Sänkt kapitalvinstbeskattning för fåmansföretagare åren 2007–2009

Herr talman! Kapitalvinstbeskattning för fåmansföretagare är ett knepigt kapitel. Är man anställd är det inte så svårt att skilja ut vad som är lön och vad som är kapitalvinster. Lönen är det man får från sin arbetsgivare, kapitalvinster är det man får på aktier, sparande och vad man nu kan ha. Som fåmansföretagare har man möjlighet att välja om man vill ta ut sin ersättning i form av lön eller utdelning. Det är vad som gör det hela så knepigt. Upp till brytpunkten för statlig inkomstskatt spelar det inte så stor roll vad man väljer. Om man däremot kommer över brytpunkten blir det plötsligt betydligt förmånligare att ta ut ersättning i form av den lägre beskattade kapitalvinsten. Det är för att man inte ska få alltför stora orättvisor mellan löntagare och företagare som man har valt att införa någon form av reglering för hur mycket man ska kunna ta ut som kapitalvinst och hur mycket som ska tas ut som lön. Dessa regler - som brukar kallas för 3:12-reglerna, trots att paragrafen sedan länge har flyttats - upplevs som väldigt snåriga av dem som har att tillämpa dem. De beräknas kosta företagen 1 ½ miljard om året bara i ren administration. Det förslag som vi har att ta ställning till i dag gör inte reglerna ett dugg lättare. Det minskar bara själva beskattningen. Det är ingenting jag förebrår regeringen för. Jag är medveten om att det är en mycket komplex fråga som man har utrett mycket tidigare. Det är inget som man kan lösa i en handvändning. Den uppfattning som jag har fått från företagare är att det i första hand inte är nivån på skatten som är problemet utan just de väldigt snåriga reglerna. Det bästa för dem vore om man kunde sluta att lappa och laga systemet och kanske ta ett mer samlat grepp och se om man kan utreda hur man kan ersätta 3:12-reglerna med ett enklare och rättvisare system. Det tror jag vore bra om vi kunde göra. Jag yrkar därför bifall till reservationen.

