Skogspolitik

Anf. 117 Isak From (S)

Herr talman! Vi övergår nu till att debattera MJU17 Skogspolitik, som bygger på motioner från den allmänna motionstiden.

Motionerna handlar om nyckelbiotopsinventering, översyn av artskyddsförordning, skyddade områden, skogens sociala värden, bioekonomistrategi, brukande av skog, nordiskt samarbete, äganderätt och ersättningsfrågor. I betänkandet behandlar utskottet 60 yrkanden från allmänna motionstiden. Utskottet föreslår fyra tillkännagivanden till regeringen. Det är inte ett enigt utskott som står bakom dessa. Det innebär att vi i S, MP och V har fyra gemensamma reservationer.

Precis som framgår i betänkandet arbetar regeringen hårt med flera av dessa frågor. För att inte uppta kammarens tid med sådant som regeringen redan prioriterar och arbetar hårt med yrkar vi inte bifall till något av detta.

Regeringen uppmanas att säkerställa att inventeringen av nyckelbiotoper är rättssäker och effektiv och att klassificeringen tar hänsyn till de lokala och regionala förutsättningarna.

Herr talman! Den svenska skogspolitiken bygger på de två jämställda målen om produktion och miljö. En grundläggande del av skogspolitiken är skogsbrukets sektorsansvar och skogsägarnas frihet under ansvar.

Låt oss minnas att nyckelbiotopsbegreppet och därefter följande inventering togs fram utifrån propositionen om frihet under ansvar. Detta är ett verktyg som Skogsstyrelsen arbetade fram för att säkerställa att miljöhänsynen också togs till vara när man ändrade inriktning från att ha varit en rent beslutande och ordergivande myndighet - det var så jag brukade kalla Skogsstyrelsen. Som skogsägare har jag själv fått föreläggande om skogsplöjning. Det var ett föreläggande som jag inte alls tyckte passade speciellt väl för den mark som det gällde. Efter lagändringen kunde det ske en dialog, och nu är det en naturlig björkföryngring som kommer på marken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Det som inträffade var att Skogsstyrelsen började arbeta med nyckelbiotopsbegreppet, och så småningom fick jag också en nyckelbiotop på markerna. Det dröjde ganska länge innan jag fick ersättning för det intrång som det gav. Det berodde mycket på att det inte satsades pengar. Så småningom har jag dock fått ersättning. Därför är det viktigt att skogens hela politikområde hänger ihop.

Herr talman! Vi kommer här att få höra Alliansens företrädare, kanske särskilt Centerpartiet, hävda att regeringens skogspolitik är ett hot både mot bioekonomin och mot äganderätten. Centerpartiet har i medierna kallat regeringens politik för en krigsförklaring mot landets alla skogsägare. Jag kan tycka att det är ganska hårt.

Den S-ledda regeringen har inte ändrat i någon skogslagstiftning. Det gjorde däremot den tidigare alliansregeringen - dessutom i flera omgångar. Det gäller skogsvårdslagen, frihet under ansvar, EU:s naturvårdsdirektiv, art- och habitatdirektivet, EU:s timmerförordning och propositionen Gränser i skog, som framarbetades av tidigare landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Det bör tydliggöras att mycket av den debatt som gäller brukande av den fjällnära skogen härrör just från propositionen Gränser i skog.

Statens myndigheter har konstaterat att det finns höga naturvärden i fjällnära skogsfastigheter. Flera skogsägare i Västerbottens inland som äger fjällnära skog tvingas nu processa för rätten att bruka sin skog. Det känns inte helt rätt. Tidigare fick markägare ersättning om staten hade sagt nej till avverkning, men nu har Kammarkollegiet tolkat lagen annorlunda så att ersättningen för fjällnära skog riskerar att försvinna.

Jag kan ha förståelse för att flera borgerliga ledamöter här inne har glömt vad den moderatledda regeringen och ansvarig minister Eskil Erlandssons parti faktiskt beslutade och drev igenom. Samma regering implementerade också artskyddsförordningen och lade fram propositionen Gränser i skog, som blev lag och som innebär att skogsägare nu behöver särskilt tillstånd för att avverka fjällnära skog. Den borgerliga regeringen ledde också implementeringen av timmerförordningen. Förordningen gör det svårt, nära nog omöjligt, att sälja virke från skogar med höga naturvärden, vilket är rimligt.

Det är klart att vi därför bör ha ett gemensamt politiskt ansvar för detta. Vi kan inte lasta nu sittande regering för alla dessa förändringar.

Myndigheter och domstolar prövar just nu hur mycket ersättning skogsägare ska ha om Skogsstyrelsen säger nej till avverkning av fjällnära skog med argumentet att den har höga naturvärden som behöver bevaras till kommande generationer. Man bedömer nu om den lag som den borgerliga regeringen och Eskil Erlandsson lade fram förslag om till riksdagen kanske måste tolkas annorlunda än vad som tidigare har gjorts.

Regeringen har sett och tagit tag i nyckelbiotopsinventeringen. Nya metoder för nyckelbiotopsinventering ska nu vara förankrade på så sätt att de har tagits fram i samverkan med skogsnäringen, Naturvårdsverket, länsstyrelser och certifieringsorganisationer. Metoderna ska testas under 2018 och därefter utvärderas och eventuellt justeras.

Regeringen har därför ändamålsenligt ökat anslagen just för detta i budgeten. Det gör inte Alliansen och Sverigedemokraterna, och detta gör inte Alliansen och Sverigedemokraterna särskilt trovärdiga i denna fråga.

Det finns därför inte heller några skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande i denna eller någon annan fråga, då det tydligt framgår att regeringen jobbar med att säkerställa att nyckelbiotopsinventeringen är rättssäker. Man ska säkerställa att artskyddsförordningen är tillämpbar och rättssäker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Regeringen arbetar ständigt med ett hållbart skogsbruk och ser inte i dag något behov av att förtydliga lagstiftningen om det inte kan klargöras ytterligare från Alliansen vad det egentligen är som ska förtydligas. Alliansen säger att det behöver göras en översyn, men man preciserar inte av vad. Då blir det ganska svårt för regeringen att ta fram någonting.

Vi har tydliga minnesbilder av hur det var med utfodringsfrågan. Det var en fråga som bereddes av den tidigare alliansregeringen, arbetades fram med underlag från bland andra LRF och sedan fälldes av Alliansen och Sverigedemokraterna. Det gör att det hela inte är helt lätt.

Slutligen anser en majoritet av Alliansen och Sverigedemokraterna att en översyn bör göras av olika typer av ersättningsmodeller vid skydd av skog i syfte att skapa effektivare skyddsformer. Vi kan konstatera att ersättning lämnas till markägare när till exempel nya naturreservat, nationalparker eller Natura 2000-områden ska bildas. Även vid andra rådighetsinskränkningar kan ersättning lämnas enligt reglerna i miljöbalken.

Praxis är att staten ersätter fastighetsägare med ett belopp som motsvarar fastighetens minskade marknadsvärde med ett tillägg på 25 procent. Myndigheterna ska nu även kunna erbjuda skogsägare med nyckelbiotopsrika brukningsenheter möjlighet till områdesskydd och ersättning, vilket är jättebra. Utifrån detta har regeringen i budgeten för 2018 stärkt anslagen med 250 miljoner kronor fram till 2027.

När det gäller avverkningsförbud och rätt till ersättning vid rådighetskränkningar kan vi konstatera att sådana frågor för närvarande är föremål för prövning i domstol. Utfallet av dessa domstolsprocesser är viktigt. Man måste avvakta och analysera dem innan det går att dra några långtgående slutsatser i fråga om behovet av lagändringar.

Utifrån detta anser vi att det i dagsläget saknas behov av att göra några tillkännagivanden till regeringen i denna fråga. Med tanke på Alliansens och Sverigedemokraternas kraftiga indragningar i budgeten på området är det glasklart att nämnda partier saknar insikt om betydelsen av frågan.

Som framgår av betänkandet Skogens sociala värden pekar Skogsstyrelsen på att skydd för framför allt stadsnära skogar skulle ge stora samhällsekonomiska vinster när det gäller förbättrad folkhälsa. Det finns vetenskapliga bevis för att skogen är positiv för rehabilitering när det gäller stress, utmattningssyndrom och hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns belägg för att skolbarn som har lättillgänglig natur inpå knuten producerar bättre resultat.

Vi socialdemokrater delar denna uppfattning och kommer att jobba för att mer av de medel som går till skydd av skog kan användas till skydd av tätortsnära skogar.

En grundläggande del i skogsbruket är dess eget sektorsansvar och skogsägarnas frihet under ansvar. Likaväl som att skydd och miljöhänsyn ska öka är en ökad produktion av skoglig råvara viktig i en omställning till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.

Färden mot ett biobaserat samhälle har startat. Regeringen har pekat ut riktningen. Skogsindustrin går nu mycket bra, och avverkningarna, avverkningsanmälningarna och vinsterna från sektorn ökar. Branschen är i behov av nyanställningar. Regeringen har också presenterat en satsning på gröna jobb för att få in fler med låg kompetens och fler nyanlända i sektorn, vilket kommer att vara viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

För att avsluta - jag ser att tiden rinner iväg - vill jag tydliggöra tre socialdemokratiska ståndpunkter:

Äganderätten är mycket viktig för oss, och den är dessutom grundlagsskyddad. Med den följer en långtgående rätt till ersättning. Vår skogspolitik ligger fast.

Om myndigheter och domstolar kommer fram till att Eskil Erlandsson och den lag som den borgerliga regeringen arbetade fram när det gäller implementeringen av artskyddsförordningen inskränker äganderätten kommer vi socialdemokrater inte att tveka att se över lagstiftningen. Vi värnar egendomsskyddet.

Om skogsägare ska få ersättning måste det finnas pengar i statens budget för det. S-MP-regeringen har kraftigt höjt anslaget för skydd av skog just av den anledningen. Det problematiska är att Centerpartiet och andra allianspartier tillsammans med Sverigedemokraterna föreslår halverade budgetar för ersättningar till skogsägare. Detta ökar inte dessa partiers trovärdighet i den här frågan.

(Applåder)

Anf. 118 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Detta, kära åhörare, är en synnerligen angelägen debatt.

Skogens betydelse för vårt land kan knappast överdrivas, men vi har i dag en rätt allvarlig situation - en situation med allt fler skogsägare som känner oro och osäkerhet kring förutsättningarna för sitt brukande, för sitt ägande och för sitt företagande. Hur kommer det sig? Skogsindustrin går ju som tåget, gör stora investeringar och presenterar ständigt nya produkter och användningsområden för den skogliga råvaran, i takt med att vi försöker lämna den fossila eran och ställa om till en biobaserad ekonomi.

Ja, herr talman, detta kan tyckas paradoxalt, men läget i dag är faktiskt att industrin efter några tuffa år vädrar morgonluft, samtidigt som många virkesproducenter, det vill säga skogsägare, ligger vakna på nätterna och funderar över om de i morgon kommer att få bruka sin skog, om dagens generation skogsägare kommer att få skörda frukterna av tidigare generationers skogsbruksåtgärder och om kommande generationer kommer att få skörda resultatet av de åtgärder och det arbete som dagens skogsägare gör.

Vad är det då konkret som har orsakat denna, enligt mitt och Moderaternas tycke, mycket allvarliga situation? Problembilden skulle jag säga är tämligen komplex och berör en lång rad frågor och perspektiv, men till stor del handlar det om att dagens rödgröna regering inte bedriver en tydlig och långsiktig skogspolitik med respekt för ägande- och brukanderätten.

Nu kommer säkert Isak From - det gjorde han egentligen redan i sitt inlägg - att protestera och säga att den tidigare skogspolitiken, med utgångspunkt i de två jämställda målen i skogsförslagen, ligger fast och att regeringen inte har genomdrivit några stora lagändringar. Detta är sant, i alla fall det sistnämnda, men problemet med den nuvarande regeringens politik är bara delvis vad regeringen gör. Minst lika mycket handlar det om vad regeringen inte gör och vad regeringen låter myndigheterna göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Regeringen har inte tagit Sveriges skogsägares oro och synpunkter på allvar när det gäller att ägande- och brukanderätten urholkas och riskerar att ytterligare urholkas om regeringen gör verklighet av till exempel förslaget om utökad talerätt.

Regeringen har inte presenterat några nya direktiv för nyckelbiotopsinventeringen för att komma till rätta med de stora och allvarliga problem som inventeringen varit förknippad med och som har drabbat berörda skogsägare.

Regeringen har inte lyssnat på skogsägarna och heller inte på Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket vad gäller artskyddsförordningen. Redan i juni 2016 uppmanade generaldirektörerna för nämnda myndigheter i ett gemensamt brev regeringen att se över artskyddsförordningen för att beslut som baseras på förordningen ska fattas på ett tillämpbart, effektivt och rättssäkert sätt. Men regeringen har inte agerat.

Regeringen har heller inte tillräckligt tydligt, aktivt och kraftfullt agerat inom EU för att värna skogsägarnas och den svenska skogsindustrins intressen.

Regeringen har inte lyckats presentera något nationellt skogsprogram, trots att arbetet påbörjades redan av Alliansregeringen.

