Socialtjänstfrågor

Socialutskottets betänkande 2013/14:SoU12

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 26 mars 2014

Beslut

Nej till motioner om socialtjänsten (SoU12)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om socialtjänsten. Skälet är främst att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:SoU12 (pdf, 509 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

75 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2013/14:C246 Vräkningar i hyresrätt av Margareta Larsson (SD)
motion 2013/14:Fi227 Karenstid och sociala lån av Markus Wiechel (SD)
motion 2013/14:Fi271 Ordning och reda i välfärden av Lars Johansson m.fl. (S)
motion 2013/14:Ju412 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet av Morgan Johansson m.fl. (S)
motion 2013/14:Kr205 Inför ett licenssystem för privata aktörer på spelmarknaden av Andreas Carlson (KD)
motion 2013/14:Kr214 Spelpolitik av Agneta Börjesson m.fl. (MP)
motion 2013/14:Kr263 Svensk spelmarknad av Gunnar Axén och Carl-Oskar Bohlin (M)
motion 2013/14:So240 Prestationskrav i samband med utbetalning av försörjningsstöd av Markus Wiechel och Per Ramhorn (SD)
motion 2013/14:So241 Hemlöshet av Maria Ferm m.fl. (MP)
motion 2013/14:So242 Överflyttning av boende inom socialtjänsten av Christer Akej (M)
motion 2013/14:So249 Mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i nära relationer av Eva Olofsson m.fl. (V)
motion 2013/14:So250 Internet i försörjningsstödet av Lars-Axel Nordell (KD)
motion 2013/14:So251 Barns rättigheter när en förälder är frihetsberövad av Annika Eclund och Emma Henriksson (KD)
motion 2013/14:So259 Förstatliga socialtjänsten av Margareta Larsson (SD)
motion 2013/14:So261 Rätten att överklaga vårdnadsutredningar av Margareta Larsson (SD)
motion 2013/14:So277 Certifiering av familjehem av Anna Steele (FP)
motion 2013/14:So293 Tvinga kommuner att ge skydd till misshandlade kvinnor av Yilmaz Kerimo och Ingela Nylund Watz (S)
motion 2013/14:So299 Handlingsplan mot sexuella övergrepp mot barn av Billy Gustafsson (S)
motion 2013/14:So301 Grön politik för alla familjer av Maria Ferm m.fl. (MP)
motion 2013/14:So303 Kommunal eftervård av Agneta Luttropp och Mats Pertoft (MP)
motion 2013/14:So317 Om åldersreglering gällande adoptionsföräldrar vid internationell adoption av Peter Jutterström (M)
motion 2013/14:So318 Nationella riktlinjer för socialtjänsten vid fosterhemsplaceringar av Gunilla Nordgren (M)
motion 2013/14:So320 Översyn av socialtjänstlagens regler vid akuta placeringar i jourhem av Gunilla Nordgren (M)
motion 2013/14:So323 Skärpta krav för att driva HVB-hem av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:So331 Förtydligade rättigheter för omhändertagna barn av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:So334 Lagstadgat brukarinflytande inom missbruksvården av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:So339 Utredningar vid adhd-problematik av Agneta Luttropp och Mats Pertoft (MP)
motion 2013/14:So340 Gör dataspelsberoende till psykiatrisk diagnos av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
motion 2013/14:So346 Möjlighet att förlora yrkeslegitimation av Susanna Haby (M)
motion 2013/14:So350 Stärk barnens rätt i socialtjänstlagen av Agneta Luttropp och Magnus Ehrencrona (MP)
motion 2013/14:So355 Socialtjänstens kunskap om sexuellt exploaterade barn av Johan Linander och Per Åsling (C)
motion 2013/14:So365 Äldre adoptivföräldrar av Jan-Evert Rådhström och Christian Holm (M)
motion 2013/14:So370 Nationella adoptioner av familjehemsplacerade barn av Olof Lavesson och Lotta Finstorp (M)
motion 2013/14:So380 Tidiga insatser för barn och unga av Betty Malmberg och Anne Marie Brodén (M)
motion 2013/14:So384 Motprestationer av Patrick Reslow (M)
motion 2013/14:So385 Förbättra för familjehemmen av Thomas Finnborg (M)
motion 2013/14:So395 Stöd till anhörigvårdare av Emma Henriksson och Annika Eclund (KD)
motion 2013/14:So398 En stödjande familjepolitik av Emma Henriksson och Stefan Svanström (KD)
motion 2013/14:So400 En jämlik och jämställd hälso- och sjukvård av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
motion 2013/14:So405 Spelberoendet av Kurt Kvarnström och Carin Runeson (S)
motion 2013/14:So419 Inhemska adoptioner av barn av Bino Drummond (M)
motion 2013/14:So420 Konsulentstödda familjehem av Bino Drummond (M)
motion 2013/14:So426 Minskat missbruk med stöd till medberoende av Hannah Bergstedt (S)
motion 2013/14:So428 Modernisering av socialtjänsten av Anna-Lena Sörenson m.fl. (S)
motion 2013/14:So437 Villkoren för anhörigvårdare av Katarina Brännström (M)
motion 2013/14:So440 Grön omsorg av Josef Fransson och Mattias Karlsson (SD)
motion 2013/14:So441 Handlingsplaner gällande brott mot barn av Ellen Juntti (M)
motion 2013/14:So456 Delaktighet för personer med funktionsnedsättning av Eva Olofsson m.fl. (V)
motion 2013/14:So467 Kvinnojourer som en rättighet i alla landets kommuner av Mats Pertoft m.fl. (MP)
motion 2013/14:So482 Krafttag för bättre stöd till våldsutsatta med funktionsnedsättning av Carina Ohlsson och Agneta Gille (S)
motion 2013/14:So484 Ett nytt regelverk för hem för vård och boende (HVB) som drivs i vinstsyfte av Lena Sommestad (S)
motion 2013/14:So486 Socialpolitiskt handlingsprogram av Shadiye Heydari och Cecilia Dalman Eek (S)
motion 2013/14:So490 Ökad tillgång till skyddade boenden av Anna Wallén och Arhe Hamednaca (S)
motion 2013/14:So497 Stöd till barn och unga som växer upp i familjer där riskfylld alkoholkonsumtion finns av Elin Lundgren (S)
motion 2013/14:So505 Barn i missbrukarfamiljer av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (S)
motion 2013/14:So521 Stöd för barn vid förälders sjukdom av Penilla Gunther (KD)
motion 2013/14:So569 Stimulera införandet av nyckelfri hemtjänst av Carina Herrstedt (SD)
motion 2013/14:So570 En socialtjänstlag med individen i centrum av Anders Åkesson (C)
motion 2013/14:So575 Regler för socialtjänsten vid utredning av brott mot barn av Pia Hallström (M)
motion 2013/14:So603 Ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:So604 Sanktioner vid myndighetsmissbruk mot barn av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:So610 Oberoende ombud för vanvårdade barn av Hillevi Larsson och Kerstin Haglö (S)
motion 2013/14:So613 Nollvision för narkotikarelaterad dödlighet av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:So616 Socialpolitik av Eva Olofsson m.fl. (V)
motion 2013/14:So624 Statens ansvar för det ökade trycket på socialtjänsten av Hillevi Larsson m.fl. (S)
motion 2013/14:So636 Socialtjänstlagens intentioner och efterlevnad vad gäller anhörigvårdare av Kerstin Nilsson m.fl. (S)
motion 2013/14:So640 Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem av Carina Ohlsson m.fl. (S)
motion 2013/14:So645 Om placerade barn och nationell adoption av Krister Hammarbergh (M)
motion 2013/14:So649 Om bättre stöd till kvinnor och barn utsatta för våld av Carina Ohlsson m.fl. (S)
motion 2013/14:So654 Om behovet av hbt-certifieringar inom offentligt finansierad omsorg och vård av Eva Lohman (M)
motion 2013/14:So657 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg av Lena Hallengren m.fl. (S)
motion 2013/14:So658 Utred möjligheten att stärka familjehemsföräldrars rättigheter av Mattias Karlsson (SD)
motion 2013/14:So664 Bättre psykisk hälsa och psykiatrisk vård bland unga av Agneta Luttropp m.fl. (MP)
motion 2013/14:So666 Förebygga skilsmässor samt erbjuda stöd till barn av Julia Kronlid och Mattias Karlsson (SD)
motion 2013/14:So671 Ta mäns våld mot djur på allvar av Anita Brodén och Anna Steele (FP)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2014-02-06
Justering: 2014-03-06
Betänkande publicerat: 2014-03-11
Trycklov: 2014-03-11

Reservationer 36
Betänkande 2013/14:SoU12

Alla beredningar i utskottet

2014-02-06, 2014-01-30

Nej till motioner om socialtjänsten (SoU12)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om socialtjänsten. Skälet är främst att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-03-19

Webb-tv Debatt om förslag: Socialtjänstfrågor

19 mars 2014
Debatt om förslag 2013/14:12

Dokument från debatten

2014-03-19

Protokoll för debatten

Meeri Wasberg (S)

Anf. 114 Meeri Wasberg (S)

Fru talman! Detta motionsbetänkande om socialtjänstfrågor tar upp flera frågor som har stor inverkan på enskilda människors liv. Låt mig därför börja med försörjningsstödet - det som i dagligt tal kallas socialbidrag. Det tål verkligen att poängteras att försörjningsstödet är tänkt som ett kortvarigt bistånd tills en person eller ett hushåll har kommit på fötter. Det har aldrig varit meningen att det ska klara av att kompensera brister i våra socialförsäkringssystem när både a-kassa och sjukförsäkring krackelerar. Försörjningsstödet är ytterst en fråga om överlevnad. För ett antal personer och familjer blir försörjningsstödet tyvärr långvarigt. Ofta är det ett resultat av arbetslöshet. Vi vill därför understryka vikten av en mer aktiv jobbpolitik på nationell nivå. Det handlar inte minst om att ge Arbetsförmedlingen bättre förutsättningar att göra ett bra jobb. Det kan också behövas en översyn av på vilket sätt kommunerna kan stimuleras att ge rätt stöd till dem som har gjorts beroende av försörjningsstöd så att de ska komma på fötter igen. Men kom ihåg att socialsekreterarna är experter på socialt arbete! De är i grunden inte arbetsförmedlare. Försörjningsstödet handlar just om överlevnad, och det är rimligt att man kombinerar det med olika former av stöd för att var och en så snart det är görligt ska kunna klara sin egen försörjning. Att ensidigt tala om ökade krav och motprestationer av olika slag riskerar i detta sammanhang att bli kontraproduktivt. För varje år blir det fler och fler av våra dagliga ärenden som sköts via internet. Allt fler myndigheter och företag hänvisar till sina webbplatser både för information och kontakt. Ansökningar till lediga jobb görs ofta via nätet, liksom tidsbokningar inom hälsovården. Samma utveckling präglar skolan, där eleverna förutsätts ha tillgång till dator med internetuppkoppling hemma. Regeringen har på olika sätt fortsatt att driva på den här utvecklingen, vilket det i och för sig finns flera rationella skäl till. Men då borde regeringen också utreda möjligheten att låta kostnader för dator och internetuppkoppling ingå i riksnormen för försörjningsstöd. Detta har vi påtalat i flera år. Fru talman! Låt mig nu göra några nedslag i ett annat viktigt område i betänkandet: behovet av en fortsatt översyn av den sociala barn- och ungdomsvårdens organisation. Samhället ska prioritera barn och ungdomar som behöver stöd och hjälp, även i tider av ekonomisk kris. Vi har ett gemensamt ansvar för alla barn. Alla barn har rätt till en bra uppväxt och möjligheter att utvecklas efter sina egna förutsättningar. De insatser som samhället erbjuder måste hålla hög kvalitet och vara likvärdiga över landet. Kritik från bland annat tillsynsmyndigheter, barnrättsorganisationer och enskilda pekar på brister som behöver åtgärdas. Det handlar om brister i handläggning, ansvarstagande och skydd för barn, skillnader mellan kommuner, bristande delaktighet och tillämpning av barnperspektivet samt kompetensbrister i socialtjänsten. Regeringen borde ta initiativ till en utredning med uppdrag att göra en sektorsövergripande översyn och utvärdering av hela den sociala barn- och ungdomsvårdens organisation. Ett område som har fått viss uppmärksamhet är situationen gällande de så kallade HVB-hemmen. Vi anser att det måste krävas tillståndsgivning för alla HVB-hem. Kraven är i dag alldeles för lågt ställda och måste skärpas i lagstiftningen. Det gäller såväl innehållet i vården som personalens kompetens och lämplighet samt utvärdering av verksamhetens resultat. Återkommande brister som inte rättas till borde självfallet leda till att tillståndet för verksamheten upphävs. I ljuset av bristerna som har förekommit i privata HVB-hem borde ett nytt regelverk utvecklas för att säkerställa kvaliteten och likvärdigheten i privat HVB-verksamhet. Ägarna bör vara seriösa och långsiktiga och bör även tydligt kunna redovisa verksamhetens ekonomi på enhetsnivå. Offentlighetsprincipen och meddelarskydd ska gälla. Verksamheter som rekryterar familjehem och säljer sina tjänster till kommunerna i form av familjehem med tillhörande konsulentstöd ökar snabbt. Det finns flera förklaringar till detta, men den strukturella förändringen i form av snabbt växande privat familjehemsvård har inte följts av någon större reglering trots att reglerna för ansvar, befogenheter och sekretessfrågor är otydliga. Verksamheter som ger insatser direkt till familjehemsplacerade barn måste vara tillståndspliktiga med hänsyn till kravet på kvalitet och säkerhet. Vi får ofta höra att tillgången på familjer som är beredda att öppna sina hem för barn som av ett eller annat skäl inte kan bo med sina biologiska föräldrar är alldeles för dålig. Det är alltså alldeles för få familjer. I dag finns det ingen övergripande bild av hur det ser ut i landet i fråga om familje- och jourhem. Ett nationellt register skulle kunna vara till hjälp vid kontroll av antalet barn i olika familjehem men skulle också göra det möjligt att över tid kontinuerligt följa upp verksamheten och utvecklingen. När det gäller den sociala barn- och ungdomsvården finns med andra ord en rad frågor som regeringen borde låta utreda. När det gäller tillståndsplikt för privata konsulentstödda verksamheter borde regeringen se till att den LVU-utredning som har lagt fram förslag om det här får en snabb beredning i den delen. Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om stöd och skydd för brottsoffer. Det kommunala självstyret är en hörnsten i den svenska samhällsmodellen. Men det blir ett problem när det kommunala självstyret innebär att kommuner kan säga nej till att ta sitt ansvar för att erbjuda den som blir slagen en fristad. När det gäller den här specifika frågan måste vi göra ett avsteg och införa en tvingande lagstiftning som säkerställer skydd för kvinnor och barn som har utsatts för våld som är så farligt att de behöver vistas på en ny ort. Regeringen borde tillsätta en utredning med syfte att ta fram en modell för hur kommunexterna placeringar av personer som har utsatts för våld i en nära relation kan ske effektivt och proportionerligt spritt över Sverige. När det sedan gäller stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och tjejer med funktionsnedsättning finns det i dag stora brister. Socialstyrelsen uppmärksammade senast i sin rapport Fristad från våld - en vägledning om skyddat boende från september 2013 att kompetensen om dessa kvinnors dubbla utsatthet måste bli högre både bland personer som arbetar med våldsfrågor inom socialtjänsten och på skyddade boenden. Det bör införas föreskrifter om att kvinnor och barn ska få stöd i enlighet med socialtjänstlagen. Kommunen ska enligt socialtjänstlagen ge stöd och hjälp både till kvinnan och till barnen vid misshandel inom familjen. Detta stöd finns inte i alla kommuner, kvaliteten är ojämn och stödet ges oftast av idéburna kvinnojourer. Den nationella samordnaren har i uppdrag att åstadkomma en kraftsamling i arbetet med att motverka våld i nära relationer. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2014. Mot den bakgrunden avstår vi i detta betänkande från att reservera oss, men vi förbehåller oss rätten att återkomma. Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande vill jag avsluta med att yrka bifall till reservation 11. I detta anförande instämde Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Catharina Bråkenhielm och Christer Engelhardt (alla S).

