Skatteutskottets betänkande

2019/20:SkU12

Skatt på avfallsförbränning

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny punktskatt på avfall som förbränns. Enligt förslaget ska skatten tas ut med 125 kronor per ton avfall. Under 2020 är dock skattesatsen 75kronor per ton avfall och under 2021 är skattesatsen 100 kronor per ton avfall. Förslaget innehåller även en årlig omräkning av skattesatsen grundad på faktiska förändringar i konsument-prisindex. Avdrag för skatten får göras för avfall som förs ut från en förbrän-ningsanläggning. Undantag från skatteplikten införs för biobränsle, farligt avfall, animaliska biprodukter samt viss produktion av material som innehåller avfallet eller dess restprodukter.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2020.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.

I betänkandet finns en reservation (SD) och tre särskilda yttranden (M, V, KD). Ledamöterna från Moderaterna och Kristdemokraterna avstår från ställ-ningstagande och redovisar i stället sina överväganden i särskilda yttranden.

Behandlade förslag

Proposition 2019/20:32 Skatt på avfallsförbränning.

Ett yrkande i en följdmotion.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Skatt på avfallsförbränning

Reservation

Skatt på avfallsförbränning (SD)

Särskilda yttranden

1.Skatt på avfallsförbränning (M)

2.Skatt på avfallsförbränning (V)

3.Skatt på avfallsförbränning (KD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Skatt på avfallsförbränning

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om skatt på avfall som förbränns,

2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:32 punkterna 1 och 2 samt avslår motion

2019/20:3422 av Eric Westroth m.fl. (SD).

Reservation (SD)

Stockholm den 28 november 2019

På skatteutskottets vägnar

Jörgen Hellman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jörgen Hellman (S), Per Åsling (C), Niklas Wykman (M)*, Hillevi Larsson (S), Helena Bouveng (M)*, Eric Westroth (SD), Peter Persson (S), Tony Haddou (V), David Lång (SD), Patrik Lundqvist (S), Hampus Hagman (KD)*, Anna Vikström (S), Joar Forssell (L), Johnny Skalin (SD), Rebecka Le Moine (MP), Kjell Jansson (M)* och Fredrik Schulte (M)*.

* Avstår från ställningstagande, se särskilda yttranden.

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2019/20:32 Skatt på avfallsförbränning. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

Det har väckts en följdmotion i ärendet (SD).

Bakgrund

Regeringen beslutade den 2 juni 2016 att en särskild utredare bl.a. skulle se över förutsättningarna för och analysera behovet av att införa en skatt på förbränning av avfall (dir. 2016:34). Den 11 maj 2017 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv enligt vilka utredningen skulle lämna ett förslag på utformningen av en avfallsförbränningsskatt (dir. 2017:49). Utredningen, som tog namnet Förbränningsskatteutredningen, redovisade sitt uppdrag den 30 november 2017 i betänkandet Brännheta skatter! Bör avfallsförbränning och utsläpp av kväveoxider från energiproduktion beskattas? (SOU 2017:83).

Förslaget om införande av en avfallsförbränningsskatt bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Förslaget har mötts av kritik från flera remissinstanser. Flertalet av de som avstyrker förslaget instämmer i utredningens bedömning att en skatt på avfall inte är ett ändamålsenligt styrmedel för att kostnadseffektivt bidra till att uppfylla de klimat-, energi- och avfallspolitiska målen. Remissinstanserna hävdar att det beror på att företag som driver avfalls- och samför-bränningsanläggningar inte kommer att kunna överföra en avfallsförbrän-ningsskatt på mottagningsavgifterna, och därmed får inte en avfalls-förbränningsskatt den styrning som efterfrågas. Andra styrmedel som träffar högre upp i avfallshierarkin och tidigare i produkternas livscykel borde i stället införas. Även Lagrådet har haft synpunkter på förslaget bl.a. utifrån om lagen kan antas tillgodose de syften som har angetts. Enligt Lagrådets mening bör frågan om huruvida den föreslagna lagen kan antas tillgodose de angivna syftena ytterligare belysas.

Propositionens huvudsakliga innehåll

En skatt på förbränning av avfall införs. Senast 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, och utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre än utsläppen 1990. Vidare ska Sverige sträva efter att uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin. Detta kräver att även styrmedel som är effektiva först på lång sikt införs. En omfattande avfallsförbränning, av t.ex. sådan plast som i stället bör återvinnas, är inte förenlig med klimatmålen och den cirkulära ekonomi som regeringen strävar efter.

