Socialtjänstfrågor

Anf. 1 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande angående socialtjänstfrågor. Betänkandet innehåller många motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Att det är så många motionsyrkanden tyder också på hur viktiga dessa frågor är. Frågorna handlar om de tillfällen i livet då vi är som svagast, då vi behöver samhällets stöd som mest.

För att inte glömma bort det i slutet av mitt anförande yrkar jag bifall till reservation nr 16 och reservation nr 24. Men vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 16 och 18.

För oss kristdemokrater är det grundläggande för all politik att vi utgår ifrån barnens behov. För att barn ska få sina behov tillgodosedda måste vi utgå ifrån vad familjerna behöver. Samhället är ju mer än bara staten. Men staten, det offentliga samhället, har en viktig roll i att stötta familjerna.

Under en längre tid har vi kunnat se en utveckling där det inte blir bättre när det gäller stödet för familjer. Sedan 2009 finns det en strategi för föräldrastöd, och den förra regeringen gjorde ganska mycket för att utveckla föräldrastödet. Ändå kan vi se att konflikterna mellan föräldrar till exempel vid en separation ökar. Det är allt fler vårdnadskonflikter som avgörs i domstol. Det är såklart jobbigt för de inblandade vuxna, men framför allt är det väldigt jobbigt för barnen.

Därför är det beklagligt att den nya regeringen inte gör mer, även om det, när man läser betänkandet, känns som att det finns en samstämmighet, att vi är överens, att vi ska jobba med dessa viktiga områden. Men regeringen har inte på allvar jobbat vidare med det här området. Man gör inte mer riktade insatser i relation till det stora behov som finns.

Vi kristdemokrater ser barnens behov. Vi ser behovet av att ha ett bättre föräldrastöd innan familjerna hamnar i en konflikt som de inte själva kan ta sig ur. Det skulle behövas familjecentraler i varje kommun. Det finns det fortfarande inte i dag. Det skulle behövas ett preventivt arbete när förändrarna har landat i att de måste gå skilda vägar - detta för att få hjälp med hur man, trots att man lämnar varandra, ska kunna fortsätta att ta gemensamt ansvar för de gemensamma barnen.

Det finns många andra viktiga delar i betänkandet. Men för oss kristdemokrater är det i stödet till familjen som samhället behöver göra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Vi vet också att det finns en situation i socialtjänsten som är allvarlig. För bara någon vecka sedan debatterade vi den sociala barn- och ungdomsvården vad gäller de ensamkommande flyktingbarnen och situation i socialtjänsten. Vi vet att socialtjänsten har hamnat i ett extra utsatt läge när ansträngningarna behövs ännu mer, där det har blivit svårare. Men det är inte en ny situation som har uppstått.

Socialtjänsten hade bekymmer redan innan man fick ett ökat ansvar och en tyngre uppgift i och med att det under förra året kom 35 000 ensamkommande barn. Situationen var svår och tuff i många kommuner redan innan. När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap besökte utskottet redogjorde man för de varningsklockor som många kommuner har ringt i.

MSB hade också ställt frågan till kommunerna: Ni som säger att ni har ett väldigt allvarligt läge nu, hur hade ni besvarat samma fråga om ni hade fått den i januari förra året? Väldigt många sa att de hade sagt att det var ett allvarligt läge då också. Redan då var kommunerna i en situation som de knappt klarade av.

Det är ett gemensamt ansvar för oss alla partier att se vad det grundläggande problemet är för socialtjänsten. Vad är det som gör att man inte klarar av det som är ett av samhällets absolut viktigaste uppdrag. Man ska stötta familjer, enskilda och barn när de inte själva förmår att reda ut sina liv.

Det handlar utbildningen. Den som kommer ut som nyutexaminerad socialsekreterare och ska jobba med de svåraste frågorna med barn i behov av samhällets stöd, med missbruk eller med ekonomiskt bistånd ska då vara redo att ta sig an den svåra uppgiften. Här får vi indikationer på att man inte är redo i dag.

Många gånger är det ofta den yngsta, den mest nyutbildade som jobbar med de allra svåraste fallen. När de har möjlighet att få stöd från en kollega som är erfaren betyder erfaren många gånger att kollegan har jobbat två år i yrket. Det är inte tillräcklig vägledning och tillräckligt stöd för den som är ny på arbetsmarknaden och ska jobba med de absolut svåraste frågorna.

Vi vet att man inte i alla kommuner satsar särskilt på socialtjänsten. Socialchefen kanske inte alltid sitter med i kommunledningen. Det finns en risk för att man prioriterar andra frågor mer än de viktigaste frågorna. Det behöver göras mycket för att socialtjänsten ska kunna börja fungera. Den som är socialsekreterare ska kunna gå till jobbet och känna att han eller hon har resurser och förutsättningar för att göra ett bra arbete. Många väljer i dag att sluta att arbeta i socialtjänsten därför att man inte kan göra det jobb som man har utbildat sig för. Förutsättningarna och resurserna finns inte.

Ett annat område som tas upp i betänkandet handlar om utsatta kvinnor och barn. I dag finns det ett väldigt bra stöd i kvinnojourer i en del kommuner. Men gemensamt för kvinnojoursarbetet runt om i landet är att det alltid är en osäker ekonomisk situation för jourerna. Det tas inte ett helhetsgrepp som innebär att det finns en långsiktig finansiering av arbetet. Därför har vi kristdemokrater föreslagit att man ska ha mer långsiktighet och en bättre situation för alla som är i behov av kvinnojourernas arbete.

När kvinnor är utsatta i sin hemmiljö och väl vågar ta steget att lämna äktenskapet är de i behov av att veta att det finns ett tryggt och långsiktigt stöd. Det förutsätter en trygg och långsiktig finansiering.

Anf. 2 Yasmine Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Herr talman! Precis som Emma Henriksson vill jag inleda med att säga att jag tycker att det är oerhört glädjande att så många lyfter upp socialtjänsten som ett viktigt område och att frågan nu belyses på ett sätt som tidigare inte riktigt har gjorts. Socialtjänsten har nämligen ett av samhällets viktigaste uppdrag och är en grundläggande del av vår välfärd, både som samhällets yttersta skyddsnät och som en central del i vårt välfärdssystem.

Men situationen i kommunernas socialtjänster är ansträngd. Jag har, inte minst under alla mina besök på olika socialtjänster runt om i Sverige, hört socialsekreterare vittna om hög arbetsbelastning, stor personalomsättning, omfattande personalbrist och unga nyutexaminerade som får för lite introduktion eller ingen alls.

Det kan i debatten ibland låta som om detta vore någon nyuppkommen situation, men det är det inte. Socialtjänsten har länge varit hårt ansträngd och eftersatt. Därför tycker jag att det är viktigt att poängtera att den situation vi ser i socialtjänsten i dag inte uppstod under hösten. Det är inte flyktingsituationen som har skapat en pressad socialtjänst. Den var hårt pressad långt innan.

Försämringar i olika delar av våra socialförsäkringssystem, såsom akassan och sjukförsäkringen, har bland annat lett till att många fler varit tvungna att söka exempelvis försörjningsstöd och andra insatser från socialtjänsten. Det har naturligtvis lett till att allt fler klienter nu tvingas konkurrera om socialtjänstens kompetens, behandlingsinsatser, tid och pengar.

