Särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet

Anf. 4 Beatrice Ask (M)

Särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ord-ningen eller den inre säkerheten i landet

Herr talman! Hittills i år har Sverige tagit emot 150 000 asylsökande. Sedan september har vi tagit emot över 100 000 asylsökande. Sedan flera år är Sverige i särklass det land inom EU som har tagit emot flest asylsökande ställt mot hur många invånare Sverige har. Det här, och framför allt den utveckling vi har sett de senaste månaderna, innebär stora utmaningar för myndigheter, civilsamhälle och vår ekonomi.

De som kommer hit kan inte längre garanteras tak över huvudet. Det är i dag brist på alltifrån bostäder och skolplatser till lärare och annan personal. Sjukvården och socialtjänsten är utsatta för stora påfrestningar, och lagstadgade åtaganden ställs åt sidan.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har rapporterat att läget inom socialtjänst, skola och överförmyndarverksamhet har försämrats trots att tillströmningen avtagit något på senare tid. Även om tillströmningen skulle avta ytterligare kvarstår mycket stora utmaningar.

I den här situationen behöver Sverige en paus i flyktingmottagandet. Moderaterna välkomnar att regeringen vidtar åtgärder för att åstadkomma det, men vi bedömer att åtgärderna generellt är otillräckliga. Fler EU-länder måste ta sitt ansvar. Moderaterna anser därför att Sverige tillfälligt ska kunna direktavvisa asylsökande som kommer från ett annat säkert EU-land.

Eftersom regeringen ännu inte har lagt fram ett sådant förslag är andra initiativ nödvändiga. Vi tillstyrker att regeringen ges möjlighet att besluta om föreskrifter om id-kontroller vid transporter som utförs med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från en annan stat, vilket dagens ärende handlar om.

En breddning av id-kontroller till att gälla fler transportmedel än i dag kan bidra till att skapa större kontroll i flyktingmottagandet och till att dämpa söktrycket i Sverige, vilket är nödvändigt. Men det finns samtidigt skäl att vara mycket kritisk mot regeringen för den bristfälliga beredningen av förslaget. Att saker måste gå snabbt behöver inte innebära att man slarvar och slår till dövörat mot dem som lämnar viktiga och konstruktiva synpunkter. Det tycker jag faktiskt att regeringen har gjort i det här ärendet. Det är särskilt olyckligt när det handlar om åtgärder som får stora konsekvenser för dem som påverkas mest; berörda resenärer, transportörer och myndigheter.

Justitieutskottet fick vara med när trafikutskottet bjöd in företrädare för regionen och olika transportföretag i frågan. Öresundsregionen berörs allra mest direkt. Det görs varje dag 33 300 resor med Öresundstågen, varav 17 200 pendlarresor. De praktiska problemen vid id-kontroller är omfattande, liksom kostnaderna för desamma. Hur stora är beroende av hur regeringens föreskrifter utformas. Också i andra delar av Sverige kan införande av id-kontroller få stora effekter för de berörda.

Lagrådet ger allvarlig och högst berättigad kritik mot regeringen på en rad punkter, däribland för avsaknaden av ett seriöst remissförfarande. Justitieutskottet har hört Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslern och företrädare från polisen. Jag kan bara konstatera att det finns berättigande för den kritik Lagrådet ger. Det är märkligt att ett remissförfarande ska ske muntligt via högtalartelefon utan ordentliga uppteckningar som riksdagens ledamöter kan ta del av. Så får det bara inte gå till. Det hedrar kammarrätten att man envisades med att lämna sina synpunkter skriftligen så att fler kan ta del av dem. Så här får inte lagstiftningsarbete gå till.

Vår uppfattning är att om inte behovet av snabba åtgärder hade varit så stort borde lagstiftningsärendet ha återremitterats till regeringen för förnyad beredning.

Vi har också lagt fram konstruktiva ändringsförslag som skulle ha gjort förslaget bättre från legitim synpunkt, men Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen vill inte. Det är beklagligt, men det säger mycket om regeringens oförmåga att samarbeta internt och med andra.

Nu kommer regeringen förmodligen att få betydande befogenheter av riksdagen och ett synnerligen stort ansvar för hur man väljer att använda dem. Det ligger ett stort ansvar på regeringen att vid beslut om id-kontroller noga pröva frågor om proportionalitet, praktisk tillämpning och kostnader samt om effekter för resenärer, transportörer och regionen. Jag kan försäkra kammaren om att vi moderater kommer att följa effekterna mycket noggrant.

Vi anser att förslaget borde ha tidsbegränsats till ett halvår och att regeringen återkommande skulle behöva fatta beslut om id-kontroller. Därmed försvinner också den mycket märkliga konstruktionen med en karenstid. Att arbeta med en tidsbegränsad lag är klokt med tanke på hur ingripande och bristfälligt förslaget är på många sätt. Då hinner regeringen rätta till bristerna och lägga fram en bättre produkt för riksdagen till sommaren. Om man inte tycker att ett halvår räcker för arbetet går det att förlänga en tidsbegränsad lag. Det har vi gjort många gånger i kammaren.

Men ingenting av detta har regeringen sagt ja till. Det är till och med så illa att vi har fått reservera oss för att få en återrapportering till riksdagen om hur lagen och den förordning som regeringen ska besluta om tillämpas. Det är anmärkningsvärt. Det borde vara självklart att man i en sådan fråga vill komma till riksdagen och berätta.

Polismyndigheten får vid ett beslut om id-kontroller ansvar att utöva tillsyn över efterlevnaden. Det innebär ännu en uppgift som kräver stora insatser vad gäller både själva tillsynen och i den praktiska hanteringen av id-kontroller, som polisen tror kan bli stökig i vissa situationer. Därtill kommer att id-kontroller på nu aktuella trafikslag leder till ett ökat behov av inre utlänningskontroll visavi personer som reser med bil. Därför finns naturligtvis anledning att göra vad vi gör, nämligen påpeka för regeringen att polisen måste ha förutsättningar för att klara sina nya uppgifter.

Herr talman! Riksdagen ska fatta beslut på gediget underlag. Riksdagen ska också kunna fatta beslut snabbt i vissa lägen. Det förutsätter att alla inblandade gör sitt bästa för att lösa uppgiften. Vi moderater ser allvarligt på den situation som kan uppstå och är beredda att ge regeringen möjlighet att fatta beslut om id-kontroller. I den här frågan har det inte fungerat, trots att flera partier har gett konstruktiva förslag för att få fram ett hållbart förslag. Det här bär regeringen ansvar för.

Moderaterna står bakom samtliga reservationer som vi har lämnat, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 4. När det gäller punkt 1 kommer vi att avstå från att delta i beslutet.

Anf. 5 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Det var inte länge sedan vi i det här landet kunde höra ett tal där vi uppmanades att öppna våra hjärtan. Det var kulmen på åtta år av totalt naiv och oansvarig massinvandringspolitik. Det var dessvärre en fortsättning på tidigare decennier av hög och ökande invandring, men Alliansen tog det ytterligare ett steg längre och lät den redan höga invandringen dubbleras.

Den katastrofala politiken ledde fram till det numera ökända talet där Reinfeldt insåg att systemet, ekonomin och i förlängningen samhället var på väg att kollapsa. Det var faktiskt Reinfeldteran som krattade manegen för den situation vi har i dag. Det blev givetvis inte bättre av att Socialdemokraterna och de rödgröna ivrigt stöttade alliansregeringen under dess tid av massinvandringspolitik och fortsatte att blunda för konsekvenserna av politiken ända tills alldeles nyligen.

I våras sa Löfven att det inte fanns något tak för invandringen. Den aningslösheten höll i sig så sent som i september när Löfven, uppenbarligen fortfarande uppe i det blå, deltog i en manifestation för mer invandring. Vid den manifestationen sa han att hans Europa inte bygger murar. Nu står vi här.

Det fanns visst ett tak. Det behövdes visst gränskontroller. Synd bara att det är under galgen, för lite och för sent.

Häpnadsväckande nog verkar ambitionen från regeringen vara att nöja sig med en invandring på 1 000-2 000 i veckan, som Morgan Johansson sa. Det säger en hel del. 2 000 i veckan var den extrema rekordnivå som föranledde Fredrik Reinfeldts öppna-era-hjärtan-tal och som gjorde att Alliansen sa till svenska folket att vi inte har råd med någonting annat än invandring. Denna extrema politik är alltså det som Socialdemokraterna nu siktar på med införandet av gränskontrollerna. Det är rätt häpnadsväckande.

Sverigedemokraterna välkomnar som bekant ändå det som regeringen nu föreslår. Det är bättre än inget, men för att verkligen göra skillnad krävs det att man anammar de förslag vi lagt fram i vår följdmotion. Problemet med regeringens förslag är att alla fortfarande kan gå på en transport mot Sverige, oavsett vilket id man har. Det räcker att man har något id, till exempel ett syriskt pass. Då får man gå på. Har man ett syriskt pass kan man komma rakt in.

Vi vet av erfarenhet att de som väller in i Europa för att ta del av vår välfärd är väldigt anpassningsbara. De kommer snart att lära sig att behålla id-handlingarna, gå på transporten och därefter slänga dem eller gömma dem på tåget, bussen eller vad de nu väljer att använda. Vi hade polisen i utskottet för inte alls länge sedan. De tog också upp den aspekten och sa precis det här.

Det krävs alltså att man skärper reglerna, och vi föreslår sådana skärpningar. Vi föreslår till exempel ett strikt transportörsansvar för kontroll av pass, id och visum. Det ska gälla tåg, bussar, båtar och taxi.

Tyvärr finns dock inte taxi med i den här propositionen. Regeringen skriver att det inte är tillräckligt utrett. Men det är helt centralt, och egentligen är hela den här propositionen inte tillräckligt utredd, enligt alla bedömare. Polisen varnade för att människor förmodligen kommer att lära sig det här och välja till exempel stortaxi för att komma in i Sverige. Vi har sett exempel på invandrare som kommit hit och sedan tagit taxi från Stockholm till Finland. Jag tror inte att en taxifärd från Köpenhamn till Malmö kommer att avskräcka någon.

Brott mot transportörsansvaret ska resultera i mycket tunga böter. Vid upprepade fall ska tillståndet att resa in i Sverige dras in. Vi förordar att bara pass eller id-kort från viseringsfria länder ska godtas. I annat fall ska visum kontrolleras. Det innebär alltså ett stopp för i princip alla dem som nu tar sig till Sverige för att invandra.

Det har från transportörernas sida uttryckts osäkerhet över huruvida man klarar av att utföra de här id-kontrollerna. Vi förstår att det innebär praktiska och arbetsmiljömässiga problem. Därför vill vi att Sverige säkrar arbetsmiljön för transportanställda genom att inledningsvis täcka kostnaderna för exempelvis säkerhetsvakter. Beträffande tågtrafiken bör Sverige bistå med utbildning, säkerhetspersonal och en samlad teknisk infrastrukturlösning.

Det här innebär givetvis kostnader. Men med den här politiken sparar vi oerhörda summor på en extremt kostsam invandring, som vi då kommer att slippa. Det blir alltså en vinstaffär för Sverige.

Låt oss titta närmare på tågtrafiken! Vi föreslår att tåglinjen Öresundstågen ska delas, så att tågen går till Kastrup och sedan tillbaka samma sträcka. Däremellan får folk byta tågsätt och utföra en pass- och id-kontroll. Vid bytet vill vi se snabba automatiska spärrar där EU-medborgare själva drar sitt pass och identifierar sig med fingeravtryck. Ett separat system ska hantera passagerare som inte har sådana pass eller där visum krävs. De SJ-tåg som går direkt från spår 26 på Hovedbanegården i Köpenhamn ska kontrolleras på samma sätt i Köpenhamn. På så sätt uppnår vi full kontroll utan att nämnvärt försvåra för pendlare och nöjesbesökare som reser mellan Sverige och Danmark. Enligt mina uppgifter handlar det kanske om 20 minuters försening för personerna, men tågen kommer att gå i tid som vanligt. Det orsakar inte något trafikkaos.

Vi vill att riktiga, permanenta och omfattande gränskontroller införs vid Öresundsbron. All inkommande trafik ska kunna kontrolleras - bussar, lastbilar, personbilar och vad det nu kan vara. Gränskontrollorganisationen ska förstärkas kraftigt, delvis givetvis med tullpersonal. Vi vill även se över möjligheten att använda hemvärnet, och vi vill återinföra beredskapspolisen sedan flera år tillbaka. Även de ska kunna hjälpa till vid det här arbetet, så att man få en snabb och effektiv behandling.

Det finns tekniska lösningar som bör utvärderas. Vi vill till exempel införa fler fordonsskannrar, men det finns även andra lösningar. Det finns mätstickor som man kan stoppa in i till exempel lastutrymmen för att mäta koldioxidhalten. På så sätt kan man se om det uppehåller sig personer där. Det finns många olika tekniska lösningar man kan titta på som kan göra att även person- och lastbilstrafiken görs väldigt effektiv.

För att beivra smuggling över havet - som väl är nästa steg ifall inte Danmark skärper till sig, vilket de kanske dock verkar göra nu - vill vi stärka Kustbevakningen och undersöka möjligheten att använda drönare för att se till att man inte börjar transportera folk i personbåtar över Sundet.

Utlänningslagen bör ändras, så att asylsökande som söker sig till Sverige från ett angränsande säkert land, i vilket de inte riskerar att förföljas, eller är i en sådan situation som innebär alternativt skyddsbehov ska anses ha lämnat in en uppenbart ogrundad ansökan. Därmed kommer dessa personer att avvisas med omedelbar verkan vid Sveriges gräns och formellt sett aldrig komma in i landet. Möjligheten att överklaga dessa beslut bör också slopas. Det här kan göras utan att tumma på asylrätten, eftersom flyktingkonventionen inte berör restriktioner i rörligheten mellan säkra länder. Enligt FN:s flyktingorgan finns inte heller någon rätt att välja asylland.

Herr talman! Vårt förslag skulle sammanfattningsvis innebära följande: Privatpersoner samt kommersiell trafik skulle kunna fortsätta som tidigare med förhållandevis små trafikstörningar. Det är viktigt för alla i Öresundsregionen, för turismen, handeln och jobbpendlingen. Däremot kommer inga asylsökande att kunna ta sig in i landet. Vi ska i stället fokusera på systemet för kvotflyktingar och hjälp i närområdet.

Jag vill också poängtera att Sverigedemokraterna egentligen inte alls vill ha kontroller mot vårt grannland Danmark, som vi har en passunion med. Vi vill egentligen att alla nordiska länder ska vara öppna gentemot varandra. Men denna regering och tidigare regeringar har tyvärr skickat ut signaler som lockar till sig hela världen, varför man nu tvingas till de här åtgärderna. Det är också denna regering och tidigare regeringar som har lurat in svenska folket i EU, som med borttagna gränser inom unionen och mot tredjeländer borgat för att folk kan ta sig hit.

Även Danmark har givetvis ett ansvar. Det är faktiskt de som låter alla de här illegala invandrarna passera genom sitt land till Sverige. Redan nu ser vi dock tecken på att de börjar ändra sig, vilket innebär att man på sikt kanske inte kommer att behöva de här gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark, när Danmark i sin tur uppför gränskontroller mot Tyskland.

Det är en rad dåraktiga politiska beslut, tagna under decennier av vanstyre, som lett fram till detta. Men kanske är det som nu sker början på att vi rättar till den situation som har lett till enorma sociala, ekonomiska och kulturella problem i vårt land.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 6 och 18 i betänkandet.

Anf. 6 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag vill börja med att konstatera att jag lyckades yrka bifall till en reservation från Kristdemokraterna. Det är väl i och för sig inte det största problem man kan tänka sig, men det var inte det jag menade, utan jag ville yrka bifall till reservation 5, där Moderaterna är med. Jag rättar härmed till det.

Kent Ekeroths och Sverigedemokraternas historieskrivning är som när en potentat läser Bibeln. Det finns ingen förmåga att se att situationen har förändrats över tid. Det som har hänt de senaste månaderna är en dramatisk förändring i förhållande till vad som gällde för ett antal år sedan.

Sanningen är den att ni sverigedemokrater har varit emot invandrare och flyktingar per definition så länge jag kan erinra mig. Det är hela er livsluft. Du går till och med så långt i jämförandet, Kent Ekeroth, att du tipsar Socialdemokraterna och Miljöpartiet om skannrar, mätstickor och allt man nu kan använda för att kontrollera att inga människor finns i någon container eller annat. Vad är det för människosyn?

Jag tycker att det är viktigt att vi har ordning på våra gränskontroller.

Vi ska ha ett fungerande system som är rimligt, men vi måste också se att det handlar om människor. Det handlar om olyckliga människor som flyr, som behöver hjälp, som har rättigheter och som vi måste hantera på ett värdigt sätt. Det finns inte ett uns av det i anförandet. Dessutom är du, Kent Ekeroth, på väg att stödja ett förslag där det varnas för att det kommer att öka människosmugglingen, det vill säga gynna kriminaliteten.

Hur kan det komma sig att Sverigedemokraterna vill ge Socialdemokraterna och Miljöpartiet rätt att göra lite hur som helst i tre år på det här området, trots att Kent Ekeroth säger att det kan leda till ett och annat problem?

Anf. 7 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Att det varit en dramatisk förändring av invandringen till Sverige sedan i höstas är jag den förste att skriva under på. Den gick upp från 2 000 i veckan till 10 000 i veckan. Det mest anmärkningsvärda är att Socialdemokraterna siktar på den nivå som gjorde att Moderaternas före detta partiledare gick ut och sa till svenska folket att vi inte har råd med någonting mer. Det var den katastrofala situationen som gjorde att Moderaterna förlorade valet. Den nivån siktar Socialdemokraterna på.

Vi är de första att erkänna att det skett en dramatisk förändring, men den var dramatisk redan för ett år sedan, före valet. Den situationen vill vi inte tillbaka till. Vi måste långt under den, och därför måste vi införa ytterligare restriktioner när det gäller invandringspolitiken.

Det förvånar mig lite att Beatrice Ask ifrågasätter att jag tar upp olika tekniska lösningar för att hitta illegala invandrare och för att stoppa dem som smugglar in människor till Sverige. Beatrice Ask var justitieminister. Hon om någon borde ha ett intresse av att Sveriges lagar upprätthålls. Då kan hon rimligen inte tycka att förslag för att hitta människosmugglarligor eller dem som smugglas in i Sverige är något negativt. Det borde vara positivt att upprätthålla svensk lag. Det borde vara positivt att vi kontrollerar våra gränser. Det är helt uppenbart.

Beatrice Ask pratar om att folk flyr för sina liv, att det är synd om dem och sådant. Det finns jättemånga människor i den här världen det är synd om, runt om i världen. Men det är inte så synd om dem som passerar genom Danmark, genom Tyskland, genom Österrike bara för att ta sig till det land som ger de högsta bidragen. När vi sedan stramar åt reglerna lite grann drar de hem igen. De har börjat resa hem igen. Hur jobbigt är det där hemma om man, för att man inte fick tillräckligt mycket bidrag, väljer att dra hem? Jag är ledsen, men det fungerar inte. Den bluffen har synats för länge sedan.

Det ökar människosmugglingen - så kan man inte säga. Vi har rätt att kontrollera våra gränser. Om människosmugglingen ökar är det bra att vi inför gränskontrollerna med stickor, med elektroniska medel, med mycket personal.

Anf. 8 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag är inte emot tekniska lösningar när det gäller gränskontroller. Det jag ifrågasatte var den attityd som ditt anförande speglade, Kent Ekeroth, att ni är emot allting och inte alls känner för de människor som drabbas. Man måste kunna göra både och, nämligen se till att man har ett fast system och att man har ordning och reda i asylmottagningen. Men man måste också inse är det är fråga om människor. Det är två saker som man måste hålla i huvudet samtidigt.

Därför är det olyckligt att vi inte har fått ta del av de riktlinjer och annat som regeringen avser att utfärda, för det är i detaljerna det blir viktigt. Visst, det är synd om människor runt om i världen, på många håll, men de som kommer hit, som finns här oavsett skälen, dem har vi lite ansvar för. Vi måste kunna hantera det på ett anständigt sätt. Det är viktigt.

Vad jag förstod har flyktingströmmen till Sverige varit besvärlig väldigt länge, enligt Sverigedemokraterna. Menar Kent Ekeroth att det var en allvarlig fara för Sverige som land för säg två år sedan, eller hur ska man tolka er syn på det? Vi har från flera allianspartier påtalat att vi tycker att det saknas en definition av vad som är allvarlig fara. Det är inte så att Sverige står på ruinens brant eller att allt är hotat, men vi ser att det kan finnas situationer som är riskabla, och då ska regeringen ha ett mandat.

Anf. 9 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Vi känner för dem som drabbas. Bara under den senaste tiden har vi sett rapporter om hur svenskar drabbas, hur de inte får tid för cancervård på grund av att sjukvården måste ta hand om flyktingar i stället, hur köerna inom sjukvården, i olika sektioner, ökat drastiskt på grund av att de måste ta hand om alla invandrare som släpps in.

Det är svenskar som drabbas. Det är svenskar som i dag står i sjukvårdsköer och dör på grund av en oansvarig massinvandringspolitik för folk som inte ens är flyktingar, som beger sig hit för att det är bekvämt att göra det, som inte stannar i Danmark, som inte stannar i Tyskland, som belastar våra system så att folk drabbas, deras hälsa drabbas, deras liv drabbas.

Varför tänker Moderaterna aldrig på dem? Varför tänker Moderaterna aldrig på dem som har för lite pengar, som inte får tillgång till sjukvård i tillräcklig omfattning och mycket annat? Varför tänker Moderaterna aldrig på sitt eget folk? Det undrar jag.

Ja, de är människor. Kostnaden för så kallade ensamkommande flyktingbarn är i Sverige 1 900 kronor per dygn. Det är schablonersättningen från stat till kommun. För de 1 900 kronorna kan vi ge mat till 246 barn som svälter i Afrika. Vad är mest humant? Man pratar om att de är människor. Vad är mest humant, att slösa enorma mängder på att låta dem bo i asylslott i Sverige eller att hjälpa 246 svältande barn i Afrika? Vad är mest humant? FN:s matprogram har brist på pengar. De får ibland halvera ransonerna i matprogrammen för att de inte har pengar. Vad är mest humant? Ska vi ge de människorna mat för dagen, eller ska vi ge så kallade ensamkommande flyktingbarn playstation, wifi och herrgård i Sverige? Vad är mest humant?

Jag ska svara på din fråga, Beatrice Ask. Du frågade om det var en allvarlig fara för Sverige för två år sedan. Ja, det var det, för de här systemen var på väg att kollapsa redan då. Det var därför er före detta partiledare stod inför svenska folket och sa: Jag är ledsen. Vi har inte råd att prioritera vårt eget folk längre. Vi ska prioritera alla andra. Det kan aldrig vara okej.

Anf. 10 Johan Hedin (C)

Herr talman! När politiken är som bäst är den väl underbyggd och vilar på en solid faktabakgrund.

Alla som berörs av en ny lag har fått säga sitt, och den har prövats noggrant, dels om lagen kan förväntas få den effekt som är tänkt, dels vad den kan tänkas ha för negativ påverkan på andra viktiga samhällsområden, hur den drabbar folk i deras liv och företag i deras värv.

Allt detta vägs samman i en lagstiftningsprocess som ibland kan kännas lång och otymplig men som ska säkerställa att det blir bra och att lagförslaget är förenligt med våra grundlagar.

Från regeringens sida är beredningens sista steg att Lagrådet prövar förslaget mot allt detta, och med Lagrådets välsignelse lägger regeringen fram förslaget på riksdagens bord för en politisk bedömning där oppositionen och alla andra får möjlighet att vrida och vända på förslaget och komma med motförslag i sina följdmotioner.

När det politiska ledarskapet är som bäst tar vi strid för det som är rätt, trots att opinionsvindarna för tillfället blåser åt ett annat håll. Vi stakar ut en riktning mot ett bättre samhälle, förklarar behovet av nödvändiga reformer och hittar vägar för att få dem genomförda.

Vi ägnar oss inte åt kortsiktig exploatering av missnöje och oro, utan arbetar långsiktigt och konsekvent för det vi tror på.

När politiken är som sämst är den meningslös och plakatmässig. Förslagen försöker fånga upp rädsla för det okända och vädjar till våra lägsta drifter. Alla som vet något förstår att de är dåliga, men man får applåder för dem för att de låter kraftfulla.

När det politiska ledarskapet är som sämst lägger man fram sådana lagförslag ändå. Man gör det mot bättre vetande, med bristfällig beredning och utan något särskilt stöd för att lagen faktiskt kan få ett önskat resultat. Man gör det utan någon analys av hur andra viktiga samhällsvärden ska beaktas, utan några egentliga funderingar på hur alla de oerhört centrala samhällsfunktioner som påverkas av lagen faktiskt drabbas.

Jag önskar, herr talman, att det förslag som vi nu debatterar tillhörde den kategorin. Men det är mycket värre än så. Jag kan bara spekulera i orsakerna till att regeringen gör så. Den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen gör detta, och jag ser fram emot att höra deras representanter fördjupa sig i detta i sina anföranden, men som jag ser det är bevekelsegrunderna de sämsta möjliga.

Vi kommer att höra att det är kris, att samhället håller på att kollapsa och att vi snabbt måste få ned antalet människor som nu söker sig till Sverige. Vi kommer att höra hur man hänvisar till att myndigheter kräver det. Möjligen kommer man också att spela ut terroristhotet, trots att alla tänkande människor måste förstå att den terrororganisation som gör den investering det innebär att utbilda och möjliggöra en terrorist antagligen också har resurser att skaffa ett falskt pass eller en falsk identitetshandling.

Det finns ett par viktiga frågor som vi måste ställa oss i detta. Hur allvarlig är den här krisen jämfört med andra kriser? När jag växte upp på 70-talet hade vi energikris. Några kanske minns den. Innan dess var det bostadskris med efterföljande miljonprogram. På 30-talet talades det om "kris i befolkningsfrågan", och sedan följde krig och miljontals dödade på slagfält och i förintelse. Under hela 80-talet levde vi under hot om kärnvapenkrig, där den ena parten dessutom var en nyckfull kommunistdiktatur.

Winston Churchill lär ha sagt något i stil med att man aldrig ska förslösa en bra kris. Jag tror att det kan användas på ett bra och på ett dåligt sätt, där det allra sämsta är att exploatera krisen för att stärka sitt eget anseende, trots att man måste inse att det riskerar att få enorma konsekvenser för många människor.

Vilken kris är det egentligen som regeringen hanterar med detta lagförslag? Jag tror tyvärr inte att det handlar så mycket om att ge de kommuner som nu går på knäna - eller skolan eller socialtjänsten - det stöd de behöver. I så fall hade de väl lyssnat bättre på de förslag som Centerpartiet har lagt fram för att försöka göra livet något lättare för alla dessa. Jag tror tyvärr att det är regeringens alldeles egna förtroendekris som sätts i första rummet.

