Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Anf. 1 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Aldrig förr har så många människor varit långtidsarbetslösa i Sverige som just nu. Aldrig tidigare har dödsskjutningarna varit fler och otryggheten större. Jag tycker, och hoppas, att det är någonting som ska prägla den här debatten.

För några veckor sedan presenterade vi moderater vår vårbudget, som heter Halverad långtidsarbetslöshet och ökad trygghet. Där har vi vårt fokus. Jag vill yrka bifall till reservation nummer 1, till vår egen motion.

Fru talman! Den höga arbetslösheten är Sveriges största ekonomiska problem. Självklart är det först och främst ett problem för dem som inte har ett jobb att gå till - en del får vänta ett, två, tre eller kanske fler år innan de får komma in på arbetsmarknaden. De har inte arbetskamrater och känner inte att de hör till en arbetsgemenskap. De har heller inte en egen lön.

Men arbetslöshet och särskilt långtidsarbetslöshet kostar också väldigt stora pengar. Om arbetslösheten i Sverige bara hade utvecklats som snittet i EU sedan Stefan Löfven blev statsminister hade de offentliga finanserna varit stärkta med 42 miljarder per år, fru talman. 42 miljarder är så mycket pengar att det kanske är svårt att sätta det i relation till något. Låt mig bara ge ett exempel på vad 42 miljarder räcker till: 88 000 undersköterskor eller drygt 70 000 grundskollärare.

Arbetslösheten kostar. Den har ett mänskligt pris, men det är också en kostnad för samhället i stort.

Den höga arbetslösheten leder också till sämre pensioner. Den riskerar att omöjliggöra integration för den som fastnar i livslångt utanförskap och som har invandrat till Sverige, och det skapar barnfattigdom. Det är klart att detta i sin tur medför hopplöshet och frustration, som ibland ligger till grund för de kriminella gängens rekrytering.

Fru talman! Att pressa tillbaka arbetslösheten är avgörande för Sveriges framtid av många skäl.

Då kan man ställa sig frågan: Vad gör regeringen åt detta i den här vårbudgeten? Inte särskilt mycket. Man gör mer av samma sak. Det man har gjort sedan 2014 fortsätter man med. Men då kan jag bara konstatera att det är det som har lett oss till en av EU:s högsta arbetslöshetsnivåer. Vi kommer alltså inte att bli hjälpta av att fortsätta på precis samma sätt som vi alltid har gjort.

Om man monterar ned arbetslinjen kommer arbetslösheten inte att sjunka. Och den här regeringen har monterat ned arbetslinjen. Det har man gjort så till den grad att varannan invandrad person i arbetsför ålder nu inte kan försörja sig själv - varannan person. Det är 675 000 människor i arbetsför ålder som lever i Sverige och som inte försörjer sig själva.

Det behöver naturligtvis inte vara så här, fru talman. Jag har gott hopp om att det går att vända den utvecklingen. Men det krävs en helt annan politik, och det krävs politiker som förstår att det inte är fler skatter som är lösningen. Lösningen är att fler betalar skatt och lämnar bidrag och ersättningar för jobb. Bidragslinjen måste bytas ut mot arbetslinjen.

I den vårbudget, fru talman, som vi moderater presenterar har vi ett särskilt fokus på långtidsarbetslösheten. Vi presenterar tre åtgärder som är delar av det vi kan se skulle kunna halvera långtidsarbetslösheten på tre år. Det är som sagt tre delar.

Den första handlar om att öka drivkrafterna för arbete. Det handlar om en jobbpremie som gör att man får behålla betydligt mer av sin lön när man går från arbetslöshet till jobb. Men det är också ett bidragstak. För de familjer där det inte lönar sig att ta ett jobb finns det ett tak för hur höga bidragen kan bli.

Den andra delen handlar om att underlätta för arbetsgivare att anställa en person som har stått utanför länge. Vi vill sänka kostnaderna rejält för de arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös person. Det kallas nystartsjobb. Det har prövats förut. Det är ett av de mest effektiva sätten att få människor som står utanför tillbaka i arbete.

Den tredje delen handlar om Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen måste jobba aktivt med människor som har stått utanför länge. Det gör man dessvärre inte i dag. Människor måste få en chans till en praktikplats. Det är ett effektivt sätt för människor att visa vad de går för. De tappar då inte känslan för arbetsmarknaden, och de får visa sina kunskaper på ett jobb.

Denna regering, tillsammans med januaripartierna, har redan före pandemin sett till att praktikplatserna bara blir färre och färre.

Men vi har dessa förslag, fru talman, och vi är övertygade om att detta skulle pressa ned långtidsarbetslösheten och till och med halvera den.

Låt mig nämna en grupp långtidsarbetslösa som jag är särskilt oroad över. Det är de personer som är över 55 år. Här finns det inga särskilda insatser från regeringen. Men problemet är större än så. Problemet är att vi i Sverige har en ålderism som är helt horribel. Den måste vi hjälpas åt att motarbeta. Efter att man fyllt 40 minskar sannolikheten att man blir kallad till en intervju. Det är helt galet. Då måste politiken se till att den som är 55 år och långtidsarbetslös får extra stöd och hjälp att komma tillbaka. Det har vi förslag om i vår budget. Men ålderismen måste bekämpas på alla sätt, av oss gemensamt och av oss i politiken.

Fru talman! Jag läste en intervju med finansministern i förra veckan. Hon porträtterades i ett rökmoln och berättade att hon vill jaga de gängkriminella i deras drömmar om nätterna. Det är väl bra, men ärligt talat: Jag vet inte hur rädda de kommer att bli. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade röstat ja till Moderaternas förslag om att polisen ska få lyssna preventivt på de gängkriminella - så är det i andra länder. Sverige kan inte förlita sig på att FBI eller mardrömmar om finansministern kommer att stoppa de svenska gängen.

I vår budget aviserar vi också att vi kommer att avsätta 400 miljoner per år för att förstärka polisens tekniska förmåga att bekämpa denna typ av gängkriminalitet. De måste helt enkelt få göra som FBI och som polisen i Frankrike så att ännu fler kan sättas i finkan.

Fru talman! Det är val nästa år, och vi ser en tydlig skiljelinje mellan partierna. Medan finansministern vill beskatta hårt arbetande människor och småsparare för att hon inte klarar av sin uppgift går vi åt ett helt annat håll. Jag skulle vilja ge finansministern, partierna i regeringen och också samarbetspartierna några goda råd.

Om vi ens ska diskutera höjda skatter, och det kan man behöva göra ibland, måste man först och främst göra tre saker.

För det första: Pressa tillbaka arbetslösheten! Där finns väldigt stora pengar som kan gå till välfärd, till polis och till försvar.

För det andra: Se till att våga prioritera bland statens utgifter! Jag har en hel lista med sådant som man faktiskt kan minska på som jag gärna diskuterar med finansministern och andra.

För det tredje: Stoppa de kriminellas uttag från välfärdssystemen! Det finns så mycket att göra. Att regeringen exempelvis ännu inte har sett till att ha en paragraf i lagstiftningen om korttidspermittering som bestraffar den som verkligen fuskar med permitteringsstöd är helt obegripligt för mig. Miljarder ska inte gå till kriminella.

Slutligen, fru talman, vill jag säga att pandemin inte är över. Den pågår fortfarande även om solen nu skiner här i Stockholm, vaccinet rullas ut och allt fler vaccineras. Det ger oss hopp. Men pandemin är inte över. Just nu kämpar människor för sitt liv. Just nu jobbar många människor i sjukvården och äldreomsorgen med att hjälpa människor som är sjuka.

Vi ska hålla i och hålla ut för deras skull och för allas skull, för att vi någon gång ska kunna komma tillbaka till någonting mer normalt.

Fru talman! Det är också glädjande att så många svenska företag går bra nu. Det är en stark kraft och global efterfrågan som gör att många industriföretag går som tåget. Men fortfarande kämpar många mindre företag i exempelvis hotell- och restaurangnäringen, och vi moderater kommer inte att ge oss förrän pandemin är över. Vi kommer att hålla i och hålla ut även för att rädda jobb och företag som har det tufft i pandemin.

Vi släpper helt enkelt inte taget, och jag tycker till exempel att det är helt orimligt med den budget som regeringen och samarbetspartierna lade fram bara häromdagen. När vi ska förlänga stöden, som vi är väldigt överens om, säger man att det ska gälla från den 1 juli men företagen kan inte börja söka förrän den 1 november. Det är ett orimligt hanterande, och det tänker vi göra allt vad vi kan för att förändra.

Man kanske inte säga "avslutningsvis" två gånger, fru talman, men jag gör det ändå. Jag vill rikta mig till finansutskottets alla ledamöter, till kansliet, till talmannen och de vice talmännen, till talmanspresidiet och också till finansministern. Det här har varit ett mycket intensivt och speciellt år för många av oss. Jag önskar er en trevlig sommar, och jag vill verkligen skicka med och hoppas att ni alla ska få några riktigt sköna dagar för återhämtning. Det kommer att behövas.

Tack för gott samarbete! Jag tycker också att riksdagen och regeringen tillsammans under det här året många gånger har visat sig från sin allra bästa sida. Vi har jobbat tillsammans och vi har jobbat snabbt för att få till så bra stöd som möjligt. Det är gott och bra.

Anf. 2 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Vi börjar ana ljuset i tunneln. Vaccinationerna är på gång. Dödstalen faller. När jag för någon vecka sedan träffade organisationen Företagarna var stämningen fortsatt ganska allvarsam och bekymrad men ändock med inslag av optimism.

Faktum är att en hel del av deras 60 000 företagsmedlemmar ser behov av att nyanställa inom en överskådlig framtid, och faktum är att det är just småföretagarna, givetvis tillsammans med andra, som kommer att driva återhämtningen. Det är inte primärt vi som jobbar i det här huset, utan det är de där ute.

I just det läget, precis när vi börjar skönja ljuset i tunneln, presenterar Socialdemokraterna världshistoriens skattechock på just småföretagarna genom att ge sig på 3:12-regelverket.

För det första är det dålig politik rakt av. En företagare måste först och främst lyckas skapa lönsamhet i sitt bolag, det vill säga ha vinst. Lyckas man med det betalar man först skatt på den vinsten. Sedan har man möjlighet att ta en liten del av den vinsten i utdelning. Gör man det betalar man skatt även på den utdelningen.

Småföretagarna är inte på något sätt ett priviligierat skattefrälse. I grund och botten är det vanlig arbetarklass vi pratar om. Tar man bort möjligheterna att tjäna pengar, som Socialdemokraterna vill, varför i hela friden ska man då över huvud taget starta ett företag?

Nu är det inte bara företagarna som har en skattechock att vänta om finansministern får som hon vill. Även pensionsspararna har all anledning att oroa sig. Har man jobbat ett helt yrkesliv i ett helt vanligt yrke till en vanlig genomsnittlig lön, med kollektivavtal och tjänstepensionsavsättning, kommer det ju att ligga en ganska ordentlig slant där efter sisådär 40-45 år i yrkeslivet, det vill säga lagom till att man ska gå i pension.

Det är klart att 1 miljon kronor låter väldigt mycket. Då är man ju miljonär, och då ska man betala Socialdemokraternas miljonärsskatt. Men om man betänker att den här miljonen ska räcka i tio, tjugo eller trettio år och kanske ännu längre, alltså från det ögonblick man faktiskt går i pension till det att man slutligen kastar in handduken och vandrar för evigt över Bifrost, är det inte riktigt lika mycket pengar längre.

Samma sak gäller givetvis för alla dem som pensionssparar inom ramen för ett investeringssparkonto. Går man till jobbet varje dag och betalar skatt på sin lön och sedan sparar undan en liten del av den redan beskattade lönen, ja, då ligger det en hyfsad slant där efter 40 år på arbetsmarknaden med ränta-på-ränta-effekt. Det är egentligen alldeles förträffligt att människor tar ansvar för sin egen situation på det sättet - vilket man gör eftersom man inte litar på det pensionssystem som Socialdemokraterna är ansvariga för. Detta ska givetvis uppmuntras, inte förhindras med världshistoriens skattesmäll.

Är man genuint orolig för inkomstklyftor ska man börja i den andra änden. Då ska man börja adressera det faktum att vi har 675 000 utrikes födda människor i Sverige som inte klarar av att försörja sig själva, än mindre någon annan. Då ska man inte ge sig på vanligt hederligt folk som går till jobbet varje dag, betalar skatt på sin lön och sparar undan en liten del av den redan beskattade lönen.

Det är alltså en synnerligen ansvarslös migrationspolitik, både av den här och av tidigare regeringar, som driver på inkomstklyftorna. Den största klyftan är givetvis mellan dem som kan försörja sig själva och dem som inte kan det, mellan dem som har ett jobb att gå till och dem som inte har det.

Låt oss adressera problemet med arbetslösheten i stället! Det är ju ett reellt problem. Att folk sparar till sin egen pension är inte ett problem utan tvärtom någonting positivt.

Fru talman! Statsbudgeten har inte bara en intäktssida med skatter, avgifter och liknande. Den har faktiskt en utgiftssida också. Är man då orolig för att man inte har råd med de saker man vill göra kan man faktiskt prioritera även inom utgiftssidan. Den här regeringen har skickat 150 miljarder svenska kronor av skattebetalarnas pengar i bidrag, rakt ned i ett svart hål till Bryssel och EU. Man får ganska många undersköterskor, lärare och poliser för 150 miljarder kronor.

Man skickar 50 miljarder kronor i internationellt bistånd till länder på andra sidan jordklotet - varje år. Man ger amnesti, och därmed i förlängningen även bidrag, till vuxna afghanska män utan asylskäl och utan rimliga skäl till uppehållstillstånd i Sverige.

Är man orolig över de behov vi har på hemmaplan, i svensk välfärd och i svenskt rättsväsen, ja, då kan man faktiskt börja prioritera just dessa behov något högre. Bara en halvering av biståndet, som vi i Sverigedemokraterna föreslår i vårt budgetalternativ, hade frigjort ganska stora resurser till kommuner och regioner, till äldreomsorg och sjukvård och till polisen och rättsväsendet.

I Socialdemokraternas värld är det dock enklare att springa med blåslampa och jaga vanliga hederliga löntagare bara för att de har varit flitiga och disciplinerade och sparat pengar för att trygga sin egen framtid och sin egen pension. Att ni inte skäms!

Fru talman! Den period vi har befunnit oss i har också understrukit behovet av en långsiktig och hållbar finansiering av kommuner och regioner. Det faktum att staten har tagit en stor del av de extraordinära coronarelaterade kostnaderna som har uppkommit är givetvis bra. Vi har i finansutskottet fattat beslut om ett flertal ändringsbudgetar som syftar till att förstärka kommunsektorn. Det är bra.

Men det behövs dock mer än bara tillfälliga förstärkningar. Det behövs permanenta förstärkningar. Behöver man mer personal i någon kommun? Det går inte riktigt att lösa med tillfälliga pengar. Behöver man långsiktiga investeringar är även det svårt att lösa med tillfälliga pengar.

I Sverigedemokraternas budgetalternativ förstärker vi kommunernas och regionernas finansiella ställning långsiktigt och inte bara för resten av året. Det handlar om regelrätta tillskott från staten och om breddningar, inte höjningar, av skattebasen. Det i sin tur borgar givetvis för bättre arbetsvillkor i den offentliga sektorn och fler arbetskollegor för de anställda i den offentliga sektorn, vilket i sin tur borgar för en starkare välfärd. Det gör vi genom att skära ned på utgifter som är mindre prioriterade, det vill säga genom att prioritera annorlunda, inte genom att höja skatterna.

Fru talman! Vi fick i dagarna, eller i alla fall häromveckan, ta del av en tämligen spektakulär och glädjande internationell brottsbekämpande insats. Amerikanska FBI ledde en avancerad, målmedveten operation med hundratals gripanden i den organiserade brottsligheten. Det är oerhört glädjande. Något som var mer häpnadsväckande var den oproportionerligt stora andelen gripna svenska medborgare i denna internationella operation. Nästan en femtedel, 155 personer, greps i just Sverige av alla länder. Det är ingen åtråvärd sits att behöva förlita sig på utländska polismyndigheter för att reda upp det kaos man själv har skapat. Vad gör alla dessa människor här? Hur och varför har de kommit till Sverige? Svaret är det som i princip alla, de flesta förutom regeringen, förstår, nämligen att det är på grund av en ansvarslös invandringspolitik och en slapphänt kriminalpolitik.

Vad händer i kölvattnet av detta, i ett läge där kriminalvården inte bara är fullbelagd utan är mer än fullbelagd med över 100 procents beläggning? Vad händer nu? Nu är det tid för massiva satsningar, investeringar och utbyggnad av samtliga delar av rättsväsendet - inte minst kriminalvården - så att vi kan låsa in människorna under en lång tid framöver.

Fru talman! Det finns helt uppenbart oerhört stora problem som behöver lösas i Sverige. De är stora men inte olösliga. Lika uppenbart är att det behövs en ny regering med andra prioriteringar för att lösa problemen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2. Jag vill också passa på att önska alla här inne i kammaren och eventuella tittare en trevlig sommar.

Anf. 3 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Sänkta skatter för de mest välbeställda. En krispolitik som gynnar de rikaste. Ökad otrygghet på arbetsmarknaden. Privatiseringar och nu införande av marknadshyror. Högerpolitiken levererar och skadar samhällsutvecklingen. Avsändare är Socialdemokraterna.

Socialdemokrater som gick till val på att vara emot marknadshyror går nu i första ledet för att införa dem. De går mot sina egna väljare. I en frågeställning om man vill införa fri hyressättning, som det så vackert heter, svarar 8 procent av Socialdemokraternas väljare att de kan tänka sig det. Hade man ställt en fråga om de vill införa marknadshyror hade man nog inte ens fått ihop den lilla skaran. Man bedriver helt enkelt en politik som är till skada för oss alla. Vi vill ju att våra barn ska kunna flytta hemifrån. Vi vill att pensionärer ska ha råd att bo. Vi vill att människor ska ha pengar kvar i plånboken när hyran är betald. Det vill tydligen inte Socialdemokraterna, inte heller Centerpartiet, Liberalerna eller Miljöpartiet.

Men det går att bygga ett robust samhälle som klarar en kris, som garanterar ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, med en välfungerande sjukvård och äldreomsorg, en skola som gör att alla barn kan få fullständiga betyg, med trygga löntagare och en ekonomisk politik för full sysselsättning. Det behövs stora, nödvändiga investeringar i klimatomställning och jobb som faktiskt bygger bort bostadsbristen med bostäder som folk har råd att bo i.

Pandemin har på ett tydligt sätt blottlagt bristerna och strukturfelen i svensk ekonomi. Även om Sverige säkert har klarat pandemin bättre än många andra länder finns stora systemfel. De nyliberala experimenten som man har hållit på med de senaste decennierna har lett fel. Låt mig på ett enkelt sätt förklara nyliberalismen.

Sänkta ersättningsnivåer och svårare att kvalificera sig till trygghetssystemen skulle göra att folk mirakulöst blev friska och fick ett jobb. Det vi fick var ett system som utförsäkrar sjuka människor och en skyhög arbetslöshet samtidigt som människor blev otrygga och fattiggjorda.

Skattesänkningar för de rikaste skulle leda till större investeringar, ökad produktivitet och tillväxt. Det vi fick var enorma förmögenheter hos några få, och Sverige blev ett land i topp gällande skev förmögenhetsfördelning. Det är en topplacering som vi delar med USA. Vi fick de snabbast växande inkomstskillnaderna i OECD, det minst omfördelande skattesystemet bland EU:s 15 kärnländer och en sjunkande produktivitet. På köpet blev det en underfinansierad välfärd; för 300 miljarder i skattesänkningar får ju konsekvenser.

Staten skulle dra sig tillbaka och marknaden skulle ta över ansvaret. Det ledde till att vi fick apotek utan medicin, inga apotek på landsbygden, inga beredskapslager, brist på respiratorer och fältsjukhus. Skyddsutrustning blev en bristvara innan ens pandemin hade slagit igenom.

Vi har också sett inom andra områden som har privatiserat att priser har stigit skyhögt och att investeringar har uteblivit. Det är bara att kolla på Bilprovningen, Arbetsförmedlingen, elnäten, apoteken och så vidare. Det här kan komma som en överraskning för Centern, men behov och problem vi har gemensamt i samhället löser vi bättre gemensamt. Privata bolags mål är inte samhällsnytta eller att lösa landsbygdens problem utan att ge vinst åt ägarna.

De nyliberala dogmerna som har styrt borde ha begravts för länge sedan och en ny era med politik som har människors bästa för ögonen införts i stället. Det är inte invandrarnas fel att Sverige har haft en nyliberal politik som har urholkat våra trygghetssystem, underfinansierat välfärden, lämnat folket i sticket och minskat samhällets styrka. Den ekonomiska politiken har fört oss hit.

Sverigedemokraterna gillar i stället att slå nedåt. Här har man stått i talarstolen och ondgjort sig över diskussioner om att höja skatten på IS-kontot för dem som har mest pengar på kontona. Jag ska ge några exempel.

De 300 personer som har mest pengar på ISK beräknas få en skatterabatt på 15 miljoner i år. Den procent som har mest pengar på kontot beräknas få en skatterabatt på 1 miljon. De 10 procent som har mest pengar på kontot beräknas få en skatterabatt på 200 000 i år.

Sedan ISK infördes har 150 miljarder uteblivit i statens budget. Det är vad detta handlar om. Man kan slå nedåt på människor som har flytt för sina liv eller av andra anledningar har sökt sig hit för att få ett bättre liv för sina barn. Men de facto har det förts en politik som har gynnat de rikaste i samhället. Det vore fint och klädsamt om man kunde erkänna det. Men det är väl trevligare att slå nedåt, så blir man bättre själv.

Vi vill i stället se en långsiktig och stabil finansiering av välfärden där nedskärningarnas tidevarv är förbi. I dag fortsätter nedskärningarna oförtrutet, och det får konsekvenser för oss alla. Samtidigt som nedskärningarna pågår plockas enorma privata vinster ur den skattefinansierade välfärden - och en del bonusar också. Det har vi tydligen råd med. För högern går kapitalets intressen före folkets väl och ve.

Men det går att göra annorlunda. Låt oss i stället se till att statsbidragen till vård, skola och omsorg höjs kraftigt och långsiktigt! Låt oss införa ett investeringsstöd så att det byggs tillräckligt med äldreboenden, skolor och förskolor i lokaler som visar hur viktiga de här verksamheterna är för oss människor! De ska skina och glittra och vara anpassade efter behoven och den senaste forskningen. De ska vara energieffektiva och miljövänliga.

De anställdas arbetsvillkor och löner förbättras inte genom applåder utan genom att vi ser till att det finns pengar.

Det ska finnas tid för vartenda barn i förskola och skola, för de gamlas behov av omtanke och omsorg och för de sjukas vård och rehabilitering. Fortsatta skattesänkningar omöjliggör det.

Sverige behöver nu ta krafttag mot arbetslösheten. Den är ett enormt slöseri med folks vilja att bidra och deras kompetens och kunnande, och den är direkt dålig för samhällsekonomin och demokratin.

Därför föreslår Vänsterpartiet stora investeringar i jobb och klimatomställning. Vi menar att det finanspolitiska ramverket behöver kompletteras med sysselsättningsplaner med medelfristiga mål för sysselsättning och minskad arbetslöshet. Den ekonomiska politiken måste styras bort från arbetslösheten.

Vi föreslår därför redan i år en rad åtgärder som är viktiga och lätta att få igång såsom tidigareläggning av stora järnvägsinvesteringar och ökat järnvägsunderhåll av till exempel Inlandsbanan, en kraftfull bredbandsutbyggnad på landsbygden och stöd till mindre företag för vidareutveckling av produkter. En såg kanske vill börja göra limträbalkar eller takstolar, och ett annat företag kanske vill börja utveckla isolering. Vi satsar på fler elbussar och ett stöd till den hårt drabbade taxibranschen så att de seriösa åkarna blir kvar. Vi föreslår också ett stöd för utvecklad handel i små landsbygdskommuner. Det här skulle rädda jobb, ge jobb och bidra till en bättre samhällsutveckling.

Fru talman! Låt oss bygga ett jämlikt samhälle! De som gynnats de senaste decennierna ska nu få betala tillbaka till välfärden, också så att barn och unga kan få avgiftsfria aktiviteter året ut. Inte ett barn ska behöva avstå dans eller fotboll, scouter eller musik för att föräldrarna inte har råd.

Barnfamiljer med tre barn eller fler tycker vi ska få extra utbetalning av flerbarnstillägget, då många har fått det extra svårt under pandemin.

Vi föreslår en extra utbetalning på 1 000 kronor för dem som har lägst pension, dem med sjukersättning och långtidsarbetslösa. Våra trygghetssystem har urholkats, och människor fattiggörs. Därför föreslår vi en extra utbetalning i år.

Vi föreslår självklart också förstärkningar i trygghetssystemen, för det är skamligt att vi låter människor, kroniskt sjuka eller funktionsnedsatta, fattiggöras och leva i fattigdom.

Vi vill införa en fond för att undvika vräkningar och höja investeringsstöden så att fler hyresrätter med rimliga hyror kan byggas, för vi behöver bygga bort bostadsbrist och trångboddhet.

Och vet ni? Jag kan lova er att varken trångboddhet, bostadsbrist, segregation eller barnfattigdom löses genom införandet av marknadshyror. Det blir i stället en giftcocktail utan like. Denna politiska vurm för att försämra för vanligt folk är svårbegriplig. Att chockhöja folks hyror har blivit så viktigt att man är beredd att skapa regeringskris.

Fru talman! Det går att göra annorlunda. Det går att bygga ett samhälle som står starkt inför framtiden. Ett jämlikt samhälle som ger människor möjligheter att utvecklas, bidra och få trygghet och därmed frihet. Ett samhälle där den ekonomiska politiken är inriktad på full sysselsättning och den nödvändiga klimatomställningen. Ett samhälle där skattepolitiken verkligen omfördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare och där förmögna får betala den utbyggda välfärd som behövs och bidra till gemensamma välbehövliga investeringar i stället för att köpa ytterligare en bungalow i solen eller en lyxbåt eller två. Ett samhälle som sätter vårt gemensamma bästa i första rummet, inte det privilegierade fåtalets. Det samhället vill vi bygga. Det är vänsterpolitik, det!

Jag brukar glömma det, men jag ska också önska er allihop en trevlig sommar. Jag hoppas att ni får vila, håller er friska och får umgås med nära och kära. Det finns en viss längtan efter det, om jag säger så.

Anf. 4 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation, som har nummer 4.

Vi står här i dag i en brytningstid, där vi har förvissningar eller förhoppningar om att vi är på väg ut ur den värsta delen av pandemin. Men samhällsproblemen har ju inte tagit paus under den tid då mycket av vår uppmärksamhet har fått ägnas åt pandemin, utan de strukturella samhällsproblem som vi såg före pandemin har i vissa fall fördjupats under den här tiden. Jag tänker på långtidsarbetslösheten. Jag tänker på otryggheten. Jag tänker på situationen inom äldreomsorgen, och jag tänker inte minst på sjukvården.

Långtidsarbetslösheten riskerar att bli en utdragen och lågintensiv kris som kan följa oss under många år om vi inte vidtar mycket kraftfulla åtgärder nu. Problemet är att långtidsarbetslösheten tilläts växa i en högkonjunktur. Både antalet och andelen personer i utsatt ställning på arbetsmarknaden steg och var mycket högt redan innan vi trädde in i pandemin med dess ekonomiska problem.

Vi vet att långtidsarbetslöshet för med sig sociala problem. Det för med sig mycket stora hälsoproblem. Det för med sig ensamhet och isolering när man inte längre får känna gemenskapen runt kaffemaskinen, gemenskapen i att träffa sina arbetskamrater och klaga lite på kaffet.

