Socialtjänst- och barnfrågor

Anf. 39 Lena Emilsson (S)

Herr talman! I dag ska vi debattera socialtjänst- och barnfrågor. Det är många motioner som behandlar både stort och smått. Motionerna spretar över ett stort antal ämnen och frågor, och det är omöjligt att ta upp alla. Jag ska ta upp några av dem.

Många motioner behandlar socialtjänsten och socialtjänstlagen. Redan i dag bedrivs arbete för att lyfta socialtjänsten, och en del av svaren finns också här.

Rådet för styrning med kunskap avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst har sedan 2015 i uppgift att se till att styrningen med kunskap är samordnad. Den ska vara effektiv och anpassad efter olika huvudmäns och professioners behov. Rådet ska också vara ett forum för kunskapsutveckling, forskning och innovationer.

Enligt Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, finns fortfarande ett gap mellan forskning och praktik i dagens välfärd. Sedan maj 2017 har Forte i uppgift att inrätta ett nationellt tioårigt forskningsprogram med tillämpad välfärdsforskning, inklusive forskarskolor. Satsningen ska bland annat omfatta klient- och praktiknära forskning inom socialtjänstens område.

Att öka forskningen inom socialtjänsten är mycket bra, för det har varit eftersatt, enligt min mening. Praktiknära forskning som en kunskapsuppbyggnad och brygga mellan verksamhet och forskning är välbehövlig eftersom en tidigare kritik har varit just att den forskning som har bedrivs inte kommer ut till verksamheterna. Jag anser att forskarskolorna har en viktig roll att spela här. De kommer också att medverka till att forskningen kommer ut i verksamheten.

Flera motioner tar upp en översyn av socialtjänstlagen och socialtjänstens sätt att arbeta. Glädjande nog är en del av detta också på gång. I april 2017 tillsattes nämligen utredningen Framtidens socialtjänst. Utredningen ska se över socialtjänstlagen och vissa av socialtjänstens uppgifter. Utredningen ska föreslå åtgärder som kan bidra till en förutsägbar, likvärdig, jämställd och rättssäker tillgång till socialtjänst och dess insatser över hela landet. Utredningen ska också förtydliga barnrättsperspektivet och se över socialtjänstens möjlighet att delegera beslutanderätt i frågor och ärenden som gäller LVU, lagen om vård av unga, och LVM, lagen om vård av missbrukare, samt även andra delegationsmöjligheter.

Socialtjänst- och barnfrågor

Syftet med detta uppdrag är att utforma en socialtjänst som bidrar till social hållbarhet, individen i fokus och ett förebyggande perspektiv som ger människor lika möjligheter och lika rättigheter.

En majoritet av riksdagens partier vill att regeringen ska utreda hur samverkan mellan olika professioner på familjecentraler kan underlättas.

År 1974, alltså för 45 år sedan, startade den första familjecentralen i Sverige. Sedan dess har antalet ökat, och i dag finns det över 200 i landet. I betänkandet Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa från 2017 anges att en familjecentral ska innehålla minst barnhälsovård, mödrahälsovård, öppen förskola och socialtjänst.

Det är just blandningen av vård, omsorg och socialtjänst på samma plats som är framgången med familjecentraler. Nästan alla småbarnsföräldrar kommer dit och får på ett naturligt sätt kontakt med en mängd olika aktörer och tillgång till deras kunskaper, för till familjecentraler knyts även många andra aktörer som arbetar för barnets bästa och positiv hälsoutveckling. Föräldrar kan också få tips om utbildningar som kommuner erbjuder.

Flera utvärderingar är positiva till familjecentraler, därför att arbetssättet ökar chansen att upptäcka och tillgodose stöd som familjer behöver.

Jag tror att alla partier är positiva till familjecentraler och deras sätt att arbeta. Men synen på om en utredning ska göras av familjecentralerna skiljer sig åt.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har reserverat sig mot förslaget att utreda om olika professioner ska kunna arbeta tillsammans på familjecentraler. Vi tycker att det är ett stort slöseri med skattemedel att tillsätta en sådan utredning med tanke på att det redan finns så många familjecentraler i dag. Varför ska man lägga pengar på denna utredning? Varför ska man utreda någonting som över 200 familjecentraler i landet redan gör?

Kommuner och landsting runt om i Sverige, på över 200 ställen, har redan för länge sedan kommit överens och startat familjecentraler. Hela idén med familjecentraler är just samverkan mellan olika professioner från olika huvudmän. Det har man klarat på egen hand.

Den efterfrågade utredningen från borgarna och Sverigedemokraterna kanske skulle ha gjorts för 45 år sedan för att hjälpa den första familjecentralen att starta.

Jag yrkar därmed bifall till vår reservation 70 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på övriga motioner.

(Applåder)

Anf. 40 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Det har precis varit påsk, en helg då i alla fall jag njöt av att få umgås med mina barn och med släkt och vänner. Under helgen slogs jag av en enorm tacksamhet över att mina barn får växa upp i en miljö som är trygg och full av kärlek och omtanke, en miljö med många närvarande vuxna förebilder som ger mina barn såväl bekräftelse som vägledning i livet. Så är det tyvärr inte för alla barn som växer upp i Sverige. Många barn växer upp i trasiga familjer och i mycket socialt utsatta miljöer där de positiva förebilderna tyvärr lyser med sin frånvaro. För dessa barn är det oerhört viktigt att samhället tar ett särskilt ansvar, inte minst genom socialtjänsten som vi nu har att debattera.