Magnus Ehrencrona (MP)

Anf. 115 Magnus Ehrencrona (MP)

Fru talman! I dag har vi att behandla totalt 145 motioner inom socialtjänstens område från den allmänna motionstiden. Vi hinner inte diskutera dem alla, men jag tycker liksom tidigare år att behandlingen ofta är något svepande. Socialutskottets majoritet skriver att man avstyrker alla motionsyrkanden främst mot bakgrund av pågående arbete på området. Jag delar inte denna uppfattning till fullo. Visserligen förekommer politiskt arbete hos regeringen och andra instanser i vissa delar, men i andra fall är det lite av en dimridå som riskerar förhala förbättringar i samhället. Jag står givetvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag här bifall endast till reservation nr 11. Mitt fokus i dag är att fortsätta att problematisera Alliansens mycket väl frekvent använda begrepp arbetslinje respektive utanförskap. Frågan om dator och internetuppkoppling ska vara inkluderade i en skälig levnadsnivå är mycket intressant i detta sammanhang. Vi diskuterade frågan också för nästan precis ett år sedan här i kammaren. Det vore intressant att borra djupare i frågan. Problemet i dag är att frågan lite grann har lämnats åt sitt öde i det kommunala självstyret. Man gör lite som man vill mellan kommuner och mellan olika enskilda handläggare, och det kan inom en kommun skilja sig mellan stadsdelar. Fru talman! Vi lever i ett modernt kunskapssamhälle. Dator och internet behövs i dag i allt högre grad, som föregående talare var inne på, till vardagliga ärenden såsom att söka jobb och betala räkningar. Banker lägger ned kontor, och det blir fler avgifter på de fysiska bankkontor som finns. Det är en fördel att betala räkningarna med hjälp av datorn. För att kunna göra skolarbeten och läxor är det viktigt att ha tillgång till dator. Dessutom sker i dag alltmer socialt umgänge för unga på nätet, så kallade sociala medier. Man kan lätt halka efter om man inte har tillgång till internet både från en nyttosynvinkel och socialt. De sociala synvinklarna är viktiga för att vara delaktig i ett socialt sammanhang och lyckas i tillvaron. Det är inte så bra för skolresultaten att hamna utanför. Utifrån Miljöpartiets perspektiv är det alltså mycket viktigt att barn och vuxna även i hushåll som får försörjningsstöd ska kunna ha tillgång till modern teknik, som har blivit i det närmaste självklart i samhället. Vi i MP har tidigare år motionerat i frågan, och i dagens betänkande har bara Vänsterpartiet väckt en motion i frågan. Vi ansluter oss naturligtvis till Vänsterpartiets reservation i frågan. Vad är utanförskap? Det brukar Alliansen ofta tala om. Utanförskap för mig betyder att ställas utanför de sammanhang som andra tar för givna. Varför ska man inte ges samma möjligheter som andra till att söka jobb eller göra hemuppgifter? Utanförskapet fördjupas om man i praktiken ställs utanför dessa möjligheter. Därför är det konstigt varför Alliansen ännu inte har tagit initiativ på området. Däremot har ni tagit initiativ till att införa skatteavdrag för läxhjälp, så kallad läx-RUT, företrädesvis för de mer bemedlade. De som har försörjningsstöd kan inte göra skatteavdrag. De fattigaste ska inte ens ha rätt till dator med internetuppkoppling i hemmet. Det är ojämlikt, tycker vi i Miljöpartiet och över huvud taget de rödgröna. Fru talman! En fungerande arbetslinje förutsätter jämlika möjligheter för alla att kunna söka jobb på arbetsmarknaden. Jobbsökandet blir mer komplicerat i takt med att man mer och mer hänvisas till att söka jobb på nätet i olika sammanhang. Ansökan kan inte längre i alla sammanhang skickas in i fysisk form på papper. Om man då är hänvisad till att under kortare tid låna en dator på bibliotek eller arbetsförmedling förstår var och en att det inte förbättrar förutsättningarna att ta sig ur sitt utanförskap. Fru talman! Socialstyrelsen presenterade 2012 en kartläggning om skälig levnadsnivå, och denna visar att flertalet granskade kommunala styrdokument rörande försörjningsstöd inte nämner dator och internet över huvud taget. Jag var inne på detta tidigare, nämligen att det kommunala självstyret slår igenom. Riksnormen är ett slags miniminivå, och det som inte regleras där kan falla mellan stolarna. 69 procent av de lokala styrdokumenten nämner inte modern kommunikationsteknik, trots att den under det senaste decenniet har blivit självklar i de allra flesta människors vardag. Socialstyrelsen menar att barnperspektivet rent allmänt brister. Endast en fjärdedel av styrdokumenten har beskrivit barnperspektivet på ett utförligt och genomgripande sätt. Hur jobbar regeringen med frågan? Det finns inga uppgifter om det i betänkandet. Fru talman! I socialutskottets betänkande står det att nyss nämnda rapport "lämnar inte några förslag till åtgärder". Men Socialstyrelsen har tidigare haft förslag till åtgärder som nu kommer i skuggan. Redan år 2007 föreslog Socialstyrelsen att behovsposten dagstidning, telefon och tv-avgift, i dag produktstyrd, borde byta namn till att bli mer behovsstyrd i fråga om information och kommunikation. Ett hushåll kan få en dagstidning, men det framkommer inte specifikt i dagens läge i behovsposten att hushållet kan få en dator. Förslaget finns i dokumentet från 2007, som innehåller uppföljning och utvärdering i ett större sammanhang. Kanske förklaringen är att det var den förra S-regeringen som beställde utredningen. Kanske är det därför Alliansen inte har gjort något, och det är lite tragiskt för de människor som berörs. Nuvarande regering har så vitt jag vet inte gjort något under de sju år som gått sedan rapporten lades fram, vilket är beklagligt. Jag vet att det i delar av Alliansen finns ett intresse att göra något åt frågan, men blockpolitiken ställer till det ibland. Nu har Alliansen haft makten i snart två mandatperioder, och det är därför konstigt att det inte händer något i en sådan viktig fråga. Sedan vi senast behandlade frågan har Socialstyrelsen tagit ett steg i en mer vettig riktning. Socialstyrelsen har nämligen reviderat sina allmänna råd om ekonomiskt bistånd. Under avsnittet om hemutrustning står följande: "Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till den hemutrustning som behövs för att ett hem ska kunna fungera. Den hemutrustning som avses bör kunna tillgodose behov som t.ex. matlagning, umgänge, sömn, förvaring, rengöring och rekreation. Även radio, TV och dator med internetuppkoppling bör ingå i en hemutrustning. Vid bedömning av behovet av dator med internetuppkoppling bör nämnden särskilt ta hänsyn till behoven hos barn och ungdomar som går i skolan." Problemet är att dessa så kallade allmänna råd genomgående är skrivna i bör-form, alltså rekommendationer men ingenting bindande för kommunerna. Vi kommer säkert att få se rent statistiskt att fler kommuner tar sig an detta, absolut, i större utsträckning. Alla kommer förmodligen inte att göra det förrän man ändrar behovsposten så att den inkluderar dator och bredband genom att förslagsvis byta namn på posten till information och kommunikation, som Socialstyrelsen har föreslagit. Fru talman! Varför lämna frågan åt sitt öde, till det kommunala självstyret? Varför är Alliansen och för den delen Sverigedemokraterna så ovilliga att överväga en reform för att förbättra jämlik tillgång till en modern teknik som de flesta tar för given i vårt land? Hur går det ihop med FN:s barnkonvention?

Eva Olofsson (V)

Anf. 116 Eva Olofsson (V)