Det här är ett mycket stort och växande bekymmer för Sverige. Problemet är att det inte fanns en politik för att mota de här problemen före pandemin, och nu har problemen förvärrats.

Jag vill påstå att de har förvärrats också av regeringens politik. Vi har haft en krispolitik i landet som delvis har varit bra. Vi har haft ett gott samarbete, framför allt i början av pandemin. Men vi har också från riksdagens sida behövt släpa regeringen till ett antal insatser för företag som därför har kommit senare och i mindre omfattning än de borde.

På en punkt finns det skäl att rikta mycket stark kritik mot regeringen, och den handlar om hur man har utformat permitteringsstödet.

Jag har tagit upp många gånger här i riksdagens kammare att de tillfälligt anställda - vikarier, provanställda, timanställda - inte har haft samma skydd i pandemin som tillsvidareanställda. Detta trots att internationell kriserfarenhet visar att permitteringssystem ska utformas så att också tillfälligt anställda omfattas. Det visar erfarenheterna från finanskrisen. De länder som inte hade det så före den krisen har gjort så efter den krisen och nu, för man såg att personerna med sämre skydd på arbetsmarknaden redan i utgångsläget drabbades hårt i pandemin.

Det är inte bara jag som säger detta. Vi har nyss fått utvärderingen från Finanspolitiska rådet av regeringens finanspolitik, och där konstaterar rådet att det faktum att det är ett lägre antal arbetslösa i tillverkningsindustrin och hotell- och restaurangbranschen inte bara beror på krisens varierande effekter på efterfrågan i de här branscherna. Finanspolitiska rådet konstaterar också att en av regeringens krisåtgärder, stödet för korttidsarbete och korttidspermittering, i princip inte omfattat tillfälligt och tidsbegränsat anställda och att det sannolikt har inneburit att personer inom hotell- och restaurangbranschen förlorat sina arbeten i högre grad än vad som skulle ha varit nödvändigt.

Vi hörde på Ekot i dag hur socialbidragsansökningarna, ansökningarna om ekonomiskt bistånd, nu ökar. En grupp där de ökar är personer som har haft tidsbegränsade anställningar som de nu har blivit av med. Finanspolitiska rådet konstaterar detta.

Nu behövs en helt ny politik för att bekämpa långtidsarbetslösheten. Tyvärr fanns i regeringens vårproposition inte ett enda nytt grepp för att komma till rätta med dessa problem. Man tycks väldigt mycket sätta sitt hopp till en reform som remissinstanser och även finansministern har dömt ut, nämligen sänkt arbetsgivaravgift för unga. Men det behövs helt andra insatser nu.

Vi föreslår en kraftig förstärkning av nystartsjobben. Detta har gjorts tidigare med mycket goda resultat. Det gör att fler får chansen att komma in på arbetsmarknaden och att fler arbetsgivare får så pass låga kostnader att de är beredda att anställa personer som har stått långt från arbetsmarknaden under lång tid. Detta behöver ske nu.

Vi vill se ett förstärkt handledarstöd så att fler företag ska känna att det är möjligt för dem att anställa fler personer i detta läge. Vi vill ha fler praktikplatser. Men vi vill också se till att vi bereder plats för fler på den svenska arbetsmarknaden genom en stor satsning på arbetsintegrerande sociala företag som kan ge möjligheter just för personer som under lång tid har stått utanför arbetsmarknaden.

Samtidigt vill vi öka drivkrafterna in i arbete genom att den som har stått utanför under lång tid ska få ett dubbelt jobbskatteavdrag på låga inkomster när man går tillbaka in i arbete. Detta vet vi kan bidra till att fler jobb växer fram - det har vi sett internationellt. Det blir ett slags jobbpremie för den som går från bidragsförsörjning in i arbete, vilket blir en stark drivkraft och också gör att fler jobb blir möjliga att ta.

Fru talman! Vi behöver också mycket stora reformer inom rättsväsendet. Med Kristdemokraternas politik hade rättsväsendet haft 2,2 miljarder mer att röra sig med under det här året.

Men det är inte bara mer resurser som krävs, utan det krävs också mer verktyg. Vi har sett att det kan spela stor roll vilka verktyg polisen har. Den senaste tidens mycket framgångsrika insatser har ju byggt på verktyg som den svenska polisen inte har tillgång till. Det måste de naturligtvis få.

Vi behöver se till att fler polisstationer öppnar och att fler domstolar kan öppna runt om i Sverige så att rättsväsendets närvaro också rent fysiskt manifesteras på ett tydligare sätt för att kunna pressa tillbaka brottsligheten.

De förebyggande insatserna är otroligt viktiga. Det handlar om samarbete mellan polis, skola och socialtjänst men också naturligtvis om familjens och civilsamhällets viktiga roll för att skänka trygghet, sätta ramar och gränser och ge kärlek under unga personers uppväxt. Detta är mycket viktigt.

Men det är också en väldigt viktig brottsförebyggande insats att se till att risken är hög att faktiskt åka fast om man begår brott. Det krävs fler poliser och fler nya verktyg för att detta ska vara möjligt.

Vi behöver förändra äldreomsorgen. Vi behöver se till att höja den medicinska kompetensen och öka personalkontinuiteten så att den äldre möter betydligt färre i äldreomsorgen än vad som är fallet i dag och man får chansen att bygga de relationer som också skapar kvaliteten i äldreomsorgen. Vi behöver se till att man får tillgång till läkare och sjuksköterskor när man behöver det. Och vi behöver se till att arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal, som så länge har varit satta på undantag, förbättras så att de ofrivilliga delade turerna, som gör livet svårare att leva för många i vårt land som jobbar inom äldreomsorgen, försvinner.

Fru talman! Över till sjukvården. Vi såg fördubblade vårdköer före pandemin, och vi vet att väldigt många patienter som ett resultat av pandemins oerhörda påfrestningar på sjukvården har behövt köställas, som det heter. Det betyder att vi har en stor vårdskuld som vi behöver hantera, och vi behöver använda alla vårdens tillgängliga resurser för att göra detta möjligt.

Vi föreslår därför en nationell vårdförmedling och att staten redan nu tar ett tydligare grepp för att upphandla all tillgänglig vård som finns i Sverige och sedan kunna matcha mot de vårdbehövande, så att vi på bästa sätt kan arbeta aktivt med att minska den mycket stora vårdskulden, som leder till smärta och sjukskrivningar och till att företag inte kan få tillbaka sin nyckelpersonal och så vidare.

På sikt behöver vi se över systemet med 21 olika fristående regioner, som var och en ska klara vårdens samtliga förmågor. Det är inte den väg vi bör gå om vi ska klara sjukvårdens utmaningar, fru talman.

Vi behöver också göra ytterligare förstärkningar av primärvården, som vi föreslår i vår vårmotion.

Fru talman! Vi behöver också orka lyfta blicken. Vi har en situation i vår omvärld där fattigdomen riskerar att öka kraftigt i spåren av pandemin och där fler barn som en följd av detta riskerar att bli bortgifta. När skolorna har stängts har många barn också blivit utan sitt enda mål mat om dagen i länder där det inte finns skyddsnät eller räddningspaket på samma sätt som i vårt land. Och vi har en situation där vaccinförsörjningen går alltför långsamt ut till dessa delar av världen.

Vi behöver från svensk sida göra stora insatser för att klara detta. Och det är klart att det är hoppfullt när man också ser ledare för den demokratiska världen samlas och samtala och försöka hitta lösningar på denna typ av problem.

Fru talman! Vi behöver också nu när vi går ut ur ett krisläge i pandemin fundera på vad det kan bli för kvardröjande effekter i vårt land, när människor som har tappat sina gemenskaper behöver kunna hitta tillbaka till dem. Hur kan vi gemensamt och på bästa sätt se till att det finns så många utsträckta armar som möjligt från oss som medmänniskor men också från ett varmt och levande civilsamhälle, som har haft det så tufft under pandemin, så att man orkar, kan och vill fortsätta med allt sitt viktiga arbete för att skänka gemenskap och en hjälpande hand till dem som befinner sig i utsatta situationer? Här ser jag stora behov och stora utmaningar för oss i denna kammare när det gäller att skapa de förutsättningarna när vi går in i nästa fas tillsammans.

Jag vill passa på att tacka mina kollegor i finansutskottet liksom utskottets fantastiska kanslipersonal, som har jobbat otroligt hårt under det här året, och också er i talmanspresidiet och alla tjänstemän, som gör det möjligt för oss att ändå bedriva arbetet i riksdagen.

Anf. 5 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Svensk ekonomi har under pandemin drabbats av den djupaste ekonomiska krisen sedan andra världskriget, och vi har ännu inte facit i vår hand. Pandemin är inte över även om vi alla hoppas att det är ljuset i tunneln vi nu ser.

Sedan pandemin bröt ut har vi vidtagit historiska krisåtgärder för att tillsammans skydda liv och hälsa, jobb och välfärd. Och stöden har gjort stor skillnad. Vården har haft resurser att möta krisen, kommuner har inte tvingats skära ned mitt i krisen och många företag och jobb har kunnat räddas. Ett snabbt infört korttidspermitteringsstöd har ensamt gjort att en halv miljon svenskar kunnat gå ned i arbetstid och undvika risken att bli av med jobbet.

Fru talman! I första hand är pandemin en kris för människors liv och hälsa. Många har förlorat någon som stod dem nära. Ännu fler har själva varit sjuka.

Sedan pandemin bröt ut har vårt budskap därför varit tydligt: Pengar får inte, kommer inte och ska inte stå i vägen för sjukvårdens arbete. I den här budgeten skjuter vi därför till ytterligare 2 miljarder till regionerna för merkostnader med anledning av covid-19, men också för att de ska kunna ta tag i den vård som har skjutits upp i skuggan av pandemin. Vi skjuter också till 50 miljoner för merkostnader för skyndsamma transporter med anledning av covid-19.

Det absolut viktigaste för att rädda liv och hälsa är dock förstås en snabb och effektiv vaccinering. Där skjuter vi även i denna budget till mer pengar - 1,7 miljarder för vaccininköp och 1,65 miljarder för ytterligare storskalig testning.

I talande stund har fler än 6 miljoner fått sin första dos vaccin i Sverige. I takt med att vaccineringen går framåt kan vi börja att umgås och leva mer som vanligt igen. Det är faktiskt ganska otroligt - jag själv har inte träffat mina föräldrar på ett år, och det är ett rekord som jag verkligen inte vill behöva uppleva igen.

Snart kan man träffas igen, och inte bara det - vaccineringen leder också till en väldigt snabb ekonomisk återhämtning, vilket är väldigt glädjande.

Även om vi nu ser ljuset i tunneln har svensk ekonomi drabbats hårt av pandemin. Många branscher, inte minst de mer kontaktnära branscherna, har fortfarande ett väldigt tufft läge. För att fortsätta att hjälpa i grunden livskraftiga företag genom krisen skjuter vi i den här budgeten till resurser till Almi för att de ska kunna handlägga en fortsatt ökad mängd kreditansökningar. Vi tillför dessutom ytterligare över 3 miljarder kronor för stöd vid korttidsarbete och förlänger stödet för hyreskostnader.

Fru talman! Det är bara när alla som kan jobba också jobbar som vi kan stärka välfärden, snabba på klimatomställningen och anställa fler poliser. I spåren av pandemin har många blivit av med jobbet. Långtidsarbetslösheten har stigit, trots stora insatser. Detta duger förstås inte - arbetslösheten ska tryckas tillbaka.

Det fanns redan i budgetpropositionen för i år stora satsningar på fler jobb. Nu fortsätter vi det arbetet och skjuter till 448 miljoner kronor för extratjänster, introduktionsjobb och matchningstjänster. Detta är åtgärder som framför allt är viktiga för att få ned långtidsarbetslösheten.

Från juni till augusti sänker vi också arbetsgivaravgiften för unga. Unga är en grupp som har haft det tufft på arbetsmarknaden under pandemin.

Utrikes födda, särskilt de med bristfälliga kunskaper i svenska, har drabbats särskilt hårt av krisen eftersom de har en svag ställning på arbetsmarknaden. Därför skjuter vi till medel för runt 7 000 årsstudieplatser på kombinationsutbildningar som kombinerar yrkeskunskaper med sfi-kurser på komvux. Det här är en typ av utbildning som också bidrar starkt till att korta etableringstiden, och det är verkligen på tiden att vi gör detta.

Samhällets insatser för människor med funktionshinder har en hel del brister. När arbetslösheten ökar blir det också svårare för människor med funktionsnedsättning att få jobb. Därför skjuter vi i denna budget till pengar till det som kallas Introduktion till arbete, som möjliggör för fler personer att stärka sina förutsättningar att matchas mot arbete, studier eller ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Den som drabbas av arbetslöshet ska möta både ekonomisk trygghet och goda möjligheter till omställning. Arbetslösa måste rustas för att kunna ta de jobb som finns och växer fram. Det är bra både för samhället och för den enskilde. Därför skjuter vi i den här budgeten till stora medel till yrkesvux, till sommarkurser och till folkhögskolan.

Fru talman! De senaste veckorna har sociala medier fyllts av bilder på glada studenter, men de stora studentfirandena och skolavslutningarna har ju fått utebli även i år. Våra barn och unga har gjort stora uppoffringar sedan pandemin bröt ut.

Konsekvenserna av distansundervisningen har varit stora. Det är inte särskilt roligt och inte heller lätt att genomleva sin skoltid genom en datorskärm. För en del har det fungerat, och för några få har det varit ett lyft. För många har det dock varit väldigt tufft att klara studierna utan fysisk närvaro. Därför skjuter vi till resurser för lovskola och extra resurser till skolan. Kommunerna får också 180 miljoner kronor för att kunna satsa på sommarjobb för unga.

Vi förstärker bostadsbidraget för barnfamiljer. Detta är en hjälp till många hushåll som har haft det tufft när chansen till jobb och extrajobb försvunnit i en ekonomisk kris.

Fru talman! Vid sidan av pandemin fortsätter också kampen mot samhällsproblemen. Klimatomställningen är vår tids stora utmaning, men det är också en enorm möjlighet för vårt land. Vi gör nu de största klimatinvesteringarna någonsin, och vi ser hur industrin ställer om. Detta skapar tiotusentals nya gröna jobb i Sverige med hög konkurrenskraft.

I årets vårändringsbudget fortsätter vi arbetet med den gröna återstarten. Vi utökar satsningen på naturnära jobb för unga. Vi ökar bemyndigandet för klimatinvesteringar med en halv miljard och tillför resurser för klimatanpassning. Vi skjuter till medel för att påbörja arbetet med ett nationellt biljettsystem. Vi ger 1 miljard till kollektivtrafiken och fortsätter satsningen med miljökompensation för godstransporter för att gynna klimatsmarta transporter via järnväg.

Vi fortsätter förstås också kampen mot brottsligheten, för gängkriminaliteten måste knäckas. Förra veckan såg vi hur polisens hårda arbete gav effekt när 155 personer i Sverige frihetsberövades i en stor internationell operation. Detta är en stor framgång, men mer behöver förstås göras.

Kampen mot den grova brottsligheten måste föras här och nu för att få bort det grova kriminella våldet från våra gator. Sluta skjut är ett samverkansbaserat arbetssätt mot grovt våld i kriminella grupperingar som med framgång har använts i Malmö. Nu tillför vi medel för att sprida detta över landet.

Vi fortsätter att rusta hela rättskedjan med mer resurser till Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Sveriges Domstolar, Kriminalvården, Rättsmedicinalverket och Tullverket.

Fru talman! Hemmet ska vara en trygg plats, men för många barn och kvinnor är det inte det. I skuggan av ökad isolering tenderar förekomsten av våld och missbruk att öka i hemmet. Vi fortsätter därför att stärka de organisationer som jobbar med barn i utsatta situationer och dem som jobbar med stöd till våldsutsatta kvinnor och mot våld i nära relationer.

Fru talman! Historien visar att ekonomiska kriser ofta slår hårdast mot dem som har minst. Hur man väljer att bemöta detta är en fråga om politiska prioriteringar.

Den moderatledda regeringens agerande under finanskrisen, som är den närmaste rimliga jämförelse vi kan göra, lärde oss att passivitet var en väldigt dyr historia. Den regeringen kompenserade inte för kommunsektorns skattebortfall. Stora försämringar i a-kassan gjorde att a-kassorna hade tappat nära en halv miljon medlemmar när krisen slog till. Det fanns heller inget stöd för korttidsarbete.

Den regeringens prioriteringar var tydliga. Industrin var enligt den moderate statsministern redan "basically gone". Krisens kostnader fick bäras av välfärden och av löntagarna.

Vi socialdemokrater har valt en annan väg. Sedan Stefan Löfven blev statsminister har vi vänt den moderatledda regeringens underskott till överskott samtidigt som vi har investerat i välfärden och fått fler i arbete. Detta gjorde att vi kunde gå in i den här krisen med den lägsta statsskulden sedan 1977 och 300 000 fler människor i arbete. Vi vet att industrin inte är "basically gone" - tvärtom är den en viktig nyckel i den gröna omställningen.

Kanske är det så att vi snart kommer att uppleva en arbetskraftsbrist när alla de gröna investeringar som nu sker i vårt land blir verklighet. Det gör det än viktigare att fortsätta att rusta dem som i dag står utan jobb med nya kunskaper.

Fru talman! Samhället ska byggas starkare än det var före pandemin. Vi ska använda vår gemensamma styrka till att fortsätta den gröna omställningen, till att trycka tillbaka brottsligheten och till att fortsätta bygga en stark och likvärdig välfärd för alla. Dagens beslut om vårändringsbudgeten är ett viktigt steg på denna väg.

Jag avslutar med att yrka bifall till förslagen i båda betänkandena och önska alla en trevlig sommar. Nu kan någon få för sig att vi ska på sommarledighet, men så är det inte. Det ska till och med vara ytterligare en debatt i finansutskottet nästa vecka. Den deltar dock inte jag i, så jag kan i alla fall önska er en glad sommar.

Jag vill rikta ett särskilt tack till alla som jag har samarbetat med under året i utskottet, bland personalen och i talmanspresidiet.

Anf. 6 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation, vilket jag glömde i mitt huvudanförande.

Vi gick in i krisen med en underfinansierad välfärd där de anställda många gånger hade väldigt dåliga arbetsvillkor, inte minst inom äldreomsorgen. Många var visstidsanställda och timanställda, de hade dåliga löner och verksamheterna var underbemannade. Även sjukvården var kraftigt underfinansierad. Vi hade för få intensivvårdsplatser, och personalen var sliten redan innan krisen kom.

För Socialdemokraterna var det viktigare att lagt kort ligger i skattepolitiken. De valde högerns skattepolitik i stället för att satsa på välfärden. Så viktig var välfärden för Socialdemokraterna.

Fru talman! Låt mig ta er lite landet runt. Det finns ju ett tv-program på söndagarna som brukar svepa över landet. Jag tänkte också göra det men mer utifrån hur nedskärningarna i välfärden fortsätter.

I Karlshamn ska man spara 50 miljoner varav flera miljoner på barnens skolmat. Region Västerbotten säger upp vårdanställda när de nu ska spara stora belopp. Region Norrbotten saknar 700 miljoner och säger upp personal som behövs för att verksamheten ska fungera. I Halland lägger man ned tre vårdcentraler, och i Färgelanda ska man spara 11 miljoner på skolan i en budget på 160 miljoner. Kommuner drar ned på stödboenden för våldsutsatta kvinnor. I Region Västernorrland lägger man ned iva-avdelning och vårdavdelning för äldre. I Borås, Malung, Sandviken, Nybro, ja, i nästan alla landets kommuner sparar man på skolan. I Gävle och Sundsvall ligger stora sparpaket på flera hundra miljoner. I Gävle drar man till och med ned på fikabröd och frukt till de äldre.

Det pågår stora nedskärningar i välfärden, och Socialdemokraterna har inga svar på hur den ska finansieras.

Anf. 7 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag tackar Ulla Andersson för frågan.

Det är givetvis helt omöjligt för mig att kommentera bakgrunden till alla de besparingar som Ulla Andersson räknar upp. Själv bor jag i Region Stockholm. Jag vet att Region Stockholm går med stora överskott men ändå varslade människor under pandemin av politiska skäl. Det var en medveten politisk prioritering av högerstyret.

Jag kan inte gå igenom hur det ser ut i alla andra delar av landet, men jag har läst de rapporter som säger att kommuner och regioner har haft en god ekonomisk situation jämfört med under tidigare kriser och faktiskt också jämfört med många andra år.

Kommuner och regioner har också varit hjälpta av den övriga krispolitiken i och med att arbetslösheten inte har ökat så mycket som den annars hade gjort. Det kan man också se i att det antal som behöver försörjningsstöd inte har ökat lika mycket som kommuner och regioner hade förväntat sig i denna situation.

Det finns mycket vi behöver göra tillsammans. En av dem är att opinionsbilda för att få fler människor att vilja ha ökad jämlikhet i vårt samhälle och mer pengar till välfärden. Det här tror jag att Socialdemokraterna kan göra tillsammans med Vänsterpartiet och alla andra som vill ha ett sådant samhälle.

Jag tror dock inte att alla människor är beredda att betala högre skatt, särskilt inte med kort framförhållning. Jag delar inte Vänsterpartiets syn att lösningen alltid är att höja skatten. Det finns fler lösningar: Vi ska få fler i arbete, använda resurserna väl och använda pengarna på rätt sätt. Men även skattehöjningar kan komma i fråga om vi ska klara välfärden framöver.

Anf. 8 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Efter att ha förhandlat med Socialdemokraterna i fyra år kan jag säga att inte ens högre skatter med lång framförhållning är aktuellt eftersom det är viktigare att lagt kort ligger än att satsa på välfärden. Det är viktigare att värna de rikas plånböcker än att se till att äldreomsorgens personal har goda arbetsvillkor och att de äldre får den omsorg som de är värda och behöver.

Ja, regeringen har tillskjutit stora belopp till kommunsektorn, men det är kortsiktigt. Det går inte att stoppa stora besparingsprogram för att man får ett kortsiktigt tillskott. Det är så det ser ut.

I Gävle där Socialdemokraterna är med och styr ligger ett sparprogram på flera hundra miljoner. Där har man minskat bemanningen på äldreboenden, och på en del boenden drar man nu till och med ned på fikabröd och frukt. I Västerbotten och Norrbotten är regionernas plånbok tunn. De drar inte ned på sjukvårdspersonal för att man vill utan för att man är tvungen.

Stockholm är Stockholm, och här pågår det nyliberala experimentet fullt ut. Jag lämnar det utanför eftersom det är en ideologisk neddragning - till skillnad från i många av de kommuner och regioner där Socialdemokraterna faktiskt är med och styr.

Det gör mig sorgsen att Socialdemokraterna inte har något svar på hur den långsiktiga finansieringen av välfärden ska lösas. Före krisen lade man ju mer på skattesänkningar än på välfärden. Så ser det ut i den praktiska politiken, och det gör inte bara mig besviken utan många andra.

Anf. 9 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiet uppenbart är kritiskt till att vi sänkte pensionärernas skatt. Jag tror att det var viktigt eftersom det ska vara samma skatt på arbete som på uppskjuten lön för arbete, och jag är glad att den utvecklingen fortsätter.

Det är viktigt för oss att säkra långsiktiga resurser till välfärden, och det är en av de stora vinsterna med januariavtalet. Det är samma januariavtal som ligger till grund för den regering vi just nu har och som Vänsterpartiet hotar att fälla. Konsekvensen av det kan bli betydligt mindre pengar till välfärden framöver.

Jag ser fram emot att Vänsterpartiet fortsätter att ta ansvar för en tryggad finansiering av välfärden framöver och inte fullföljer den väg man nu slagit in på.

Anf. 10 Emil Källström (C)

Fru talman! Det är uppenbart i debatten att känslan är att en blomstertid nu kommer såväl ute i samhället som i ekonomin och den ekonomiska politiken. Det mesta ter sig mer positivt än i går, och vi har gott hopp om morgondagen.

Det går dock inte att helt skaka av sig känslan av att det här och nu finns tydliga orosmoln i den pandemi vi hoppas att vi är på väg ut ur. Vi ser illavarslande rubriker om nya varianter och vad de kan tänkas innebära för vaccinationstakt, kvalitet på vaccin och så vidare. Det innebär att vi på alla sätt måste fortsätta att ha en hög beredskap och ta mått och steg för att lotsa vårt land vidare genom denna coronakris som ännu inte är över.

Coronahanteringen präglar också starkt den vårändringsbudget som vi i dag debatterar och ska fatta beslut om. Det handlar om förlängda stöd till såväl företag som individer och om ytterligare stöd till kultursektorn. Det handlar om förlängningar och förstärkningar av den krispolitik som har präglat det senaste året. Det är fortsatt mycket stora summor som allokeras till detta, vilket är en klok investering för vårt land.

Trots att vi satt rekord efter rekord i storlek, omfattning och hastighet i krispolitiken är Sverige väl rustat för att om så krävs ta ytterligare steg. Statsskulden är trots en mycket expansiv politik det senaste året inte alls på en ohanterlig nivå. Vi har alltså muskler att fortsätta att agera om coronasituationen så kräver. Det känns tryggt och bra, och vi kan tacka de senaste generationernas kloka makthavare över hela det politiska spektrumet för att Sverige är i en så pass trygg situation.

Det innebär också att vi har ett viktigt beting framgent. Om det nu är så, vilket mycket tyder på, att coronakrisen börjar klinga av och vi kan återvända till ett mer normalt läge måste även denna politiska generation ta det ansvar som krävs så att vi kan hantera framtida utmaningar med samma ekonomiska trygghet och självsäkerhet som vi har gjort under denna kris.

Den vårbudget som nu debatteras innehåller också några mer framåtsyftande satsningar. Jag tänker inte minst på våra unga. Vi måste se till att de inte behöver ta den hårdaste smällen av coronapandemins olika konsekvenser. Det som görs i budgeten är att arbetsgivaravgifterna för unga sänks ytterligare nu under sommaren. Det gäller alla upp till 23 års ålder. Det handlar om att göra så mycket som kan göras för att så många som möjligt nu ska komma i sommarjobb eller kunna gå till sin första anställning i höst efter gymnasieexamen eller annan examen.

Vi vill inte att dagens ungdomsgeneration ska hamna efter på ett långsiktigt och permanent sätt på grund av de ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin, och vi är beredda att göra allt för att inte hamna där. Därför allokeras nu 1 ½ miljard i ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter för att sänka trösklarna, för att sänka kostnaderna för att anställa unga och för att så många som möjligt ska få chansen. Det är inte ett perfekt instrument, men det är något som låter sig göras här och nu och som, när vi nu fattar beslut, faktiskt kickar in så att kostnaderna för att anställa unga sänks ytterligare redan under detta år. Det är bra.

Det är också bra att göra de satsningar som nu görs på sommarkurser och liknande så att de som behöver det kan hämta in ett kunskapstapp och så att vi kan åstadkomma en flexibilitet i undervisningen så att så många som möjligt kan ta chansen att rusta sig och bygga upp de kunskaper som behövs för att kunna fungera på en arbetsmarknad. Det görs stora satsningar på både sänkta arbetsgivaravgifter och utbildningsplatser just för att den ungdomsgeneration som nu går ut gymnasiet och annat ska få den bästa möjliga starten på livet, pandemin till trots.

I en budgetdebatt som denna tillåter man sig att vara lite bredare än det som faktiskt står med i budgetpropositionen. Så har tidigare talare gjort, och jag kommer att göra mig skyldig till detsamma.

Nu under våren har det inte bara varit en strid ström av extra ändringsbudgetar, utan det har också hanterats andra viktiga frågor inom ramen för finansutskottet. Jag tänker på att vi samlade en majoritet bakom ett tillkännagivande om att det nu är dags för en omgörning och en översyn av det kommunala skatteutjämningssystemet. Detta är djupt osexigt men lika viktigt. I dagsläget har vi stora utmaningar när det gäller olika förutsättningar för kommuner, inte minst den klyfta som finns mellan små landsbygdskommuner och större storstadskommuner.