Jag yrkar med eftertryck bifall till reservation 1 till förmån för vår motion, där vi föreslår att riksdagen avslår detta farliga och undermåligt beredda hafsverk.

Ingen här inne - ingen - kan säga hur lagen kommer att påverka flödet av migranter. I beredningen finns inga konsekvensanalyser värda namnet, inga jämförbara internationella exempel, ingen vetenskaplig grund - bara gissningar och antaganden.

Däremot finns det en hel del kunskap om hur lagen drabbar inte bara asylsökande på väg till Sverige utan även en lång rad oerhört viktiga samhällsfunktioner. Förslaget om id-krav och tillhörande kontroller hotar att slita isär en välintegrerad region och hotar en viktig arbetsmarknad.

De samhällsekonomiska konsekvenserna är enorma. Det är inte bara jag som säger det. Rederinäringen, buss- och tågföretagen och Sydsvenska Handelskammaren är alla oerhört kritiska. Det är även de fackförbund som organiserar de tågvärdar och bussförare som regeringen nu, genom digra vitesbelopp, vill tvinga att kasta av människor i vinterkylan om de inte kan uppvisa någon giltig legitimation.

Det finns en lång rad mycket allvarliga invändningar från den helt oacceptabelt korta remiss regeringen har medgivit, inte minst svidande kritik från Justitiekanslern.

Det kokar ned till kärnan i min kritik och vår uppfattning att vi omöjligen kan göra detta ansvarslösa förslag till lag. Det finns en ordning för hur vi stiftar lagar i vårt land. Dessa lagförslag, som Lagrådet beskriver som undantagstillståndsliknande och med kraft avstyrker i sitt remissvar, vilar på en fullkomligt undermålig beredning och borde aldrig ha lagts på riksdagens bord.

I detta anförande instämde Göran Lindell och Annika Qarlsson (båda C).

Anf. 11 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1, som vi har tillsammans med Centerpartiet. Centerpartiet förde fram ganska många av de synpunkter som vi har gemensamt. Jag ska ta fram det som gör att vi är kraftigt kritiska och säger nej till propositionen och utskottsförslaget.

Först och främst är det en överföring av makt från riksdagen till regeringen på mycket lösa grunder, snabbt och illa behandlat. Med ett riksdagsbeslut för man över befogenheter till regeringen som - någon var inne på det - i remissinstanser beskrivs som att man kan hamna i ett undantagsliknande tillstånd där regeringen får fatta besluten. Men det är sådant som vi ska göra i riksdagen, tycker vi. Vi måste ha en ordentlig beredning och ett ordentligt underlag för att se till att det fungerar. I det här fallet har hanteringen varit oerhört bristfällig, och överföringen av befogenheter till regeringen är en av de stora farorna.

Vi ska leva i ett öppet och demokratiskt samhälle. Då måste riksdagen vara den instans som tar bra beslut, grundade på bra underlag. Det är just hanteringen - för att få fram lagförslaget och trycka det igenom riksdagen före avslutningen - som har varit utsatt för massiv kritik från många, som har tagit upp hur illa detta har skötts, vilket vi har hört från talarstolen tidigare.

Lagrådet har i princip sågat förslaget jäms med fotknölarna. Det borde vara en otroligt stark signal till regeringen om att inte genomföra detta utan tänka om: Ha is i magen, gör om, gör rätt och se till att det blir ett bra underlag!

Alla remissinstanser har sagt nej - det fungerar inte, det går för fort. Det går inte att ha ett remissförfarande där man sitter och pratar i telefon! Vilket underlag ger det? Det är en fara för att vi som lagstiftande församling inte kan ta rätt beslut, vilket är grunden för vårt öppna och demokratiska samhälle.

Det finns ytterligare saker. Detta kommer att ställa till väldiga problem i Öresundsregionen för näringslivet, för dem som arbetspendlar och för alla dem som ska ta sig över Öresund. Det är en oerhört viktig faktor. Det kommer att drabba svensk ekonomi.

I dag är Öresundsregionen, Malmö-Köpenhamn, i princip sammanväxt. Det är väldigt många människor som rör sig tvärs över. Om man då inför id-kontroller och stoppar folk kommer det att få allvarliga konsekvenser för näringslivet och arbetstagarna där nere, och det kommer att kosta pengar. Det är något som vi också måste ta hänsyn till. Vad är det som egentligen kommer ut av detta hastiga beslut?

De remissinstanser som jag har lyssnat på när det gäller transportörsansvaret - att de ska åläggas att göra detta och också att man lägger på sanktionsavgifter - säger själva: Om vi inte ens hinner kontrollera biljetter, hur ska vi då kunna göra id-kontroller? Det innebär att de räknar med att sanktionsavgifterna kommer, och det blir en kostnad för transportörerna. Det handlar om tågoperatörer, bussbolag och båtbolag. Alla kommer att drabbas av detta, och det skapar kanske kaos helt i onödan.

Så till det sista, som vi tar upp i vår motion. Det mesta handlar om asylrätten. För Vänsterpartiet är asylrätten inte förhandlingsbar. Vi har skrivit på en konvention, Genèvekonventionen, om att vi ska uppfylla detta. Men med det här förslaget kommer vi inte att kunna göra det - asylrätten sätts ur spel. Det innebär faktiskt, vilket säkert fler kommer att utveckla, att vi inte följer de konventioner som vi har skrivit under. Det är ytterst allvarligt.

Pratar vi om ett öppet, demokratiskt samhälle är asylrätten en hörnsten i det, att vi är öppna och demokratiska och tar emot människor i nöd som kommer från kriser och konflikter och verkligen behöver vår hjälp. Det är ett fundament i hur vi bygger vårt samhälle. Det kan vi inte avstå från.

Alla deklarationer från FN och annat som vi har skrivit under sätts ur spel. Det innebär att vi faktiskt kommer att vara ett av de länder som har påbörjat det vi menar blir en dominoeffekt, med stängda gränser i EU. Det kommer att bli följden. Vi ser det redan nu. Det är inte acceptabelt.

Jag behöver inte utveckla detta mer, utan jag tror att det kommer att vara fler som säger de här sakerna och utvecklar dem på ett bra sätt.

Jag vill avsluta med att säga: Vi har egentligen haft möjlighet under hösten att hitta alternativa sätt för att lösa trycket genom migrationen och invandringen, de flyktingar som kommer. Det finns ett antal olika lösningar som redan kommer upp. Det finns kommuner som har kommit med förslag på lösningar. Det finns också olika operatörer som gör det och som kan se till att detta fungerar.

Politiska beslut behöver tas i den riktningen. Då löser vi den kris som finns, som är begränsad till flyktingströmmarna. Ute i samhället i övrigt är det egentligen ingen som tänker på det. Det är inte så att flyktingarna står och knackar på varenda dörr och vill in och ta över, utan det handlar om ett mycket begränsat problem när det gäller flyktingströmmarna.

Jag tror att det är där vi ska sikta in våra framtida lösningar, för att behålla vårt öppna, demokratiska samhälle och inte sätta oss i en situation där vi tar ett hastigt beslut som vi sedan kommer att få ångra, eftersom det kommer att ställa till större problem.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 12 Roger Haddad (L)

Herr talman! För Liberalerna är det självklart att Sverige och hela EU ska stå upp för en human flyktingpolitik. Vi har ett gemensamt ansvar för att upprätthålla asylrätten. Men nuvarande migrationsströmmar utgör, som har nämnts, en påtaglig ansträngning för flera av våra samhällsfunktioner, som skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Kommunerna har det senaste året bekräftat att de inte längre klarar mottagandet på ett bra sätt. Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, länsstyrelserna och Inspektionen för vård och omsorg har på olika sätt påtalat att situationen är ansträngd. Vi som värnar ett solidariskt mottagande måste ta ansvar för de människor som har kommit till Sverige men också garantera att övriga samhällsfunktioner fungerar.

I den situation som vi befinner oss i är det viktigt att understryka att mottagandet inte enbart är en svensk angelägenhet. Det är uppenbart att vi ensamma inte klarar mottagandet av dem som söker asyl i Sverige.

Regeringen hemställer nu om mandat att införa id-kontroller på bussar, båtar och tåg som transporterar passagerare till Sverige. Regeringen säger sig söka ett brett stöd, men hela hanteringen gör att vi har ett antal reservationer beträffande det parlamentariska stöd som vi kommer att kunna ge.

Regeringen begär undantagstillståndsliknande befogenheter. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Lagrådet har kritiserat detta. Att propositionen tolkas så bekräftar att underlaget är otydligt i vad regeringen egentligen söker mandat för. Trots detta skriver regeringen att lagen syftar till att avvärja hot mot den allmänna ordningen och att den ska tillämpas bara i mycket speciella fall.

Regeringen vill få maktbefogenheter som innebär att människors rörlighet påverkas och att person- och godstransporter utsätts för påfrestningar. Det är i dag svårt att bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna.

Liberalerna vill särskilt lyfta fram att barnfamiljer kommer att drabbas av regeringens förslag. Vi kan inte acceptera ett regelverk där flyktingfamiljer som flytt krig och terrorism splittras i Europa eller på väg till Sverige. Därför har Liberalerna en egen motion med ett eget yrkande om att lagen ändras så att barnfamiljer undantas från kravet på id-kontroll.

Herr talman! Vi anser också att kravet ska omfatta endast transporter från EU-länder och EES-länder.

Vi är kritiska till förslaget att regeringen ska kunna delegera beslut om id-kontroll till myndigheterna. Vi anser att mandatet exklusivt ska ges regeringen. Regeringen bör vidare samråda med riksdagen inför beslut och i akuta situationer informera riksdagen om sitt beslut. Jag tycker att det är ett rimligt krav med tanke på att lagen kommer att tillämpas i extraordinära situationer.

Regeringens förslag är i grunden felskrivet. Visserligen har regeringen tagit till sig vår kritik mot förslaget att i vissa situationer kunna stänga Öresundsbron. Men hela förslaget har tagits fram i den andan. Skrivningarna är i princip desamma. Regeringens utgångspunkt i propositionen är att vi redan kan anses vara utsatta för allvarliga påfrestningar och allmän fara för ordning och inre säkerhet.

Å andra sidan skriver man att frågan, om förutsättningarna för att tillämpa lagen är uppfyllda, måste bedömas när frågan aktualiseras.

Polismyndigheten, vars bedömning blir helt avgörande för ett sådant ställningstagande, menar att det i dag inte går att riktigt säga vad som är att anse som allmän fara mot den inre säkerheten.

Mot denna bakgrund måste regeringen - Miljöpartiet och Socialdemokraterna - svara på frågan om det i dag föreligger en sådan fara.

Vi i Liberalerna tycker att det oerhört viktigt att vara sansad i beskrivningen av denna situation. Därför föreslår vi att lagens giltighetstid ska vara endast sex månader och inte tre år, som regeringen föreslår. Lagen bör omprövas varje månad, och regeringen borde återkomma med ett annat förslag till riksdagen.

När det gäller tidsbegränsningen står det i propositionen: Situationen kommer att förändras till det bättre inom en inte alltför lång tid.

Det är självklart att Sverige måste ha kontroll över dem som reser in i vårt land. Sverige införde den 12 november inre gränskontroll. Det är ett beslut som vi står bakom. Men även den inre utlänningskontrollen måste bli bättre. Att Schengens yttre gränskontroll har havererat totalt, att vi har ett förhöjt terrorhot samtidigt som vi har ovanligt stora migrationsströmmar gör att vi är beredda att acceptera en modell där id-kontroller införs, utifrån de alternativa yrkanden som Liberalerna har fört fram i justitieutskottet. Men eftersom man från regeringspartierna har avstyrkt samtliga våra yrkanden vill jag meddela att Liberalerna vid voteringen under punkt 1 kommer att avstå vid omröstningen om id-kontroller. Vi står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna 3, 5 och 9.

(Applåder)

Anf. 13 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Flera talare i denna debatt har pekat på att det stora antal människor som sökt och söker asyl i Sverige har inneburit och innebär en stor utmaning för hela vårt samhälle. Men den migrationskris som vi står mitt i och ser konsekvenserna av är alltid i första hand en kris för de människor som är på flykt.

I Sverige görs enorma insatser för att öka vår förmåga att hjälpa. Det är ett moraliskt ansvar att hjälpa människor som behöver skydd. Vi ska vara stolta över de insatser som har gjorts och görs i kommuner, landsting, myndigheter och inte minst i det civila samhället.

Men när vi nu hör från exempelvis Inspektionen för vård och omsorg, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, polisen och Migrationsverket hur hårt ansträngd situationen är måste det självklara konstateras: Sverige klarar inte av att ensamt bära hela ansvaret. Kristdemokraternas linje är att vi måste ha en migrationspolitik med både hjärta och hjärna för att säkra ett humant och hållbart mottagande både i dag och i morgon.

Med tanke på det mycket ansträngda läget instämmer Kristdemokraterna med regeringen vad gäller id-kontroller i själva grundfrågan, alltså att regeringen bör ha en möjlighet att införa id-kontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.

Den aktuella situationen på migrationsområdet är svår och kräver både snabba och omfattande åtgärder. Men det får inte utgöra skäl att slarva i lagstiftningsprocessen. Propositionen är bristfälligt beredd och innehåller oklarheter, vilket både Lagrådet och flertalet remissinstanser har kritiserat hårt. Remissinstanserna har för övrigt haft extremt kort tid på sig och har fått lämna in sina remissvar på telefon.

Kristdemokraterna har i riksdagsbehandlingen haft konstruktiva synpunkter och förslag på hur detta ska kunna hanteras. Vi har samsyn i flera frågor med Moderaterna och Liberalerna. Vi har också aktivt försökt föra samtal med regeringen om våra konstruktiva ändringsförslag under hanteringen i justitieutskottet. Tyvärr har regeringen valt att inte lyssna till detta.

Om behovet av åtgärder som snabbt kan sättas in inte hade varit så stort borde lagstiftningsärendet ha återremitterats till regeringen för förnyad beredning. Den undermåliga beredningen måste få konsekvenser i fråga om hur lagen utformas.

Därför föreslår Kristdemokraterna att lagen ska vara giltig i endast sex månader, jämfört med regeringens förslag om en giltighetstid på tre år. Om regeringen ser behov av att förlänga lagen efter den 21 juni 2016 får regeringen under tiden fortsätta beredningen och återkomma till riksdagen med ett mer genomarbetat lagförslag.

Id-kontroller får enligt regeringens förslag införas i sex månader. Det tycker Kristdemokraterna ska kortas till en månad i taget. Efter varje månad får regeringen göra en förnyad bedömning av läget och av de konsekvenser som id-kontroller medför och fatta ett nytt beslut för de kommande 30 dagarna. På det sättet skulle ordningen för id-kontroller likna ordningen för införande av tillfällig gränskontroll.

Vi tycker också att regeringens mandat ska begränsas. Regeringen ska inte kunna delegera till myndighet att fatta beslut om att införa id-kontroller. Propositionen har tagits fram snabbt, beredningsunderlaget har brister och åtgärderna har långtgående effekter på vardagsliv, arbetsliv och näringsliv. Därför måste regeringen själv fatta beslut och ta ansvar när man inför id-kontroller.

När det gäller utformningen av id-kontrollerna tycker vi att en del oklarheter behöver klargöras. Vi har reserverat oss på flera punkter i betänkandet. Jag tänkte här i kammaren peka på fem oklarheter som vi anser att det är angeläget att klargöra.

För det första anser Kristdemokraterna att barn som reser i sällskap med förälder som har id-handlingar måste undantas från kravet på identitetskontroll. Detta har vi pekat på i vår motion. I propositionen finns det ingen kommentar kring detta. Möjligen kan statsråden i kammaren i dag förklara hur detta ska gå till.

För det andra behöver begreppet "allvarlig fara", som utgör rekvisit för när id-kontroller ska kunna införas, definieras. Detta görs inte i propositionen, trots att Lagrådet har påtalat problemet. Avsaknad av en tydligt definierad lagstiftning gör att det finns risk för godtycklighet.

För det tredje måste sanktionsavgifterna utformas så att de inte helt slår undan benen för transportföretag. Inga närmare avgränsningar görs i fråga om hur sanktionsavgifterna ska vara utformade eller på vilken nivå de ska ligga. Detta är otillfredsställande eftersom sanktionsavgifternas utformning kan få avgörande betydelse för de transportföretag som berörs.

För det fjärde måste regeringen säkerställa att polisen har möjlighet att kontrollera att lagen efterlevs. Polisen, som redan i dag har ett ansträngt läge, måste ges de förutsättningar som krävs för att klara denna ytterligare uppgift.

För det femte måste id-kontrollerna utföras på ett sådant sätt att de negativa effekterna för resenärer och transportörer begränsas.

Vi har haft besök av justitiekanslern, kammarrätten, MSB och polisen i justitieutskottet. Justitieutskottets ledamöter har också beretts möjlighet att vara med i trafikutskottet och lyssna på operatörernas syn på förslaget.

Den femte punkten som jag lyfte fram, att regeringen har ett ansvar att begränsa de negativa effekterna, är angelägen eftersom de får så stora konsekvenser.

Det finns fem frågetecken och oklarheter som jag önskar att regeringen svarar på i dag. Tyvärr har vi inte kunnat föra en diskussion i utskottshanteringen, utan förslaget ligger, har vi hört. Därför avstår Kristdemokraterna från att rösta för att stödja regeringens förslag i punkt 1, och vi följer givetvis upp de punkter och reservationer som vi har och står bakom dem.

För att spara tid vid röstningen nöjer jag mig dock i det här läget med att yrka bifall till reservation 4 som handlar om att begränsa regeringens mandat, reservation 5 som berör lagens giltighetstid och tidsperioden för id-kontrollerna samt reservation 9 som rör otydligheten vad gäller barn till föräldrar som har id-handlingar.

(Applåder)

Anf. 14 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Dagens debatt och beslut handlar om ifall riksdagen ska ge regeringen befogenheter att vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten vidta särskilda åtgärder i form av föreskrifter om id-kontroller vid transporter som utförs med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från annan stat.

Regeringen föreslås också få meddela föreskrifter om tillsyn, kontroll och sanktionsavgifter för att se om åtgärderna som vidtagits med stöd av lagen följs. Åtgärderna ska vara tidsbegränsade.

Det är alltså ett bemyndigande och inte en detaljreglerande lag.

Herr talman! Några frågor och tveksamheter har väckts med anledning av propositionen. Bland annat har frågan ställts om detta förslag skulle stå i strid med asylrätten.

Enligt regeringens bedömning står inte lagen eller de åtgärder regeringen bemyndigas att kunna vidta i strid med asylrätten. EU:s flyktingpolitik, utifrån Dublinförordningen, bygger på tanken att en asylsökande ska söka asyl i det första säkra land som den asylsökande kommer till. Du kan alltså inte som asylsökande välja vilket land som ska komma att pröva din asylansökan. Utskottet har också haft en hearing där kammarrätten redovisade sin syn på det rättsliga läget.

De konstaterar också, precis som regeringen, att eftersom transporten utgår från ett annat land inom Schengensamarbetet strider inte åtgärderna mot asylrätten. Utskottet instämmer i den bedömningen.

Den andra frågan jag vill lyfta upp är beredningen av ärendet. Efter att ha varit ledamot av konstitutionsutskottet under ett stort antal år anser jag att en ordentlig beredning av ett ärende och en rimlig tid för remissinstanserna att hinna yttra sig i skriftlig form är den praxis som ska hållas. Det innebär ett bredare och mer genomarbetat underlag för regeringen att fatta beslut på, och det innebär att riksdagen har ett fullgott underlag för sitt ställningstagande. Detta är både min och konstitutionsutskottets grundläggande inställning.

Men, herr talman, ibland fordrar verkligheten att regeringen agerar snabbt. En regering måste kunna ta sitt ansvar i situationer där det fordras snabba beslut. Detta medger även regeringsformen i sitt krav på beredning. I regeringsformen står endast att behövliga upplysningar och yttranden ska inhämtas från berörda myndigheter. Det står ingenting om remisstid eller på vilket sätt upplysningarna ska inhämtas.

Grundlagen är så utformad att det finns vissa möjligheter till snabbare beslutsfattande och normgivning som bland annat kan användas i civila krislägen. Konstitutionsutskottet har uttalat att tiden för att lämna synpunkter kan kortas, ibland till och med avsevärt, under en kris.

I detta fall, herr talman, gör justitieutskottet ingen annan bedömning än att den aktuella situationen medger en kortare beredning och att beredningskravet i regeringsformen är uppfyllt.

Den snabbt ökande flyktingströmmen som kommit genom Europa och till Sverige gör att regeringen, utifrån MSB:s rapporter, anser att det behövs ett antal åtgärder för att få ett andrum. Det är just nu en stor utmaning för samhällets olika funktioner. MSB tittar just på påfrestningen på samhällets funktioner: liv och hälsa och demokratiska rättigheter. Och det är när det gäller de asylsökandes liv och hälsa, framför allt i omhändertagandet av de ensamkommande barnen, som det för tillfället brister i socialtjänst, skolan och överförmyndarverksamheten.

Herr talman! Jag blir skrämd av den människosyn som Sverigedemokraterna uppvisade genom Kent Ekeroths inlägg här i kammaren. För 40 år sedan var jag i forna Tjeckoslovakien. Då använda man just de metoder som Sverigedemokraterna tycker att vi ska införa i Sverige nu. Man hade skanningsutrustning, man körde ned pinnar i bensintankar, man plockade i princip sönder mer eller mindre var och varannan bil för att konstatera att det inte var någon som flydde från det forna östblocket till väst. Det är absolut ingen tid jag vill ha tillbaka.

Vi vill ha solidaritet. Regeringen och hela det socialdemokratiska partiet står för solidaritet. Men vi måste också kunna ha ordning och reda. Vi vill på ett tryggt och säkert sätt kunna ta hand om de personer som kommer, och det är därför regeringen nu begär detta bemyndigande.

Det EU-rättsliga regelverket tillåter också att nödvändiga åtgärder vidtas för att upprätthålla lag och ordning eller för att skydda nationell säkerhet. Grundinställningen är dock att vi ska ha öppna gränser, och det är också Socialdemokraternas absoluta grundinställning.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till justitieutskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Anf. 15 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande delar vi regeringens bedömning i grundfrågan, nämligen att regeringen bör ha en möjlighet att införa id-kontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller landets inre säkerhet. Med vårt förslag, att den här lagens giltighetstid ska vara sex månader och att tidsperioderna för id-kontroller ska vara 30 dagar, får dock regeringen samma möjlighet att agera snabbt som Helene Petersson efterlyser.

Jag förstår inte kritiken eller vad det nu ska tolkas som när Helene Petersson säger att det är viktigt att regeringen får möjlighet att agera snabbt. Den bedömningen delar Kristdemokraterna, men vi tycker inte att man kan slarva i lagstiftningsprocessen. Här krävs det också ordning och reda, vilket också var två ord som Helene Petersson använde i sitt anförande.

Därför undrar jag varför Helene Petersson inte kan stödja Kristdemokraternas, Moderaternas och Liberalernas förslag att lagstiftningens giltighetstid ska kortas till sex månader och att id-kontrollerna ska gälla 30 dagar i taget, detta med tanke på den massiva kritik som har kommit från Lagrådet och från remissinstanserna. På så sätt får regeringen en möjlighet att utvärdera förslaget och återkomma till riksdagen om man ser att det finns ett behov av att fortsätta med id-kontroller efter den 21 juli 2016.

Vårt förslag tar inte bort möjligheten för regeringen att agera snabbt, och därför undrar jag, Helene Petersson: Varför stöder ni inte Kristdemokraternas, Moderaternas och Liberalernas förslag?

Anf. 16 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Jag har svårt att se att lagen, eftersom det är en bemyndigandelag, skulle ändras, oavsett om vi kör den på sex månader eller på tre år.

Jag uppfattar att Andreas Carlson är ute efter att börja detaljreglera. Han menar att det är riksdagen som ska detaljreglera alla dessa saker som i dag kommer att ligga i en förordning. Detta anser jag och den socialdemokratiska gruppen hindrar regeringen från att agera snabbt.

Jag är fullständigt övertygad om att regeringen i förordningen tittar på många av de saker som ni har nämnt och många av de saker som remissinstanserna har påpekat, och jag är fullständigt övertygad om att man också tar till sig detta.

Men det är ju i förordning. Det är inte i den lagen. Det är ungefär som om ni efterlyser en detaljerad lagstiftning här. Jag tror att vi får bekymmer med beredningskraven om regeringen gång på gång i sexmånadersperioder ska komma tillbaka till riksdagen.

Anf. 17 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Helene Petersson missuppfattar nog mitt inlägg. Jag säger inte att regeringen nödvändigtvis ska komma tillbaka i sexmånadersperioder. Däremot måste man ta den skarpa kritik på allvar som remissinstanserna och Lagrådet har kommit med.

Regeringen ber riksdagen att i dag fatta beslut om ett bemyndigande med väldigt långtgående konsekvenser och stora effekter. Då tycker jag att det vore anständigt om riksdagen hade mer information om de fem oklarheter som jag pekade på i mitt anförande, bland annat vad gäller barn, sanktionsavgifterna och rekvisitet för när regeringen ska kunna införa id-kontroller i det här fallet.

Detta behöver utvärderas och tittas närmare på med tanke på den knivskarpa kritik som har kommit mot regeringens beredning av det här ärendet.

När man som riksdagsledamot ska rösta om ett sådant här förslag är det bra att veta vad remissinstanserna har sagt, vad synpunkterna har gått ut på. Vi fick på telefon till Näringsdepartementet via registratorn begära ut de synpunkter som har lämnats in och hänvisa till offentlighetsprincipen för att få ut underlaget. Det var för att få veta vad remissinstanserna har sagt när vi ska fatta beslut här i kammaren i dag. Med det som grund och med den hantering som har varit i justitieutskottet har vi landat i att det vore lämpligt i det här läget att regeringen ska kunna agera snabbt.

Vi delar regeringens bedömning i grundfrågan. Men med tanke på oklarheterna och på den snabba och slarviga beredningsprocess som har varit i det här ärendet tycker vi: Låt regeringen nu ha den här möjligheten i sex månader. Återkom till riksdagen om ni ser behov av att nya beslut ska fattas var 30:e dag av regeringen för att man löpande ska kunna utvärdera frågorna, med tanke på den skarpa kritik och de långtgående effekter som det här får.

Anf. 18 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Lagrådet tycker att beredningstiden har varit för kort. Samtidigt säger Lagrådet att om propositionen ändå kommer att bifallas bör man titta på ett antal punkter som de räknar upp. Detta har regeringen tagit hänsyn till och tittat på de här punkterna och gjort förändringar. Andra remissinstansers synpunkter redovisas också i propositionen.

När det gäller detaljer har vi ju två statsråd här i kammaren i dag, så ni har all möjlighet i världen att ställa de frågor som ni fortfarande har funderingar kring.

