Straffrättsliga frågor

Anf. 1 Lawen Redar (S)

Fru talman! Den 21 januari 2002 mördades 26-åriga Fadime Sahindal av sin pappa. Hon var då lika gammal som jag är i dag. Hon var socialdemokrat och aktiv i SSU Jämtland, och många minns hennes starka vilja och outtröttliga engagemang.

Här i riksdagen höll hon ett oförglömligt tal året innan hon mördades. Hon hade blivit inbjuden för att berätta om förtrycket och våldet i hederns namn.

Hon sa: Jag vill dela med mig av mina upplevelser, och jag hoppas att ni genom dem får förståelse och kunskaper om hur utsatta invandrartjejer kan ha det. Det är inte min avsikt att peka ut någon syndabock, utan jag vill hjälpa er att förstå hur och varför konflikter som dessa kan uppstå ur både min egen synvinkel och min familjs.

Fadime föddes i en by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Familjen ägde mark och försörjde sig på djurskötsel. Var och en av familjemedlemmarna hade en klar roll i det gemensamma arbetet men tvingades på flykt till Sverige av ekonomiska skäl. Fadime berättade att den materiella tillvaron i Sverige gjorde att familjen klarade sig men att livet för familjemedlemmarna förändrades i takt med att barnen blev äldre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fadime sa: De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina kamrater eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka. När jag kom upp i tonåren ville mina föräldrar att jag skulle åka till Turkiet och gifta mig med någon av mina kusiner, precis som mina äldre systrar tidigare hade gjort. Jag vägrade att finna mig i detta. Jag kände mig alldeles för ung och omogen för ett sådant stort beslut. Dessutom ville jag själv få bestämma vem jag skulle dela mitt liv med i framtiden.

Här i Sverige har det under lång tid diskuterats vad förtrycket och våldet i hederns namn är, vad det är som grundar förtrycket och vad det är som skapar en hedersnorm - framför allt hur vi ska agera för att bekämpa det. Fortfarande är det Fadimes egna ord som ger oss det bästa svaret på vad det är vi måste verka för i syfte att bekämpa förtryckande normer.

Hon sa: Jag vill sätta upp egna villkor för mitt liv, göra mina egna misstag och lära mig av dem. Jag vill stå på mina egna två ben och ta ansvar för mina egna handlingar, inte låta någon annan bestämma över hur jag ska tycka, tänka och handla. För mig är det dessutom oerhört viktigt att få utbilda mig och utvecklas som person.

Mordet på Fadime väckte landssorg i Sverige. Att Pela Atroshi hade mördats av samma skäl bara några år innan fick oss alla att inse att mörkertalet är stort och att vi som representanter för samhället måste göra mer. I grunden handlar Fadimes tal, så som jag tolkar det, om en fråga om makt och universella värden, om rätten till den egna kroppen, om att få älska den man vill, att få formas och utvecklas och i slutändan få leva precis som man själv vill.

Här i Sverige har vi ägnat tid åt att analysera förövarnas intentioner. Det är ett viktigt inslag för att förstå problemen och reda ut vilka strukturer som grundar förtrycket. I början av 2000-talet var den dominerande teorin att allt förtryck mot kvinnor var sprunget ur en och samma kultur och struktur. Att se våldet i hederns namn som en särskild form av förtryck ansågs vara ett sluttande plan mot sverigedemokratisk retorik.

Jag vill ändå understryka att detta inte är helt oproblematiskt. Jag har personligen erfarenheter av lärare och andra vuxna i min omgivning som under min uppväxt ställde märkliga frågor om min pappa och vuxna runt omkring mig. Det var i samband med att retoriken i samhället kom att utvecklas till en kollektivistisk skuld gentemot alla män med ursprung från Mellanöstern, som om alla delar samma världsbild och åsikter och lever efter samma normer och strukturer. Det är en stigmatiserande föreställning att dra slutsatser som likställer alla, och kanske var det grundorsaken till att många visade beröringsskräck inför frågorna, inte minst jag själv.

Fru talman! Vi som arbetar med justitierelaterade frågor måste verka för att samhällsdebatten går i samma riktning som den vår straffrätt bygger på, det vill säga individualprövning av förövarens gärningar. Å andra sidan har jag en förståelse för att vi har att göra med ett kollektivistiskt problem eftersom det handlar om förtryckande normer och strukturer. Hedersförtryck och våld har oftast inte en gärningsman utan flera. Det är ett kollektivistiskt förtryck grundat i könskulturellt våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Straffrätten är ryggraden i vårt rättssamhälle. Den beskriver när en gärning är så pass samhälleligt förkastlig att den behöver kriminaliseras, både för att vi ska leva i ett tryggt samhälle och i syfte att ge den som utsätts för brottet någon form av upprättelse och rättvisa.

Varför jag ville börja debatten med att beskriva hedersförtryck och våld är för att på något sätt ge upprättelse till alla dem som har upplevt att mitt parti eller delar av mitt parti har haft beröringsskräck med frågorna tidigare och inte tagit den typen av förtryck på större allvar. I dag vet vi att det agerandet har varit fel, att det har utgjort ett allvarligt svek. Jag vill i alla fall ha sagt i kammaren att det inte på något sätt ska förekomma, åtminstone inte från mig.

Enligt FN:s kvinnokommission åligger det Sverige som konventionsstat att vidta alla lämpliga åtgärder för att ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa seder och bruk som leder till förtryck, skada och våld gentemot den enskilda. Vi vet också att förtrycket drabbar även män och hbt-personer.

Från oppositionspartierna har det riktats en hel del medial kritik gentemot regeringspartierna i frågan. Oppositionspartierna yrkar i dag i ett av tillkännagivandena i betänkandet på att regeringen ska se över den lagstiftning som anknyter till hedersrelaterade brott.

Vi vet alla att det är mycket som ska till för att bekämpa normer och strukturer. Vi måste satsa i skolorna. Vi måste prata om strukturerna. Vi måste verka i den andan att klargöra vad som gäller i samhället och även stötta de organisationer, kvinnojourer och andra aktörer som arbetar med det syftet. Jag vill också påminna om att regeringen har avsatt ytterligare 100 miljoner kronor för att stärka de ideella kvinnojourernas engagemang i arbetet sedan 2015.

Den nationella samordnaren med uppdrag att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer har överlämnat betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga. Samordnaren bedömer att det behöver utredas närmare om hedersrelaterade motiv för ett brott ska utgöra en försvårande omständighet för straffvärdet. Även frågan om stämpling till brott nämns av samordnaren. Betänkandet är just nu under beredning i Regeringskansliet. Vi menar därför att en översyn bör avvaktas. Vi har därför reserverat oss mot majoritetens förslag i frågan även om vi erkänner att det föreligger problem. Vi tycker att det är nödvändigt att ärendet bereds under den tid som satts ut.

Jag vill också kommentera de två ytterligare tillkännagivandena.

Egendomsskyddsutredningen har behandlat frågan om systematiska stölder. Bedömningen av systematiska egendomsbrott framgår i betänkandet som för närvarande bereds i Regeringskansliet. Även här menar jag att riksdagen inte ska föregripa beredningen. Därför ställer vi oss inte bakom det tillkännagivandet.

Avslutningsvis har vi ett särskilt yttrande beträffande straffen för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Straffen skärptes den 1 juli 2013, vilket innebär att de har varit i kraft under relativt kort tid. Därför menar jag att det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om tillämpningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Lagföringar som har ägt rum under 2014 kan innehålla en hel del gärningar som har begåtts före lagändringen. Med det sagt visar tillgänglig statistik att andelen som döms för fridskränkningsbrott till korta strafftider har sjunkit markant under 2014. Regeringen följer också fortlöpande utvecklingen av strafftiderna för fridskränkningsbrotten.

