Anf. 62 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har försämrats. Den ryska aggressionen mot Ukraina bryter mot internationell rätt och utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Den olagliga annekteringen av Krim kan inte accepteras, och Sverige kan inte acceptera aggression som förändrar Europas gränser. Både konflikten i Georgien 2008 och aggressionen mot Ukraina visar att Ryssland är berett att använda militära medel för att nå sina politiska mål. Ryssland har därigenom visat förmåga att utan förvarning snabbt kraftsamla och genomföra komplexa och folkrättsvidriga operationer i sitt omedelbara närområde. Vi kan också konstatera att det förekommer kärnvapenretorik i sammanhanget.
Den militära övnings- och underrättelseverksamheten i Östersjöregionen har ökat, vilket även innebär en ökad risk för incidenter. Rysk militär uppträder mer utmanande runt Östersjön, och kränkningar av Östersjöländers territoriella integritet har skett. Ryska flygplan har vid ett flertal tillfällen agerat oprofessionellt och provocerande. Några exempel:
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
I mars 2014 är ett civilt passagerarflygplan från SAS nära att kollidera med ett ryskt militärt flygplan som flyger utan transponder i luftrummet nära Kastrup.
I juli 2014 flyger ett ryskt jaktflyg av modell SU-27 bara 10-15 meter från ett svenskt signalspaningsfartyg.
I december 2014 placerar Ryssland inom ramen för en övning ut ballistiska robotar av typen Iskander i Kaliningrad.
I mars 2015 stör ryska örlogsfartyg ett civilt fartyg som håller på att lägga ut en elkabel mellan Litauen och Sverige.
I april 2016 flyger ryska SU-24 vid upprepade tillfällen och väldigt nära det amerikanska fartyget USS Donald Cook.
Även om ett enskilt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt måste vi vara beredda på att kriser eller incidenter som även inbegriper militära maktmedel kan inträffa. Och på sikt kan vi inte utesluta militära angreppshot.
Den säkerhetspolitiska terrängen har blivit svårare att navigera i. Situationen kräver försiktighet och ansvarstagande för freden och säkerheten. Därför agerar regeringen långsiktigt för landets bästa.
För regeringen är det viktigt att möta den förändrade säkerhetspolitiska situationen på ett nyktert och balanserat sätt. Enligt utgångspunkten i inriktningsbeslutet för försvarspolitiken, som fem partier i denna kammare ställt sig bakom, bedriver regeringen en försvars- och säkerhetspolitik som vilar på två ben.
För det första investerar vi för att stärka den operativa förmågan i krigsförbanden. För detta ökar försvarsanslagen under perioden med totalt ungefär 17 miljarder. Då ingår de 10,2 miljarder som vi gjorde upp om i försvarsuppgörelsen. Sedan finns det resterande medel från den tidigare regeringen. Efter år av nedskärningar och därmed en försämrad operativ förmåga är detta att betrakta som ett trendbrott.
Den enskilt viktigaste målsättningen under inriktningsperioden är att höja den operativa förmågan och den samlade förmågan i totalförsvaret. Det innebär att vi måste ha krigsförband som är bemannade, utrustade och samövade för att kunna lösa sina uppgifter. Övningsverksamheten prioriteras under inriktningsperioden, och alla krigsförband bör genomföra krigsförbandsövningar.
Inriktningsbeslutet har uttryckt tre särskilda prioriteringar. Vi förstärker den så kallade basplattan i form av mängdmateriel, standardfordon och mörkerutrustning. Vi förstärker den militära närvaron på Gotland genom att en stridsgrupp organiseras från 2018. Vi har markerat vikten av luftvärnsövningar på Gotland. Denna satsning har också en särskild bäring på de baltiska republikerna. Vi vidtar också en rad åtgärder för att säkerställa vår förmåga att bedriva ubåtsjakt. Vi har beställt en ny generation Jas Gripen-flygplan. Vi beställer också nya ubåtar.
För det andra fördjupar vi, utifrån en militärt alliansfri position, de bi- och multilaterala relationerna med länder och organisationer i vår närhet. Vi fördjupar det nordiska samarbetet inom ramen för Nordefco. Vi fördjupar ett särskilt samarbete med Finland och planerar för att kunna agera gemensamt även bortom fredstida förhållanden. Vi förstärker den transatlantiska länken och samarbetet med USA. Inom ramen för Enhanced Opportunities Programme fördjupar vi även samarbetet med Nato som har en särskild betydelse för säkerheten i Europa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Sverige bedriver en solidarisk säkerhetspolitik. Det betyder inte att vi kommer att stå passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. När Frankrike efter terrorattentaten i Paris, inom ramen för Lissabonfördragets paragraf 42.7, begärde stöd från EU:s medlemsstater var det självklart för Sverige att ställa upp. Vi stöder i dag Frankrike med strategiskt transportflyg och har för avsikt att även stödja med materiel. Den franske försvarsministern bekräftade senast jag träffade honom på Berga sin tacksamhet för det svenska stödet.
