Straffrättsliga frågor

Anf. 155 Lawen Redar (S)

Herr talman! Det går inte att inleda en justitiedebatt i dag utan att kommentera det som visades på Kalla fakta under gårdagskvällen. Det handlade om Järva i norra Stockholm, om kvinnorna och utsattheten, om diskrimineringen av flickor i religiösa friskolor och om reaktionära krafters frammarsch.

Straffrättsliga frågor

Programmet visade starka scener av en skolbuss där barnen könssegregeras och där tjejerna ska sitta längst bak.

Det handlade om Maria, som inte kan promenera med sin hund på Järvafältet på grund av trakasserier.

Det handlade om fritidsgården med tjejprofil som brändes ned.

Det handlade om min vän Zeliha, som under en lång tid har försökt att uttrycka att kvinnor är begränsade i området, att mansdominansen i det offentliga rummet håller kvinnor tillbaka.

Det är ingen slump att otryggheten eller känslan av otrygghet i dessa områden har ökat. Långvarig arbetslöshet, undermåliga skolresultat, den senaste tidens dödsskjutningar, droghandel och attacker mot blåljuspersonal bidrar också till kvinnornas särskilda otrygghet och utsatthet.

Herr talman! Järva betyder väldigt mycket för mig; det kan inte minst mina kamrater i utskottet intyga. Jag är uppvuxen i västerort och bor sedan många år tillbaka i Järva.

Eftersom området vanligen beskrivs av personer och en omgivning som själva inte bor där blir bilden oftast väldigt ensidig.

Få vet att det ligger ett naturreservat i området eller att Hästagården brukar ha koutsläpp i juni. Än mindre vet man att stans största nationaldagsfirande och midsommarfirande brukar äga rum i Järva. Dessutom byggs det just nu bostäder i Järva i ett snabbare tempo än under miljonprogrammets dagar. Varje dag går två ungdomar från arbetslöshet rakt in i arbete. Det är goda siffror som ger hopp.

I samhällsdebatten brukar Järva betecknas som en no go-zon. Det är givetvis mot bakgrund av en ökad ungdomskriminalitet och den senaste tidens dödsskjutningar. Trots detta behöver vi på ett rättmätigt sätt beskriva platsen där våra medborgare bor. Allt är inte svart, och allt är inte heller vitt.

Däremot gäller två principer:

Välfärden i vårt land, tillgången till polisen och trygghet, har alla medborgare rätt till.

Och kriminaliteten, trakasserierna, drogerna och vapnen hör inte hemma i Järva. De hör inte hemma någonstans i vårt samhälle.

Herr talman! Den här debatten handlar om justitieutskottets betänkande om straffrättsliga frågor. Årligen behandlar det här utskottet uppemot 150 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden om att nykriminalisera gärningar eller skärpa straffen för de gärningar som finns inskrivna i vår brottsbalk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Straffrätten och brottsbalken är ryggraden i justitiepolitiken. Det är vi lagstiftare som bär ansvar för att rättsväsendet har verktygen för att kunna lagföra och utdöma påföljd. Men straffrätten är också begränsande. Allt kan inte lösas med straffskärpningar och nykriminalisering.

Straffrätten svarar exempelvis inte på frågan om vad det är som gör att vissa ungdomar utvecklas till vanebrottslingar medan andra inte gör det. Straffrätten kan inte heller själv lösa strukturella samhällsutmaningar åt oss.

Vill vi stoppa kriminaliteten i områden som Järva behöver vi ta in och förstå vad forskningen säger. Den kriminologiska forskningen anger att ett utvecklat kriminellt beteende sker i samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Personlighetsegenskaper, konkreta beteendemönster såsom hyperaktivitet, inlärningssvårigheter och emotionella problem påverkar lika mycket som föräldrars oförmåga till omsorg och en tillitsfull och trygg relation. Men en antisocial utveckling kan också påverkas av den socioekonomiska strukturen.

Det är ingen självklarhet att uppväxten i ett socioekonomiskt utsatt bostadsområde leder till att man blir kriminell. De allra flesta barn som växer upp i just Järva blir ju trots allt inte kriminella, och det ska vi ha klart för oss. Men vad som har kunnat påvisas är att bostadsområdets sociala sammansättning och struktur kan påverka risken att utveckla kriminalitet, men på olika sätt för personer med olika individuella förutsättningar.

Och precis så ser det ut i Järva. Ungdomarna kommer från hem med långvarig stress, med föräldrar som konstant bråkar, där högar av räkningar inte har betalats, där det bor för många i den trånga lägenheten. Därtill finns det barn som har emotionella problem eller andra inlärningssvårigheter. Det är oftast dessa ungdomar som inte klarar skolan och som stannar ute sent på kvällen. De välkomnas till tunnelbaneuppgången, och där är det ingen som ifrågasätter deras närvaro. Dit är man faktiskt välkommen.

Sedan går tiden, och plötsligt har man lärt sig gatans språk. Man rekryteras in i det som är organiserad brottslighet med droghandel som sedan blir gänguppgörelser, kontroll över området och attacker mot det övriga samhället, som försöker göra något åt otryggheten.

Herr talman! Om vi på allvar vill stoppa rekryteringen till kriminalitet i dessa områden måste vi agera både repressivt och strukturellt. Polisen och trygghetsvärdarna måste få bort drogförsäljningen. Lokala analyser måste göras av hur vi främjar kvinnors aktiviteter i det offentliga rummet. Föräldrar måste få verktyg för att kunna vara aktiva föräldrar. Detta förutsätter att ohälsan och arbetslösheten bekämpas, att trångboddheten upphör, att barnen går i en personaltät och jämlik skola och att vi inte lever så segregerat som vi gör här i Stockholm. Det gläder mig att regeringen enträget arbetar med det som är vägen framåt.

På straffrättens område har det hänt en hel del de senaste två åren. Omvärldshändelser och nationell brottslighet påverkar såklart utskottets arbete. Under fortsättningen av mandatperioden kommer vi att besluta om en ny våldtäktslagstiftning som baseras på frivilligt deltagande, och vi inför ett oaktsamhetsbrott. Vi kommer att i större omfattning teknikneutralisera brotten och införa kriminalisering av spridning av integritetskränkande bilder - det som i samhällsdebatten kallas hämndporr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi kommer att straffskärpa brott med hedersmotiv, höja minimistraffet för grov brottslighet och reda ut vilka straffrättsliga åtgärder som behövs mot det våld som riktas mot blåljuspersonal. Jag ser fram emot det gemensamma fortsatta arbetet i dessa angelägna frågor. Med det sagt vill jag dock vidhålla våra reservationer, men jag kommer inte att yrka bifall till dem.

(Applåder)

Anf. 156 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! För att inte glömma bort det vill jag börja med att yrka bifall till reservation nr 19.

Låt mig tacka Lawen Redar för en bra inledning. Hon gav en bra problembeskrivning, som jag tror att de flesta av oss kan hålla med om. Den innebär att vi behöver vidta en mängd olika åtgärder. I detta ligger att riksdagen också måste fatta beslut om att vidta dessa åtgärder.

Det pratas mycket, men vi har de facto en situation som är svår. Det är sant att vi inte löser allt inom ramen för ett straffrättsbetänkande. Vi har många andra betänkanden som vi också måste ta tag i, och det kommer vi nu att göra. Ett av dessa handlar om unga lagöverträdare, vilket kommer snart. Även polisbetänkandet kommer snart.

Vi vet att polisen kommer att vara tvungen att bedriva sin verksamhet på kredit, om ingenting händer de kommande veckorna när vårpropositionen ska lämnas. Nyligen hade vi Rinkebykravallerna, och till en början betraktades insatsen där av ansvarig minister som ganska lyckad. Senare har han backat och insett att den inte alls var bra.

Vi har släppt efter på många olika områden där samhället borde vara tydligt. Lawen Redar nämnde många av dem. Det handlar om beteenden som inte anses acceptabla men som vi av någon märklig anledning har låtit bli acceptabla, eftersom det aldrig har lett till några konsekvenser. Straffrätt handlar om konsekvenser, vad vi anser ska vara kriminaliserat och vilken typ av påföljd och straff det ska bli.

Herr talman! Vi brukar ha ganska polariserade debatter här i kammaren. En sida brukar tala emot straff och säger att straff är något dåligt. De hävdar att det inte finns några bevis för att straff är bra och leder till något bättre. De brukar dock inte kunna leda i bevis att det skulle vara tvärtom. Framför allt företrädare för den yttersta vänstern och i stor utsträckning också Miljöpartiet brukar stå för detta. Socialdemokraterna står oftast tysta men har de facto anslutit sig till samma linje.

En del av oss brukar hävda att straffrätten i vissa delar är skev när det gäller det straff som faktiskt döms ut. Vi har många gånger sagt att straffskalorna är rätt bra, men när människor får reda på vad påföljden blir för grov misshandel blir de upprörda. Denna debatt har vi haft i många år. Vi har också fattat en mängd olika beslut här i riksdagen för att förbättra situationen, framför allt när det har gällt grova våldsbrott.

Politik levereras i dag, men jag skulle ändå vilja se att ännu mer politik levererades. Justitieutskottet kommer i morgon att ha levererat över 80 tillkännagivanden till regeringen. Det är ett sätt att stötta upp en regering som annars är relativt passiv.

Den politik som regeringen har levererat hittills bygger till viss del på gamla underlag från utredningar som tillsattes av den förra regeringen. Nu börjar dessa utredningar dock tryta. Jag hoppas ändå att regeringen kan fortsätta hålla takt. Regeringen levererar också efter att riksdagen har sagt åt den att göra så. Detta gäller vissa områden, men långt ifrån alla. Det kommer vi i utskottet att få anledning att tala närmare om när vi ska behandla skrivelse 75, i vilken regeringen redovisar vilka åtgärder den har vidtagit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi i justitieutskottet anser att vi måste ta ansvar. Vi måste ligga på och hjälpa till för att lösa svåra problem. Därför har vi i dag åtta tillkännagivanden, vilka vi ska votera om i morgon. Några handlar om sådant som redan är påbörjat, och det är vi väl medvetna om.