I det här betänkandet, som gäller straffrätten i dess helhet, valde jag att fokusera på hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tror att det är viktigt att betona att vi i justitieutskottet inte har några stridigheter och att det är ett i mångt och mycket enat utskott som har analyserat frågorna och landat i liknande slutsatser.

Självklart är inte straffrätten och utökade paragrafer i brottsbalken de avgörande momenten, men de kan ändå leda till att normer, strukturer och synsätt i samhället förändras. Straffrätten har en särskild roll, och vi som politiker måste självklart väga av när förändringar är nödvändiga, proportionerliga och framför allt samhälleligt försvarbara. I den riktningen måste vi arbeta.

Fadime bad oss att inte vända ryggen till. Det är därför vår grundläggande skyldighet att bedriva en justitiepolitik som i sin helhet leder oss till ett tryggare samhälle för alla men framför allt för dem som löper risk att utsättas för brott.

Med de orden sagda står vi bakom våra reservationer, men vi kommer inte att yrka bifall till dem.

(Applåder)

Anf. 2 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag skulle vilja tacka Lawen Redar för det förra inlägget - ett bra och relevant inlägg. Det gör mig stärkt i att vi i dag kommer att fatta ganska bra beslut. Det var en bra förklaring av varför straffrätten finns men också av problematiken kring det hedersrelaterade våldet.

Precis som har sagts är straffrätten samhällets yttersta markering mot gärningar som anses vara särskilt förkastliga. Naturligtvis förändras straffrätten under årens lopp.

Från vår sida har vi nu och även under hela regeringsinnehavet markerat att straffrätten måste visa hur vi ser på våld mot enskilda, framför allt mot enskildas integritet och då framför allt mot den kroppsliga integriteten. Det handlar om allt från misshandel till mord men även om sexualbrott, där vi stegvis har försökt skärpa straffen för att markera hur allvarligt vi ser på detta.

Ofta har debatten här i kammaren handlat om huruvida straff är bra eller dåligt. Så har skiljelinjerna sett ut. Det känns skönt att vi nu slipper lite grann av den diskussionen.

Ofta när vi har velat korrigera straffskalorna har det hetat att vi i Alliansen bara pratar om skärpta straff. Sedan har diskussionen gått mot att straff ändå inte hjälper. Man har inte landat i någon slutsats över huvud taget.

För vår del är det viktigt att samhället faktiskt kan gå in med proportionerliga åtgärder. Nu är inte det här ett betänkande om kriminalvården, men självklart är det också så att samhället de gångerna har möjlighet att hjälpa en person att komma tillbaka in på rätt bana. Många gånger är det ju personer med otillräcklig utbildning. Man har hamnat snett, man kanske har haft svåra uppväxtförhållanden och man behöver stöd och hjälp i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Diskussionen som vi har haft om huruvida vi ska ha straff eller inte hoppas jag alltså är passerad. Med det sagt är det så att de som argumenterar mot straffen på vissa områden samtidigt brukar kräva skärpta straff för exempelvis sexualbrott.

I dag gör riksdagen tre tillkännagivanden. Det är viktigt. Som Lawen Redar så väl argumenterat för anser vi att det är nödvändigt när det gäller just de hedersrelaterade brotten eftersom det går för långsamt. Vi har som sagt en nationell samordnare som har kunnat peka på att just de här delarna måste utredas vidare.

Det politiska ställningstagandet nu, och det som gör oss väldigt förvånade, är att man trots att man delar samordnarens uppfattning behöver jättelång betänketid för att bestämma sig för huruvida man ska utreda det här problemet - som man själv så väl förklarar måste utredas. Det har vi svårt att förstå. Därför att det viktigt att riksdagen säger till att nu får man nog ta och skynda på lite grann.

Vad gäller fridskränkningsbrotten är det också ett tillkännagivande, nämligen att följa upp den tidigare lagstiftningen från alliansregeringen när det gäller straffskärpningar. Då sägs det att det inte finns underlag. Nej, det är riktigt - man brukar vänta ett par år med att se hur praxis har utvecklats. Men vi vet att underlaget kommer att finnas redan i juni. Det finns alltså inte anledning att vänta ytterligare. Det går för långsamt med den här regeringen, och då måste vi i riksdagen säga till.

Det är ju inte så att vi klämmer till med ett tillkännagivande varje gång det har tillsatts en utredning eller man ser över problematik. Men när vi upplever att vissa viktiga frågor dras i alltför långsam takt, då måste lagstiftaren riksdagen reagera.

Ett viktigt nytt ställningstagande i Sveriges riksdag i dag gäller begreppet systematisk stöld. Det är viktigt såtillvida att det är kopplat till den diskussion som alltid har funnits om straffrabatter, det vill säga den om att man tittar på varje enskild handling för sig men bortser från den systematiska brottsligheten och att det därmed blir relativt låga påföljder.

Det har inte funnits en större enighet i riksdagen, men vi närmar oss nu en punkt där det börjar finnas en enighet i riksdagen om att se över det här systemet, som kritiseras från många olika håll. Det är ett viktigt ställningstagande.

Till detta - det här är ju ett samlingsbetänkande om alla straffrättsfrågor - trycker vi i Moderaterna tillsammans med allianskamrater på vikten av att börja se mer noggrant på det som sker på internet. Här måste vi ganska snabbt börja reglera i allt större omfattning. Det är övergrepp som sker i allt snabbare takt, i allt grövre form och på olika nivåer.

Vi möts nu inte minst av rapporter om problemet att män tvingar inte minst unga flickor att begå grova handlingar mot sig själva. Påföljderna är förskräckande låga, då det är handlingar som förstör livet för en ung människa för lång tid framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi vill även lyfta upp småbrottslighet, där vi ser skevheter i systemet. Det påminner lite grann om systematisk stöld.

Det finns ju det vi kallar snatteri i Sverige. Men den som är kriminell eller grovt kriminell och den som är smart lär sig systemet. I dag är det domstolen som beslutar var gränsen går mellan så kallat snatteri och stöld. Gränsen är i dag satt till 1 000 kronor. Är man då tillräckligt begåvad begår man ett antal sådana brott systematiskt i ett antal butiker till totalt sett väldigt stora värden. Men rubriceringen blir snatteri.

Det här tycker vi inte är tillfredsställande. Märkligt nog har argumentet från majoriteten i utskottet varit att värdet inte har någon betydelse. Vi anser nog att värdet har betydelse. 900 kronor 20 gånger är 18 000 kronor. Då börjar det bli betydande belopp. Värdet har viss betydelse när det sker en systematisk brottskampanj.

Ytterligare en del som har diskuterats i många år är de så kallade metallstölderna. De är inte lika frekventa just nu när kopparpriset har gått ned. Men vi kan vara helt säkra på att när kopparpriset går upp igen, och det gör det alltid, kommer vi återigen att se den här typen av brottslighet.

Man kan naturligtvis tycka att det är allvarligt med stulna kyrktak, som har förekommit. Men det har varit en allvarlig brottslighet på det sättet att man gräver upp ledningar och begår brott som många gånger är livsfarliga för den som begår brottet - vissa har nog väldigt snabbt utmätt straffet åt sig själva samtidigt som de försökt komma åt ledningarna - men som även försätter andra i livsfara.

Det tittades på en utredning i detta fall. Vi tror att man måste titta vidare, för man kom nog inte till en slutsats som riktigt kommer att lösa problemet när kopparpriset väl är på väg upp igen.

För vår del är det viktigt att följa utvecklingen, Vi är den lagstiftande makten. Regeringen har i uppdrag att leda landet men också att ta fram de nödvändiga underlagen så att vi som lagstiftare ska kunna fatta besluten.

Vi har ett domstolsväsen som i det dagliga livet ska sköta den reglering som vi här har fattat beslut om, och vi har en högsta domstol som ska vara den främsta uttolkaren. Det är väldigt viktigt i en fungerande demokrati att vi alla håller på dessa roller. Som lagstiftare ska vi inte ta domstolens roll, och domstolen ska inte heller försöka ta lagstiftarens roll, för då kommer det svenska systemet inte att fungera som det har sett ut tidigare. Det kommer i så fall att kräva en annan typ av arbete.

