Titel saknas

Fru talman! Jag har av utskottet fått uppdraget att redovisa ärendet om sjöfartsskydd och dess behandling i trafikutskottet. I regeringens proposition anges att i förordningen om sjöfartsskydd kommer att regleras vilka myndigheter som ska fullgöra uppgifterna enligt EG-förordningen. Regeringen avser att i förordningen om sjöfartsskydd ange att det huvudsakligen är Sjöfartsverket som har att pröva frågor och i övrigt fullgöra uppgifter enligt EG-förordningen. Uppgifterna avser såväl den tillsyn som de administrativa och övriga uppgifter som följer av EG-förordningen. Med "tillsyn" avses kontroll av att regelverket följs, och om så inte skulle vara fallet ska tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att så sker. Sjöfartsverket kommer enligt förordningen om sjöfartsskydd att ges möjlighet att överenskomma om en annan ordning med Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen och överlåta vissa uppgifter till dessa myndigheter. Framför allt när det gäller tillsyn har Sjöfartsverket uppgett att både polismyndigheter och Kustbevakningen kan ha viktiga uppgifter att fylla. I förordningen om sjöfartsskydd avser regeringen också att ange att de nämnda myndigheterna samt Tullverket har en ömsesidig skyldighet att biträda annan tillsynsmyndighet vid tillsyn. Fru talman! Utskottet anser att det finns starka skäl för att stärka skyddet inom sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna för förlust av människoliv eller skador genom terroristhandlingar eller liknande. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag om att komplettera EG-förordningen om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Utskottet förutsätter att det nya regelverket tillämpas på ett effektivt sätt och med beaktande av den personliga integriteten. Vidare förutsätts att regeringen återkommer till riksdagen med en närmare beskrivning av ekonomiska konsekvenser för svensk sjöfartsnäring liksom konsekvenserna för olika inblandade vad gäller bland annat skyddet av den personliga integriteten. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottets ställningstagande har föranlett sex reservationer av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet samt ett särskilt yttrande av Kristdemokraterna.

Fru talman! Ärendet gäller, som Krister Örnfjäder sade, sjöfartsskydd, ett utökat skydd för fartyg och hamnanläggningar. Det låter inte så märkligt, och ändå väcker det vissa väsentliga frågor. Tillsyn ska ske enligt EG-direktivet, och tillsynen ska enligt förslaget utövas av Sjöfartsverket. Vi frågar oss varför vi måste tillskapa ytterligare ett monopol. Det finns faktiskt andra som kan utföra den här tillsynen, till exempel Klassningssällskapet. Det utvecklar vi i vår reservation 1, som jag härmed yrkar bifall till. Så kommer jag in på kroppsvisitation, ett trist inslag som tyvärr har blivit nödvändigt efter den 11 september. Vi förutsätter att man kommer att gå till väga på samma sätt som inom flyget, med metalldetektorer och så vidare. Det är inte så märkvärdigt. Det väcker viss irritation att även besättningen ska kunna undersökas. Men vi kan inte finna annat än att vi måste gå med på detta. Det är redan inom flyget så att flygbesättningen får genomgå samma säkerhetskontroll som passagerarna. Däremot tycker vi att det är tveksamt att detta ska läggas på andra än myndigheter. Det är en polisiär uppgift. Här säger man att det är hamnanläggningens folk som ska utföra det. Jag måste erkänna att jag känner stor sympati för Vänsterns yrkande där de säger att det ska utföras av en myndighetsperson. Men vi nöjer oss med det. Så kommer vi till visitation av besättningarnas hytter. Två utskott har uttalat sig om detta. Justitieutskottet säger nej till detta och menar att regeringen går för långt. Det bör finnas ett konkret hot eller misstanke om brott innan man får gå in i besättningarnas hytter. Trafikutskottet säger precis samma sak. Man ska inte ha rätt att visitera vid skyddsnivå 1, och skyddsnivå 1, fru talman, är det som normalt kommer att gälla i hamnar. Vi går längre och säger i vår motion 17 nej till den rätten att utan indikation om hot eller brott gå in i hytterna. Det är lite speciellt för sjöfarten, eftersom hytten är besättningsmannens hem. Vi kan inte förstå varför man tycker att det är så självklart från Socialdemokraternas sida att man kan gå in i sjömannens hem. Ett hot kan ju riktas mot precis vad som helst, till exempel en byggnad. Ta Turning Torso i Malmö, Europas vackraste hus! Om det skulle vara utsatt för ett bombhot skulle man inte med automatik få gå in i de boendes lägenheter. Jämförelsen haltar inte på något vis. Därför yrkar vi att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till ändring av lagen i denna del. Sedan gäller det, fru talman, ikraftträdandet. Det är redan den 1 juli. Det är alltså om inte mer än fem veckor. Vi har förstått att det måste införas då. Det är EU-direktiv, och det sker väl över hela Europa. Men vi tycker att det är bedrövligt att man hotar med straffsanktioner mot de hamnar som inte har hunnit med att genomföra de åtgärder som är nödvändiga, speciellt som de inte kan få ett svar på vad det är som behöver genomföras. Jag är inte ett dugg orolig när det gäller Göteborgs hamn eller Malmö eller Stockholm