu har drivit fram. Jag hoppas det. Jag kan ha fel. Min fråga handlade bara om: Vilken sysselsättningseffekt ser Centerpartiet att det kommer att ge?

Anf. 26 Emil Källström (C)

Fru talman! Vi träffar nog olika företagare, för jag träffar ganska många som vill ha lägre skatter på att ha människor anställda. Jag träffar ganska många som tyckte att de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som fanns tidigare var bra, för de innebar att man kunde ha fler både extra- och sommarjobbare anställda. Nu skiftar vi om reformen och gör den substantiellt billigare och fokuserar just på människor som tar sitt första steg in i arbete. Det tycker jag är rätt.

Om vi hade begränsat den ekonomiska politiken till att bara göra sådant där vi på förhand vet exakt hur det skulle gå skulle det inte ha blivit något RUT-avdrag och inget ROT-avdrag. Då skulle det vara väldigt många av de jobbskattesänkningar som vi genomförde tillsammans i Alliansen som inte skulle ha kunnat genomföras eftersom man inte på förhand visste exakt vilken effekt de skulle få.

Men det finns andra argument för att sänka skatten: Man kanske tycker att det är bra att Sveriges hårt jobbande företagare får lite mer pengar kvar att utveckla sin verksamhet för. Man kanske tycker att det är bra att man sänker trösklarna så mycket det över huvud taget är möjligt för att unga människor ska få in en fot på arbetsmarknaden. Jag tycker att det är bra, och därför tycker jag att detta är en bra reform.

Alternativet hade givetvis varit att generellt sänka arbetsgivaravgifterna med 0,00032 procent eller något liknande. Men jag tror att detta blir en tydligare signal till svenskt företagande: Alla som vill och har möjlighet att anställa en ung person kommer nu att kunna göra detta på ett substantiellt billigare sätt. Jag har svårt att tänka mig en bättre tajmning att göra detta på än nu, när vi går in i en sommartid och det är just funderingar inför sommarjobb som är i fokus.

Därför tycker jag att reformen att sänka och helt ta bort arbetsgivaravgifterna för de unga på arbetsmarknaden är en väldigt väl avvägd ekonomisk politik. Det är bra för våra unga, och det är bra för Sveriges företagare.

Anf. 27 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Det var väldigt många ord för att beskriva en ineffektiv ekonomisk politik.

I fredags satt jag och fikade med en undersköterska. Hon heter Lena, och hon jobbar i Alftas hemtjänst. Hon gillar verkligen sitt jobb, men hon har delade turer två dagar i veckan. Det betyder att hon får åka hemifrån vid sex på morgonen. Om hon har tur, och om det är sommar, hinner hon hem och vända på de där timmarna mitt på dagen då hon inte har någon lön, för att sedan återvända och jobba fram till tio på kvällen. Det är väldigt tärande, viket är ganska självklart när man har en arbetsdag som sträcker sig över 15 timmar. Tyvärr är inte detta något undantag, utan det är vanligt förekommande i just äldreomsorgen.

I Gävle, där Emil Källströms parti är med och styr, lägger man nu besparingar på äldreomsorgen. På äldreboendet Forellen ska de anställda nu vara ensamma med tio dementa på en avdelning motsvarande en arbetsdag i veckan. Det säger sig självt att det är helt orimligt. Jag tror inte att någon av oss tycker att det är ett sätt som vår äldreomsorg ska bedrivas på.

I morse kom en ny forskningsrapport - det brukar komma sådana årligen - som visar att minutjakten är väldigt tärande, att de äldre blir allt sjukare och att man har allt mindre tid att möta de äldres behov. Omsorgen blir allt tyngre.

Vi hade ett statsbidrag på 2 miljarder kronor som var riktat till just äldreomsorgen för att anställa fler. Det förlängdes inte av Moderaterna och Kristdemokraterna i deras budget, och det har inte förlängts av Centerpartiet eller av 73-punktsgänget.

Vi vet att de som är 80 plus kommer att öka kraftigt, och det är glädjande. Vi vet att många av de anställda kommer att gå i pension och att bemanningen behöver öka. Vad tänker Emil Källström göra åt det?

Anf. 28 Emil Källström (C)

Fru talman! Först fick jag kritik för att jag använde många ord för att beskriva en ineffektiv politik. Jag tycker att det är lite väl offensivt för att komma från en företrädare i Sveriges ekonomiska politik som inte bara har den absolut mest ineffektiva ekonomiska politiken utan som dessutom oftast håller längst anföranden.

Men nu var det inte det frågorna handlade om, utan de handlar om viktiga saker om hur vi genomför den kommunalt och regionalt drivna välfärden. Det exempel du beskriver, Ulla Andersson, med delade turer och en arbetsdag på 15 timmar låter helt hemskt. Så ska det inte vara. Så ska människor inte behöva ha det på svensk arbetsmarknad, och det är därför vi steg för steg försöker skapa en rimligare arbetsmarknad också för de kvinnor - för det är ofta kvinnor - som jobbar i välfärdssektorerna.

Grundproblemet är att denna arbetsmarknad under decennier har växt fram med kommuner och regioner som totala monopolister. Om jag har velat jobba i välfärden, sjukvården och så vidare har det inte funnits någon annan arbetsgivare att vända mig till. Då sitter arbetsgivarsidan på ett väldigt starkt förhandlingskort och använder det på till exempel detta sätt.

Jag anser att den person som du beskriver ska ha möjlighet att välja mellan olika privata offentliga och ideella arbetsgivare och på så sätt få rimligare villkor som passar för just denna person. Vi behöver en rimligare fungerande arbetsmarknad, och då behövs en flora av arbetsgivare. Det är delvis därför vi är för valfrihet och fri etableringsrätt i välfärdens sektorer.

När det gäller den andra frågan, om hur vi stärker den kommunala och regionala välfärden är mitt svar framför allt: Öka de generella bidragen! Vänsterpartiet är . nu är talartiden slut.

Anf. 29 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Vänsterpartiet är ett parti som inte tror att skattesänkningar löser underfinansieringen av välfärden.

Jag trodde faktiskt att Emil Källström var medveten om hur arbetsvillkoren ser ut i äldreomsorgen. I bland annat Kramfors, i Västernorrland, talar man till och med om att börja införa tredelade turer i hemtjänsten. Jag vet inte om det har blivit så, men det visar ändå vartåt det lutar.

Emil Källström säger att lösningen är att privatisera mer. Men jag kan berätta för Emil Källström, fru talman, att de privata bolagen har sämre arbetsvillkor än den kommunala äldreomsorgen. Det är så man tjänar pengar. De har fler visstidsanställda, lägre bemanning, lägre utbildningsnivå och så vidare trots att vi vet att det är kontinuitet som skapar kvalitet i äldreomsorgen - att personalen har tid för de äldre.

Jag märker att Emil Källström inte svarar på frågan om hur han avser att finansiera äldreomsorgen i morgon. Det hade du inget svar på även om inlägget tog två minuter. Jag ser fram emot nästa två minuter, då Emil Källström ska berätta för mig hur han avser att finansiera 150 000 fler anställda i äldreomsorgen fram till 2026 - och detta bara för att behålla dagens kvalitet med delade turer eller en ensam anställd med tio dementa på en vårdavdelning.

Anf. 30 Emil Källström (C)

Fru talman! Jag fortsätter där jag avbröts av uret. Det vi framför allt behöver är ökade generella statsbidrag till kommuner och landsting. Det blev uppenbart att när Vänsterpartiet nu kom med någon form av svar, och inte bara med en problembeskrivning, var det ytterligare ett specialdestinerat statsbidrag med alla de problem det innebär. Så ska vi inte jobba, utan vi ska ge kommunerna planeringsförutsättningar.

Problemet kommer inte att kunna lösas bara med statsbidrag, även om man så hade velat. Det kommer inte att kunna lösas bara med skattehöjningar, som Vänsterpartiet säkert önskar. Det är helt uppenbart att man kommer att behöva en produktivitetsutveckling och en effektivisering av den lokala och regionala välfärden.

Vi kommer att behöva lösa detta med nya metoder, ny teknik och mycket annat. Även här går det att åstadkomma effektiviseringar som innebär bättre välfärd per krona, precis som i alla andra sektorer.

Kramfors togs upp som exempel. Det styrs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det låter inte bra, det heller. Jag menar inte att alla privata arbetsgivare är bra, och jag menar inte att alla offentliga är dåliga. Det jag däremot menar är att alla bra arbetsgivare är bra, och de ska få verka. Alla dåliga arbetsgivare är dåliga, och de ska konkurreras ut på olika sätt.

Detta kan ske genom regleringar, där vi sätter en acceptabel lägstanivå eller genom att de hårt arbetande kvinnorna och männen i vård och omsorg får möjlighet att välja den arbetsgivare som ger dem de bästa villkoren utifrån deras förutsättningar.

Så tror jag att vi bygger en modern, fungerande verksamhet som är bra inte bara för alla oss som brukar och tar del av välfärdstjänsterna utan också för alla dem som bidrar till dem genom att arbeta i dessa sektorer. Där har vi en inte okänd ideologisk skillnad, som jag tror kommer att finnas kvar trots mina goda argument.

Anf. 31 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Vi kan se att solen skiner ute. Men det blåser också. Det är väl ganska signifikativt också för vår ekonomi. Mycket ser bra ut. Man kan tänka sig andra parlament runt om i Europa som ska debattera nationens ekonomi dessa dagar. Vi har mycket att vara glada åt. Vi har relativt hög sysselsättning. Vi har låg statsskuld. Vi har en skaplig tillväxt. Vi har ett banksystem som någorlunda är under kontroll. Så ser det inte ut i alla länder i Europa, och inte i världen heller.

Vi kan dock inte vila på några lagrar över detta. Vi har mycket att göra.

Vi befinner oss nu i slutminuterna av detta riksmöte, det första under denna mandatperiod, som har inneburit ganska omvälvande förändringar vilka har sin grund i svenska folkets val 2018. Människor i Sverige har ju förmånen att vart fjärde år få gå och rösta. Människor har aldrig fel. Medborgarna gör sitt val, och vi här inne har att hantera de förutsättningar som ges.

Detta resulterade denna gång i att vi fick en regering som bygger på ett januariavtal med 73 centrala punkter och ganska många liberala och viktiga reformer för Sverige - jag ska återkomma till dem - och ett budgetsamarbete. Där har Liberalerna valt att ingå. Det var inget lätt beslut; det var snarare ett väldigt svårt beslut. Innehållet har många förtjänster, men det är självklart - som vi fått höra tidigare under debatten - att det är en kompromissprodukt. Vi har gett och vi har tagit. Vi tar dock fullt ansvar för detta innehåll. Liberalerna backar upp detta avtal hela vägen så länge alla andra parter gör det, från regeringen och från Centerpartiet.

Som sagts har det tagit tid. Den hybrid vi har här i dag är en M-KD-budget stödd av Sverigedemokraterna, som sedan har ändrats i en lite mer föränderlig vårändringsbudget som vi nu debatterar, med de långsiktiga riktlinjerna för den ekonomiska politiken under mandatperioden.

Denna nya verklighet tas emot med olika känslor i omvärlden. Många människor är fruktansvärt upprörda över det som nu håller på att ske med vårt land. Andra tycker att det ger stora möjligheter. Svenskt Näringsliv ser att viktiga reformer nu kan sjösättas som vårt land så väl behöver, tjänsteorganisationerna likaså. Vi ska göra vårt bästa.