Fru talman! Jag står bakom alla Vänsterpartiets yrkanden, men för att vinna tid väljer jag att bart lyfta yrkande 7 om våldsutsatta papperslösa kvinnor och yrkande 11 om översyn av riksnormen för försörjningsstöd. Ökade klassklyftor, hög arbetslöshet, inte minst bland unga, bostadsbrist och trygghetsförsäkringar som den borgerliga regeringen urholkat slår direkt på kommunernas socialtjänst. Om detta vittnar också allt fler socialarbetare. De känner vanmakt när människor desperat söker en bostad men inte har sociala skäl att få hjälp av socialtjänsten, när utförsäkrade människor hänvisas till dem trots att de är för sjuka för att arbeta och när ensamstående mammor kommer för att underhållsstödet har släpat efter i åratal. Deras vanmakt är ändå ingenting mot vad den hemlöse känner eller den ensamstående mamman som vänt sig till Stadsmissionen för att klara sig eller den person som stoppats undan i en fas 3-verksamhet med en ersättning som det inte går att leva på. Den stora socialpolitiska frågan i dag är en rämnande välfärd. På Akademikerförbundet SSR:s hemsida kan man hitta en liten Youtubefilm som jag tycker att många ska titta på och gärna skicka vidare. Den ingår i kampanjen Laga välfärden och heter Någonting blev väldigt fel . Den tar upp att hundratusentals människor i dag är hänvisade till försörjningsstödet, socialbidraget, av alldeles fel skäl. De har inte sociala problem och inte missbruksproblem. De behöver inte stöd för att ta hand om sina barn. De saknar jobb eller är sjuka. De hör hemma någon annanstans än på socialkontoret. Vad är då regeringens svar? Ja, i stället för att reparera a-kassan och rusta människor så att de kan ta de jobb som kommer läggs skulden på den enskilde individen. Samhällets yttersta skyddsnät blir ännu mer kravställande och kontrollerande. Den gamla moraliserande fattigvårdssynen växer sig starkare. Det är den människa som går på försörjningsstöd som inte vill jobba eller vill söka jobb tillräckligt aktivt. Regeringen drev igenom kravet att öka kontrollen på människor. Det räcker inte med att de står till arbetsmarknadens förfogande och uppfyller Arbetsförmedlingens krav, utan de ska kontrolleras extra. Vänsterpartiet var det enda parti som klart och tydligt sade nej. Nu räcker inte detta. Regeringen har lagt fram ett förslag och gett direktiv till en utredning för att kontrollera ännu mer och ställa ännu tuffare krav. Jag vill här gärna citera vad Akademikerförbundet SSR:s ordförande säger om detta. På deras hemsida kan man hitta det. Rubriken är "Socialsekreterare är inte arbetsförmedlare, Göran Hägglund." Det står så här: "Eftersom arbetslöshetsförsäkringen inte fungerar har 115 000 personer tvingats begära ekonomiskt bistånd för sin försörjning. Att nu kontrollera och ställa vidare krav på dessa personer innebär ytterligare bördor på människor som redan är sköra och allvarligt utsatta i samhället. Utbetalning av försörjningsstöd innebar redan i sig en genomgång av den sökandes hela privata ekonomiska situation." Detta säger Akademikerförbundet SSR:s ordförande Heike Erkers och fortsätter: "Våra medlemmar socialsekreterarna är experter på socialt arbete, inte på att rehabilitera sjuka eller att pröva människor mot arbetsmarknaden. Socialsekreterarna är utbildade i socialt arbete som innebär kunskap om uppkomst och lösning av sociala problem. De arbetar utifrån en helhetssyn där man tar hänsyn till individen i hela sitt sammanhang. Uppföljningsansvaret för de arbetslösa är arbetsförmedlingens uppgift, inte socialtjänstens." Heike Erkers konstaterar att detta tynger socialsekreterarnas arbetssituation som redan är väldigt pressad och minskar deras möjligheter att stödja de människor som behöver hjälp och som har sociala problem. Det vore intressant att höra om det är den här utvecklingen som man i allianspartierna tycker är bra. Jag tycker att det är en väldigt gammaldags och kontrollerande syn. Försörjningsstödet är samhällets yttersta ekonomiska skyddsnät. Det är tänkt att man ska leva en kort tid på det. Det är inte tänkt att man ska gå åratal på det. Stödet är inte på den nivån att man kan göra det på ett bra sätt. Det gäller speciellt när det är barn inblandade. De som är långvarigt beroende av försörjningsstöd har ökat i antal de senaste fem åren. Långvarigt - det betyder mer än tio månader. Men de som går i åratal, mer än tre år, ökar också i antal. Vi som har jobb och har haft en löneutveckling begåvas dessutom med jobbskatteavdrag. Men försörjningsstödet har inte alls hängt med, utan klyftan ökar mellan dem som tvingas leva på försörjningsstöd och andra. Som jag sade är det inte minst barnen som kommer i kläm. Det handlar om att barn många gånger ställs utanför vad deras kompisar kan göra. Man har inte råd att gå på bio eller kan inte skaffa sig en idrottsutrustning eller har inte råd att gå på badhuset eller köpa födelsedagspresent om man blir hembjuden. Det finns mycket som man ställs utanför. Därför behövs en särskild satsning på barnfamiljer som lever på ekonomiskt bistånd. Jag kan ge en viss eloge till alliansregeringen som i all den här diskussionen om bidrag, som de ofta kallar våra sociala försäkringar för och säger är det värsta som finns, ändå lyfter fram frågan om en fritidspeng till barn i årskurserna 4-9 i familjer som levt på försörjningsstöd i sex månader eller mer. Det ska gå till organiserad fritidsverksamhet. Vi har ett annat synsätt. Vi menar att alla barn har behov av ett ökat utrymme att göra mer av det som andra barn gör. Vi tycker att familjen själv ska kunna ta ställning till hur pengarna används. Det kanske inte är den organiserade fritidsverksamheten som är det allra viktigaste. Det kanske är viktigt att gå på bio eller hälsa på mormor och morfar eller gå på djurpark någon gång, som kompisarna gör. Vi har ett förslag om att höja riksnormen med 300 kronor i månaden per barn. För ett antal år sedan ansågs det vara lyx att människor som levde på socialbidrag skulle ha tv. I min ungdom fick familjer som levde på försörjningsstöd kuponger för att hämta kläder i vissa affärer. Man kunde också få kuponger till mat. Magnus Ehrencrona tog tydligt upp det här att riksnormen för vad som ingår i skälig levnadsnivå fortfarande inte hänger med. Nu går det att få en tidning och tv. Men om man skulle välja att ha en dator och prenumerera en tidning via dator, som ofta är billigare, och kanske se på tv på dator och ha tillgång till internet för att kunna göra olika ärenden och att barn skulle kunna använda det i skolarbetet funkar det inte i de flesta kommuner. Det är verkligen dags att "leva upp" till den utveckling som är. Jag kan inte förstå varför man inte skulle kunna ändra på detta på nationell nivå. Vi tycker att det är självklart att barnkonventionen ska bli svensk lag och genomsyra socialtjänstens arbete med barn. Jag tycker att Barnombudsmannen gjorde ett väldigt bra arbete när han pratade med barnen. Barnombudsmannen - det är ju en myndighet - har samtalat direkt med barn som var eller hade varit placerade på HVB-hem eller i familjehem. Det blev tydligt när en flicka som Barnombudsmannen pratade med sade så här: I min skolklass har man berättat vad man gör om det börjar brinna. Man ringer brandkåren. Men om något barn blir misshandlat eller utsatt för sexuella övergrepp eller någonting annat hemma, då är det ingen som har berättat vart vi ska vända oss. Vi behöver ha en socialtjänst som har ett betydligt tydligare uppdrag att kommunicera aktivt och uppsökande bland barn och unga. Men då måste också socialsekreterarna få reella möjligheter att göra detta. I dag är det ju en väldigt pressad arbetssituation. På sina håll förekommer det att unga eller nyutbildade socialsekreterare får jobba med svåra barnärenden. Det är stor personalomsättning. Det är ofta också brist på introduktion. Så här får det inte vara. Vi vill förstärka rätten till introduktion. Vi vill också inrätta en avancerad specialistutbildning på ett år som kommunerna på sikt ska vara skyldiga att anordna för att stötta socialsekreterarna i deras svåra arbete. Vi vill också införa lex realia. Många socialsekreterare kan berätta att budgeten ibland styr mer än behov när det gäller till exempel barn. Det kan också röra sig om människor i missbruk eller annat. Vi tycker att en socialsekreterare ska kunna lägga fram vad de utifrån sin erfarenhet, yrkeskunskap och utbildning anser behöver göras. De ska ha den rätten i alla lägen. Sedan får den som ska fatta beslut tänka efter vad det är man gör. Och politiken måste då ta ett mycket tydligare ansvar. Hem för vård och boende och behandling av unga är en starkt privatiserad sektor. Vi från Vänsterpartiet tycker inte att vinstintressen hör hemma när man ska ta hand om barn och unga som far illa. Det behövs stöd, utbildning och bättre kontroll av familjehemmen. Därför är det viktigt att de förslag som nu har lagts fram och ytterligare förslag blir verklighet. Den stora Barnavårdsutredningen presenterade några få förslag medan de andra hamnade på hyllan. Det behövs en kampanj nationellt, regionalt och lokalt för fler familjehem. Socialtjänsten ska vara skyldig att ge utbildning innan eller i anslutning till placeringen. Familjehemsutredningarna behöver kvalitetssäkras och det behövs ett nationellt jour- och familjehemsregister. Det behövs också tydligare gränser mellan vad som är familjehem och HVB-verksamhet. Den privata konsulentverksamheten som växer fram måste kontrolleras på ett helt annat sätt än i dag. När barn utsätts för våld och övergrepp måste samhället stöd finnas där. Det behöver finnas barnahus i alla kommuner. Kvinnojourer måste få ett tillräckligt stöd för att kunna skydda både misshandlade kvinnor och deras barn. Det behövs ett nationellt kompetenscenter, ett barnfridscenter som kan samla kunskaper, erfarenheter och forskning och sprida detta för att öka kvaliteten på socialtjänstens och andra myndigheters arbete när det gäller barn som utsatts för våld. Vi har förslag och finansiering av dem i vår budget. Till sist: Det handlar om vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle med solidaritet och omtanke där välfärdssektorn fungerar så att inte så många människor som i dag ramlar genom de alltför vida maskorna.

Helena Bouveng (M)

Anf. 117 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Dagens motionsbetänkande som vi nu ska debattera är socialtjänstfrågor. Ser man till motionsfloran är engagemanget stort, och det är bra. Är det några frågor som ska väcka engagemang så är det väl dessa frågor. Det handlar om människor som ofta har det ganska tufft. Det är frågor som för många av oss borde få oss att inse att våra egna problem och de utmaningar som vi brottas med måste ses som riktiga i-landsutmaningar. Läser jag i motionsfloran så berörs många områden. Jag har inte för avsikt att under mina minuter här beröra alla dessa, men jag vill djupdyka i några av dem. Fru talman! Jag tänkte börja med kunskap och kompetens hos socialtjänsten - en socialtjänst som många gånger får oförtjänt mycket kritik, trots att vi vet vilket arbete som utförs, dag ut och dag in, i det tysta och många gånger innehållande många tuffa beslut som har föregåtts av ett gediget arbete. För en tid sen så stärkte vi kraven när det gäller socialsekreterare som ska göra detta arbete och fatta dessa svåra beslut, allt för att stärka barnens skydd och rättigheter. Vi som har besökt många socialtjänster och kommuner runt om i vårt land är också medvetna om att förutsättningarna ser väldigt olika ut. Den lilla socialtjänsten i Aneby kommun har med självklarhet inte alls samma möjligheter och muskler som det stora Jönköping. Därför är regeringens överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting, att utveckla en evidensbaserad praktik för god kvalitet inom socialtjänsten helt avgörande för att man ska få en likvärdighet för alla barn, oavsett var man bor. Mina besök runt om på socialtjänsterna i mitt eget hemlän, vittnar också om hur mycket man uppskattar detta. Vi fortsätter denna satsning även 2014. Att vi nu går ifrån hitte-på-metoder till evidens, det vill säga tittar på tillvägagångssätt som verkligen gör skillnad, är hög tid. Under alltför lång tid har insatser gjorts för våra barn som i bästa fall har inneburit status quo, men i värsta fall har varit negativa. Att det många gånger kan vara helt avgörande för barnen är det inte tu tal om, men jag tror det är ytterst viktigt också för socialsekreterarna själva. Alla de socialsekreterare som jag mött vittnar om detta. Att inte behöva uppfinna hjulet själv alla gånger, att känna en trygghet i att fatta beslut och att det finns kolleger runt om i landet att få stöd av. Fru talman! Det är inte bara socialtjänstens kompetens som är viktig. Jag skulle vilja stanna ett litet tag och beröra barnens kunskaper och kompetens - kunskaper som är nödvändiga för deras väg in i vuxenlivet. Då tänker jag inte minst på familjehemsplacerade barn och deras skolresultat. Läser vi i den statistiken är det inte särskilt upplyftande, inte minst för de barn som har placerats sent. Ungefär hälften av dessa barn är behöriga till gymnasiet. Det ser betydligt bättre ut för de barn som placeras tidigt, och det ser riktigt bra ut för adopterade barn. Ja, tänker nog många av er nu, vad är hönan och vad är ägget? Jag ställer mig frågan: Vad göra? Går det att göra något, oavsett om det är hönan eller ägget? Jag är övertygad om att det gör det. Förra veckan träffade jag den nationella samordnaren för Skolfam som bevisade att det faktiskt går att förändra. I dag finns Skolfam i 17 kommuner i Sverige och flera är på gång. I dessa kommuner har man, likt föregångskommunen Helsingborg, identifierat barn som riskerar att få en skolgång som inte är speciellt bra. Tillsammans med skolan, socialtjänsten och den aktuella familjen sätter man sig tillsammans och går igenom varje barn och utifrån det ser man vilka åtgärder som behövs för att barnet ska få den skolgång som han eller hon har rätt till. I dessa samtal är det inte enbart resurser som diskuterats utan också vilka förväntningar man har. Jag tror inte att jag är ensam om att alltför ofta mötas av att förväntningarna på barn i familjehem eller tuffa hemmamiljöer ibland är skrämmande låga, och ibland inga alls. Att det finns en tycka-synd-om-attityd och att man ibland ska vara nöjd med att Pelle har varit i skolan i dag, om än bara en timme eller två, men ändå, är enligt mitt förmenande att göra Pelle den största björntjänsten som man kan göra. För barn som fått hjälp, stöd och uppmärksamhet inom Skolfam är det irrelevant vad som är hönan och vad som är ägget. För dessa barn är resultatet att 88 procent av dem är behöriga till gymnasiet. Jag kan inte annat än hålla med den rektor som jag träffade i Jönköping - en rektor som är anställd av socialtjänsten för att enbart arbeta för en lyckad skolgång för barn som riskerar att inte få den skolgång som man har rätt till. Han sade ungefär så här: För dessa barn är kanske skolan ett viktigare verktyg för att nå sina mål in i framtiden än en förälder. Oavsett vad jag tycker om det så är skolan helt avgörande. Det är hög tid att följa dessa kommuners strategi. Resultaten är entydiga. Gör det inte för budgetens skull, utan gör det för barnens skull! Herr talman! Till sist gäller det - kanske det viktigaste - att gå från ekonomiskt bistånd till arbete. I reservation 8 av Miljöpartiet och Socialdemokraterna uppmanar man regeringen att bedriva en aktiv jobbpolitik. Det är ingen uppmaning som alliansregeringen behöver. Den finns där, och den bedrivs på bred front! Inom vårt eget område var det inte så länge sedan vi i denna kammare tog beslutet att det ska löna sig att gå från ekonomiskt bistånd till arbete genom att få behålla delar av biståndet upp till två år även om man har fått ett arbete. Tidigare var inte det fallet alla gånger. Socialdemokraterna, som på sin tid förtidspensionerade 140 människor per dag, har en hel del trovärdighetsarbete att göra i frågan. Det är en socialdemokrati som sade nej till samtliga jobbskatteavdrag och sedan sade ja - det kanske inte var så dumt i alla fall. Det är en socialdemokrati som vill fördyra att anställa unga, ta bort krogmoms och minska ROT- avdrag eller i alla fall RUT-avdrag. Då ställer jag mig frågan: Vad är en aktiv jobbpolitik enligt Socialdemokraternas förmenande? Är det en fyra veckors Amskurs i svetsning som ska leda till att de människor som vi ofta diskuterar inom detta utskott står närmare arbetsmarknaden? Det är människor som många gånger inte har haft ett jobb på flera år, människor som har flytt från ett land där man inte får lära sig att skriva och läsa, unga människor som har vuxit upp i hem där det bruna kuvertet från socialtjänsten innehåller månadens enda inkomst. Just för dessa människor är jobb med låga trösklar in den enda vägen in i arbetslivet: att få möjlighet att försörja sig och bli förankrade på arbetsmarknaden, att ha makt över sin egen vardag, att slippa jobba på en svart arbetsmarknad och att vara på en arbetsmarknad där vettiga anställningsvillkor finns och kunna tjäna ihop till sin pension. Allt detta förnekar den rödgröna oppositionen människor som behöver alla möjligheter för att få fotfäste på en riktig arbetsmarknad. Att fördyra, försvåra och minska incitamenten att gå från bidrag till arbete är inte att bedriva en aktiv jobbpolitik. Att massförtidspensionera människor är inte heller rätt väg. Alliansregeringen tänker fortsätta på den inslagna banan, som har lett till att fler människor arbetar, att färre barn ärver utanförskap, att fler får vara med och bidra, att vi i Sverige, trots en ekonomisk kris, har kunnat investera i vår gemensamma välfärd och att ca 200 000 människor har lämnat ett utanförskap. Med dessa ord, herr talman: Ja till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner! (Applåder)

