Säkerhetsarbetet i de statliga centralmuseernas samlingsförvaltning

Säkerhetsarbetet i de statliga central-museernas samlings-förvaltning

Fru talman! Vår historia är vårt kollektiva minne och en orienteringskarta över vilka vi är, varifrån vi har kommit och vart vi är på väg. Det är vår mänskliga kulturella odling och vårt avtryck och vår länk till dem som gått före och dem som ska komma efter.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet. Jag konstaterar att utskottsmajoriteten ser positivt på att regeringen avser att aktivt följa hur säkerhetsarbetet utvecklas. Jag ser allvarligt på att regeringen under åratal har valt att negligera behovet av ökade resurser till svenskt kulturarv och Sveriges museer och att man behövt invänta en kritisk skrivelse från Riksrevisionen för att agera - och inte ens då agerar utan konstaterar att man avser att följa utvecklingen.

Jag har under åratal drivit tesen att anslagen till den samlade vården och underhållet på kulturarvsfältet har varit undermåliga och eftersatta, bland annat resurstilldelningen till Sveriges museer och däribland centralmuseerna. I dag kan vi konstatera att den negativa resurstilldelningen resulterat i ett antal allvarliga brister som Riksrevisionen pekar på. Det är brister som i huvudsak inte kan tillskrivas de enskilda museernas ansvarskonton utan regeringens bristande analysförmåga om orsak och verkan efter åratal av styvmoderlig behandling av kulturarvet.

I betänkandet vi nu debatterar konkluderas följande: "Riksrevisionens samlade slutsats är att centralmuseerna bedriver ett säkerhetsarbete som inte i tillräcklig utsträckning garanterar en rimlig grad av säkerhet för föremålen i samlingarna. Vidare bedömer Riksrevisionen att Riksantikvarieämbetet kan göra mer för att inom ramen för sitt museiuppdrag stödja museernas säkerhetsarbete. Granskningen visar att arbetet varierar i kvalitet mellan och inom centralmuseerna samt att flera brister som tidigare iakttagits kvarstår."

Utifrån det här kan vi göra följande tre viktiga konstateranden:

För det första är säkerheten för en betydande del av vår nations mest unika kulturella arv orimligt låg. Då inställer sig frågan: Är man beredd att tillföra adekvata resurser till museiväsendets mest vitala verksamhet, att under säkra former och på vetenskaplig och saklig grund förvalta och förmedla vårt kollektiva minne genom samlingar?

För det andra gör Riksantikvarieämbetet inte tillräckligt för att stödja museernas säkerhetsarbete. Då inställer sig frågan: Varför avslår regeringen och dess samarbetspartier konsekvent våra förslag om generella anslagshöjningar till Riksantikvarieämbetet vid varje budgetperiod, vilka markant skulle förstärka myndighetens möjlighet till ökade stödinsatser? JÖK-samarbetet har givetvis alla möjligheter att tänka om inför kommande budgetperiod, och det ser vi fram emot. Tärningen är kastad.

För det tredje återstår flera brister som tidigare iakttagits. Då inställer sig frågan: Har regeringen inte försäkrat sig om sakernas tillstånd vid museerna under tidigare myndighetsdialoger? Frågor om access till samlingarna, säkerhetsklassning och adekvat registrering och inventering av föremålssamlingar är fundamentala i museiväsendet. Men på regeringen låter det som att detta kommer som en nyhet, och utskottsmajoriteten accepterar att utvecklingen ska följas.

Jag menar att man bör leda utvecklingen och säkra resurser till museernas viktigaste uppdrag: insamling, förvaltning, forskning och förmedling av samlingarna. För det krävs ökade anslag, inte bara till centralmuseerna utan också till landets övriga museer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetsarbetet i de statliga central-museernas samlings-förvaltning

Att det är bra att regeringen i sitt svar på Riksrevisionens skrivelse anför att man kommer att lyfta upp frågan med berörda myndigheter och säkerställa att myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder kan nog de allra flesta skriva under på.

