Tryck- och yttrandefrihet

Herr talman! Det är trevligt att få inleda riksda- gens försöksperiod med den nya debattordningen. Ärendet som jag kort ska presentera innan debat- ten tar vid gäller ett rent motionsbetänkande som rör tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ämnen. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen är fundament i vårt demokratiska sam- hälle. Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrar oss medborga- re ett skydd att fritt få uttrycka vår mening i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar, uttrycka tankar, åsikter och känslor. Gällande regler och bestämmelser syftar till att skydda den som med- verkar vid tillkomsten av till exempel bild, ljud, tryckt skrift eller den som lämnar uppgifter för publi- cering. Våra friheter har sina begränsningar. Sådana be- gränsningar får göras endast för att tillgodose ända- mål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Här känner vi till exempelvis rikets säkerhet, privatli- vets helgd, förebyggande av brott. I lagen föreskrivs att begränsningen inte får sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en del av folkstyrelsens grundvalar. Herr talman! I betänkandet behandlas 20 motioner från den allmänna motionstiden i höstas. Flera av motionsyrkandena är årligt återkommande och såle- des tidigare behandlade av KU. Utskottet avstyrker alla 20 motionerna, många med hänvisning till att frågan redan är under utredning eller kommer att beredas inom kort. Ett sådant exempel är motionen som kräver skydd för meddelandefrihet även för privatanställda och att efterforskningsförbudet ska omfatta alla arbetsgivare. Utskottet anser alltså att det är en rimlig ordning att avvakta vad beredningen i Justitiedepartementet kommer fram till. I betänkandet ger utskottet en bakgrundsbeskriv- ning och redogör för tidigare riksdagsbehandling i den aktuella frågan. En återkommande formulering i utskottets ställningstagande är också att vi vidhåller vår tidigare bedömning. Det gäller till exempel frågan om avskaffande av den så kallade vuxencensuren. Vid tidigare års debatter har vi varit fler som har uttryckt viss sympati för kravet på ett avskaffande, men då, som nu, har vi ansett att frågan inte är så enkel. Vi anser att den förhandsgranskning som nu sker av filmer och videogram kan ha en återhållande effekt på de grövsta våldsskildringarna. Pornografifrågor med olika inriktning behandlas i ett fyrsidigt avsnitt i betänkandet. Motioner om hets mot folkgrupp behandlas också i år, nu med inrikt- ning mot transpersoners situation. Likaså finns en motion om hot, hets och våld mot funktionshindrade. Herr talman! Med det här och ytterligare ett antal frågeställningar, och mot bakgrund av att betänkandet har åtta reservationer och fem särskilda yttranden, är det upplagt för en intressant debatt om tryck- och yttrandefrihetsfrågor.

Herr talman! Som Barbro Hietala Nordlund så klokt framhöll är det lite av tradition att det i regel varje vår efter allmänna motionstiden dyker upp ett motionsbetänkande med anledning av de motioner som avgivits under allmänna motionstiden hösten dessförinnan, betitlat Tryck- och yttrandefrihet. I betänkande KU17 tas bland annat frågor om medde- larfrihet, genmälesrätt, censurfrågor, hets mot trans- personer och andra former av värnande av tryck- och yttrandefriheterna inom EU upp till behandling. Jag tänkte inskränka mig, åtminstone i mitt hu- vudanförande, till att bara beröra den reservation som vi moderater tillsammans med Folkpartiet - det är i botten Folkpartiets motion som vi har hakat på - har fogat till betänkandet. Det är emellertid inte nytt för oss moderater att vi vill avskaffa vuxencensuren. Det har vi länge hävdat, och det står vi också fast vid denna gång. Det som möjligen är nytt denna gång från moderat utgångspunkt är att vi också tycker att det finns skäl att införa en 18-årsgräns. Varför då? Jo, vi tycker, precis som Barbro Hietala Nordlund var inne på, att det finns skyddsvärda intressen att bevaka när det gäller vålds- och pornografiskildringar, där ungdomar om möjligt ska hållas skadefria, eller i varje fall fria från den typen av intryck. Det enda skälet egentligen för att granska en film ska vara att fastställa en aktuell åldersgräns för den granskade filmens publik. Det förslag som vi tillsammans med Folkpartiet lägger fram innebär att en biofilm som inte har grans- kats inte heller ska få visas för barn och ungdomar. Och i och med att man inför denna åldersgräns på 18 år har man också sagt att den åldersgräns på 15 år som också finns innebär att det finns material som man kan tillåtas få se om man har fyllt 15 år men inte 18 år. Men däremot när man väl har fyllt 18 år ska i princip ingen censur förekomma eftersom man i all- mänhet betraktas som vuxen och myndig vid 18 års ålder. Jag är medveten om att det finns undantag där också. Man får till exempel inte gå på systemet och köpa vin när man har fyllt 18 år. Däremot får man beställa in alkoholhaltiga drycker på restaurang. Men man måste vara fyllda 20 år för att få köpa alkohol- haltiga drycker på Systembolaget. Man kan tycka att det är en inkonsekvens där. Men nu gäller det vuxen- censuren, och den tycker vi inte ska förekomma för personer som har fyllt 18 år. Vi konstaterar också att genom straffbestämmel- serna i brottsbalken och i yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller dem som till exempel i film eller på vi- deogram skildrar sexuellt våld eller tvång eller när- gånget eller utdraget skildrar grovt våld mot männi- skor och djur, ges en viss garanti för att filmer som visas offentligt inte innehåller så kallade olaga vålds- skildringar. Vi konstaterar också att det våldsskildringsråd som inrättades 1990 har till uppgift att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder och i övrigt följa både film- och videobran- schernas självreglerande arbete i övrigt. Med det tycker vi oss kunna nöja. Och jag ber att få yrka bifall till reservation 3 om avskaffande av vuxencensuren. Vi moderater har också fogat ett särskilt yttrande till betänkandet. Barbro Hietala Nordlund berörde också meddelarfriheten som tas upp i det särskilda yttrandet. Vi har valt att inte reservera oss på denna punkt därför att vi, tillsammans med utskottsmajori- teten, konstaterar att frågan om yttrande- och medde- larfriheten för privatanställda för närvarande bereds i Justitiedepartementet, och vi vill för ögonblicket inte föregripa den beredningen. Frågan om den stående beredningen som ska få till uppgift att följa den mediala och tekniska utveck- lingen och lämna förslag till lösningar av olika pro- blem på yttrandefrihetens område bereds också för närvarande på Justitiedepartementet, och vi nöjer oss tills vidare med det. Däremot gör vi det särskilda påpekandet i det sär- skilda yttrandet att vi från moderata utgångspunkter har svårt att acceptera tanken att man rakt av när det gäller meddelarfriheten skulle överföra detta till den privata sektorn. Det vore att förvandla det privata till offentligt. Vi tycker inte att man kan sätta likhets- tecken mellan offentligt och privat. Det finns en prin- cipiellt grundläggande skillnad mellan det offentliga och det privata, och det vore att träda det privata förnär om man automatiskt sätter likhetstecken i meddelarfrihetsavseende mellan det offentliga och det privata. Vi konstaterar också att det redan faktiskt finns ett visst skydd för privatanställda som till exempel av- slöjar brott eller allvarliga missförhållanden på en arbetsplats. Herr talman! Med dessa ord nöjer jag mig för ögonblicket. Det finns förmodligen anledning och skäl för mig att återkomma lite senare i debatten.

Herr talman! Det pågår i EU-kommissionen ett arbete med en rättsakt om vilket lands lag som ska vara tillämplig vid rättegångar när det gäller förhål- landen utanför avtal. I det förslag som nu diskuteras finns det bestäm- melser som är helt oförenliga med det svenska grundlagsfästa skyddet för yttrandefrihet, tryckfrihet och meddelarfrihet. Det förslag som diskuteras i EU-kommissionen skulle alltså innebära att tvister ska behandlas i det land där klagande har sitt hemvist oavsett utgiv- ningsland. Detta förslag kommer på en rad sätt att bli skadligt för nyhetsförmedlingens, samhällsdebattens och konstens frihet i Europa. Jag vill lite närmare förklara vad detta förslag kan leda till. Detta lagförslag kan alltså innebära att en italiensk maffiaboss som känner sig kränkt av att i en svensk tidning bli kallad just maffiaboss ska kunna processa om skadestånd enligt italiensk lag. Om maf- fiabossen sedan skrivit sig i något hälarparadis för ljusskygga affärer blir även en sådan stats lagar om ärekränkning redskap för att kringgå svensk grundlag. Den som ger ut en bok i Sverige kan då bli angripen juridiskt med stöd av lagar i en mängd länder både inom och utom EU där skyddet för tryckfriheten är bräckligt eller rentav dåligt. EU-kommissionen har under ett par års arbete, trots den upprepade kritiken från företrädare från pressen, envist hållit fast vid att tryckfrihetsfrågorna i detta förslag ska finnas med på detta sätt. Juridiken i landet med det svagaste skyddet för yttrandefriheten ska då kunna ta över lagarna i de länder där press och andra medier har ett starkt skydd. I vårt land kan inte kontroversiella inlägg i sam- hällsfrågor angripas genom skadeståndsanspråk i domstol mot någon som intervjuats i tidningar och TV. Den ansvarige utgivaren är i Sverige ensam an- svarig, och det kan aldrig dömas ut skadestånd om det som skrivits inte är så grovt att en tryckfrihetsjury kan förklara det vara brottsligt enligt svensk lag. I det stora flertalet EU-länder är tryckfriheten läg- re värderad och långt svagare skyddad än i Sverige. Folkpartiet har reagerat kraftigt på detta och tagit upp detta problem i olika motioner både nu och tidi- gare. Därför känns det väldigt bra att vår oro för för- slaget också delas av Justitiedepartementet och inte minst av konstitutionsutskottet självt. Man har även på många ledarsidor uttryckt sin oro för detta förslag och vad det kan leda till för Sverige. Herr talman! Jag är i likhet med mina folkpartis- tiska partikamrater en varm anhängare av EU. Men det innebär inte att vi är okritiska. Och vi måste vara som vakthundar när det gäller vad som händer i EU i detta avseende. Jag vill också säga några ord om två reservationer som Folkpartiet har fogat till detta betänkande. Den ena reservationen är gemensam med Mode- raterna och gäller vuxencensuren. Och Henrik S Jär- rel har väldigt väl utvecklat vad vårt gemensamma förslag innebär - åldersgränsen på 18 år och att vi vill avskaffa vuxencensuren. Jag vill emellertid betona det som Henrik S Järrel i och för sig sade. Vi från Folkpartiet gillar naturligt- vis inte olaga våld, och det gör såvitt jag vet inte någon. Men det finns straffbestämmelser i brottsbal- ken och i yttrandefrihetsgrundlagen som gäller dem som till exempel i film eller i videogram skildrar sexuellt våld eller tvång eller som skildrar grovt våld mot människor och djur. Genom de befintliga straff- bestämmelserna, som vi ändå har i brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen, ges det ändå en ganska bra garanti för att filmer som visas offentligt inte inne- håller olaga våldsskildringar. Jag tycker nog att man borde kunna komma till skott i regeringen i den här frågan. Vi har pratat om den i många år, och som Barbro Hietala Nordlund meddelade finns det förstå- else för den här frågan och kanske en viljeinriktning åt det här hållet. Jag tycker att regeringen nu borde kunna åstadkomma den förändring som vi föreslår från Folkpartiet och Moderaterna. Herr talman! Den andra reservationen som vi har från Folkpartiet handlar alltså om transpersoner. Trots att alltfler inte anser homosexualitet vara något onormalt har andelen som utsätts för hot eller våld beroende på sin sexuella läggning ökat. Det är väldigt bra att vi i tryckfrihetsförordningen har ett brott som handlar om hets mot folkgrupp som nu har utökats till att omfatta anspelning på sexuell läggning. Men jag tycker alltså att det är tid att gå vidare. Det borde också kunna omfatta transpersoner. Transpersoner är ett samlande begrepp för alla de individer vars könsidentitet eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Transpersoner har levt en mycket undanskymd tillvaro i många år, men vi har förstått att de är betydligt fler än vad vi som inte är transpersoner kanske anar. Därför tycker vi från Folkpartiet att regeringen bör ta initiativ till att lägga fram förslag som förbjuder hets inte enbart mot homo- och bisexuella utan även mot transpersoner. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser- vation nr 6 som handlar just om transpersoner, men jag stöder naturligtvis också den reservation som handlar om avskaffande av vuxencensur.