Eva Olofsson (V)

Anf. 118 Eva Olofsson (V)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att Helena Bouveng räknar upp alla de insatser som har utvärderats och inte ger så många jobb och att hon håller fast vid dem. Det vore kanske bra att lära av utvärderingarna och göra andra insatser. Vänsterpartiet har till exempel ett heltäckande program för alla unga som är utan jobb, och det är utbildning, praktik, stöd att ta jobb, läsa in gymnasiekompetens etcetera. Man ska inte behöva gå arbetslös. Den borgerliga regeringen har stoppat in en massa människor i fas 3 utan att ge dem verktygen att kunna ta jobben. Man har rustat ned arbetsmarknadspolitiken. Det jag egentligen begärde replik på var detta med Aneby kommun och Jönköping, som Helena Bouveng pratade om i början. Det ser olika ut, och det är evidensbaserade förslag. Det tycker jag också är bra. Det är bra om man sprider kunskap och erfarenheter om de metoder som man vet hjälper. Jag skulle vilja fråga dig: När många socialsekreterare säger att de inte får lägga fram sådana förslag, därför att budgeten styr mer än all den kunskap och evidens som man har, skulle det inte vara bra att ge dem rätten att lägga fram de förslagen, att det fanns en lex realia-rätt där man fick tala om vad som gällde? Sedan blir det tydligt för politiken: Nej, vi kan inte ge detta barn bästa möjliga hjälp och stöd, för vi tycker inte att vi har råd. Eller också kunde man säga: Det är kanske viktigt att vi gör det, och då får vi se till att hitta pengarna. Det skulle jag vilja fråga dig: Vore inte det ett bra sätt både att stärka möjligheten att använda kunskapen och evidensen och att ge socialsekreterarna en rimlig roll att lägga fram förslag som de kan stå för?

Helena Bouveng (M)

Anf. 119 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Jag tycker att Eva Olofsson tar upp en väldigt viktig fråga, det vill säga: professionalisera socialsekreterarna! Ibland när jag åker runt i kommunerna och träffar socialsekreterarna slår det mig: Hur kommer det sig egentligen att det är politikerna som fattar de yttersta besluten? Jag är någonstans ganska inne på att man i högre grad skulle professionalisera socialsekreterarna. Jag har inte varit med i denna värld lika länge som Eva Olofsson, men jag har ändå en uppfattning om att man inom denna sfär i betydligt högre grad söker efter evidens än hittepåmetoder. Det tror jag är viktigt. Regeringen gör nu en satsning ute i våra olika län, där det finns ansvariga, duktiga socialsekreterare som arbetar för att kunna öka professionalismen. Oavsett om de i Jönköping eller Aneby har kunnat ta rätt beslut är det säkert rätt och en vettig väg att gå att även Aneby kommun har det underlag som krävs. Om du har en stark argumentation och kan visa evidensbaserade insatser som ger resultat tror jag att politikerna är tillräckligt kloka för att fatta rätt beslut. Jag kommer ihåg från min tid som ordförande i barn- och utbildningsnämnden när en socialsekreterare kom och drog ett enskilt ärende, och jag frågade henne: Vet du om denna insats, denna åtgärd eller denna placering verkligen ger resultat? Hon kunde tyvärr inte svara på den frågan. Jag kan förstå att de kommunalpolitiker som förväntas lägga ut miljontals kronor blir ganska eftertänksamma. Jag skulle nog vilja ha ett gediget och bra professionellt underlag om jag ska satsa så mycket pengar på ett enskilt barn, för då vill jag veta att det ger resultat.

Eva Olofsson (V)

Anf. 120 Eva Olofsson (V)

Herr talman! Visst - man ska lägga fram förslag enligt den erfarenhet och den kunskap som finns. Det är jättebra att man utvecklar den delen inom det sociala arbetet. Det är ibland lite mer komplicerat och tar lite längre tid att utvärdera och forska där än i fråga om mer konkreta, hårdare eller tydligare grejer inom sjukvård och annat. Jag fick inget svar om Helena Bouveng kunde tänka sig en lagstiftning typ lex realia. Både facken och socialsekreterarna berättar ofta att det inte behöver vara politikerna, utan det kan vara trycket på att hålla budgeten på socialkontoret som gör att förslagen inte ens kommer fram till politikerna. Jag skulle också vilja fråga Helena Bouveng om de papperslösa kvinnor som är våldsutsatta och lever i en väldigt utsatt situation. Det finns sällan kompetens och resurser för att ta hand om dem på kvinnojourerna. Dessutom är de naturligtvis rädda för att bli utvisade. Det finns partier, som Sverigedemokraterna, som tycker att dessa kvinnor är kriminella och inte ska ha stöd av samhället. Då tar man ställning mot den utsatta kvinnan och för den man eller de män som misshandlar eller våldtar en kvinna. Det är ett hemskt sätt att se på saker och ting. Röda Korset har nyligen lämnat en rapport där man pekar på att likaväl som rätten till sjukvård borde kvinnor som är våldsutsatta få rätten till stöd. Vissa kommuner har gått före, som Göteborg och Malmö, medan Stockholm har sagt nej. Men det är olika styren där. Man har sagt att det nog måste tas ett nationellt initiativ på det här planet för att det verkligen ska bli ordning på det. Är Moderaterna beredda att göra det?

Helena Bouveng (M)

Anf. 121 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Eva Olofsson tar återigen upp en jätteviktig och problematisk fråga. Vår nationella samordnare, Carin Götblad, har rest land och rike runt för att kunna lägga fram förslag. När jag besöker kvinnojourerna uttalar de ofta farhågor om hur vi når dessa kvinnor. De nämner dels papperslösa, dels en hel del kvinnor som har kommit hit under falska förespeglingar vad gäller äktenskap. Hon sitter långt ute i en kommun, hon behärskar inte språket och hon är helt i händerna på den så kallade äkta mannen, som har tagit hit kvinnan för att utföra vissa tjänster eller vad det nu kan vara. Om jag uppfattat Carin Götblad rätt är den största utmaningen att få kontakt, att hitta de kvinnorna. Sitter man längst ut i Vetlandas skogar är det inte så himla lätt att veta vart man ska vända sig. Jag tror också att om det har gått så långt att kvinnan kommer till sjukvård känner hon en otrolig otrygghet: Vad ska hända med mig om jag säger någonting? Där tror jag faktiskt att den största utmaningen är att kunna kommunicera så att hon får reda på vart hon ska vända sig. Kvinnojourerna säger ofta till mig: Vi får tag i väldigt många kvinnor, men tyvärr får vi inte tag i de kvinnor som framför allt inte behärskar språket och som är fruktansvärt isolerade på stället där de bor. Jag hoppas att Carin Götblad kommer fram till hur vi ska få tag i de kvinnor som du beskriver så väl, Eva Olofsson. De ska definitivt ha rätt till den vården och det omhändertagandet.

Meeri Wasberg (S)

Anf. 122 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Helena Bouveng höll ett ganska långt och engagerat anförande som handlade om att förväntningar är oerhört viktiga. Jag delar den uppfattningen. Förväntningar är viktiga när det gäller barn och deras skolresultat men också när det gäller regeringen och resultat av regeringens politik. Tyvärr löser inte det alla problem. Jag har väldigt höga förväntningar på en svensk regering och på de insatser man gör för att se till att människor kommer i arbete. Därför undrar jag om Helena Bouveng skulle vilja utveckla lite grann hur regeringen tänker att det ska bli lättare för personer att komma i arbete när regeringen fokuserar på ökade krav och ökad kontroll och har en arbetsmarknadspolitik som faktiskt inte fungerar särskilt väl. Jag skulle nog tycka att det vore klädsamt om man kunde erkänna det misslyckande som det nog ändå måste innebära att så pass många som har försörjningsstöd i dag har det för att de är arbetslösa och för att a-kassan har tagit slut eftersom regeringen har genomfört ett antal stora förändringar när det gäller våra socialförsäkringar. Det är som sagt inte nog att personerna som är arbetslösa i större utsträckning hänvisas till försörjningsstöd med allt vad det innebär av en annan typ av granskning när försäkringen inte längre räcker till. Det är dessutom ett sätt för staten att skjuta över kostnaderna på kommunerna. Det gör att man drar undan resurser från andra viktiga saker, som Helena Bouveng berörde i sitt anförande. Jag skulle vilja att Helena Bouveng fick möjlighet att förklara lite grann hur regeringen tycker att dess politik hänger ihop på det här området.

Helena Bouveng (M)

Anf. 123 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Jag läser faktiskt ur en artikel i Göteborgs-Posten. Den har även varit publicerad i Dagens Nyheter, så det kommer inte från Socialdepartementet eller Moderaternas kansli eller någonting sådant. Så här skriver de: "Sedan regeringsskiftet 2006 har antalet personer med förtidspension, eller sjuk- och aktivitetsersättning som det numera heter, minskat med 191 000 personer. Samtidigt har antalet långtidssjuka minskat med 54 500 personer." Ja, det har blivit fler långtidsarbetslösa - där har vi definitivt en utmaning. Psykisk ohälsa är en jätteutmaning. Men de har bara ökat med 46 000 personer. "I runda slängar har utanförskapet minskat med 200 000 personer. Att detta skett samtidigt med internationell finanskris och europeisk lågkonjunktur kan inte ses som något annat än en betydande framgång för regeringens kamp mot utanförskapet." Det skrev Göteborgs-Posten i veckan. Jag är inte nöjd. Jag tycker inte att det är bra. Men det visar väl ändå att våra aktiviteter och satsningar på bred front har gett goda resultat trots att vi ekonomiskt sett har haft en otroligt tuff värld omkring oss. Min fråga till Meeri Wasberg måste bli hur många förtidspensionärer ni ska ha. Ni var väl uppe i 550 000. Hur många är rätt? Hur många fler långtidssjukskrivna vill ni ha, och hur ska det finansieras?

Meeri Wasberg (S)

Anf. 124 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Jag noterar att Helena Bouveng inte vill beskriva hur regeringens politik hänger ihop på området att skjuta över kostnader från staten till kommunerna, vilket drar undan möjligheterna att göra viktiga insatser när det gäller till exempel barn och unga som är i behov av särskilt stöd. Jag tycker också att det är flagrant att koppla ihop och se självklara samband mellan långtidsarbetslöshet och psykisk ohälsa. Det är sant att psykisk ohälsa är en stor utmaning, vilket det har varit under längre tid och troligtvis kommer att vara under lång tid framöver. Men att göra en direkt koppling till att det är de personerna som är långtidsarbetslösa är nog att dra det lite väl långt. Det blir som sagt mycket vackert och engagerat tal om barn och unga och deras behov av hjälp och stöd på olika sätt. Men även det måste finansieras. När staten skjuter över kostnader på kommunerna i form av försörjningsstöd med allt vad det innebär för de enskilda personerna är det klart att jag tycker att regeringen inte lever upp till väldigt viktiga och relevanta förväntningar som jag och säkert många andra har. Det är mycket möjligt att man kan säga att allt inte var bättre förr. Men det finns också många områden där det banne mig inte är bättre nu. Det tycker jag att regeringen borde vara lite ödmjuk inför, men i stället blir det mycket tal om de olika skattesänkningarna. När det gäller ungdomsarbetslösheten måste jag säga, med den erfarenhet jag har, att det är oerhört fascinerande att regeringen väljer att hantera ungdomsarbetslösheten som om den vore hundraprocentig när man inte ens vill erkänna att den ligger någonstans mellan 20 och 25 procent.