Socialtjänsten har en viktig roll att inte bara arbeta reaktivt utan också förebyggande och stödjande, så att framtida problem kan förhindras. En viktig insikt är att alla familjer och alla människor kan hamna i svårigheter och behöva hjälp för att klara utmaningar i livet i allmänhet och kanske i föräldraskapet i synnerhet. Därför är det viktigt att sänka trösklarna till socialtjänsten liksom att det finns goda samarbeten mellan till exempel skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst kring det tidigt förebyggande och hälsofrämjande arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Familjecentraler är ett sådant exempel på samarbeten. Att arbeta familjecentrerat har visat sig vara framgångsrikt. Kommissionen för jämlik hälsa konstaterar att ett sådant arbetssätt ökar chansen att upptäcka och möta behov av stöd bland barnfamiljer. Mot denna bakgrund är jag mycket glad över att utskottet har ställt sig bakom det förslag som M, C, KD och L gemensamt lade fram i höstas om att utreda möjligheterna att underlätta införandet av barn- och familjecentraler, där olika professioner arbetar tillsammans för den enskilda familjen och för det enskilda barnets bästa.

Herr talman! Givet den oerhört viktiga roll som socialtjänsten har är det synnerligen oroande hur hårt pressad socialtjänsten är på många håll i vårt land. Det går inte att blunda för de många och allvarliga brister och problem som finns rörande bland annat kompetensförsörjning och uppföljning av gjorda insatser. Därför behövs det nu omfattande reformer och inte minst ett politiskt ledarskap, ett politiskt ledarskap såväl nationellt som lokalt i varje kommun för att utveckla socialtjänsten.

Vi moderater har presenterat ett batteri av förslag för att förbättra socialtjänsten, varav många av förslagen behandlas i detta motionsbetänkande. Vi vill bland annat se en ny och framtidsinriktad socialtjänstlag. Vi tror också att det behövs en nationell handlingsplan för att stärka socialtjänsten och för att minska de ojämlikheter som finns över landet. Vad vi ser som helt centralt är att stärka professionens ställning och ge socialtjänstens medarbetare bättre förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb. Konkret handlar detta om allt från stöd, handledning och vidareutbildning till att använda modern teknik för att minska personalens administrativa arbete och därmed frigöra tid för viktigare arbetsuppgifter. Att så lite som 2 procent av barnhandläggares tid går till samtal med barn medan ca 10 procent av tiden äts upp av it-strul är siffror som med brutal tydlighet visar på behovet av ett ändrat arbetssätt och en förbättrad arbetsmiljö.

Herr talman! Vad som också är uppenbart är behovet av ett förbättrat stöd och utvecklade insatser gentemot barn som är placerade i till exempel familjehem eller HVB-hem. Särskilt viktigt är att göra insatser för att höja dessa barns kunskaper och skolresultat och därmed förbättra deras chanser i livet. Skolresultaten för placerade barn är i dag mycket nedslående. Den senaste statistiken visar att omkring 60 procent av de familjehemsplacerade barnen uppnår gymnasiebehörighet samma år som de slutar årskurs nio. I detta sammanhang vill jag därför särskilt lyfta fram reservation 4 om socialtjänstens arbete med barn och unga samt reservation 7 om samverkan om barn. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om att identifiera och genomföra insatser som syftar till att stärka kvaliteten inom den sociala barn- och ungdomsvården samt med åtgärder som syftar till att socialtjänsten i samarbete med skolan ska bli bättre på att följa upp och stödja barns skolresultat.

Herr talman! Även om jag självklart står bakom de två nyss nämnda reservationerna, liksom alla moderata reservationer, väljer jag att för tids vinnande yrka bifall endast till reservation nummer 41 om nationella adoptioner.

Många barn som blir placerade blir omplacerade gång efter annan, och de blir också placerade under långa perioder. Vid långvariga placeringar bör frågan om nationell adoption eller överflyttning av vårdnad oftare prövas för att ge det enskilda barnet en långsiktig, trygg och förutsägbar situation. Regeringen bör utreda hur fler nationella adoptioner och vårdnadsöverflyttningar skulle kunna möjliggöras - detta för de berörda barnens bästa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Avslutningsvis, herr talman, vill jag lyfta fram vikten av en stark arbetslinje för att pressa tillbaka utanförskapet, för att ge fler barn goda uppväxtvillkor och för att samhällets resurser verkligen ska gå - och räcka - till dem som är i allra störst behov.

För oss moderater är det självklart att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Därför vill vi se ett bidragstak. För att försörjningsstödet, det som i folkmun alltjämt kallas "socialbidrag", inte ska bli en bidragsfälla som leder till långvarigt utanförskap vill vi se skärpta prestationskrav. Socialtjänstlagen bör skärpas så att alla kommuner ställer krav på motprestation, normalt motsvarande heltid. Vi tycker att den som får försörjningsstöd ska vara tvungen att exempelvis delta i språkinsatser och aktivt söka arbete, och då inte bara i den egna kommunen utan faktiskt i hela landet.

Bidragslinjen, som varit signerad framför allt S, V och MP, har varit förödande för Sverige. Den har lett till ett ökat och cementerat utanförskap - ett utanförskap som vi nu måste bryta.

(Applåder)

Anf. 41 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Herr talman! Betänkandet Socialtjänst- och barnfrågor berör många frågor och, som flera har sagt, många olika områden. Vi har behandlat och tagit ställning till runt 200 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Det handlar om frågor om socialtjänstens arbete och om allt från samverkan mellan kommuner till begränsning av rätten till bistånd, för att nämna några. Det är glädjande att så många väljer att ta upp socialtjänsten som ett viktigt område, för socialtjänsten har ett av samhällets viktigaste uppdrag och är central i vårt svenska välfärdssystem.

Socialtjänstens arbete är inte lätt. Man gör ett fantastiskt bra och viktigt arbete, men vi får inte glömma att det till största delen handlar om att göra mänskliga bedömningar. Därför är det också viktigt att det finns en fungerande tillsyn och uppföljning av socialtjänsten. Det är viktigt att barn inte faller mellan stolarna på grund av att olika myndigheter har olika ansvar och olika skyldigheter. Därför måste socialtjänstens samverkan med andra myndigheter öka och bli ännu bättre.