Ett av tillkännagivandena handlar om mord. Vi säger att livstid bör vara normalstraff efter ett mord. Vi är väl medvetna om att detta för närvarande utreds, men vi har insett att vi i riksdagen nog måste vara tydliga. En tillsatt utredning innebär nämligen inte nödvändigtvis att ett beslut kommer. Väldigt övertygade blev vi inte minst efter den särskilda debatt som hölls här för några veckor sedan. En ledamot som representerar regeringspartierna ansåg att en sådan politik är ytlig.

Detta tyder på att det finns en ordentlig och tydlig spricka i regeringsunderlaget. Det innebär också att vi inte bara kan lita på att regeringen levererar. Riksdagen måste därför vara tydlig med sin uppfattning mot både utredare och regering, och det är därför vi i detta fall står på oss. Det handlar mer om en otydlighet i de signaler som ni regeringsföreträdare skickar ut.

Vi har ett liknande exempel. Det handlar om sexualbrotten och framför allt om oaktsamhet, vilket är viktigt. Jo, vi är medvetna om att vi har en enig sexualbrottsutredning, och vi står bakom den. Vi kan dock inte lita på att det som handlar om straffrätten levereras, och därför står vi på oss.

Samma sak gäller det straffrättsliga skyddet för blåljuspersonal. Jo, vi är medvetna om hur direktiven ser ut. I ett betänkande som vi kommer att behandla i morgon kommer vi dock inte att stå på oss, för där anser vi det inte vara nödvändigt. Men i dag handlar det om straffrättsligt skydd och kriminalisering, och då vågar vi inte lita på att detta levereras. Därför står vi på oss.

Detta var tre tillkännagivanden, herr talman. Vi nöjer oss inte där, för det finns andra anledningar att gå vidare. Det handlar om kränkande fotografering. Just nu finns ett fall uppe och ska avgöras i Högsta domstolen. Vi moderater har bland annat nämnt detta i vår motion. Rättsväsendet har inte avgjort fallet än. Det handlar om en man som i en rulltrappa har filmat under en kvinnas kjol. Hittills har detta inte lett till en fällande dom, men ärendet ska prövas i Högsta domstolen. Vi har respekt för att man bör vänta in domen i just detta rättsfall.

Det finns emellertid ett annat rättsfall där en man har friats efter att ha försökt filma en kvinna i en provhytt. Han friades därför att kvinnan upptäckte tilltaget. Där är praxis nu alltså klar. Till vår förvåning kan vi konstatera att majoritetspartierna tydligen tycker att ett sådant beteende är okej. Det tycker inte vi, så därför går vi fram med vårt tillkännagivande.

Vi har även ett tillkännagivande om grovt sexuellt ofredande. Det finns ett problem här. Även om vi ser över våldtäktslagstiftningen kommer det alltid att finnas fall med bevissvårigheter. Man kommer inte att kunna fastställa att det har handlat om våldtäkt, utan mer om sexuellt ofredande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det finns dock ett ganska stort glapp i straffvärdesbestämningen mellan våldtäkt och sexuellt ofredande, speciellt när ofredandet ligger i närheten av våldtäktsgärningen. Därför anser vi att en komplettering krävs med en ny brottsrubrik: grovt sexuellt ofredande. Påföljden ska kunna vara mellan nio månader och tre år. Detta blev aktuellt efter sommarfestivalerna förra året, och vi insåg att vi måste se över lagstiftningen, inte minst för att skydda unga kvinnor.

Vi har vidare ett tillkännagivande om straffvärden. Man ska kanske i större utsträckning gå bort från hur man resonerade på 60-talet. I ett västerländskt rättssystem är jag ansvarig för mina handlingar. Jag ska alltså inte dömas eller bedömas för att jag tillhör en grupp, ett kön, ett yrke eller ett annat sällskap. Jag har ett eget individuellt ansvar.

Därför måste handlingen bedömas i större utsträckning, i stället för den identitet jag har. Det är inte identiteten som ska bestraffas, utan den handling som de facto utförts. Vi har ett tillkännagivande även om detta. Angående det säger majoriteten att man tycker att reglerna är väl avvägda.

Men nu förstår jag att det blir allt svårare att vara socialdemokrat. I dag kl. 4 sa nämligen statsministern att det nu är hög tid att vi ser över straffrabatterna. Jag funderar på hur ni kommer att ställa er till den här punkten, inte minst i de kommande betänkanden som vi ska debattera om ett par veckor och inte minst vad gäller unga lagöverträdare. Statsministern har faktiskt sagt att ni har fel. Tycker ni att statsministern är ytlig?

Vi går vidare när det gäller tillträdesförbud. Vi ser ett stort problem med att man kan vara notorisk tjuv - en del kallar det för snattare - och exempelvis stjäla 19 fläskfiléer eller vad det nu kan vara fråga om och ändå ständigt få komma tillbaka till samma butik och fortsätta att stjäla. Det är ett elände för den stackars handlare som ska stå för det hela, och polisen dyker aldrig upp. Här vill vi se över möjligheterna till ett tillträdesförbud. Det vill inte majoriteten. Men jag måste säga att ni har ett av de svagaste argumenten emot. Ni tycker ingenting. Ni säger bara att utredningen inte tyckte så. Har ni ingen uppfattning i frågan?

Vi har sett ett stort problem med pedofiler och människor som allmänt trakasserar yngre, framför allt kvinnor, i simhallar. Här vill vi införa ett tillträdesförbud. Då svarar majoriteten att man inte alls är intresserad av det. Svaret från majoriteten är att ministern följer frågan. Då undrar jag: Hur? Är det på Twitter? Det finns en otrolig ovilja att göra någonting åt problemen.

Jag inser, herr talman, att tiden går. Det finns mycket mer att säga om detta. Men en sak som är viktig är att vi fortsätter att - precis som statsministern säger - titta på straffrabatterna och inte minst på olika typer av förmildrande omständigheter. Det är väldigt viktigt att vi börjar titta på det som i brottsbalken fortfarande kallas för billighetsskäl men som egentligen borde kallas för strafflindringsskäl. Därför yrkar jag också bifall till den reservationen. Vi inser att det är bra att vi har varit trägna under den här tiden, för nu börjar till och med en och annan partiledare, nämligen Socialdemokraternas, förstå att vi har haft rätt hela tiden.

(Applåder)

Anf. 157 Lawen Redar (S)

Herr talman! Jag tackar Krister Hammarbergh för anförandet. Det kom några frågor till oss socialdemokrater. Jag tänker lyfta fram det som avser straffvärdesbedömningen och tillkännagivandet från utskottsmajoriteten, som inte innefattar oss; vi håller inte med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det som statsministern i dag har gett uttryck för handlar om den påföljdsutredning som lades fram år 2012. Där synliggjorde man att det som behöver kompletteras är hur man bedömer ålder beträffande 18-20-åringar. Vi anser, precis som Påföljdsutredningen, att man ska göra andra bedömningar där. Den här kategorin människor behöver ha samma typ av påföljder som övriga vuxna.

När Krister Hammarbergh menar att man har påpekat det här från Moderaternas sida under lång tid måste jag ställa en fråga. Utredningens betänkande lades fram i maj 2012. Man hade alltså två år på sig att agera, vilket man inte gjorde. Nu försöker man kasta detta på oss. Det här är inte sant. Vi agerar nu i regeringsställning och försöker ta oss an frågan. Det är inte samma sak som det ni försöker ge uttryck för i dag. Ert tillkännagivande handlar om den generella straffvärdesbedömningen. Det avser inte unga lagöverträdare. Har Krister Hammarbergh något svar på hur man tänker här?

Anf. 158 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! I referensgruppen till Påföljdsutredningen - det var en ensamutredare, presidenten för Svea hovrätt - diskuterades det här väldigt mycket, liksom många andra delar. Men det fanns slutligen en ovilja att se över den så kallade straffrabatten för unga lagöverträdare. Det statsministern gör nu är att han tar ett steg i en riktning som vi moderater hela tiden velat gå i.

Men nu ska jag också erkänna att det här med regerande är en svår konst när man är många partier. Tidigare har vi inte varit helt överens i den här frågan. Men det är inte okänt. Det är samma problem som ni har nu. Skillnaden är att ni hela tiden argumenterar emot detta. Sedan dyker det här utspelet upp kl. 4. Jag kan säga att det inte är argument tagna ur Påföljdsutredningen, utan statsministern har varit ute i landet. Han har gjort en rundvandring i Nordstan. Då har han kommit på att vi måste se till att förändra de så kallade straffrabatterna. Polisen måste få större möjlighet att få bort de här unga från gatan, så att de får vård i stället. Det är vad han de facto säger.

Det var en snygg förklaring från Lawen Redar, men den stämmer inte riktigt.

Anf. 159 Lawen Redar (S)

Herr talman! Det här betänkandet handlar om straffrätt, eller hur? Det som vi har och tillkännagivandet från Moderaterna med flera handlar om den generella straffvärdsbedömningen. I Påföljdsutredningen från 2012 anges: "För ungdomar i åldern 18-20 år ska påföljdsvalet i princip ske som för vuxna." Det är vad som framgår av Påföljdsutredningen. I Påföljdsutredningen hänvisas egentligen till det betänkande som avser unga lagöverträdare. Den som inte talar korrekt just nu är alltså faktiskt Krister Hammarbergh.

