Straffrättsliga frågor

Anf. 1 Anti Avsan (M)

Fru talman! Nu ska vi debattera justitieutskottets betänkande Straffrättsliga frågor, som också innehåller fyra förslag till tillkännagivanden från riksdagen som jag hoppas att kammaren fattar beslut om senare. Det finns ingenting som tyder på någonting annat.

Det är ca 200 yrkanden i motioner från den allmänna motionstiden 2017/18 som ligger till grund för betänkandet. Det är väldigt många olika frågor som berörs som alla är väsentliga på sitt sätt. Jag ska börja med att yrka bifall till reservationerna 8 och 9. Vi står naturligtvis bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till de två reservationerna.

Jag ska inledningsvis nämna någonting om betydelsen av de fyra tillkännagivandena. Det första tillkännagivandet handlar om ett straffrättsligt skydd för hälso- och sjukvårdspersonal och att skärpa straffen för våld mot personal inom hälso- och sjukvården och möjligen också andra vitala samhällsfunktioner.

Det problem som har uppmärksammats som ligger till grund för tillkännagivandet är att man upplever att vissa funktioner i samhället inte har tillräckligt straffrättsligt skydd. Om man ägnar sig åt myndighetsutövning omfattas man av bestämmelsen om våld mot tjänsteman. Men det finns även andra som omfattas av den därför att det explicit anges i annan lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Då tänker jag till exempel på väktare. De omfattas av bestämmelsen om våld mot tjänsteman trots att de inte utför myndighetsutövning. Det beror på att den lagstiftning som reglerar den verksamheten säger, i 7 § närmare bestämt, att bestämmelsen i brottsbalken ska gälla för väktare.

Det hade varit ganska enkelt att göra en sådan förändring när det gäller hälso- och sjukvårdens personal. Vi vet att våldet har ökat och också ett antal andra helt oacceptabla beteenden som utspelar sig på våra akutmottagningar. Det är inte acceptabelt, och på något vis måste vi som lagstiftare reagera mot det.

Nästa sak är skärpta straff för rattfylleri och grov olovlig körning. Då frågar man sig varför det är nödvändigt. Vi känner till att en väldigt stor del av vardagsbrottsligheten - om vi kallar det för det - är knuten till personer som har en kriminell livsstil och består av rattfyllerier och grova olovliga körningar. Man visar ingen hänsyn till andra människor och inte heller i trafiken. Man kör återkommande rattfull.

Om någon är misstänkt för grovt rattfylleri är det en sak. Då är straffskalan sådan att det finns möjlighet till häktning. Men för den som är en notorisk rattfyllerist och gör sig skyldig till rattfylleri som inte är grovt rattfylleri slutar straffskalan på sex månaders fängelse. Det är samma sak för grov olovlig körning. Då finns det inte möjlighet att häkta om återfallet ligger på den nivån. Därför föreslås i tillkännagivandet att man ska höja straffskalan till fängelse i ett år.

Fru talman! Brott med hedersmotiv är ett område som är ganska uppmärksammat i dag med tanke på att det är ganska många - framför allt flickor - som lever i en kontext där de är beskurna sin frihet. De påverkas inte bara av de närmaste i familjen som i sin tur många gånger är tvingade att pressa unga flickor och kvinnor att leva ett liv som de kanske inte alls vill leva. Vi tycker att de själva ska få bestämma vilket liv det är i vårt samhälle.

Det finns anledning att titta på brott med hedersmotiv så att det får en egen brottsrubricering. Det ska inte bara vara en brottsrubricering rakt av. Med förebild i fridskränkningsbrotten finns det anledning att titta på det. Om man har flera olika gärningar som var för sig utgör brott och sammantaget tar dem i en hederskontext blir det naturligtvis allvarligare. Det gör att man får en helt annan utgångspunkt i straffmätningen. Så är det med fridskränkningsbrotten.

Slutligen ska, när jag talar om straffskärpning, hedersmotiv vid brott vara en särskild straffskärpningsgrund. Det finns redan två straffskärpningsgrunder i brottsbalken som är tillämpliga på sådana fall. Men det finns andra brott som är grundade i motiv, till exempel hat mot andra människor, som har egna straffskärpningsgrunder. Det finns skäl att ha en uttrycklig sådan också när det gäller hedersmotiv.

När det gäller de reservationer som jag har yrkat bifall till vill jag bara säga att när det gäller våld mot tjänsteman, som är den första reservationen, kom Blåljusutredningen med ett förslag om skärpning av straffet för grovt våld eller hot mot tjänsteman. Det är i och för sig bra, men det omfattar inte det dagliga våld som många poliser och andra tjänstemän som omfattas av bestämmelsen utsätts för.

Förslaget tillgodoser inte riksdagens tillkännagivande att man ska ha en egen brottsrubricering för våldet och inte ha en gemensam brottsrubricering för våld eller hot mot tjänsteman. Där ska också straffet vara minst sex månaders fängelse. Här hade regeringen haft möjlighet att tillgodose tillkännagivandet, men det har inte skett så här långt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Slutligen ska jag nämna någonting om narkotikabrotten. De är ett gissel och i många avseenden en grundorsak till annan brottslighet. De skjutningar som beklagligtvis har blivit ganska vanliga i Sverige har sin grund i narkotikahandel och kontroll av territorium och är också kopplade till annan typ av brottslighet.

Vi anser att den straffrättsliga regleringen ska ha en central roll i narkotikabekämpningen. Man ska ha en sträng, fast och konsekvent syn på den typen av brottslighet. Den olagliga narkotikahandeln äventyrar inte bara människors hälsa och livskvalitet för dem som själva missbrukar narkotika utan för väldigt många i deras omgivning. Det leder många gånger till det väldigt grova våldet.

Vi vill skärpa straffen för narkotikabrott för att komma åt den grova organiserade narkotikahanteringen. Det har inte tillgodosetts i tillräcklig omfattning efter lagändringen den 1 juli 2016 när man införde bestämmelser om synnerligen grova narkotikabrott. I Högsta domstolens bedömning har mängden av narkotika fått allt mindre betydelse ju allvarligare brottet är. Det är en principiellt felaktig syn, menar vi. Mängden narkotika är ytterst alltid gränssättande för vilka samlade skador som uppkommer, både på individnivå och på samhället som helhet. Detta finns det anledning att återkomma till också i ett annat sammanhang senare.

(Applåder)

Anf. 2 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Vi debatterar det straffrättsliga motionsbetänkandet. Det är ett av de mest angelägna motionsbetänkandena eftersom vi har haft en kriminalpolitik som fått utformas under socialliberala krafter under väldigt lång tid. Just det socialliberala inflytandet över kriminalpolitiken är orsaken till att så många i vårt land upplever att väldigt många farliga och tungt kriminella alldeles för många gånger slipper undan alldeles för lätt.

Ideologi spelar nämligen roll. Socialisters och liberalers inställning till straff är att straffet måste kunna motiveras utifrån ett individuellt eller samhälleligt mervärde. Om någon ska straffas ska det ske med den primära utgångspunkten att den straffade ska få så bra förutsättningar som möjligt att bli en starkare individ eller en tillgång för det allmänna. Om det visar sig att kortare fängelsestraff rent statistiskt gör brottslingar mindre kriminella anser socialliberala krafter att korta straff är att föredra, även om det för med sig några enstaka, men väldigt allvarliga, olycksfall.

De socialliberala krafterna saknar allt som oftast det som är vägledande för Sverigedemokraternas politik, nämligen brottsofferperspektivet. För Sverigedemokraterna är brottslingars förmåga att anpassa sig till ett hederligt liv efter avtjänat straff sekundärt. Det absolut viktigaste är att straff ska ge brottsoffer en upprättelse och fungera som en markering från samhället mot brott.

En annan viktig utgångspunkt för Sverigedemokraterna är att straffen ska fungera som ett skydd för allmänheten mot väldigt farliga individer. Det är inte okej att livsfarliga våldsbrottslingar, mördare, våldtäktsmän, gängkriminella eller terrorister släpps fria hur som helst när de väl blivit fällda för allvarliga brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

I dag betyder inte ens livstidsstraff i regel ett straff på livstid, utan det går allt som oftast att få straffet omvandlat till ett tidsbestämt straff redan efter tio år. Utöver allmänna straffrabatter, som socialliberala krafter är väldigt förtjusta i, finns det i dag en villkorlig frigivning för den absoluta merparten av dem som får avtjäna ett straff i anstalt. Och det sker oavsett om kriminalvården anser att personen är livsfarlig, med hög risk att återfalla i brott, eller inte.

Socialdemokraternas trogna samarbetsparti Vänsterpartiet har till och med stuckit ut hakan och krävt att livstidsstraff ska avskaffas. Det är enligt Vänsterpartiet inte humant att exempelvis Englas mördare Anders Eklund ska behöva leva i ovisshet om hur länge han ska få sitta i fängelse. För Sverigedemokraterna är detta inte ett problem över huvud taget, snarare tvärtom.

För oss är det ett problem att Englas anhöriga ska behöva leva i ovisshet om Anders Eklund ska få sitt livstidsstraff tidsbestämt och därmed släppas ut eller inte. Detta är en skiljelinje mellan Sverigedemokraterna, de liberala partierna i opposition och regeringskartellen. Vi värnar brottsofferperspektivet; ni värnar brottslingarnas perspektiv.