Herr talman! Jag tycker att Helena Leander på ett bra sätt beskrev såväl bakgrunden till 3:12-lagstiftningen som betydelsen av att försöka reformera lagen så att den blir enklare och bättre tillgodoser inte minst de berörda fåmansbolagsägarnas önskemål. Anledning till att vi har denna krångliga lagstiftning är i grunden, precis som Helena Leander antydde, den skilda beskattning vi har på inkomst av tjänst och inkomst av kapital. Det är inget problem upp till brytpunkten, eftersom det är samma skatt runt 30 procent. För tjänsteinkomster därutöver har vi 52 procent upp till nästan 60 procent för de högsta inkomsterna. Det innebär att man inte kan ha ett system där man släpper fritt att välja för en fåmansföretagare hur man ska beskattas. Då blir det naturligen så att det mesta kommer att läggas på kapital efter det att man har redovisat inkomst av tjänst upp till brytpunkten. Samtidigt kan man inte göra systemet så krångligt att det kostar väldigt mycket hos företagen att efterleva bestämmelserna. Dessutom är det ur statsfinansiell synpunkt inte fråga om så oerhört stora summor om man försöker utjämna det hela och göra det enklare. Vi har nu varit relativt överens redan förra mandatperioden och eftersträvat en förenkling. Den dåvarande regeringen lade fram ett förslag som vi inte var riktigt nöjda med från allianspartiernas sida. Vi hade betydande invändningar på många punkter. De punkterna har sedermera ändrats. Nu kommer förslaget till ytterligare en förändring samtidigt som det pågår en utredning för att därutöver genomföra förenklingar och förbättringar. Det är av den anledningen som vi inte tycker att man har anledning att tillgodose motionsyrkandet från Miljöpartiet. Däremot tycker jag nog att det finns anledning att välkomna vad Helena Leander säger om vad Miljöpartiet eftersträvar. Det är i grunden en felsyn att betrakta anställda och företagare på samma sätt. De som är företagare tar helt andra risker än dem som är anställda. Av den anledningen finns det inte skäl att eftersträva en total likformighet i beskattningen. Det bör kunna vara en särskilt beskattning av fåmansbolagsägare som är sådan så att den av dem själva upplevs som rättvis och ganska enkel att efterleva. Utifrån det upplever jag situationen som att den sittande regeringen bör ha goda möjligheter att återkomma med en ytterligare förenkling av dessa så kallade 3:12-regler. En annan sak som tas upp i propositionen och därmed också i vårt betänkande är det som går under benämningen restpomperipossa. Det gäller bland annat IT-kraschen i slutet av 90-talet med den dåvarande lagstiftningen för andelsbyten. Den innebar att värdet på andelar som tvångsmässigt inte kunde försäljas ledde till att väldigt många tidigare ägare av IT-bolag som sålt sina aktier hamnade i en beskattningssituation som gjorde att långt över hela vinsten fick gå i skatt. Det var den så kallade pomperipossan. Med det brukar avses att skatten är över 100 procent på en inkomst. Efter mycken möda och inte minst insatser också från Vänsterpartiet lyckades vi i skatteutskottet få igenom en lagstiftning retroaktivt. Därmed rättade man till de värsta pomperipossaeffekterna för väldigt många tidigare företagare. Men olägenheter kvarstod för andra som inte helt fångades upp av den här förändringen. Detta är väldigt tekniskt. Jag ska inte gå in på detaljerna, men det var vad vi kallade för en restpomperipossa. Det var en dialog med departementet utifrån de synpunkter som hade förts fram i skatteutskottet. Jag är medveten om att diskussionen fördes framför allt av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gentemot regeringen om att den borde göra något även i de fallen. Rimligen kände man i de överläggningarna sig ivrigt påhejad av de borgerliga företrädarna i utskottet. Från vår sida var vi ingalunda nöjda med den långsamhet med vilken det gavs besked i de ärendena. Dessvärre har det gått väldigt lång tid - sedan 1999/2000 - så det är väldigt svårt att i det här läget backa bandet. Det är ju så väldigt mycket som har hänt därefter även hos de berörda företagarna. Omplaceringar har gjorts, och skatteeffekterna har delvis kunnat rättas till. Det värsta exemplet vi hade var en skatteeffekt på ungefär 1 000 procent av vinsten. Man fick alltså betala ohört mycket mer pengar i skatt än den vinst man hade gjort. Det där har rättats till av utvecklingen så nu ligger skatten på runt 100 procent - något över 100 procent isolerat till de aktierna och ca 75-80 procent sett till hur personen i fråga har kunnat agera i sina senare deklarationer. Pomperipossafallen är inte lika allvarliga på grund av hur börsutvecklingen har varit. Likväl är det sorgligt att vi inte tidigare har kunnat rätta till det här. Det är också sorgligt att möjligheterna, med tanke på svårigheterna rent praktiskt i dagsläget, är utomordentligt små - dessutom är det komplicerat - när det gäller att se hur en sådan här lagstiftning skulle se ut. Från utskottets sida har vi därför accepterat regeringens bedömning här, att vi måste lägga det här ärendet åt sidan. Men det råder ingen tvekan om att detta är ett exempel på att skattelagstiftningen inte kan fånga upp oförutsedda händelser på marknaden som gör att enskilda personer drabbas på ett olyckligt sätt. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! I detta betänkande behandlas viktiga och omdiskuterade beskattningsregler för fåmansföretagare. Jag vill börja med att instämma i utskottsordförandens redovisning av ärendet; det finns inte mycket att tillägga. Jag utgår från att vi alla i riksdagen är överens om att företagen och företagarna behöver regler som är rättvisa och regler som är överblickbara och enkla att tolka. Regeringens ambition när det gäller regelförenklingsarbetet generellt sett är därför mycket lovvärt. Vi kan dock konstatera att hela frågan om 3:12-reglerna knappast kan betecknas som enkel. Betänkandet innehåller förslag i rätt riktning. Snåriga regler ska göras enklare. Regeringen bereder för närvarande dessa frågor, som vi tidigare hört, och återkommer snarast möjligt. Jag delar andemeningen i den reservation som finns i betänkandet. Men med hänsyn till pågående beredning får jag för dagen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Herr talman! Skatteutskottets betänkande 9 har den vackra titeln Sänkt kapitalvinstbeskattning för fåmansföretagare åren 2007-2009 . Man skulle också kunna ha en annan rubrik, nämligen: Förbättrad beskattning för småföretag och småföretagare. Eller också kunde rubriken vara: Ekonomisk stimulans att bli småföretagare - eller egenföretagare. Ordens makt över tanken är ofta stor. Det jag talar om här är samma sak. Men i grunden kommer det att handla om hur olika man uppfattar saker och ting. Det som den här ganska tekniska propositionen handlar om är ytterst hur vi stimulerar fler människor att våga bli egenföretagare, att svara för sin egen försörjning. Precis som vi ska värna anställdas rättigheter - sociala rättigheter och trygghet i anställningen - gäller det att se till att några vågar bli företagare. De flesta företag är inte stora utan ganska små. De så kallade 3:12-reglerna borde numera som, Helena Leander mycket riktigt påpekat, kallas för 12:29-reglerna i 57 kap. inkomstskattelagen - för att nu något komplicera det. De syftar just till att återställa den stimulans som en gång i tiden fanns. I samband med 1990 års skattereform skulle det ju bli lättare att vara egenföretagare och att det skulle bli mer överskådligt. Det finns ingen absolut sanning när det gäller exakt hur en sådan här skattelagstiftning ska utformas. Det kommer säkert fler förändringar, precis som skett under en lång rad år med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den reform som nu görs är, tycker jag, i allt väsentligt just en stimulans till att våga ta ansvar och bli egenföretagare. Jag menar att det är en god reform för ett Sverige som behöver tillväxt och som behöver fler företagare och gärna mycket stora företag. Men framför allt behövs det väldigt många enskilda människor som vågar bli företagare och som inte i första hand ser kapitaluttag ur företagen som det viktiga. I stället handlar det om att de små företagen kan växa. Därför, herr talman, yrkar också jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och därmed till propositionen. I övrigt instämmer jag med Lennart Hedquist när det gäller restpomperipossan som har varit en plågsam del för många av våra partier eftersom inget hänt under en så lång tid. Jag tror inte att någon av oss som tyckt att de som drabbats av detta har fått full rättvisa. Men det är också, som Lennart Hedquist här säger, väldigt svårt att så långt i efterhand åstadkomma maximal rättvisa. Tiden har gått. Ibland får man säga: Det går inte att göra mer.