Faktum är dock att det är ett politiskt ansvar att möjliggöra för museerna att vidta tillräckliga åtgärder i tillräcklig omfattning. Om regeringen tar situationen på allvar bör man göra en översyn av hur resursbehoven ser ut för att man ska kunna vidta lämpliga åtgärder och återkomma till riksdagen med förslag på hur man avser att möjliggöra för centralmuseerna att bidra till en säker samlingsförvaltning.

Sverigedemokraterna har föreslagit en utredning om ett långsiktigt hållbart faddersystem för föremålsdonation och en mycket begränsad destruktionsmöjlighet av föremål. Vi vill också att den vetenskapliga grunden förtydligas i museilagen.

En betydande del av museernas huvudsakliga källa till objektiv och evidensbaserad informationsförmedling är rön utifrån samlingarna, och sålunda fyller samlingarna en viktig funktion som källmaterial, vilket är vitalt i vår tid. De är också viktiga för framtida forskning om samtidens slutsatser. Detta perspektiv är en viktig grund för att ta bristande vård, underhåll och säkerhet på allvar.

I dag ser vi tecken på vilket behov det finns av den kulturarvsmiljard Sverigedemokraterna budgeterar för. Vi ser eftersatt vård, underhåll och säkerhet vad gäller världsarv och kulturlämningar i skog och mark. Vi ser att kyrkor tas ur bruk och att fornfynd både inom och utom samlingar destrueras, stjäls eller handlas med illegalt över gränserna.

Bristande säkerhet vid centralmuseernas samlingsförvaltning är bara en av ringarna på vattnet.

Regeringen anser att frågan genom denna skrivelse är slutbehandlad. Vi delar inte den meningen.

(Applåder)

Fru talman! Vi behandlar nu kulturutskottets betänkande KrU4 Säkerhetsarbetet i de statliga centralmuseernas samlingsförvaltning.

Den 1 augusti 2017 trädde lagen som reglerar offentligt styrda museer i kraft. I den lagen fastställs att museerna ska bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning.

I Sverige har vi många museer och en mångfald av museer med olika verksamhetsinriktning och huvudmannaskap. Museerna har en viktig roll att spela i vårt samhälle. De är en källa till kunskap om vårt förflutna och om vår samtid. De är en plats där barn och vuxna kan mötas över generationsgränserna och gemensamt kan dela glädjen över en kulturupplevelse som genom berättelserna för människorna närmare varandra.

Det är 13 av våra museer som har ett statligt åtagande. Dessa museer benämns centralmuseer. Deras samlingar omfattar sammanlagt miljontals föremål som har samlats in över lång tid och bevaras i skilda miljöer. Förvaltningen av de här museernas samlingar är en central del i bevarandet av vårt kulturarv och utgör kärnverksamheten för dessa museer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetsarbetet i de statliga central-museernas samlings-förvaltning

Det vi i dag debatterar är regeringens skrivelse, det vill säga regeringens svar på Riksrevisionens granskning av säkerhetsarbetet i de statliga centralmuseernas samlingsförvaltning.

Riksrevisionen konstaterar att det finns säkerhetsrisker som behöver hanteras, och nu har det tagits ett helhetsgrepp gällande säkerhetsarbetet på de centrala museerna.

Granskningens huvudsakliga slutsatser är:

Föremålens spårbarhet är bristfällig. Det beror på att föremålen har samlats in under lång tid och att museerna har kommit olika långt med sitt arbete med att registrera sina artefakter.

Åtgärderna mot stöld och skadegörelse är inte tillräckliga. Att skydda samlingarna från stöld och skadegörelse innebär en balansgång mellan att bevara samlingarna och att tillgängliggöra dem för allmänheten.