Anf. 19 Johan Hedin (C)

Herr talman! Flera tunga bedömare, bland andra JK, varnar för flera allvarliga risker med det här lagförslaget, bland annat att smugglingen kommer att öka och att asylsökande som vill till Sverige i stället kommer att välja farliga vägar. Vi kan tänka oss en situation med rangliga båtar som försöker korsa Öresund och lastbilars lastutrymmen och de risker som det innebär. Vi har sett fruktansvärda konsekvenser av den politiken på andra håll.

Det finns också en påtaglig risk att regeringen med det här lagförslaget sätter igång en dominoeffekt, att land efter land kommer att införa liknande åtgärder för att hålla asylsökande borta.

Jag skulle vilja fråga Helene Petersson i Stockaryd om hon ser en risk för att det blir en dominoeffekt, att land efter land i Europa sluter sig och reser en ny järnridå vid Turkiets gräns som håller människor borta från Europa.

Anf. 20 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Jag skulle vilja vända på frågan och säga till Centerpartiet: Ser ni att det finns andra länder i Europa som också ska ta ett ansvar?

Under hela hösten har vår regering arbetat med övriga Europas länder och diskuterat hur vi ska kunna dela på detta ansvar.

Vi ser denna stora flyktingström som spikrakt har ökat sedan början av hösten i hela Europa, också i Sverige. Vi måste dela på ansvaret, och det har regeringen jobbat jättemycket med.

Gränsen är, för tillfället vill jag säga, nådd för att de samhällsfunktioner som vi tycker är viktiga ska hinna i kapp. För vår del är det oerhört viktigt att vi inte får ett A- och ett B-lag. Alla de som kommer hit, och som har möjlighet att få stanna här, ska ha samma möjlighet till utbildning, samma möjlighet att i framtiden söka ett jobb och samma möjlighet att få en bostad. Det här är jätteviktigt för oss. Det är därför regeringen begär detta andrum.

Jag tror att Johan Hedin, om han har varit runt i landets kommuner, ser att det ser väldigt olika ut och att vissa kommuner i landet är väldigt överbelastade nu. De tar sitt ansvar och jobbar på, men de begär ett andrum.

Anf. 21 Johan Hedin (C)

Herr talman! Trots att Helene Petersson i Stockaryd inte besvarade min fråga ska jag besvara hennes. Ja, självklart är det en skam att det är så många europeiska länder som inte tar sitt ansvar.

Jag vill också ge regeringen rättmätigt beröm för hur man arbetar med detta i det europeiska systemet. Men att ett antal länder inte tar sitt ansvar kan vi inte ta som intäkt för att inte ta ansvar själva, tvärtom.

Helene Petersson i Stockaryd pratade om solidaritet i sitt anförande. Vad är solidariteten i att låta bli att hjälpa människor med hänvisning till att andra inte gör det? Och jag vill fråga igen om dominoeffekten som råder. Alla som såg Aktuellt i SVT i går förstår att det är någonting som är en aktuell och högst påtaglig fara när Danmarks statsminister står och säger: De lagar som Sverige är på väg att införa sätter tryck på vårt system, så att vi måste bli ännu tuffare.

Vad är det som hindrar att flera följer efter, Tyskland, Österrike, Balkan? Vad är det som hindrar att vi reser en ny järnridå som kommer att göra att oerhört många människor kommer att fara mycket illa och riskera sina liv? De är helt oskyldiga. De vill inget annat än att bara leva i fred och frihet. De är utsatta för en situation där de inte har så många val. De måste flytta på sig och tvingas fly snabbt. Deras hem kanske har blivit bombat. Då säger regeringen: Ni måste in i spillrorna och leta efter era legitimationer om ni vill ha möjligheten att starta ett nytt liv i Sverige.

Om man ska ut på flykt måste man tänka så här: Var har jag största chansen att etablera ett nytt liv när detta oerhört sorgliga har hänt, att hela mitt liv och hemmet där jag har växt upp och känt mig trygg har rasat samman?

Jag är stolt över att så många väljer Sverige. Jag är stolt över att så många tycker att Sverige är ett så bra land att leva i att de vill komma hit. Varför tycker inte Helene Petersson i Stockaryd det?

Anf. 22 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Där håller jag med Johan Hedin. Jag är också stolt över att många söker sig till Sverige, och vi kommer att behöva det antal människor som kommer hit. Vi kommer att behöva arbetskraft i olika sammanhang, i offentlig sektor, i industrin och i många olika tjänstesektorer. På alla ställen behöver vi arbetskraft i framtiden. Och det är just för att vi på ett rimligt sätt ska kunna ta emot, ge utbildning och få in människor i arbete som vi begär andrum.

Vi har sett hur andra länder i Europa har skickat vidare dem som söker sig dit, och enligt Dublinförordningen ska det vara till första säkra land. Så är det något vi ska jobba för är det att det faktiskt ska ske en registrering där och att man efter hand gör en fördelning mellan Europas länder. Det är det vi ska jobba för.

Jag tycker att vi ska ha en väldigt solidarisk invandringspolitik och en solidarisk flyktingpolitik. Vi jobbar för det på många olika sätt. Bara i dag har regeringen fattat beslut om humanitära insatser i Syrien. Det är på så sätt vi ska göra. Vi måste ge hjälp här och också på plats. Jag tycker inte att det är ett motsatsförhållande.

Anf. 23 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Nu hör vi återigen en motvilja, denna gång från Socialdemokraterna, att kontrollera trafik till och från Sverige. Helene Petersson förfasade sig över att man ska använda tekniska lösningar för att kontrollera fordonstrafik, i det här fallet över Öresundsbron, vilket är helt oförklarligt. Hon drar paralleller till Sovjetstyret 40 år tillbaka i tiden, vilket är helt orimligt.

Vi har alltså politiker i Sveriges riksdag som på allvar menar att illegala invandrare och smugglarnätverk inte ska upptäckas. Varför finns det en sådan stor ovilja i kammaren att upprätthålla svensk lag?

Om man upptäcker illegala invandrare som försöker smuggla sig in i landet i strid med våra regler och EU-regler, vill Helene Petersson då att vi inte gör något? Hade hon hellre sett att vi inget visste? Är det därför hon inte vill att man ska kontrollera det? Ska vi bara blunda och låtsas att allt är bra och låta dem smuggla sig in i landet? Skulle Helene Petersson vara nöjd då? Vad är problemet med att de facto upprätthålla de gränser vi har?

Anf. 24 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Det sker kontroller i dag. Men att använda de metoder som Kent Ekeroth redovisade anser jag är att gå 40 år tillbaka i tiden.

När vi har inre gränskontroll gör polisen nedslag. Vi har inte bara människosmuggling utan varusmuggling. Smuggling över huvud taget är polisens och tullens ansvar att titta på. Är det människosmuggling faller det under lagstiftningen för människohandel, så här finns regelverk redan i dag.

Det är Kent Ekeroths metoder jag vänder mig mot. De gav mig verkligen en flashback 40 år tillbaka i tiden.

Anf. 25 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Det Helene Petersson säger är totalt ologiskt. Hon säger att metoderna är fel. Föredrar Helene Petersson att man i stället ska lasta ur varenda låda ur lastbilarna och undersöka dem? Då skulle köerna och olägenheten för företag och pendlare bli enorma.

Socialdemokraterna står alltså här och säger att vi har gränskontroll men att vi ska kontrollera på sämsta möjliga sätt. Vi ska inte använda teknik. Vi ska gå tillbaka 200 år i tiden till då det inte fanns någon teknologi alls att använda sig av.

Det är fullständigt absurt. Varför inte använda teknologin när man kan? Det finns ingen rim och reson i detta.

Helene Petersson säger att vi har en lagstiftning mot människosmuggling. Det är jättebra, men det har inget med det här att göra. Det här handlar om hur man upptäcker människosmugglingen. Hur tror Helene Petersson att vi ska kunna använda lagstiftningen mot människosmuggling ifall vi inte upptäcker människosmuggling? Det finns ingen rim och reson i det.

Om Helene Petersson vill att vi ska förhindra människosmuggling borde hon också vilja att vi upptäcker människosmugglingen. Det blir lite svårt att förhindra den annars, eller hur?

Anf. 26 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Som jag tidigare sa gör tull och polis kontroller vid gränsen. Vi har även kontroll över gränserna, framför allt genom ett samarbete inom Europa. Detta samarbete gör att man många gånger upptäcker det här.

De tekniska lösningar som Kent Ekeroth vill se är inget jag förordar.

Anf. 27 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Jag är den första att beklaga att vi är tvingade att debattera och besluta om denna proposition i dag.

Miljöpartiet kommer alltid att stå upp för en öppen och human flyktingpolitik. Men det finns en verklighet som jag hör om när jag lyssnar på kommunerna och som jag ser när jag tar del av MSB:s redovisning av läget. Det finns en verklighet som är att Sverige har ställt upp och tagit emot väldigt många flyktingar. Så många har valt Sverige som tillflyktsort att den öppenhet som Miljöpartiet förespråkar inte kan upprätthållas under en period framöver.

Jag var kommunalråd i Södertälje under Irakkriget. Vi tog emot fler flyktingar i Södertälje än vad hela USA gjorde, och vi gjorde vad vi kunde för att ge dem ett bra mottagande. Vi vädjade till alla kommuner i Sverige att ta sin del av bördan.

Jag är glad över att det nu blir en lagstiftning på detta område. Det var det vi vädjade om då. Vi drev kampanjer. Södertälje bemannar Sverige, sa vi i Almedalen. Vi arbetade stenhårt för detta. Jag kan jämföra det med hur Sverige nu vädjar, arbetar och sliter för att hela EU ska ta sitt ansvar.

I förra veckan lyssnade jag på ett inslag på Ekot. FN:s flyktingchef António Guterres besökte Helsingfors och sa: Det svenska asylsystemet är ett av de bästa i världen. Det är viktigt att detta inte försvinner. Därför måste hela EU ta sitt ansvar.

Det är inte åtstramningarna vi diskuterar i Sverige som upprör António Guterres. Han kallar det förståeliga reaktioner på läget. Det som upprör honom är att övriga EU inte tar sitt ansvar. Tyskland har samma diskussion som vi. Ska vi kunna ge människor på flykt ett värdigt mottagande måste hela Europa ta sitt ansvar och visar att vi står upp för en human och öppen flyktingpolitik.

Det är därför vi diskuterar detta i kammaren.

Den erfarenheten vi gjorde i Södertälje delar vi med många kommuner runt om i landet. Skolor tar emot nya klasser, och socialsekreterare har svårt att hinna med och gör lex Maria-anmälningar.

Jag måste respektera denna verklighet. Den gör att det krävs extraordinära åtgärder - men inte för alltid. Det är nu det gäller. Det är inte som Kent Ekeroth sa att det borde ha gjorts för två år sedan. Då var det inte kris. Det är nu vi behöver extraordinära åtgärder för att kunna bygga upp vårt mottagande.

Miljöpartiet strävar efter att bygga upp kapaciteten, för som Helene Petersson sa behöver vi fler människor i Sverige för att bygga vårt välstånd och vårt välfärdssamhälle. Det är inte bara de som behöver en fristad; vi behöver dem också. Det är ett ömsesidigt förhållande.

Det är viktigt att vi vidtar de åtgärder som nu föreslås för att vi i framtiden ska kunna värna asylrätten, bygga ut den och återvända till ett mer öppet samhälle.

Det har riktats kritik mot remissförfarandet och olika detaljer. Jag kan hålla med om att det inte har varit helt perfekt. På vissa punkter har regeringen lyssnat på remissinstanserna och ändrat sitt förslag.

Jag förutsätter att man tar hänsyn till detta så långt det är möjligt när man utarbetar de närmare bestämmelserna. Det gäller till exempel det Kristdemokraterna lyfter fram när det gäller barn som saknar id-handlingar men där föräldrarna har id-handlingar. Det är ett rimligt förslag som måste tas till vara. Det gäller även sanktionsavgifter och så vidare.

Att vi varje gång ska ta dessa ändringar i riksdagens kammare kommer inte att fungera, utan det handlar om bemyndiganden och att regeringen måste kunna gå vidare eftersom vi har en exceptionell situation.

Då måste man titta på vad vi kan göra i dag. Vi kan anta dessa lagar i dag så att vi vet vad som gäller och överlåta åt regeringen att arbeta vidare med detta så att vi också vet att vi kan hantera situationen. Det handlar om vad Sverige gör i dag för att klara en situation som EU kapitalt har misslyckats i.

Jag kan bara hoppas att denna verklighet kommer att förändras under den här tiden. Jag vore den förste att glädja mig över att vi inte skulle behöva dessa åtgärder. De ska vara tillfälliga. Jag hoppas att vi kan se ett Europa som gemensamt tar ansvar för den flyktingkris som finns.

(Applåder)

Anf. 28 Roger Haddad (L)

Herr talman! Mats Pertoft är inte bara före detta kommunalråd i Södertälje; han är också företrädare för ett av regeringspartierna. Det är i denna hans roll jag vill ställa några frågor till Mats Pertoft när det gäller detta förslag.

När det gäller lagens giltighetstid föreslår regeringen tre år. Mats Pertoft säger att det är viktigt att lagen är begränsad. Jag anser inte att tre år är en begränsad tid i meningen att det är en kort period. Tre år är en lång period.

Dessutom står det i propositionen som jag också läste ur, herr talman, att situationen kommer att förändras till det bättre inom en inte alltför lång tid. Det är en väldigt vag beskrivning av propositionens andemening och ambition under rubriken om att lagen ska vara tidsbegränsad.

Liberalerna har försökt vara konstruktiva. Det är vi som har lagt fram förslaget om att det ska vara på sex månader. Det är vi som har lagt fram förslaget om att man ska pröva lagen var 30:e dag eller varje månad. Det är vi som har sagt att man inte bara ska skicka iväg det här till någon myndighet, utan att det är regeringen som ska besluta om dessa extraordinära insatser. Men jag hör att både MP och S vill ge så kallat carte blanche till regeringen. Grotta inte ned er i detaljerna, hör jag.

En annan detalj är i så fall barnfamiljerna. Vi har också yrkat i betänkandet och i justitieutskottet, där Mats Pertoft numera sitter, att barnfamiljer ska undantas även i lagen. Jag vill veta, herr talman, vad Mats Pertoft tycker. Han blev chockad när regeringen presenterade förslagen för drygt två veckor sedan, och nu vill jag veta vad han tycker om förslaget att barnfamiljer inte undantas.

Anf. 29 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag kan svara på Roger Haddads frågor så gott det går. Vi är alla överens om att lagen ska vara tidsbegränsad. Däremot undrar jag över en sak när jag lyssnar på de olika företrädarna från framför allt L, KD och M. Ni säger alla att regeringen efter sex månader ska återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till lag. Då undrar jag hur länge den ska vara giltig. Finns det också där en samsyn i frågan? Det vore intressant att veta.

Jag tror att det är klokare att veta att lagen ska gälla i maximalt tre år. Man ska stämma av den efter två år, och det ska finnas inbyggda pauser där man ser över hur det hela fungerar. Det är en viktig bit för Miljöpartiet att lagen inte kommer att gälla hur länge som helst, men jag tror att sex månader vore en för kort tid.

När det gäller barnfamiljerna förutsätter jag verkligen att den saken regleras i förordningen. Jag delar uppfattningen att barnfamiljer som reser tillsammans, där barnen kanske inte har giltiga id-handlingar men där föräldrarna har det borde släppas igenom.

Anf. 30 Roger Haddad (L)

Herr talman! Vi har tagit ställning till det här förslaget. Det är detta förslag som regeringen just nu har lagt fram, och som Lagrådet till och med har avstyrkt i dess helhet. Låt oss utgå från det liggande förslaget! Vi har yrkat på att vi ska ta till oss kritiken. Låt oss införa lagen i sex månader, och låt regeringen bearbeta de synpunkter som kammarrätt, lagråd och andra instanser har haft. Sedan får man väl i så fall återkomma till kammaren i sommar eller till hösten med ett annat, bättre förslag.

Vi är inte för det som Sverigedemokraterna föreslår: en permanent lag när det gäller id-kontroller. Det motsätter vi oss. Det är utifrån den bakgrunden vi föreslår en kortare tid, och till det har ni tyvärr yrkat avslag i justitieutskottet, Mats Pertoft.

Vi vill att barnfamiljer ska undantas i lag. Då säger Mats Pertoft att han förutsätter att det regleras i ett annat dokument, nämligen en förordning. Kommer det att bli ett krav från regeringspartiet Miljöpartiet?

Anf. 31 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag ställer här inte krav, utan jag säger att jag förutsätter att detta beaktas i regeringen när man skriver förordningen. Det är så långt jag kan sträcka mig i dag. Jag kan också säga att det är min personliga åsikt att så ska ske.

När det gäller giltighetstiden av lagen skulle jag däremot gärna vilja veta hur L, KD och M tänker om den fortsatta hanteringen. Finns det en samsyn på er sida när det gäller hur länge en framtida lag, som skulle gälla efter de sex månader ni föreslår, skulle gälla? Det vore intressant att veta för den framtida debatten.

Anf. 32 Johan Hedin (C)

Herr talman! Jag hade gjort en lång lista med frågor som jag ville ställa till Mats Pertoft, men det blir ännu fler frågor när man hör replikskiftet.

Mats Pertoft ingår i regeringskonstellationen. Miljöpartiet är en del av regeringen. Det går inte att ha en personlig åsikt här och föra en annan när man är i regering. Det går inte ihop. Det är så långt ifrån politiskt ansvarstagande och ledarskap som man någonsin kan komma.

Ni resonerar på ett speciellt sätt. Mats Pertoft vill här att vi ska rösta ja till regeringens förslag och hoppas liksom sedan på tur. Han hoppas att regeringen i förordningar gör saker som han uppenbart tycker är bra när det gäller Kristdemokraternas undantag, Liberalernas undantag och en massa andra saker. Jag begriper inte hur det går ihop, och det får gärna Mats Pertoft reflektera över efter bästa förmåga.

Jag minns särskilt ett uttalande i valrörelsen. Det lyder: Vi kommer aldrig att stödja en regering som gör det svårare att komma till Sverige.

Mats Pertoft! Med de förslag som du nu vill införa - blir det lättare eller svårare att komma till Sverige?

Anf. 33 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag vill vara helt ärlig och säga: Det kommer att bli svårare att komma till Sverige under den tid vi använder viseringen. Det handlar om att vi vill värna den långsiktiga asylrätten. Precis som jag beskrev i mitt anförande handlar detta om att långsiktigt ta ansvar för att Sverige ska kunna vara ett öppet land på sikt. Det handlar om att se hur det ser ut i kommuner runt om i landet och respektera deras arbete.

Jag måste säga att jag personligen kan tycka att det låter trevligt med Centerns förslag om att till exempel lösa boendeproblemen genom att alla ankommande flyktingar själva ska ordna bostad. Samtidigt lever jag i en stad där så har skett i typ 15 år, och där vi har otroliga problem på boendefronten. Det är det som blir effekten av ett sådant förslag; det blir vänner, familjer och andra som tar stryk. Det är barnen som tar stryk. Detta är inte ett värdigt mottagande.

Jag nämnde FN:s flyktingkommissarie Guterres. Han uttryckte den största förståelse för de åtgärder som vi nu diskuterar eftersom han ser att resten av EU inte lever upp till detta. För att värna detta måste vi gå vidare. Vi gör detta tillfälligt för att åter bygga upp kapaciteten och för att värna framtiden.

Anf. 34 Johan Hedin (C)

Herr talman! Det arbete som Södertälje kommun har gjort är i många stycken beundransvärt. Men tänk om någon, när situationen i Södertälje var som allra hårdast, hade fört fram samma argument mot Mats Pertoft som Mats Pertoft gör nu och sagt: Vi måste stänga Södertälje, för vi kan inte ta emot fler. För att andra inte tar sitt ansvar ska inte vi göra det heller.

Är inte det samma sak? Har Mats Pertoft ändrat åsikt när det gäller det här?

Frågan som jag ställde till Helene Petersson i Stockaryd om risken för en dominoeffekt vill jag ställa även till Mats Pertoft. Även om jag inte fick något supertydligt svar på den frågan verkar det ändå som att man förstår att detta är en allvarlig och påtaglig risk.

Mats Pertoft säger, herr talman, att det här ska vara tillfälliga åtgärder. Men när man nu initierar en process som gör att fler europeiska länder kommer att följa efter spelar det egentligen ingen roll vad vi gör i Sverige sedan. Vi kan inte reversera den effekten, för vi har inte rådighet över andra länders lagstiftning.

Är det inte en oerhört allvarlig risk för att asylrätten i praktiken kommer att försvinna?

Anf. 35 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag uppskattar denna fråga från Johan Hedin mycket, för den rör pudelns kärna. Den handlar om hur det här kommer att verka inom EU-kontexten. Problemet är att de flesta länder i EU ju redan har stängt sina gränser. Det är Sverige och Tyskland som fortfarande står upp för detta, och frågan är hur länge man kan stå upp när situationen eskalerar.

Det är därför det här lagförslaget ligger på riksdagens bord. Vi måste ta detta ansvar för att värna möjligheten att det i framtiden ska fungera bättre. Det är därför det också handlar om att säga att det här ska vara särskilda åtgärder vid allvarlig fara. Det ska vara tillfälligt.

Jag hoppas att vi kan komma förbi puckeln så fort som möjligt, men jag kan inte säga, tyvärr, att det är en dominoeffekt, för det finns bara två klossar som fortfarande står upprätt. De flesta länder har redan stängt gränserna. Jag beklagar detta djupt, och jag är övertygad om att vi delar uppfattningen om att vi vill påverka andra länder att öppna gränserna så fort som möjligt.

Anf. 36 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag har stor respekt för Södertäljeproblematiken, men det är inte det vi diskuterar här i dag. Det vi diskuterar är ett förslag från regeringen om att bemyndiga regeringen att fatta långtgående beslut som i första hand rör en hel region men som också generellt i Sverige kan ge stora problem.

Det är inte helt perfekt, säger Mats Pertoft, och det är väl ett av dagens större understatement. Kritiken har ju varit massiv. Jag vill gärna veta hur Miljöpartiet ser på kostnaderna för regionen och Sverige och på kostnaderna för transportörer som det kommer innebära att leva upp till de krav som kan komma att ställas.

Jag skulle också vilja veta hur ni ser på de praktiska problem som kommer att bli följden av ett beslut, och jag skulle vilja veta om Miljöpartiet anser att vi nu har en allvarlig fara. När inträder det här att regeringen bör besluta om de här åtgärderna? Är situationen sådan just nu att man behöver ha ett totalstopp? Och hur ser man på att tillsynen av det som kommer att uppstå ska fungera?

När vi i justitieutskottet träffade polisen pekade man på att det är ett stort ansvar som läggs på transportörerna och att det kan bli svårt att hantera. Man förutsåg nödvändigheten av att skicka ut polis för att hålla ordning utöver att polisen ska utöva den allmänna tillsynen.

Hur ser Miljöpartiet på de här praktiska frågorna? Och varför har ni inte haft förmåga att se till de synpunkter som vi har haft?

Sedan har du tyvärr missuppfattat det här med 30-dagarsregeln, Mats Pertoft. Det är inte riksdagen som stup i kvarten ska fatta beslut, enligt vår mening, utan det är regeringen som för kvalitets skull måste ompröva sitt beslut ibland för att man ska säkerställa att man inte bara låter den här väldigt inträngande verksamheten pågå i onödan. Det är ju annars risk för det, om det här ska gälla i sex månader.

Anf. 37 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Tack för frågorna, Beatrice Ask! När det gäller transportörsansvaret och deras kostnader har jag lyssnat noga och var också närvarande vid trafikutskottets hearing. Jag tog verkligen till mig de allvarliga problem som de olika aktörerna beskrev.

Man måste naturligtvis arbeta mycket för att hitta praktiska lösningar och även för hur man kan lösa kostnaderna och avgifterna för olika transportörer. Det är i det praktiska som den här frågan bottnar och som man måste hitta lösningar. Det bemyndigandet vill jag ge regeringen att de kan hitta dem och att det får plats i förordningen.

När det gäller frågan om när det är allvarlig fara är det i många kommuner i landet, enligt den information jag har fått från till exempel Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i dag en kritisk situation. Jag vill inte påstå att det är kaos och Sverige håller på att gå under, som vissa verkar påstå, men vi måste agera och se till att vi kan garantera den service och den nivå som vi har fastslagit för att säkra upp det här och ge kommunerna och myndigheterna laginstrument och möjlighet att räta upp det hela.

Jag tror att jag svarade på alla frågorna.

Anf. 38 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Om jag ska tolka det här rätt kan man alltså om vi har allvarliga problem i vissa kommuner, vilket vi ju faktiskt har, besluta om id-kontroller generellt med enorma kostnader och stora problem som följd. Hade det inte varit rimligt att ha ett resonemang och någon typ av förarbete för att beskriva läget i stället för att omedelbart låta regeringen, och det skulle kunna vara en annan regering också, fatta beslut utan att ha någon ram för hur det faktiskt ska se ut?

Du sitter själv i utskottet, Mats Pertoft. Vi tvingas reservera oss för att få en återrapportering i riksdagen om hur det har gått och vilka konsekvenser det har blivit av den här lagstiftningen som alla kritiserar. Är inte det väldigt allvarligt med tanke på att inte ens du kan beskriva hur och när man ska införa det här?

Det har gått fort, och det var nödvändigt, men det har slarvats. Då är det normala, tycker jag, att man gör en tillfällig lagstiftning som man sedan kan förbättra och besluta om. I grunden anser jag att beroende på hur man gör förändringarna kan det vara så att vi ska ha en lagstiftning som ska gälla över tid. Men det kan också vara en tillfällig lag.

Vi är helt överens, vågar jag påstå, inom allianspartierna om hur lagstiftningen ska se ut när den håller kvalitet. Vi är också överens om hur en normal tågordning ska vara när man tar fram en lagstiftning som ger sådana här befogenheter till regeringen. Nu låter man riksdagen stå vid sidan av och bara se hur kostnader och problem växer.

Anf. 39 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Som jag sa innan kan jag gärna medge att det har förekommit brister i hanteringen. Jag tycker att den frågan nu är någorlunda besvarad.

Däremot undrar jag fortfarande hur M, L och KD tänker när det gäller den fortsatta lagstiftningen. Jag har förstått att ni vill att regeringen ska återkomma till riksdagen efter sex månader. Jag har inte förstått vad som gäller efter den tidpunkten. Nu säger Beatrice Ask att man kan tänka sig en lagstiftning som gäller över tid.

Vi från Miljöpartiet tycker att det är viktigt att det här är en tidsbegränsad lagstiftning som gäller i tre år och att man efter två år gör en översyn och tittar på hur man ska gå vidare. Vi tycker inte att vi ska ha en lagstiftning som gäller längre.

Anf. 40 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Det hedrar dig att du medger att det finns brister i hanteringen, Mats Pertoft. Jag tror att du uttryckte det som att allt inte har varit helt perfekt. Det vill jag också understryka.