Vi följer utvecklingen noga. När vi tycker att det blir skevt på straffskalorna, framför allt när det gäller våldsbrotten, kommer vi att agera - gång efter annan. Jag yrkar därför bifall till reservation 5.

(Applåder)

Anf. 3 Kent Ekeroth (SD)

Fru talman! Det finns många reservationer i det här betänkandet som jag hade velat yrka bifall till. Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 35 och 48.

I det här betänkandet, som handlar om straffrättsliga frågor, finns det, som tidigare talare nämnt, tre tillkännagivanden. Det är alltså tre frågor där en majoritet i riksdagen fäller regeringen, även om jag inte vet om regeringspartierna yrkar bifall till alla sina förslag på dessa punkter. Det första handlar om att göra en utvärdering av fridskränkningsbrotten, där man skärpte straffen 2013. SD har förslag om att ytterligare skärpa straffen för fridskränkningsbrott. Därför stödde vi förslaget om att utreda dessa brott för att få bättre underlag för vår ambition om straffskärpning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det andra gäller de så kallade hedersrelaterade brotten, som vi har tagit upp i flera olika motioner och i betänkanden från olika utskott. Denna problematik har aktualiserats alltmer, och den lär inte minska framöver. Därför menar vi att en översyn av lagen är bra och att den bör göras förr snarare än senare.

Slutligen har vi format en majoritet när det gäller straffrabatten för systematiska stölder. Sverigedemokraterna har länge velat se över straffrabatten i Sverige. Vi har nu under fem eller sex år i rad lagt förslag om att skärpa reglerna för straffrabatten och i vissa fall ta bort den helt vid så kallad flerfaldig brottslighet. Detta förslag är ett litet steg i den riktningen. Vi tar hellre ett litet steg än inget alls, och därför stöder vi detta tillkännagivande.

De andra reservationer vi har i det här betänkandet står vi bakom. Jag ska kommentera några av dem men inte alla.

Liksom tidigare har vi förslag om riktiga livstidsstraff. Vi ser inte varför livstidsstraff ibland ska innebära 16 år, vilket var snittiden senast jag kollade, utan vissa straff ska innebära att man aldrig kommer ut igen.

Vi vill se skärpta straff för människohandel och för den delen för människosmuggling också. Vi vill se höjt minimistraff för köp av sexuell handling av barn. I stället för böter som minimistraff menar vi att det ska vara fängelse. Det gäller även ringa barnpornografibrott, där böter är lägsta straff i dag, vilket vi anser vara för lågt.

Identitetsstöld är ett problem i dag. Inte sällan används det av organiserad brottslighet för att till exempel utnyttja välfärdssystem och annat. Här vill vi se en översyn för att försvåra eller omöjliggöra sådant handlande.

Självklart har vi återigen med förslag om att skärpa straffen för våldsbrott. Det har varit en av de puckar vi hårdast har tryckt på, både under den förra regeringen och under denna regering. Det finns alltför många exempel, och jag brukar här i talarstolen nämna några exempel på att man får otroligt låga straff för ganska grova övergrepp mot andra människor. I relation till andra typer av brott, till exempel ekobrott, måste straffskalorna justeras för att bättre leva upp till det folk förväntar sig. De värsta övergrepp som sker är ju de som begås mot personer. Det är vålds- och sexualbrott.

Som jag nämnde vill vi se en minskad och i vissa fall helt slopad straffrabatt. Vid vissa fall av våldsbrott kan det vara aktuellt med kumulationsprincipen, där man adderar straffen på varandra. Om man ska ha kvar en straffrabatt borde tilläggsstraffskalan reformeras och bli längre.

Vi ser även problem med brottslingar som under villkorlig dom begår brott men inte återgår till de straff de är villkorligt frigivna från. Vi behandlade nyligen en proposition som tar steg i rätt riktning här, men jag tror inte att den kommer att komma till rätta med detta helt och fullt. Det finns exempel där folk har blivit villkorligt frigivna efter att ha dömts för mord och sedan har begått narkotikabrott, brott mot knivlagen och dylikt men ändå inte fått återgå till sitt straff. I ett fall våldtog den frigivna personen en 13-årig flicka. Vi menar att detta måste ses över, så att återgång till straffet sker med automatik utom i ytterst ringa fall, då det är helt orimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

I betänkandet tar vi också upp vårt förslag som gäller organiserad brottslighet, det som vi kallar deltagande i kriminell organisation, som är inspirerad av USA:s RICO-lag, som innebär att man ska kunna fällas för deltagande i organiserad brottslighet. På så sätt ska man lättare kunna komma åt ledande personer inom organiserad brottslighet. Men bör givetvis titta noga på detta och även avgöra vilken definition av organiserad brottslighet som ska användas. Jag menar att detta är något som måste ses över om man ska kunna få bukt med organiserad brottslighet och gäng som växer fram här i Sverige.

I reservation 48 tar vi upp problemet med illegala invandrare. Vi menar att det måste kriminaliseras att hjälpa illegala invandrare att hålla sig undan rättvisan. Så är det inte i dag, om det inte sker för vinning. Vi menar att det är orimligt. Det räcker med att det ska ske i organiserad form för att det ska vara orimligt. Faktum är att illegala invandrare i Sverige är just illegala - de har inte rätt att vara här - och när då frivilligorganisationer eller andra grupper systematiskt hjälper dessa brottslingar att illegalt uppehålla sig i vårt land måste det åtgärdas. Det måste vara mycket tydligare än i dag. Det finns redan en lag som innebär att det är illegalt att skydda en brottsling. Vi ser inte varför man ska kunna skydda en illegal invandrare, som de facto bryter mot svensk lag.

Detta är några av de förslag vi har i det här betänkandet. Jag hinner inte kommentera alla i detalj.

Vi menar att det måste ske skärpningar på en rad områden. De flesta av er har redan hört mig tala om straffskärpningar, utökade befogenheter och allt vad det nu må vara. Jag tror att insikten om att det behövs skärpningar alltmer har vuxit fram. Vi har sett det hos den här regeringen till exempel när det gäller terrorresor och annat. Även Alliansen gjorde skärpningar på vissa håll, även om det var lite för sent och lite för lite.

Anf. 4 Mats Pertoft (MP)

Fru talman! Det är många motioner vi behandlar i dag, när det handlar om straffrättsliga frågor. Det kommer att bli ännu fler under nästa punkt, då vi debatterar polisfrågor.

Från regeringssidan har vi två reservationer och ett särskilt yttrande, som vi naturligtvis står bakom från Miljöpartiets sida, men vi kommer för tids vinnande inte att yrka bifall till dem.

När man läser de olika motionerna och särskilt tillkännagivandena och sedan de synpunkter vi från regeringssidan har är det intressant att notera att skillnaden i åsikter inte är särskilt stor. Däremot menar vi från regeringssidan att det är viktigt att saker och ting bereds i laga ordning och att det får ta den tid det tar.

Det har ganska nyligen kommit fram av riksdagen beslutade propositioner och lagar som redan nu måste ses över. Vi behandlar i dag ett tillkännagivande om en sådan lag. Det är ju bra att vi ser över saker snabbt när det behövs, för politiken ska vara ödmjuk inför verkligheten. När saker och ting inte fungerar riktigt som det var tänkt ska man se över dem. Men det betyder också att man ska ta den tid man behöver att noggrant bereda saker, för då minskar kanske behovet av att se över dem sedan. Vi i Miljöpartiet menar att det är väldigt viktigt att inte ha för bråttom i politiken, även om man i den offentliga debatten kanske vill ha väldigt bråttom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Min kollega Krister Hammarbergh tog upp systematiska stölder och så vidare. Vad vi säger från S och MP:s sida är att beredning pågår. Vi ifrågasätter inte detta, utan vi säger: Vi vill också här se på det. Vi vill göra rätt. Och att göra det rätt är inte alltid att göra det fort.