för den delen, men det finns ju små hamnar. Jag talade för ca 14 dagar sedan med företrädare för Simrishamns hamn. Där har de en rejäl brygga, och där lägger fiskebåtar till, och framöver kommer två färjelinjer till utlandet att lägga till där. De ska ha två färjor till Bornholm. De har förgäves försökt få besked om hur detta säkerhetsanordnande ska se ut, och Sjöfartsverket kan inte svara på det. Det enda besked de får är: Har ni inte genomfört det kan ni straffas för det. Det är ju inte hela hamnen som ska inhägnas. Då vore det inte så märkvärdigt. Man pratar om att det är en hamnanläggning. Det är hamnanläggningen som ska avskärmas. Då frågar man sig: Vad är en hamnanläggning? Och, fru talman, tittar man i handlingarna ser man att det står att det ska avgöras från fall till fall. Men Sjöfartsverket svarar inte på frågan. Vi tycker att det är oanständigt. Sedan gäller det kostnaderna. Regeringen säger, vilket förvånar mig oerhört, att det är rimligt att den som skyddas är den som ska betala. Jag frågar mig: Vad är det för en demokrati som ska ta betalt för att skydda sina medborgare? Man kan fråga sig: Gäller detta vid stora fotbollsmatcher, när vi ser ett massivt polisuppbåd, att de som är på matchen betalar? Ska det gälla vid stora demonstrationer? Ska det gälla till exempel dem som var med på folkmordskonferensen där vi hade 1 500 poliser för att skydda dem? Ska det gälla bevakningen vid judiska skolan, som jag varje dag passerar? Där står alltid två polismän och bevakar skolan. Nej, naturligtvis ska det inte gälla där, och de betalar heller ingenting för det skydd de får. Då kan man fråga sig: Varför ska medborgaren betala för skydd i det ögonblick han inleder en resa? Om man skulle fortsätta med det här resonemanget, att den som skyddas är den som ska betala, skulle jag vilja ställa en fråga till Socialdemokraterna: Kommer vi framöver att få ett samhälle där en kvinna som misshandlas av en man ska betala för att bli skyddad? Det samhället vill inte vi ha. Dessutom, fru talman, är hotet inte riktat mot passagerarna. Hotet är inte heller riktat mot fartyget eller för den delen flygplanet. Hotet är riktat mot samhället, mot vår demokrati, det vill säga mot staten. Passagerarna är bara objekt. Då är det för oss självklart att staten ska stå för kostnaderna. Jag fick höra i dag, fru talman, att regeringen kommer att föreslå, sannolikt redan i morgon, att man ska dra in ersättningen till polisbevakningen på våra flygplatser för att spara 75 miljoner kronor. Man förväntar sig att det ska träda i kraft redan den 1 juli. Det är ytterligare avgifter och ersättningar som ska läggas på passagerarna. Reskostnaderna stiger, och kollektivtrafiken kommer alltmer i strykklass. Detta är man beredd att göra utan att ha någon som helst analys av var finansiering ska ske när det gäller säkerhet. Man kan fråga sig: Ska staten snart inte ha något ansvar alls längre? För mig är det uppenbart att medborgarnas trygghet och säkerhet är en statlig angelägenhet, och vi kräver en noggrann analys av problemställningen kring finansiering av just skydd och säkerhet. Man kan nämligen lita på en sak, och det är att denna fråga kommer tillbaka. Om ett år eller två kommer vi att ha den när det gäller att inleda en resa med tåg. Sedan blir det med buss, och sedan blir det med tunnelbana. För oss är det inte på något vis självklart att det är de resande som ska betala detta. Sedan kan man också fråga sig: Hur finansieras skyddet i andra länder? Det är väl inte som så att det är i Sverige vi lägger ökade kostnader på transportörer och ytterligare försämrar konkurrenskraften för svenska transportörer. Men man har inte ens brytt sig om att ta reda på hur det ser ut i andra länder. Vi vill alltså ha en noggrann analys av den här problemställningen, som kommer, fru talman, att dyka upp om och om igen. Slutligen vill jag säga lite vid sidan av att vi egentligen tycker att det är märkligt att man tar tag i den här säkerheten när fartyget ligger i hamn, men i samma sekund som fartyget har lämnat hamnen finns det inte med över huvud taget. Nu finns det inte med i detta ärende - jag tar chansen att glida lite vid sidan om - men vi tycker att Sverige borde ta initiativ till att försöka trygga säkerheten även utanför hamnen genom att inleda ett samarbete och intensifiera det mellan Östersjöländerna. Vad händer om ett fullsatt kryssningsfartyg tas över av terrorister i Östersjön? Vem är det som ska ingripa? Jag vågar påstå att det i dagsläget inte är någon som vet det, och en katastrof kan utveckla sig. Och visst är det märkligt att man har samarbete i fiskefrågor, när det gäller miljöskydd och när det gäller oljebekämpning, men man har inte kommit dithän när det gäller hot och terrorism. Vi vill också ha en bättre samverkan mellan svenska myndigheter, för vi ska sopa rent framför egen dörr först. Det finns lagliga hinder som gör att samarbetet inte fungerar som det borde mellan polisen och Försvarsmakten, och det finns revirtänkande som också lägger hinder i vägen. Jag tänker då på det mellan till exempel Kustbevakningen och marinen. En rejäl översyn borde alltså ske. Fru talman! Detta var lite tankar och frågor kring det här ärendet. Vi står bakom våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 1.