Herr talman! Mot bakgrund av massmediernas betydelse för den fria åsiktsbildningen och det demo- kratiska samhällsskicket har statsmakterna, det vill säga vi och regeringen, bland annat genom grund- lagsbestämmelser om yttrandefrihet och tryckfrihet gett de legala förutsättningarna för massmedierna att verka självständigt. Och i en internationell jämförelse har vi väldigt detaljrika grundlagar på det här områ- det. Statsmakterna har ett ansvar för att yttrandefrihe- ten i praktiken kan utnyttjas och för att det bedrivs en vital opinionsbildning. Det yttersta målet för stats- makternas agerande gentemot massmedierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. En del i den fria åsiktsbildningen är att massmedi- erna kan fungera som självständiga aktörer och driva egna linjer i samhällsdebatten. Kommentarer kring samhällsutvecklingen, kulturyttringar, strömningar och maktstrukturer i samhället är också en del av den fria åsiktsbildningen. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan informa- tion ge underlag för medborgarnas fria och självstän- diga ställningstaganden. Också den kritiska granskningen i massmedierna är central för den fria åsiktsbildningen och demokra- tin. Massmedierna kan på ett fristående och oberoen- de sätt granska de inflytelserika i samhället. En granskning genomförd av mångfasetterade massme- dier motverkar maktmissbruk. En mer rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället kan därmed framträda. Viktiga strömningar och företeelser i sam- hällslivet kan avslöjas genom en sådan granskning. Herr talman! Medborgarnas möjligheter att kom- ma till tals i medierna är en så viktig del av mediernas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den bör betraktas som en mer självständig uppgift för massmedierna, jämställd med informationsuppgiften och granskningsuppgiften. Det bör alltså ses som en uppgift för massmedierna - som bärare av den all- männa samhällsdebatten - att fungera som forum för utbyte av kommentarer och kritik. Men det finns problem i mediebilden. Dramatur- gin som präglar det nya mediesamhället avgränsar och förkortar. Vi får en nervösare politik som följd av detta med godtyckliga kast i vad som uppmärksam- mas. Långsiktigt ledarskap försvåras. Medborgarna görs till "barn". Det svåra förvandlas till det enkla. Man får "a climate of suspicion", som den ameri- kanske medieforskaren Thomas E Patterson uttrycker det - ett klimat av misstänksamhet. Eftersom nästan ingenting förklaras om målkon- flikter och komplikationer uppstår ständiga besvikel- ser. Stressen växer, och krafter mobiliseras mot varje förändring, eftersom det existerande är tydligt och kan bildsättas medan det icke existerande inte kan bildsättas på samma sätt. Herr talman! Personfixeringen, dramatiseringen, underhållningsmomentet och fokuseringen på enskil- da händelser understryker bilden av samhällets makt- processer som ett skådespel med den enskilde med- borgaren som passiv, om än välinformerad, åskådare. Massmedierna är på samma gång en aktör och en arena. Massmedierna har sina egna regler, beteenden och effekter. Kampen om uppmärksamheten handlar om närvaro i medierna. Herr talman! Mediesamhället tenderar att karakte- riseras av tillspetsning och konkretisering, vinkling, personifiering, intensifiering och polarisering. Denna utveckling, herr talman, kan i flera avseen- den hota enskildas integritet och värdighet. Det borde därför vara en självklarhet att medierna tar ett demo- kratiskt och etiskt ansvar i sitt arbete. Men även här borde man överväga ett förstärkt skydd rent juridiskt. Vad som diskuterats på andra håll i Europa är en laglig genmälesrätt. EG:s TV-direktiv förordar för övrigt i viss mån en sådan rätt. I den svenska radio- och TV-lagen återfinns den rätten i 6 kap. 3 §, men den är tämligen tandlös till sin utformning. Där står det att uppgifter ska "beriktigas när det är befogat". För övriga medier finns inte motsvarande regler i lag, men väl i branschinterna etiska normer. Uttrycket "när det är befogat" blir en gummiparagraf utan egentlig kärna. Därför vore det nog bra om vi fick en mer detaljerad och substantiell genmälesrätt. Vi borde överväga det i framtiden. Det finns en viss självsanering, men den är inte alltför omfattande. Vi upplever nu och då att ett antal människor får sina liv formligen krossade av drama- turgin i mediesamhället. Konstitutionsutskottets ma- joritet brukar hävda att det finns en grundlagsfäst princip som säger att den som sänder program själv- ständigt ska avgöra vad som ska förekomma i pro- grammen. Men, herr talman, det kan i all stillhet vara befogat att påpeka att Granskningsnämndens utslag ska publiceras i vissa medier oberoende av denna rättighet. De kanaler som är föremål för denna Granskningsnämndens verksamhet har alltså fått sin grundlagsfästa frihet inskränkt utifrån en sådan slut- sats. I denna fråga måste givetvis en avvägning göras när det gäller den enskildes grundläggande rättigheter och personliga värdighet i förhållande till program- och utgivaransvar. En genmälesrätt kan beroende på hur den är utformad möjligen ge upphov till föränd- ringar av grundlagen på området. Det får man grans- ka i ett kommande övervägande. Det är vår förhopp- ning att regeringen i någon form överväger en sådan laglig genmälesrätt. Det har vi kristdemokrater fram- fört i reservation nr 2, och den ber jag att få yrka bifall till. I övrigt står Kristdemokraterna bakom förslaget i betänkandet. Låt mig bara kommentera Centerpartiets förslag när det gäller 2 kap. 13 § i regeringsformen. Man vill ha en utredning. Vi vill i ett annat samman- hang, som vi kommer att diskutera senare i dag, ha en total översyn av fri- och rättighetskapitlet. Därför har vi inte biträtt en särreservation på det här området.

Herr talman! Det fria ordet, att få yttra och trycka sin åsikt, är en grundbult i svensk demokrati. Här finns en stor åsiktsgemenskap över alla partigränser, och det är bra. Samtidigt har vi kunnat se att yttrande- friheten kommit att pressas under det senaste decen- niet, delvis till följd av EU-inträdet, delvis till följd av egna tillkortakommanden på hemmaplan. När ny teknik skapar nya arenor och nya möjlig- heter för att förstärka och individualisera yttrandefri- heten har lagar som PUL, personuppgiftslagen, kom- mit att innebära nya hinder för yttrandefriheten. Även om det inte gick att dra några helt entydiga slutsatser av Kommunala förnyelsekommitténs betänkande kan man se att yttrande- och meddelarfriheten för kom- munalt anställda har påverkats negativt under 1990- talets förnyelsearbete. Det finns alla skäl att se upp med denna utveck- ling och att envetet hävda både offentlighetsprincipen och meddelarskyddet inom hela vår offentliga verk- samhet. En studie från 1999 visade att offentligan- ställda upplever sin yttrandefrihetssituation mer utsatt än privatanställda. Alltfler ledningar kräver lojalitets- förklaringar. Även lön, arbetsuppgifter och beford- ringsmöjligheter ansågs påverkas av kritik, för att nämna några av de problem som beskrev just den utveckling som krymper yttrandefriheten inom den offentliga sektorn. Herr talman! Låt mig understryka att vår uppgift måste vara att tydligt hävda dessa friheter inom det offentliga området. Centerpartiet har pekat på att det finns skäl att se över och förstärka yttrandefrihetslag- stiftningen för att skydda enskildas yttrandefrihet i nya medier. Närmare bestämt handlar det om möjlig- heterna att enligt 2 kap. 13 § begränsa yttrande- och informationsfriheten. Här finns ett utrymme att in- skränka yttrandefriheten genom att hävda att regler som reglerar formen för spridande eller mottagande av yttranden inte är en inskränkning. När helt nya kommunikationssätt utvecklas skapas här en gråzon som riskerar att leda till att möjligheterna till just en mer individualiserad yttrandefrihet inte tas till vara eller i värsta fall till och med hindras. Enligt vår mening måste de risker undanröjas som följer av att lagstiftningen inte tagit fasta på den nya kommunikationens möjligheter. Vi föreslår därför att regeringen antingen ger den stående beredning som nu verkar komma till stånd ett tydligt uppdrag att utreda frågan och komma med förslag eller tillsätter en särskild utredning med inriktning på att nå större restriktivitet i möjligheten att inskränka yttrandefri- heten. Om detta finns att läsa i vår reservation nr 2 i betänkandet som jag yrkar bifall till. Herr talman! Detta betänkande tar också upp någ- ra motionskrav som gäller hets mot folkgrupp. När vi i höstas behandlade grundlagsärendet kunde vi kon- statera att gruppen transpersoner inte omfattades av lagstiftningen enligt riksdagens första beslut från våren 2002. Det var en brist som vi från Centerparti- ets sida försökte rätta till under våren när första grundlagsbeslutet togs. Kammaren avvisade då för- slaget. När vi nu i höst återkom sade vi att vi inte såg det som anledning att stoppa lagstiftningen, men vi påtalade att vi tänkte återkomma i annat sammanhang för att rätta till bristen att hets till följd av anspelning på könsidentitet inte omfattas av lagstiftningen. Som Helena Bargholtz tidigare sade begär vi nu tillsam- mans med Folkpartiet att denna fråga ska utredas för att rätta till den brist som finns i lagstiftningen. Riks- dagen bör göra ett tillkännagivande. Herr talman! Avslutningsvis vill jag beröra de motioner som lyfter fram krav på åtgärder för att på olika sätt komma till rätta med skadliga våldsskild- ringar och begränsa pornografi, specifikt anspel- ningspornografi. Frågan om skärpningar i brottsbal- ken som berörs i motionerna behandlas i annat sam- manhang och inte i detta betänkande. Låt mig bara understryka att barnpornografibrott är oacceptabla och att det är viktigt att vi har en lagstiftning som skyddar barnen och bärs upp av barnkonventionen. Vi delar dock utskottets uppfattning att det krävs åtgärder på hela samhällets område för att förändra attityder och bilda motkrafter. Det krävs framför allt att vi ändrar de normer och värderingar som är gäng- se i samhället och som gör kvinnor och barn till sex- objekt. Att bryta denna maktordning är ett långsiktigt men helt nödvändigt arbete. Om det visar sig att tillämpningen av den nuva- rande lagstiftningen och branschernas självreglerande arbete inte ger det skydd för barnen som avsetts vill vi från Centerpartiets sida inte utesluta att ytterligare skärpningar av lagen behöver göras. Vi har således i dag inget yrkande i denna del. Herr talman! Med detta har vi behandlat de frågor i detta betänkande som jag särskilt ville kommentera. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2 i betänkandet.