Det är dock inte bara mellan olika myndigheter som samarbetet behöver öka, utan det behöver öka även över kommungränserna. Där kan vi se vissa hinder för samarbete, och de hindren måste undanröjas. Lagstiftningen är i dag integritetsskyddande, vilket jag kan tycka är bra även om jag också ser en viss problematik i det. Till exempel kan en kommun inte skicka en orosanmälan om att ett barn far illa till en annan kommun när familjen har flyttat. Jag har själv suttit i socialnämnden i min hemkommun och läst sådana utredningar. Inte sällan kan man se ett visst mönster där föräldrar sätter det i system att flytta när det väl har kommit in en orosanmälan. När det kommer in en orosanmälan väljer alltså familjen helt enkelt att flytta i stället för att ta tag i det, och den nya kommunen får inte ta del av orosanmälan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Det är inte så vi bäst tar hand om barnen. När det handlar om barn menar vi att orosanmälan måste finnas på nationell nivå, så att det plingar till i systemet när en familj väljer att flytta till en ny kommun. Det ska plinga till i systemet så att man får veta att det finns en orosanmälan från den tidigare kommunen. Så fungerar det tyvärr inte i dag. Det handlar inte om att jaga föräldrarna utan om att se till att barnet har det bra.

Herr talman! Om det ändå går så långt att det blir nödvändigt att placera barn måste det alltid ske med barnets bästa i fokus. Till exempel är det orimligt att barn som inte har begått brott placeras på låsta ungdomshem och riskerar att behandlas som kriminella. Barn som har omhändertagits av myndigheter måste också ges ett större skydd och ökad möjlighet till skadestånd om det skulle förekomma vanvård eller andra övergrepp, och för barn som har varit placerade länge och hunnit knyta an till den nya familjen måste vårdnadsöverflyttning och adoption kunna övervägas i större utsträckning - allting och alltid med barnets bästa i fokus.

Mycket i detta betänkande handlar kort och gott om att säkerställa god kvalitet. Det handlar om att utvärdera och om att tydliggöra, och en sak jag tycker behöver tydliggöras är rätten till ekonomiskt bistånd för den som vistas illegalt i landet. Det ser nämligen väldigt olika ut i de olika kommunerna. Vissa socialnämnder tolkar det som att den som vistas illegalt i landet bäst kan tillgodose sina behov i hemlandet - en tolkning som förvisso slagits fast även i vissa kammarrättsdomar. Andra socialnämnder väljer att bevilja den som vistas illegalt i landet ekonomiskt bistånd. Det finns exempel på kommuner i Sverige som ger mer långvarig hjälp till personer som vistas illegalt i landet. Det kan till exempel handla om bistånd till hyra till personer som egentligen inte ens har rätt att vistas eller bo i vårt land.

Vi ser det som väldigt problematiskt att regeringen inte har lagt fram något lagförslag för att tydliggöra rättsläget. Landets kommuner måste få klarhet i hur rätten till bidrag för dem som vistas illegalt i landet ska se ut. Min och vår bestämda uppfattning är att den som har nekats uppehållstillstånd inte ska ha rätt till långvarigt bistånd från kommunen.

Herr talman! I Sverige är vi lyckligt lottade. Vi har ett trygghetssystem som är unikt och som i många länder runt om i världen ses som en förebild för hur de skulle vilja ha det. Försörjningsstödet är tänkt som det yttersta skyddet och en sista utväg när alla andra möjligheter är prövade, men för många blir det tyvärr en långvarig försörjning - inte minst för utrikesfödda, och då kanske främst utrikesfödda kvinnor. Att öka sysselsättningen är viktigt inte minst för att förbättra folkhälsan, eftersom passivitet riskerar att leda till ökad depression, men också för att det i stor utsträckning bidrar till ökat utanförskap att sitta hemma i stället för att ha en meningsfull sysselsättning. Den som söker försörjningsstöd vill oftast inget hellre än att skaffa sig en sysselsättning.

Vi menar att socialtjänstlagen bör skärpas så att kommuner ska ställa krav på motprestation för försörjningsstöd. Naturligtvis får detta inte leda till försämrad ekonomi; det ska alltid löna sig mer att arbeta. Även om försörjningsstödet betalas ut av kommuner menar jag att det är en nationell angelägenhet att folkhälsan är god och att sysselsättningen är hög. Det är också en nationell angelägenhet att bekämpa utanförskapet, och med tanke på hur det ser ut är detta faktiskt även en jämställdhetsfråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Det finns många fler ämnen som jag skulle vilja beröra, men då skulle jag väl överskrida min talartid. Jag nöjer mig därför med att yrka bifall till reservationerna 20 och 22, men jag står självklart bakom alla våra reservationer.

Anf. 42 Sofia Nilsson (C)

Herr talman! Vi debatterar nu socialtjänst- och barnfrågor. Det är en debatt om 200 yrkanden från allmänna motionstiden och 75 reservationer. Vi kan konstatera att det finns ett stort engagemang i frågan, vilket känns väldigt bra.

Inom detta område finns en rad viktiga frågor och olika aspekter, men i mitt anförande tänker jag uppehålla mig kring två olika områden. Det första jag kommer att tala om är barns rätt, vikten av samverkan och tidiga insatser, och i den andra delen kommer jag att tala om stöd till barn och unga som har bevittnat våld.

Det är alltid allvarligt när människor far illa, men det är extra allvarligt när det handlar om barn. Även om de allra flesta barn har det bra i Sverige i dag finns det barn och unga som på olika sätt far väldigt illa. Utsatthet bland barn kan ta sig olika uttryck. Det kan handla om misshandel, psykisk ohälsa och försummelse likaväl som knappa ekonomiska förhållanden och förutsättningar. Utmaningen för samhället ligger i att fånga upp och våga se alla de barn som faktiskt behöver stöd.

Samhällets olika funktioner, allt från vård till omsorg, ska fungera som ett skyddsnät och finnas där när vi behöver det. Ett viktigt nät för att inte barn och ungdomar ska fara illa är socialtjänsten. Men maskorna i nätet måste bli tätare och säkrare; vi kan inte acceptera att barn faller mellan maskorna.