Det senaste året har vi som ett led i coronabekämpningen fullkomligt pumpat ut miljard på miljard i nya generella statsbidrag för att kunna upprätthålla välfärdens kärna och undvika stora uppsägningar i kommunsektorn. Det har varit rätt, men i ärlighetens namn är det ett ganska trubbigt verktyg givet hur det kommunala skatteutjämningssystemet i alla dess delar fungerar.

När vi ökar de generella statsbidragen på ett tydligt sätt innebär det att några kommuner får en väldigt god ekonomisk situation därför att de hade det ganska bra till att börja med. För andra typer av kommuner skulle man egentligen behöva göra ännu mer. De satsningar som kommer kommunerna till del räcker inte för att täppa till alla hål.

För att lösa detta långsiktigt behöver vi ett modernt och uppdaterat system som innebär något bättre förutsättningar för alla kommuner i vårt land att långsiktigt leverera välfärdstjänster på en nivå som alla svenskar har rätt att ställa krav på. Men då behöver vi ta tag i de grundläggande, svåra frågorna. Finansutskottet samlade sig kring att detta arbete ska sätta igång nu under våren, och vi ser med tillförsikt fram emot att så ska ske.

När vi nu förhoppningsvis kommer ur pandemins alla konsekvenser sker det med en på det stora hela väl fungerande svensk ekonomi. Vi ser en nyindustrialisering som sveper över landet, inte minst över norra Sverige, vilket är glädjande för en representant för Västernorrland. Det är stora investeringar i det nya, i det gröna. Det är verkligen en ny generation av svensk industrialisering som vi nu ser. Detta är ett otroligt intressant skede att verka i den ekonomiska politiken, för det har bäring såväl på infrastruktur och andra satsningar på utgiftssidan som på den långsiktiga skattepolitiken och hur vi bereder marken för ytterligare investeringar.

Det är viktigt att fortsätta med det som har varit rådande under de senaste decennierna, då Sverige under såväl röda som blågröna regeringar har blivit alltmer positivt när det gäller företagande och alltmer vänligt när det gäller investeringar. Denna politik måste fortsätta. Vi måste säga nej till stora återställare och höjningar av skatt på jobb, företagande och investeringar. Tvärtom måste vi, när utrymme och tillfälle ges, fortsätta att göra Sverige till ett ännu bättre land för investeringar, företag och jobbskapande.

Politik spelar roll. Om vi inte hade sett den justering av företagarskatter, skatter på kapital och liknande och den justering i företagarvänlig riktning som skett de senaste decennierna hade vi inte kunnat gå in i coronakrisen med så pass starka statsfinanser. Då hade vi inte sett den våg av industrialisering som nu sveper över landet, för politik spelar roll.

Om man sakta men säkert och stadigt gör Sverige till ett bättre land för investeringar och företagande kommer det över tid att innebära att det blir mer av den varan. Det är detta vi nu ser, och det är mycket positivt. Låt oss fortsätta att när utrymme ges ytterligare stärka Sverige som företagarland. Låt oss ytterligare stärka Sverige som ett land där investeringar sker och se till att man kan göra en hel resa från litet bolag till miljardbolag i Sverige, med bas i Sverige, utan att ägarna behöver flytta härifrån på grund av skatteregler som dem vi hade under delar av 1900-talet, till exempel på 70- och 80-talen.

Ibland får man konstatera att saker faktiskt blir betydligt bättre. När det gäller Sverige som företagarland och som ett land för investeringar har de senaste decennierna varit en resa i rätt riktning. Låt oss fortsätta den.

Fru talman! Vi går nu in i den bästa tiden i vårt land. Det är ljust. Där jag bor är det ljust dygnet runt - det är fantastiskt. Låt oss nu hoppas att de tydliga ljusa tecknen också i den svenska ekonomin får vara gällande ett bra tag framöver.

Det har varit en mycket tuff tid såväl ekonomiskt som mänskligt då vi har hanterat den mycket tuffa coronapandemin, vilket vi fortfarande gör. Vi har på det stora hela gjort ett bra jobb tillsammans i Sverige. Låt oss nu fortsätta hela vägen in i kaklet och hoppas att vi till hösten kan mötas på ett helt annat och vanligt sätt och återkomma till konserter, kultur och sådant som till del gör livet värt att leva. Det är detta jag hoppas ska återkomma efter sommaren. Innan dess hoppas jag att såväl finansutskottet och dess kansli som talmanspresidiet får några lediga veckor när Sverige är som allra bäst.

Anf. 11 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Tack, Emil Källström, för både anförande och ett gott samarbete under pandemin! Jag har uppskattat det.

Riksdagen har tillsammans med regeringen kunnat göra en lång rad förbättringar i olika stöd längs denna resa. Jag skulle vilja påstå att många av dessa förbättringar har skett trots, inte tack vare, regeringen. Det har funnits ett synsätt på företagande där jag och Emil Källström har varit långt mer överens än vad Emil Källström har varit med regeringen. Samarbetet med riksdagen tror jag alltså har varit viktigt.

Samtidigt har output eller hur förslagen har genomförts i praktiken ibland lämnat rätt mycket i övrigt att önska. Det har varit en ryckighet. Det har varit långa handläggningstider. Det har varit svårt för företag att få besked om vad som gäller. Man har ofta hamnat i besvärliga situationer. För företagen har det ibland varit som en sådan där brödrost som av någon anledning finns på finare hotell. Man stoppar in sitt bröd i den, och sedan har man ingen aning om när det kommer ut något på andra sidan eller om brödet över huvud taget har överlevt. Den känslan tror jag sammanfattar det för många företagare.

Jag skulle jag vilja att Emil Källström reflekterar över detta. Hur kan man göra det bättre framåt när det gäller företagsstöden, och vad finns det för möjligheter nu att ytterligare förbättra dem?

Emil Källström talar här om möjligheten att gå från ett litet bolag till ett miljardbolag. Emil Källström och Centerpartiet är överens med regeringen om en skattereform. Regeringspartiet Socialdemokraterna har redovisat en lång rad höjda skatter på i stort sett allt som rör sig eller arbetar. Hur ska detta rymmas i en sådan skattereform?

Anf. 12 Emil Källström (C)

Fru talman! Jag inser att jag har spenderat alldeles för lite tid på finare hotell med spektakulära brödrostar. Det var en liknelse som jag inte riktigt kunde ta till mig. Men jag tror att poängen gick fram i alla fall.

Jag ska börja med det sista. När det gäller skattereformen kom det en liten pandemi i vägen. Detta arbete skulle egentligen ha varit i ett helt annat skede nu. Men skattereformen har aldrig varit ett fordon där Centerpartiet och Socialdemokraterna primärt skulle komma överens, utan den var betydligt bredare än så och är betydligt bredare än så. Ska det genomföras en större skattereform i Sverige, vilket jag personligen tror vore klokt, där man ser över hur ett modernt skattesystem med nuvarande eller snäppet mindre totala skatteintäkter skulle kunna vara utformat behöver man åstadkomma en betydligt bredare uppställning än C och S. Där behöver KD och M vara med. Ju fler partier, desto bättre så att säga.

Det är alltså alldeles för tidigt att säga vilka förhandlingar det i slutändan blir av ett långt skattereformsarbete där arbetet ännu inte har satt igång. Men jag hoppas på bred samverkan bland så många partier som möjligt när betinget är att Sverige ska få ett nytt och modernt skattesystem.

När det gäller krispolitikens utformning kan jag bara ge Jakob Forssmed rätt. Det har varit ett samspel mellan riksdag och regering, och det har tagits initiativ i såväl Regeringskansliet som i finansutskottet. Inte sällan har Centerpartiet suttit med i båda dessa rum och verkat på båda arenorna, både som budgetförhandlare och som riksdagsparti. Det är min bild att det har tjänat såväl Centerpartiet som Sverige väl.

Anf. 13 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! När det gäller skatter och en skattereform är det uppenbart för mig att det finns en stor konflikt i svensk politik kring skatterna, där icke-socialistiska borgerliga partier har en syn och där socialdemokrater och vänsterpartister har en annan syn.

Förr i tiden fanns det något som brukade kallas för grön skatteväxling, att man höjde vissa skatter på miljöfarlig verksamhet och sänkte skatter på arbete. Nu är det som förs fram av den tilltänkta regeringspartner som Emil Källströms parti vill regera med, Socialdemokraterna, snarare en röd svartväxling. Det är beskattning på allt som jobbar och allt som växer. Det är ny kapitalskatt, det är stramare 3:12-regler, både höjd skattesats och kraftiga begränsningar, det är höjd skatt på onoterade aktier, det är tak på ISK, och ISK ska begränsas kraftigt, det är fördubblad bankskatt och det handlar till och med om att ta bort jobbskatteavdragets drivkrafter till arbete. Det handlar också om att sänka taket på rutavdraget rejält, och det finns fler förslag i denna riktning. Det är skatt på allt som växer och rör sig.

Jag tycker att man ofta drar fram något förslag och säger: Hur ska ni i den här koalitionen kunna komma överens om det här förslaget? Så är det i alla samarbeten. Men det bör finnas något slags gemensam riktning för att få politiken att fungera. Detta är en lista som Magdalena Andersson har tagit fram på det som hon vill genomföra.

Jag har noterat att flera i Centerpartiet har varit ute och sagt att de vill ha ett nytt januariavtal. Då måste väl någonting från denna lista in i ett sådant avtal? Det är svårt att se att Socialdemokraterna skulle avstå från hela listan bara för att få göra upp igen om ett nytt januariavtal. Det vore såklart intressant att få höra lite grann hur Emil Källström ser på denna lista med föreslagna skattehöjningar.

Anf. 14 Emil Källström (C)

Fru talman! Jag tycker att Jakob Forssmed gör sig skyldig till lite väl stor iver här, att hoppa till slutpunkten alltför tidigt. Först avkrävs jag svar om en skattereforms slutresultat innan processen ens har börjat. Nu har Jakob Forssmed också bestämt hur valrörelsen ska sluta.

Centerpartiet går alltså till val med ett väldigt brett och öppet mandat och kan tänka sig ett flertal olika konstellationer efter nästa val beroende på vad som händer när väljarna har sagt sitt.

Men låt oss bara för jämförelsens skull här reflektera lite grann över vad som hände efter förra valet. Det är så att säga inte helt nytt att Socialdemokraterna och andra partier på vänsterkanten vill höja skatter. Det är ett mönster som har präglat en väldigt lång tid i svensk politik. Den konstellation som det blev efter valet innebar, som vi alla vet, en socialdemokratisk regering. Men det blev ingen skattehöjaragenda. Förhandlingarna, där Centerpartiet var väldigt drivande, som landande i ett januariavtal har inneburit ett lägre skattetryck i Sverige än vad det var i början av mandatperioden. Vi har alltså sänkt skatten på arbete, sänkt skatten för pensionärer och sänkt skatten för företag. Vi har alltså sänkt skatten på många sätt, och nu börjar vi närma oss ett skattetryck som ligger ungefär i linje med var Sverige befann sig efter åtta år med en alliansregering.

Jag tycker ändå att Centerpartiets resultat när det gäller att stoppa okloka skattehöjningar och dessutom förhandla fram skattesänkningar är ganska starkt efter denna mandatperiod. Nu har Jakob Forssmed inte möjlighet att svara, men jag är helt övertygad om att han skulle hålla med mig på den punkten.

Anf. 15 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Det är en pågående process att liberalisera och förändra hyressättningssystemet, och jag tror att det är bra att börja med nyproduktion och införa en modell som går att successivt implementera i det befintliga beståndet.

Så sa Ola Johansson när JÖK:en var förhandlad och klar. Det har också nyligen upprepats. Så har det blivit.

För mig, liksom för en stor majoritet av svenska folket och Centerpartiets egna väljare, är det svårt att förstå denna vurm för att chockhöja folks hyror. För det är det som det faktiskt handlar om.

Fastighetsägarna lade en beställning. Så är det. Centerpartiet är Fastighetsägarnas förlängda arm och levererar med Socialdemokraterna som lydiga underhuggare. Man avskaffar den modell som har funnits på svensk bostadsmarknad, där två parter förhandlar om hyran. Den ena parten tillåts inte längre sitta vid förhandlingsbordet.

Högre hyror för hyresgäster i hela landet, sämre trygghet för alla hyresgäster då besittningsskyddet helt undergrävs, ökad bostadssegregation och trångboddhet är en kort sammanfattning av Centerpartiets reform med marknadshyror. Till det skulle man också kunna lägga att det kommer att kosta skattebetalarna multum, då bostadsbidragen kommer att behöva höjas kraftigt - pengar direkt från skattebetalarna ned i fastighetsägarnas fickor.

Bostadsbidragen skulle bli ungefär åtta gånger dyrare om man inför marknadshyror i nyproduktion och det sedan blir marknadshyror i hela beståndet. Så blev det i Finland.

Min fråga till Centerpartiets Emil Källström är: Varför denna vurm för att chockhöja folks hyror och statens kostnader för bostadsbidragen, en sådan vurm att ni vill utlösa regeringskris?

Anf. 16 Emil Källström (C)

Fru talman! Om Ulla Andersson skulle kunna nämna en enda person vars hyra höjs om utredningsförslaget, som sedan blir en proposition, går igenom och blir verklighet lovar jag att skänka 1 000 kronor till en välgörenhetsorganisation som Ulla Andersson väljer.

Anf. 17 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Jag märker att Emil Källström fortsätter på den bana Annie Lööf var inne på, nämligen att det här är ett förslag som inte kommer att ha någon påverkan alls. Ändå är ni beredda att orsaka en regeringskris för att få genomföra förslaget, Emil Källström.

Er egen bostadspolitiska talesperson säger ju att detta är det första steget mot att införa marknadshyror i hela beståndet. Så är också Fastighetsägarnas modell upplagd, och det är den modellen ni har tagit till den här utredningen. I länder där man har infört fri hyressättning, som det så vackert heter, i nyproduktion har man sedan också tvingats gå vidare med marknadshyror i hela beståndet. Det är faktiskt så det ser ut. Det går inte att ha två helt olika modeller vid sidan av varandra.

När man införde detta i Finland hade man först fri hyressättning i nyproduktion, och efter fyra år blev det marknadshyror i hela beståndet. Såvitt vi vet ser det också ut så överallt där man har gjort detta runt om i världen. I Finland innebar detta en hyreshöjning på i genomsnitt 26 procent. I Helsingfors var höjningen hela 40 procent. Hyresgästföreningen har gjort egna beräkningar som visar samma utveckling här: mellan 20 och 30 procent i Gävle, i Stockholm 40-50 procent.

Detta betyder flera tusenlappar för en vanlig arbetare att punga ut med i ökad hyreskostnad. Det kommer att få stora konsekvenser - och inte kommer det att leda till att man bygger bort bostadsbristen, som Centern också brukar påstå. Det visar den egna utredningen, och det visar tidigare utredningar. Det är nämligen de facto så att marknadshyror och bostadsbrist är mumma för fastighetsägarna.

Varför denna vurm för att chockhöja folks hyror, Emil Källström? Varför vill ni orsaka en regeringskris?

Anf. 18 Emil Källström (C)

Fru talman! Om Ulla Andersson hade känt till en enda person vars hyra kommer att höjas om förslaget genomförs hade hon givetvis sagt det, föreställer jag mig. Då hade hon haft möjlighet att skänka 1 000 kronor till Kubakommittén, eller vad Ulla Andersson nu hade valt.

Detta är ett steg mot att skapa en rimligare bostadsmarknad där det faktiskt också byggs fler hyresrätter på sikt. Det vi gör här är ju i någon mån att rädda hyresrätten, för hyresrätten är utrotningshotad just för att bostadsbyggare inte bygger hyresrätter. Man bygger annat - bostadsrätter och ägarlägenheter - men det vi nu försöker skapa är ett modernare system där det faktiskt byggs fler hyresrätter, så att hyresrätten kan vara den bostadsform som människor kan få tag på snabbt och som kan skapa den rörlighet på bostadsmarknaden som vi behöver.

Det kommer enormt mycket skrämselpropaganda från Ulla Andersson och Vänsterpartiet. Det är oklart varför man behöver höja tonläget så till den milda grad gällande detta förslag, som dessutom i grunden har varit känt i flera år. Detta är en liten del i att skapa en rimligare bostadsmarknad där det byggs fler bostäder, där det finns bostäder tillgängliga och där vi kan skapa en större rörlighet och flexibilitet på bostadsmarknaden. Det handlar om att människor ska kunna ta det där jobbet eller den där utbildningsplatsen så att ekonomin kan fungera så bra som möjligt. Det är det vi försöker åstadkomma.

Vänsterpartiet är status quos största försvarare. Allt man gör och all energi man lägger ned handlar om att bevara det nuvarande systemet, där människor köar i decennier för att få tag på en bostad. Hur kan man försvara det läge vi är i just nu? Det är för mig obegripligt. Det är också obegripligt att man hotar med att utlösa en regeringskris för att bevara ett dysfunktionellt system på bostadsmarknaden. Så här kan man inte agera om man är seriös, och jag hoppas verkligen inte att något annat parti hoppar på den här charaden.

Anf. 19 Mats Persson (L)

Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett stort tack till alla dem som arbetar i vården, till alla dem som arbetar i skolan och till alla dem som under coronapandemin har gjort heroiska insatser för vårt land. Jag vill tacka alla de företagare som har kämpat, slitit och svettats för att deras livsverk ska stå kvar trots att ett virus har löpt över jordklotet. Många människor har kämpat, och det har inneburit att många människor har bidragit till att rädda jobb och säkra välfärden - och inte minst till att rädda liv. Jag riktar ett stort tack till er för de insatser ni har gjort.

Fru talman! Jag upplever att många svenskar är otroligt trötta på politisk pajkastning, politiskt spel och politiskt taktiserande. Jag upplever att man är trött på politiker som mest recenserar andra, kritiserar andra och hela tiden söker politisk konflikt och försöker tala illa om sina politiska motståndare. Även den här debatten har dessvärre haft inslag av detta.

Sverige är bra på krishantering. Detta är inte rätt stund att stå och säga att alliansregeringens hantering av finanskrisen var dålig. Den var ju jättebra! Sverige gick igenom finanskrisen starkare än de flesta andra länder runt om i Europa och runt om i västvärlden. Att då stå och kritisera andra partier för att ha skött det fel tycker jag är ett slag under bältet.

På samma sätt tycker jag inte att det i dag är rätt tid att stå och kritisera det krisarbete som regeringen och riksdagen tillsammans har gjort. Vi har gjort också det på ett föredömligt och bra sätt. Allting har naturligtvis inte varit underbart, fantastiskt eller rätt - det finns naturligtvis felaktigheter som har begåtts - men på det stora hela är svensk politik och riksdagen bra på att hantera ekonomiska kriser. Vi gjorde det under finanskrisen, och vi har nu hanterat coronakrisen på ett sätt som många andra länder nog avundas.

Vi har kunnat göra det därför att vi under lång tid, inte minst under den tidigare borgerliga regeringen, har tagit ansvar för statens finanser. Även rödgröna regeringar har tagit ansvar för statens finanser så att vi har en låg statsskuld, vilket under krisen kan användas för att säkra välfärden och säkra jobben. Jag tycker att vi alla behöver ta ansvar för att inte fastna i den politiska pajkastningen utan försöka lösa de samhällsproblem Sverige har och släppa den politiska prestigen.

Fru talman! Det finns ett område kopplat till coronakrisen som jag känner en djup oro kring och är väldigt bekymrad över, och det är skolan. Det är inte samma sak att sitta framför en skärm som att möta läraren i klassrummet. Det är inte samma sak att dagarna i ända sitta ensam hemma i soffan, i sängen eller kanske vid ett skrivbord jämfört med att träffa sina kompisar i skolan och få det utbyte det innebär att vara i ett klassrum. Det är inte samma sak.

Vi ser nu en coronageneration av barn och unga som inte lär sig tillräckligt i skolan. Jag är rädd att vi kommer att få se stora långsiktiga konsekvenser av att ungdomar inte har varit i skolan, och coronagenerationen riskerar vi att få leva med länge om vi inte vidtar kraftiga åtgärder.

Därför är det viktigt att den här budgeten innehåller stora satsningar på skolan. Det är viktigt att vi ser till att de som har halkat efter får möjlighet att använda sommarlovet till att läsa ikapp. Det är viktigt att vi ser till att skolan står stark även efter krisen, för att studieresultaten i svensk skola ska kunna höjas. Vi ser redan i dag hur ungefär var sjätte elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Det är en alarmerande hög siffra.

Skolan behöver fokusera mer på kunskap och mindre på flum. Skolan behöver fokusera på studiero och se till att styra upp stöket. Vi behöver ge lärarna bättre befogenheter, och vi behöver se till att lärarna har kraft och möjlighet att utöva sitt arbete i klassrummet. Vi behöver ge mer stöd till de elever som behöver mer stöd, och vi behöver se till att de elever som har det lätt för sig kan få gå före och stimuleras. Vi behöver se varje individ och varje elev, och det behöver vara en skola som präglas av kunskap och studiero.

Det är enbart så vi kan se till att bygga svensk skola stark. Det är inte så att svensk skola blir bättre av att vi anammar någon postmodern teori eller tror att vi kan lösa allting genom att barnen använder Ipadar på dagarna. Det handlar i stället om att go back to basics. Det som en gång byggde svensk skola stark är det som ska bygga svensk skola stark längre fram.

Fru talman! Jag är otroligt imponerad av svenska företagare. När vi nu förhoppningsvis snart är igenom krisen - det vet vi ju inte, men ekonomiskt sett ser vi ut att vara igenom krisen på många håll - ser vi att svenska företagare, stora som små, är otroligt dynamiska och moderna. De står längst fram i digitaliseringen. Vi ser att många företagare har ställt om, oavsett om det gäller ett företag i restaurangbranschen eller ett tjänsteföretag som utvecklar ny digital teknik. Man har haft en otrolig förmåga att ställa om.

De senaste tio femton åren har vi i Sverige sett en fantastisk utveckling av nya, växande bolag. Jag kan nämna Klarna, Northvolt och Izettle, för att ta tre nya bolag. Men jag kan också nämna äldre bolag som har utvecklats fantastiskt de senaste åren - Atlas Copco och Nibe, för att ta två exempel. Det här visar styrkan i svensk ekonomi. Det är en otrolig förmåga till omställning och en otrolig förmåga att skapa nya jobb i Sverige.

Detta har varit möjligt därför att kloka politiker, en del rödgröna, tog bort arvs- och gåvoskatten. Och alliansregeringen tog bort förmögenhetsskatten och genomförde en rad viktiga jobbreformer som har gjort att svenskt företagsklimat är ganska bra.

När någon person som säljer sitt bolag på den amerikanska kontinenten, får en massa pengar och återinvesterar pengarna i Sverige i stället för att gömma undan pengarna i Luxemburg eller Schweiz skapar det jobb i Sverige. Nya företag kan växa med hjälp av att vi har ett bättre företagsklimat.

Det vi nu ser är den svenska vänstern som går fram med en stark vänsterpopulism under en paroll och retorik att man vill beskatta miljonärerna. Då pratar vi om återinförande av fastighetsskatten, återinförande av arvs- och gåvoskatten och nu senast förslaget om att införa höjd skatt på sparande. Retoriken handlar om miljonärer, men det är den breda medelklassen som kommer att få betala. Det är människor som är hårt arbetande, som går till jobbet varje dag och som vill bygga en bättre framtid för sin familj och sina barn som kommer att få betala för det här kalaset. Det är inte så vi bygger Sverige starkare.

Fru talman! Ska Sverige i det här läget kunna gå starkare ska vi fokusera mindre på politiskt spel och politisk pajkastning och mer på att lösa Sveriges problem.

Sverige är ett fantastiskt land men också ett land med stora samhällsproblem. Var sjätte elev lämnar skolan utan fullständiga betyg. Vi ser växande klyftor mellan den som har ett arbete och den som saknar ett arbete. Vi ser en växande gängkriminalitet som kryper närmare och blir alltmer brutal i sitt våldsutövande. Vi ser en energipolitik som innebär att där jag bor, i södra Sverige, är det elkris. Det är elbrist i Sverige 2021, därför att det finns ideologiska skygglappar i synen på kärnkraft.

Sverige behöver på område efter område en ny väg, och på område efter område behöver vi gemensamt fokusera mindre på pajkastning och mer på att lösa samhällsproblemen.

Jag tror att det viktigaste vi kan göra är att se till att våra företagare kan anställa och att skolan fungerar för att Sverige ska lyfta så att vi tar oss igenom den här krisen på ett starkare sätt.

Anf. 20 Karolina Skog (MP)

Fru talman! I går slog jag och min man till med finfika. Vi tyckte att vi hade anledning att köpa hem en liten citrontartelett. Anledningen var att vi både hade fått vår första spruta. Det var en känsla av tacksamhet över att få leva i ett land som har klarat av att kraftsamla i den här krisen, i en värld som har haft förmåga att på rekordtid få fram ett vaccin som ger oss hopp om att klara den pandemi som vi fortfarande lever i. Det ger en vördnad inför det som vi människor kan åstadkomma när vi gör det tillsammans. Det har den här pandemin visat.

I en kris som denna är det oerhört viktigt att kunna göra det som behövs både här och nu. Många svenska företag och myndigheter och samarbetet mellan regering och riksdag har i stora drag klarat att göra det. Vi har gjort många viktiga insatser. Utvärderingar kommer att visa att det inte har varit perfekt. Det har funnits brister i de regelverk som har tagits fram i hast. Många företag har, av goda skäl, varit frustrerade när de inte fått nog tydliga besked eller pengarna snabbt nog. Men övergripande är insatsen imponerande.

Vi har också gjort tydliga insatser för dem som har drabbats mest. En sak som har visat sig vara effektiv är att höja bostadsbidraget. Det är ett träffsäkert bidrag för dem med ekonomiskt svagast situation i Sverige generellt. Därför är det en god sak att vi i dag beslutar om att införa en höjning av bostadsbidraget.

SKR rapporterar att det har gjort skillnad, i betydelsen att färre människor behöver söka kommunernas försörjningsstöd. Det är en viktig sak för kommunernas ekonomi men också för människorna själva. Stabilitet är ett bra sätt att komma på fötter igen.

I en kris är det också viktigt att blicka framåt och använda den förändring som sker till att utveckla samhället, att stärka digitaliseringen, att genomföra en grön omställning och att investera i framtiden, i framtidshopp.

Det som sker i norra Sverige nu, den gröna industrirevolution som vi ser börja växa fram och som kommer att generera investeringar i en massa nya bostäder och möjlighet till grön samhällsutveckling, är otroligt inspirerande och fascinerande. Det är innovativa företag, både nya och gamla, som samlas där. Men det är viktigt att komma ihåg att det i grunden baseras på kombinationen av en politik med tydliga klimatmål, så att företagen vet vad de har att förhålla sig till, och en politik som lägger en grund för investeringar med konkreta stöd som Industriklivet.

En sak som jag verkligen ser fram emot att se effekterna av är de gröna kreditgarantierna, som kommer att införas i Sverige. Det är något som har funnits i andra länder. Vi i Sverige är duktiga på miljöinnovationer, och det offentliga har länge varit bra på att stödja pilotprojekt och idéer. Men vi har släppt de gröna innovationerna för tidigt. Den där tiden när en innovation inte riktigt står på egna ben men kan ha potential att nå en global marknad kallas för dödens dal i innovationskretsar. Där kommer de gröna kreditgarantierna att spela roll. De är till för de där idéerna som vi vet funkar. De har tagit sig igenom piloterna och kan ta språnget ut på en global marknad, till exempel framtida kullager och framtida ABBA-succéer. Det finns sådana som ligger och vilar.