Sverige har också under många år prioriterat skattesänkningar och avdrag för dem som har det bäst ställt före satsningar på våra barn och unga och före satsningar på socialtjänsten. Det är klart att det får konsekvenser för välfärden om en regering sänker skatterna för dem som har det bäst ställt med 140 miljarder kronor. Det förstår vem som helst.

Men situationen har den senaste tiden naturligtvis blivit än tuffare för dem som jobbar i socialtjänsten och för de människor som är beroende av att vi har en socialtjänst som fungerar.

Världen upplever just nu den värsta flyktingsituationen sedan andra världskriget, och det är givetvis så att det stora antalet asylsökande, särskilt ensamkommande barn, har ökat trycket på verksamheter som i många fall redan varit hårt ansatta och eftersatta. Det har lett till långa väntetider och stora krackeleringar i systemen, vilket går ut över barnen och ungdomarna och de andra som behöver insatserna, men också över personalen och kommunerna.

Herr talman! Socialtjänsten är ett prioriterat område för Socialdemokraterna. När situationen blir så ansträngd som den är nu blir det också tydligt att ljuset riktats mot en sektor i samhället som människor förväntar sig ska fungera men som tidigare inte riktigt diskuterats. På ett sätt är det alltså ändå bra att vi nu har fått fokus på denna så oerhört viktiga del av vårt samhälle.

Hela samhället måste nu kraftsamla, och politiken måste göra prioriteringar. I sitt viktiga arbete behöver staten stödja kommunerna och socialtjänsterna. Därför är jag glad att regeringen nu satsar på många av dessa verksamheter, tillför medel och ser över regelförenklingar för att underlätta för kommunerna och för personalen i socialtjänsten, som verkligen gör hjälteinsatser varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Ska barn få det skydd och det stöd de behöver spelar kommunens socialtjänst en oerhört viktig roll. Resursbrist får aldrig vara anledningen till att ett barn far illa i Sverige, och socialtjänstens personal ska naturligtvis ha de förutsättningar som den behöver för att kunna utföra sitt arbete.

Den miljard som regeringen tillför socialtjänsten över fyra år har därför stor betydelse. Utöver det har Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram ett webbaserat stöd för yrkesintroduktion för nya socialsekreterare samt ett uppdrag att anordna uppdragsutbildningar till socialsekreterare, chefer och arbetsledare i socialtjänstens olika delar. Dessa satsningar kommer inte att lösa alla problem, men de kommer att kunna bidra till bättre introduktion för nyanställda, bättre förutsättningar för chefer att vara tydliga ledare och naturligtvis också en bättre arbetsmiljö med fler anställda.

Men det krävs också att övriga delar i vårt samhälle fungerar. Den generella välfärden är oöverträffad för att jämna ut livsvillkor och skapa trygghet. Generella satsningar på välfärden är alldeles nödvändiga för att socialtjänsten ska kunna fokusera på sitt kärnuppdrag: att ge omsorg till äldre och funktionsnedsatta, att hjälpa kvinnor och män i social utsatthet att hitta vägar till ett tryggt och fungerande liv, att ge stöd till utsatta barn med mera.

Herr talman! Familjehem är en mycket bra boendeform för många barn som är i behov av boende utanför det egna hemmet. I höstas ökade av förklarliga skäl behovet av familjehem stort. Ett stort antal nya familjehemsföretag växte fram. En del hade mycket god kvalitet och mycket goda intentioner, andra mindre.

Barnminister Åsa Regnér har utlovat ett nytt regelverk med syftet att få bättre kontroll över vilka som ger sig in i familjehemsbranschen. Förslaget kommer att läggas fram under hösten. Det finns också ett utredningsförslag sedan tidigare om att det ska krävas tillstånd av Ivo för att över huvud taget få starta ett familjehemsbolag. Regeringen håller på att förbereda och bereda ett förslag som handlar om tillstånd och bakgrundskontroller. Det går naturligtvis inte i nuläget att säga exakt hur det kommer att se ut, men det handlar om att göra en uppstramning av verksamheterna för att få seriösa verksamheter, vilket ju är det enda vi kan förvänta oss.

Regeringen har också alldeles nyligen gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att verkligen se över hur dessa hem bedrivs och vad vi får för de skattepengar vi satsar. Dessutom förbereder regeringen just nu ytterligare förslag för att stärka säkerheten för barn som placeras på familjehem. Förutom det gav regeringen i höstas Socialstyrelsen i uppdrag att initiera och samordna nationella informationsinsatser om bland annat familjehem men också jourhem, gode män för ensamkommande och särskilt förordnade vårdnadshavare.

Socialtjänstlagen är en bra och mycket viktig lag, men den är skriven för över 30 år sedan. Det är en gammal lag som har blivit ett närmast oöverblickbart lappverk med övergripande målformuleringar och inom vissa områden också detaljerade bestämmelser. Vi ser ett behov av en mer tidsenlig lag. Under 2015 skrev regeringen direktiv till en översyn av socialtjänstlagen.

Arbetet med att ta fram direktiven kommer att vara väldigt brett. Syftet med översynen är att vi ska ta fram en lagstiftning som dels stärker brukarnas och de enskilda individernas roll, dels stärker professionen och tydliggör kommunens roll. Det är av stor vikt att lagen är tidsenlig och att barnens rättigheter stärks.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Därför, herr talman, är jag också väldigt glad över att barnkonventionen nu äntligen ska bli svensk lag. För 25 år sedan ratificerade Sverige barnkonventionen. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som redan 1990 skrev under konventionen. Därefter har flera regeringar gjort stora insatser för att stärka barns rättigheter och för att säkra att barnkonventionen efterlevs. Det barnrättspolitiska arbetet har kommit en bra bit på väg, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Vi vet att barn i utsatta livssituationer inte alltid får sina rättigheter tillgodosedda. Vi vet också att inte alla barn känner till sina egna rättigheter.

FN:s barnrättskommitté bedömer att Sverige är ledande på många områden när det gäller att leva upp till barnkonventionen, men att det finns utrymme för förbättringar, särskilt när det gäller barn i utsatta situationer. Regeringen räknar med att lägga fram ett förslag till ny lag under nästa år. Det ser jag verkligen fram emot.

Herr talman! Jag vill avsluta med att tala om ett av de största samhällsproblemen i vår tid, nämligen våld mot kvinnor i nära relationer. För ett stort antal av de kvinnor och barn som utsätts för hot och våld i nära relationer blir landets kvinnohus, tjejjourer och kvinnojourer en viktig fristad. Många är i behov av stöd och skydd på både kort och lång sikt, till exempel i form av skyddat boende.