Herr talman! Apropå debatten om 3:12-reglerna vill jag säga att jag tycker att det är bra att regeringen gör en översyn av de olika organisationsformerna. Det gäller då att de ska behandlas så likvärdigt som möjligt skattemässigt och även på andra sätt - gärna det! Jag noterar också att det i betänkandet står att resultatet av detta ska redovisas före utgången av 2007. Det är alltså inte så många dagar kvar. Jag ser med spänning fram emot att få ta del av resultatet. Sedan kan vi fortsätta med den här debatten. 3:12-reglerna är krångliga. Det ligger mycket i det som Helena Leander och Miljöpartiet skriver. Men vi i Vänsterpartiet kan inte tänka oss att ta bort det här regelsystemet. Syftet är ju att förhindra att högbeskattade tjänsteinkomster omvandlas till lågbeskattade kapitalinkomster. I det läget är det väldigt svårt att föreslå att det här regelsystemet helt tas bort. Det tror inte jag är möjligt. Låt mig sedan gå över till den andra del som också har berörts här i talarstolen. Det gäller den så kallade restpomperipossan. Det är flera partier som har varit aktiva och medverkat till de förändringar som genomfördes år 2002 och som sedan gällde retroaktivt. I det läget fanns det några frågor kvar som inte var utlösta, och därav namnet restpomperipossa. Detta har debatterats ett antal gånger i den här kammaren. Det har kommit både ris och ros från den nuvarande alliansen till mitt parti som har engagerat sig i den här frågan. Man har sagt att man inte ska beskatta luft och att man inte ska beskatta vinster som finns. Men genom att vi inte kunde lösa ut restpomperipossan säger man samtidigt att det var lite skrik för lite ull och att Vänsterpartiet har lagt sig platt. Det är väldigt många sådana uttryck som har kommit. En kristdemokrat sade: Det är nu viktigt att inte låta denna skamfläck i svensk skattepolitik få finnas kvar i fortsättningen. Senaste gången frågan var uppe i kammaren var i december 2005. Det var i samband med att vi diskuterade en ny aktiebolagslag. Då var vi faktiskt eniga i utskottet, och anledningen till det var att vi väntade på en kammarrättsdom. Med facit i hand vet vi att det utslaget kom våren 2006. Jag hoppas att jag säger rätt nu. Då skrev allianspartierna ett särskilt yttrande. Jag vill citera lite ur det särskilda yttrandet: "Vi anser att ärendet hanterats med en anmärkningsvärd likgiltighet för de drabbade." Och vidare: "Vi vill nu kraftigt understryka betydelsen av att regeringen verkligen snarast efterkommer det av utskottet tidigare angivna önskemålet om en lösning av frågan genom en retroaktivitet från den 1 januari 1999." Så skrev alltså allianspartierna nio månader innan man kom i regeringsställning, och när man har innehaft makten i 15 månader lägger regeringen ned frågan. Jag vill för Vänsterpartiets räkning bara beklaga att alliansen inte längre är intresserad av att lösa den här frågan, och det har jag också skrivit i ett särskilt yttrande. I övrigt står jag bakom betänkandet.