Det handlar om stora investeringar som vi nu kommer att kunna stötta med en kreditgaranti. Vi kan se att det i andra länder har stor betydelse för företag som arbetar ihop sina finansieringslösningar att en stat går in och aktivt stöttar. Det kommer att få stor betydelse för att investeringarna ska hamna i Sverige. Det finns många fall där svenska innovationer blivit till stora industrisatsningar i andra länder. Så kan vi inte ha det, utan vår innovationskraft och vår forskning ska bli till jobb här. Så kan det bli. Där har vi något väldigt positivt och spännande att se fram emot. Jag och Miljöpartiet är övertygade om att det är så vi satsar på svensk ekonomi och skapar svenska jobb framåt.

En viktig sak i en kris är såklart att vi skapar förutsättningar för företag att satsa så att de kan anställa fler. Det absolut sämsta är om en grupp hamnar utanför i ett långsiktigt utanförskap. Det måste vi förhindra med alla medel vi har.

En annan viktig del i en sådan satsning handlar självklart om utbildning. De breda satsningar som görs på utbildningar nu är oerhört viktiga. Det är viktigt att unga som har tillbringat nästan halva sin gymnasietid framför en skärm och inte riktigt fått chansen att få goda betyg får en andra chans att skaffa sig den behörighet som de behöver för att ta sig vidare i livet.

Det är också viktigt för alla nyanlända. I den delen tror vi från Miljöpartiets sida att det är viktigt att jobba individualiserat och göra rätt insats för rätt person. Det är också viktigt att staten tar hela sitt ansvar, och där ser vi att det finns mer att göra framåt.

Det är viktigt att staten investerar i och utvecklar våra system. En spännande nyhet som gömmer sig i budgeten är det nationella kollektivtrafikkortet. Där har vi en anomali när det gäller hur våra administrativa system fungerar med regionala kollektivtrafikhuvudmän, som arbetar väldigt gott, och ett resande som i stora drag mer och mer sker över regiongränser.

Man har en vana att resa kollektivt, men när man kommer till en ny stad tycker i alla fall jag att det är ganska besvärligt att hitta rätt app och ta reda på vad som gäller. Med ett nationellt kollektivtrafikkort kommer vi att slippa det där. Då kommer vi att kunna ha ett enda system. När jag åker hem - för så känner jag fortfarande - till Malmö kommer jag att kunna använda samma app eller system som jag använder i min vardag här i Stockholm.

Detta kommer att stärka kollektivtrafiken, och det behöver den. Kollektivtrafiken är en av de sektorer som har drabbats väldigt hårt nu under krisen. Den behöver en nystart, och den behöver hitta en ny identitet. Jag tror inte att vi kommer att acceptera att trängas i kollektivtrafiken på det sätt som var normalt före pandemin.

Kollektivtrafiken är en viktig del i arbetet med att få till ett hållbart transportsystem så att vi kan nå våra klimatmål, och då är ett nationellt engagemang i kollektivtrafiken viktigt framöver. Det nationella kortet är en del i detta; det är inte det som kommer att trolla fram en stark kollektivtrafik över hela landet, men det är en del i att göra den mer attraktiv framåt.

En del av det stora arbetet är den gröna omställningen, som består av många små åtgärder. Jag vet att det finns en del som gärna vill se att man ska kunna göra stora drag och lösa klimatkrisen med enstaka åtgärder. Det kommer inte att vara så. Det funkar inte. Vi ska ställa om hela samhällets ekonomi, och det kommer att påverka alla företag och alla sektorer. Det är ett brett arbete som krävs, med många små delar och många aktörer som bidrar.

Fru talman! Jag vill avsluta med någonting som jag fick ta del av i går och som gladde mig och ger mig en bild av vad jag tror om Sveriges ekonomi framåt. Det är vad den här debatten handlar om i mina ögon.

Det handlar om att LRF har sammanställt hur svenska lantbrukare använder Klimatklivet för att satsa på sina företag. Jag tror inte att det är många som har tänkt att Klimatklivet är ett stöd till svenska lantbrukare, men svenska lantbrukare har sett möjligheten i ett brett stöd. Klimatklivet är ju helt neutralt utformat. Den som har den bästa idén till en investering som sänker klimatutsläppet får del av pengarna. Det konkurrerar helt mellan sektorerna. Här har många svenska lantbrukare sett en möjlighet. De har sökt och fått stöd till nya maskiner, biogasanläggningar och andra klimatinvesteringar som stärker deras företag.

Det här handlar för mig mycket om kärnan i den gröna omställningen och vikten av att vi från politikens sida lägger fram neutrala styrmedel som öppnar upp en innovationskraft och möter den vilja till förändring som finns i Sverige och den beredskap till handling som vi har visat under pandemin. Det ger mig hopp om framtiden och hopp om Sverige.

Med detta vill jag tacka mina kollegor i utskottet, utskottskansliet och talmanspresidiet och önska alla en trevlig sommar. Vi ska inte sluta arbeta riktigt än, men vartefter finns det möjligheter att vila och njuta av den vackra svenska naturen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i de båda betänkandena.

Anf. 21 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Karolina Skog pratar om hopp. Men inte med ett enda ord nämner hon alla de 200 000 personer som just nu är långtidsarbetslösa. Många av dem känner inte något hopp alls, och när de läser den budget som presenteras i dag känner de knappast mer hopp.

Karolina Skog nämner inte med ett enda ord vad regeringen tänker göra åt den höga långtidsarbetslösheten. Hon nämner inte med ett enda ord att Arbetsförmedlingen säger att det inom ett halvår riskerar att vara 300 000 människor som inte har ett arbete.

Som jag nämnde tidigare handlar det här om stora kostnader för samhället. Om bara var tionde långtidsarbetslös skulle vara i arbete skulle Sverige kunna ha 8 000 fler undersköterskor anställda. Det är kostnaden för arbetslöshet.

Men framför allt handlar det om människor - människor som har tappat hoppet och som inte har ett jobb att gå till. De har inte ens en kontakt med Arbetsförmedlingen, för Arbetsförmedlingen jobbar inte aktivt med många av de människor som i dag är långtidsarbetslösa.

Jag vill egentligen fråga Karolina Skog vilka konkreta åtgärder regeringen har i budgeten för att de långtidsarbetslösa ska kunna känna hopp och komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag nämnde flera av de insatser och förslag som Moderaterna har för att kunna halvera långtidsarbetslösheten på tre år. Men jag ser ingenting i den här budgeten.

Nu vill jag gärna ge Karolina Skog tillfället att nämna tre eller fem konkreta åtgärder som kan ge hopp, men framför allt jobb, till den som är långtidsarbetslös.

Anf. 22 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Ni kanske noterar att jag talar utan manus här i kammaren. Anledningen till att jag gör det är att jag tycker att det är viktigt att anpassa sig till det som händer i rummet. Jag vill inte skriva mina repliker i förväg, vilket Elisabeth Svantesson verkar ha gjort.

Jag nämnde gruppen långtidsarbetslösa i mitt anförande och sa några ord om vad jag tycker. Jag tog inte upp hela Miljöpartiets plan för denna grupp, men jag nämnde den i mitt anförande. Det går självklart att kolla i efterhand.

Det jag sa, och som jag gärna upprepar, är att jag tror att våra åtgärder mot långtidsarbetslösheten behöver bestå av olika delar. Jag är helt övertygad om att den viktigaste delen handlar om utbildning. När man tittar på de åtgärder som regeringen och samarbetspartierna har lagt fram för att stävja pandemins verkningar och framåt ser man att det är ett brett och stärkt utbud av utbildningsinsatser. Att det finns fler utbildningsplatser skulle jag säga är det absolut viktigaste.

Sedan finns det en del andra centrala delar, exempelvis satsningen på vidareutbildning inom äldreomsorgen. Det är en viktig satsning, och den är viktig för äldreomsorgen.

Det handlar också om att skapa insteg in på arbetsmarknaden för dem som inte har en lång utbildning. De kan kvalificera sig in i äldreomsorgen och få vidareutbildning på plats. Att få till stånd sådana här typer av system är några exempel på det vi gör för att stävja långtidsarbetslösheten i Sverige.

Anf. 23 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Karolina Skog får gärna läsa min replik. Jag har inte över huvud taget skrivit någonting om att du inte skulle nämna långtidsarbetslösa.

Men problemet var att det här inte alls handlade om långtidsarbetslöshet. Trots att ett av Sveriges största ekonomiska problem just nu är att människor står utanför arbetsmarknaden nämner inte Karolina Skog detta problem och hur de här personerna ska komma i arbete.

När jag läser regeringens budget, som Karolina Skog är ett underlag till, ser jag att det är mer av samma politik som har lett Sverige till att bli ett av de sämsta länderna i Europa när det gäller arbetslöshet. Det är just den politiken ni så gärna vill fortsätta med.

Det finns ingen konflikt när det gäller utbildning. Utbildning är självklart bra; låt mig säga det. Men det behövs så mycket mer för de här personerna. Jag ska nämna några saker.

Se till att få en fungerande arbetsmarknadspolitik med effektiva åtgärder! Sänk kostnaden för att anställa dem som står längst bort! Ni har halverat antalet nystartsjobb, som var och är en av de mest effektiva insatserna. Se till att öka drivkraften att arbeta! Många som har invandrat till Sverige är nu långtidsarbetslösa; det är den största gruppen.

Se till att ha ett bidragstak och en jobbpremie så att man får behålla mer av sin lön! Se till att Arbetsförmedlingen jobbar aktivt med praktikplatser! Även dessa har ni minskat dramatiskt under er tid i regeringen.

Det här är bara några exempel på det som skulle kunna ge långtidsarbetslösa hopp och jobb - en egen inkomst.

Och varför är det här så viktigt? Varför blir jag så upprörd när Miljöpartiet inte ens verkar se problemet? Därför att det här handlar om människors framtid men också om vår gemensamma ekonomi. Ni skulle inte behöva ha så många förslag på skattehöjningar om ni tog tag i den här frågan. Se till att pressa tillbaka arbetslösheten! Då ger ni människor ett jobb, och ni ger mer pengar till statskassan.

Anf. 24 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Minns jag rätt var det jag sa att en av de viktigaste sakerna i denna typ av ekonomisk kris är att se till att vi inte får en grupp som fastnar i utanförskapet i form av långtidsarbetslöshet - kanske inte exakt men någonting i den stilen. Och det menar jag verkligen. Det är en oerhört viktig sak.

En sak som jag när jag tittar framåt tror att vi behöver göra bättre i Sverige är att individualisera etableringsinsatserna mer. Jag anser att vi hanterar människor som kommer till Sverige för schabloniserat, som om de vore lika. Det är de inte. Det är en heterogen grupp som bör få olika bemötande.

Miljöpartiet har verkat för att insatserna för nyanlända ska komma tidigare, till exempel insatserna för språk. Vi vill fortsätta den typen av reformagenda där vi riktar åtgärder till individen på rätt ställe. Vissa ska ha ett snabbspår rakt in i akademin, för det är där de har bäst förutsättningar. Andra behöver lära sig alfabetet, för det är där de står. De har en längre väg till egenförsörjning, och det måste vi erkänna och ta tag i.

Det är en av sakerna som Miljöpartiet vill reformera när vi ser på arbetsmarknaden och insatser för de grupper som står längst från denna.

Anf. 25 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Miljöpartiet ska gå till val på att bekämpa barnfattigdomen. Det är väldigt bra. Det behövs verkligen. Hundratusentals människor i Sverige lever i ekonomisk utsatthet. Många av dem är barn. Runt om i varje stad och varje kommun finns det människor som inte ens har råd med det mest relevanta, det mest väsentliga, det vill säga mat och hyra - familjer där barnens dröm om nya kläder till skolavslutningen förblir bara en dröm och där en ny cykel är något man aldrig kommer att få se.

Barn som lever i ekonomisk utsatthet påverkas av det hela livet. Det påverkar deras skolresultat, och det påverkar deras hälsa - även i det vuxna livet.

För mig blir det då obegripligt att Miljöpartiet vill införa marknadshyror. På vilket sätt skulle chockhöjda hyror bekämpa barnfattigdomen?

Anf. 26 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag blir både bedrövad och glad av Ulla Anderssons fråga. Ulla Andersson implicerar här någonting och hittar på en agenda som inte finns. Dock blir jag glad eftersom det ger mig möjlighet att vara tydlig. Jag har också en väldigt tydlig bostadsminister i ryggen.

Miljöpartiet tror inte på marknadshyror. Miljöpartiet kommer inte att införa marknadshyror. Bostadsministern har lovat att så länge hon har den posten kommer inte marknadshyror att införas i Sverige. Anledningen är såklart att vi helt enkelt inte tror på den modellen. Vi tror att den i längden skulle leda till högre hyror. Vi ser tvärtom att den offentliga styrningen på bostadsmarknaden i stort behöver öka.

Fru talman! Jag måste ändå markera mot Vänsterpartiets sätt att förvanska andra partiers agenda och därmed också skrämma upp många hyresgäster i Sverige. Jag är övertygad om att många nu sitter hemma och faktiskt tror och är rädda för att deras hyra kommer att höjas. Då är det ändå bra att vi nu får möjlighet att vara tydliga: Ingen kommer att få en chockhöjd hyra.

Det finns en punkt i januariavtalet som handlar om att förändra hyressättningen i nyproduktion. En utredning har gjorts som ska ut på remiss. Punkt.

Anf. 27 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Det är ju inte vi som skrämmer hyresgästerna; det är ni som gör det med det här förslaget. Menar ni att Hyresgästföreningen och alla hyresgäster som ser igenom förslaget är helt fel ute? Vilka belägg skulle Hyresgästföreningen ha för att försöka lura sina hyresgäster, dem de företräder? Kan Karolina Skog tala om det för mig vore det bra.

Jag tror nog att Karolina Skog vet att såväl Centern och Liberalerna som Fastighetsägarna ser detta som det första steget i att införa marknadshyror i hela beståndet. Det är ganska självklart, för vad jag vet har inget land kunnat upprätthålla två så separata system. I exempelvis Finland, som jag berättade om tidigare, innebar det hyreshöjningar på 26 procent. I Gävle skulle det innebära 1 500-2 000 kronor mer i månaden.

Inte kommer de personer som vi talar om när vi säger att barnfattigdomen ska bekämpas att få höjda löner med 1 500-2 000 kronor i månaden. Inte kommer barnbidragen och bostadsbidragen att höjas. Jo, bostadsbidragen måste man ju höja. Det var ju det som hände i Finland. Fyra år efter det att fri hyressättning i nyproduktion infördes hade man marknadshyror i hela bostadsbeståndet, och kostnaderna för bostadsbidragen skenade. Skulle vi översätta Finland till Sverige skulle kostnaderna öka med åtta gånger per hyresgäst. Det innebär ungefär 35 miljarder rakt ned i fastighetsägarnas fickor. Det skulle inte göra det bättre för barnen som tvingas leva i lägenheterna med dessa chockhöjda hyror. De kommer kanske inte ens att kunna bo kvar. Det är ju det marknadshyror handlar om: att chockhöja folks hyror helt i strid mot folks vilja.

Anf. 28 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Vi har en grön bostadsminister i Sveriges regering som har gett ett väldigt tydligt besked: Så länge hon innehar posten kommer inte marknadshyror att införas i Sverige.

Det som övergår mitt förstånd är hur Vänsterpartiet och Ulla Andersson kan få för sig att om man avsätter den ministern och öppnar upp för kanske en borgerlig regering som ska arbeta med stöd av Sverigedemokraterna skulle det ge ett tydligare lugnande besked till Sveriges hyresgäster om en bättre bostadsmarknad där stat och kommun är mer aktiva för att förbättra bostadsmarknaden. För mig går inte det ihop på något sätt.

Anf. 29 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Om man landade här i Sveriges riksdag från yttre rymden i någon av de farkoster som amerikanska myndigheter i olika rapporter påstår finns och lyssnade på Karolina Skogs anförande skulle man kunna få för sig att vi har mycket begränsade problem i Sverige - förutom i kollektivtrafiken. Där har vi stora problem, som ska lösas med en app.

Jag delar Karolina Skogs bild att vi har problem med kollektivtrafiken, och den här appen tror jag säkert är jättebra. Men verkligheten pockar på uppmärksamhet. Vi har en långtidsarbetslöshet som riskerar att växa kraftigt och bita sig fast på skyhöga nivåer. Den leder till att människors gardiner inte dras upp på morgonen; i stället hamnar man i ett mycket långt utanförskap. Den ger sociala problem och fysiska och hälsomässiga problem som kan vara under lång tid och påverka hela familjens livssituation.

Vi har en vårdsituation där vårdpersonal inte vet när de ska få återhämtning och där regeringen uppenbarligen inte har en plan för hur vi ska hantera alla uppskjutna behandlingar och operationer och all den vård som inte har sökts under pandemin. Det finns inga svar på detta i regeringens vårproposition, eller i budgetpropositionen för den delen.

Vi har en trygghetssituation där människor känner en oro och där människors liv begränsas av organiserad brottslighet som sätter skräck i hela bostadsområden.

Vad är Karolina Skogs svar på de här utmaningarna och de här problemen? Det finns inte ett enda nytt grepp i den här vårpropositionen för att möta exempelvis långtidsarbetslösheten. Det är mer av samma politik som hittills inte har fungerat.

Anf. 30 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Det är uppenbarligen svårt att vara så tydlig i talarstolen att alla hör.

Jag är orolig för risken att vi ska hamna i det läge som vi var i under den tid då en borgerlig regering hanterade en ekonomisk kris, för det ledde till att vi fick grupper som hamnade väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Det är grupper som faktiskt än i dag präglas av den tafatthet som fanns och de felaktiga prioriteringar som gjordes då.

Det har jag haft för ögonen under hela den här krisen, och det är en av anledningarna till det fokus som har varit på att rädda så många jobb som möjligt under krisen men också samtidigt satsa framåt. För det är faktiskt det som jag på riktigt tror på, att vi vågar se mot framtiden och se de jobb som kan finnas i framtiden i Sverige. Det är det ledarskap som Sverige behöver och som gör att företag växer, satsar och anställer fler, bland annat i gruppen långtidsarbetslösa.

Jag är helt övertygad om att det är det viktigaste för Sverige. Det är också det som lägger grunden till att vi kan ha råd att ha välstånd på den nivå som vi förväntar oss - den vård som vi förväntar oss och den äldrevård som våra gamla är värda.

Det finns stora behov i välfärden, och vi satsar på välfärden. Vi kommer att behöva ännu större satsningar. Jag har inget nytt recept, för jag tror nämligen att det är pengar till kommuner och regioner som kommer att funka. Jag tror på att det är det offentliga som ska äga och styra vård och äldreomsorg, och då behöver de medel till det för att kunna anställa fler. Jag tror faktiskt inte att det är mer komplicerat än så.

Anf. 31 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! För mig är det uppenbart att vi behöver använda långt fler verktyg än de som Karolina Skog presenterar här i replikskiftet om vi ska komma till rätta med den höga arbetslösheten.

Alliansregeringen tror jag gjorde flera misstag under sin period, men det blev också så att OECD utvärderade alliansregeringen, och företrädare för OECD sa efter finanskrisen att det är svårt att se att man hade kunnat agera bättre än vad alliansregeringen gjorde.

Jag ger gärna beröm för en del av den krispolitik som den här regeringen har stått för. Vi hade inte ett permitteringssystem på plats under förra finanskrisen. Alliansregeringen tog initiativ till att vi tog fram ett sådant, och regeringen har infört detta. Det har varit oerhört betydelsefullt. Samtidigt har jag pekat många gånger på att det inte har gett samma skydd för dem som har svagast förankring på arbetsmarknaden, de tillfälligt anställda. Det är till följd av en regel som Karolina Skog tillförde till det här systemet, som inte fanns ursprungligen och som jag menar har varit mycket skadlig och också har gjort det svårare och vägen tillbaka längre för en del på svensk arbetsmarknad.

Satsningarna som Karolina Skog pekar på - var finns evidensen för att de ger effekt? Vi vet att om vi fördubblar subventionerna till nystartsjobb kommer fler att få de jobben, och de jobben kommer att leda till fler riktiga anställningar så småningom. Det är prövat sedan tidigare, och vi vet att det funkar. Varför väljer då regeringen att inte använda sig av den typen av verktyg utan i stället satsa mer på extratjänster som inte ger de effekterna?

Jag tycker att Karolina Skog ofta signalerar pragmatism, och det tycker jag är väldigt bra. Men pragmatism handlar också om att ompröva, pröva nytt och lägga det som inte har fungerat åt sidan när det gäller arbetslöshet, brottslighet eller vad det nu kan vara. Det handlar om att pröva nya saker och framför allt om de stora, riktiga reformer som nu krävs.

Jag frågade om arbetslöshetssidan, och nu frågar jag i stället om trygghetssidan. Vilka är era stora reformer för att komma till rätta med den svenska organiserade brottsligheten?

Anf. 32 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Hela lösningen för hur vi kommer till rätta med arbetslöshet eller trygghet får Jakob Forssmed söka svar på i andra debatter än här i riktlinjedebatten. Jag återkommer gärna till detta, för vi har väldigt mycket att säga i de delarna.

När det gäller arbetslösheten menar jag att den grupp som vi behöver fokusera mycket på är de nyanlända kvinnorna. Där fungerar extratjänsterna bra. De är ett bra insteg för den gruppen, och det är därför vi håller fast vid den reformen.

När det gäller trygghet vill jag svara att utöver det som görs för fler poliser och starkare myndigheter behöver vi fokusera mer på att kriminalitet faktiskt handlar om pengar. Vi behöver följa pengarna och stärka myndigheters möjligheter att samverka och följa pengarna till kärnan för att bryta ned möjligheterna att kunna tjäna pengar, för det är det som är kriminalitetens kärna. Där kan vi göra mycket mer genom effektiv myndighetssamverkan och genom att involvera fler myndigheter i arbetet. Polisen är viktig men kan inte lösa detta själv.

Vi behöver ha ett bredare arbete för att knäcka den organiserade brottsligheten och därmed mycket av det grova våld som drabbar alldeles för många i dag.

Anf. 33 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Vi har nu ägnat över ett år av den ekonomiska politiken åt krishantering, och till sist börjar vi se ljusningen, inte minst tack vare vaccinerna. Karolina Skog kunde fira första sprutan i går, och jag har nu under debatten fått möjlighet att boka min andra vaccinspruta. Ännu finns inte några lediga tider, men det väntar vi på.

Faran är inte över, så det är viktigt att vi håller ut ännu ett tag. Men spruta för spruta återvänder nu känslan av att vi kommer att ta oss igenom den här pandemin.

Under våren har regeringen fortsatt förlänga och förstärka krisåtgärder i ett stort antal extra ändringsbudgetar. Jag vill än en gång understryka hur viktigt det har varit att samarbeta för Sveriges bästa över partigränserna och mellan arbetsgivare och arbetstagare för att få krisåtgärder på plats så snabbt som möjligt. Det visar på en underliggande styrka i Sverige för svensk demokrati och för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Från regeringens sida vägleds den ekonomiska krishanteringen av några enkla principer. Den första har varit att säkerställa nödvändiga resurser för att bekämpa smittan, vårda sjuka och skydda riskgrupper. Självklart kan mer pengar inte lösa allt, men när pengar kan göra skillnad ska de finnas där.

Den andra principen har varit att rädda svenska jobb. För att ge livskraftiga företag en möjlighet att övervintra har skattepengar ställts till förfogande i en omfattning som saknar motstycke i svensk historia. Med åtgärder som korttidspermittering, omställningsstöd, omsättningsstöd, hyresstöd och likviditetsstöd via skattekontot har många företag tagit sig igenom den här krisen. Över en halv miljon löntagare har kunnat vara korttidspermitterade i stället för att riskera arbetslöshet.

Stöden har kostat skattebetalarna enorma belopp, men de har också räddat hundratusentals löntagare från arbetslöshetsrisken.

Redan när krisen bröt ut var jag tydlig med att ingen ansvarsfull politiker kan lova att rädda alla jobb och alla företag i en så här djup kris. Den tredje principen har därför varit att säkra trygghet och omställning för den som ändå blir av med jobbet. I Sverige ska den som blir av med jobbet ha en trygg försäkring som skyddar mot en privatekonomisk katastrof oavsett om det beror på pandemin, en fabriksbrand eller att arbetsgivarens verksamhet inte längre är lönsam.

Den som blir arbetslös ska naturligtvis möta både tydliga krav och goda möjligheter att ta sig vidare till nästa jobb. Därför har vi förstärkt a-kassan men också fortsatt den kraftiga utbyggnaden av utbildningsplatser.

Fru talman! Krisåtgärderna har gjort skillnad. Att Sveriges bnp minskade under 2020 var oundvikligt, men tappet är klart mindre än i många andra länder. Handlingsutrymmet i statsfinanserna är fortsatt stort tack vare att vi höll emot kraven på att lägga 100 miljarder i månaden till företag som, många av dem, inte alls var i kris men också tack vare att vi har sparat i ladorna under de goda åren så att vi kunde gå in i krisen med den lägsta statsskulden sedan 1977.

Tittar vi på antalet konkurser ser vi att det var lägre än normalt under förra året, även om det förstås ökade i de hårdast drabbade branscherna.

Vi ser också att kommunernas andel av kostnader för ekonomiskt bistånd har stått i stort sett still under den här krisen. Det gör att de mycket stora tillskott som regeringen har gett till skolan, sjukvården och äldreomsorgen har kunnat användas till just det och inte till att försörja människor som har blivit av med jobbet.

Fru talman! På arbetsmarknaden är bilden tudelad. Å ena sidan har andelen sysselsatta trots en historisk kris förblivit på en historiskt hög nivå. Den är högre än när regeringen tillträdde. Tittar vi på arbetskraftsdeltagandet ser vi att det till och med har ökat under krisen. Å andra sidan har grupper som har en svagare ställning på arbetsmarknaden - ungdomar, utomeuropeiskt födda, den som saknar gymnasiekompetens eller har ett funktionshinder som gör det svårare på arbetsmarknaden - fått det ännu svårare sedan krisen slog till.

Här får jag tyvärr konstatera att det cirkulerar en märklig syn på jobben. Många tycks tänka att svensk arbetsmarknad ska bli mer lik andra EU-länders. Det visar att man inte riktigt har förstått utmaningen, vare sig på svensk eller på europeisk arbetsmarknad och framför allt inte hur de skiljer sig åt. När jag träffar mina europeiska finansministerkollegor får jag veta att de kämpar med att få människor att komma igång med att söka jobb. Många, inte minst kvinnor, har lämnat arbetsmarknaden. Även om ländernas arbetslöshetstal ser bättre ut beror det alltså just på att man har gett upp. Man blir i stället försörjd av sin partner eller sina föräldrar.

Den sortens arbetsmarknad - där arbetslösheten hålls nere genom att kvinnor lämnar arbetsmarknaden eller att vuxna barn sitter hemma och försörjs av sina föräldrar - ska Sverige inte ta efter. Om vi skulle ha en genomsnittlig europeisk arbetsmarknad skulle det dessutom innebära att en halv miljon färre svenskar skulle gå till jobbet varje morgon.

Sedan Stefan Löfven blev statminister har regeringen i stället bedrivit en politik som har bidragit till att 350 000 fler kom i arbete före pandemin, varav 100 000 i välfärden. Det är den politiken vi nu ska fortsätta med. Vi ska se till att fler människor kommer i arbete. Vi ska bekämpa arbetslösheten genom att få fler i arbete, inte genom att gömma människor i statistiken.

Hur ser då vägen till jobb ut? Det första och mest akuta är att vi inte ska rulla tillbaka krispolitiken för snabbt. Vi ser nu en ljusning i ekonomin. Men läget är fortfarande osäkert, och många branscher har det oerhört tufft. Regeringen och samarbetspartierna har därför kommit överens om att förlänga krisåtgärderna till oktober. Och självklart fortsätter vi att följa läget mycket noggrant för att se vilka åtgärder som är väl avvägda.