En hel del av debatten hittills i dag har handlat om de utmaningar vi har för att få resurserna att räcka till. Hur ska vi få vår välfärd på plats? Hur ska vi omsätta svenskt välstånd? Jo, som vi har gjort i hundra år, från välstånd till välfärd. Först måste man skapa, sedan kan man fördela. När man lyssnar på några inlägg här låter det som att det bara är att dela ut pengar. Sverige är ingen bankomat. Sverige måste först tjäna in och skapa ett välstånd så att vi har någonting att med smarta och hållbara skatter ta ut och fördela.

Vi vet att de strukturreformer vi behöver mycket bygger på att vi måste öka svensk produktivitet. Det är den största utmaning vi har: att öka produktiviteten i landet så att välståndet kan växa. Vi kan inte leva på att göra latte, tvätta skjortor eller åka runt och skura golvet hemma hos varandra. Vi måste skapa ett välstånd som vi kan exportera. Därför måste företagsamheten sättas i centrum.

På detta sker olika beräkningar. Det finns en från Statistiska centralbyrån, i deras Trender och Prognoser, som visar att vi till 2035 kommer att behöva ha 5,3 miljoner människor i arbete. Vi har i dag ungefär 4,7 miljoner. Detta behöver alltså ökas med 600 000 människor. Dagens befolkningsöverskott på 20 000 eller kanske med lite tur 25 000 personer per år kommer alltså inte att räcka för att fylla det arbetskraftsbehov som finns till 2035. Det kan bara lösas med arbetskraftsinvandring - eller produktivitetsutveckling.

Det är verkligen något som behövs i hela den offentliga sektorn. Vi har hittills haft diskussioner om skola, om vård och omsorg och inte minst om äldreomsorg. Här har vi enorma utmaningar för att få stärkt produktivitet.

De strukturreformer som vi lyfter fram från Liberalernas sida handlar bland annat om arbetsmarknadspolitiken under mandatperioden. Vi kommer nu att ta steg mot en modernare arbetsmarknad. Utredningen är sjösatt. Vi får se hur långt vi räcker, men det är liberala ingångsvärden som kommer att ge förändring och skapa mer dynamik och förhoppningsvis produktivitet i Sverige.

Samma sak gäller bostadspolitiken. Vi tror att mer marknad är bra. Det ser vi fram emot.

Vi håller på med två projekt. Det ena är skatteväxlingen, det andra är tankarna på en skattereform. Vi måste fundera på om vi i dag tar ut skatterna på det sätt som är optimalt och klokast om man vill öka välståndet.

Jag vill påminna om, som jag brukar göra, att vi här ibland fixerar oss - särskilt från visst håll - vid att höga skattesatser ger höga skatteintäkter. Det stämmer ju inte. Vi kan få högre skatteintäkter genom att människor jobbar mer och genom att företagen går bättre. Det blir kapitalvinster; det blir momsintäkter. Det ger också pengar till statskassan. Det ger pengar till kommunerna. Det är så vi kan skapa den välfärd som människor så väl behöver, öka tryggheten och skapa mer jämlikhet.

Skattereformen är central. Redan i januariavtalet är vissa saker fastslagna, som att vi ska gå fram med att sänka skatter som är särskilt skadliga för svensk ekonomi.

Vi behöver bli bättre på integration. Det är en reform som behövs. Där finns det inga enkla svar, men det krävs viktiga och riktiga lösningar som är hållbara. Vi har pekat på en hel del av detta i januariavtalet, och det backas delvis upp redan i denna vårändringsbudget.

Sedan har vi rättsväsendet. Det finns egentligen ingen ojämlikhet i vårt land som är större än skillnaden i tillgång till fysisk trygghet. Brottsligheten kan slå blint, men vi vet också att den slår väldigt ojämlikt. De mest utsatta människorna är de som tenderar att drabbas hårdast av brottslighet. Det finns knappast någon socialpolitisk reform, vill jag påstå, som skulle öka jämlikheten så mycket som att vi får rejäl trygghet i de områden som i dag är svårt utsatta, där i praktiken andra rättsordningar har flyttat in och den svenska flyttat ut. Här är inte minst upprustningen av polisen väldigt viktig.

Detta måste dock följas av satsningar över hela kedjan - man ska inte säga kedja, men de andra enheter som är viktiga: domstolar, åklagare och kriminalvård. Detta ligger framför oss under den här mandatperioden.

Infrastrukturen och den klimatsmarta omställningen inklusive energin är viktig. Då ska jag erkänna, fru talman, att det arbetet är extremt krävande. Det är otroligt svårt att samarbeta med regeringen. Den gör sitt absolut bästa, men en svensk regering som den nuvarande har ett antal tjänstemän, kanske tusen. Vi har inte så många hos Liberalerna. Vi sliter som tusan för att se till att januariavtalet ska genomföras på bästa möjliga sätt. Det är viktigt, och vi ska försöka leverera vår del.

Ibland upptäcker man dock saker där man känner: Det här kanske inte blev riktigt bra. Vi kanske ska försöka ändra på det här. För Liberalerna, fru talman, är en sådan fråga som vi måste hitta ett sätt att hantera skatten på kraftvärme. Den har nämnts här tidigare. Vi bör fundera på om vi kan återkomma till den och reversera den på något sätt. Låt oss återkomma om det. Det är ett försök från Liberalerna att visa på att detta är komplicerat och att det är svårt att se att allt ska kunna bli perfekt hela tiden. Det har det aldrig någonsin blivit i någon regering eller i den här kammaren, och det kommer inte heller att hända. Ibland måste man kunna vara ödmjuk.

Fru talman! Man kan ytterligare nämna digitaliseringen, reformeringen av utbildningsväsendet och återförandet av kunskapsskolan, men för tids vinnande ska jag slutligen bara lyfta fram att jag tycker att vi totalt sett fick bra sänkta skatter i budgeten. Vi fick igenom en kömiljard. Och så var det polisen, och där tycker jag att man ska tacka M och KD för att de angav en riktning. Vi följer upp med fortsatta satsningar på kriminalvården, LSS och lärarassistenter. Sänkta arbetsgivaravgifter diskuterade vi nyss. Man brukar tycka att sänkt skatt på arbete är bra, och man kan ha högre skatt på annat, tycker jag. Och så är det insatser för naturvård och miljöskydd.

Detta är en vårändringsbudget som vi aldrig har sett förut. Det har aldrig gått till på det här sättet i Sverige, men jag är väldigt stolt över att det svenska politiska systemet står pall så att solen kan skina och vindarna blåsa. Vi kan känna tillförlit inför sommaren även om hårt arbete väntar till hösten när en ny budget ska tas fram

Fru talman! Liberalerna vill önska presidiet, kammarens ledamöter, åhörare och alla tjänstemän i riksdagen en skön sommar.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i de två betänkandena.

I detta anförande instämde Fredrik Malm (L).

Anf. 32 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Det är intressanta tider. Vi har två partier som pratar mycket, gärna om skattesänkningar. Det är i grunden bra.

Häromdagen i Dagens industri gick Centerpartiets Martin Ådahl ut och berättade att det kommer skattesänkningar som är större än vad Alliansen någonsin har genomfört. Det blir spännande att följa detta. Samtidigt har vi hört Fredrik Olovsson använda just skattesänkarkortet och varna. Men det var inte det som jag tänkte fråga Johan Pehrson om.

I Moderaternas och Kristdemokraternas budget sköt vi till pengar till sjukvården - en kömiljard som är 2 miljarder - och vi sköt till pengar till en cancerstrategi och till LSS. Problemet med alla dessa tre delar är att det har tagit tid för pengarna att komma ut till de verksamheter som behöver dem. Till cancerstrategin verkar de ha kommit fram alldeles nyligen, och kömiljarden ska enligt statsministern komma fram strax.

Jag vill dock stanna upp lite vid LSS-pengarna. De är nödvändiga och viktiga för dem som har allra störst behov och som har väntat länge nu på att få rätt till hjälp med sondmatning och andningshjälp. Även i vårändringsbudgeten skjuter de fyra partierna till ytterligare pengar. Detta ställer vi oss bakom, men problemet är att hur mycket pengar man än skjuter till måste lagen ändras. Nu väntar alla berörda på en lagändring, men den verkar dröja.

Min fråga är helt enkelt: När kommer lagstiftningen på plats, så att pengarna kan komma alla de personer till del som behöver dem så väl?

Anf. 33 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jag kan inte säga något annat än att detta är extremt angeläget. Hela idén med att vi finns i denna kammare är ju att vi försöker bygga ett anständigt, öppet och, tycker jag, liberalt samhälle där vi fördelar och där vi hjälper människor till livschanser - människor som annars inte får dem. Det är därför vi tar skattepengar till detta i stället för att sänka skatterna eller göra något annat.

Jag kan lova Elisabeth Svantesson att vi i Liberalerna verkligen försöker pressa på, men av olika skäl tar det tid. Detta är också orsaken till att en hel del saker som beslutas i budgetar inte alltid kommer fram, utan det blir medel över. Men det är medel som behövs och som måste omsättas i hjälp till utsatta människor omgående.

Det finns inget annat svar att ge. Det är ingen som bromsar detta. Vi kan fråga regeringens företrädare. Det är ingen som avsiktligt bromsar, men vi som företräder regeringen måste bli bättre och se till att det som vi beslutar här genomförs. Det gäller inte bara denna fråga utan också andra.

Anf. 34 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Tack för svaret, Johan Pehrson!

Denna fråga är inte ny. Den uppkom inte i och med budgeten, utan den har funnits länge och diskuterats och debatterats i denna kammare. Det är heller ingen ny fråga för regeringen.

Ingen bromsar, säger Johan Pehrson, men det verkar heller inte vara någon som riktigt gasar och försöker öka trycket. Men jag hoppas att Johan Pehrson och Liberalerna sätter just tryck, för det är orimligt att frågan drar ut på tiden för dem som allra mest behöver stödet och hjälpen samt förändringen i lagstiftningen. Pengarna finns nu på plats genom vår budget och den förstärkning som lagts till, och då måste de komma dessa personer till del, likaväl som resurserna till kömiljarden och cancerstrategin måste komma dem som de gäller till del.

Det är ingen idé att de fyra partierna i överenskommelsen berättar om alla fantastiska satsningar de gör om de inte lyckas få ut pengarna till de människor som verkligen behöver dem.

Anf. 35 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jag håller med, Elisabeth Svantesson. Det finns ingen anledning att vila ens under sommaren i denna fråga.

Anf. 36 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Jag pratade i mitt anförande om Försvarsberedningens sammanbrott. Jag vill bara för ordningens skull poängtera att jag inte anser att ansvaret för detta sammanbrott vilar på vare sig ledamoten Pehrson eller Liberalerna. Jag tror att vi är rörande överens om att ansvaret vilar tungt på Socialdemokraterna. Om det sedan var rätt att helt och hållet lämna beredningen i stället för att stanna kvar och vara så konstruktiv som möjligt, givet Socialdemokraternas tämligen avoga inställning till den svenska försvarsmakten, får de lärde tvista om framgent. Det är inte detta min fråga berör.

Men icke desto mindre: Om regeringen ska få igenom något som helst budgetförslag får den det med ledamoten Pehrsons och Liberalernas hjälp. Annars får den det inte, vilket vi har sett prov på redan.