Fru talman! I detta betänkande behandlar vi en ny EG-förordning om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Orsaken till denna nya förordning är välkänd för de flesta. Det handlar om att i möjligaste mån minimera riskerna för förlust av människoliv eller skador genom terroristhandlingar eller liknande. Efter den 11 september 2001 har vår värld blivit mer otrygg, och fortsatta ohyggliga terrordåd, nu senast på Madrids järnvägsstation, visar behovet av att stärka skyddet inom olika sektorer. Sjöfarten är en sektor med en klart uttalad hotbild där det är helt nödvändigt och även ett uttalat krav att snabbt vidta skyddsåtgärder. Den nya lagstiftning som vi nu debatterar är avsedd att tillämpas och börja gälla från den 1 juli i år, alltså om cirka en månad. Regeringens proposition lämnades till riksdagen den 7 april, vilket är oerhört sent för att den ska kunna behandlas här under våren. Vi har i trafikutskottet också haft motionsförslag att behandla som gäller delar i propositionen som vi har upplevt inte har varit tillräckligt noggrant utarbetade. Det gäller, som har framgått här tidigare, den personliga integriteten och att någon närmare beskrivning av de ekonomiska konsekvenserna inte har presenterats för parterna. Vi har i trafikutskottet enhälligt begärt att av justitieutskottet få ett yttrande gällande lagförslagets frågor om personlig integritet. Efter att utskottet tagit del av justitieutskottets yttrande har utskottsmajoriteten gjort förändringar i skrivningarna i betänkandet. Tillämpningen av integritetskontrollen har styrts upp i utskottets skrivningar. Vi har efter dessa förändringar som har skett från Folkpartiet gentemot propositionen funnit utskottets ställningstagande godtagbart, om än med viss tvekan, ska jag tillägga. Fru talman! Jag vill ta upp bristen att beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna inte har funnits med i propositionen. Vi har i en gemensam reservation nr 5 från flera partier, Folkpartiet, Moderaterna, Centern och Vänsterpartiet begärt en djupare analys av hur de ekonomiska kostnaderna utfaller. Det är rimligt att det genomförs. Riksdagen beslutar om lagstiftning som i det här fallet innebär stora ekonomiska kostnader. Det är lämpligt att man genomför en djupanalys. Det kräver vi i reservationen. Det måste exempelvis framgå hur gränsdragningen ska ske gentemot vad som är att betrakta som skyddsinsatser och ska bekostas av staten. Det bör inte finnas någon gråzon på det här området. Det gäller också den andra frågan, kostnader för personal som utför uppgifter som i det närmaste kan betraktas som polisiära. Vilka uppgifter är det naturligt att staten har genom insatser som ligger på polis, tull och kustbevakning? Staten måste ta ansvaret för konsekvenserna av den nya lagstiftningen. Det här vill vi att man gör en djup ekonomisk analys av. Vi tycker att det är viktigt, som det står i reservationen, att begära ett tillkännagivande. Vi tycker att det är på sin plats med ett tillkännagivande. Det är viktigt att det här genomlyses. Fru talman! Jag yrkar slutligen bifall till reservation 5 i detta betänkande.

Fru talman! Den 11 september 2001 har blivit en milstolpe i historien och förändrat samhället markant. I paniken som följde har nya lagar och förordningar snabbt arbetats fram. Tyvärr har rättssäkerheten för den enskilda människan ibland fått stryka på foten, och åtgärderna har fått negativa följder för enskilda eller grupper. Människors frihet har begränsats, och samhället har blivit mer slutet och kontrollerande. När Amnestys rapport om mänskliga rättigheter presenterades i går sade den svenske generalsekreteraren att hela rättssystemet har satts i gungning i kampen mot terrorister. I den blinda jakten på säkerhet har man tappat kompassen. Det förslag till sjöfartsskydd som vi ska debattera i dag innehåller delar som enligt oss är oacceptabla. Vi är inte motståndare till säkerhetsåtgärder, men vi måste vara vaksamma mot en utveckling mot allt större rättslöshet för den enskilde. Regeringen föreslår att för att förebygga brott som utgör fara för säkerheten i samband med sjöfarten får den som uppehåller sig på ett fartyg eller i en hamnanläggning kroppsvisiteras. För samma ändamål får väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe på fartyget eller inom hamnanläggningen undersökas. Det behöver inte föreligga någon som helst misstanke om brott för att få genomföra kroppsvisitationen. I likhet med flera remissinstanser tycker vi att det är att gå för långt. Varje individ har också ett grundlagsstadgat skydd mot detta i Sverige. Undersökningarna måste stå i proportion till den faktiska hotbilden. EU-förordningen innehåller inte heller något krav på att utan hotindikationer genomföra kroppsbesiktningar. Enligt justitieutskottets yttrande får husrannsakan och kroppsvisitation ske i syfte att utreda brott. Vår kritik mot de nu föreslagna bestämmelserna tar sikte på fall där det inte finns någon konkret brottsmisstanke och inte något att utreda. Det finns risk för att kroppsvisitation utförs i andra syften än att upprätthålla sjöfartsskydd. Enligt sjömännen och stuveriarbetarna själva är det helt acceptabelt att bära ID-handling och vara tvungen att visa upp den. Det är tillräckligt. Sjömännens hytter är deras hem ombord