Men det är alltid oppositionens uppgift att piska regeringen. Det är regeringens uppgift att se till att det tar lite tid, så att det blir rätt. De uppgifterna och den rollfördelningen har vi i det här arbetet. När vi tidigare satt på oppositionsbänken piskade vi regeringen att göra saker och ting snabbare än snabbt. Jag har full respekt för rollfördelningen.

Jag ska också knyta an till det min kollega Lawen tog upp på en annan punkt som berör mig lite mer än det vanliga. Det är frågan om hedersrelaterat våld. När jag var kommunalråd i Södertälje arbetade jag, vilket jag har nämnt flera gånger i kammaren, mycket med denna fråga. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi i Sverige är väldigt tydliga här. Det är frågor som är allvarliga och som inte har med etnicitet och religion att göra utan med kulturer. Det är kulturer som inte på något sätt är acceptabla.

Det måste vara väldigt tydligt att vi i Sverige sätter de mänskliga rättigheterna före respekten för kulturella skillnader. Mänskliga rättigheter, jämställdhetsfrågor och allt det här är en grundmurad del som vårt samhälle bygger på. Det får inte finnas någon tvekan när det gäller till exempel hedersrelaterat våld. Det har ju funnits lite varstans.

Jag läste häromdagen ut en italiensk bok, Min fantastiska väninna, som just nu är väldigt populär. Den skildrar Neapel på 50-talet. Den handlar inte om något annat än hedersrelationer och våld. Det är inte långt borta. Det är inte protestantisk kristendom; det är katolsk kristendom. Men det är kulturer som inte är acceptabla i dagens Sverige. Det måste vi stå upp för. Det måste vara väldigt tydligt.

Sedan gäller det att göra det här på rätt sätt. Där kommer det återigen in att det inte är enkla saker. Regeringen arbetar med de här frågorna. De är prioriterade. Det är bra att vi i Sverige kan ha en enad hållning mot detta så långt som det är möjligt. Men även här är det, som sagt, väldigt viktigt att beredningen måste ta den tid som behövs för att det ska landa rätt. Om vi gör fel kan det få ganska svåra konsekvenser. Det är, som sagt, inte enkla frågor.

Det svenska samhället har diskuterat det här i många år. Jag är övertygad om att vi kommer att nå bra slutsatser. Men man får skynda långsamt, som det heter. Det är det som våra synpunkter från regeringssidan handlar om. Vi vill att vi skyndar långsamt. Vi gör det noggrant. De lagar som ska ligga på riksdagens bord ska vara väl genomtänkta. Det kommer vi också att fortsätta med.

Anf. 5 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Man skulle kunna ge den här repliken samlingsnamnet: Hur lång tid?

Jag delar uppfattningen att lagstiftningsarbete ska ske noggrant. Det ska inte slarvas. Noggrannhet är en dygd. Men är långsamhet en dygd? Det undrar jag eftersom det har nämnts ett antal gånger under anförandet.

Det går ibland att kombinera både lite högre fart och noggrannhet. Det är vår uppfattning. Därför skulle jag vilja fråga Mats Pertoft när det gäller en del av de punkter där man i dag vill reservera sig. Ni argumenterar så väl för att göra det som vi har sagt att man ska göra och det som ni reserverar er emot. Därför har jag lite svårt att förstå just denna långsamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Den första frågan är: Vilken del i regeringen, ni eller Socialdemokraterna, är det som bromsar den här handläggningen? Det undrar jag eftersom det behöver tänkas väldigt länge. Det är min första fråga.

Jag skulle vilja ta upp straffrabatten, för det är lite grann ett policyskifte i riksdagen. Det gläder mig i så fall om Miljöpartiet är på väg att överge sin tidigare inställning. Där är min fråga: Ser Mats Pertoft positivt på att börja se över straffrabatten i dess nuvarande utformning?

Anf. 6 Mats Pertoft (MP)

Fru talman! Den frågan bereds. Regeringspartierna håller på och arbetar med den i regeringen. Vi arbetar gemensamt med det här. Det är en gemensam process mellan regeringspartierna. Vi kommer att återkomma ganska snart till riksdagen i denna fråga.

Men eftersom det inte är jag som sätter min namnteckning under slutprodukten kan jag inte säga när detta sker. Jag anger inga tider. Det är inte så att vi skiljer oss åt eller till exempel att Miljöpartiet skulle lägga fram något annat yttrande i frågan.

Anf. 7 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det är lite svårt när man ska debattera mot ett politiskt parti som i en viktig fråga uppenbarligen inte har någon typ av uppfattning. Mats Pertoft är riksdagsledamot och representerar ett parti som sitter i regeringen men hänvisar sina eventuella ståndpunkter till utredaren. Det är lite ovanligt, får jag lov att säga.

Jag väljer då att göra en positiv tolkning. Ni är beredda att se över straffrabatten. Jag ser fram emot det resultat som kommer, inte minst eftersom vi har ett tillkännagivande i dag.

Jag ska passa på att ta upp två frågor till där det tycks vara viktigt att det går långsamt.

Alla har pekat på det som den nationella samordnaren har sagt vad gäller att det är viktigt att se över lagstiftningen i ytterligare en utredning just när det gäller straff och hedersrelaterat våld. Då är min fråga: Varför ska man vänta med att utreda någonting som alla anser behöver utredas? Man skulle kunna sammanfatta det med: Hur svårt kan det vara? Men jag får väl ställa frågan: Hur länge behöver ni tänka när ni redan tycker samma sak som vi? För mig är det bara konstigt.

Min nästa fråga är: Räcker inte de normala två årens underlag när det gäller att utvärdera ny lagstiftning? Då tänker jag på tillkännagivandet vad gäller fridskränkningsbrott och straffskärpningarna där. För hur många år behöver ni ett underlag för att utreda? Går ni bort från de normala två åren?

Anf. 8 Mats Pertoft (MP)

Fru talman! När det gäller hedersrelaterade brott är det ingen lätt materia. Annars tror jag att vi skulle ha haft en färdig lagstiftning på plats för länge sedan, inte minst under den förra regeringen. Det är ju inte så att vi skiljer oss mycket åt i frågan.

Jag deltog för någon månad sedan i en paneldebatt i riksdagen kring just den frågan. Då var till exempel en av de stora frågor som ingen riktigt kunde svara på: Behövs det en egen brottsrubricering eller inte? Det är inte så enkelt att sätta ned foten. Det är just sådana diskussioner som vi för. Det kommer att komma förslag, men de är inte färdiga än. Jag kan inte säga mer. Det betyder inte att regeringen inte arbetar med frågan. Men vi vill att det är ett gediget arbete som läggs på riksdagens bord.

Anf. 9 Johan Hedin (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Sedan jag tog över som Centerpartiets rättspolitiska talesperson för lite drygt ett och ett halvt år sedan är det främst en fråga som har kommit att uppta väldigt mycket av min uppmärksamhet. Det som folk hörde av sig om från många delar av Centersverige och även övriga Sverige gav samstämmiga vittnesmål om ett fenomen med kringresande stöldligor som plågade framför allt landsbygden, där det var långt till polisen och där ligorna därför kunde härja ganska fritt.

Det här var ett fenomen som vi upptäckte även drabbade städerna. Det handlade om systematiska butiksstölder där kringresande stöldligor kanske går in i en affär och stjäl en dyr jacka, sedan går in i nästa affär och stjäl en likadan jacka för att sätta upp ett helt sortiment med storlekar för vidareförsäljning - ett utstuderat, professionellt och yrkesmässigt kriminellt beteende.