Frågan är enkel: Om regeringen lägger en budgetproposition på riksdagens bord som inte levererar i enlighet med Försvarsberedningens rapport, hur kommer ledamoten Pehrson och Liberalernas riksdagsgrupp att rösta i voteringen om budgetpropositionen? Kommer man att rösta för den, kommer man att rösta emot den eller kommer man att avstå från att rösta?

Anf. 37 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Allting måste betalas. Välfärdsambitionshöjningar, försvarsutgifter, rättsstatens återupprättande och skattesänkningar - det måste gå ihop.

I riktlinjen för den ekonomiska politiken har vi slagit fast utgiftstaken för kommande mandatperiod, och där finns ett utrymme för att göra de satsningar som är nödvändiga i de steg som man lugnt kan säga har skapat lite konvulsioner och problem i Försvarsberedningen. Jag tar till i underkant, faktiskt. De finns redo här. Vi kommer att pressa på för detta, för vi från Liberalerna är tydliga med att frihet måste försvaras. Det kostar, men alternativet riskerar att bli ännu dyrare.

Anf. 38 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Ja, allt måste betalas. Vi är helt eniga om det, och det är därför politik till så stor del handlar om just prioriteringar. Det är mycket möjligt att ledamoten Pehrson och kanske hela Liberalerna är beredda att göra denna typ av prioriteringar, men det hjälper inte om man inte sätter kraft bakom det. Som jag sa i mitt anförande är det trots allt vi i riksdagen som beslutar och har finansmakten. Om regeringen lägger fram en budgetproposition som inte levererar i dessa frågor, Johan Pehrson, res er upp och gå därifrån bara! Lämna dem!

För mig är det helt uppenbart att Socialdemokraterna inte är beredda att betala notan för Försvarsberedningens rapport. Frågan är om Liberalerna kommer att vara ett lydparti till Socialdemokraterna. Går det att lita på Liberalerna i dessa frågor? Ni har ett starkt vapen: Res er upp, gå därifrån och säg tack för kaffet och hej då!

Vad Liberalerna vill är såklart intressant, men det räcker inte att bara vilja saker. Ni behöver utnyttja ert budgetsamarbete så att det får tydliga och praktiska konsekvenser i verkligheten, och det är jag inte riktigt lika säker på att ni är benägna att göra.

Anf. 39 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Framtiden får utvisa detta. Jag tackar Oscar Sjöstedt för den personliga ledarskapscoachning jag får när det gäller hur vi ska agera från Liberalernas sida; det känns tryggt! Jag tar naturligtvis med mig detta.

Jag ser också mycket allvarligt på den situation vi har i vår omvärld. Jag skulle önska att man inte behövde hålla på med detta utan att världen hade utvecklats som vi hoppats. Men när olika aktörer och makter - Ryssland, Kina - flyttar fram sina geopolitiska ambitioner på olika sätt, Amerika drar sig tillbaka och vi ser påverkansoperationer av alla möjliga slag och infiltratörer i riksdagen till och från finns det mycket vi behöver skydda oss mot. Det är ingen tvekan om det. Jag delar alltså den uppfattning som Oscar Sjöstedt för fram om att detta är viktigt.

Men jag vill också föra fram att en hel del som vi gör här, som pensionsöverenskommelsen och det samarbetet eller försvaret, inte utgör den primära delen av januariavtalet. Jag lovar att vi använder all makt vi kan för att påverka Sverige i liberal riktning, och det innebär ett starkt försvar. Jag förstår att Oscar Sjöstedt inte vill att Sverige går i liberal riktning, men det vill vi.

Anf. 40 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag uppskattar i grunden Johan Pehrsons ödmjukhet i talarstolen när det gäller att saker och ting inte alltid går som man vill och att man är beredd att ompröva olika ställningstaganden. Det är i grunden bra.

Men det är klart att det samtidigt är anmärkningsvärt att Johan Pehrson redan innan riksdagen har fattat beslut om ändringsbudgeten vill lämna ett av förslagen där, nämligen att höja skatten på kraftvärme, vilket ju förstärker den elbrist vi har i Sverige. Detta leder mig in på frågan om beredningsprocesser, som Johan Pehrson själv var inne på i talarstolen.

Jag tänker också på LSS, som Elisabeth Svantesson har varit inne på. Den promemoria om andning och sondmatning som grundläggande behov som kom som en konsekvens av ett utskottsinitiativ och av vår budget visade sig inte täcka hela den tid detta tar. Själva näringsöverföringen ingick inte i tiden för grundläggande behov. Detta löste sig inte heller i lagrådsremissen, utan man bereder ytterligare ett lagförslag för att lösa det.

Samma sak är det med en del andra grundläggande behov, och detta hoppas jag att man tar chansen att rätta till samtidigt. När det gäller personlig hygien och alla de grundläggande behoven ska alla moment faktiskt räknas in. Men vad jag förstår gör man inte det, och det pågår ingen beredningsprocess kring dessa frågor. I stället blir det en särreglering för just andning och sondmatning.

Jag vill därför gärna ha lite svar. Hur ser processen ut nu när det gäller LSS? När kan vi få dessa förändringar på plats också när det gäller de andra grundläggande behoven? Jag vet ju att Liberalerna och Kristdemokraterna har en samsyn kring att detta är otroligt viktiga frågor. Men det handlar också om att faktiskt få dessa saker på plats, och där har Liberalerna långt större möjligheter genom sitt inflytande över beredningsprocesserna.

Anf. 41 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Detta tangerar Elisabeth Svantessons frågeställning tidigare. Det är klart att det här måste snabbas på. Den första delen tas separat, för den är mest akut. Men vi har för avsikt att deklarera att vi ska ta ett bredare grepp om detta, och det är klart att frågan måste utredas. Det finns ingenting som hindrar att vi snabbar på den processen ytterligare, men ibland är det kanske bättre att göra något mer rätt. Man hanterar det mest akuta så som vi nu gör, och så får man vänta lite till om något är oklart innan man sätter igång en utredning för att se hur vi ska få resten på plats. Jag kan inte ge något annat svar.

Det är svårt att styra ett välfärdsland. När man har ambitioner kan det ta tid. Jag beklagar att det tar tid; jag önskar att det inte gjorde det. Men det är ett faktum.

När det gäller den första reflektionen måste jag säga: Ja, så är det. Jag kan stå här och vara ärlig. Jag är här i riksdagen för att göra Sverige bättre. Vi har alla fått väljarnas förtroende, och vi har att hantera en situation. Då är det saker som jag kan tycka är väldigt problematiska, och vi måste hitta på ett sätt att hantera dem.

Huruvida det är en offentlig förhandling får du tolka som du vill, men jag ser ett problem här. Jag är också tydlig med att detta är en produkt av många viljor, men ambitionen från samtliga partier bakom januariavtalet är att göra Sverige starkare, tryggare och lite friare.

Anf. 42 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det är inget fel på de ambitionerna. Men det handlar också om processerna och handlaget. Vad kommer ut ur januariavtalsmaskinen? Man blir lite bekymrad. Johan Pehrson är bekymrad över skatten på kraftvärme men ska rösta för den i eftermiddag och vill redan abdikera i den frågan.

Jag tänker också lite på LSS och hur den frågan hanterades av nuvarande regering under hela förra mandatperioden. Ni har överlämnat möjligheten till dem att fortsätta hantera LSS-frågan, med detta resultat: fortsatt osäkerhet om vad som ska gälla och fortsatta beredningsprocesser som inte fungerar.

Jag förstår att det är svårt för Liberalerna. Ni sitter inte i regeringen. Men ni kan välja att gå in i regeringen så att ni kan ta fullt ansvar för beredningsprocesserna. Eller ni kan välja att göra som det står i januariavtalet. Det gäller år för år. Efter första året kan ni säga upp det, och så kan vi gemensamt ta över beredningsprocesserna i Regeringskansliet med en politik för mer trygghet och frihet, inte minst för människor som har väldigt stora behov och även behov av tydliga besked - inte denna osäkerhet hela tiden, som har präglat de sista åren när det gäller frågor om assistans och LSS.

Anf. 43 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det finns flera ledarskapscoacher här i kammaren - jag tackar för det. Vi ska göra vårt bästa för att bli bättre på att driva på för den inriktning som Liberalerna har för att leverera de välfärdsambitioner som kommer till uttryck i januariavtalet. Det kan jag lova. Jag kan till och med gå så långt som till att försöka få särskilda medarbetare som bara ska göra detta.

Hela idén med januariavtalet är att det ska levereras på alla områden: förstärkt trygghet, långsiktig styrka för Sverige, omställning vad gäller klimatfrågorna men också de välfärdsambitioner som finns med där och är ett uttryck för att stå upp för de mest utsatta, nämligen den grupp vi precis har talat om.

Anf. 44 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Efter att ha lyssnat på Johan Pehrsons inlägg i debatten kan jag konstatera att Johan Pehrson och Emil Källström borde ta varandra i hand och gå ut och praktisera ett antal dagar i äldreomsorgen. Då kanske de inser att det inte är effektivitetskrav, produktivitetsutveckling eller ny teknik som behövs för att förbättra arbetsvillkoren utan just mer resurser.

Men det var inte detta jag tänkte ta upp med Johan Pehrson, utan biståndet. Det är viktigt för våra två partier och något som vi har gemensamt. Men i ändringsbudgeten tar ni bort 789 709 000 från biståndet. Varför, Johan Pehrson?

Anf. 45 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det gör vi för att vi använder det regelverk som finns för att delvis finansiera den ambitiösa biståndspolitik som Sverige har haft i väldigt många år. Den är en grund för att jag själv är liberal. Jag känner en stolthet över att tänka på att en svältande människa mindre är en broder eller syster mer. Hela den idén bygger på solidaritet.

Men vi har möjlighet att hjälpa människor inte bara där de just nu lider nöd. Vi kan också hjälpa människor när de kommer till Sverige. Då kan man, enligt FN:s regler, använda en del av biståndet för att betala för de kostnaderna.

Jag tror att flyktinginvandring, som innebär att man hjälper människor i nöd, till skillnad från arbetskraftsinvandring, som i regel är till för att vi ska få hjälp inte minst inom vår omsorg eller inom företagsamheten i Sverige, primärt är en ganska stor kostnad. Det är rimligt att man får göra den avräkningen, och den har vi gjort nu.

Anf. 46 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Att räkna bort 789 miljoner ger ju inte färre svältande människor runt om i världen utan snarare fler. Sverige är ett väldigt rikt land som klarar av att ta emot människor på flykt och bör så göra. Jag tycker att den flyktingpolitik vi för i dagsläget är en skammens politik.

Det Johan Pehrson säger är: Detta gör vi för att regelverket så tillåter. Regelverket är ju inte utformat på ett sådant sätt utan är väldigt tänjbart. Sverige har fått kritik för att tänja på det väldigt mycket.

Enligt biståndsminister Peter Eriksson tar man dock bort dessa pengar för att finansiera reformer som 73-punktsgänget har kommit överens om. Men det stämmer alltså inte, Johan Pehrson. Det är inte för att finansiera era reformer som biståndet minskas. Är Peter Eriksson alltså ute och cyklar i intervjun i Ekot, eller har han någon annan insikt eller förklaring som Liberalerna inte delar?

Anf. 47 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jag vill inte recensera statsrådet Eriksson när han inte är på plats. Det finns dock tillfällen då jag kan göra det, kan jag säga.

Hur han utövar sitt ledarskap och tar ansvar för de avtal han ingått får stå för honom. Men jag kan konstatera att de resurser som vi har satt av i vår biståndsbudget finns det möjlighet att göra avräkningar mot människor som flyr hit till Sverige, till en kostnad. Men som vanligt skulle jag önska att ingen svalt i världen och att ingen behövde fly, för det vore det absolut bästa.