Frågan i föregående replikskifte handlade om vad som händer efter de sex månaderna då vi, Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna, föreslår att lagens giltighet ska gå ut. Vi kan inte svara på det i dag. Vi tycker att regeringen ska ha ett bemyndigande i sex månader, med tanke på bristerna i beredningen. Då skulle man hinna utvärdera, se vad konsekvenserna blir och tydliggöra oklarheterna.

Kammaren har dock inte begärt att regeringen ska komma tillbaka. Det blir regeringens sak att återkomma till riksdagen, om man ser att behovet finns, efter sex månader och lägga fram ett nytt förslag till lagstiftning.

När det gäller frågorna om barn, sanktionsavgifterna, där Mats Pertoft medger att det finns oklarheter vill jag visa upp reservationen. Jag rev ut den ur betänkandet och visar den nu för ledamöterna i kammaren. Reservationen handlar just om barn som kommer i föräldrars sällskap och bygger delvis på den motion som Kristdemokraterna lämnade in. Vi trycker på att barn utan id-handlingar som kommer i sällskap med föräldrar som har id-handlingar ska undantas från id-kontroller. Vi tycker och skriver i reservationen att "det bör vara regeringens ansvar att utfärda närmare föreskrifter om detta."

Vi lägger alltså inte fram ett skarpt lagförslag. Det är i föreskrifter, förarbeten och förordningen i regeringens beslut som man verkligen behöver understryka detta och reda ut den oklarheten. Därför yrkar vi på att riksdagen ska tillkännage det för regeringen.

Jag undrar om Mats Pertoft tänker rösta på Kristdemokraternas reservation i punkt 8, med tanke på det som han har fört fram tidigare här i kammaren.

Anf. 41 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag är överens med Kristdemokraterna om att man borde göra på det sättet. Det är därför jag har sagt flera gånger - jag upprepar det gärna - att jag förutsätter att regeringen tar hänsyn till just den punkten i sina förordningar. På den punkten är vi alltså överens.

Miljöpartiet står bakom oppositionen och justitieutskottets betänkande i sin helhet och menar att vi måste överlåta till regeringen att gå vidare med de detaljfrågorna. Jag tar gärna på mig att arbeta för frågan i sig.

Anf. 42 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Man kan ha stort förtroende för regeringen eller inte. Men här lägger regeringen fram ett förslag till riksdagen som ska gälla i tre år. Det är lång tid. Därför är det viktigt att oklarheter reds ut om riksdagen ska ge regeringen de befogenheterna. Det är anledningen till att vi har pekat på de oklarheter vi ser i regeringens förslag. Vi vill ha svar på dem men har inte fått det. Därför kommer vi att avstå i punkt 1 och följa upp våra reservationer.

Mats Pertoft inledde sitt anförande med att säga att han har sett hur verkligheten ser ut, vilket jag välkomnar. I och med det medgav han också att det finns brister i beredningen. Det är det som förslaget från Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna tar sikte på. Regeringen bör ta den kraftiga kritik som har framkommit i beaktande och bör alltså ha tätare avstämningar och ta nya beslut om id-kontrollerna varje månad. Och lagstiftningen bör gälla i max sex månader.

Det är flera som har frågat Mats Pertoft i replikskiftena varför det i det här läget behövs så lång tid som tre år. Varför väljer Miljöpartiet inte att gå på Moderaternas, Liberalernas och Kristdemokraternas linje om en tillfällig lagstiftning? Då skulle man kunna ta den kritik som har kommit på allvar samtidigt som det finns möjlighet att införa id-kontroller för att möta den verklighet som Mats Pertoft också har beskrivit.

Anf. 43 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag har svarat på den frågan ett antal gånger nu, Andreas Carlson. Jag har dessutom förstått att det är ganska osäkert hur era partier har tänkt sig fortsättningen efter de sex månaderna.

Det är ganska stora saker som kommer att krävas för att systemet ska fungera - investeringar och ombyggnationer. Jag tror att sex månader skulle bli kort tid för att genomföra alla de bitarna. Vi hörde från trafikutskottet om ombyggnationer på Kastrup till exempel och andra saker. Det är alltså stora bitar. Sex månader skulle bli för kort tid för att få till detta, om det ska bli effektivt.

Jag hoppas personligen - det gör även Miljöpartiet - att dessa lagar inte behöver vara i kraft alltför länge. Situationen har visat att vi behöver dem. Men vi hoppas att den situationen kommer att förbättras så fort som möjligt.

Anf. 44 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Vi befinner oss i en ovanlig situation, får man nog säga. Det är en svår situation. Svårast är det naturligtvis för de människor som tvingas fly från krigshärdar, förtryck och förföljelse.

Det allra bästa vore om människor slapp fly över huvud taget, om kriget i Syrien fick ett snabbt slut, om regeringar som i dag förföljer sina medborgare i stället började agera på ett annat sätt. Det nästa bästa vore att alla länder som har möjlighet tog gemensamt och solidariskt ansvar för den situation som råder. Och det tredje bästa alternativet vore att vi här i Sverige hade outsinliga resurser för att ta emot alla dem som flyr.

Inget av de alternativen är för handen i dag. Vi står i en situation där Sverige har tagit mer ansvar för flyktingsituationen än något annat västland. Vi har under de senaste åren, sedan kriget i Syrien bröt ut, tagit emot ungefär 100 000 människor från Syrien. Om resten av EU hade tagit samma ansvar hade ungefär 5 miljoner syrier fått skydd i Europa.

Under hösten har vi fått en situation där så många kommit till vårt land att vi inte längre kan garantera ett mottagande som vi kan stå för. Den som motsätter sig det här förslaget i dag bör rimligen också kunna svara på följande frågor: Hur länge ska en flykting som kommer hit behöva vänta på bostad? Hur många ska sova under bar himmel? Hur länge ska man rimligen vänta på en hälsokontroll, på en placering i skola eller på att få en god man?

Det är nämligen de systemen som utmanas i Sverige i dag. Det är inte så att vi inte har plats för fler i Sverige. Det är definitivt inte så att Sverige som nation är hotad eller att vi behöver stoppa människor med annan bakgrund, annan kultur eller annan religion från att komma hit. Men det är så att de system vi har för mottagande och för välfärden i Sverige är så hårt ansatta att vi som regering ser ett behov av att omedelbart fatta ganska långtgående beslut.

Vi vet såklart att de förslag som vi lägger fram nu kommer att få konsekvenser - för pendlarna i Öresundsregionen och för företag som kommer att få svårt att vara säkra på att de anställda kommer att komma i tid. Det kommer naturligtvis att få konsekvenser för människor som i stället för att söka asyl i Sverige får göra det i Danmark. I det sammanhanget kan det vara värt att påpeka att Sverige även med den lägre nivå på flyktingmottagande och asylsökande som vi har i dag - runt 3 000 personer per vecka - på två månader tar emot lika många som Danmark prognostiserar för att ta emot under ett helt år.

Vi är medvetna om de problem som kommer att uppstå. Regeringens bedömning är att konsekvenserna av att inte agera kraftfullt nu skulle vara än värre.

Vi står inför en typisk och tydlig intressekonflikt. Regeringen väljer då att agera kraftfullt för att på lång sikt kunna garantera ett gott mottagande, en bra start på det nya livet i Sverige och att våra samhällsystem även i fortsättningen klarar av att fungera så som vi har rätt att förvänta oss.

Mot den bakgrunden tycker jag att det är ett styrkebesked att det i dag i kammaren finns - även om man inte kan tro det när man lyssnar på debatten - ett brett stöd för de förslag som regeringen nu lägger fram.

Här har det diskuterats olika detaljer, bland annat frågan om id-kontroll av barn. Det har ju varit underhandskontakter mellan partierna innan regeringen lade fram sin proposition. Ingen gång under de underhandskontakterna har det framkommit några krav på kortare lagstiftningstid. Inte heller har det framförts några krav på förändringar i till exempel id-kontroll av barn.

Däremot har regeringen i de samtalen redogjort för att barn inte kommer att omfattas om de reser med förälder som kan legitimera sig. Det vet alla partier i den här kammaren att så har det uttryckts.

Det är viktigt att vi tar ansvar för det som vi har ansvar för i den här situationen. Det är i grunden svensk välfärd och svensk framtid, men vi måste också ta ansvar för dem som finns i landet som vi har åtagit oss att skapa ett gott liv för.

Det här är inte något roligt beslut att fatta, det tror jag att alla är medvetna om. Men vi och de som sitter i Sveriges riksdag har inte fått ansvaret för att leda Sverige för att det är roligt, utan för att människor förväntar sig att vi ska fatta nödvändiga beslut för Sveriges bästa.

Även om det nu låter som att det inte finns en bred enighet kring de här förslagen hoppas jag att vi ändå kan gå ut och möta såväl transportföretag som pendlare och andra och tala om att vi naturligtvis inte kommer att låta dessa åtgärder gälla längre än nödvändigt. Att man har möjlighet att fatta beslut om sex månader i taget innebär ju inte på något sätt att regeringen är tvingad att ha kvar bestämmelserna under sex månader, om behovet inte längre finns.

Självklart kommer regeringen att fatta beslut om de förordningar som krävs. De myndigheter som är involverade kommer att kunna fatta beslut om föreskrifter. De kommer naturligtvis att upphävas i samma ögonblick som man gör bedömningen att de inte längre är nödvändiga.

Det här är långtgående beslut som inskränker människors möjligheter att röra sig över gränsen. Självklart har regeringen inte någon ambition att göra det svårare än nödvändigt. Men i det här skedet är det bara ett spel för gallerierna att låtsas som att man inte står bakom förslaget när det finns en bred parlamentarisk enighet.

(Applåder)

Anf. 45 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag vill ställa några frågor till infrastrukturministern. Till att börja med är välfärden i Sverige väldigt beroende av den intensiva utvecklingen i bland annat Skåneregionen. Där är rörligheten och kontakterna över gränsen mot Danmark oerhört betydelsefulla. Det finns många tusen pendlare varje dag som bidrar till hela regionens tillväxt och välfärd.

Det var därför som bron en gång byggdes. Vi insåg att det här fanns väldigt mycket för vårt samhälle att vinna. Utifrån de synpunkter som vi har fått från transportörerna och som rör infrastrukturministern område vill jag fråga: Hur har regeringen tänkt sig att det rent praktiskt ska gå till när man inför id-kontroller på tågen mellan Sverige och Danmark? Restiden är 20 minuter, och då kan man inte göra kontroller på tågen utan det måste ske på ett annat sätt.

Sedan undrar jag över frågan: Vad anser regeringen är en rimlig försening för de pendlare som ska till sitt arbete eller hämta på dagis? Hur lång försening ska man räkna med, enligt regeringen, när detta införs?

Vidare undrar jag: Hur ska polisen i Skåne klara av tillsynen och de olägenheter och problem som kan uppstå vid köbildningar och annat i dessa sammanhang?

Anf. 46 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Öresundsregionen är en väldigt viktig region för Sverige och för Sveriges tillväxt. Den gränsöverskridande arbetsmarknaden är en oerhört positiv utveckling som har bidragit till välfärd i både Sverige och Danmark och till att bredda arbetsmarknadsregionen. Regeringen ser självklart mycket positiv på detta.

Problemet är ju att det inte är på något annat ställe där den här mängden människor söker sig till Sverige, utan det är just i den här regionen som problemet uppstår. Det innebär att det är där som det bör vidtas åtgärder.

När det gäller den konkreta utformningen av hur dessa kontroller ska genomföras måste transportörerna ha möjlighet att vara med och utforma det på ett bra sätt. Det är inte detsamma att genomföra id-kontroller på till exempel en färja där man går på och visar sin biljett jämfört med i pendeltågstrafiken. Hur detta rent konkret ska utformas kommer transportörerna att få ett långtgående ansvar för.

Sedan kommer det också att finnas möjligheter för både polisen och Transportstyrelsen att utfärda föreskrifter för att tydligare ange vilka krav som ställs på kontrollen av id-handlingar.

Jag vill ställa en fråga tillbaka till Beatrice Ask. Jag har uppfattat att Moderaterna är överens med regeringen om att den här lagstiftningen och dessa åtgärder är nödvändiga. I den här diskussionen låter det inte alls så. Vilken är Moderaternas hållning egentligen?

Anf. 47 Beatrice Ask (M)

Herr talman! I riksdagen är det så att riksdagsledamöterna ställer frågor till regeringen. Ni har lagt fram ett förslag. Vår uppfattning är väldigt tydlig, och jag redovisade den väldigt noggrant innan statsrådet hade möjlighet att koma till kammaren. Så det är inga problem med den saken.

Det finns praktiska problem här. Det är ett av skälen till att jag är väldigt irriterad över att riksdagen inte har fått ta del av de förordningar som det uppenbarligen åtminstone finns ett utkast till och som transportörerna beskriver.

Kontroller på tågen kommer att bli väldigt svåra att hantera, till exempel på Kastrup och på en del andra ställen. Det finns en rad praktiska problem som jag tycker att närmast infrastrukturministern är ansvarig för att se till att det hela fungerar.

Enligt de rapporter som vi får från företagen får man räkna med upp till en timmes försening för varje resa. Det är oerhörda kostnader inblandade i detta. Här måste man naturligtvis ta ett ansvar.

Då tycker jag att det är märkligt att regeringen inte ens är intresserad av att godkänna förslaget att man ska komma tillbaka till riksdagen för att redovisa hur effekterna har blivit. Det är faktiskt regeringen som måste ta ansvar för den saken.

Polisen har påtalat ett antal problem med att utöva tillsyn. Man befarar att det blir stökigt för busschaufförer och andra när tågen eller bussarna ska kontrolleras. Det innebär ytterligare en belastning på polisens hantering av det hela. Det borde ju rimligen oroa regeringen.

Det finns skäl till att ställa dessa frågor, men det är regeringen som vill ha det här mandatet och som enligt presskonferenser är beredd att fatta beslut mer eller mindre omedelbart. Då måste ni ju ha tänkt på hur detta rent praktiskt ska gå till. Det är många därute som är väldigt bekymrade och oroade.

Anf. 48 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande är vi medvetna om att det här innebär olägenheter. Vi är medvetna om det får konsekvenser för pendlingstider, och det kan också bli indragna turer. Detta är ingenting som vi genomför därför att vi tror att det är positivt för pendlare och transportörer. Det här är ett mandat som regeringen begär för att kunna upprätthålla säkerhet och ordning i Sverige. Jag har uppfattat att det finns en enighet om detta från de flesta partier i den här kammaren.

När det gäller det praktiska genomförandet är det naturligtvis oerhört viktigt att transportörerna får ett långtgående inflytande över hur id-kontrollerna ska gå till och vilka metoder som man använder. Det är också viktigt att man utvecklar praxis i samråd med exempelvis Polismyndigheten som självklart också kommer att ha ett ansvar i det här sammanhanget.

I polisens verksamhet är det alltid svårt och utmanande att allokera resurser på rätt sätt. Men det är ju någonting som Polismyndigheten gör dagligen och stundligen för att hantera de situationer som uppstår och för att se till att de resurser som behövs finns på rätt ställe. Jag känner en stor tillförsikt för polisens sätt att hantera även den här situationen.

När det gäller transportörerna har vi uppfattat vid kontakterna mellan Näringsdepartementet och transportörsföretagen att det finns en oro, men det finns också en stor förståelse för att regeringen väljer att gå fram med det här förslaget. Man ser ju hur det faktiskt ser ut i den här regionen.

Det betyder inte att man tycker att det ska bli kul att genomföra det här. Men jag uppfattar ett väldigt stort ansvarstagande från transportörerna som vi verkligen uppskattar i det här läget.

Anf. 49 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Jag har ett par frågor. Utgångspunkten är den massiva kritik som har kommit när det gäller hanteringen.

Vi vet ju att den här flyktingströmmen har varit på gång, och det har jobbats på olika sätt med detta under ganska lång tid. Lik för. Förlåt! Ändå kommer alltså regeringen med någon sorts panikåtgärder. Jag upplever det här som en panikåtgärd. Man har inte på något sätt tittat igenom det. På i princip en vecka driver man igenom en lagstiftning som skapar enorma problem.

Transportörsansvaret, inklusive sanktionerna som kommer att finnas i den här lagstiftningen, blir ett jätteproblem. De remissinstanser jag har talat med säger att det aldrig kommer att fungera. De säger från början: "Det här kommer inte att fungera. Hur ska vi kunna ha id-kontroller om vi ibland inte ens hinner med att kolla biljetterna?" Man skapar alltså ett större problem än det man löser.

Mina frågor handlar om den grundläggande inställningen. Har man inte tittat på de lösningar som finns? I dag finns det ett ganska brett stöd hos svenska folket för att verkligen lösa problemet med flyktingarna och inte stänga dem ute. Mängder av organisationer och privatpersoner jobbar med att göra det här på ett bra sätt.

Med de signaler som kommer fram i den här lagstiftningen kommer det att bli precis tvärtom. Vi skickar signaler om att det är okej att gynna främlingsfientlighet, rasism och sådana saker som poppar upp i det här. Vi stoppar de här flyktingarna, som verkligen behöver hjälp.

Det var någon här som hade en liknelse: Om vi har en halvskaplig förlossningsvård och stänger dörren för dem som ska in, är det acceptabelt? Det är ju inte det. De här människorna behöver hjälp, och vi kan se till att de får det. Tak över huvudet går att fixa.

Det finns ett antal lösningar som plockas upp här och som borde kunna tas om hand och realiseras av regeringen. Varför tar man inte alternativen i stället för att driva igenom den här paniklagstiftningen?

Anf. 50 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! När det gäller det praktiska genomförandet vill jag återigen betona att transportörerna efter att förordningen har trätt i kraft kommer att få långtgående möjligheter att utforma detta på ett så rimligt sätt som möjligt. Samma sak gäller naturligtvis sanktionerna - de kommer att utformas på ett sätt som inte blir orimligt. Regeringens ambition är självklart att de olägenheter som uppstår till följd av de här besluten ska vara så små som möjligt.

Jag uppfattar ändå att det finns en förståelse hos transportörerna för varför regeringen ser sig nödgad att fatta de här besluten och lägga fram de här förslagen. Jag känner också stor tillförsikt att man kommer att hitta praktiska lösningar som fungerar. Självklart kommer vi också att följa upp hur genomförandet av lagstiftningen och förordningarna fungerar i praktiken.

Det är lätt att säga att det här ger upphov till främlingsfientlighet och rasism. Men frågan är på vilket sätt man ska lösa inte bara denna veckas boende eller gode män för de ensamkommande barn som redan finns i landet utan också att de människor som kommer nästa vecka och veckan därefter och i januari, februari, mars, april och maj kan erbjudas ordentliga bostäder, hälsoundersökningar, skolgång, gode män och en ordentlig, rättssäker asylprövning. Hur ska det gå till, enligt Vänsterpartiet?

Anf. 51 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Jag noterar att statsrådet undviker den brännande frågan: De människor som stängs ute, vad händer med dem? Det är egentligen där problematiken ligger.

Transportörerna har vad jag har läst haft starka invändningar mot det här eftersom de kommer att se att det blir ett tryck som de inte klarar av. Vi kommer att få en kaotisk situation där människor behandlas godtyckligt beroende på hur de har kommit till våra gränser, framför allt i Öresund.

Det är ett tillkortakommande för regeringen att man inte har haft framförhållning för att vidta andra åtgärder som faktiskt skulle kunna vara mycket mer effektiva.

Det finns mängder av förslag från civilsamhället på hur vi löser det här så att folk åtminstone ska få tak över huvudet och något ställe att vara på. Vi löser inte alla problem på en gång, men vi måste jobba på lösningarna för att inte stänga ute folk. Det är ju inte så att den som står utanför förlossningsdörren klarar sig själv. Man måste på något sätt få hjälp.

Med den dominoeffekt vi ser här kommer dessa flyktingar att motas ut. De kommer inte att få hjälp någonstans. Då har vi definitivt åsidosatt asylrätten. Det skapar problem i Sverige, inte minst för Öresundsregionen, som är mycket mer kostsamma.

Det handlar om att hitta en kärna där vi är medmänniskor, är solidariska och står för det vi har sagt.

I september stod statsministern och sa: Det finns inga gränser. Nu plötsligt på en vecka är det pang, bom, stopp! Det är oerhört märkligt och oerhört illa hanterat, vilket alla remissinstanser har sagt.

Det här är en panikåtgärd. Det passar inte en svensk regering att handla i panik. Jag tycker att man skulle ha haft en mycket större beredskap för att hitta alternativa lösningar och skapat en bred parlamentarisk grund för det här i riksdagen.

Anf. 52 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! När man lyssnar på debatten kan man ibland få intrycket att vi inte har följt riktigt samma verklighet.

I somras fanns det de som tyckte att vi tog emot alldeles för många. Det fanns faktiskt de som tyckte att vi tog emot alldeles för många förra året och förrförra året och året dessförinnan också.

Det finns de som alltid tycker att Sverige tar emot alldeles för många flyktingar, som i grunden motsätter sig det mångkulturella samhället och som tror att invandring är något i grunden problematiskt och hotfullt. Det tycker inte regeringens partier. De kommer aldrig att tycka det och tycker det inte nu.

Att inte säga att det finns en absolut gräns för hur många vi ska ta emot och fastslå det på förhand är ett uttryck för att vi står upp för en human och solidarisk flyktingpolitik. Men när våra myndigheter och kommuner slår larm om att man inte längre klarar av ett mottagande på den nivå som vi rimligen bör kunna erbjuda, då måste regeringen agera. Det är därför vi sitter här: för att styra riket.

Sedan är det fortfarande så att Sverige har tagit emot många fler än något annat västland, i synnerhet i förhållande till vår befolkning. Jag har väldigt svårt att förstå varför kritiken nu riktar sig mot den regering i västvärlden som har tagit störst ansvar.

Hur vore det om vi i stället gemensamt riktade den kritiken mot alla de EU-länder som inte har tagit emot flyktingar, som inte har varit solidariska i den här situationen? Hjälp gärna oss i regeringen att trycka på för att EU ska ta ett gemensamt ansvar för den situation vi har!

Anf. 53 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Statsrådet säger att transportörerna ska involveras i utformningen av sanktionsavgifterna. På vilket sätt kommer transportörerna att involveras, och hur kommer regeringen att följa upp de negativa effekter som den här lagstiftningen och införandet av id-kontroller kommer att få?

En av de oklarheter som jag lyfte fram i mitt anförande handlar om sanktionsavgifterna. De kan slå riktigt hårt mot exempelvis mindre transportörer, vilket vi har en reservation om.

Därför välkomnar jag att statsrådet här i kammaren säger att transportörerna kommer att involveras. Min fråga är: På vilket sätt, och på vilket sätt kommer effekterna att begränsas?

Anf. 54 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Transportörerna kommer att få ett långtgående inflytande över hur det praktiska genomförandet av id-kontrollerna ska gå till. Det var vad jag sa.

Däremot är det självklart inte så att transportörerna kommer att ges möjlighet att ha inflytande över själva sanktionsavgifterna. Där är det myndigheter och ytterst regeringen som fattar beslut genom förordningar om hur och på vilken nivå sanktionsavgifter ska utdömas.

I det arbetet kommer vi självklart att hitta en balans mellan å ena sidan att få en efterlevnad av den lagstiftning vi nu har möjlighet att få på plats samt av regeringens förordningar på området och å andra sidan rimlighet. Det här måste ju stå i proportion till vilka krav vi ställer på transportörerna och hur kännbara sanktionsavgifterna ska vara. Det arbetet pågår inom Regeringskansliet, och förordningarna kommer att vara färdiga inom kort.

Men jag tror att det är viktigt att poängtera att det är just i utformningen av hur det praktiska genomförandet ska gå till som transportörerna kommer att involveras.

Vi kommer självklart att följa upp det genom kontakter med inte minst kommuner och region i Öresundsregionen men också med transportörer. Vi har fortlöpande kontakt. Det är också så att Trafikverket och Transportstyrelsen, de myndigheter som har ansvaret, just nu förbereder för praktiska lösningar som ska göra genomförandet så smidigt som möjligt, med förutsättningen att det behöver genomföras.

Anf. 55 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Vi har i justitieutskottet bland annat på Kristdemokraternas initiativ fått besök av polisen som redogjorde för de många oklarheter som finns i kontrollen av efterlevnaden av lagstiftningen.

En konkret fråga som kan bli en konsekvens utifrån det beslut som fattas i dag om att införa id-kontroller kan vara att man som polis, för att ta ett exempel, stannar en buss. Busschauffören säger att man har upprättat en lista och kontrollerat alla personers id-handlingar. Passagerarna lämnar bussen och polisen kontrollerar: Hur har man det med id-handlingarna? Då kanske passagerare inte har id-handlingar när de kliver av bussen.

Polisen väcker frågan: Hur ska man ställa busschauffören eller företaget till svars? Vilka möjligheter finns att undersöka om id-handlingarna finns kvar på bussen, ligger i fickan, ligger i papperskorgen eller är utkastade genom fönstret? Det är problematik som vi har identifierat i justitieutskottet. Det har vi också en reservation om från Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna.

Detta är någonting som förstås ligger på regeringen att peka på i föreskrifterna. Eftersom det är ett långtgående beslut som ska fattas här i riksdagen i dag är det väldigt lämpligt att regeringen svarar på den här och andra frågor som har ställts och kommer med tydliga besked inte till oss i första hand utan till dem som ska säkerställa att lagen efterlevs.

Vad är beskedet från statsrådet till Polismyndigheten som ska säkra efterlevnaden av lagstiftningen?

Anf. 56 Statsrådet Anna Johansson (S)

Herr talman! Jag inbillar mig att arbetet som polisman eller för den delen tulltjänsteman eller arbete i många andra befattningar i vårt samhälle i både privat och offentlig sektor ibland innebär att man behöver fatta svåra beslut där det inte är alldeles givet på förhand vad som är rätt eller fel.

Jag är helt övertygad om att svensk polis har både kunskap och kompetens att hantera den typen av svåra avvägningar precis som man gör i många andra fall som man hanterar på daglig basis. Jag har inte för avsikt att föreskriva på exakt vilket sätt polisen ska agera i en viss situation. Olika situationer kommer att uppstå, precis som olika situationer uppkommer i en mängd andra delar av deras yrkesutövning där de tvingas fatta svåra beslut i stunden.

Jag känner stor tillförsikt inför svensk polis kompetens i det avseendet. Man kommer också att kunna göra föreskrifter där man ställer vissa krav på transportörerna och anger exakt vilka krav som ska vara uppfyllda för att de ska anses ha kontrollerat id-handlingar. Det är myndigheterna som i nästa steg ger den typen av föreskrifter.

Regeringen tar ansvar för att vi får en förordning på plats som gör att vi ger ansvaret till transportörerna. Sedan behöver man få en exakt utformning. Det är inte rimligt och lämpligt att det är regeringen som i detalj föreskriver det.

