Studiestöd

Betänkande 2009/10:UbU12

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
4 mars 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om studiestöd (UbU12)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om studiestödsfrågor. Skälet är bland annat att regeringen redan arbetar med de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om studiestödssystemet, fribeloppet, CSN:s fordringsverksamhet utomlands, deltidssjukdom och deltidsstudier, invandrares studieekonomiska situation, enhetliga regler för inackorderingstillägg och en avveckling av Centrala studiestödsnämnden (CSN).
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 21

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-02-08
Justering: 2010-02-11
Trycklov till Gotab och webb: 2010-02-15
Trycklov: 2010-02-15
Reservationer: 6
Betänkande 2009/10:UbU12

Alla beredningar i utskottet

2009-12-08, 2010-02-08

Nej till motioner om studiestöd (UbU12)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om studiestödsfrågor. Skälet är bland annat att regeringen redan arbetar med de frågor som motionerna tar upp.

Motionerna handlar bland annat om studiestödssystemet, fribeloppet, CSN:s fordringsverksamhet utomlands, deltidssjukdom och deltidsstudier, invandrares studieekonomiska situation, enhetliga regler för inackorderingstillägg och en avveckling av Centrala studiestödsnämnden (CSN).

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-03-03
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:UbU12, Studiestöd

Debatt om förslag 2009/10:UbU12

Webb-tv: Studiestöd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 153 Caroline Helmersson-Olss (S)
Herr talman! Nu ska vi debattera ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden som rör studiestödsfrågor. Men innan jag går in på själva betänkandet tänkte jag tillåta mig själv att sväva ut lite i en personlig reflexion över sakernas tillstånd. Den här frågan har förföljt mig sedan jag klev in i denna kammare. Den 22 maj 2007 blev jag vald som suppleant i utbildningsutskottet. Jag vet inte om det var herr talmannen som slog klubban i bordet då, men jag satt här och tyckte att det var lite märkvärdigt att bli utbildningspolitiker. Precis efter att klubban hade slagit i bordet var det en utbildningspolitisk debatt här i kammaren. Det var en frustrerad kristdemokrat som hade interpellerat Lars Leijonborg. Hon ville veta när Lars Leijonborg tänkte ta tag i studenternas situation och när den här studiesociala utredningen skulle komma till stånd som jag tror faktiskt hade initierats redan under förra mandatperioden, om jag inte är helt felunderrättad. Jag kommer naturligtvis inte ihåg i minnet vad Lars Leijonborg sade då, så jag var tvungen att gå till protokollet och läsa. Han sade: "De studerandes sociala situation har länge varit eftersatt. De studerande måste ha möjlighet att försörja sig och leva ett tryggt liv under studietiden. Inte minst situationen för studerande med barn behöver ges särskild uppmärksamhet. Regeringen har aviserat att en studiesocial utredning ska tillsättas." Men han sade aldrig när det skulle bli. Inte förrän den 22 november, ett halvår efteråt, kom direktiven till den där utredningen. Och det dröjde ända till februari 2008 innan Leijonborg utsåg ledamöterna. En av dem var jag. Han kanske märkte att jag satt här i kammaren och var lite intresserad. Jag kom i alla fall med i denna utredning. I mars förra året lämnade vi vårt betänkande till Leijonborg. Och nu, i mars 2010, står vi här. Frågan har förföljt mig, men frågan är väldigt intressant. Jag hoppas att det snart händer någonting. I och för sig hände det någonting den 1 januari. Studenterna fick lite mer pengar i plånboken. Det är bra, men det måste ske någonting mer. Jag har sagt det förut, och jag ska säga det igen: Det är väldigt bra med de här blocköverskridande utredningarna och överenskommelserna. Jag kände att man i den här utredningen verkligen ville komma överens, och den borgerliga majoriteten verkade lyssna. Men nu har till och med jag gett upp. Motionerna i det här betänkandet avstyrks för att regeringen har aviserat att en proposition på det studiesociala området ska komma den 2 mars. Det var i går. I dag är det den 3 mars. Majoriteten i utskottet ville inte, när jag frågade dem sist, tala om när den kommer eller vad den innehåller. Jag börjar till och med befara att man inte vill komma överens. Det värsta är att jag börjar befara att man ingenting vill. Jag skulle i den här debatten vilja höra om ni har lust att klarlägga vad ni vill och när propositionen kommer. Herr talman! Det där lät uppgivet; jag hörde det själv. Jag vill egentligen inte att det ska göra det. Vi har ett generöst studiestödssystem som jag är stolt över. Vi socialdemokrater har byggt upp det steg för steg med målet att alla människor, oavsett samhällsklass och bakgrund, ska ges möjlighet att delta i utbildning under hela livet. Vi har också använt systemet för att stötta i omställning när människor har förlorat eller riskerar att förlora sina jobb och behöver fylla på med kunskap. Vi vill öppna dörrar för framtiden, och vi vill åter skapa möjligheter för någon form av stimulans för dem som har kort utbildning, riskerar att bli arbetslösa eller har nedsatt funktionsförmåga. Just nu, i lågkonjunktur, är det verkligen tillfälle att fundera över hur vi kan göra det. Vi borde göra det nu. En i övrigt svag arbetsmarknadspolitik borde förstärkas med en aktiv utbildningspolitik. Rekryteringsbidrag, korttidsstudiestöd och stöd för uppsökande verksamhet är exempel på särskilda satsningar som vi tidigare gjorde. Det här har den borgerliga regeringen avvecklat. Man har avvecklat rekryteringsbidraget med motivet att studerande på en och samma utbildning inte ska ha olika former av studiefinansiering, eftersom det skulle kännas orättvist. Det är mycket beklagligt, tycker jag. Enligt vårt sätt att se ska var och en bidra efter förmåga och få efter behov. Vi tänker nog på ett mer solidariskt och rättfärdigt sätt. Jag tror till och med att det är ett smartare sätt, för steget att påbörja en utbildning är olika stort för olika människor. Men det som jag själv tycker är mest beklagligt är att man tog bort korttidsstudiestödet och stödet för uppsökande verksamhet. Jag var en gång i tiden studieorganisatör och uppsökare. När jag var ute på arbetsplatserna - bland mina arbetskamrater i äldreomsorgen, barnomsorgen och handikappomsorgen och bland städerskorna, kokerskorna, maskinisterna och gatuarbetarna - hade jag en T-shirt på mig. Jag kommer ihåg det. Det stod ABF på ärmen. Men på bröstet stod det: Kunskap ger kraft att förändra. Det fanns en annan T-shirt också; jag tror att den var svart. På den stod det: Kunskap ger makt. Jag har sett många exempel på att det är sant. Jag har faktiskt lurat en och annan person att ta sina första stapplande steg till skolbänken. Jag har sagt: Lugn, bara lugn, det här är bara ett par dagar. Det klarar du. Eller så har jag sagt: Det här är bara en dag i veckan. Ge det en chans! När de väl har kommit dit har de upptäckt hur roligt det är att lära sig nya saker, hur kul det är att studera och att man kan växa som individ, som yrkesmänniska och som medborgare. Många gick vidare till andra studier, för de var verkligen sugna. Men många gick också tillbaka till sina jobb med någon sorts djupare insikt om hur samhället fungerar och om betydelsen och vikten av påverkan. Jag tycker att det fanns en djupt demokratisk aspekt i denna möjlighet. Och det som stod på min tröja stämmer: Kunskap ger makt. Jag undrar om jag hade stått här i dag om inte de här möjligheterna hade funnits. Jag tror inte det. Motivet att ta bort dem kan väl ändå inte ha varit att hindra mig och mina arbetskamrater att få kraft att förändra? Jag har försökt att titta bakåt, i protokoll, när det gäller de här diskussionerna. Men jag kan inte riktigt hitta motivet. Varför tog ni bort de här möjligheterna? Hur tänkte ni? Varför var det så viktigt att ta bort det här? Med de här orden vill jag yrka bifall till vår reservation nr 5. Herr talman! Jag vill också yrka bifall till vår gemensamma reservation nr 3. Min gröna kollega Lage Rahm kommer att ta upp det här med heltidsstudier och deltidsstudier och sjukdom, så jag tänker inte förlänga med detta. Vi står självklart bakom alla våra andra reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna nr 5 och 3. (Applåder)