Ulla Andersson vill höja biståndet och tycker att det är alldeles för få människor som flyr hit, och hon vill öka resurserna i hemtjänsten och äldreomsorgen i Alfta. Hur ska det betalas? Det vanliga svaret är att de rika ska betala. Alla som kan räkna vet att det inte håller.

Vi kan bara betala välfärden framöver genom att Sverige växer. Finns det något som jag har som enda mål är det siffran 2 - 2 procent framåt. Sverige måste ha växt. På så sätt kan vi bäst möta den utmaning som ligger runt oss vad gäller välfärden.

Anf. 48 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Vad är det för samhälle vi vill ha? Tar denna vårändringsbudget oss närmare våra visioner om ett gott samhälle? Kan vi ens veta det?

Länge har den ekonomiska politiken centrerats kring det mycket begränsade och problematiska tillväxtmåttet. Det räcker inte när vi nu utvecklar en ekonomisk politik som gör att vi når de olika mål vi satt upp. Jag vill därför fästa er uppmärksamhet på några sidor i propositionen som många missar, nämligen uppföljningskapitlet. Där finns numera en bredare uppföljning av samhällsutvecklingen i form av nya mått på välstånd.

Det finns en rad indikatorer, och en av dessa, som fångade min uppmärksamhet, var låg ekonomisk standard. Andelen personer som lever med låg ekonomisk standard i Sverige har de senaste åren faktiskt ökat. Detta säger oss att samhällets förmåga att möta svaga grupper måste stärkas framöver och att arbetsmarknaden behöver göras mer inkluderande. Långsiktiga och tydliga besked till kommuner och landsting om att det kommer att finnas pengar i form av generella statsbidrag till alla de essentiella uppgifter som de ger oss alla är en väldigt viktig fråga framöver. Det är helt avgörande för en välfärd som alla kan lita på.

Att utveckla nya indikatorer för välståndet är ett av flera viktiga verktyg för att göra världens första fossilfria välfärdsstat möjlig.

Fru talman! Att beskatta utsläpp funkar. Vi vet att generell beskattning är det mest effektiva för att få ned utsläppen, men trots detta har vi kvar en lång rad av undantag och stöd till utsläpp. Vi måste rensa bland subventionerna. Vi måste sluta stötta förlegad teknik och destruktiva vanor. Det är dags att sluta curla utsläpparna!

Partierna bakom januariavtalet har påbörjat arbetet tillsammans på ett väldigt bra sätt genom att ta bort två miljöskadliga subventioner redan i år. Nedsättningen av miljöskatter för kraftvärme och gruvnäring upphör. Flygskatten blir kvar. Under mandatperioden ska vi göra grön skatteväxling om 15 miljarder kronor. Det kommer att ge oss möjlighet att fimpa fler fossila subventioner.

Det är fascinerande att se det finns så många, inte minst moderata företrädare, som stoiskt tar kampen för Sveriges sista kolkraftverk. Tänk att kunna se sina barn i ögonen och berätta att man in i det sista kämpade för att det ska brännas kol i Stockholm några år till och att man inte gav upp på slutet! Själv väljer jag att stå på en annan sida av historien.

Fru talman! Ibland möter jag argumentet: Miljö, det ska vi inte tjafsa om! Det är en så stor fråga, så kan inte alla bara komma överens? Den typen av argument leder tanken fel och lägger dimridåer över de stora politiska konflikter som finns i miljöpolitiken. Miljöslakten, som de konservativa partierna fick igenom i riksdagen, är en sorglig påminnelse om att det verkligen inte råder konsensus i miljöpolitiken.

Under våren har Moderaternas och Kristdemokraternas ekonomiska politik fått genomslag. Skyddet och investeringarna i värdefull natur har avstannat. Miljöövervakningen och miljötillsynen har dragits ned till ett sorgligt minimum. Det handlar alltså om jakten på företag som begår miljöbrott. Företagare som hade planerat investeringar med stöd av Klimatklivet fick sina planer kullkastade. Husägare som ville sätta upp solceller på taket hamnade i en lång kö, och markägare med artrika marker har inte kunnat få besked om ersättning. I flera fall har detta väckt borgerliga debattörers ilska. Det är som om sambandet mellan att pengar tas bort och att verksamhet upphör kommer som en överraskning.

Moderaterna och Kristdemokraterna hade goda möjligheter att sansa sig när de såg konsekvenserna. Men nej, de håller i. De vill verkligen slakta Sveriges miljöarbete. Det är miljön som ska bekosta skattesänkningarna.

Fru talman! När vi voterar senare i dag kommer vi att se till att Moderaternas och Kristdemokraternas historiska slakt av miljöbudgeten blir historiskt kort. Vi räddar Klimatklivet. Vi ser till att arbetet mot övergödning i Östersjön förstärks och att markägare med artrika områden kan få ersättning. Vi säkrar och stabiliserar arbetet för tillgång till rent vatten. Bildandet av naturreservat kommer igång igen, och arbetet med miljöövervakning och naturvård får medel. Med vårräddningsbudgeten återskapar vi en miljöpolitik värd namnet.

Fru talman! Det mål vi har satt upp är att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Det kommer inte att hända av sig självt. Det kräver stora och framför allt olika typer av åtgärder som samspelar.

Om vi lyssnade på de ekonomer som säger att det räcker att bara göra utsläppen dyrare och att det blir dyrt att smutsa ned skulle vi överlämna till var och en att skapa alternativen. När jag står vid pumpen och bara vill komma iväg och hinna till midsommarfesten kan jag inte ta ansvar för att det byggs ut laddinfrastruktur över landet. Det ställer helt orimliga krav på den enskilde. Vi måste göra detta tillsammans. Och det är också därför många människor känner sig hotade av den typen av åtgärder. Det är ju först när det finns fungerande bussar som folk kan välja dem i stället för bilen. När nattågen går att lita på blir de ett alternativ till flyget. När det finns solceller till rimliga priser kan många välja producera egen el i stället för att köpa el från kolkraft.

Vi måste möta klimatutmaningen tillsammans. Det gör vi med en kombination av investeringar och miljöskatter - en balans av piska och morot. Det är kombinationen som skapar omställning.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i båda delarna och också passa på att tacka för min första termin i utskottet. Jag önskar utskottsordföranden, mina utskottskollegor, kammaren, kammarkansliet, talmannen och inte minst finansministern en god sommar! Jag kommer att ge mig ut och njuta av den vackra svenska naturen, och jag hoppas att många av er också får möjlighet att göra det.

(Applåder)

Anf. 49 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Jag tänkte passa på att fråga Karolina Skog om en enskild fråga i ändringsbudgeten gällande kultur, som är ett av Miljöpartiets ansvarsområden.

Det handlar om Musikaliska, en kulturhistoriskt väldigt värdefull byggnad. Huset byggdes för ungefär 140 år sedan och var den första byggnaden i Sverige som byggdes för konsertändamål och, tror jag, det andra i hela världen.

Huset användes från början för högre musikutbildning och för hela Stockholms musikliv. Här har Birgit Nilsson och Jussi Björling fått sin utbildning liksom många andra stora svenska artister. Här delades även det första Nobelpriset ut.

Huset är fortfarande lika viktigt. Här huserar numera Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och Länsmusiken i Stockholm. Här huserar Stockholms läns unga musiker, Kungliga Musikaliska Akademien och Riksförbundet för Folkmusik och Dans.

Det här huset har ungefär 90 000 besökare per år. Här möter amatörmusiker professionella musiker. Här spelas skivor in. Här deltar kulturskolor, musikskolor med flera i ett riktigt konserthus. Huset har alltså en väldigt stor betydelse för regionens musikliv.

Nu planerar regeringen och Miljöpartiet att sälja huset. Det borde inte göras. Varför vill ni det, Karolina Skog?

Anf. 50 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag ska vara mycket ärlig: Jag är inte insatt i den fråga som Ulla Andersson ställer. Det är en fråga på en mycket detaljerad nivå inom kulturministerns område. Jag kan ta på mig att helt enkelt fråga min kollega i regeringen och återkomma, men jag har inget svar nu. Jag är inte påläst i den här delen.

Vi har ju en gemensam passion för kulturarbetet och det lokala kulturarbetet, och jag vill självklart passa på att nämna att vi nu återinför det oerhört viktiga stödet till kulturskolan som vi var med om att ta fram när vi samarbetade om budgeten.

Det är jag glad för, och jag får helt enkelt be att få återkomma i den andra frågan. Man ska inte stå och gissa i talarstolen. Det gör jag aldrig.

Anf. 51 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Det respekterar jag. Man ska inte stå och gissa.

Jag tycker att det är bra att stödet för kulturskolan återinförs. Det är jag mycket glad för. Däremot är jag väldigt ledsen för att Miljöpartiet i Stockholm är med och drar ned väldigt mycket på kulturskolan.

När det gäller det här musikhuset pågår ett upprop som samlat flera tusen namn. Huset har en väldigt stor plats i väldigt många människors hjärtan. Ändå är det en del av ändringsbudgeten. Det har till och med en egen kläm, där man från regeringens sida vill ha riksdagens mandat att kunna sälja det här huset.

Jag hoppas nu att Karolina Skog kommer att lyfta frågan och arbeta för att huset inte ska gå till försäljning. Vad händer då med musiklivet? Kommer det en privat värd kan det bli så att hyrorna höjs så pass mycket att man inte har råd att vara kvar. Någon vill kanske ha det till en helt annan verksamhet.

Jag gör ett medskick till Miljöpartiet och kulturministern om att tänka över frågan en gång till. Huset bör inte säljas. Det har ett kulturhistoriskt värde. Framför allt har det en väldigt stor plats i den här regionens musikliv, inte minst för barn och unga.

Anf. 52 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Då vill jag kort tacka Ulla Andersson för att hon gjort mig uppmärksam på denna punkt. Jag ska genast efter debatten se till att informera mig.

Anf. 53 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Jag vill börja med att ge Karolina Skog med beröm godkänt för det stora engagemang som hon har för miljö- och klimatfrågor. Det är beundransvärt.

Däremot kan jag inte ge med beröm godkänt till Miljöpartiets och regeringens klimatpolitik, och det gör inte heller exempelvis Konjunkturinstitutet när de i stort dömer ut mycket av politiken som ineffektiv.

Karolina Skog använder ordet "klimatslakt". Jag tycker ändå att det är bra att den som lyssnar på debatten och läser protokollet vet att Kristdemokraternas och Moderaternas budget var den näst största klimat- och miljöbudget som någonsin har passerat Sveriges riksdag. Det vill Miljöpartiet och andra partier kalla för "klimatslakt". Så var naturligtvis inte fallet. Det är lite grann som när jag diskuterade med Fredrik Olovsson tidigare: När man inte lyckas nå resultat använder man i stället de stora, starka orden.

Vi kommer aldrig att tävla med ören och kronor om de inte är effektiva. Det som görs ska ge resultat.

Det vi också gjorde men som inte syns i miljö- och klimatanslaget är det stora klimatbiståndet. Det vill säga, vi satsar också resurser i länder där utsläppen är som högst. Sverige står för 2 promille av de globala utsläppen. Vi vet att de stora utsläppen finns i andra länder. Därför ska vi jobba effektivt i Sverige och också hjälpa andra länder.

