Anf. 100 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Även jag kommer att dra över tiden något, men möjligen till skillnad från Peter Rådberg kommer jag att göra det motvilligt. Han kritiserade regeringen med glädje, kände jag det som.
Det här är en viktig fråga och en viktig debatt i Sveriges riksdag. Oppositionen skiljer ut sig när man resonerar. Det är sanslösa uttalanden från Alice Åström och framför allt Peter Rådberg, medan Anders Karlsson är som en äldre statsman i jämförelse. Jag har väldigt svårt att förstå hur ni tre ska kunna komma överens om något om det nu skulle bli en utredning.
Tror Alice Åström att vi håller på med något brott mot grundlagen i Sveriges riksdag i dag, som hon sade? Tror Peter Rådberg att Sverige inte längre är en rättsstat, att lagen är en styggelse? Alla medborgare kan avlyssnas, och det ger FRA obegränsade möjligheter - vad är det ni säger i Sveriges riksdag?
Nu går jag in på sakdiskussionen. Jag håller med Karin Enström om att det som är intressant i debatten inte är formen - den är också viktig - utan sakinnehållet i den här viktiga frågan, där det handlar om landets säkerhet och människors integritet. Att efter tio års utredande börja med en ny utredning är inte bra för landets säkerhet, och det är inte heller bra för människors integritet.
I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot allvarliga hot mot landets säkerhet. Tyvärr är vi inte där än, som världen och vår omvärld ser ut, även om Peter Rådberg möjligen tror det. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning.
Den mycket allvarliga fråga som vi ännu en gång ska diskutera och besluta om i dag - signalspaning för försvarsunderrättelseändamål - handlar om Sveriges säkerhet, det vill säga rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot, som till exempel militära konflikter, spridning av massförstörelsevapen, grov internationell terrorism och spioneri.
Samtidigt handlar denna fråga i hög grad om den personliga integriteten och vilka intrång i den som vi kan acceptera i ett demokratiskt samhälle.
För mig, och för oss i Centerpartiet, är därför frågan om signalspaning för landets säkerhet plågsamt svår och påfrestande - tro inget annat - eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden.
Men, säger då en del av er som starkt kämpar för att signalspaning inte alls ska få ske i tråd över landgränsen, hur har ni kunnat gå med på detta? Borde inte Sverige helt avstå från all signalspaning i kabel över landgränsen mot utländska förhållanden?
Sveriges riksdag har ansvar för landets och medborgarnas säkerhet, något som Centerpartiet och alliansen tar på djupaste allvar. Det vore en mycket radikal åtgärd om Sverige till skillnad från länderna i vår omvärld skulle avstå från denna viktiga underrättelseinhämtning.
Centerpartiet, alliansen och, hoppas jag, hela riksdagen tar och måste ta ansvar för Sverige, både för landets säkerhet och för människors integritet. Det är en plågsamt svår avvägning att göra, men den måste göras.
Jag har uppfattat det som att en samlad riksdag här i dag - alla sju partierna - står bakom behovet av signalspaning i etern och i tråd över landgränsen. Så uppfattar jag entydigt er motion, underskriven av era partiledare och språkrör. Det visar att skälen är starka för att vi tyvärr måste ägna oss åt detta.
Det som Centerpartiet och jag därför har inriktat oss på under hela den process som signalspaningen har genomgått är att - givet att signalspaningen behöver regleras mycket starkare och även innefatta tråd över landgränsen - bygga in så starka integritetsskyddande åtgärder som möjligt.
Behovet av att reglera den här viktiga underrättelseinhämtningen - den är sedan länge mycket knapphändigt reglerad - har funnits länge. Den tidigare s-regeringen utredde frågan fram och tillbaka i cirka åtta år fram till år 2006. Då kunde man ha valt att göra det genom en bred parlamentarisk utredning, men man valde i stället de flesta andra sätt, enmansutredningar, remissbehandlingar och annat.
Den starka kritik som de rödgröna nu för fram är alltså tio år för sent påkommen, och den drabbar med full kraft regeringen Persson och alla de ministrar som ingick i den. Nu, år 2009, behöver regelverken komma på plats.
Viktiga ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för integriteten har således byggts in i lagstiftningen vid flera tillfällen, vilket givetvis är bra. Självfallet har här den demokratiska processen haft en ovanligt stor och direkt betydelse. Självfallet har de engagerade kritikerna - både inom och utom riksdagen - och deras granskning, deras förslag och deras påtryckningar haft betydelse.