Kvinnojourerna är ett viktigt komplement till samhällets stöd till våldsutsatta kvinnor. Men vi ser att de på många håll i landet behöver mer resurser. Att stärka skyddet för våldsutsatta kvinnor och deras barn är ett samhällsansvar och en viktig del av den allmänna välfärden. Därför har regeringen beslutat att stärka det statliga stödet med 100 miljoner årligen för perioden 2016-2019 för att öka långsiktigheten och stabiliteten i de ekonomiska villkoren för de ideella kvinnojourerna. Regeringen har med det också utökat stödet till kvinnojourerna från ett år till två år. Det är ett väldigt viktigt beslut för att stärka de ideella kvinnojourernas i många fall livsviktiga arbete.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 3 Sofia Fölster (M)

Herr talman! Socialtjänsten möter de människor som befinner sig i de kanske allra svåraste situationerna i livet. Det kan handla om ett missbruk som blivit ett så stort problem att det går ut över familj och hem. Det kan handla om sådana problem som att hitta ett arbete eller att man behöver ekonomiskt bistånd. Eller det kan handla barn - som hamnat i kläm på ett sätt som inget barn ska behöva göra - där uppväxten blivit så otrygg att de inte längre kan vara hemma.

Utöver detta har socialtjänsten under hösten översköljts av ärenden kopplade till flyktingkrisen. Enligt Migrationsverkets siffror sökte år 2015 ungefär 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. Det är fem gånger så många som året innan. Det är inte svårt att förstå varför det inte längre går att öppna en tidning utan att läsa om hur socialtjänsten går på knäna. Många kommuner har redan lex Sarah-anmält sig själva för att de inte kommer klara att ta hand om alla ensamkommande barn inom rådande strukturer och regelverk. Läget är mycket allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Nu behövs ansvarstagande och nytänk från politikens sida. De åtgärder som tidigare var nödvändiga för att stärka socialtjänsten på sikt är nu akuta för att socialtjänsten över huvud taget ska klara att utföra sitt uppdrag. Jag har i dag tyvärr inte tid att prata om alla av våra 28 förslag i vår motion, men jag ska belysa några av dem lite särskilt.

Under socialutskottets hearing framkom tydligt från flera håll vilken enorm utmaning det är för socialtjänsten att rekrytera personal. Med tuffa arbetsvillkor i kombination med den ökande pressen på grund av flyktingsituationen väljer nu många erfarna socialsekreterare att lämna sin tjänst. Samtidigt är det svårt att nyrekrytera.

Många väljer i dag att läsa socionomprogrammet, men det är ganska få som därefter siktar på att göra karriär som socialsekreterare. De nyutexaminerade socionomer som trots allt rekryteras inom socialtjänsten kastas direkt in i att behöva hantera svåra ärenden på egen hand. Det är något som de i ett annat scenario kanske först skulle vara kvalificerade till efter ett par års upplärning.

Det är naturligtvis så att bristen på socialsekreterare försvårar arbetet för yrkeskåren. Men framför allt blir resultatet en brist på kvalitet och rättssäkerhet för de barn och vuxna som behöver hjälp av socialtjänsten. Vi menar därför att det behövs en strategi för långsiktig personalförsörjning och ett stort kompetenslyft för socialtjänsten och dess medarbetare.

Ett ytterligare problem är socialtjänstlagen. Socialtjänstlagen har funnits sedan 1982. Under de 34 år som gått sedan lagens ikraftträdande har många justeringar gjorts. Socialtjänstlagens syfte är att vara en övergripande ramlag. I stället utgörs den nu av ett lapptäcke av olika detaljstyrande föreskrifter. Det gör den otydlig och skapar tolkningssvårigheter både för medarbetarna inom socialtjänsten men också för medborgare som har svårt att tolka vad de egna rättigheterna är.

Det behövs nu en tydligare ansvarsfördelning mellan olika instanser så att vi ska kunna garantera att ingen medborgare hamnar mellan stolarna. Det behövs också en tydligare ansvarsfördelning mellan politik och profession. Vi vill därför se en samlad översyn av hela socialtjänstlagen.

Den tredje frågan jag särskilt vill belysa i dag är tillsyn. Jag vet att flera av oss i utskottet fick en tankeställare när vi hade Ivo på plats för utfrågning. De vittnade om den branta ökningen i antalet HVB-hem att utöva tillsyn över utan att ha de resurser som de behöver för att kunna mäkta med att utöva tillsyn och följa upp i den grad som hade behövts.

Det betyder i praktiken att boenden som kan ha fått en varning inte får ett uppföljande besök för att garantera att de vidtagit de åtgärder som behövs för att komma tillrätta med problemen. Om vi ska kunna garantera att alla barn får en god uppväxt och att alla verksamheter fungerar måste tillsynen vara frekvent och fungera alla gånger.

Vi vill därför se att alla verksamheter, oavsett om de är kommunala eller fristående, söker tillstånd för att få bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. Vi vill att Ivo får mer resurser för sin tillsyn och att kommunernas egenkontroll granskas och stärks. Det är helt nödvändigt om vi ska vara säkra på att alla barn som placeras kommer till ett tryggt hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Numera är begreppet flyktingkris vedertaget. Skälet att vi kallar det kris är den press som flyktingkrisen satt på olika samhällsfunktioner. Vi skulle lika gärna kunna kalla det för boendekris, skolkris eller socialtjänstkris. Vi politiker har därför inte längre råd att förlänga processer eller gräva ner oss i byråkrati, vilket vi annars är så duktiga på. Nu behövs åtgärder akut, och det särskilt inom socialtjänsten. Annars kommer vi inte längre, som vårt yttersta uppdrag är, att kunna garantera alla barn en trygg uppväxt.

Min förhoppning är att alla våra förslag tas till vara. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till våra reservationer 1 och 16.

(Applåder)

Anf. 4 Carina Herrstedt (SD)

Herr talman! Oavsett vilket parti man tillhör så tror jag mig kunna säga att vi alla här inser vilken viktig roll som socialtjänsten har och vilket fantastiskt arbete de som jobbar inom området gör. Det hörde vi inte minst i dag från föregående talare. Vi är alla imponerade av det arbete som människor som arbetar inom socialtjänsten gör. De är väl något av samhällets hjältar.

I takt med det ökande flyktingmottagandet ökar också trycket på socialtjänsten, vilket gör att arbetsbördan är ohållbar för många socionomer. Som vi pratat om i tidigare debatter är det också många som väljer att sluta sina tjänster för att de går på knäna och att arbetsmiljön och arbetsbördan är inget annat än orimlig.

Vi oroas över att socialtjänsten är så ansträngd runt om i Sverige. Vi oroas över bristen på just socionomer men också över de undanträngningseffekter som uppstår när socialtjänsten måste prioritera till exempel de ensamkommande och flyktingarna i ett sådant akut läge.

Det är otroligt viktigt för oss att påpeka att vi aldrig tänker se genom fingrarna och tillåta att svenska medborgares rätt till en väl fungerande socialtjänst ska äventyras på grund av en oansvarig massinvandring som den förra och den nuvarande regeringen har tillåtit och i viss mån tillåter. Det är inte värdigt ett land som Sverige att åsidosätta sina egna invånares välfärd på detta sätt. Med detta sagt tänker jag gå över till de sakfrågor som betänkandet innehåller.

Herr talman! Sverigedemokraterna har ett antal reservationer, och vi står såklart bakom dem allihop. Men vi väljer i dag att yrka bifall till reservationerna 11 och 28.