Egentligen är den stora frågan inte huruvida det här ska genomföras eller inte, för statsministern har deklarerat det. Den stora frågan handlar egentligen om att man blandar båda betänkandena. Nu riktar vi in oss på ungdomar som har fått en helt annan påföljd än det som Påföljdsutredningen angav. Vi bedömer i dag att det här är ett stort problem i samhället och försöker göra någonting åt det. Det är svaret på frågan. Vi har helt skilda uppfattningar, men jag tror att Krister Hammarbergh måste titta närmare på det som han föreslår.

Anf. 160 Krister Hammarbergh (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Vi har som sagt föreslagit detta länge. Nu har Stefan Löfven kommit med och föreslagit det också.

Jag tycker att Lawen Redar är en bra debattör och en duktig politiker. Jag skulle kunna vara riktigt elak nu, men det ska jag inte vara. Jag skulle nämligen kunna ta upp de texter som kommer att behandlas i morgon i utskottet. Där har ni färdiga reservationer. Men så dum tänker jag inte vara.

Anf. 161 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande begränsar jag mina yrkanden och yrkar bifall endast till reservationerna 2 och 25.

Vi debatterar justitieutskottets betänkande Straffrättsliga frågor. Det finns flera anledningar till att jag är på ett ovanligt gott humör, närmare bestämt åtta anledningar. Det är alltså åtta tillkännagivanden Sverigedemokraterna har medverkat till, och de piggar upp lite grann i varierande grad. Bäst av dem är nog ändå tillkännagivandet om livstidsstraff för mord. Där har vi en reservation från regeringspartierna och Vänsterpartiet, och Vänsterpartiet redogör i sitt särskilda yttrande för att de i princip vill avskaffa livstidsstraffet.

Nu får ju Vänsterpartiet inte som de vill, och det i sig är en del av glädjen, men det är också glädjande att vi stärker rättvisan genom hårdare straff för allvarliga brott. Det är väldigt bra, inte minst utifrån ett brottsofferperspektiv. Sverigedemokraterna medverkar med glädje till att livstidsstraff ska vara mer regel än undantag för ett brott som mord. Sverigedemokraterna har också en egen reservation gällande straffet för just mord. Där föreslår vi en rejäl skärpning från dagens skala, som utöver möjligheten till livstid går mellan 10 och 18 år. Vi föreslår en skala som börjar på 18 år och går upp till 40 år med möjlighet till livstid. Den reservationen är det inget annat parti som stöder.

Med andra tillkännagivanden förhåller det sig på ungefär samma sätt. De leder till skärpningar och större möjligheter för samhället att agera, men i vissa fall har Sverigedemokraterna mer långtgående förslag och andra idéer som för tillfället saknar stöd från flera andra partier.

Att vi medverkar till olika tillkännagivanden ska för tydlighetens skull inte tolkas som att Sverigedemokraterna bytt position. Det är bara så att vi accepterar det lilla inflytande som vi har genom vår vågmästarposition. När det kommer förslag där vi har möjlighet att avgöra gör vi det, hellre än att låta Vänsterpartiet få inflytande över förslagen.

Herr talman! Vi hanterar också frågan om straffrabatter i det här betänkandet, närmare bestämt genom Sverigedemokraternas reservation 16. Den motionen har delats upp så att straffrabatterna för personer i åldern 18-21 år, som vi fick höra lite om här innan, hanteras i ett annat betänkande. Det får vi anledning att kommentera vid ett senare tillfälle.

I det här betänkandet tar vi bland annat fasta på problemet med att det i vissa fall är så att gärningsmän kan begå väldigt många brott för att sedan bara få ett straff som motsvarar ett av brotten. Vi vill att man i fler fall ska kunna addera straffvärdet för olika brott på varandra så att det inte ska löna sig för en gärningsman att begå väldigt många brott innan ett åtal väcks. Jag noterar att det är ett väldigt svalt intresse från alla andra partier för att stödja vår reservation i det här fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi lyfter också upp frågan om medgärningsmannaskap i betänkandet. Det finns alldeles för många fall där flera personer som tillsammans och i samförstånd begår ett brott kan undkomma straff genom att exempelvis skylla på varandra.

Ett exempel nyligen som har upprört väldigt många var en fem månader gammal bebis som dödades av sina föräldrar på ett asylboende i Värmland. Bebisen kom in till Centralsjukhuset i Karlstad medvetslös med så svåra skallskador att barnets liv inte gick att rädda.

Både mamman och pappan häktades, och man kunde konstatera att båda föräldrarna hade befunnit sig i rummet medan barnet utsattes för det svåra och allvarliga våldet. I det här fallet ledde ärendet inte till någon rättegång eftersom de misstänkta föräldrarna skyllde på varandra. De båda föräldrarna får nu efter sin häktning ett skadestånd om ca 160 000 kronor vardera. Ingen av dem blir alltså dömd för något brott, utan de går fria.

Det finns såklart betydligt fler fall där just den gemensamma skulden vid ett brott är mer tydlig och där åtalade undkommit straff för att det inte gått att utreda exakt vem som gjort vad. Lindomefallet under 90-talet är ett annat uppmärksammat fall bland flera.

Det här problemet måste vi komma åt. Vi vill därför utreda närmare hur vi kan stärka möjligheten att med lagen sätta dit delaktiga personer för brottsliga handlingar även om det inte går att avgöra exakt vem som har gjort vad. Det verkar dock vara ett svalt intresse bland er i andra partier för att stödja även denna reservation.

Vi föreslår också i betänkandet att straffskalorna för resor i terrorsyfte måste skärpas. Något som vi också är ensamma om är att vi även vill att det ska vara kriminaliserat med terrorresor till ett medborgarskapsland, det vill säga de fall där terrorister exempelvis har både ett svenskt och ett syriskt medborgarskap och genomför en terrorresa från Sverige till Syrien. Men ni andra anser av någon anledning att det är lite taskigt att göra det straffbart med terrorresor till ett medborgarskapsland. Återigen underlättar ni tillvaron för terrorister genom kryphål i lagstiftningen. Det är lite trist att regeringen sällan tar två kliv fram utan att direkt ta minst ett kliv tillbaka.

Herr talman! Det krävs såklart betydligt mer långtgående åtgärder för att på riktigt motverka och störa ut terrorism. Regeringens goda vilja i all ära, men ett fantastiskt arbete ute i kommunerna med att avradikalisera terrorister, som sedan visar sig vara ett påhitt, är dessvärre inte direkt tillfredsställande.

Utöver att vi förslagit indragna medborgarskap för IS-terrorister samt livstidsutvisningar föreslår vi även i betänkandet att man ska förbjuda propaganda för terrorism. För att komma åt fler personer med tydliga terrorismsympatier och för att kunna vidta nödvändiga åtgärder behöver vi utöka kriminaliseringen av olika handlingar som syftar till att stödja eller främja terrorism. Jag noterar att vi även för denna reservation står helt ensamma om att vilja förbjuda spridningen av terrorpropaganda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Sammantaget kan vi väl avslutningsvis säga att Sverigedemokraterna fortsätter att utgöra en garanti för straffskärpningar. Vi föreslår många nya förslag där dagens lagstiftning inte fungerar tillfredsställande. Vi agerar ansvarsfullt genom att medverka till olika tillkännagivanden.

Kontrasten blev nog ändå för det här betänkandet som tydligast när det gäller vårt tillkännagivande om livstidsstraffet för mord, där vi vill se fler utdömda livstidsstraff och Vänsterpartiet vill avskaffa livstidsstraffet. Det gläder mig, herr talman, att det är Sverigedemokraterna som avgör utfallet i den här frågan och inte Vänsterpartiet.

Anf. 162 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande om straffrättsliga frågor, som behandlar motioner från allmänna motionstiden. Jag tänkte i mitt anförande framför allt fokusera på frågan om sexualbrott, där utskottets majoritet föreslår två tillkännagivanden till regeringen.

Jag var själv ledamot i den sexualbrottskommitté som efter flera decennier av diskussion glädjande nog har föreslagit en samtyckeslagstiftning som både justitieministern och Sveriges statsminister har lovat ska läggas fram för riksdagen som en proposition. En samtyckeslagstiftning innebär att den som har sex med någon som inte deltar frivilligt kan dömas för våldtäkt, eller vad det nu eventuellt i framtiden kan tänkas heta.

I dag är det inte fallet. I dag krävs förutom att någon har sex med någon som inte vill delta att det används våld, hot eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation. Jag tycker att det är oacceptabelt i ett samhälle som ska stå upp för varje människas - och i ärlighetens namn oftast kvinnans - rätt till sin egen sexuella integritet.

Vi har en otidsenlig lagstiftning som Moderaterna länge har hållit varmt intill sig och försvarat år efter år. Det gläder mig nu, herr talman, att Moderaterna också har anslutit sig till den enda rimliga uppfattningen, nämligen att sex med någon som inte har deltagit frivilligt och har gett uttryck för det ska vara kriminaliserat, och inte bara som ett sexuellt ofredande som straffas med böter.

Den här lagstiftningen kommer att läggas fram under mandatperioden tillsammans med förslag om ett oaktsamhetsbrott. Det kommer att förbättra situationen i de fall där någon allvarligt har missbrukat sin makt mot en annan människa men där domstolarna i dag inte anser att det kan bevisas att personen verkligen förstod det. Det kan handla om fall där gärningsmannen påstår sig inte ha förstått att offret sov eller situationer där gärningsmannen inte har förstått att den som skriker nej verkligen menar nej.

Även här är jag väldigt glad att vi har en enig riksdag framför oss. I varje fall fanns en enighet i den kommitté som lade fram förslaget. I dagens tillkännagivande vad gäller våldtäkt är jag inte lika säker på vad som egentligen åsyftas. Så här skriver Moderaterna: När det gäller våldtäkt bör det införas en lagstiftning som tydligare än i dag baserar sig på frivilligt deltagande.