Vi i Centerpartiet har vinnlagt oss om att vara lyhörda. Vi har haft en givande dialog med ledande kritiker inom vårt parti. Och vi - inte minst jag - har följt den intensiva diskussionen noga och tagit starkt intryck av den.
Jag har en stor respekt för engagemanget och för den uppfattning i sakfrågan som även de starkaste kritikerna har, även om jag till skillnad från dem accepterar en strängt kontrollerad signalspaning mot allvarliga yttre säkerhetshot.
Hela alliansen har, tycker jag, visat lyhördhet, till exempel när vi för ett år sedan blev överens om de här starka integritetsskyddande åtgärderna, som vi i dag ska besluta om i Sveriges riksdag.
Det känns positivt att i den lagstiftning som nu slutgiltigt kommer på plats känna igen så många förslag som har diskuterats och förts fram från vår sida, till exempel det om den viktiga kontrollstationen om några år samt det om att begränsa Försvarets radioanstalts tillgång till endast en liten del av teletrafiken över landgränsen, därtill förmedlad till FRA av kontrollmyndigheten, som hanterar informationen innan den kommer till FRA.
Självfallet har goda inspel i den här processen kommit från övriga allianspartier, och faktiskt, som Karin Enström sade, även från Socialdemokraterna, vars förslag från våren 2007 väl alla är tillgodosedda med råge.
Förtjänar då inte Centerpartiet och alliansen kritik för att man har ändrat sig, för att man har lyssnat och successivt funnit vägar för att ytterligare begränsa signalspaningen? Man har ju envisats med att det, tyvärr, behövs spaning i kabel, i tråd, över landgränsen.
Visst kan man se det så. Men man kan också vända på kuttingen och i stället ge alliansen lite kredit för att man faktiskt varit lyhörd och konstruktiv när det gäller att finna ytterligare verkningsfulla åtgärder.
Signalspaningen får endast ske för ett litet antal mycket preciserade ändamål - allvarliga yttre säkerhetshot - som nu har skrivits in i lagen. En domstol ska pröva FRA:s tillståndsansökningar, och till skillnad från i dag ska endast regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten kunna använda sig av FRA:s tjänster.
Det är också viktigt att veta att Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning i helt dominerande grad handlar om internationell teletrafik helt utan kopplingar till Sverige.
Ni som så starkt har engagerat er i denna viktiga fråga, inte minst genom kraften i den närmast historiska "bloggbävning" som dånade förra sommaren, skulle kunna ta hem rätt stora framgångar. Det är inte alla opinionsgrupper i Sverige som lyckas med det, ska jag säga.
Jag tror att många av er gör det, ser de högst väsentliga förändringar som har gjorts och kanske också har fått en större förståelse för nödvändigheten av underrättelseinhämtning genom signalspaning, så som verkligheten tyvärr ser ut.
Men det gäller inte alla. Några av er som sitter på läktaren här i dag kanske menar att någon signalspaning mot internationell teletrafik i tråd inte behövs, eftersom de allvarliga hot som kan finnas eller uppstå mot Sveriges säkerhet knappast finns. Och skulle de finnas kommer det inte fram så mycket väsentlig underrättelseinformation genom signalspaningen.
Jag har lyssnat på er och er analys och försökt lyssna på de experter ni hänvisar till. Men jag måste också lyssna på dem inom försvar och regering som utifrån sitt faktiska ansvar för landets säkerhet och sitt professionella kunnande på området gör en uppenbar och samstämmig annan bedömning. Tyvärr behövs denna underrättelseinhämtning, och den ger väsentlig information för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga säkerhetshot.
Jag noterar också att länderna i vår omvärld bedriver den här verksamheten, fast ofta inte genom sådana här tydliga beslut i deras parlament och med så starka integritetsskydd, utan det är sekretessbelagt. Det ska ni ha klart för er.
De rödgröna kräver nu en parlamentarisk utredning. Signalspaningen ska vara fortsatt rätt oreglerad, och det får ta ytterligare år innan lagstiftningen kommer på plats.
Jag vill starkt understryka de betydande uppföljnings- och kontrollfunktioner som nu byggs in i lagstiftningen där signalspaningen, till skillnad från tidigare, ska granskas mycket nära av Datainspektionen, som löpande ska följa Försvarets radioanstalts behandling av personuppgifter från ett integritetsskyddsperspektiv.