Regeringen har inte vidtagit några konkreta åtgärder för att skapa förutsättningar för en ökad tillväxt i skogen och för ett ökat uttag av biomassa. Tvärtom har man ensidigt prioriterat skydd av skog och att ta skog ur produktion. Därmed har regeringen inte tagit vara på möjligheten att låta den svenska skogen göra än större klimatnytta genom att ersätta fossila och energikrävande material och produkter. Därmed har också viktiga jobb, inte minst på landsbygden, gått förlorade.

Detta, herr talman, är exempel på viktiga åtgärder och frågor som regeringen har negligerat eller försummat och som kraftigt har bidragit till den växande oro och osäkerhet som Sveriges 330 000 skogsägare känner. Det är mot denna bakgrund som en majoritet här i riksdagen, på Moderaternas och Alliansens initiativ, nu vill rikta inte bara ett, två eller tre utan faktiskt fyra tillkännagivanden, alltså skarpa uppmaningar, till regeringen.

För det första: att säkerställa att inventeringen av nyckelbiotoper är rättssäker och effektiv samt att klassificeringen tar hänsyn till de lokala och regionala förutsättningarna.

För det andra: att regeringen gör en översyn av artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker.

För det tredje: att en god incitamentsstruktur för ett hållbart skogsbruk säkerställs.

Och för det fjärde: att en översyn görs av olika typer av ersättningsmodeller vid skyddande av skog, i syfte att skapa effektivare skyddsformer.

Detta, herr talman, är fyra tillkännagivanden som handlar om viktiga frågor för svenskt skogsbruk, utifrån både ett miljöperspektiv och ett produktionsperspektiv. Det är frågor som är intimt sammankopplade.

För att säkerställa en god incitamentsstruktur för ett hållbart skogsbruk, menar jag och Moderaterna, måste problemen med såväl nyckelbiotopsinventeringen som tillämpningen av artskyddsförordningen lösas. Detta ansvar ligger på regeringen, och det är minst sagt hög tid för regeringen att ta detta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Problemet i dag är nämligen att tillämpningen av både nyckelbiotopsinventeringen och artskyddsförordningen leder till att markägare som brukat sin skog med stor omsorg om den biologiska mångfalden och därigenom skapat höga naturvärden ofta straffas genom inskränkningar i sitt ägande och sitt brukande. Jag är verkligen genuint bekymrad över den omvända incitamentsstruktur som blir alltmer etablerad. Och än mer orolig är jag över det faktum att regeringen inte tycks dela min oro.

För att ytterligare utveckla miljöhänsynen inom skogsbruket och för att vi som land ska ha en chans att nå de högt ställda miljömål som vi har satt upp måste Sveriges skogsägare fortsätta att göra mer och ta ett större ansvar än vad lagen kräver. Sveriges skogsägare måste fortsätta att med stort engagemang och nyfikenhet utveckla skötselmetoder och åtgärder som både leder till ökad tillväxt i skogen och till en rik biologisk mångfald.

Herr talman! Min poäng är alltså att miljömålen bara kan nås genom ett stort och frivilligt engagemang av Sveriges skogsägare. Detta kräver i sin tur respekt för ägande- och brukanderätten och en struktur som uppmuntrar i stället för straffar skogsägare som brukar sin skog på ett sådant sätt att höga naturvärden skapas.

Herr talman! Jag skulle gärna stanna här i talarstolen länge till för att tala om skogens många och stora värden, om skogens nyckelroll i klimatomställningen och om de ytterligare förslag som vi moderater har lagt för att utveckla svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri, men med respekt för anmäld talartid måste jag försöka att begränsa mig. Jag står självfallet bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 9 om bioekonomistrategi.

Jag måste dock avslutningsvis verkligen inskärpa behovet av en långsiktig skogspolitik med sikte på en fortsatt ökad skoglig tillväxt och möjlighet för en ökat uttag ur den svenska skogen. Detta är viktigt av så många anledningar, inte minst för klimatet.

Jag har för Moderaternas räkning varit med om att inom Miljömålsberedningen förhandla fram världens mest ambitiösa klimatmål. För mig och Moderaterna är det uppenbart att den svenska skogsnäringen spelar en avgörande roll i arbetet för att nå dessa klimatmål. Av skogen kan vi få hållbara byggmaterial, gröna kemikalier, textilier, drivmedel - ja, allt som vi i dag får av kol och olja kan vi få av skogen. Men då måste skogen brukas och den måste brukas så att tillväxten är stark och så att skogsbruket kan leverera den råvara som industrin behöver.

För ett par år sedan hörde jag första gången talas om Domsjö Fabrikers fantastiska planer på att göra enorma investeringar i ett nytt bioraffinaderi i Domsjö utanför Örnsköldsvik. Investeringen beräknades till någonstans mellan 15 och 22 miljarder och skulle därmed vara den största investeringen i svensk skogsindustri någonsin. Investeringen skulle innebära 4 000-5 000 jobb och enormt mycket för arbetet att ersätta oljebaserade produkter med hållbara, förnybara produkter från den svenska skogen. Men nu lägger Domsjö planerna på is. Varför? Enligt tidningen Entreprenör gör man det på grund av regeringens skogspolitik. Företaget känner för stor oro och osäkerhet inför om råvaran till industrin kommer att finnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Domsjös besked är ingen liten varningssignal, utan i mina öron är det en högljudd siren som larmar om något riktigt allvarligt. Skogsbruket och skogsindustrin har en nyckelroll i klimatomställningen och i omställningen till en biobaserad ekonomi. Men nycklarna måste användas. Skogen måste brukas. Och eftersom skogsbruk är en långsiktig verksamhet med omloppstider på i många fall över 100 år måste också politiken vara långsiktig och hyggligt förutsägbar. Dagens skogsägare måste känna sig trygga med att kommande generationer får betalt för de investeringar och det arbete som görs i dag. Annars raseras hela modellen för det svenska skogsbruket och därmed också grunden för den svenska skogsindustrin.

Skogen har mer att ge, men för att bättre ta vara på skogens potential behöver svenska folket i september ge den här regeringen sparken.

(Applåder)

Anf. 119 Isak From (S)

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för anförandet! Det var mycket fint. Det lät nästan lite "sossigt": Starka miljöhänsyn ska prägla skogsbruket och skogsbruket måste göra mer - det kan jobba lite hårdare. Vi är förmodligen helt överens om det.

När det gäller kommande investeringar har det alldeles nyligen presenterats en ganska stor investering som Sunpine gör i Piteå för att framställa biodrivmedel av tallolja. Jag kan tänka mig att branschen är lite orolig inför kommande val. Ska man fortsätta omställningen mot ett biobaserat samhälle eller ska man ändra på någonting? Det är väl snarare det som blir den stora frågan som branschen ställer. Vad vill egentligen politiken?

De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna utmålar ju regeringens politik som ett fullständigt haveri. Samtidigt ser vi att branschen går bättre än någonsin. Fler investeringar görs. Mer pengar går till skogsindustrin och mer pengar kommer ut ur den. Det håller inte riktigt ihop.

När det kommer till äganderättsfrågorna och talerätten, som Johan Hultberg snuddade vid, kan jag fråga: Känner Johan Hultberg till Änokfallet? Där bestämde Högsta förvaltningsdomstolen att miljöorganisationerna hade talerätt. Politiskt behöver det ju inte ändras på något sätt. Högsta förvaltningsdomstolen har redan beslutat att man hade talerätt. Man gav miljöorganisationerna talerätt. Änokfallet ligger också till grund för mycket av det som nu och framöver händer, särskilt när det gäller den fjällnära skogen.

Anf. 120 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Historiskt har Moderaterna och Socialdemokraterna haft ganska lätt att komma överens i de här frågorna. Vi har varit två statsbärande partier som båda har sett att skogsnäringen är en viktig del av ryggraden i svensk ekonomi. Skogsnäringen har betytt oerhört mycket för att skapa det välstånd som vi i dag har. Det är två partier som också har sett skogens potential för framtiden.

Men tyvärr kan jag konstatera att den här regeringen inte har förmått att föra en politik som har tagit vara på den potentialen. Jag är, herr talman, djupt bekymrad över att den här regeringen och uppenbarligen också det socialdemokratiska partiet och Isak From är döva inför de högljudda, och ganska upprörda, röster som nu höjs från skogsbruket. Det rör nyckelbiotopsinventeringar, det rör förslaget om den utökade talerätten och det rör artskyddsförordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Vad hände med det nationella skogsprogrammet? Den här regeringen säger sig arbeta hårt, men av det arbetet kommer det ju inte ut särskilt mycket.

Herr talman! Jag pekade på en paradox i mitt anförande, nämligen den att industrin går väldigt bra just nu - det finns en stor efterfrågan på skogligt baserade produkter - men samtidigt ligger Sveriges skogsägare och vrider sig på nätterna i oro över att Skogsstyrelsens bil ska rulla in på gårdsplanen nästa dag. För mig är det ett allvarligt varningstecken. Skogsägare ska inte få en klump i magen när de ser Skogsstyrelsens bil. Då är det någonting som är allvarligt fel. Då är det den här regeringens ansvar att försöka att styra upp de problem som vi ser.

När jag lyssnade på Isak Froms anförande förvånades jag över att Isak From försöker att skylla ifrån sig i stället för att ta ansvar för de allvarliga problem som vi ser och som skogsbrukets företrädare samfällt för fram och påtalar. Varför agerar inte regeringen?

Anf. 121 Isak From (S)

Herr talman! Precis som jag sa i mitt anförande finns det fyra tillkännagivanden från den borgerliga majoriteten i utskottet och Sverigedemokraterna om att regeringen ska göra olika översyner. Samtidigt hävdar jag - och det framgår tydligt av betänkandet - att regeringen har startat ett direkt arbete. Till följd av till exempel Änokdomen kommer man att se över och implementera en ny metod som kommer att utvärderas. Ska vi se över det en gång till innan vi har utvärderat? Eller vad vill Johan Hultberg?

Det blir ju lite paradoxalt för de partier som sitter på regeringsmakten att göra om någonting fast det är väldigt diffust vad vi ska göra om.

Det är klart att det finns ett antal domstolsprocesser att invänta. Precis som vi har sagt: Om de domstolsprocesserna pekar ut att den lagstiftning som arbetades fram av den tidigare borgerliga regeringen inte fungerar och är skadlig för skogsägandet måste vi ändra på det. Men då måste vi få ett tydligt besked från er, och det har ännu inte kommit något sådant. I domarna hittills är äganderätten grundlagsfäst.

Det handlar om fallet med bombmurklan, tjäderdomar och andra domstolsutlåtanden som slår fast att en statlig myndighet inte kan gå förbi äganderätten. Den måste beaktas, och det är väldigt tydligt.

Inte minst de borgerliga partierna jagar kanske upp en del skogsägare med att det här är fullständig katastrof. Men det rör sig om några promille av alla avverkningsanmälningar som överklagas och begränsas. I den fjällnära skogen är det 10 procent. Det är därför som det där behövs insatser för att vi behöver reda ut vad och hur ska vi göra.

Anf. 122 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Till skillnad från Isak From tycker jag inte att äganderätten bara ska beaktas, utan den ska respekteras. Det är det som är problemet här. Regeringen tycks uppenbarligen inte fullt ut göra det. Den verkar heller inte ge ett tydligt uppdrag till myndigheterna att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag håller med Isak From om att mycket av detta inte handlar om lagstiftning, utan om en glidning som har skett på myndigheterna. Och det är regeringen och ingen annan som är ansvarig för att styra myndigheterna och komma till rätta med dessa bekymmer.

Isak From önskar att jag ska bli tydligare. Låt oss då se på artskyddsförordningen. Moderaterna tycker att regeringen ska lyssna på ansvariga myndigheter som säger att dagens artskyddsförordning inte är tillräckligt tillämpbar och att tillämpningen inte är rättssäker eller effektiv. De har därför vädjat till regeringen att göra en översyn. Vi skrivit interpellation efter interpellation och ställt fråga efter fråga här i riksdagen om den här översynen. Regeringens svar har ständigt varit att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det måste någon gång, Isak From, vara slut på beredandet och tid för agerande.

Vad gäller nyckelbiotopsinventeringen säger Socialdemokraterna i sin reservation att skogsägarna måste acceptera arbetssättet och ha förståelse för det. Men skogsbruket har ju inte det. Det räcker att läsa förra veckans nummer av Land. I det påtalade representanter för de olika skogsägarföreningarna och andra aktörer att det nu har gått ett år utan att de har kunnat se några förändringar som påverkar verkligheten.

Den nya metodiken gäller bara för nordvästra Sverige. I en artikel i Dagens industri kunde vi i måndags läsa att det finns en risk att användandet av nyckelbiotopsbegreppet kan bli en krigsförklaring mot Sveriges alla skogsägare. Det här är en allvarlig signal som jag tycker att regeringen borde lyssna till.

(forts. § 19)

Anf. 123 Martin Kinnunen (SD)

Skogspolitik

Herr talman! Mer än halva Sveriges yta består av skog. Dess betydelse har många olika dimensioner, inte minst vad gäller friluftsliv, turism, kulturarv och biologisk mångfald. Samtidigt är skogsbruket en av våra viktigaste näringar och utgör en oerhört viktig länk i den kedja som håller ihop hela vår ekonomi. Det handlar om 130 miljarder i export och 70 000 arbetstillfällen.

Herr talman! En skogsindustri i världsklass utgör hörnstenen i svensk ekonomi. I slutändan bygger denna skogsindustri också på god tillgång på råvara av hög kvalitet. Den svenska skogen är en nationell angelägenhet.