Det här kanske inte är så allvarligt, kan några invända. De här vardagsbrotten blir ibland lite styvmoderligt behandlade. Man tänker att det är sådant som händer. Och det gör det, men bara för att någonting är vanligt betyder det inte att vi ska bortse från det. Tvärtom är det så mycket viktigare att vi tar tag i det och försöker jobba med det.

Jag tror, fru talman, att det som väckte så stor frustration när det gäller den här typen av kriminalitet var att de brottsutsatta inte sällan upplevde att de hade gjort allting rätt. De hade gått samman i grannsamverkan, spanade tillsammans och varnade varandra för att nu var det någonting på gång. Man tog mobilfoton och man hade till och med registreringsnummer på bilar.

Men trots det upplevde man att det inte hände så mycket. Det hände ingenting. Utredningarna lades ned redan innan de hade påbörjats eftersom det saknades spaningsuppslag, fast man kan tycka att så inte var fallet. Det här var oerhört frustrerande. Människorna kände en känsla av rättslöshet, att de inte fick den hjälp som de behövde från rättssamhället.

Just rättsfrågorna, det här att få hjälp när vi behöver den och att polisen kommer när vi ringer till den, är någonting av det absolut mest grundläggande som bygger det trygga och goda samhället. Om inte detta fungerar urholkas förtroendet för rättssamhället, och när förtroendet för rättssamhället urholkas är vi på väg mot en samhällsutveckling som ingen av oss vill se.

Hur ska man då få bukt med detta? Vi i Centerpartiet satte igång ett arbete för att försöka analysera problemet och titta på vad som saknades i lagen, var luckorna fanns. Man måste vara medveten om, fru talman, att det här är förslagna kriminella som gör en krass kalkyl: Vilka vinster kan vi förvänta oss av den här brottsligheten? Vilka risker finns det förknippade med den? Det handlar alltså om risken att åka fast och det straff som man får om man väl åker fast.

Fru talman! Jag vill höja deras risker! Jag vill göra deras kalkyl sämre. Det här är brott som enligt min mening ska ge fängelse. Bötesstraff kommer inte att hjälpa mot det här, för detta är inte sällan internationella ligor som inte har sin hemvist i Sverige. De reser runt och kommer ändå inte att betala dessa böter. Det är viktigt att höja straffvärdet, och för att inte straffvärdet ska urholkas är det också viktigt att samtidigt se över den mängdrabatt som i praktiken utgår till den som begår många stölder vid ett och samma tillfälle. Då kom vi på begreppet "systematiska stölder" och motionerade om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Mats Pertoft från Miljöpartiet lyfte i sitt anförande upp att det inte är så stora skillnader i utskottet när det gäller politiken. Det kanske det inte är. Det kanske handlar om grader. Men det finns en stor skillnad, och det är en skillnad i operativitet.

I det här betänkandet behandlas ett stort antal idéer av alla karaktärer. Det är stora och små idéer. Det är bra idéer, och det är kanske mindre bra idéer. Det är saker som är genomförbara, och det finns saker som är orealistiska. Men framför allt är det saker som går att göra om man gör det tillsammans.

Vi kan gärna försöka inspirera och berätta hur man samarbetar och får ihop det. I replikskiftet mellan Krister Hammarbergh och Mats Pertoft framkom det att det var lite knöligt att få ihop det mellan de två regeringspartierna. Men vi är fyra partier, och det går hur bra som helst att komma överens om man har en bra struktur. Det kanske är så att vårt samarbete är mer finslipat än vad den nuvarande regeringens är. Det är bara att komma till oss och fråga hur vi gör så ska vi berätta det.

Bland de övriga förslagen finns det några som berör det fruktansvärda brottet människohandel. Där har vi flera reservationer. Jag står naturligtvis bakom alla men yrkar bara bifall till reservation 4. Vi har också ett förslag om ett barnfridskränkningsbrott som syftar till att med kvinnofridskränkningsbrottet som förebild samla ihop de kanske mindre kränkningar som barn utsätts för men som tillsammans blir en rejält stor kränkning.

Något annat som vi har jobbat en hel del med är olovlig identitetsanvändning. Jag avstår dock från att yrka på den reservationen eftersom regeringen nu har lagt fram en mycket välkommen proposition. Vi ska titta på den när den ska behandlas.

Jag vill lyfta ytterligare en sak, och det är det straffrättsliga skyddet för transpersoner, där vi i Alliansen anser att även transpersoner ska inkluderas i förbudet mot hets mot folkgrupp. Jag yrkar bifall till reservation 47.

Anf. 10 Lawen Redar (S)

Fru talman! När man tar replik har man oftast synpunkter på sin motståndares anförande. Jag ville bara klargöra några saker i det tidigare replikskiftet och några av de synpunkter som här kom upp.

Tillkännagivande är ett institut vi har till vårt förfogande här i riksdagen när vi anser att en viss fråga bör utredas närmare men som inte har varit på tal tidigare. Det kan också handla om att regeringen så snart som möjligt bör komma med ett förslag, alltså tidsaspekten i det. Detta har lyfts fram av både Krister Hammarbergh och Johan Hedin.

I syfte att göra detta framhäver man att det tar väldigt lång tid, och jag tror att regeringspartiernas ledamöter här i utskottet i varje fall har försökt säga att det pågår ett beredningsarbete.

Det är inga lätta frågor som oppositionspartierna har lyft fram och vill göra ett tillkännagivande om. Det här är frågor som förutsätter lång beredning. Det är frågor som också innebär en hel del problematiska hanteringar, inte minst beträffande det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Vi menar att visserligen kan vi titta närmare på vår brottsbalk, men det är ju inte där vi löser stora strukturella utmaningar. Det måste till helt andra faktorer - alltifrån det förebyggande arbetet med hur vi jobbar tillsammans med de organisationer för mänskliga rättigheter som vi har i Sverige och som vill driva en opinion i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi menar att när det kommer till det straffrättsliga måste det till en djup analys av proportionaliteten, hur det ska hanteras och vad det innebär i bevisföringen för de parter som eventuellt ska lägga fram sin talan i domstol och så vidare.

Med det sagt vill jag bara klargöra, fru talman, att den här beredningen inte ska underskattas. Det tar tid, men självklart är det vår främsta bedömning att det också ska till straffrättsliga åtgärder. Det är dock inte där det huvudsakliga krutet i arbetet kring justitierelaterade frågor föreligger.

Anf. 11 Johan Hedin (C)

Fru talman! Möjligen har Lawen Redar missförstått vad det är vi vill med tillkännagivandet. Det är alltså ett tillkännagivande; det är inte direkt lagstiftningen.

Vi vill absolut att det ska beredas. Vi vill att det ska beredas ordentligt och grundligt, men det ska beredas någon gång! Vi har inte tid att vänta! Säg det till alla dem ute på landsbygden! Tänk dig ett äldre par i 70-årsåldern. Ljusreläet går igång på ladan. De ringer till polisen. Polisen säger att de inte kan komma, för de står och bevakar en dansrestaurang.

Vad säger Lawen Redar till dem? Vi måste vänta. Men de kan inte vänta längre. Människor behöver den här grundläggande tryggheten. Människor måste känna att rättssamhället tar deras oro på allvar.

Det är klart att saker och ting ska beredas, men det är lustigt att just den här regeringen tar upp beredningskravet som ursäkt för att inte göra det här som ökar den grundläggande tryggheten. Jag kommer ihåg en lagstiftning som vi hastade igenom precis före jul. Det var en beredning som gick på ca 40 timmar och där remisstiden var 24 timmar.

Det är roligt att det här kommer upp nu, för det ansluter också till gårdagens budgetdebatt. Den enda trygghetssatsningen, den enda satsningen på polisen som regeringen gör, är 250 miljoner för att polisen ska kolla legg på dem som pendlar över Öresund. Är det rimligt?