Anf. 154 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Jag satt liksom Caroline Helmersson-Olsson i den studiesociala utredningen. Det blev en ganska stor bibba, lite drygt 600 sidor. Det var till ganska stora delar en bra utredning. Problemet var att resultatet inte blev så jättestort. Man skulle kunna dra den där historien om att det bidde en tummetott, för det är ungefär vad det har blivit av den här utredningen. Det finns två saker som lyfts fram i utredningen som jag själv skulle vilja lyfta fram. Det handlar om det höjda studiestödet, som är till just för att man ska kunna bredda rekryteringen. Det handlar också om ett sätt att se på kunskap. För Vänsterpartiet är kunskap en demokratisk rättighet. Därför måste en högskoleutbildning vara tillgänglig och möjlig för alla, oavsett de ekonomiska förutsättningarna. Man har kunnat se över tid att just en ökning av studiestödets storlek har inneburit en breddad rekrytering. Men att de borgerliga inte vill att högskolan ska vara till för alla är knappast någon nyhet med tanke på den sorteringspolitik som man har kört med under sina snart fyra år i regeringen. Den andra del som jag skulle vilja lyfta fram från den här utredningen har att göra med det som Caroline avslutade med. Det gäller deltidssjukskrivning. Det var nämligen en annan bra del som kom ut av utredningen, att man skulle ha möjlighet att studera på deltid. Det är helt orimligt att man ska tvingas avstå från studier bara för att man inte har möjlighet att studera på heltid. Det här är också något som skulle kunna vara bra för att man ska kunna komma tillbaka efter en heltidssjukskrivning och kunna påbörja studier. I samband med förra valet hade vi många olika bud från alla partier. Moderaterna var de enda som inte gav något bud om höjda studiemedel. Men alla hade olika bud. Och av det har det, så här på sluttampen, blivit 350 kronor. Vi vet att det, för att man ska kunna återställa studiemedlen, behövs 688 kronor per månad. Detta är någonting som jag gärna vill att vi så skyndsamt som möjligt åtgärdar. Den ekonomiska situationen för studenterna är så dålig. Jag skulle gärna vilja få reda på från den borgerliga alliansen om det kommer mer pengar i den proposition som aviserades till i går. Kommer vi där att få se möjligheten till deltidssjukskrivningar? Det är, tycker jag, väldigt illa att en regering gång på gång missar tidtabellen när det gäller propositionerna. Gång på gång kommer propositionerna alldeles för sent. Vad studenterna behöver nu är skyndsamma besked om att det även i fortsättningen ska vara möjligt för alla, oavsett ekonomisk situation, att studera. Det handlar också om att möjliggöra studier på deltid. Med det vill jag yrka bifall till reservation 2 och vår gemensamma reservation 3.

Anf. 155 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Som tidigare har sagts diskuterar vi i dag ett motionsbetänkande. Det hade kunnat vara annorlunda. Om det hade kommit en proposition i går hade vi kanske diskuterat lite frågor ur den. Jag önskar att vi hade kunnat få se något initiativ från regeringen i de studiesociala frågorna. Jag tyckte att vi hade, som tidigare sagts, ett bra samarbete i den studiesociala kommittén, där jag ingick från Miljöpartiets sida. Även om vi inte var överens om allt och lämnade alltför mycket därhän var det en bra utgångspunkt. Vi får se om det kommer. Det är ett tråkigt sätt att hantera frågorna. Det är inte heller första gången som propositionerna försenas på det här sättet. Jag tänkte, som tidigare har nämnts, tala om deltidssjukskrivning. Vi menar att det borde vara rimligt att sjukskriva sig på halvtid. Det var något som vi var överens om i kommittén och som vi rödgröna har sagt att vi genomför efter valet. Vi hade hoppats att regeringen hade tyckt det också. Det kanske kommer. Men frågan är varför det ska dröja så himla länge att komma fram med ett sådant ändå ganska begränsat förslag. Alla andra som jobbar och så vidare har möjlighet att sjukskriva sig på deltid, halvtid, 25 och 75 procent. Men om man gör det får man i dagsläget inte börja studera. Däremot skulle man få börja jobba. Vad är det för ordning? Ska man då vara sjukskriven på heltid? Eller ska man vara sjukskriven på halvtid och samtidigt gå på a-kassa? Är det bättre än att man studerar på halvtid? Det är inte rimligt. Det är en orimlig diskriminering som borde ha upphört tidigare. Jag hoppas att vi får till ett regeringsskifte så att den i varje fall kan göra det efter valet, om det inte kommer förr. En annan fråga som togs upp i kommittén och som har nämnts tidigare i dag är höjda studiemedel. Det är den enda fråga som regeringen har gjort något i. Tyvärr höjdes studiemedlen betydligt mindre än kommittén bedömde behövdes och också betydligt mindre än vad alla andra bedömer behövs. Det är oerhört tråkigt, tycker jag. En sak som också är tråkig är att den höjning som gjordes framför allt gjordes på lånedelen. Nu har vi kommit till en situation där vi har gått ifrån den princip vi tidigare har haft med en tredjedel bidrag och två tredjedelar lån. Vi i Miljöpartiet tycker att vi borde gå till en situation där vi i stället har en större bidragsdel för att inte ytterligare utöka studenternas redan ganska stora skuldbörda. Efter att regeringen har höjt bidragsdelen i studiemedlet med 38 kronor har vi sagt att vi nu inte längre vill ha 900 kronor mer än regeringen. Nu vill vi ha 862 kronor mer än regeringen. Sveriges Förenade Studentkårer gick så sent som för någon dag sedan ut med beräkningar som visade att studenter går back med 625 kronor. Det stämmer ganska bra överens med vad som faktiskt behövs. Frågan är hur vi ser på studier. Ska man kunna ta studiemedel, klara sig på det och kunna ägna tid åt studierna? Eller ska man vara tvungen att jobba extra, få pengar från föräldrarna, klara sig genom sparade medel eller kanske spara in på mat, hemförsäkring och att låta bli att gå till tandläkaren? Det är väl ändå inte ett rimligt system att ha det så i Sverige, att skapa den typen av begränsade studiemöjligheter där bara de som vågar eller de som har råd anser sig kunna studera. En annan fråga som borde ha varit stor i Studiesociala kommitténs arbete var frågan om föräldraförsäkring och sjukskrivningar. Det var en fråga som jag upplevde att vi åtminstone inledningsvis ville titta över ordentligt. Vi fastnade i en situation där vi väntade på en departementsskrivelse från regeringen som aldrig kom, tills vi skulle avlämna vårt betänkande. Det innehöll inte särskilt mycket på det här området, uppriktigt sagt. Med tanke på att det tyvärr är sparsmakat med den här typen av studiesociala kommittéer är det oerhört sorgligt. Vi i Miljöpartiet har ändå sett att det här är en situation som är omöjlig för många. Vi har lagt fram ett eget förslag när det gäller studerande som får barn. Föräldraförsäkringen innebär nu att om man inte har en sparad SGI eller har missat den genom att till exempel inte ta studiemedel en vecka av alla veckorna hamnar man på grundnivå. Det är strax över 4 000 kronor efter skatt i månaden om man tar ut den sju dagar i veckan. Det är inte en rimlig nivå. Man tvingar människor att gå till socialen eller att leva på sin respektive om man har någon. Vi menar att den borde höjas. Det borde tas hänsyn till att man får medel när man studerar. Det har vi med i vårt budgetförslag. En annan fråga som man hade hoppats att vi skulle kunna besluta om här är att underlätta för det stöd som studenterna får i sin studiesociala situation från studentkårerna. I stället ser jag att kammaren här har gått in och helt enkelt gjort så att många studentkårer, kanske inte alla, kommer att få betydligt mindre pengar och bli tvungna att skära ned sin verksamhet till stöd för studenterna. Jag tycker att det är olyckligt att man väljer att göra den prioriteringen med statens pengar. Jag tror att det är ett ineffektivt sätt att bedriva sin politik. Jag tror att det är något bra med studentinflytande och att studentkårer kan ge ett bra stöd i studenters studiesociala situation. De 100 miljoner kronor som regeringen därmed sparar in hade varit väl använda pengar på det här området. En sak som jag tyckte var lite olycklig i ingången till kommitténs arbete var den skrivning som regeringen konstigt nog hade gjort att kopplingen mellan arbete och studier inte fick belysas. Det ansågs att det var klarlagt redan. Vi behövde inte titta på studenters övergång till arbetsmarknaden. Det är en högst väsentlig fråga. Jag beklagar att kommittén i och med det direktiv som regeringen gav inte fick ta upp den frågan. Med allt detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 3.