Vilken hjälp du får ska inte vara beroende av på vilken plats i landet du bor. När det gäller till exempel anhörigstöd ser det i dagsläget väldigt olika ut i landet. Anhörigstöd är viktigt för många anhöriga men även för samhället i stort då det faktiskt avlastar övrig samhällsservice.

Anhöriga måste få stöd och uppskattning för de insatser som de gör för sina närstående. Det handlar såklart inte bara om uppskattning utan också att de måste få stöd och avlastning för att kunna vila upp sig och återhämta sina krafter.

Socialstyrelsens rapport Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående lyfter fram de stora skillnaderna i landet. I Socialstyrelsens rapport från 2014 om anhörigstöd framgår att många organisationer är kritiska när det gäller bristen på stöd, de stora skillnaderna i kvalitet och de stora variationerna mellan kommuner. Det är bland annat anhörigorganisationer, patientorganisationer och pensionärsorganisationerna som är ganska kritiska till de stora skillnaderna. I rapporten framgår också att utbudet av stöd hittills inte har varit tillräckligt anpassat till just de anhörigas behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Vi vill att regeringen ska se över det ramverk som finns för att man ska få mer likvärdiga möjligheter till anhörigstöd så att det inte som i dag varierar stort mellan kommunerna.

Det är också därför som jag som sagt yrkar bifall till reservation 11 som handlar om att regeringen bör utreda detta och återkomma med förslag.

Herr talman! En annan fråga som berörs i betänkandet är hedersrelaterat våld. Det är en mycket oroande samhällsutveckling vi har. Hedersrelaterat våld är tyvärr vardag för många stackars kvinnor och unga flickor.

De kvinnor som väl lyckas bryta sig loss från hederskulturers förtryck är fruktansvärt modiga. De hamnar dock ofrånkomligen i en särskilt utsatt situation eftersom de tvingas bryta all kontakt med sin familj och även med merparten av sitt sociala nätverk.

Vi anser därför att det är av största vikt att samhället kan erbjuda en noggrann uppföljning även efter den akuta fasen. Personer som lyckats bryta sig loss från ett liv under hedersrelaterat förtryck bör därför tilldelas en kontaktperson av socialtjänsten som kan ge fortsatt stöd, följa upp etableringen i samhället och se till att allt fungerar.

Dessutom måste vi hjälpa föräldrar med bakgrund i hederskulturer att anpassa sig till det svenska samhället och till våra normer för föräldraskap och uppfostran. Många föräldrar med bakgrund i hederskulturer vill givetvis ge sina barn en god start och en trygg uppväxt men väljer att uppfostra barnen i enlighet med de normer de själva växt upp med eftersom de inte vet hur de ska fungera som bra föräldrar i Sverige.

Här menar vi att samhället i ännu högre grad måste uppmuntra och utveckla stödverksamhet, utbildningar och diskussionsforum om föräldraskap för dessa personer. Vi anser att regeringen bör ta fram förslag till utvecklat föräldrastöd med särskild inriktning på att lära föräldrar med bakgrund i hederskulturer hur de bör agera för att vara goda föräldrar i enlighet med svenska värderingar.

Regeringen bör utreda detta och återkomma med förslag.

Föräldrautbildning är såklart viktigt för alla. Man tar ofta för givet att rollen som förälder ska vara självklar för alla, men så är det inte alltid.

Redan i dagsläget erbjuds kostnadsfria kurser för blivande föräldrar via landstingen eller privata alternativ. Det är mycket positivt. Det är viktigt att föräldrar får råd och stöd i sitt föräldraskap innan problemen uppstår. Det finns förvisso familjecentrum och liknande verksamheter, men problemet är att man inte når fram till alla.

Förra regeringen hade goda ambitioner då man i mars 2009 beslutade om en nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd. Problemet är som sagt att man inte når ut till tillräckligt många, och det finns inget enkelt svar på varför man inte når fram till dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Trots att möjligheten finns är det i dag många som inte deltar. Särskilt vanligt är det bland exempelvis utrikes födda, lågutbildade, arbetslösa och förlossningsrädda. Det finns som sagt inget enkelt svar på varför man inte når ut till alla.

Därför menar vi att regeringen bör utreda hur man kan nå ut till fler. Vi menar att det är angeläget att alla får ett förberedande stöd inför förlossningen.

En annan fråga gäller huvudmannaskap i missbruksvården. Missbruk drabbar hela samhället och är en tragedi för såväl de drabbade som de anhöriga till missbrukare.

Att hamna i missbruk vill såklart ingen, och här har samhället ett stort ansvar att hjälpa och stötta. Det görs fantastiska insatser från socialtjänst och sjukvård. De räddar många liv och hjälper många att komma på fötter.

Dock konstaterade Missbruksutredningen 2011 att människor tyvärr alldeles för ofta faller mellan stolarna, det vill säga mellan den vård som sjukvården ger och det stöd som kommunen ger.

Vi tror att det är viktigt att man bara har en huvudman som tar ansvaret för missbrukare så att det blir tydligt vem som bär ansvaret. För en person som missbrukar är kanske inte det mest naturliga att kontakta socialtjänsten. Det är snarare vården som man vänder sig till. I nuläget är behandlingsorganisationen otydlig och splittrad, vilket leder till att människor som sagt riskerar att hamna mellan stolarna.

Ett delat huvudmannaskap konstaterades också i utredningen vara ett hinder för optimal resursfördelning.

Ett tydligare ansvar skulle kunna leda till en förbättrad vård- och stödprocess för den enskilde och öka vårdens effektivitet. Ett samlat huvudmannaskap är därför att föredra, där landstingen tar över hela ansvaret för missbruksvården. Vi anser att det vore det mest naturliga. Därför yrkar jag bifall till reservation 28.

Herr talman! Detta är bara några av de frågor som berör socialtjänstens viktiga arbete. Det som jag dock anser vara viktigast att lyfta fram, och som flera här tidigare har tagit upp, är socialtjänstens situation. Man har länge gått på knäna, men i dagsläget är det ännu mer allvarligt till följd av den okontrollerade massinvandring som vi har haft under en längre tid.

Alla de insatser och lösningar som vi i dag diskuterar får inte sällan stå tillbaka för att socialtjänsten i ett akut läge måste prioritera ensamkommande barn och annat relaterat till de flyktingar som söker sig till Sverige och som man har en skyldighet att hjälpa.

Det är otroligt viktigt att vi inom samtliga partier i alla kommuner är observanta på att socialtjänstens viktiga verksamhet för missbrukare, för socialt utsatta grupper, för barn och för vuxna inte drabbas av undanträngningseffekter utan att man ser till att det finns resurser för att klara av alla uppdrag. Annars sviker vi de barn och vuxna som redan finns i landet och som behöver socialtjänstens insatser för att kunna leva ett drägligt liv.