Helena Bouveng (M)

Anf. 125 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Det gläder mig att Meeri Wasberg är rädd om kronorna. Alliansregeringen är tydlig med att saker och ting ska finansieras krona för krona. Vi är inte den typen av regering som vill skjuta över en skuld på våra barn. Meeri Wasberg talar om dräneringen av ekonomin. När antalet förtidspensionerade var som högst, 550 000, tror jag att till och med Socialdemokraterna insåg att det dränerade ekonomin. Det var inte möjligt att fortsätta så. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi tittar på den förmåga som människor faktiskt har. De jag möter när jag reser runt i Sverige kanske inte någonsin kommer att få full arbetsförmåga, men man tittar på om de kanske klarar två timmar eller tre timmar. Jag var senast uppe i Hudiksvall och träffade en kvinna som hade varit utanför arbetsmarknaden i över sex år. I dag är hon engagerad två timmar om dagen i ett socialt företagande och har en plan för att kunna jobba fyra timmar per dag. Hade hon levt i socialdemokratins Sverige hade hon varit förtidspensionerad. Då hade hon tillhört de 550 000 förtidspensionerande. Vi hade slängt bort nyckeln och talat om för henne att så här skulle hennes liv se ut - ett liv utan möjlighet att påverka vare sig arbetsgemenskap eller framtida arbetsinkomst på något annat sätt än genom förtidspension. Vår regering, alliansregeringen, har valt en annan väg. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi har förväntningar och att vi tror att det finns en arbetsförmåga hos alla, oavsett hur stor eller liten den är. Det tror jag är den enda vägen in för Sverige. (Applåder)

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 126 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Det är många viktiga områden som behandlas i det här motionsbetänkandet. Jag kan bara konstatera att regeringen har varit aktiv på flera sätt och tagit flera initiativ till lagstiftning inom socialtjänstområdet, och väldigt mycket är på gång. Folkpartiet är väldigt nöjt med den lagstiftning som nu funnits i drygt ett år och som har ökat rättssäkerheten och tryggheten för barn i samhällsvård. Bland annat har man sagt i socialtjänstlagen att socialnämnden numera ska utse en särskild socialsekreterare för det placerade barnet. Socialtjänsten har även ansvar för att utbilda och stödja familjehemmen och teckna avtal med dem man ger uppdrag. Det är viktigt att den nya tillsynsmyndigheten, IVO, följer upp det. Det är också oerhört viktigt att socialnämnderna tar sitt ansvar. Dessutom håller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, på att ses över. Syftet är även här att stärka barnets perspektiv, barnrättsperspektivet, och bidra till kvalitetsutveckling inom socialtjänsten. Man har också nu lämnat ett delbetänkande, Boende utanför det egna hemmet . Där tittar man bland annat på placeringsformer för barn och föreslår också alternativa placeringsformer. Vi kan lugnt konstatera att det ingår mycket i socialtjänstens uppdrag - alltifrån beslut om försörjningsstöd till kontaktpersoner, kontaktfamiljer, samarbetssamtal vid vårdnadstvister, utredningar kring barn som far illa, placeringar, frågor kring missbruk, våld i nära relationer, adoptioner och anhörigstöd, för att bara nämna något. Socialtjänsten ska också arbeta förebyggande och verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga förhållanden. Man ska samarbeta med hemmen och främja en allsidig personlighetsutveckling och gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga, och man ska följa unga som riskerar en ogynnsam utveckling och ingripa om det är nödvändigt. Socialtjänsten ska vara av god kvalitet, och det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Allt detta står i socialtjänstlagen. Herr talman! Jag sade tidigare att regeringen har gjort mycket och att arbetet fortsätter. I budgeten för 2014 fokuserar regeringen på äldres rätt till trygghet och vård och att man ska få vård efter behov. Man fortsätter att fokusera på barn och unga i samhällsvård och den sårbarhet som barn kan känna och få utstå. Regeringen kommer också att fortsätta arbetet med att utveckla evidens för god kvalitet inom socialtjänsten. Arbetet med öppna jämförelser fortsätter också för att följa upp hur det ser ut i landet. Riksdagen har dessutom beslutat att införa krav på behörighet för att man ska få utföra vissa uppdrag inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det gäller från och med den 1 juli i år, och det känns mycket bra. Barnkompetensen behövs när man ska utreda om barn far illa och eventuellt tillgripa någon form av myndighetsutövning. Herr talman! Jag har valt att framför allt fokusera på arbetet med barn som far illa. Det är inte lätt att vara förälder - stöd och tidiga insatser är så viktigt. Men det är inte heller så lätt att vara barn och ung i dag. Jag besökte i förra veckan Bris på ett frukostmöte och tog del av en rapport som de presenterade. Där konstaterar man att barn saknar någon som lyssnar, att barn faller mellan stolarna och att barns psykiska ohälsa kan visa sig på många sätt. Bris berättade också att många ringer. De köar, men de väntar, trots att det är köer, för att de upplever att det är viktigt att få berätta för någon hur de känner. Vi måste ta barnens signaler på största allvar. Inget barn ska falla mellan stolarna. Man måste göra tidiga insatser och ha en tydlig samverkan när det gäller barn. En viktig åtgärd kvarstår, och det är att göra barnkonventionen till svensk lag. Konventionen har inte fått tillräckligt genomslag i praktiken. Den behövs. Med barnkonventionen som svensk lag skulle högre krav ställas på kompetens hos bland annat beslutsfattare, och man skulle också se till barns behov och rättigheter på ett annat sätt. Det är inte bara inom socialtjänsten som vi måsta ha de rätta glasögonen på för att se barn som på ett eller annat sätt far illa, utan det måste vi också göra inom förskolan, i skolan, på fritis, i föreningar och som medmänniska över huvud taget. Herr talman! Regering och riksdag har tagit många initiativ för barn och unga. Men som sagt: Arbetet fortsätter. Regeringen vill öka kunskapen inom socialtjänsten om våld mot barn och andra övergrepp mot barn. Man har lämnat uppdrag om detta. Man har också lämnat ett uppdrag till Socialstyrelsen om en förstudie angående förutsättningar för att pröva en försöksverksamhet med separationsteam. Jag och Folkpartiet tycker att det är ett bra initiativ eftersom vi vet att barn inte alltför sällan dras in i föräldrarnas konflikter i samband med separationer. Barnperspektivet kan alltså vid dessa tillfällen falla helt i glömska. Våld i nära relationer kan anta många former, som vi vet: Det kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt, och ofta blir det allvarligare ju längre relationen pågår. Nu har vi en nationell samordnare när det gäller våld i nära relationer, Carin Götblad, som kommer att slutredovisa sitt arbete i juni i år. Hon har fått ett stort och viktigt uppdrag som täcker det mesta. Det handlar om samverkan, om att effektivisera och om att höja kvaliteten och långsiktigheten i arbetet mot våld i nära relationer. I uppdraget ingår också att sprida och höja kunskapen inom området. Samtidigt har Socialstyrelsen fått ett uppdrag att stimulera utvecklingen av socialtjänstens arbete med stöd till brottsoffer. Föreskrifter har utarbetats när det gäller socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor och med barn som har bevittnat våld. Herr talman! Regeringen prioriterar högt arbetet som gäller mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld mot samkönade samt våld mot personer med funktionsnedsättningar, och man fortsätter att årligen satsa 109 miljoner kronor på just detta. Till sist, herr talman, jag har sagt det vid något annat tillfälle men upprepar det igen: Vi får inte glömma dem som ska utföra socialtjänstens breda uppdrag. Kraven är höga på kunskap och kompetens. Det är svåra och tunga ärenden som landar i socialsekreterarnas knän. Det är uppdrag som innebär ingripande beslut som ibland har livsavgörande betydelse. Det måste vi också tänka på när vi vill utveckla socialtjänsten. (Applåder)

Eva Olofsson (V)

Anf. 127 Eva Olofsson (V)

Herr talman! Det finns några saker som vi är överens om, till exempel att barnkonventionen ska vara lag. Om vi hade haft en rödgrön majoritet hade barnkonventionen varit lag i dag. Mycket när det gäller mäns våld mot kvinnor är vi också överens om. Jag hoppas att Folkpartiet kommer att se till de papperslösa kvinnornas utsatta läge, så att kommer med. Jag begärde egentligen replik för att höra hur Maria Lundqvist-Brömster ser på utvecklingen att människor som inte har sociala problem hamnar på socialkontoren och tar en massa resurser i anspråk i onödan. I SSR:s lilla film Nånting blev väldigt fel - den kan man titta på, det tar en minut - räknar man med att det gäller 215 000 människor. Detta har forskare som Tapio Salonen tittat på. Dessa människor finns i dag hos socialen, men de borde egentligen vara hos Arbetsförmedlingen, få a-kassa eller få ersättning från sjukförsäkringen, för de har inte sociala problem. Det kan inte vara vettigt att de då hänvisas till socialarbetare, som inte får utrymme att jobba tillräckligt mycket med de människor som behöver detta sociala stöd. Det är heller inte vettigt att man ska hamna i detta det yttersta skyddsnätet, som ju innebär att man ska skrapa rent på vad man har innan man kan få ersättning och inte sitta på något av värde. Jag skulle vilja veta: Anser Maria Lundqvist-Brömster att detta är en rimlig utveckling, eller tycker Folkpartiet att dessa människor ska höra hemma i sjukförsäkringen, i a-kassan eller hos Arbetsförmedlingen?

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 128 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Jag hänvisar återigen till den artikel som Helena Bouveng tog upp, där DN hade tittat på detta med utanförskapet. Där konstaterade man att försörjningsstödet hade ökat med 2 procent mellan 2006 och 2013. Det är en ökning, men den är inte så stor ändå. Situationen där personer bollas mellan olika myndigheter - arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst - är ingen ny företeelse, tyvärr. Den har funnits länge. Sedan har visserligen alliansregeringen gjort förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, ersättningen från a-kassan och så vidare, men det är inget nytt fenomen att Försäkringskassan stänger och säger att man inte är sjuk nog och att man ska gå till Arbetsförmedlingen för att man kan jobba, medan Arbetsförmedlingen säger: Du är så sjuk att du inte borde jobba. Till slut finns det då inget val, utan den enskilde kommer till socialkontoret. Det regeringen nu gör med att fokusera på unga och deras utanförskap är väldigt viktigt. Det handlar om personer som inte har kvalificerat sig för a-kassa, kanske inte har någon arbetslivserfarenhet och dessutom kanske har gjort avbrott i sin gymnasieutbildning eller inte ens haft betyg för att komma in på en gymnasieutbildning. De reformer vi nu gör med ett lärlingssystem, inom skolan liksom integrationsreformerna för nyanlända svenskar visar att detta är något som regeringen prioriterar.

Eva Olofsson (V)

Anf. 129 Eva Olofsson (V)

Herr talman! Jag tror att nästan alla i vårt land vet att försämringen av a-kassan finansierade skattesänkningarna och att det var oändligt många fler som hade a-kassa förr än vad det är i dag. Det har blivit dyrare att vara med i a-kassan och svårare att komma med. Det gäller att vända hela utvecklingen. Man ska ganska lätt kunna få en grundförsäkring och slippa stå utanför om man till exempel kommit hit från ett annat land eller är ung. Studerandevillkoret har tagits bort, så när man är färdig får man inte a-kassa så lätt, utan hamnar hos socialkontoren. Det här går att ändra på. Vi kan se till att de människor som ska ha hjälp av Arbetsförmedlingen och ska ha något att leva på under tiden kan få det. Jag tycker att det vore intressant att höra lite om vad Folkpartiet tycker. Nu har SSR varit väldigt tydliga, och vi håller med dem till 100 procent. Att ytterligare skärpa det här och lägga kontrollen på socialkontoren är att gå åt fel håll. Fixa en ordentlig a-kassa! Se till att människor får hjälp av Arbetsförmedlingen, och ge Arbetsförmedlingen resurser! Stärk arbetsmarknadspolitiken, så att människor får utbildning och kan ta jobben! Låt inte detta hamna på socialkontoren! Man säger också att socialkontoren ska jobba på ett sätt som inte är kontrollerande utan i första hand stödjande med en helhetssyn. Man ska försöka hjälpa människor med sociala problem och göra dem delaktiga. Det här är inte den uppgift som de människor som nu hänvisas dit behöver. Jag skulle vara intresserad av att höra om Folkpartiet står bakom det här med ytterligare kontroll och att detta ska skötas på socialkontoren eller om man vill ha en annan utveckling.

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 130 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Jag tycker att alliansregeringen stärker arbetsmarknadspolitiken genom de insatser och reformer som görs, som lärlingsreformer, skolreformer och integrationsreformer, Eva Olofsson. Sedan har vi också förändrat för studerande. Man kan ha a-kassa och gå kurser samtidigt. Det finns en del saker som vi har förändrat efter de första förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen och så vidare. Eva Olofsson tog upp SSR:s reaktion och läste upp ett pressmeddelande i talarstolen. Det är ett utredningsuppdrag som ligger, och jag vill inte föregå det. Men jag tycker att det är oerhört viktigt, vilket också står i utskottsbetänkandet, att man talar om sanktioner men beaktar barnperspektivet. Vad gäller helhetssynen för socialsekreteraren är det precis som SSR säger. Jag håller med. Det är oerhört viktigt att man får ha den sociala roll man har i det behandlingsarbete man som socialsekreterare utför. Det handlar om motivationsarbete, uppmuntran, stöd med mera. Men sedan gäller det att inte rucka på barnperspektivet. Det är en svår balans. Men jag vill inte föregå utredningen. Det är det svar jag kan ge till Eva Olofsson i dag.