Anf. 156 Per Lodenius (C)
Herr talman! I slutet av förra året beslutade riksdagen om en höjning av studiemedlet med 431 kronor. Samtidigt togs också beslut om en höjning av fribeloppet med 30 000 kronor från 2011. Det finns behov av en bättre ekonomi för den som studerar. Det behovet har funnits i många år. De höjningar jag här refererar till är en bra och tydlig början. Det svenska studiestödet är generöst utformat. Det ger många personer ekonomiska förutsättningar att utbilda sig och fortbilda sig. Men studiemedlets belopp har under flera år halkat efter prisutvecklingen. En höjning var därför efterlängtad och nödvändig. Men för att utbildningssystemet också ska fungera behövs ett studiemedelssystem som är flexibelt, lättförståeligt och rättvist. Studiemedlen är för de allra flesta studerande den viktigaste finansieringskällan för studierna. Studiemedlet höjdes, som sagt, från årsskiftet. Det blev ett viktigt tillskott. Det är inte bara studiemedlets storlek som påverkar den studerandes ekonomi och möjlighet att finansiera sin studiegång. Fribeloppet - alltså den summa som den som studerar får tjäna på arbete innan studiemedlet påverkas - kommer att höjas från 2011. Det är inte rimligt att en student som vill och har möjlighet att arbeta vid sidan av studierna straffas för det. Flera insatser har också genomförts under mandatperioden för att underlätta för ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden. Som exempel kan jag nämna jobbskatteavdraget som gynnar de studenter som vill jobba extra vid sidan av sina studier. Dessutom har arbetsgivaravgifterna sänkts för den som vill anställa ungdomar, och mer flexibla anställningsregler för visstids- och säsongsanställda har införts. Det har gjort att ungdomar har blivit mer attraktiva att anställa på en vikande arbetsmarknad. Att då ett för lågt satt fribelopp blir ett hinder för de studenter som vill dryga ut sin ekonomi och inte minst skaffa sig kontakter med arbetslivet under studietiden är inte rimligt. Systemet för finansiering av de egna studierna behöver vara enkelt att förstå och inte skapa extra krångel och oro för den som studerar. Att på grund av risken att passera gränsen för fribeloppet behöva tacka nej till jobb under perioder av sin studietid då man har möjlighet att jobba extra skapar bara onödig oro och stress. Herr talman! Vi har höjt studiemedlet och höjt fribeloppet för de studerande. Men det finns mer att göra. Bland annat behöver fler delar inom de så kallade studiesociala frågorna belysas. Det har flera sagt här före mig. Som också har nämnts tidigare lämnade den parlamentariska utredningen Studiesociala kommittén, under ledning av Centerpartiets Roger Tiefensee, sitt betänkande i mars förra året. Utifrån det kommer en proposition under våren. Den kom tyvärr inte i går - jag hade också gärna sett att den hade gjort det. Den är på väg under våren. Jag ser ingen anledning att föregripa den utan ser fram emot presentationen av propositionen och den debatt som följer på den. Med det, herr talman, vill jag yrka avslag på motionerna och bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande UbU12.

Anf. 157 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Ledamöter! Detta är mitt första anförande som ledamot i utbildningsutskottet. Jag har under nästan två mandatperioder koncentrerat mig på arbetsmarknadspolitiken - också ett synnerligen intressant område. Under dessa snart åtta år är ett av de mest utropade manifesten från oppositionen: Sverige ska inte konkurrera med låga löner. Sverige ska konkurrera med kunskap. Det är det som gör det så spännande för mig att få sadla om och tackla den här kunskapsdelen. Jag håller helt med. Sverige ska konkurrera med snabba knivskarpa hjärnor, inte snabba flinka fingrar. För att kunna göra det krävs en rejäl omläggning av hela utbildningssystemet från förskola till forskning. Vi kan inte släppa ut ungar från grundskolan utan rejäla baskunskaper. Vi kan inte försöka stöpa alla till kvasiakademiker som varken har tillräckligt med akademiska kunskaper för att göra en rejäl karriär inom teoretiska ämnen eller tillräckliga kunskaper i praktiska ämnen för att kunna utföra ett bra hantverksarbete. Det är inte att skapa en sorteringsskola. Det är att skapa en skola med möjligheter för alla. Till den rejäla kursomläggning av svenskt utbildningsväsen som regeringen har sjösatt på mindre än en mandatperiod och som ska skapa det nya kunskapssamhället Sverige är studiestödet en viktig pusselbit. Sverige behöver ett bra studiesystem. Som målet säger är studiestödet en del av utbildningspolitiken. Det ska verka rekryterande. Det ska utjämna skillnader mellan individer. Det ska bidra till social rättvisa, och det ska ha en god effekt på samhällsekonomin över tid. Vi behöver, som min ärade kollega sade tidigare, ett studiestöd som gör det möjligt för alla att studera, oavsett vilka föräldrar man har. Det ska vara enkelt, obyråkratiskt, förutsägbart och generellt. Precis som företagare behöver veta vilka långsiktiga spelregler som gäller när man väger risker och fördelar mot varandra behöver blivande studenter veta vad som gäller, oavsett om de ska studera på heltid eller deltid. Faktum är att Sverige har ett av världens mest generösa studiestöd. Vid internationella jämförelser utmärker vi oss tydligt, har jag sett. Sverige är det land som har högst ekonomisk tillgänglighet till högre utbildning tack vare generösa bidrag, stora lånemöjligheter och låga utbildningskostnader. Det är lätt att bli partipartisk som politiker. Låt mig därför delge er en helt opartisk bedömning som kom i går, tror jag, då Swedbank kom med sin årliga undersökning av studenternas ekonomi. Swedbanks bedömning, som ju inte kan anses vara en partsinlaga från alliansregeringen, är att studenterna tack vare våra studiemedelshöjningar nu går plus för första gången på många år. I år har svenska studenter 160 kronor över när de nödvändiga utgifterna är betalda. 160 kronor är inte mycket, men de går plus för första gången på många år. Det, mina vänner, är vad alliansregeringen har levererat Sveriges studenter. Den berömda Studiesociala kommittén som regeringen tillsatte i november 2007 bedömde att nästan hälften av studiemedlen inte var tillräckliga för att täcka kostnaderna. Utredningen visade också på dessa skillnader, men vi har levererat. Jag väntar precis som alla andra på den studiesociala propositionen. Det känns i alla fall extra skönt för oss att kunna säga att alliansregeringen har levererat. Folkpartiet har levererat. När man diskuterar huruvida vi har förändrat lånedelen från det normala systemet med tredjedelsprincipen är det mycket anmärkningsvärt om man tycker att det är ett paradigmskifte som har inträffat när vi i stället för 34,5 procents bidragsdel har 33 procents bidrag. Jag kan inte tycka att 1 ½ procentenhets skillnad utgör någon gigantisk förändring. Däremot, herr talman, har jag med glädje läst en handling från en bank. Jag säger tack så mycket till regeringen. Jag ser fram emot att ett gott arbete kommer att utföras. (Applåder)

Anf. 158 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Jag är osäker på om jag använde orden gigantisk förändring, men jag kan konstatera att det är en förändring och att regeringen tydligen anser att det är rimligt att öka studenternas skuldbörda. Man kan ju undra vilka rejäla omställningar som regeringen har sjösatt. Jag ser inte riktigt att det har skett några på den högre utbildningens område. Jag kan ju ha missat alltihop. Det finns faktiskt stora problem på det här området och när det gäller de studiesociala frågorna. Det har inte kommit så mycket från regeringen ännu. Swedbank bedömer att studenterna får 160 kronor över efter de nödvändiga utgifterna. Jag måste säga att jag tror att det är få människor som känner sig nöjda när de bara har 160 kronor över. Om Tina Acketoft och Folkpartiet tycker att det är en rimlig nivå att känna sig nöjd på tycker jag att vi ska få det tydliggjort. Då kanske det kan vara intressant med sänkta löner. Har alla verkligen möjlighet att studera, som jag uppfattade att Tina Acketoft sade? Alla har inte möjlighet att studera. Alla borde ha möjlighet att studera, och det är något att jobba för och ett mål att försöka nå. Men så är det väl inte nu.