Vi har absolut möjlighet att fånga upp och reagera, om vi tänker till. I den genomsnittliga kommunen i Sverige börjar barnen i förskolan ungefär när de är ett eller ett och ett halvt år gamla. Sedan går de i grundskolan. På eftermiddagarna är många på fritis. Därefter fortsätter de i högstadiet och går, förhoppningsvis, vidare till gymnasiet.

I nästan 19 år har vi på något sätt kontakt med våra barn och ungdomar nästan från åtta på morgonen till tre fyra på eftermiddagen. Det är ganska många timmar där vi tillsammans kan reagera och agera, så visst finns det tid. Tillsammans - mellan skola, socialtjänst, öppenvård, barn- och ungdomsvård, fritis och så vidare - har vi stora möjligheter att faktiskt reagera, fånga upp och agera.

Men för att denna samverkan ska fungera måste vi se till att undanröja alla hinder för kommuner att samarbeta mellan professioner, mellan verksamheter och över kommungränserna kring de sociala barn- och ungdomsfrågorna. Inte minst för små kommuner är det helt avgörande att vi ger möjlighet att samarbeta över kommungränsen för att kunna säkra kompetensen inom socialtjänsten.

Det andra som behöver förändras för att socialtjänsten ska kunna arbeta uppsökande och förebyggande är synsättet på barn som rättighetsbärare.

Föräldrarätten, det vill säga förälderns rätt att bestämma åt barnet, är väldigt stark i Sverige, vilket innebär att socialtjänsten är beroende av föräldrarnas ja för att kunna agera när ett barn behöver hjälp. Om föräldrarna avsagt sig kontakt med socialtjänsten kan socialtjänsten agera först när barnet far så pass illa att det finns lagstöd för ett beslut om tvångsinsatser. Barnet tillåts alltså må sämre och sämre till dess att situationen är så pass svår att socialtjänsten får ta till tvång. Detta är inte rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Denna fråga om just föräldrarätten är en fråga som jag hoppas att den pågående utredningen Framtidens socialtjänst tar på allvar och arbetar igenom så att barnens rätt stärks.

Veckan före påsk besökte jag ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Detta boende är ett av få i Sverige som bedriver barnverksamhet. Vi talade mycket om vikten av att ge barnen stöd och hjälp, för vi måste skapa förutsättningar för fler skyddade boenden där barn kan bo.

Vi talade också om att trygga barnens möjlighet att gå i förskola och skola även om de behöver bo på en annan plats. I en traumatisk och turbulent situation kan förskolan eller skolan vara en miljö som ger kontinuitet och trygghet. Det kan handla om att se till att tillfälliga boenden är barnvänliga till sin utformning. Fler barn kan också behöva få skolskjuts för att kunna gå kvar i sin vanliga förskola eller skola. Detta måste vi se till att vi ger förutsättningar för.

Trots kunskap om detta utreds alltför sällan barnets situation när en vårdnadshavare misstänks ha utsatts för våld av den andra vårdnadshavaren. Socialtjänstlagen pekar på socialtjänstens särskilda ansvar för att ge stöd och hjälp åt kvinnor som är eller har varit utsatta för våld samt att vara uppmärksamma på att barnen kan behöva stöd och hjälp. Men regelverket bör förtydligas för att säkerställa dels att barn alltid får komma till tals, dels att barn får rätt stöd i samband med anmälningar om våld i nära relationer.

Barn som upplevt våld ska ses och behandlas som brottsoffer och därmed bli målsägare. Förutom att barnet får rätt till ett eget målsägarbiträde innebär det också att barnet kan höras även om vårdnadshavaren motsätter sig det.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att jag naturligtvis instämmer i Centerpartiets samtliga reservationer. För tids vinnande yrkar jag dock bifall endast till reservation 29.

Anf. 43 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Jag kallar henne Mia - hon som jag lärde känna när jag gick någon föräldrautbildning efter att jag fått mitt första barn.

Jag såg henne direkt. Jag var väldigt ung då; hon var något äldre men inte så gammal som jag tyckte att de andra föräldrarna var. Hela hennes utstrålning var så stolt och så otroligt vacker. Jag föll för henne direkt, så när hon en dag frågade om vi skulle fika blev jag faktiskt överlycklig.

Vi började umgås med våra barn under föräldraledigheten. Jag tror att hon tog mig under sina vingar för att hon tyckte att jag påminde om henne och att hon hade en hel del att lära mig. Hon brukade allt som oftast peppa mig om vikten av att studera. Hon läxade upp mig när hon tyckte att jag var på fel spår, och vi ägnade timmar åt att prata om allt som rör småbarnsårens stora utmaningar. Hon blev verkligen en förebild för mig.

Nästan alltid när jag kom hem till henne stod hon och lagade mat, med musiken i bakgrunden, med sitt barn på armen och med sitt speciella leende på läpparna. Hon hade nämligen fått för sig att jag inte var något vidare på att laga mat, och hon var av den bestämda uppfattningen att varken jag eller våra barn skulle bli några festliga typer om vi inte lärde oss att älska en riktigt kulinarisk måltid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Så här i efterhand är det faktiskt det minnet som gör mest ont - det där minnet av att jag alltid tänkte på henne som så himla levande, så varm och så otroligt omtänksam. Jag brukade tänka att man inte får en finare mamma än så.

Jag varken vill eller kan klä i ord hur det kändes när jag nåddes av beskedet att Mia hade blivit brutalt mördad av en man. Jag tror att varje ord är överflödigt för att beskriva den bild jag har på näthinnan av hur jag gick bakom hennes lilla barn för att lämna henne till hennes sista vila.

Året då min vän dog mördades tolv kvinnor, tror jag. Min vän var en av dem av kött och blod som döljer sig bakom sifforna i statistiken. År 2018 gick 22 kvinnor samma brutala öde till mötes som Mia. Detta är fruktansvärda tragedier, som lämnar barn, föräldrar, vänner, kollegor och anhöriga med livslånga sår. Detta är mord som troligtvis hade gått att stoppa.