Det finns en god kännedom om att förebygga långsiktig förstörelse, men det är svårt för museerna att leva upp till önskad nivå. Museerna arbetar i flera fall med att hitta nya magasinslokaler som uppfyller önskvärd säkerhetsnivå. Bristen på magasinslokaler har varit känd under lång tid och har bland annat diskuterats i regeringens kulturarvsproposition.

Beredskapen för plötslig katastrof är bristfällig. Riksrevisionen ser att det finns ett behov av att stötta museerna i detta. De flesta museer har en katastrofplan, men den behöver på ett bättre sätt implementeras hos både personal och räddningstjänst.

Riksantikvarieämbetet behöver utveckla stödet i fråga om att förebygga stöld och skadegörelse. Riksrevisionen bedömer att Riksantikvarieämbetet lämnar ett gott stöd när det gäller att upprätthålla spårbarhet och förhindra förstörelse och katastrof i museernas samlingar. Det behöver dock upprättas rekommendationer och riktlinjer för att förebygga stöld och skadegörelse.

Kulturutskottet välkomnar Riksrevisionens granskning, där man har tagit ett helhetsgrepp inom säkerhetsarbetet. I likhet med regeringen konstaterar kulturutskottet att granskningen och dess rekommendationer är ett värdefullt underlag för museerna i deras fortsatta arbete med att vidareutveckla en betryggande säkerhet för samlingarna men även för Riksantikvarieämbetet i dess stöd till museerna.

Socialdemokraterna och kulturutskottet ser också positivt på att regeringen avser att aktivt följa hur säkerhetsarbetet utvecklas. Riksrevisionens granskning bidrar till en bättre fokusering på vad som bör prioriteras och ger en översyn över hur resursbehoven ser ut.

Kulturutskottet föreslår därmed riksdagen att lägga skrivelsen till handlingarna. Motiveringen till detta är att vi, precis som regeringen, konstaterat att Riksrevisionens granskning och dess rekommendationer är ett värdefullt underlag för de statliga museerna i deras fortsatta arbete med att vidareutveckla en betryggande säkerhet för samlingarna. Därför ser kulturutskottet positivt på att regeringen aktivt och på ett ansvarsfullt sätt följer hur säkerhetsarbetet fortlöper och utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetsarbetet i de statliga central-museernas samlings-förvaltning

(Applåder)

Fru talman! Anledningen till den här debatten är alltså regeringens skrivelse med anledning av att Riksrevisionen har granskat hur säkerhetsarbetet på landets centralmuseer bedrivs. Jag vill i sammanhanget rikta en stor eloge till Riksrevisionen, som har valt att göra ett antal granskningar inom kulturområdet, bland annat när det gäller museerna. Det är till stor hjälp för oss i kulturutskottet i det utvecklingsarbete som bedrivs.

I Sverige har vi en myriad av museer, någonstans mellan 1 500 och 2 000. De har olika inriktningar på samlingarna. De har olika ägare - privata, statliga, regionala och lokala - och olika ledningsstrukturer. 13 av dessa museer har en särställning i och med att de är ett statligt åtagande, ett åtagande som sträcker sig så långt tillbaka som till 1700-talet. Åtagandet består i ett särskilt uppdrag för samordning och samverkan inom det som är respektive museums ämnesområde.

Den granskning av säkerhetsarbetet som Riksrevisionen har gjort har utgått dels från betryggandet av föremålen i samlingarna, dels från frågeställningen om Riksantikvarieämbetet inom ramen för sitt museiuppdrag gör tillräckligt för att stödja museerna i det arbetet.

Säkerhet och säkerhetsarbete kan definieras utifrån många begrepp, men i det här sammanhanget är det tre huvudområden som främst beaktats: spårbarhet, det vill säga registrering och inventering av föremål, stöld och skadegörelse samt förstörelse och katastrof.