och måste respekteras. Varför ska vi peka ut och kontrollera just deras hem? Vad skiljer deras bostad från exempelvis ett rum i ett stort hotellkomplex eller ett rum i ett höghus, som Carl-Axel sade nyligen? Justitieutskottet håller med om kritiken när det klart uttalar att regeringen i de nu föreslagna bestämmelserna om undersökning av besättningens hytter gått för långt i sin avsikt att förhindra brott. I normalläget, det vill säga skyddsnivå 1, bör det inte införas någon möjlighet till genomsökning av besättningens hytter. Förutom frågor som gäller den personliga integriteten har vi invändningar som berör sjöfarten och sjöfartsnäringen i stort. Det har gått väldigt snabbt med den här förordningen och lagen och införandet av den. Det har varit en mycket kort tid för färdigställande av skyddsplaner innan de nya reglerna träder i kraft och tillämpas. Sveriges hamnar gör och har gjort ett stort arbete för att försöka fullgöra sina förpliktelser trots att riktlinjerna varit sena, ofullständiga och till och med motsägelsefulla. Förutom de stora ekonomiska kostnaderna i mångmiljonklassen har det inneburit att man har fått handla i blindo eftersom man inte har kunnat göra en bedömning av vilka konkreta krav som skulle komma att gälla. Det är nya myndighetsuppgifter som har tillkommit för hamnarna. Förutom de polisiära uppgifterna ska de själva bestämma hamnområdet. Hamnen ska avgöra och avgränsa området och göra skyddsplanerna. Det kan leda till konflikter med kommunens planer när det gäller fritidsbåtar och rekreationsområden för invånarna. Nu är det slutfiskat, slutpimplat och sluttittat, som en tidning i södra Sverige så träffande beskriver vad som kommer att ske. Taggtråd, stängsel och TV-övervakade grindar hindrar folk från att nå havet. Hamnarna blir slutna rum. Allvarligare är att det finns uppgifter om att 10-15 % av hamnarna antagligen inte hinner med att få fram skyddsplaner och vidta åtgärder. De kommer att kunna straffas för överträdelse, och deras fartyg bli utestängda av andra länders hamnar. Kostnaderna kommer att drabba de mindre hamnarna hårt. De har redan svårt att klara sin ekonomi. Andra befarar att det kommer att bli kaos. Tanken med sjöfartsskydd är god, men hur kommer det att bli i realiteten? Det handlar inte bara om Sverige utan om internationell trafik. Det är inte bara hamnarna utan även fartygen som berörs. Den 1 juli är deadline. Att ge dispenser till några kanske kommer att öppna Pandoras ask. Samtidigt befarar väldigt många att det kommer att bli en jättekonflikt. Även om hamnarna är godkända kan inte fartyg som inte är godkända anlöpa hamnen. På samma sätt kommer inte andra länders hamnar att ta emot fartyg som gått från en så kallad osäker hamn. Vad jag har förstått vid samtal med ansvariga är det många båtar från andra länder som inte ens kommit så långt att de fått IMO-nummer. De har en lång väg att gå innan de blir godkända. De kommer alltså att bli stoppade utanför hamnarna, och lasten blir liggande på kajen respektive på båten. Hur långt har man kommit i andra länder? Hur har man tagit sig an det här problemet? Har andra länder gjort sin läxa lika bra som Sverige, eller ligger vi långt före de andra länderna? Är det bara vi som lägger de här kostnaderna på sjöfarten? Det här förslaget får naturligtvis stora konsekvenser för sjöfarten och sjöfartsnäringen i Sverige. Vi menar att staten måste ta ett ansvar för vad som kommer att hända och vidta olika åtgärder för att inte näringen utan egen förskyllan går på ett stort bakslag. Det finns en stor risk för snedvridning av konkurrensen gentemot andra transportslag. När kostnaderna ökar väljer man kanske ett annat transportslag. Öresundsbron vädrar säkert morgonluft just nu. Det svensk sjöfart behöver är draghjälp att växa och utvecklas och inte att belastas med fler och kostnadskrävande pålagor. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 4.

Fru talman! Som på så många andra områden tvingas också sjöfarten nu stärka skyddet mot angrepp från olika former av brottslighet. I takt med att terrorhandlingar och hot om terrorhandlingar av olika slag underminerar det civila samhällets normala sätt att fungera måste också fartyg och hamnanläggningar skyddas på ett effektivare sätt. Det kan tyckas vara sorgligt, men dessvärre är det denna krassa verklighet vi har att hantera. Transportbranschen är särskilt utsatt. Det kunde vi se vid Lockerbiekatastrofen för ganska många år sedan nu, i New York den 11 september 2001 och vid tågattacken i Spanien för bara en kort tid sedan. Det finns dessvärre anledning att befara och räkna med att fler liknande terrorattacker kommer i framtiden, kanske också i Sverige. För att transportsektorn ska kunna fortsätta att vara den kanske viktigaste förutsättningen för handel, utveckling och välstånd är det nödvändigt att stärka skyddet också för sjöfarten. Om detta torde det finnas en bred enighet i denna kammare. Det är mera hur gränser för personlig integritet ska dras, hur myndighetsutövningen vid tillsyn ska se ut, tidpunkt för ikraftträdandet och hur kostnaderna för det förstärkta skyddet ska fördelas som vi kan ha lite olika åsikter om, vilket också framgår av betänkandet. För Centerpartiets del har vi i huvudsak kunnat godta de förslag som regeringen lagt fram i