Det finns i dag potential för ökat nyttjande av skogens möjligheter, vilket kan generera åtskilliga tusentals nya jobb och ännu mer av exportintäkter. I Sverige har vi en oerhörd resurs i form av kunskap och erfarenhet vad gäller skogsbruk. Det är något som vi sverigedemokrater vill utveckla vidare, men då måste vi också se till att det förblir ekonomiskt lönsamt att äga och bruka skog i detta land.

I modern tid har vi i Sverige aldrig haft så mycket skog som nu, och mängden skog ökar. I väsentliga avseenden är tillståndet för Sveriges skogar väsentligt bättre i dag än för 100 år sedan. Sammanlagt, enligt Skogsstyrelsen, är mer än 30 procent av svensk skog undantagen från aktivt skogsbruk, om man inkluderar frivilliga avsättningar och improduktiv skogsmark.

Herr talman! Meningarna går isär om hur mycket skog som avsätts för naturändamål i Sverige. Vissa aktörer anger lägre siffror medan statistik från Skogsstyrelsen visar att så mycket som en tredjedel är undantagen från skogsbruk. Det är skillnader som härrör från olika definitioner.

Det finns också en skillnad i hur regeringen, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen redovisar siffror för skyddad skog. För debatten är det missledande när inte ens myndighetsvärlden kan enas om gemensamma begrepp. Avgörande är i slutändan huruvida man använder den internationella skogsdefinitionen från Förenta nationerna, FAO, eller det hemmasnickrade skogsbruksbegreppet - produktiv skog.

Herr talman! Artskyddsdirektivet innebär att skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet om direktivet strikt följdes. Det innehåller nämligen ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser, oavsett var de befinner sig. Implementeringen av direktivet i svensk lagstiftning går, främst genom artskyddsförordningen, betydligt längre än vad direktivet säger, särskilt vad gäller fåglarna.

Rapporteringen har främst hanterats av Artdatabanken och Sveriges lantbruksuniversitet och utan erforderlig insyn från andra som kan ha intresse av att veta mer om det naturvårdsarbete som bedrivs i skogen och om dess betydelse för hotade arter och livsmiljöer. Mot bakgrund av dessa oklarheter i redovisningen och i rapporteringen är det inte lämpligt att använda det underlaget för att utvärdera vare sig miljömålet Levande skogar i stort eller huruvida vissa naturtyper har gynnsam status eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Det är dags för regeringen att skriva om artskyddsförordningen. Sverige bör i stället sätta upp mål för bevarandet utifrån egna definitioner av olika naturtyper och utvärdera naturvårdsarbetet mot dessa mål. Regeringen måste också klargöra huruvida bedömningen av den gynnsamma bevarandestatusen ska göras på lokal, regional eller nationell nivå samt hur markägaren ska ersättas om denne hindras i pågående markanvändning.

Herr talman! Nyckelbiotopernas tillkomst har kommit att bli en stor nackdel för många markägare, som ofta hamnar i en exproprieringsliknande situation utan möjlighet till rimlig kompensation. Industrin kan inte, utifrån de olika certifieringsorganens krav, köpa virke från skogar som klassas som möjliga nyckelbiotoper. Men inget system finns i dag för ersättning för intrång eller för ekonomisk kompensation på annat sätt som är kopplad till möjliga nyckelbiotoper.

För att ett område som pekats ut som möjlig nyckelbiotop ska leda fram till en ekonomisk uppgörelse med markägaren måste det skyddas i ett formellt avtal, vanligen som ett naturreservat eller biotopskyddsområde eller med ett naturvårdsavtal.

Regeringens ursprungliga syfte med att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att inventera nyckelbiotoper var att skaffa sig ett material om hur skogsområden för officiellt skydd skulle kunna prioriteras. Även om Skogsstyrelsen beslutar att inte skapa formellt skydd för en möjlig nyckelbiotop kvarstår det området i förteckningen över nyckelbiotoper och kan alltså i praktiken inte avverkas. Nya ställningstaganden om möjliga nyckelbiotoper görs mycket sällan, och rutiner för avförande av möjliga nyckelbiotoper som inte leder fram till formellt skydd saknas.

Sverigedemokraterna anser därför att nyckelbiotopsbegreppet som helhet behöver ses över så att inte vissa känsliga naturtyper är vare sig överrepresenterade eller underrepresenterade. Dessutom bör Skogsstyrelsen löpande avregistrera nyckelbiotoper som inte längre är ändamålsenliga. Ett system för ekonomisk kompensation knutet till nyckelbiotoperna behöver därför införas.

Herr talman! Regeringen föreslår i en departementspromemoria att en vägslitageskatt ska införas på tunga lastbilar över tre och ett halvt ton. Enligt nuvarande förslag ska Europavägar, övriga riksvägar och primära länsvägar ingå i beskattningssystemet, med undantag för vägar som har mindre än 500 fordon per dygn.

Oavsett vilken typ av skatt på avstånd som regeringen inför kommer den att läggas ovanpå redan befintliga skatter. De är som vi alla känner till ganska höga. En vägslitageskatt skulle slå extra hårt i norra Sverige, där avstånden är längre och alternativa transportmöjligheter saknas. För transporter av skogsråvara finns heller sällan någon annan lösning än lastbilstransporter. Sverigedemokraterna motsätter sig införandet av en sådan vägslitageskatt.

Herr talman! Äganderätten är en fundamental del av det demokratiska samhället. Den väl fungerande svenska skogsmodellen med två övergripande och jämställda skogspolitiska mål, miljömålet och produktionsmålet, har tjänat oss väl och bör fortsatt utvecklas vidare i samråd med skogsnäringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Det enskilda ägandet möjliggör frihet och självbestämmande, och det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Men vi ser nu hur det självbestämmandet alltmer inskränks från miljöaktivistiska myndighetstjänstemän och organisationer. Lagstiftning och övertolkning av internationella konventioner får inte leda till inskränkningar i äganderätten eller markägarens förfoganderätt.

Sverigedemokraterna är tydliga med att markägares rätt till rättslig prövning och ekonomisk ersättning vid restriktioner och begränsningar vid brukande av mark måste säkerställas. Vi tror på rätten att äga, bruka och själv råda över sin egen skog. En framgångsrik skogspolitik uppnås genom frivillighet och kunskap snarare än genom alltför detaljstyrande lagar och regleringar.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 7.

Anf. 124 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Vi debatterar i dag skogspolitik. Det är ett viktigt politikområde. Skogen är viktig för oss alla. En del av oss älskar att plocka svamp och bär. Andra gillar att ta en löprunda eller promenera med hunden i skogen. En del gillar att jaga. Många hämtar kraft, och återhämtar sig, i skogen.

Skogen ger oss också förnybart material som behövs i det hållbara samhällsbygget, så att vi kan bygga i trä i stället för betong och så att vi kan ha matförpackningar av kartong i stället för av plast. Mycket av det som i dag görs av oljebaserade råvaror skulle vi kunna göra av material från skogen och från skogens ekosystemtjänster, det vill säga naturens gratistjänster.

Skogen fungerar också som en kolsänka och har en utjämnande effekt på temperatur, nederbörd och avrinning. En riktig skog rymmer också en rik biologisk mångfald. Skogsstyrelsen har i en färsk rapport sammanställt en lista på de 30 viktigaste tjänsterna skogen erbjuder oss människor. Det är en intressant och viktig läsning för att öka kunskapen om skogens alla värden och för att vi ska veta hur vi ska förvalta skogen så att vi kan fortsätta att ta del av alla dessa tjänster.

Avgörande för hur skogen måste förvaltas och användas är att skogens ekosystem bibehåller sin ekologiska funktion, sin biologiska mångfald och sin produktionsförmåga. Dagens brukande av skogen får inte försämra morgondagens. Där har vi ännu långt kvar att gå vad gäller att både skydda mer skog och ställa om till ett mer naturnära skogsbruk.

Herr talman! Det är viktigt att ha koll på historien när man ska debattera politik. Det gäller även skogspolitik. I påskhelgen hann jag läsa en bok som legat ett tag på mitt nattduksbord: Södra på egna ben: vägen tillbaka efter krisen av Pär Fornling. Det är en intressant bok om Södra Skogsägarna och den svenska skogspolitiken från slutet av 70-talet till i dag.

Intressant är särskilt beskrivningen från början av 1990-talet, där många av dagens debattfrågor har sina rötter. Då betalade vi skogsägare fortfarande en skogsvårdsavgift, en avgift som med dagens taxeringsvärden skulle vara ca 4 miljarder kronor. Skogsbruket var starkt reglerat, med ett dominerande produktionsintresse. De skogsägare som ville spara lövträd och bruka med andra metoder än trakthyggesbruk, eller helt låta bli att avverka, kunde lagföras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Gigantiska kalhyggen bredde ut sig i det svenska skogslandskapet. Miljörörelsen agerade och protesterade i Sverige och i övriga världen. Det svenska skogsbruket stod inte högt i kurs. Stora pappersköpare och konsumenter hotade med köpbojkott i Sverige och utomlands.

Det var då skogsägarintressen som Södra Skogsägarna, miljörörelsen och politiken gjorde gemensam sak. Vi fick en ny skogsvårdslag med två likställda mål, miljö och produktion. Regleringarna togs bort, och vi fick frihet under ansvar som skogsägare. I gengäld lovade skogsägarna att frivilligt skydda värdefulla skogar. Miljöcertifieringarna FSC och PEFC infördes.

Herr talman! I dag är 63 procent av den produktiva skogsmarken certifierad i FSC eller i PEFC. Hur den svenska certifieringen fungerar kan man som miljövän ha en och annan åsikt om. Men som politiker ska man nog hålla sig ifrån certifieringen. Det är inte vår uppgift att styra över den.

Jag ser dock med stort intresse fram emot de nya, uppdaterade certifieringsreglerna för FSC, som enligt uppgift ska komma nu längre fram i vår. Att de skärps är viktigt både för att förbättra tillståndet i våra skogar och för den svenska skogsindustrins rykte och lönsamhet.

Herr talman! Dagens debatt handlar bland annat om nyckelbiotoper och om och hur de ska inventeras, registreras och skyddas. En nyckelbiotop är ett område med en speciell naturtyp som har stor betydelse för skogens hotade och rödlistade arter. Skogsstyrelsen har inventerat nyckelbiotoper sedan 90-talet i större eller mindre omfattning. Under våren 2017 gjordes ett uppehåll med inventeringen och registreringen i nordvästra Sverige. Men nu har man återupptagit arbetet efter att man tillsammans med Naturvårdsverket och länsstyrelserna har utarbetat en ny inventeringsmetod. Den ska testas under 2018 och sedan utvärderas och eventuellt justeras.

Det har sagts tidigare här i kammaren att det i dag inte finns något lagligt förbud mot att avverka nyckelbiotoper. Men nyckelbiotoper får inte avverkas på FSC-certifierad mark, och många virkesuppköpare vill heller inte köpa virke från nyckelbiotoper, helt enkelt för att konsumenterna inte vill köpa det. Den borgerliga oppositionen och Sverigedemokraterna ser tydligen detta som ett problem, precis som de ser det som ett problem att satsa på ökad produktion av ekologisk mat i Sverige trots ökad efterfrågan hos konsumenterna.

Herr talman! Som konsument ska du känna dig trygg med att certifieringens krav är uppfyllda. Som svensk ska du känna dig trygg med att värdefulla skogar skyddas. Staten har sedan 90-talet hjälpt de privata skogsägarna med inventering och registrering, men i brist på medel finns mycket kvar att göra. Regeringen kommer därför att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att göra en rikstäckande inventering.

Miljöpartiet tycker också att skogsägare med mycket nyckelbiotoper på sina marker ska ha rätt till ersättning oavsett om de är certifierade eller inte. Regeringen har därför anslagit 250 miljoner kronor extra om året till detta under tio år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Att skydda nyckelbiotoper är en form av skogsskydd. En del görs frivilligt genom certifieringen, och en del görs genom biotopskydd i samarbete med Skogsstyrelsen. Naturvårdsavtal, naturskyddsområden, nationalparker och Natura 2000 är andra skyddsformer som finns i dag. Riksdagens mål, som antogs under alliansregeringen, är att 20 procent av den produktiva skogen ska skyddas. Det grundar sig i den strategiska plan, Nagoyaprotokollet, som antogs 2010 inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald.

Det är en bit kvar att gå. Enligt våra myndigheter har endast knappt 5 procent av den produktiva skogsmarken lagstadgat skydd. Skyddet är dessutom mycket ojämnt fördelat. Stora arealer barrskogar nära fjällkedjan är skyddade, medan ca 2 procent är skyddade i övriga Sverige.

Under alliansregeringen beslutade riksdagen om ett etappmål för skogsskydd. Det formella skyddet av skogsmark ska öka med ca 150 000 hektar och skogsbrukets frivilliga avsättningar med 200 000 hektar till 2020. Men inget av de två målen kommer att uppnås med dagens skyddstakt. När det gäller det formella skyddet återstår fortfarande ca 90 000 hektar. Det är två år kvar till 2020. Takten måste alltså öka. Regeringen har därför anslagit mer pengar till skogsskydd, det vill säga dubbelt så mycket pengar som under alliansregeringens tid. Alliansregeringens problem då, och Alliansens problem nu, är att man, trots att man har beslutat att utöka skogsskyddet, tydligen inte är beredd att betala skogsägarna.