Magnus Ehrencrona (MP)

Anf. 131 Magnus Ehrencrona (MP)

Herr talman! Jag skulle vilja ta vid där jag befann mig ämnesmässigt i mitt tidigare anförande om försörjningsstödet och riksnormen. Det finns förslag om att byta namn på en post till Information och kommunikation för att bredda det hela. I den översyn där detta förslag finns, benämnd Översyn av riksnormen och utgiven av Socialstyrelsen år 2007, står det att barnperspektivet över huvud taget är bristande, och man ställer en fråga under det avsnittet: "Bör man relatera kostnader som avser barn till vad som kan anses normalt i barnfamiljer istället för vad 'människor i allmänhet kan kosta på sig', dvs. ska vad som är skälig levnadsnivå bedömas på ett särskilt sätt för barnfamiljer?" Svaret på den frågan från Miljöpartiet är ja. Det är därför vi vill göra den här ändringen. Jag kan inte förstå varför det ska dröja så himla länge. Ska det krävas en ny regering för att fixa detta och annat? Jag skulle vilja fråga Maria Lundqvist-Brömster: Varför har ingenting hänt i den här frågan sedan 2007, då rapporten kom ut?

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 132 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Ja, varför har ingenting hänt? Man kan väl se av bakgrunden och texten i betänkandet att det anses att individuella bedömningar kan göras i socialtjänsten i dag. En handläggare kan göra en individuell bedömning och titta på det här med skäliga kostnader, och barnperspektivet ska ju finnas. Som Magnus Ehrencrona beskrev och som har tagits upp i Socialstyrelsens kartläggning är det en del kommuner som ändå har rätt glasögon på sig och ser barnperspektivet. Det är den hänvisning man har gett i utskottsbetänkandet. Från Folkpartiets sida tycker vi absolut att detta ska ingå i riksnormen, men papperstidningen ingår ju så att säga i det grundläggande i riksnormen. Om tiderna förändras är det väl inte så svårt att förstå att data och it kan vara utbytbart mot tidningen. Men jag tror inte, Magnus Ehrencrona, att vi behöver byta regering för att få en ändring på det här. Jag har gott hopp om att vi kan få in det i riksnormen.

Magnus Ehrencrona (MP)

Anf. 133 Magnus Ehrencrona (MP)

Herr talman! Det är riktigt att man kan göra individuella bedömningar. Problemet är att de ofta blir subjektiva, så att det skiljer mycket mellan olika kommuner. Det tycker inte vi från Miljöpartiet är betryggande. Då blir det inte jämlika förutsättningar. Historiskt har Folkpartiet varit känt för att ha en socialliberal inriktning, som jag under min skoltid tyckte verkade sympatisk i många aspekter. Men tyvärr är ni nu inne i en allians och är bakbundna. Ni är ju egentligen för den här ändringen, men på grund av Alliansen händer det inte så mycket. Blockpolitiken i sig själv fördröjer förändring. Om nu Maria Lundqvist-Brömster är övertygad om att det kommer att ske en sådan förändring är det ändå synd att det blir en fördröjning, tycker vi. Det jag skulle vilja fråga är: Ser Maria Lundqvist-Brömster något problem i att det finns sådana här skillnader mellan olika kommuner och inom kommuner i den subjektiva bedömningen? Är det ett problem att riksnormen kanske är för snäv? Den kan bli som ett slags golv eller miniminivå som många på handläggarnivå av budgetskäl drar sig för att överstiga, med hänvisning till vad som sades i en tidigare diskussion.

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 134 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Det är alltid ett problem när det blir skillnader i bedömningar. Det ser vi inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och inom äldreomsorgen. Men med de öppna jämförelser som nu görs även inom socialtjänsten kan vi på ett bra sätt utvärdera och följa utvecklingen. Nu finns det, som Magnus Ehrencrona sade, allmänna råd. Jag är väl medveten om att de bara har en rådgivande funktion. Men det är ändå en tydlig markering av att man måste ha barnperspektivet i fokus. Skulle vi ha haft barnkonventionen som svensk lag kanske efterlevnaden av de allmänna råden hade varit en annan. Men barnets bästa är det som man ska fokusera på när man sitter som socialsekreterare och handläggare med en familjs ansökan om försörjningsstöd. Vad finns i familjen? Vilka behov har man? Man ska ha skäliga levnadsvillkor. Man ska också kunna få stöd för skäliga kostnader.

Meeri Wasberg (S)

Anf. 135 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Jag ska börja med att tacka Maria Lundqvist-Brömster för att hon i sitt anförande så tydligt klargjorde att det faktiskt inte var en självklarhet tidigare att alla som hade sjukförsäkring blev förtidspensionerade, utan att det gjordes en arbetsmarknadsprövning även då. Det tycker jag också visar att regeringens politik inte riktigt hänger ihop heller på det området. Det gäller också det område som var anledningen till att jag begärde repliken, nämligen barnkonventionen. Jag vet att Maria Lundqvist-Brömster och jag delar uppfattningen att barnkonventionen ska göras till svensk lag. Jag skulle gärna vilja att Maria Lundqvist-Brömster fick en möjlighet att kunna utveckla lite grann på vilket sätt som regeringen har jobbat med frågan eftersom den inte har kommit ett skvatt framåt sedan sist.

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 136 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Jag tycker ändå att det har gått framåt. Det kanske inte alltid går så fort som vi önskar. Men så är det i det demokratiska och politiska livet. Vi har en barnrättsskrivelse som vi nu snart ska anta här i riksdagen. Vi har en skrivelse om föräldrastöd, och det sitter en utredare för att titta på frågan om barnkonventionen. Det är ett arbete på gång. Jag är inte exakt säker på när utredningen ska lämna sitt arbete till regeringen. Men jag tror inte att det är alltför långt borta.

Meeri Wasberg (S)

Anf. 137 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Tack, Maria Lundqvist-Brömster. Det var delvis ett svar. Det är sant att det har gjorts flera framsteg när det gäller att gå i riktning mot att ta bättre hänsyn till barnets bästa och se det ur ett barnperspektiv och inte nödvändigtvis ur ett vuxenperspektiv. Det är ändå i högsta grad otillfredsställande att flera partier har drivit frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag och att det enda resultatet hittills är att det ska utredas, utredas och utredas. Den här regeringen har inte lagt fram något förslag om att genomföra barnkonventionen i svensk lag. Men visst har det skett en hel del förbättringar. Det har vi också gett erkännande för tidigare. Ändå är jag lite nyfiken. Eftersom Maria Lundqvist-Brömster i den här debatten företräder både regeringen och Folkpartiet vill jag veta: Hur har Folkpartiet arbetat med frågan i regeringen, eftersom frågan ändå inte har kommit fram? Det finns inget konkret förslag om att införa barnkonventionen som svensk lag trots att Maria Lundqvist-Brömsters parti är ett av dem som förfäktar denna uppfattning.

Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Anf. 138 Maria Lundqvist-Brömster (FP)

Herr talman! Vi har drivit den här frågan som man brukar göra i sammanhanget när man är med i en regering. Vi har lyft fram frågan, och vi har processat den på det sätt som man brukar göra. Meeri Wasberg kanske vet hur det har varit när det varit socialdemokratisk regering och man har suttit tre partier och diskuterat. Det är samma process hos oss. Man prioriterar, processar och väger argument mot varandra. Det har föranlett att vi är där vi är nu. Jag tycker inte att det är så illa.

Karin Östring Bergman (C)

Anf. 139 Karin Östring Bergman (C)

Herr talman! Centerpartiet tror på människans förmåga att ta ansvar för sig själv och för andra. Jag har turen att ha föräldrar som kunnat stötta mig vid de tillfällen i mitt liv då jag har haft det tufft. Tyvärr har inte alla andra det. För Centerpartiet är det självklart att vi ska ha en gemensamt finansierad välfärd som innefattar sociala skyddsnät som förmår skapa en god ekonomisk grundtrygghet. Tryggheten ska vara utformad så att ingen faller igenom samtidigt som den ska stimulera till arbete och egen försörjning. Med stimulera till arbete menar jag till exempel krav att aktivt söka arbete, så som det redan är i dag, att delta i aktiviteter som förbättrar chansen till egen försörjning samt att det inte får uppstå hundraprocentiga marginaleffekter på försörjningsstödet för den som tillfälligt arbetar deltid eller vid barns sommarjobb. Vägen från försörjningsstöd till egen försörjning varierar dock. För vissa är den både lång och krokig. Det gäller till exempel för lågutbildade från andra länder, människor med missbruksproblem eller människor som av andra anledningar har svårt att få ett arbete. För dessa kan det krävas ett samordnat stöd från flera aktörer. Där vill jag lyfta fram ett positivt exempel från där jag bor, nämligen Samordningsförbundet Delta på Hisingen. Genom finansiell samordning mellan landsting, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunen kan de ha en helhetssyn på individens behov och ta ett samlat ansvar för insatserna som de inte har möjlighet till i sina enskilda myndigheter. Mina föräldrar är snart 80 år gamla, och arbete från 15 års ålder har tagit ut sin rätt på dem. I dag är det snarare de som behöver hjälp av mig och mina syskon. Då är det skönt för mig att veta att kommunen de bor i erbjuder anhörigstöd, precis som lagen föreskriver, för att underlätta för mig och mina syskon att vårda våra kära föräldrar. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

Magnus Sjödahl (KD)

Anf. 140 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Varför har vi det inte bättre när vi har det så bra? Det är en fråga som man ibland kan ställa sig. Faktum är att vi bor i ett av världens rikaste länder. Jämfört med i många länder i omvärlden är det väldigt få som lider materiell nöd i Sverige. Min företrädare i socialutskottet Roland Utbult sjöng här i kammaren när han deltog i en debatt om socialtjänstfrågor. Jag ska bespara er från det. Men om jag haft samma gåva som Roland skulle jag nog valt att framföra låten Det saknas lite värme , där texten lyder "det saknas lite värme, sen är allting perfekt". Uno Svenningsson menade kanske temperaturen. Jag vet inte om han längtade efter sommaren när han kom på den textraden. Vad jag tänker på när jag hör den låten är att det alltför ofta saknas mänsklig värme. Vi är ganska duktiga på fjärrvärme här i landet. Men vi människor behöver också närvärme. Vi behöver relationer, kärlek och omtanke för att må bra. Jag tror att vi i Sverige är ganska överens om de stora dragen i den svenska välfärdsmodellen. Det är ett samhälle där ingen ska lämnas efter eller ställas utanför. Vi har ett omfattande trygghetssystem i livets olika skeden. Och välfärdens resurser minskar inte. Resurserna till vård, skola och omsorg har ökat. De totala skatteintäkterna har ökat samtidigt som vi har minskat på skattetrycket. Herr talman! Nöjdheten med kommunal service är enligt Svenskt kvalitetsindex rekordhögt. Det är glädjande. Men vi ska naturligtvis inte slå oss till ro och förnöjsamt titta på de siffrorna. Det krävs att vi ständigt på alla nivåer uppmärksammar det som vi kan göra ännu bättre. Att människor som är i behov av stöd och hjälp ska bemötas på ett värdigt sätt är grundläggande. Man ska inte fråntas sitt människovärde eller sina möjligheter att välja för att man har behov av samhällets hjälp. För oss kristdemokrater är det viktigt att det finns en mångfald inom välfärdens utförare. Jag som politiker ska inte bestämma vem som ska utföra välfärdstjänsterna för den som är i behov av det. Det måste finnas en rätt att välja, och eftersom människor är olika passar inte en lösning för alla. Det finns ett värde i sig att ha den möjligheten. Undersökningarna visar att nöjdheten är större där det finns alternativ. Det är föga förvånande. Vi har genomfört LOV, och vi vill att den ska gälla över hela landet. Vi är öppna för att den ska gälla inom ännu fler sektorer. Kvaliteten är det viktiga och inte vem som utför det. Den uppmärksammade så kallade Caremaskandalen visade sig vara en ännu större skandal nu när kommunen övertagit ansvaret för just det äldreboende som fått ge namn åt den uppmärksammade historien. Alla siffror pekar nedåt när det gäller kvaliteten i just det fallet. Jag hoppas innerligt att utvecklingen snarast vänder åt rätt håll för dem som bor där. När det gäller anhörigvården ändrades socialtjänstlagen 2009 så att socialnämnderna är skyldiga att erbjuda stöd för att underlätta för anhörigvårdare. Denna lagändring följs för närvarande upp av Socialstyrelsen, som ska lämna en slutrapport under innevarande år. Allt fler kommuner utvecklar denna verksamhet, avsätter medel och inrättar tjänster. Regeringen avsätter varje år stimulansbidrag till kommunerna för att kunna utveckla stödformer för just anhörigvård. Riksrevisionen håller på med en granskning som ska presenteras redan nu i april där man ser på om de system av stöd som finns för anhöriga är utformade och organiserade på ett sätt som är gör att behoven tillgodoses på ett likvärdigt sätt över landet. Att stötta familjer och närståendes insatser är en mycket betydelsefull uppgift. Hemlöshet är en annan viktig fråga. Vi har en nationell samordnare på området som besöker landets kommuner för att driva på och se till att man åstadkommer resultat. Housing first är en modell som har prövats i en del kommuner. Så länge man inte har någonstans att bo är det oerhört svårt att få någon ordning på tillvaron i övrigt. Regeringen lägger nu även fram en proposition om förstärkt besittningsskydd för utsatta hyresgäster. Som tidigare har nämnts har vi tillsatt en nationell samordnare när det gäller våld i nära relationer. Carin Götblad kommer att lämna sin rapport i sommar. Hon har, enligt vad jag erfar, för avsikt att lämna en rad förslag till förbättringar på området. Jag ser med spänning fram emot att ta del av det hon har kommit fram till i sitt arbete. Herr talman! En annan sång som skulle passa bra att framföra är Hansson de Wolfe Uniteds Var kommer barnen in? Det är en fråga som vi alltid måste ha med oss. Vi kristdemokrater vill sätta barn och ungdomar i fokus. En trygg uppväxt med fungerande relationer till sina närmaste tror jag är en viktig faktor för att undvika sociala problem. Mycket grundläggs i barndomen; det är i hög grad då man formas som människa. Det handlar verkligen om framtiden. Att skapa goda uppväxtvillkor - vad kan vara viktigare? Det handlar om föräldrastöd, mindre grupper i förskolan, mer arbetsro i skolan, goda möjligheter till en meningsfull fritid och åtgärder för att minska risken för droganvändning och för att fastna i kriminalitet. Att stötta de små gemenskaperna tror vi är viktigt. Människor lever och utvecklas i nära relation till sin närmaste omgivning. Barn och unga behöver uppleva en trygghet till sina närmaste. Det gäller naturligtvis även oss vuxna, men i synnerhet barn. Sverige är ett bra land att växa upp i för unga. De flesta har det bra. Det finns dock barn som inte mår så bra - barn som lever under knappa ekonomiska förhållanden och som löper risk att hamna sociala problem. Det handlar om att förmedla värderingar. Vad är det som är viktigt för att det ska fungera i ett samhälle? Det handlar om vikten av ärlighet, tillit, omtänksamhet och ansvar. Det är värden som bygger ett gott samhälle. Herr talman! Barnkonventionen ratificerades 1990, och svensk lagstiftning har successivt anpassats för att uppfylla kraven. Arbetet fortsätter med att utforma svensk lag så att den står i överensstämmelse med FN:s barnkonvention. Vår vilja är att den i sin helhet ska bli svensk lag. Vi har en utredare som genomlyser detta, och jag ser fram emot att vi ska komma i mål och kunna fatta beslut i frågan. Barnets bästa är utgångspunkten - att vi ständigt har ett enmetersperspektiv. I många kommuner gör man barnkonsekvensanalyser vid alla beslut. I min hemstad Lund har vi gjort det i ganska många år. Vi måste motivera alla beslut utifrån ett barnperspektiv; det är alldeles utmärkt. Vi har infört ett starkare föräldrastöd. Barnets rätt till inflytande har stärkts i skollagen. Barn som vistas i landet utan tillstånd har fått rätt till utbildning. Hälso- och sjukvård ska ges till dessa barn. Barns ställning inom hälso- och sjukvård har stärkts. Vi har gjort förändringar inom lagen om psykiatrisk tvångsvård. Barnrättsperspektivet i LSS har tydliggjorts. Vi har infört möjligheten att tala med barn utan vårdnadshavares samtycke. Det har blivit en stärkt barnrätt i socialtjänstlagen. Rättighetsperspektiv i lagen om vård av unga ses över. Stärkt skydd mot barnäktenskap är för närvarande föremål för en lagrådsremiss. Detta är några exempel på saker som vi har genomfört eller arbetar aktivt med. Vi vill fortsätta att driva en politik med barns och ungas levnadsvillkor i centrum. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Eva Olofsson (V)