propositionen. När det gäller den personliga integriteten och besättningens hytter fick vi faktiskt utskottets majoritet att skärpa skrivningarna på det området efter yttrandet från justitieutskottet, där också Centerpartiet deltog i majoritetsskrivningarna. Nu skriver vi: "Angående rätten att inspektera besättningens hytter anser utskottet att denna rätt måste finnas men att det är oerhört viktigt att den tillämpas med respekt och omdöme och i praktiken endast när det finns indikationer av något slag." - Detta sagt lite grann som en replik till Karin Thorborg. Vi skriver också: "Liksom vid övriga former av undersökningar anser utskottet att det är mycket viktigt att dessa står i proportion till den faktiska hotbilden och sker med beaktande av den personliga integriteten." Det är en påtaglig skärpning och förbättring, som gjorde att vi inte såg oss nödsakade att reservera oss på den här punkten, även om vi hade starka synpunkter på detta. På en punkt har vi dock anslutit oss till reservanterna i utskottet. Det gäller kostnadsfrågorna och reservation 5, som jag också yrkar bifall till. Här framhålls vikten av att ta hänsyn till andra länders sätt att finansiera kostnaderna för det ökade skyddet så att inte konkurrenssituationen för svenska hamnar och svensk sjöfart påverkas negativt. Här lyfts också frågan fram om gränsdragningen mot vad som är av nationellt intresse och vad som är fråga om kostnader för personal som utför uppgifter som närmar sig det polisiära ansvaret. Det är, som framhålls i reservationen, oftast inte det enskilda fartyget eller den enskilda hamnen som är målet för en terrorhandling, utan det är samhället eller staten man är ute efter. Då är det en väldigt grannlaga fråga hur kostnaderna för terrorskyddet ska fördelas. I Centerpartiet är vi noga med att den nivå som beslutar om ett åtagande eller ett åläggande också ska vara med och betala för detta. Det kan gälla när staten ålägger kommunerna nya uppgifter, men det kan också gälla hamnanläggningar som löper ytterst liten risk för terrorattacker men som ändå tvingas vara med och betala för att skyddet ska vara heltäckande. Det är viktigt att vi får en någorlunda enhetlig hantering av kostnadsansvaret för den ökade säkerheten oavsett vilket transportslag det handlar om. Därför finns det skäl för en djupare analys av de här problemställningarna. Det är naturligtvis lätt att göra som Vänsterpartiet och Moderaterna och ställa sig vid sidan av och säga att man vill ha högre personlig integritet. Jag är dock övertygad om att skulle det inträffa en terrorattack med stora effekter är nog Moderaterna och Vänsterpartiet de första att snabbt ställa in sig i kören om skärpta krav på åtgärder mot terrorismen. Men då är det så dags. Vi menar att det faktiskt är bättre att förebygga, även om det känns lite smärtsamt att vi tvingas inkräkta lite grann på det personliga utrymmet. Men det är vår bedömning, och därför har vi i huvudsak godtagit det här. Vi har bara den här enda reservationen, som jag alltså yrkar bifall till.

Fru talman! Det förtjänar att påpekas att ursprunget till att vi i dag behandlar förslag om sjöfartsskydd ligger i den hänsynslösa terroristattacken den 11 september 2001. Terrorhot är i dag en del av vår vardagliga verklighet. Hoten riktar sig mot hela transportnäringen. Sjöfartsnäringen, som är en av de mest internationella näringarna, är naturligtvis inget undantag. När vi senast behandlade dessa frågor här i kammaren påpekade jag att det som saknades då var ett särskilt skydd av fartyg och hamnanläggningar mot brottsliga handlingar. Med den nu föreslagna lagstiftningen kompletterar vi den gällande EG-förordningen på ett bra sätt. De nya internationella reglerna innebär att man inom sjöfartssektorn kan vidta en rad åtgärder för att stärka skyddet mot brottsliga handlingar. De ger bland annat rätt att kroppsvisitera och undersöka egendom på fartyg eller i hamnanläggningar utan att någon misstanke om brott föreligger, på samma sätt som på våra flygplatser. Naturligtvis är detta ett visst ingrepp i den personliga integriteten, både kroppsvisitationen och undersökningen av besättningsmännens hytter. Den fråga vi måste ställa oss är hur alternativen ser ut. Låt mig i detta sammanhang tydliggöra att det för svensk sjöfartsnäring skulle kunna innebära stora negativa konsekvenser att ställa sig utanför det internationella skyddssystemet. Vi riskerar att svenska båtar med last från svenska hamnar inte får gå in i de länders hamnar där man har anslutit sig till de föreslagna åtgärderna. I regeringens förslag är det Sjöfartsverket som man avser att göra till tillsynsmyndighet. Med begreppet tillsyn avses kontroll av att regelverket följs. Sjöfartsverket ges också möjlighet att överenskomma med både Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen om att överlåta vissa uppgifter till dessa. Detta anser utskottsmajoriteten är bra och tillgodoser de behov som finns på ett effektivt sätt. Fru talman! Jag ska ägna ytterligare en stund åt det som handlar om rätten att undersöka person och egendom. Enligt det internationella regelverket finns en skyldighet att vidta åtgärder för att förhindra att vapen, farliga ämnen med mera införs i hamnanläggningar eller kommer ombord på fartyg. Det handlar bland annat om kroppsvisitation