Därigenom har vi visat våra grannländer och övriga medlemsstater i EU att vi menar allvar med den solidaritetsförklaring vi har uttalat.
För att förverkliga den solidariska säkerhetspolitiken måste Sverige ha förmågan att ge och ta emot civilt och militärt stöd. Det samförståndsavtal om värdlandsstöd med Nato som riksdagen nu har att ta ställning till är en viktig del i att skapa de legala förutsättningarna och att stärka svensk förmåga att leva upp till de åtaganden riksdagen beslutade om redan 2009. Det är slutpunkten på en process där en bred majoritet av partier har ställt sig bakom behovet av ett värdlandsstödsavtal, först i Försvarsberedningen och därefter i inriktningsbeslutet från förra året.
I debatten har det nämnts några saker om inriktningen på svensk försvars- och säkerhetspolitik. Därför vill jag markera att allt vi gör handlar om att förebygga och skapa stabilitet så att konflikter och oro inte uppstår. Det är själva ingångsvärdet.
Försvars- och säkerhetspolitiken är en del av en bredare helhet där utrikespolitiken har sin del, handelspolitiken har sin del och alla de civila kontakter som förekommer mellan olika länder har sin del, det vill säga det världssamfund vi lever i där de bilaterala och multilaterala relationerna har sin del.
Allt detta är en del av ett större och bredare sammanhang. Det kan därför bli lite för snävt i förhållande till den helhet som måste beskrivas när man bara diskuterar försvars- och säkerhetspolitik.
Det värdlandsstödsavtal vi debatterar är ett av alla samarbeten vi har. Vi har fördjupat vår relation med Finland till och med bortom fredstida förhållanden. Vi tittar på den typen av scenarier och förbereder för det. Vi lovar inte varandra något i förhand, men vi skapar möjligheten.
Varje militärt samarbete vi har med andra länder - de baltiska länderna, Polen, Danmark och övriga nordiska länder, Frankrike, England och USA - är också en del i det samlade arbetet som syftar till att öva tillsammans. Vi har materielsamarbeten och informationsutbyten, och det ingår i en bild där vi skapar säkerhet tillsammans.
Det demonstrerar också från tid till annan möjligheter i det läge att det skulle uppstå orossituationer. Det Sverige, Finland och Norge bedriver 40 gånger per år på Nordkalotten i form av cross-border training med sina flygvapen är avancerad och viktig verksamhet. Det är också en säkerhetspolitisk signal.
Detsamma gäller för den marina övning vi har genomfört som heter Swefinex och som har pågått den senaste tiden på Östersjön. Det är också en säkerhetspolitisk signal där vi markerar en resurs som kan användas om det skulle behövas och om vi så beslutar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Alla dessa övningar skapar nätverk som i sin tur skapar handlingsfrihet att agera i en begynnande krissituation eller i en kris. Men syftena med dessa samarbeten är att vi inte ska hamna i den situationen. Övningarna ingår också i en strategi för att agera på ett tröskelhöjande sätt.
Vi har i dag en försvarsbudget på ungefär 1,1 procent av bnp efter att den har tillförts ett antal miljarder. Jag som försvarsminister har att börja på den punkt som företrädaren har lämnat efter sig. Det är den position jag har att utgå från, och det är utifrån det vi arbetar för att förstärka den svenska militära förmågan. Det handlar om att leverera allt det vi har kommit överens om.
Vi har redan en omfattande övningsverksamhet med andra länder, och många av dem är med i Nato. Detta är kopplat till olika byråkratiska regelverk, och det är ett rätt omfattande arbete att klara ut dem innan man kan genomföra en övning och avgränsa övningen med alla dess aspekter. Detta avtal är ett sätt att minska detta administrativa förarbete och underlätta det hela.
Låt mig också anknyta till det vi har sagt i så många sammanhang om möjligheten att kunna ge och ta emot hjälp.
Har detta en dramatisk effekt på det samlade säkerhetspolitiska läget? Jag har förstått att denna debatt har förts.