Utöver att vi vill stärka garantin för att livstidsstraff ska betyda livstid vill vi även att vissa brottslingar som dömts för synnerligen grova eller grova brott i teorin ska kunna sitta i anstalt på livstid. Vi har valt att kalla detta för förvaringsdom. Det innebär att dokumenterat farliga individer, som döms för ett brott som är grovt men inte lever upp till kraven för ett livstidsstraff, ska kunna dömas till förvaring. Det blir då ett tidsbestämt straff enligt brottets straffskala men med en möjlighet till förlängning i förvar om det visar sig att den dömde är farlig med hög återfallsrisk.

Skulle risken kvarstå efter den första förlängningen i förvar ska ytterligare förlängning kunna meddelas av domstol. I teorin ska detta kunna leda till att farliga individer sitter livet ut i anstalt för ett grovt brott som inte lever upp till kraven för ett livstidsstraff.

Vi kan ta exemplet med Martin Jonssons dödsmisshandel av Lotta Rudholm. Martin Jonsson får sin första misshandelsdom redan när han har fyllt 15 år. Ett par månader senare misshandlar Martin en spärrvakt bland annat genom att hoppa jämfota på hans huvud. Vakten förlorar stora delar av sin syn till följd av misshandeln.

Efter ett par år när han har blivit frigiven dröjer det inte länge innan han attackerar ytterligare en man. Den mannen misshandlas så svårt att han senare avlider av sina skador. Martin döms för den misshandeln till åtta års fängelse. Under Martins tid i fängelset varnar vårdare för att han bedöms vara väldigt farlig med hög risk att återfalla i brott med dödligt våld.

Trots varningarna blir Martin under 2010 villkorligt frigiven efter att ha avtjänat endast två tredjedelar av sitt straff. Våldet fortsätter, och inom ett år döms Martin på nytt för fyra fall av misshandel av flera kvinnor. Och trots sin historik får Martin vid det här tillfället inget fängelsestraff utan döms till skyddstillsyn med vårdprogram.

Martin struntar i vårdprogrammet utan någon vidare konsekvens. I stället inleder Martin en ny relation med en kvinna, som blir kantad av våld. Efter bara ett år blir han dömd för att ha tryckt upp en kniv mot kvinnans hals. Han döms till två år och sex månader, bland annat för grov kvinnofridskränkning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Under sin tid på anstalt får Martin upprepade varningar för olämpligt beteende och för att ha hotat kvinnlig personal. Han väljer även att hoppa av behandlingsprogrammet mot relationsvåld. Enligt bedömningen från kriminalvården i samband med att Martin ska friges konstateras att det föreligger hög risk för att han kommer att misshandla fler kvinnor. Trots detta blir Martin Jonsson återigen villkorligt frigiven efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.

Det är då Martin inleder en relation med Lotta Rudholm. Lotta kommer efter en tid att höra av sig upprepade gånger till anhöriga om det våld som hon utsätts för av Martin Jonsson. Det handlar om ständiga dödshot och våld som bland annat resulterar i krossade revben. Lotta skickar bilder på sin blåslagna kropp till sina nära för att det ska finnas bevis för allt han gör.

Efter många turer kommer Lotta överens med sin arbetsgivare om att hon inte ska bo hos Martin och att hon måste kontakta polisen. Hon ordnar då ett tillfälligt boende och kontaktar polisen. Lotta frågar sitt målsägandebiträde vilka chanserna är att något av alla fallen av misshandel kan bedömas som grovt. Detta är tveksamt eftersom det normalt krävs att vapen eller tillhyggen är inblandade.

Lotta är rädd för att Martin ska få ett kort straff och friges efter två tredjedelar av tiden och då kunna utkräva sin hämnd. Lotta beslutar därför att inte medverka i utredningen, och kort därefter läggs utredningen ned.

I dag är Lotta död. Hon blev ihjälslagen av Martin Jonsson. Dödsmisshandeln levde inte upp till kraven för livstidsstraff, utan Martin blev dömd till det längsta tidsbestämda straffet på 18 år. Martin kommer att bli fri, sannolikt efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff, för att socialliberala krafter anser att det är humant och att man alltid förtjänar en ny chans i livet.

Fru talman! Om Sverigedemokraterna fått bestämma skulle den villkorliga frigivningen aldrig ha varit ett alternativ för något av de brott som Martin Jonsson gjort sig skyldig till. Han skulle dessutom ha fått längre straff från början för varje enskilt brott. Fallet Martin Jonsson utgör ett välgrundat exempel på skälen till att Sverigedemokraterna föreslår en möjlighet att dömas till förvaringsdom.

Fru talman! Det måste bli ett slut på regeringens socialliberala inflytande över kriminalpolitiken. Oskyldiga människor har alltför många gånger fått sina liv sönderslagna och till och med avslutade i förtid för att vår regering anser att brottslingarnas perspektiv ska sättas framför brottsoffrens perspektiv.

För mig är det väldigt tydligt att vi behöver en helt ny inriktning i kriminalpolitiken - en inriktning som på riktigt värnar brottsofferperspektivet och allmänhetens rätt att skyddas från farliga individer. Här i Sveriges riksdag företräds den inriktningen primärt av Sverigedemokraterna, och det kommer dessvärre att märkas när resterande partier här inne röstar nej till Sverigedemokraternas förslag om förvaringsdomar.

Jag hoppas att mitt yrkande om bifall till reservation 13 kommer att eka ut bland väljarna med en förhoppning om en ny kriminalpolitisk inriktning redan efter höstens val - inte minst för Lotta Rudholm, Engla och deras anhöriga och alla dem som på olika sätt drabbas av den socialliberala kriminalpolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (-).

Anf. 4 Johan Hedin (C)

Fru talman! Ordet heder är i vissa sammanhang svårbegripligt. Vad är egentligen heder? Ibland ska vi verkligen binda oss vid ett löfte, och då lovar vi på heder och ära. Vi sätter vårt anseende i pant för ett sådant löfte, och om vi bryter det förbinder vi oss att ge upp det anseende vår omgivning annars skulle ha för oss.

Ett, eller egentligen två, av de fyra tillkännagivanden som vi i detta betänkande föreslår riksdagen att fatta beslut om i dag handlar om just det vi kallar för hedersbrott - kränkningar och kriminella handlingar som äger rum för att den som begår brottet av någon anledning anser sig berättigad eller kanske till och med skyldig att begå det för att hans, hennes eller, oftast, familjens anseende ska förbli intakt.

Jag såg någon motion i floran som adresserade just begreppet heder. Nästan varje gång jag är runt i Centersverige och talar och hedersbegreppet kommer på tal väcker någon frågan om att vi egentligen borde kalla den här typen av brottslighet för någonting annat, för de här brotten är långt ifrån hedersamma. Det är dock ett sådant vedertaget begrepp att det kan vara svårt att ändra. Det är dessutom viktigare att vi lägger all vår kraft på att bekämpa hedersbrotten än att vi lägger tid och energi på att diskutera vad de kallas. Men jag förstår verkligen tanken.

Jag har detta år äran och förmånen att få vara goodwillambassadör för Glöm aldrig Pela och Fadime. Därigenom får man sig en hel del kunskap om detta mörka fenomen. Man får också del av många personliga berättelser, livsöden och fruktansvärda brott som oskyldiga, försvarslösa människor, ofta barn, har utsatts för.

När jag skulle författa det här anförandet tänkte jag att jag skulle läsa upp en dikt från en diktsamling som heter Den förbjudna kärlekens kalender, men jag valde att inte göra det. Det blir liksom lite för mycket för det här sammanhanget. Det är vackert beskrivna hemska historier om vedervärdiga brott begångna av kanske de allra sämsta av skälen.

För vad är det egentligen som hedersmotivet handlar om? Det är att sätta det egna anseendet, eller rättare sagt, en väldigt skruvad bild av det egna anseendet, framför respekten för och kärleken till en närstående - kanske den mest närstående man har, sitt barn.

Hur kärleken till ens barn, som för de flesta föräldrar är det dyraste man har, plötsligt väger lättare än något så diffust och subjektivt som det egna anseendet är helt obegripligt för mig, och det är det antagligen för de allra flesta. Ändå händer det här gång på gång och år efter år, och problemet verkar snarast växa.

Ibland när jag talar med människor som vet mer om hedersbrott och orsaker bakom visar de att faktorer som ekonomiskt och socialt utanförskap spelar in. Det finns berättelser om familjer som inte alls levde och resonerade särskilt mycket utifrån en hederskontext men där sedan någon typ av radikalisering skedde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det är inte säkert att det är så mycket värt att grotta i det. Det är väl bra om man med hjälp av bättre kunskap, bättre social och ekonomisk inkludering, mindre segregation och en bättre fungerande arbetsmarknad kan hindra människor från att utvecklas till hederskriminella, men det spelar faktiskt i det här sammanhanget ingen roll. Vi fastslår i dag att hedersmotiv ska vara en straffskärpande grund. Utsätter du någon för ett brott av den anledningen att du anser din heder vara i fara gör du inte bara en grov felbedömning av denna så kallade heders värde, utan du får också ett hårdare straff. Och det är bara det rent straffrättsliga straffet. Det finns också ett socialt pris - faktiskt, om man så vill, ett hedersstraff där din heder i de allra flestas ögon för all framtid kommer att vara nog nära noll.

Det andra tillkännagivandet på hedersområdet handlar om att införa ett eget brott med fridskränkningsbrotten som förebild. Om någon utsätts för brott som visserligen har ett lågt straffvärde men som sker upprepat och systematiskt blir kränkningen allvarlig. Det fastslår vi nu i det här betänkandet, och en ytterligare pusselbit i arbetet för att skydda dessa brottsoffer läggs till.