av passagerare och undersökning av besättningens hytter. Detta är kanske det mest kontroversiella i hela betänkandet. Låt mig börja med kroppsvisitationen. För det första är det inte vem som helst som föreslås få göra detta. Det ska vara polisen, Kustbevakningen eller annan särskilt utsedd person som förordnats av polisen. Om undersökningen ska genomföras av en särskilt utsedd person ska det ske under polisens ledning. Med kroppsvisitation menas i detta sammanhang samma sak som på våra flygplatser. Vi ska helt enkelt gå igenom detektorbågar, och vid indikation på något otillåtet föremål får vi visa upp våra väskor. Undersökningen av besättningens hytter är den andra delen av det som anses kontroversiellt. SEKO sjöfolk har gett uttryck för att sjömännens hem ombord ska betraktas med respekt. Självklart ska det vara så. Det torde inte i första hand vara besättningen som de skyddsplaner som ska upprättas fokuserar på. När det gäller besättningens hytter känner jag mig rätt säker på att detta i praktiken kommer att ske endast när det finns indikationer av något slag. Respekt och omdöme måste vara ledstjärnor för detta säkerhetsarbete. De åtgärder som sätts in vid olika hotbilder ska framgå i den skyddsplan som ska upprättas. Denna ska grundas på den hot- och riskbedömning varje fartyg och hamnanläggning gjort i sin skyddsutredning. Det är enligt utskottsmajoriteten viktigt att dessa insatser står i proportion till den aktuella hotbilden och att man utför undersökningarna med stor respekt för den personliga integriteten. Herr talman! Vi är från utskottets sida väl medvetna om de snäva tidsramar som gäller i samband med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Detta kan naturligtvis vålla vissa problem. Låt mig dock bara få påpeka att det finns möjligheter att vidta temporära åtgärder till dess mer permanenta anläggningar kan iordningställas. Det viktiga i första läget är att det upprättas skyddsplaner och att det fastställs aktuella skyddsnivåer. Det kan också vara på sin plats att påpeka att vi redan i höstas från riksdagens sida förband oss att införliva IMO:s regelverk. Det kommer inte som någon överraskning. De internationella reglerna är dessutom gällande rätt i Sverige genom att de kommer till uttryck i en EG-förordning. Här handlar det snarare om att vi faktiskt får gilla läget. Så här pass omfattande förändringar kostar naturligtvis pengar. Här är utskottsmajoriteten enig med regeringen om att den grundläggande principen ska vara att sjöfartsskydd ska vara självfinansierat. Detta innebär att den som skyddas också är den som får stå för kostnaderna. Detta är en bra princip. Det kan dock finns skäl att vid kommande utvärderingar noga följa kostnadsutvecklingen. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att de nya regelverk och rutiner som vi ska fatta beslut om naturligtvis ställer stora krav på branschen som helhet, såväl rederier som hamnanläggningar och anställda. Säkerheten och skyddet av person och egendom väger dock tyngre än de olägenheter branschen utsätts för. I det här sammanhanget vill jag därför lyfta fram vikten av att både regeringen och vi härifrån riksdagen noga följer utvecklingen, inte minst av respekt för den personliga integriteten. De nu föreslagna förändringarna får naturligtvis inte heller leda till orimliga kostnader eller onödig byråkrati. Med detta yrkar jag avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Claes-Göran Brandin talar en hel del om den personliga integriteten. Men det blir bara vackra ord, Claes-Göran. När det gäller att undersöka besättningens hytter har regeringen faktiskt gått onödigt långt, vilket, om jag minns rätt, Vänstern påtalar i sin reservation. Justitieutskottet säger det också och för all del även trafikutskottet. När man läser texten i direktivet kan man se att där inte finns någonting som säger att man med automatik ska ha den rätten på skyddsnivå 1. Det är ni som vill gå ett steg längre än direktivet faktiskt säger. Jag har pratat med dig tidigare om de här frågorna, och du använder orden undersöka, visitera och kontrollera som om de vore samma ord. Men det är ju inte så. Det är ju en enorm gradskillnad mellan att undersöka, inspektera och visitera. Om du nu är så mån om den personliga integriteten, varför kan du då inte vara med på att en undersökning endast får ske om det finns ett konkret hot eller misstanke om brott? Då är vi ju överens allihop. Men varför ska en sjöman, till skillnad från någon annan, tvingas acceptera att en vilt främmande människa närsomhelst, utan välgrundad anledning, går in i hans hem? Den personen tittar inte bara in - han har ju faktiskt enligt detta förslag rätt att dra ut varenda byrålåda och titta vad som finns där. Det är ett skamligt ingrepp i den personliga integriteten. Därför är du inte trovärdig. Sedan säger du att det är rimligt och en bra princip att den som skyddas är den som ska betala. Tycker du då att den som går på fotbollsmatch ska betala för alla poliserna? Tycker du att de som var på folkmordskonferensen ska betala den hiskliga summan på 40 miljarder för polisskyddet? Det var ju de som skyddades. Tycker du att de judiska barnens föräldrar ska betala för skyddet vid Judiska skolan? Du säger ju att det är en bra princip. Den som skyddas ska betala.