Herr talman! Om man letar sig utanför det här hu- set till de mer obskyra videobutikerna i den här sta- den och runtom i landet kan man hitta filmer som visar grovt sexuellt våld mot djur. Hönor blir penetre- rade av män i kloaköppningen. Ston blir våldtagna bakifrån. Hundar blir utsatta för samma sak. Får är fastkilade mellan höbalar och män för upprepade gånger med tvång in sin penis i fårets slida. Det är lätt att rycka till, att må dåligt och att inte vilja diskutera frågan, men övergreppen sker, de filmas, säljs och innehas. Det är vår plikt som politi- ker att inte vända bort blicken utan ta tag i problemet och införa det enda som ur moraliska, etiska och djurrättsmässiga perspektiv är acceptabelt, nämligen ett förbud. Extremt och sexualiserat djurplågeri där djur blir utnyttjade för människans allra mörkaste drifters skull hör inte hemma i vårt samhälle. Jag trodde i ärlighetens namn inte att jag skulle behöva stå här uppe så ensam som jag gör i denna fråga. På Förbundet djurens rätts hemsida publiceras denna morgon enkätsvar från samtliga riksdagspartier om deras inställning till tidelag. Låt mig citera några stycken. Moderaterna skriver i sitt svar: "Tidelag ska anses som djurplågeri och därför vara förbjudet och straff- belagt." Enligt Kristdemokraterna "måste lagstift- ningen kompletteras med ett förbud". Centern säger: "Tidelag är inte förenligt med att behandla djuren väl." Folkpartiet "är emot alla typer av övergrepp mot djur". Socialdemokraterna svarar: "I den nuvarande lagstiftningen finns inte något uttryckligt förbud mot djurpornografi och det rättsliga skyddet för djur kan därför anses otillräckligt." Vänsterpartiet svarar: "Djurpornografi bör . förbjudas". Herr talman! Det som riksdagspartierna i ovan citerad enkät efterlyser täcks upp av min och parti- kamraten Ulf Holms motion i betänkandet KU17 som behandlas i dag. Regeringen ska där ges till känna att tidelag, framställning, förmedling och innehav av djurpornografiskt material ska förbjudas. På frågan från Djurens rätt om hur man ämnar agera vidare mot tidelag och djurpornografi svarar Kristdemokraterna att de kommer att motionera om detta under den allmänna motionstiden i riksdagen. Till Kristdemokraterna och andra partier som tänkt göra samma sak kan jag säga: Det behövs inte. Det är redan gjort, av mig och av Ulf Holm. Motionen ligger för bifall eller avslag i dag. Det kan väl inte vara så att partiegoistiska intressen att vilja skriva motionen själv går före djurens intresse att inte utsättas för lidande? Eftersom enbart vi i Miljöpartiet i utskottet har aviserat att vi tänker rösta för motionen mot tidelag och djurporr önskar jag ett klargörande från riksda- gens övriga partier i denna fråga. För ärlighetens skull: Kom inte dragande med att det redan är förbju- det med tidelag och djurporr! Alla som har studerat frågan vet att det raka förbudet mot tidelag försvann ur lagen 1944. Därefter har det brustit i tillämpning- en. Vi vet också att förundersökningar har lagts ned mot de videobutiker eller djurporrproducenter som blivit anmälda. Fru talman! Jag yrkar å den gröna riksdagsgrup- pens vägnar bifall till reservation 5 om tidelag och djurporr och hoppas få med mig fler partier i detta yrkande. Fru talman! Jag yrkar också med stöd av den grö- na gruppen bifall till reservationerna 7 och 8, som på olika sätt behandlar lagstiftningen om hets mot olika folkgrupper. I reservation 7 för Miljöpartiet återigen fram att hets på grund av könsidentitet ska förbjudas. Vi förde även fram detta när hets på grund av sexuell läggning förbjöds och debatterades här i kammaren i höstas. Den lagändring som gjordes då gjordes främst för att stoppa högerextremister från att lagligt kunna hetsa mot homo- och bisexuella. Men man lämnade fortsatt dörren öppen för hets mot transpersoner. Det är beklagligt, då vi vet att hetsen mot transpersoner tar sig samma uttryck som hetsen på grund av sexuell läggning. I påpekandet av detta under debatten i höstas hade vi miljöpartister stöd av Folkpartiet. I dag nöjer sig Folkpartiet med att tillsammans med Centern kräva en utredning. Jag kan återigen tämligen sorgesamt konstatera att jag och Miljöpartiet står ensamma i en fråga som kommer upp till behandling. Jag vill till Folkpartiet, särskilt efter Helena Bargholtz garante- randen härifrån talarstolen om motsatsen, ställa frå- gan varför man i dag inte är beredd att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen utan vidare utred- ning. Vad har egentligen ändrats sedan vi hade ett gemensamt yttrande i frågan i höstas? Fru talman! I reservation 8 kräver vi att hetslag- stiftningen ska omfatta ytterligare en grupp. Det rör sig om en grupp som alltid varit en av kärngrupperna bland offren för nazister, fascister och högerextre- mister. Det handlar om en grupp människor som förutom detta blir utsatta för generella attityder som direkt kränker och diskriminerar dem. Det handlar om funktionshindrade. I den debatt om hetslagstiftningen vi hade i våras, om jag återigen får referera till den, fanns det en samsyn i riksdagen om att våldet och kränkningarna mot en grupp givetvis har ett samband med den hets och de uppmaningar till våld och hot om våld som sprids genom hetsen mot gruppen. Samma samband gäller naturligtvis när vi talar om funktionshindrade, och därför ska också de inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp. Dessutom behövs det en vidare utred- ning för att genomlysa hela problemfältet med hot om våld och våld mot personer med funktionshinder. Fru talman! Låt mig avslutningsvis fästa kamma- rens uppmärksamhet på ett par andra frågor i betän- kandet. I ett gemensamt särskilt yttrande från mig och Vänsterpartiets Mats Einarsson gör vi klart att an- ställda i offentligt finansierad verksamhet som över- förs i privat regi ska få samma rättigheter vad gäller meddelarfrihet och efterforskningsförbud för arbets- givarna som hade rått om deras verksamheter inte hade överförts i privat regi. Jag finner det anmärk- ningsvärt att Moderaterna markerar att de har motsatt åsikt. I ett annat särskilt yttrande pekar jag på problemet med högerextrem så kallad vitmaktmusik och vikten av att samhället tydligare utnyttjar lagarna om hets mot folkgrupp för att verka mot produktion och dis- tribution av vitmaktmusik. I en angelägen folkpartistisk motion, som Helena Bargholtz förtjänstfullt redogjort för tidigare, tas frågan om Rom 2-processen och de problem som kan uppstå för den svenska tryck- och yttrandefriheten inom EU upp. Utskottet betonar i sitt ställningstagan- de vikten av att Sverige i EU tydligt verkar för att förkasta förslag som skadar tryck- och yttrandefrihe- ten såsom vi känner den. Det ställningstagandet bör understrykas. I betänkandet finns slutligen en miljöpartistisk re- servation mot anspelningspornografi. Min partikam- rat Ewa Larsson kommer vidare att föredra denna fråga.

av andre vice talmannen därefter till och med 10 §

Fru talman! Gustav Fridolin ställde frågor om en del enkätsvar. Sådana är kanske ibland inte så välav- vägda i sin utformning. Låt mig bara klargöra att frågan om tidelag inte hör hemma i konstitutionsut- skottets handläggning. Om det ska företes som olaga våldsskildring tillhör det vårt område, annars handlar det möjligtvis om miljö- och jordbruksutskottet eller brottsbalken, det vill säga justitieutskottet. Jag vill bara klargöra detta så att vi inte blandar ihop de här sakerna. När det gäller djurpornografi finns det inte ett heltäckande skydd i lagstiftningen. Däremot finns det när det gäller olaga våldsskildring skrivningar som kan användas i fråga om speciellt förråande inslag i det här sammanhanget. Jag satt med i Barnpornografiutredningen en gång i tiden och drev då väldigt hårt kravet på innehavs- kriminalisering. Man får nog säga att det är ett väldigt långtgående krav på innehavskriminalisering som Gustav Fridolin och Miljöpartiet här driver. Det är tveksamt om det är rimligt att ha den typen av lag- stiftning just när det gäller detta område. Men det finns alltså ett visst förbud, även om det inte är hel- täckande i dag.

Fru talman! Tack, Ingvar Svensson, för repliken! Det stämmer att tidelag vanligtvis inte hanteras i vårt utskott, men eftersom Miljöpartiet har ansett att tide- lag och djurpornografi av naturliga skäl hör samman som frågor har vi lagt fram ett gemensamt yrkande som blivit remitterat till vår behandling. Dessutom kan sägas att i enkätsvaren från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna markeras väldigt tydligt att just djurpornografi ska förbjudas, dock inte i svaret från Kristdemokraterna. Men om det är så att ni avslår motionen med hän- visning till att ni inte vill behandla den i KU vet jag att det ligger andra motioner om ett rakt förbud mot tidelag för behandling i miljö- och jordbruksutskottet. Jag hoppas att Kristdemokraterna där väljer att bifalla dessa motioner, särskilt efter Ingvar Svenssons replik på mitt inlägg. Jag finner det dessutom lite intressant att Ingvar Svensson ifrågasätter en del av mitt yrkande, nämli- gen om att ha ett innehavsförbud, och då i termer av att man finner det tveksamt. Samtidigt förklarar han inte alls varför man i betänkandet fullständigt mot- sätter sig resten av yrkandet. Om ni nu är tveksamma till ett innehavsförbud kunde vi väl ha sytt ihop ett yrkande där vi delvis biföll motionen och fick till ett förbud mot produktion och försäljning av djurporno- grafi. Men det intresset verkade inte finnas hos något annat parti vid behandlingen i konstitutionsutskottet.