Herr talman! Eftersom dagens lagstiftning inte alls baserar sig på frivilligt deltagande måste jag ändå fråga: Vad menar man med formuleringen "tydligare än i dag"? Känner inte Krister Hammarbergh från Moderaterna till att dagens lagstiftning baseras på rekvisit om våld, hot eller utnyttjande av särskilt utsatt situation?

Herr talman! Jag blir orolig att detta är ett sätt för Moderaterna i justitieutskottet att backa tillbaka till den hållning som de fram till väldigt nyligen har haft, nämligen att det inte behövs en lagstiftning som skyddar individens rätt till sin sexuella integritet helt och hållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Jag vill också kommentera frågan om grovt sexuellt ofredande. I ljuset av Sexualbrottskommitténs gedigna betänkande med förslag om en samtyckeslag, oaktsamhetsbrott och en rad förändringar som gör att vi inte längre gör skillnad mellan sexualbrott som har förövats fysiskt mellan två personer som är i samma rum och sexualbrott som har förövats till exempel via internet förstår jag nämligen inte att man nu har kommit på att man ska gå in och lägga till ytterligare en sak, något som man alltså inte har pratat om när vi gjorde den här väldigt breda översynen.

Det är visserligen möjligt att ett sådant här brott skulle behövas - det skulle nog framför allt fylla en funktion om vi inte genomförde samtyckeslagstiftningen och ett oaktsamhetsbrott. Men i och med att vi nu har en ganska genomgripande förändring i sikte ser jag inte att det i nuläget är en bra idé att bifalla det här tillkännagivandet.

Herr talman! Jag ska kort också beröra några av de andra tillkännagivandena mer övergripande. Det är nämligen så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna, som sitter i regeringen, framför allt styr genom beslut i regeringen. Vi levererar proposition efter proposition, budget efter budget, där vi förbättrar förutsättningarna att bekämpa brott och brottens orsaker.

Vi rättar också till ett par lagstiftningar där den förra regeringen inte lyckades uppnå det som man ville uppnå, bland annat vad gäller frågan om livstidsstraffen för mord, där Moderaterna helt enkelt gick fram med en lagstiftning som inte fungerade, enligt Högsta domstolen.

Eftersom regeringen i sin stora klokhet har vidtagit åtgärder på många olika områden ser inte vi att det finns skäl att göra några tillkännagivanden från riksdagen. Till skillnad från Krister Hammarbergh har jag nämligen väldigt stor tilltro till att när justitieministern och statsministern säger att de ska genomföra en samtyckeslagstiftning, eller vad det nu må vara, kommer de att leverera - precis som regeringen har gjort hittills.

Herr talman! Även om jag står bakom samtliga av våra reservationer vill jag bespara kammaren den långa tid det skulle ta att rösta om dessa, så därför avstår jag från att i dagens debatt yrka bifall till dem.

(Applåder)

Anf. 163 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Det måste kännas jobbigt att stå och argumentera mot vartenda tillkännagivande. Det är ju rätt många vid det här laget, just i det här utskottet, år efter år. När sedan regeringen på grund av tillkännagivanden måste göra det så måste man gå in och försvara samma saker. Jag förstår att man känner sig kluven.

Frågan är därför vem som egentligen vill komma bort från ämnet. Jag ser att det uppenbarligen finns stora problem. Man kan ju inte hävda att vi försöker komma bort när vi vill hantera sexualbrotten och få fler fällande domar genom att trycka fram ett tillkännagivande som innebär att man skärper lagstiftningen. Det är ett ganska konstigt resonemang. Tillkännagivandet innebär ju att vi ska skärpa lagstiftningen, inte motsatsen. Det är Annika Hirvonen Falk som strävar emot i det här fallet.

Sedan är det de facto så att även om utredningen nu har gjort ett fantastiskt jobb är det fortfarande bara en utredning. Det krävs lite action också. Det krävs en proposition. Det krävs någonting att behandla. Men det finns, som jag inledde mitt anförande med att säga, en osäkerhet utifrån en del i regeringen ingående partier vad gäller viljan att de facto gå fram med förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Kommer ni att göra det? Om ni inte kommer att ha helt skilda uppfattningar tycker vi att det är positivt. Men vi känner en stor osäkerhet inte minst efter den debatt där bland andra Annika Hirvonen Falk deltog för ett par veckor sedan, eftersom det då uppenbart skilde sig åt mellan regeringspartierna.

Anf. 164 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Inledningsvis måste jag fråga Krister Hammarbergh vad det är för förslag som regeringen har aviserat men som han är så orolig för att regeringen inte ska komma att gå vidare med. Det har inte varit några sådana förslag uppe vare sig i den här debatten eller i tidigare debatt, så den frågan hänger liksom lite i luften.

Jag har fortfarande inte fått svar på vad Moderaterna menar med att sexualbrottslagstiftningen tydligare än i dag ska basera sig på frivilligt deltagande. Sexualbrottslagstiftningen i dag baserar sig ju inte alls på frivilligt deltagande. Egentligen är väl frågan till Krister Hammarbergh: Står Krister Hammarbergh fortfarande bakom det förslag till ny sexualbrottslagstiftning som en enig kommitté lämnade till regeringen? Det är framför allt det som är väldigt angeläget att veta.

Är det på det sättet är jag väldigt glad, men eftersom Moderaterna har varit så starkt emot det här och den här formuleringen ändå är lite vacklande tål frågan att ställas.

Anf. 165 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Nu ska jag försöka vara pedagogisk. Moderaterna står bakom tillkännagivandet, men vi är inte ensamma. Vi har även Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som står bakom det här.

Det här innebär en skärpning, att regeringen ska återkomma och genomföra de här förslagen. Inte motsatsen.

Vilka punkter är jag orolig över? Jag nämnde dem i mitt anförande, och för tids vinnande hänvisar jag till protokollet. Men det handlade bland annat om mord, blåljuspersonal och det här ämnet, där vi känner en oro för att det inte kommer att levereras. Det var de tre.

De övriga delarna är ny politik, som jag nu förutsätter att även Annika Hirvonen Falk kommer att trycka på för att regeringen ska genomföra så fort som möjligt så att vi slipper rikta kritik mot att regeringen har dragit benen efter sig.

Anf. 166 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Det är väl så att vi misstror varandra i olika utsträckning. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte alls tvivlar på att Centerpartiet, Liberalerna eller Kristdemokraterna står bakom en samtyckeslagstiftning eftersom de väldigt tydligt under hela arbetet i Sexualbrottskommittén var för, medan Moderaternas företrädare i allt väsentligt strävade emot ända fram till mållinjen.

Det gläder mig att få tydliggjort att vi fortsatt har en enighet vad gäller de förslag till samtyckeslagstiftning som har lämnats till regeringen och som - jag upprepar det - både justitieministern och statsministern har deklarerat att man kommer att gå vidare med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Precis som med det förslaget har jag, till skillnad från Krister Hammarbergh, fullt förtroende för att regeringen kommer att leverera på samtliga de områden där man också har lovat det.

Anf. 167 Johan Hedin (C)

Herr talman! För något år sedan besökte jag Ica på Sergels torg. Jag har i och för sig varit i butiken många gånger tidigare. Den ligger ju bra till för alla som åker tunnelbana, och de har hög servicenivå och generösa öppettider.

Nu var inte syftet denna gång att köpa en lunchmacka eller handla med någonting hem, utan det var att träffa Per, som driver butiken, för att prata om hans och personalens trygghetssituation.

De flesta förstår att Sergels torg är ett utsatt läge. Det är en plats som sedan den byggdes har plågats av otrygghet i olika former. När jag växte upp var Plattan, som det kallades, den plats som förknippades mest med narkotikahandel, och det var där som jag för första gången såg människor som befann sig i svår social utsatthet.

För några år sedan byggde man om den del av torget som utgör ingången till tunnelbanan, och då gjorde man en hel del rätt. Det finns, herr talman, enormt mycket som vi kan göra för att förebygga brott när vi planerar våra städer.

Från en preventionsdebatt som har handlat väldigt mycket om gärningspersonen har vi över åren flyttat över en del av detta fokus till att titta på den rent praktiska preventionen, alltså hur vi kan bygga bort möjligheten att begå brott.

Tillfället gör tjuven, brukar det heta, och enligt forskningen är det faktiskt i mångt och mycket precis just så. Mörka prång, avsaknad av människor som kan se och, om det behövs, slå larm, dålig belysning och andra sådana saker skapar möjligheter att begå brott för den som har för avsikt att göra det.

Sedan Sergels torg byggdes om har tryggheten ökat markant. Bättre belysning och bortbyggda hörn är en del, och en annan är att se till att det finns en ström av, i brist på bättre ord, vanligt folk som passerar förbi. Flöden av människor med andra syften än att begå brott minskar brottsligheten. När jag pratar med centerpartister runt om i våra kommuner är uppfinningsrikedomen stor på det här området. Det handlar om att till exempel se till att antalet olika armaturer till gatubelysningarna i kommunen är så få som möjligt så att det inte blir onödigt svårt att få fram reservdelar när en lampa har gått sönder. En annan centerpartist har berättat om ett ställe där det förekom ofredanden och rånförsök. Där lade man en ny hundrastgård. Sedan den kom på plats hade inga sådana incidenter rapporterats in.

Ett annat sätt att förändra sammansättningen och öka den trygghetsskapande majoritetens övertag är att planera för handel och företagande. Jag tror att Ica på Sergels torg har stor betydelse för att hela platsen har blivit tryggare - just av dessa skäl. Men då måste också alla vi som har nytta av den trygghetsökningen göra vad vi kan för att se till att inte en del av den bortmotade kriminaliteten hamnar inne i butiken i stället för som förut utanför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

För det första, herr talman, är det vår moraliska plikt. Statens viktigaste uppgift är att skydda invånarna från inre och yttre hot, och det gäller naturligtvis även den företagare som tar stora risker för att inte bara kunna erbjuda allmänheten en värdefull affärstjänst utan också i sin egenskap av jobbskapare inte sällan är första steget in till arbetsmarknaden för många människor.

För det andra är det smart. Vi gör klokt i att skydda dessa företagare, som genom sin närvaro också blir en trygghetsskapande kraft i lokalsamhället.

När jag besöker Per, som driver Ica på Sergels torg, blir en sak solklar. Vi från samhällets sida fullgör inte vår del av denna allvarliga plikt. Varje dag utsätts Per och hans personal för stölder, ordningsstörningar och en hel del obehag. Inget samhälle kan helt bygga bort all otrygghet, men den enorma mängd arbete som går åt till att försöka mota bort det lilla fåtal som står för den största delen av problemen borde kunna ägnas åt andra saker. Butikerna anmäler så många stölder de orkar, men dessa brott blir nästan aldrig utredda. De är vart och ett för små för att polisen i sin ansträngda situation ska ha möjlighet att beivra dem. Men låt oss då rikta fokus mot de största källorna till dessa trygghetsproblem.

Jag är mycket glad att utskottet stöder mitt förslag om ett tillträdesförbud till butiker för den som upprepat och allvarligt missköter sig i en affärslokal. Tillträdesförbud ska kunna ges efter domstolsprövning, och brott mot ett sådant bör ge straff motsvarande brott mot andra kontaktförbud. Ett tillträdesförbud löser inte alla problem, men det ger en viktig signal om att samhället tar Pers och hans personals trygghet på allvar. Det är inte okej att vecka ut och vecka in gå in i en butik och stjäla saker. Punkt!

Herr talman! Jag brukar i dessa sammanhang alltid påpeka att den långsiktiga trygghetsutvecklingen huvudsakligen är positiv. Det är viktigt att ha en balanserad bild, och det är väsentligt att vi skjuter in oss på den delmängd av trygghetsutmaningen som är mest angelägen. Medan den långsiktiga trenden på de flesta områden blir bättre är det samtidigt ett par områden som går åt fel håll. Gängvåldet är en sådan del, och det kommer vi antagligen dessvärre att ha anledning att diskutera under en lång tid framöver. När en kriminell struktur väl fått fotfäste i en del av samhället tar det lång tid att bryta den tillbaka.

Ett par punkter i detta betänkande träffar delvis denna typ av kriminalitet. Straffen för mord är ett exempel, och möjligen kan även utskottets ställningstagande när det gäller våldet mot blåljuspersonal och det ökade straffrättsliga skydd som vi nu vill ge dem till en del anses träffa gängkriminaliteten.

En annan oroande utveckling är sexualbrotten. För att bättre kunna bekämpa dessa finns ett antal tillkännagivanden i detta betänkande.

Precis som att den som upprepat och allvarligt missköter sig i en butik ska kunna beläggas med tillträdesförbud bör den som inte kan avhålla sig från att begå brottsliga handlingar i form av ofredanden och värre i en simhall kunna utestängas. Vi vill även införa ett nytt brott, nämligen grovt brott för sexuellt ofredande där den drabbade genom olika omständigheter blir försatt i en särskilt utsatt situation.

Utskottet tar också tydligt ställning för en samtyckeslag och att ett oaktsamhetsrekvisit bör införas i sexualbrottslagstiftningen. Nu är sådan lagstiftning av allt att döma på väg, men innan vi har en sådan på plats finns det ingen anledning att minska på det politiska trycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! När det gäller straffrätt blir betänkandet brett, och varje område vi behandlar i betänkandet förtjänar egentligen en egen debatt. Det känns, tyvärr får man väl säga, som att även frågan om terror och hur vi bäst bekämpar terrorister kommer att vara med oss under överskådlig tid. Jag vill i korthet nämna några av de förslag som bereds i detta betänkande och som kan ha betydelse för just terrorbekämpningen.

Ingen i denna församling tycker att terror på något sätt skulle vara ursäktligt, och vi har alla kommit med olika förslag om hur vi bäst bekämpar den. När de gäller de så kallade terrorkrigsresenärerna, de som rest iväg för att begå terrorhandlingar och krigsbrott för en av FN eller EU terrorlistad organisation, har vi problem. Det bästa är om de som kommer tillbaka och som kan bindas till allvarliga brott kan lagföras. Inom kriminalvården har vi kontroll på dessa potentiellt farliga personer, och deras väg tillbaka till en laglydig livsföring kan i bästa fall få en rimlig riktning. Samtidigt är många av de brott som faktiskt begås under en terrorkrigsresa svåra att bevisa. Det är helt enkelt inte alldeles lätt att belägga exakt vem som gjort vad i den enorma mängd våldshandlingar som ägt rum.

Det finns ingen fungerande rättsstat på andra sidan som kan bistå. Teknisk bevisning kan kanske förekomma, men i så fall är det antagligen mer fråga om tur än något annat. I vissa fall kan it-forensiska bevis vara till hjälp, men tillförlitliga vittnesuppgifter saknas ofta. Delvis därför, av praktiska skäl, men även av rättsmoraliska skäl, bör den som kan påvisas ha haft samröre med en terrorlistad organisation dömas för brott. Detta är vi i stort sett överens om i Alliansen, men vi har haft egna skrivningar som i detta betänkande inte har kunnat slås ihop. Men i sak är vi huvudsakligen överens, så lita på att vi återkommer med en enad linje om detta.

Jag står bakom samtliga reservationer, men jag är så himla glad över de tillkännagivanden som vi ska få igenom. Jag tycker att tillkännagivandet om tillträdesförbud till butiker är så viktigt att jag inte tänker yrka bifall till något annat.

(Applåder)

Anf. 168 Linda Snecker (V)

Herr talman! I en debatt om straff ska vi ändå påminna oss om hur straffrätten fungerar i Sverige. Straffet ska vara relaterat till brottets allvarlighetsgrad samtidigt som liknande brott ska bestraffas likartat. Ser vi tillbaka i historien har inget land kunnat avhålla människor från att begå brott enbart genom att använda straffet som avskräckning. I Sverige låser vi inte in människor för att de kan vara farliga utan för att ett allvarligt brott har begåtts. I Sverige har inte heller fängelsestraffet använts som ett avskräckande exempel för att inte begå brott utan för att döma ut det straff som är lämpligt i förhållande till brottet som har begåtts.

Det har visat sig gång på gång att det inte är avskräckande att sitta i fängelse, eftersom ungefär 60 procent av dem som suttit i fängelse återfaller i brottslighet. Kriminalvården menar att syftet med ett fängelsestraff är att ge klienten behandling och vård och att vistelsen på anstalten ska utformas så att personen på bästa sätt kan komma tillbaka till samhället igen. Det här kan vara bra att komma ihåg. Tron på att kriminalisering och förbud minskar brottslighet råder det närmast konsensus om i denna sal. Det sitter såväl jurister och domare som poliser i justitieutskottet. Därför är det beklagligt att man inte tar till sig mer av erfarenhet, kunskap och forskning utan i stället skapar sin politik kring symbolfrågor och ett bibliskt öga-för-öga-och-tand-för-tand-resonemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Men Alliansen kan bara tänka ena tanken, nämligen att det är straffet som ska avskräcka. Återanpassningen och det som faktiskt också minskar brottslighet är inte lika intressant. Det ser vi ju bland annat på antalet motioner som kommer inom straffrätten i jämförelse med hur många som handlar om kriminalvård. Det märks också i den lilla mängd tid som borgerliga partier lägger på att socialt förebygga brott. Jag undrar om det är det som Moderaterna tror att vi debatterar i dag, nämligen brottsförebyggande arbete, när det egentligen är straffrätt vi sysslar med.

För om det vore så borde Moderaterna lägga i princip all sin tid på att få bort klassklyftorna. Det är enormt stora inkomstskillnader som skapar en del av brottsligheten. Det är i socioekonomiskt utsatta områden som både förövare och brottsoffer bor, och det är där som i viss utsträckning skjutningarna och andra brott sker i dag. Det är därför som många är oroliga och rädda.

Till viss del kan det här kanske stävjas genom strafflängd. Längre straff för olagligt vapeninnehav och en strängare vapenlagstiftning överlag kan ha en viss bra effekt. Men det är bara en ytterst liten del av hur man kan brottsförebygga. Den stora biten är att bygga bostäder, ha en bra skola och faktiskt ge alla frihet att skapa sitt eget liv.

Den politiken har inte Moderaterna över huvud taget. De prioriterar i stället skattesänkningar så att välfärden får mindre resurser att lägga på skola och bostäder.

Vänsterpartiet däremot vill minska inkomstskillnaderna. Vi vill satsa på en stark välfärd för att vi vet att det är brottsförebyggande i stället för att enbart vilja skärpa straffen, vilket är ett något visionslöst sätt att bedriva sin politik på.

Nåväl, herr talman! Om det är något jag har tjatat om i den här kammaren är det att vi behöver en samtyckeslagstiftning. Det är en fråga som Vänsterpartiet har drivit i många år. Regeringen har meddelat att lagstiftningen kommer under 2017, och jag är så himla glad över det. Det kommer att bli så bra.

Jag vill också välkomna dem som krampaktigt försöker kalla sig Alliansen in i den feministiska kampen. Ni försöker verkligen göra ett tillkännagivande om en samtyckeslagstiftning, något som vi på den rödgröna sidan har drivit länge, men ni lyckas inte riktigt. Ni vill inte kalla det samtycke. Men det här är bra. Vi måste ha en samtyckeslagstiftning, för vi måste ha samtycke. Vi måste kämpa för att tillsammans med justitieministern genomföra lagen under 2017. Ni som försöker hålla samman någon sorts allians, varför är ni så himla rädda för att kalla det samtycke? Ni vågar inte ens ta ordet i er mun här.

Ni är så himla tvärsäkra i dag. Ni gör åtta tillkännagivanden, och ni kommer att vara så stolta när ni gör en sammanställning över hur många tillkännagivanden ni har gjort.

Ni tycker att mord alltid ska leda till livstid trots att det går emot både rättstradition och hur domstolarna faktiskt dömer. Där kan ni vara väldigt tydliga, men i frågan om samtycke verkar ni ha svårt att driva på ordentligt. Varför då? Vad är ni rädda för? Våga vara feminister!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

(Applåder)

Anf. 169 Roger Haddad (L)

Herr talman! För drygt en vecka sedan debatterade vi åtgärder för trygghet i samhället. Då anklagades vi av Miljöpartiet för att vara för ytliga.

I kväll utsätts vi för Vänsterpartiets retorik, som jag tycker är respektlös, herr talman. Här lägger vi fram motioner och förslag i konstruktiv anda, bara för att bli förlöjligade i denna kammare. Det är helt oacceptabelt!

När det gäller betänkandet om straffrätt stämmer det att vi har ett antal tillkännagivanden. Det är frågor som vi har lagt fram under flera år, några av oss. I vissa ärenden har vi i partierna närmat oss varandra. Det är det som resulterar i politikutveckling och att vi kan inta nya positioner.

Bland annat har Liberalerna lagt fram ett förslag inom partiet att se över straffrabatten för ungdomar, vilket vi kommer att återkomma till.

När det gäller andra förslag såsom hedersrelaterat våld och de brotten, som vi har lyft fram i många år, avfärdas motionen som vi har lagt fram i betänkandet - bland annat med att regeringen den 9 mars gick ut och sa någonting om att nu ska vi titta på frågan om hedersvåld. Men Liberalerna lade ju fram den motionen den 3 oktober 2016.

Antingen har vi en seriös debatt om de här politiska förslagen med fokus på sakinnehållet, eller så sitter vi och avfärdar och klankar ned på varandra. Jag tycker inte att det senare hör hemma här i riksdagen, herr talman.

När det gäller de förslag som vi kommer att ta ställning till kommer jag att beröra bland annat frågan om blåljuspersonal. Det är en återkommande fråga, där regeringen har ägnat mycket tid åt det retoriska men allt mindre tid åt konkreta förslag.

Även inom detta område noterar jag att S, V, och MP reserverar sig mot Alliansens och SD:s yrkanden, som vi har fått majoritet för, om att skärpa det straffrättsliga skyddet för blåljuspersonal - polis, ambulanspersonal och räddningstjänst.

Varför, herr talman, är det viktigt att påpeka detta i denna debatt? Jo, för ett år sedan drabbades flera av de utsatta områdena av attacker mot just blåljuspersonal. Regeringen kallade till presskonferens och sa att det här är oacceptabelt. Fram till Almedalsveckan hände ingenting. Då kallade regeringen till presskonferens igen för att meddela att Ibrahim Baylan, samordningsminister, ska jobba med frågan. Sedan kallade regeringen till ytterligare en presskonferens i december, alltså nästan ett helt år efter att blåljusverksamheterna utsattes för attacker i de utsatta områdena, för att meddela att man ska tillsätta en utredning.

Varför är vi angelägna om att driva det här ärendet när det gäller hot mot tjänstemän och våld mot tjänstemän? Jo, det är på grund av att utredningstiden löper till juni 2018. Det är alltså först efter nästa val vi eventuellt kan få ett lagförslag, en proposition, till Sveriges riksdag från den regering som kommer att tillträda hösten 2018 - ett lagförslag med ikraftträdande 2019. Jag tycker att det är en oansvarig hantering.

Man kan läsa i Sydsvenskan från i maj att statsministern presenterade en tiopunktsreform, och absolut högst upp på den listan stod åtgärder för att komma åt attackerna mot blåljuspersonal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det är därför vi tvingas pressa regeringen framför oss och återigen kräva svar på om man kan bryta ut någonting ur denna utredning, om man kan höja straffen inom vissa delar eller om vi verkligen måste vänta till den 1 januari 2019 innan vi kan agera. Jag tycker, i alla fall för Liberalernas vidkommande, att det tar alldeles för lång tid.

Den andra reservationen som vi kommer att yrka bifall till, vår reservation 36, gäller samröre med terrororganisation.

Även där har regeringen agerat på ett sätt som tyvärr skapar risk att fler som återvänder från Islamiska staten och andra konfliktområden, som har stöttat terrorism och jobbat i terrorismens namn, kommer att komma undan. Vi har nämligen ingen retroaktivitet i Sverige.

Vi krävde redan i september tidigareläggande av vissa lagskärpningar för terrorism vad gäller både straff och annan kriminalisering. Vi har sagt att vi gärna ser nya samtal. Ingenting har hänt.

Regeringen har delat upp terrorresorna och den andra frågan om strid och samröre. Liberalerna har föreslagit att man ska bredda paragrafen till att gälla inte bara samröre i samband med strid utan allt övrigt samröre runt omkring och i samband med att man är med på plats och hjälper till att föra ut Islamiska statens budskap eller till och med utför de handlingar som IS ägnar sig åt.

Vi har därför ett särskilt yrkande, där vi går längre. Det är därför vi står bakom det.

(Applåder)

Anf. 170 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Jag föreslår att Roger Haddad läser våra reservationer om bland annat blåljuspersonal. Där ser man tydligt att vi reserverar oss eftersom vi har förtroende för att regeringen kommer att leverera i enlighet med det som man har utlovat i alla de sammanhang som Roger Haddad räknade upp.

En utredning sitter nu och arbetar, och vi hörde tidigare Roger Haddads kollega Krister Hammarbergh redogöra för varför ni har förtroende för att den utredningen kommer att presentera bra förslag som regeringen kan föra vidare vad gäller frågan om störande av räddningsinsatser.

Jag vill också påpeka det glädjande i att vi faktiskt har fått en fällande dom med åtta månaders fängelse för stenkastning mot polis. Redan i dag finns det alltså förutsättningar att döma, och det görs när det är möjligt.

Däremot ser vi, precis som Liberalerna, att det finns ett behov av att se över lagstiftningen vad gäller skyddet i dess helhet. Det tar i sedvanlig ordning lite tid, som det brukar göra i Sverige med lagstiftning. Om den förra regeringen hade tagit tag i denna fråga hade detta kanske redan varit på plats, men den förra regeringen gjorde inte det.

Detsamma gäller för övrigt terrorismlagstiftningen. När denna regering med Miljöpartiet och Socialdemokraterna tillträdde hade inget arbete påbörjats gällande till exempel terrorresor, trots att den tidigare statsministern tagit upp frågan. Den lagstiftningen kom på plats rekordsnabbt, och ytterligare delar bereds i Regeringskansliet.

Vi har dessutom tillsatt en utredning för att se över hela terrorismlagstiftningen eftersom så få döms och lagstiftningen är ett lapptäcke.

Anf. 171 Roger Haddad (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Vi vill gå längre när det gäller förberedelse till terrorresor. Regeringen har sagt nej; de har yrkat avslag på våra förslag, både förra året och denna gång. Men nu har EU antagit direktiv där man säger att de beslut som Sverige och andra EU-länder har tagit inte är tillräckliga.

När jag har ställt frågor till statsrådet och era regeringsföreträdare har de sagt att EU-direktivet inte kommer att innebära fler initiativ från svensk sida. Jag tror att det är ett förhastat uttalande, och jag hoppas innerligt att ni kommer att backa även på den punkten. Oavsett om det gäller terroristbrott eller terroristresor, som vi har motionerat om, tror vi att några fler skulle kunna stoppas och lagföras i tidigare stadier.

När det gäller blåljus vill jag ändå ställa en fråga till Annika Hirvonen Falk mot bakgrund av den situation vi har med otrygghet och poliser som inte har kapacitet att finnas i de särskilt utsatta och utsatta områdena utan lägger väldigt mycket krut på mordutredningar och får prioritera bort mycket annat. Dina koalitionskollegor i regeringen har återkommande sagt att detta är jätteallvarligt och att vi måste göra något åt det. Varje dag kan jag läsa uttalanden.

Frågan till Annika Hirvonen Falk är då: Är det rimligt att det ska ta tre år innan man kan få till en straffskärpning? Varför höjer ni inte till exempelvis minst sex månaders fängelse även för normalgraden av hot eller våld mot tjänsteman? Det behöver inte utredas i tre år. Eller tycker du det?

Anf. 172 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Vi har ökat den polisiära närvaron i de särskilt utsatta områdena. Det har skett i bred enighet med alla partier som varit pådrivande för den omorganisation av polisen som har till syfte att få fler poliser närmare medborgarna. Det som har prioriterats högst är just polisnärvaron i de särskilt utsatta områdena, därför att det behövs. Det har även gårdagens diskussion efter Kalla fakta med all önskvärd tydlighet understrukit: Det finns stora behov i vissa områden. Så det stämmer inte att det har blivit färre poliser där.

Min uppfattning är att man, om man ska få till stånd en ordentlig lagstiftning, inte i förväg, innan en utredning har presenterat sina förslag, ska bestämma sig för vilken som är den bästa lösningen. Om vi trodde att det bara handlade om att skärpa straffen för våld mot tjänsteman hade det varit en annan utredning.

Men faktum är att det sannolikt inte är en tillräckligt bra lösning - inte om vi också vill omfatta till exempel personal vars enda uppgift är att ge vård, som ambulanspersonal, som också blir utsatt. Då räcker det inte att bara gå in i bestämmelserna om våld och hot mot tjänsteman.

Jag vet inte vad som är den rimligaste tiden för en utredning. Där måste vi lita på experterna. Det viktigaste, Roger Haddad, är ju att vi får en lagstiftning på plats som fungerar. När det gäller terrorism har det varit hetsigt, med många olika beslut som ska implementeras. Det har blivit ett lapptäcke, och vi ser resultatet: Få kan faktiskt dömas för dessa brott. Därför behövs det ett mer gediget helhetsgrepp.

(Applåder)

Anf. 173 Roger Haddad (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Jag tycker att Miljöpartiets argumentation haltar. Liberalerna lade för några månader sedan fram ett utskottsinitiativ i civilutskottet om tvångsäktenskap kopplat till familjerätten. Dagen efter kallade regeringen till sig Alliansen för att göra upp. Så uppenbarligen behöver man inte utreda allting i två eller tre år - eller hur, Annika Hirvonen Falk?

Jag har inte fått något svar på frågan varför det, om det nu är så angeläget att förhindra brott mot samhällsviktiga funktioner som ambulans, polis och räddningstjänst, ska ta tre år. Ni kommer att sitta en hel mandatperiod utan att leverera en enda straffskärpning mot de attacker som ni så kraftigt tar avstånd ifrån i medierna. Men det håller inte.

När det avslutningsvis, herr talman, gäller antalet poliser har det under er regering blivit färre poliser och färre poliser i yttre tjänst, och de har kommit längre från medborgarna. Jag har rätt och du har fel.

När det gäller de utsatta områdena har Polismyndigheten dessutom bara plockat från andra delar av Stockholms län och andra regioner för att till exempel skicka ut personer i Rinkeby, Tensta och Husby. Där har ni en stor hemläxa att göra, för ni har absolut inte levererat fler poliser.

(Applåder)

Anf. 174 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag blev lite inspirerad att debattera polisen när jag hörde replikskiftet precis före mitt anförande. Tänk om det varje gång regeringen säger att det blir fler poliser faktiskt också blev fler poliser - att det var som ett mantra som var självuppfyllande.

Det är ju tvärtom. När man åker med polisen runt om i landet på pass ser man det själv: Det är färre poliser i yttre tjänst. Det råder resursbrist; polisorganisationen måste få en kraftig resursförstärkning. Detta tror jag att vi får anledning att återkomma till här i kammaren i fler debatter.

I dag debatterar vi betänkandet som rör straffrättsliga frågor. Vi kristdemokrater står bakom de tillkännagivanden som finns i betänkandet. Vi står också bakom de alliansgemensamma reservationer som flera av mina förträffliga kollegor i Alliansen har föredragit och lyft fram i den här debatten.

Ett av tillkännagivandena, herr talman, gäller straffen för brott mot person. Vi anser att straffen i högre grad än i dag bör grunda sig på den brottsliga handlingens straffvärde, snarare än på brottslingens ålder eller andra omständigheter som är knutna till honom eller henne.

Sett ur ett brottsofferperspektiv är straffet nämligen i viss mån ett mått på hur allvarligt samhället ser på den kränkning som man har blivit utsatt för. Straffets storlek har därför betydelse för offrets känsla av upprättelse.

Jag är glad att utskottet ställer sig bakom min motion om att straffen i större utsträckning än i dag bör grunda sig på den brottsliga handlingens straffvärde. Jag yrkar också bifall till reservation 19 i betänkandet om förmildrande omständigheter.

Herr talman! Låt mig läsa några rader ur Dagens Nyheter i går:

"Svenskarna som anslutit sig till terrorsekten IS skyddas av grundlagen. Trots EU-krav på skärpt lagstiftning fortsätter regeringen att prioritera föreningsfriheten framför ett förbud mot att ingå i terrororganisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

'Vi har inte fått direktiv om att ompröva detta', säger Lars Werkström, som utreder en ny terrorlag."

Detta är allvarligt. I den överenskommelse kring åtgärder mot terrorism som Alliansen slöt med regeringen i december 2015 kom vi överens om en skrivning om att straffansvar för samröre med terrorgrupper skulle övervägas i den utredning som samme Werkström som jag läste om i Dagens Nyheter leder. Att kriminalisera samröre med terrororganisationer kan inte ställas mot föreningsfriheten.

IS borde läggas till i de undantag som finns i grundlagen om militära organisationer. Det är anmärkningsvärt att regeringen prioriterar föreningsfriheten före terrorbekämpning. Att tillhöra en terrororganisation är kriminellt och förenat med straff i länder som Frankrike, Tyskland, Holland, Österrike och Belgien. Även Norges lagstiftning förbjuder anslutning till terrororganisationer. Är dessa länders grundlagar mindre frihetliga än de svenska? Knappast.

Vi tycker att samma sak ska gälla i Sverige: Allt samröre med terrororganisationer ska förbjudas. Chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström bedömer i DN att rättsväsendets chanser att lyckas skulle öka om man kriminaliserade medlemskap i terrororganisationer. På en rak fråga i en annan artikel i Dagens Nyheter, om Sverige också borde ha en sådan lag, svarar hon: Ja, om man vill få stopp på det här.

Vi har grundlagsskyddad föreningsfrihet. Men den finns inte till för att skydda Islamiska staten. Vi har också en stolt tradition av yttrandefrihet. Men vi accepterar inte spridning av rasistisk hatpropaganda. Därför har vi lagen om hets mot folkgrupp. Den är ett ingrepp i yttrandefriheten, men det är rätt att förbjuda hets, hat och hot med rasistiska och homofoba förtecken.

Att kriminalisera samröre med en islamistisk mördarsekt hotar inte föreningsfriheten. Tvärtom hjälper ett sådant förbud till att slå vakt om samhällets grundpelare, där föreningsfriheten är en. För våra grundlagar, allt som vårt samhälle vilar på, vill IS rasera. Vi ser vilka grymheter de ägnar sig åt i Syrien och Irak. Att svenskar som återvänder med detta på sitt samvete ska skyddas av föreningsfrihet duger inte.

Vi kristdemokrater har under många år drivit frågan om att kriminalisera medverkan i och stöd till rasistisk, terrorstämplad eller annan organiserad brottslighet. Vi välkomnar regeringens förslag att kriminalisera förberedelse av terrorhandlingar såsom resor, träningsläger och finansiering. Regeringen behöver snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag som ytterligare kriminaliserar medverkan i stödfunktioner för en terroristorganisation, såsom materielvård, transport och underhåll eller matlagning, som bidrar till organisationens förmåga att delta i en väpnad konflikt eller att begå allvarliga brott. Den som ansluter sig till IS bör enligt lagens mening göra sig skyldig till terroristbrott.

Herr talman! Jag vill ha svar på varför regeringen gjort avsteg från terroröverenskommelsen, som jag bedömer det. Vi var överens om skrivningen om att straffansvar för samröre skulle övervägas i utredningen, men utredaren säger till DN: "Grundlagsändringar är ingenting vi kommer titta på. Det hade i så fall krävts tydliga direktiv från regeringen."

Tydliga direktiv saknas. Frågan är om vi kan få ett tydligt svar från regeringen: Varför ges inte sådana direktiv?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

(Applåder)

Anf. 175 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! I det avslutande replikskiftet kom Roger Haddad från Liberalerna med så många osakliga påståenden att jag kände att de ändå behöver bemötas. Till att börja med påstod Roger Haddad att det har blivit färre poliser i Sverige. Detta stämmer inte. Enligt den statistik som vi som sitter i polisens insynsråd kontinuerligt får rapporterad till oss fortsätter antalet poliser att öka, och antalet polisanställda, vilket inkluderar även civila, har aldrig varit högre än i dag.

Det som Roger Haddad tar upp vad gäller omfördelning av poliser på kort sikt från vissa områden till andra områden stämmer. Om vi vill ha fler poliser i särskilt utsatta områden, vilket vi vill, finns det inte en massa poliser på hyllan som det bara är att plocka in där, utan då måste vi använda poliser som har haft andra, mindre angelägna arbetsuppgifter. Jag trodde nog att vi här i kammaren var överens om att motverka den organiserade brottsligheten i de särskilt utsatta områdena, som hotar inte bara kvinnors möjlighet och utrymme i det offentliga rummet utan faktiskt i grunden demokratin och samhällets trovärdighet. Det är en av de absolut mest prioriterade frågorna. Det är kanske viktigare än att patrullera i något mindre utsatt område.

Sedan har jag en kommentar vad gäller utredning om barnäktenskap, där det finns en bred enighet i den här kammaren. Även den frågan kommer att behöva utredas, precis som med all lagstiftning i det här landet. Sverige har en lång och stolt tradition av gedigen lagstiftning via utredning, breda remisser och beredning i Regeringskansliet.

Anf. 176 Roger Haddad (L)

Herr talman! Räknar man antalet polisanställda totalt har det blivit fler. Men jag talar om poliser, och de har blivit färre. Vi hade detta uppe för drygt en vecka sedan och ställde samma fråga till inrikesministern. Han sa inte emot. Det finns mindre än 20 000 poliser, under er regering.

Dessutom räknar Socialdemokraterna och Miljöpartiet in aspiranterna i denna siffra. Jag har kontrollerat detta med bland annat Polisförbundet innan jag gick hit till kammaren. Regeringen räknar in aspiranter när man säger att vi aldrig har haft så många poliser i Sverige. Det stämmer inte. Det är fel.

Aspiranter är studenter vid de tre lärosätena Umeå, Växjö och Södertörn. Vi måste bygga den här debatten på fakta och sanning. Antingen har vi fler poliser eller inte.

Dessutom har 950 poliser slutat bara under förra året, varav ca 200 gick i ålderspension. Resten har slutat av andra skäl. Det är klart att detta påverkar antalet poliser totalt. Det är därför vi har olika budgetförslag och olika ambitioner i polisbudgeten.

Det var dock inte detta som var debattens fokus när vi talar om detta betänkande. Vi talade om blåljuspersonal och attacker mot dem i de utsatta områdena. Frågan var varför det ska behöva ta tre år innan man kan skärpa straffen. Jag fick inga bra svar, annat än att allting måste utredas. Då jämförde jag med frågan om barnäktenskap och vårt initiativ i civilutskottet, där vi var beredda att lägga fram lagstiftning i riksdagen, för vi har den möjligheten. Dagen efter bjöd regeringen in oss och sa: Låt oss göra upp!

Anf. 177 Annika Hirvonen Falk (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Om saken gäller att Liberalerna vill bli inbjudna till regeringen för att göra upp i frågan om blåljuspersonal har jag nog missuppfattat det hela. Jag uppfattade att invändningen gällde att det tar tid och att saker behöver utredas. Men detta gäller ju i båda de här fallen - både frågan om attacker mot blåljuspersonal och vilket straffrättsligt skydd som ska gälla och frågan om barnäktenskap, både det straffrättsliga och civilrättsliga.

Jag tror inte på att spotta ur sig lagstiftning vid sittande bord, utan jag tror på de breda processer som vi har en tradition av i Sverige, där experter sitter i utredningar och vaskar fram bra lagförslag som kan fungera och som sedan går ut på bred remiss till olika myndigheter och intresseorganisationer. Inte minst bereds förslagen också i Regeringskansliet. I mitt anförande hann jag inte med att säga att det är precis detta som just nu sker med den andra delen av Lars Werkströms terroristutredning. Den bereds i Regeringskansliet.

Ibland är förslagen inte så enkla. Ibland är de inte helt bra och genomförbara. Ibland kommer remissinstanserna med olika synpunkter som man måste ta hänsyn till. Detta är en aspekt som jag tar på stort allvar.

Vad gäller antalet poliser undrar jag om vår missuppfattning kanske beror på vad vi jämför med. Även om en del poliser har slutat är just nu totalsumman, i alla fall månad för månad fram till årsskiftet, positiv. Men det är möjligt att vi jämför med olika tal. Det är ju lite onödigt att bråka om det.

Jag ser fram emot att vi reder ut fakta och får en gemensam bild av läget. I vilket fall som helst är vi överens om att polisen behöver mer resurser, så att fler människor kan göra det viktiga arbetet med att bekämpa brott.

Anf. 178 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag efterfrågade inte någon överläggning om blåljuspersonal. Jag kritiserade regeringspartierna för att det ska ta tre år innan man kan skärpa straffen för attacker mot blåljuspersonal som ambulans och polis. Trots att regeringsföreträdare har ägnat hela förra året åt att framhålla hur allvarligt detta är ska det, enligt planen, gå ända fram till den 1 januari 2019 innan ny lagstiftning kan träda i kraft. Det var detta vår kritik handlade om. För min del tycker jag att det inte riktigt går ihop med den allvarliga situation vi ser i de mest utsatta områdena.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga när det gäller antalet poliser - det var ju därför Annika Hirvonen Falk gick upp i talarstolen. Menar Annika Hirvonen Falk att Sverige har fler poliser i dag jämfört med när vi satt i regering, om man rensar ut utredare och aspiranter?

Anf. 179 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag inte tycker att det är relevant att rensa statistiken från de poliser som utreder brott. Det är klart att det i vissa sammanhang är relevant att titta på hur många som jobbar med brottsutredning och hur många som är ute i ingripandeverksamhet. Men i slutändan är de alla poliser. Jag tror inte att det vore en bra idé att plocka många av de utredarna och i stället sätta ut dem på gatan, för vi har en väldigt allvarlig situation. Brottsuppklaringen har minskat under sju års tid. Då ska vi inte skära ned på antalet brottsutredare i polisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Nu har vi sett en försiktigt positiv trend för första gången på sju år. Jag hoppas verkligen att det håller i sig. Jag tror att det vore kontraproduktivt att plocka bort de utredarna.

Jag tror inte att det finns något ytterligare att tillägga, herr talman.

Anf. 180 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag kan inledningsvis konstatera att Roger Haddad inte fick mycket till svar på frågan om det är fler eller färre poliser. Men det var inte det jag tänkte fråga om.

När vi besöker poliser runt om i landet ser vi hur områdespoliser får fajtas för att få fortsätta arbeta med det brottsförebyggande arbetet. De dras till andra saker. De dras till ingripandeverksamhet. De kan behöva ta av sig uniformen och jobba civilt som spanare för att täcka de hål som uppstår med tanke på de stora problem som finns i Sverige men också i polisorganisationen.

Samtidigt vet vi att utredningar prioriteras ned. Grova brott prioriteras ned i utredningar. På en polisstation som jag besökte sa man: Vi kan bara prioritera utredningar och utredningsverksamhet där vi har häktade personer just nu. Allt annat får ligga på vänt.

Mot bakgrund av hur det ser ut inom polisen skulle jag vilja be Annika Hirvonen Falk ge mig ett exempel på mindre angelägna arbetsuppgifter som kan prioriteras ned, som inte redan är nedprioriterade. Annika Hirvonen Falk sa i sitt anförande att man kan ägna sig mindre åt mindre angelägna arbetsuppgifter. Jag skulle vilja ha ett exempel på en sådan arbetsuppgift som inte redan är nedprioriterad, när grova brott prioriteras ned och när områdespoliser tvingas göra annat än just det brottsförebyggande arbetet.

Anf. 181 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Jag måste instämma i beskrivningen att det är mycket allvarligt och olyckligt när de områdespoliser som ska arbeta brottsförebyggande måste plockas in för annan verksamhet. En enig riksdag vill ju prioritera så att polisen kan arbeta med långsiktigt relationsskapande gentemot kommuner, olika organisationer och medborgare. Det är en viktig uppgift för områdespoliserna. Därför tycker jag att det behövs mer resurser till polisen. Det finns behov som inte dagens organisation förmår att täcka.

Men det jag tog upp i mitt anförande, herr talman, var frågan om prioriteringen av de särskilt utsatta områdena. Jag undrar: Är vi inte överens, Andreas Carlson? Låt oss säga att vi ska prioritera de särskilt utsatta områdena och att vi på allvar menar att det är det absolut viktigaste! Är det inte rimligt, innan vi får på plats fler nya poliser och allt vad vi nu önskar oss, att göra precis som Polismyndigheten har gjort? De har plockat poliser från andra områden som inte är lika brottsutsatta.

Anf. 182 Andreas Carlson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Skillnaden är 2,4 miljarder. Det är skillnaden mellan regeringens budget till polisen och Kristdemokraternas budget.

Jag bad om ett exempel - om vi går tillbaka till frågan - på en mindre angelägen arbetsuppgift. Jag kanske ska tolka svaret så här: Även om det är behjärtansvärt med områdespoliser som kan jobba förebyggande är det mindre angeläget än att arbeta i utanförskapsområdena. Kristdemokraterna tycker inte det. Vi tycker att vi ska ha en uthållighet. Vi ska arbeta förebyggande. Vi ska vara på plats med polisen i utanförskapsområdena, men vi har också en kraftfull satsning på att polisen ska kunna fortsätta arbeta i mindre kommuner och vara på skolorna.

En områdespolis som jag träffade i en kommun i mitt hemlän, Jönköpings län, sa: Om vi inte får jobba kontinuerligt med det brottsförebyggande arbetet kommer vi snart att ha små Malmö över hela landet. Det är ett citat från en polis som jag träffade.

Jag tycker inte att det är mindre angeläget att fortsätta arbeta brottsförebyggande och att ha poliser knutna till skolorna. De kan samverka med skolan, socialen, civilsamhället, familjer och lokalsamhället. Det är därför som vi så kraftfullt satsar på polisen från Kristdemokraternas sida.

Jag kan förstå att regeringen behöver säga att detta är mindre angeläget, med tanke på att man har mycket mindre pengar. Ni säger att ni satsar på polisen. Ni säger att det ska bli fler poliser och att det har blivit fler poliser. Ni svarar inte på Roger Haddads fråga om det faktiskt har blivit fler eller om det har blivit färre.

Men när vi ser dessa behov behöver vi se till att få fram civila administratörer som kan avlasta personer som kan gå ut i yttre tjänst igen. Vi har sagt att vi kan samarbeta mer med ordningsvakter. Man kan också se över hur man kan samarbeta med försvaret, som Polismyndigheten efterfrågade i veckan. Det finns en mängd olika saker man kan göra i stället för att dra ned och kalla förebyggande arbete för mindre angeläget.

Anf. 183 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Jag tror aldrig att någon har anklagat mig för att kalla brottsförebyggande arbete för mindre angeläget. Det har jag heller inte gjort i detta fall.

Men även med de storsatsningar som Kristdemokraterna vill ha är vi i ett läge där det tar två och ett halvt år att utbilda nya poliser. I väntan på att de utbildas har vi att välja mellan att antingen ha lika många poliser i de särskilt utsatta områdena som i områden där det är lugnt och tyst eller att inte ha det. Jag tycker att vi måste vara ärliga och säga: När vi prioriterar dessa områden och inte har några poliser på hyllan att plocka ned måste vi plocka poliser någon annanstans.

Jag tycker inte att det är rätt prioriterat att plocka områdespoliserna. Men när jag träffar en polis som har blivit omplacerad från Nacka till norra Botkyrka kan jag ha stor respekt för att Polismyndigheten har gjort den prioriteringen, inte minst med tanke på att vi i kammaren faktiskt är eniga om att polisen måste agera mot den organiserade brottsligheten i de särskilt utsatta områdena.

Sedan har vi flera förslag, bland annat kring transporter av frihetsberövade, där vi helt har plockat bort vissa arbetsuppgifter från polisen och lagt dem på andra myndigheter. Här finns det mer att göra för att frigöra resurser för polisen. Låt oss fortsätta att arbeta konstruktivt även på det området!

Straffrättsliga frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)