När Miljöpartiet och Socialdemokraterna tog över regeringsmakten stod skogsägarna i kö för att få ersättning. Många av dem hade stått i kö i många år. Nu håller den kön på att betas av. Skogsägarna får sina ersättningar, och skyddstakten har ökat. Det är inte fler skyddsformer som de borgerliga partierna föreslår i betänkandet, utan det är ordentligt med pengar till de skyddsformer som finns i dag.

Men, herr talman, att skydda skog räcker inte för att uppfylla nationella och internationella miljömål. En omställning till ett hållbart brukande av skogsmarken är också nödvändig. Genom Nagoyaprotokollet har Sverige förbundit sig att förutom att skydda 17 procent av biologiskt värdefulla och representativa skogsområden senast 2020 också förvalta områden som används till hållbart skogsbruk så att bevarandet av biologisk mångfald garanteras. Det handlar alltså inte bara om att lämna orörda områden utan också om att sköta den skog som brukas på andra hållbara sätt.

Trakthyggesbruk har tillämpats i Sverige i stor skala sedan 1950-talet och har inneburit omvälvande förändringar av det svenska skogslandskapet. Skogar med olika slags träd i olika åldrar har ersatts med planteringar av likåldrade träd.

Miljöpartiet vill se brukningsmetoder som skapar skogar med olikåldrade träd, lövinslag och kvarlämnad död ved. Hyggesfria skogsbruksmetoder bör främjas, då de har stora fördelar för biologisk mångfald, friluftsliv, turism, rennäring och kulturmiljövärden.

Intresset för hyggesfritt skogsbruk växer. Det är glädjande. Men samtidigt är det fortfarande en mycket liten del, bara några procent, av den produktiva skogsmarken som sköts med hyggesfria skogsbruksmetoder. Regeringen har därför fördubblat Skogsstyrelsens anslag för rådgivning om hyggesfria skogsbruksmetoder. Miljöpartiet tycker också att de skogsägare som vill ställa om från trakthyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk borde kunna få ett omställningsstöd, precis som det i dag går att få stöd till omställning från konventionellt till ekologiskt jordbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Miljöpartiet anser också att staten bör vara ett föredöme i sitt skogsbruk. Därför har Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk fått i uppdrag att mer bruka sina skogar med hyggesfria metoder. Miljöpartiet anser att även Sveaskog bör få ett förnyat uppdrag och ett sänkt avkastningskrav. Sveaskog är Sveriges största skogsägare och borde gå i bräschen när det gäller både skydd och hållbart skogsbruk. Om detta har vi tidigare debatterat i riksdagen.

Med den passningen till ansvariga på och för Sveaskog sätter jag punkt.

Anf. 125 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Tack, Stina Bergström, för anförandet! Det är alltid intressant att lyssna på Stina Bergström. Vi är oeniga om mycket, men det finns väl ett och annat som vi förhoppningsvis också är överens om.

En sak som vi är överens om, som det gladde mig att höra Stina Bergström lyfta upp, är just potentialen att använda skogen för att lämna den fossila eran och ställa om till ett biobaserat samhälle.

Samtidigt är detta grundproblemet i Miljöpartiets i mitt tycke ohederliga retorik. Retoriken handlar mycket om att lämna det fossila och att höja tempot i klimatomställningen, men när det väl kommer till kritan drar man sig aldrig för att lägga in restriktioner och ständigt prioritera ett utökat skydd. Man tycks alltid blunda för det faktum att varje hektar skyddsvärd skog är en hektar som inte kan bli förnybara drivmedel och inte kan bli till textilier som kan ersätta polyester, som också ger stora problem med mikroplaster.

Det är hög tid för regeringen, särskilt för Miljöpartiet, att göra upp med den retorik som inte riktigt fullt ut hänger ihop. Det är vad vi moderater och Alliansen vill. Vi vill göra en översyn av skyddsformerna, och vi vill se om det går att ta fram avtalslösningar för att nå uppsatta mål. Men det är intressant att för Miljöpartiet innebär metoder mål. Det är det hyggesfria i sig som är ett mål för Stina Bergström. För mig är det höga naturvärden.

Vi har sett att det är det frivilliga arbetet som skapar de höga naturvärdena. Skogsbrukarnas frihet under ansvar har levererat allt det som Stina Bergström efterfrågar i form av mer löv, mer död ved och så vidare.

Ser Stina Bergström skogsbruket främst som en möjlighet eller som en risk?

Anf. 126 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Självklart är skogen och skogsbruket en stor möjlighet. Precis som Johan Hultberg säger behövs skogsbruket när vi ska ställa om till ett hållbart samhälle.

Det finns en stor tillgång till biomassa i skogarna. I dag använder vi mycket av råvaran från skogen till pappersmassa, och mycket av råvaran exporteras. 80 procent av våra skogsprodukter exporteras utomlands. När det gäller användningen av råvaran från skogen är det självklart att mer ska göras, men råvaran ska också användas på ett smartare sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag är från Värmland, och för några veckor sedan var jag på Stora Ensos pappersbruk i Skoghall. Vi fick information om bland annat deras arbete med en ny mjölkförpackning, en så kallad grön kartong. Den är gjord av oblekt sulfatmassa. Där finns färre lager jämfört med konventionella mjölkförpackningar, och det innebär att man kan använda 25 procent mindre material i kartongerna. Det är viktigt när vi talar om bioekonomi och framtiden. Det handlar om det positiva med skogsbruket och nya tekniker.

Anf. 127 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jag kan inte låta bli att förundras över det enorma, ja, självförtroende kanske det är, som Stina Bergström och Miljöpartiet ger uttryck för. Först är det nämligen Stina Bergström som bäst vet vilka metoder som skogsbrukarna ska använda sig av. Sedan, i det här replikskiftet, får jag lära mig att det inte är marknaden eller företagen som bäst vet vad man ska använda resurserna till. Det lät på Stina Bergström som att det är ett problem att det blir papper och att vi har en stor exportindustri baserad på den svenska skogen.

Det här tycker jag är ett märkligt synsätt, ett synsätt som gör mig bekymrad. Det känns också igen från diskussionerna på EU-nivå, där det talas om en kaskadprincip. Man ska från politiskt håll styra vart råvarorna ska gå. Det tror jag är en livsfarlig väg att ge sig in på, så det vore mycket välkommet om Miljöpartiets Stina Bergström tydligt kunde säga: Nej, det är inte politikens uppgift att styra råvarorna. Det är politikens uppgift att ge långsiktiga förutsättningar för skogsbruket att utvecklas och leverera både biologisk mångfald och mer material för den biobaserade ekonomin.

Jag skulle vilja fråga Stina Bergström hur hon ser på det faktum att den politik som hennes regering för bidrar till att vi faktiskt bromsar klimatomställningen och att Domsjös stora investering läggs på is. Den investeringen hade kunnat bidra till att få fram mer textilmassa som hade kunnat hjälpa oss att fasa ut oljebaserade produkter. Den hade också kunnat hjälpa oss att tackla problemet med mikroplaster som jag var inne på, som vi vet är kopplat till användningen av polyester. Mikropartiklar frigörs när vi tvättar våra oljebaserade kläder. Med skogen hade vi kunnat tackla också det problemet.

Anf. 128 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Jag måste säga att det känns märkligt när Johan Hultberg säger att den här regeringen bromsar klimatomställningen. Jag tror inte att det finns någon regering som har gjort så mycket för att minska utsläppen och få fart på klimatarbetet. Johan Hultberg kanske kommer ihåg att vi i juni förra året tog fram en ny klimatlag, ett nytt klimatpolitiskt ramverk, i den här kammaren. Johan Hultberg var själv med och förhandlade fram detta. Det känner jag mig stolt över. Den här regeringen har gjort över 50 olika insatser för klimatet.

Skogen är en viktig del i klimatet, men vi får inte glömma att skogen har andra viktiga funktioner för både klimatet och den biologiska mångfalden.

Vad vi talar om när vi talar om skydd av skog - jag tycker att det är märkligt, och jag kommer att återkomma till det i denna debatt - är mål som har beslutats i riksdagen för hur många ytterligare hektar man ska skydda, lagstadgat och frivilligt. De målen antogs under alliansregeringen, och det är de målen som vår regering försöker uppnå till 2020. Det är två år kvar. Det återstår fortfarande 90 000 hektar att skydda lagstadgat, och därför har vi anslagit mer pengar så att skogsägarna ska kunna få betalt för detta. Målet om att 200 000 hektar ska skyddas frivilligt, som vi fattade beslut om i riksdagen under alliansregeringen, uppnår vi inte heller. Eskil Erlandsson, som var minister på den tiden, kanske kommer att berätta i sitt anförande hur man tänker uppnå det målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

(Applåder)

Anf. 129 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Ägande och brukande går för mig hand i hand. Det någon äger förvaltar och sköter den också.

För mig som centerpartist är äganderätten inte bara grundlagsskyddad - vilket den ju är - utan också en grundmurad rättighet som jag tycker på något sätt lever i den svenska folksjälen. Den är dessutom en vägledande princip för mycket i vårt samhälle.

Vi anser att den svenska skogen fortsatt bör vårdas och brukas enligt principen frihet under ansvar, det vill säga att det någon äger har den brukanderätt över men också ansvar för. Vi är alltså övertygade om att det är möjligt för politiken att verka för skogsnäringens utveckling och samtidigt inte bara bevara utan också utveckla den biologiska mångfalden i vårt land.

Varför säger jag detta? Jo, därför att skogen är så oerhört viktig för svensk ekonomi, för jobben på den svenska landsbygden och för produktionen av till exempel förnybar energi. Men den är också central för att vi ska kunna möta klimathotet och leva upp till exempelvis Parisavtalet. Därför är det viktigt att skogsnäringen får rätt förutsättningar framöver och att de förutsättningarna är långsiktiga, apropå att det är få verksamheter och näringar som har så tunga investeringar i botten.

En del i att komma vidare i detta arbete - som jag faktiskt tror att vi på det stora hela är överens om i denna kammare - är att regeringen förmår att presentera det som alliansregeringen och jag personligen påbörjade, nämligen ett nationellt skogsprogram där vi kan ge den svenska skogsnäringen förutsättningar att fortsätta utvecklas. Den nuvarande regeringen har nu hållit på i snart fyra år med att fortsätta det arbete som påbörjades för ungefär fem år sedan - utan att ha kunnat presentera något sådant program. Jag tycker att det är dåligt. Programmet borde vara framme vid det här laget. Det lyser fortfarande med sin frånvaro.

Varför talar jag så mycket om ägandet och brukandet, herr talman? Jo, inom skogsbruket i dag sker det - som vi frekvent kan läsa om i olika medier - markintrång som lämnar skogsägaren otroligt maktlös. Vad kan det bero på? Jo, det beror bland annat på att den svenska tolkningen av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet samlats i artskyddsförordningen, och som den förordningen tolkats av våra myndigheter ger den myndigheterna rätt att lägga restriktioner på mark utan att markägaren ersätts för densamma. Detta får oerhörda ekonomiska konsekvenser för markägaren, som inte längre kan bruka sin mark. Tvingande avsättning som begränsar äganderätten till skogsmark men också annan mark bör inte vara tillåten i de fall då ersättning inte betalas ut vid intrångstillfället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Centerpartiet vill därför att det vid markintrång som begränsar äganderätten eller produktionsinriktat skogsbruk ska utfalla ekonomisk ersättning till markägaren. Vi vill också, för att svara på en framställd fråga, att det görs en omfattande översyn av olika ersättningsformer för att markägaren enkelt och effektivt ska kunna få ersättning vid bildande av områdesskydd som begränsar produktionsinriktat skogsbruk.

Herr talman! Vi kan konstatera att jorden och skogen är Sveriges gröna guld. Jordens och skogens produktion leder ju till oerhörd klimat och miljönytta, inte bara för oss utan faktiskt för hela världen, apropå att vi exporterar så mycket av det som produceras av jorden och skogen i vårt land.

Därför är det jätteviktigt att vi ger landsbygden rätt verktyg för att bedriva ett modernt jord- och skogsbruk och för att ta ett samlat grepp om de affärsmöjligheter som i sin tur kan leda till jobb i alla delar av vårt land och så att vi så fort det bara går kan gå över till det biobaserade, eller som någon kallade det, fossilfria samhälle som jag tror att vi alla vill uppnå.

En stor vinst med den svenska skogspolitiken är att vi så här långt faktiskt har varit ganska överens om de övergripande principerna och regelverken. Vi har på det stora hela varit överens om de dubbla och jämställda målen, miljö och produktion, och även på olika sätt om lagstiftningens utgångspunkter, nämligen frihet under ansvar.

Men nu börjar detta glida på ett sätt som har gjort att vi har tvingats driva igenom fyra skarpa tillkännagivanden till regeringen för att uppnå det jag tror att vi alla är överens om: att bevara den princip om frihet under ansvar som vi som sagt sedan början av 90-talet har varit överens om.

Jag vill, herr talman, yrka bifall också till reservation nr 9, förutom att jag självklart yrkar bifall till de tillkännagivanden som har avgivits i utskottets betänkande.

(Applåder)

Anf. 130 Isak From (S)

Herr talman! Tack, Eskil Erlandsson, för anförandet! Delvis lät Eskil nästan som en socialdemokrat när han stod där och talade om skogens betydelse, vad som behöver göras och så vidare. Eskil talade om fyra skarpa tillkännagivanden. Precis som jag sa i mitt anförande rör det sig om tillkännagivanden i frågor som regeringen faktiskt arbetar med.