Jag vill komma tillbaka till det här med resultat och ställa en ganska enkel fråga till Karolina Skog: Har utsläppen ökat eller minskat under Miljöpartiets fem år i regeringen?

Anf. 54 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för att du tar upp Konjunkturinstitutets granskning av politiken! Jag kommenterade just den i mitt anförande och var tydlig med att jag inte tror på att ensidigt använda miljöskatter som verktyg för att skapa miljöomställning. Jag ser det som den ena delen, tillsammans med stora investeringar.

Det Konjunkturinstitutet sedan säger är att vi mycket kraftigt ska höja de generella koldioxidskatterna. Om Elisabeth Svantesson tror på deras råd skulle jag gärna vilja ha en kommentar om hon delar den bilden eller om hon bara läser halva rapporten.

Sedan är det så att vi i debatten väldigt tydligt redogör för utvecklingen. En av de indikatorer jag pratar om är koldioxidutsläppen. Vi har haft en väldigt stark ekonomi i Sverige de senaste åren, och vi har fortfarande kvar kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp i Sverige. Vi har inte lyckats bryta den trenden. I en högkonjunktur ligger utsläppen stilla.

Det är tyvärr en framgång, för vi har inte kommit längre än så. Det tar tid innan de åtgärder som vi har fått fram kommer att ge effekt. Flera av dem började verka först i slutet av den förra mandatperioden. Men det är oerhört angeläget att vi framöver verkligen får ned utsläppen även i tider med en stark ekonomi.

Anf. 55 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Det är ändå bra att man ser att utsläppen inte har minskat. Det är också det som är resultatet av fem år med Miljöpartiet i regeringen. Man kan använda högkonjunktur som ett argument för det. Visst är det skillnad mellan låg- och högkonjunktur, men under Alliansens åtta år minskade ändå utsläppen kraftigt. Det handlade inte bara om en lågkonjunktur under några av de åren, utan det handlade också om effektiv klimatpolitik. Det är viktigt att slå fast.

Jag menar att om vi på allvar ska lösa klimatfrågan, och det är bråttom, måste vi också göra insatser som här och nu spelar roll och har effekt. När det gäller klimatskatter är vi överens. Vi har ju höga skatter redan i dag, exempelvis på bensin och drivmedel.

Men här måste också finnas en balans. Jag menar att det är omöjligt att fortsätta att höja dessa skatter som Miljöpartiet vill göra. Det måste finnas en balans för alla de människor som bor på landsbygden eller utanför en större stad och som varje dag är beroende av bilen för att komma till jobbet och kunna skjutsa sina barn till skolan eller till träningen.

Det är inte rättvist att befolkningen på landsbygden ska dra hela det ekonomiska lasset för Miljöpartiets klimatpolitik. Det måste finnas en balans.

Jag är ändå glad att Miljöpartiet erkänner det som var grundfrågan. Det är hedersamt. Socialdemokraterna har ju fortfarande inte erkänt välfärdssveket under dessa fem år.

Utsläppen har inte minskat. Det borde de ha gjort med tanke på Miljöpartiets höga tonläge. Att kalla Moderaternas och Kristdemokraternas budget för klimatslakt är återigen ingenting annat än kraftiga övertoner när man själv inte lyckas nå resultat.

Anf. 56 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag tycker att det är intressant hur man selektivt använder ett så seriöst institut som Konjunkturinstitutet. Elisabeth Svantesson hänvisar om och om igen till delar av deras rapport men ignorerar den del som faktiskt rekommenderar mycket kraftfulla höjningar av koldioxidskatten. Sammantaget betyder detta att man bara säger nej och inte inför någon egen ny politik.

Den största och tydligaste delen av den budget som gick igenom i höstas är att man mycket kraftfullt sänker anslagen just på miljöområdet och specifikt på naturvården. De som drabbas mest av detta är markägare som har höga naturvärden på sina marker. De har drabbats allra mest, och det har helt klart varit en slakt.

Elisabeth Svantesson tar också upp att det inte bara ska vara de enskilda på landsbygden som betalar koldioxidskatt. Ändå säger hon i dag att gruvindustrin ska räddas genom att den inte ska betala, utan industrin ska betala mycket mindre i koldioxidskatt än den enskilde. Det tycker jag är fel. Jag tycker att industrin ska betala lika mycket och att den också ska vara med och bidra till kostnaderna för sina utsläpp. Det tycker inte Elisabeth Svantesson. Hon tycker att det är rätt att gruvindustrin har rabatt och betalar knappt en tredjedel av det vi vanliga människor betalar. Den skillnaden vill jag rätta till här, nu och i dag. Då går vi ett steg mot en mer rättvis klimatpolitik.

Anf. 57 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Välkommen till finansutskottet, Karolina Skog. Det är trevligt att ha dig i kammaren som med- och motdebattör.

Det är viktigt, som Elisabeth Svantesson påpekade, att den budget vi lade fram trots allt var den näst högsta när det gäller miljö- och klimatsatsningar. Vi säger nej till skatten på kraftvärme, men gruvnedsättningar accepterar vi. Det är i alla fall min minnesbild, och det är så jag vill ha det. Jag tror också att det framgår av handlingarna.

När det gäller ersättningen till markägare var det inte alls vårt syfte att de skulle bli av med ersättningen, utan de skulle i stället bli av med rättsosäkerheten som under lång tid har drabbat de markägare som har gjort nyckelbiotopsinventeringarna. Det var vårt syfte. Det är bra att ni tillför pengarna, och vi stöder det. De ska ha sina pengar för det intrång som sker på deras marker. Det är viktigt.

Det finns en del andra saker vi gör som jag tycker är bra, men det måste också finnas en effektivitet. Man kan säga att man borde genomföra allt som KI säger. Ja, det får man överväga, men man behöver också vidta klimatåtgärder. De är effektiva. Där har vi en kritik, och det förs olika diskussioner.

Men jag tänkte fråga om en annan sak, nämligen biståndet. Jag tycker att det är bra att vi i grunden har en samsyn om att Sverige ska ge ett högt och effektivt bistånd på 1 procent av bni. Men jag blir lite bekymrad över neddragningen på biståndet med 700 miljoner i ökade avräkningar som lades fram i vårändringsbudgeten.

I en tid där allt fler biståndsgivare i världen drar sig tillbaka, där vi ser ökad nationalism och ökat fokus på bara det egna landet, skulle jag vilja se en annan politik.

Jag tycker också att det är ett problem att redovisningen av varför och hur avräkningarna sker är helt icke-transparent. Den går inte att granska eller utvärdera. Hur ser Miljöpartiet på detta framåt?

Anf. 58 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag vill börja med att kommentera detta med att vi inte menade att markägaren skulle förlora sin ersättning. Det var precis vad jag tog upp i mitt anförande. Det verkar som att man blir överraskad av att om man tar bort pengarna ur ett utgiftsområde innebär det att de pengarna inte når ut till vårt samhälle. Det är faktiskt vad det betyder. Skär man i anslaget för naturvård finns det inte pengar att dela ut till marker med höga naturvärden. Sambandet är helt direkt; det är grundläggande att kunna förutse detta. Det är bra om du kan stå här och erkänna att det blev fel och att vi nu kan rätta till detta gemensamt. Men det är signifikant att man blir förvånad över att medel till naturvård gör stor nytta på olika sätt runt om i landet.

Jag har stor respekt för att biståndet är otydligt och svårt att förstå. Jag är den första att erkänna detta eftersom det sker flera saker samtidigt. Vi lägger fram en vårändringsbudget, men det sker också förändringar i beräkningarna av avräkningarna som görs i enlighet med internationella regelverk. Detta har sammantaget skapat en otydlighet.

Jag kan säga att när vi skriver höstbudgeten ska vi ha kommit längre i de delarna, och därmed ska helheten bli tydligare och transparensen komma på plats. Jakob Forssmed har helt rätt i att det ska vara så.

Jag vill också intyga att det inte handlar om en ambitionssänkning vad gäller biståndet. Miljöpartiets engagemang för att biståndet ska gå till de allra fattigaste och användas för klimatomställningen runt om i världen kvarstår.

Anf. 60 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det finns olika saker när det gäller beredningsprocessen. En del saker är normal ändringsbudgethantering. Om man stoppar en biotopinventering, och därmed också stoppar pengar till den, men det finns en icke förutsedd eftersläpning som leder till ytterligare utbetalningar, ändrar man i en ändringsbudget. Det är bra att regeringen gör så. Det hade vi också gjort, om vi hade suttit i regeringen. Det är precis så man ska hantera en ändringsbudget. Det är en typisk sak man faktiskt behöver göra.

Det finns flera sådana saker. Jag erkänner gärna att vi också gjorde en del saker som vi i efterhand också hade ändrat på om inte ni hade gjort det. Det var bra. Där kan vi vara överens.

Det är komplicerat att förstå hur biståndet avräknas. Jag har jobbat med de frågorna i många år. Jag förstår hur systemen fungerar. Men jag kan inte ens granska vad ni har gjort. Det är problemet. Då får ni väl vänta med att göra avräkningarna till dess ni kan redovisa hur ni har räknat. Då kan vi få en seriös debatt om det är en rimlig avräkning, om flyktingmottagandet har ökat mycket som motiverar de 700 miljonerna - det har de inte gjort - om det är fråga om de nya OECD/Dac-reglerna eller om det är en intern överenskommelse i Regeringskansliet. Det verkar statsrådet luta mot; nu sa finansen det här, men i höst är det vår linje som gäller.

Det här gör det omöjligt för riksdagen att granska hur ni agerar i fråga om en budgetpost som handlar om 700 miljoner kronor som används för att finansiera andra reformer. Jag tycker inte att det håller att vi inte ens kan diskutera rimligheten i detta.

Återkom gärna i höst, men problemet finns här och nu när vi ska fatta beslut i eftermiddag.

Anf. 61 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Det som har drabbat markägare är inte framför allt extrapengar kopplade till nyckelbiotoper, utan det är slakten av det grundläggande miljöanslaget, som får direkt konsekvens för enskilda markägare.

Då kan man tycka att man skulle ta någon annan del av miljöanslaget. Men vi brukar säga att alla delar når i någon form ut till privata markägare, företagare eller enskilda som gör insatser för miljön. Alla gör det. Det handlar om vilka vi ska ta från.

Jag har stor respekt för och tycker att det inte är idealt att det ännu inte är helt tydligt att det handlar om ändrade internationella regler som genomförs i laga ordning, och det är en vårändringsbudget som inte helt tar tag i detta. Det kommer att bli tydligare när vi lägger fram den ordinarie budgeten i höst.

Anf. 62 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för en intressant och på många sätt klargörande debatt så här långt. Utifrån ett besvärligt parlamentariskt läge efter riksdagsvalet 2018 har gamla positioner omprövats och nya samarbeten kommit till. Regeringen har inlett ett samarbete med Centerpartiet och Liberalerna, där vi tillsammans tar ansvar för Sverige.

Det behövs eftersom vi står inför stora uppgifter. Vårdköerna behöver kortas, eleverna behöver lära sig mer i skolan, utrikes födda behöver komma i arbete, klimatmålen måste nås och brottsligheten bekämpas. Detta är grundvalen för januariavtalet och för den ekonomiska vårproposition och vårändringsbudget som regeringen har lagt fram i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna.

Den här produkten står i skarp kontrast till den skissartade budget som Moderaterna och Kristdemokraterna, med stöd av Sverigedemokraterna, röstade igenom i slutet av förra året. Det var ett budgetförslag med ett tydligt överordnat mål, nämligen att genomdriva omfattande skattesänkningar. Totalt sänktes skatten i ett slag med 20 miljarder kronor.