Fru talman! Jag vill passa på att påpeka för kam- maren att mitt yrkande om utredning om yttrandefri- heten återfinns i reservation 1. Om Gustav Fridolin och övriga ledamöter i kammaren önskar biträda det förslaget ska ingen behöva tveka om vad det var jag yrkade bifall till. När det gäller tidelag är det, precis som Ingvar Svensson sade, en fråga som i mångt och mycket hör hemma hos miljö- och jordbruksutskottet och justitie- utskottet. Vi är från vår sida beredda att pröva frågan för att se vad som ytterligare kan krävas på det här området och se hur tillämpningen verkligen har sett ut. Vi har nu ett aktuellt fall i Halland som kan vara spännande att ta del av för att se hur lagstiftningen verkligen tillämpas i syfte att komma till rätta med de övergrepp på djur som naturligtvis är helt oacceptab- la. Sedan tycker jag att det finns en skillnad när det gäller barn i barnpornografiska sammanhang som tvingas leva med att dessa bilder ligger ute på nätet och som kan få se sin bild i olika sammanhang. Rik- tigt den situationen har naturligtvis inte djuren. Sedan är det en annan sak att övergrepp aldrig är acceptabla, men ur tryckfrihetssynpunkt är bilden något annor- lunda. Frågan kommer dock som sagt att diskuteras i annat sammanhang från vår sida.

Fru talman! Jag tackar för ytterligare ett ställ- ningstagande. Kanske kan vi vid behandlingen av den motion som handlar om förbud mot tidelag få en majoritet i kammaren för detta. Det verkar åtminstone finnas ett intresse för detta från flera av kammarens ledamöter. När det gäller djurpornografi har jag aldrig dragit några paralleller i denna debatt till barnpornografi. Jag vet att det finns tydliga skillnader, och jag jäm- ställer inte heller personligen barn och djur. Men att det skulle vara ett argument mot att förbjuda djurpor- nografi kan jag inte för mitt liv förstå. Djurpornografi bygger på systematiska övergrepp, på att man bygger upp en ekonomisk industri för att utföra vedervärdiga övergrepp på djur, och det borde vi naturligtvis ha ett rakt förbud mot. Jag fortsätter att vara tämligen led- sen för att inte fler partier har insikt om att ett sådant förbud skulle kunna komma till genom att man rösta- de bifall till min och Ulf Holms motion vid behand- lingen i dag.

Fru talman! När det gäller den svåra frågan om djurpornografi är det, precis som både Ingvar Svens- son och Kerstin Lundgren har sagt, viktigt att vi ock- så tar tag i själva sakfrågan, nämligen förbud mot tidelag, och får in ett förbud mot detta i brottsbalken och sedan gör en analog ändring i yttrandefrihets- grundlagen. Det hör ihop. Vi har gjort det i andra frågor, till exempel hets mot homosexuella, där det skett parallella ändringar. Det här är lite grann av en lagteknisk fråga. Jag delar naturligtvis Gustav Fridolins motvilja mot den här formen av pornografi, och det är själv- klart att vi ska bekämpa den. Det är också väldigt viktigt att göra som vi gör i andra sammanhang när det gäller pornografi, att bedriva en kampanj, en opi- nionsbildande verksamhet, mot detta. I efterskott kan jag tycka att det var synd att vi inte mer utvecklade ett svar på Gustav Fridolins mo- tion i utskottets majoritetstext. Jag tror att det hade varit bra. I den andra frågan, som gällde min och Folkparti- ets syn på transpersoner, tyckte jag att jag var väldigt tydlig när jag klargjorde hur jag ser på den. Jag delar Gustav Fridolins uppfattning. Men vi vill utreda frå- gan, och det kanske är därför vi har blivit en aning, som Gustav Fridolin antydde, svävande i skrivningen. Det gäller också att se till att det här får en lagteknisk utformning som är hållbar. Jag mötte i mina diskussioner i Författningskom- mittén, där jag var ledamot och där den här frågan kom upp, en känsla av att det kanske inte är så enkelt att bara skriva till transpersoner. Men det är min star- ka ambition att vi ska kunna gå i land med det här.

Fru talman! Jag fortsätter att vara glad för att flera partier uttrycker att man vill förbjuda tidelag. Precis som Helena Bargholtz säger finns det en tydlig kopp- ling mellan tidelag och djurpornografi. Det är därför vi har skrivit motionen på det här sättet. Det är därför den har blivit remitterad till oss i konstitutionsut- skottet, och det är därför vi vill att den ska bifallas där. Uppfattningen om den analoga kopplingen mellan tidelag och djurpornografi, som vi för fram, verkar vi dela med er i Folkpartiet, så jag förstår inte varför ni inte kan tänka er att i bifalla den här motionen. Jag vill också understryka det Helena Bargholtz säger, att det viktigaste arbetet i de här frågorna är givetvis den opinionsbildning som vi bedriver. Men vi ska inte undervärdera vår roll som lagstiftare. När det gäller frågan om transpersoner höll Hele- na Bargholtz ett ypperligt brandtal i sitt anförande för att inkludera könsidentitet i hetslagstiftningen, så att man får ett rakt förbud mot hets mot transpersoner. Det är därför jag blir lite tveksam. Å ena sidan finns det en reservation från Folkpartiet och Centern, som vill utreda frågan vidare, och å andra sidan finns det en reservation från mig, som tycker att frågan är till- räckligt utredd, att vi inte får lämna den här luckan till högerextremisterna att fortsätta hetsa och att könsidentitet därför ska in i hetslagstiftningen.

Fru talman! Det goda får inte bli det bästas fiende. Vi har inriktningen klar. Från Folkpartiets sida vill vi att det ska utredas vidare. Jag uppfattar, som jag sade tidigare, att vi vill samma sak, även om vi uttrycker det kanske en aning annorlunda. Vi vill ha en säker lagteknisk lösning på det här.

Fru talman! Jag är givetvis jätteglad för att Folk- partiet och Centern har inriktningen klar för sig. Även om jag skulle vilja att de skyndade lite snabbare är jag mycket gladare för deras inställning än vad jag är för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som har en ohelig allians med Kristdemokraterna och Mode- raterna om att i detta betänkande inte vilja lagstifta om förbud mot hets mot transpersoner.

Fru talman! Som företrädare för utskottsmajorite- ten i det här betänkandet måste jag först få lägga alla partipolitiska förvecklingar åt sidan och säga att vi alla i utskottet är ganska tillfredsställda med att få börja praktisera den nya debattordning som talmän- nen har påbjudit denna kammare. Det är alltså första gången som vi får debattera under något annorlunda former. Vi lyssnade inledningsvis på en av utskottets fö- reträdare, Barbro Hietala Nordlund, när hon förklara- de vad detta betänkande handlar om. Det är upp till oss ledamöter att göra det bästa möjliga av vår för- måga att förtydliga och att genomlysa betänkandets innehåll och de eventuella motsättningar som kan finnas. Jag är inte alls säker på att vi kommer att lyckas, men det här är i varje fall den första chansen att de- battera under en ny ordning. Nästa utskottsbetänkan- de kommer också att följa den ordningen. Alltnog: Det här betänkandet kretsar kring yttran- defrihet och tryckfrihet, 20 motioner från allmänna motionstiden, ett antal överväganden och avvägning- ar. Några motioner är kända sedan tidigare, men det hindrar inte utskottet att förnya tänkandet kring mo- tionssvaren. På flera punkter menar vi att vi har fått fram nya fakta och nya argument, som förtydligar och förklarar varför vi till exempel vill avslå en motion eller varför vi kanske har gått motionären lite mer till mötes. Jag ska koncentrera mitt inlägg på tre av kapitlen i betänkandet, nämligen meddelarfriheten, rätten till genmäle och värnandet av tryck- och yttrandefriheten i arbetet inom EU. Jag överlämnar, med varm hand, de övriga frå- gorna i betänkandet till min riksdagskollega Anders Bengtsson, som kommer att ta upp de frågor som till exempel Gustav Fridolin och andra har varit inne på. Jag ska inte helt lämna den debatten till Anders, därför att jag vill minnas att frågan om tidelag har varit aktuell i denna riksdagskammare vid ett par tillfällen tidigare. Det var en gång på 60-talet, under stora rubricerade former, med en enorm angreppsvin- kel från flera partier, inte minst från det stora Center- partiet, som i denna kammare angrep författaren Lars Görling för hans bok 491, där det finns en scen med en tidelagsskildring. Det här är alltså ingen ny debatt. Det nya är möj- ligen att djurpornografi har tillkommit. Tidelagssce- ner i konstnärlig utformning är också ganska svåra att greppa, därför att det krävs mycket av lagstiftaren för att klara av den debatten. Lars Görling och sedermera Vilgot Sjöman, som gjorde film på boken, menade att riksdagen försökte ingripa i den fria konstnärliga rätten under 60-talet. Jag är inte så säker på att vi utan vidare ska ta upp den debatten igen. Tryckfrihetsförordningen från 1766 - en av grundlagarna - är fundament i Sveriges författning. Den har sedermera förnyats i yttrandefrihetsgrundla- gen, och den är vidsträckt, för att vara lindrig i be- skrivningen. Det finns inget land i hela vår omvärld som har en starkare och mer vidsträckt tryckfrihet och yttrandefrihet. Det ser vi i all jämförelse med andra EU-medlemsländer. Det hörde vi i går, vi som lyss- nade på EU-ombudsmannen Jacob Söderman, som var på ett seminarium i förstakammarsalen. Alldeles uppenbart har Sverige den mest vidsträckta yttrande- och tryckfriheten, och meddelarfriheten och medde- larskyddet. När man då ska försöka överföra de offentligan- ställdas meddelarfrihet och meddelarskydd till de privatanställda måste man vandra mycket noggrant och göra noggranna överväganden. Det är inte enkelt att överföra den nuvarande meddelarfrihet och det nuvarande meddelarskydd som offentliganställda har till den privaträttsliga associationsformen. Beredning pågår, och det är därför som vi avvak- tar ett ställningstagande från utskottets sida. Vi har inte den lagtekniska kapaciteten för att föregå Justi- tiedepartementets beredning i det avseendet. Frågan om rätten till genmäle tar Ingvar Svensson från Kristdemokraterna nu fjärde året i rad, vill jag minnas, upp i utskottet. Men det spelar ingen roll. Jag tycker att det är lika viktigt att vi debatterar och dis- kuterar nu som det var första gången - inte minst med tanke på att det inom medierna finns tendenser som mycket väl speglas av det som Ingvar Svensson nyss sade, nämligen att man i flera medier i mångt och mycket närmar sig underhållningsindustrin. Härförleden var jag på ett seminarium i ABF- huset. Stig-Björn Ljunggren - idéhistoriker och pro- fessionell tyckare, kan man säga - presenterade där sin bok När medierna tar makten, som jag förresten rekommenderar er att läsa. Hans teser är ungefär följande: Medierna är makthavare. De är inte obero- ende granskare längre, utan de är själva makthavare. De sätter numera dagordningen på ett helt annat sätt än tidigare och närmar sig underhållningsindustrin på ett helt annat sätt än tidigare. Det där måste vi som har offentliga förtroende- uppdrag vara observanta på, för annars kan vi dras in i det spel som medierna nu lägger upp för att sälja nya lösnummer eller kanske för att bli mer fram- gångsrika i publikmätningarna. Det är en farlig ut- veckling. Därför menar jag att det är mycket viktigt att ta debatten och diskussionen om genmälesrätt. Jag är inte i dag beredd att föreslå en laglig gen- mälesrätt. Vi har ju redan i dag, enligt mitt sätt att se saken, tillräckliga instrument till exempel genom pressens självcensurregler, genom Gransknings- nämnden för radio och TV och genom Pressens opi- nionsnämnd. Dessutom finns det många andra in- strument för att tillgodose rätten att föra fram sin klagan när man har blivit orättvist behandlad. Men skulle utvecklingen fortsätta är vi, menar jag, mycket nära ett läge där vi kanske måste se över lagstiftning- en på den här punkten. Fru talman! Slutligen vill jag berömma Helena Bargholtz och Ana Maria Narti för att de på ett så utomordentligt sätt har tagit upp en EU-fråga - en liten process som pågår i EU-systemet - som handlar om skadeståndsprocesser och som, mycket riktigt, om fördraget skulle bli svensk lag, klart skulle försämra yttrande- och tryckfriheten. Jag vill berömma er båda för att ni har tagit upp detta och för, som vi sagt i utskottet, ett utomordentligt bra arbete. Vi i utskottet delar nämligen er synpunkt om att sådant här måste motarbetas. Vi får inte tillämpa regler som så kraftigt försämrar svensk yttrande- och tryckfrihet, något som ju skulle kunna bli följden om det här förslaget genomförs.