Anf. 57 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Jag vill först tacka justitieutskottet för en snabb och välvillig behandling av förslaget. Vi har nu hört diskussionen under förmiddagen. Det är trots allt glädjande att konstatera att det finns stöd för de åtgärder som vi nu måste gå fram med för att kunna klara en akut flyktingsituation. Det är en styrka för riksdagen och en styrka för Sverige att vi kan göra det i ett så svårt läge som vi är i.

Jag tolkar diskussionen som vi haft under förmiddagen som att det finns ett brett blocköverskridande stöd för att man ska kunna genomföra id-kontroller och att regeringen ska få bemyndigandet. Det vi framför allt har talat om är hur länge lagen ska verka och också olika detaljer. Men jag uppfattar att det finns ett stöd i sak för att vi ska få bemyndigandet. Det är viktigt att det finns och att vi kan få bemyndigandet.

Vi är i ett svårt läge. Under detta år har över 150 000 människor sökt asyl i Sverige. Innan året är slut kommer vi att ha passerat 160 000. Det är inte bara det högsta antalet asylsökande i modern tid. Det är dubbelt så högt som den senaste toppnoteringen för ett enskilt år som låg på 80 000.

Det var under denna höst som det eskalerade väldigt kraftigt. På två månader kom det över 80 000 asylsökande till Sverige. Vissa veckor kom det omkring 10 000 i veckan. Dessutom har vi sett att en betydande del av de asylsökande har varit ensamkommande barn, till dags dato över 30 000 ensamkommande barn. När det gäller de ensamkommande barnen hade vi under hösten en period när det kom motsvarande uppemot 100 skolklasser i veckan.

Sverige som land har stått för en heroisk insats under den här hösten. Migrationsverkets alla fantastiska anställda, kommunernas personal, polisen och tiotusentals volontärer, alla som har jobbat och slitit dag efter dag för att hjälpa i mottagandet förtjänar allas vårt oreserverade erkännande för vad de har gjort under hösten.

Sverige har under detta år tagit ett större ansvar än något annat land i Europa. Men inte bara det. Vi har under det här året tagit mer ansvar än vad vårt land någonsin tidigare har gjort i modern historia. Vi har kunnat ge skydd och trygghet åt tiotusentals män, kvinnor och barn som har fått lämna allt i sitt hemland för en osäker framtid i ett annat land. Att Sverige har gjort detta ska vi känna en oerhörd stolthet över.

Alla känner till själva bakgrunden. Vi har en global flyktingkris. Över 60 miljoner människor i världen är på flykt på grund av konflikthärdarna och krigen i till exempel Syrien, Irak, Afghanistan och Somalia eller från förtrycket i Eritrea.

Det tragiska är att Europa som kontinent hade kunnat lösa den uppgiften utan några större problem om bara viljan hade funnits. Om det hade funnits ett genuint intresse att möta denna utmaning som en union och inte som enskilda medlemsstater hade vi kunnat dela på ansvaret på ett solidariskt sätt. Europa skulle kunna klara det. Men inte om hela ansvaret faller på bara ett, två eller tre länder. Då fungerar det inte.

Vi har därför gjort mycket stora ansträngningar under året för att åstadkomma ett gemensamt ansvarstagande i Europa och en jämnare fördelning. Sverige är ett av de länder som har drivit detta allra hårdast i EU. Jag har personligen lagt ned ganska mycket tid och kraft på detta, trots allt inte utan en viss framgång.

Vi lyckades till exempel få på plats ett beslut om omfördelning av 160 000 flyktingar från Grekland och Italien till övriga medlemsländer trots motstånd från en del håll. Det var naturligtvis ett bra EU-beslut. Men det löste inte den akuta situationen för Sverige när vi hade det största antalet asylsökande någonsin. Det var över 10 000 i veckan, och uppemot 100 skolklasser i veckan.

Sverige är och förblir ett fantastiskt land. Vi kan ta ett stort ansvar. Men vi kan inte göra allt, och vi kan inte göra det ensamma. Det finns en gräns också för oss. Under hösten stod det alltmer klart att våra system pressades till bristningsgränsen.

Man kan under en begränsad period ta fram boenden för tusentals människor i veckan, men vi kan inte göra det i längden. Man kan under en begränsad period hitta placeringar och skolplatser för tusentals ensamkommande barn i veckan, men vi kan inte göra det i längden.

Vi har successivt byggt ut vår mottagningskapacitet under hösten. Vi mobiliserade alla våra myndigheter och bolag för att hitta boenden. Vi inventerade de kommunala evakueringsplatserna för att kunna ta dem i anspråk. Vi har fått lägga människor i gymnastiksalar, i gamla kontorslokaler, i gamla skolor och nu till och med i tält.

Migrationsverket och kommunerna har stått för en enorm logistisk uppgift under hösten. Vi har byggt ut kapaciteten för vårt mottagande på ett sätt som Sverige aldrig tidigare har gjort. Migrationsverket ansvarar nu för boenden för 100 000 människor. Det är det högsta antalet någonsin.

Men till slut kunde vi konstatera att inte ens det skulle räcka. Till slut var vi tvungna att deklarera att vi inte längre kunde garantera tak över huvudet för dem som kommer hit. Samtidigt fick vi allt fler rapporter om hur den offentliga sektorn fick allt större problem med att klara situationen. Det handlar inte bara om boenden. Det handlar om tillståndet i socialtjänsten. Det handlar om tillståndet i skolorna på många håll. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har under hela hösten rapporterat om hur enormt ansträngd situationen är för många verksamheter.

Utifrån detta drog regeringen två slutsatser:

För det första: Vi kommer att klara de 160 000 människor som kommer att komma i år.

För det andra: Vi kommer inte att klara det om det fortsätter att komma så många asylsökande, om antalet ligger kvar på den nivå som vi har sett under hösten.

Dem som nu har kommit kommer vi att klara om vi bara går in med rätt insatser. Det handlar om att se till att bygga många fler bostäder, att ge kommunerna rätt verktyg men också mer resurser, att bygga fler skolor, att satsa på utbildning i bland annat svenska från dag ett, att satsa på snabb validering av utbildning och betyg, att skapa snabbspår in på arbetsmarknaden så att vi kan ta till vara alla dessa människors kompetens och att alla kommuner tar ansvar, inte bara några stycken utan alla kommuner.

Allt det och mycket mer är exempel på insatser som vi måste göra. Det är en enorm samhällsbyggnadsinsats. Det är något som egentligen är ganska kul för en socialdemokrat att engagera sig i, för det är det vi är bra på: att bygga samhällen.

Gör vi det här klarar vi dem som har kommit. Vi klarar det nog också om antalet som fortsätter att komma ligger på en rimlig nivå, men vi klarar det inte om det fortsätter att ligga på en rekordnivå. Nu måste vi helt enkelt få ett andrum i mottagandet, så att vi kan koncentrera oss på att ta hand om alla dessa människor som kommit till Sverige och ge dem en bra start i det nya landet. Därför måste antalet som kommer till Sverige minska.

När man som regering ställs inför en sådan här situation måste man agera. Man kan inte springa och gömma sig. Man måste agera även om det innebär åtgärder som man kanske helst hade sluppit. Det här är ingenting som vi genomför med någon glädje. Men ibland måste man göra saker som man inte vill, helt enkelt därför att man måste. Vi måste nu få kontroll över situationen.

Vad är alternativet? Den kommande våren får inte se likadan ut som den höst som vi nyss har gått igenom. Det klarar inte vårt asylsystem av, och i förlängningen klarar inte heller vårt välfärdssystem av det. Det handlar kanske inte i första hand om pengar, även om vi för all del ser hur kostnaderna ökar för både staten och kommunerna. Från min utgångspunkt handlar det kanske ännu mer om hur man ska kunna få fram utbildade socialsekreterare, lärare, vårdpersonal och handläggare på Migrationsverket. Det handlar om att hinna bygga tillräckligt med skolor, bostäder och infrastruktur. Det är det som vi inte kommer att klara om det fortsätter att ligga på dessa nivåer.

De id-kontroller som riksdagen nu ska besluta om kommer att innebära att antalet som kommer till Sverige minskar. Många kommer i stället att få söka asyl i något annat EU-land. Det är viktigt att påpeka: Alternativet för de asylsökande är inte att återvända till kriget utan att söka asyl i något annat EU-land.

Det här är en åtgärd som kommer att få effekt men som samtidigt håller sig inom EU-rätten. Vi har redan id-kontroller på färjorna mellan Tyskland och Sverige. Nu kan vi också få det på förbindelserna till Danmark.

Näringsdepartementet arbetade fram förslaget snabbt, för situationen krävde det. Och det har lagrådsremitterats. Jag vill kort kommentera Lagrådets yttrande, eftersom det används i debatten.

Lagrådets invändningar handlar framför allt om beredningen av ärendet. Då vill jag säga att det i vissa situationer är nödvändigt för en regering att agera snabbt. Det finns en möjlighet att i civila krislägen använda sig av till exempel korta remisstider. Det har konstitutionsutskottet klargjort, bland annat i ett betänkande från 2010, då man granskade den dåvarande regeringens hantering av finanskrisen. Det utrymmet finns alltså inom ramen för våra grundlagar.

Jag ser att justitieutskottet har kommit till samma slutsats. Utskottet skriver: "Regeringen har enligt utskottets bedömning på ett tillfredsställande sätt motiverat varför den nu aktuella lagstiftningen brådskar - den uppkomna situationen utgör ett civilt krisläge som måste hanteras på något sätt för att följdverkningarna i samhället inte ska bli ännu allvarligare. Mot denna bakgrund får regeringsformens beredningskrav anses uppfyllt."

Så skriver utskottet. Jag tycker att det är bra att man är tydlig i den frågan.

När det gäller lagrådsyttrandet har det också hävdats i den allmänna debatten att Lagrådet skulle påstå att detta förslag skulle strida mot asylrätten. Det är faktiskt inte sant. Lagrådet gör inget sådant påstående. När det gäller asylrätten, så som den uttrycks i internationell rätt, är det viktigt att ha en sak klar för sig: Asylrätten är en rättighet att söka asyl i ett tryggt land. Men det är inte en rättighet att själv få välja vilket land man ska söka asyl i. Det är därför vi har principen om första asylland, som Dublinförordningen vilar på.

Man har inte rätt att röra sig fritt i Schengenområdet som asylsökande, utan man ska i princip söka asyl i det första trygga land som man kommer till. Att detta inte fungerar beror på att medlemsstaterna inte upprätthåller reglerna och genomför inre utlänningskontroller, som de är ålagda att göra.

Lagrådet skriver alltså inte att detta förslag strider mot asylrätten men har i stället två andra invändningar i sak.

Den ena handlar om att Lagrådet ifrågasätter om åtgärden kommer att få effekt. Den andra handlar om att Lagrådet ifrågasätter om det verkligen är en så stor kris som regeringen påstår.

Båda dessa invändningar kan man diskutera, men det är inte juridiska invändningar, utan det handlar i grunden om vilken bedömning man gör av läget och av våra välfärdssystem.

Jag är säker på att id-kontrollerna kommer att få effekt. De fick effekt när det gäller färjorna mellan Sverige och Tyskland.

När det gäller krisläget måste vi som regering luta oss mot våra expertmyndigheter, till exempel MSB och Migrationsverket, som har varit mycket tydliga när det gäller lägets allvar. Jag ser att justitieutskottet delar den bedömningen.

Slutligen, herr talman, ska jag säga några ord om ett par av reservationerna och kontakterna med oppositionen. Vi hade i beredningen av propositionen och lagrådsremissen många kontakter med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi hade två möten. Vi hade ett antal telefonsamtal i den grupp som förhandlade om migrationsöverenskommelsen tidigare i höst. Vi fick klartecken från er alla tre, både före och efter Lagrådets yttrande.

Nu på slutet har det tydligen kommit upp en diskussion, bland annat om hur länge lagen ska gälla. Det var ingenting som framfördes av era partier under de samtal vi hade, som för övrigt fördes i en mycket konstruktiv och god ton. Vi sa då att vi tänkte föreslå att id-kontrollerna som längst skulle kunna utföras under en period av sex månader. Samtidigt skulle lagen vara temporär och bara gälla i tre år. Det hade ni inga invändningar mot då. Ni hade god tid på er att förankra förslaget i era partier, och när det var gjort lämnade ni klartecken. Ni lämnade klartecken på tisdagskvällen den 8 december från era tre partier. Och på onsdag morgon, den 9 december, beslutade vi om propositionen.

Därför blev jag förvånad när jag i slutet av förra veckan fick höra att ni ändrat er. Jag ser en reservation om bland annat lagens giltighetstid. Och ni tänker avstå i voteringen i fråga om punkt 1.

Jag tycker att det är viktigt att vi kan lita på varandra och att man kan lita på de besked som lämnas från olika partier. De beskeden ska hålla längre än bara en vecka. Det vill jag ha sagt i den delen.

Samma sak gäller frågan om medföljande barn, som tas upp i en reservation av Liberalerna och Kristdemokraterna. Den frågan var också uppe i våra samtal. Jag tror till och med att det var Andreas Carlson som ställde frågan. Vi sa då klart och tydligt från regeringens sida: Det är självklart att barn som kommer med sina föräldrar inte ska behöva ha id-handlingar. Så fungerar det i dag på färjorna mellan Sverige och Tyskland. Det vet ni väldigt väl om, men ändå skriver ni en reservation. Man kan inte undgå att få intrycket att ni spelar teater.

Det här säger jag eftersom jag inte tycker att vi ska behöva bråka om sådant som vi faktiskt är överens om. Vi har nog med problem ändå. Låt oss försöka lösa dem! Nu ligger framför oss en mycket stor uppgift att ta hand om alla de människor som kommit till Sverige och att ge dem ett bra mottagande, så att de snabbt kan bli en del av vårt land och vara med och bygga upp vår gemensamma välfärd. Låt oss nu koncentrera oss på det!

(Applåder)

Anf. 58 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka migrationsministern för en bra redovisning av de utmaningar som finns när det gäller både migrationsfrågorna rent generellt och de åtgärder som har vidtagits. Jag tycker också att det är bra att man lyfter fram den migrationsöverenskommelse som är gjord, och jag delar uppfattningen att man var överens om inriktningen. Däremot varierar versionerna när det gäller i vilka detaljer man var överens.

Jag vill också säga rent personligen att det nog hade varit en fördel om Justitiedepartementet hade hållit i pennan och tagit fram det förslag vi nu har på riksdagens bord. Djävulen sitter nämligen i detaljerna, och det råder ingen tvekan om att det finns brister som rent sakligt skulle ha kunnat hanteras bra mycket bättre.

Jag vill i alla fall fråga justitieministern om några saker som har dykt upp i debatten. För det första delar jag uppfattningen att det finns lägen där man mycket snabbt kan ta fram lagstiftning, men jag skulle vilja veta om justitieministern anser att muntliga remissvar är en rimlig beredning av seriös lagstiftning som ska gälla under flera år.

För det andra undrar jag vad skälet är till att riksdagen inte har fått ta del av det utkast till förordning som infrastrukturministern nu säger är nästan klart och som verkligen är det som ställer till mycket kritik hos de berörda. Varför har vi inte kunnat få del av detta i vårt underlag?

För det tredje undrar jag vad skälet är till att regeringen inte kan diskutera och inte har haft en vilja att diskutera en kortare gällandetid. Tillfällig lagstiftning har vi nämligen haft tidigare för att ge möjlighet att förbättra lagstiftningen rent kvalitativt. Det är det vi syftar till med vår reservation.

Anf. 59 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Mycket av detta hade vi kunnat diskutera när vi träffades, vilket vi gjorde både inför lagrådsremissen och efter det att lagrådsremissen kom. I den diskussionen kom ni som sagt aldrig med den här typen av invändningar när det till exempel gäller lagens giltighetstid. Ni hade kunnat göra det då.

När man måste handla snabbt, vilket regeringen fick göra här, måste man kunna lita på de besked som kommer från partierna. På tisdagskvällen fick vi som sagt ett klartecken från moderater, liberaler och kristdemokrater kring den här propositionen. Vi stod till förfogande - både jag och Ylva Johansson, som ledde de samtalen - för att kunna svara på den typen av frågor. Sedan lämnade vi propositionen. Det jag säger är bara att man måste kunna lita på att ett besked man får från ett parti ska hålla lite längre än en vecka.

När det gäller frågeställningen om hur beredningen har gått till vet jag att detta är KU-anmält. Jag tycker att KU ska granska beredningen och se om det var en tillfredsställande ordning. Jag ser att justitieutskottet i sitt utlåtande säger att detta har hanterats på ett tillfredsställande sätt mot bakgrund av den situation man var i, men jag lämnar frågan till KU.

Det är viktigt, skulle jag vilja säga, att regeringen kan agera i olika former av krissituationer. Det gjorde vi, och vi försökte också se till att föra samtal med oppositionen på ett sådant sätt att detta skulle vara förankrat också i tid.

Varför har riksdagen inte fått ta del av förordningen? Den förordning man nu arbetar med på Näringsdepartementet är ju inte färdig än. Det är väl ett fullgott svar på den frågan.

Anf. 60 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Tidigare statsråd hävdade ju att den var nästan färdig, så det hade väl gått att åtminstone informera oss om huvuddragen i den utan problem.

Versionerna av vad man kom överens om och inte varierar, men det finns andra som deltog i förhandlingarna som möjligen kan återkomma till den saken. Det är dock ändå så att vi prövar sakfrågan när frågan kommer till justitieutskottet, och vi såg brister. Vi försökte faktiskt konstruktivt föra fram synpunkter som ändå är väsentliga för att riksdagen och kammaren ska kunna fatta ett kvalitativt bra beslut. Det ändrar inte att vi är med på inriktningen.

Jag tycker att det är fullt rimligt att en regering ska kunna fatta beslut i den här frågan, men det är också riktigt viktigt att lagstiftningen är klar, tydlig och rimlig på ett sätt jag inte tycker är fallet i dag.

Ytterligare en fråga som dök upp i ett tidigare exempel som diskuterades gällde de svårigheter som kommer när man ska kontrollera id-handlingarna. Polisen har nämligen att utöva tillsyn och hantera det hela. Jag undrar: Kommer regeringen att ge polisen ytterligare befogenheter att säkerställa efterlevnaden av beslut om id-kontroller?

Anf. 61 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! När det gäller det praktiska genomförandet för vi naturligtvis hela tiden en dialog med polisen för att se till att de klarar av de åtaganden de har. Det kommer vi naturligtvis att behöva göra när vi beslutar om detta.

Vad jag är lite fundersam kring är inte bara att Moderaterna lämnar ett besked ena veckan och ett annat besked den andra veckan utan även själva innehållet i kritiken. Detta är en temporär lagstiftning, och nu säger man att man bara vill ha lagen i sex månader. Men exakt vad i lagen är det ni vill ändra på - i substans, Beatrice Ask? Vad är det i sak ni är emot? Jag har faktiskt inte sett någonting sådant.

Sedan kan jag också konstatera att jag har hört nivån på diskussionen här och att det nästan låter som att ni är emot själva förslaget. Ni tänker avstå i omröstningen, vad jag förstår. Men om det här förslaget nu är så dåligt, varför röstar ni då inte emot det? Varför går ni inte på ett avslag? Jag tror helt enkelt att det är så, om jag ska svara på den frågan själv, att ni vet att detta måste göras men att ni kanske inte riktigt har modet att stå upp för det.

Anf. 62 Roger Haddad (L)

Herr talman! Låt mig påminna om det inlägg Liberalerna gjorde. Vi pekade på den situation Sverige befinner sig i och på att vi har förordat en modell med inslag av id-kontroll. Vi har dock lagt fram ett yrkande - en motion - i justitieutskottet som Socialdemokraterna och Miljöpartiet helt har avstyrkt.

Jag hade en liten fundering när det gäller analysen kopplat till giltighetstiden, herr talman. Statsrådet må hänvisa till alla möjliga diskussioner, men jag börjar känna igen mönstret. Man bjuds in, får information och ska tycka till, och sedan går man därifrån. Riktiga förhandlingar i ordets rätta bemärkelse vill jag knappast påstå att den här regeringen har haft.

När man sitter i justitieutskottet är det faktiskt där frågan avgörs och inte någon annanstans. Det hoppas jag ändå att ministern accepterar. Det var först i utskottshanteringen vi för första gången hade allting samlat. Det var trafikutskottets information och justitieutskottets information, och vi hade fredagen före justeringen bjudit in polisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Jag måste ändå meddela att även MSB i sin analys, som är den regeringen väldigt mycket hänvisar till, tror att det är olyckligt att det kan tolkas som ett undantagsliknande tillstånd.

När vi får den typen av föredragning och inlägg måste vi också kunna föreslå små ändringar i detta ingripande förslag - till exempel när det gäller frågan om en giltighetstid på tre år. Det säger dock ministerns parti nej till. Varför?

Anf. 63 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Om man förenat med förslaget att det bara skulle gälla i sex månader, vilket skulle innebära att vi får återkomma till riksdagen var sjätte månad, också pekade ut vilken förändring man vill genomföra - alltså vad det är som inte är bra med den lag som gäller - kanske vi hade förstått argumentet. Så är det dock inte.

Här handlar det om en ren bemyndigandelag, det vill säga att man ger regeringen ett bemyndigande att vidta de åtgärder vi skriver om i propositionen - och inte på detaljnivå, för detaljerna ska sedan regleras i förordningen. Men det gör ni inte, Roger Haddad. Jag ser i stället detta som ett sätt att från er sida säga att ni en gång har lämnat klartecken för att detta ska genomföras, men sedan orkar ni inte riktigt stå för det hela vägen ut. Ändå vill ni stå här och försöka skapa intrycket av att ni egentligen är emot.

Om ni är emot bemyndigandet borde ni för det första ha sagt det när vi förde samtalen, och för det andra får ni i så fall gå på ett avslag. Jag tror dock att det är på samma sätt som när det gäller Moderaterna: Ni förstår att detta måste göras, men ni vill inte själva göra det eftersom ni inte har modet att stå upp för det. Är det på det sättet, Roger Haddad?

Anf. 64 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag företräder Liberalerna i justitieutskottet, och jag har inte suttit och förhandlat med ministern. Första gången vi fick se förslaget samlat fick vi en dag på oss att väcka en så kallad följdmotion. I den har vi framställt yrkanden på en sexmånaderslag, omprövning en gång i månaden och att regeringen ska fatta beslut, inte myndigheterna, vidare att regeringen ska återkomma med ett bättre förslag med hänsyn tagen till Lagrådet och andra remissinstanser.

Vi tog kontakt med kollegorna i regeringspartierna i utskottet och sa att vi har dessa åsikter och synpunkter och undrade om de vara beredda att samtala med oss. Då var svaret tydligt att de inte var intresserade - liggande förslag ligger. Då är det vår demokratiska skyldighet att framställa ett yrkande om hur vi hade velat se lagstiftningen.

Eftersom Morgan Johanssons kamrater yrkar avslag, oavsett diskussionen om barnfamiljer, har vi framfört ett yrkande om att förslaget ska förtydligas. Även där yrkar Morgan Johanssons parti avslag i justitieutskottet.

Vi har motiverat oss genom att säga att under punkten 1 kommer vi att avstå när kammaren så småningom går till beslut. Jag förstår att ministern gärna hade velat att vi skulle köpa förslaget rakt av. Men förslaget är genomgripande, och förslaget liknar ett undantagstillstånd. Morgan Johansson kan inte som regeringens företrädare utgå från att vi ska köpa allting rakt av. Så fungerar det inte.

Anf. 65 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Men man måste kunna utgå från att partier står vid sitt ord och att saker och ting som man säger inte bara gäller i en vecka.

Ni sa visserligen att decemberöverenskommelsen skulle hålla i åtta år. Nu höll den inte ens i tio månader. Det är inget bra mönster.

Partier som lämnar ett besked till regeringen om att de är med på ett förslag måste också i den efterföljande processen orka stå upp för det beskedet. Så har tyvärr inte varit fallet.

Jag vill inte gräva ned mig mer i det. Jag bara konstaterar att i de frågor som nu är aktuella, bland annat id-kontroller av barnfamiljer, det vill säga barn som anländer tillsammans med sina föräldrar, har ni fått tillfredsställande svar under samtalen. Nu har inte Roger Haddad varit med i samtalen, men vi måste trots allt utgå från att de som företräder partierna i de samtalen för vidare informationen.

Regeringen fick klartecken från era tre partier på tisdagskvällen. På onsdag morgon lade vi fram propositionen. Det hade vi naturligtvis inte gjort om vi hade vetat om att det fanns invändningar på en del punkter. Då hade vi kunnat fortsätta diskussionen för att utforma förslaget på ett sådant sätt att alla kände att de kunde stå bakom det. Men så var det inte. Ni lämnade klartecken, och vi lade fram propositionen.

Anf. 66 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag sa i mitt inledningsanförande att Kristdemokraterna delar bedömningen att regeringen bör ha möjlighet att införa id-kontroller vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson redogör för samtal som jag också har varit med i. Det Morgan Johansson inte tar upp var att innan regeringen bjöd in till samtalen hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet en presskonferens där åtgärder presenterades som var klara och färdigförhandlade, får man anta, internt i regeringen, och regeringen sökte stöd för förslagen.

I de samtal som jag har deltagit har det inte varit fråga om att förhandla fram en ändring av förslagen. Möjligen har det varit fråga om att föra in något annat förslag. Vi har lagt fram förslag på asylansökningsområden för att få en bättre asylansökningsprocess och en snabbare första bedömning.

Att jag har ställt en fråga om barn är inte alls förvånansvärt. Det har jag gjort i alla typer av möten jag har haft med regeringen. Barnen och familjernas sammanhållning är en hjärtefråga för oss kristdemokrater. Vad som är ett tillfredsställande svar från regeringen för Kristdemokraterna förbehåller jag mig rätten att tolka själv. Ni har fått många frågor medialt, här i riksdagen och i andra sammanhang för att klargöra förslaget än mer. Jag är nöjd med att regeringen i kammaren tydligt och klart berättar vad som ska gälla i fråga om barn som reser tillsammans med föräldrar som har id-handlingar, det vill säga om barnen inte omfattas. Den tydligheten hade jag velat höra i tidigare medieframträdanden.

Vi stöder inriktningen och grundfrågan, men vi lyssnar också in den massiva kritiken.

Anf. 67 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Men ni lägger inte fram några förslag i sak om hur ni vill förändra lagstiftningen. Ni vill hela tiden tala om hur länge lagen ska gälla. Jag hade haft större respekt för invändningen om ni samtidigt hade förenat er fråga om lagens giltighet med någon form av substansyrkande om hur lagen skulle förändras.

Det är helt korrekt att Andreas Carlson och jag har tillbringat mycket tid under hösten i förhandlingar om migrationsuppgörelsen och nu i slutet om det vi talar om i dag. Jag redogjorde för att Andreas Carlson faktiskt ställde den fråga som nu är uppe till debatt, det vill säga hur situationen ska hanteras där barn anländer med sina föräldrar.