Anf. 5 Stefan Nilsson (MP)

Herr talman! Regeringen med Miljöpartiet och Socialdemokraterna ser uppgiften med att förbättra och rusta upp socialtjänstens arbete med utsatta barn och ungdomar som en nyckelfråga. Barn- och ungdomsvården har på senare år av olika skäl blivit mycket eftersatt i många kommuner. Det beror till stor del på brist på resurser. Detta område har helt enkelt prioriterats för lågt i många kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Det är dock inte en enhetlig bild vi ser. Situationen i landets kommuner ser mycket olika ut. Vissa har lyckats bättre än andra med att hitta nya kreativa sätt att jobba och med den viktiga uppgiften att behålla personal.

Just bristen på erfaren personal är ett av huvudproblemen i många kommuner. Många begåvade personer med stort hjärta väljer att bli socionomer. Men alltför många väljer bort att jobba i kommunal socialtjänst där de behövs allra mest.

Samhället behöver bli bättre på att visa att det viktigaste sociala arbetet ofta utförs i kommunal socialtjänst. Det är där en ambitiös socialarbetare kan göra allra störst skillnad i barns och ungdomars liv.

Brist på erfarna socionomer i en arbetsgrupp leder ofta till att arbetet blir tyngre för de nya socionomer som ofta dominerar i många kommuner. Så var det inte för exempelvis tio år sedan. Då fanns det betydligt fler med längre erfarenhet inom barn- och ungdomsvård.

Men allt har naturligtvis inte blivit sämre. Arbetet inom socialtjänsten är på flera sätt mer evidensbaserat, systematiskt och professionellt i dag.

Men samtidigt med den utvecklingen har vi alltså sett större brist på resurser och en allt högre andel av socialsekreterare med kort erfarenhet. Många socialsekreterare upplever sin arbetssituation som ohållbar och byter därför arbetsplats och väljer bort att jobba i kommunal socialtjänst.

I regeringens budget, som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står bakom, görs en stor satsning på barn- och ungdomsvården för i år och de tre följande åren. Totalt 1 miljard kronor skjuts till under de här fyra åren, alltså 250 miljoner kronor per år.

Pengarna kommer främst att användas till att anställa fler socialsekreterare så att man, exempelvis, hinner med att utreda orosanmälningar om barn som riskerar att fara illa.

210 av de 250 miljonerna kommer att användas till fler socialsekreterare och fler chefer. De resterande 40 miljonerna per år kommer att gå till utbildning, kompetensutveckling och handledning för socialsekreterare och chefer.

De här satsningarna i regeringens budget för 2016 kommer ovanpå dem som många kommuner nu gör för att lyfta barn- och ungdomsvården. Man ska vara uppmärksam på att det sker en förändring. Den här utmaningen är extra stor för många kommuner, eftersom Sverige tog emot så många ensamkommande flyktingbarn under förra året. De här barnen kommer att bli en stor resurs för vårt land när de har utbildat sig, vuxit upp och börjat jobba.

Kommunerna får särskilda pengar för kostnaderna för mottagningen av de ensamkommande barnen. De 250 miljonerna per år blir ett betydligt tillskott för att vända utvecklingen inom socialtjänsten. Med fler socialsekreterare, mer stöd från arbetsledare och mer kompetensutveckling och handledning kan arbetet inom barn- och ungdomsvården utvecklas och bli attraktivare.

Låt mig också säga tack till fackliga organisationer som SSR och Vision som organiserar personal inom socialtjänsten. Ni kommer återkommande med konstruktiva förslag om hur socialtjänsten kan förbättras. Detsamma gäller organisationer som arbetar med barnens rättigheter som Rädda Barnen och Bris. Ni är en blåslampa på oss i politiken, och det är värdefullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

Anf. 6 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Centerpartiet har alltid arbetat för ett samhälle som skyddar de svaga, och för oss har begreppet grundtrygghet alltid varit centralt. Sverige ska vara ett land där alla ska kunna arbeta i lönsamma små och stora företag som ges de bästa möjliga förutsättningarna att konkurrera i Sverige och internationellt, samt att arbeta i en effektiv och välskött offentlig sektor med statliga, kommunala och privata arbetsgivare.

Men det finns alltid människor som hamnar i utanförskap, och för dem måste samhället ställa upp på bästa möjliga sätt.

Enligt kap. 1 i socialtjänstlagen ska samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten ska inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser samtidigt som hänsyn ska tas till människans ansvar för sin och andras sociala situation. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Varje kommun svarar för socialtjänsten i sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.

Dagens debatt handlar just om den så viktiga socialtjänsten, och jag ville därför lyfta fram dess mycket stora betydelse samt alla dem som, inte minst med dagens stora utmaningar, gör så professionella och helhjärtade insatser inom socialtjänsten i kommuner över hela vårt land. Sträck på er! Ni gör ett väldigt bra jobb, även om arbetsbördor i dag kan vara betydligt större än de resurser som är tillgängliga. Detta måste naturligtvis åtgärdas.

Hur socialtjänsten ska kunna bli ännu bättre engagerar, och det motionsbetänkande vi diskuterar grundas på 158 motionsyrkanden från höstens motionsflod.

En hel del, kanske det allra mesta, är vi brett överens om mellan partierna i vårt lilla nordliga land. Det är bra. Men på några punkter vill Alliansen och Centerpartiet lite mer, och på en punkt får vi igenom ett tillkännandegivande till regeringen.

Det handlar alltså om bifall till en alliansmotion och innebär att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som bör vidtas för att utveckla ett system för att stärka egenkontrollen i såväl offentliga som privata verksamheter som bedriver socialtjänst. Detta är självfallet angeläget och viktigt.

Allianspartierna reserverar sig för att kvinnojourerna i Sverige, som gör ett fantastiskt arbete för att hjälpa utsatta kvinnor, ska få en tryggare och mer långsiktig finansiering.

Också på ett annat viktigt område reserverar sig Alliansen. Det handlar om de utsatta EU-medborgare, oftast romer, som framför allt i Rumänien och Bulgarien har det väldigt svårt. Det är bra att regeringen har som mål att tiggeri och utsatthet ska minska och så småningom upphöra, och det är bra att regeringen aktivt arbetar tillsammans med dessa länder för att minska den sociala utsattheten så långt man bara kan så att situationen blir bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Men Centerpartiet och Alliansen vill lite mer. Vi vill att Sverige tar starkare initiativ på EU-nivå så att EU-institutioner och berörda medlemsstater agerar starkare. Situationen vad gäller hälsa, bostäder, utbildning och arbete i länder med helt oacceptabla klyftor mellan befolkningsgrupper måste förbättras.

Det är viktigt att EU och medlemsländerna bidrar till att stötta fattiga EU-medborgare på plats i deras hemländer. Likaså finns det behov av att i samarbetsprojekt som är stöttade av EU hjälpa de länder som är berörda med att bygga upp en fungerande socialtjänst. På så sätt kan till exempel svenska kommuner dela med sig av kunskap och erfarenheter. För att detta ska vara möjligt måste regelverken i EU anpassas så att inte bara stater kan ta del av de medel som avsätts.

Centerpartiet vill tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna utöver detta också att det utarbetas möjligheter till sanktioner inom EU för att sätta press på länder som gör sig skyldiga till grova underlåtelser i förhållande till utbredd fattigdom eller genom strukturell diskriminering.

Bakom de här två reservationerna ligger en mycket genomarbetad centermotion med Johanna Jönsson som förstanamn.