Låt oss tala om det som Eskil var inne på som rör äganderätten och den fjällnära skogen. Ett antal skogsägare i Sorsele i mitt hemlän Västerbotten har tvingats stämma staten. Om det nu visar sig att äganderätten hotas på grund av de regler och den lagstiftning som Centerpartiet och Eskil Erlandsson själva var med och drev igenom frågar jag: Är detta då den sittande regeringens fel? Vad är det man egentligen är ute efter från Centerpartiets sida, förutom att bedriva någon form av skyttegravskrig mot regeringen? Det är ju detta man faktiskt gör. Den här regeringen försöker ordna upp detta och ta reda på vilken del av lagstiftningen vi behöver ändra för att det ska funka.

Anf. 131 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Tack, Isak From, för frågeställningen! Jag tror precis som Isak From, och det framförde jag också i mitt anförande, att vi till mycket stora delar är överens om den svenska skogspolitiken och hur det bör vara. Isak Froms problem är emellertid inte hans eget parti utan, som i ett antal andra frågor, hans regeringskollegor, som jag tror har en till stora delar annan agenda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Skälet till att vi vill driva på när det gäller ersättningsfrågor är att ett antal skogsägare i dag, påstår jag, ligger sömnlösa på nätterna av oro för att inte kunna betala sina räkningar och inte kunna svara på frågan från banken om man äger något eller verkligen inte gör det.

Det är bara så, Isak From, att det är regeringen som har Myndighetssverige i sin hand - det är inte oppositionen i riksdagen. Det är regeringens skyldighet att ge direktiv till sina egna myndigheter kring hur man ska förfara med saker och ting. Det har din regering så här långt inte gjort i ett antal ersättningsfall.

Anf. 132 Isak From (S)

Herr talman! Det är, precis som jag sa i mitt anförande, ganska tydligt att våra myndigheter följer svensk lag. Det är tämligen glasklart. Det Kammarkollegiet gör just nu är att omtolka den lagstiftning som Eskil var med och drev igenom med propositionen Gränser i skog, där det lyftes fram att särskilda åtgärder behöver vidtas när det gäller den fjällnära skogen.

Det står ordagrant: "Med fjällnära skog avses sådan skog inom det fjällnära området där skogsbruksåtgärder kan påverka intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården, kulturmiljövården eller rennäringen, eller det råder särskilda förutsättningar för skogens skötsel." Detta införde Eskil Erlandssons regering i lagstiftningen, och det tolkar nu Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet utifrån Änokdomen om vilken form av ersättning som kan utgå.

Det är grunden för detta. Och grunden är också att skogsägarna ska ha rätt till ersättning. Det är ju därför den här regeringen har höjt ersättningarna. Det blir därför väldigt problematiskt för Centerpartiet när man föreslår skarpa neddragningar på samma område. Centerpartiet är helt enkelt inte trovärdigt i denna fråga.

Anf. 133 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Om en regering inte gillar och står för det som en av dess myndigheter gör är det regeringens skyldighet att ge direktiv till myndigheten kring hur man vill ha det i en fråga. Hjälper inte detta är det regeringens skyldighet att gå till riksdagen och begära en ändring av lagen.

När det gäller ekonomiska ersättningar sa jag i mitt anförande, och det har dessutom framförts vid flera tidigare tillfällen i andra sammanhang, att vi vill ha en annan ersättningsmodell. Vi har dessutom ett antal statliga marker som är bytbara, så att säga, så att den enskilde skogsägaren inte "drabbas" av de markintrång som ibland är nödvändiga för att utveckla och bevara den biologiska mångfalden.

Anf. 134 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Eskil Erlandsson talade i sitt anförande väldigt mycket och varmt om att skogsägare ska få ersättning när de har mycket värdefull skog på sina marker. Det tycker jag låter väldigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Men jag måste ändå helt kort fråga om något som Isak From också var inne på i det förra replikskiftet. Regeringen anslår nu 1,3 miljarder om året för att ersätta skogsägare. Centerpartiet skär i sin skuggbudget bort 70 procent av denna ersättning, 868 miljoner kronor. Så om jag som skogsägare skulle ligga sömnlös på natten skulle jag kanske göra det av oro för att det ska bli ett regeringsskifte så att Centerpartiet kommer till makten och skär ned ersättningen till skogsägarna.

Jag vill fråga Eskil Erlandsson: Hur har Eskil Erlandsson och Centerpartiet tänkt att vi ska skydda de 90 000 ytterligare hektar som återstår av det mål som alliansregeringen ställde upp när det gäller skogen?

Anf. 135 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Tack, Stina Bergström, för frågeställningen! Jag anser att jag har svarat på frågan, dels i mitt anförande, dels i det förra replikskiftet, men jag ska återupprepa svaret. Vi föreslår från Centerpartiets sida en ny ersättningsmodell. Den måste utvecklas. Man kan tänka sig att jämföra med arrende eller nyttjanderättsavtal, så att kostnaden momentant blir mindre för en avsatt skyddad areal.

Därtill har staten otroligt stora marker i skilda delar av landet, som till en del ägs av ett statligt, mycket stort aktiebolag. Staten äger även direkt genom Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket mycket stora arealer som bör vara användbara för att den enskilde skogsägaren inte ska drabbas ekonomiskt vid avsättningar av skyddsvärd mark i vårt land.

Anf. 136 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Att använda ersättningsmark för att byta mark är någonting som Miljöpartiet tycker har varit mycket bra, och regeringen utreder nu om man skulle kunna göra ett nytt sådant paket med byte av mark för de markägare som hellre vill ha nya skogsskiften än ersättning.

Jag måste säga att jag ändå blir lite bekymrad, också som skogsägare, när Eskil Erlandsson säger att kostnaden blir mindre med nya ersättningsformer. I dag får jag som skogsägare 25 procent mer än vad skogsskiftet är värderat till när jag avsätter mark för ett naturreservat. Skulle jag alltså få mindre ersättning med de nya ersättningsformerna som ni tycker att man ska utreda?

Anf. 137 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Svaret är nej på den direkta frågan. I vår tänkta ersättningsmodell får du en årlig ersättning för den mark som du avstår brukandet av, i motsats till den engångsersättning som du får, och som för övrigt i dag i stor utsträckning går bort i skatt, när du avsätter någon privat egendom. Det handlar alltså inte om att minska den ersättning som de facto utgår till dig, utan den kommer att utgå under en längre tid i stället i form av ett nyttjanderättsavtal, som vi kan kalla arrendeavtal.

Anf. 138 Jens Holm (V)

Fru talman! När jag lyssnar på inläggen i denna debatt, i synnerhet från den borgerliga sidan av politiken, undrar jag om det inte hade varit lämpligare att kalla detta betänkande för skogsägarpolitik och inte skogspolitik. Det är nämligen ett ensidigt fokus på skogsägarnas och skogsbolagens villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag vill först säga till Johan Hultberg från Moderaterna, Martin Kinnunen från Sverigedemokraterna och Eskil Erlandsson från Centerpartiet att jag har full förståelse för att enskilda näringsidkare eller skogsägare ibland kan komma i kläm vid uttolkning av lagar. Sådana problem måste åtgärdas. Det finns flera processer som vi alla känner till i svenska domstolar.

Men det är inte den stora utmaningen för svensk skogspolitik. Den stora utmaningen för svensk skogspolitik handlar inte om hur skogsbolagen ska få större frihet att hugga ned skog i Sverige. Nej, den stora utmaningen handlar snarare om hur vi bättre kan vårda den skog vi har, och det brådskar.

För några veckor sedan kom Naturvårdsverket med sin genomgång av arbetet med våra 16 miljökvalitetsmål. Levande skogar är som bekant ett av dessa miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket konstaterar att vi med nuvarande politik och beslutade åtgärder i bästa fall kommer att uppnå 2 av de 16 miljökvalitetsmålen till 2020. Det är alltså 14 miljökvalitetsmål som inte kommer att nås. Det gäller också miljökvalitetsmålet Levande skogar.

Jag anser att det är just detta som denna debatt borde handla om: Hur skapar vi en skogspolitik som ryms inom de ramar som naturen har satt åt oss, en politik som gör att vi kan nå alla miljökvalitetsmål?

Minns statsminister Stefans Löfvens uttalande i regeringsförklaringen 2014: De nationella miljömålen ska klaras.

Vi är tyvärr långt ifrån denna målsättning.

På skogens område är vi, som sagt, långt från att nå miljökvalitetsmålet om levande skogar. Nästan dagligen får vi exempel på hur gamla skogar huggs ned. Människor som återvänder till favoritskogen möts av stubbåkrar. Livsmiljöer för hotade arter försvinner. I Ore skogsrike utanför Rättvik i Dalarna vill statliga Sveaskog hugga ned ett stort område med mycket skyddsvärd skog. Detta är bara ett exempel på denna problematik.

Det håller inte längre att politiken lämnar skogen vind för våg. Maximen om frihet under ansvar måste överges. I skogsvårdslagen står det att produktionsintressen och miljöhänsyn ska väga lika tungt. Men jag anser att detta aldrig har fungerat i praktiken. Det är i princip alltid produktionsintressena som drar det längsta strået i svenskt skogsbruk. Därmed har vi fått en skog som visserligen är högavkastande, men i fråga om biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Skogen växer, som bekant, så det knakar. Men det är timmeråkrar som breder ut sig, inte skogar med stor biologisk mångfald och ett myller av liv.

Vi i Vänsterpartiet vill komma till rätta med detta problem, och vi har en plan för det. Vi vill att Sverige ska ha ett hållbart skogsbruk. Jag ska ge några exempel från vår plan för detta.

Vi vill skydda mer skog i Sverige, och vi måste se till att det är ekologiskt representativa miljöer som skyddas. Det är alltså inte bara storleken som räknas utan också innehållet. Vi måste också ställa högre krav på de frivilliga avsättningarna.

Vi vill se över hela skogsvårdslagstiftningen. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om frihet under ansvar måste överges. På vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men det ska också få konsekvenser om man gör fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Vi i Vänsterpartiet vill ha större mångfald i skogsbruket. Vi vill ha ett nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk. Vi vill också att det ska vara större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa. Vi vill se mer av exempelvis lövskog och blandskog.

Vi anser att miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. I dag är det som bekant produktionsintressena som väger tyngst.

Vi anser att avverkning av skogar med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med så kallade nyckelbiotoper, alltså områden med mycket höga naturvärden, helt avgörande. Vi välkomnar att Skogsstyrelsen nu har återupptagit inventeringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Men vi ställer oss frågande till varför man inte ska registrera det som man inventerar. Här måste regeringen agera. Jag yrkar härmed bifall till vår reservation 2 om att vi vill att regeringen ska ge Skogsstyrelsen ett konkret uppdrag att inte bara inventera utan också registrera de nyckelbiotoper som man upptäcker.

Vi vill stärka samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern är skogen, där du har gått ut med hunden eller där du har plockat blåbär under årtionden, plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna få säga sitt inför en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas.

Vi anser att så kallade produktionshöjande åtgärder, som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling och dikning, måste regleras mycket tydligare i miljöbalken än som sker i dag.

Fru talman! I detta betänkande ger de borgerliga partierna, med stöd av Sverigedemokraterna, fyra uppdrag till regeringen - fyra så kallade tillkännagivanden. Jag anser att dessa fyra uppdrag är fyra exempel på att slå in öppna dörrar där arbete faktiskt redan pågår eller förslag som helt enkelt faller på eget grepp. Jag tänker kommentera endast ett av dessa fyra förslag.

Det rör förslaget från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna om att uppmana regeringen att göra en översyn av olika former av ersättningsmodeller till skogsägare vid skydd av skog. Man vill låta göra en sådan översyn för att det, som jag har förstått det, ska skapas effektivare skyddsformer. Vän av ordning undrar förstås vilka av de nuvarande skyddsformerna som ni borgerliga partier och Sverigedemokraterna är missnöjda med. Berätta gärna det!

Ni säger också att skyddet ska bli effektivare. Det implicerar ju att skyddet helt enkelt ska bli bättre. Men då måste jag få fråga er, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna: Hur ska skyddet av svensk skog kunna bli effektivare och bättre med mindre pengar till skydd? Jag vill också fråga er: Hur ska Sveriges skogsägare kunna få en adekvat ersättning för det skydd som görs med mindre pengar?

Så är det nämligen; jag har här en sammanställning av regeringens och Vänsterpartiets budgetförslag, och sedan kan vi se förslaget från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. Det är fem nyanser av nedskärningar på skydd av skog - ungefär en halvering av de anslagen. Jag vill återigen fråga er - begär gärna replik på mitt anförande och berätta - hur vi ska kunna få bättre skyddsformer med hälften av pengarna. Hur ska Sveriges skogsägare kunna få de ersättningar de skäligen förtjänar med hälften av pengarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet anser att skogen är en kollektiv nyttighet. Skogen är någonting vi alla har rätt till. Jag tycker att debatten handlar mycket om huruvida det är skogsbolagens vinstintressen eller allmänhetens rätt till marken som ska styra politiken. Vad ska väga tyngst? I det här fallet säger vi i Vänsterpartiet att allmänhetens röst och miljön i sig måste väga mycket tyngre än de gör i dag.