Sedan måste vi göra mycket mer. Det finns säkert sådant vi kan göra i lagstiftningen, men det handlar också om att samla, sprida och tillgängliggöra kunskap. Det handlar om att se till att rättsvårdande och sociala myndigheter har tillräckligt stor kännedom om hur hedersbrott kan upptäckas och hur situationen sedan kan hanteras.

Kunskap om heder måste finnas i skolan, och lagar och regler måste ses över så att inte administrativ hantering riskerar att sätta människors liv i fara. Det är någonting som vi kommer att beröra i nästa betänkande som vi ska diskutera här i dag.

Jag vill rekommendera Glöm aldrig Pela och Fadimes webbplats, gapf.se, där det finns en hel del länkar till böcker och filmer för den som vill lära sig mer om det här.

Vi fattar även beslut om ett par ytterligare mycket viktiga tillkännagivanden. Ett handlar om ett stärkt straffrättsligt skydd för hälso- och sjukvårdspersonal och skärpta straff för våld mot personal inom hälso- och sjukvården och andra vitala samhällsfunktioner, vilket redan har lyfts upp. En annan viktig sak är skärpta straff för rattfylleri och olovlig körning.

I höstas besökte jag Fliseryd, en mindre ort i Småland, där konsekvenserna av ett hänsynslöst och i högsta grad kriminellt beteende hade blivit så allvarliga som de någonsin kan bli. Människor miste livet och flera skadades av en person som blev dömd för ett stort antal rattfyllor och olovliga körningar. En människa som beter sig så, som utan respekt för andras liv och hälsa gång på gång begår sådana brott behöver hjälp, och omgivningen måste skyddas från denna farliga framfart. Kriminalvården är en alldeles utmärkt plats att vara på, inte bara för att avtjäna ett kännbart straff för de mycket allvarliga brott man har begått utan också för att få hjälp att bryta det levnadsmönster som utsätter andra för livsfara.

Händelserna i Fliseryd föranledde en motion om skärpta straff vid upprepad brottslighet av det här slaget, och den viktigaste andemeningen i den motionen kan väl anses vara tillgodosedd i och med att vi gör det här tillkännagivandet i dag. Nu är det upp till regeringen att leverera enligt riksdagens önskemål, vilket är någonting som man tidigare har förhållit sig kallsinnig till. Justitieministerns egen partikamrat Krister Örnfjäder ställde en skriftlig fråga om det här - den föranleddes av Fliserydsfallet - men svaret från Morgan Johansson var att inga ändringar behövdes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Ändringar behövs. Så säger Sveriges riksdag i dag.

(Applåder)

Anf. 5 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Centerpartiet är ett av de partier som har valt att inte visa stöd för Sverigedemokraternas förslag om förvaringsdomar.

Återfall i brott kan vara lite olika allvarliga, men när det gäller de allvarligaste brotten och de farligaste individerna i vårt land och Kriminalvården vid tiden för ett frisläppande efter ett tidsbestämt straff gör en bedömning att den här personen är fullkomligt livsfarlig och sannolikt kommer att utsätta människor för mycket stor fara för liv och hälsa - är det inte då bra att man har möjlighet att förlänga tiden i förvar så att den här personen inte kan skada oskyldiga människor ute i samhället?

Jag skulle vilja ställa frågan till Centerpartiet: Vad är ert motiv till att inte stödja förslaget om förvaringsdomar?

Anf. 6 Johan Hedin (C)

Fru talman! Hade någon sagt till mig i början av den här mandatperioden, 2014, att det skulle finnas en allvarlig fara för den liberala rättsstatens grundläggande principer skulle jag inte tagit det på särskilt stort allvar. Vi ser en utveckling i vår omvärld som inte alls är särskilt ljus. Våra grannar och vänner i Europa gör ganska märkliga turer med just rättspolitiken och rättsstatens mest grundläggande principer. Vi ser hur man i Polen och Ungern nedmonterar de här viktiga principerna. Man kringskär mediernas oberoende och det oberoende domstolsväsendet. I Österrike ger rena nazistpartiet stöd till regeringen, och man byter ut varenda person i de rättsvårdande myndigheterna - chefer - till sina egna personer.

Det här är allvarligt, och det är en tendens som vi ser i Europa och i andra delar av världen. Rättsstatliga principer ersätts av något slags uppskruvat populistiskt propagandaspel där vår naturliga och välgrundade avsky för grova brott används och exploateras för att hitta på än det ena och än det andra.

Ibland när jag träffar väljare när vi delar ut flygblad eller gör andra saker ställer de frågan: Varför vill ni inte samarbeta med Sverigedemokraterna? De kanske inte gillar Sverigedemokraterna, men de tycker ändå att det är viktigt med vissa delar som de anser ska skruvas åt i rättspolitiken. Jag kan hålla med om mycket, men det viktiga är det som Sverigedemokraterna kanske inte säger - det som vi kan läsa mellan raderna om vilket samhälle vi är på väg att utveckla och där Adams tidigare närmaste kollega Kent Ekeroth lyfter fram Ungern som ett exempel på en god rättsstat. Jag tycker att Sverige är en god rättsstat, och Sverige ska fortsätta att vara en god rättsstat.

(Applåder)

Anf. 7 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiets Linda Snecker nickar instämmande till Centerpartiets anförande och, får man väl säga, icke-svar på den konkreta frågan från Sverigedemokraterna om varför man inte stöder förslaget om förvaringsdom. Det fungerar i praktiken i Norge och Danmark, och där kan man se till att de grövsta brottslingarna inte kommer ut i samhället om det finns en väldigt stor risk att de kommer att utsätta allmänheten eller enskilda för stor fara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Jag kanske gjorde ett sidosteg i talarstolen i mitt anförande, men jag tycker att det är väldigt angeläget att peka på ett konkret problem för att försöka få er att förstå att er kriminalpolitik faktiskt har gjort att människor förlorar livet. Kriminalvården har gjort välgrundade bedömningar av intagnas farlighet, och sedan har man fått rätt. Gång på gång har de här personerna som har fått tidsbestämda straff kunnat komma ut efter att ha avtjänat bara två tredjedelar av straffet, och sedan har de mördat människor.

När det gäller en dokumenterat farlig person som återkommande återfaller i samma typ av brottslighet - det kan vara terrorister eller våldsmän av olika slag - varför vill man inte införa en möjlighet för domstolar att döma de här personerna till förvaringsdom? Det strider inte mot några rättsprinciper. Livstidsstraffet skiljer sig från straffen för många andra grova brott, och det måste finnas en skillnad, men med möjligheten till förvaringsdom kan man för grova eller synnerligen grova brott ge rättsstater en möjlighet att hålla personer som är väldigt farliga bakom lås och bom så att de inte kan komma ut och slå ihjäl fler människor eller för den delen spränga sig själva på Drottninggatan om Kriminalvården ser att det finns en påtaglig risk för att det kommer att hända.

Jag är inte speciellt imponerad av Johan Hedins svävande svar angående den övriga världens utveckling. Jag är mer intresserad av utvecklingen i Sverige och hur vi stärker säkerheten för oskyldiga människor i vårt land.

Johan Hedin får en ny chans att svara på varför han tycker att det är rimligt att man släpper ut livsfarliga människor i samhället.

Anf. 8 Johan Hedin (C)

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi låter rättspolitiken vila på grundläggande rättsstatliga principer. Detta är någonting som vi har gemensamt i Alliansen, där vi jobbar med utveckling.

Detta förslag kanske är bra - vi kanske analyserar det framöver och tycker att det är bra. Jag vet inte det i dag. Men vi diskuterar det i en allianskontext. Jag diskuterar inte detta med Sverigedemokraterna, för ni har en annan agenda för kriminalpolitiken. Det ser man också i Adam Marttinens anförande, där han tar upp personliga och väldigt känslosamma exempel.

Jag blir lite upprörd när Adam Marttinen nämner en person som jag känner ganska väl. Det rör sig om en partikamrat till mig, nämligen Englas mamma Carina. Hon skulle bli jättearg om hon fick höra att du, Adam Marttinen, använder hennes namn för att sprida din bild av rättspolitiken. Hon är centerpartist, inte sverigedemokrat. Hon anser att Centerpartiets rättspolitik är den som är bäst lämpad för att ta hand om de fall som hon och många andra har drabbats av.

I sitt anförande tog Adam Marttinen också upp det fruktansvärda fallet med Lotta som mördades. Man ska veta att Adam Marttinen har en före detta partikamrat - Anna Hagwall, en person som sitter på ett sverigedemokratiskt mandat i Sveriges riksdag - som har anfört den minst sagt anmärkningsvärda hypotesen att kvinnor som misshandlas i nära relationer får skylla sig själva. Varför väljer en sådan person Sverigedemokraterna som parti att engagera sig i? Och varför väljer Englas mamma Centerpartiet att engagera sig i? Det är någonting som var och en bör fråga sig.

Anf. 9 Linda Snecker (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Vänsterpartiet vill att funktionsnedsättning ska vara en grund för hatbrott. Så är det inte i dag. Har du en funktionsnedsättning och får ett hatbrott riktat mot dig - alltså ett brott, verbalt eller fysiskt, som du utsätts för bara för att du har en funktionsvariation - räknas det inte som hatbrott.

Det vill vi ändra på. Vänsterpartiet vill att funktionsnedsättning ska bli en grund för hatbrott. Det är dags för det nu.

Hatbrott är ett angrepp mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna och ett uttryck för bristande respekt för människors lika värde. Arbetet mot hatbrott och lagstiftningen på området är därför oerhört viktigt, eftersom alla människor ska kunna delta i samhället på samma villkor utan att utsättas för brottsliga handlingar. Vänsterpartiet anser att arbetet mot hatbrott måste stärkas.