Fru talman! Det är roligt att Kenth Högström är medveten om problematiken vad gäller mediebilden. Det finns många positiva saker att säga i samman- hanget men det finns också, som jag tog upp i mitt anförande, tillfällen då man går över eller nära grän- sen och krossar enskilda medborgare. För några år sedan - det är väl snart tio år sedan - blev jag en natt uppringd av en journalist som sedan felciterade mig. Det hela drogs upp jättestort. I tre dagar följde en kampanj mot mig. Den fjärde dagen fick jag in ett beriktigande men på en plats där man nästan inte kunde hitta det - redaktionen erkände att jag hade rätt. Jag är en ganska hårdhudad typ som varit med länge i politiken, så jag tar inte så hårt på sådant här. Men väldigt många människor skulle ha blivit för- krossade och oerhört deprimerade av en sådan här situation, av att inte få sin rätt tillgodosedd på ett riktigt sätt. Därför är jag lite förvånad över det ställ- ningstagande som Kenth Högström gör. Hur vill Kenth Högström skydda den enskilda medborgaren i nämnda situation? Han säger ju att vi får väl senare överväga saken. Jag säger inte i min reservation att vi skall ha genmälesrätt, utan det är fråga om ett ganska försiktigt förslag till regeringen om att överväga frågan i något sammanhang. Borde det inte med Kenth Högströms, kanske nyvunna, insikter vara möjligt att be regeringen att göra detta?

Fru talman! Nej, jag är inte nu beredd att be re- geringen att göra det. Alldeles nyligen har jag nämli- gen varit med och prövat frågan i ett annat samman- hang, i den så kallade Public service-beredningen som föregick nuvarande avtal mellan staten och Sve- riges Radio å ena sidan och Sveriges Television å andra sidan. Där prövade vi frågan om genmälesrät- ten och om möjligheterna att stärka densamma. Men vi fann inte några möjligheter att göra det, i varje fall inte inom avtalsformen. Vi har ju i dag en lagstiftning som ligger till grund för genmälesrätten och som Granskningsnämnden ska kunna använda. Det exempel som Ingvar Svensson här tog upp och som gällde honom själv i en situation för tio år sedan handlar inte om radio eller TV utan, såvitt jag förstår, om en tidning där Ingvar Svensson så små- ningom uppenbarligen fick in ett genmäle. Sådant har kanske vid något tillfälle drabbat fler i denna kamma- re. Eftersom hela vår tryckfrihetsförordning och ytt- randefriheten vilar på det fundament som jag nyss försökte berätta om vilar de också på detta med själv- censur och ensamansvar. Ansvarig utgivare är ansva- rig för det tryckta ordet eller, i radio och TV, för det talade ordet. Man har en självpåtagen censurering. Man har etiska regler. Man har ganska noggranna överväganden. På ett visst sätt utbildar man de jour- nalister som ska handskas med sådant här. Så länge det fungerar ska vi inte röra systemet. Det skulle vara en utomordentligt allvarlig inskränkning i rätten att uttrycka sig i press och medier om vi gjorde det. Men, som jag också pekat på, om medierna fortsatt tenderar att bli alltmer av medieindustri kan det bli läge att göra något.

Fru talman! Det är väl roligt att Kenth Högström vill förbättra sig i framtiden men det hade varit bättre om han hade gjort det redan i dag. Kenth Högström hänvisar till Pressens opinions- nämnd och till Granskningsnämnden. Men när ett utslag kommer kan den personliga katastrofen redan vara ett faktum för den enskilda människan. Hur publiceras det då? Jo, ofta på en väldigt undanskymd plats. Men rätten till genmäle skulle ge en omedel- barhet i verksamheten, så att man snabbare kunde rätta till felaktigheter. Där förstår jag inte riktigt reso- nemanget. Det är viktigt med detta med ansvarig utgivare, och för den delen också med journalister. Kanske borde man också - detta är dock mer på marginalen - fundera över behovet av mer av etisk utbildning för ansvarig utgivare och för journalister.

Fru talman! Jag tror inte att det behövs mer ut- bildning. Både den utbildning som bedrivs och den fortbildning av journalister i Sverige som bedrivs - dels grundutbildningen vid våra journalist- och me- diehögskolor i Göteborg, Sundsvall och Stockholm, dels fortbildningen inom FOJO-institutets ram - är, menar jag, i allt väsentligt tillräckligt i dag. Men det finns en annan tendens, som också Ingvar Svensson har pekat på, nämligen att de ekonomiska marginalerna minskar. Hetsen ökar när det gäller att nå träffytor för alla medier. Det gäller då TV, radio och tidningar. I den hetsen - med krympande margi- naler, med mindre ekonomiska resurser för en nog- grann och med saklig journalistik och mer av under- hållning och förytligande - närmar vi oss en punkt där man gör allvarliga misstag. Det är alldeles uppen- bart att en sådan risk finns. Jag tycker faktiskt att det tryckfrihetsmål som nu har vandrat från tingsrätten och fortsatt uppåt i dom- stolshierarkin mellan vår riksdagskollega Gudrun Schyman och tidningen Expressen ungefärligen är ett exempel på vad som kan komma ut av ett alltför kommersialiserat klimat för våra medier. Emellertid är jag inte så säker på att genmälesrät- ten skulle ha gett Gudrun Schyman omedelbar rätt till genmäle i det nummer som kom ut dagen efter det att löpsedeln publicerades. Däremot är jag tämligen säker på att den nämnd som då hade avgjort frågan skulle ha sagt: Offentlig person får tåla lite. Ni får vänta. Den risken är stor. En lagstiftning om genmäles- rätt skulle alltså mycket väl kunna övervägas men måste föregås av en mycket noggrann prövning av hur det ska gå till.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera de mer kuriösa infall i djurpornografidebatten som Kenth Högström stod för, även om det är Anders Bengtsson som företräder Socialdemokraterna i den här frågan. Om man skalar ned det som Kenth sade om djurpornografin hittar man någonstans två argu- ment mot att bifalla min och Ulf Holms motion om förbud mot tidelag och djurpornografi i dag. Det ena handlar om att det inte är lätt. Nej, det stämmer, det är ingen lätt lagstiftning att ge sig in i. Det är ingen lätt uppgift för dem som kommer att bli utsedda av re- geringen efter tillkännagivande för att få till förbud mot tidelag och djurpornografi. Men vi politiker kan inte vika oss för att saker och ting inte är lätta. Jag kan tänka mig att dra en parallell till det förbud mot barnpornografin som infördes. Det var inte heller lätt, men det var nödvändigt. Det andra argument som kommer fram är att de- batten inte är ny. Det är också sant. Det har länge funnits människor som har upprörts över övergreppen mot djur. Men de människorna har också blivit många fler i takt med att videobutikerna har tillhan- dahållit skildringar av övergreppen, i takt med att man har kunnat gå in och se de här plågsamma skild- ringar som jag lika plågsamt redogjorde för i mitt anförande. Därför kan jag inte komma till någon annan slutsats än att det i dag är påkallat med en lagstiftning mot tidelag och mot djurpornografi.

Fru talman! Jag har inte tänkt djupare i den här frågan, eftersom jag med varm hand överlåter den frågan till Anders Bengtsson, som jag vet är betydligt mer påläst i ämnet. Jag argumenterar inte så mycket utan snarare refe- rerar till att den här debatten inte är ny. Den har före- kommit tidigare i riksdagen, inte i den här kammaren utan i andrakammarsalen på andra sidan gatan och i förstakammarsalen ungefär parallellt. Det var mora- liskt upprörda scener. Det var fantastisk agitation från många håll, från både borgerliga och socialdemokra- tiska partiföreträdare, mot dels Lars Görlings bok, dels Vilgot Sjömans försök att lansera boken med en fullskalig tidelagsscen. Då blev det inget stopp för vare sig filmen, man försökte censurera den, eller boken, även om många ville beslagta boken. Den blev läst. Lars Görling firade en välförtjänt författarfram- gång. Tyvärr dog han strax efteråt. Vilgot Sjöman fick ett genomslag för sin film. Den debatt som då fördes slutade i att man inte gick vidare på censurvägen eller förbudsvägen i just det här specifika avseendet. Såsom barnpornografide- batten fördes kan man mycket väl föra debatten om djurpornografi och mycket väl landa i vidgat förbud, självklart. Men Gustav Fridolin bör läsa protokollen från de här debatterna på 60-talet, och då tror jag att ett visst ljus kastas över den här frågan.

Fru talman! Jag får gå tillbaka till mitt rum och göra det sedan, men låt oss inte för det lämna den angelägna debatten om djurpornografi. Vi ska inte gå in och diskutera Lars Görlings bok eller Vilgot Sjö- mans film, men det är uppenbart att det finns en tyd- lig skillnad. Den filmen, om jag har förstått det rätt, gjordes i ett socialt syfte. Man ville ruska om medel- klassen, och man ville visa på samhällets avigsidor. Jag tror i och för sig att det hade kunnat göras även utan den scen som det talas om. Men djurpornografin, som den är i dag och som den finns i videobutiker runtom i landet, är i ett annat syfte. Det förhärligar och sprider bilder på plågade djur i syfte att man kan tjäna mera pengar, sälja mer pornografi, och det tyck- er jag faktiskt vi kan få förbjuda vad än som sades i debatten i första- och andrakammarsalen för några decennier sedan.

Fru talman! Jag tillhör minimalisterna i den här kammaren vad avser förbud, censur, förkrympning av den yttrande- och tryckfrihet som vi har. Jag vill alltså inte vidga dessa om det går att undvika. Jag sympatiserade med den kammare som en gång ändå ryckte loss barnpornografi ut ur yttrandefrihets- grundlagen och lade den i en särskild förbudslag vid sidan av. Jag sympatiserade med det, men det var ett svårt beslut, vad jag förstår; jag var inte här då. När jag tar upp boken 491, det tidiga 60-talets kanske mest omskrivna svenska bok, den mest omde- batterade svenska bok, gör jag det från det perspektiv Görling själv hade. Han ville nämligen beskriva en ungdom på glid, som det då hette, ungdom som hade det svårt, som var utstött ur den samhälleliga gemen- skapen och fann sin egen väg till tillfredsställelse i någon mening med våld, brott, kriminalitet, alkoho- lism och mycket annat som fanns i farans riktning. I den miljön gjorde Görling en skildring som innehöll tidelag och som blev hårt debatterad i Sveriges riks- dag av kanske andra skäl än vad Gustav Fridolin nu anför. Men det var ett test och ett mått på yttrandefri- hetens och tryckfrihetens styrka även då, på 60-talet. Filmen som sedermera kom blev ett ännu större omdebatterat ämne, eftersom den innehöll detta. Många ville öka förbudet, öka censuren. Jag är säker på att den konstnärliga friheten tjänade på att man inte gick till beslut i kammaren om att öka förbuds- ivern. Man ska vara försiktig, Gustav Fridolin, med att öka förbud och censur.

Fru talman! Först vill jag naturligtvis tacka Kenth Högström för de varma orden gällande de motioner som handlar om skadeståndsprocessen i tryckfrihets- frågor över gränserna. Det känns bra att vi har fått en sådan uppslutning kring vår oro. Men jag tänkte passa på att ställa en fråga till Kenth Högström, som ju är Socialdemokraternas massmediepolitiske talesman och mycket insatt i alla de här frågorna. Vi skriver i utskottets betänkande att frågorna kring skadeståndsprocesserna över gränserna kan bli tilltagande hot mot det fria ordet och att frå- gan måste belysas närmare och tas upp på högre nivå. Det är helt oacceptabelt att vi har ett förslag som angriper svenska grundlagar. De svenska grundlagar- na har vi hävdat i andra sammanhang i EU när det gäller offentligheten, öppenheten och så vidare. Där- för vill jag framför allt be Kenth Högström att nu följa upp den här frågan väldigt noga och vid sina kontakter med regeringen se till att man driver på i den här frågan, så att det inte blir en långbänk och att vi plötsligt står där med ett förslag från EG- kommissionen som går helt i strid med den svenska grundlagen. Jag vill gärna lägga på Kenth Högström det ansvaret att med sina kontakter driva de här frå- gorna. Vi kommer naturligtvis från Folkpartiet att vara vakthundar över förslaget.

Fru talman! Helena Bargholtz ger mig ett ansvar långt över vad jag är kapabel att bära, men jag ska göra vad jag kan för att förmodligen tillsammans med Helena och andra inte bara påverka Sveriges regering, för Sveriges regerings ståndpunkt är känd, utan också försöka argumentera för vår ståndpunkt i större sam- manhang, ungefär som häromdagen då vi träffade Jacob Söderman, avgående EU-ombudsman, och vi gemensamt kunde ventilera ett antal frågor av den här karaktären som han haft under sin lupp som EU- ombudsman. Apropå det måste jag få framföra en vädjan till riksdagens ledamöter och kammare och till utskotten att ungefär på samma sätt som de två ledamöterna Helena Bargholtz och Ana Maria Narti har gjort lyfta fram en fråga som ingen riktigt har känt till, i vart fall ingen i den här kammaren, fram till dess att motionen anländer, blir behandlad och vi i utskottet förstår att det är en allvarlig fråga. Vi bjuder dit personer från Justitiedepartementet och ställer dem till svars för vad de har gjort och inte gjort. Vi för upp frågan till den publika nivån. Så tycker jag att fler frågor av den här karaktären borde det göras med, EU-processfrågor. De kan annars bli dolda i kamrarna och nere i Bryssel och kommer inte till vår kännedom. En konsekvens av en sådan fråga har vi nyss fått ta del av - och det borde debatteras publikt - nämli- gen Marknadsdomstolens dom i fråga om alkoholre- klam som helt enkelt ställer svensk lagstiftning offsi- de, en lagstiftning som har gällt i över 30 år. Ska svenskt domstolsväsende fatta politiska beslut, Hele- na Bargholtz?

Fru talman! Jag kan naturligtvis instämma i det som Kenth Högström säger. Men vad som är oro- väckande - även om jag är mycket positiv till EU - är det händer väldigt mycket som vi får kännedom om för sent. Det gäller att vi kommer åt den här proces- sen. Vi får anledning att komma tillbaka till detta flera gånger. När förslaget till ny författning för EU så småningom ska behandlas måste vi väldigt noga bevaka vad vi släpper ifrån oss, så att vi inte efteråt upptäcker att vi inte längre har något rådrum. Det här är svårt, men det är hemskt viktigt att vi tillsammans bevakar de här frågorna.

Fru talman! Jag tillhör en av de ledamöter här i kammaren som inte gillar den nuvarande ordningen som vi har för att hantera EU-frågor. Jag tycker till exempel inte att vi ska ha en EU-nämnd som allena- rådande samråder med regeringen om den svenska ståndpunkten. Många EU-frågor är av den karaktären att de ska behandlas av de ordinarie utskotten så att de och riksdagsledamöterna generellt sett får betyd- ligt mer insikt i de EU-frågor som behandlas i syste- met. Det var det första. Det andra är att varje utskott måste känna större ansvar för att bevaka de ärenden som manglas ige- nom EU-systemet och som har beröring till det egna utskottet. I vårt utskott började vi häromdagen med en ny ordning. Vi fick ett antal ärenden anmälda som har bäring på vårt utskott, och det är upp till varje ledamot att skaffa mer information om en fråga till utskottet eller kanske be om en föredragning. Som folkvalda parlamentariker i denna kammare måste vi helt enkelt delta på ett helt annat sätt i den debatt som pågår om, kring och i EU. Den debatten har i allt väsentligt bäring på oss. Dessutom: Det exempel som nu har tagits fram har stor bäring. Skulle det nya Rom 2-fördaget gå igenom skulle en väsentlig del av den svenska yttran- defriheten och tryckfriheten komma på skam. Ska- deståndsprocesser av förtalskaraktär skulle kunna inledas i en helt annan miljö, i ett helt annat land, med en helt annan mediekultur och med helt andra lagar. Det kan vi naturligtvis aldrig acceptera. Jag misstänker att det finns andra frågor av lik- nande karaktär som flyter omkring någonstans och som vi måste ta ansvar för och debattera.

Fru talman! Tiden är knapp, i synnerhet när man står i talarstolen. Därför har jag inte möjlighet att gå in på alla de intressanta frågor som behandlas i be- tänkandet och som redan i viss utsträckning har de- batterats här i kammaren. Jag ska i första hand kon- centrera mig på en motion från Vänsterpartiet som tar upp frågan om meddelarfrihet. Sedan får vi se vad jag hinner med att kommentera i övrigt. Vi har än en gång föreslagit att anställda i offent- ligt finansierad verksamhet som överförs i privat regi ska jämställas med offentligt anställda vad beträffar meddelarfrihet och efterforskningsförbud. Dessutom har vi föreslagit att regeringen ska lägga fram förslag som innebär att anställda inom privat verksamhet över huvud taget tillförsäkras meddelarfrihet och att alla arbetsgivare ska omfattas av efterforskningsför- budet. Detta är, som sagt, ingen ny fråga. Redan för 20 år sedan, 1983, föreslog Yttrandefrihetsutredningen en utvidgning, men det blev ingenting av med det. Det blev ingen proposition, inget lagförslag och inget beslut. Meddelarskyddskommittén 1990 föreslog också en utvidgning, men regeringen var inte beredd att gå till kammaren med ett lagförslag. Även Kommunala förnyelse-kommittén 1996 tit- tade på den här saken, men inte heller detta ledde till något lagförslag. Demokratiutredningen 2000 ansåg att det var an- geläget att utvidga och förstärka meddelarskyddet så att det skulle gälla också för privatanställda. Det ledde till ytterligare en utredning på departementet och en särskild utredare tillsattes. Denne särskilde utredare har nu lagt fram sitt förslag. I den promemo- rian förordas en lagstiftning som riktar sig till alla privata arbetsgivare och privatanställda och som garanterar privatanställda yttrande- och meddelarfri- het. Förslaget har varit ute på remiss och nu pågår arbetet i departementet. Vi från Vänsterpartiet utgår ifrån att regeringen denna gång når ända fram till ett lagförslag och att vi här i kammaren får möjlighet att ta ställning till det inom inte alltför lång tid. Det här med meddelarfrihet är grundläggande för yttrandefrihetssystemet i vårt land, det är vi alla över- ens om. Men det finns ingen rim och reson i att denna frihet ska begränsas till enbart det allmänna såsom Moderaterna så tydligt förordar. Det blir ju särskilt tydligt i de lägen där man - tyvärr, enligt min mening - privatiserar tidigare offentlig verksamhet och lägger ut den på entreprenad. I fallet med ambulansförarna hade de anställda så länge landstiget skötte ambulansverksamheten möj- lighet att påtala missförhållanden till medierna utan att behöva röja sin identitet. Sedan lades verksamhe- ten ut på entreprenad, och helt plötsligt var det fullt möjligt för arbetsgivaren i det privata bolaget att efterforska vem som hade sagt vad, vem som hade gått ut till medierna och vidta de åtgärder som man tyckte var lämpliga mot dessa personer. Detta är inte rimligt. Därför behövs det en utvidgning av medde- larfriheten. Man kan se ett mönster under de senaste 20 åren. Riksdagen säger att detta är viktigt och måste utredas. Regeringen tillsätter en utredning som föreslår en lagstiftning. Utredningen går ut på remiss, och under remissomgången framförs det kraftig kritik från vissa remissinstanser, nämligen de privata företagen. Då vågar regeringen inte lägga fram ett lagförslag. Under de gångna 20 åren har detta upprepats ett antal gång- er. Ofta brukar det sägas att politiker måste våga fatta impopulära beslut. Det har väl inte varit så svårt ef- tersom det har fattats en del impopulära beslut. Men dessa beslut har varit impopulära bland så kallat van- ligt folk, vanliga arbetare och tjänstemän. Men jag vill understryka att man som politiker ibland faktiskt måste våga fatta beslut som är impopulära även bland kapitalägare och företagsledningar. Jag vet att reger- ingen måhända tycker att det kan kännas tungt, men i vissa fall måste man våga att fatta sådana beslut, i synnerhet när det gäller yttrandefriheten. De juridiska och lagtekniska svårigheter som kan finnas med detta kommer vi naturligtvis - om det är nödvändigt - med gemensamma krafter att klara ut. Sedan måste vi också våga stå upp för yttrandefrihe- ten när vi i den här kammaren får ta ställning till ett lagförslag som äntligen, efter mer än 20 års utredan- de, vidgar yttrandefriheten på den här punkten. Det är oerhört angeläget att så sker. Vi vet, som sagt, att det nu pågår ett arbete i de- partementet. Vi - och det gäller inte bara oss - utgår ifrån att det också kommer ett förslag. För att ytterli- gare understryka detta har vi inte reserverat oss till förmån för vår motion den här gången, utan vi ser i stället fram emot att vi får ta ställning till ett sådant här förslag i kammaren. Jag ska klargöra vad som är Vänsterpartiets posi- tion när det gäller transpersoner och frågan om att föra in könsidentitet i hetslagstiftningen. Det var och är fortfarande Vänsterpartiets grundläggande inställ- ning att den här gruppen bör innefattas i hetslagstift- ningen. I den grundlagsutredning som Helena Bargholtz refererade till hade vi denna position, men det fanns icke möjlighet att där nå en majoritet kring detta. Däremot gick det att få en majoritet kring att föra in sexuell läggning i hetslagstiftningen. Det var en stor och viktig framgång som vi och många andra hade slagits för under många, många år. Det argument som man ursprungligen hade mot att föra in sexuell läggning i hetslagstiftningen var att man ville undvika en situation där man bygger på lagstiftningen med den ena gruppen efter den andra och på det sättet undergräver och försvagar hetslag- stiftningen. Vi menade att det var fullt rimligt att tillföra sexuell läggning utan att det där argumentet hade någon giltighet. Men, visst, någonstans finns det naturligtvis ett problem om vi på det sättet tillför olika typer av skyddsvärda grupper i just hetslagstiftningen. Vi måste erkänna att där finns ett problem. Vi valde att i det läget ställa oss bakom utredningens förslag, och vi gjorde detsamma här i kammaren. Vi ställde oss nämligen bakom att tillföra sexuell läggning men att inte nu gå vidare med att tillföra även transpersoner eller könsidentitet. Den ståndpunkten och det ageran- det står vi naturligtvis fast vid. Men vår uppfattning är att här finns fortfarande ett olöst problem vad gäll- er transpersoner. Nu utreds diskrimineringssidan av saken i en särskild utredning. Vi vill avvakta och se vad den kommer fram till. Vi menar att det är omöj- ligt för utredningen att undvika grundlagsfrågorna, men vi får återkomma till saken. Nu återstår inte någon talartid för mig, vilket in- nebär att jag tyvärr inte får möjlighet att gå in på de övriga frågorna. För formens skull vill jag ändå yrka bifall till utskottets förslag i alla dess delar.