Anf. 159 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Vi har en princip i alliansen som vi har levt efter hela tiden. Det är att rätta mun efter matsäcken. Det gör vi när det gäller de nationella finanserna, och det försöker vi ha som ledstjärna över huvud taget. Faktum är att vi har höjt studenternas inkomster - vi kan väl kalla det så för att förenkla - så att de faktiskt har ett överskott när månaden är slut och de har betalat allt de ska. Då har de ett överskott på 160 kronor. Jag sade tidigare att det inte är mycket pengar, men om man jämför med det som Lage Rahm och hans gäng försökte leverera under förra mandatperioden, då de gick med underskott varenda månad, måste väl ändå detta vara bättre. När man diskuterar huruvida 1 ½ procentenhet utgör ett gigantiskt paradigmskifte eller inte måste jag säga att det inte är där problemet ligger. Inte heller Lage Rahm kan försöka förespegla oss att huruvida bidragsdelen består av 34,5 procent eller 33 procent skulle innebära någon gigantisk skillnad för antalet studerande vid svenska högskolor. I övrigt säger jag precis som jag har sagt tidigare och som mina kolleger också har sagt att vi avvaktar propositionen. Där finns ett antal frågor som jag personligen skulle vilja ha svar på och som ni i oppositionen också tog upp. Jag tror att vi är rörande överens om vissa frågor, men vi ska inte heller försöka sopa undan att vi inte är överens om vissa saker. Faktum kvarstår, den här regeringen har levererat mycket större möjligheter för studenterna. När Lage Rahm säger att 160 kronor inte är någonting att ha för en student undrar jag hur Lage Rahm hade det under sin studenttid.

Anf. 160 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Det är helt riktigt som Tina Acketoft säger att jag har studerat, och det gick utmärkt. Jag förstår inte riktigt vad det har med saken att göra. Däremot är det som så att om man går in och ökar mängden lån, och inte bara ökar mängden lån utan även ökar andelen lån, blir det en hel del lån efter en tid. Jag hoppas att Tina Acketoft ändå är medveten om att den här situationen avskräcker många från att börja studera. Det finns det vetenskapligt stöd för. Det är ett problem och någonting som gör att den sociala snedrekryteringen till högskolan består. Jag håller med om att det inte är en gigantisk förändring, men det är en förändring åt helt fel håll. Vi i Miljöpartiet föreslår en höjning av studiebidraget, alltså bidragsdelen, med 862 kronor. Nu har jag inte räknat ut den exakta procentsatsen men tror att det blir ungefär 40 procent eller något åt det hållet. Sedan vill jag å det starkaste vända mig mot uppfattningen att regeringen nu har höjt studenternas inkomst så här mycket och att därmed ta med lånet. Att se lånet som en inkomst går ju bara ur perspektivet att studenterna ska kunna klara sig. Det är knappast en inkomst att du har möjlighet att låna någonting från någon. Om Tina Acketoft själv skulle låna från en bank skulle inte det betraktas som en inkomst. Det är fortfarande ett lån vi pratar om, utgår jag från. Jag utgår också från att regeringen anser att det faktiskt ska betalas tillbaka. Annars blir jag väldigt förvånad. Slutligen vill jag säga att det självklart är så att man måste rätta mun efter matsäcken, men man kan också diskutera vilken mun man proppar full med matsäck och vilken mun man ger en liten smula.

Anf. 161 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Det är helt rätt att man måste fundera på vad som är lån och vad som är bidrag. Det var därför jag också sade att vi kan kalla det för en inkomst. Jag tycker att det är väldigt intressant att Lage Rahm mycket riktigt konstaterar att lån ska betalas tillbaka. Då tycker jag också att det är väldigt viktigt att man talar om hur man ska finansiera de lån eller de bidrag som man vill dela ut. När Lage Rahms parti säger att 900 kronor i månaden sannolikt är den summa som studenter behöver i ökning för att kunna gå runt undrar jag: Hur har Lage Rahm tänkt finansiera detta? Var hittar ni den summan pengar? Kan ni visa varifrån lånen till den summan kommer . (LAGE RAHM (mp): Vi har det i vår budget.) . och hur de ska betalas tillbaka skulle jag vara tacksam. (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill bara säga att Lage Rahm inte har rätt till fler repliker i detta replikskifte.)

Anf. 162 Caroline Helmersson-Olss (S)
Herr talman! Det var en intressant beskrivning som Tina Acketoft gav vad gäller studenterna. Jag har hört det här förut i kammaren. Då gällde det pensionärerna. Studenterna och pensionärerna är de stora vinnarna med alliansregeringen, känns det som när man lyssnar på er. Jag undrar om de håller med. Det var inte det jag skulle säga, utan jag tänkte att med Tina Acketofts bakgrund och erfarenhet från arbetsmarknadsutskottet skulle det som jag sade i mitt anförande om korttidsstudiestödet vara en alldeles utmärkt fråga att ställa till henne. Tina, som är väldigt insatt i arbetsmarknadsfrågor, måste ändå kunna se hur bra det faktiskt har varit ur arbetsmarknadssynpunkt att korttidsutbildade har kunnat gå ifrån sitt jobb för att läsa svenska, engelska, matte och samhällskunskap för att sedan kunna gå vidare i komvux och därefter till högre studier för att ställa om och byta jobb. Man kan ha blivit arbetslös. Jag skulle vilja få svar på de frågor jag ställde i mitt anförande. Vad var motivet till att ta bort de här stöden? Varför var det så viktigt att ta bort dem? Det är mina frågor.

Anf. 163 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Vi tycker att ett studiemedelssystem måste vara enkelt. Det måste vara transparent. Det måste vara generellt. Det är en av de regler som ligger bakom. I dag finns fortfarande, Caroline Helmersson-Olsson, möjligheter till korttidsutbildningar, till deltidsutbildningar. Kommunerna har ett gigantiskt ansvar. Det står till och med i kommunallagen att de som står längst ifrån arbetsmarknaden ska få möjlighet till den utbildningen, till det systemet. Man ska prioritera dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det är inte på något sätt så att vi har tagit ifrån dem den möjligheten. I övrigt säger jag fortfarande att jag också väntar på att få se propositionen. Jag tror faktiskt att fler knutar kommer att lösas upp genom den.

Anf. 164 Caroline Helmersson-Olss (S)
Herr talman! Jag blir lite lugnare. Jag antar att Tina Acketoft har bättre kontakt med Utbildningsdepartementet än jag har. Jag hoppas att den här propositionen kommer snart, för nu har studenterna, de vuxenstuderande och andra väntat länge nog. Jag måste ändå gå tillbaka till den fråga jag ställde och som fick svaret att man inte har tagit bort möjligheterna. Det kan inte jag hålla med om. Möjligheter till korttidsstudier finns, men själva stödet för att delta finns inte. Det är borttaget. Det finns också färre platser för korttidsstudier. Möjligheterna med uppsökande verksamhet, som jag pratade om i mitt anförande, finns inte. Det är inte så jäkla lätt. Samtidigt med den uppsökande verksamheten jobbade jag med dyslexiprojekt, läs- och skrivsvårigheter. Man kan väl säga att ungefär 10 procent av befolkningen har de här bekymren. Många i de LO-grupper som jag pratar om och som jag uppsökte har det. För oss i min ålder var det inte så känt att de här bekymren fanns. Många av oss for illa i skolan. Det är ett sådant jädra steg att gå och ta ett lån för att studera. Det var därför det var så himla bra att kunna vara en dag i veckan på en utbildning och se att jag kan. Jag är ledsen över att jag inte kan få svar på min fråga. Varför tog ni bort stödet?