Det andra är att vi ska investera där jobben kan och ska växa fram. Vi ska tidigarelägga och snabba på så många investeringar det bara går - i järnvägar, vägar, bredband och annan form av infrastruktur. Vi ska rusta upp och bygga ut välfärden för att möta framtidens behov, inte minst det stora behov som vi kommer att se i äldreomsorgen de kommande decennierna.

Vi ska också bejaka den gröna industriella revolution som pågår i Sverige. Det finns beräkningar på att över 1 000 miljarder kronor kommer att investeras i grön industri, bara i norra delen av Sverige. Vi står inför en historisk möjlighet att lämna över inte bara världens första fossilfria välfärdsland till våra barn utan också en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. Den möjligheten ska vi ta vara på och bejaka för framtidens svenska jobb. Och de jobben är gröna.

Det tredje är att rusta de arbetslösa för de jobb som nu växer fram. Några behöver hjälp att hitta till branscher och yrken som man kanske inte har tänkt sig tidigare. Man kanske behöver komplettera sina yrkeskunskaper eller till och med lära sig ett helt nytt yrke. Andra behöver hjälp för att få in en fot på arbetsmarknaden och lära sig svenska genom en praktikplats eller extratjänst. Med tydliga krav, goda möjligheter och många vägar till jobb utifrån individuella förutsättningar, det är så vi får människor i arbete, inte med sänkta löner och skatterabatter för personer som redan har jobb.

Fru talman! Vi ska inte glömma varför jobben är så viktiga. Jobben är grunden för i stort sett alla andra problem vi vill lösa. När fler jobbar och betalar skatt kan vi anställa fler poliser, fler socialsekreterare och fler lärare. Vi kan rusta upp och bygga ut vägar och järnvägar, bygga bostäder och säkra en trygg pension för alla dem som har jobbat ett helt långt yrkesliv. Och vi kan fortsätta snabba på klimatomställningen.

Fler i arbete gör inte minst att vi kan stärka både sjukvården och äldreomsorgen. Här har pandemin visat att det finns mycket att göra. Arbetsvillkoren måste bli bättre. Kollegorna måste bli fler. De delade turerna och ofrivilliga deltiderna måste bort. Det är grundläggande rättvisefrågor för alla Sveriges välfärdsarbetare.

Bättre villkor och fler kollegor är dessutom helt avgörande för att fler ska vilja söka sig till välfärdsyrkena. Och det kommer att behövas. Nu börjar den stora 40-talistgenerationen fylla 80, och de ska självklart ha en trygg ålderdom. Det har de rätt till efter att ha byggt detta land som vi är så stolta över. Samtidigt ser vi att 90-talisterna, som också är stora kullar, börjar komma upp i åldern då man skaffar barn. Och de ska såklart kunna gå till jobbet utan att ha ont i magen över att barngrupperna i förskolan är för stora.

Fru talman! När vi nu börjar se slutet på pandemin börjar allt fler fråga sig vilket Sverige vi vill ha efter pandemin. En sak är säker: Sverige ska inte gå tillbaka till att vara samma land, utan vi ska bygga Sverige starkare.

Här befinner vi oss i ett helt nytt politiskt läge. Oavsett vilket av de problem vårt samhälle står inför - låt vara arbetslösheten, bristerna i välfärden, den ojämlika skolan, kriminaliteten eller klimatkrisen - har de två saker gemensamt. Det första är att det inte går att lösa med hjälp av fler marknadsexperiment, ideologiska avregleringar eller stora skattesänkningar. Det andra är att det är problem som vi måste lösa tillsammans, med gemensamma lösningar. Och det vill den här regeringen göra.

I ett komplicerat parlamentariskt läge har vi valt brett samarbete i stället för ändlösa konflikter och handlingsförlamning. Under den värsta krisen sedan andra världskriget har Sverige gått samman för att lösa problem i stället för att prioritera kortsiktiga politiska poänger. Det visar på styrkan i att samarbeta även när det är svårt. Och nu fortsätter vi att ta Sverige framåt tillsammans och bygga ett starkare och grönare land.

Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och önska alla i riksdagen en riktigt glad sommar, om än med reservation för att läget fortfarande är osäkert. Finansdepartementet fortsätter att bevaka utvecklingen noga och skulle om det behövs inte tveka att återkomma med ytterligare åtgärder.

Anf. 34 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Vi har under veckorna som gått fått ta del av en del besynnerliga utspel från Socialdemokraterna. Man vill försämra för dem som pensionssparar inom ramen för ett investeringssparkonto, man vill riva upp 3:12-regelverket för att kraftigt öka beskattningen för landets alla småföretagare och man vill återinföra förmögenhetsskatten.

Den här regeringen är inte känd för att fästa särskilt stor vikt vid konsekvensanalyser, i den mån man över huvud taget gör sådana. Min fråga till finansministern är helt enkelt: Har man gjort någon som helst konsekvensanalys av de här förslagens effekter?

Fördelningspolitik i all ära, men det är ändå ganska enkelt. Tar man pengar från person A och ger dem till person B kommer B att bli relativt rikare medan A blir relativt fattigare. Jag menar alltså inte konsekvensanalyser av fördelningen utan konsekvensanalyser av investeringar, företagande, jobb och sysselsättning. Har man över huvud taget gjort någon sådan?

Vi har haft förmögenhetsskatt i det här landet. Det fanns en anledning till att den avskaffades. Andra länder som har haft motsvarande har också avskaffat det, just därför att kapital, investeringar, företagande och jobb tenderar att försvinna någon annanstans.

Anf. 35 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna Oscar Sjöstedt tillbaka till kammaren. Oscar Sjöstedt är en den enda av oss som debatterar som har varit tvungen att frånvara under stora delar av den här debatten. Han har tyvärr missat många intressanta inlägg och replikskiften. Han har säkert goda skäl för sin frånvaro. Men det har varit en spännande och intressant debatt.

Fördelningspolitik i all ära, säger Oscar Sjöstedt. Det sammanfattar Sverigedemokraternas syn på den ekonomiska politiken. Man har tagit en oerhört tydlig ställning långt ut på högerkanten i den ekonomiska politiken och försvarar gång på gång dem som har de största förmögenheterna och de högsta inkomsterna.

Man försöker att använda vanliga småsparare eller en målerifirma i Sveg och skjuta dem framför sig och hävda att det är deras intressen man talar för. Det visar sig att det är det inte alls, utan det är de rikaste och deras privilegier som man försvarar.

Det finns inga förslag ens från en socialdemokratisk arbetsgrupp, som ju rönt stort intresse, att försämra för vanliga småsparare även om många i debatten försöker hävda det. Det finns inte några sådana förslag.

Vad gäller 3:12-regelverket har till och med Dagens industri skrivit om det förslag som regeringen har haft och att det inte finns ett enda måleriföretag i hela Härjedalen som skulle påverkas av det.

Här försöker man att använda vanligt folk att vifta med när syftet med politiken uppenbart är att fortsätta att försvara de rikas skatteprivilegier. Det är Sverigedemokraternas ekonomiska politik när man granskar den.

Anf. 36 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Jag har väldigt ont i ryggen i dag, så jag har inte kunnat sitta ned hela dagen. Därför har jag rört på mig lite grann ute i kammarfoajén för att sträcka på mig. Jag ber om ursäkt för den frånvaron, men den var nödvändig.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt det här. Vi har inte avskaffat värnskatten för dem med högsta inkomster. Det var Socialdemokraterna som gjorde det. Det var inte nödvändigtvis en jättedålig reform. Men man kan inte skylla på oss för det. Det var Socialdemokraterna som gjorde det.

Det sägs att vi försvarar de förmögna. Jag fattar inte det heller. På vilket sätt då? Vilken reform är det som jag har föreslagit som specifikt gynnar människor med stora förmögenheter? Jag talar om investeringssparkonto.

Jag tycker att det är alldeles rimligt. Om person A har tio gånger mer pengar än person B på sitt investeringssparkonto betalar person A tio gånger mer i skatt. Har man hundra gånger mer pengar betalar man hundra gånger mer i skatt. Det är väl ganska rimligt oavsett om man har mycket eller lite pengar. Det är en väldigt rimlig princip för beskattning.

Jag kan i princip garantera att den som driver en målerifirma är beroende av 3:12-regelverket, ett åkeri, ett litet aktiebolag, ett rörmokeri eller vad det kan vara. Det är småföretagare som är beroende av 3:12-regelverket som Socialdemokraterna nu vill riva upp och förstöra. De jobbar ganska långa timmar, sena kvällar och mycket helg. De kanske inte träffar sin familj så mycket som de vill. De är helt beroende av 3:12-regelverket.

Nej, jag förstår inte syftet. Tar man bort incitamenten att tjäna pengar finns det ingen poäng att starta företag över huvud taget. Det blir väldigt företagsfattigt i Sverige. Alla kan inte jobba i offentlig sektor även om fler kanske behöver göra det.

Alla kan inte jobba i offentlig sektor. Någon behöver jobba i det privata näringslivet också. Det är ingen som kommer att starta företag om finansministern får som hon vill. Det finns inga incitament till det.

Anf. 37 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Sanningen är att vi har ett skattesystem där de som har stora miljoninkomster och plockar ut dem via sina 3:12-bolag har lägre skatt än en undersköterska som andel av inkomsten. Det är vad Oscar Sjöstedt står och försvarar, och sedan låtsas han att det är vanligt folks sida han står på. Nej, det är det inte.

De betalar skatt på sina inkomster, som är högre som andel än vad miljonärerna betalar. Det är vad Oscar Sjöstedt tycker är rätt. Jag däremot tycker att de som har stora förmögenheter, och som i dagens skattesystem har stora skatterabatter, kan bidra lite mer. De kan de till exempel göra till den byggnadsarbetare som har jobbat ett helt långt yrkesliv och behöver gå i pension i förtid.

När det gäller ISK är sanningen att det finns en skatterabatt i ISK. Det är tydligt. Det skrevs när man införde ISK att det är en skatterabatt. Det gör att varje krona i skatterabatt går till någon. Det har visat sig att var tredje krona av skatterabatten går till personer som har mer än 3 miljoner på ISK-kontot.

Det kan vara värt att reflektera över det. Men det tycker inte Oscar Sjöstedt. Han tycker att det är rätt att vi ska ha stora skatterabatter för dem med största förmögenhet.

När det gäller 3:12-reglerna framgår det tydligt av fördelningsanalysen för det förslag som regeringen har plockat fram att det är de som har den högsta inkomsten, den rikaste tiondelen, som skulle betala den absolut största delen av den skattehöjningen. Men det tycker Oscar Sjöstedt också är fel.

Han står upp för att de som har stora förmögenheter och de allra högsta inkomsterna ska betala lägre skatt än undersköterskor, byggnadsarbetare och målerifirmor. Det är Oscar Sjöstedts politik.

Jag önskar Oscar Sjöstedt en bättring av ryggen.

Anf. 38 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Förra året sa finansministern här i kammaren att hon inte utesluter skatt på någonting. Det kanske blir skatt på badtofflor och månlandningar, raljerade hon. Jag tar beskattning av svenska folket lite mer allvarsamt än så.

Sverige är ett högt beskattat land. Många hårt arbetande människor betalar mycket i skatt. Många undrar också: Vad får jag då för pengarna? Vad får jag för de inbetalade pengarna? Hur fungerar egentligen tryggheten för mig? Kommer polisen när jag behöver den? Får jag vård i tid?

Fru talman! Det som bekymrar mig är att det inte finns några gränser för vad finansministern tänker fortsätta att höja skatterna med för svenska folket. Bara den senaste tiden har en mängd olika skatter varit på väg att införas.

Det handlar om skatt på hämtmat, skatt på kläder och skor, höjd energiskatt för industri och jordbruk, höjd fordonsskatt, höjd skatt på tjänstebilar och en ny bankskatt. En del av de skatterna, fru talman, drabbar hårt arbetande människor.

På sin egen kammare har också finansministern skrivit om ytterligare några skatter hon gärna vill införa under nästa mandatperiod. Det är höjd skatt på arbete och entreprenörskap, återinförd förmögenhetsskatt, kraftigt begränsat rut, minskade ränteavdrag och höjd skatt på ISK. Det är väldigt tydligt att det kraftigt ska begränsas. Det kommer att drabba småsparare. Sedan har hon en hel del kompisar i sitt parti som gärna vill återinföra fastighetsskatten.

Allt detta kommer att drabba vanligt folk eftersom Socialdemokraterna och regeringen inte har förmåga att pressa tillbaka arbetslösheten och minska utgifterna för staten. Min enkla fråga till finansministern är: Vilka förslag har finansministern för att minska statens utgifter och inte bara att försöka öka statens inkomster genom att höja skatten för vanligt folk?

Anf. 39 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Jag vill påpeka att flera av de skatter som Elisabeth Svantesson tar upp ingår i den gröna skatteväxlingen där vi på motsvarande sätt sänker inkomstskatterna. Hela tanken bakom detta är att öka de miljöstyrande delarna av beskattningen. Å andra sidan sänker man skatt på vanliga inkomster, förvärvsinkomster, och på företag för att på så sätt öka styrningen men utan att öka det samlade skatteuttaget. Bankskatten var min företrädare Anders Borg den förste med att föreslå. Den används till att finansiera försvaret.

Det är Moderaternas problem. Vi behöver ha finansiering för att kunna genomföra alla de åtgärder som behövs vad gäller att bygga ut polisen och försvaret, att arbeta mer förebyggande mot kriminaliteten och också för att förbättra äldreomsorgen.

Elisabeth Svantesson frågar hur vi ska minska statens utgifter. Regeringen har gjort stora åtgärder för att fler ska komma i arbete. Det innebär att det är fler som jobbar nu än när Elisabeth Svantesson var arbetsmarknadsminister.

Med det sagt har jag under mitt anförande visat på en lång rad olika åtgärder som regeringen avser att vidta för att fler människor ska komma i arbete. Det är någonting som ökar skatteintäkterna och möjliggör finansiering av en lång rad viktiga åtgärder. Men det minskar naturligtvis också statens utgifter för arbetslösheten.

Anf. 40 Elisabeth Svantesson (M)

Fru talman! Sverige står inför många stora utmaningar. Vi behöver finansiera polisen, försvaret och välfärden åren framöver. Men det kommer inte att lösas genom fler skatter utan genom att fler betalar skatt. Finansministern verkar ändå ganska nöjd över att Sverige trots allt har rekordnivåer när det gäller långtidsarbetslöshet.

Självklart jobbar fler i dag än för sju år sedan. Det vore konstigt annars, med en befolkningstillväxt som verkligen har ökat.

Men problemet för regeringen är att man inte förmår prioritera när det gäller utgifterna. Man förmår inte att pressa tillbaka arbetslösheten, som jag har nämnt. Hade den bara utvecklats som snittet i EU under den tid som Magdalena Andersson varit finansminister hade vi haft 42 miljarder mer i offentliga finanser varje år.

Arbetslösheten måste man komma till rätta med, men man kan också prioritera annorlunda bland statens utgifter. Det går att säga nej till ineffektiv politik som kostar skattebetalarna massor av pengar i stället för att föreslå skattehöjningar för dem.

Det går att pressa ned utgifterna. Jag har många gånger här i kammaren nämnt flera saker som man kan göra för att minska utgifterna. Det går också att komma till rätta med läckaget från välfärdssystemen till de kriminella - det har särskilt funnits under de senare åren. Man kan till exempel se till att det i permitteringslagstiftningen finns en särskild straffbestämmelse som gör det olagligt att fuska med permitteringsstöd.

Det är några exempel på vad man kan göra innan man kommer med förslag om att straffa hårt arbetande människor. Jag förstår att många reagerade när finansministern lyfte förslaget om att kraftigt begränsa ISK. Hårt arbetande människor ställer klockan varje dag. När de får sin lön sparar de en liten del av den. När man som finansminister skickar en signal om att det ska bestraffas skickar man fel signal till svenska folket. De betalar mycket skatt. De vill få ut mer av de pengarna.

Se till att pressa ned arbetslösheten! Kom till rätta med utgifter! Då kommer vi att klara framtidens finansiering.

Anf. 41 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Att Moderaterna inte har några problem med att skära ned vet vi. Man vill ju sänka a-kassan för vanliga löntagare med 6 380 kronor i månaden. Det är en privatekonomisk katastrof för de allra flesta, men det är Moderaternas förslag på a-kassesänkning. Det är 3 190 för dem som har allra lägst a-kassa. Detta vill man mitt under denna kris.

Varje gång jag påpekar att det är fler som jobbar än när Elisabeth Svantesson var arbetsmarknadsminister säger hon: Ja, det är klart. Vi är fler svenskar.

Men Elisabeth Svantesson vet att det inte bara är fler i antal. Det är också en högre andel. Då blir frågan: Varför säger Elisabeth Svantesson detta varje gång när hon vet att det också är en högre andel? Är det ett sjyst sätt att föra debatt på, Elisabeth Svantesson? Det är en högre andel än när du var arbetsmarknadsminister. Varför låtsas du som att det bara handlar om antal? Har Elisabeth Svantesson inga bättre argument? Har du, Elisabeth Svantesson, så lite när du ska ge dig på regeringen att du måste försöka sudda till begreppen? Både antal och andel, båda begreppen, är högre.

Detta gäller också vad Elisabeth Svantesson säger om ISK. Elisabeth Svantesson har ett Facebookinlägg som säger att vi försvårar för vanligt folk som sparar till pensionen. Det finns inget sådant förslag. Antingen har Elisabeth Svantesson inte läst på ordentligt eller så sprider Elisabeth Svantesson medvetet falsk propaganda på Facebook.

Nu berättar jag för Elisabeth Svantesson: Det finns inga sådana förslag ens från en socialdemokratisk arbetsgrupp. Elisabeth Svantesson är välkommen att plocka ned det inlägget, eller så får Elisabeth Svantesson stå för att hon sprider felaktigheter på Facebook på samma sätt som hon försöker ludda till begreppen.

Faktum är att det nu under den här regeringen är en högre sysselsättningsgrad än det var när Elisabeth Svantesson var arbetsmarknadsminister.

Anf. 42 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag börjar med att tacka Magdalena Andersson för insatser under krisen och inte minst för samarbetet med riksdagen, framför allt under förra våren, som jag på många sätt tyckte var bra.

Tyvärr tycker jag att den förmågan har mattats av, och insikten i företagens verklighet har blivit svagare under krisens gång - eller den har kanske aldrig funnits. Och civilsamhället har inte fått det stöd som det borde ha haft under krisen. Det finns fortfarande möjligheter att göra någonting åt detta.

Ett större problem är att regeringen och finansministern saknar politik för att möta de stora utmaningar vi står inför när det gäller kriminaliteten och när det gäller vården. Man saknar en plan för hur personal ska få återhämtning och inte minst för hur vi ska klara vårdskulden. Det är många personer som står i vårdköer och som inte har kunnat söka vård under pandemin.

Detta gäller också arbetslösheten. Finansministern gjorde själv en analys: Gruppen med en svag ställning på arbetsmarknaden, unga och utrikesfödda, har fått en svårare situation. Det är helt korrekt, men regeringens politik har också bidragit till denna svåra situation. Det är Finanspolitiska rådet som konstaterar att de som har tidsbegränsade anställningar i högre grad har förlorat sina arbeten på grund av regeringens politik. Det är inte jag som säger det. Det är Finanspolitiska rådet som säger det.

Det är en väldigt stor klyfta mellan dem som har ett arbete och dem som inte har ett arbete. Problemet är också att vårpropositionen saknar stora reformer för att komma till rätta med den klyftan. Det vi måste göra nu är ju att bekämpa klyftan mellan dem som har arbete och dem som inte har arbete. Men vi måste också, tycker jag, ta tag i klyftan mellan dem som har tillgångar och dem som inte har tillgångar. Där har jag heller inte sett några förslag från Magdalena Andersson.

Anf. 43 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Jag vill också tacka Jakob Forssmed för ett gott samarbete. Jakob Forssmed har ofta bra poänger och en djup kunskap och en bred erfarenhet som även nuvarande regering har nytta av, bland annat i de diskussioner vi har haft i finansutskottet.

Vårpropositionen innehåller viktiga reformer för personer som nu har det tufft på arbetsmarknaden. Låt mig bara nämna några! En viktig grupp är naturligtvis ungdomar. Vi vet att det inte är bra att börja sitt vuxna liv i arbetslöshet. Vi vet också att det är viktigt att ungdomar kan få den där första raden på sitt cv. Här har regeringen i vårpropositionen byggt vidare på de stora utbildningssatsningar som vi hade i höstens budget men som inleddes redan under förra mandatperioden. Det handlar om det stora Kunskapslyftet. Det kom ytterligare satsningar nu i budgeten på folkhögskolor men också på sommarkurser på universitet och högskolor, utöver 15 000 ytterligare möjligheter till sommarjobb för ungdomar.

Vi hade en särskild satsning på funktionshindrade i vårändringsbudgeten när det gäller deras möjligheter att komma i arbete. Vi hade också särskilda satsningar på utbildningar som har visat sig väldigt effektiva för nyanlända - man kombinerar yrkesutbildning med svenska för invandrare. De första preliminära studierna tyder på att det är en effektiv åtgärd. Därför har vi valt att satsa särskilt mycket på den åtgärden.

Här finns alltså satsningar, och jag ser framför mig att vi naturligtvis kommer att fortsätta att arbeta för att få fler av dessa människor i arbete.

Där finns också kommunerna. Det är naturligtvis viktigt att kommunerna har möjligheter att anställa personer till exempel i äldreomsorgen via extratjänster. På så sätt kan man där kombinera yrkesutbildning med arbete.

Anf. 44 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte heller denna gång i ett replikskifte får några vettiga argument för att tidsbegränsat anställd personal ska ha ett långt sämre skydd och till och med ska kunna bli föremål för utslagning av regeringens politik i korttidspermitteringssystemet. Det hade varit bra om den regeln inte hade införts. Det är dåligt att den har funnits, helt enkelt. Det bidrar till en ökad klyfta mellan personer som har jobb och personer som inte har jobb, även om det naturligtvis bara är en delförklaring.

Jag tycker att Magdalena Andersson har ett engagemang för minskade klyftor, men hittills har det engagemanget mest tagit sig uttryck, som vi har hört tidigare i debatten, i att hon ger sig på personer som redan sparar eller som på olika sätt har kapital, till exempel i fastigheter. Samtidigt ger man sig på verkningsfulla jobbreformer - eller vill göra det - genom att ta bort jobbskatteavdragets drivkrafter eller begränsa rutavdraget. Det kommer att leda till färre jobb, inte fler.

Därför skulle jag vilja fråga Magdalena Andersson om hon inte ser problemet kring frågan om att fler personer borde kunna äga tillgångar. I en debattartikel bara för någon vecka sedan påpekades att det är här den stora klyftan går - mellan dem som har respektive dem som inte har tillgångar.

Vad är förslagen för att minska klyftan mellan dem som har och inte har tillgångar? Det är min konkreta fråga.

Anf. 45 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Att kommentera regeln om att tidsbegränsat anställda inte kan vara korttidspermitterade är svårt, eftersom tidsbegränsat anställda visst kan vara korttidspermitterade. Däremot har de varit det i lägre utsträckning än andra.

Jag tycker också att det här borde föranleda en diskussion, kanske inte minst inom restaurangbranschen där ju många har varit tidsbegränsat anställda, om det är lämpligt att det ska vara på det sättet i restaurangbranschen eller om fler kanske skulle ha fast anställda. Det finns ju också många i restaurangbranschen som är tidsbegränsat anställda, som har jobbat på timmar och som har blivit smittade av covid, kanske på jobbet, men som inte får någon sjukförsäkring på grund av att arbetsgivaren inte har ordentliga scheman utan bara har dem som tidsbegränsat anställda. Det är ett stort problem.

Jakob Forssmed säger att vi inte gör någonting för att minska klyftorna eller för att förbättra för dem som har små förutsättningar. Låt mig bara rabbla några av de reformer som regeringen har genomfört.

Vi har höjt bostadstillägget för pensionärer. Vi har höjt garantipensionen för de pensionärer som har den allra lägsta pensionen. Nu i september kommer pensionstillägget för dem som har jobbat ett helt långt yrkesliv men ändå har en låg pension. Detta är väldigt tydliga fördelningspolitiska förslag.

Vi har också höjt underhållsstödet för ensamstående föräldrar, vilket är mycket träffsäkert. Under krisen har vi också höjt bostadsbidraget, en annan ytterst träffsäker reform.

Vi har även höjt barnbidraget, vilket är bra för alla barnfamiljer men naturligtvis betyder allra mest för dem som har små marginaler.

Det är klart att om man ska göra alla de här reformerna behöver man också finansiera dem. Då behöver fler arbeta, och därför har regeringen drivit en politik för fler i arbete. Före krisen var det 350 000 fler som arbetade jämfört med när Stefan Löfven blev statsminister och Jakob Forssmed jobbade i Regeringskansliet, och, som vi talade om tidigare, också en högre andel av befolkningen.

Därutöver har vi också sett att de som är förmögna och har stora skatterabatter i dag kan bidra lite mer för att kunna förbättra inte minst för våra fattigpensionärer.

Anf. 46 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Magdalena Andersson sa i sitt anförande att oavsett problem går de inte att lösa med fler marknadsexperiment. Sedan är hon beredd att införa marknadshyror, mot sina egna väljares vilja, ja, till och med emot vad Centerns och Liberalernas vilja. Det är en politik som Socialdemokraterna gick till val på att motverka. Man var emot marknadshyror.

Nu ska man genom lagstiftning avskaffa den svenska modellen, där parter förhandlar. Den ena parten ska inte längre få sitta vid förhandlingsbordet. Man tar därmed bort hela grunden för Hyresgästföreningens existensberättigande.

Den utredning om marknadshyror som Socialdemokraterna vill gå vidare med och skapa regeringskris för är som en beställning från Fastighetsägarna. Centern jublar, Liberalerna jublar. En våt dröm är på väg att gå i uppfyllelse. Det är en reform som Anders Borg vägrade att införa men som Magdalena Andersson nu är på väg att genomföra - en reform som kommer att urgröpa folks plånböcker. Många hårt arbetande människor kommer att få det väldigt tufft ekonomiskt med flera tusen kronor i högre hyra.

Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen. Det är pengar som går rakt ned i fastighetsägarnas fickor. Blir det som i Finland kommer kostnaderna för bostadsbidragen att åttafaldigas - ungefär 35 miljarder. Vill man att folk ska få det dåligt ekonomiskt inför man marknadshyror. Vill man fortsätta att underfinansiera välfärden inför man marknadshyror och lägger pengarna på bostadsbidrag till fastighetsägarna.

Varför vill ni lägga pengar på bostadsbidrag till fastighetsägarna i stället för att satsa på välfärden? Varför vill ni chockhöja folks hyror?

Anf. 47 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Vänsterpartiet och Ulla Andersson fortsätter i dag med felaktiga påståenden om regeringens politik vad gäller hyressättningen. Vi kommer aldrig att acceptera några marknadshyror. Vi står bakom partsmodellen, där hyresgästerna och fastighetsägarna kommer överens om hyrorna. Vi värnar hyresgästernas ställning och också hyresrätten som boendeform.

Det innebär också att påståenden om kraftiga hyreshöjningar för människor som i dag bor i hyresrätt helt enkelt inte är korrekta. Däremot bidrar det naturligtvis till att skapa otrygghet bland hyresgästerna.

Här är det också viktigt att påpeka att regeringen inte har presenterat några förslag, utan det är en utredning som har kommit och som har skickats på remiss. Vi har varit tydliga med att vi ser problem med att utredningen varken lever upp till direktiven eller till januariavtalet i alla delar. Därför pågår ett arbete med att ta fram nya förslag som syftar till att stärka hyresgästernas ställning. Det här är någonting som Morgan Johansson redogjorde för redan när han tog emot utredningen.