Jag vill också till slut lyfta fram tre reservationer från Centerpartiet i konkreta och angelägna sociala frågor.

Väntetiderna inom missbruksvården är otillfredsställande. Människor måste få hjälp snabbare genom en enklare process. Därför bör socialtjänstlagen ses över så att det kan bli möjligt att snabbare erbjuda missbruksbehandling genom förenklade biståndsbedömningar. Missbruksvården bör också i större utsträckning utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet och ansvaret föras över till hälso- och sjukvården.

Tillgången till assisterad läkemedelsbehandling för opiatmissbrukare i Sverige är internationellt sett låg, och köerna till metadonprogrammen är i regel mycket långa. Tillgängligheten vad gäller vård och behandling för personer med missbruksproblem måste därför öka. I dagsläget beslutar kommunens tjänstemän om eventuell behandling genom socialtjänstlagen. Genom att i stället låta hälso- och sjukvårdslagen bli styrande även inom missbruksvården kan tillgängligheten till vård och behandling säkras.

Socialtjänstlagen bör vidare förtydligas för att lyfta fram kommunernas skyldighet att erbjuda stöd med inriktning på reguljär arbetsmarknad åt personer med psykisk funktionsnedsättning eller ohälsa eller som uppbär försörjningsstöd. De modeller som finns för att stötta personer med komplexa behov bygger alla på principen om en huvudman som fungerar som en dörr in för individen till myndigheter och för en aktiv matchning mot näringslivet.

Jag slutar här, herr talman. Jag står bakom de reservationer som Centerpartiet är med på, och jag yrkar bifall till reservationerna 16, 22 och 29.

Anf. 7 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Vi har samlats här i dag för att debattera socialtjänstfrågor. Jag kommer uteslutande att hålla mig kring frågan om mäns våld mot kvinnor. Det känns som en mycket tung uppgift, inte bara för att ämnet är så vidrigt utan också för att det jag i dag har tänkt säga redan har sagts tusen gånger tidigare utan någon större effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Trots frågans omfattande samhällspåverkan är det som att skrika rakt ut i ett vakuum. Det går inte att räkna hur många gånger vi har berättat att 16 kvinnor per år blir mördade av män i sin nära omgivning i Sverige, att 17 000 misshandelsbrott i nära relationer anmäls varje år och att mörkertalet är gigantiskt.

Vi har provat allt. Vi har beskrivit i detalj hur våldet ser ut. Vi har berättat att det begås av någon i kvinnans närhet och att det ofta är barn som blir enda vittnet till den brutala misshandeln eller i värsta fall till mord. Gång på gång har vi berättat om den långa processen av psykisk terror som föregår dagen då den psykiska misshandeln övergår till fysisk. Med forskning som grund har vi visat på att våldet förekommer i alla samhällsgrupper och att den enda gemensamma nämnaren är att förövaren är man. Vi har upplyst om kvinnojourernas omöjliga uppdrag, om bristen på platser, om hur våra myndigheter om och om igen missar kvinnans desperata rop på hjälp.

Jag kan inte för mitt liv begripa vilka retoriska grepp vi ska ta till eller vilken forskning vi ska lyfta fram för att det ska gå fram att det här är ett av våra största folkhälsoproblem och att det i grunden hotar demokratin. Det här är inte min eller Vänsterpartiets uppfattning. Det här är fakta, råa brutala fakta.

Den bittra sanningen ligger i att det våld som män utövar mot kvinnor skiljer sig från annat våld eftersom det är strukturellt. Det är mäns överordning över kvinnor som är själva grunden till våldet. Och det är just här vi hittar förklaringen till att reaktionerna blir så svala. Frågan handlar om mäns makt.

Om vi på allvar vill utplåna mäns våld mot kvinnor är arbetet för att bryta könsmaktsordningen helt centralt. Men det verkar ta lite tid. Fram till dess måste vi alltså på ett övergripande plan få kunskap om var bristerna i vårt system ligger och vilka åtgärder som krävs för att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Vänsterpartiet har under flera års tid lagt fram förslag i riksdagen om att tillsätta en haverikommission som ska se över varje fall då en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man. Syftet är att på ett övergripande plan identifiera brister i samhället och ge underlag för förslag till åtgärder som förebygger våld i nära relationer.

En liknande lag fastslogs av riksdagen 2008. Men vi ansåg redan då att den saknade viktiga delar. Enligt gällande rätt ska Socialstyrelsen genomföra dödsfallsutredning i vissa fall där brott har begåtts mot barn, kvinna eller man som avlidit med anledning av en närstående. Självmord omfattas inte, och dödsfall som skett utomlands får utredas om personen var svensk medborgare vid dödsfallet.

Statskontoret har följt upp verksamheten och konstaterar i sin slutrapport att syftet med utredningsverksamheten inte har uppnåtts. Därför föreslår Statskontoret att det nuvarande systemet bör kompletteras med bland annat tillsyn i varje enskilt fall.

Vi är glada att regeringen arbetar med att se över lagen för att göra utredningsverksamheten mer effektiv och ändamålsenlig. Vi ser fram emot den proposition som planeras till hösten. Vi vill uppmana regeringen att då tillgodose vår och Statskontorets uppfattning om att varje dödsfall bör utredas. Vidare anser vi att dödsfall utomlands bör omfattas av utredningsförfarandet. Det är inte bra att frivilligheten blir huvudregel. Vi vill därför att lagen ska bli tvingande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Vi anser också, i motsats till utskottet, att självmord bör ingå. Vi har förståelse för argumentet att bedömningen av om självmord har begåtts med anledning av brott riskerar att bli både godtycklig och svår. Men vi anser ändå att självmord där det finns misstanke om att dödsfallet föregåtts av hot och påtryckningar ska utredas. Vi delar SKR:s inställning att utredningsmyndigheten annars riskerar att missa fall med så kallade balkongflickor som efter svår psykisk misshandel tagit sina liv. Det är mycket angeläget att åtgärder tas fram för att bekämpa denna grova form av hedersrelaterat våld.

Herr talman! Våldet mot kvinnor får inte det utrymme som allvaret kräver. Men våldet mot funktionshindrade kvinnor är helt osynliggjort. Forskning visar att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld av sin partner i högre utsträckning än andra. I åldersgruppen 16-29 år uppger 18 procent av kvinnor med funktionsnedsättning att de har utsatts för våld eller hot om våld. För kvinnor med måttlig eller lindrig intellektuell funktionsnedsättning verkar situationen vara särskilt bekymmersam. En fjärdedel av kvinnorna som levde i ett förhållande uppgav att deras nuvarande partner är våldsam mot dem och en tredjedel att de hade blivit slagna innan de fyllt 15 år.

Bilden förstärks av att man i den nationella strategin konstaterar att funktionsnedsatta är en grupp med särskild sårbarhet, vilket kännetecknas av att kännedomen om deras utsatthet är låg och att mörkertalen ofta är mycket höga. Därför anser vi att frågan om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning bör belysas i en utredning. Den ska ge konkreta förslag på hur situationen för kvinnor med funktionsnedsättning som är utsatta för mäns våld kan underlättas samt hur våldet kan upphöra.