Herr talman! Det är möjligt att jag var otydlig i mitt anförande, men vi har inte sagt att vi helt vill avskaffa regleringen av hur mycket man som småföretagare kan ta ut som kapitalvinster och hur mycket man kan ta ut som lön. Vi tror att man kan behöva någon form av reglering även fortsättningsvis även om man, precis som Lennart Hedquist var inne på, kan fundera på om det verkligen ska vara millimeterrättvisa eller om man ska ta hänsyn till det faktum att man som företagare tar en högre risk och inte har samma trygghet som en anställd. Någon form av reglering bör det däremot vara. Det vi däremot har sagt är att vi tror att det kanske är bättre att inte fundera på marginella förändringar inom det befintliga regelverket utan ha en lite mer förutsättningslös översyn.

Herr talman! Jag får tacka för det klarläggandet. Jag läste innantill i er reservation från talarstolen. Där står det att syftet är att helt avveckla 3:12-reglerna. Jag vidhåller att vi i Vänsterpartiet inte tror att det är möjligt att ta bort dem helt och hållet. Vi måste ha regler som förhindrar att man utnyttjar systemet och på ett otillbörligt sätt omvandlar inkomster som ska beskattas som tjänsteinkomster till inkomst av kapital.

Herr talman! Jag har inte hela vår reservation i huvudet, men jag har för mig att den där meningen fortsätter: och ersätta med ett enklare och rättvisare system. Jag har i alla fall väldigt klara minnen av att jag skrev så i motionen. Det är det som är grejen. Vi ska avveckla det system som finns nu men ersätta det med en reglering som är enklare. Det handlar alltså inte om att helt ta bort regleringen av hur man kan ta ut sin ersättning från företaget. Det ska vara ett system som är rättvist utan att vara så förtvivlat krångligt som det är nu.