Däremot delar jag Ulla Anderssons uppfattning att vi behöver fler hyresrätter med rimliga hyror. Därför har regeringen i samarbete med Vänsterpartiet också tagit fram ett särskilt investeringsstöd för hyresrätter, där ett av kraven är att det finns ett tak på hur hög hyran kan vara för att man ska kunna få del av stödet. Tack vare det har 46 000 bostäder beviljats detta hyresstöd, och det är en politik som jag gärna ser att den fortsätter.

Anf. 48 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Morgan Johansson och även Magdalena Andersson säger att det inte finns något förslag om marknadshyror. I nästa andetag säger man att man ska genomföra januariöverenskommelsen. Annie Lööf och Emil Källström säger att det här inte kommer att ha någon påverkan alls. Magdalena Andersson säger samma sak här.

Ändå är man beredd att utlösa en regeringskris över förslaget. Men om det nu inte har någon påverkan alls, varför ska man då genomföra det?

Faktum är att utredningen är en beställning från Fastighetsägarna. Faktum är att man från Centerpartiet har varit väldigt tydliga med att det här är första steget mot marknadshyror. Faktum är att hela utredningen säger att man ska förbjuda den ena parten att sitta vid förhandlingsbordet, nämligen Hyresgästföreningen, vilket undergräver hela dess existensberättigande. Faktum är att inget land har klarat av att införa fri hyressättning i nyproduktion utan att sedan gå vidare till marknadshyror i hela beståndet.

Detta vet Magdalena Andersson. Magdalena Andersson vet att det här chockhöjer folks hyror och ökar trångboddheten och segregationen. Det leder absolut inte till att fler hyreslägenheter blir byggda, eftersom just bostadsbristen och marknadshyror är mumma för fastighetsägarna. Det är ju det som de kommer att tjäna de stora pengarna på.

Det är sorgligt att vi har en socialdemokratiskt ledd regering som är redo att avskaffa partsmodellen på bostadsmarknaden. Det är sorgligt att Socialdemokraterna vill avskaffa Hyresgästföreningen och chockhöja folks hyror. Det är sorgligt att man inte lyssnar på det folkliga motstånd som finns mot den här reformen.

Ta och lägg det här förslaget i papperskorgen, och låt oss se till att vi bygger hyresrätter som folk har råd att efterfråga!

Anf. 49 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! När det gäller att bygga hyresrätter som folk har råd att efterfråga är jag helt enig med Ulla Andersson. Men i övrigt upplever jag nog att Ulla Andersson tillverkar halmdockor utan relevans för vad som står i januariavtalet, eller vad regeringen kommer att genomföra, för att sedan slå på dem.

Vi står som sagt bakom partsmodellen. Det vi har pratat om är fri hyressättning i nyproduktion. Det kommer alltså inte att påverka någon av dem som i dag bor i en hyresrätt. Det gör också att Ulla Anderssons påståenden om tusenlappar i hyreshöjning helt enkelt inte stämmer överens med regeringens politik. Det är också någonting som Morgan Johansson har varit tydlig med vid ett flertal tillfällen.

Anf. 50 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Sverige är det land i Europeiska unionen där arbetslösheten har ökat mest sedan 2014. Sverige är ett av de länder i Europeiska unionen som har haft den lägsta ekonomiska tillväxten sedan den här regeringen tillträdde. Brottsligheten fräter på samhället. Skattepolitiken borde användas för att möta de problem som Sverige har. Skattepolitiken borde användas för att pressa ned arbetslösheten, för att ge ökade möjligheter till ekonomisk tillväxt och för att klämma åt de människor som fuskar och begår brott och därmed förstör vår trygghet och vardag. I stället är det precis tvärtom.

Jobb och företagande möter nya och högre skatter. Det är ständigt tal om nya och högre skatter för alla som arbetar, anstränger sig och driver företag. Bidragssystemen byggs ut, och bidragsnivåerna höjs. Fuskare och kriminella stjäl motsvarande 20 miljarder kronor årligen från välfärden. Brottsligheten kostar åtminstone 200 miljarder kronor varje år.

I det här läget vill regeringen med Socialdemokraterna i spetsen beskatta alla som jobbar, sparar och äger sitt boende ännu mer. Det är dåligt för Sverige, och det är omoraliskt. Medan Socialdemokraterna jagar ärliga skattebetalare tänker vi i Moderaterna jaga fuskare och kriminella.

Fru talman! Sverige har en av EU:s högsta arbetslöshetsnivåer. Den har ökat mer här än i något annat EU-land sedan 2014. Sysselsättningen har utvecklats sämst i hela Europeiska unionen. Långtidsarbetslösheten har ökat med 30 procent. Varannan invandrare, eller 675 000 personer, klarar inte av att försörja sig själv.

I det här läget väljer regeringen med Socialdemokraterna i spetsen och med Centerpartiets stöd att höja bidrag och skatter och därmed transformera ännu fler av dem som är arbetslösa och befinner sig i utanförskap till att bli kostnader i de offentliga utgifterna i stället för att frigöra den förmåga som finns i Sverige och se till att fler människor hamnar i arbete, försörjer sig själva och bidrar till det gemensamma.

Regeringens skattepolitik gör ingenting av det den borde göra. Vi moderater föreslår att det ska bli mer lönsamt att arbeta och att alla jobb ska löna sig 500 kronor mer. Då blir det mer lönsamt att arbeta, och fler arbeten blir också lönsamma. Regeringen gör i stället tvärtom. Den verkar ha ett tema för sin skattepolitik som är mer, mer, mer, fler, fler och fler. Det är inte nog med de skattehöjningar som redan är genomförda, utan man har försämrat jobbskatteavdraget, man har genomfört symbolpolitik i termer av plastpåseskatt och man har lagt nya och fler skatter på bilen. Den här regeringen förbereder också skatter på hämtmat, kläder och skor. Man höjer energiskatten för skogsbruk och industri, man höjer fordonsskatt och man beskattar tjänstebilar hårdare. Man vill införa en särskild riskskatt för alla som vill låna pengar till investeringar.

Socialdemokraterna har nyligen lagt fram nya skatteförslag om att ytterligare försämra jobbskatteavdraget, med fler skattehöjningar för företagande och nya förmögenhetsskatter. Det pratas om att återinföra fastighetsskatten, försämra rutavdraget och försämra ränteavdraget. Allt detta sker med mycket stora kostnader för svensk tillväxt, för svenska hushåll och för svenska skattebetalare. Det är dags att göra om politiken och föra Sverige mot full sysselsättning och bättre integration.

Fru talman! Skattesystemet ska givetvis se till att vi klarar av att finansiera det som ska vara gemensamt; sjukvård, skola, polis och försvar. När man gör det ska skatterna utformas på ett sådant sätt att de ger rätt drivkrafter för människor, så att de ger drivkrafter för dem som inte bara vill att Sverige ska vara som det var förr eller som det är i dag, utan för alla dem som vill anstränga sig för att göra inte bara sitt eget liv utan hela vårt land bättre.

Det finns en tydlig skillnad mellan dem som tycker att det ska löna sig mer att leva på bidrag och inte ta ansvar vare sig för sig själv eller för andra, och vi som tycker att det ska löna sig mer att arbeta, ta ansvar för sig själv och bidra till det gemensamma.

En viktig dygd och en nödvändighet för ett framåtskridande samhälle är att det finns människor som vill spara. Någons sparande blir till någon annans investering. När finansministern och Socialdemokraterna ger sig på sparandet ger man sig på en viktig hörnsten i vad som bygger Sverige starkt. Människor som kan spara och ha en slant på banken är motståndskraftiga mot sämre ekonomiska tider. Människor som sparar en slant på banken blir inte utsatta när de blir pensionärer eller när de blir sjuka. Människor som sparar en slant på banken kan möta tillfälliga motgångar i livet. Människor som sparar en slant på banken ser till att det finns pengar för dem som vill starta nya företag och skapa fler arbetstillfällen.

Att ge sig på sparandet är en oerhört dum idé för att det försämrar hur ekonomin fungerar, för att det försämrar för jobbskapandet och för att det ger människor fel drivkrafter.

Det finns de som står långt till vänster som tycker att människor ska vara mer eller mindre barskrapade. Går det dåligt ett kort tag ska man vara direkt hänvisad till kommunen, staten eller någon form av offentligt skyddsnät. På så sätt blir människor lite rädda och oroade för staten. Man blir helt beroende av politiken.

Den människa som har sparat en egen slant blir friare och lite mindre bekymrad över vad politiken håller på med. Det kan givetvis upplevas som en mardröm för vänstervridna socialdemokrater, men i grunden är ett samhälle där människan har en egen trygghet och besparing ett bättre fungerande samhälle där staten och vi tillsammans bättre kan stå emot olika typer av problem och kriser.

Finansministern har berättat att man ska försämra investeringssparkontot. Investeringssparkontot används av nio av tio sparare för att spara till pension eller boende. Vi vet att det finns problem med många pensionärer som har dåliga ekonomiska marginaler. Om det inte ska bli så i framtiden är det alltså bra att människor pensionssparar. På grund av överregleringar på bostadsmarknaden på många olika sätt finns stora problem med bostadsköer. Att då försämra människors möjligheter att bospara är alltså dåligt för Sverige.

Fru talman! Det är dags att göra om, göra rätt och använda skattepolitiken för att lösa Sveriges befintliga problem, inte skapa nya.

Anf. 51 David Lång (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna vill prioritera tillväxt, företagande och jobbskapande. Vi vill prioritera välfärd och trygghet. För att uppnå detta behöver vi satsa på goda förutsättningar för svensk industri och svenska småföretag.

Industrin är av avgörande betydelse. Småföretagandet kan bli avgörande för att minska arbetslösheten i framtiden. Det gäller såväl i städer som på landsbygden.

Förutsättningen är att industrin är konkurrenskraftig och att de mindre företagen lyckas återhämta sig efter pandemin och får förutsättningar att växa. För det behövs rimliga skattenivåer och ett skattesystem som uppfattas som rättvist.

Sverige behöver ett skattesystem som främjar arbete och företagande, och i dessa tider behövs en skattepolitik som underlättar återhämtning i alla delar av ekonomin efter den svåra period som orsakats av pandemin.

Under pandemin har det visat sig, föga förvånande, att ekonomin backat i termer av många konkursade företag och växande arbetslöshet. Sverige ligger i topp i Europa vad gäller hög arbetslöshet. Behovet av att ge energi till återhämtningsprocessen är påtagligt.

Sverigedemokraterna föreslår därför att det så kallade jobbskatteavdraget förstärks med 10 miljarder kronor. Det ska innefatta både inkomst av tjänst och inkomst av pension för att inte skapa en ny skatteklyfta mellan arbetande och pensionärer. För en medelinkomsttagare skulle förslaget innebära 1 300-1 400 kronor mer i plånboken varje år samtidigt som personer med lägre inkomster skulle få en relativt stor skattesänkning.

Redan före pandemin var kommunsektorn och regionerna pressade av bland annat långa sjukvårdsköer. Nu när pandemin har slagit till och påverkat beskattningsunderlaget negativt står vi i ett läge där sjukvårdspersonalen har ansträngts under tuffa arbetsförhållanden samtidigt som regionerna riskerar att komma in i en period av ännu tuffare villkor.

Sverigedemokraterna vill därför stärka regionernas ekonomi genom att flytta över statliga skatteinkomster från industrifastigheter och elproduktionsenheter till regionerna. För 2021 skulle det kunna innebära en förstärkning av regionernas ekonomi med ungefär 3,4 miljarder kronor och därefter varaktiga årliga inkomster till regionerna, som också skulle få tydligare incitament att attrahera investeringar från både svenska och utländska investerare i fastigheter av den här typen.

Inkomsterna till regionerna blir mer generella budgetförstärkningar, vilket skulle förbättra förutsättningarna att tillhandahålla god sjukvård och upprätthålla och utveckla infrastruktur utifrån behov. Förslaget gynnar alla regioner i Sverige.

Dessutom finns en nord-syd-dimension och en skillnad mellan stad och landsbygd där de norra delarna av Sverige har en tydligare glesbygdsprägel än de södra delarna. Södra Sverige och storstadsregionerna får ett tillskott på mellan 150 och 310 kronor per person och år medan exempelvis Jämtland får 1 350 kronor per person och år. Det kompenserar för det mindre beskattningsunderlaget i norra Sverige och gör det möjligt att erbjuda god sjukvård på likvärdiga villkor i hela landet.

Fru talman! Regeringen anför i sin vårbudget att en grön återhämtning ska genomföras med investeringar som minskar klimatutsläppen och skapar jobb, där Sverige tar en ledande roll i klimatomställningen. Det är vackra ord, förvisso. Dessvärre verkar det som att regeringen också tar sikte på att Sverige ska ha en ledande roll i fråga om skattetryck, alltså skatten som andel av bnp.

På sikt kommer Sverige med regeringens ständiga skattehöjningar att ha chans att ta täten i denna negativa typ av jämförelse, något som vore mindre gynnsamt för vår förmåga att skapa egna jobb och dessutom för vårt internationella anseende och vår förmåga att attrahera investeringar för jobbtillväxt.

Regeringen fortsätter bedriva en politik för kraftigt ökade migrationskostnader samtidigt som man höjer skatter för att finansiera detta, och vi har sett att beskattningsunderlaget gett vika under pandemin. Den kombinationen är direkt skadlig för samhällsekonomin på både kort och lång sikt.

Varje ekonomiskt sund regering hade förstås tagit sitt förnuft till fånga och valt att skära ned på kostnader som ligger utanför vad som kan anses vara offentlig sektors centrala uppgifter för dess medborgare, inte minst i en period av ekonomisk tillbakagång. Den här regeringen höjer i stället den ena skatten efter den andra, vilket i sig riskerar att ytterligare spä på den ekonomiska nedgången.

Vad som behövs, fru talman, är att dra ned på de onödiga kostnaderna. Det behövs ett totalstopp för inflödet av utländska bidragstagare. Det behövs en successiv minskning av det utländska biståndet - 50 miljarder kronor per år i utländskt bistånd gynnar inte de svenskar som har de allra lägsta inkomsterna.

Det börjar nu också stå helt klart för alla att det svenska pensionssystemet kommer att knäckas. Det svenska pensionssystemet, som skulle vara oknäckbart, som skulle vara hållbart på längre sikt, kommer att knäckas av att utlandsfödda i hundratusental som inte betalar in till systemet ändå får rätt till en lägstanivå, rätt till äldreförsörjningsstöd och rätt till bostadstillägg. Det gynnar inte de svenska fattigpensionärerna.

Jag kan heller inte låta bli, fru talman, att nämna de 150 miljarder kronor som regeringen skickade till EU:s coronafond för att stödja andra länder som misskött sina ekonomier. Det gynnar inte de svenska skattebetalarna. Det gynnar inte den svenska välfärden. Det möjliggör inte ett skattesystem för jobb, företagande och tillväxt.

Med en sund politik på kostnadssidan är ett svenskt välfärdssystem möjligt. Då är det möjligt att ha skattenivåer som gynnar jobbskapande, företagande och tillväxt.

Sverigedemokraternas förslag, som jag nämnt delar av, återfinns i vår motion med anledning av vårpropositionen. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 2 i betänkande FiU20.

Anf. 52 Tony Haddou (V)

Fru talman! När vi debatterar riktlinjerna för den ekonomiska politiken här i riksdagens kammare hör vi den mest storslagna retoriken från regeringen och dess samarbetspartier, som är fast beslutna att fortsätta med den orättvisa skattepolitik som de senaste decennierna urholkat den svenska välfärden och ökat ojämlikheten och som inte har något annat att erbjuda än stora skattesänkningar för de rika och fler privatiseringar, marknadsskola och marknadshyror - experiment efter experiment.

Just denna politik har misslyckats i decennier, och just denna politik administrerar Socialdemokraterna samtidigt som det råder massarbetslöshet och samtidigt som välfärden, sjukvården och skolan lever med eviga nedskärningar. Det går inte ihop. Sverige håller på att slitas isär av denna nyliberala politik, som tar ojämlikheten till nya nivåer.

Medan välfärds- och vårdpersonalen sliter och länge varit under hårt tryck har Sveriges rikaste gynnats av coronakrisen. Dollarmiljardärernas förmögenheter har rusat under pandemin, från 20 till närmare 30 procent av vår totala bnp, och klassklyftorna ökar snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land.

Den växande ojämlikheten i Sverige drivs till största del av oviljan att beskatta de förmögnas kapital och ägande. I stället investerar detta fåtal pengarna i vräkiga hus, dyra bilar och lyxbåtar. Det är kanske ett bra system om man tycker att man ska fylla de rikas aktieportföljer. Men det är ett väldigt dåligt system om man vill ha fungerande skolor, sjukhus och äldreomsorg. Då är det ett betydligt sämre system.

Det är därför vi måste få en skattepolitik som omfördelar och jämnar ut de ekonomiska klyftorna, som beskattar de största tillgångarna, som kraftfullt pressar ned arbetslösheten och som klarar av att investera i välfärden och klimatomställningen. Det är den här regeringen totalt oförmögen att leverera.

Det är när man håller ihop ett samhälle som man också bygger framtidstro och hopp och minskar klyftorna mellan stad och land, mellan arbetande och arbetslösa, mellan friska och sjuka och inte minst mellan den som lever i överflöd och den som lever på marginalen. Det är det Sverige behöver just nu - minskade ekonomiska klyftor och stora investeringar för ett samhälle som håller ihop.

Då måste man ställa stora skattesänkningar åt sidan och se till att de som gynnats av den förda skattepolitiken faktiskt börjar betala tillbaka så att vi kan säkra välfärdens långsiktiga finansiering, investera i barnens förskola och skola och rusta upp sjukvården över hela landet.

Här har regeringen inte fullgjort sina välfärdsåtaganden, och här saknar vi permanenta investeringar på lång sikt. De saknas.

Fru talman! Coronakrisen har visat hur skör samhällets motståndskraft är på många områden. Vi vet att det är skattesänkningar och privatiseringar som dränerat välfärden på resurser. Likaså har underbemanning, timanställningar, otrygga jobb och hög personalomsättning försämrat våra förutsättningar att möta en kris. Detta har fått förödande konsekvenser.

Vi ser också hur krisen blottlagt det svenska klassamhället. Många tjänstemän och akademiker kan skydda sig från smittan genom att arbeta hemma, vilket personer med arbetaryrken sällan kan. Framför allt kvinnliga arbetare har betalat ett högt pris under pandemin, både ekonomiskt och arbetsmiljömässigt. Och inte ens deras villkor, deras verksamheter eller deras välfärd kan den här regeringen säkra på lång sikt.

I vårbudgeten borde regeringen ha tagit tillfället i akt att sjösätta eller åtminstone peka på ett massivt investeringsprogram för välfärden, för klimatomställningen och för en riktig nystart som Sverige behöver, med full sysselsättning och jämlikhet, som kommer från att trygga och starka löntagare bygger landet och som inte lämnar någon efter. Det är hög tid att vi lämnar gårdagens ekonomi bakom oss och skapar utrymme för stora investeringar och sociala reformer.

Fru talman! Vänsterpartiets riktlinjer för skattepolitiken syftar till att bryta klassamhället och den farliga trend med ökade klyftor som regeringen först spär på och sedan blundar för. Vi inte bara inser utan agerar också utifrån att ekonomisk jämlikhet är nödvändig för att få ett Sverige där vi alla kan känna tillit och hopp inför framtiden.

Skattesystemet ska inte vara riggat för den rikaste procenten. Sverige liknar alltmer ett fåvälde där förmögenheter och kapital koncentreras till de allra rikaste. Det är bland det mest omoderna vi kan tänka oss.

Därför krävs det en radikal omläggning av skattepolitiken, där vi också rullar in miljardärklassens pengar till vårt gemensamma och där tillväxten och ekonomin kommer flertalet till del, inte bara en klick på toppen. Då kan staten också kliva fram med kraftfulla offentliga investeringar. Sjukvården behöver rustas upp, bostäder måste byggas och räls måste läggas. Och faktum är att om vi haft samma skattekvot som vid millennieskiftet hade vi haft 300 miljarder mer att röra oss med.

Detta är skillnaden mellan en väl fungerande och en krisande välfärd. Det är skillnaden mellan ett samhälle som dras isär och ett som håller ihop. Tittar vi på förmögenheterna ser vi nämligen att de rikaste drar ifrån snabbare än någonsin förr. Tittar vi på kapitalinkomsterna ser vi samma utveckling. Tittar vi ännu närmare, på arv, ser vi att mer än hälften av svenska förmögenheter kommer just från stora arv som inte beskattas.

Det är de topprikas privata förmögenheter, kapital och välmående som har prioriterats och deras skatter som sänkts eller slopats samtidigt som andelen fattiga barn har ökat kraftigt. Vissa familjer har inte ens pengar för att sätta mat på bordet eller betala hyran. De har inte råd med vinterjacka eller fodrade stövlar till sina barn. Men ändå väljer den här regeringen att prioritera de allra rikaste. Att inte beskatta topprika för att göra det bättre för löntagare och barnfamiljer och för välfärden kan inte vara ett alternativ.

Att beskatta topprika måste vara av högsta prioritet, och detta kliver Vänsterpartiet fram med. Här beskattas förmögenheter, stora arv, kapital och dyra fastigheter progressivt. Det finansierar rejält tilltagna, permanenta investeringar för jobben och framtiden - för att detta är rätt och riktigt.

Så låt oss bygga ett bättre och mer hoppfullt samhälle för oss människor, med insikten om att vi alla behöver varandra. Det är dags att välfärdsarbetarna och sjukvårdspersonalen får den status de förtjänar, bättre och trygga arbetsvillkor, rimliga scheman och arbetstider som går att kombinera med familjeliv och fritid. Låt oss rusta upp våra försäkringssystem så att de håller när livet krisar och vid sjukdom och arbetslöshet och inte låter någon bli fattighjon utan garanterar de starkaste skyddsnäten. När vi gör saker tillsammans står vi nämligen starkare än när vi gör saker var och en för sig. Detta har inte minst krisen under pandemin bevisat.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag rikta ett stort tack till utskottet och utskottspersonalen och önska er en fin sommar.

Anf. 53 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Jag tänkte inleda med en väldigt glad nyhet. I mars förra året var många övertygade om att intäkterna till organisationer som Cancerfonden, Rädda Barnen och Hjärt-Lungfonden med flera skulle minska på grund av coronaviruset. I början av krisen bedömde 55 procent av medlemmarna i branschföreningen Giva Sverige att detta skulle ske. Farhågorna har också besannats till viss del när det gäller företagsgåvor, som har minskat under krisen. Men allmänhetens gåvogivande har ökat - så mycket att de totala intäkterna till dessa organisationer ökar, trots coronakrisen.

Förklaringen till detta är gåvoskatteavdraget, som återinfördes efter att Kristdemokraterna fick in det i den gemensamma KD-M-budgeten, som riksdagen beslutade om i början av mandatperioden. Gåvoskatteavdraget innebär att den som ger gåvor till en godkänd organisation kan göra en skattereduktion på upp till 1 500 kronor per år. Detta infördes första gången 2012 och fanns till dess att den rödgröna regeringen tog bort det 2015. Under dessa år ökade givandet kraftigt. När det togs bort mattades den positiva utvecklingen av rejält. Därför var det självklart för oss kristdemokrater att återinföra gåvoskatteavdraget när vi hade chansen, och nu ser vi de positiva effekterna av detta. Trots en mycket djup ekonomisk kris ökade intäkterna till dessa organisationer. Gåvoskatteavdraget gör alltså återigen succé!

Nu är det hög tid att börja utveckla det. Vi kristdemokrater vill att taket höjs kraftigt så att fler kan ge större gåvor. Samtidigt behöver den undre beloppsgränsen för en enskild gåva sänkas, och det är viktigt att fler typer av organisationer kan omfattas. Gåvoskatteavdraget är en succé, men det kan bli ännu bättre.

Fru talman! Vårt samhälle bygger på att människor gör investeringar. Om det inte finns någon som gör investeringar skapas det inte heller några jobb. Och finns det inga jobb blir det inte heller några skatteintäkter. Utan skatteintäkter faller vårt sätt att finansiera vård, äldreomsorg, skola, polis och försvar. Allt detta bygger i grunden på att någon har gjort en investering.

Om vi vill att samhällsfunktioner som vård och polis ska fungera och få mer resurser krävs det ett klimat som uppmuntrar just investeringar och arbete. Det krävs ett skattesystem som uppmuntrar investeringar och arbete.

I de skattedebatter vi har här brukar jag lyfta fram att alla skattepengar i grund och botten tillhör folket - att det är de som betalat in skatten som är pengarnas egentliga ägare. Därför är det också ett mål i sig att sänka skatterna.

Men sänkta skatter ökar också tillväxten. Det skapar fler jobb, och skattesänkningar som stimulerar till arbete leder också till att kommunernas ekonomi stärks långsiktigt. Då kan kommuner och regioner upprätthålla och utveckla välfärden.

Vi kristdemokrater vill fortsätta sänka skatterna på arbete och pension. Detta skapar fler jobb och stärker välfärden, men det är också rätt utifrån att skattepengarna i grund och botten tillhör dem som har arbetat ihop dem.

Fru talman! Som jag sa tidigare börjar allting med att någon gör en investering. Vi måste därför ha ett skatteklimat som inte bara uppmuntrar arbete utan också uppmuntrar investeringar. Även om det givetvis finns saker som kan förbättras ligger Sverige faktiskt rätt bra till här. En lång rad världskända företag har startats här på senare år, och det ska vi vara stolta över. Dessa företag visar att vi faktiskt är ett av världens mest innovativa länder.

Ett av skälen till att dessa företag växer fram här är att det efter att arvsskatter och förmögenhetsskatter tagits bort finns förutsättningar att behålla och återinvestera kapital i Sverige. Detta är oerhört värdefullt för det svenska samhället. Vi måste verkligen värna detta positiva investeringsklimat och se till att det blir ännu bättre. Ett bättre investeringsklimat ger fler arbeten, och fler arbeten ger som sagt bättre välfärd.

Därför är det oerhört illa när finansministern pratar om högre kapitalskatter. Faktum är att bara pratet om högre kapitalskatter är farligt i sig, eftersom det skapar en osäkerhet som hämmar investeringsviljan. Därmed hämmas också framväxten av nya jobb. Halva skadan är alltså redan skedd.

Fru talman! Vi behöver en annan regering, med en finansminister som förstår att nya och växande företag är avgörande för nya jobb och som förstår vilka konsekvenser det får om man förstör förutsättningarna för detta genom höjda skatter.

Fru talman! De senaste veckorna har investeringssparkontona, ISK, debatterats flitigt. ISK är tack vare den enkla schablonbeskattningen den vanligaste kontotypen för sparande i dag. Över 3 miljoner svenskar har ett ISK.

Tyvärr gjordes två skattehöjningar på investeringssparkonton under den förra mandatperioden. Detta har försämrat möjligheterna till sparande för vanligt folk. Nu visar det sig att Socialdemokraterna inte nöjer sig med detta, utan man vill även sätta ett tak för hur mycket pengar som får sparas på kontot. Det har dock inte varit helt lätt att förstå var man tänker sig att taket ska ligga. Man har diskuterat en nivå på 100 000 kronor och en nivå på 200 000 kronor. Finansministern har senare sagt att taket ska ligga på en helt annan nivå. Uppenbarligen är vanligt folks sparande inte en så viktig fråga för Socialdemokraterna att man orkar bry sig om att fundera ut vad det egentligen är man vill.

Vårt besked är i stället att ISK ska värnas och förbättras. Sparande ska uppmuntras.

Fru talman! Det finns skäl att vara bekymrad över växande ekonomisk ojämlikhet, men att försöka lösa detta genom att försvåra för vanliga människors sparande leder helt fel. Det som i stället behövs är reformer som gör att fler människor kan äga och inte minst att de kan äga sin bostad. Det skulle bidra till ökad ekonomisk jämlikhet.