En kommitté av parlamentariker har också tillsatts för att löpande följa FRA:s verksamhet generellt utifrån ett integritetsperspektiv och även vara referensgrupp till Datainspektionen. Kommittén ska också tillsätta ett integritetsombud, en advokat eller före detta domare, som vid domstolens prövning ska bevaka integriteten för personer bosatta i Sverige. Utöver detta har den nya Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten det löpande huvudansvaret för att kontrollera FRA:s samlade verksamhet.
På förslag från Centerpartiet ska den nya lagstiftningen utvärderas redan år 2011, om två år, vid den viktiga kontrollstation där de samlade erfarenheterna av hur den här nya lagen fungerar med tanke på till exempel människors integritet ska belysas, baserat på bedömningarna från dem som arbetar med frågorna och framför allt från de olika kontrollorganen, som jag redovisade.
Det här är redan om två år. Det är visserligen ingen ny utredning, men det är ett mycket viktigt tillfälle att utifrån den fungerande underrättelseverksamheten värdera hur den nya lagstiftningen fungerar och se vad som eventuellt brister och kan behöva förbättras ytterligare, till exempel ur integritetssynpunkt.
Jag tycker faktiskt att oppositionen skulle kunna inrikta sina krafter på kontrollstationen och släppa utredningskravet. Vi har ju, som Anders Karlsson sade, ett gemensamt ansvar för Sveriges säkerhet och försvar.
Ett annat skäl till att signalspaningskritiker i oppositionen borde tveka inför kravet på en utredning gäller vart en sådan ska leda. Den rödgröna oppositionen - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - kräver nämligen i en motion undertecknad av deras högsta ledare och språkrör att utredningen ska resultera i en betydande ökning av signalspaningen, och det är lite överraskande.
I dag kan ett antal myndigheter ge uppdrag om signalspaning i etern till FRA utan någon tillståndsmyndighet som vi inför. Det är tunga myndigheter, kanske både inom och utom försvaret, kanske många myndigheter. Det kommer riksdagen nu att förhindra. Rätten att beställa signalspaning kommer endast att tillfalla regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten.
Det kritiseras starkt av berörda myndigheter, och det kan ligga något i det. De tycker att de behöver den informationen för att kunna genomföra sina viktiga arbetsuppgifter för att stoppa massförstörelsevapen och vad de nu jobbar med.
Men det intressanta är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu kräver att myndigheterna åter ska få tillgång till att beställa och använda sig av underrättelseinhämtning genom signalspaning i etern som i dag och med all sannolikhet också i kabel över landgränsen.
Och det är kritik som heter duga. Underrättelseinformationen genom signalspaning, menar ni, är så värdefull att ett antal myndigheter utöver regeringen måste ha möjlighet att begära tillstånd för signalspaning hos Försvarsunderrättelsedomstolen och använda denna information. Det innebär att informationen sprids på rätt många människor och myndigheter. Det stärker rimligen inte integriteten utan kan möjligen öka risken.
Alliansen har trots de här starka synpunkterna från myndigheterna, som det kan ligga något i, valt att gå kritikerna till mötes och begränsa rätten att beställa signalspaning kraftigt till regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten. Jag vill uppmärksamma riksdagen på att de rödgrönas reservation syftar till att bredda och öka signalspaningen i strid mot regeringens mer restriktiva linje. För att tala kritikerspråk kräver de rödgröna att FRA-shoppen ska öppnas mer än någonsin tidigare.
Till slut: Centerpartiet har ett öppenhetsmanifest som lägger fast att vi ska arbeta stenhårt för ett öppet och liberalt samhälle där människors integritet respekteras. Vi har lyssnat i denna svåra fråga, och vi har medverkat till att driva fram starka förbättringar till skydd för integriteten. Tyvärr har vi likt riksdagens övriga partier, alla partier, tvingats att acceptera behovet av underrättelseinhämtning genom signalspaning i strängt reglerade former i den plågsamt svåra avvägning som varit ofrånkomlig mellan å ena sidan ansvaret för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre säkerhetshot och å andra sidan att skydda medborgarnas personliga integritet.
Vi kommer nu med stor kraft och engagemang att följa den nya lagstiftningen och verksamheten mycket noga, och vi kommer att ta den viktiga kontrollstationen redan år 2011 på mycket stort allvar. Vi lever i en fin demokrati i Sverige. Medborgarna avgör i demokratiska val vilka som ska göra viktiga vägval för vårt land, och medborgarna granskar och sätter press på sina representanter under mandatperioderna. Det kan jag verkligen intyga och understryka värdet av.