Att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i varje givet läge prioriterar skattesänkningar framför annat, före ansvaret för statens finanser eller reformer som bygger välfärden stark, är ingen nyhet. Men det sätt man gjorde det på den här gången är anmärkningsvärt.

I bred samverkan mellan partierna i kammaren drogs principer upp för hur budgeten ska läggas fram när det finns en övergångsregering. En princip var att utgångspunkten ska vara att en ny regering ska kunna sätta sin prägel på finanspolitiken. Vi kan nu konstatera att denna princip vägde lätt när högern såg en chans att i stället genomdriva stora skattesänkningar. Så tar man inte ansvar för landet.

Fru talman! I valrörelsen lovade Moderaterna och Kristdemokraterna att ta bort den högre och orättvisa skatten för pensionärer som de införde när de satt i regeringsställning, alltså den så kallade pensionärsskatten.

Men vad gjorde de i sitt första budgetförslag efter valet? Genom den servettskiss som de drev igenom tillsammans med Sverigedemokraterna vidgade de denna klyfta med ytterligare 3 miljarder i stället för att sluta den.

Vi får återigen facit på vilka prioriteringar som högern gör när de får chansen. Utfästelser till landets pensionärer väger lätt när man återigen vill driva igenom stora skattesänkningar.

Moderaternas och Kristdemokraternas budget som helhet fördelar tio gånger fler kronor i månaden till den som tjänar mest jämfört med den som tjänar minst. Återigen vidgas klyftan mellan löntagare och pensionärer.

Vi socialdemokrater anser att det är oanständigt att de människor som har byggt upp det land som vi är så stolta över ska få en särskild straffskatt. Pension är nämligen uppskjuten lön och ska beskattas som lön. För oss är det självklart att den som har ett långt arbetsliv bakom sig inte ska betala högre skatt än den som jobbar. I många andra länder i världen är det faktiskt tvärtom.

Det handlar om att stå upp för en princip, nämligen att lön och pension ska beskattas lika. Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna säger en sak till landets pensionärer före valet. Sedan när de får chansen gör de tvärtom.

Fru talman! De globala klimatförändringarna är vår tids ödesfråga. Riksdagen har fattat beslut om att vi till 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. För att kunna nå detta mål måste arbetet med detta ske på ett sådant sätt att alla har möjlighet att vara med och vara en del av lösningen. Men Moderaterna och Kristdemokraterna valde i sin budgetreservation att genomföra omfattande nedskärningar i miljö- och klimatbudgeten. Kontrasten mot regeringens politik är tydlig. Där högern väljer att minska takten väljer vi i stället att öka den därför att vi ser att den ekonomiska politiken måste bidra.

Vi vill genomföra denna omställning till ett klimatsmartare samhälle. Men vi vill göra det så att alla kan vara med i denna nödvändiga omställning, där ingen ska lämnas efter för att man har låg lön eller bor på landet. Det är just för att klimatomställningen är helt nödvändig som vi måste göra den på ett sådant sätt att den får rimliga konsekvenser för var och en av oss, annars kommer den aldrig att accepteras.

Att du och jag väljer klimatsmart när vi står i affären och tittar på varorna kommer alltid att vara en viktig del av omställningen. Men ansvaret för omställningen kan aldrig läggas bara på den enskilde. Det största ansvaret måste politiken ta. Det är därför som högerns nedskärningar är så allvarliga, och det är därför som vi som en del av vårändringsbudgeten såg till att lägga stora resurser just på miljö- och klimatomställningen.

Fru talman! Arbetet mot kriminalitet och terrorism ska fortsätta stärkas. Polisen och hela rättsväsendet behöver ha ytterligare resurser för att kunna möta grov organiserad brottslighet, ha en hög beredskap mot terrorism och säkra tryggheten i människors vardag.

Kampen mot brottsligheten har intensifierats genom det största resurstillskottet till polisen under 2000-talet samtidigt som regeringen har stärkt övriga delar av rättskedjan.

Dubbelt så många studerar i dag till polis jämfört med hur det var under alliansregeringens år. Fram till 2024 ska Polismyndigheten ha 10 000 fler anställda.

Men kampen mot brottsligheten handlar också om att säkerställa att våra välfärdssystem inte ska missbrukas och att vi ska kunna vara trygga med att den skatt som vi betalar in används till det som den är avsedd för. Det är grunden i en välfärdsstat och för att vi också ska vilja betala skatt.

I detta perspektiv är välfärdsbrottslighet och skattefusk någonting som är oerhört allvarligt. Särskilt allvarligt är det när det gäller grova fall när kriminella finansierar organiserad brottslighet med skattepengar. Det försvagar inte bara de offentliga finanserna, utan det förstör vårt samhälle i grunden. Det skadar den fria konkurrensen. Fråga vilket seriöst åkeri som helst, eller vilken byggfirma eller restaurang som helst, hur det är när konkurrenterna inte gör rätt för sig och därmed har helt andra förutsättningar. Det skadar också tilltron mellan människor. Vill man använda stora ord handlar det i grunden om ett brott mot samhällskontraktet. För varför ska jag betala skatt när andra inte gör det?

Tilltron till välfärdssamhället och att vi litar på varandra är en styrka för Sverige jämfört med många andra länder. Det är så vi har kunnat bygga den välfärdsstat som kännetecknar Sverige. Det är därför som regeringen arbetar metodiskt steg för steg för att bekämpa skattefusk och välfärdsbrottslighet. Vi måste veta att de pengar som vi betalar i skatt går till välfärden.

(Applåder)

Vägen för att fortsatt trygga välståndet är en politik som ger starka drivkrafter att arbeta och bättre förutsättningar för innovation, export och jobbskapande. Det är så vi tryggar en fortsatt hög sysselsättning bland både kvinnor och män. Denna politik ger också muskler att möta de investeringsbehov som Sverige står inför de kommande åren.

Sida vid sida med en ansvarsfull finanspolitik har regeringen under den förra mandatperioden kunnat göra stora investeringar i välfärden - över 35 miljarder kronor på vård, skola och omsorg. Nu arbetar 100 000 fler människor i välfärden. Men om välfärden ska säkras för framtiden kommer det att krävas mer. Fram till 2026 och kommande år kommer tusentals och åter tusentals att behöva anställas i vården, omsorgen och skolan. Det handlar om en 10-procentig ökning av personal fram till 2026. Detta är en av de kommande mandatperiodernas allra största arbetsuppgifter. Vi behöver både utbilda och anställa barnskötare, lärare och sjuksköterskor.

Detta är viktigt, därför att i välfärden finns en otroligt stark och omfördelande kraft. Det är från den det Sverige vi känner utgår. Vi betalar in skatt under våra arbetsår. Sedan får vi tillbaka när vi behöver det - när vi är barn och behöver förskola och skola, när vi utbildar oss, när vi blir sjuka eller när vi blir äldre.

En stor vinst för välfärden är att vi nu har en stärkt folkhälsa. Det gör också att vi lever längre och blir friskare.

Under de kommande två mandatperioderna kommer de stora 40-talistkullarna att passera 75- och 80-årsstrecken. Dessa människor har rätt till en välfärd som håller måttet. De har ju byggt det land som vi är så stolta över. Detta gör att vi kommer att behöva prioritera hårt under de kommande åren för att mer resurser ska gå till välfärden. Och vi måste använda de pengar som går dit så smart som möjligt, så att inte pengarna försvinner iväg till dyra konsulter, kortsiktiga marknadslösningar eller dåligt genomförda upphandlingar.

Men det är klart att om våra äldre ska få en fortsatt vård och omsorg av hög kvalitet, som de har rätt till, måste vi lägga väldigt stora resurser på det. De som i stället säger att vi nu ska genomföra mycket omfattande skattesänkningar blir såklart svaret skyldiga. Hur blir det då med kvaliteten i vården och omsorgen?

Fru talman! Med denna budget tar vi ett första steg mot att förverkliga januariavtalet. Steg för steg kommer regeringen och samarbetspartierna att angripa samhällsproblemen. Med Centerpartiet och Liberalerna vill regeringen skapa förutsättningar för ett samhälle där sammanhållning och trygghet går hand i hand med människors frihet och möjligheter.

Jobben ska bli fler, kunskaperna i skolan ska öka, vårdköerna ska kortas och klimatutmaningen ska mötas. Så vill vi ta Sverige framåt.

Men innan vi gör det ska vi ha en skön och trevlig sommar. Jag vill önska alla en riktigt trevlig och, med tanke på förra sommaren, förhoppningsvis inte alltför varm och solig sommar.

(Applåder)

Anf. 63 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Det pågår en förlossningskris i Sverige, och den märks allra tydligast under sommaren. I lördags klockan 12.00 stängde förlossningsavdelningen i Karlskoga, och vi har tidigare sett samma sak i Sollefteå.

Det finns få tillfällen i livet då man är i så stort behov av att kunna lita på att vården finns där som när man ska föda barn. I Moderaternas och Kristdemokraternas budget tillfördes sjukvården stora resurser. Av dessa resurser satsade vi 1 miljard på förlossningsvården, och det är pengar som nu måste komma sjukvården till del och göra nytta även på landets förlossningsavdelningar så att föräldrar - alla föräldrar, var de än bor - kan känna sig trygga när de ska föda barn.

Vad är finansministerns besked till de blivande föräldrar i Karlskoga och Degerfors som nu är oroliga inför den viktigaste händelsen i deras liv?

Anf. 64 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Regeringen jobbar med att så snabbt som möjligt få ut de här pengarna till landstingen. Behoven är nämligen skriande.

Vi gör vårt bästa för att reda upp i röran som skapats av den servettskiss till budget som gick igenom i Sveriges riksdag. Det hade naturligtvis varit mycket bättre om man i det läget, innan Sverige hade en regering på plats, hade lagt ut de här pengarna i generella statsbidrag. I så fall hade landstingen redan haft pengarna. Nu valde man att göra på ett annat sätt, och vi jobbar med att dessa pengar ska komma ut så fort som möjligt. Med generella statsbidrag hade pengarna dock redan funnits där.

Anf. 65 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Det är ändå anmärkningsvärt att en finansminister som har styrt Sverige i snart fem år skyller på Moderaternas och Kristdemokraternas budget när det gäller en förlossningskris som har pågått i åratal i Sverige. När ska Magdalena Andersson ta ansvar för det välfärdskaos och den kris som pågår i förlossningsvården?

Många föräldrar är oroliga, och jag är övertygad om att de uppemot 4 000-5 000 människor som demonstrerade i Karlskoga häromdagen inte känner sig särskilt lugnade av finansministerns besked. Pengarna finns där. Socialdemokraterna har styrt Sverige i fem år, och i regionen Örebro, där Karlskoga och Degerfors ligger, har Socialdemokraterna styrt i över hundra år. Vad är svaret till dessa föräldrar? Är det verkligen så att Magdalena Andersson år efter år tänker fortsätta skylla detta misslyckande i välfärden på Moderaterna?

Anf. 66 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Elisabeth Svantesson menar att jag inte tar ansvar. Jag har tagit ansvar varje dag i fyra och ett halvt år. Jag har tagit ansvar för de stora underskott som vi ärvde av Moderaterna och sett till att vi har ordning och reda i statsfinanserna. Jag har tagit ansvar för alla de skattehöjningar och besparingar vi har tvingats genomföra för att städa upp efter den tid då Elisabeth Svantesson satt i regeringen. Jag har tagit ansvar för alla de reformer som har genomförts under de här åren, och jag har tagit ansvar för de saker vi har tvingats göra för att kunna genomföra de reformerna.