Herr talman! Vi ska komma ihåg att i dag har befälhavaren faktiskt möjlighet enligt sjömanslagen, den som gäller för alla sjömän som finns ute på våra hav, att gå in och göra kontroller i besättningens hytter. Det hänger ihop med tullfria varor. Man har alltså redan i dag rätt att gå in från befälhavarens sida och visitera, gå igenom och, som Carl-Axel Roslund säger, dra ut byrålådor. Denna rätt har man redan i dag. Jag kan förstå att en undersökning av besättningsmans bostad ombord på fartyget kan uppfattas som integritetskränkande. Jag har full förståelse för det. Bestämmelserna måste därför tillämpas med gott omdöme. Det innebär enligt vår uppfattning att om en rutinkontroll ska göras, det vill säga då ingen misstanke föreligger, ska en sådan kontroll naturligtvis inte utföras av en besättningskamrat utan av en person anlitad utanför besättningen. En befälhavare eller redare som inte gör detta visar enligt vår uppfattning prov på dåligt omdöme. Vi får ändå, som jag sade i mitt inledningsanförande, se på vad alternativet är. Ska vi stå utanför det här? Om man inte gör de här kontrollerna och uppfyller IMO:s regelverk blir det på det viset att de svenska fartygen när de anländer till andra hamnar inte kommer att få komma in i de hamnarna. Det vill inte jag göra mot svensk sjöfart.

Herr talman! Nu tog jag dig på bar gärning, Claes-Göran. Nu använde du orden inspektera, kontrollera och undersöka som om det var sak samma. Jag råkar själv ha varit sjöman, och jag vet mycket väl att en gång i veckan kommer fartygschefen, maskinchefen och någon till och går igenom fartyget och tittar in i hytterna. Men de tittar in och ser efter att det är rent och snyggt, att det är helt och inte sönderslaget. Gud nåde den man ombord på ett fartyg som skulle dra ut en personlig låda! Här föll du på eget grepp. Det sker icke till sjöss, vågar jag påstå. Dessutom säger du att den som låter en kollega till besättningsmannen utföra detta är en dålig redare eller en dålig fartygschef. Men ta då bort den möjligheten! Precis som det tyvärr finns dåliga företagare finns det dåliga fartygschefer och liknande. Det ska vara en välgrundad anledning innan man får gå in i människors privata sfär. Men det tycker uppenbarligen inte ni, och det tycker jag är beklagligt. Därför är du inte trovärdig när du pratar om personlig integritet, för du menar ingenting alls med det. Sedan säger du: Vad är alternativet om vi ställer oss utanför? Vi ställer oss inte alls utanför. Ni tolkar direktivet hårdare än det som faktiskt står i handlingarna. Jag vågar lova att ingen människa skulle drömma om att utan att ha en välmotiverad anledning gå in i en dansk besättningsmans hytt. De skulle inte drömma om att göra det i en engelsmans hytt. De skulle inte drömma om att göra det i en italiensk besättningsmans hytt, för de hade förmodligen åkt på öronen ut därifrån.

Herr talman! Snacka om att falla på eget grepp. Carl-Axel Roslund säger att det inte skulle vara möjligt för en befälhavare med den lag som redan finns i dag att gå in och dra ut en byrålåda eller gå in och visitera i en hytt, som man har rätt att göra, på grund av att sjömännen inte skulle acceptera detta. Lika lite kommer ju sjömännen att acceptera det om det inte finns någonting i hytterna. De kommer inte då heller att acceptera att man går in och snokar i hytterna. Det kommer ju att vara likadant. Det här måste skötas med omtänksamhet. Det gäller också de skyddsplaner man gör upp på fartygen. Där kommer de fackliga organisationerna också att vara med och se till att skyddsplanerna blir riktigt skrivna. Jag svarade i och för sig inte Carl-Axel på frågan om kostnaderna, men jag räknar med att jag får tillfälle till det i nästa replik.

Herr talman! Du sade att man var tvungen att gilla läget och att det fanns vissa problem. Det tycker jag är ett understatement. Det måste rimligen finnas ett nationellt intresse av att det finns internationell sjöfart på svenska hamnar även efter den 1 juli 2004. Vi anser att lagen får stora negativa konsekvenser för sjöfarten. Det är kostnadsfrågan men också vilka problem som kan uppstå när lagen träder i kraft. Jag har en känsla av att ni inte tar frågorna på lika stort allvar som vi gör. Vi är faktiskt allvarligt bekymrade. Ni bara hänvisar till att lagen måste genomföras. Ska regeringen sitta med armarna i kors på åskådarplats och bara invänta datumet eller, som vi föreslår, aktivt förbereda sig och ta itu med de problem som kan uppstå?

Herr talman! Karin var också inne på frågan om kostnaderna. Låt oss ta ett exempel med Göteborgs Hamn. Det kostar Göteborgs Hamn 30 miljoner kronor att vidta dessa åtgärder. Mycket rörande de kostnaderna hänför sig till inte bara det förslag vi lägger fram nu, utan vi ska också se över den säkerhet som en hamn måste ha. En hamn är en stor arbetsplats. Då måste där finnas en stor säkerhet. Det går inte för ett företag, till exempel Volvo, att låta människor springa vind för våg inne på området. Där finns en säkerhet. Den ska också följas i våra hamnar när det gäller till exempel truckar som kan finnas på dessa områden. De är föremål för stöld och annat. Jag är mycket klar över att den kostnad som detta kommer att medföra för de olika hamnanläggningarna kommer att klaras under en tid. Sedan var det begreppet att bli tagen på sängen. Vi fattade beslutet i höstas. Man vet om att det kommer att vidtas åtgärder. Det går inte att tro att hamnarna ska vara öppna i den situation vi lever i dag. Sven Bergström sade: Tänk om någonting händer. Hur kommer ni som tror att hamnarna kan vara öppna utan stängsel och med folk flanerande och pimplande på kajerna att agera? Hur skulle ni bemöta detta? Jag är ganska övertygad, precis som Sven sade, om att ni vid den tidpunkten kommer att ropa på mer säkerhet.