Därför blir det för oss fullt logiskt att kritisera dogmen om frihet under ansvar och verka för ökade anslag till skydd av skog, kräva större insyn i skogsbruket, kräva mer och skonsammare skogsbruksmetoder samt verka för en större biologisk mångfald och ökad social hänsyn i den svenska skogspolitiken - ja, kort och gott verka för ett hållbarare skogsbruk.

Anf. 139 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Jens Holms anförande, men sin vana trogen lyckades han provocera upp mig. Han ställde också ett antal direkta frågor som jag kanske får chans att återkomma till.

Det som gjorde att jag begärde replik, fru talman, var det faktum att Jens Holm inte redovisade fakta utan spred direkta osanningar om det svenska skogsbruket. Jens Holm påstod att den biologiska mångfalden och artrikedomen i de svenska skogarna blir allt mindre. Det är lögn. Det är ju inte sant, Jens Holm. Så gott som alla indikatorer pekar åt rätt håll när det gäller den biologiska mångfalden i de svenska skogarna, och den utvecklingen har kommit tack vare den modell med frihet under ansvar som vi har i dag.

Vi ser att de skogslevande fåglarna ökar, både i antal och genom att många av de arter som tidigare var rejält hotade har fått bättre status. Vi ser framför allt att förutsättningarna för många av de hotade arterna har blivit bättre - tack vare att vi i dag har mer död ved i de svenska skogarna, tack vare att vi har en ökad andel äldre skog och tack vare att vi har en ökad inblandning av löv i de annars så gran- och talldominerade svenska skogarna. Det är indikatorer som är jätteviktiga för den biologiska mångfalden och kan sägas vara någon form av infrastruktur, om man så vill, för en rik biologisk mångfald.

Jag blir därför minst sagt provocerad när Jens Holm sprider den här typen av osanningar. Vi kan ha olika uppfattningar om vägen framåt och om vilka åtgärder som ska till, men jag tycker att vi ska hålla oss till sanningen.

Jag tycker också att du måste svara på frågan varför du vill avskaffa modellen med frihet under ansvar, Jens Holm, när det faktiskt är den som har vänt utvecklingen i skogen till ökad miljöhänsyn, ökade frivilliga avsättningar och bättre miljöhänsyn.

Anf. 140 Jens Holm (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! Vänsterpartiet och Moderaterna har nog ganska olika syn på svenskt skogsbruk.

Jag kan visserligen hålla med om att många skogsbolag i dag försöker ta större miljöhänsyn än vad de har gjort tidigare, men jag hänvisade till exempel till miljökvalitetsmålen. Vi kommer att nå bara 2 av 16 stycken, och vi kommer inte att nå miljökvalitetsmålet om levande skogar. Jag förstår inte riktigt varifrån du får uppgifterna om att arterna blir fler och livskraftigare i Sverige, Johan Hultberg - det är bara att titta på Artdatabankens senaste genomgång och se att det är precis tvärtom.

Smart nog tar du upp frågan om död ved. Så är det förstås: Om man gör ett kalhygge öppnar det upp för en del nya livsformer. Så mycket kan jag hålla med om. Men så som skogsbruk bedrivs i dag gör man ju en slutavverkning av en skog, vilket kan vara en gammelskog med stor biologisk mångfald, många olika träd och andra biotoper. Väldigt ofta ersätter man den med en plantage. Där går det från mångfald till enfald.

Det var bra att du begärde replik, Johan Hultberg, för jag undrade över er reservation nr 10 "Avverkning av skog" där ni vill ändra på gränsen för avverkningsanmälan. I dag är det en halv hektar som är gränsen för när man måste göra en anmälan. Ni vill tydligen höja den så att det ska bli färre anmälningar. Som jag gör bedömningen kommer vi då att få mindre insyn i framtida avverkningar, och jag undrar varför Moderaterna vill det. Framför allt undrar jag vilken gräns det egentligen är som ska gälla.

Anf. 141 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Jens Holm har helt rätt - vi har ganska olika syn på skogspolitiken. Om det kan vi vara överens.

Jag tycker att det var bra att Jens Holm i sitt anförande var öppen med att ägande- och brukanderätten väger fjäderlätt för Vänsterpartiet. Jens Holm var tydlig med att skogen är en kollektiv rättighet. Det är ingenting som bottnar i någon privat äganderätt, inte, utan det är uppenbarligen något som är allas rätt. Jag tycker att det är en fullkomligt galen uppfattning, men det beror ju på att vi har helt olika ideologiska uppfattningar i de här frågorna.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att värna den privata äganderätten, och det utifrån ett principiellt perspektiv men faktiskt även utifrån ett miljö- och produktionsperspektiv. Jag är av den bestämda uppfattningen att det är tack vare privat äganderätt och mångfalden i ägandet som vi har en stor mångfald även i brukandet, med olika metoder och olika hänsyn som tas.

Jag vänder mig återigen mot den beskrivning av det svenska skogsbruket som Jens Holm ger. Vid en slutavverkning tas en lång rad hänsyn - hänsyn som blir allt större och alltmer utvecklade. Man lämnar skyddszoner intill vatten, och man lämnar högstubbar, dödved, viktiga fröträd och så vidare. Det är alltså stora hänsyn som tas i den brukade skogen. Vi ser som sagt även att vi får mer löv, vilket tyder på att den enfald som Jens Holm lyfter fram inte alls stämmer.

När det gäller frågan om den moderata reservationen nr 10, fru talman, tycker vi från Moderaternas sida att vi faktiskt inte ska fokusera ensidigt på miljöfrågorna. Vi måste också titta på hur vi kan förenkla för skogsägare och skapa förutsättningar för ökad tillväxt. Därför vill vi titta på om man ska höja gränsen för avverkningsanmälan. Vi vill också titta på möjligheten när det gäller dikning och andra frågor som kan öka tillväxten i skogen och ge oss mer klimatsmart råvara.

Anf. 142 Jens Holm (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! Jag noterar att Moderaterna inte har något eget förslag kring på vilket sätt man vill ändra gränsen för avverkningsanmälan. När jag tittar lite på vad andra aktörer i frågan, även från skogsindustrin, tycker verkar de inte anse att detta förfarande ska ändras.

Jag förvånas också över Johan Hultbergs beskrivning av svenskt skogsbruk. Han säger att det finns en mångfald och en stor variation i skogsbruksmetoderna, men jag känner inte alls igen mig i det. Vi har i Sverige ett ensidigt fokus på trakthyggesbruk med stora slutavverkningar. Det var därför jag i mitt anförande tog upp att vi behöver mer variation och att vi åtminstone till en början behöver stödja alternativa bruksmetoder, som kontinuitetsskogsbruk, ekonomiskt. Detta är mycket mer tillämpat i andra länder än i Sverige, så här tror jag att vi har något att lära av andra.

Johan Hultberg har säkert läst grundlagen och vet nog själv att äganderätten inte är obegränsad, utan det finns inskränkningar i den. Det är också därför som vi har ersättningar till skogsägare när det bildas reservat eller andra skydd. Detta är fullt rimligt, men precis som jag gjorde i mitt anförande konstaterar jag att med Moderaternas politik blir det bara hälften så mycket ekonomisk ersättning till skogsägarna i Sverige som med vår politik. Om jag vore skogsägare skulle jag vara väldigt oroad även av det skälet.

Anf. 143 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Låt mig konstatera att Jens Holm och jag ibland har varit överens. Så är icke fallet i dag.

För det första: Står du, Jens Holm, för den grundlagsskyddade äganderätten eller inte? Jag tolkade ditt anförande som att du har övergått till något slags stalinistiskt eller kommunistiskt tänkande vad gäller äganderätten.

Ponera nu att Jens Holm eller jag köper ett hus och att någon kommer och sätter en stämpel på köket och säger: Får ej användas! Skulle det vara tänkbart i Jens Holms sinnevärld? I min är det absolut inte tänkbart utan att jag ersätts för detta.

För det andra: Jag tycker att mänsklighetens stora utmaning i dag är att gå från fossilsamhället till det fossilfria samhället. Skogen är nyckeln för att vi ska få fram det vi som människor och individer behöver - allt från fossilfria, biobaserade material till fossilfria bränslen och drivmedel. Skogen är en nödvändighet. Vi måste nyttja och bruka denna biologiska resurs.

För det tredje: Enligt miljöbalken ska saker och ting prövas utifrån huruvida det är en pågående verksamhet eller inte. Är skogsbruk en pågående verksamhet eller inte, Jens Holm?

Anf. 144 Jens Holm (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! Jag börjar med den principiella frågan om äganderätten.

Jag och Vänsterpartiet står bakom äganderätten. Den är grundlagsskyddad och står med i regeringsformen, i andra kapitlet om jag inte missminner mig. Även i Europakonventionen slås äganderätten fast. Men det står också att det kan göras inskränkningar i äganderätten av till exempel miljöskäl, hälsoskäl eller säkerhetsskäl. Vid sådana inskränkningar ska det, precis som Eskil Erlandsson sa, utgå ersättning till - i detta fall - markägaren.

Det är därför jag blir så förbryllad över den borgerliga politiken, inklusive Centerpartiets politik. Ni vill halvera dessa ersättningar. Med er politik blir skyddet för äganderätten faktiskt sämre. Hur ska ni kunna ersätta de markägare som påverkas av våra politiska beslut om skydd och så vidare? Där tycker jag att Centerpartiet och de borgerliga partierna är svaret skyldiga.

Jag noterar att vi i budgeten höjer anslaget för skydd av värdefull natur med ungefär 1 ½ miljard kronor. Centerpartiet drar i stället ned detta med 740 miljoner kronor - i princip en halvering av denna höjning. Hur får ni ihop det, Eskil Erlandsson? Hur får ni ihop skyddet och värnandet av ersättningarna för skogsägarna med hälften så mycket pengar?

Anf. 145 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag tycker att Jens Holm är lite vårdslös med vår regeringsform. Det är angelägna allmänna ändamål som kan inskränka äganderätten. Jag är ganska övertygad om att en överväldigande majoritet av svenska folket inte anser att de inskränkningar i äganderätten som nu sker ganska frekvent i skilda delar av landet handlar om så kallade allmänna angelägna ändamål som värnas. Jag är ganska övertygad om detta, fru talman.

Det gör att jag återigen måste fråga om Vänsterpartiet och Jens Holm verkligen står upp för det som är fundamenta i vår demokrati och i vår välfärd: att om man innehar någonting får man också bruka och nyttja detsamma.

Att därtill tala om att lägga skogspolitiken och skötseln av skog under miljöbalken riskerar att skapa ett moras av tråkigheter liknande det som precis hur många människor som helst i vårt land har råkat ut för apropå vattenkraften och nyttjandet av vattnet, som människan har hållit på med under sekler. Nu ska det prövas om detta är en pågående verksamhet eller inte. Samma sak gäller för skogen.

Jens Holm: Är det en pågående verksamhet eller inte? Får jag nyttja det jag äger eller inte?

Som svar på din frågeställning säger jag slutligen, för tredje gången, att vi vill pröva andra ersättningsformer, till exempel nyttjanderättsavtal, så att det utgår årliga ersättningar. Vi tror att det är bättre för alla.

Anf. 146 Jens Holm (V)

Fru talman! Med all respekt för det som Eskil Erlandsson säger vet jag inte om han tvättade öronen lite dåligt i morse eller om han bara är lite respektlös när han behandlar mina svar. Jag sa att vi fullt ut står bakom det som står i regeringsformen och i Europakonventionen om äganderätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Men det som är föremålet för denna diskussion är hur vi ersätter eller kompenserar de skogsägare som påverkas av politiskt fattade beslut. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi kan ersätta dem på ett skäligt sätt. Det kommer vi tyvärr inte att kunna göra med din politik, Eskil Erlandsson, eftersom det bara blir hälften så stora ersättningar som med nuvarande politik. Där tycker jag att det finns ett stort problem med respekt för äganderätten.

Jag tycker också att det finns ett problem i Eskil Erlandssons diskussion i så måtto att jag till exempel inte hörde ordet "miljömål" en enda gång i anförandet. Ärligt talat hör jag en massa floskler om hållbarhet och annat men inte ett enda konkret förslag på hur vi faktiskt ska kunna öka hållbarheten och variationen i svenskt skogsbruk. Det var i alla fall andemeningen i mitt anförande.

Det är nog rätt uppenbart att vi ser lite olika på hur svenskt skogsbruk bedrivs i dag. Vi ser lite olika på vilka utmaningarna är och vad som behöver göras. Men jag är fullt övertygad om att om vi inte håller oss inom de ramar som naturen sätter upp för oss kommer vi aldrig att nå de miljömål som såväl du och jag som våra partier står bakom.

Anf. 147 Lars Tysklind (L)

Fru talman! Det känns härligt att få komma in i denna engagerande debatt. Att den är engagerande kan jag förstå, för jag och de flesta andra människor i Sverige har naturligtvis ett personligt förhållande till skogen. Vi ser det som en självklar frihet och rättighet att kunna utnyttja skogen för friluftsliv och, som har nämnts här, för att plocka svamp och bär och kanske bara vara i helt enkelt. Upplevelseturismen med skogen som utgångspunkt är också en växande bransch. Människor bryr sig om skogen, och då blir det naturligtvis en engagerande debatt. Det handlar om allemansrätten och dess roll i ett folkhälsoperspektiv.