Det finns dock två saker jag inte kan ta ansvar för. Jag kan inte ta ansvar för att Elisabeth Svantesson drev igenom en servettskiss till budget, med krångliga statsbidrag i stället för generella statsbidrag till kommuner och landsting. Med generella statsbidrag hade landstingen haft pengarna redan nu. Det kan jag inte ta ansvar för, utan det är Elisabeth Svantessons ansvar. Jag kan heller inte ta ansvar för att Elisabeth Svantesson i stället för att lägga pengar på förlossningsvården, på kommuner och landsting och på välfärden valde att sänka skatten med 20 miljarder. Det är inte mitt ansvar, Elisabeth Svantesson, utan det är ditt.

(Applåder)

Anf. 67 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Det är ett anmärkningsvärt uttalande att finansmakten ligger hos riksdagen. Det hoppas jag att finansministern är ensam om att tycka. Men nog om det; det var inte konstitutionen jag tänkte diskutera.

Fru talman! "Det är jättedyrt att tanka bensin som det är, vi ser inget behov av att höja bensinskatten." Minns finansministern detta uttalande? Det är finansministerns egna ord från en debatt i Sveriges Television som vi hade inför valet 2014. Året därpå, alltså efter valet, höjdes bensinskatten med 28 öre. Sedan höjdes den med 60 öre, och så med 24 öre till - och sedan med ytterligare 30 öre. Hur man ens lyckas behålla sitt jobb efter en sådan bedrift övergår egentligen mitt förstånd, men jag antar att det bara är att gratulera.

I år hade finansministern velat höja skatten ännu mer, men tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna lyckades vi sätta stopp för det. Min fråga är därför ganska enkel: Med hur mycket avser finansministern att bestraffa landets bilister nästa år? Det vore bra för dem att veta det, så att de kan ställa in sina semesterplaner och skära ned i andra utgifter för att ha råd med finansministerns skattehöjningar.

Anf. 68 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Vi kommer att inleda budgetarbetet inför höstens budget. Det pågår redan en del diskussioner, och de kommer att bli mer intensiva under augusti. När budgeten sedan presenteras kommer vi att kunna ge besked om de skatter och utgifter som ska gälla för 2020. Det är tydligt att vi ska genomföra en grön skatteväxling, och under mandatperioden kommer vi att gemensamt komma fram till exakt hur den kommer att se ut. Däremot finns inga besked att ge i den frågan ännu.

Låt mig ställa en fråga till Oscar Sjöstedt när vi nu ändå pratar om konsekvens över tid gällande våra besked! När vi genomförde en diskussion om det nya finanspolitiska ramverket ville Oscar Sjöstedt att enprocentsmålet skulle vara kvar. Vi gjorde en förändring där vi sänkte överskottsmålet i offentliga finanser från 1 procent till ? procent. Oscar Sjöstedt ville dock att man skulle ha kvar enprocentsmålet och fortsätta betala av på statsskulden.

I den budgetmotion som Oscar Sjöstedt nu lade fram lever man dock inte upp till det överskottsmål vi har i dag. Man lever inte upp till det gamla och inte ens till det vi har i dag. I stället har man spenderat 10 miljarder mer än vad regeringen eller något av de andra partierna i riksdagen gör. Kan inte Oscar Sjöstedt berätta för mig hur han menar att man ska få ihop 1 procents överskott i de offentliga finanserna och att betala av oerhört mycket på statsskulden samtidigt som man lägger fram förslag i riksdagen som går i rakt motsatt riktning?

Anf. 69 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! I de budgetalternativ vi i Sverigedemokraterna har presenterat har vi konsekvent haft ett större offentligfinansierat sparande visavi regeringen - genomgående och utan undantag.

Låt mig dock återkoppla till min ursprungliga fråga. Finansministern figurerade för inte särskilt länge sedan i en artikel i Aftonbladet, tror jag att det var, där i alla fall reportern menade att finansministern sa att man kommer att höja bensinskatterna. Sedan protesterade någon från ministerns presstab och sa att finansministern inte alls sagt så. Jag tänkte därför helt enkelt låta finansministern använda de återstående två minuternas talartid till att redogöra för vad som sas i den intervju som så småningom blev en artikel. Journalister är i och för sig journalister, men det är sällan de hittar på saker utifrån absolut ingenting.

Finansministern har också varit inne på att vi om vi höjer bensinskatten ska kompensera människor som bor på landsbygden, har långt till jobbet och så vidare. Men hur ska det göras? Blir det dyrare att ta sig till jobbet blir det ju dyrare att ta sig till jobbet. Det gäller förstås vart man än ska; det behöver inte vara jobbet utan kan vara någonting helt annat. Vilka andra skatter måste indexeras upp i paritet med inflationen - eller till och med indexeras upp med mer än bara inflationen, ända tills vi lyckas sätta stopp för det? Är det liksom något slags naturlag att en skatt måste indexeras upp år efter år? Jag köper inte riktigt det resonemanget.

Vi kan dock återgå till artikeln. Finansministern har nu två minuter på sig att kommentera vad som sas och inte sas i den intervjun.

Anf. 70 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Jo, Oscar Sjöstedt tyckte visst att skatter ska indexeras på det här sättet. När vi ändrade indexeringen för brytpunkten var Sverigedemokraterna jättemycket emot det, så Sverigedemokraterna tycker visst att det är en korrekt indexering.

Vad gäller artikeln i Aftonbladet har Aftonbladet korrigerat den. Vad som sagts i artikeln finns också att läsa på Finansdepartementets hemsida, och det har även tagits upp i medierna. Det finns därmed goda möjligheter att ta del av exakt vad jag svarade i den intervjun - vilket för övrigt är exakt samma svar som det jag gav Oscar Sjöstedt i talarstolen alldeles nyss.

Oscar Sjöstedt säger att Sverigedemokraterna alltid har haft ett starkare sparande än regeringen, men de har ju 10 miljarder svagare sparande i årets budget. I den budget som de har lagt fram till riksdagen i dag har de 10 miljarder svagare sparande än vad regeringen har. Samtidigt säger de att de vill ha 1 procents överskott.

Sverigedemokraterna borde lägga fram ett mycket starkare sparande. De borde ha 10, 20 eller 30 miljarder starkare sparande för att nå upp till det som Oscar Sjöstedt tycker är rätt och riktigt. Här är det ju uppenbart att Sverigedemokraterna säger en sak men gör en annan. Det gäller inte bara i denna fråga utan även i andra.

Det är som före valet. Då sa Sverigedemokraterna att man skulle sluta skatteklyftan för pensionärerna, men efter valet vidgade man i stället denna skatteklyfta.

Det är likadant som före valet 2014, när man sa att man skulle sluta skatteklyftan. Men det första man gjorde efter valet var att stoppa just en sänkning av pensionärsskatten.

Så agerar Sverigedemokraterna i fråga efter fråga. Man säger en sak och gör en annan. De som drabbas är Sveriges pensionärer.

(Applåder)

Anf. 71 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Den förra mandatperioden fick Vänsterpartiet igenom de 10 välfärdsmiljarderna. Det var en väldigt viktig och central satsning och den historiskt största under den tid dessa generella statsbidrag har funnits.

Men både finansministern och jag vet att välfärden är underfinansierad. Det syns inte minst nu när ett hundratal kommuner beräknas gå med underskott och ett fyrtiotal kommuner beräknas höja skatten - under finanskrisen tror jag att det var ett drygt trettiotal. Var tredje region gick med underskott i fjol, och det förväntas bli ännu fler nästa år.

Sparpaket efter sparpaket läggs fram. Hemma hos mig i Gävleborg ska man spara 600 miljoner på sjukvård och kollektivtrafik. Det kommer såklart att få konsekvenser; man skulle behöva göra tvärtom.

Äldreomsorgen kanske är den verksamhet som är mest underfinansierad. Inte minst kan vi titta på den minutjakt som pågår, men det handlar också om de arbetsvillkor som de anställda har. Tyvärr tog Moderaterna och Kristdemokraterna bort det riktade statsbidraget för att anställa fler i äldreomsorgen, och regeringen och 73-punktsgänget valde att fortsätta på den linjen.

Men även i skolan rullar Lärarmarschen fram, och i förskolan har vi Förskoleupproret. Det är tydligt att man förväntar sig att regeringen och 73-punktsgänget åtminstone ska lyssna och försöka att komma fram med lösningar på den stora underfinansieringen. Finansministern har ju själv lyft upp att det behövs 90 miljarder.

Men hur ska ni finansiera dessa 90 miljarder? Ni ska inte höja skatten för de rikaste - för dem som har det bäst ställt - utan verkar hellre vilja sänka skatter. Era samarbetspartier vill mycket tydligt sänka skattekvoten.

Hur ska det gå till, finansministern?

Anf. 72 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Ulla Andersson tar upp en oerhört viktig fråga: hur vi ska säkerställa att vi alla även fortsättningsvis kan ha en trygg äldreomsorg och en trygg vardag för våra äldre samt såklart en bra skolgång för våra barn och en sjukvård av hög kvalitet.

Hur vi ska kunna finansiera detta kommer att vara en av de stora utmaningarna framöver. De äldre har ju rätt till det här. Våra barn behöver en bra skola - det är en viktig investering för framtiden.

De kommande åren kommer att handla om väldigt tydliga prioriteringar. Det var därför vi socialdemokrater drev frågan om ökningen av generella statsbidrag så hårt i de diskussioner som vi hade inför regeringsbildningen. Välfärdsmiljarderna var och är en viktig prioritering för regeringen.

Hur ska detta finansieras? Det handlar naturligtvis om att prioritera, och detta är någonting som vi prioriterar.

Framöver kommer dessa behov att växa ytterligare, och då kommer det att behövas tydliga diskussioner om hur vi ska prioritera. Det är tydligt att vi socialdemokrater tycker att välfärden är någonting som är oerhört viktigt.

Sedan får vi naturligtvis se hur ekonomin utvecklar sig under de kommande fyra, fem eller åtta åren för att se om det framväxande reformutrymmet räcker för att täcka de ökade behoven eller om det kommer att behövas andra omprioriteringar via att man gör mindre av något annat eller via att man ökar intäkterna. Det återstår att se, men att våra äldre ska ha en trygg vardag kommer att vara en viktig prioritering för mig.

Anf. 73 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Det är tydligt att konjunkturen, och därmed också skatteintäkterna, viker och att de demografiska förändringarna nu är här - dem har vi pratat om i 20-30 år.

Sveriges Kommuner och Landsting konstaterar att resursglappet efter de tillskott som regeringen och 73-punktsgänget signalerat kommer att vara större än tillskottet. Det betyder att vi inte kan vänta och se, utan det är nu nedskärningarna görs i kommuner och landsting.

Detta får konsekvenser. Det har redan fått konsekvenser. Människor sliter så mycket de någonsin kan i äldreomsorgen och i skolan. Många sliter så mycket att de blir sjukskrivna; andra lämnar yrket. Det skulle behövas en mycket tydlig signal om att detta kommer att vara den främsta prioriteringen de närmaste åren.