Redan i dag finns denna situation på färjan mellan Trelleborg och Rostock, mellan Sverige och Tyskland, där man bedömer att man inte ska kräva id. Det är självklart orimligt att göra så nu med de nya förbindelserna. Den frågan svarade vi på, klart och tydligt, och det vet Andreas Carlson. Ändå lägger han fram en reservation. Sedan säger han att vi borde vara tydliga i medierna.

Det räcker väl att vi är tydliga i rummet när vi talar med varandra? Om man har frågor kan man alltid lyfta luren och ställa dem direkt till oss.

Vi får problem. Vi regerar i ett Sverige som befinner sig i ett svårt läge med en flyktingkris. Dessutom är den parlamentariska situationen sådan att vi faktiskt måste föra dessa samtal och kunna agera snabbt. Då är det ännu viktigare att oppositionen agerar så att man kan lita på givna besked.

Nu ska jag inte göra en för stor sak av detta. Jag konstaterar att det finns ett stöd för själva förslaget, bemyndigandet, men vi måste få en bättre kommunikation framöver.

Anf. 68 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Kristdemokraterna är ett konstruktivt parti. Vi kommer med ändringsförslag när vi ser att det finns brister. Vi tar ställning till förslag när vi har haft tillgång till helheten, propositionen, och när vi har kunnat väga in dels kritik från Lagrådet, dels kritik från remissinstanser. Vi är lyhörda, och vi måste ta hänsyn till de effekter som förslaget ger. Därför tycker vi att det är rimligt att när vi inte har sett föreskrifterna, när vi inte vet hur regeringen kommer att utforma förslaget, men när vi från riksdagen ska ge regeringen mandatet att införa de långtgående id-kontrollerna, behöver vi vara noggranna i detaljerna.

I samtal som jag hade med en kollega till justitie- och migrationsministern, ett annat statsråd, talades det om att detaljerna runt förslaget får vi diskutera och hantera i utskottsberedningen. Det är också där som vi kristdemokrater har haft flera synpunkter och funnit oklarheter som vi har lyft fram. Men då var dörren stängd. Då fanns ingen möjlighet att diskutera detaljer som har stor effekt i förslaget.

Regeringen har först en presskonferens och söker stöd. När regeringen sedan vill diskutera innehållet och oklarheter med sanktionsavgifterna, definitionen av allvarlig fara, hur polisen ska klara efterlevnaden, att begränsa de negativa effekterna, vill vi ha en diskussion i justitieutskottet för att få ett bättre underlag med tanke på vilken hast som förslaget har tagits fram i. Det hade jag välkomnat.

Telefonlinjen var visserligen öppen, men beskedet var att dörren var stängd.

Därför kommer vi att avstå under första punkten, och vi kommer att fullfölja de förslag som vi har fört fram och röstat på, det vill säga vår politik.

Anf. 69 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Då har vi i alla fall klarat av frågan om medföljande barn. Ni har fått ett klart besked, och vi är överens.

När det gäller processen i övrigt är det alldeles riktigt att vi hade en presskonferens där vi redovisade de här åtgärderna, som vi måste vara beredda att vidta. Vi ville förklara för svenska folket vilken situation vi var i, men också hur regeringen ämnade hantera den. Det är det första steget.

Det andra steget är att gå till oppositionen och fråga: Finns det möjlighet att få igenom ett sådant här förslag? Vilket stöd finns det? Har ni några invändningar mot förslaget? Det var därför som vi omedelbart bjöd in er i den grupp som hade förhandlat om migrationsuppgörelsen till nya samtal. Vi talade om detta både innan vi lämnade lagrådsremissen och efter att Lagrådet kommit med sitt yttrande. Som sagt fick vi alldeles i slutskedet klartecken från era partier om att ni stod bakom det här. Det måste vi kunna räkna med, så att säga. Att vi hade en presskonferens före detta för att förklara för svenska folket vad vi tänkte göra kan inte ha någon betydelse för huruvida partier ska stå för de besked som de lämnat.

Men som sagt behöver vi inte göra någon större sak av detta nu. Nu har vi ett läge där det här förslaget kommer att kunna gå igenom. Jag är väldigt angelägen om att vi fortsätter att vårda den migrationsuppgörelse som vi ingick i höstas och att vi kan fortsätta att föra samtal i den konstruktiva och goda ton som vi hade även under den veckan.

Anf. 70 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Som jag nämnde i mitt anförande var det inte så länge sedan Löfven sa att det inte fanns något tak för Sverige. Det var i våras. I höstas stod han på en manifestation och sa att vi inte ska bygga några murar i Sverige.

Sedan kom verkligheten i kapp Socialdemokraterna, vilket givetvis är positivt. Vi är glada över det förslag som nu kommer från regeringen om id-kontroller och det tidigare beslutet om gränskontroller. Problemet är dock att det finns luckor i det här förslaget som vi inte riktigt förstår varför man inte har täppt till.

En av de luckorna är att taxi inte omfattas av id-kontrollerna. I propositionen står det att man inte utrett läget än och att den trafiken därför inte omfattas. Men samma kritik finns mot alla andra punkter i utredningen, även när det gäller tåg och bussar, i och med att förslaget blev så hastigt påkommet. Likväl är det nödvändigt.

Taxitrafiken och för den delen personbilstrafiken behöver tas i beaktande i förslaget. Det är svårt att tänka sig att de som tagit sig hit från Afrika eller Mellanöstern och står i Köpenhamn skulle se det som ett stort och oöverkomligt hinder att ta en personbil eller taxibil över till Sverige. Det är den enkla delen av resan. När polisen besökte justitieutskottet i fredags tog de upp precis den här problematiken och sa att det är en lucka att man inte har med taxi. Man kan ta stortaxi, hyra bil eller åka med andra personbilar. Det här är en lucka som kommer att utnyttjas ifall man inte täpper till den.

Jag undrar hur regeringen tänker när det gäller taxitrafiken. Varför har man inte med den i förslaget? Överväger man att uppdatera lagstiftningen och inkludera även de här transportsätten?

Anf. 71 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det enkla svaret är att en sådan reglering förmodligen skulle stå i strid med EU-rätten. Den vägen är alltså svår att gå. Det finns inga legala möjligheter att gå vidare på den vägen, så långt vi hittills har analyserat det. Däremot kan det vara så att den som kommer med bil förs in av någon annan i bilen. Om man vet att det är fråga om människosmuggling kan den som kör bilen komma att bli åtalad för detta.

Jag har ett par frågor till Sverigedemokraterna. Du inledde med att tala om taket, Kent Ekeroth. Var ligger då egentligen taket för Sverigedemokraterna? Ligger det på noll? Det är väl egentligen det som det handlar om i er politik. Ni vill ju inte att några invandrare ska komma till Sverige över huvud taget.

Vår inställning är att vi ska göra så mycket vi kan för att hjälpa människor i nöd, men att det också finns en gräns för hur mycket vi klarar av. Vi har gjort mer än något annat EU-land och mer än vad vi någonsin tidigare gjort. Det är jag väldigt stolt över.

Var ligger taket för er, Kent Ekeroth? Är det i själva verket så att det parti som du företräder och som vilar på en rasistisk tanke, nämligen att det i Sverige bara ska bo människor som ni betraktar som svenskar, inte vill ta emot några invandrare eller flyktingar över huvud taget? Är det Sverigedemokraternas politik?

Anf. 72 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Man säger att man har infört gränskontroll vid Öresundsbron, men problemet är att den i sig är full med hål. Den är tom ibland. Det är ganska lätt att köra över där. Vad man behöver är en kombination av transportörsansvar, id-kontroller och ordentlig gränskontroll vid Öresundsbron med kraftig bemanning. Som jag var inne på borde man kalla in hemvärnet, återinföra beredskapspolisen och ge mer bemanning till tull och polis för kontroll av person- och lastbilstrafiken. Annars kommer den här lagstiftningen att vara full av hål. Den kommer förvisso att göra en liten skillnad, men hålen kommer fortfarande att finnas där, och det måste man göra någonting åt.

Jag fick frågan var taket ligger för SD. Vi var väldigt tydliga med det i höstas på en presskonferens. Det är noll. Vi vill ha noll asylinvandring till Sverige. Det innebär inte noll invandring, eftersom Sverigedemokraterna är för en reglerad arbetskraftsinvandring i stället för den kravlösa arbetskraftsinvandring vi ser i dag. Vi är också för ett reglerat invandringssystem när det gäller kvotflyktingar, vidarebosättningssystemet.

Det är inte noll invandring, men det är noll asylinvandring, speciellt med tanke på hur den sker nu. Folk kommer hit, och när de väl är inne i Sverige skriker de "Asyl!", trots att de kommer från Danmark eller Tyskland, som i sig är säkra länder. Vi skriver också i motionen att vi vill ändra i utlänningslagen, så att en ogrundad ansökan ska leda till direktavvisning vid gränsen.

Ur det perspektivet vill vi ha noll, men invandringen i sig blir inte noll med vår politik. Den kommer att ligga lite över noll, men betydligt under den nivå på 1 000-2 000 personer i veckan som är målet för regeringen, enligt vad Morgan Johansson sa på radio häromdagen. Detta mål är anmärkningsvärt. 2 000 var den nivå som vi hade inför valet 2014, då Reinfeldt sa att vi inte klarar av mer och inte har råd med någonting annat. Att ha det som målsättning är väldigt anmärkningsvärt.

Anf. 73 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Jag tror inte alls att det är så enkelt som Kent Ekeroth vill förespegla. Er grundsyn, Kent Ekeroth, är att det i Sverige bara ska bo människor som ni betraktar som svenska och har definierat som svenska. Resten vill ni inte ha. Det har till och med förts en diskussion om vilka olika identiteter man kan ha. Det är er grundsyn.

Kent Ekeroth försöker komma undan genom att säga att några kanske kan få komma in. Men när vi har en situation med 60 miljoner människor på flykt måste alla länder vara beredda att ta ansvar. Sverige ska ta ett stort ansvar. Alla andra länder i EU ska också vara beredda att ta ansvar.

Problemet är att varenda gång vi pratar med Sverigedemokraterna om det här i det europeiska perspektivet är ni emot även att andra EU-länder ska ta ansvar. Ni i Sverigedemokraterna är alltså både emot att Sverige ska ta ansvar för flyktinginvandring - Kent Ekeroth står och nickar - och emot att andra länder i EU ska ta emot flyktingar. Min fråga är: Vem ska då ta ansvar för flyktingsituationen, för de 60 miljoner män, kvinnor och barn som flyr från konflikter och förtryck? Vem ska då göra det, om inte EU ska göra det och om ni inte ens är beredda att trycka på för att andra länder ska ta det här ansvaret?

Sverigedemokraterna har spelat en väldigt ful roll under hösten. I det läge då vi hade det som allra svårast att få tag på asylboenden drabbades många asylboenden av bränder som misstänktes vara anlagda. Vad gjorde då Sverigedemokraterna? Jo, ni lade ut adresser till asylboenden på nätet. Varför gjorde ni det, Kent Ekeroth?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Den frågan får anses vara retoriskt ställd, eftersom Kent Ekeroth inte har fler repliker.)

Anf. 74 Anti Avsan (M)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Beatrice Asks korrigerade yrkande. Jag konstaterar att här har talats om vikten av ordning och reda. Det måste också gälla lagstiftningsprocessen.

När man lyssnar på justitie- och migrationsminister Morgan Johansson får man kanske uppfattningen att oppositionen på något vis skulle bära ansvaret för den situation som vi befinner oss i. Men så är det inte. Det finns ett skäl till att vi i dag debatterar en lagstiftning om id-kontroller.

Eftersom statsråden inte var närvarande när en stor del av anförandena hölls vill jag vara tydlig med att regeringen varit påtagligt långsam när det gällt att ta in och förstå flyktingkrisens konsekvenser. Mer borde ha gjorts långt tidigare. Moderaterna har till exempel återkommande krävt att regeringen ska besluta om gränskontroller. Till slut fattade regeringen ett sådant beslut, närmare bestämt den 12 november.

Vi har sett en politik som präglats av tvära kast och diametralt motsatta ställningstaganden. Om man tog del av artiklar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet häromdagen kunde man få uppfattningen att statsministern anser att vi inte längre har någon flyktingkris. Det står i visst motsatsförhållande till det som sägs från regeringens sida i dag.

Det är mycket angeläget att hantera den situation som vi upplever här och nu. Därför är det hög tid att vidta åtgärder. Att införa id-kontroller är en sådan åtgärd. Det innebär att vi delar justitie- och migrationsministerns beskrivning av innebörden av asylrätten.

Problemet är bara att vi haft en väldigt kort tid för beredning av förslaget. Den beredningstiden har till och med varit extremt kort. Det har kommit till uttryck genom att vissa remissinstanser i princip har avråtts från att lämna skriftliga remissyttranden, trots att de velat det.

Beredningsprocessen fortsatte i riksdagen. Det måste vi givetvis förhålla oss till. Det är en del av verkligheten som vi måste ta in, även om det innebär en tillfällig anpassning till verkligheten, som en representant för ett av regeringspartierna uttryckte det. Vi tycker att man alltid ska vara anpassad till verkligen.

Nu har Morgan Johansson lämnat kammaren, annars hade han fått de svar han efterlyste. Ett av svaren är att vi anser att det är viktigt att göra någonting här och nu, men det innebär inte att man ska genomföra regler som efter den totala beredningsprocessen snarast har karaktären av pappslöjd.

Det som föreslås i lagförslaget om betänketid, där regeringen ska fundera över en uppkommen situation i 14 dagar för att komma fram till om den fortfarande föreligger, har i praktiken varit 14 gånger längre än remisstiden.

Det finns frågor som inte har behandlats, vilket framgår om man läser vad Lagrådet har sagt. En sådan fråga är enskildas rätt att i domstol föra talan om sina civila rättigheter enligt Europakonventionen och regeringsformen. Den är över huvud taget inte behandlad. Inte heller är frågan om rättsprövning, hur den förhåller sig till lagstiftningen, behandlad. När vi under beredningen frågade om detta, om Europakonventionen och rättsprövningslagen, var svaret att det visste man ingenting om.

Jag kan nämna att under en tidigare regering var jag ansvarig i riksdagen, i civilutskottet, för ett förslag om luftfartens lagar. Förslaget kom ursprungligen från Näringsdepartementet. Man var tvungen att omarbeta det under ett års tid i Justitiedepartementet för att det skulle hålla tillräcklig kvalitet.

Nej, det finns inte en intressekonflikt på det sättet som har påståtts från regeringens sida. Den är skapad. Det är fullt möjligt att genomföra regler som behövs här och nu men också rätta de brister som finns i lagstiftningen. Det är en intresseavvägning som är situationsanpassad. Vi kan acceptera att man inte kan svara på alla frågor här och nu ifall man är beredd att rätta till de brister vi kan se.

Lagrådets bedömning är att varje enskild transportör har möjlighet att överklaga ett beslut med hänvisning till Europakonventionen och regeringsformen. Det måste man på något sätt förhålla sig till, inte bara tänka bort det. Det gäller särskilt sedan vi förstått att man visat ett förordningsförslag för vissa remissinstanser men undanhållit riksdagen förslaget.

Det är inte acceptabelt. Det är att begära carte blanche. Sedan försöker man på olika sätt föra över ansvaret på oppositionen. Det är regeringen som har varit senfärdig. Det är regeringen som inte har tagit in verkligheten. Det är därför vi sitter i den här situationen.

Det är bättre att göra någonting sent än att inte göra någonting alls. Men det måste göras rätt, och hinner man inte göra rätt från början får man ta med sig läxan hem och återkomma. Det är inget konstigt i det. De förklaringar som har hörts här i dag från företrädare både för Socialdemokraterna och för Miljöpartiet om varför man inte vill ta in att det finns brister är enligt min mening i mångt och mycket obegripliga.

(Applåder)

Anf. 75 Johanna Jönsson (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 1.

Zari och hennes familj kom till Sverige som flyktingar 1986. De flydde från Iran där regimen hade jagat, fängslat och torterat Zaris man till oigenkännlighet. De tog sig ut ur Iran via smugglare, utan att veta vart de var på väg eller i vilket land de skulle hamna. Zari var gravid i femte månaden, och med sig hade de sin fyraåriga dotter. Smugglaren stal deras pass på vägen. I dag arbetar Zari som lärare på en mottagningsenhet här i Sverige, och hennes två barn arbetar som läkare.

Fysun flydde till Sverige från Turkiet för 34 år sedan. Hon hade inga id-handlingar eftersom hon var efterlyst av den turkiska militärjuntan, som tidigare hade torterat henne. Därför kunde hon inte be om ett pass. I dag jobbar hon som verksamhetschef i en mellanstor kommun.

Ryad flydde från Irak efter att ha blivit fängslad och torterad, först till Syrien, sedan vidare till Sverige via bland annat Ryssland och med båt från Lettland. Nu har han varit här i över 20 år och driver eget företag. Han hade inget pass med sig när han kom.

Mehdis familj flydde från Afghanistan till Iran när han var fem år gammal. I Iran levde de fattigt, och barnen fick aldrig några id-handlingar. Nu jobbar Mehdi på en förskola i Stockholm, och på fritiden hjälper han ensamkommande barn.

Hassan och hans familj flydde från Syrien. Den övriga familjen hade pass, men för Hassan var det farligt att ansöka om pass eftersom han skulle ha blivit tvångsrekryterad till militären. I dag går Hassan i svensk skola, precis som sina syskon.

Alireza från Afghanistan kom till Sverige för två år sedan. Han hade inga id-handlingar. Sedan dess har han lärt sig svenska, startat Ensamkommandes Förbund och är en aktiv debattör i flyktingfrågor.

Shivan är kurd från Syrien och kom utan pass till Sverige förra hösten. För många kurder är det extremt svårt att få pass i Syrien. Nu har han precis fått uppehållstillstånd och jobbar sedan ett halvår tillbaka på ett snickeri.

Tre bröder, 14, 9 och 4 år gamla, är afghaner, men alla utom den äldsta brodern är födda i exil i Iran. 14-åringen fick för något år sedan sluta skolan och börja arbeta, när pappan skadat sig på arbetsplatsen och inte kunde fortsätta att arbeta. I somras gav sig familjen av mot Europa. Det blev skottlossning vid gränsen mellan Iran och Turkiet, och föräldrarna sa åt barnen att springa. De tre bröderna tog sig vidare på egen hand och anlände till Sverige för några månader sedan. Ingen av de tre har id-handlingar.

En nioåring från Syrien kom nyligen till Sverige med sin äldre bror. Föräldrarna är döda, men två äldre bröder finns sedan tidigare här. Nioåringen har ingen id-handling.

Mohammed från Eritrea jobbar med it. Abir från Irak jobbar som projektledare. Anthony från Nigeria jobbar på Bilprovningen. Sakina från Irak jobbar med marknadsföring. Fatma, Bahat, Sevda, Ismael, Najib, Miriam, Ahmed - jag kan fortsätta hur länge som helst. Ingen av dem hade id-handlingar när de sökte asyl i Sverige, men de fick stanna. De bedömdes ha skyddsskäl.

Samma personer hade drabbats enormt hårt av det id-krav vi nu debatterar och som en majoritet här inne, oavsett begränsningar och reservationer, anser är rätt och rimligt.

När man gör det omöjligt att resa lagligt med tåg, buss eller båt kommer det att innebära att de personer som saknar giltiga id-handlingar i stället hänvisas till farliga och olagliga vägar. Det kommer att göda kriminella organisationer och handeln med falska pass. Det kommer att leda till att människor gömmer sig under lastbilar för att ta sig över gränsen från Danmark till Sverige, sätter sig i livsfarliga båtar över vattnet från Tyskland till Sverige eller går över fjällen från Norge till Sverige - om de tar sig så långt, vill säga.

Det som nu sker är ju snarare att land efter land signalerar att man vill hålla folk borta och stänga människor ute. Om övriga länder gör som Danmark har aviserat att man kommer att göra, vart ska då flyktingarna ta vägen? Det är de allra mest utsatta som nu kommer att förlora sin möjlighet att söka skydd.

Vi ser redan nu hur de länder som gränsar till Syrien hittar på alla möjliga ursäkter för att inte låta människor passera gränsen. Man stänger inne personer i ett land som vi här i Sverige bedömer vara en enda stor konfliktzon. Det är verkligheten. Att vara realist är att se detta.

Det här är vad som i dag kommer att röstas igenom i det här rummet. Samma politiker som för bara någon månad sedan beklagade sig över att människor dog i Medelhavet är nu beredda att sätta upp exakt samma livsfarliga hinder runt Sverige. Det är en skam! Var och en som trycker på ja-knappen här i dag och låter detta passera är medskyldig till det som nu sker.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).

Anf. 76 Jonas Sjöstedt (V)

Herr talman! Ledamöter! Den här debatten handlar om människor på flykt. Det handlar om dem som flyr från Asadregimens bombningar av civila stadsdelar och om dem som flyr från IS terror i Syrien. Det handlar om dem som inte kan leva kvar i laglöshetens och våldets Afghanistan. Det handlar om dem som tvingats lämna Irak, som präglas av bilbomber och krig.

Men den här debatten handlar också om vår förmåga att se dem. Den handlar om vår förmåga och vår vilja att skydda de människor som behöver vårt skydd. Inget annat än detta handlar den här debatten om.

När människor flyr prövas även vi. I dag kan vi se att vi inte höll för provet.

Under många år var Europeiska unionens politik att hålla dem så långt borta som det gick. Det gick inget vidare med den politiken. Då flyktingarna blev allt fler, allt desperatare och bokstavligen började gå mot Europa föll Europeiska unionens politik samman som ett korthus. Den yttre gränsen kontrolleras inte. Dublinförordningen fungerar inte. Direktiv följs inte. Schengenavtalet knakar i fogarna. Ingångna avtal om omfördelning av flyktingar struntar man i.

Mer än någonsin tidigare hade vi behövt gemensamt ansvar, fördelning och asylrätt. Europeiska unionen kollapsade när den faktiskt hade behövts. EU provades och klarade inte provet. Det gemensamma ansvaret, solidariteten, fanns inte där. I stället blev det några som gjorde mycket, och jag är stolt över mitt land. Jag är stolt över vad Sverige har gjort.

Jag är stolt över alla de frivilliga som tar kontakt med boendet för ensamkommande och står på järnvägsstationen. Jag är stolt över dem som jobbar övertid på Migrationsverket och är borta från sina familjer. Jag är stolt över Sveriges poliser och socialsekreterare för vad de har gjort den här hösten. De har visat Sverige från vårt lands bästa sida - ett välorganiserat land som tar sig an stora utmaningar och klarar dem utan stora åthävor. Det är ett land där många människor visar empati och omtanke. Det är det Sverige som jag vill se. Det är det Sverige som Vänsterpartiet är en del av.

Men lika mycket som vi har sett det bästa i vårt land under den här hösten har vi också sett det sämsta - de som hatar, de som föraktar, de som öppet visar sin rasism, de som förtalar och de som bränner flyktingförläggningar. För mig är det ett annat land. Det är inte det Sverige som jag vill leva i. Jag vet att det andra Sverige är det egentliga Sverige, det land som jag är stolt över.

Under den här hösten var Sverige ett ljus i mörkret för människor på flykt. I dag släcks det ljuset. Regeringen säger: Nu när vi inte längre ska ta emot ska andra göra det. De tror inte ens på det själva!

Besluten är redan tagna. Norge har redan infört reglerna. Danmark ligger redo att trycka på startknappen och stänga sin gräns. Vilka andra länder som följer efter och när vet vi inte, men vi kan utgå från att det kommer att ske. Från att ha varit ljuset i mörkret är vi nu med och släcker ljusen i Europa ett efter ett. Vi deltar i kapplöpningen mot botten, samma kapplöpning som smular sönder asylrätten.

Vart ska de ta vägen, de som kommer från Afghanistan, Irak och Syrien? Kanske hamnar de i de tröstlösa lägren i Turkiet, där barnen inte får gå i skola och föräldrarna inte får arbeta. Kanske fastnar de i lervällingen utanför Makedonien i desperation. Kanske kommer de att drivas med hugg och slag mellan Europas länder.

En sak kan vi veta: När vi stänger gränserna och fler följer efter kommer några att utnyttja situationen. Människosmugglarna står redo och skinnar folk på deras tillgångar genom att utsätta dem för livsfara. Många flyktingar kommer att utsätta sig för livsfara. Det är en direkt konsekvens av det beslut som den här riksdagen förväntas ta i dag, och varje ledamot som trycker på ja-knappen är medansvarig.

Ni borgerliga låtsas i den här debatten att ni har ett annat och bättre förslag, men ni vet att ni inte har det. Ni står för precis samma politik - några månader färre, men effekten med stängda gränser via Danmark är densamma. Det är en ganska ömklig uppvisning.

Jag tycker inte om det regeringen gör. Jag kommer att rösta emot det, och alla Vänsterpartiets ledamöter kommer att rösta emot det. Det är åtminstone ärligt att säga vad man vill och inte låtsas som om man hade ett annat förslag.

Ledamöter! Det är en mänsklig rättighet att få söka asyl. Syftet med lagförslaget är att människor inte ska kunna utöva den rätten, för de kommer att stoppas innan de når gränsen.

Vi vet alla att målet, mer eller mindre uttalat, är att Danmark ska stänga sin gräns, så att vi slipper göra jobbet själva. Det är inte en åtstramning; det är sannolikt ett tvärstopp vi ser framför oss, och vi ser hur den nordiska passunionen, som fungerat så väl, bryts upp på vägen.

Vilka är det som ska göra arbetet? Det är tågvärdar, busschaufförer och väktare som ska bli de nya passkontrollanterna för Sverige. De är inte utbildade för det. De vill inte göra det. Deras fackföreningar protesterar mot att de åläggs denna uppgift, men de vet att deras företag får enorma böter om de inte stoppar människor på flykt. Så sätter man asylrätten ur spel. Det är detta vi röstar om i dag.

Det skymmer över Europa. Asylrätten, som funnits under efterkrigstiden, är på väg att smulas sönder. Beslutet i dag är en del av den utvecklingen. Men vi i Vänsterpartiet vägrar bidra till den utvecklingen. Vi kommer att rösta emot den.

Varje ledamot röstar ytterst efter sitt eget samvete. Många kommer att fråga oss, i kommande valrörelser eller kanske på julmiddagen med barnbarnen: Hur röstade du den där gången i riksdagen? Jag vädjar till var och en av er: Rösta efter ert samvete!

(Applåder)

Anf. 77 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Aldrig tidigare har så många människor varit på flykt undan krig och förföljelse. Det är en humanitär kris som drabbar i första hand den som lever under förtrycket, under hot och under förföljelse. Det största ansvaret för att erbjuda skydd tar länderna i närområdet. Så är det fortfarande, även om allt fler människor i slutet av sommaren har sökt sig till Europa. Men de flesta är kvar. Som alltid är de flesta kvar i sitt hemland eller i närmaste grannland, och så lär det fortsätta vara även framöver.