Anf. 165 Tina Acketoft (Fp)
Herr talman! Jag beklagar om jag måste göra Caroline Helmersson-Olsson ledsen när det gäller detta, men jag kan inte heller svara. Jag väntar precis som alla andra. Just den situation som hon beskriver, en skola som är så stelbent och så rigid att den inte kan se till individens behov, att vissa individer behöver mer läs- och skrivträning och att det faktiskt är nyttigt att nöta in vissa saker, är vad denna regering har ändrat. Man får ha en specialistkompetens, en specialistlärare och så vidare. Det är vad denna utbildningspolitik går ut på: ett kunskapssamhälle för alla, inte en sorteringsskola för några.

Anf. 166 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag vill gärna börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Den enskildes drivkrafter för studier är flera. Det handlar om att förverkliga drömmar och livsprojekt och om att få fördjupa sig i sina intresseområden för egen personlig utveckling. Det har också nämnts tidigare. För de flesta är det dessutom fråga om att skaffa en utbildning som leder fram till bra jobb och framtida inkomster. Även andra, mer omedvetna faktorer påverkar naturligtvis varje individs eget studieval. Vi kristdemokrater har ambitionen att var och en ska ges rimliga möjligheter att utvecklas inom ramen för sina studier och för högskolan. Högre utbildning är en investering för både individen och samhället: Ju fler högutbildade som finns i Sverige, desto konkurrenskraftigare är vårt land i en alltmer internationaliserad ekonomi. Eftersom både stat och individ tjänar på högre utbildning har vi en statlig studiefinansiering i Sverige bestående av bidrag och lån. Faktum är att vi har ett av världens mest generösa studiestödssystem, vilket man kanske inte kan uppfatta om man lyssnar på oppositionens beskrivning att det är smulor. Det system vi har ska göra det möjligt för alla oavsett bakgrund att skaffa sig högre utbildning. Det räcker emellertid inte med det. Systemet måste vara både enkelt och överskådligt. Vi får inte skrämma bort blivande studenter genom ett komplext och oförutsägbart system. Systemet ska inte vara så krångligt att studenterna inte kan använda det på bästa sätt. För att uppmuntra till personligt ansvarstagande måste systemet vara förutsägbart. Det är ganska självklart. Herr talman! Kristdemokraterna har länge gjort den principiella bedömningen att det är effekterna av studierna som ska vara rekryterande till högskolan. Man ska söka sig till högskolan därför att man vill utvecklas och vill skaffa en utbildning. Man vill få en plats, ett meningsfullt arbete. Man vill utvecklas som individ. Vi är naturligtvis angelägna om att studenterna bör ha en rimlig ekonomisk situation, för att den inte ska riskera att få återverkningar på studieresultatet. Både alliansregeringen och Kristdemokraterna har varit tydliga med att vi vill se över och ytterligare stärka studenternas ekonomiska situation, men vi måste göra det i god ordning utifrån en helhetssyn på statsfinanserna. Vi ställde oss bakom en höjning av studiemedlets totalbelopp med 431 kronor per studiemånad och en höjning av studiebidraget med 40 kronor per studiemånad för heltidsstuderande samt en höjning av fribeloppet med 30 000 kronor per kalenderår vid heltidsstudier. Höjningarna har sin bakgrund i det förslag på en höjning av studiemedlen och fribeloppet som den studiesociala kommittén lämnade i sitt betänkande. Det har tidigare i debatten hänvisats till SFS och deras ekonomiska beräkningar. Om vi tittar på SFS beräkningar av studenternas ekonomiska situation kan vi konstatera att det har blivit en förbättring jämfört med förra året. Enligt SFS gick studenterna back med 868 kronor förra året och 624 kronor i år. Om man börjar borra i dessa siffror kan man fundera lite grann. En del frågetecken kvarstår, och ett sådant är till exempel när man går in på posten Kollektivresor. Det går nämligen inte att komma så långt. SFS hänvisar till Konsumentverket och deras länkar, och Konsumentverkets länkar innehåller inga uppgifter alls. När man gör en sådan här redovisning vore det väl bra om man var tydlig med hur man länkar och var man har skaffat uppgifterna. Om man går in på SSBF:s sida som också länkas till utgiften Bostad kommer man inte heller längre därför att den är lösenordsskyddad. Det är möjligen korrekta uppgifter, men att det inte går att följa uppgifterna hela vägen är alldeles uppenbart en svaghet i denna beräkning. Om man dessutom lägger till Swedbanks presentation av studentens situation ser man att de påvisar att det har blivit en förbättring som handlar om plus 160 kronor. Därmed förstärks otydligheten i SFS siffror ytterligare. Jag vill inte misstänkliggöra dem - det är bra att de gör undersökningar - men det är oerhört viktigt att de är tydliga i sina hänvisningar och sina länkar. Genom höjningarna tillförsäkras studenterna en bättre ekonomisk situation, trots det mycket kärva statsfinansiella läget. Vi skulle naturligtvis inte ha haft någonting emot att gå längre, men i det finansiella läge som har rått under det senaste året är vi i alla fall glada att vi kunde genomföra denna höjning - som i ett historiskt perspektiv är mycket stor. Jag vill understryka det. Men det finns också andra områden som är viktiga för studenterna. Ett är naturligtvis bostadssituationen, som inte är lika knepig på alla orter. Den är extremt knepig här i Stockholm, men det finns andra orter där den inte alls är lika problematisk. Vår egen kristdemokratiske kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell ligger bakom flera förslag när det gäller studentboendet. Det har visat sig att subventioner inte har löst studentbostadsbristen under lång tid, och därför är det angeläget att pröva nya vägar. Den 1 mars intervjuades han i TV4-nyheterna, och han återgav då tankar på att till exempel slopa den kommunala fastighetsavgiften för studentbostäder, vilket skulle kunna leda till sänkta hyror för studenterna. Han presenterade också förslaget att det ska vara möjligt att hyra ut halva sin bostad i andra hand helt skattefritt, för att kunna komma åt de extrema kötider som uppstått för studentboenden i flera av våra större studentstäder. Det är intressanta förslag, och vi i alliansregeringen vänder och vrider på alla stenar. Men för att gå tillbaka till helhetsgreppet: Regeringen har aviserat att en proposition om studiesociala frågor ska läggas på riksdagens bord före utgången av mars. Vi väntar alla ivrigt på den. Flera av de olika yrkandena från oppositionen handlar just om frågor som propositionen kan komma att ge svar på. Det handlar om allt från att avskaffa fribeloppen till deltidssjukdom och deltidsstudier. I sak kan det vara behjärtansvärda spörsmål, men det är omöjligt att på förhand bryta ut vissa frågor. En samlad avvägning av alla olika aspekter måste till. Slutligen, herr talman, tycker jag att det har varit intressant att lyssna på oppositionens olika företrädare. Vi har hört att man vill höja studiemedlen, höja fribeloppet och höja bidragsdelen. Men något enhetligt förslag har vi inte hört. V vill en sak, mp vill en sak och s vill en sak, och det kan vara intressant att höra vad de olika partierna vill. Men vad är det gemensamma, samlade förslaget? Det väntar vi på att få höra. (Applåder)

Anf. 167 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Eva Johnsson framförde någonting som jag blev väldigt intresserad av, och det gällde att fastighetsavgiften för studentbostäder ska avskaffas. Jag vill bara kontrollera om det är korrekt uppfattat att den ska avskaffas. Det skulle vara bra att veta. Sedan hörde jag Eva Johnsson säga att vi har ett av världens mest generösa studiemedelssystem. Hon pratade mycket om det och upprepade det. Det är korrekt. Men man kan också ifrågasätta hur relevant det är att ständigt prata om detta. Det är ju trots allt så att vi har väldigt många system som är betydligt generösare än på många andra ställen i världen. Vi har bättre studiemedelssystem än Zimbabwe och många andra länder, och så ska det vara. Det tror jag att vi alla är överens om. Om man däremot ser hur studiemedelssystemen ser ut i nordisk kontext är det inte alls lika entydigt att vi har det bästa systemet. Det finns en hel del saker att se där. Om jag minns rätt ligger Sverige ungefär i mitten bland de nordiska systemen. Det tycker jag att man ska vara medveten om. Jag blir lite frågande när Eva Johnsson verkar säga att bara för att hon inte kan följa de beräkningar som SFS har gjort ska man inte höja studiemedlen. Jag får uppfattningen att det är det hon menar, och jag vill bara få bekräftat att det väl inte är detta som är ett av skälen till att man inte ska höja mer.