Vi kristdemokrater vill se ett system som skapar incitament till bosparande. Detta är något som finns i andra länder men som saknas i Sverige. Vi vill införa ett förmånligt bosparande som förval för alla unga mellan 18 och 34 år med en tjänsteinkomst - ett slags autobospar för unga där staten till en början kompenserar med en skattereduktion. Med en fast summa och skattereduktion per månad är det de med lägst inkomster som stärks mest i sitt sparande, och förvalet gör att de som annars inte skulle ha sparat gynnas av modellen. Fler får alltså möjlighet att äga sin bostad och ta del av värdeutvecklingen på bostadsmarknaden. Då ökar också jämlikheten.

Fru talman! Kristdemokraterna vill se en skattepolitik som upprätthåller arbetslinjen, som uppmuntrar till sparande och till givmildhet och som lockar hit investeringar. Vi ser att den ökade ekonomiska ojämlikheten är ett problem. Vi vill komma med lösningar på detta, till exempel genom att se till att fler kan äga sin bostad. Då får vi, för att använda Göran Hägglunds gamla devis, ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Avslutningsvis vill jag tacka talmanspresidiet och önska en trevlig sommar. Jag vill också tacka kollegorna i utskottet och önska en trevlig sommar. Detsamma vill jag säga till vårt fantastiska utskottskansli och tjänstemännen där.

Anf. 54 Jörgen Hellman (S)

Fru talman! Det är över ett år sedan pandemin fick fäste i Sverige. Sedan dess har ingenting varit sig likt. Personalen i sjukvården och i äldreomsorgen har genomgått sin kanske hårdaste prövning någonsin, och även för många andra har det varit väldigt tungt. Vaccinationen gör dock att vi kan se ljusare på framtiden.

Pandemin har ställt Sverige och hela världen inför en situation som saknar motsvarighet i modern tid. Utöver de allvarliga konsekvenserna för liv och hälsa har den slagit hårt mot jobb och företagande. Världsekonomin har drabbats av den mest dramatiska nedgången i modern tid - djupare än den under finanskrisen. För ett land som Sverige, som bygger sitt välstånd på handel, har det varit oundvikligt att dras med i denna negativa spiral.

Vårbudgeten brukar handla om att man ska staka ut den ekonomiska politiken, och vårändringsbudgeten brukar innebära att man korrigerar innevarande års budget beroende på olika händelser i landet. Så ser det inte riktigt ut i dag. Med tanke på alla ändringsbudgetar och alla initiativ i riksdagen är detta inte ett normalt år. Vi kan alla hoppas att vi nu kan återgå till en mer normal gång när det gäller budgetarbetet och statens inkomster och utgifter.

Ordnade budgetprocesser och tydliga ekonomiska mål har tjänat vårt land väl. Enstaka tillkännagivanden från riksdagen kan vara motiverade - vi socialdemokrater har själva lagt fram förslag till sådana - men när det börjar likna en ständigt pågående allmän motionsrätt är det inte bra.

Regeringen har sedan i höstas förstärkt och förlängt i princip alla tillgängliga krisstöd. Detta är åtgärder som gör att det skapas ett andrum i väntan på att det vänder. Nu syns väl tecken på att det går åt rätt håll. Sakta men säkert öppnas Sverige upp igen.

Fru talman! Redan när krisen bröt ut var vi tydliga med att inget land, hur starka statsfinanser det än har, kan rädda alla jobb och alla företag. Men bara genom korttidspermitteringen har hundratusentals svenska löntagare räddats från risken att bli av med jobbet. Tack vare höjd a-kassa slipper man oroa sig för att behöva gå från hus och hem. Genom Kunskapslyftet har det också blivit fler utbildningsplatser.

Sammantaget beräknas utgifterna för de åtgärder som vidtagits sedan smittspridningen började nu uppgå till över 400 miljarder kronor.

Tack vare en ansvarsfull politik kunde Sverige, som finansministern sa, gå in i pandemin med 350 000 fler i arbete, 100 000 fler medarbetare i välfärden och den lägsta statsskulden sedan 1977. Vi har, trots alla krispaket, fortfarande starka statsfinanser.

Fru talman! Från Moderaterna och Sverigedemokraterna överdrivs det något när det gäller vårt skattetryck. Vänstern har väl en retorik som är tvärtom. Om man tittar på statistiken ser man att skattekvoten, det vill säga skatteintäkternas andel av bruttonationalprodukten, år 2021 väntas uppgå till 42 procent. Detta är en historiskt låg nivå, och det finns ingen anledning till att den ska bli lägre. Vi måste kunna värna välfärdsstaten och tryggheten för våra invånare.

När det gäller skatteintäkterna förutspås i år en återhämtning, och under 2022-2024 väntas en relativt snabb ökning av skatteintäkterna. Då kommer alla skattebaser att bidra.

Läser man vårbudgeten ser man att utvecklingen är ljusare och mer positiv. Detta visas genom att skatteintäkterna har reviderats upp med 32 miljarder per år.

När det gäller vårändringsbudgeten, fru talman, är vi nu halvvägs till regeringens mål om 10 000 fler polisanställda. Detta arbete ger resultat, och därför behöver vi förstärka hela rättskedjan i kommande budgetar. I denna budget föreslår regeringen att anslaget till Tullverket ökas med 20 miljoner kronor.

Fru talman! Coronapandemin har ställt till med andra problem också. Pandemin har medfört att översynen av skattesystemet har flyttats fram. En ny, bred skattereform av samma slag som 1990/91 behövs. Det visar alla särlösningar och undantag. Det ska vara en skattereform vars fokus inte är olika skattesänkningar utan att långsiktigt och hållbart kunna finansiera kommande välfärdsbehov.

Vi ser också det som Vänsterpartiet beskrev om klassklyftor och välfärdsbrister. Det har blivit väldigt tydligt i pandemin, och det kan vi inte acceptera.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandena FiU20 och FiU21.

Anf. 55 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Vi kunde höra skatteutskottets ordförande Jörgen Hellman beklaga sig över de många initiativ som riksdagen har tagit eller försökt ta för att förbättra regeringens politik under den kris som har varit. Det var tydligen dåligt med så många initiativ - förutom givetvis när Socialdemokraterna tar denna typ av initiativ, för då är det ju bra.

Det här faller väl in inom den allmänna socialdemokratiska moraluppfattningen att det alltid är fel när andra gör det medan det är rätt när Socialdemokraterna gör exakt samma sak. Det gäller allt från värnskatt och begränsad invandring till fri hyressättning och mycket annat. Detta får säkert folk som tittar på debatten att dra lite på smilbanden.

Arbetslösheten har ökat mer i Sverige än i något annat europeiskt land, sysselsättningen i Sverige har utvecklats sämst i hela Europeiska unionen och tillväxten är låg.

Det är Moderaternas uppfattning att regeringens ansträngningar borde riktas mot att lösa detta. Men regeringen ägnar sig åt andra saker.

Den här regeringen förföljer människor och familjer runt om i Sverige som är beroende av bilen. Det drabbar hushållsekonomin hårt och gör vardagen svårare till nästan ingen miljönytta alls. Människor upplever att butiker, skolor och arbetsplatser har hamnat längre bort, och i nästa andetag säger de ansvariga politikerna att det ska bli ännu dyrare att ta sig dit.

Man säger att allt ska gå på el men stänger ned kärnkraften så att det inte finns någon el. Det råder till och med elbrist.

Bensinupproret 2.0 samlar mer än en halv miljon människor på Facebook. Moderaterna har lyssnat på dem och föreslår sänkt skatt på bensin och diesel med 1 krona.

Är det helt uteslutet att få med Socialdemokraterna på det?

Anf. 56 Jörgen Hellman (S)

Fru talman! När det gäller arbetslösheten har Sverige enligt senaste tillgängliga data högst andel av den vuxna befolkningen i arbete och i ännu större utsträckning deltagande i arbetskraften. Att andra länder har lägre arbetslöshet beror helt enkelt på att människorna där, oftast kvinnor, har slutat söka jobb.

Det är mycket dåligt att argumentera utifrån att statistiken ska förbättras. Det viktigaste på vårt område är ju att vidta åtgärder för att nå dessa grupper. I budgeten har man försökt lösa detta genom kraftiga utbildningsinsatser i kunskapslyft och sådant.

Så till bilen. Den klimatomställning som krävs för att vi ska kunna överleva här på jorden fordrar en omställning från bensin och diesel till mer miljövänliga drivmedel. Denna process är vi mitt uppe i, och då gäller det att hela tiden skatteväxla så att de som har bilar, som jag, väljer en mer miljövänlig bil nästa gång. Att som nu blanda in mer inhemska produkter i bensin och diesel är ett bra sätt att styra över till mer miljövänliga bilar.

Anf. 57 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Regeringen jagar familjer runt om i landet som är beroende av bilen. Det blir dyrt, och miljönyttan är låg eller ingen alls. Vi ska självklart ställa om till ett hållbart och grönt samhälle, men kostnaderna för det kan inte fördelas hur orättvist som helst.

De höga kostnaderna och skatterna för att ha bil driver en orättvisa genom Sverige mellan dem som bor i stora städer och kan åka kollektivtrafik och dem som bor på landsbygden och är beroende av bilen för att få livet att gå ihop. Det är orättvist att låta dem som bor utanför städerna och på landsbygden bära en så stor del av bördan för omställningen.

En bättre miljöpolitik vore att inte stänga ned kärnkraften och säkra god tillgång på el framöver.

Alla dem som engagerar sig för ett lägre bensinpris, nyss nämnda bensinupprors halva miljon följare på Facebook och många andra, har blivit hörsammade av åtminstone Moderaterna. Vi vill sänka kostnaden för att tanka med 1 krona litern oavsett om det är bensin eller diesel. Därtill vill vi göra kraftfulla klimatåtgärder som inte bara är symbolpolitiska utan som faktiskt på riktigt minskar utsläppen.

Det är tråkigt att Socialdemokraterna inte vill bidra till en mer rättvis och sammanhållen politik på området.

Med detta sagt vill jag önska talmanspresidiet, kansliet och ordföranden en glad sommar. Vi må tycka olika om mycket i politiken, men Jörgen Hellman har gjort ett fantastiskt arbete med att leda utskottet under dessa besvärliga tider. Det har fungerat alldeles utmärkt. Jag önskar dig och alla andra kollegor i utskottet en glad sommar.

Anf. 58 Jörgen Hellman (S)

Fru talman! Till Niklas Wykman, andre vice ordförande i skatteutskottet och moderat, vill jag säga att han representerar en retorik om sänkta skatter som verkligen är en tradition inom Moderaterna.

Jag tittade på gamla valaffischer från Moderaterna, och för exakt 100 år sedan sa de tydligt att skattebördan måste lättas. På 20-talet var temat lägre skatter och på 30-talet sänkta skatter. Men sedan hände något. Moderaterna började fråga vart pengarna gick för att sedan toppa med den lustigaste: "Sträng sparsamhet, inte Strängs skatter".

Under 100 år har Moderaternas retorik handlat om att sänka skatter, så det har nog gått fram. Problemet är att de också måste få in pengar till det som behöver göras. Det är lätt att säga att skatterna ska sänkas, men då får man inte in pengar till bland annat omställning till ett grönare sätt att köra bil.

Jag önskar Niklas Wykman, talmanspresidiet, utskottsgruppen och personalen en trevlig sommar.

Anf. 59 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Det ska bli intressant och roligt att få vara med i den här debatten om skatterundan inom den ekonomiska politiken. Jag tjänstgör vanligtvis inte i skatteutskottet, men det ska bli väldigt intressant att få vara med.

Fru talman! När vi samlas för denna debatt befinner sig Sverige i ett speciellt, för att inte säga historiskt, svåranalyserat läge. Å ena sidan gick den svenska ekonomin in i pandemin som en av Europas allra starkaste. Få eller inga länder slår Sveriges resultat när det gäller stabila statsfinanser. Å andra sidan är det oerhört svårt att sia om vilken verklighet vi ser när pandemin är över. Frågan om vilka nya trender eller arbetssätt som blir kvar och som kommer att förstärkas väntar på ett svar som kan förändra samhället i grunden.

Fru talman! Nu när vi går mot en sommar då en allt större del av befolkningen, inte minst äldre och de som tillhör riskgrupper, har fått sina sprutor finns det anledning att fundera över det senaste årets skatte- och finanspolitik.

Den betydande trygghet vi har haft i krishanteringen har sin grund i en av världens lägsta statsskulder. I Sverige har vi inte som många andra länder runt om i världen behövt fundera så mycket i termer av om vi har råd, för det har vi. Vi har haft råd, och mer därtill, att ta de historiskt stora steg som vi gjort när det gäller skattesänkningar, genom sänkta arbetsgivaravgifter och fortsatt sänkta skatter på inkomster.

Fru talman! Tidigare i debatten har representanter från finansutskottet debatterat budgetalternativens allmänna innehåll. Låt mig därför kort fördjupa mig i några frågor som är särskilt relevanta för skatteutskottet.

Unga människor har drabbats skoningslöst av pandemin, och de företag som anställer unga finns till stor del inom branscher som drabbats värst av pandemin, ofta inom restaurang- och besöksnäringen. Nu sänks arbetsgivaravgifterna kraftigt för unga upp till 23 år. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga är en bra och klok politik, inte bara för ungas jobb. Det är en politik som även gynnar andra på arbetsmarknaden, helt enkelt eftersom det också är en generell stimulans till företagandet, en lägre tröskel in på arbetsmarknaden, som framdeles kan gynna också dem som inte är unga.

Välmående företag skapar jobb. Ibland kan vi tro att det är vi här inne i kammaren som faktiskt skapar arbeten, men så är det inte. Fyra av fem jobb skapas av småföretagen, och Sverige behöver ett parti som konsekvent arbetar för bättre villkor för dessa företag, framför allt mitt under brinnande kris. Jag och vi är stolta över att detta parti är Centerpartiet.

Tillsammans med Alliansen såg vi till att under åtta år stärka välfärden och samtidigt sänka skatten för människor och företag. Det var en bra politik som gav både mer pengar i plånboken åt fler och en bättre sjukvård, omsorg och skola. Vi fortsätter den politiken även nu när vi sänker skatten med över 30 miljarder och samtidigt stärker välfärden kraftigt. Vi kommer att fortsätta att driva på för detta även i kommande budgetar.

För att Sverige ska kunna befästa och förstärka sin roll i den globala ekonomin måste vi fortsätta vårt reformarbete. Sänkta skatter på jobb och företag kommer att vara centralt för att jobben ska fortsätta att växa till.

Fru talman! Även om vi i termer av smittspridning och vaccinationsgrad kanske kan börja skönja ljuset i tunneln är det just nu som arbetet börjar för många i Sverige. Det är ett arbete för att ta sig tillbaka på banan och fokusera på att få företag att växa. En av de viktigaste frågorna i detta sammanhang är återbetalningen av de omfattande skattekrediter som infördes som ett tillfälligt pandemistöd.

Detta är en fråga som i realiteten inte kommer att aktualiseras förrän en bit in på nästa år, men för mig och Centerpartiet är det oerhört viktigt att vi från politiken tidigt kan ge besked om hur återbetalningen ska gå till. En vanlig butik eller restaurang har inte många procents marginal på sista raden när alla kostnader är betalda, och vi vill absolut inte se att livskraftiga företag i pandemins efterföljd kastar in handduken.

Bara för besöksnäringen handlar det om uppskjutna skattebetalningar hos cirka 6 000 företag till ett värde av 4,5 miljarder kronor. Det får inte bli en stupstock i mars 2022 då allt ska betalas på en gång. Därför måste vi redan nu gå ut och slå fast en återbetalningsplan som funkar och förlänga tiden.

Fru talman! I höstens budget sänkte vi skatten på jobb och företag med över 30 miljarder kronor. Nu fortsätter vi framåt i arbetet för att värna jobb och företag. Vi förlänger många av de oerhört viktiga krisstöden till våra företag och lyfter av kostnader samtidigt som vi gör det billigare att anställa unga. Detta ger företagen lägre kostnader och bättre möjligheter att anställa och investera i sin verksamhet. Så får vi våra företag på fötter igen, så värnar vi jobben och så rivstartar vi ekonomin.

Krisen är långt ifrån över, men om vi ska komma tillbaka till ett Sverige som är starkare än vad vi var när vi gick in i pandemin måste vi göra allt för att rivstarta vår ekonomi igen. Det måste vara punkt ett, punkt två och punkt tre på vår prioriteringslista.

Fru talman! Det är viktigt och bra att vi är många som pratar om hur vi ska få en ekonomisk nystart i Sverige. Men det måste också omsättas i praktisk politik som ger våra företag bättre villkor och lägre kostnader. Det är de som skapar jobben och som får hjulen att snurra. Höstens budget och den vårändringsbudget som vi tillsammans med Liberalerna och regeringen nu har lagt fram gör just detta - sänker skatten för dem som anställer och investerar, förenklar regler och gör att fler hittar kraft och mod att köra igång på allvar igen.

Det är ju våra företag och människors jobb som skapar de skatteintäkter som vi kan lägga på välfärden. Om vi inte investerar i våra företags överlevnad kommer vi snart till en punkt där vi inte har några pengar att investera i välfärden.

Fru talman! Människor med små marginaler behöver få ekonomin att gå ihop i slutet av månaden och känna trygghet. När vi nu sänker skatten för över 7 miljoner människor, för löntagare och pensionärer, ger vi ännu fler människor den tryggheten.

Samtidigt som vi sänker arbetsgivaravgifterna kraftigt för alla upp till 23 år i sommar fortsätter vi att investera i den svenska landsbygden och i ny, grön teknik. Allt detta gör skillnad för fler, på riktigt.

Tack vare Centerpartiet kan vi få en ekonomisk rivstart i hela landet. Vi räddar och förstärker landsbygdsprogrammet, vi miljardinvesterar i bredband, i bättre vägar och järnvägar och i landsbygdens företag. Så håller vi ihop Sverige, och så tar vi hela landet igenom krisen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag önska alla en riktigt glad och trevlig sommar.

Anf. 60 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Man får ge Centerpartiet viss kredd när det kommer till att leva upp till begreppet omställning, men kanske inte nödvändigtvis på det sätt som Centerpartiet själva menar med omställning. Det är rätt stor skillnad på att först ingå i en moderatledd regering som hanterade en kris bäst i världen, blev utsedd till Nordic light, hade högst sysselsättning i Europeiska unionen, skapade mängder av nya arbetstillfällen och så vidare och att sedan bli ett stödhjul åt en vänsterregering som ökar arbetslösheten mest, har sämst sysselsättningsutveckling och hela tiden försvårar, hotar och skrämmer företagare runt om i landet.

Man får också ge Centerpartiet att man har varit väldigt skickliga på omställning när det gäller att byta ut sin väljarkår. Från att ha vänt sig till hårt arbetande småföretagare på landsbygden har man genom nya pålagor på företagande och framför allt mycket stora pålagor på att vara beroende av bilen i stället vänt sig till en mer välbemedlad innerstadskrets i Stockholm med identitetspolitiska förtecken.

Mycket omställning har präglat Centerpartiet de senaste åren, dock kanske inte så mycket den svenska miljöpolitiken.

När vi blickar framåt ser vi att Socialdemokraterna har rullat ut en bombmatta av skattehöjningar inför nästa mandatperiod. Centerpartiet är relativt tydliga med att man tänker fortsätta att stödja Stefan Löfven som statsminister. Min fråga är därför: Kan Centerpartiet lova att inte stödja en regering som återinför fastighetsskatten och avskaffar ränteavdragen?

Anf. 61 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Tack, ledamoten Wykman, för frågorna!

Jag vill börja med att kommentera vår väljarbas och var vi har våra väljare. Centerpartiet är ett parti för hela landet. Jag vill inte ställa väljargrupper mot varandra, oavsett om de bor i staden eller på landsbygden. Det tycker jag inte heller att vi ska göra. Det finns många som röstar på Centerpartiet och som bor i städer, och det finns väldigt många som röstar på Centerpartiet och som bor på landsbygden.

Vi har sagt att vi är beredda att stödja en socialdemokratiskt ledd regering. Men vi kan självklart också tänka oss att sitta i en moderatledd regering. Detta har vi varit väldigt tydliga med.

Vi har också sagt att vi inte vill återinföra den fastighetsskatt som tidigare har tagits bort. Detta har kommunicerats väldigt tydligt från vår partiledare Annie Lööf med flera, liksom diskussionen om ISK-konton.

Anf. 62 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Det förs många diskussioner om att återinföra fastighetsskatten. Till exempel har Stefan Löfvens statsråd Anders Ygeman och Socialdemokraterna i Stockholm lagt fram ett förslag om återinförande av fastighetsskatten. Det hörs samma tongångar från Socialdemokraterna i Skåne och från Socialdemokraterna i Göteborg. Det är helt enkelt många krafter till vänster i politiken som nu vill återinföra fastighetsskatten.

Många kommer ihåg fastighetsskattens konsekvenser, innan skatten avskaffades av den moderatledda regeringen. Fastighetsskatten ledde till att människor fick lämna sina hem, den ledde till att pensionärer inte hade råd att bo kvar och den ledde till en stor osäkerhet och otrygghet kring det egna boendet.

Moderaternas position är glasklar. Hemmet ska vara en trygg plats omgärdad av trygga villkor. När nationalekonomer pratar om ökad rörlighet på bostadsmarknaden handlar det många gånger om att människor ska behöva flytta från sitt hem för att de blir pensionärer. Det tycker vi är en felaktig politik. Bostaden är mer än en ekonomisk institution som politiker ska leka runt med.

Förslaget från Socialdemokraterna i Stockholm om återinförande av en fastighetsskatt slår väldigt hårt mot hushållens ekonomi, inte minst här i huvudstadsregionen. En vanlig barnfamilj skulle om fastighetsskatten återinförs och om ränteavdragen avskaffas tvingas betala 5 000-10 000 kronor mer i månaden i skatt.

Kan Centerpartiet lova att man inte kommer att stödja eller sitta i en regering som återinför fastighetsskatten?

Anf. 63 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Som jag sa i tidigare replikskifte har vi vid tidigare tillfällen och även under denna vår sagt nej till ett återinförande av fastighetsskatten. Det står vi självklart fast vid även i dag.

Oavsett vilken konstellation som man ingår i och vilka frågor som man gör upp om är det alltid en förhandling om de frågor som man vill prioritera och om vilka skatter som ska höjas respektive sänkas.

Men svaret på frågan från Niklas Wykman om fastighetsskatten är nej. Det har det varit hittills och kommer att vara i fortsättningen också.

Anf. 64 Tony Haddou (V)

Fru talman! Centerpartiets egen bostadspolitiska talesperson har gjort ett erkännande om marknadshyrorna. Han har sagt: Det är en pågående process att liberalisera och förändra hyressättningssystemet, och jag tror att det är bra att börja med nyproduktion och införa en modell som går att successivt implementera i det befintliga beståndet.

Varför vill Centerpartiet genomföra ett systemskifte i politiken och chockhöja folks hyror?

Anf. 65 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Den utredning som är gjord om fri hyressättning gäller alltså just nyproduktion av lägenheter. Det är också det som regeringens proposition handlar om. Detta gäller alltså i nyproduktion.

Jag skulle vilja veta exakt vem det är som kommer att få höjd hyra. Det kommer inte att bli höjda hyror i det bestånd som redan finns i dag, utan man kommer att kunna ha en marknadsmässig och fri hyressättning i det bestånd som kommer att byggas framöver men inte i det som finns i dag.

Anf. 66 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag har precis refererat vad Centerpartiets bostadspolitiska talesperson har sagt, och det handlar om just marknadshyror. Och det slår på hela beståndet. Men det leder inte till fler bostäder. Tvärtom leder det till fattigare hyresgäster. För Sveriges hyresgäster vore marknadshyror en katastrof. Sju av tio svenskar säger nej till marknadshyror.

I min hemstad Göteborg skulle hyrorna chockhöjas med över 50 procent. I vissa områden skulle de höjas med 70 procent och i andra områden med 60 procent. Vem har råd med det? Kan Centerpartiet svara på det? Varför vill ni öka utsattheten på bostadsmarknaden? Varför vill ni öka bostadssegregationen? Varför vill ni öka klassklyftorna på detta sätt? Svara på det!

Anf. 67 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Vi behöver bygga fler bostäder i Sverige, och vi behöver bygga över hela landet - i städer och på landsbygden. Det behöver finnas en kombination av bostäder, både bostadsrätter och hyresrätter. Det behöver finnas bostäder för alla människor, oavsett om man är gammal eller ung, om man studerar, om man är mitt i livet och om man har familj. Bostaden ska vara en trygghet.

Det förslag som föreligger om fri hyressättning rör nyproduktion av lägenheter. Jag kan inte se att det kommer att drabba någon och öka klassklyftorna i Sverige. Vi kommer snarare att få mer produktion och en bättre rotation på bostadsmarknaden, vilket behövs. Det är där det finns skillnader mellan Centerpartiets och Vänsterpartiets ingångar i detta.

Det är i nyproduktion som det kommer att kunna råda en fri hyressättning. Men självklart kommer det också att kunna vara förhandlingar när det gäller det gamla beståndet. Men jag tror ändå inte att det kommer att skapa de problem som Vänsterpartiet tar upp här. Detta kommer snarare att se till att det blir en bättre rörlighet på bostadsmarknaden, fler bostäder kommer att kunna byggas och vi kommer att få ett bättre bostadsbestånd i hela landet.

Anf. 68 Gulan Avci (L)

Fru talman! Det har varit intressant att den senaste timmen sitta här och lyssna på kollegorna som stundtals, vissa av dem i alla fall, haft ett ganska högt tonläge, inte minst Vänsterpartiets Tony Haddou som fått ur sig ganska många formuleringar på ett bräde utan att ta några djupa andetag.

Vi kunde i går se hur Vänsterpartiet i en ganska svår tid tog ytterligare ett steg i att skapa mer polarisering och mer sandlåda i riksdagen. Man ställde ultimatum på regeringen att svara inom 48 timmar. Det tog knappt två minuter innan man fick ett besked om huruvida Sverige ska ha ett extraval eller inte. Men jag ser fram emot fortsättningen på den resan och hur Vänsterpartiet kommer att hantera sina ultimatum framöver.

Men, fru talman, det var inte det som jag hade tänkt prata om. Det som är viktigt att framhäva i denna debatt är de senaste 16 månaderna med en pandemi som har svept in över vårt land och ställt hela samhället inför väldigt stora prövningar. Sedan pandemin svepte in är ingenting sig likt längre.

Det har varit en prövande tid. Över 14 500 människor har dött bara i Sverige. Många har förlorat anhöriga och nära och kära. Många har inte heller kunnat ta farväl av dem på grund av restriktionerna. Många äldre har varit isolerade i sina hem eller på äldreboenden. Och insikten om hur utbredd den ofrivilliga ensamheten har varit är hjärtskärande.

Unga människor har inte fått uppleva studentfester, utspring från grundskola eller gymnasium och mottagningar för att fira att man faktiskt fått en examen - högtidliga stunder som vi normalt sett är vana vid under denna del av året.

Utsattheten har dock tagit sig uttryck även på många andra sätt, fru talman. Vi har sett bilder på desperata människor som har ställt sig i kö för att få matkuponger. Människor har förlorat sina jobb, och företagare har fått se sina livsverk gå upp i rök utan att kunna rädda dem.

De branscher som har tagit mest stryk under pandemin är framför allt kulturen, idrotten, restaurangbranschen, besöksnäringen, hotellbranschen och taxibranschen. Det är också framför allt inom dessa branscher som människor har blivit av med sina jobb - främst unga, lågutbildade och utrikes födda. Det är tre grupper som i vanliga fall har en ganska svag förankring på arbetsmarknaden.

Vi i Liberalerna har tillsammans med vårt samarbetsparti Centerpartiet och regeringen presenterat otaliga krispaket för att rädda så många företag vi har kunnat. Det har handlat om att skydda jobben så att inte fler blir arbetslösa. Vi har stärkt välfärden, skolan, rättsväsendet, sjukvården och äldreomsorgen, och vi har vidtagit flera åtgärder för att minska den ekonomiska nedgången.