Fru talman! Vi får inte glömma bort att skogen också spelar en väldigt viktig roll i svensk ekonomi. Här finns det naturligtvis målkonflikter när det kommer till att bevara biologisk mångfald och så vidare, men detta måste på något sätt gå att kombinera.

När det gäller biologisk mångfald är mer än hälften av de utrotningshotade djurarterna knutna till skogen. Arbetet i skogen har en central roll för att bevara den biologiska mångfalden och för människan viktiga ekosystem.

Tidigare här har skogens centrala roll betonats när det gäller att motverka klimatförändringar. Det handlar om både den växande skogen och det som vi brukar kalla substitution, alltså att man byter ut ämnen med fossilt ursprung mot biomassa från skogen. Forskningen kring byggande, bränsle, kemikalier och textilier har utvecklats mycket under senare år.

Som Johan Hultberg tog upp måste man säkra att skogsråvaran finns långsiktigt, annars uteblir investeringarna. Det var ett bra exempel som Johan Hultberg tog upp.

Fru talman! Som jag sa finns det en målkonflikt, men jag tror att vi måste kunna lösa den, för vi måste ändå se skogen som vår stora möjlighet.

Jag uppfattade att Jens Holm och Vänsterpartiet underkänner skogspolitikens två jämställda mål, produktionsmål och miljömål. Men för oss liberaler är de en central del i vår politik, och vi ska hålla fast vid dem. Jag tror och hoppas på att det i grunden finns en bred enighet om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Både staten och skogsägarna har ett långtgående ansvar att skydda skogens ekosystemtjänster, bevara den biologiska mångfalden och slå vakt om naturvård och miljöhänsyn. När det gäller att slå vakt om miljöhänsyn och naturvård blir det ofta en väldigt svart eller vit diskussion om trakthyggesbruk, att det liksom är det ena eller det andra. Från Liberalernas sida har vi tidigare lyft fram, och jag vill göra det igen, att det är viktigt med mer forskning om olika avverkningsmetoder och att inse att inom ett område kan en avverkningsmetod vara lämplig medan en annan avverkningsmetod kan vara lämplig inom ett annat område. Det är inte så enfaldigt, som Jens Holms uttryckte det, utan man måste kunna ha mångfald även i detta fall.

När det gäller den skyddade arealen är vi nog ganska överens. Vi har dessutom skrivit på internationella avtal om att den måste öka. Det gäller då att hitta effektiva system för detta och med stor respekt för äganderätten.

Som sagts här handlar det inte bara om yta, utan det handlar också om att det ska vara kvalitet på de områden som avsätts och att de är representativa för att skydda.

Från Liberalernas sida har vi lyft fram att de kvarvarande naturskogarna och gammelskogarna måste få ett relevant skydd. Det är något som vi även har prioriterat i vårt budgetförslag.

När det gäller ansvarsfrågan pratas det om att slå in öppna dörrar. Men vi kan väl ändå vara överens om att det är regeringen som har ansvaret för att föra politiken, förändra och styra myndigheterna. Som oppositionsparti tar vi liberaler på oss ansvaret att identifiera problematiken och lägga fram förslag om hur man eventuellt skulle kunna förändra saker och ting. Det är utifrån detta som Liberalerna står bakom de fyra tillkännagivandena här i dag. Man kan som sagt prata om att slå in öppna dörrar, men i slutänden är det ändå resultatet som räknas och inte beredningsarbetet. Jag tycker att man kan tolka det som lite otålighet med att komma fram i frågan.

När det gäller inventering av nyckelbiotoper är det naturligtvis helt rätt att skaffa sig kunskaper, och det står vi från Liberalernas sida helt bakom. Men det som tillkännagivandet handlar om är ju klassificering av nyckelbiotoperna och att den måste ta hänsyn till lokala och regionala förhållanden så att den inte får orimliga konsekvenser. Vänsterpartiet tar upp att man inte registrerar nyckelbiotoperna, men man måste ändå försöka se vad detta får för konsekvenser.

När det gäller artskyddsförordningen har Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bett om att få preciseringar på området och om hur man skulle kunna tillämpa den på ett rättssäkert sätt i svenskt skogsbruk. Det har naturligtvis med ägandet att göra. Man måste få bort den osäkerhet och oförutsägbarhet som systemet innebär för en skogsägare.

För att få ett hållbart skogsbruk måste vi ha ett regelverk som gör att det lönar sig att vårda sin skog. För att bevara den biologiska mångfalden måste det finnas en bra incitamentsstruktur att vårda sin skog. Det får inte vara så, som systemet är nu, att man som skogsägare vårdar sin skog och uppnår stora miljövärden men känner att man inte kan avverka sin skog. Det är absurt att det inte bara är en hörsägen utan att man som skogsägare bestämmer sig för att avverka skog för tidigt. Bara risken för att det kan uppstå en nyckelbiotop gör att man helt enkelt inte vågar avverka skog, eftersom regelverket är så oförutsägbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Sedan detta med ersättningsmodeller. Vi fastnar hela tiden i budgetanslagen för de närmaste åren. Av det jag har hört hittills i debatten tycker jag att vi pratar förbi varandra. När vi pratar om effektivare modeller handlar det om att få långsiktiga modeller, till exempel nyttjanderättsavtal, för att få fram skydd som är lämpliga vid olika tillfällen. Om man har ett arrendeavtal för ett område och området av någon anledning inte längre uppfyller kraven kan man faktiskt byta område och arrendera någon annans område. Jag tycker inte att vi ska fastna i detta att vi alltid ska ha samma system utan höja blicken lite grann och försöka få fram nya system.

Här kan jag direkt göra en koppling till Liberalernas reservation nr 6 i betänkandet, som jag för övrigt yrkar bifall till. Där lyfter vi fram just att den statligt ägda skogen skulle kunna användas som utbytesskog när man skyddar privatägd skog. Naturvårdsverket ser det som ett kostnadseffektivt och snabbt sätt att skydda skog. Det är en metod som startades upp under alliansregeringens tid men som för närvarande har stannat av. Vi vill nu att man utvecklar den här metoden och ser den statliga skogen som en tillgång i sammanhanget.

Fru talman! Jag kanske skulle ha inlett med detta, men nu avslutar jag med det i stället. Jag skulle verkligen vilja lyfta fram skogsägarna som nyckelpersoner i sammanhanget, inte minst därför att det är skogsägarna som känner sin egen skog och är medvetna om syftet med de hänsynsregler som gäller just dem och vad de leder till.

Jag är i grunden övertygad om att det finns ett samförstånd om att generell hänsyn inte alltid räcker utan att det måste finnas skyddad mark och så. Men det gäller ändå att vi får till ett regelsystem så att man som skogsägare känner att det är förutsägbart hur man ska hantera detta. Det gäller både investeringar och hur man ska kunna bruka sin skog framåt.

Det är i detta perspektiv man ska se både de tillkännagivanden och de reservationer vi har i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 148 Jens Holm (V)

Fru talman! Det var intressant att få en del förklaringar av de tillkännagivanden som de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna gör i betänkandet. Jag kan inte säga att jag har blivit övertygad, men det var i alla fall bra att Lars Tysklind bemödade sig att berätta lite mer.

Jag tänker uppehålla mig vid reservation 14 från Liberalerna. Den är rubricerad "Ersättning för kollektiva nyttigheter". Jag tog också upp detta med att skogen kan ge oss så mycket och borde värdesättas därefter, så här ser jag att vi har en viss samsyn.

Jag har dock två konkreta frågor till Lars Tysklind:

Hur ska Liberalerna finansiera dessa nya ersättningar för kollektiva nyttigheter när ni har 438 miljoner kronor mindre i ert budgetförslag än vad regeringen har i sin budget till skydd av värdefull natur?

Liberalerna säger också att man kan anpassa växtsorter, brukningsmetoder, näringsämnen och annat efter lokala förhållanden. Det låter intressant, och jag tolkar det som att ni vill ha mer variation i skogsbruket. På vilket sätt vill ni ha denna ökade variation i skogsbruket? Är det till exempel genom politiska beslut och förändringar av skogsvårdslagen? Är ni beredda att ge stöd till kontinuitetsskogsbruk, alltså ett mer plockvis skogsbruk, så att man kan få en sådan här variation, eller hur resonerar ni?

Anf. 149 Lars Tysklind (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! Jag börjar med hur man ska få ett mer varierat skogsbruk. Jag var kanske lite otydlig när jag talade om avverkningsmetoder. Jag tror att det är viktigt att satsa på forskning på detta område. Som vanligt fastnar Vänsterpartiet i att man måste stötta verksamheter med bidrag, men vi ser framför oss att man ska kunna få lönsamma metoder genom att höja kunskapen. När det gäller vilka arter och hur man ska hantera detta är det i mångt och mycket inte en politisk fråga, utan det är en frihetsfråga så att man låter kunskapen få komma fram och kan använda den kunskapen.

När det gäller kollektiva nyttigheter är det en allmän inställning vi har som kanske främst gäller jordbrukspolitiken. Vi är mycket för att förskjuta satsningen från första till andra pelaren. Man ska inte gå in och stötta produktion utan ge bidrag till kollektiva nyttigheter där man gör insatser som i grunden inte är lönsamma men som gynnar den biologiska mångfalden och naturvården generellt. Detta gäller även inom skogspolitiken. Men tyngdpunkten i vår diskussion har legat på jordbrukspolitiken.

Anf. 150 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag tackar Lars Tysklind för svaren. På frågan om ni avser att ge nytt stöd till kollektiva nyttigheter är svaret nej, det ska finansieras av någon annan, nämligen EU. På frågan om hur vi ska få mer variation i skogsbruket, vilket verkligen är ett viktigt anslag, är svaret att det är en förhoppning att skogsägarna ska bedriva ett mer varierat skogsbruk.

Jag har en följdfråga. Varför har ni väckt en motion om mer variation i skogsbruket, och ni är tämligen specifika i en del saker som ni tar upp, när det inte finns någon som helst politisk styrning i er motion utan bara en vädjan?

Anf. 151 Lars Tysklind (L)

Fru talman! Det var en väldigt förenklad syn på mina svar. Antagligen uttryckte jag mig otydligt eftersom Jens Holm har tolkat det som han vill.

När det gäller kollektiva nyttigheter handlar det om en förskjutning av stöd, och här är EU också inblandat. Men landsbygdsprogrammet kan användas på olika sätt, och vi tycker att det ska förskjutas mot denna typ av miljöåtgärder. Det handlar om en omprioritering av pengar som finns.

Angående variationer i skogsbruket är felet många gånger politisk styrning. Jens Holm kanske underkänner frihet under ansvar, men för oss bygger mycket på det. Som jag har sagt tror vi mycket på att man genom forskning och kunskapsuppbyggnad kan få till andra lönsamma metoder för skogsbruk. Men som politiker kan vi givetvis inte tala om exakt hur det ska gå till.

Anf. 152 Stina Bergström (MP)

Fru talman! Det var roligt att lyssna på Lars Tysklinds anförande. Det gladde mig att en representant för de borgerliga talade om miljöhänsyn och de internationella avtal som vi alla står bakom.

Men sedan blev jag lite fundersam. Jag försöker också få ordning på detta med ersättningsformerna och att de måste ses över. I dag har vi naturreservat, nationalparker, biotopskydd och naturvårdsavtal. Är det någon av dessa skyddsformer som Liberalerna vill ta bort och ersätta med något annat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Låt oss titta på biotopskyddet. I dag har ungefär 15 procent av skogsägarna minst en nyckelbiotop på sina marker. Av dem har 1-2 procent mer än 5 procent nyckelbiotoper och har då en nyckelbiotoprik fastighet. I certifieringen ligger det att man ska spara 5 procent, så är man certifierad ska man ju ändå spara så mycket. Men har man mer än 5 procent kan det ju kännas som att man drabbas för att man har många nyckelbiotoper på sina fastigheter.

Detta har regeringen uppmärksammat och därför anslagit 250 miljoner till per år i tio år för att dessa skogsägare ska kunna få denna ersättning. Detta har inte Liberalerna och de övriga borgerliga partierna i sina budgetar.

Hur tänker ni kring till exempel biotopavtal?

Anf. 153 Lars Tysklind (L)

Fru talman! Det viktiga är att vi får en mångfald av ersättningsmodeller, så att man kan använda den modell som är lämpligast vid just det tillfället.

Staten måste ju äga marken i nationalparker, så det är reglerat och klart. Men när det gäller naturreservat och andra inskränkningar i nyttjanderätten är det viktigt med ett flexibelt och dynamiskt system för ersättning. Eskil Erlandsson tog ju upp tidsbegränsade nyttjanderättsavtal, och det är något som vi tycker att man borde kunna införa.

Det är inte givet att de gamla systemen måste ersättas. Man kan minska användningen av dem och använda andra system. Vi begränsar inte hur många modeller man kan ha, utan vår tanke är att man har en mångfald så att det finns väl anpassade ersättningssystem för just det tillfället.

Jag har uppfattat det som att det har förts en del diskussioner om detta under framarbetandet av skogsprogrammet. Det är synd att man har fastnat och inte kommit framåt och fört den diskussionen vidare eller landat i den.

I det förra replikskiftet och i detta hamnar vi hela tiden i att prata om budgetanslag i stället för att fundera på hur vi i framtiden ska kunna säkra skyddet på ett rimligt sätt, så att vi får en rimlig omfattning av budgethanteringen och ändå kan uppnå skyddet.

På totalen blir det inte billigare. Men man kan sprida ut det över tid och ha olika system.