Att så många av dem som sökt sig till Europa har sökt sig till just Sverige innebär en stor påfrestning för våra samhällsinstitutioner. Migrationsverket är hårt belastat. Polisens resurser har till stora delar fått riktas mot att hantera inre gränskontroll. Den bostadskris som rådde redan innan har blivit värre. Sjukvården är ansträngd när behoven ökar. Och inte minst socialtjänster runt om i landet är under enorm belastning. Alla de hjältar i civilsamhällets organisationer - som dag och natt har hjälpt till med att se till att mottagandet av asylsökande ska fungera så bra, så humant och så mänskligt som möjligt - kämpar för att orka fortsätta med det arbetet.

Det är en mycket ansträngd situation. Det är ett allvarligt läge, och det läget kräver åtgärder. Men först och främst handlar det om åtgärder för att förstärka förutsättningarna för samhällsinstitutionerna, som - om inget görs - inte kommer att klara av situationen. Vi kan behöva ändra i lagstiftning, förordningar och myndighetsföreskrifter för att klara bostadssituationen, för att säkerställa omhändertagandet av utsatta barn och för att klara av att möta med skolgång och en fungerande arbetsmarknad.

Men i de delarna ser vi långt ifrån den skyndsamhet från regeringen som skulle behövas. Vi kristdemokrater har full respekt för att det i ett akut läge kan behöva vidtas åtgärder snabbare än när läget är normalt. Men även i ett akut läge måste det finnas ett minimikrav på hur en beredningsprocess ska gå till. Om regeringen menar att man har uppfyllt det med detta förslag är det skrämmande.

Den 22 oktober presenterade Migrationsverket sin prognos på att antalet asylsökande i år kan komma att uppgå till 190 000 personer. Vi hörde tidigare i dag här i kammaren från justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att han bedömer att vi när året är slut kommer att ha tagit emot 160 000 asylsökande. Vi når alltså inte upp till den övre gränsen i den prognos som Migrationsverket gjorde den 22 oktober. Den situation som regeringen beskriver som ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen och inre säkerheten - som enligt regeringens bedömning utgörs av det stora antalet asylsökande - borde därmed ha varit klar för regeringen den 22 oktober.

Regeringen lämnade den 30 november ett första utkast på en hemlig remiss och gav ett fåtal intressenter mindre än två dygn på sig för att komma med synpunkter muntligt - på ett lagförslag som kan innebära omfattande konsekvenser både för asylrätten och för enskilda personer och näringsidkare. Det gäller allra mest omedelbart såklart i den södra delen av landet, men som flera remissinstanser påtalar kan det också innebära konsekvenser för exempelvis hela landets livsmedelsförsörjning.

Det är anmärkningsvärt med den korta remisstiden. Regeringsformen kräver att man vid beredning av regeringsärenden inhämtar behövliga upplysningar och yttranden från berörda myndigheter och kommuner samt även sammanslutningar och enskilda. För de myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och enskilda som hade önskat lämna synpunkter har regeringens sätt att hantera frågan - som de själva beskriver som att de inte har haft ett sedvanligt skriftligt remissförfarande - omöjliggjort för enskilda och sammanslutningar som inte blev utvalda av regeringen att inkomma med sina synpunkter.

Regeringen tog fram ett arbetsmaterial, ett utkast till en lagrådsremiss. Det är ett arbetsmaterial som än i dag inte är offentlig handling och som varken vi här i riksdagen eller någon annan har rätt att ta del av. Det var vad regeringen skickade ut, som remissinstanserna skulle ha synpunkter på. Inte ens att det pågick ett remissförfarande, även om det inte var sedvanligt, var offentligt. Det fanns inte tillstymmelse till spår av detta på regeringens hemsida. Det fanns inget pressmeddelande och inga offentliga uttalanden. Hur ska då grundlagens krav kunna vara uppfyllda?

En av de instanser som enligt egen uppgift ville bidra i beredningen med sina synpunkter var Röda Korset. Det var först när lagrådsremissen blev offentlig som de kunde ta del av detaljerna i förslaget. De skriver i sitt brev till regeringen: "Svenska Röda Korset har därför i kontakt med regeringskansliet, mellan den 24 november och 4 december, bett om att få vara med i beredningsförfarandet av den nu föreslagna lagändringen, vilket inte blev fallet."

Det finns alltså intressenter som har bett om att få lämna sina synpunkter men genom regeringens förfarande har hållits borta från den möjligheten. Är detta förenligt med svensk grundlag?

Regeringen hade inte utsett någon remissinstans som har sitt huvudfokus på asylrätten och de mänskliga rättigheterna i övrigt. Vad hade Rädda Barnen sagt om de hade getts möjlighet? Vad hade Amnesty sagt om de hade beretts möjlighet?

När man sedan läser propositionen från regeringen ser man att samma formulering står kvar som i beskrivningen av remisserna i lagrådsremissen. Regeringen skriver: "Av dem som har yttrat sig avstyrker Justitiekanslern de framlagda förslagen. Sveriges Bussföretag avstyrker förslagen om särskilda identitetskontroller på buss. De övriga som har yttrat sig har varierande synpunkter."

De övriga som har yttrat sig har yttrat sig muntligt. För att ta del av vad de har sagt måste man be regeringen om att få handlingarna. Det gjorde jag. Jag gjorde det natten mellan söndag och måndag, kl. 00.59. Det tog regeringen två fulla arbetsdagar och en arbetsdag till fram till kl. 15.07 innan jag fick svar på frågan och kunde ta del av de handlingar som låg till grund för regeringens lagförslag.

När man läser ser man att Branschföreningen Tågoperatörerna, som också hade lämnat synpunkter, skriver att de anser att förslaget i nuvarande form inte kan ligga till grund för utfärdande av förordning och att de anser att regeringen bör ta tillbaka förslaget. Regeringen har beskrivit det: "De övriga som har yttrat sig har varierande synpunkter." Men det är ett klart och tydligt avslag på regeringens förslag, och det har regeringen mörkat i sin proposition.

När regeringen redogör för att några ytterligare har inkommit med synpunkter skriver man att bland annat Röda Korset och SJ har inkommit med synpunkter. Men ingenstans i produkten kan man läsa om vilka synpunkter de hade. Det är normalt något som man ska ha möjlighet att ta del av i ett lagstiftningsärende. Det framgår inte att Röda Korset avstyrker tydligt, med hänvisning till bland annat asylrätten. Det framkommer inte heller att SJ också avstyrker tydligt.

Herr talman! Det är mycket beklagligt att regeringen förfar på ett sådant sätt att vi inte har förutsättningar att med god grund och gott underlag kunna ta ställning ordentligt till regeringens förslag.

Att Kristdemokraterna inser att vi är i ett hårt läge gör att vi framför allt här i kammaren har lagt fram förslag på hur vi ska hantera situationen, inte minst inom socialtjänsten. Jag hoppas att regeringen är beredd att vidta åtgärder och lyssna på våra synpunkter i de delarna.

Vi har accepterat att regeringen kan behöva - tillfälligt, under en period då man bereder ett lagförslag ordentligt - ges en viss möjlighet, om man bedömer att det allvarliga läget uppstår. Men det är i dag oklart om det läget infinner sig redan i dag.

I övrigt hänvisar jag till min partikollega Andreas Carlson, som har redogjort för våra förslag.

Anf. 78 Anders Hansson (M)

Herr talman! Varningssignalerna runt om i landet blir allt tydligare om att Sverige inte klarar av att hantera den mycket stora mängd flyktingar som kommit till Sverige under kort tid.

Allt fler kommuner uppger att de inte klarar av sina åtaganden, Migrationsverket går på knäna, sjukvården måste på vissa håll senarelägga undersökningar och operationer, det är brist på skolplatser runt om i landet, antalet sjukskrivna socialsekreterare inom socialtjänsten ökar och bristen på bostäder gör att tillfälliga tältläger måste slås upp eller planeras att slås upp i olika delar av landet. Listan kan göras lång.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, vidimerar denna bild och oron i sina rapporter om det nationella läget.

Från Migrationsverket uppger man att man inte hinner identifiera och registrera personer när de kommer till Sverige. Säpo varnar för att ett okontrollerat inflöde av flyktingar riskerar att göra det omöjligt att upptäcka eventuella terrorister i det stora flödet. Efter dåden i Paris uppdagades att två terrorister hade kommit just i flödet av andra flyktingar.

Vi måste återta denna kontroll i Sverige i syfte att undvika en systemkollaps för vår välfärd. Av denna anledning ställer vi i Moderaterna oss bakom införandet av id-kontroller, men med de invändningar och reservationer kring varaktighet, återkoppling med mera som min kollega Beatrice Ask tidigare har nämnt.

Införandet kommer dock att medföra stora konsekvenser främst för trafiken över Öresund till och från Sverige. Detta bör tas på största allvar.

Jag är skåning, bosatt vid sundet och har tidigare jobbat inom Tullverket som tullinspektör. Därför vet jag lite grann om hur flödena över sundet ser ut.

Ca 15 000 personer pendlar dagligen mellan Sverige och Danmark. Många av mina vänner gör det. Det kan handla om att de arbetar i en Faktabutik, på ett försäkringsbolag eller på ett läkemedelsföretag som Novo Nordisk. För oss i Skåne är det inte mer underligt att åka till Köpenhamn än det är för en stockholmare att ta sig exempelvis till Nacka eller Solna.

Stora insatser har genom åren gjorts i Öresundsregionen för att kunna få till en integrerad arbetsmarknad och en integrerad region. Det är viktigt att detta fina arbete inte förstörs. Av denna anledning har Moderaterna i sin följdmotion till betänkandet uttryckligen yrkat på att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att begränsa de negativa effekterna som införandet oundvikligen innebär för resenärer och transportörer. Jag förutsätter att detta också i stor utsträckning beaktas från regeringen när de meddelar föreskrifter om införande av id-kontroller.

Herr talman! Transportörsansvaret ställer självfallet stora krav på transportörerna, men Polismyndigheten kommer också att utsättas för stora prövningar när de ska kontrollera efterlevnaden av de föreskrifter som regeringen kan antas besluta om.

I betänkandet anges att regeringen inte anser att detta kommer att medföra några större kostnadsökningar för polisen. Jag skulle bli mycket förvånad om polisens kostnader för detta inte ökar markant. Här måste regeringen vara beredd att ge polisen de förutsättningar som de behöver för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag.

När polisen besökte justitieutskottet för en vecka sedan var representanterna också mycket tydliga med detta. Polisens resurser går nu i stor utsträckning till att försöka kontrollera flyktingströmmarna över Öresund. Om inte erforderliga medel ges till myndigheten kommer polisen inte att kunna sköta sitt ordinarie polisarbete runt om i landet, i synnerhet inte i södra Sverige. Återigen förutsätter jag att regeringen noga övervakar utvecklingen avseende polisen och tillför de resurser som kan behövas.

Herr talman! Slutligen måste jag ändå nämna den minst sagt mediokra hanteringen av detta lagförslag. Jag har full förståelse för behovet av skyndsamhet i denna fråga. Men det ger inte regeringen ett frikort till att presentera ett undermåligt berett förslag som detta - ett hafsverk. Det kan jag, som de facto ställer mig positiv till införandet av id-kontroller, säga.

Det har varit en avsaknad av ordentliga konsekvensanalyser, och tiden för remissinstanserna att faktiskt fördjupa sig i förslaget och avge kloka svar har varit alldeles för kort. Lagrådets kritik har, med rätta, varit synnerligen omfattande.

Jag tycker att det är bra att regeringen agerar och vidtar åtgärder med anledning av den flyktingkris som medför stora påfrestningar på vårt samhälle. Men samtidigt måste vi ha någon form av kvalitetskrav på de lagförslag som regeringen lägger fram.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5, som min kollega Beatrice Ask tidigare har yrkat bifall till.

(Applåder)

Anf. 79 Staffan Danielsson (C)

Herr talman, riksdagsledamöter, ni som lyssnar och ni som läser detta om ett eller flera decennier när dagens utmaningar är historia, så som det alltid blir!

Under Centerpartiets viktiga idéprogramsdebatt väcktes jag till insikt om att ett litet land som Sverige i Europeiska unionen inte ensidigt kan fastställa betydligt mer generösa migrations- eller asylregler än övriga EU-länder, i alla fall inte i en värld med djupa klyftor, någon miljard människor som svälter och omkring 60 miljoner människor på flykt. Vi enades i Centerpartiet om ett bra idéprogram med goda visioner och med beaktande av verkligheten.

Sedan dess har jag nu och då lyft fram uppfattningen att Sverige behöver anpassa sina asylregler i EU-riktning. Detta enkla konstaterande har tyvärr ofta bemötts med upprörda känslor, och jag har fått kritik för att fiska i grumliga vatten och till och med för att uttrycka mig främlingsfientligt eller rasistiskt. Inget kunde vara mer fel, och jag är naturligtvis djupt kränkt av detta. Dessa grundlösa beskyllningar mot mig är i sak obegripliga men förklaras av den åsiktskorridor som i den svenska samhällsdebatten, i de bästa avsikter, upprätthållits av politiker och av medierna. Den finns inte eller har inte funnits, brukar de ibland hävda. Det är fel, och det vet alla vi som har försökt att bredda den.

Hade Sverige lyssnat på oss som försiktigt lyfte fram att Sverige borde anpassa sina asylregler i EU-riktning, hade antalet asylsökande till EU som valt att ta sig till Sverige kanske inte varit lika stort som det har varit. Men det är historia i dag.

Nu tvingar verkligheten samma politiker och partier och samma ledarskribenter med hög och stolt svansföring att föreslå och försvara åtgärder som slår blint och som tidigare varit helt otänkbara och som då beskrivits med epitet som jag här inte vill nämna.

Nu glöms de heliga principer som alltid tidigare lyfts fram, och nu försvaras de drastiska åtgärderna som nödvändiga i en ny verklighet. Jovisst, men principdebatten som fördes tidigare omfattar faktiskt samma principer då som nu, och den övergripande verkligheten har tyvärr inte förändrats.

Här är vi i dag. Vi ser panikåtgärder framtvingade av verkligheten. De senaste årens handlingsförlamning har också lyft fram Sverigedemokraterna som ett av Sveriges tre största partier, inte av egen kraft, skulle jag säga, utan framhjälpta av de partier som ville mer än vad som i längden är möjligt.

Regeringen har plötsligt lagt om kursen 180 grader och föreslår nu radikala åtgärder för att hindra många av dem som vill söka asyl i något EU-land från att kunna göra det i vårt land. Vi behandlar i dag en proposition, tillyxad i all hast, med dåligt beredda och mycket långtgående förslag.

Herr talman! Centerpartiet har arbetat fram och sedan lång tid föreslagit rader av konstruktiva förslag för bättre integration, effektivare flyktingmottagning och fler i arbete genom lägre trösklar, bättre regelverk och enklare jobb. Det är mycket beklagligt att starka politiska krafter hittills har kunnat förhindra att dessa nödvändiga insatser genomförts.

Jag hoppas att verkligheten inom kort kommer att göra att Centerpartiets förslag kan förverkligas i bred politisk enighet. Jag skulle till och med vilja säga att något annat skulle vara mycket överraskande. Verkligheten är en tung kraft, och den talar för Centerpartiets förslag och mot Socialdemokraternas och LO:s fyrkantiga 1970-talsfundamentalism som bromsar mycket av det som måste göras, till förfång för fler jobb, inte minst för många med utomeuropeisk bakgrund.

Däremot motsätter sig Centerpartiet och Vänsterpartiet att ytterligare åtgärder görs för att bromsa det mycket stora inflöde av asylsökande och andra till EU, vilka i hög utsträckning har valt att söka sig till Sverige. För min del anser jag att åtgärder är nödvändiga men att regeringens förslag har stora brister. Därför, herr talman, kommer jag att avstå i dagens omröstning.

Anf. 80 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! I somras samlades tiotusentals svenskar i stora manifestationer för att hälsa flyktingar välkomna till Sverige och protestera mot EU:s flyktingpolitik. Det var bilden av ett livlöst barn på en strand som blev utlösaren. Inte bara för att vi kände igen oss och våra barn när vi såg de mjuka armarna som borde bygga sandslott eller de små skorna med fötter som borde hoppa och springa, utan även för att flyktingskapet är en del av oss och av Sveriges historia.

För någon av oss är flyktingskapet en del av gammelmormors resa hit med de vita bussarna. För någon annan är det pappas flykt från folkmordets Bosnien eller den egna flykten i mammas famn från Chile eller Iran. Det är en del av älskades, vänners, arbetskamraters och klasskompisars historia.

I sitt tal på manifestationen i Stockholm sa statsminister Löfven att vi aldrig ska bygga murar för att skilja människor från människor. Han sa att hans Europa tar emot människor som flyr från krig, att hans Europa inte bygger murar. Det är ord som förpliktar i en tid då världen upplever den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget.

I dag sviker Stefan Löfven och regeringen det löftet.

Asylrätten kom till när Europa låg i ruiner efter andra världskriget och miljoner var på flykt. Åter miljontals hade mist livet i förintelse och krig. Då lovade vi varandra att vi aldrig igen skulle neka en människa på flykt skydd. Det är inget löfte man kan ge med förbehåll, för i skuggan av förintelse och världskrig insåg världen att den hade del i skulden. Att den hade vänt bland annat judarna ryggen när de sökte skydd undan nazisternas förintelse.

När vi nu ser Europa sluta sig alltmer och skjuta ansvaret för människor på flykt ifrån sig låter det som ett eko av Eviankonferensen 1938, då land efter land deklarerade att de tyvärr inte kunde ta emot förföljda judar. De hade inte råd. De hade inte plats. Det skulle skapa oro och öka motsättningarna i samhället. Det skulle skapa ett "judeproblem" i mottagarlandet.

Detta är en historisk skam vi inte trodde skulle upprepas.

Men när världen nu står inför en ny utmaning ekar orden från Eviankonferensen i bakhuvudet. Land efter land säger nu igen att de inte har råd. De har inte har plats. Flyktingmottagandet skapar oro och motsättningar i samhället. Det skapar "flyktingproblem" i det land som tar emot.

Men mänskliga rättigheter och asylrätt är inte skapat för dagar i fred och lugn och ro. De finns till för situationer som just denna, där många människor tvingas fly och är utsatta på grund av just krig, förföljelse och terror. Asylrätten finns till för att vi vet att det är alldeles för lätt att vända förföljda och utsatta ryggen, särskilt när det är utmanande eller ansträngt.

Asylrätten är ingenting man kan stänga av eller släppa på. När vi nu ser att EU fullständigt misslyckas i att komma överens om de nödvändiga steg som skulle ge människor på flykt möjlighet till skydd är det inte ett skäl för Sverige att göra detsamma. Ändå är det just detta regeringen ber oss göra i dag.

Om vi är beredda att inskränka asylrätten nu, i ett läge då Sverige visserligen tar ett stort ansvar men faktiskt är rikare än någonsin - vilka andra rättigheter står på tur? Vi hör regeringen ställa asylsökande mot sjukskrivna och dem med funktionsvariationer som behöver assistans. Det skrämmer. Hur ska vi kunna känna trygghet i ett samhälle om vi vet att våra rättigheter bara respekteras så länge det är enkelt, så länge det inte stör jobbskatteavdrag och räntebidrag till de rikaste, så länge inget utgiftstak behöver lyftas för att skapa rum åt fler?

Vi har hört regeringen använda ord som "systemkollaps" och prata om "allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten".

Jag ser mig omkring i ett Sverige där medel- och överklassens hushåll just nu håller på att julhandla ännu mer i år. Jag ser mig omkring i ett Sverige där tillväxten ökar. Jag hör regeringen uttrycka oro för målet för liv och hälsa i mottagandet i Sverige.

Jag tänker på ett Syrien i ruiner, där tunnbomberna faller och Daish våldtar och terroriserar.

Oro för liv och hälsa.

Jag tänker på ett Turkiet som nu betalas av EU för att agera lägervakt och internerar och deporterar människor på flykt tillbaka till Syrien och Irak.

Oro för liv och hälsa.

Jag tänker på Maria, 8 år, som jag träffade på Lesbos i oktober. Hon hade just tagit sig över det livsfarliga havet med simvingar som enda säkerhet. Hon var blöt och kall. Jag tänker på de mer än 3 000 människor som inte klarat den resan utan drunknat. Jag tänker på den vandring som Maria och hennes mamma hade framför sig för att ta sig till morfar i Sverige, över fälten i Serbien, genom tårgas och stängsel i Ungern.

Oro för liv och hälsa.

Jag undrar om regeringen verkligen förstår vad de i dag ber oss om: att en ansträngd situation i vissa kommuner och nya utmaningar när det gäller att bygga bostäder, skapa skolplatser, socialt skydd för ensamkommande och ett samhälle som rymmer fler är skäl nog att bryta våra löften och vända människor på flykt ryggen.

Kan man neka människor utan rätta id-papper just den rätten? I så fall är det kanske dags för socialdemokratin att plocka ned förstamajbanderollen om solidaritet och rättvisa.

Nej, systemkollapsen är inget annat än en ideologisk och moralisk kollaps. Det är människor på flykt som får betala det högsta priset. Men i slutändan är det vi alla som får bära de historiska konsekvenserna när ekonomisk politik inte används som verktyg för samhällsutbyggnad och en liten, fascistisk opinion får väga tyngre än de många, många runt om i landet som varje dag sliter för att hälsa människor välkomna till ett liv i trygghet i vår gemenskap.

Var och en av oss har i dag ett beslut att fatta, och jag hoppas att vi fattar det med hjärtat och inte låter panik och skrämselpropaganda styra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulla Andersson, Torbjörn Björlund, Nooshi Dadgostar, Ali Esbati, Jonas Sjöstedt och Håkan Svenneling (alla V).

Anf. 81 Aron Modig (KD)

Herr talman! Två talare från Kristdemokraterna har redan varit uppe i debatten, men som migrationspolitisk talesperson vill även jag beröra dagens ämne kort från ett migrationspolitiskt perspektiv.

Låt mig börja med att säga att vi i en tid när väldigt många människor flyr från krig, förtryck och förföljelse och andra, av fullt förståeliga skäl, drar sig bort från fattigdom och misär ska vara väldigt glada och stolta över att Sverige har tagit ett mycket stort ansvar, större än något annat land. Vi ska verkligen också vara stolta över den våg av medmänsklighet som svept över Sverige under hösten. Ändå tvingas vi konstatera, herr talman, att vi i dag står inför utmaningar som vi ännu inte fullt ut kan bedöma konsekvenserna av.

Kristdemokraternas utgångspunkt i detta är att Sverige har ett stort moraliskt ansvar att hjälpa människor i nöd. Vi vill också värna öppenheten och den fria rörligheten inom EU. Samtidigt är det ett faktum att de gemensamma principerna för den reglerade migrationen inom EU i princip har satts ur system. Flera av de förutsättningar som det svenska asylmottagningssystemet bygger på gäller alltså inte i dag.

Läget i kommunerna är samtidigt mycket ansträngt. Det råder en akut brist på boendeplatser, och flera myndigheter larmar om en ohållbar arbetssituation. En konsekvens av detta är, tyvärr, att vi nu behöver minska trycket på Sverige och det svenska asylmottagningssystemet genom att få färre asylsökande att söka sig hit till Sverige och fler att söka sig till andra EU-länder.

Herr talman! I december förra året föreslog vi kristdemokrater ett antal konstruktiva förslag med syfte att sänka kostnaderna för det svenska flyktingmottagandet. I dag är läget som bekant ett helt annat än vad det var då. Det är självklart att ytterligare åtgärder därför behöver vidtas.

Från Kristdemokraternas sida välkomnar vi därför att även regeringen, efter mycket avvaktande ska sägas, nu har börjat agera. Och vi delar inriktningen på de konkreta förslag som har presenterats i den senaste vändan. Det gäller även det förslag som vi diskuterar i dag om möjligheten för regeringen att införa id-kontroller.

Som Andreas Carlson och Emma Henriksson framfört tidigare i debatten är dock regeringens proposition mycket hastigt framtagen. Den har mött hård kritik, inte minst från Lagrådet. Vi menar att det bör få konsekvenser för lagens utformning.

Från Kristdemokraternas sida har vi därför försökt att spela in flera konstruktiva förslag i utskottshanteringen som inte försenar id-kontrollerna men som skulle innebära att fler avstämningspunkter och bättre garantera en rättssäker behandling. Det har inte minst handlat om att begränsa lagens giltighetstid till sex månader, inte för att vi säger att det inte kommer att behövas en möjlighet att använda id-kontrollinstrumentet även om ett halvår, utan för att det ger regeringen möjlighet att under våren återkomma med en ny, bättre beredd lagstiftning. Tyvärr har vi hos regeringen inte fått gehör för vare sig detta eller de andra förslag som vi redogör för i våra motioner och reservationer.

Jag vill därför avsluta, herr talman, med att betona att det över hela linjen har varit ett mycket olyckligt avvaktande agerande från regeringens sida under hösten som, tror jag, har spätt både oron bland allmänheten och känslan som många bär på att politiken inte är handlingskraftig i en tid som kräver initiativtagande och beslutsamhet.

Jag hoppas, herr talman, att vi får se en förändring på detta plan framöver.

I detta anförande instämde Annika Eclund och Magnus Oscarsson (båda KD).

Anf. 82 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Frågan om id-kontroller vid transporter som utförs med buss, tåg eller passagerarfartyg har beretts av justitieutskottet, men eftersom frågan får omfattande konsekvenser för vårt transportsystem har också trafikutskottet yttrat sig i frågan.

Som vice ordförande i trafikutskottet kan jag konstatera att det är mycket i regeringens beredning som är tveksamt och att regeringen inte kan svara på vilka effekterna blir för trafiken, inte minst i Öresundsregionen, eller hur kontrollerna rent praktiskt ska gå till.

Det regeringen ber riksdagen om är nämligen ett väldigt stort och brett bemyndigande, i praktiken ett slags frikort att utforma reglerna kring de här id-kontrollerna, och det är bekymmersamt, herr talman. Vi kommer att noga följa upp hur regeringen utformar föreskrifterna för att försäkra oss om att de negativa effekterna på trafiken och på människors arbetspendling begränsas.

Jag vill inledningsvis framhålla att vi ska vara stolta över att Sverige är ett land som har tagit och tar ett väldigt stort ansvar i en orolig tid. Men jag vill också framhålla att det stora antalet människor som har kommit till Sverige innebär stora utmaningar för våra myndigheter, för civilsamhället och för ekonomin. Som mina moderata kollegor tidigare lyft fram i den här kammaren anser vi egentligen att det behövs ännu mer långtgående åtgärder. Men i brist på sådana förslag från regeringen ställer vi oss bakom möjligheten för regeringen att besluta om föreskrifter om id-kontroller.