När det gäller satsningar på andra styrmedel, som flera remissinstanser föreslagit, bedömer regeringen att den ena lösningen inte utesluter den andra. De lösningar som vissa av de remissinstanser som avstyrker skatten pekar på är dock i flera fall inte genomförbara inom en rimlig tidsperiod. Sverige ska ligga i framkant när det gäller klimat- och miljömål och det är därför nödvändigt att arbeta på bred front för att klimatmålen ska uppnås.

En skatt på förbränning av avfall ska utformas enligt en nettobeskattnings-modell.

Skatten ska omfatta avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning.

Biobränsle, farligt avfall och animaliska biprodukter av kategori 1 och 2 som förs in till en skattepliktig förbränningsanläggning ska undantas från skatteplikt. Även avfall som förs in till en samförbränningsanläggning som huvudsakligen producerar material och där avfallsförbränningen ingår i produktionen av materialet ska undantas under förutsättning att materialet innehåller en del av avfallet eller dessa restprodukter.

Den som bedriver verksamhet på en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning ska vara skattskyldig. Denna skattskyldighet ska inträda när avfallet förs in till anläggningen.

Avdrag får göras för avfall och för ämnen eller föremål som har upphört att vara avfall, och som förs ut från anläggningen. Avdrag ska göras med det skattebelopp som gällde när skattskyldigheten för avfallet inträdde.

Skatten ska betalas med 125 kronor per ton avfall. Under perioden fr.o.m. den 1 april 2020 t.o.m. den 31 december 2020 ska skatt betalas med 75 kronor per ton avfall och under perioden fr.o.m. den 1 januari 2021 t.o.m. den 31 december 2021 med 100 kronor per ton avfall.

En årlig omräkning av skattesatsen för skatten på avfall som förbränns motsvarande den allmänna prisutvecklingen ska göras för kalenderåret 2023 och efterföljande kalenderår. Omräkningen av skattesatsen ska grunda sig på faktiska förändringar i konsumentprisindex (KPI) från juni månad året närmast före det år beräkningen avser och juni 2021. Beloppen ska avrundas till hela kronor. Varje år före november månads utgång ska regeringen fastställa det omräknade skattebelopp som efter den årliga omräkningen ska betalas för påföljande kalenderår.

Bestämmelserna i skatteförfarandelagen ska vara tillämpliga. Skatteverket ska vara beskattningsmyndighet.

De föreslagna ändringarna ska träda i kraft den 1 april 2020. Den nya lagen om skatt på avfall som förbränns tillämpas inte på avfall som förts in till en avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning före ikraft-trädandet.

Utskottets överväganden

Skatt på avfallsförbränning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att införa en ny punktskatt på avfall som förbränns. Därmed avslår riksdagen motionen om att inte införa en sådan skatt.

Jämför reservationen (SD) och särskilt yttrande 1 (M), 2 (V) och 3 (KD).

Propositionen

I propositionen föreslås att det införs en ny punktskatt på avfall som förbränns. Undantag från skatteplikten införs för biobränsle, farligt avfall, animaliska biprodukter samt viss produktion av material som innehåller avfallet eller dess restprodukter. Skatten ska tas ut med 125 kronor per ton avfall. Under 2020 är dock skattesatsen 75 kronor per ton avfall, och under 2021 är skattesatsen 100 kronor per ton avfall. I propositionen föreslås även en årlig omräkning av skattesatsen grundad på faktiska förändringar i KPI. Avdrag för skatten får göras för avfall som förs ut från en förbränningsanläggning.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2020.

Motionen

I kommittémotion 2019/20:3422 av Eric Westroth m.fl. (SD) anförs att Sverigedemokraterna avvisar regeringens skatt på avfallsförbränning. I den utredning som har gjorts föreslogs att den dåvarandeskatten på förbränning av hushållsavfall avskaffas utan att ersättas med någon annan skatt eller något annat styrmedel. Motiveringen är att skatten inte styr mot de mål som motiverade dess införande. Regeringen har inte lagt fram någon ny information som kullkastar denna slutsats. Inget tyder på att den föreslagna skatten skulle öka återvinningen av material i nämnvärd utsträckning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att en skatt på avfallsförbränning bör införas för att Sverige ska nå de nationella klimatmålen och för att skapa en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering. Vidare anser utskottet att det är nödvändigt att arbeta på såväl kort som lång sikt för att uppnå dessa syften.