Fru talman! Resultatet av Riksrevisionens granskning både förvånar och ska tas på största allvar. Granskningen påvisar nämligen brister på samtliga punkter. Det är brister i föremålens spårbarhet samt otillräckliga åtgärder mot stöld, skadegörelse, förstörelse och katastrof. Viktigt i sammanhanget är att påpeka att detta inte gäller generellt för alla museer och att det finns omständigheter för dessa brister som tidigare varit kända. Men icke desto mindre måste man ta itu med bristerna, särskilt i tider när vi kan förvänta oss framtida översvämningar, bränder och andra klimatrelaterade katastrofer - vi ser vad som nu händer i Venedig - en växande grov kriminalitet där handel med värdefulla kulturföremål utgör en del och, sist men inte minst, den alltmer försämrade säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde och i världen.

Fru talman! Jag vill ta två exempel från dåtid och nutid. Jag börjar med dåtid, andra världskriget. Hitler och nazisterna stal ett enormt antal historiska konstverk under andra världskriget. En del av dem, närmare bestämt faktiskt 5 miljoner, räddades av en allierad grupp som kallades The Monuments, Fine Arts and Archives Program. De var konstkännare som rent ut sagt riskerade livet för att bevara vår gemensamma historia. Det är en ädel och minst sagt fascinerande berättelse.

Denna grupp har ju som bekant skildrats i en film regisserad av George Clooney, The Monuments Men, men i verkligheten var det inte bara Clooney, John Goodman, Bill Murray och Matt Damon som utförde hjältedåden, utan det var så många som 300 personer från olika nationer.

Exemplet från nutid är kriget i Syrien. Det är med förfäran som vi under den senaste tiden har bevittnat den brutala förstörelsen av flera tusen år gamla kulturskatter i Irak och Syrien. De antika platser som systematiskt förstörts har utsetts till några av världens viktigaste gemensamma kulturarvsplatser av Unesco. Det är dramatiskt, inte endast för lokalbefolkningen utan för hela mänskligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetsarbetet i de statliga central-museernas samlings-förvaltning

Historiska minnesmärken och större föremål förstörs medan mindre kulturföremål säljs på den illegala marknaden för att finansiera och stödja olika extremistgruppers eller kriminellas verksamhet. Föremål av unik historisk betydelse stjäls från museer och bibliotek eller plundras från arkeologiska utgrävningsplatser, varefter de smugglas över gränserna till EU eller andra delar av världen.

Fru talman! I situationer som dessa vill vi inte att våra kulturarvsföremål ska hamna i tider av katastrof, kris och krig. Självklart finns det inga garantier för att så inte sker, men förberedelsearbetet för att i möjligaste mån förhindra eller begränsa skadeverkningarna kan vi i vårt välorganiserade och resursstarka land göra redan nu. Allt handlar om prioriteringar. Det handlar om förberedelsearbete i form av att redan nu stärka spårbarheten i samlingarna och se över rutinerna för vilka som ska ha tillträde till föremålen, liksom om utbildning och övning av personalen för att kunna möta en förhöjd hotbild, undanforslingsplaner till ändamålsenliga magasin med mera, precis i linje med de utmärkta rekommendationerna i Riksrevisionens granskning.

Fru talman! Regeringens svar på Riksrevisionens granskning är väldigt kortfattat och tunt. Man instämmer med Riksrevisionens resultat och rekommendationer och meddelar att man aktivt kommer att följa hur säkerhetsarbetet i centralmuseernas förvaltning av samlingarna utvecklas. Det är ju väl. Detta kommer definitivt vi moderater också att göra. Vi kommer att följa både själva säkerhetsarbetet och regeringens aktiva följande. I ordet "aktivt" ligger ju ett åtagande, bland annat ur den aspekten att tryggandet och bevarandet av våra kulturföremål är att betrakta som en del av totalförsvarsuppbyggnaden, med vad som följer av detta när det gäller planering och resurssättning. Detta är vårt absoluta ansvar, både för generationer som gått och för generationer som kommer.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)