Men så är det inte. Läser vi 73-punktsgängets överenskommelse ser vi att skattesänkningar verkar vara det mest prioriterade - jag vet inte hur många gånger det nämns i denna överenskommelse. Så kan man ju inte finansiera välfärden. Det kan ju inte finansministern tro på. Moderater och kristdemokrater brukar kunna tänka och tro på sådant, men jag betvivlar att finansministern gör det.

Jag blir lite besviken här, för det blir lite kluven tunga. Finansministern säger att detta är prioriterat, men om vi tittar i 73-punktsgängets överenskommelse ser vi att vi ska ha RUT-bidrag och sänka skatter. Kostnaden för att bort värnskatten för de mest välbeställda är till och med högre än vad man förväntas tillskjuta i generella statsbidrag.

Svaret kanske uteblir - hittills har jag i alla fall inte fått det. Hur ska välfärden finansieras?

Anf. 74 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Välfärdsmiljarderna är ju en väldigt central del av januariavtalet, och 20 generella miljarder i statsbidrag till kommuner och landsting kommer att betyda oerhört mycket för alla de kommuner och landsting som har det tufft just nu. Vi ser att en del kommuner har väldigt svårt att få ekonomin att gå ihop, och detsamma gäller landstingen.

Dessa pengar behövs verkligen där ute, men det kommer inte att räcka med pengar. Det handlar om väldigt stora behov, som dessutom kommer att växa. Det handlar såklart om att detta måste vara attraktiva arbetsplatser, så att fler vill utbilda sig och stanna kvar i dessa yrken och så att det finns undersköterskor som kan komma och hjälpa till när våra äldre behöver stöd.

Delade turer, som Ulla Andersson tog upp, är knappast någonting som gör att ungdomar tycker att detta verkar vara ett spännande yrke att satsa på i framtiden. Här måste kommuner och landsting se till att man organiserar arbetet på ett sådant sätt att det blir attraktivt för människor att utbilda sig och stanna kvar i dessa yrken.

Det kommer också att handla om att vi behöver använda ny teknik på ett bättre sätt än vad vi gör i dag. Det talas om effektivisering. Detta kan dock aldrig handla om att undersköterskor ska springa snabbare än de gör i dag, för de springer alldeles för fort som det är. Däremot är det bra om vi kan använda ny teknik vad gäller nattövervakning på ett sådant sätt att man kan höja kvaliteten för de äldre samtidigt som personalen kan få bättre arbetsvillkor.

En sak är tydlig: För oss socialdemokrater och för regeringen kommer välfärden, omsorgen om våra äldre, tryggheten för våra barn och att vi alla ska kunna ha den sjukvård vi behöver att vara en central prioritering under denna mandatperiod och under de kommande.

(Applåder)

Anf. 75 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag håller med om en del av det Magdalena Andersson tog upp. Vi kommer att behöva resurser till välfärden. Vi kommer också att behöva reformer för att reformera ett sjukvårdssystem som inte fungerar och som regeringen tyvärr gjorde alldeles för lite för att reformera under den förra mandatperioden. Jag ser dessutom framför mig att vi kommer att behöva satsa på äldreomsorgens personal.

Vi har tittat på möjligheterna att ställa lite högre krav på kommunerna om vi i framtiden skjuter till ytterligare medel utöver de generella stöden till kommunerna, som vi är överens om. Det kan handla om att man ser till att man jobbar aktivt för att minska delade turer, att cheferna har ett rimligt ansvar och inte ansvarar för väldigt många personer samt att man klarar av att öka personalkontinuiteten, vilket vi ser att en del kommuner lyckas med medan andra inte lyckas.

Det kan handla om att man ställer upp denna typ av kriterier för att få del av de pengar som vi tillskjuter utöver de generella medlen.

Jag tror att vi behöver göra någonting, för det här är en lågintensiv kris som riskerar att utvecklas ännu mer framöver. Titta gärna på detta och se om det kan vara någonting att ta med i det fortsatta arbetet.

Annars varnar Magdalena Andersson mycket för skattesänkningar när hon pratar om välfärden. Men den som inte pratar mest om skattesänkningar men som står mest för skattesänkningar framöver är Magdalena Andersson. Det syns ju tydligt redan i ändringsbudgeten. Det är en nettoneddragning på äldreomsorgen med över 300 miljoner, samtidigt som man gör ineffektiva skattesänkningar.

Man kan tycka att de här satsningarna inte var exakt de man hade prioriterat, att det är svårt att få ut pengarna eftersom man inte hade hela underlaget för hur man skulle genomföra satsningarna. Då kan man göra annat för pengarna, använda dem till äldreomsorgen eller lägga över dem i generella tillskott, men det gör inte regeringen. I stället sänker man nu netto i ändringsbudgeten till äldreomsorgen, samtidigt som man genomför ineffektiva skattelättnader.

Retoriken stämmer tyvärr inte överens med praktiken.

Anf. 76 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Kasta sten i glashus! Jakob Forssmed drev ju igenom servettskissen till budget som innebar skattesänkningar med 20 miljarder kronor i ett svep - 20 000 miljoner! Så stora skattesänkningar drev Jakob Forssmed igenom.

Det är inte jag som står för de stora skattesänkningarna, det är Jakob Forssmed.

Anf. 77 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Det är inte framför allt jag som i talarstolen har varnat för skattelättnader, utan det är finansministern.

Jag skulle vilja veta hur finansministern ser på de skattelättnader som har genomförts. Om finansministern anser att de är ett sådant hot mot välfärden, ska de då reverseras?

Kommer finansministern i höst att föreslå att ta bort det jobbskatteavdrag som genomfördes? Det kan ju inte vara de andra två lättnaderna. Finansministern har ju lovat ytterligare sänkt statlig inkomstskatt. Och det kan inte vara den skattesänkning som gjorde att alla pensionärer fick sänkt skatt 1 januari 2018 i förhållande till 31 januari 2017 som finansministern menar. Då måste det väl vara skattelättnaden för vanligt folk. Finansministern har dessutom lovat att värnskatten ska slopas.

Svara gärna på vilka av skattelättnaderna från 1 januari som finansministern ska reversera!

Anf. 78 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Låt mig konstatera att Kristdemokraterna och Jakob Forssmed under de åtta år som man hade möjlighet att ha inflytande över den svenska ekonomiska politiken sänkte skatten under åtta år med 140 miljarder kronor, och nu när man fick chansen igen sänkte man den med ytterligare 20 miljarder kronor. Den prioritering som Kristdemokraterna gör när de har möjlighet till inflytande i Sveriges riksdag är skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar.

De skattesänkningar som Jakob Forssmed har drivit igenom är enorma i förhållande till de små förändringar som vi gjort i vårändringsbudgeten, också små i förhållande till värnskatten som vi kommer att avskaffa. Vi talar inte om en storleksordning som är i närheten. Det är liksom nollor som skiljer.

Sedan är det ingen hemlighet att vi kommer att genomföra skattesänkningar som vi inte skulle ha prioriterat om vi hade haft egen majoritet, men så var det inte. I en kompromiss får man ge och ta, och det var nödvändigt för landet att få en regering. Men sammantaget kommer den ekonomiska politiken under den här mandatperioden att se helt annorlunda ut än när Kristdemokraterna har inflytande, för då vet vi vad som är mest prioriterat.

Kristdemokraterna må prata om äldreomsorg och sjukvård, men när man får chansen sänker man skatten.

(Applåder)

Anf. 79 Dennis Dioukarev (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att önska kansliet, ledamöter och talmän en fantastiskt härlig sommar.

Jag vill också börja med att yrka bifall till reservation 2 i FiU21.

Vi debatterar ju också vårändringsbudgeten här i dag. Denna ändringsbudget är den första i sitt slag i bemärkelsen att den vilar på januariöverenskommelsen och syftar till att genomföra den politik som regeringspartierna tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet och med stöd av Vänsterpartiet har kommit överens om.

Jag måste säga att det ska bli intressant att följa hur budgeten och ändringsbudgeten kommer att utveckla sig denna mandatperiod, i och med de presumtiva konfliktytor som torde finnas mellan dessa partier. Men än så länge tycker jag mig, åtminstone i detta budgetdokument, inte kunna urskilja några större intressekonflikter utan kan konstatera att socialismen och socialliberalismen går hand i hand friktionsfritt.

Denna ändringsbudget sticker också ut i ett annat avseende. I normala fall innehåller en ändringsbudget bara utgiftsförändringar, men här går man även fram med ändringar avseende statens inkomster. Det handlar bland annat om återinförd flygskatt och höjd kemikalieskatt. Gemensamt för dessa är att de är flera i raden av kreativa lösningar i den beskattningsjakt som bedrivs på medborgare och företag i Sverige.

Vi har en 30-procentig skattehöjning av den så kallade kemikalieskatten. I praktiken är det dock en skatt på hemelektronik och vitvaror, så en mer korrekt benämning på den vore elektronikskatt eller vitvaruskatt. En vitvaruskatt innebär ett hårt slag mot konsumenter och handel, eftersom denna skattehöjning kommer att få genomslag på pris till kund, vilket naturligtvis ger konsumenterna all anledning att välja bort svenska företag till förmån för utländsk näthandel. Resultatet blir ett försämrat företagsklimat och förlorade arbetstillfällen. Vad det än är regeringen vill uppnå med denna skatt lär det förbli en välbevarad statshemlighet.

Jag tänker att om man håller på tillräckligt länge finns det snart inget kvar att beskatta i Sverige. Men det gör det tydligen, till exempel kläder och skor. Skattehöjningen på vitvaror har inte ens hunnit passera riksdagen innan man vill utöka den till även gälla kläder och skor - ovanpå konsumtionsskatten. Och så här håller man på. Ingenting är någonsin tillräckligt. Frågan är bara vad man ska beskatta härnäst.

Fru talman! Min poäng är att även om det finns saklig grund för att vara kritisk till dessa skatter finns det en annan, enligt min mening, viktigare dimension i denna diskussion.

Det råder en diskrepans i det här landet mellan vad man betalar i skatt och vad man får tillbaka. Den frustrationen har det svenska folket gett utryck för, inte minst genom det bensinuppror som samlat nästan 700 000 svenskar i en och samma Facebookgrupp. Och det är lätt att förstå frustrationen när politiker i denna kammare gör bensinen till en lyxvara och sjukhussängar till en bristvara.

Jag vill förtydliga en sak: Svenskarna är inte skattetrötta på grund av att vi har ett av världens högsta skattetryck eller världens högsta marginalskatter. Svenskarna är trötta på att inte få vad man betalat för.

Sverige är av alla nordiska länder landet med flest hemlösa. Vi har också det största antalet fattigpensionärer. Sverige är till och med det land med flest hemlösa fattigpensionärer i Norden. Matköer har blivit en realitet. Sverige har nu bland Europas längsta vårdköer. Självmordstalen bland unga ökar. Cancersjuka dör i väntan på operation. Kvinnor tvingas föda bak i bilen på grund av nedstängda BB. Polisen går på knäna. Förorterna brinner. Kriminella avrättar folk på öppen gata.

Om man nu ska beskatta elektronik, kläder, bensin, sjukvård och sparande är väl det minsta vi kan begära att man tar dessa problem på allvar. Att ge Polismyndigheten och Brottsoffermyndigheten en kvarts miljard mindre i denna budget är inte att ta dem på allvar. Nedskärningar på äldreomsorg och psykiatri är inte att ta problemen på allvar. I stället ser vi satsningar på Regeringskansliet, nystartsjobb och solceller i denna ändringsbudget.

Svenska folket lever upp till sin del av samhällskontraktet. Det är dags att regeringen börjar göra detsamma.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)