Anf. 141 Eva Olofsson (V)

Herr talman! Jag sparar Koppargården till äldreomsorgsdebatten, tror jag. Jag kan säga att också jag är glad att det har kommit förslag om förstärkt besittningsskydd. Om en kvinna är misshandlad eller har en man som bråkar, slår på dörren eller ställer till oväsen ska inte hon bli av med bostaden. Det är nämligen ett vänsterpartikrav från vår motion om mäns våld mot kvinnor som har gått igenom. Jag har själv varit med och jobbat fram det här tillsammans med den bostadspolitiskt ansvariga utifrån verkliga fall som vi har fått. Mänsklig värme, sade Magnus Sjödahl. Jag skulle vilja se lite mer av mänsklig värme när det gäller mäns våld mot kvinnor, inte minst våldsutsatta papperslösa kvinnor. Vi vet i dag att kvinnojourerna ständigt lyfter fram att de har ekonomiska problem och att det inte finns något statligt grundstöd till kvinnojourerna. I Vänsterpartiet har vi avsatt 200 miljoner till dem. Terrafem, som finns över hela landet och som tar emot kvinnor som talar en massa olika språk, hotas av nedläggning helt enkelt därför att de jobbar rikstäckande men inte får ihop tillräckligt mycket pengar från Stockholms stad. Papperslösa kvinnor är kanske de allra mest utsatta kvinnorna. Det är inte så att de sitter i skogen allihop och att ingen vet var de finns. Det räcker att gå till Rosengrenska i Göteborg, till Asylrörelsen och till Röda Korsets verksamhet Läkare i världen där man jobbar med papperslösa och gömda flyktingar. De har kontakt med människor, och de ser detta problem riktigt ordentligt. Kvinnojourerna säger inte: Det här kan vi ta hand om. De säger: Det här kan vi inte ta hand om med vår dåliga ekonomi. Många kvinnojourer har inte resurser att ta hand om kvinnor som behöver mycket stöd och hjälp och som ingen betalar för. Jag skulle till exempel vilja veta om KD och Magnus Sjödahl vill göra något konkret för de våldsutsatta papperslösa kvinnorna.

Magnus Sjödahl (KD)

Anf. 142 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Det är just därför vi har tillsatt vår samordnare när det gäller våld i nära relationer. Det ingår i hennes uppgift att överväga hur stödet och skyddet för de här grupperna ska se ut. Det handlar om kvinnojourer och om arbetet med ideella organisationer och hur det kan förstärkas. Det gäller som sagt även förstärkning för kvinnojourer. Det är samordnarens uppdrag. Jag träffade henne så sent som i går. Hon avslöjade inte särskilt mycket om de konkreta förslag som kommer att läggas fram. Det kommer hon att göra vid halvårsskiftet, i juni. Jag är övertygad om att det kommer en lång rad förslag på hur det här kan förbättras just för de utsatta grupper som Eva Olofsson lyfter fram.

Eva Olofsson (V)

Anf. 143 Eva Olofsson (V)

Herr talman! Jag levde i förvissningen att man som politiskt parti, åtminstone när man talar mycket om mänsklig värme, hade en egen synpunkt när det gäller sådana saker som våldsutsatta kvinnor och våld mot papperslösa kvinnor. Jag trodde inte att det var samordnaren som bestämde varje partis politik. Jag vore glad att få veta vad KD:s inställning är. Det finns de som anser att dessa kvinnor inte ska vara här och att de får skylla sig själva. Det finns ingen möjlighet att lägga ansvaret på kvinnojourerna om man inte nationellt sätter till resurser. Det är viktigt att se att dessa kvinnor är offer. De ska ha möjlighet att få stöd, anmäla det hela och få skydd. Det finns också barn med här som lever gömda. Det är en oerhört utsatt situation att behöva fly med barn från en man som misshandlar en eller en arbetsgivare som anställer en svart för nästan ingenting och utsätter en för övergrepp eller kräver att man ställer upp på både det ena och det andra. Jag tycker att det är väldigt tamt att säga: Vi har en samordnare, så vi tycker nog ingenting i KD. Det finns som sagt erfarenheter av det här hos alla dem som jobbar med dessa kvinnor i dag. Jag rekommenderar diskussioner med och besök hos dem som jobbar med hälso- och sjukvård. Röda Korset har en alldeles ny rapport som jag har med mig här. De har intervjuat många olika av dem som kommer i kontakt med de här kvinnorna. De har intervjuat kvinnojourerna, som säger: Vi klarar inte detta i dag. De säger tydligt att detta bör bli en nationell fråga.

Magnus Sjödahl (KD)

Anf. 144 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Jag delar absolut Eva Olofssons engagemang för de här utsatta personerna. Det är just därför vi har satsat på detta. Jag ber att få återkomma till exakt vilka konkreta förslag som samordnaren kommer fram till när vi har sett resultatet. Hon gör en ordentlig genomlysning av problematiken för alla utsatta grupper - de som har det svårast och de som riskerar att utsättas för våld i nära relationer. Det är därför hon jobbar med detta, och hon kommer att lägga fram en rad förslag. Jag har inte tillgång till dessa i dag, men hon kommer att lägga fram förslag som vi får lov att ta ställning till. Jag är alldeles övertygad om att det kommer ut någonting bra ur det här. Men det är väl bra att man utreder det hela och tittar närmare på det innan man tar ställning till de konkreta förslagen. Vi får återkomma till dem när vi ser dem.

Meeri Wasberg (S)

Anf. 145 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Magnus Sjödahl tar upp många olika frågor i sitt anförande. En av de saker som jag gärna skulle ge Magnus Sjödahl möjlighet att utveckla lite grann är hur Kristdemokraterna kan motivera sitt engagemang i regeringen när det handlar om att våra sociala skyddsnät faktiskt har blivit allt glesare. Jag talar då om de försämringar som har gjorts i a-kassan och sjukförsäkringen som gör att vi skjuter över kostnader från staten till kommunerna. Vi utsätter människor för en mycket hårdare och annan typ av prövning för att få försörjningsstöd, och vi undandrar också kommunerna möjlighet att kunna satsa viktiga resurser på till exempel barn och unga, som Magnus Sjödahl återanknöt mycket till i sitt anförande. Magnus Sjödahl hänvisade till ett antal sångtexter som han hade låtit sig inspireras av. Jag kan hålla med om textraderna som handlar om att när barnasinnet har berövats på sin glöd har ondskan nått sitt mål till slut, och då har all kärlek sinat ut. Det kan jag hålla med om, men jag kanske skulle upplysa om att det kan vara bra att läsa hela sångtexten, för jag vet inte om det är så att tankarna för dig hem till Leningrad igen.

Magnus Sjödahl (KD)

Anf. 146 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Nej, till Leningrad har jag faktiskt ingen större längtan. Jag söker mig nog hellre till sydligare breddgrader där det finns värme i form av högre temperatur och kanske också en mänskligare värme än vad man fick uppleva i Leningrad. Människor ska naturligtvis kunna försörja sig genom arbete. Utgångspunkten att så många som möjligt ska ges möjlighet att försörja sig genom eget arbete tror jag att vi är överens om. Man får ofta höra från oppositionen att vi har sänkt skatterna och slaktat välfärden. Det där är ren lögn. Vi har sänkt skatterna, så långt är det rätt. Vi har gjort så att människor har mer över i plånboken varje månad, och det gäller både pensionärer och löntagare. Detta har inte lett till minskade skatteintäkter för staten eller kommunerna, utan de har ökat ganska markant. Det har lett till ökade resurser för kommunerna. Samtidigt som skatterna har sänkts har det lett till fler arbetade timmar i landet och totalt sett ökade skatteintäkter och större möjligheter att avsätta medel till vård, skola och omsorg, vilket vi så gärna vill ha. Det i grunden är en aktiv jobbpolitik. Jag begriper inte hur er jobbpolitik ska leda till fler jobb när ni aviserar skattehöjningar på arbete. Jag vet inte om ni ifrågasätter både RUT och ROT, men RUT är det väl framför allt som ni ifrågasätter - det är ju en bransch där kvinnor har möjlighet att få sysselsättning - och jag förstår inte hur det ska kunna leda till fler arbeten så att fler människor kan klara sig utan försörjningsstöd.

Meeri Wasberg (S)

Anf. 147 Meeri Wasberg (S)

Herr talman! Jag noterar att Magnus Sjödahl faktiskt inte vill förklara hur man motiverar sitt engagemang när det gäller att öka antalet maskor i vårt sociala skyddsnät. Det är i och för sig glädjande att Magnus Sjödahl erkänner att man har ägnat mycket tid åt att fokusera på skattesänkningar i den här regeringen, vilket man också fortsätter att göra. Orden "slaktat välfärden" använde jag inte i min replik, men det må vara Magnus Sjödahls tolkning av det som regeringen har gjort sig skyldig till. Det är sant att kommunerna har fått ökade intäkter, men det är också så att befolkningen växer. Det innebär att kommunerna får ökade utgifter på både det ena och det andra sättet. Naturligtvis är inte arbetslösheten 100 procent bland ungdomarna eller bland befolkningen i övrigt, men det går inte att med den bästa vilja i världen förstå varför regeringen väljer att när det gäller ungdomsarbetslöshet till exempel ta tag i åtgärder som man enbart skulle kunna tänka sig om arbetslösheten var 100-procentig i stället för på den nivå som den faktiskt är och som är alldeles för hög. Magnus Sjödahl vill inte nödvändigtvis tänka sig tillbaka till Leningrad igen, och inte jag heller kanske, men om man ska sätta barnen i fokus är frågan: Hur tänker Kristdemokraterna kring sitt engagemang i regeringen när det gäller att stärka det sociala skyddsnätet? Är ni beredda att göra ett omtag när det gäller a-kassan och sjukförsäkringen? Är ni beredda att satsa pengar där det behövs?