Det finns inget enskilt brott som heter hatbrott, utan hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott där gärningspersonens motiv för brottet är hat mot enskilda personers eller grupper av människors förmodade etnicitet, nationella ursprung eller sexuella läggning. År 2015 identifierades uppskattningsvis 6 980 hatbrottsanmälningar. Enligt Brottsförebyggande rådet är de främlingsfientliga hatbrotten vanligast, och därefter kommer hatbrott som rör sexuell läggning.

Personer med funktionsnedsättning utsätts för våld i samma utsträckning som människor med en normfunktionalitet. I många fall utnyttjas att personen är beroende av sin omgivning och därmed särskilt utsatt.

Brott som begås mot personer med funktionsnedsättning anses i dag inte kunna vara hatbrott, och i svensk lagstiftning utgör inte funktionsnedsättning en grund för exempelvis hets mot folkgrupp. Däremot är funktionsnedsättning en diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Men medan majoriteten av de övriga diskrimineringsgrunderna redan i dag också finns med i straffstadgarna om hets mot folkgrupp - eller inom en snar framtid kommer att finnas med där - omfattas inte funktionsnedsättning. Detta anser Vänsterpartiet är en brist som behöver åtgärdas.

Fru talman! Enligt Myndigheten för delaktighet har 18 procent av kvinnorna med funktionsnedsättning i åldrarna 16-29 uppgett att de har utsatts för hot eller våld om hot. Det är en stor skillnad i jämförelse med kvinnor utan funktionsnedsättning.

Att vara kvinna och funktionsnedsatt innebär att man är dubbelt utsatt, och risken för att man ska drabbas av brottslighet är särskilt stor. Då måste vi ha en lagstiftning som hänger med. Detta är en feministisk fråga som vi inte längre kan blunda för.

Jag yrkar bifall till reservation 22.

Anf. 10 Roger Haddad (L)

Fru talman! Liberalerna kommer i samband med detta betänkande att särskilt yrka bifall till reservationerna 8 och 25. Jag återkommer till detta senare i anförandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Hedersförtrycket är ett av de största samhällsproblemen i Sverige. Det drabbar både pojkar och flickor, men det drabbar i synnerhet flickor vars föräldrar, släktingar eller bröder vill utöva kontroll över deras liv.

Det handlar om vilka man får umgås med och vilken ort man får studera eller arbeta på, och det kan påverka vilka man får umgås med på sin fritid. Särskilt hänsynslösa har förövarna visat sig vara när det kommer till vem man vill vara tillsammans med och kanske gifta sig med.

Dessa föråldrade värderingar hör inte hemma i vårt öppna samhälle, fru talman. Men trots år av tal, utspel och reaktioner ser vi tyvärr en bekymmersam utveckling som tyder på att vi nu har allt fler ärenden i landet som handlar om hedersförtryck.

Trots att lagen skärptes 2014 menar vi att den inte har varit tillräcklig och att den behöver skärpas ytterligare. Detta har vi också drivit på för under många år. Inte sällan har vi stått ensamma i de här frågorna, men nu börjar det hända någonting i politiken. De brottsoffer som överlever och som faktiskt vågar vända sig till rättsväsendet måste kunna räkna med ett mycket bättre bemötande och skydd än i dag.

Det som är bekymmersamt är att det fortfarande är alldeles för få anmälda ärenden som leder till åtal och sedan till domar. År 2015 anmäldes till exempel 47 fall av tvångsäktenskap, men inte ett enda ärende ledde till åtal. Nu ser jag att fler ärenden börjar nå fram till domstolarna för avgöranden. Det visar hur viktigt det är att åklagarna har kompetens och att de kan följa upp och hitta viktiga delar i utredningarna som kan hålla fram till domstolsförhandlingar.

Så sent som i januari lyfte jag upp detta problem i en riksdagsfråga med krav på regeringen att vidta åtgärder. Även om lagändringar tar tid kan regeringen för sin egen del fatta beslut om att uppdra till myndigheter att satsa på kompetens, att se över rutiner vid förhör inom polisen och att granska hur åklagarna och rättsväsendet agerar när det gäller hedersrelaterade brott.

Under förra året gjorde landets länsstyrelser en sammanställning där det tydligt framgick att flera kommuner ser en ökning av anmälningar och ärenden som gäller just hedersförtryck. Kommunerna efterfrågar kompetens.

En brist i denna undersökning var att man inte specifikt ställde frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Det var i stället någonting som kommuner i tolv olika län själva valde att lyfta fram i sina kommentarer, vilket har kunnat hjälpa oss att dra vissa slutsatser från underlaget.

Vi från Liberalerna menar att det krävs ett antal åtgärder. Det krävs satsningar på kompetens. Det finns fortfarande brister i socialtjänstens rutiner. Det finns fortfarande en osäkerhet och en okunskap inom skolan. Men det finns även problem inom rättsväsendet. Man har inte tillräckligt med kunskap för att hitta och identifiera markörer och information i utredningarna.

Skolan och socialtjänsten är väldigt viktiga. Det är oftast dit många unga vänder sig. De vänder sig till elevhälsan, kuratorn eller psykologen för att berätta om sina problem. Då måste det finnas en beredskap att hantera informationen, så att man - som man fortfarande brukar göra i några fall - inte ringer hem och frågar föräldrarna.

För två år sedan krävde vi en nationell kartläggning för att se över omfattningen av problemen med hedersrelaterat våld och förtryck. Hösten 2016 noterade vi att regeringen var positiv till att göra en kartläggning, och det välkomnar vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Sedan 2014 har vi från Liberalerna drivit frågan om att införa en lex Fadime, en särskild lagstiftning som innehåller en straffskärpningsgrund motsvarande den vid motivet för hatbrott. Vid ett brott ska man också bedöma om motivet är hedersrelaterat, och då ska straffet kunna skärpas ytterligare. Vi välkomnar att ett av Liberalernas yrkanden i dag kommer att få riksdagens stöd, förhoppningsvis i eftermiddag. Det är en seger för dem i mitt parti som under många år har lyft frågan om hedersförtrycket och behovet av tuffare åtgärder.

Vi från Liberalerna har också ett annat förslag i betänkandet, och det är att fler ärenden ska prövas för utvisning om personen inte är svensk medborgare. Tyvärr får vi inte stöd för vårt yrkande i detta betänkande, men för oss ska signalen vara glasklar: hedersvåld, förtryck, kontroll inte minst av kvinnliga familjemedlemmar, tvångsäktenskap och andra hänsynslösa brott ska innebära att man, om man döms och saknar medborgarskap, ska utvisas från landet. Det är därför vi yrkar bifall till vår reservation 25.

Några avslutande kommentarer om Blåljusutredningen och varför vi står bakom reservation 8: Efter många om och men, prat och presskonferenser tillsatte Socialdemokraterna en utredning om att skärpa straffen för angrepp på så kallad blåljuspersonal och inte minst på polisen. Vi menar att delbetänkandet som presenterades för några månader sedan inte kommer att leda till ett tidigareläggande av lagändringen. Min andra kritik är att ni från regeringen helt missar att höja straffet för våld mot tjänsteman av normalgraden. Det tycker vi är en brist, och det är därför vi yrkar bifall till reservation 8.

(Applåder)

Anf. 11 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom de tillkännagivanden som finns i betänkandet, och vi står bakom de alliansgemensamma reservationer som flera av mina kollegor i Alliansen har föredragit och lyft fram i debatten.

Låt mig bara nämna något om det tillkännagivande som Roger Haddad talade om. Det föreslås nu en särskild brottsrubricering för brott med hedersmotiv. Detta är någonting som Kristdemokraterna har drivit i många år. För dem som utsätts för brott med hedersmotiv är det en stor framgång att riksdagen i dag ger en tydlig signal till regeringen om att återkomma till riksdagen med en reglerad brottsrubricering.

Ett annat tillkännagivande gäller ett starkt straffrättsligt skydd för personal inom hälso- och sjukvården. Straffet för våld mot personal inom vården och andra vitala samhällsfunktioner ska skärpas. Detta tillkännagivande bygger också på kristdemokratiska motioner.

För angrepp och våld mot personal inom hälso- och sjukvården och vitala samhällsfunktioner ska minimistraffet vara sex månaders fängelse. Tillkännagivandet handlar om att regeringen snarast bör ge Blåljusutredningen ett tilläggsuppdrag att ta fram lagstiftning i enlighet med detta.

En fråga som har diskuterats mycket är hur brott mot utryckningsfordon såsom brandkår, polis och ambulans ska stoppas. Men problemen förekommer även inne på sjukhus och vid sjukhusentréer. Flera fall har uppmärksammats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Som exempel kan nämnas en medarbetarenkät i Västra Götalandsregionen. Av personalen är det 9 procent som har utsatts för våld eller hot om våld i arbetet under 2017. På Sahlgrenska universitetssjukhuset anmäldes förra året 380 ordningsrelaterade händelser som krävde ingripande av ordningsvakter. Under de senaste åren har det skett flera allvarliga incidenter på sjukhusområdet vid Sahlgrenska när patienter har vårdats för skottskador. Sådana exempel kan man se runt om i landet.

Därför är det angeläget att stärka det straffrättsliga skyddet för personal inom sjukvården. Vi vill att dessa personalgrupper ska få ett starkare skydd. Hot och våld mot personalen ska få större konsekvenser. Sjukvårdspersonal har naturligtvis erfarenhet av att hantera komplicerade patienter och bråk som uppstår i ansträngda situationer. Det är en sak att ha en besvärlig patient, men det är en helt annan sak att hantera människor som vill skada antingen patienten eller personalen.