Den säkerhetspolitiska analys som har gjorts i Sverige är mycket grundlig. Försvarsberedningen var ett forum där samtliga partier deltog. Det var inget dåligt arbete som genomfördes där, även om det inte var ett helt enkelt jobb att bli överens om den säkerhetspolitiska analysen. Men efter det som skedde i Ukraina blev vi överens.
Denna plattform är alltså väl genomarbetad, och vi lade ihop ett pussel där vi var överens om samtliga bi- och multilaterala samarbeten. Vi var överens om den transatlantiska länken, och vi var överens om Natos partnerskap. Vi var också med bred majoritet överens om att vi skulle gå vidare med värdlandsavtalet.
Finland har ett värdlandsavtal. Vi gick in i denna process tillsammans med Finland. Avsikten var att vi skulle genomföra detta parallellt, och vi har vår del kvar i det som ska avslutas i dag.
I Finland har detta inte uppfattats på det sätt som man ger uttryck för i vissa inlägg i denna kammare. Där har det inte alls varit samma dramatik. I Finland har inte heller de farhågor som har uttryckts här i kammaren om alla negativa konsekvenser som skulle kunna uppstå besannats. Värdlandsavtalet har alltså inte den dramatiska effekt och innebörd som man här försöker påstå.
Att sluta ett värdlandsavtal innebär inte att ett land ändrar sin grundläggande säkerhetspolitiska doktrin. Om ett land ändrar sin säkerhetspolitiska grunddoktrin - i vårt fall att vi skulle frångå den militära alliansfriheten eller att Finland skulle frångå den militära alliansfriheten - skulle man kunna föra en diskussion om att det händer saker och ting på ett mer omfattande sätt.
Ett sådant resonemang förs i boken Konsekvenserna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap. Låt mig understryka att det inte handlar om värdlandsavtal, för det har Finland redan och där har inte alla dessa saker inträffat. Angående om Finland skulle ta steget och bestämma sig för ett Natomedlemskap står det på s. 53:
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
"Den geopolitiska förändringen skulle vara alltför stor för att Moskva ska kunna ignorera den. De finsk-ryska relationerna skulle ta skada och den politiska reaktionen skulle bli skarp och sannolikt också 'personlig', liksom när ett ryskt stridsflygplan sköts ner av det turkiska luftförsvaret i anknytning till konflikten i Syrien. Den oväntade och opåkallade gränskränkningen i norra Finland i slutet av 2015 är ett exempel på Rysslands benägenhet att skapa problem, sedan dra maximal nytta av situationen och erbjuda sig att hantera problemet utan att nödvändigtvis lösa det. Ryssland kan också reagera genom att öka trycket på gränsen mot Baltikum. Ett försök att politiskt aktivera de etniska ryssar som bor i Finland kan också komma att övervägas. Stämningen under anslutningsprocessen skulle bli förgiftad och handeln skulle lida stort, i linje med vad som nu sker i tvisten mellan Turkiet och Ryssland. Den interna utvidgningsdebatten skulle ske mot bakgrund av att den traditionella bilaterala agendan hamnar i oordning."
Det är vad man skriver utifrån den finska analysen. Det är den tydligaste analys som har gjorts om en förändrad säkerhetspolitisk doktrin och vad det skulle kunna innebära för ett land.
I Sverige har vi inte gjort denna typ av bedömningar och analyser. När det gäller den analys som nu pågår under Krister Bringéus ledning har vi till och med sagt att den militära alliansfriheten är den säkerhetspolitiska grunden för detta utredningsarbete. Han tittar dock på möjligheten och effekten av att utveckla alla våra samarbeten. Det ska bli intressant att se hur det ser ut när den redovisas.
Med anledning av hur debatten ibland förs i kammaren och de tvärsäkra konstateranden om vad som händer om vi genomför värdlandsavtalet tycker jag att det är viktigt att peka på att denna typ av analyser också finns och ger en annan dimension. Jag tror inte att vi med värdlandsavtalet kommer att uppleva något av det som redovisas här från olika håll.
När det gäller värdlandsavtalet står jag tydligt och entydigt fast vid att det har varit många påståenden i debatten som inte har varit rimliga, inte har stämt och varit felaktiga. Ibland har jag också funderat på om det finns desinformativa insatser i detta sammanhang.
Kärnvapen har diskuterats här många gånger. Det har ibland nästan tyckts som om vi skulle få det utplacerat med omedelbar verkan. Kärnvapen ska inte och får inte placeras i Sverige. Det har varit en mycket långsiktig linje i svensk politik. De får inte medföras av gästande förband. Det har klargjorts i många internationella sammanhang, och vi har skrivit på icke-spridningsavtalet.