Anf. 168 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag vill gärna understryka att tanken på att eventuellt slopa den kommunala fastighetsavgiften var, precis som jag sade i anförandet, en tanke som framfördes av vår kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell. Det är inte ett framförhandlat förslag från alliansregeringen. Olika representanter, olika ministrar och olika partiledare dristar sig som bekant att framföra förslag som kan vara förankrade i partiet och som så småningom ska förhandlas. Så fungerar svensk politik. Det är trivsamt, tycker jag. Men det var alltså Kristdemokraternas Mats Odell som framförde detta. I den bästa av världar kommer det snart att bli alliansens politik också, och då blir det bra. Sedan är det klart att man kan jämföra Sverige med Zimbabwe om man vill. Jag tycker nog att man kan bredda den jämförelsen något. Om jag får vara det minsta lilla privat kan jag konstatera att jag själv läste in min fyraåriga högskoleutbildning med tre barn och en lågavlönad man, och jag tog inte något studielån utan levde på bidragsdelen. Jag kan ge ett antal exempel - till exempel mina egna söner jobbar på sommaren, och de är inte försörjda av sina föräldrar, och det fungerar alldeles utmärkt. Jag vill ändå med en dåres envishet påstå att vi har ett väldigt generöst studiemedelssystem och att vi ska vara glada för det, men inte nöjda.

Anf. 169 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Det gläder mig att inte heller Eva Johnsson är nöjd med det studiemedelssystem som ni har lagt fram. Jag hoppas att regeringen kanske kommer med några förändringar till när nu propositionen kommer, om den nu gör det. Det skulle glädja mig, och jag tror att det skulle glädja studenterna också. Och det skulle framför allt vara bra för Sverige som samhälle att ha ett system där man på ett tillbörligt sätt premierar att människor utbildar sig. Det var tråkigt att höra att detta med fastighetsavgiften bara var ett kd-förslag. Jag hoppas att det förhandlas om det. Jag fick höra att Anders Borg hade sagt att det skulle rasera grunden för välfärdssystemen. Jag hoppas att det inte är ett korrekt citat. I så fall har ni lite att förhandla om. Men jag tycker också att det är skönt att se att vi kommer någon bit på väg. Vi har hört väldigt mycket om Eva Johnssons söner nu. Jag skulle gärna få hit dem någon gång, så att vi kunde träffa dem och prata med dem. Men samtidigt, hur duktiga, trevliga och välpresterande dessa söner än är, är detta något av vad en professor kallade anekdotisk evidens, det vill säga att man generaliserar utifrån ett enda fall och menar att det alltid är så. Eva Johnssons resonemang kan möjligen gälla när uppsåtet är att bevisa att det finns någon som inte tar studielån. Men nu är uppsåtet snarare att bevisa att alla skulle kunna klara att göra på det sättet, och då går det inte att använda sådana anekdoter.

Anf. 170 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag lovar att jag ska presentera Lage Rahm för mina söner, så får han själv bilda dig en uppfattning om dem. För övrigt vill jag verkligen uppmuntra Lage Rahms sinnesstämning att zooma in på den lugna kanten beträffande de förslag som vi kommer med i den studiesociala utredningen. Det är alldeles korrekt att känna ett visst lugn inför det som kommer. Ni kommer med stor sannolikhet inte att vara helt nöjda och tycka att det är perfekt. Det har jag oerhört svårt att tänka mig, men jag tror att ni kommer att känna er mer nöjda än ni möjligen hade väntat er. Jag tycker att vi tillsammans med tillförsikt kan se fram emot de förslag som kommer i slutet av mars. De kommer. Det blir ingen bubbla. Lage Rahm nämnde att det var tråkigt att detta med eventuella lättnader i skatten på studentbostäder "bara" var ett kd-förslag. Underskatta inte detta "bara"!

Anf. 171 Oskar Öholm (M)
Herr talman! Det är alltid ett öde att gå upp som sista talare en kväll och känna att allas ansiktsuttryck säger: Fatta dig kort nu, så att vi får gå härifrån! Men om man är engagerad och är i den här salen i dag är man uppenbarligen intresserad av studiestödsfrågor, till och med så engagerad att man kan känna sig förföljd av frågorna, som Caroline Helmersson-Olsson sade. Jag håller delvis med om den bilden, för jag har också hållit på mycket med dessa frågor. Vi är alla utom Vänsterpartiet kvar i salen. Jag vill också som Caroline Helmersson-Olsson gå tillbaka och titta på hur debatterna har sett ut tidigare och hur man har diskuterat de här frågorna. Det brukar jag också göra för att få den bakgrund som behövs. Hur har studiestödsdebatterna sett ut, inte bara under den här mandatperioden utan också tidigare, och vad är det vi har pratat om i den här kammaren? Man slås av en sak, nämligen att det alltid är en lång rad talare som, lite grann med olika utgångspunkter, beskriver hur studiestödet är den centrala delen och smörjmedlet för att hela utbildningspolitiken ska fungera. Studiestödet är ofta och för många själva förutsättningen för att man ska kunna utbilda sig. Man vet att det spelar roll och gör skillnad, naturligtvis allra mest för dem som annars inte skulle ha gjort valet eller haft möjligheten att studera. Det blir ofta högtidstal. Sådana är nog ganska viktiga ibland. I en politisk debatt - det märker vi i dag - fastnar vi annars ofta i detaljerna. Det finns nog en poäng med att ibland prata om helheten och om vilka ambitioner man har - att prata om att utbildning lyfter hela samhällen och att vi genom till exempel ett generöst studiestödssystem ser till att människor får en chans att förverkliga sig själva. Det är en ganska fin ambition i ett samhälle. Men man kan också hitta en viss frustration i de gamla protokollen, och det märker vi här i dag också. Vad har högtidstalen lett fram till? Vad har det blivit av det hela? Man pratar om vikten av ett generöst och bra studiestödssystem, men det finns också en viss frustration över att frågan inte har blivit brännhet eller aktuell förrän de senaste åren. Där är det intressant att man kan komma till så olika slutsatser. Jag lyssnade i inledningen av den här diskussionen på den frustration som fanns över att det nu har varit en massa utredningar och interpellationsdebatter, och det är propositioner på väg fram. Det är nog länge sedan vi var så engagerade i studiestödsfrågor som vi har varit de senaste åren. Och vi diskuterar dem inte bara i högtidstal, utan det sker också klara förbättringar. De flesta av oss som deltar i debatten i dag satt med i den studiesociala utredningen och fick fundera lite djupare på hur studiestödssystemet skulle kunna fungera ännu bättre i framtiden. Många av de resultat som vi kom fram till och som vi har diskuterat handlar om sådant som kommer i den proposition som vi alla väntar på. Men en hel del har blivit verklighet redan nu. Studiemedlen har som sagt höjts. Vi konstaterar, precis som nämndes här förut, att med en alliansregering vid rodret får vi för första gången på flera år se rubriker i tidningar om att studenternas ekonomi går ihop. Det är ganska goda nyheter. Sedan kan man diskutera siffrorna. 160 kronor - hur mycket betyder det? En sådan diskussion är alltid intressant. Det märkte jag ganska mycket i samband med den studiesociala utredningen när vi pratade med studenter. Hur mycket behövs? 862 kronor har något av oppositionspartierna kommit fram till är den optimala summan. Frågade man studenter fick man som svar alltifrån att ett par hundringar till hade varit bra till att någon student sade att 2 500 kronor till i månaden vore rimligt. Det varierar alltså ganska mycket, nästan lika mycket som i budgetförslagen från oppositionens respektive partier, skulle man kunna säga. Poängen är att det har skett en klar förbättring. Poängen är att studenternas ekonomi enligt Privatekonomiska institutet går ihop. Det är i alla fall en klar förbättring. Efter tre år med den här regeringen höjs dessutom fribeloppet markant. Det tvättar bort, tycker jag, den utbildningspolitiska skamfläcken att studenter som vill och kan jobba extra har hindrats från det. Det hjälper många studenter som vill jobba. Det sänder dessutom en tydlig signal om att samhället uppmuntrar till arbetslivserfarenhet under studietiden. Debatterna har vi som sagt haft under flera år. Min slutsats är att det är nu som det äntligen börjar hända saker. Vi går från högtidstalen till handling. Vi stärker stödet till studier. Vi gör reglerna generösare i flera avseenden, och vi genomför dessa förändringar i en tid då antalet studenter i Sverige är större än någonsin och dessutom, som också har poängterats, i en tid av lågkonjunktur. Vi kan genomföra dessa förbättringar när man i många andra länder i Europa snarare diskuterar var man ska spara in någonstans. Det är bra av flera skäl. För den som vill att Sverige ska vara ett land i rörelse och tycker att både ekonomin och människor ska kunna växa är utbildning fullständigt centralt. Det är vi nog alla överens om. Att studiestödssystemet spelar en avgörande roll i den utmaningen tror jag att vi ställer upp på tvärs över partigränserna. Som poängterats gång på gång, och jag gör det igen, har vi ett generöst system. Det tror jag att man måste säga. Kanske är det starkast i världen. Jag kan inte studiestödssystemet i Zimbabwe, men även i jämförelse med Danmark och andra nordiska länder blir det klart att våra trösklar är låga för att kunna hoppa på en utbildning. Det är viktigt att säga det eftersom man ibland i debatterna försöker skapa konflikter som inte riktigt finns eller måla upp en bild av studenters ekonomiska situation som kanske inte heller riktigt är sanningsenlig med hänsyn till hur systemet ser ut. Det är klart att det inte är något lyxliv att leva som student. Många av oss minns det, och en del av oss som deltar i debatten var med i TCO:s fantastiska experiment där vi levde som studenter under en vecka. Det var rätt tufft. Utgångspunkten kan inte vara lyxlivet. Utgångspunkten måste handla om: Hur hittar vi balansen mellan att å ena sidan erbjuda ett stöd för studier som gör att alla som vill kan utbilda sig och får den möjligheten och att å andra sidan föra ut kunskapen om att en utbildning är en investering? Det finns många icke-materiella värden med sådana investeringar, men utbildning är också en ekonomisk investering. Den som skaffar sig en bra utbildning skapar helt andra möjligheter för sig själv på arbetsmarknaden. Ganska många väljer att jobba extra vid sidan av. Det kommer som vanligt upp i debatten. Uppemot hälften av studenterna gör det. De gör det för att stärka sin ekonomi, men de gör det också för att de vet att det är lättare att få ett arbete efter utbildningen, nästan alldeles oavsett vad man har jobbat med. Det kom en undersökning för något år sedan där man intervjuat personalchefer runt om i Sverige. Jag har en ögonblicksbild av det. Utan att vara anekdotisk i min bevisföring gjorde jag en intressant reflexion. En personalchef konstaterade att ett extra jobb på McDonalds under studietiden är värt mer än en extra termin på universitet när man har sin utbildning klar. Det säger en hel del om att erfarenhet från arbetsmarknaden under studietiden är relevant. Min slutpoäng som jag tycker att vi måste komma ihåg är att nu är det slut på högtidstalen. Vi har en borgerlig alliansregering som levererar förbättringar och som gör det mitt under en lågkonjunktur då man kanske inte trodde att det skulle gå. Det är väldigt bra. Vi går från ord till handling. (Applåder)