Kvinnor med funktionsnedsättning tvingas i lika hög grad som andra fly sina hem när de utsätts för våld i en nära relation. Men många kvinnojourer saknar möjlighet att ta emot kvinnor med psykisk funktionsnedsättning, och alla jourer är inte tillgänglighetsanpassade. Det är en brist som kan kosta liv. Därför är det oerhört viktigt att vi synliggör denna fråga. En ny indikator gällande de skyddade boendenas tillgänglighet för kvinnor med funktionsnedsättning bör därför läggas till i Socialstyrelsens öppna jämförelser av kommunernas stöd till brottsoffer vid våld i nära relationer.

Utskottet har i sitt förslag till beslut valt att avslå våra förslag. Det gör man bland annat med hänvisning till arbetet med den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor. Men även om utredningen uppmärksammar funktionshindrades särskilda utsatthet hittar jag inga förslag på hur problemet ska åtgärdas. Jag är rädd att det bekräftar den bild jag precis beskrivit. För mig blir ett sådant svar, där inga åtgärder presenteras, ytterligare ett osynliggörande av en redan utsatt grupp.

Vi står självklart bakom alla våra motioner, men för att spara lite tid väljer vi att yrka bifall till reservation 14 och reservation 15.

(Applåder)

Anf. 8 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Liberalernas reservationer 18 och 20 samt till den alliansgemensamma reservationen 16.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Jag är glad över att det nu finns ett betänkande som heter Barnkonventionen blir svensk lag. Vi liberaler har länge sett behovet av att göra barnkonventionen till lag, och jag tycker att tilläggsdirektivet om att inte bara titta på för- och nackdelar med en inkorporering utan också ge förslag på hur en inkorporering ska ske är toppenbra. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet med detta.

Det finns tyvärr många tillfällen då vi i Sverige inte tar tillräcklig hänsyn till barnkonventionen eller helt enkelt bryter mot den. Jag räknar med att regeringen bland annat städar upp i de förslag som går direkt emot barnkonventionen, exempelvis när man försvårar för familjeåterföreningar eller när det gäller skrivningen om särskilt ömmande omständigheter som man vill ta bort. Det är en bestämmelse som togs fram för att uttryckligen värna särskilt utsatta barns rätt att få uppehållstillstånd.

Två lagar som krockar med varandra är ett problem. Det finns exempel på fall där barn som varit tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga blir utvisade tillsammans med sina föräldrar. Enligt barnkonventionen ska prövning ske utifrån barnets bästa. Barnet ska också få komma till tals. En inte alltför kvalificerad gissning är att med barnkonventionen som lag hade man kommit till slutsatsen att man inte kan utvisa ett barn tillsammans med den förälder som myndigheter alltså ansett inte vara kapabel att ta hand om barnet.

Allt fler röster höjs nu om att man ska sänka kraven på utbildning hos exempelvis dem som arbetar på HVB-hem och som socialsekreterare. Det är en utveckling som gör mig orolig. Vi kan inte försöka lösa en svår situation genom att ge färre och sämre verktyg. Vi bör i stället göra precis tvärtom.

Jag har vid flera tillfällen i den här kammaren lyft min oro över att stödboenden riskerar att användas som ett billigare alternativ till HVB-hem för framför allt ensamkommande barn. Kravet på bemanning och kompetens hos personalen är nämligen lägre på ett stödboende än ett HVB-hem.

Personalens viktigaste verktyg är just deras kompetens, utbildning och erfarenhet. Därför anser vi liberaler att det är viktigt med ett nationellt kunskapslyft för yrken där man kommer i kontakt med hedersrelaterat våld. Det gäller till exempel sjuksköterskor, kuratorer och socionomer. Det är av yttersta vikt att ungdomar som är i behov av skyddat boende på grund av hedersrelaterat våld och förtryck möts av professionell, utbildad personal och får lämpliga hjälpinsatser. Sådana ungdomar bör inte placeras i behandlingshem där det saknas specialistkunskaper på området hedersrelaterat våld och förtryck.

Det förekommer också att föräldrar vägrar delta i samtal när det kommer till fall som har inslag av hedersrelaterat våld och förtryck. Det behövs därför en utredning för att se över behovet av en skärpning av socialtjänstlagen genom att införa ett mellantvång som innebär att föräldrar inte kan tacka nej till samarbete med socialtjänsten. Ett sådant mellantvång är nödvändigt för att skydda ungdomar från hedersförtryck, men också för att underlätta för socialtjänsten att ingripa om man misstänker att ett barn far illa.

Kunskap och erfarenhet är viktigt rent generellt. Ju mer vi vet om vår värld och vår samtid, desto lättare har vi att både förstå den och förhålla oss till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Herr talman! För ett tag sedan kramade jag en gråtande fyrabarnsmamma utanför Ica Maxi. Hon grät inte för att hennes man fått en brinnande cigarettfimp tryckt i pannan eller för de blåmärken hon hade efter den kundvagn som någon hade kört på henne. Hon grät inte för att hon hade ont i handen, som hade svullnat upp efter att någon hade trampat på den, vilket också innebar att hon inte kunde sticka sockor och vantar för att sälja. Hon grät inte över andra människor usla beteende eller över det faktum att hon sov i en bil om nätterna. Hon grät för att hon saknade sina barn, barn som hon förtvivlat försöker ge en framtid.

Det kommer många EU-migranter till Sverige i dag, och dem vi ser utanför våra butiker är i de allra flesta fall romer. För romer är historien fylld av förföljelse, utsatthet och utstötthet. Jag är glad över det samarbetsavtal som tagits fram med Rumänien. Jag tycker dock att det är beklagligt att man inte nämner romer utan i stället väljer att skriva om utsatta människor. Det är knappast någon hemlighet att romer inte riktigt ses som en del av medborgarna i länder som Rumänien och Bulgarien, och risken finns att de som verkligen behöver stödet allra mest, det vill säga romerna, går miste om det.

I Sverige ska akut hjälp som natthärbärgen och andra hjälpinsatser självklart ges. I de fall det finns barn ska socialtjänstens insatser lika självklart omfatta EU-medborgarnas barn, som inte ska tillåtas leva under svåra förhållanden som vi aldrig skulle acceptera för andra barn. Inga barn ska behöva bo i bilar eller på gatan.

Min son kom hem en dag och sa:

- Mamma, i skolan säger de att de där som du ger kaffe borde stanna hemma i sina länder och skaffa pengar där.

Något förvirrad undrade jag vilka det var som jag gav kaffe och vilka som egentligen hade sagt vad. Men efter en stund förstod jag att sonen menar tiggarna utanför Ica och att några klasskompisar sagt att de tycker att de borde åka hem.

Att köpa en kaffe eller vatten till den som för dagen sitter utanför Ica är något jag gör emellanåt. Jag gör det inte varje dag eller varje gång jag handlar, men jag gör det ibland. Jag önskar att de som sagt till sonens kompisar att alla som sitter och tigger borde åka hem någon gång tog sig tid att sitta bredvid den gamla farbrorn som finns utanför Maxi. Han är nog det vänligaste som finns. Det tror jag i alla fall, för jag förstår inte ett ord av vad han säger. Jag vet inte om han förstår mig heller, men när vi pratar brukar han sitta och klappa mig på handen. Han har varma, rynkiga händer. Jag önskar att de som pratade om tiggare som något störande, fult och irriterande tog sig tid att se människan som sitter där - människan, inte tiggaren.