Jag tycker inte det. Jag tycker att vi ska lägga krutet på det som skapar en riktig trygghet för människor ute i lokalsamhället. Det är där vi måste lägga krutet, och det är där vi måste vara operativa - inte hålla på med annat trams.

Anf. 12 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag förstår synpunkten om beredning. Utifrån hur samhället utvecklas, vad vi bedömer är proportionalitet och vilken samhällelig situation man befinner sig i har vi olika syn på beredningskravet. De som är oppositionspartier tror jag nog hade hanterat ärendet på liknande sätt. Vi har nog inte så skilda synpunkter på beredningsunderlag för de åtgärder som avser terrorism.

Men när det kommer till precis den fråga som Johan Hedin lyfte fram gör jag samma bedömning, att det krävs en samhällelig organisation för att kunna hantera situationen för de människor som du beskriver, Johan Hedin. Det behövs en samhällelig organisation i den bemärkelsen att om det enbart är straffrätten vi ska ändra i tror jag inte att vi kommer så långt. Det krävs också en polisorganisation som är närvarande, och det krävs också en hantering för hur vi kan förstärka insatserna på vissa områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det är en hel organisation i samhället som måste till för att kunna hantera detta, och det tror jag sträcker sig långt över straffrätten. Men i den frågan kanske Johan Hedin och jag inte delar uppfattning.

Anf. 13 Johan Hedin (C)

Fru talman! Det blir nästan lite pinsamt, för Lawen Redar argumenterar ju för min sak. Det är klart att det inte räcker att införa nya straffrättsliga bestämmelser. Det räcker inte att höja straffet för ett brott som många drabbas av och som många plågas mycket av - om inget görs, om det inte kommer något verktyg för polisen att arbeta med.

Återigen: Det är 250 miljoner för att kolla legg på Öresundspendlare. I Centerpartiets budget föreslår vi 2,4 miljarder över fyra år för att förstärka polisen, så att de kan bli 2 000 fler, och enskilda kompetensförstärkningar inom polisen också. Vi aviserade redan före jul ett anslagstillskott på 2 miljarder, eftersom vi såg behovet som skriande. Den analysen har inte ändrats, utan tvärtom har behovet förstärkts, så vi har trappat upp den satsningen till 2,4 miljarder.

Polisen går på knäna. Man står mitt i en omorganisation som är den största sedan 60-talet. Dessutom har ni i regeringen ålagt dem den märkliga idén att kolla legitimationer på Öresundspendlare, vilket tar oerhört mycket resurser - 400 poliser varje dag från hela Sverige i den så kallade Almaoperationen. Det har gått så långt att poliser hämtas från hela Sverige, till exempel från Jämtland, där polisen nu inte kan garantera människors trygghet och för några veckor sedan sa till kvinnor att stanna inne på kvällarna. Det är inte en rimlig ordning! Polisen måste få de verktyg som de behöver för att jobba.

Den här organisationsförändringen måste bevakas mycket noggrant, så att vi ser att den verkligen träffar så som det var meningen, att den ökar polisnärvaron ute i lokalsamhället. Det måste till resurser, och enligt min uppfattning måste det också till en lagändring som säkrar tryggheten för människor ute i lokalsamhället.

Anf. 14 Linda Snecker (V)

Fru talman! Att köpa någon annans kropp för att ha sex med den, att köpa en kvinna för prostitution, är en del av mäns våld mot kvinnor. Som tur är har det varit förbjudet i Sverige sedan 1999, då vi införde sexköpslagen. Det har fått många positiva effekter i Sverige. Attitydmässigt har det förändrats väldigt mycket. Det har även begränsat prostitutionen. Det är en väldigt bra lag.

Ändå köper en av tolv män sex av en prostituerad. 80 procent av de köpen sker utomlands. Om det i Sverige råder en ganska stor konsensus om den här lagen finns den inte överallt, fru talman. I EU har man kämpat med Vänsterpartiet i framkant i över 20 år för att kunna få en ändring även i andra länder. Det är en lång kamp, en lång, feministisk kamp. Men ibland går det bra. Frankrike ändrade sin lag för ungefär tre veckor sedan till den svenska modellen av sexköpslagen, och det välkomnar jag och Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Som lagstiftningen ser ut i dag kan du inte dömas i Sverige om du åker utomlands och köper en annan människas kropp. För att du ska kunna dömas för det i Sverige måste det vara olagligt i båda länderna. Som jag tidigare sa: Den svenska sexköpslagen finns inte överallt.

Vänsterpartiet vill ta ett steg längre. Vi vill ta bort kravet på den dubbla straffbarheten. Det innebär att om du åker till ett annat land för att köpa sex kan du bli straffad i Sverige.

Detta finns i dag. Det finns en lag som innefattar barn. Vi har lagprincipen angående människohandel och barnpornografi. Begår du en fruktansvärd handling i ett annat land kan du bli dömd här när du kommer tillbaka till Sverige.

Jag tror att det är dags för nästa steg. Vi kan inte ha charterresan som en frizon för att kunna köpa en annan människa för sex. Vi måste gå ett steg längre.

Förändringen behövs. Sverige har alltid varit i framkant när det kommer till jämställdhet. Vi vet vad som behöver göras. Sveriges kvinnolobby och Roks stöder Vänsterpartiet i den här frågan, och det finner jag mycket positivt. Om det är några som är proffs på kvinnors situation är det just de.

Sverige är ett framgångsrikt exportland. Vad jag tycker att vi främst ska exportera är frågor om jämställdhet, frågor som den svenska sexköpslagen, för där kan vi göra riktig skillnad i människors liv.

Fru talman! Alla är värda att skyddas, både barn och kvinnor. Därför föreslår Vänsterpartiet att vi nu ska gå ett steg längre. Därför yrkar jag bifall till reservation 14.

Anf. 15 Roger Haddad (L)

Fru talman! Det är väldigt intressant att lyssna på Miljöpartiets företrädare, som säger att det redan finns beslut, att det är på gång och att vi är överens. Men ändå reserverar de sig, i alla fall på ett par ställen, bland annat om att vi ska se över lagstiftningen när det gäller hedersrelaterade brott.

Förklara för mig, Mats Pertoft, varför ni reserverar er mot det beslutet! Det finns, fru talman, ett antal alliansreservationer, bland annat om att också transpersoner ska tas med i diskrimineringslagstiftningen. Men där har vi inget stöd från Miljöpartiet, fast vi alltid har varit överens i synen på transpersoner. Där hade vi kunnat få ett tillkännagivande till.

Det är självklart att vi har lite olika synpunkter och perspektiv, och det har också kollegorna sagt.

Fru talman! Den 1 juli 2013 skärptes straffen för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Utskottet anser att den straffskärpningen bör utvärderas. Om det visar sig att reformen inte har fått avsedd effekt bör straffen skärpas ytterligare. Liberalerna hade gärna velat gå ett steg längre. Vi har lagt ett förslag som tyvärr har avstyrkts om att ett års fängelse borde vara straffminimum i stället för dagens nio månader. Utskottet gör ändå ett tillkännagivande om en översyn, vilket vi välkomnar.

Ett stort antal personer lever under hot från sina anhöriga på grund av en så kallad hederskultur, vilket också är ett tema i betänkandet. Utskottet anser att vi med kraft bör markera mot detta och gör också här ett tillkännagivande, som jag nämnde inledningsvis.

Men på en punkt under den rubriken hade vi även här velat gå längre. Liberalerna har motionerat om att lagen ska förtydligas och skärpas när det gäller straffmätning vid hedersrelaterade brott. Vi anser att det i brottsbalken ska införas en regel som innebär att om en av de tilltalade anför att ett motiv för brottet har varit att skydda sin eller någon eller några närståendes heder baserat på offrets livsstil bör man alltid vid bedömningen av straffvärdet värdera den begångna gärningen som grov. Vi vill också att hedersbrott införs som en egen brottsrubricering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Jag vill också lyfta upp vår motion om så kallad hämndporr. Med hämndporr menas att privata bilder av sexuell natur sprids helt utan offrets samtycke, vanligen i syfte att skuldbelägga, kränka, förlöjliga och förnedra personen, som oftast är en kvinna. Att kvinnors sexualitet fortfarande ses som något skambelagt gör domen från omvärlden ännu hårdare.