I dag kan kända orosmakare få tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och dömas till böter eller fängelse om de bryter mot förbudet. I det fallet har polisen möjlighet att upprätta ett register över personer med tillträdesförbud och att fotografera personer som skäligen kan antas få ett sådant.

Kristdemokraterna vill se ett liknande förbud på sjukhus. Vårt förslag innebär att den som beläggs med förbudet endast får vistas på sjukhus när denna själv är i behov av vård.

Personalen måste skyddas och ges förutsättningar att göra sitt jobb på bästa sätt, men det handlar också om att garantera säkerheten för patienterna. De har rätt till en trygg vård. Hot och våld mot personal och patienter är helt oacceptabelt och måste stoppas. Därför vill vi, utöver den straffskärpning som tillkännagivandet innebär, också införa besöksförbud på sjukhus för hotfulla personer.

Våldshandlingar på ett sjukhus kan få katastrofala konsekvenser för vården av patienter och för möjligheterna att rädda liv. Vi kan inte tillåta att den som med hot försöker att påverka personalens prioriteringar, som våldsamt tränger sig in i behandlingsrum eller som på annat sätt hotar personal får vistas på sjukhus.

Dessa förslag är givetvis inte hela lösningen på de otrygghetsproblem som finns på sjukhus. Det är genom långsiktiga satsningar på ett stärkt civilsamhälle, förbättrat företagsklimat och fler tidiga insatser för barn som vi skapar ett samhälle där alla kan känna trygghet överallt. Däremot kan dessa förslag bidra till ökad trygghet för vårdpersonal och patienter här och nu. Det kan inte vänta.

Vi vill också att straffet för våld mot tjänsteman höjs, så jag yrkar bifall till reservation 8. För att detta ska få verkan krävs det, fru talman, en kraftfull satsning på svensk polis för att det ska finnas resurser för att beivra dessa brott och för en garanterad trygghet för vårdpersonal som i dag i många delar av landet jobbar under hård press och utsätts för hot. Därför bör vi se till att det blir en stark satsning på svensk polis. Garanten för detta, fru talman, är en ny regering som Kristdemokraterna gärna bildar med Alliansen efter valet.

(Applåder)

Anf. 12 Linda Snecker (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Om vi ska vara ärliga, Andreas Carlson, har Vänsterpartiet och Kristdemokraterna inte särskilt mycket gemensamt; det har vi inte.

Men det finns en fråga som vi har drivit i ungefär lika lång tid - det är nog i runt tio år - och det är att förbjuda sexköp utomlands. Det ska inte finnas en fristad för män att åka till andra länder för att köpa kvinnors och barns kroppar.

Vi kunde ha fått ett förslag till riksdagen om att förbjuda sexköp utomlands. Vi hade då haft en majoritet med en rösts övervikt. Men det satte Kristdemokraterna stopp för. Ni sa nej, efter att ni under så många år har drivit den här frågan. Det gjorde att regeringen backade från förslaget, vilket inte heller är särskilt positivt.

Jag är såklart kritisk till regeringen, och jag är också ganska besviken på Kristdemokraterna. Ni säger nej. Varför gör ni det? Varför backar ni från att skydda kvinnor och barn?

Anf. 13 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Vi backar inte en centimeter från att skydda kvinnor och barn. Vi tycker att sexköp är helt oacceptabelt, oavsett var de sker. Det är därför som vi tycker att den svenska sexköpslagen är bra och att den borde exporteras till fler länder. Det skulle vara mycket mer effektivt än att kriminalisera sexköp utomlands enligt det förslag som Linda Snecker redogör för.

Det stämmer att Kristdemokraterna på ett riksting 2009 fattade ett beslut som öppnade för det här. Därefter har det kommit en utredning som går emot förslaget. Även Lagrådet har kritiserat förslaget och har varnat för att införa det då det bryter mot principen om dubbel straffbarhet. En rad remissinstanser har också haft stora farhågor kring detta. Det som har varit bärande är dessutom att polisen i sitt remissvar skrev att man såg svårigheter med att tillämpa en sådan lagstiftning, vilket är lätt att se.

Därför har vi landat i att inte stödja ett sådant förslag om det kommer på riksdagens bord. Det är dock inte Kristdemokraterna som sitter i regeringen, och det är inte Kristdemokraterna i opposition som tar ansvar för vad regeringen lägger fram på riksdagens bord. Det är Linda Sneckers kompisar i regeringen som är ansvariga för det. Givetvis kan inte jag ta ansvar för detta. Det vore lite förmätet.

Jag brukar inte påminna åhörarna om det, men Kristdemokraterna är för närvarande det minsta partiet i oppositionen i Sveriges riksdag. Att tillmäta oss en sådan stor betydelse får vi ta som ett erkännande från Vänsterpartiet. Regeringen är dock givetvis fri att på riksdagens bord lägga fram de förslag den själv vill.

Anf. 14 Linda Snecker (V)

Fru talman! Jag ville självklart ge Kristdemokraterna kredd för den påverkan de har på svensk politik. Det har ni bland annat haft genom att sitta i en regering. Det har Vänsterpartiet aldrig gjort. Vi har däremot fått igenom väldigt mycket av vår politik genom att inte sitta i en regering. Det vore kanske ett tips till Kristdemokraterna i all välmening.

Jag tänkte på det Andreas Carlson sa angående Lagrådet. Det är klart att vi som lagstiftare ska ha respekt för Lagrådet. Men Lagrådet säger nej till ganska mycket, och riksdagen och olika partier bryr sig faktiskt inte om det särskilt mycket. Exempelvis kommer vi alldeles snart att klubba igenom en samtyckeslagstiftning. Den säger Lagrådet nej till. Den tillfälliga lagen sa Lagrådet och i princip samtliga remissinstanser också nej till. Ändå klubbades den igenom. Lagrådet sa även nej till gränskontroller. Denna anledning har dock inte hindrat Kristdemokraterna tidigare och heller inte stoppat er och gjort att ni backar från den politik som ni står för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Jag som vänsterpartist har all respekt för att man inte ska kriminalisera för mycket. Jag brukar vara den som säger nej till det mesta som handlar om nykriminalisering och längre straff. Kristdemokraterna har en helt annan approach till rättspolitiken. Ni gillar nykriminalisering och nya lagar och vill driva på där.

Vi hade ett förslag som skulle ha gått igenom Sveriges riksdag där det minsta partiet i svensk politik skulle ha kunnat ändra på något ganska stort. Det hade gjort historisk skillnad och skulle antagligen ha gjort att vi hade kunnat exportera den nordiska modellen om sexköp till andra länder.

Vi måste skydda kvinnor och barn. Lagstiftning är svårt, men lagstiftning är också att vilja. Här måste vi politiker vara modiga och vilja och våga.

Anf. 15 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Jag tycker att det är djupt problematiskt att vi i Sverige, innanför vårt lands gränser, har en omfattande verksamhet med människohandel och sexköp och en polis som inte har tillräckligt med resurser att arbeta med dessa frågor.

När vi i Kristdemokraterna efter diskussion landade i vår ståndpunkt tyckte och tänkte vi att det är viktigt att prioritera det vi har makt att göra inom vårt lands gränser och inom ramen för svensk lagstiftning. Vi vill skärpa straffen. Tillsammans med Alliansen vill vi skärpa straffen för våldtäkt av normalgraden så att minimistraffet blir tre år upp till sju år. Vi vill att polisen i varje polisregion ska ha resurser att jobba avgränsat mot sexköp.

Jag har varit med polisens prostitutionsgrupp i Stockholm och gjort studiebesök. Jag har med egna ögon sett hur det här gör att många människor hamnar i en väldigt utsatt situation. Utan att gå in på detaljer fick jag se hur polisen jobbar väldigt bra i framför allt Stockholm. När den här gruppen har varit runt i andra delar av landet har de ibland också kunnat gripa sexköpare mitt på ljusa dagen.

Detta är något vi vill fokusera på, och det är också här vi har möjlighet att göra det. Polisen pekar i sitt remissvar som sagt på att den lagstiftning som regeringen hade aviserat att den skulle lägga fram är svår att tillämpa. Därför har vi efter noggranna överväganden landat i att vad vi kan göra är att sätta kraft bakom orden och jobba till förmån för barn och kvinnor i vårt land.

Men vi ska givetvis även påverka andra länder att ta efter svensk sexköpslag så att dessa länder själva kan bekämpa sexköp. Vi tyckte inte att Sverige ska göra det genom att använda vår polis i andra länder. Vi ska använda de resurser vi har inom vårt lands gränser. Detta är bakgrunden till att vi har landat i denna position.

(Applåder)

Anf. 16 Lawen Redar (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Under den här mandatperioden har justitieutskottet behandlat hundratals motionsyrkanden som har inkommit från riksdagens ledamöter under den allmänna motionstiden. Detta straffrättsliga betänkande har uppemot 200 motionsyrkanden. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Reformviljan på det justitiepolitiska området har under mandatperioden varit stor men också nödvändig. Nya samhällsutmaningar föranleder behovet av nykriminalisering på vissa områden, men även kriminaliserade gärningar kan behöva få nya straffskalor för att brottets allvar tydligare ska framgå.

Jag tänkte ägna mitt anförande åt att summera vad vi socialdemokrater har åstadkommit under den här mandatperioden men även vad som kommer att behöva göras för att stärka straffrätten och justitiepolitiken de kommande åren.