Herr talman! Vi är inte främmande för att göra en översyn. Jag välkomnar den översyn som Regeringskansliet gör nu. Men om vi går in tittar på 3:12-reglerna ska vi också titta på de regler som handelsbolag och enskilda firmor omfattas av när det gäller räntefördelning och beräkning av expansionsmedel. De reglerna är ju också till för att det inte ska skapas något slags orättvisa mellan de här olika organisationsformerna. Helena Leander menar kanske att vi ska göra det också.

Herr talman! Det var synnerligen beklagligt och orättfärdigt att den dåvarande regeringen trots, vad jag förstår, Vänsterpartiets insatser inte löste hela pomperipossasituationen utan hade kvar den här så kallade restpomperipossan. Det gjorde att vi i utskottet gång på gång fick ta upp ärendet för att försöka förmå den socialdemokratiska regeringen att komma med ett förslag. Det var onekligen fråga om en komplicerad lagstiftning, men jag är övertygad om att det hade gått att lägga fram ett förslag som vi i skatteutskottet hade kunnat vara nöjda med. Det är riktigt som Marie Engström säger att vi skrev ett ganska skarpt särskilt yttrande där vi utgick ifrån att regeringen skulle återkomma efter den här kammarrättsdomen. Jag kan avslöja för Marie Engström - det är ingen hemlighet - att jag i anslutning till att vi skulle byta regering själv agerade via e-post till de berörda och påpekade att en av de skattefrågor som den nya regeringen borde ta itu med var restpomperipossan. Nu vet vi att man har haft oerhört många skatteförslag att försöka ta fram till riksdagen. Jag vet inte exakt av vilken anledning det här ärendet blev så lågprioriterat att vi nu kan konstatera att det inte längre föreligger rimliga praktiska möjligheter att göra någonting åt det. Jag är för egen del inte särskilt glad över att den tidigare regeringens sumpande av det ärendet har lett till en tragisk situation för vissa enskilda människor. Dessbättre har inte beskattningen blivit så orimligt hård som den var från början när det var pomperipossaeffekter på flera hundra procent och ända upp till 1 000 procent. Nu vet vi inte hur många som är berörda, men det rör sig förmodligen om ett relativt litet antal, och det är inte direkta pomperipossafall längre.

Herr talman! Det Lennart Hedquist ger uttryck för här är egentligen en lång rad pinsamheter. Det är pinsamt att den nuvarande regeringen inte har tagit tag i de här frågorna. Jag tolkar nästan Lennart Hedquist så att han nästan tycker det. Det låter väl inte så bra om man skyller allting på den regering som fanns den förra mandatperioden när man inte har lyckats åstadkomma en förändring själv när man tog över regeringsmakten i det här landet. Jag vidhåller det jag har sagt. Jag tycker att det är tråkigt att den nya regeringen och dess företrädare, som så hett har debatterat den här frågan vid ett antal tillfällen i kammaren och använt ganska kraftiga ord, helt sonika bara lägger ned den med ganska klena argument som att det har gått för lång tid och att det skulle bli för krångligt.

Herr talman! Vi tycks vara förhållandevis överens. Vi är kanske också överens om att det var synnerligen illa skött av den tidigare regeringen. Den nya regeringen hade en viss tid på sig och hade kunnat rätta till det om man hade varit tillräckligt snabb. Vi förefaller vara rätt överens om att det för närvarande inte längre finns rent praktiska möjligheter att göra det på ett sådant sätt att det skulle kunna komma att beröra alla dem som eventuellt har anspråk på att få en förändrad deklaration och på att begära överprövning. Deklarationer föreligger inte längre, och det skulle skapas en väldig osäkerhet om vad en retroaktiv skattelagstiftning nu, när ytterligare ett år har gått, skulle innebära.

Herr talman! Jag vet inte om jag är överens med Lennart Hedquist. Jag kan bara konstatera att regeringen inte ens har försökt, och det är väl det som är problemet.