Anf. 154 Stina Bergström (MP)

Fru talman! Visst kan man i grund och botten ha fler ersättningssystem. Jag tycker inte att det verkar helt fel. Men jag försöker ändå förstå vilka ytterligare system än de vi har som vi skulle behöva.

Återigen - det kan såklart bli tjatigt att prata om budget. Men till syvende och sist kokar det ned till att handla om pengar. Ingen skogsägare blir gladare av tio olika ersättningssystem i stället för fem om man har hälften så mycket pengar i de tio än man hade i de fem, om Lars Tysklind förstår vad jag menar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag förstår alltså ändå inte. Jag hade ett replikskifte med Eskil Erlandsson där han menade att man skulle betala skogsägarna per år i stället för att de skulle få en klumpsumma. Jag har själv fått betalt när jag har satt mark i naturreservat. Jag tyckte det var ganska bra att få en klumpsumma. Då kunde jag köpa annan skog, på ett annat ställe, för de pengarna i stället för att få en mindre summa varje år för samma mark. Men, okej då, om man skulle göra på det sättet, hur skulle det kunna bli lika mycket pengar till skogsägarna - om man inte har särskilt mycket pengar heller?

Anf. 155 Lars Tysklind (L)

Fru talman! Till att börja med vill jag framhålla att det här, skydd av värdefull natur och inte minst skog, är ett av de områden som vi i Liberalerna prioriterar i vårt budgetförslag. Det behövs offentliga medel för att täcka in vissa typer av skydd där det faktiskt är klumpsummor som ska betalas ut.

Jag behöver kanske inte förklara vad Eskil Erlandsson menar, men det här med att få pengar per år handlar egentligen om att få ersättning för den avkastning som man går miste om i brukandet av skogen. Och den ersättningen får man över tid.

Jag vill kunna gå ett steg längre och föra en diskussion om avtalen, som är tidsbegränsade. Om skogen av någon anledning uppvisar att den förändras, så att den inte uppfyller de höga värdena, kan man egentligen flytta och arrendera någon annan skog i närheten som når de höga värdena. Det finns alltså många möjligheter om vi bara är öppna för att se andra modeller.

Det kan hända att Stina Bergström tycker att det är bra att få en klumpsumma, och då kan man väl diskutera det. Andra skogsägare kanske vill ha andra modeller i förhållande till sitt ägande. De kanske hellre vill ha en årlig ersättning. Det som jag och Liberalerna tycker är viktigt är att vi är öppna för att diskutera frågan.

Nu diskuterar vi inte budget - det gör vi på hösten - men vi fastnar ofta i hur stort budgetanslaget ska vara i stället för att se på metoderna.

Anf. 156 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 12.

I dag har vi en debatt om skogspolitiken. När jag ibland vandrar omkring här i riksdagen med skolklasser stannar vi alltid upp i entrén, denna pampiga hall som en gång byggdes för Sveriges riksbank. Tittar man upp i taket där ser man motiv. Ni som har varit där har sett dem. På ett av dem, längst ned, ser man Sveriges kornbod - Skåne. Kornet var viktigt på den tiden och är sannerligen viktigt nu också. Om man tittar på den andra sidan ser man motiv från Norrland. Jag vet inte exakt var, men de bryter i alla fall malm.

Jag brukar prata med eleverna om att det någonstans i mitten borde finnas en målning av skog som håller på att avverkas. Det är nämligen viktigt för vårt land.

Det svenska skogsbruket om något är viktigt. Det omsätter hela 220 miljarder kronor, och ca 70 000 människor har sitt arbete inom skogen. Sverige har ca 330 000 skogsägare med ett genomsnittligt ägande på ungefär 45 hektar skogsmark. Av all skog som finns i Sverige ägs ca 50 procent av enskilda skogsägare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Det var en del fakta. Men det är viktigt att lyfta fram det i debatten. Vi är nämligen många som äger och driver en skogsfastighet.

Man får inte heller glömma den viktiga roll som skogen har för miljön och klimatet. Den princip som har varit rådande under många är att skogen ska skötas med frihet under ansvar. Det är en viktig princip som det inte ska tullas på. De allra flesta skogsägare sköter sin skog med utgångspunkten att den ska förvaltas på bästa sätt tills nästa generation tar över.

Finns det några bekymmer? Hör vi att det är bekymmersamt runt om i Sverige? Finns det några mörka moln på himlen? Ja, om vi tar del av debatter, läser i tidningar eller själva är ute och lyssnar på vad människor säger runt om i Sverige kan vi se att många nu är oroade över att den rödgröna regeringen håller på att förändra. Vi hör att äganderätten är i fara.

Fru talman! Just nu sker en inventering av nyckelbiotoper i alla skogar. Samtliga Sveriges skogar ska inventeras för att man ska upptäcka nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden. Klassificering av nyckelbiotoper är en olycklig gråzon som inte tar hänsyn till de olika regionala förutsättningarna i landet.

I praktiken innebär nyckelbiotopsklassningen ett avverkningsförbud eftersom inga sågverk köper virket.

Vilka blir konsekvenserna? En skogsägare som jag träffade för inte särskilt länge sedan berättade för mig att han hade ett skifte med en - som han själv sa - fantastisk skog som han brukade gå runt i och njuta av. Men han sa "Men, Magnus, jag törs absolut inte ha kvar det här. Nu har jag anmält det. Jag hade tänkt behålla skogen till mina barn, eftersom den är så otroligt vackert. Men inventeringen kommer att komma hit. Vad händer då? Då kanske skogen, som jag har tänkt använda för mina barns skull, inte får användas på det sättet längre. Så nu kommer jag att avverka den."

Han är inte den ende. Jag har hört fall efter fall. Senast i förra veckan var det en man i Aneby som berättade samma sak; han är bekymrad över vad som händer.

Därför är det viktigt att Kristdemokraterna och Alliansen tillsammans vill att regeringen ska verka för att klassificeringen av nyckelbiotoperna helt enkelt görs om till en mer rättssäker och effektiv modell.

Det är väldigt bra att riksdagen nu gör fyra tillkännagivanden. Det gäller exempelvis det som jag nyss tog upp, rättssäkerhet och effektiv nyckelbiotopsinventering, liksom översyn av artskyddsförordningen, långsiktiga förutsättningar för skogsbruk och ersättningsfrågor. Allt detta gör vi i Alliansen för att stärka den enskilde skogsägaren, inte stjälpa den. Detta, mina vänner, är skillnaden mellan en rödgrön regering och en alliansregering.

(Applåder)

Anf. 157 Birger Lahti (V)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2, som Jens Holm också yrkade på, så att ni förstår att vi är i samma parti.

Jag ska börja med att berätta varför jag ligger sömnlös om nätterna. Jag är orolig för att vi skulle torska och inte få ett nationellt skogsprogram i Sverige. Om det är något land där det är viktigt med ett sådant program är det hos oss. Det är det jag ligger sömnlös över.

Alla som har talat om skogsbruk här har sagt något bra, tycker jag. Sedan skiljer det sig givetvis åt när det gäller vad jag tycker är bra och inte hos respektive talare, men alla har sagt någonting som jag skulle kunna hålla med om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Lars Tysklind talade om målkonflikter. Jag tycker precis som han att det vore synd om man inte skulle kunna komma överens om ett nationellt skogsprogram mot bakgrund av de konflikter som målas upp här. För oss är det nationella skogsprogrammet viktigt.

Det är ni som är proffsen. Ni kan skogsbruket och har talespersoner för skogsbruket. Därför kommer jag att slänga fram några saker som jag tycker att ni ska tänka på.

Många talar om kalavverkning. Vad är kalavverkning för er? Är det den kala ytan, eller är det hela området, där man har planerat in skyddszoner med olika hänsyn som ska tas? Det är en viss skillnad där.

Jag läste något som gjorde mig nästan paff. Jag hatar när man försöker skrämma människor. Sverigedemokraterna är proffs på att försöka skrämma människor. De talar om hur dåligt det går för Sverige och att allt går åt . ja, nu ska man inte svära här.

Det är lite grann samma sak med det jag läste. Jag ska citera vad en av talespersonerna här i debatten skriver i en tidning: "Just nu pågår den största utrotningen av arter i mänsklighetens historia. Men mycket återstår som vi kan rädda. Genom att ställa om vårt skogsbruk, jordbruk och fiske i en mer hållbar riktning kan vi bevara våra djur- och växtarter."

Nämn en art som skogsbruket har utrotat! Det skulle vara kul att höra om någon skulle kunna nämna en art som Artdatabanken anger har utrotats på grund av skogsbruket.

Precis som Jens Holm, Isak och Stina tycker jag att den biologiska mångfalden är viktig, och vi ska försöka bevara den med sunda metoder. Men det blir inte rätt när man försöker skrämmas och säga att allt har gått åt fel håll i 100 års tid. Det är ingen som har kunnat säga att vi har utrotat någon art, i varje fall inte Artdatabanken.

Att det finns nackdelar vet jag. Jag var själv en jättebov när jag började i skogen i början av 80-talet. Jag är inte alls stolt över allt jag har gjort. Men skogsbruket har blivit betydligt bättre sedan dess.

Jag tror att det var Johan Hultberg som sa att mångfalden har bäring på att det finns skogsbrukare som har gjort det annorlunda. Det håller jag med om. Det har gjorts mycket bra saker. Men detta med frihet under ansvar har också gjort att man lämnar fröträd där de inte alls hör hemma. Det är ju dömt att misslyckas. Någon gång borde man till och med ha strängare regler om vad man får göra och inte. Antingen bedriver man kontinuitetsskogsbruk eller så blir det kalavverkning. Men jag mår dåligt när jag ser de dåliga exemplen i skogsbruket där man helt enkelt bara har huggit sönder sin skog.

Fru talman! Jag ligger sömnlös av oro för att vi inte skulle få ett skogsprogram i det här landet.

Anf. 158 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för en jätteintressant summering av den här debatten! Det du tar upp är otroligt viktigt. Det är faktiskt spännande att det i ett och samma parti finns så stora skillnader i hur man ser på skogen.

Jag vet att du har en helt annan infallsvinkel här. Du har jobbat och verkar i skogsbranschen, så du vet ju precis vad du talar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Vet du om någon art som har blivit utrotad? Man hör ju väldigt mycket från vissa om att det utrotas hit och dit och att det är förfärande mycket som händer. Jag tänkte därför fråga dig om du känner till något som har försvunnit därför att skogen har brukats på ett visst sätt?

Anf. 159 Birger Lahti (V)

Fru talman! Tack, Magnus, för frågan! Precis som du säger är jag tredje generationens skogsarbetare. Jag har varit dräng. Jag har inte varit ägare, utan jag har varit dräng till skogsbruket. Nu har jag två söner som också är det, och jag är stolt över det också.

Man sa att till exempel tjädern behöver gammelskog. Men jag har också varit jägare hela mitt liv och kan se att tjädern är tillbaka i de brukade skogarna, timmeråkrarna eller vad man kallar dem. Tjädern kommer. Det är inte så enkelt att få en monoton skog. Lövträden kommer dit, och det är bra. Men tjädern har kommit dit.

Det enda jag kan tänka på är värmlandslaven, som någon sa försvann. Men det är ett extremt exempel, och det enda som talar för att den försvann på grund av skogsbruket är en vild gissning om att en avverkning i ett angränsande bestånd hade ihjäl den i ett område. Det är det enda jag kommer på. Men när man läser vad som skrivs om den ser man att den behöver klippfrulania, en mossa, för att breda ut sig. Det finns alltså inte svar där heller.

Sedan har man nämnt den vitryggiga hackspetten, men den har kommit tillbaka.

Kolla i Artdatabanken! Där kan de inte nämna någon utrotad art vid namn. Detta säger jag inte för att jag vill försvara att vi ska hålla på som vi har gjort i 50 år. Det är inte detta jag säger. Men jag säger att man inte ska skrämmas och säga att allt går åt pipan.

Vi ska försöka bli bättre och skydda den biologiska mångfalden. Jag tror att vi har verktygen. Men att hela tiden ha denna strid gagnar inte vårt land. Skogsbruket är viktigt.

Anf. 160 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, ledamot Birger Lahti, för ditt svar! Jag kan inte säga annat än att jag håller med dig.

Du tar väldigt förtjänstfullt upp principen om frihet under ansvar och vad den har betytt. Vi vet att det finns 330 000 skogsägare. Vi vet att de har gjort ett fantastiskt arbete. Hur ser du på framtiden, med tanke på de bekymmer som lyfts fram på olika sätt, både från ditt eget parti och från andra partier? Hur ser framtiden ut, som du ser det?

Anf. 161 Birger Lahti (V)

Fru talman! Tack än en gång för repliken, Magnus!

På några håll har frihet under ansvar säkert fungerat bra, men visst har skogsbrukare gjort misstag som den kommande generationen får betala.

Jag har sett exempel där några släktingar har delat på en fastighet. Några har haft trakthyggesbruk. De har skött skogen. De har gallrat. De har röjt. Sedan har andra försökt plockhugga men gjort det på fel sätt. Sedan undrar man över att några fick 60 000 netto per hektar och att andra fick 10 000 per hektar. Ja, det är summan av frihet under ansvar som inte blev bra.

Skogspolitik

Vi måste i alla fall komma överens i det här landet, för skogsbruket är viktigt. Jag svarar inte mer än så. På några ställen har det säkert funkat bra men inte överallt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 april.)