Fru talman! Enligt polisen finns det 23 särskilt brottsutsatta bostadsområden som karakteriseras av en låg socioekonomisk status. Man menar att kriminella gäng där har en inverkan på lokalsamhället och att det finns en mängd riskfaktorer som bidrar till bristande framtidstro, såsom koncentration av arbetslöshet, höga ohälsotal och misslyckad skolgång. Det är även i dessa områden som känslan av otrygghet har ökat drastiskt under de senaste åren.

För bara några år sedan jobbade jag vid sidan av mina studier som fritidsledare i ett av dessa bostadsområden. Det är att verkligen sätta sig in i samhällets utmaningar när man står där kväll efter kväll sju dagar i veckan under två års tid. Det är en erfarenhet som jag kommer att bära med mig under resten av mitt liv, särskilt nu när jag har möjlighet att påverka justitiepolitikens utformning.

Under dessa två år mötte jag så många föräldrar och lokalt engagerade personer som kämpade för att det skulle gå bra för barnen. Många tog inte bara ansvar för sina egna barn utan även grannarnas och vännernas barn. Det är så tydligt i dessa bostadsområden att föräldrarna vill att barnen ska få en bättre framtid än de själva har haft. Just därför gör de vad de kan och förmår för att stötta och ge vägledning.

Jag minns dock också från dessa år att folk inte hade det så lätt. Det var hyreshöjningar efter renoveringar. Det var sjuka föräldrar som utförsäkrades. Det var fler föräldrar som blev arbetslösa. Jag minns också från det sista året att uppemot 30 barnfamiljer höll på att vräkas i Tensta. När man inte trodde att det kunde bli värre lämnade därtill en efter en av viktiga samhällsinrättningar det här bostadsområdet. Föräldrar kunde berätta för mig att det var lättare att sälja droger än att få tag på en arbetsförmedlare eller kontaktperson från förvaltningen.

Jag minns hur jag kunde känna att samhället hade lämnat hela uppgiften till de lokalt engagerade personerna och föräldrarna att försöka vända utvecklingen i Tensta. Det var just dessa föräldrar som hade orken att fortsätta, men det är inte tillräckligt.

Fru talman! De senaste åren har 40 procent av det dödliga våldet i Stockholm ägt rum i Järva och i bland annat Tensta. Det är slående hur sociala och ekonomiska utmaningar påverkar rekryteringen och nyrekryteringen till gängkriminaliteten. Det är också slående hur tacksamma medborgarna i bostadsområdena blir när polisen nu agerar och förstärker sitt långsiktiga arbete och sin närvaro där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Men hur mycket polisen än agerar betyder det inte att man får bort de särskilt brottsutsatta bostadsområdena från polisens lista. Det är inte polisen själv som kommer att få bort koncentrationen av ekonomiska och sociala utmaningar.

Det här kräver politik. Det kräver investeringar mot segregation. Det kräver bostadsbyggande, trendbrott i skolresultaten, vårdinrättningar närmare medborgarna och utökade utbildningsplatser. Det kräver en politik som gör att familjer har råd att bo. Vi måste säkra en arbetsmarknadspolitik som prioriterar att fler kommer i arbete, särskilt de unga, men också att de sjuka tillåts vara sjuka utan att behöva bli fattiga för det. Det kräver att alla samhällsinrättningar är med och vänder den här utvecklingen.

Om jag nu ska summera vad det är vi har åstadkommit under den här mandatperioden blir det en hel del. Jag ska nämna några av de sakerna, framför allt hur vi har försökt vända den upplevda otryggheten och genom resultat åstadkomma förändringar.

På det straffrättsliga området har vi den här mandatperioden genomfört mer än 30 straffskärpningar relaterade till den organiserade brottsligheten. Det gäller narkotikabrott, grovt olaga hot, grov utpressning, övergrepp i rättssak, grov och synnerligen grov misshandel, grovt olaga tvång, grovt rån och grovt vapenbrott. Vi håller på att avskaffa straffrabatten för 18-20-åringar, så att inga äldre kriminella ska kunna utnyttja yngre. Vi håller även på att utreda ett förstärkt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner. Grovt våld mot tjänsteman ska innebära högre straff. Utöver det här genomför vi nu den största satsningen på polisen på över 20 år om sammanlagt 7,1 miljarder på tre år. Vi utökar också utbildningsplatserna samt öppnar två nya polishögskolor, en i Malmö och en i Västsverige.

Utöver det här har vi gjort nödvändiga straffskärpningar på andra områden där vi har sett stora utmaningar. Vi skärper straffen för könsstympning och tvångsgifte. Vi har tillsatt en utredning som ska se hur vi kan få in hedersmotiv som försvårande omständighet. Vi förutser nu också att förbudet mot barnäktenskap i Sverige kommer att utvidgas. Vi kommer senare i vår att klubba igenom en historisk förändring av den svenska våldtäktslagstiftningen, som är en stolthet som många kan bära med sig.

Därtill föreslår vi nu att det ska införas en ny häktningsbestämmelse som möjliggör häktning oavsett brottets straffskala om det finns risk för att den misstänkte fortsätter med sin brottsliga verksamhet. Denne kan därigenom inte fortsätta med sin återkommande brottslighet. Det här menar jag kan påverka det som tas upp i ett av de yttranden som kommit med i betänkandet och som gäller olovlig körning, återkommande rattfylleri och ringa narkotikabrott.

Nu har vi också ett pågående blocköverskridande samtal om terrorismbekämpning. Vi har kriminaliserat terrorresor. Vi har åstadkommit en mer heltäckande terrorismlagstiftning. Vi tittar nu på hur vi kan begränsa finansieringen och mottagandet av utbildning samt kriminalisera deltagandet i terroristorganisationer. Vi avser även att fortsätta de blocköverskridande samtalen på det här området och åstadkomma mer.

Det låter på vissa här som om vi socialdemokrater skulle vara nöjda. Det är vi inte. Men vi kan redan nu se vissa trendbrott som en konsekvens av vår politik. Polisen kraftsamlar sedan en tid tillbaka mot kriminella nätverk för att minska antalet skjutningar. Antalet polisanställda i de särskilt brottsutsatta bostadsområdena har ökat, och även om ett stort arbete återstår kan vi statistiskt se att skjutningarna minskar. Bilbränderna minskar. Lagföringskvoten ökar. Häktena har en beläggning om 98 procent. Antalet ärenden från polisen till Åklagarmyndigheten har ökat. Men viktigast av allt är att förtroendet för rättsväsendet i särskilt brottsutsatta områden har kommit att öka. Det tycker jag är den viktigaste signal vi kan skicka från riksdagen till de här områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Men det här handlar såklart inte bara om polisens viktiga insats under den här tiden. Det handlar också om att ungdomsarbetslösheten sjunker i särskilt brottsutsatta områden. I Tensta och Järva kan jag med stolthet säga att ungdomsarbetslösheten har sjunkit med över 24 procent på fyra år. Jag kan också se att fler väljer utbildning - yrkesutbildning, komvux och högre utbildning på högskola och universitet - och att högskoleinrättningarna placerar sig närmare lokalborna. För första gången på länge har skolresultaten kommit att förändras i skolorna med de största utmaningarna. Jag har gjort två besök vid de sociala insatsgrupperna i Stockholm, och allt fler har kommit att anmäla sig för att få hjälp att lämna ett destruktivt liv.

Vi är inte klara med det justitiepolitiska arbetet eller för den delen med straffrätten. Vi har bara börjat, och vi avser att fortsätta med samma kraft.

(Applåder)

Anf. 17 Anti Avsan (M)

Fru talman! Lawen Redar redogör för vad Socialdemokraterna har åstadkommit under mandatperioden och nämner områden som är utsatta eller särskilt utsatta för allvarlig brottslighet. Jag vill ställa en fråga som kanske mest är retorisk, för jag tror faktiskt inte att Lawen Redar kan svara på den: Hur många av de åtgärder som Lawen Redar har räknat upp beror i grunden på initiativ från andra partier eller på riksdagens tillkännagivanden?

Jag förstår att regeringspartierna många gånger inte reserverar sig mot det som det finns en uppenbar majoritet för. Men man har ju arbetat emot så länge man har kunnat.

Jag har en annan undring när det gäller de utsatta områdena. I mitt huvudanförande nämnde jag problemet med narkotika. Jag tycker faktiskt att det är lite förvånande att inget av de andra partierna har några initiativ på narkotikaområdet. Det gäller även partier som har ett väldigt högt tonläge, som till exempel Sverigedemokraterna.

Jag kan hänvisa till Stefan Löfven, som tog upp frågan om narkotika i partiledardebatten i SVT för snart ett år sedan. Han sa: Narkotikan är ett förbannat gift i vårt samhälle. Den förstör människoliv, tar människoliv och göder gängkriminaliteten. Vi måste se till att göra mycket mer för att beivra narkotikabrott och få bort narkotikan.

Statsministern nämnde vidare att straff måste höjas och att man måste sätta stopp för dem som erbjuder ungdomar gratis narkotika. Bort med knarket från Sverige! Men vad gör Socialdemokraterna? Vad har regeringen gjort när det gäller narkotikabrottsligheten?