Herr talman! År 2018 blev alltså 22 kvinnor i Sverige mördade av en man som de haft en nära relation med. Dessa 22 kvinnor utgör toppen av ett enormt isberg, för bakom våldet döljer sig strukturer och mönster som i sin yttersta form dödar kvinnor. Med det avgrundsdjupa vrål som ekat över världen med hela metoo har vi fått se hur våldspyramiden målats upp och gestaltats i verklig form med kvinnors vittnesmål som pensel.

Vi har fått se hur kvinnor dagligen utsätts för sexistiska skämt, kränkningar och objektifieringar med utgångspunkt i stereotypa könsroller utan att någon sätter stopp.

Vi har fått se hur trakasserier, hot och fysiskt och psykiskt utnyttjande är vardag på arbetsplatser, skolor och i det offentliga rummet utan att någon sätter stopp.

Vi har fått fruktansvärda vittnesmål om våldtäkter, misshandel och psykiskt våld. Ingen har missat hur Josefin Nilssons öde har fått förkroppsliga alla de kvinnor som terroriseras, misshandlas och hatas tills de inte längre orkar utan att någon sätter stopp.

Vi vet att 22 kvinnor har mördats bara på ett år. Det här är kvinnors verklighet i Sverige, allt utfört av män. Det är verkligen katastrofalt.

Hur är det möjligt, herr talman, att var tredje kvinna mellan 16 och 24 år uppger att de blivit utsatta för sexualbrott det senaste året? Hur är det möjligt att 65 000 kvinnor utsätts för misshandel varje år, att det begås nästan 100 våldtäkter per dygn om man inkluderar mörkertalet och att över 200 000 barn bevittnat våld i hemmet? Det handlar alltså om över 200 000 barn!

Hur är det möjligt att kvinnor och barn i vårt land i detta nu är på flykt från den man som tagit sig rätten att utöva makt genom våld? Kvinnor och barn har fått lämna allt de har bakom sig för att fly för sina liv, gömma sig i olika boenden och till och med säga upp hela sin identitet för att en man inte kan sluta att slå och för att samhället inte stoppar honom.

Om och om igen visar det sig att utsatta kvinnor försökt att få hjälp utan att rätt åtgärder vidtagits. Männen går fria, men kvinnorna sätts bakom lås och bom. Vi pratar inte om en eller två kvinnor, utan vi pratar om tusentals kvinnor. Det här är faktiskt inte riktigt klokt, herr talman. Det här är galenskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Jag frågar mig: Hur anstår det ett land som Sverige att tillåta att våldet fortgår? Jo, det är möjligt för att könsmaktsordningen upprätthålls. Det är möjligt för att politiken tillåter att det fortgår.

Herr talman! Detta är inte en naturlag. Det här är en fråga om makt - om mäns makt över kvinnor. Detta är strukturer som går att ändra om man verkligen vill och om man slutar att agera som om våldet är något vi bara har att förhålla oss till.

Det går att stoppa våldet med politiska beslut. Vi har lagt fram en motion, som vi debatterar här i dag, med en rad förslag som syftar till att ge kvinnor det skydd de har rätt till och att ge männen det straff de förtjänar. Detta är viktiga förslag, som bygger på den enorma kunskap som kvinnojourerna samlat på sig under de 40 år de räddat livet på kvinnor som samhället har svikit.

Men det är strukturerna som måste ändras för att på riktigt eliminera våldet.

De ekonomiska klyftorna mellan kvinnor och män måste slutas, ansvaret för barn och hem måste delas lika, makten mellan könen ska vara jämlik och könsstereotypa normer och värderingar måste brytas. Det är verklig våldsprevention, för, herr talman, vi ska vara ruskigt medvetna om att varje beslut vi fattar i den här kammaren får konskenser.

Just därför vill jag påstå att det är med kvinnors liv som insats som politiken i stället för att öka jämlikheten väljer att rigga ett skattesystem som gynnar de rika männen på fattiga kvinnors bekostnad, ett system där kvinnor inte kan leva på sin pension. Det är direkt livsfarligt att i stället för att bygga bostäder, så att varje människa har någonstans att bo, inför man marknadshyror. Då är det ett slag i ansiktet på alla kvinnor att inte stärka välfärden utan i stället kämpa för att sänka folks löner. Det här är politik som kan kosta liv.

Vi kan stoppa mäns våld mot kvinnor om vi vill, men då måste vi byta politisk riktning. Vi i Vänsterpartiet har väckt en motion om socialpolitik och om mäns våld mot kvinnor. Vi står bakom alla våra reservationer, men för att spara lite tid yrkar vi bifall bara till reservation 27. Men det är inte i första hand de här motionerna som kommer att stoppa våldet, utan det är den politik som Vänsterpartiet driver för att bygga ett jämlikt Sverige.

Anf. 44 Michael Anefur (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi står bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till vår reservation 73.

Herr talman! I denna kammare vinnlägger vi oss ofta eller alltid om att grunda våra beslut på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är en alldeles utmärkt utgångspunkt eftersom vi då slipper fatta beslut som i efterhand visar sig vara dåliga eller inte genomförbara. För kloka politiker är det värt mycken möda att föreslå och fatta beslut som bygger på just denna grund.

Jag förutsätter att vi alla har detta som utgångspunkt - allt annat vore förvånande. Men tyvärr, herr talman, blir jag förvånad, riktigt förvånad. Endast Moderaterna är beredda att stödja Kristdemokraternas yrkande om att alla kommuner bör arbeta utifrån modellen Bostad först. Metoden har vetenskapligt och erfarenhetsmässigt bevisats fungera, men ändå är stödet i utskottet nästan obefintligt. Det är förvånande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Herr talman! Den gängse metoden i Sverige i dag för att hjälpa och stötta hemlösa är den så kallade trappstegsmodellen. Den innebär i korthet att den hemlöse, som ofta dessutom är beroendesjuk och/eller psykiskt sjuk, ska kvalificera sig för ett eget boende. På vägen ska man gå igenom ett flertal steg: avgiftning, stödboende, socialt andrahandskontrakt etcetera. Om man sedan klarar alla stegen och gör som samhället säger kan det möjligtvis finnas ett eget boende längst upp på trappan. Misslyckas man på något steg ramlar man ned och får börja om från början igen. Denna metod har vi använt i decennier i Sverige, och resultatet är riktigt, riktigt skralt. Det är väldigt få som når fram till eget boende, men desto fler misslyckas gång på gång.