Herr talman! Jag ska också ta upp frågan om personlig integritet. Den frågan vill jag inte släppa. Du uttryckte det som att ett visst ingrepp i den personliga integriteten krävs. Jag tycker att det är ett stort ingrepp. Det är inte något litet ingrepp. Vi har faktiskt ett grundlagsskydd i denna fråga. Det går inte att skriva en lag med kryphål i lagtexten. Här har vi fått höra av dig att det kommer att ske bara i undantagsfall - i praktiken bara om det finns misstanke om brott. Varför då inte skriva in det? Det är uttolkningen av detta som är det viktiga. Det kvarstår en möjlighet att kroppsvisitera och att gå in i besättningsmännens hytter. Så länge det står med kan det missbrukas. Ni har gått alldeles för långt i metoderna. Det finns inget krav på att agera utan misstanke om brott på skyddsnivå 1. Vi kommer inte att ställas utanför.

Herr talman! Jag är helt övertygad om, och har den bestämda uppfattningen, att vi uppfyller inte de internationella kraven om vi inte har bestämmelsen om att undersöka hytter. Detta kan i sin tur leda till internationell kritik, det vill säga problem för svenska fartyg att anlöpa andra hamnar - som jag sade tidigare. Jag har en tro på sjömännen och alla som jobbar på båtarna. Jag tror inte att hytterna kommer att besiktigas utan en hänvisning till dessa delar. Jag tror inte att man kommer att bara springa in i hytterna. Det kommer bara att ske efter indikationer om vissa saker. Då finns instrumentet för att göra det.

Herr talman! Kristdemokraterna stöder betänkandet. Vi har inte motionerat och inte reserverat oss, utan vi står bakom betänkandet. Precis som för flera av mina kolleger är det svårt för mig att undvika att nämna den 11 september 2001. Världen är inte densamma efter det datumet. Terrorismen är fanatisk till sin natur. Den är hänsynslös och brutal. Ofta är infrastrukturen i samhället målet för terrorister - flyg, järnvägsstationer, bussar och så vidare. Det behövs alltså ett internationellt regelverk för sjöfartens skydd. Det är detta vi behandlar i dag. Jag kan också beklaga att informationen till hamnar och till övriga berörda har varit sen och otydlig samt att lagstiftningen i början kan vara bristfällig. Vi har inga andra länder att jämföra med. Alla som är anslutna till IMO gör detta samtidigt. Det innebär att det är viktigt att följa upp hur lagstiftningen tillämpas och göra de justeringar som behövs längre fram. Några frågor har blivit kontroversiella i behandlingen i riksdagen. Det gäller bland annat undersökningar av besättningens hytter. Där skriver utskottet att det måste finnas en rätt att inspektera hytter, men att den ska tillämpas med respekt och omdöme och stå i proportion till den faktiska hotbilden samt att man ska beakta den personliga integriteten. Justitieutskottet ansåg att regeringen hade gått för långt i sitt förslag. Men trafikutskottets majoritet - dit vi denna gång hör - bedömer att man inte kan avstå från denna möjlighet men att den måste tillämpas mycket strikt. Eftersom det är så tydligt uttryckt i det som kallas förarbetet till lagen torde det inte bli något tvivel om var gränsen ska gå. Den andra frågan som är kontroversiell är hur kostnader och konsekvenser ska hanteras. Herr talman! Jag är medveten om att mitt parti skulle kunna fälla regeringen på denna punkt i och med att fyra andra partier redan har reserverat sig. Visst är det frestande för en oppositionspolitiker att kasta grus i maskineriet, att försena en lagstiftning, att försvåra det hela. Men jag har gjort bedömningen att här skulle det innebära svåra konsekvenser om man ställer sig bakom den reservationen. Det skulle till exempel innebära att någon annan får betala det som nyttjaren av sjöfarten vinner på ett ökat skydd. Den som köper en tjänst i sjöfarten, som passagerare eller som godstransportör, vinner ett ökat skydd och får därmed vara med och betala en ökad kostnad. Det skulle också innebära att vi öppnar en ny princip för till exempel luftfarten, det vill säga begära statligt stöd för dessa kostnader. Hur skulle de partier som reserverar sig här ställa sig till det? Skulle ni vara beredda att i statsbudgeten bistå med pengar till exempelvis kostnader för skyddet för luftfarten? Det blir problem när man stiftar en sådan lag. Man har redan fått indikationer från till exempel näringsidkare som har kommit i kläm och om begränsad tillgänglighet till hamnområden. Därför har vi i utskottet krävt uppföljning och utvärdering av både de ekonomiska konsekvenserna och hur den personliga integriteten hanteras. Om det är någon som tvivlar på om Kristdemokraterna vill slå vakt om sjöfarten kan ni läsa våra tidigare motioner. Vi vill se över och göra sjöfartsavgifterna mer rättvisa. Vi vill anslå pengar till den infrastruktur som sjöfarten utnyttjar och som i dag betalas genom avgifter. Men vi har sagt att Godstransportdelegationens arbete måste inväntas för att man ska se om det finns några kloka förslag till framtida transportavgiftssystem. Herr talman! Sammanfattningsvis kan jag säga att vi är medvetna om de problem som finns med en sådan här lagstiftning, men vi har krävt en uppföljning, en utvärdering. Med detta tycker vi att vi kan ställa oss bakom betänkandet om sjöfartsskydd.