Anf. 18 Lawen Redar (S)

Fru talman! Som Anti Avsan känner till har vi ett parlamentariskt läge där det görs möjligt att åstadkomma fler tillkännagivanden än tidigare. Men det här är vår rättspolitik. Anti Avsan kan också läsa vårt kriminalpolitiska program, som togs fram långt innan vi innehade regeringsmakten; det är där vi nu sitter och bockar av vår egen politik på området. Sedan har det hänt mycket under den här mandatperioden som föranleder än mer politik. Det gläder mig att flera allianspartier ställer sig bakom den politik som förs och hjälper till i arbetet för att säkra en bättre straffrätt och ett tryggare Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Gällande narkotikabrotten har vi genomfört en del straffskärpningar under den här mandatperioden. Vi har också tagit bort straffrabatten för unga. Dessa två åtgärder i kombination tror jag kan stärka arbetet mot narkotika. Men jag stänger inga dörrar här. Självklart bör det finnas mer öppenhet och transparens om hur vi kan förstärka arbetet mot narkotika. Jag delar även uppfattningen att gängkriminaliteten med tydlighet kan kopplas ihop med de narkotikarelaterade brotten, särskilt i de brottsutsatta bostadsområdena. Det gläder mig mycket att polisen genomför razzior och agerar kraftigt i de här områdena för att få bort både vapen och narkotika. På det här sättet kan vi säkra tryggheten.

Anf. 19 Anti Avsan (M)

Fru talman! Det rättspolitiska programmet, det första som Socialdemokraterna presenterat på 18 år, läste jag väldigt noggrant när det kom. Den kortfattade slutsatsen av det som jag läste var att de flesta förslag var sådana som hängde på utredningar som redan hade tillsatts av alliansregeringen. Sedan var det också väldigt många förslag om saker där Moderaterna redan hade föreslagit samma sak. Jag är i och för sig väldigt glad över att Socialdemokraterna har kommit till insikt i många avseenden och står ungefär på samma fot som många av de andra partierna. Det är bra för Sverige.

Men när det gäller narkotika tycker jag, efter Stefan Löfvens väldigt tydliga ställningstagande i SVT:s partiledardebatt, att det är lite konstigt att det inte finns någonting annat att säga än att hänvisa till lagstiftningen om synnerligen grova narkotikabrott. Vi från justitieutskottet skrev ju att regeringen noggrant bör följa utvecklingen av rättspraxis och återkomma om straffnivåerna fortsätter att ligga på samma nivå som efter Högsta domstolens så kallade mefedrondom. Så här långt kan vi inte se några ändringar.

Det finns anledning att se till att man faktiskt står vid första frontlinjen när det gäller narkotika i det här landet. Det handlar om att minska mängden. Då måste det få kännbara påföljder om man säljer stora mängder narkotika eller hanterar stora mängder narkotika, som ytterst leder till ond bråd död och att människor far illa.

Jag tycker att det skulle vara klädsamt för regeringen om man faktiskt hänvisar till någonting konkret efter det att statsministern har gjort ett så pass tydligt utspel.

Anf. 20 Lawen Redar (S)

Fru talman! Statsministern ska med självklarhet reagera kraftigt på narkotikabrotten och den utveckling som vi ser är relaterad till narkotikabrott i de socialt och ekonomiskt eftersatta bostadsområdena. Det gäller också den gängkriminalitet som har relaterats till detta under de senaste åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Anti Avsan nämner såklart inte att vi har genomfört straffskärpningar gällande narkotikabrott, senast 2016. Det är alltså en straffskärpning som har kommit till. Därtill tror jag att det är än viktigare att vi nu säkrar att polisen kan fortsätta med den kraftsamling man gör. Det gäller särskilt de som arbetar i yttre tjänst i de brottsutsatta bostadsområdena. Det handlar om att fortsätta att göra razzior - det betecknas som det, men jag tycker snarare att det är att man försöker få bort narkotika och vapen från dessa områden. Det är där arbetet måste betonas och verkställas.

Sedan är det klart att det också ska få stora konsekvenser att bedriva den här typen av verksamhet. Vi stänger, som sagt, inga dörrar, men just nu har vi genomfört en straffskärpning. Vi har också säkrat att polisen ska fortsätta med det arbete som man gör i dessa områden för att komma åt verksamheten. Det är detta arbete som vi vill se tydliga resultat av gällande Polismyndigheten.

(Applåder)

Anf. 21 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Under mandatperioden har regeringen genomfört många viktiga förändringar på straffrättens område. Vi har anpassat lagstiftningen till nya utmaningar i fråga om hot och hat och brott som begås via internet. Vi har skärpt lagstiftningen på terrorismområdet och anpassat denna till de utmaningar som vi och många andra länder i dag står inför.

Den grova organiserade brottsligheten bekämpar vi med nya typer av kriminaliseringar och skärpta straff vad gäller vapenbrott, för att få bort skjutningarna från gatan. Men vi gör det också - och det är kanske viktigast - med samordnade insatser, där polisen samarbetar med andra myndigheter och samhällsaktörer för att strypa finansieringen för de grovt kriminella.

Den absolut viktigaste förändringen på straffrättens område kommer i vår, när vi inför en samtyckeslag. Den självklara principen att varje människa, varje kvinna, har rätt att bestämma över sin egen kropp ska äntligen, efter år av debatt, bli lag i Sverige.

På hedersområdet har vi skärpt ett antal straff men också startat utredningar för att vi ska kunna införa det som flera har pratat om i dag och som Miljöpartiet har drivit under flera år, nämligen en särskild straffskärpningsgrund. För det är helt enkelt allvarligare att hota eller misshandla på grund av hedersmotiv. Den utsatta drabbas inte bara av själva misshandeln utan drabbas också av ett socialt tryck från dem som borde innebära trygghet: familj och släktingar. Det är särskilt allvarligt, och det drabbar särskilt unga människor, främst kvinnor. I sin värsta form kan det handla om att bli bortgift utomlands eller till och med mördad.

Men kriminalpolitik är för oss mer än bara straffrätten. För oss handlar det om att ha ett förebyggande arbete och om konkreta åtgärder som ska utföras i varje kommun och av varje myndighet för att förebygga att brott begås just där. Det handlar om kunskap om mäns våld mot kvinnor, som ska finnas hos alla dem som går juristutbildningen. Det handlar om att ge stöd till brottsoffer när de har blivit utsatta och också genom hela rättsprocessen, så att de vågar medverka och så att vi får fällande domar. Och det handlar om det stora arbete som denna regering gör för att skapa goda livsvillkor för alla människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

För oss är visionen att varenda ung kille i Sverige ska ha sin bild av framtiden på en arbetsplats och inte en brottsplats.

Vi arbetar för att vapen, narkotika och annat smuggelgods inte ska komma in i Sverige, genom att vi förstärker tullen. Och vi gör den historiskt största satsningen på svensk polis.

Detta är en politik som bekämpar brotten, som lägger fast grundläggande normer i svensk lagstiftning och som skapar förutsättningar för alla människor att känna sig trygga. Det handlar också om att människor ska vara trygga med att deras barn har en framtid där de varken behöver bli utsatta för brott eller välja att bli kriminella i stället för att klara sin utbildning och skaffa sig ett vanligt jobb.

Jag tycker att det finns många intressanta förslag i dagens betänkande. Jag är väldigt glad över enigheten vad gäller brott med hedersmotiv. Jag tycker att det är klokt att vi tittar närmare på hur vi kan förhindra återfall i allvarliga trafikbrott. Jag tycker också att det är viktigt, som till exempel Centerpartiet har lyft i detta betänkande, att många partier nu står upp för att vi måste skärpa synen på våld mot barn.

Miljöpartiet vill att barn som upplever våld i hemmet, då närstående blir utsatta, ska få ett större stöd och status som målsägande, alltså brottsoffer, på riktigt. Jag är väldigt glad att regeringen har lagt fram en proposition om att barnkonventionen ska bli lag och att arbetet med barns rättigheter också i detta avseende nu fortsätter med den översyn som regeringen har aviserat. Jag tycker också att det är andra intressanta förslag kring hatbrott med mera.

Jag tror att regeringen, med sin stora klokskap, kommer att hantera våra medskick på bästa sätt.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 22 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! I Norge och Danmark finns möjligheten till förvaringsdom, det vill säga att man kan döma personer till förvaring för brott som inte leder till livstidsstraff. För grova brott kan man alltså bli dömd till förvaring. Det ger rättssamhället en möjlighet att hålla personer kvar i anstalt ifall de vid frisläppande anses vara livsfarliga för allmänheten eller för enskilda individer.

I Sverige finns inte den här möjligheten. Kriminalvården kan ha gjort bedömningen att en enskild person är livsfarlig, men rättssamhället har inte haft någon möjlighet att hålla personen kvar i anstalt utan man har varit tvungen att släppa personen i fråga fri, och så har väldigt många människor råkat ut för allvarliga brott.

Som jag har redogjort för i mitt anförande finns det personer som har dött till följd av denna brist på möjligheter att skydda samhället från farliga individer. Regeringen har inget förslag när det gäller förvaringsdomar, utan det är bara Sverigedemokraterna i opposition som har valt att lyfta fram detta förslag i motionsbetänkandet för de straffrättsliga frågorna.

Jag har en fråga. När väldokumenterat farliga personer som blivit dömda för väldigt grova brott, dock ej till livstid, ska släppas fria och Kriminalvården gör en kvalificerad bedömning att de rent ut sagt är livsfarliga - hur resonerar regeringen? Hur ska man kunna hantera den situationen på ett bättre sätt än att släppa ut dem i samhället så att dessa farliga individer kan mörda och lemlästa folk?

Anf. 23 Annika Hirvonen Falk (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Inledningsvis vill jag erinra om att livstidsstraffet ju inte finns i Norge. Terroristen Anders Behring Breivik kunde inte dömas till livstid i Norge. Så hade naturligtvis inte varit fallet här. Det är en grundläggande skillnad mellan det norska och det svenska regelverket för bland annat terroristbrott.