En annan metod är Bostad först, som utgår från att den hemlöse framför allt saknar boende, vilket kan kännas som en fullständigt rimlig utgångspunkt. I denna modell erbjuds den hemlöse ett eget boende. De enda kraven är att man betalar hyran, sköter lägenheten och inte stör grannarna, det vill säga precis samma villkor som för alla andra. Utöver detta erbjuds man all möjlig hjälp och stöd för att kunna hantera och komma till rätta med sina andra problem.

Metoden har använts under lång tid runt om i världen och i några få kommuner i Sverige, och resultatet är fantastiskt. Åtta av tio lyckas långsiktigt bo kvar i sin lägenhet. Missbruket minskar, den psykiska ohälsan blir mindre och tidigare raserade sociala relationer kan återuppbyggas.

Herr talman! Min fråga blir därför till dem som inte stöder vår motion: Varför betyder vetenskap och beprövad erfarenhet i just denna fråga så lite eller till och med ingenting alls? När det nu finns en metod som fungerar i verkligheten och som dessutom är betydligt mer ekonomisk - 150 000-200 000 kronor billigare än stödboende per individ och år - varför vill man då inte att den används i stor skala? Absolut rimligen borde Bostad först vara det normala och trappmodellen undantaget. Nu är det precis tvärtom. Man använder en metod som vi vet inte ger särskilt bra resultat och låter bli att använda en metod som är bevisat oerhört effektiv.

Dagens regeringspartier har inte tagit ansvar för hemlösheten i Sverige, vare sig förra mandatperioden eller denna. Det gick alldeles utmärkt att klaga och protestera i opposition, men i regeringsställning förvann frågan totalt från dagordningen. Den nationella nivån för att stötta kommunerna togs bort, Bostad först hoppade man över och ingen strategi för hemlöshet togs fram. Resultatet ser vi nu. Hemlösheten ökar, främst bland de mest utsatta och inte minst äldre. De lever och sover på gatan, i förrådsutrymmen, under broarna eller i bästa fall på ett härbärge.

För att komma till rätta med detta samhällsproblem har regeringen inga åtgärder. Kan det bero på att de hemlösa inte är en så stark väljargrupp? Som kristdemokrat har jag fokus på dem som har det allra svårast i vårt samhälle. Tyvärr verkar inte regeringspartierna dela detta fokus i det reella arbetet.

Herr talman! Det är rimligt att kalla regeringens arbete för skamligt. Det är en skam för ett samhälle att inte klara av ens den mest akuta hemlösheten. Ett problem är att vetenskap och beprövad erfarenhet förbehålls högtidstalen men inte används i verkligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

(Applåder)

Anf. 45 Lina Nordquist (L)

Herr talman! "Socialtjänst är det stöd som kommunen ger till invånare som behöver hjälp och inte kan få det på något annat sätt." Så står det i Nationalencyklopedin. Det betyder att om inte Socialtjänstens stöd finns eller om det inte duger, då finns inget för de här människorna - inget. Det gäller nyfödda ända till 104-åringar och uppåt, våra sköraste.

Herr talman! Det finns barn som far oerhört illa i vårt land här och nu. Därför är jag glad att Liberalernas och andra partiers krav på familjecentraler ser ut att bifallas. Barnen behöver vuxna i olika yrkesgrupper som arbetar tillsammans, men det behövs mer. Jag ska ge några exempel på liberala förslag som jag står bakom.

Herr talman! Föräldrabalken är mycket stark i svensk lag. Det behövs en barnbalk. Om man vill lämna landet för att utsätta sitt barn för könsstympning eller gifta bort ett barn, då ska man nekas utresa ur Sverige. Om man inom landet förtrycker sitt barn i hederns namn måste omgivningen sätta ned foten, hårt. Och om man själv är roten, menat eller inte, till att ens barn far illa måste man kunna tvingas till hjälp, herr talman, innan det är för sent. Socialtjänsten måste få befogenheter att besluta om mellantvång även för föräldrar. Jag yrkar därför bifall till vår reservation 55 om just detta.

Vi liberaler vill se en nationell strategi mot våld mot barn. Bara det att ett barn upplever våld borde innebära att de ska ses som brottsoffer och därmed som målsägare med rätt till eget biträde. Barnet ska självklart också ha rätt till en egen handläggare hos socialtjänsten, oavsett varför de förekommer i någon av socialtjänstens utredningar.

En del barn är inte trygga hos sina föräldrar, vad vi än gör. Det är vårt ansvar som samhälle att ta väl hand om de barnen, för de blir allas barn när deras föräldrar inte mäktar med. De är också våra allra sköraste.

Alldeles för många placerade barn har hälsoproblem, och de klarar inte skolan. Men vi vet ju att hälsa och godkända betyg skyddar barnen, ja, nästan vaccinerar dem mot elände senare i livet.

Liberalerna kräver därför ett stärkt samarbete mellan skola, elevhälsa och socialtjänst. Vi måste följa skolgång och hälsa, för det är vårt gemensamma ansvar.

Varje barn måste få växa upp i ett tryggt hem. Vi vuxna behöver också en egen dörr att stänga om oss. Vi liberaler vill göra mer för att förebygga vräkning och mota hemlöshet.

Inte minst behöver samhället betydligt bättre än i dag skydda kvinnor som flyr från våld i sitt eget hem. Kvinnofridslinjen behöver byggas ut till ett nationellt hjälpnummer. Varje kommun behöver ha en kvinnojour, och dessa jourer måste ha ett stabilt och långsiktigt stöd. Skyddade boenden måste passa för barn när det behövs, och dessa barn måste kunna leva sina barnliv och gå i förskola och skola, oavsett var de måste gömma sig.