Herr talman! Som flera varit inne på har det funnits tid att agera ganska länge, och regeringen har varit saktfärdig i att hantera den uppkomna flyktingsituationen. Det är uppenbart att det här lagförslaget har tagits fram i all hast, och man har inte givit de berörda aktörer som skulle haft en möjlighet att förbättra förslaget en chans att yttra sig och göra konsekvensanalyser. Att muntligt lämna remisser över telefon är faktiskt inte seriöst. Och det är anmärkningsvärt att vi har ett så bristfälligt beslutsunderlag när det gäller en lagstiftning som får omfattande konsekvenser för transportörer, för resenärer och för godsförsörjningen i vårt land.

Både Moderaterna och Alliansen samlat i trafikutskottet har riktat skarp kritik mot regeringens beredning, inte minst när det handlar om hur kontrollerna praktiskt ska genomföras och effekterna som det får för våra transporter. Låt mig nämna några delar.

Oundvikligen kommer förslaget att få stora konsekvenser för transportoperatörer och resenärer i Öresundsregionen. Därför har regeringen ett extremt stort ansvar framöver att lösa en rad praktiska frågor och vidta de åtgärder som krävs för att begränsa de negativa effekterna.

Trafikutskottet har träffat ganska många aktörer i transportbranschen, och de är väldigt oroliga. Tågoperatörerna flaggar för höjda biljettpriser och förseningar och pekar på att tågvärdar helt enkelt saknar kompetens, tid och utbildning för att utföra id-kontrollerna. Även Sveriges Bussföretag och Skånetrafiken har framhållit att förslaget kan leda till förseningar och eventuellt inställd trafik. Branschen som helhet känner en oro över obesvarade frågor från regeringens sida om hur kontrollerna ska gå till, var de ska göras och vem som ska genomföra dem.

Herr talman! Jag kan konstatera att det praktiska genomförandet inte definieras av regeringen. Jag vill framhålla att det i den fortsatta processen är viktigt att tåg- och bussoperatörer, som i detta fall behöver överta ett slags myndighetsansvar, ges stöd i detta arbete. Regeringen måste säkerställa att de som ska utföra kontrollerna får tydliga direktiv om vad uppdraget innefattar och vilka krav och skyldigheter som gäller. De måste också få stöd av berörda myndigheter i utförandet.

En annan fråga handlar om infrastrukturen. Var ska dessa kontroller göras om de inte kan göras ombord på våra tåg? Man måste säkerställa att det finns en lämplig infrastruktur på den danska sidan. Då måste man prata med Danmark, vilket inte verkar vara något som regeringen har ägnat sig åt i någon större utsträckning. Jag förutsätter att man i nära samråd med branschen och den danska sidan säkerställer att det finns infrastruktur så att man kan göra dessa kontroller.

Sanktionsavgiften är inte närmare specificerad. Men trafikutskottet säger i sitt yttrande att det måste vara en proportionerlig sanktionsavgift så att transportörerna får en rimlig möjlighet att anpassa sin verksamhet i enlighet med de nya bestämmelserna.

Vi är också oroade över att transportörer flaggar för att trafik över Öresundsbron i värsta fall helt kan komma att dras in. Det skulle få negativa samhällsekonomiska konsekvenser för hela Skåneregionen och i förlängningen för Sverige. Därför framhåller trafikutskottet och Alliansen att det är viktigt att regeringen för en kontinuerlig dialog med transportörerna för att undvika att detta sker.

Herr talman! Jag vill betona att vi stöder förslaget om id-kontroller men att vi förutsätter att regeringen vid användningen av denna långtgående befogenhet noga prövar frågor om proportionalitet, praktisk tillämpning, kostnader och effekter. Det är viktigt att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att begränsa de negativa effekterna som kommer att uppstå för resenärer och transportörer.

Med tanke på förslagets speciella karaktär och den bristfälliga beredningen är det också anmärkningsvärt att regeringen inte har velat tillmötesgå de konstruktiva förslag som mina partikollegor och allianskollegor i justitieutskottet har fört fram om att begränsa lagens giltighet och om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en uppföljning och redovisning. Det tycks vara ganska rimliga krav.

Herr talman! Flyktingfrågan kommer även fortsättningsvis att behöva adresseras med fler och kraftfulla åtgärder. Jag förutsätter att regeringen inför kommande förslag gör sin hemläxa och säkerställer ett korrekt beredningsarbete och ger berörda myndigheter och företag en seriös möjlighet att lämna svar på remisser och göra konsekvensanalyser. Även viktiga och brådskande frågor förtjänar och kräver en korrekt hantering.

Herr talman! Moderaterna avstår i punkt 1, och jag instämmer i tidigare yrkanden från min partikollega Beatrice Ask.

Anf. 83 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Kloka regeringar och dess infrastrukturministrar bygger broar och vägar för att underlätta för människor och varor att färdas och mötas i ett allt mer öppet samhälle. Det är det som skapar tillväxt och välstånd och ger oss resurser att fatta beslut i Sveriges riksdag.

På kort tid har emellertid regeringen Löfven-Romson hunnit med att lägga fram, ta tillbaka och åter lägga fram lagförslag som för oss till det tillstånd länder emellan som rådde strax efter andra världskriget.

SJ och andra kollektivtrafiksoperatörer som transporterar människor och varor över landgränserna och i synnerhet mellan Sverige och Danmark har reagerat på att deras förare och värdar ska börja agera i polismans ställning med myndighetsuppgifter i syfte att bedöma id-handlingars giltighet. Några av dem överväger att upphöra med sin gränsöverskridande trafik.

Herr talman! Kloka regeringar underlättar för människor och varor att färdas och mötas i ett öppet samhälle. Det ger oss resurser till vårt välstånd.

Kloka regeringar utövar ledarskap i för folk och land besvärliga situationer. Man omvandlar inte panik till politik.

Öresundsbron är en viktig ekonomisk zon i Europa och mycket betydelsefull för vårt lands ekonomi. Den bristfälliga hanteringen av den proposition vi strax ska besluta om i riksdagen och dess mycket allvarliga konsekvenser för i synnerhet södra Sverige illustreras bland annat väl i ett debattinlägg i dag i Sydsvenskt Näringsliv.

Herr talman! Centerpartiet kommer att rösta nej till förslaget att införa id-krav vid den svenska gränsen. Vi tycker att beredningen är undermålig. Därför reagerar vi med ett avslagsförslag. Åtgärder måste läggas fram på ett genomtänkt sätt. De måste fortsätta att värna människors rätt att söka skydd och inte orsaka större problem än de förväntas lösa.

Regeringen har i detta fall gjort precis tvärtom och lägger fram desperata förslag utan någon konsekvensanalys eller tid för eftertanke. Panik blev politik.

Herr talman! Vi har tre skäl till vårt avslagsyrkande. Det första är asylrätten. Det andra är ekonomin och företagandet. Det tredje är den utomordentligt bristfälliga demokratiska processen i hanteringen av detta ärende. Panik blev politik.

Detta förslag innebär steg i fel riktning både i sak och process. Därför kommer Centerpartiet att rösta nej till regeringens proposition. Alla i denna kammare som värnar asylrätt, företagsamhet, fortsatt välstånd, ekonomi och stabila ramverk för det demokratiska systemet borde göra detsamma.

Herr talman! Jag instämmer i Johan Hedins yrkande om bifall till reservation 1 och därmed avslag på propositionen.

I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).

Anf. 84 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Morgan Johansson ställde bekvämt nog några insinuanta frågor när jag inte hade några repliker kvar. Sedan valde han att lämna kammaren. Han ska få sina svar ändå.

Han insinuerade att asylbränderna är Sverigedemokraternas fel eftersom några lokala föreningar har publicerat listor över var dessa boenden ska slås upp.

De enda som mig veterligen har blivit fällda för dessa asylbränder är asylanter själva. Man vet att en tredjedel av bränderna har orsakats av dem som bor där, för de startade inifrån.

Polisen besökte justitieutskottet och sa att det inte finns några andra mönster i asylbränderna utöver att det ibland är asylanterna själva som startar dem. Utöver det begår de givetvis brott, och det är våldsamheter. Polisen lägger jättemycket resurser på dessa asylanter, som tackar Sverige genom att bränna ned de boenden vi ger dem.

Några lokala sverigedemokratiska föreningar har gått ut med listor offentligt för att medborgarna ska ha en chans att reagera mot vansinnet att man slår upp asylboenden överallt. Svenska tidningar publicerar också listor med adresser på nya asylboenden, men när vi gör det är det ett problem.

Vi publicerar dessa listor för att man i kommun efter kommun försöker dölja att asylboenden ska slås upp. Man försöker dölja det för de boende för att kunna pracka på dem så mycket som möjligt.

Det är vår plikt att upplysa våra medborgare om deras demokratiska rättighet att överklaga de asylboenden som poppar upp vid deras hus, vid deras barns fritidsgårdar eller var det nu kan vara.

Jag är inte förvånad över att Socialdemokraterna inte vill att medborgarna ska veta vad invandringen gör med Sverige, för de har varit en del av dem som har försökt tysta massinvandringspolitiken i decennier.

I detta anförande instämde Björn Söder (SD).

Anf. 85 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Den verklighet som Sverigedemokraterna länge varnat för har nu uppenbarat sig som en chock för vår naiva regering. Det finns de som säger att Sverigedemokraterna alltid varit emot migration och att det därför finns en skillnad mellan den nyvakna ambitionen hos andra partier om ett sänkt asyltryck och Sverigedemokraternas politik.

Och visst är det så. Hela 2000-talets migrationstryck till Sverige, som varit intensivt jämfört med andra EU-länder, har varit en förutsättning för att en så stor del av dem som invandrat till Europa de senare åren nu har valt att söka sig just till Sverige.

Så ja, det finns en skillnad, och det är att Sverigedemokraternas politik hade inneburit ett långsiktigt ansvarstagande för svensk välfärd medan ni övriga medvetet lett Sverige fram till den situation vi nu befinner oss i. Det är en skillnad mellan Sverigedemokraterna och er andra som jag kommer att vara väldigt tydlig med i mina samtal med väljarna.

För det är ju inte så, herr talman, att alla migranter och asylsökande av en slump anger Sverige som sin slutdestination, utan det handlar självklart om att rödgröna och borgerliga regeringar intensivt har marknadsfört generösa villkor för permanenta uppehållstillstånd och för svensk välfärd. Man kan inte skylla ifrån sig. Det här migrationskaoset är ett resultat av naiva regeringars frikostiga löften till omvärldens befolkning.

Vänsterpartiet skriver i sin partimotion att förslaget om id-kontroller riskerar negativa konsekvenser, bland annat för asylrätten och för företagare.

När samhällets mest svaga grupper, barn, sjuka och de som är i behov av offentlig service inom äldrevård och sjukvård, riskerar att inte få den vård de behöver ställer sig Vänsterpartiet på näringslivets och företagarnas sida och säger att människor som i dag befinner sig i trygga, demokratiska länder har rätt att utmana Sveriges förmåga att ge våra gamla och sjuka den vård de behöver.

Jag menar tvärtom att vi har rätt att värna vårt lands möjligheter att ge svaga grupper i samhället den hjälp och det stöd som de behöver. Och tänk, herr talman, att denna ambition råkar sammanfalla med att vårt land också får en ökad förmåga att hjälpa betydligt fler människor i världen genom ett effektivt bistånd.

Man kan hävda att betänkandet inte är ordentligt berett och att det saknas ordentliga konsekvensanalyser. Men i jämförelse med hur svensk migrationspolitik har varit genomtänkt med konsekvensanalyser framstår regeringens betänkande som ett skinande mästerverk.

Det kan finnas berättigad kritik i sammanhanget. Men när regeringen väl börjar ta ansvar för det migrationskaos som de själva och tidigare regeringar medverkat till kommer kritik om att brådskan med att genomföra betänkandet grundar sig i populism.

Med plakatvänliga ord som solidaritet och asylrätt vill man alltså hindra regeringen från att kunna vidta åtgärder för att skydda vårt samhälle från en total samhällskollaps.

Jag tror inte det är speciellt problematiskt att identifiera den verkliga populismen i den här kammaren, och den, herr talman, kommer i dag främst från Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Trots att vi anser att regeringens åtgärder är små steg i rätt riktning har vi, inte helt ovanligt, mer långtgående förslag. Det är förslag som ger en större garanti för det huvudsakliga målet, nämligen att minska asyl- och migrationstrycket mot Sverige.

Och, herr talman, jag kan med självförtroende säga att vår politik på inget sätt framkallar ett dåligt samvete över bristande solidaritet med världens utsatta. Tvärtom leder vår politik till en flyktinghjälp där skyddsbehövande inte behöver fly från ett tältläger, över Medelhavet, genom hela Europa, till ett annat tältläger.

Med det sagt vill jag avsluta med att instämma i Kent Ekeroths yrkanden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kent Ekeroth, Mikael Eskilandersson, Per Ramhorn och Björn Söder (alla SD).

Anf. 86 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Det här förslaget har kommit mitt i centrum för den pågående debatten om asyl- och migrationspolitiken, och man använder också migrationsfrågorna i argumentationen. Samtidigt är lagförslaget övergripande och ger regeringen en generell befogenhet.

Diskussionen hamnar på flera nivåer samtidigt. Äpplen blandas med päron, och argumenten handlar ofta inte om samma saker.

Den första frågan är ifall det är principiellt rimligt att regeringen ska kunna ha en sådan befogenhet i vissa krislägen. Det är en helt annan sak än den andra frågan, som är ifall en sådan befogenhet ska försvaras av migrationspolitiska argument. Den tredje frågan är ifall den nu rådande migrationssituationen är sådan att id-kontroller borde införas. I propositionen blandas argumenten kring alla dessa tre frågor.

Min egen utgångspunkt är att man i och för sig kan diskutera och på ett principiellt plan motivera att regeringen i särskilt angivna krislägen ska kunna ha särskilda befogenheter, såsom att fatta beslut om id-kontroller. Jag kan alltså se att det går att argumentera för den typen av lagstiftning. Däremot ogillar jag starkt att man använder migrationspolitiska argument för förslaget. Jag delar inte de premisser som förslaget vilar på eller skälen till att införa id-kontroller.

Det finns ingen tydlig definition av vad som menas med allvarlig fara. Det gör att det blir en gummiparagraf, upp till varje regering att tolka. Även här är det premisserna som är problemet.

Inte med ett enda ord berörs vilka konsekvenser id-kontroller skulle få för barns möjlighet att söka asyl och barns möjlighet att återförenas med sina föräldrar. Att försumma barnrättsperspektivet i ett lagstiftningsärende som får långtgående följder för barns möjlighet till asyl är oacceptabelt.

Det är inte bara regeringens förslag som har brister. Betänkandets förslag är uppdelat i ett antal moment som vi röstar om i tur och ordning. Med tanke på min principiella utgångspunkt är voteringsordningen inte den bästa. Därför gör jag denna röstförklaring.

Jag ogillar djupt regeringens lagförslag och sättet som det tagits fram på. Det liggande förslaget har väsentliga brister som jag inte kan acceptera, men jag anser samtidigt att det är en felaktig signal att rösta för ett rent avslag. Eftersom jag inte har möjlighet att lägga ett avslagsyrkande med en egen motivering kommer jag därför att avstå under moment 1.

Vidare gäller det gummiparagrafen om farosituationer. Jag anser att de förslag som läggs fram i reservationerna 3 och 7 är de bästa försöken att reglera detta.

Jag vill återkomma till bristerna ur ett barnrättsperspektiv. Som lagförslaget är konstruerat innebär det att riksdagen ger regeringen mandat att införa krav på id-kontroller, men det är regeringen som utformar föreskrifterna om hur id-kontrollerna ska gå till.

Min egen uppfattning är att inte heller reservation 9 är tillräckligt långtgående. Id-kontroller borde innehålla särskilda undantagsbestämmelser för alla barn, oavsett om de reser med sina föräldrar eller tar sig till Sverige på egen hand.

I voteringen om reservation 9 står dock valet mellan att säga ja eller säga nej till att uppmana regeringen att införa särskilda bestämmelser om barn i föreskrifterna. Att i den voteringen avstå skulle kunna uppfattas som att jag saknar åsikt i frågan. Tvärtom är detta en fråga som för mig är av den allra största betydelse. I valet mellan två dåliga alternativ kommer jag att stödja det minst dåliga. Under moment 7 kommer jag därför att stödja reservationen.

Vi vet att i början av nästa år kommer fler svåra frågor att avgöras inom asylpolitiken i denna kammare. Jag kommer aldrig att släppa barnperspektivet. Att hålla ihop familjer och att värna de yngsta och mest sårbara får vi aldrig ge upp.

Jag hade helst sett ett avslagsyrkande, men på andra premisser, och i andra hand fått med de förändringar som jag har tagit upp här. Mot den bakgrunden kommer jag att rösta som jag här har redovisat.

Anf. 87 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag har suttit och lyssnat på debatten här i ett antal timmar. I morse steg tårarna i mina ögon när jag hörde Sverigedemokraternas cyniska, rasistiska och hatiska inställning - här i full gestaltning genom Kent Ekeroth, som lade fram rent fascistiska saker i sitt första inlägg.

Sedan hade han mage att stå här och säga att de lade fram adresserna till de planerade flyktingförläggningarna för demokratins skull. Låt mig säga: Det är nog väldigt få människor som tror på den ingången. Syftet var väl uttalat. Det som hände, det hände: flyktingförläggningarna brann, och de brinner varje dag. Att få människor att göra sådana handlingar är något som inte borde få hända i vårt land. Jag beklagar det med stor sorg i hjärtat.

Sverigedemokraterna har systematiskt arbetat för att se till att människor inte ska kunna komma hit och för att det här landet inte ska kunna planera för flyktingmottagande.

Sedan stod Adam Marttinen här och påstod att det är för de äldres och för barnens skull, samtidigt som Sverigedemokraterna har beviljat skattesänkningar på 103 miljarder i form av jobbskatteavdrag. De gör besparingar med 90 miljarder på kommunerna. De avvisar dessutom de 10 extra miljarder till kommunerna som beslutades här i kammaren i förra veckan.

Är det någon som nekar barn eller äldre den omsorg, den vård och den utbildning som de behöver är det i så fall Sverigedemokraterna.

Till sist vill jag bara säga att jag har många vänner som har flytt från krig och förtryck. Jag har mött många människor som har gjort detsamma. De har blivit utsatta för tortyr. Det är det debatten handlar om i dag. Vad är det för samhälle vi vill ha? Hur ser vi på varandra som människor? Debatten handlar om rätten - den grundläggande demokratiska fri- och rättigheten - att kunna och få söka asyl.

Vi alla känner säkert människor som har tvingats fly. Mer eller mindre är de våra vänner, men vi tycker att de hade rätten att få sin sak prövad. Nu kommer vi att hindra andra människor, som ännu inte har hunnit hit, från att göra det. Jag beklagar det djupt.

Jag tycker att debatten i dag har varit alltför avhumaniserad. Den har handlat om teknikaliteter, om det blir problem för transporterna eller vad det nu kan vara. Men det är människor det handlar om.

Tyvärr tror jag att detta kommer att bli en skammens dag för Sverige. Det ljus vi har varit i mörkret släcks nu. Men jag vill också säga att vi är många som står upp för att Sverige ska tillåta rätten att söka asyl och för att vi ska se varandra som de människor och medmänniskor vi är. Vi är många som är beredda att fortsätta att jobba för det och att finnas där för alla dem som har tvingats söka sig hit för att de inte längre kunde leva sina liv i de länder där de ville vara.

(Applåder)

I detta anförande instämde Torbjörn Björlund, Ali Esbati och Håkan Svenneling (alla V).

Anf. 88 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! När man brister i argument kommer man med en massa roliga epitet som man hela tiden försöker pådyvla mig eller mitt parti. I dag handlade det om fascistiska uttalanden. Det måste till någon form av Arnstaddefinition för att få ihop det.

En första fråga till dig, Ulla Andersson, är: Vilka fascister uttalar du dig om då? Handlar det om att vi vill ha en invandring där man inte släpper in 500 000 per år? Handlar det om att vi vill ha gränskontroller, vilket är varje lands plikt och skyldighet att ha? Handlar det om att vi vill ha en ordentlig bemanning och att vi vill hjälpa transportörerna att hantera id-kontrollen? Vad i detta är fascistiskt? Jag tror inte att Ulla Andersson har någon som helst aning.

Sedan kommer det vanliga om att det brinner på asylförläggningar. Jag sa också det i mitt anförande. Ulla Andersson var här, och hon lyssnade på det. Ändå låtsas hon som att hon inte hörde. En tredjedel av asylbränderna startade inifrån, enligt polisen. De andra två tredjedelarna vet vi inget om ännu. De enda som mig veterligen har blivit dömda för asylbränderna är asylanterna själva. Men man kan såklart försöka stå här och ljuga tills alla andra tror på det. Det finns en sådan taktik, och Vänsterpartiet är bra på den.

När det gäller skattesänkningar har vi gjort många sådana av en enkel anledning: Det är bra för landet, det är bra för ekonomin och det är bra för privatpersoner, som får mer att röra sig med. Däremot är vi emot massinvandringen därför att det är dåligt.

Detta är en prioritering som vi är bra på att göra men som Vänsterpartiet är dåliga på. Vi tar alltså bort det som är dåligt och för in det som är bra, och Vänsterpartiet gör tvärtom.

Ulla Andersson talar precis som alla andra massinvandringsvurmare om att det är en massa flyktingar som tar sig hit. I dag är det ingen som flyr från Danmark. Jag är ledsen, men det är inte det. I dag är det ingen som flyr från Tyskland. Det kanske var det för 50-60 år sedan, men i dag är det inte det. Det finns ingen som flyr från Danmark. Man reser från Danmark. Det är en jättestor skillnad, som Vänsterpartiet måste börja förstå.

Anf. 89 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Att Kent Ekeroth inte är rolig tror jag nog att vi alla instämmer i. Att Kent Ekeroth har en rasistisk och hatisk inställning till medmänniskor är något jag däremot tror att många kan instämma i.

Människor flyr från krig och förtryck i Syrien, Libyen, Pakistan, Afghanistan, Irak och Somalia. Det du och ditt parti står för är att neka dem rätten - en rätt som vi har skrivit under efter andra världskriget - att söka asyl.

I ditt inlägg tidigare i morse sa du: Inte en enda människa ska släppas in. Vi ska sätta in drönare. Vi ska ha mätare i lastbilarna för att kunna mäta koldioxidhalten så att det inte ska kunna ligga en människa där på flaket. För tänk om ett stackars flyktingbarn hade kunnat smita in i lastbilen och ta sig över gränsen mot Kent Ekeroths vilja! Vilken förfärlig tid det skulle ha varit.

Du sa att vi skulle ha skannrar. Vi skulle sätta in alla resurser vi någonsin kan ha för att bevaka våra gränser mot det stora hotet: flyktingbarn och människor på flykt från krig och förtryck.

Kent Ekeroth! Ditt parti bygger ett samhälle lika skört som ett hus byggt av halm. Det är skattesänkningar, privatiseringar och enorma besparingar i välfärden samtidigt som ni värnar riskkapitalister och andra som är giriga. Jag tycker att det säger det mesta. Om ditt parti skulle ha styrt det här landet skulle vi inte klara av att ta emot en enda människa - så skört skulle det vara.

Anf. 90 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Jag måste återigen ställa frågan: Flyr man från Danmark på riktigt? Om man har tagit sig från Afrika eller Mellanöstern genom hela Europa, genom Österrike, genom Tyskland och genom Danmark - flyr man då? Vad är det man flyr ifrån i Danmark? Är det pölsekorven? Vad är det som är så hemskt i Danmark att man måste fly därifrån? Det finns inga anledningar.

Enligt asylrätten har man inte rätt att välja asylland. Vi bryter inte mot några regler genom att skicka tillbaka folk till säkra länder, och Danmark är ett av dessa oavsett vad Ulla Andersson och andra inbillar sig själva.

Ulla Andersson måste lära sig att lyssna. Vad sa jag i mina anföranden och mina replikskiften? Jag sa två saker.

För det första: Vi vill ha öppenheten inom passunionen i Norden med bland andra vårt grannland Danmark. Men den politik som Vänsterpartiet och de andra partierna i den här riksdagen har stått för i så många år har gjort att vi nu har gränskontroller mot Danmark, Norge och stora delar av Europa. Det är er urspårade politik som har lett till den här situationen. Det skulle inte ha behövts om vi hade gjort som Sverigedemokraterna har velat från första början.

För det andra: Ulla Andersson kör i likhet med många andra, Socialdemokraterna och Moderaterna, en linje där det verkar vara ett problem att vi kontrollerar våra gränser för människosmuggling. De gillar inte att man kontrollerar fordon. De gillar inte att man kontrollerar människosmuggling. Hur går det ihop? Tycker du att vi ska kassera den lagstiftningen? För att kunna använda människosmugglingslagstiftningen måste vi i första hand upptäcka dem som smugglar. Här står Vänsterpartiet och tycker på något sätt att man ska stoppa huvudet i sanden och att allt sedan blir bra. Om vi inte vet att människor smugglas in kan de smugglas in, verkar det som. Då är det bara att köra på.

Är det Vänsterpartiets inställning att svenska regler och lagar inte ska upprätthållas och efterföljas? I så fall: Hur har Vänsterpartiet tänkt att det ska gå till när man aktivt inte vill att vi ska upptäcka brottsligheten? Kan du svara på den frågan?

Anf. 91 Ulla Andersson (V)

Herr talman! För Vänsterpartiets del tycker vi att det är viktigt att följa internationella konventioner och rätten att söka asyl. Jag förstår att Kent Ekeroth inte tycker att sådant är viktigt, men det är rätt grundläggande i ett demokratiskt samhälle där mänskliga fri- och rättigheter ska råda.

Jag vet inte om Kent Ekeroth har hört talas om något som heter familjer, men det är många gånger därför människor vill komma till Sverige och inte vill stanna i Danmark. Att få ha sina barn, sin fru, sin man och sina nära och kära hos sig har en avgörande betydelse i livet för oss alla. Vi är människor, och vi har samma behov. För att kunna etablera sig i ett nytt land när man har varit med om förfärliga saker är det totalt avgörande att man kan veta att ens familj är trygg på samma plats.

Kent Ekeroth! Ditt parti är ett parti som förutom att ni vill skära i biståndet också vill skära i välfärden. När Sverige växer skulle vi kunna bestämma oss för att bygga ut välfärden med en våning till. Det är det normala man gör när familjen blir större. Man bygger ett rum till i huset eller man flyttar till en större lägenhet om man har den ekonomiska förmågan. Sverige har den ekonomiska förmågan, men inte Sverigedemokraternas Sverige, för där vill man helst bara sänka skatter och skära i välfärden. Det är det ni gör. Men man kan bestämma sig för att satsa och ge människor möjligheter att etablera sig och få en bostad, utbildning och jobb. Där lägger vi fram konkreta förslag, för vi tycker att det är väsentligt och viktigt att ge människor hopp och framtidstro i mörkret.

Det går om den politiska viljan finns. Jag vet att den saknas hos Kent Ekeroth, men den finns hos väldigt många andra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)