Eftersom vi lever i en alltmer digitaliserad värld blir spridningen mycket större. En bild eller ett filmklick kan på bara några minuter nå tusentals människor som i sin tur sprider bilden som blir omöjlig att få kontroll över.

Det är redan otillåtet att sprida privata bilder och filmer, men det är i dag ett upphovsrättsligt brott. Därmed fångar man inte in problematiken kring hämndporr. Om offret har tur kan hon få skadestånd för kränkningen. Men vi har sett att detta skadestånd oftast blir oerhört lågt.

I Brottsförebyggande rådets intervju med åklagare bekräftas det som vi från Liberalerna tidigare har lyft fram, nämligen att spridning av nakenbilder i dag inte ryms inom befintligt lagrum, det vill säga kriminalisering, vilket vi tycker är oroande och oacceptabelt.

Problemet i dag är att det inte finns en entydig lagstiftning. Hämndporr faller under många olika lagar, vilket gör det svårt för offret att få upprättelse. Det handlar om integritet och om rätten att själv få välja med vem, hur och när någon ska få se en i en sexuell situation eller inte.

Sverige bör därför skärpa lagstiftningen, så att både domstolar och förövare får en tydligare signal om att detta är ett mycket allvarligt brott. Liberalerna har motionerat om att hämndporr ska betraktas som ett sexualbrott i lagen.

Utskottet avstyrker vårt yrkande, varför jag särskilt vill yrka bifall till vår reservation 18.

En angränsande fråga gäller kränkningar på internet, där Alliansen har en gemensam reservation - reservation 5 - som jag också vill yrka bifall till.

Anf. 16 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Roger Haddad frågade mig nyss från talarstolen om den gemensamma reservationen från S, V och MP när det gäller hedersrelaterade brott. Eftersom det verkar som om Roger Haddad har missförstått reservationen, ska jag helt enkelt läsa upp den.

"Den nationella samordnaren med uppdrag att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer har överlämnat betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga . Samordnaren bedömer att det behöver utredas närmare om hedersrelaterade motiv för ett brott ska utgöra en försvårande omständighet av straffvärdet enligt 29 kap. 2 § brottsbalken. Även frågan om stämpling till brott nämns av samordnaren i detta sammanhang. Betänkandet är under beredning i Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi vill uttrycka vår förståelse för synpunkterna att hedersrelaterad brottslighet ska bedömas som allvarlig. Vi är dock inte beredda att nu ställa oss bakom förslaget om en översyn av den lagstiftning som anknyter till hedersrelaterade brott, utan anser att beredningen av betänkandet om våld i nära relationer bör avvaktas. Något tillkännagivande till regeringen bör därmed inte göras."

Som jag bedömer det är vi i sak inte oense. Men vi tycker, som jag var inne på ett antal gånger i mitt anförande, att det är mycket viktigt att detta arbete görs noggrant - ingenting annat. Jag säger detta så att Roger Haddad förstår vad den här reservationen egentligen handlar om.

Anf. 17 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag vet att Mats Pertoft är lärare i botten, och detta var mycket pedagogiskt. Jag har läst reservationen, och jag frågar inte Mats Pertoft i hans egenskap av lärare, utredare eller minister i regeringen utan i hans egenskap av miljöpartistisk riksdagsledamot. Vad tycker du, Mats Pertoft, om en översyn av lagstiftningen om hedersrelaterade brott? Det är det som vi gör ett tillkännagivande om.

Sedan har vi från Liberalerna en motion som ni tyvärr har avstyrkt, nämligen om att vi vill ha brottsrubriceringen hatbrott. Enligt denna ska man kunna dömas till ett högre straff.

Du sa i ditt inlägg att du vill att man ska utreda närmare om detta behövs. Men vad tycker du själv? Det var det som var frågan. Tycker du att man ska skärpa lagstiftningen? Tycker du att man ska införa brottsrubriceringen hedersbrott?

Herr talman! Det är uppenbart att inget av de åtal som berör detta politikområde och denna problematik har lett till en rejäl straffskärpning. Jag vet att ministern har sagt att man är beredd att se över detta. Men nu vill jag veta vad Mats Pertoft tycker.

Anf. 18 Mats Pertoft (MP)

Herr talman! Jag, Miljöpartiet och regeringen anser att detta är ett mycket allvarligt brott. Vi måste hitta de lagregleringar som gör att vi kommer åt detta, så att det blir lättare att åtala, sätta dit och bestraffa de personer som har begått hedersrelaterade brott.

Vad vi emellertid har lärt oss under den tid som vi har arbetat med dessa frågor i Sverige är att det inte är helt enkelt att veta vad som är de bästa verktygen. Det är detta som frågan handlar om, det vill säga att hitta dessa verktyg.

Jag nämnde tidigare att vi för inte så länge sedan hade en debatt om denna fråga i Andrakammarsalen, tror jag. Alla partier sa då att detta är en fråga där man inte riktigt kan sätta ned foten när det gäller hur detta ska göras.

Alla är överens om att detta måste beivras, att vi måste bli skarpare och att vi måste hitta verktygen. Men exakt vilka verktyg det är vet vi inte. Vi kan inte nu lägga fram någonting som efter ett år visar sig inte fungera. Det är det som vi nu upplever med ett antal lagar, alltså att vi redan nu måste se över dem. Det är inte bra.

Anf. 19 Roger Haddad (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Jag var med i detta sammanhang, och jag kan garantera att jag var glasklar. Liberalerna vill se en ny brottsrubricering - hedersbrott - så att det blir en straffskärpning om motivet är heder. Detta kan man se på SVT Forums inspelning.

Det finns två delar i detta betänkande. Vi har gjort ett tillkännagivande om att regeringen borde se över denna lagstiftning, utan ytterligare konkretiseringar. Men ni är till och med emot en översyn av lagstiftningen. Det är det som ni har reserverat er emot. Det är detta yrkande i betänkandet som vi har skrivit ett tillkännagivande om, och det är detta som det handlar om.

Sedan har vi från Liberalerna sagt att man också borde införa en straffskärpning och en egen brottsrubricering för detta.

Det som jag reagerade på var att Mats Pertoft sa att man vill utreda närmare om det i fråga om hedersbrott ska ges en tydligare straffsanktion. Men man måste ändå bestämma sig politiskt. Är det åt detta håll vi vill? Flera av er från de rödgröna styrkorna har sagt att det är någonting som är fel och att det inte räcker. Men vad vill ni göra då? Tyvärr får jag inget svar i dag.

Anf. 20 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Kristdemokraterna tycker att det är positivt att vi har tre tillkännagivanden i detta betänkande på straffrättens område. Det har berörts tidigare i debatten. Det handlar om att utvärdera straffskärpningen för fridskränkningsbrott och om att se över lagstiftning som anknyter till hedersrelaterade brott. Vidare får regeringen nu i uppdrag att se över den så kallade straffrabatten och införa en ny brottsrubricering som tar sikte på de systematiska stölderna.

Herr talman! Problemen med organiserade ligor som begår just systematisk brottslighet i hela landet, och kanske framför allt på landsbygden, måste tas på större allvar.

Polisen har berättat om organiserade stöldligor - det finns också rapporter om detta från polisen - som jobbar mycket systematiskt. De kommer med närmast förprogrammerade gps:er. En polisman berättade att de har något som kan liknas vid en inköpslista. De åker till förbestämda adresser och plockar det som de ska ha. Bland annat Nescafé och andra gångbara internationella märken är det som är i fokus för de organiserade stöldligorna. Man kanske inte tror att värdet av stöldgodset vid dessa organiserade stölder av Nescafépåsar, som jag nämnde, är så stort, men värdet beräknas uppgå till totalt mycket stora belopp.