När jag läser Adam Marttinens motion om att man ska kunna förvara folk på obestämd framtid förstår jag inte riktigt vare sig vilka brott det här ska gälla eller vem som ska göra bedömningen och på vilka grunder. Hur säkerställer vi i så fall att det blir en rättssäker prövning? Det som Adam Marttinen pratar om handlar ju inte om att döma folk för allvarliga brott som de har begått, utan det handlar om att döma folk för brott som de kanske riskerar att begå i framtiden. Det är en otroligt knepig sak att avgöra eftersom vi inte sitter med spåkulor. Hur får vi en rättssäkerhet i ett system som bygger på att vi siar om framtiden?

För mig är det centrala att vi utformar en straffrätt där vi dömer till proportionerliga straff utifrån begångna brott som kan bevisas och lagföras med rättssäkerhetsgarantier i en domstol. Sverigedemokraternas förslag uppfyller inte de kriterierna.

Jag vill också säga några ord om de situationer där kvinnor blir mördade, trots att de har sökt hjälp från samhället. När samhället brister på det här sättet vidtar vi åtgärder. Jag får återkomma om detta i nästa replik.

Anf. 24 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Precis som Annika Hirvonen Falk säger har vi inte valt att specificera exakt vilka typer av brott som ska inkluderas i det här eller i vilka situationer en förvaringsdom ska vara tillämplig. Eftersom vi inte har specificerat det blir kritiken om att vi inte lever upp till rättsstatens principer eller liknande irrelevant. En utredning ska se över detta, och man ska komma fram till väldigt välgrundade anledningar till att använda sig av just förvaringsdomar.

Det kan exempelvis röra sig om terrorister som har återvänt från Syrien och Irak och som man vet har begått väldigt allvarliga brott men där vi inte har lagstiftning i Sverige för att fälla dessa personer för enskilda brott. En sådan person skulle senare till exempel kunna bli dömd för förberedelse till terrorbrott, ett brott som vanligtvis leder till fem års fängelse. Om det finns en välgrundad misstanke om att personen i fråga efter avtjänat straff fortsätter att utgöra ett hot mot Sverige utifrån ett terrormotiv skulle man dock i ett sådant fall kunna döma personen för förberedelse till terrorbrott, med förvaringsdom. Sedan får givetvis Kriminalvården och andra instanser avgöra hur pass farlig personen är.

Uppenbarligen har Kriminalvården en god kompetens för att göra en sådan här bedömning. Vi kan se konkreta fall där Kriminalvården har gjort sådana här bedömningar och där man också har haft rätt när man har sagt att vissa personer efter avtjänat straff sannolikt kommer att attackera och kanske döda fler kvinnor.

Jag tror därför att det finns goda möjligheter att göra välgrundade avvägningar av när man ska använda förvaringsdom. Detta skulle ge rättssamhället en möjlighet att skydda människor från farliga individer, någonting som saknas i dag och som tyvärr i värsta fall och i flera fall resulterar i dödsfall, till och med i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Jag tror inte att man ska fokusera på farhågor kring de eventuella bristerna med förvaringsdom, utan jag tror att man ska fokusera på möjligheten framåt: Hur gör vi vårt samhälle mer säkert för människor som vistas i samhället? Hur skyddar vi dem från farliga individer? Där kan förvaringsdom med inspiration från Norge och Danmark vara ett alternativ för att stärka säkerheten för vanligt folk.

Anf. 25 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Jag blir helt kall när jag hör det här. Är det irrelevant att diskutera rättssäkerheten när man föreslår den här typen av långtgående inlåsning av människor? Är det irrelevant, enligt Sverigedemokraterna?

Adam Marttinen säger att välgrundad misstanke ska vara grund för att låsa in människor. I Sverige är principen att en person döms när man utan rimligt tvivel i en rättssäker rättegång inför domstol kan konstatera att personen har begått ett brott.

Det blir så tydligt att Sverigedemokraterna inte står upp för grundläggande principer i en rättsstat.

(Applåder)

Anf. 26 Anti Avsan (M)

Fru talman! Jag ska fråga Annika Hirvonen Falk ungefär samma sak som jag frågade Lawen Redar. Jag hör ju i Annika Hirvonen Falks anförande att hon säger: Vi arbetar för att narkotika inte ska komma in i Sverige.

Men vilket arbete bedrivs, och vad står Miljöpartiet för när det gäller narkotika som redan har kommit in? Tyvärr kan vi ju inte stoppa allting vid gränsen. Jag tycker att den här frågan blir lite intressant, för Annika Hirvonen Falk har ju en partikollega som har öppnat för legalisering.

Han säger att de kriminella gängen har blivit våldsammare, vilket tyder på att den politik som vi har fört inte har fungerat. Då finns det i alla fall någon i Miljöpartiet som ser sambandet mellan narkotika och våldet i förorterna, i de särskilt brottsutsatta områdena och de utsatta områdena. Men lösningen ska alltså inte vara att döma till strängare straff eller så, utan han talar om att man ska slå ut den olagliga försäljningen med laglig försäljning av narkotika, oklart vilka preparat. Man kan ju tro att det handlar om cannabis, och jag hoppas verkligen att han inte har funderat på försäljning även av tyngre droger. Jag tycker att det här är en intellektuell härdsmälta, men uppenbarligen finns ändå den typen av åsikter i Miljöpartiet

För mig är problemet helt klart det motsatta. Efter att Högsta domstolen sänkte straffvärdena till ungefär hälften när det gäller vissa narkotiska preparat är ju risken mycket mindre för de här personerna. De kommer ut dubbelt så fort och kan fortsätta sin narkotikaförsäljning. Eventuella försök att med så kallad laglig försäljning konkurrera ut en försäljning som ska vara olaglig i hela världen, vilket är grunden för FN:s narkotikakonventioner, har inte fungerat någon annanstans.

Vad är Annika Hirvonen Falks syn på det här?

Anf. 27 Annika Hirvonen Falk (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Annika Hirvonen Falks linje och Miljöpartiets linje är att det som i dag är kriminaliserat fortsatt ska vara kriminaliserat. Vi vill inte legalisera användandet av cannabis eller ha något slags laglig försäljning. Jag vet att det finns enskilda ledamöter både i mitt parti och i andra partier som har sådana idéer, och det bottnar naturligtvis i en gemensam ambition att få bukt med det våld som också är en följd av den kriminalitet där narkotika förekommer.

Miljöpartiets linje är att vi ska bekämpa narkotikan till exempel genom den typ av polisinsatser som vi nu ser exempelvis i Stockholmsområdet. Där kraftsamlar polisen mot spridningen och försäljningen av narkotiska preparat och också mot den brottslighet som finns runt omkring och som en följd av densamma.

Det är också viktigt för oss, förutom satsningen på tullen och polisen, att vi ser till att alla preparat som är av den typen blir narkotikaklassade. Där har regeringen också vidtagit åtgärder för att få en snabbare klassning av narkotiska preparat.

I mitt förra replikskifte utlovade jag ytterligare några ord om mäns våld mot kvinnor. Jag vill hänvisa till regeringens nationella strategi på området med långtgående förslag för att komma åt problemen med att många kvinnor är rädda för att anmäla.

Anf. 28 Anti Avsan (M)

Fru talman! Var finns förslagen? Det handlade om snabbare klassning. Frågan om familjeklassificering av narkotika har diskuterats till och från, och det finns en utredning som också har visat att en sådan klassificering kanske inte ska införas av det skälet att det inte alltid går att säga med tillräckligt stor säkerhet vad som är straffbart. Det är egentligen inte ett problem. Där finns möjligheten att vidta åtgärder.

Men det finns inga andra förslag på narkotikaområdet. Här säger både Lawen Redar och Annika Hirvonen Falk, som företräder de partier som sitter i regeringen, att man gör en massa på narkotikaområdet, men det finns inga förslag. Det finns inte någonting som heller bemöter det som jag tycker är fullt rimligt.

Låt oss se på bevisfrågorna när det gäller narkotikans farlighet. Det är inte rimligt att man i Högsta domstolen läser en tidningsartikel i en amerikansk, brittisk eller tysk tidning och sedan utifrån den blir osäker på hur farliga narkotiska preparat är. Det finns i tidigare utredningar tydligt utpekat att en av de viktigaste uppgifterna för Statens folkhälsoinstitut är att klassificera narkotika och säga hur farlig den är. Det finns evidens från hela världen.

Detta är ett problem. Högsta domstolen anser att narkotikans farlighet är en bevisfråga. Men om det inte förs fram bevisning får man utgå från vad som är allmänt veterligt.

Det vore en mycket bättre ordning att faktiskt utgå från vetenskaplig bedömning av narkotikans farlighet. Där finns möjlighet att återkomma i enlighet med det som vi har skrivit i vår reservation om narkotikabrott. För övrigt finns även flera andra bra förslag där.

Anf. 29 Annika Hirvonen Falk (MP)

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Anti Avsan efterfrågar förslag. Jag vet inte om budgetförslagen har gått honom förbi, våra tidigare förslag om att förstärka polisen, som nu ytterligare byggs på, eller våra nya förslag på satsningar på tullen och de tidigare förslagen som rör narkotikabrott och så vidare. De har presenterats, och flera av dem har redan behandlats i riksdagen.

Polisens arbete mot narkotika har förstärkts. På många håll i Sverige ser vi också resultat. Jag har stort förtroende för dem som arbetar inom svensk polis.

Jag vill också avhålla mig från att recensera Högsta domstolens resonemang, även om det naturligtvis alltid är relevant att diskutera vilken lagstiftning som ska finnas och om lagstiftning behöver förändras.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)