Anf. 62 Håkan Svenneling (V)
Sveriges genomförande av Agenda 2030
Herr talman! Vi debatterar skrivelsen om Agenda 2030. Detta, herr talman, är något så viktigt som en skrivelse som riksdagen beslutade om när herr talmannen satt i utrikesutskottet, om vikten av att kunna följa det arbete som regeringen gör kring Agenda 2030.
Arbetet med Agenda 2030 är väldigt övergripande då det handlar om både vad som sker här i Sverige och vad som sker globalt. Man skulle därför ha kunnat önska att det var 349 riksdagsledamöter anmälda till denna debatt i stället för en enda. Men nu är det tyvärr som det är, och jag får här själv debattera Agenda 2030.
Agenda 2030 är just en agenda fram till 2030. Det betyder att vi har åtta år kvar innan vi ska nå agendans 17 mål, som sedan är uppdelade i 169 delmål. Men agendan beslutades faktiskt redan för sju år sedan, 2015. Vi befinner oss alltså nu i mitten av den period då vi borde göra enorma framsteg för att nå agendans målsättningar.
Det har absolut gått framåt på en del områden, men samtidigt kan vi se att det går bakåt, framför allt på global nivå. Vi har haft en pandemi som har påverkat världen i enorm omfattning. Ryssland har helt ogrundat startat krig mot Ukraina på ett oförlåtligt sätt i strid med folkrätten. I spåren av båda dessa saker ser vi inflationen öka, och därigenom får vi höjda mat och livsmedelspriser runt om i världen.
Detta gör att vi nu befinner oss på en punkt där världens utveckling inte blir bättre utan går tillbaka. Vi är i ett skede där vi måste försvara de framsteg som mänskligheten har gjort.
Det handlar om ökad ekonomisk ojämlikhet. Det handlar om ökade klasskillnader som syns i människors hälsa. Det handlar om en jämställdhet mellan kvinnor och män som står och stampar på samma plats där den stått alldeles för länge. Och framför allt handlar det om klimat- och miljömål som inte nås vare sig här i Sverige eller globalt.
I detta läge borde Sverige som land steppa upp och göra mer. Vi borde inte som den nya regeringen ge upp målsättningar som 1 procent av bni i bistånd. Man skär i det svenska biståndet på ett sätt som vi inte har sett på mycket länge.
Arbetet med Agenda 2030 är i dag inte tillräckligt bra i sin styrning gentemot statens myndigheter och när det handlar om stödet till kommuner runt om i landet. Genomförandet ska ju ske på många platser i Sverige, och då tar det en väldig tid om alla ska behöva uppfinna hjulet. Här kan staten fylla en viktig funktion genom att sprida kunskap om Agenda 2030, så att också de mindre kommunerna som inte är lika resursstarka som de stora också får goda förutsättningar för att göra sin del i genomförandet av agendans mål.
Vi i Vänsterpartiet har tidigare lyft att man borde ha en sammansatt politisk kommitté. Vi har ju det för många andra arbeten. Vi har det till exempel kring Miljömålsberedningen, där de politiska partierna tillsammans jobbar med hur man ska uppnå målen. Men tyvärr har det inte funnits någon sådan ansats från den tidigare regeringen, och än så länge har vi inte sett någon från den nya regeringen.
Det finns en nationell samordnare som jobbar, men det är lite oklart vad samordnaren egentligen lyckas åstadkomma. Det saknas också en handlingsplan för att gå från de höga ambitionerna och visionerna till att konkret peka på vad svenska myndigheter ska göra. Och kanske det viktigaste av allt: Det saknas en feministisk analys för hur vi ska minska gapet mellan kvinnor och män både i Sverige och globalt. Vi vet att de ekonomiska skillnaderna finns kvar och cementeras snarare än att minska.
För att man ska nå dit måste man ha en samstämmig politik som hänger ihop. Man måste ha förslag och politik som sätter stopp för den skatteflykt och den kapitalflykt som sker globalt över hela världen, och detta är faktiskt nästa ärende som riksdagen ska debattera här om en liten stund. Även där kommer det att fattas viktiga beslut om att göra mer än Sverige tidigare har gjort. Det är ett förslag som Kristdemokraterna och Vänsterpartiet har drivit tillsammans.
Vi behöver också en lagstiftning för att höja nivån på företags arbete med mänskliga rättigheter globalt. I dag kommer globala företag alldeles för lätt undan med att dumpa mänskliga rättigheter och i förlängningen tjäna pengar på det.
Den samstämmiga politiken finns inte riktigt i dag. Politiken spretar för mycket, och man lyckas inte riktigt ta tag i de målkonflikter som finns. Den allra tydligaste frågan i detta är vapenexporten, som vi många gånger har diskuterat i den här kammaren.
Politiken är inte tillräcklig vare sig i Sverige eller globalt. Vi har alldeles för många politiska ledare som inte har ambitionen att nå agendans mål till 2030, men det gör inte att vi ska stå här och sura. Vi måste ändå fortsätta kämpa, och det är därför som det är viktigt att vi får en skrivelse med redovisning av vad som har gjorts, så att vi kan fortsätta pressen framåt.
I december 2020 beslutade denna riksdag att målen i Agenda 2030 ska uppfyllas. Vi har ett riksdagsbundet mål om att nå målen i agendan. Det handlar om ekonomiska, sociala och ekologiska mål och framför allt om det som agendan betonar: att ingen ska lämnas utanför.
Moderaterna har motionerat med anledning av den skrivelse som vi behandlar, men man har inte följt upp sin motion när man har hamnat i regeringsställning. Det visar kanske lite på den ambivalens som den nya regeringen känner inför arbetet med Agenda 2030.
Jag hoppas att den nya regeringen skärper sig och tar tag i att faktiskt uppnå agendans mål och inte försöker motarbeta dem. Men, herr talman, om två år får vi svaret, för i det tillkännagivande som riksdagen gav regeringen sa man också att en sådan här skrivelse med två års mellanrum ska läggas på riksdagens bord. Jag hoppas att det blir större debatt då, och framför allt hoppas jag att det blir högre tempo i politiken för att nå agendans mål.
Med detta vill jag yrka bifall till den reservation som finns från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som bygger på Vänsterpartiets motion.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)