Men det finns människor i vårt land som inte lyckas gömma sig, inte lyckas fly. En del människors liv tar slut. Vi liberaler vill att myndigheternas agerande ska granskas i varje enskilt fall av grovt eller dödligt våld. Hur har polis och åklagare agerat? Gjorde socialtjänsten och sjukvården tillräckligt? Kunde vi som samhälle ha gjort bättre? Även om det är för sent för en av oss kan kunskapen rädda andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Det finns så himla mycket mörker, och samtidigt så många som får veta ingående detaljer om allt detta. Jag tänker på socialnämnderna. Även om ledamöter i kommunernas socialnämnder är noga med sin tystnadsplikt innebär dagens situation att människor, ofta i små städer, får insyn i det allra sårigaste av sina medmänniskors privatliv.

Herr talman! Vi skulle nog tycka att det var märkligt om en politisk nämnd fick detaljerad information om en sjuk persons patientjournal för att sedan fatta beslut om vilken sjukvård just denna person skulle få. Men inom socialtjänsten är det precis så det går till.

Vi liberaler vill därför se över delegationsordningen inom socialtjänsten, för integritetens och de utsatta människornas skull. Detta kräver att socialsekreterare får legitimation, precis som inom hälso- och sjukvårdsyrkena, och att de får mer tid till ansvarsfyllda beslut, för dessa beslut påverkar andra människors hela liv.

Det handlar ju om hela liv. Det säger våra lagar och uppslagsböcker. Detta är hjälpen som våra invånare inte kan få på "något annat sätt", och vi får inte vända dessa människor ryggen.

Anf. 46 Pernilla Stålhammar (MP)

Herr talman! Det var nog inte bara jag som grät när Maj Karlsson stod i talarstolen och berättade om väninnan som fick sätta livet till och hur de följde barnen till mammans sista vila.

Herr talman! Rädda Barnen har en sådan där snurra som på Bingolotto. Man trycker på en knapp, och när man trycker på den igen stannar snurran och man kan se hur stor chansen är för var i världen man föds. Chansen att födas i Sverige är 0,08 procent.

Det finns många barn i världen som vi behöver värna. Varje dag dör 15 000 barn under fem år i världen - varje dag. År 1979 förbjöds barnaga i Sverige. Sverige var det första landet i världen att förbjuda barnaga. Det flesta länder tillåter det fortfarande. Därför är jag så stolt över den feministiska utrikespolitik vi för och över den fattigdomspolitik vi för genom biståndet.

Men i Sverige har vi också problem, och vi har väldigt mycket att göra även här. Sverige är som tur är ett välutvecklat land, och de flesta barn växer upp i familjer som är trygga. Alla har rätt till skolgång. De flesta har vuxna omkring sig som de kan stötta sig mot, men tyvärr gäller det inte alla. Jag kommer att fortsätta att hävda, om och om igen, att så länge inte varje människa, varje barn, kvinna och man, kan leva ett tryggt och bra liv i Sverige lever Sverige inte upp till konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Det finns tyvärr barn som växer upp med missbruk eller dåliga ekonomiska villkor på grund av den sneda inkomstfördelningen i Sverige. Det kan vara våld i hemmet. Mannen kanske slår kvinnan och barnen.

När de flesta barn går hem på eftermiddagen, till helgen eller vid lov kommer de till en rolig och trygg miljö. Men för andra barn är det en skräck. Sommarlovet blir något de fruktar.

I dessa sammanhang är det viktigt att samhället verkligen finns på plats. Därför är det bra att vi har antagit barnkonventionen som lag. I januari 2020 träder den i kraft som svensk lag, och det pågår ett stort arbete runt om i kommuner och landsting och hos Barnombudsmannen för att se hur den ska implementeras rent praktiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Det måste vara lätt för barnen att komma i kontakt med vuxna. Man hör många barn säga att de pratar med kompisar men inte med mamma eller pappa eller lärare eftersom de är rädda för att blotta sig och inte känner förtroende för någon vuxen. Då måste det finnas en elevhälsa som kan se dessa barn och komma in i ett tidigt stadium och hjälpa dem att hitta rätt i samhället och att få det stöd som behövs. Därför är jag glad över att vi satsar på att tillföra resurser även till elevhälsan.

Har man lite större psykiska problem måste det vara enkelt att få snabb hjälp på BUP. Att det ska finnas psykisk vård tillgänglig på vårdcentraler är något regeringen jobbar hårt med att så småningom få på plats.

Precis som Maj sa finns det tyvärr kvinnor som tvingas fly och lämna hus, hem och arbete och flytta in på skyddade boenden. Då måste det finnas resurser även för barnen. Barnen ska inte förlora på detta, utan de ska kunna fortsätta att gå i skolan och inte halka efter. Därför måste vi satsa ännu mer på dessa skyddade boenden så att alla får den omsorg de behöver.

När metoo drog igång 2017 blev jag ganska skrämd. Det var efterlängtat, och vi behövde verkligen metoo i det svenska samhället. Jag var med och startade #allavi, en hashtag för alla kvinnor oavsett bransch och levnadsförhållanden. På en vecka hade 57 000 kvinnor anslutit sig till gruppen.

Det som skrevs i gruppen gjorde mig fullkomligt mörkrädd. 70 år gamla kvinnor vågade för första gången berätta vad de varit med om när de var små. Det hade följt dem genom hela livet. De trodde att det var deras fel att de i väldigt tidig ålder blivit utsatta för sexuellt våld av män i nära relationer. Eftersom man inte har pratat om det har dessa kvinnor inte fångats upp, inte fått hjälp och har fortsatt att hamna i destruktiva situationer.

Här måste vi bli mycket modigare. Politiken måste bli mycket modigare. Vi måste göra mycket mer för de här kvinnorna och de här barnen. Därför är jag glad att vi nu satsar mycket på kvinnojourer. Vi har också antagit en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor. Den löper fram till 2026. Vi har satsat 1,3 miljarder kopplat till strategin. Vi har också en handlingsplan mot könsstympning.