Utskottet noterar samtidigt att det finns betydande oro för att skatten kan komma att medföra negativa effekter, t.ex. i form av bristande effektivitet, och att regeringen därför kommer att följa upp i vilken mån den nya skatten leder mot de mål som rättfärdigar den. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionen och avstyrker motionen.

Reservation

 

Skatt på avfallsförbränning (SD)

av Eric Westroth (SD), David Lång (SD) och Johnny Skalin (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2019/20:3422 av Eric Westroth m.fl. (SD) och

avslår proposition 2019/20:32 punkterna 1 och 2.

Ställningstagande

Regeringen planerar att införa en skatt på avfallsförbränning, vagt motiverad med klimathänsyn och strävan efter nollutsläpp 2045. Tidsplanen är att trappa upp skatten till 125 kronor per ton avfall 2022. Sverigedemokraterna motsätter sig införandet av en skatt på avfallsförbränning, främst eftersom den inte är ett styrmedel mot bättre avfallshantering utan i första hand leder till överföring av pengar till staten.

I den utredning som har gjorts, SOU 2009:12, föreslogs att den dåvarande skatten på förbränning av hushållsavfall skulle avskaffas utan att ersättas med någon annan skatt eller något annat styrmedel. Motiveringen är att skatten inte styr mot de mål som motiverade dess införande.

Regeringen har inte lagt fram någon ny information som kullkastar denna slutsats. Inget tyder på att den föreslagna skatten skulle öka återvinningen av material i nämnvärd utsträckning.

En skatt på avfallsförbränningkommer attresultera idyrare fjärrvärme, höjda mottagningsavgifter för leverans av avfall till svenska anlägg-ningarochsämre nettoresultat för de företag som sköter avfallsförbränning.

Mot bakgrund av ovanstående avstyrker Sverigedemokraternaen skatt på avfalls­förbränning.

Särskilda yttranden

 

1.

Skatt på avfallsförbränning (M)

Niklas Wykman (M), Helena Bouveng (M), Kjell Jansson (M) och Fredrik Schulte (M) anför:

Motivet för skatten är inte att minska de miljöeffekter som orsakas av de skattskyldiga förbränningsanläggningarna. I stället är syftet att minska de miljöeffekter som orsakas av de aktörer som genererar avfallet. Eftersom den skatt som regeringen föreslår inte kommer att föras över till de aktörer som påverkar avfallets uppkomst och sortering kommer inte heller principen om att förorenaren ska betala för sin miljöpåverkan uppnås. Skatten uppfyller alltså inte sitt syfte: att öka materialåtervinningen och minska avfallsmängderna. Den har ingen miljöstyrande effekt.

Skatt på förbränning av avfall har dessutom funnits tidigare men avskaffades 2010 för att den inte gav önskvärd effekt. Regeringen konstaterar i propositionen att den nu föreslagna skatten inte kommer att bidra till en ökad materialåtervinning och inte heller minska de klimatpåverkande utsläppen på kort sikt. Den effekt som regeringen förutspår är att det först efter 2030 möjligen kan komma att ske en viss utfasning av äldre avfallsförbrännings-anläggningar av åldersskäl.

Ekonomiska styrmedel på miljöområdet bör så långt det är möjligt utgå från att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan. Det är tydligt i utredningen som föregått propositionen att så inte är fallet när det gäller den nu föreslagna skatten. Dessutom skulle skatten innebära kostnadsökningar och försämrad lönsamhet för förbränningsanläggningarna. Dessa kommer sannolikt att i så stor utsträckning som möjligt föra över de ökade kostnaderna på fjärrvärmekunderna. Skatten är alltså ingen miljöskatt på så sätt att den styr mot en bättre avfallshantering, utan den blir en fiskal skatt som tas ut på fjärrvärmekunder och fjärrvärmeföretag. Det här är raka motsatsen till vad som behöver göras för att genom en konkurrenskraftig fjärrvärmesektor klara elförsörjningen kalla vinterdagar, i synnerhet i storstäder.