Magnus Sjödahl (KD)

Anf. 148 Magnus Sjödahl (KD)

Herr talman! Ett alldeles konkret förslag som jag hoppas att du, Meeri Wasberg, kommer att rösta för är det som vi kommer att ta ställning till under våren som gäller fritidspeng åt barn som lever i familjer med långvarigt försörjningsstöd. De får möjlighet att ta del av fritidsaktiviteter, och det hoppas jag att vi får ett brett stöd för. Det är ett konkret förslag på hur vi kan förbättra för barn så att de kan leva på samma sätt som sina kompisar som inte lever i familjer med försörjningsstöd. Jag kan konstatera att du också duckade för mina frågor. Jag besökte ett nystartat företag i Ystad ganska nyligen. Företaget sysslar med RUT-tjänster och har 200 anställda, varav flertalet är ungdomar eller har utländsk bakgrund. Det skulle vara intressant att veta om de kan fortsätta sin verksamhet efter en eventuell seger för ditt parti och andra partier som ni tänker samarbeta med efter valet i höst. Man rycker undan förutsättningarna för personer att skaffa sig en egen försörjning, och då kan vi snacka om att det blir en belastning på trygghetssystemen när det gäller försörjningsstöd och annat. Det handlar om att förebygga att människor hamnar i situationen att de behöver försörjningsstöd. Då behövs det en aktiv jobbpolitik och inte den dubbelstöt som ni planerar och som handlar om att höja skatten för att anställa ungdomar och att höja momsen. Det är ett direkt slag mot människors möjligheter att försörja sig genom eget arbete. Då kan vi prata om att det blir en belastning på trygghetssystemen.

Margareta Larsson (SD)

Anf. 149 Margareta Larsson (SD)

Herr talman! Jag ersätter i dag Per Ramhorn, och jag ska sammanfatta en rad reservationer på fyra minuter. Jag gör ett försök. Jag ska börja med äldreomsorgen. Det är väl känt att de äldre får allt sämre stöd från samhället och att de anhöriga får ett större ansvar. Skärpta kommunala riktlinjer har gjort det svårare att få äldreomsorg. Det har blivit vanligare med kommunala riktlinjer om att anhöriga eller andra närstående utanför hushållet ska ge hjälp. Med anledning av vad som ovan beskrivits skulle det vara av godo att utreda socialtjänstlagens intentioner, anser vi, och dess efterlevnad med belysning på den belastning som läggs på anhörigvårdarna och de effekter det får på deras ekonomi, hälsa och livssituation. Herr talman! Det finns mycket att säga om socialtjänsten. Flera av oss har berört den frågan med stort engagemang. Med tanke på att såväl föräldrar som barn och familjehemsföräldrar i princip kan göras rättslösa utifrån socialtjänstens godtycke om placeringar behöver parternas rättigheter stärkas. Enligt rapporter ute i landet struntar ofta socialtjänsten i att ordentligt utreda orosanmälningar från skola, daghem och anhöriga där barn verkligen far illa hos sina biologiska föräldrar. I andra fall omhändertas barn från fungerande föräldrar till samhällsplacering utan förklaring, och föräldrar nekas samtidigt att ta del av socialtjänstens utredningar. Så ser verkligheten ut i många fall. Det förekommer tyvärr även många gånger att barn flyttas av socialtjänsten från goda familjehem för att användas som rehabiliteringsverktyg för föräldrar som är missbrukare eller svårt psykiskt sjuka i hopp om att den biologiska föräldern ska kunna få en mer fungerande roll. Barnet tvångsplaceras således tillbaka till en biologisk förälder från ett fungerande familjehem utan att man pratar om det med barnet i fråga. I vissa fall är familjehemmet det bästa alternativet. Barnet har i många år trivts där och betraktar det som sitt hem. Då socialtjänsten i många fall inte agerar professionellt och med utgångspunkt i barnperspektivet anser vi i den här motionen att familjehemsföräldrarnas rättigheter även bör utredas och ses över och att de bör ges möjlighet att rättsligt angripa socialtjänstens godtycke. Med tanke på att vi har ett ökat antal skilsmässor i landet borde ett större stöd ges rent allmänt till familjer och barn för att de ska orka hålla ihop. När det gäller det har vi reservationer som handlar om parterapi och barnstöd efter skilsmässa. Slutligen borde det arbetas mer effektivt med att bryta isoleringen för många som går på försörjningsstöd. Även en modell med sociala lån bör övervägas för att människor inte ska behöva hamna i negativa skuldfällor. Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 6, 9, 24, 29 och 34.

Beslut

Beslut: 2014-03-26

27 förslagspunkter, 20 acklamationer, 7 voteringar

Webb-tv: Beslut

26 mars 2014

Protokoll med beslut

2014-03-26

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Översyn av socialpolitiken m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Fi271 av Lars Johansson m.fl. (S) yrkande 5 i denna del,
2013/14:So259 av Margareta Larsson (SD),
2013/14:So380 av Betty Malmberg och Anne Marie Brodén (båda M),
2013/14:So440 av Josef Fransson och Mattias Karlsson (båda SD) och
2013/14:So486 av Shadiye Heydari och Cecilia Dalman Eek (båda S) yrkandena 1-3.

Reservation 1 (S, MP)
Reservation 2 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (SD)
S	2	0	96	14
M	98	0	2	7
MP	1	0	22	2
FP	21	0	0	3
C	19	0	1	3
SD	0	19	0	1
V	0	0	18	1
KD	16	0	0	3
Totalt	157	19	139	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Tillgänglig socialtjänst m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So241 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 6 och
2013/14:So664 av Agneta Luttropp m.fl. (MP) yrkande 13.

Reservation 3 (MP, V)

3. Lex realia

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 1.

Reservation 4 (V)

4. Överflyttning av boende inom socialtjänsten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So242 av Christer Akej (M).

5. Kunskap och kompetens

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So249 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 18,
2013/14:So339 av Agneta Luttropp och Mats Pertoft (båda MP) yrkande 4,
2013/14:So355 av Johan Linander och Per Åsling (båda C),
2013/14:So666 av Julia Kronlid och Mattias Karlsson (båda SD) yrkande 2 i denna del och
2013/14:So671 av Anita Brodén och Anna Steele (båda FP) yrkande 1.

Reservation 5 (MP)
Reservation 6 (SD)
Reservation 7 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (SD)
S	99	0	0	13
M	100	0	0	7
MP	0	0	23	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	0	19	0	1
V	0	0	17	2
KD	16	0	0	3
Totalt	256	19	40	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Prestationskrav för ekonomiskt bistånd m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Fi227 av Markus Wiechel (SD) yrkande 2,
2013/14:So240 av Markus Wiechel och Per Ramhorn (båda SD) yrkandena 1 och 2,
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 2 och
2013/14:So657 av Lena Hallengren m.fl. (S) yrkande 56.

Reservation 8 (S, MP)
Reservation 9 (SD)
Reservation 10 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (SD)
S	2	0	96	14
M	100	0	0	7
MP	0	0	23	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	0	19	0	1
V	0	0	18	1
KD	16	0	0	3
Totalt	159	19	137	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Översyn av riksnormen för försörjningsstöd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 3.

Reservation 11 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (S, MP, V)
S	0	99	0	13
M	100	0	0	7
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	19	0	0	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	176	140	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Den ekonomiska situationen för människor med funktionsnedsättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So456 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 18.

Reservation 12 (MP, V)

9. Hemlöshet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 15 och 17.

Reservation 13 (V)

10. Översyn av den sociala barn- och ungdomsvårdens organisation

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So303 av Agneta Luttropp och Mats Pertoft (båda MP) och
2013/14:So657 av Lena Hallengren m.fl. (S) yrkande 46.

Reservation 14 (S)
Reservation 15 (MP, V)

11. Synlig och tillgänglig socialtjänst för barn och unga

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So251 av Annika Eclund och Emma Henriksson (båda KD) yrkandena 1 och 2,
2013/14:So664 av Agneta Luttropp m.fl. (MP) yrkande 2 och
2013/14:So666 av Julia Kronlid och Mattias Karlsson (båda SD) yrkande 2 i denna del.

Reservation 16 (MP, V)

12. Det allmännas ansvar när barn far illa

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So346 av Susanna Haby (M),
2013/14:So441 av Ellen Juntti (M),
2013/14:So575 av Pia Hallström (M),
2013/14:So603 av Hillevi Larsson (S) och
2013/14:So604 av Hillevi Larsson (S).

13. Barnombud m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So350 av Agneta Luttropp och Magnus Ehrencrona (båda MP),
2013/14:So610 av Hillevi Larsson och Kerstin Haglö (båda S) och
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 5 och 6.

Reservation 17 (MP)
Reservation 18 (V)

14. Statistik över barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 15.

Reservation 19 (V)

15. LVU-utredningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So277 av Anna Steele (FP),
2013/14:So318 av Gunilla Nordgren (M),
2013/14:So320 av Gunilla Nordgren (M),
2013/14:So323 av Hillevi Larsson (S) yrkandena 1-3,
2013/14:So331 av Hillevi Larsson (S),
2013/14:So339 av Agneta Luttropp och Mats Pertoft (båda MP) yrkande 6,
2013/14:So385 av Thomas Finnborg (M),
2013/14:So420 av Bino Drummond (M),
2013/14:So484 av Lena Sommestad (S),
2013/14:So570 av Anders Åkesson (C) och
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 11-13.

Reservation 20 (S)
Reservation 21 (MP)
Reservation 22 (V)

16. Vårdnadsöverflyttning m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So301 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 11,
2013/14:So645 av Krister Hammarbergh (M) yrkande 1 och
2013/14:So658 av Mattias Karlsson (SD).

Reservation 23 (MP, V)
Reservation 24 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 24 (SD)
S	98	1	0	13
M	100	0	0	7
MP	0	0	23	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	0	19	0	1
V	0	0	17	2
KD	16	0	0	3
Totalt	255	20	40	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Tillgänglig missbruksvård m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So624 av Hillevi Larsson m.fl. (S) yrkandena 4 och 5.

18. Gemensamma mottagningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 28 och
2013/14:So616 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 18.

Reservation 25 (V)
Reservation 26 (MP)

19. Stöd till medberoende

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So426 av Hannah Bergstedt (S) yrkande 3 i denna del.

Reservation 27 (S, MP, V)

20. Spelmissbruk

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So340 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) yrkandena 1 och 2 samt
2013/14:Kr214 av Agneta Börjesson m.fl. (MP) yrkandena 2 och 5.

Reservation 28 (MP, V)

21. Anhörigstöd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So636 av Kerstin Nilsson m.fl. (S).

Reservation 29 (MP, SD, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 29 (MP, SD, V)
S	99	0	0	13
M	100	0	0	7
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	0	19	0	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	256	60	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

22. Stöd till och skydd för brottsoffer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So249 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 11, 17 och 19,
2013/14:So293 av Yilmaz Kerimo och Ingela Nylund Watz (båda S),
2013/14:So467 av Mats Pertoft m.fl. (MP),
2013/14:So482 av Carina Ohlsson och Agneta Gille (båda S) och
2013/14:So649 av Carina Ohlsson m.fl. (S).

Reservation 30 (S)
Reservation 31 (MP)
Reservation 32 (V)

23. Dödsfallsutredningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So249 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 3-6 och
2013/14:So640 av Carina Ohlsson m.fl. (S) yrkande 3.

Reservation 33 (V)

24. Tillsyn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:So249 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 1.

25. Familjerådgivning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So398 av Emma Henriksson och Stefan Svanström (båda KD) yrkandena 2-5 och
2013/14:So666 av Julia Kronlid och Mattias Karlsson (båda SD) yrkande 1.

Reservation 34 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 34 (SD)
S	98	0	0	14
M	100	0	0	7
MP	23	0	0	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	0	19	0	1
V	18	0	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	296	19	0	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

26. Adoption

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So301 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkandena 9 och 10 samt
2013/14:So365 av Jan-Evert Rådhström och Christian Holm (båda M).

Reservation 35 (MP)
Reservation 36 (V)

27. Socialtjänstfrågor - förenklad behandling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om socialtjänsten (SoU12)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om socialtjänsten (SoU12)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Översyn av socialpolitiken m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Tillgänglig socialtjänst m.m.

3. Lex realia

4. Överflyttning av boende inom socialtjänsten

5. Kunskap och kompetens

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Prestationskrav för ekonomiskt bistånd m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Översyn av riksnormen för försörjningsstöd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Den ekonomiska situationen för människor med funktionsnedsättning

9. Hemlöshet

10. Översyn av den sociala barn- och ungdomsvårdens organisation

11. Synlig och tillgänglig socialtjänst för barn och unga

12. Det allmännas ansvar när barn far illa

13. Barnombud m.m.

14. Statistik över barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp

15. LVU-utredningen

16. Vårdnadsöverflyttning m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Tillgänglig missbruksvård m.m.

18. Gemensamma mottagningar

19. Stöd till medberoende

20. Spelmissbruk

21. Anhörigstöd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

22. Stöd till och skydd för brottsoffer

23. Dödsfallsutredningar

24. Tillsyn

25. Familjerådgivning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

26. Adoption

27. Socialtjänstfrågor - förenklad behandling