I vårändringsbudgeten tilldelar vi 45 miljoner till arbetet mot våld i nära relationer, 45 miljoner till insatser mot hedersrelaterade brott och 40 miljoner till kvinno- och tjejjourer. Det är åtminstone ett steg framåt.

Herr talman! Med dessa ord vill jag tacka för ordet och yrka bifall till förslaget i betänkandet och till reservation 70 om familjecentraler.

Anf. 47 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jag har först lyssnat på Lena Emilsson, som är representant för ett regeringsparti, och nu Pernilla Stålhammar från Miljöpartiet som också är ett regeringsparti. Jag har i debatten saknat konkreta exempel på hur regeringen ämnar stärka socialtjänsten och ta itu med de allvarliga och omfattande problem och brister som vi ser i socialtjänsten runt om i Sverige. Inte minst brister det många gånger när samhället väljer att placera barn på HVB-hem, i familjehem eller på särskilda ungdomshem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Herr talman! Jag ska börja med att ge regeringen lite beröm. Precis före påsk kom ett pressmeddelande om att regeringen har fattat beslut om ett åtgärdspaket för att trygga HVB-hem och särskilda ungdomshem. Det var verkligen på tiden. Utskottet har vid upprepade tillfällen lyft upp detta. Vi har till exempel kallat generaldirektören för Statens institutionsstyrelse till oss och fått väldigt klena och bristfälliga svar. Det var alltså verkligen på tiden.

När jag läste pressmeddelandet blev jag dock bekymrad då jag konstaterade att familjehem inte lyfts fram. Vi vet att många barn placeras i familjehem som är direkt olämpliga. Jag lyssnade så sent som i går på radioprogrammet Kaliber om upprepade placeringar i ett familjehem där de var dömda för mer eller mindre allvarliga brott. Det är fullkomligt oacceptabelt.

Min fråga till Pernilla Stålhammar är: Varför blundar regeringen för problemen när det gäller familjehemmen?

Anf. 48 Pernilla Stålhammar (MP)

Herr talman! Det finns, precis som Johan Hultberg säger, otroligt mycket att göra.

En viktig sak är den socialtjänstutredning som nu pågår. Där har ett tilläggsdirektiv lagts till om att även inkorporera barnkonventionen i socialtjänstutredningen. Man ska så att säga vända på kuttingen; barnens rätt ska väga tyngre än familjerätten.

Vi har sett att det finns stora problem på Sishemmen. Det finns knark, och väldigt många far illa där. Det är något som vi ser över nu, precis som du nämnde.

När det gäller familjehemmen ser vi också problemen. Det har funnits familjehem där det har varit problem upprepade gånger och man inte har tagit det vidare. En kommun som skickar till en annan kommun har kunnat skicka till ett familjehem som inte har skött sig särskilt bra.

Därför anser jag och Miljöpartiet att vi behöver ett slags nationellt register för att säkerställa att de som inte klarar av att möta kraven eller som missköter sig inte ska kunna fortsätta. Det ska man veta i det nationella registret, så att fler felplaceringar helt enkelt inte sker.

Anf. 49 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Ett nationellt register hade varit intressant att utreda. Någon sådan utredning har dock inte kommit från regeringen. Det enda som har kommit är att man ska titta på HVB-hemmen och de särskilda ungdomshemmen. Familjehemmen lämnas helt utanför. Jag efterfrågar konkreta åtgärder.

Moderaterna är absolut öppna för att titta på ett nationellt register. Vi har i en reservation i det här betänkandet lyft fram att vi vill införa en certifiering och fortlöpande kontroller av familjehemmen.

Herr talman! När samhället griper in och i någon mening tar över föräldrarollen är det oerhört viktigt att samhället inte sviker i föräldrarollen. Det blir ett dubbelt svek för de barn som placeras i en direkt olämplig familj där droger förekommer, där föräldrarna som är tänkta att vara förebilder själva är inne på en brottslig bana och så vidare. Det är alltså ett svek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänst- och barnfrågor

Jag hoppas verkligen att Pernilla Stålhammars och Miljöpartiets ambition inte stannar vid en tom ambition utan att det blir konkret handling från regeringen. Det är just konkret handling jag efterfrågar.

Moderaterna och jag lyfter i den här debatten och i våra reservationer fram ett batteri av åtgärder för att förbättra socialtjänsten. Jag hörde ärligt talat inte något konkret från vare sig ledamoten Emilsson eller ledamoten Stålhammar om vad regeringen gör, mer än att man har en pågående utredning.

Herr talman! Jag vill återigen fråga ledamoten Stålhammar: Vad konkret gör regeringen för att stärka socialtjänsten och för att komma till rätta med de brister som finns? Är man beredd att införa en nationell handlingsplan, som Moderaterna föreslår? Är man beredd att ge Socialstyrelsen i uppdrag att titta på hur stödet till socialtjänsten kan förbättras när det gäller att hjälpa barn i utsatta familjer att klara av skolan? Är man beredd att stärka socialtjänsten och personalens kompetens och ansvar? Vad konkret vill regeringen göra?

Anf. 50 Pernilla Stålhammar (MP)

Herr talman! Jag och Johan Hultberg har självklart samma ambition här.

Den här regeringens arbete har precis satt igång, i och med att regeringsbildningen dröjde. Det är väldigt mycket som ligger i pipeline. Nu har vi bland annat en minister som ansvarar särskilt för barnfrågor och en minister för jämställdhet. Jag vet att Åsa Lindhagen jobbar väldigt hårt.

Vi vill se ett nationellt register. Det skulle som sagt kunna vara ett sätt att säkerställa att man inte kan placera barn i boenden som inte uppfyller kraven.

När det gäller socialtjänsten handlar ett problem om att olika parter inte kommunicerar. Det måste finnas ett bättre samarbete mellan till exempel sjukvården, socialtjänsten och skolan. Sådana saker diskuteras nu i Regeringskansliet, och vi tar fram konkreta förslag för hur vi ska arbeta vidare med det.

Vi har också Socialtjänstutredningen som lägger fram sitt betänkande i juni nästa år. Det ser vi mycket fram emot.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)