Vi har stärkt de sociala skyddsnäten för att skapa trygghet och för att fler ska klara sig under den här svåra tiden. Vi har öppnat upp a-kassan för dem som inte är medlemmar så att de ska slippa känna ekonomisk otrygghet. Vi har också öppnat upp sjukförsäkringen för dem med dåliga anställningsvillkor, inte minst timanställda inom äldreomsorgen, för att de ska slippa känna ekonomisk otrygghet när de ligger hemma i sjukdom.

Egentligen borde inte detta vara något som man behöver lyfta fram i debatten. Oavsett vilka partier som hade suttit i en regering under en världspandemi tror jag att alla hade agerat precis likadant. Det handlar om att se till att den ekonomiska utvecklingen inte går nedåt, för att rädda företag undan konkurser och skydda jobb så att inte fler blir arbetslösa.

Fru talman! Jag är stolt över att mitt parti har tagit ansvar, även om vi har fått betala ett högt pris för vårt ansvarstagande. Men som jag har uttryckt även vid andra tillfällen är jag också tacksam över att det har funkat så bra i samarbetet mellan riksdagens åtta partier - även om det nu märks att vi är på väg in i ett valår och att tonläget börjar ändras. Det tål att upprepas än en gång att det finns väsentliga skillnader mellan att vara ett renodlat oppositionsparti och att vara ett parti som ingår i ett samarbete. Är man i opposition kan man kliva in och ta ansvar när man behagar, men utgör man underlag för en regerings budget tar man ansvar hela vägen. Det är precis det vi i Liberalerna har gjort.

Fru talman! Vi börjar se ljuset i tunneln. Men trots att allt fler människor blir vaccinerade och restriktionerna börjar lättas upp kommer vi inte att kunna återgå till det normala. Vi kommer att vara påverkade av pandemin under ganska lång tid, och den som tror att vi kan återgå till det normala misstar sig. Visst ser vi att ekonomin har börjat återhämta sig på vissa delar av arbetsmarknaden, men den historiskt höga arbetslösheten kan vi inte ta med en klackspark.

Inte heller kan vi ta de stora problem som finns inom välfärden lättvindigt. Vi har sett hur bristerna inom äldreomsorgen har synliggjorts under pandemin och hur skolstängningar och distansundervisning har påverkat elevers kunskapsresultat och psykosociala hälsa. Vi har sett hur sjukvården går på knäna - just nu befinner sig en hel yrkeskår på randen till utbrändhet efter 16 månaders tufft arbete för att rädda människoliv.

Fru talman! Ska Sverige bli ett tryggt land för alla människor att leva i måste vi en gång för alla göra upp med den kriminalitet som breder ut sig i samhället. Vi måste ta i med hårdhandskarna mot de gängkriminella som sprider skräck och förpestar livet för så många oskyldiga människor, inte minst i våra socialt utsatta områden. Det kräver dock att vi är beredda att ge rättsväsendet de verktyg som krävs och att vi inte är beroende av andra länders säkerhetstjänster för att kunna bura in skurkarna i finkan.

Ska vi kunna lösa många av de samhällsproblem som har förstärkts under krisen kräver det fortsatt ett högt reformarbete, men den akuta krisen ligger i att få ned den höga arbetslösheten så att inte fler blir långtidsarbetslösa. Därför blir jag genuint provocerad när jag gång på gång hör Sveriges finansminister hitta lösningen i att höja skatten för vanligt folk i stället för att se till att fler kommer i arbete.

Jag är överens med finansminister Magdalena Andersson om att vi behöver minska klassklyftorna och avsätta mer pengar till välfärden för att den ska fungera och finnas till för alla, men receptet kan inte vara att höja kapitalskatterna, återinföra den gamla fastighetsskatten eller ge sig på det sparkapital som hårt arbetande människor har byggt upp under ett helt yrkesliv för att skapa sig en trygg framtid.

Fru talman! Jag kommer att dra över min anmälda talartid; jag säger det på en gång.

Det enda sättet att minska klassklyftorna är att fler tillåts göra klassresor - att skolan blir den samhällsinstitution som garanterar alla barn tillgång till en bra utbildning och samma livschanser oavsett föräldrarnas bakgrund eller tjocklek på plånboken. Liberalerna kommer även i fortsättningen att sätta skolan först, för det är grunden för ett välfungerande samhälle. Det är garanten för att dagens unga blir morgondagens arbetstagare. Skolan är biljetten till en framtid och till individuell frihet.

Jag är stolt över att Liberalerna har satt stopp för alla skattehöjningar under den här mandatperioden och över att vi har tvingat regeringen att sänka skatterna på inkomster för löntagare. Vi har stärkt det svenska näringslivet och skapat bättre villkor för företagandet i Sverige. Men det verkar som att Socialdemokraterna skäms för den politik de har drivit tillsammans med oss. Det får givetvis stå för dem, men Liberalerna kommer aldrig att bidra till en politik som innebär en skattechock för landets löntagare eller småföretagare, som är viktiga arbetsgivare.

Liberalerna kommer aldrig att acceptera en politik som inte premierar sparande för folk som går till jobbet varje dag - som jobbar hårt, tar ansvar och sätter av en liten del av sin lön varje månad för att trygga sin pension. Inte minst är det viktigt för kvinnors ekonomiska frihet att den möjligheten finns även i fortsättningen.

Fru talman! När vi återses efter sommaren kommer det att vara ett år kvar till riksdagsvalet. Lika stolt som jag är över det samarbete jag har haft med Centerpartiet och regeringen, lika angelägen är jag om att få till ett maktskifte. Ingen regering som har suttit vid makten i två mandatperioder orkar hålla ett högt reformtempo, inte ens Socialdemokraterna. Nu hotar de dessutom att riva upp alla viktiga liberala reformer som mitt parti har drivit igenom under den här mandatperioden, och det hotet tar vi på allvar.

Det handlar också om demokratin. Ingen välmående demokrati mår bra av att samma parti styr landet i långa perioder. Jag vill inte ha en återgång till 1900-talet, då Socialdemokraterna kunde prenumerera på statsmakten. Därför kommer vi i höst att lägga fram vårt sista budgetförslag, och sedan kommer januariavtalet att upplösas under ordnade former. Sedan går vi till val på en liberal reformagenda där vi sätter skolan först och byter spår för integrationen så att det utanförskap som drabbar framför allt invandrade personer bryts.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag tacka alla kollegor i utskottet. Jag kom in under en dramatisk tid och har inte fått vara med om något fysiskt sammanträde, men förhoppningsvis blir det ändring på det i höst. Jag hoppas att vi då kan ses under trevligare former.

Jag vill också tacka alla de tjänstemän i utskottet som har tagit hand om mig på ett väldigt bra och professionellt sätt och hjälpt mig när jag har behövt det.

Fru talman! Självklart vill jag även tacka alla talmännen, och hela presidiet, för att ni har sett till att arbetet har kunnat fortsätta i demokratins högborg och att vi inte varit tvungna att ställa in det.

Trevlig sommar på er, allihop!

Anf. 69 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Det har varit ett annorlunda år på i princip alla sätt. Den här debatten handlar om Sveriges budget och ekonomiska inriktning och om hur den har fått anpassa sig till en annorlunda tid. Det finns många åtgärder som har vidtagits. Stödåtgärderna under pandemin har kostat cirka 400 miljarder kronor hittills, och globalt sett har pandemin kostat världen cirka 85 biljoner kronor.

Fru talman! Det har debatterats under flera timmar här om att höja eller sänka skatten. Det har debatterats mellan januariavtalsparter och opposition. Man har debatterat om marknadshyror, företagens situation och vård. Jag kommer därför att belysa frågor som inte har tagits upp och ägna mitt anförande åt dessa - inte för att de andra inte är viktiga, men jag vill belysa frågor som inte har tagits upp.

Fru talman! En av de viktigaste sakerna med en katastrof är att dra lärdom: Hur gör vi för att inte hamna här igen? Och om något liknande skulle inträffa igen, hur kan vi mildra effekterna?

Vi ser alla med glädje och lättnad ljuset i tunneln, med ökad vaccinering och lättade restriktioner. Men skörheten i samhället går inte att vaccinera sig emot. Vi måste se på risker och brister med öppna ögon. För att minska risken för pandemier vill jag ännu en gång påminna om deras uppkomst och grundorsak, nämligen vårt respektlösa sätt att hantera djur och natur på.

Det finns i dag uppskattningsvis 1,7 miljoner okända virus hos däggdjur och fåglar. Upp till 827 000 av dessa tros kunna infektera människor. Runt 75 procent av de nya smittförande sjukdomar vi får kommer ursprungligen från djur. Varför händer då detta? Jo, när djur trängs ihop på ett onaturligt sätt och sätts i burar ökar risken för att virusen överförs. Det gäller både i djurindustrier och i det krympande vilda.

Ju mer vi pressar ihop arter genom exploatering på bekostnad av deras välfärd och ekosystem, desto större risk att vi snart får återse de viruskrafter som vi så väl lärt känna det senaste året.

Fru talman! Att jobba förebyggande i politiken är tyvärr inte särskilt lönande, men det skulle spara mycket lidande och många liv. Att jobba förebyggande och se till att bevara den biologiska mångfalden, respektera djurvälfärd och säkerställa att olika arters livsmiljöer får finnas kvar är ett av de effektivaste sätten att begränsa och minska risken för pandemier i framtiden. Det skulle dessutom spara oss enorma summor pengar.

Jag vill också påminna om att risken för virus som kan gå från djur till människa inte bara finns på wetmarkets på andra sidan jorden, utan det är en risk också med minkfarmer och burhöns och med den djurhållning vi har även i Sverige.

Fru talman! För mig handlar djurvälfärd och artbevarande i ärlighetens namn främst om en moralisk skyldighet som vi behöver svara upp mot. Även för dem i den här kammaren och i svensk politik som inte delar denna åsikt borde det nu stå klart att det respektlösa sätt vi hanterar djur och natur på kommer att drabba människor.

Fru talman! Om en pandemi ändå skulle inträffa behöver vi stå rustade. Det handlar om resiliens, vårt samhälles förmåga att klara sig. Självförsörjningsgraden måste öka, både vad gäller matförsörjning och vad gäller energiförsörjning. I dag kan man lite förenklat säga att varannan tugga vi äter i Sverige är importerad. Det kan jämföras med Finland, som har en självförsörjningsgrad på 80 procent. I en orolig värld kommer graden av självförsörjning snabbt att bli avgörande.

Den civila beredskapen behöver stärkas, och civilsamhället behöver förutsättningar för att kunna bistå samhället särskilt viktigt under kristid. Vi behöver också en aktiv politik.

Det är nu vi måste gå fram med nya förslag och starka visioner som bygger på andra värdegrunder än att en exponentiellt växande ekonomi är målet och en dominanslogik som återspeglas både i det kapitalistiska ekonomiska systemet och i vårt aktiva bidrag till klimatkris och naturkris.

Fru talman! I en globaliserad värld får kriser konsekvenser över nationsgränser. Det är därför viktigt att vi också ser bortom vårt eget relativt trygga närområde och stöttar andra länder, så kallade utvecklingsländer. Jag beklagar djupt hur Sverigedemokraterna konsekvent drar ner på biståndet. Oavsett vad man tycker om vårt moraliska ansvar och hur långt det sträcker sig borde det vara uppenbart att nationsgränserna är en social konstruktion som inte spelar någon roll för virus.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill inte rulla tillbaka i gamla hjulspår och fortsätta business as usual. Frågan är inte om utan när nästa kris kommer. Vi vet redan nu att klimatkrisen kommer att göra sig alltmer påmind. Artutrotningen kommer att göra våra ekosystem svagare och mer känsliga. Vi i Miljöpartiet är inte så naiva att vi tror att detta inte kommer att påverka oss och våra samhällen.

Det har gjorts många bra saker från regeringens håll under den här tiden. Det har varit satsning på natur och gröna jobb, och över hela världen talas det om en grön giv.

Men det är en tid för lärdom och för omställning - en grön omställning som står för andra visioner. Där kan lycka och välbefinnande prioriteras inom naturens och planetens gränser, och vi använder ekonomi i dess rätta bemärkelse, det vill säga hushållning av begränsade resurser.

Det behövs att vi prioriterar långsiktighet framför kortsiktighet. Det krävs att vi tar bort miljöskadliga subventioner, använder skatter för att uppnå våra miljömål och investerar i och underlättar investeringar i miljölösningar och miljövänliga företag. Det krävs att vi verkligen lagstiftar bort den värsta typen av exploatering av både djur och natur.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och önska alla en fin och härlig sommar.

Anf. 70 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! I dag diskuterar vi riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Jag anser att Sverige behöver en helt annan inriktning än rådande nyliberal ekonomisk politik. Det svenska folkets flertal förtjänar ett jämlikare och rättvisare Sverige.

Det är mot flertalet, inte mot fåtalet, som pandemin har slagit i Sverige. Äldreomsorgen har inte lyckats skydda våra äldre. Sjukvården går på knäna. Flertalet i det arbetande folket har burit landet på sina axlar, ofta utan tillräckligt smittskydd.

Arbetslösheten har rusat i höjden. För fåtalet i toppskiktet går det däremot fint. Statliga understöd har delats ut till aktieägare i storföretag som Volvo och H & M. Börskurserna fortsätter uppåt. Tiondelen i toppen drabbas minst av den ökade arbetslösheten.

Regeringen håller fast vid den nyliberala linjen i det finanspolitiska ramverket. Det innebär i praktiken åtstramningar, nedskärningar och utförsäljningar av välfärden. Statsbudgeten ska åter gå med överskott. Om man ska strama åt kan man inte driva någon politik för flertalet. Det blir småsmulor från regeringen åt flertalet, som åtgärder mot nedskräpning och en satsning på naturnära jobb för unga.

Över 400 miljarder kronor i olika stödåtgärder har regeringen beslutat om under pandemin, mest till det privata näringslivet som i flera fall har använt pengarna till utdelningar till aktieägarna.

När EU-samarbetet måste hållas under armarna med 150 miljarder till en coronafond saknas det inte heller medel. När fåtalet behöver pengar öppnar regeringen plånboken. Till grund för regeringens politik ligger förstås den nyliberala tanken att det offentligas roll i ekonomin ska begränsas, att ekonomin finns till för att privatkapitalet ska kunna göra vinster. De förändringar som majoriteten av det svenska folket vill ha, till exempel icke vinstdrivande välfärdsföretag i vård, skola och omsorg, saknar tyvärr majoritet här i riksdagen. Det är faktiskt sorgligt att Socialdemokraterna så fullständigt delar den borgerliga synen på samhällets ekonomi.

Som socialist avvisar jag det finanspolitiska ramverket och den nyliberala ideologin. Ekonomin finns till för folket, inte tvärtom. Den ska tjäna flertalet, inte fåtalet. Det är dags att övergå till en offensiv ekonomisk politik för arbete, trygghet och bostäder åt alla.

Den ekonomiska politiken ska orienteras mot full sysselsättning av alla produktivkrafter. Statsbudgeten får gå med underskott så att målet nås.

Arbetslösheten ska bort. Alla som vill och kan ska ha ett arbete på heltid med skälig och avtalsenlig lön. Ett program för offentliga beredskapsarbeten ska inrättas, där alla som inte kunnat hitta ett arbete på annat håll ska erbjudas fast anställning. Om regeringen under pandemin hade lagt 400 miljarder på beredskapsarbeten hade vi inte stått med nästan 10 procents arbetslöshet nu.

Även under pandemin ser vi hur arbetslösheten drabbar kvinnor. Regeringen anger i den ekonomiska vårpropositionen att återhämtningen är tydligare bland män än bland kvinnor. Dagens politik är också ett oförlåtligt slöseri med resurser. Om kvinnor arbetade heltid i samma utsträckning som män skulle Sveriges bnp öka med cirka 500 miljarder kronor per år. Om utrikes födda kvinnor arbetade i samma utsträckning som inrikes födda kvinnor skulle de offentliga finanserna stärkas med 37 miljarder kronor.

Fru talman! Rätten till arbete är också en viktig integrationsfråga. Arbetslösheten bland utrikes födda är mer än tre gånger så hög som bland inrikes födda. Genomsnittet av utrikes födda har lägre ekonomisk standard än inrikes födda, vilket beskrivs i den fördelningspolitiska redogörelsen i den ekonomiska vårpropositionen.

Vi har råd att sätta folk i arbete. Vi har inte längre råd att avstå från det kravet. När alla får arbete kan vi fortsätta förkortningen av arbetstiden. Målet är 30 timmars arbetsvecka. Människor ska ges mer tid att leva sina liv.

Jag tolererar inte regeringens politik för uppluckrat anställningsskydd. Jag kommer att stödja en misstroendeförklaring mot regeringen om det läggs fram ett sådant förslag. Om man inte som arbetsgivare kan erbjuda en trygg och fast anställning med god, avtalsenlig lön har man ingen framtid på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Bostaden är en social rättighet för flertalet, inte en handelsvara för fåtalet. Rätten till en bostad ska garanteras. Allmännyttan ska nu rustas upp, och en stor nyproduktion ska ske av allmännyttiga hyresrätter.

Rätten till en bostad är också en jämställdhetsfråga och en integrationsfråga. Bostadsbristen drabbar särskilt kvinnor med invandrarbakgrund men också de kvinnor som vill lämna ett destruktivt förhållande.

Rätten till en bostad är också en helt central ungdomsfråga. När vi ger våra unga rätten till en bostad hjälper vi dem att öppna dörren till deras och vår framtid. Om man inte som hyresvärd kan erbjuda en god bostad till en rimlig hyra har man ingen framtid på svensk bostadsmarknad.

Jag kommer naturligtvis att rösta för en misstroendeförklaring mot regeringen om frågan väcks med anledning av att man vill införa marknadshyror.

Fru talman! Coronakrisen har visat oss vilka som är de verkliga samhällsbärarna. Det är de som arbetar inom vård, skola och omsorg. I den ekonomiska vårpropositionen finns dock inte ett spår av avsikt från regeringens sida att permanent höja statsbidragen till kommuner och regioner för att stärka välfärden.

Välfärden ska ge trygghet åt alla. Statsbidragen till kommunerna och regionerna ska nu stegvis öka så att detta mål nås. Skolan, vården och omsorgen är till för folket, flertalet, inte för storfinansen, fåtalet. Vinstintresset ska bort från välfärden. Välfärdskapitalisterna har ingen framtid på svensk marknad inom svensk välfärd.

De sociala trygghetssystemen ska stärkas. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ska ge trygghet i sjukdomens och motgångens stund.

En god och trygg pension ska vara en självklarhet. Pensionsöverenskommelsen mellan S, MP och de borgerliga partierna ska rivas. Ett nytt pensionssystem ska utformas i flertalets intresse. Fackförbundet Forena har visat att den allmänna pensionens andel av slutlönen kryper till under 40 procent för alla som är födda efter 1992. Sänkt levnadsstandard eller fattigdom väntar många efter pensioneringen, särskilt bland kvinnor. Det är skamligt att Sverige har hundratusentals fattiga pensionärer i dag.

Regeringen vill också höja pensionsåldern. Även detta är en politik för fåtalet och inte för flertalet. Det är dags för en pensionspolitik för flertalet. Ingen ska vara fattig för att man är pensionär och kvinna. Den allmänna pensionen ska motsvara 80 procent av slutlönen. Alla pensionärer ska ha minst 16 000 kronor i månaden kvar efter skatt.

Det är dags för flertalet att ta befälet över samhällsbygget. Stora offentliga investeringar ska göras på ett flertal områden inom välfärden.

Mycket stora investeringar ska göras i bostadssektorn. Väg- och järnvägsnät ska upp till toppklass. Elnätens kapacitet måste öka i hela landet. Energi- och transportsektorerna ska genom offentliga investeringar bli fossilfria så snart det över huvud taget är möjligt.

Det är inte en budget i balans som ska vara målet för den ekonomiska politiken, utan det ska vara en samhällsekonomi i balans och full sysselsättning genom att tillåta stora budgetunderskott tills målen nås. Höjda skatter är inte något medel som ska användas för att nå målen för den ekonomiska politiken.

Däremot har skatterna andra viktiga funktioner att fylla. Genom åtgärder på skatteområdet ska vi radikalt öka jämlikheten i samhället. Genom riktade skattehöjningar ska vi givetvis ta ifrån storkapitalet förmågan att köpa sig politiska fördelar.

Ökad beskattning av fåtalet innebär en minskad belastning på klimat och miljö, eftersom fåtalet i toppen står för en oproportionerligt stor andel av de skadliga utsläppen. Skatterna ska höjas radikalt för tiondelen, det vill säga eliten. På årsinkomsten för den som tjänar över 200 000 per månad ska skatten vara 75 procent. På årsinkomsten för den som tjänar över 400 000 kronor per månad ska den vara 100 procent. En högre inkomst än så är helt enkelt inte en rimlig ersättning för något arbete.

En förmögenhetsskatt ska tas ut på de största förmögenheterna. En förmögenhet som överstiger 1 000 prisbasbelopp, cirka 47 miljoner kronor, ska beskattas med 5 procent.

Fru talman! Detta är en politik för flertalet.

Jag står bakom min följdmotion till 2021 års ekonomiska vårproposition men kommer för tids vinning inte att yrka bifall till den.

Jag tackar allesammans så mycket och önskar trevlig sommar och ledighet.

Anf. 71 Dennis Dioukarev (SD)

Fru talman! I denna debatt debatterar vi även vårändringsbudgeten för 2021.

När jag lyssnar på debatten om den ordinarie vårbudgeten hör jag tydligt att pandemin av naturliga skäl fortfarande sätter sin prägel på den politiska diskussionen. Men jag tycker mig också höra en återgång, sakta men säkert, till de problem som det svenska samhället hade före pandemin och alltjämt har.

I takt med att vi nu förhoppningsvis ser början på slutet och ljuset i tunneln kommer debatten mer och mer att präglas av samhällsproblem som kriminalitet, klan- och gängkrig och välfärdsutmaningar.

Vi kommer också att se ett ökat fokus på samhällskontraktet, det vill säga avtalet mellan medborgare och stat, där den senare ska leverera en pålitlig sjukvård, en värdig ålderdom och en trygg vardag, medan skattebetalarna efter förmåga ska bidra till det allmänna. Det finns en balans mellan dessa två där man som skattebetalare förväntar sig att man får det som man har betalat för - varken mer eller mindre. Gör din plikt, kräv din rätt, som vi sverigedemokrater brukar säga.

Det som jag vill rikta fokus på i denna vårändringsbudget handlar om två politiska områden där vi i vår följdmotion i detta betänkande menar att regeringen utifrån samhällets behov borde ha prioriterat annorlunda.

Ett av dessa behov handlar om trygghet. Lika trygghet och frihet för var och en i detta land, oavsett var man bor, är en rättighet. Det är den svenska staten som genom sin del av samhällskontraktet ska garantera att svensk lag gäller överallt, hela tiden.

Vi har den senaste tiden applåderat det internationella samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter, som resulterat i flera pågående rättsprocesser mot kriminella gäng. Fransmännen har knäckt krypteringstjänsten Encrochat, och FBI och Europol har genomfört operation Trojan Shield, som har resulterat i att 800 kriminella har gripits runt om i världen.

En mindre smickrande siffra för svenskt vidkommande är att av dessa 800 kriminella är 155 svenskar - alltså en grov överrepresentation på en global skala. Det är ett hårt slag mot den så kallade Sverigebilden och en tydlig signal till den svenska regeringen om att förstärkningar av Polismyndigheten skulle ha varit på sin plats.

Fru talman! Förstärkningar av Polismyndigheten behövs av flera skäl. Jag nämnde klankrig i början. Om man googlar ordet klan får man upp följande beskrivning: "Klansamhällen är en av de vanligaste samhällsformerna i världen och har stor betydelse i samhällskontexter där statliga myndigheter inte är närvarande."

Beskrivningen passar ganska väl in på den situation som vi just nu ser i Hjällbo i Göteborg, där de kriminella klanerna har blivit en reell maktfaktor i det lokala samhället. Civila har avrättats, vägspärrar har upprättats och journalister har förhindrats att utföra sin grundlagsskyddade verksamhet. Senast i går var det skottlossning där igen.

Det här föranleder naturligtvis frågan om staten faktiskt lever upp till sin del av samhällskontraktet i Hjällbo. Just nu tyder åtminstone väldigt lite på det.

Vi har alltså ett underfinansierat rättsväsen, vi har områden i Sverige där staten inte kan upprätthålla svensk lag och vi har ett historiskt tillslag mot den organiserade brottsligheten - som Sverige har blivit serverat på ett silverfat. Men regeringen ser ändå inte de behov som finns i budgetära termer eftersom man tillför noll kronor till Polismyndigheten i vårändringsbudgeten - noll kronor!

Jag tolkar detta som att det är regeringens uppfattning att man gör tillräckligt för att säkerställa civila människors frihet och säkerhet i Sveriges utsatta områden. Jag tolkar det som att regeringens uppfattning är att EU:s tredje lägsta polistäthet är tillfredsställande. Och jag tolkar det som att regeringens uppfattning är att det åtminstone inte kan bli sämre när Sverige nu har flest dödsskjutningar i Europa.

Fru talman! Sverigedemokraterna gör en tydligare prioritering för att garantera tryggheten för medborgarna och för att säkerställa att vi har förmåga att agera om samhället behöver extra stöd. Mot bakgrund av att det i en ändringsbudget inte går att föreslå anslagshöjningar vill vi i stället att regeringen utvärderar anslaget för rättsväsendet.

Fru talman! Det andra behov som jag i dag vill belysa är behovet av att prioritera rätt, det vill säga att lägga rätt pengar på rätt saker. Därför vill vi se ytterligare en utvärdering, nämligen av om storleken på biståndsramen är för omfattande. Alla utgifter i statsbudgeten måste naturligtvis analyseras och vägas mot andra prioriteringar och behov. De måste vägas mot de satsningar som uteblir som en konsekvens av att Sverige är den näst största bidragsgivaren av internationellt bistånd inom OECD.

Biståndet och kopplingen till bni har gjort att kostnaden har ökat mycket snabbare jämfört med övriga utgiftsområden i statsbudgeten. År 2000 uppgick det internationella biståndet till cirka 13 miljarder kronor, och detta år kommer det att uppgå till 47 miljarder kronor.

När regeringen levererar en vårändringsbudget med noll kronor i tillskott till Polismyndigheten, och när regeringen pratar om hålen i välfärden, bör man som väljare ha klart för sig att det inte saknas pengar på grund av att Sverige "bara" har världens fjärde högsta skattetryck. Det saknas pengar på grund av skyhöga utgifter på andra områden, som det internationella biståndet.

Summan 47 miljarder kronor årligen är i sig direkt provocerande när vi har ett underfinansierat rättsväsen, när vi har flest fattigpensionärer i Norden och när vi har rekordlånga sjukvårdsköer. Det är inte en hållbar utveckling.

Hur många fler poliser på gator och torg hade vi kunnat få för dessa pengar? Hur många hemlösa hade vi kunnat ge tak över huvudet? Hur mycket mer hade vi kunnat satsa på vård och omsorg? Det är frågorna som hänger i luften med denna vårändringsbudget.

Ett svar på en av frågorna finner vi kanske i dagens första anförande i denna debatt, där jag vill minnas att siffran 88 000 undersköterskor nämndes för en ungefär likvärdig summa som jag pratar om här, det vill säga 47 miljarder kronor. Det är en inte helt obetydlig förstärkning av välfärden som regeringen i stället skänker till internationellt bistånd.

Min gissning är att ingen regeringsföreträdare i denna kammare kommer att begära replik på mitt anförande och debattera denna fråga - av anledningen att man helt enkelt inte vill prata om detta.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation och önskar fru talmannen, ledamöter och kanslipersonal en härlig sommar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)