Att man ser över straffrabatten och inför den nya brottsrubriceringen tycker Kristdemokraterna är ett viktigt steg.

Vi tycker också att det behövs en förändring av brottsrubriceringen "snatteri" till "ringa stöld". Det är angeläget eftersom det bättre markerar allvaret i brottsligheten. Egendomsskyddsutredningen föreslog också 2013 att brottsbeteckningen "snatteri" skulle bytas ut mot "ringa stöld". Rubriceringen "snatteri" tycker jag leder tanken till busstreck eller mindre allvarlig brottslighet, men det täcker inte in hela den brottslighet som faktiskt omfattas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Kristdemokraterna har i betänkandet flera egna förslag och en hel del förslag som är gemensamma med Alliansen. Ett av de gemensamma förslagen handlar om att internet har blivit en plats för hat, hot och kränkningar. Bilder, filmer och annan information som kan delas snabbt får en enorm spridning och finns sedan kvar under lång tid. Mobbningen kan ta sig in i hemmet via datorer och telefoner. Det finns statistik som visar att var tredje ung person har blivit utsatt för kränkningar på internet och i sociala medier - var tredje ung person, och det samtidigt som den psykiska ohälsan bland unga tilltar. Detta måste vara en larmsignal för riksdagens ledamöter.

Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet förra året är den vanligaste typen av nätkränkning som flickor anmäler att bilder har publicerats på internet. När det gäller pojkar anmäler de oftast att de har fått motta dödshot eller hot om våld med vapen. Vi anser att den pågående översynen av bland annat det straffrättsliga skyddet för enskildas integritet, som inleddes av alliansregeringen, måste leda fram till en ny lagstiftning som bättre omfattar hot och kränkningar som sker på internet. Det är angeläget och självklart att dessa hot hanteras, utreds och lagförs på samma sätt som andra hot.

Herr talman! Sexualbrottskommittén arbetar med en översyn av våldtäktsbrottet. Kristdemokraterna anser att det är viktigt med en moderniserad lagstiftning och att den kommer på plats så snart som möjligt. Det handlar om frågor om särskilt straffansvar för oaktsamhetsbrott, en lagstiftning byggd på samtycke och frivillighet och att en särskild straffbestämmelse om synnerligen grov våldtäkt införs. Dessa frågor kan inte vänta utan bör skyndsamt beredas om det är vad utredningen kommer fram till.

En fråga som har berörts under debatten handlar om hedersrelaterad brottslighet. Det är ett brott riktat mot någon eller några, ofta en släkting, där gärningsmannen uppfattar att personen riskerar att vanära eller har vanärat gärningsmannens, släktens eller gruppens heder. Syftet med brottsligheten är att förhindra att hedern skadas eller förloras, alternativt att återställa eller reparera den förlorade eller skadade hedern. Det är många som har varit inne på den här frågan, och jag håller med om mycket av det som har sagts.

Jag tycker att det är ett viktigt steg riksdagen i dag tar, där det blir ett tillkännagivande om att se över den här typen av brottslighet. Vi vill från Kristdemokraternas sida att den här typen av brottslighet, som vi tar starkt avstånd ifrån, särregleras i brottsbalken. På så sätt skulle vi få en tydligare bild av problemets storlek och därefter kunna sätta in nödvändiga åtgärder. En särlagstiftning om hedersbrott skulle också på ett bättre sätt betona allvaret i denna typ av brott.

Det är som sagt ett viktigt första steg som tas med tillkännagivandet om att se över lagstiftningen, herr talman, och det ställer jag mig givetvis bakom. Jag står också bakom alla de reservationer från Kristdemokraterna i Alliansen som finns i betänkandet, men för tids vinnande vid voteringen yrkar jag bifall bara till reservation 5.

(Applåder)

Anf. 21 Maria Abrahamsson (M)

Herr talman! Först vill jag gratulera riksdagen, Sverige, svenskarna och alla människor som bor här till utskottets tre tillkännagivanden i betänkandet. Bra! Grattis till oss!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Därmed är det slut på vänligheten. Hittills har riksdagen uttalat att brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott är väl avvägda, och därefter har man genom åren avstyrkt mina motionsyrkanden om krav på ett tydliggörande av lagen. I betänkandet vi nu debatterar upprepar utskottet att lagen är väl avvägd, och något tillkännagivande till regeringen om att se över bestämmelserna är enligt utskottet inte nödvändigt.

Vad jag upprepade gånger har velat fästa riksdagens uppmärksamhet på är den lagändring som kom till på 1990-talet för att skydda barn från att foto och filmer på vidriga sexövergrepp på deras små kroppar innehas och sprids. Den straffbestämmelsen är suddig, och kriminaliseringen är i vissa avseenden för omfattande. Detta har följden att rättspraxis är otydlig - och det på ett rättsområde där jag tror att vi alla här inne inget hellre vill än att allt ska vara glasklart.

Lagen är dock inte glasklar - långt därifrån. Ett färskt exempel är att Södertälje tingsrätt förra sommaren, 2015, avkunnade en dom i ett av de mest omfattande fall av barnpornografi som har förekommit i vårt land. Målet gällde innehav av över 1 miljon bilder och filmer, som i ett stort antal fall visar hur barn utsätts för grova sexuella övergrepp. Gärningsmannen dömdes till sex års fängelse. Den åtalade fälldes på flera punkter men friades på andra, på ett till synes slumpartat sätt.

Ett antal av mannens tavlor och fotografier på exponerade barn visade sig ha funnits i original på Moderna museet respektive hängt på Fotografiska museet. Dessa tavlor och foton bedömde tingsrätten ha konstnärligt värde, och de rubricerades därför inte som barnpornografi. Tavlor och foton av andra namngivna konstnärer hade enligt tingsrätten inte framställts i övervägande konstnärligt syfte och var därför barnpornografi. Porslinsdockor som den åtalade innehaft utgjorde enligt tingsrätten barnpornografi, men han fälldes inte på den punkten eftersom dockorna inte omfattades av åklagarens gärningsbeskrivning.

Andra dockor bedömdes inte vara barnpornografiska, men däremot ansågs fotografier som hade tagits på dockorna utgöra barnpornografi - på grund av kamerans fokus. Omslaget till en grammofonskiva bedömdes vara barnpornografi, men i det här fallet friade tingsrätten gärningsmannen eftersom innehavet av skivomslaget ansågs vara försvarligt i lagens mening. Domstolen utgick ifrån att den åtalade hade haft skivan för musikens skull. I sammanhanget kan nämnas att Sundsvalls tingsrätt tidigare under 2015 kom fram till att samma skivomslag över huvud taget inte var barnpornografiskt.

En grundläggande brist i vår barnpornografilagstiftning är att den saknar en definition av begreppet "pornografi". Det ger, som Södertäljefallet visar, utrymme för olika uppfattningar om vad som är eller inte är pornografi respektive vad som är eller inte är barnpornografi. Denna oklarhet bäddar som sagt för olikartad praxis och skapar rättsosäkerhet. Den tvingar också poliser, åklagare och domstolar att lägga tid och kraft på att utreda innehav av tecknade fantasifigurer, porslinsdockor, skivomslag och liknande i stället för att koncentrera sina resurser på att klara upp de övergrepp som begås på barn av kött och blod.

Herr talman! Rättsläget på det här området behöver alltså klargöras så att det dras en mer tydlig gräns mellan straffbar och inte straffbar hantering av pornografi och ytterst, i det här fallet, barnpornografi. Ingen, allra minst de drabbade barnen, tjänar nämligen på att tecknade fantasifigurer, porslinsdockor och skivomslag jämställs med innehav av foton och filmer som skildrar sexuella övergrepp på riktiga barn.

Straffrättsliga frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)