Sedan icke-spridningsavtalet skrevs på har jag uppfattat att alla reger-ingar har följt icke-spridningsavtalets intentioner. Den debatt som förs om att vi riskerar att få kärnvapen på svenskt territorium är både felaktig och överdriven. Om man tittar i propositionen ser man att detta också berörs på s. 32, där det redogörs för detta och den svenska ståndpunkten. Avtalet om värdlandsstöd har inte att göra med utplacering av kärnvapen. Det är viktigt, precis som en del andra har sagt, att återigen tala om det. Vi ska inte ha den typen av sneddebatt som inte stämmer.
Det är inte heller korrekt att ge någon sorts bild av att värdlandsavtalet ändrar svensk överhöghet och sätter svensk lag, svenska regelverk eller suverän bestämmanderätt ur spel. Natos doktriner har inte i någon mening högre värde än svenska regelverk. Avtalet ger inte Nato rätt att på egen hand verka på svenskt territorium.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samförståndsavtal om värdlandsstöd
Det kommer inte in några uniformspersedlar, fordon, stövlar eller annat på svenskt territorium med mindre än en svensk inbjudan. Det är inte så att de inbjudningarna är någon sorts papper som bara cirkulerar mellan Försvarsmakten och Regeringskansliet och rutinmässigt hanteras. Här analyseras naturligtvis varenda övning och aktivitet som ska genomföras.
Det är långsiktiga processer, där man diskuterar mycket nogsamt under en längre period hur sådant ska utformas och i vilket syfte. Det är inte fråga om att den ena pressar på någonting på någon annan. Här tittar man på och förbereder den typen av aktiviteter gemensamt. Det är övningsverksamhet som man avgränsar tidsbestämt och också i område, omfattning och inriktning.
Det är vad det handlar om. Då tycker jag att vi måste vara tydliga på den biten så att man inte tror att det handlar om att det kommer att bli permanenta Natobaser i Sverige. Vi har inte några sådana i Finland, och det kommer inte att bli några. Det är inte heller vad avtalet handlar om för svensk del. Jag kan inte se att det ändrar den svenska grundpositionen när det gäller förhållandet till Nato eller säkerhetspolitiskt. Vi kommer även fortsättningsvis att vara militärt alliansfria.
Grundfrågan i ett Natomedlemskap, den mest avgörande kärnan i sammanhanget, är de kollektiva försvarsförpliktelserna som bygger på en gemensam försvarsplanering. Det är enligt artikel 5 i Washingtonfördraget. Är man inte medlem i Nato omfattas man inte av detta. Det är där själva kärnan i alltihop sitter. Det går inte att ha artikel 5 till 3 ½ procent, 10 procent, 25 procent eller 72,5 procent. Antingen har man den eller så har man den inte. Så enkelt är det. Det måste man ta till sig. Den glidande debatten om det ena och det andra anser inte jag är relevant i sammanhanget.
Allt som gäller enligt värdlandsavtalet bygger på frivillighet från bägge parter som är inblandade. Man kommer i varje läge överens om hur det ska tillämpas.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Försvarsministern har nu talat i 20 minuter och var uppsatt för 10 minuter. Det är ett hundraprocentigt överskridande av angivna tiden. Jag vill bara påpeka detta.)
Jag ska tala lite till. Jag tycker att det är så viktigt. Jag ber om ursäkt för detta, men så är det.
Det vi nu gör är att vi ökar vår militära förmåga. Vi fördjupar samarbetet med våra partner. Värdlandsavtalet är en pusselbit i den samlade strategin. Det är en åtgärd bland flera. Det är inte den slutgiltiga åtgärden. Det är en bland flera i en mängd aktiviteter för att skapa en försvars- och säkerhetspolitik som passar i vår tid.
Sedan kan man diskutera hur det var 1968, 1972 och 1985 och vad man gjorde då. Det har jag inga synpunkter på eller invändningar mot. Man gjorde förmodligen det bästa av situationen i det läget. Men detta är vad vi gör nu. Det bygger på en försvarsberedning och ett brett förankrat inriktningsbeslut.
Det är där jag hämtar eventuell auktoritet och eventuell plattform för ett riksdagsbeslut och inte i olika uttalanden som görs i andra sammanhang. Militär alliansfrihet är grunden för detta. Men vi jobbar med samarbeten tillsammans med andra för att skapa säkerhet i den tid vi nu lever i.