Förslaget finns inte i Moderaternas budget. Vi motsätter oss därför införandet och avstår från att delta i beslutet.

 

2.

Skatt på avfallsförbränning (V)

Tony Haddou (V) anför:

En omfattande avfallsförbränning, av t.ex. plast som i stället bör återvinnas, är inte förenlig vare sig med våra klimatmål eller med en cirkulär ekonomi. Att förbränna avfall för energiåtervinning är resurseffektivt när man prioriterar enligt avfallshierarkin och lämpliga fraktioner därmed förbränns. Avfalls-förbränning i kraftvärmeverk nära våra städer spelar även en viktig roll för vårt behov av planerad elproduktion. I likhet med ett flertal remissinstanser anser jag och Vänsterpartiet att det behövs åtgärder högre upp i avfalls-hierarkin. En skatt på avfallsförbränning är därför otillräcklig och borde därför skyndsamt följas av styrmedel som minskar uppkomsten av avfall samt ökar återanvändning och materialåtervinning. Enligt Vänsterpartiets uppfattning hade sådana styrmedel lämpligen införts före eller i samband med införande av skatt på förbränning av avfall. Regeringens förslag har också flera brister i konsekvensanalysen, och vi anser att regeringen borde utvärdera skattens effekter i ett tidigt skede för att om nödvändigt korrigera brister i skattens utformning i fråga om sorterat avfall och fjärrvärmesektorn.

Vi inom Vänsterpartiet anser att producenterna bör åläggas ansvar för att i ökad utsträckning producera produkter som går att återanvända och återvinna och som minskar belastningen på miljön från farliga ämnen. Inte minst bör krav på standardisering av plasttyper införas snarast för att öka återvinningen av plast. För att öka materialåtervinningen av förpackningar och returpapper anser vi därutöver att insamling av dessa fraktioner bör organiseras genom kommunerna för att göra insamlingssystemet mer lättillgängligt och effektivt och minska transportbehovet. Det fulla ekonomiska ansvaret för en sådan organisering bör, enligt principen att förorenaren betalar, bäras av producenterna.

Trots dessa synpunkter ser Vänsterpartiet i likhet med regeringen ett långsiktigt värde för miljö och klimat i en avfallsförbränningsskatt. Regeringens förslag är samtidigt också en del av det förslag till statens budget för 2020 som riksdagen har ställt sig bakom. Av dessa skäl har jag valt att stödja regeringens förslag.

 

3.

Skatt på avfallsförbränning (KD)

Hampus Hagman (KD) anför:

Kristdemokraterna anser att regeringen forcerar införandet, utan att ta hänsyn till den tid det tar för aktörerna som påverkas av skatten att anpassa sig till dess införande. Regeringen vill att skatten införs den 1 april 2020. Det är bara ett fåtal månader efter att propositionen vunnit laga kraft. I remissvaren anför Avfall Sverige och Energiföretagen Sverige att det måste förlöpa minst ett kalenderår mellan det slutliga beslutet om en skatt och den tidpunkt då den träder i kraft. Bland annat anförs anledningen att kommunernas beslutsprocess för att införa skatten i de kommunala avgifterna förutsätter en tillräckligt lång tid för beredning och kommunala beslut.

Utifrån den kritik som kommit från en rad olika instanser menar vi att det finns vissa tveksamheter kring den föreslagna skatten. Vi anser att regeringen i ett första skede bör förskjuta tidpunkten för införandet, såsom Kristdemo-kraterna gjort.

I enlighet med riksdagens rambeslutsprocess ställs regeringens budget-förslag och oppositionspartiernas budgetförslag mot varandra som helheter, och budgeten beslutas sedan i två steg. Kristdemokraternas budgetförslag är en sammanhållen helhet, och eftersom riksdagen i steg ett, rambeslutet, har ställt sig bakom regeringens förslag till ekonomiska ramar för statsbudgeten och inriktning på budgetpolitiken deltar jag inte nu i det aktuella beslutet. I stället framför jag i detta särskilda yttrande synpunkter på regeringens förslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2019/20:32 Skatt på avfallsförbränning:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om skatt på avfall som förbränns.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Följdmotionen

2019/20:3422 av Eric Westroth m.fl. (SD):

Riksdagen avslår propositionen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag