Straffrättsliga frågor

Anf. 35 Charlotte Nordström (M)

Herr talman! En tioårig flicka som var på besök i Göteborg blev knivhuggen. Även flickans mormor blev knivhuggen och fick lindriga skador. Tänk vad flickan och hennes närstående får gå igenom - tragiskt och fruktansvärt.

Man upprörs över och sätter sig in i det som hänt ur många perspektiv. Jag gör det själv som mamma och mormor. När jag sitter med mitt barnbarn i famnen kan jag inte släppa det som medierna rapporterar om. Den otrygghet som eskalerat är oacceptabel. Det är inte det Sverige som jag vill att mitt barnbarn och hennes syskon och kompisar ska växa upp i.

Att det sedan uttrycks att den misstänkte gärningsmannen ska ha blivit dömd för 52 brott känns absurt och helt vansinnigt. Den senaste domen föll 2021. En sådan brottssvit måste det bli stopp på. Det måste också bli ett ökat fokus på brottsoffren. Det får inte fortsätta vara som det varit och är. Det får inte fortsätta. Detta är bara en av många händelser som berör och upprör många invånare.

Svensk rättspolitik har i praktiken ofta värnat gärningsmännen framför tryggheten och respekten för brottsoffren. Ett brott drabbar många, inte bara den som blir utsatt för brottet. Det handlar också om familjen och vännerna till offret. Trots det har det ofta varit gärningsmannen som stått i fokus för samhällets olika insatser. Vi måste förändra detta i grunden. Min bestämda uppfattning är att samhället alltid ska stå på brottsoffrets sida.

Våldet och otryggheten inskränker friheten för allt fler i vardagen. Och gång på gång ser vi att utdömda straff och skadestånd inte är i paritet med det allmänna rättsmedvetandet och med medborgarnas syn på vad som är rättvist.

Frågan är ju vad som kommer att hända med förtroendet för rättsstaten om detta får fortsätta och när människor upplever att rättsväsendet inte fyller sin funktion.

Herr talman! Vi måste - och vi kan - vända denna utveckling och stoppa dessa vedervärdiga händelser. Vi kan återupprätta rättsstaten och respekten för lag och ordning med hjälp av bland annat den genomgripande översyn av strafflagstiftningen som är på gång, för i Tidöavtalet beskrivs hur regeringen tillsammans med samarbetspartiet kommer att utarbeta och genomföra reformer för att bekämpa och förebygga brott samt öka tryggheten.

En fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen genomförs, vilket till exempel innebär att straffen för flertalet brott ska skärpas och att fängelse kommer att dömas ut i fler fall än i dag. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och återfall ska straffas hårdare. En ny påföljd, förvaringsdom, ska införas för personer som utgör en samhällsfara genom exempelvis hög risk för återfall i allvarlig brottslighet. Straffen för gängrelaterad brottslighet ska också skärpas, och det är bara några exempel på vad som är under arbete.

Detta handlar förstås inte bara om att skärpa lagarna; vi måste också få alla människor i Sverige att följa lagarna och dela de värderingar som ligger till grund för dessa. Jag vill sätta brottsoffren i fokus och skydda samhället och dess invånare från de kriminella och våldsutövarna.

Riksdagen har i dag att behandla de straffrättsliga frågorna. Det handlar om ett stort antal motioner med bredd och djup. Många av dem är intressanta och bra, och jag ser det positiva i dem. Det är glädjande att vi är flera som vill förbättra och göra skillnad. Det känns hoppfullt.

Herr talman! Det är första gången för mig i den här talarstolen, och med min kommunalpolitiska erfarenhet skulle jag lätt på ren rutin kunna föreslå att vissa motioner skulle kunna anses besvarade. Men så gör man ju inte i den här församlingen.

Många utredningar pågår som rör de områden det finns motioner kring. Stora delar är redan omhändertagna i och med Tidöavtalet, pågående arbete och utredningar från tidigare utskottsarbete. För att lyfta fram något utöver översynen av brottsbalken kan jag nämna att ytterligare straffskärpningar av fridskränkningsbrotten omfattas av den pågående översynen av kontaktförbudslagstiftningen.

När det gäller sexualbrottslagstiftningen ska Utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre redovisa sina slutsatser efter sommaren.

Vad gäller förstärkt straffrättsligt skydd för vissa samhällsnyttiga funktioner föreslår nu regeringen hårdare tag mot dessa brott. Många människor är utsatta för våld, hot och trakasserier på grund av sitt yrke. Det är oerhört viktigt att vi lagstiftare markerar hur allvarligt vi ser på den typen av angrepp. Den brottsligheten är allvarlig i sig, men eftersom brottsoffren bär en viktig funktion i samhället blir det också ett angrepp mot demokratin och det öppna, fria samhället. Förslagen granskas nu av Lagrådet, och tanken är väl att lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2023.

Jag nämnde tidigare en man med 52 brott i brottssviten. Det behövs en tydligare markering mot upprepad brottslighet. Flerbrottsutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande, och arbete pågår med beredning av det. Beredning pågår också av återfallsregleringar.

Tillsammans, här i kammaren, måste vi återupprätta lag och ordning så att Sverige kan bli ett tryggt land. Vi kan, och vi ska, stoppa det som pågår. Vi ska vända utvecklingen och sätta brottsoffren i första rummet. Det ska inte gå att komma undan. Det ska inte löna sig att begå brott. Utrednings- och beredningsarbete pågår som sagt inom många områden av de mest angelägna motionsyrkandena om de straffrättsliga frågorna. De är omhändertagna, och vi ser fram emot när förslagen kan behandlas här i kammaren. Med detta som grund, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)

Anf. 36 Mattias Vepsä (S)

Herr talman! Ärade utskottskollegor! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Straffrättsliga frågor. Trygghetsfrågorna har varit i centrum för den politiska debatten under lång tid, och precis som föregående talare sa är vi många som oroas över hur det allt grövre våldet med skjutningar och sprängningar just nu drabbar många oskyldiga och ökar otryggheten i stadsdelar över hela vårt land. Dessutom ser vi hur äldre gängkriminella utnyttjar barn. 15-åringar som skulle gjort matteläxan eller sovit över hos en kompis begår i stället mord med tunga automatvapen. Så kan vi inte ha det.

Den socialdemokratiska regeringen lade om kriminalpolitiken, skärpte ett åttiotal straff och gjorde över 30 kriminaliseringar. Vi byggde ut polisen och satte upp ett ambitiöst polismål. Vi ser nu effekterna med fler dömda och fler utdömda fängelseår. Men vi inser också att mer måste göras.

Tidöavtalet markerar en förändring i svensk politik, och fokus ligger på repressiva åtgärder, men jag menar att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna inte förstår helheten. Även om vi i dag ska debattera straffrättsliga frågor kommer inte ett ensidigt fokus på hårdare straff att lösa alla problem. Det krävs också förebyggande insatser och inte minst en politik som håller ihop samhället. Jag återkommer till det senare i mitt anförande.

För en vecka sen var det den 8 mars, internationella kvinnodagen. Men det duger inte att endast en dag om året uppmärksamma en sådan stor och viktig fråga - en av de två viktigaste frågorna för oss socialdemokrater - som att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Det dödliga våldet mot kvinnor är det yttersta förtrycket. Kvinnor utsätts varje dag för våld, trakasserier och sexualbrott. Våldet drabbar också barn som tvingas bevittna övergrepp och misshandel. Var 20:e minut anmäls en kvinnomisshandel, dygnet runt. För mer än en kvinna i månaden slutar ett förhållande med en man med att hon blir mördad, ofta i samband med att hon vill lämna gärningsmannen.

I regeringsställning tog vi socialdemokrater fram ett 99-punktsprogram som innehåller förslag på många olika områden. Programmet måste genomföras i sin helhet, samtidigt som fler nya åtgärder måste komma till. Under de senaste mandatperioderna har ett flertal viktiga steg tagits såväl när det gäller straffskärpningar som förebyggande arbete. Bland annat har hedersmotiv gjorts till en försvårande omständighet när domstolen bestämmer straff, och ett nytt brott om hedersförtryck har införts.

Just nu utreds ytterligare skärpningar för att komma åt hedersförtryck, som oskuldskontroller och omvändelseterapi. Socialdemokraterna ser fram emot utredningens förslag. I regeringsställning skärpte vi straffen för sexualbrott, och samtyckeslagen infördes som innebär ett skifte i synen på våldtäkt. Straffen för misshandel, grov kvinnofridskränkning och överträdelse av kontaktförbud skärptes också. Det är numera straffbart att utsätta ett barn för att se och höra våldsbrott i en nära relation. Reglerna ändrades så att polisen kan komma åt viktiga bevis i form av till exempel sms mellan makar.

Socialdemokraterna vill se en nollvision mot mäns våld mot kvinnor. Våldet ska förebyggas, och de män som begår brott mot kvinnor ska straffas. Straffen för grovt kvinnofridsbrott behöver förändras. För att skydda kvinnor från andra typer av kränkningar än dem som är fysiska och från kontrollerande beteende vill vi även kriminalisera psykiskt våld. Vi anser att det bör införas en särskild straffskärpningsgrund för hatbrott mot kvinnor.

Herr talman! Socialdemokraterna vill att straffen för brott som ofta begås av gängkriminella ska skärpas. Det gäller grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, rån, utpressning och grov utpressning. Att begå brott måste leda till en kännbar konsekvens.

Sedan 2014 har den socialdemokratiska regeringen genomfört en hel del nya straffskärpningar. Fler avtjänar längre fängelsestraff, men det finns mer att göra. Brottens allvar måste återspeglas i straffet, inte minst när det gäller flerfaldig, upprepad brottslighet.

Höjningen av minimistraffet för grovt vapenbrott till två år med obligatorisk häktning gav en framgång. Vi vill tydligare markera brottets allvar för att få bort gängkriminella från gatorna genom att gå vidare på den vägen och fördubbla minimistraffet till fyra år. Därmed kan polisen komma åt ännu fler. Polisen ska även kunna använda hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, vid misstanke om grovt vapenbrott.

För att pressa tillbaka gängen måste vi dock göra allt vi kan för att bryta rekryteringen. Vi ser ett behov av att komma åt den grova brottslighet som drabbar och lockar många unga. Vi vänder oss mot generella straffskärpningar; vi får inte hamna i ett läge där unga pressas in i tyngre kriminalitet eller att man låser in dem i ett slags universitet för kriminalitet där de fostras in i en kriminell livsstil utan återvändo för att våra verktyg har blivit för trubbiga. En sådan utveckling skulle snarare öka problemen än minska kriminaliteten.

Vi socialdemokrater har två övergripande prioriteringar för kriminalpolitiken. Jag har i dag kort redovisat detta och pekat på ett antal områden där vi ser behov av att ta ytterligare steg inom straffrätten. Vi ska knäcka gängkriminaliteten och stoppa mäns våld mot kvinnor.

Regeringens och Sverigedemokraternas politik är inriktad på att skärpa fler straff. Vi ser att det visserligen behövs skärpta straff och fler poliser, men det behövs också fler förebyggande insatser. Därför har vi socialdemokrater satt ett mål om att varje satsad krona på polisen ska mötas med en krona på förebyggande verksamhet. Vi kan inte acceptera att allt fler yngre dras in i kriminalitet, och därför måste vi göra allt vi kan för att bryta nyrekryteringen. Här gör regeringen inte tillräckligt.

Herr talman! Varje dag rapporteras det att vanligt folk får det tuffare ekonomiskt. Arbetslösheten växer, och en varselvåg sköljer över landet. Regeringens oförmåga att se helheten gör mig oroad.

Bilden av brottsligheten är komplicerad, och vi vet att de allra flesta i vårt samhälle inte begår brott. Vi vet också att detta gäller eftersatta bostadsområden. Men samtidigt drabbar de grova brotten dessa områden allra värst, och gängen rekryterar barn just där.

Fattigdom är inget brott, men växande ojämlikhet ökar otryggheten och minskar tilliten. För den som vill minska kriminaliteten och öka tryggheten handlar det alltså om att minska orättvisorna i samhället. Vi vet att samhällen med stora skillnader också är mer otrygga.

Regeringen pratar om att föra en politik som ska hålla ihop vårt land. Men sanningen är ju att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen valde att sänka skatten för höginkomsttagarna, ta bort stödet till billiga hyresrätter och sätta välfärden på svältkur - detta mitt under en djup ekonomisk kris.

För min del är det obegripligt, och jag förstår faktiskt inte hur nedskärningar i skola, socialtjänst, arbetsmarknadsutbildningar eller investeringar i samhället kan bidra till att öka sammanhållningen eller öka samhällets möjligheter att bryta kriminalitet.

Detta är en regering som inte ser, hör eller gör skillnad för vanligt folk. Regeringens oförmåga att inse behovet av förebyggande insatser samtidigt som vi skärper straffen och satsar på polisen innebär stora risker framåt.

Vi står bakom våra reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 32.

(Applåder)

Anf. 37 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Brottsligheten har förändrats över tid. Organiserad brottslighet och gängkriminalitet i sin nuvarande form var för ett antal år sedan helt okända begrepp i vårt land. Vår nuvarande brottsbalk kom till i en annan tid och har byggts på efter hand, men ändringar krävs. Regeringen har därför påbörjat en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen. Den täcker väl många av de förslag som återfinns i de skilda motionerna, som många gånger är vällovliga på olika sätt.

En grov våldsvåg med starka kopplingar till gängkriminalitet och organiserad brottslighet sveper över landet. Skjutningar och sprängningar har dessvärre blivit en del av vår vardag, och med dem följer en ökad otrygghet. En skärpning av strafflagstiftningen och påföljderna är därför önskad, välbehövlig och nödvändig.

Målet för regeringen är att öka tryggheten, att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse och att straffen blir mer rättvisa.

Herr talman! En nyckel till detta är att fler brott utreds och leder till lagföring. Brottsuppklaring är i sig brottsförebyggande, och vi måste öka insatserna i den delen framöver. Straffskärpningar är till ingen nytta om människor upplever risken för upptäckt och lagföring som försumbar.

Polisens brottsutredande verksamhet utgör i dag en flaskhals i bekämpandet av den grova kriminaliteten. Vi ser en brist på erfarna utredare. Nationellt forensiskt centrum, NFC, har långa handläggningstider, vilket fördröjer och försvårar utredningen och minskar givetvis möjligheterna till åtal och lagföring.

Herr talman! Undersökningar visar att folk i gemen har stort förtroende för polisen, men samma undersökningar visar att de som utsatts för brott klagar på effektiviteten. Endast 25 procent av de tillfrågade är nöjda med polisens insatser. Uppklaringen av gängrelaterad brottslighet är låg. Brotten är komplexa, resurskrävande och svåra att utreda.

Utöver det konstaterar Riksrevisionen i sin senaste granskning av polisens hantering av mängdbrott att den är nedslående. Mängder av brottsanmälningar direktavskrivs. Förundersökningar läggs ned även när utredningsläget är relativt gott, och många ärenden läggs på hög. Kort konstaterar Riksrevisionen att polisens hantering av mängdbrott är ineffektiv.

Låt mig nämna ett exempel. Livsmedelshandlarna har gjort en pilotstudie där man har skickat in 100 ärenden där bevisläget varit gott. Det gäller i huvudsak stöldärenden inom livsmedelshandeln. Inte ett enda av dessa ärenden har dock lett till åtal eller lagföring.

Dessa brott är egentligen instegsbrott och början på en kriminell karriär. Om det sänds ut signaler att ingenting händer leder det till att man fortsätter på sin brottsliga bana.

Företag har slutat anmäla. Svenskt Näringsliv uppskattar att skadekostnaderna för brott uppgår till ungefär 100 miljarder årligen. Rånoffer vågar inte anmäla. Bedrägerier mot äldre skrivs av eller läggs i balans. Kvalitetsbrister i förundersökningar leder inte till åtal eller lagföring. Listan kan göras väldigt lång.

Den som utsätts för brott har ett berättigat krav på upprättelse och att någon form av rättvisa skipas, och där brister det i dag. Det sorgliga är att många aldrig får sin sak prövad eller den hjälp som förväntas.

Jag är väl medveten om att de många grova våldsbrotten är prioriterade och tär på polisens resurser, men det finns brister i kriminalpolisverksamheten som måste åtgärdas om vi ska lyckas med målsättningen att öka tryggheten och minska brottsligheten.

Kristdemokraterna ser gärna en ökad satsning i denna del så att vi når en reellt ökad brottsuppklaring och får en utredningsverksamhet inom polisen som är betydligt effektivare än vad den är i dag. Det behövs för att vi ska få en ökad lagföring av de grovt kriminella liksom även inom mängdbrottsligheten.

Detta är i sig, som jag nämnde, en brottsförebyggande verksamhet som jag tror att vi underskattar, och det är där jag tror att vi måste sätta in resurserna framgent. Skärpt lagstiftning, strängare straff och bättre påföljder välkomnas. Vi måste se till att det också blir verkstad av detta.

(Applåder)

Anf. 38 Adam Marttinen (SD)

Herr ålderspresident! Jag noterar att Socialdemokraterna än i dag tycks vara väldigt stolta över den straffpolitik som de lyckades genomföra under sina åtta år i regering. Mycket av det här upprepades av Socialdemokraterna tidigare i debatten.

Två års vårdinsats från samhällets sida som straff för den som begått ett så allvarligt brott som mord - hur är det möjligt? Det frågar sig säkert de flesta i vårt land. Jag kan svara på det. Det är Socialdemokraterna som har gjort det möjligt. Och Socialdemokraterna har inte bara gjort det möjligt - de har även aktivt försvarat så låga straff som två års vårdhem för mördare som till och med kan ha omfattande brottshistorik sedan tidigare. För Socialdemokraterna är detta rimligt och avvägt. De är väldigt stolta över den straffpolitik som de lyckades prestera under sina åtta år i regering. Just detta, liksom väldigt många andra mycket låga straff och bristande respekt för utsatta brottsoffer och deras anhöriga, har Sverigedemokraterna väldigt länge försökt att ändra på.

Herr ålderspresident! Nu har vi en ny regering på plats. Vi har ett Tidöavtal som kommer att innebära stora förändringar på det straffrättsliga området. Det kommer att ta några år innan de stora lagändringarna är på plats. För Sverigedemokraterna är Tidöavtalets stora ändringar på det straffrättsliga området bara början på ett långt arbete för att skapa upprättelse för brottsoffer och deras anhöriga och straffa personer som begår allvarliga brott väldigt hårt utan hänsyn till just brottslingarnas intressen.

Herr ålderspresident! Låt oss hoppas att Socialdemokraterna aldrig mer får inflytande över rättspolitik eller straffrättsliga frågor. Två års vårdinsats för ett brott som mord är ett skämt. Det är ett slag i ansiktet på anhöriga och ett politiskt svek som vi aldrig får glömma.

Jag noterar att Socialdemokraternas företrädare i debatten om betänkandet Straffrättsliga frågor väljer att till stora delar prata om skola och socialtjänst i sitt anförande. Men de straffrättsliga frågorna anser jag är så pass viktiga att vi borde kunna fokusera på vad vi respektive partier anser är rimligt inom just dessa frågor.

Tidöavtalet, som nu är på plats, mellan regeringen och Sverigedemokraterna gör att de straffrättsliga frågorna för den här debatten är något bantade. Trots det finns det nästan 40 reservationer. Sverigedemokraterna fortsätter att lämna reservationer i de straffrättsliga frågorna. Vi står givetvis bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande väljer vi att yrka bifall endast till reservation 35, som behandlar livstidsstraffet. Den som fått ett livstidsstraff kan i dag efter tio års avtjänat straff på anstalt ansöka om att få ett tidsbestämt straff. Vi menar att det är fullt rimligt att kunna döma personer som begår väldigt allvarliga brott till just livstid utan möjlighet att få livstidsstraffet omvandlat till ett tidsbestämt straff. Just detta hanterar vi i den reservation som vi väljer att yrka bifall till i den här debatten.

När det kommer till straffpolitik finns det olika värden att beakta. Vi i Sverigedemokraterna har haft brottsofferperspektivet som utgångspunkt när vi utformat vår straffpolitik. Vi utgår inte från brottslingarnas intressen av att återrehabiliteras så snabbt som möjligt, utan vi utgår från upprättelsen för brottsoffer och deras anhöriga. Det måste ske en rimlig avvägning med den utgångspunkten för att fler människor i vårt land ska få respekt för rättsväsendet och våra rättsvårdande myndigheter. Jag tror att det är en farlig utveckling, herr ålderspresident, om vi frångår detta och fortsätter den linje där man kan få två års vårdinsats från samhällets sida om man begår ett så allvarligt brott som mord. Jag tror att det är en farlig väg för respekten för och tilliten till rättssamhället.

Man kan också använda straffpolitiken för att komma åt exempelvis grov organiserad brottslighet. Inkapacitering är en väldigt viktig del i det hela, men också att skärpa straffen på ett sätt som avskräcker från att begå väldigt allvarliga brott. Ett exempel är något som Socialdemokraterna ofta pekar på att de själva gjorde under förra mandatperioden, nämligen att skärpa straffet till två år för grovt vapenbrott. Det ansåg Sverigedemokraterna vara en väldigt rimlig väg att gå vid det tillfället. Problemet var bara att det hade varit betydligt bättre att göra det väldigt mycket tidigare.

Vi kunde i vårt land se en våldsupptrappning mellan kriminella gäng under 00-talet och i början av 10-talet. Man använde då skjutvapenvåld för att markera - skjuta i benet och skada sina motståndare. Då hade en straffskärpning till två år varit en rimlig insats för att avskräcka från att använda vapen i konflikthanteringen. Men Socialdemokraterna valde att vänta till dess att man mördade kallblodigt på öppna gator. Den allmänna debatten krävde straffskärpningar på området till den grad att det till slut gjordes. Men då var det för sent, herr ålderspresident, att uppnå en avskräckande effekt med en sådan straffskärpning.

Just oförmågan att hantera det här genom att gå före och visa vägen är en farlig del i det hela. Jag menar att Sverigedemokraterna och Tidöpartierna har betydligt bättre förutsättningar att agera innan det är för sent, även på det straffrättsliga området.

Anf. 39 Martin Melin (L)

Herr ålderspresident! Den nya regeringen har, när det kommer till rättspolitiken och Tidöavtalet, ihop med Sverigedemokraterna ett arbetsprojekt som innehåller flera politiska reformer. Syftet med de här reformerna är att öka bekämpandet och förebyggandet av brott och på så sätt öka tryggheten i samhället.

Jag tänkte ägna några minuter åt att prata om några av de här reformerna. Jag skulle nämligen önska att det kunde pratas mer i det här huset om de kriminella och om kriminalitet. Kriminalitet är någonting som berör många, som drabbar många och som påverkar vårt samhälle. Det behöver pratas mycket mer om kriminalitet.

Jag ser inga problem med att en kriminell som begår ett brott får en chans att visa att han eller hon har bättrat sig efter avtjänat straff. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att man kan få en andra chans. Men sedan måste vi någonstans börja diskutera hur många chanser en kriminell ska få. Är det 5, 10 eller 30? Var går gränsen? Vi måste titta mycket mer allvarligt på hur livsstilskriminella personer uppför sig. Det är personer som lever på att begå brott, som åker ut och in på våra anstalter och som får villkorliga domar på löpande band.

En person som har en hög andel återfall visar att han eller hon inte är mottaglig för den vård, terapi eller återanpassning som erbjuds inom kriminalvården och frivården. Då finns det några alternativ. Antingen låter man den här personen fortsätta begå brott och skapa fler brottsoffer, eller så ser man till att låsa in personen en längre tid, så att den inte kan begå fler brott och skapa fler brottsoffer. Jag vet faktiskt inte vad det tredje alternativet skulle vara. Samtal, terapi och återanpassning verkar ju inte fungera.

Likaså tycker jag att det är fel att en person som begår flera brott, till exempel 15 inbrott under en tremånadersperiod, inte döms för varje brott enskilt. I dag klumpas alla inbrott ihop, och så utdöms ett straff. Varje inbrott prövas förvisso individuellt i domstolen, men jag skulle vilja att det sedan också utdömdes ett unikt straff för varje enskilt inbrott och att man därefter räknade ihop den sammanlagda strafftiden. Jag vet att det inte är möjligt i dag, och jurister jag har pratat med menar att strafftiden skulle bli så hög. Jag anser ändå att straffen bör reformeras på något sätt.

Allt fler vågar i dag inte vittna, och det här har jag pratat om förut. Man är rädd för att själv råka illa ut. Statistiskt sett vet vi att risken att vittna och råka illa ut är ganska låg, men ändock händer det. Och det är allvarligt. Samhället måste kunna skydda dem som vittnar - dem som ställer upp.

Brottet övergrepp i rättssak, där man hotar ett vittne eller ger sig på en person som har vittnat, måste lyftas upp och värderas mycket mer allvarligt än i dag.

Det är också intressant att det under så många år inte har varit kriminellt att rymma från en anstalt eller ett fängelse. Jag har frågat många visa människor om detta, och det bästa svaret jag har fått är att det måste finnas ett hopp för de intagna. Tanken på att de ska kunna rymma ostraffat måste finnas där.

Detta låter i min värld märkligt. Varför vill vi att en dömd sexbrottsling, en serievåldtäktsman, ska kunna sitta i sin cell och tänka på att rymma och att det i så fall inte skulle kosta något i form av ett straff? Det är obegripligt.

Jag förstår inte denna iver över att de kriminella ska ha det bra. Tro nu inte att jag är en person som vill se fängelser med stampade jordgolv och vatten och bröd. Absolut inte. Tvärtom. Jag vill se fängelser som kan erbjuda meningsfulla aktiviteter och drogfri miljö. Det får gärna finnas biografer och gaming-rum - inga problem, speciellt för dem som avtjänar långa straff. Men det ska ingå att sköta sig. Att rymma från ett fängelse ska inte vara straffritt.

Hur ska myndigheterna jobba mot unga lagöverträdare, personer under 18 år, som begår brott - eller rättare sagt jobba med dem? En av reformerna i regeringens och Sverigedemokraternas arbetsprojekt handlar om att stoppa unga män från att över huvud taget hamna i situationer där de begår grova brott, bland annat genom att utveckla och effektivisera LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som ger myndigheterna större möjligheter än tidigare att omhänderta ett barn som riskerar att dras in i organiserad brottslighet. Det är viktigt att myndigheterna ingriper tidigt när ett barn håller på att dras in i brottslighet. När jag pratar med socialarbetare och poliser nämner de barn i mellanstadiet, alltså 10-11-åringar. Även ett ökat föräldraansvar kan vara en del av lösningen, där socialtjänsten kan besluta om obligatoriska insatser för såväl barnen som vårdnadshavarna. Det finns även de som menar att detta att lägga en del av det ekonomiska ansvaret på vårdnadshavarna kan ge effekt, till exempel vid skadestånd.

Herr ålderspresident! Jag vill avsluta med att prata om något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Under alltför många år har våld mot poliser setts som något som poliser ska räkna med. Det ingår i jobbet att få en smäll, en sten i huvudet, bli bespottad eller bli påkörd.

Många poliser har genom åren varit besvikna på hur lågt domstolarna har värderat våld mot polis; straffvärdet har varit för lågt. Likaså har det varit svårt att få skadestånd och ersättningar, just med hänsyn till att poliser ska "tåla" detta. Detta vill vi ändra på. Vi vill stärka skyddet för poliser, ordningsvakter och andra brottsbekämpande grupper. Likaså vill vi skärpa straffen för hot om våld mot tjänsteman. Och vi vill införa brottet missfirmelse mot tjänsteman.

Just det sistnämnda får mig att reagera. Det är en gåta för mig varför vi folkvalda inte tycker att det är allvarligt. Det ska inte vara straffritt att kalla en polis för hora. Jag vet inte vem som vill leva i ett samhälle där det är acceptabelt att kalla en kvinnlig polis för könsord, eller där man grafiskt kan skrika efter henne vad man sexuellt vill göra med henne. Vem vill se ett sådant samhälle? Det är för mig obegripligt. Det ska bli intressant att följa vilket parti, eller vilka partier, som tycker att det ska vara okej.

(Applåder)

Anf. 40 Gudrun Nordborg (V)

Herr ålderspresident! Det finns förstås mycket att säga om straffrätt och dagens kriminal- och straffrättspolitik. Frågan är hur vi bromsar den kriminalitet som förskräcker många av oss i dag. Vi får ständiga påminnelser om de kriminella gängens våldsamma framfart, som drabbar många ekonomiskt. Vi får också många uppgifter om hur kvinnor och barn drabbas av mäns våld - alltför ofta med dödlig utgång. Minst en kvinna mister livet varje månad, och det sker ofta i situationer där de är på väg att bryta upp från en våldsam och farlig man. Ibland drabbar våldet direkt barnet - också där med risk för dödlig utgång. Tintinfallet är ett exempel på detta.

Varför nämner jag dessa två block ungefär samtidigt? Det är för att jag ser samband. Det är inte en tillfällighet att många av de barn som har vuxit upp i hem där de har sett pappa slå och använda våld som maktmedel själva uppfattar att det är effektivt i kommande relationer och i relation till andra. Fler uppmärksammar att detta kan ingå som en komponent i att välja en allvarlig kriminell bana tillsammans med andra i ditt gäng eller din grupp.

Vi måste se sambanden och försöka begränsa alla former av mäns våld, både det som riktar sig från gängen och det som riktar sig mot kvinnor och barn. De hänger ihop, men vi har förmåga att begränsa dem om vi går in tidigt. Framför allt ska barn stöttas. Det är oerhört viktig förebyggande verksamhet.

Vi i Vänsterpartiet är självklart för att när brott begås ska de bestraffas. Det är viktigt ur ett samhällsperspektiv att vi markerar gränser för vad som är tillåtet. Det som många sätter fokus på i dag är straffens längd. Där måste det naturligtvis finnas proportioner. Vi måste vikta vad vi anser vara allvarliga brott. Där ska straffen och sanktionerna vara mer effektiva, och en översyn behöver ske. Man har börjat inse att brott mot kvinnor och barn är väl så allvarliga som många andra brott i samhället.

Med detta sagt är strängare och strängare straff inte alltid effektivt. Det finns forskning som i övertygande underlag visar att det inte fungerar så. Straff betyder något, men förebyggande insatser är allra viktigast.

Jag bor sedan länge i Umeå. Det är en stad som lyfts fram medialt för att ha lyckats förhållandevis bra att mota bort gängkriminalitet. Vilka bakgrunder finns i Umeå? Det är en radikal stad. Där finns en stark feminism. Staden är medvetet samhällsbyggande, som inte är lätt att fixa på några minuter eller några år. Det har bland annat handlat om att hela tiden värna om att när staden byggs ut - den har expanderat kraftigt - ska det hela tiden ske med blandad bebyggelse. Det ska finnas hyresrätter, bostadsrätter och villor. Vi ska motverka allt vad segregation heter så mycket som det bara går, och det ska finnas sociala insatser med bra skolor och aktivitetsformer som också stöttar dem som har det sämst i samhället.

Jag ska inte säga att det är självklart hur det har gått, men det har funnits många vinster i de processerna. Och det är fortfarande så att många kämpar för att bygga vidare på det inkluderande och mer jämlika samhället.

Då är vi också inne på vad det är som sker i dag för att skapa klyftor och grogrund för kriminaliteten. Ja, det är ju de oerhört växande klassklyftorna och fruktansvärda löneskillnader. Det blir gap mellan människor, och man kan nästan förstå att det provocerar. "Jag vill också ha, och ibland tar jag mig rättigheter." Det är förfärligt, men vi måste inse att sådana samband finns. Att satsa på ett jämlikt samhälle är det allra viktigaste vi kan göra.

När det gäller kriminalitet och straff är det här med proportionalitet jätteviktigt - det och att det blir en lagföring över huvud taget. Annars kvittar det ju vilka straffsatser vi sätter upp på papper i lagtexterna.

Det handlar också om att vi gör meningsfulla situationer - att straff inte enbart handlar om förvaring. Där är det stora utmaningar inom kriminalvården i dag. Det får vi återkomma till, men där finns det stora risker att vi inte kan satsa på vare sig arbetsträning eller behandlingar inom kriminalvården och att det redan där skapas nya grupperingar och mycket våld som drabbar både intagna och personal.

Jag vill yrka bifall till reservation 14. Det är ett inlägg i debatten som handlar om att vi vill att Sverige ska leva upp till FN-konventionen om funktionsrätt. Det gör vi inte i dag.

En glipa där är det som reservation 14 handlar om - att personer med funktionsnedsättningar inte räknas som en grupp som kan utsättas för hets mot folkgrupp. Det vill vi läka och ändra på.

Det är naturligtvis också önskvärt att funktionsnedsättning införs som en särskild hatbrottsgrund. Det har vi motionerat om, och vi hoppas att den utredning som nu tittar på straffskärpningar täcker in det temat.

Det finns väldigt mycket mer att säga, men jag får stanna där för tillfället.

Anf. 41 Ulrika Liljeberg (C)

Herr ålderspresident! Sverige möter dagligen stora utmaningar. Som folkvald är jag stolt över de professionella medarbetare som varje dag året runt gör insatser för det offentliga, för oss i det gemensamma. Det sker inom många områden, men jag vill här i dag i den straffrättsliga debatten rikta ett särskilt tack till alla som jobbar inom de så kallade blåljusyrkena och inom rättsväsendet. Ett stort tack till er!

De senaste åren har vi sett en mycket problematisk utveckling för tryggheten i Sverige. Vi ser både gängkriminalitet och våld i nära relationer. Vi ser handel med människor, vapen och narkotika. Vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden.

Att se till att alla människor både är och känner sig trygga och säkra är en av statens kärnuppgifter som vi måste ta på största allvar.

Polisen måste därför vara närvarande, tillgänglig och synlig för alla människor i hela landet. På samma sätt som brandkåren och ambulansen kommer när man larmar måste polisen göra det i större utsträckning än i dag. Det är avgörande för att man ska känna sig trygg, men vi vet även att risken för att åka fast normalt sett starkt påverkar benägenheten att begå brott till att börja med.

Det är även viktigt att arbeta förebyggande, som flera här har lyft fram, genom att arbeta preventivt både med enskilda individer och med att minimera motiv, platser och situationer där brott begås. Men ibland sätts förebyggande arbete i motsats till hårdare tag och sägs vara dalt med förövare. Då glöms det bort att den största vinnaren på brottsförebyggande arbete inte är den som inte blir kriminell utan den som slipper utsättas för brottet.

Herr ålderspresident! Vi har tagit del av regeringens planer på nya reformer och ny lagstiftning som vi kunnat läsa om i Tidöavtalet, i regeringsförklaringen och i olika propositioner och hört om i dag.

Vi i Centerpartiet ser att många av förslagen är nödvändiga och önskvärda. Vi kommer att vara en aktiv och konstruktiv part för att möta dagens brottslighet med så breda och långsiktigt hållbara överenskommelser som möjligt. Det kan regeringen räkna med.

Men regeringen kan också räkna med att vi kommer att hålla liberala värden och rättsliga principer högt. Vi behöver vidta åtgärder, men inte till vilket pris som helst. Vi måste kunna vara både effektiva och professionella, men inte på bekostnad av viktiga rättsprinciper. Det anstår oss inte som land att förminska vare sig vår förmåga eller vår ambition att förhindra och lösa brott med en hög nivå av integritet, transparens och rättssäkerhet.

Jag vill avslutningsvis fokusera på detta med preskription av sexualbrott.

Såväl tekniska framsteg som en allmänt ändrad syn på preskription påkallar att man ändrar preskriptionstiderna för dessa brott. Det är därför angeläget att Preskriptionsutredningens förslag skyndsamt bereds och läggs fram som lagförslag.

I maj 2020 trädde en lagändring i kraft som innebar att preskriptionstiden slopades för vissa sexualbrott mot barn och barnpornografibrott. Det är positivt, men jag anser att preskriptionstiden bör slopas även för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn.

Det finns även anledning att generellt se över tiderna för preskription av sexualbrott, bland annat mot bakgrund av att ny kriminalteknik gör det möjligt att lösa brott som tidigare inte varit möjliga att klara upp men även utifrån att det ibland av olika skäl kan dröja innan ett brott anmäls men att det inte förtar det faktum att det som hände var en brottslig gärning.

Jag ställer mig bakom Centerpartiets alla reservationer men yrkar bifall endast till reservation 37.

Anf. 42 Bassem Nasr (MP)

Herr ålderspresident! På agendan står straffrättsliga frågor. Det är frågor som är en central del av rättspolitiken. De är av naturen breda, vilket syns i motionerna och även har hörts under debatten i dag.

Miljöpartiet har lämnat in flera motioner. Jag kommer kort att redogöra för tre av dessa.

En av Miljöpartiets motioner handlar om fridskränkningsbrott. Vi vill att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning höjs till två års fängelse. Miljöpartiet föreslår även att preskriptionstiden börjar löpa när det tillstånd som utgör brottet, det vill säga trakasserierna, upphör.

En annan av Miljöpartiets motioner handlar om att ändra brottsbeteckningen för barnpornografibrott. I stället vill vi att brottet benämns som dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Det är en benämning som mer korrekt speglar brottet och utgår från brottsoffrets perspektiv. Jag vet att regeringen har ett pågående arbete i denna fråga, och vi vill att denna förändring sker skyndsamt.

Den tredje av våra motioner som jag vill nämna handlar om en översyn av sexualbrottslagstiftningen. Här finns ett pågående arbete med att utvärdera hur straffansvaret för oaktsamhet avseende ålder fungerar. Om slutsatsen blir att det finns brister i straffansvaret kan man gå vidare med en utredning gällande kontrollplikt i fråga om målsägandes ålder vid sexuella handlingar mot minderåriga. I motionen vill vi även stärka skyddet mot sexuella kränkningar för barn mellan 15 och 17 år.

Jag står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 om fridskränkningsbrott.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)