För det är människor som sitter där - människor som en gång varit barn med fjuniga huvuden och små, skrynkliga fingrar. Barn som sprungit på knubbiga ben och som blivit tröstade när de gråtit. Barn som har varit mörkrädda, barn som skrattat så de kiknat tillsammans med storebror åt ett skämt som bara de förstår, barn som drömt, längtat och hoppats. Barn som har vuxit upp i eller till en värld och vardag som är så hård att det är bättre att sitta i duggregnet på en plastpåse utanför en affär i ett främmande land än att stanna kvar i den verklighet som är deras. Det är människor som sitter där - människor som också får ont av att sitta på hårda, kalla underlag. Människor som blir blöta när det regnar. Människor som blir varma i solen. Människor som saknar sina barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Den långsiktiga lösningen finns i länder som Rumänien och Bulgarien. De ska ansvara för att förbättra situationen för alla medborgare, inklusive romer. Samtidigt måste problemet upp på EU-nivå. EU-kommissionen måste öka kontrollen och bidra med expertis, så att beviljade EU-medel utnyttjas fullt ut och används för att bekämpa fattigdom och utanförskap. Liberalerna har drivit på för att EU-kommissionen ska öka trycket på länderna, och regeringen fortsätter det arbetet och måste fortsätta det ännu mer.

Jag ser en människa som blir bespottad, avskydd och hånad av dem som går förbi, som frysande sitter på hård mark i timtal och som sitter i solgasset utan skydd när vi andra gömmer oss i skuggan eller njuter på stranden. Väljer en människa den vägen måste alternativet vara riktigt, riktigt illa.

Herr talman! Den gråtande fyrabarnsmamman heter Agusta. Barnen bor hos hennes mamma när hon och hennes man är i Sverige.

Det är upp till var och en hur man vill göra: att ge en kopp kaffe, en tia, eller att bara gå förbi. Men att göra andra människor illa är däremot aldrig acceptabelt. Samtidigt behöver stödet till organisationer som Hjärta till Hjärta, Röda Korset och Rädda Barnen, som bedriver konkret och effektivt arbete i till exempel Rumänien öka. Det här är fortfarande ett aktuellt problem. Vi får inte glömma den här humanitära krisen när andra katastrofer drabbar.

Se både individen och sammanhanget! Se Agusta, och se rasismen mot romer, som är omfattande i hela Europa och grundförklaringen till den fattigdomen som gör att hon är här!

(Applåder)

Anf. 9 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Min avsikt är inte att gå i polemik med Christina Örnebjär, utan jag instämmer i mycket av det som sas i anförandet.

Men jag blev uppmärksammad på att jag blandade ihop ärendepunkt och reservationspunkt när jag yrkade. Min avsikt var att yrka på nr 27, inte nr 24. Hoppas att det nu är klarlagt. Nr 27 är en kristdemokratisk reservation, till skillnad från nr 24.

Anf. 10 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag är sist ut här i dag och kommer inte att yrka på något, för det har min kollega Maj Karlsson redan gjort. Jag ska tala lite om beroende. Det är något som berör både hälsovård och socialtjänst. När vi talar om anhöriga och beroende talar vi om barn, mammor, pappor, partner och syskon. Den som är beroende drabbas hårt, men de som är anhöriga drabbas på sätt och vis ännu värre. Priset är högt.

Anhöriga måste kunna involveras i högre utsträckning och få möjlighet att vara delaktiga. Anhörigas rättigheter behöver stärkas. Därför anser vi att lagstiftningen bör ses över. Det finns så många familjer och släkter med beroendeproblematik och psykisk ohälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstfrågor

Linnéuniversitet har tittat på anhöriga. Tittar vi på skolprestationer i grundskolan för barn som är anhöriga ser vi tydliga tecken på att det har gjorts för lite. Av pojkar som har en förälder som missbrukar var andelen som lämnade grundskolan utan gymnasiebehörighet 27 procent i de fall då pappan var missbrukare respektive 30 procent då mamman var missbrukare. Det är extremt höga siffror. Det var 22 respektive 23 procent av pojkar och flickor som har en förälder med psykisk sjukdom som hoppade av skolan. Det är väldigt höga siffror om man jämför med att det generellt i undersökningen är 10,3 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna som hoppade av. Då förstår ni vidden av vad det innebär att vara anhörig och barn som far illa.

På Maria Ungdom i Stockholm gjorde Anders Tengström, en fantastisk forskare, en studie på ungdomar inom verksamheten. 80 procent av mammorna och 70 procent av papporna hade haft psykiatrisk diagnos inklusive missbruksdiagnos. Det är mycket som måste göras för att förhindra att det sociala arvet förs vidare.

Sjukvårdens och socialtjänstens insatser för beroende personer måste samordnas bättre utifrån individens behov, dels för att effektivisera vården och dels för att göra den mer likvärdig över landet. I dag är missbruksvården varken tillräckligt prioriterad eller likvärdig, och det finns stora regionala skillnader.

Vi har en ojämlik beroendevård. Det blir tombola utan vinst. Täckningsgraden för dem som får vård uppges vara runt 30-40 procent av de personer som är opiatberoende. Det är usla siffror, inte sant? Tidig och mer kunskapsbaserad vård tillsammans med en tydligare styrning av resurserna för att öka tillgängligheten är viktiga delar i en framgångsrik beroendevård. Vänstern anser att det behövs en ökad statlig styrning för att få jämlik vård.

Det finns en hög grad av samsjuklighet för unga som är beroende. Ungdomar som köper narkotika på nätet eller överkonsumerar alkohol nås inte via socialtjänsten utan genom öppna mottagningar specialiserade på missbruk. 60 procent av alla ungdomar som har substansproblem, missbruk eller beroende har även psykisk ohälsa. Detta hänger ihop. I en överväldigande majoritet av fallen uppträder symtomen på det psykiatriska tillståndet före missbruket och beroendet.

Det finns mycket som vi kan göra. Ett av de förslag som vi inte yrkar bifall till är att vi använder Maria Ungdom i Stockholm som nationellt centrum för kunskap om unga som missbrukar eller riskerar att hamna i missbruk.

Att vara kvinna och missbrukare är att vara dubbelt belastad. Kvinnor är mer utsatta. De söker generellt vård senare och är mycket mer stigmatiserade som missbrukare. Det behövs riktad hjälp, ett tydligt genusperspektiv och en vård som ser, så att säga, kvinnan och inte bara det generella. Det behövs helt andra insatser.

Jag hoppas att den förhandling vi har med regeringen om de 10 miljarderna går hem, för välfärden måste få mer pengar. Socialtjänsten måste få mer pengar. Det vill jag säga. Efter att ha sett programmet i går om miljonerna som ligger gömda i skatteparadis kan man bara säga: Yes, det finns pengar att bygga välfärden på.

Socialtjänstfrågor

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)