Anf. 172 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Vi kan konstatera att den borgerliga regeringen väntade tills det blev lågkonjunktur med att göra någonting som helst med studiemedlet. Man hade haft många chanser i högkonjunktur innan om man hade velat göra något. Men jag uppskattar förstås att det blir en höjning, och det tror jag att landets studenter också gör. Ett problem är att den här höjningen nästan uteslutande sker på lånedelen. Jag uppfattade att Oskar Öholm nästan raljerade över vårt förslag om 862 kronor. Det finns förstås inte någon exakt beräkning bakom det, lika lite som det skulle finnas en exakt beräkning bakom 450 kronor, 350 kronor eller någonting annat. Bakgrunden är den att vi har haft ett förslag som vi står fast vid. När nu den borgerliga regeringen, välbehövligt men ändå begränsat, höjer bidragsdelen med 38 kronor menar vi att vi ska hålla fast vid vårt förslag om ytterligare en höjning, vilket blir 862 kronor. Jag menar att vi har ett generöst studiestödssystem i Sverige. Det tycker jag absolut att man kan säga. Det blir ett problem när man anar att en argumentation för att inte göra någonting ytterligare är att vi internationellt sett har ett generöst system. Det rimliga borde ändå vara att vi gör de förändringar som behövs för dem som omfattas av systemet. Om det behövs förändringar, höjda studiemedel, i Sverige för landets studenter gör vi dem även om vi skulle få världens mest generösa system. Även om vi inte skulle ha det kan det finnas behov. Det måste väl vara behoven som man utgår från, inte var vi skulle hamna i en eventuell världsrankning.

Anf. 173 Oskar Öholm (M)
Herr talman! Nej, jag tror inte heller att man behöver ägna all tid åt att diskutera var i världsrankningen vi hamnar. Men om man nu gör det är jag stolt över att vi ligger så otroligt bra till. Jag håller med Lage Rahm om att utgångspunkten ska vara att vi har en politisk idé, och där tror jag att vi är överens, om att man ska kunna försörja sig under tiden man studerar utan att behöva vara tvingad till att bara arbeta vid sidan av eller att få studierna finansierade från annat håll. Jag tycker att det ska fortsätta att vara på det sättet. Naturligtvis kommer beloppsnivåerna att förändras över tid, men det är viktigt att vi upprätthåller den politiska ambitionen. Det är precis av det skälet som vi trots de tider vi befinner oss i ändå har prioriterat detta och tycker att det är rimligt, även om det just den här gången blev någon ytterligare procent på lånedelen. Men poängen är just det som jag tror att vi är politiskt överens om, att det ska finnas goda förutsättningar att studera. Jag vill inte på något sätt raljera över de 862 kronorna. Eftersom det är olika förslag från de tre oppositionspartierna och man får utgå från att det vid ett eventuellt regeringsskifte kommer att behöva bli en kompromiss på er sida också är min fråga till Lage Rahm helt enkelt: Var någonstans är Lage Rahm beredd att möta Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet? Om 862 kronor är det som Miljöpartiet har kommit fram till är det optimala, kommer det att bli det gemensamma förslaget? Om inte, var går Lage Rahms skamgräns som han ändå känner att han kan acceptera?

Anf. 174 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Som Oskar Öholm säkert förstår kommer jag inte att föra förhandlingar med Socialdemokraterna och Vänstern genom att debattera med Oskar Öholm i riksdagens kammare. Däremot kan jag säga så mycket som att vi inte är färdiga med vad vi har för förslag för nästa mandatperiod. Såvitt jag vet har inte heller den borgerliga regeringen och dess partier presenterat något gemensamt förslag om höjningar eller liknande inför nästa mandatperiod. Om det är så vill jag gärna bli upplyst om det, och då kan jag konstatera att där är vi på samma nivå, beklagligt nog. Man ska vara medveten om att det finns studenter som lever gott på studiemedel och som inte behöver mer pengar. Man ska samtidigt vara medveten om att det finns studenter som går back utan att leva något lyxliv, studenter som knappast har råd att gå till tandläkaren och som kanske inte kan få pengar från socialen för att gå till tandläkaren därför att de studerar. De måste i så fall börja jobba och måste då avbryta sina studier för att kunna gå till tandläkaren. Det är inte en rimlig situation. Det finns studenter som har barn som får väldigt knappa förutsättningar jämfört med andra barn. Det finns också studenter som får barn under utbildningen. De kanske har blivit av med sin SGI eller inte har haft någon och hamnar då på otroligt låga nivåer. Det är väl ändå inte en rimlig situation?

Anf. 175 Oskar Öholm (M)
Herr talman! Nej, jag kräver absolut inte att Lage Rahm ska förhandla med övriga oppositionspartier under plenum. Däremot tycker jag att det finns en poäng i följande: Om man så tydligt som jag ofta upplever att Lage Rahm gör argumenterar för väldigt kraftiga höjningar och de tre partierna samtidigt går till val med alternativ där det blir så stora diskrepanser mellan deras åsikter om vad som är den rimliga nivån tycker jag inte att man behöver förhandla med mig eller ha pleniförhandlingar, men man kanske ska vara lite ärlig åtminstone mot dem som överväger att rösta på ett sådant förslag; förmodligen kommer man inte riktigt upp i den nivån. Nu är det i och för sig med RUT-avdrag och annat så att de minsta partierna verkar ha den största makten i vänsteroppositionen, men så tror jag kanske inte att det blir i detta fall. Därför tycker jag att det ändå är relevant att diskutera det här. Sedan får ni gärna diskutera bakom slutna dörrar. Men jag tycker att det är bra om man kan presentera resultatet före valet. Jag håller med Lage Rahm. Det är det som ofta blir märkligt i de här debatterna. Jag tror att våra politiska utgångspunkter är ganska lika. Vi tycker att det är viktigt att ha ett generöst system. Vi är tydligen numera också överens om att det är generöst, men att det behövs förbättringar på flera områden. Jag upplevde under tiden i den studiesociala utredningen att vi även där var överens om det. Det är det som är poängen. Nu går vi från ord till handling. Det har skett klara förbättringar av nivåerna på studielån och studiebidrag. Men också vad gäller fribeloppet har det redan skett förbättringar, vilket jag tycker är en viktig poäng som ofta glöms bort. I de övriga delarna kommer det en proposition ganska snart. Jag kan naturligtvis också beklaga att den inte kom i går, men den är aviserad och på gång under den här månaden. Vi får ha lite tålamod.

Anf. 176 Caroline Helmersson-Olss (S)
Herr talman! Jag skulle vilja hälsa Oskar Öholm välkommen tillbaka till den utbildningspolitiska debatten. Det är roligt att han är här. Jag tycker att Oskar är en skicklig debattör, även om jag måste erkänna att det är lite svårt att debattera mot honom. Jag är också imponerad över att han har slitit sig från trafikutskottet i dessa dagar, måste jag säga. Jag tänker inte debattera någon storlek. Det gjorde jag i budgetdebatten. Jag vet att storleken har betydelse, men jag tänker inte debattera den i dag, utan med en dåres envishet tänker jag prata om korttidsstudiestödet. Eftersom även Oskar Öholm gått tillbaka i tiden och tittat på debatterna undrar jag: Har du hittat några motiv till att slopa detta? Jag har angett flera olika skäl till att det här var bra. Nu ska jag ge ett till. Jag hittade en artikel från ABF. Peter Erlandsson i Göteborg är en kille som har hoppat av sina studier och inte har så mycket med sig. Hans 15-åriga grabb hade kommit och frågat om hjälp med matteläxan. Då hade Peter kommit på att han skulle gå på ABF-skolan och läsa matte, så att han skulle kunna hjälpa till med läxorna. Det tror jag är en himla bra grej. Jag fick inte svar på frågan förut, så jag undrar om Oskar kan hjälpa mig. Jag såg att man beräknade att man skulle spara 50 miljoner kronor genom att ta bort det här. Det kan inte ha varit ekonomiska skäl. Vad var det för skäl?

Anf. 177 Oskar Öholm (M)
Herr talman! Jag tackar Caroline Helmersson-Olsson för välkomnandet tillbaka till debatten. Det kanske till och med är så att jag förföljer frågorna. Så kan det vara! Jag delar bilden att det är angeläget att försöka få människor som annars kanske inte hade velat eller tänkt på att börja studera att göra det. Däremot tror jag att det är viktigt att man i systemet ser till att ha det så enkelt och överblickbart som möjligt och inte ha den situation som vi faktiskt hamnade i där det fanns studenter på en utbildning som satt med många olika typer av stöd och sätt att komma dit. Det blir ganska plottrigt, och det blir inte helt rättssäkert, för man vet inte riktigt vilka bidrag man har rätt att söka. Utgångspunkten måste vara att det ska vara enkelt och tydligt, både för oss som beslutar om systemet och för dem som söker. Vi diskuterade förut rekryteringsbidraget. I det fallet fanns det när man utredde från Riksrevisionen inte ens någon klar koppling till om det verkligen fungerade. Jag erkänner gärna att det säkert kan gå att hitta många goda exempel där korttidsstudiestödet var välfungerande. Men det kanske snarare är så att vi måste diskutera hur vi kan ha ett system som är mer överblickbart, och det är egentligen huvudargumentet. Vi bör ha ett system där man har goda möjligheter att komma in - de finns ändå - men där man kanske får det förklarat på andra sätt än genom kampanjarbetare med ABF-logotyper på. Jag tror att det finns andra sätt också.

Anf. 178 Caroline Helmersson-Olss (S)
Herr talman! Nu tror jag att vi börjar närma oss något. Man kan inte dra alla över en kam. Människor är olika, och man måste väl utgå från individen vad gäller detta? Angående det där sista Oskar Öholm sade: Jag antar att Oskar Öholm som alla andra moderater numera tycker om fackföreningsrörelsen och även gillar kollektivavtal. Samtidigt dränerar man den fackliga organisationen underifrån genom att paja a-kassan. Kan det vara så att den egentliga orsaken till att man tog bort detta var att LO och TCO administrerade bidraget?

Anf. 179 Oskar Öholm (M)
Herr talman! Nej, jag tror inte att det finns någon sådan argumentation, och det var inte det jag försökte säga. Min poäng är att jag tror att det blir ett mer rättssäkert system om man vet att man sitter på en utbildning och att det inte fanns en massa olika vägar att ta sig dit som är svåra att överblicka. Det finns också exempel där man har sökt hos LO eller vad det kan vara och inte fått igenom ett krav för att man kanske har fokuserat på andra kurser. Man ska då överklaga. Det blir ett märkligt och konstigt system. Nu har vi tagit bort några av de här lite plottrigare systemen och ersatt dem med någonting enhetligare. Det betyder inte att möjligheterna försvinner utan gör att det finns andra vägar att nå dit. Det blir enligt mitt sätt att se det ett mer överblickbart system. Jag håller med om att det finns stora problem. Hur ska vi få fler som inte har studievana från början att ta sig den vägen? Där måste vi nog gå ännu längre tillbaka. Det handlar inte bara om vad vi gör i studiestödssystemet utan om hur hela skolväsendet ser ut. Vi vet att den sociala bakgrunden spelar betydligt större roll i dag för skolresultaten än den gjorde för 20 år sedan. Apropå högtidstal och retorik har det i praktiken de senaste 20 åren gått åt andra hållet. Att komma till rätta med den typen av problem och få fler att våga ta steget till högskolan handlar givetvis också om att göra stora förändringar - som vi gör - i grundskolan för att den ska fungera på ett bättre sätt, om att jobba hela vägen och inte bara tro att studiestödssystemet löser allt. Men studiestödssystemet ska vara rättssäkert och enkelt att överblicka och ska fungera för alla. Även om människor är olika ska de veta att de har samma typ av rätt till stöd.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-03-04
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 4, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Studiestödssystemet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ub222, 2009/10:Ub245, 2009/10:Ub357 yrkande 1, 2009/10:Ub410, 2009/10:Ub552 yrkande 1 och 2009/10:Ub569.
      • Reservation 1 (s)
      • Reservation 2 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s349231
      m760020
      c180011
      fp25003
      kd20004
      v01903
      mp10009
      -1000
      Totalt153239281
      Ledamöternas röster
    2. Inkomstprövning och fribelopp

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ub208, 2009/10:Ub257, 2009/10:Ub270 yrkandena 1 och 2, 2009/10:Ub401, 2009/10:Ub402 och 2009/10:Ub462.
    3. Återbetalning av studielån

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ub453 och 2009/10:Ub490.
    4. Deltidssjukdom och deltidsstudier

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2009/10:Ub349 yrkande 18.
      • Reservation 3 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0100030
      m750021
      c180011
      fp24004
      kd20004
      v01903
      mp01108
      -0100
      Totalt137131081
      Ledamöternas röster
    5. Frågor om villkoren för studiemedel

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ub353 och 2009/10:Ub360 yrkande 2.
      • Reservation 4 (v)
      • Reservation 5 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0100030
      m760020
      c180011
      fp24004
      kd20004
      v00193
      mp11008
      -1000
      Totalt1501001980
      Ledamöternas röster
    6. Inackorderingstillägg

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ub252, 2009/10:Ub345 och 2009/10:Ub373.
      • Reservation 6 (s)
    7. Studiestödsadministrationen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2009/10:Ub399.