Fru talman! Eftersom Mats Einarsson apostrofe- rade Moderaterna i sitt anförande rörande meddelar- friheten, tyckte jag att jag skulle säga några ord. Vi har som sagt inte någon motion i det här ären- det. Vi har inte heller reserverat oss, utan vi har fäst ett särskilt yttrande till betänkandet, vari vi anger den principiella, som vi uppfattar det, skillnaden mellan offentligt och privat. Meddelarskyddet är framför allt tänkt att vara ett skydd mot övergrepp från den of- fentliga makten. Man kan inte rakt av föra över reso- nemanget om skyddet till det privaträttsliga området och likställa det med det offentliga. Det har vi svårt att acceptera. I övrigt kan jag bara hålla med Mats Einarsson om att den här frågan inte är alldeles enkel. Den är rätt komplicerad, och det anförde han också i sitt yttran- de. Vi har därför valt att avvakta och se vad bered- ningen inom regeringen kan komma att ge vid han- den. Får vi en proposition på riksdagens bord får vi väl ta särskild ställning då. Men genom vårt särskilda yttrande markerar vi att vi inte kommer att köpa det resonemang som Vänstern för fram i sin motion. Det är bara en liten positionsmarkering från Moderaternas sida, så här långt.

Fru talman! Jag ska citera vad Moderaterna skri- ver i sitt särskilda yttrande: "Meddelarfriheten är ett instrument som skall skydda medborgarna mot över- grepp från den offentliga makten. Att rakt av överföra detta till den privata sektorn vore att förvandla det privata till offentligt, vilket vi inte kan acceptera." Som Henrik S Järrel helt riktigt säger har vi mot- satt uppfattning. Vi menar att det vore till nytta för den privata sektorn att ta till sig lite mer av de rättig- heter och ideal som finns i den offentliga sektorn.

Fru talman! Vi får avvakta och se vad som kan komma ut av beredningen inom Regeringskansliet. Det är dock så att det finns många skäl som kan tala för att man ska behandla meddelarfriheten på ett mer försiktigt sätt inom den privata sfären. Som också framgår av yttrandet finns det dock redan i dag vissa möjligheter för privatanställda, om de röjer särskilt allvarliga missförhållanden eller brottslig verksamhet, att åtnjuta ett slags meddelarskydd. Så man ska inte dra för stora växlar på att det som i dag redan gäller är så dåligt.

Fru talman! Det är kanske sant att yttrandefriheten inte helt gör halt vid den privata äganderättens gräns. Men den börjar i vart fall halta ganska så betänkligt när den kommer över den gränsen, vilket jag tycker att det finns anledning att göra någonting åt.

Fru talman! Jag måste ställa en kontrollfråga till Mats Einarsson. Han utgår nämligen från att reger- ingen kommer att lägga fram ett förslag efter det att alla dessa utredningar och remissomgångar har varit. Jag förstår att den utgångspunkten är rimlig. Men vad menar nu Vänsterpartiet att man vill ha? Är det ett förstärkt meddelarskydd och en förstärkt meddelarfrihet för de privatanställda som jobbar i sådana sektorer som är utlagda på entreprenad och är skattefinansierade? Eller är det ett förstärkt meddelar- skydd och en förstärkt meddelarfrihet för hela den privata sektorn? Om det är det första, nämligen det som handlar om privatiserad vård, privatiserad om- sorg, friskolor och mycket annat - det som normalt sett är skattefinansierat - då hänger jag med i reso- nemanget. Jag tycker att det är riktigt att vi ska ha likartade regler vad gäller fri- och rättigheter för de anställda inom det offentliga såväl som för dem som jobbar på entreprenad. Men om det går ännu längre, till att omfatta hela Organisations-Sverige, det civila samhällets fundament folkrörelserna, alla våra företag med många affärshemligheter, då är jag inte riktigt lika säker på att den Einarssonska utgångspunkten är den korrekta.

Fru talman! I den promemoria som den särskilda utredaren har tagit fram, som vad jag förstått också har varit remissbehandlad och nu behandlas i depar- tementet, förordas enligt det referat som finns i ut- skottets betänkande och som jag förutsätter är helt korrekt en lagstiftning som riktar sig till alla privata arbetsgivare och privatanställda. Den garanterar pri- vatanställda yttrande- och meddelarfrihet i fråga om åsikter och upplysningar om verksamheten inom eller med anknytning till det allmänna. Det uppfattar jag som en generell lagstiftning. Men Kenth Högström har helt rätt i att i de delar av offentlig sektor som har lagts ut på entreprenad, lite förenklat uttryckt, finns ett särskilt starkt behov av en förstärkt yttrandefrihet. Jag vet inte, men det är möjligt att man ska ha en särskild lagstiftning för de fallen. Sedan är jag inte heller säker på, för att förtydliga mig ytterligare, att man kan ha samma lagstiftning för det allmänna som för det privata. Det är mycket möj- ligt att man där kan och bör ha olika lagstiftning just för att undvika de problem som Kenth Högström antyder. Allt det där är lagtekniska och juridiska problem som givetvis måste beredas mycket nog- grant, men som jag är helt övertygad om är möjliga att klara av.

Fru talman! Det var av utomordentlig vikt att Mats Einarsson gjorde de här förtydligandena. Jag kan också läsa det som Mats Einarsson citerade. Men jag uppfattade att det snarast gäller sådan verksamhet som har med det allmänna att göra, som är finansie- rad av det allmänna eller som har samma regelverk som det allmänna. Kom ihåg att yttrandefriheten och tryckfriheten har haft en ursprunglig intention att granska den of- fentliga makten, att genomlysa den offentliga makten så att vi slipper andra kontrollorgan, som andra länder har. Meddelarskydd och meddelarfrihet är grund- läggande i kontrollen av hela den offentliga makt- strukturen. Det är inte så enkelt att översätta detta till hela det privata fältet. Däremot håller jag helt med om att de som arbetar inom vård, omsorg och skola och som har tagit över det allmännas roll ska ha lik- artade regler, absolut. Men det finns lagtekniska problem, och det finns mycket bekymmer med transparensen. Det går inte utan vidare att ha samma genomlyslighet i den privata sektorn som i den offentliga av helt fundamentala skäl. Det är två skilda fundament i vårt samhälle. Får jag också avsluta min andra replik till Mats med att bara kontrollera att fru talman har uppfattat att intentionen i mitt förra inlägg var att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på alla reservationer - om det nu inte har framgått.

Fru talman! Kenth Högström snuddar vid en pro- blematik som egentligen är alldeles för stor för att klara av i en tvåminutersreplik, men det är ju sant. Yttrandefrihetslagstiftningen i vårt land är historiskt ett skydd mot statsmakten och för att garantera en granskning av statsmakten. Det handlar om förhål- landet mellan medborgaren och staten. Sådan ser lagstiftningen i princip ut, och det har sina historiska skäl att det är på det sättet. Samtidigt tror jag inte att någon kan förneka att man, för att lagstiftningen och dess intentioner ska fungera, också måste vara medveten om i vilket sam- hälleligt sammanhang som den här lagstiftningen äger rum. Vi lever inte i ett samhälle som består bara av stat och medborgare. Vi lever i ett samhälle där inte minst den ekonomiska makten har en avgörande betydelse för vår möjlighet att utnyttja yttrandefrihe- ten, för vår frihet som medborgare på olika sätt. Den makten måste naturligtvis också kunna granskas. Därför har det under 1900-talet alltid funnits en all- män strävan till att vidga yttrandefriheten också på de områden där den ekonomiska makten traditionellt har varit stark.

Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 6 om anspelningspornogra- fi. Som miljöpartist hade jag ju hoppats att också Centerpartiet skulle stå bakom det yrkandet eftersom de har lagt fram den här motionen. Kerstin Lundgren säger i sin förklaring till att man inte står bakom det ännu att det är ett långsiktigt arbete att ändra attityder. Jag menar att attityder ändras hela tiden, men åt fel håll. Den som inte ser samhällets förfall mot en allt större normalisering av barnet som sexobjekt måste vara blind. Den som inte vet att den kriminella avar- ten av denna normalisering, pedofili, ökar måste vara döv - och också döv för allmänhetens krav på åtgär- der. Vad gör vi då, vi riksdagsvalda, åt förfallet? Jo, vi hänvisar år ut och år in till tidigare betänkanden. Det sägs att utskottet tidigare avslagit alla olika former av motioner som fört upp frågan till debatt och haft olika förslag till åtgärder. Så hänvisar vi till att debatten ska föras i samhället. Det gör den, jag lovar! Det gör den, och där ställs det krav på åtgärder. Under tiden förvärras det här fenomenet hela ti- den. På mitt bad, Eriksdalsbadet i Stockholm, måste två ur personalen avsätta sin tid enkom till att bevaka och skydda barnen från att antastas. Miljöpartiet me- nar att detta att vuxna människor kläs ut till barn i pornografiska sammanhang där det enda syftet torde vara att väcka lust till barnet, det som kallas för an- spelningspornografi, ska förbjudas. Regeringen får se över frågan och komma tillbaka till riksdagen med förslag om relevant lagstiftning, punkt. Sedan, fru talman, vill jag säga någonting om ål- dersgränser och förhandsgranskning. Där menar Miljöpartiet att det är rimligt att höja gränsen till 18 år. Men granskningen kan ju inte bara tas bort för att vi gör det, för då kan man inte göra någon åldersbe- stämning på filmutbudet. Vi tycker vidare att det vore väldigt rimligt att också granska videogrammen så att de kan få en åldersbestämning. Det är ju en frivillig granskning i dag. Det är viktigt att de också får en åldersbestämning. Vi vet genom många olika undersökningar att främst unga män, pojkar, skaffar sig kunskaper om sex via videogram. Även om skolans sexualundervis- ning blir bättre kan den aldrig konkurrera med vide- on. I dag klipper Biografbyrån mest bort sexualiserat våld, ett våld som inte heller vuxna bör se enligt den lagstiftning som vi redan har. Även här fortsätter utskottet att upprepa sig: Avslag på alla förslag sedan början av 1990-talet alltmedan BRÅ, Brottsförebyg- gande rådet, Barnombudsmannen och Rädda Barnen, vittnar om det alltmer sexualiserade våldet och den allt svårare uppväxten för flickor. Sammanhangen är tydliga för alla, men riksdagen är impotent i frågan. Till sist några ord om den rörliga bildens påver- kan. Jag noterar i betänkandet att en av Vänsterparti- ets motionärer inte förstår skillnaden mellan att för- handsgranska film och den obefintliga förhands- granskningen av teater. Utgångspunkten är ju, mina vänner, den rörliga bildens genomslagskraft och att den kommersiella filmindustrin är en av de mest inkomstbringande industrierna, till exempel i USA och Indien. De tjänar mycket pengar på våld och sex. Så är det inte på teater. Här talar vi om den ekono- miska makten, som en vänsterpartist tidigare tog upp. När det gäller TV-utbudet finns det regler att föl- ja. De är stipulerade både av EU och av de enskilda länderna. I Sverige ska programföretagen ta hänsyn till såväl ämne och utformning som tiden för sänd- ningen. Det har Teaterförbundet, Kulturrådet, Barn- ombudsmannen, TCO och Socialstyrelsen - bara för att nämna några - tyckt vara bra. EU-direktiven säger också att varningsljud ska höras när våldsamt inslag visas, men det tillämpas inte i Sverige - ännu i alla fall. När Röda rummet nu till exempel har kört en avrättningsscen från Viet- namkriget så strider det mot de regler som riksdagen har beslutat om beroende på den tid som programmet sändes på. Vi har alltså mycket lagstiftning redan, men vi behöver skydda barnet.

Fru talman! Det är ju alldeles riktigt som Ewa Larsson konstaterar, att några av Centerns riksdagsle- damöter uppmärksammat frågan om det allt grövre sexualiserade våldet och övergreppen där barn drab- bas. Vi tycker att det är viktigt att följa de här frågor- na. Vi markerar från Centerpartiets sida att vi är be- redda att se över om lagstiftningen räcker i de fall där tillämpningen visar att domarna inte tar hänsyn till vad vi har avsett från riksdagens sida när vi stiftade lagarna och i de fall där självcensur och branschcen- sur, eller branschgranskning, inte når sina syften. Men vi är inte på de här grunderna i dag beredda att stå bakom ett förbud rakt av. Det är det frågan gäller, om riksdagen ska ta ställning för att förbjuda. Vi tycker inte att vi i dag har klara belägg för att det är den vägen vi ska gå. Vi bör, som jag har sagt tidi- gare, vara restriktiva med förbud. Vi bör hävda ytt- rande- och tryckfriheten, men vi måste klara att göra det så att våra röster också blir tydliga till skydd för barnen, till skydd för kvinnor och för att förändra normer och värderingar som gör just kvinnor och barn till objekt. I de frågorna har det ju visat sig att det inte räcker med lagstiftning. Lagstiftning är inte vägen utan det krävs ett aktivt opinionsarbete från oss alla. Jag är glad att Ewa Larsson uppenbart är beredd att medverka i det arbetet tillsammans med oss och andra ute i samhället.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att den aktiva opinionsbildningen ställer krav på oss som lagstiftare att göra någonting åt den situation som pågår framför ögonen på oss hela tiden, nämligen normaliseringen av barnet som sexualobjekt. Jag tycker att det är bra att Centerpartiet har väckt motionen, så att vi har möjlighet att stödja den, för vi hann inte med den i år. Vi tackar för det, men det är synd att ni inte kan gå med och rösta för att regeringen ska komma tillbaka med förslag om relevant lagstiftning i den här frågan. I en del frågor går det att göra saker alldeles själv, till exempel när det gäller de bilder som kommer från vår dator - både pornografi och barnpornografi. Man kan sätta in filter i datorerna. Men den allmänna nor- maliseringen i samhället är väldigt allvarlig, och vi kan göra någonting nu.

Fru talman! Det finns en tendens. Många kräver förbud. Många kräver lagstiftning. I och med att en lagstiftning finns på plats känner man sig nöjd och slår sig till ro. Vi har inte uppnått jämställdhet trots lagstiftning på jämställdhetsområdet. Vi ser att det krävs att vi som medborgare själva tar ansvar och påverkar och förändrar. Bara om vi offensivt ute i vardagen agerar för att ändra värderingar och normer så att vi kommer till rätta med det som gör att kvinnor och barn blir sexobjekt kan vi effektivt förhindra just denna ut- veckling. Lagstiftning kan behövas som hjälp, men bara det faktum att det finns ett krav är inte tillräckligt för vår del. Vi måste ha bättre på fötterna i så fall. Vi säger att man ska titta på hur lagarna har tillämpats utifrån det som har skett de senaste åren. Låt oss lyssna på Rädda Barnen och andra och se om vi behöver gå vidare. Kanske måste vi då göra det, men vi kan inte slå oss till ro och tro att lagstiftning löser problemen, för det har visat sig att den inte gör det. Det är vi människor som förändrar och kan flytta berg.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att lagstift- ning förändrar. När vi kriminaliserade innehav av barnpornografi förändrade det möjligheterna för poli- sen att agera. I dag har man lagliga instrument för att arbeta mot den kommersiella verksamheten. Detta är ju en kommersiell kriminell verksamhet som vi i riksdagen måste ta ansvar för. Så länge man inte har något annat förslag än att säga att vi själva måste bli bättre förstår jag inte vad Centern egentligen menar för redskap. I Miljöpartiet ser vi en normalisering av barnet som sexobjekt. Vi förde fram den frågan redan i den utredning som hade att hantera kriminaliseringen av innehav av barnpor- nografi. Vi fick inte gehör då. Under de år som har gått sedan den lagen stiftades har vi sett att normali- seringen fortsätter. Nu menar vi att det är dags för riksdagen att göra något.

Fru talman! Jag ska tala lite om censur, pornografi och hets mot folkgrupp. Jag ska inleda med att säga att jag naturligtvis yrkar avslag på samtliga motioner på dessa områden. Förra gången censurfrågor debatterades sade jag att jag som liberal socialist kan känna sympati för avskaffandet av censur på vuxenfilmer. Jag förde då ett resonemang om censurens normgivande roll, och det vidhåller jag. Utskottsmajoriteten har kommit fram till samma ställningstagande. Vi pekar på att censur av scener med extrema eller spekulativa vålds- filmningar mycket väl kan ske om filmen visas of- fentligt. Vi vet att censuren släpper igenom ganska råa och utlämnande våldsskildringar, men vi anser att vi tack vare granskningen får en offentlig debatt om vålds- speglingarna i medierna kontra samhället. Vi ser att Biografbyråns bedömningar ändras från tid till annan beroende på det som sker i samhället i stort. Hur är det då med anspelningspornografi och djurpornografi? Naturligtvis instämmer jag i vad bland andra Gustav Fridolin har sagt när det gäller fördömandet av barnpornografi, fördömandet av djurpornografi och våldspornografi. Jag håller full- ständigt med om att det är förkastligt, både det vi ser i medierna och det som faktiskt händer i verkligheten med många barn och även med djur. Men vi har i dag en klar lagstiftning på barnpornografiområdet. Det gäller utnyttjandet av barn, bilder på barn, spridning av sådana bilder och liknande. Det som tas upp i motionerna från bland annat Miljöpartiet går mycket längre och tar upp texter, vuxnas lekar med mera. Vi närmar oss tankefrihetens område och vuxna människors privatliv i sängkam- maren. Däremot välkomnar jag en levande debatt om rätt och fel på detta område. Djurpornografin täcks av djurskyddslagen. Även om Kenth Högström med varm hand hänsköt det här området till mig är jag ingen expert på det. Det är många som redan nu har varit uppe i debatten när det gäller djurpornografi och påpekat att det faktiskt ryms under djurskyddslagen. Jag tycker att det finns annat när det gäller just pornografi som polisen och myn- digheterna ska lägga ned energi på. Jag ska också säga lite grann om hets mot trans- personer. Jag vet att Justitiedepartementet jobbar med frågan. Den togs i beaktande förra våren, när riksda- gen efter en stor, offentlig debatt antog den nya hets- grundlagen. Vad man sade då var att det behövs mer kunskap på området, vilket även remissinstanser som Socialstyrelsen och Säpo påpekade. Som sagt: Re- geringen har inte glömt frågan.

Fru talman! Jag vill bara kommentera lite vad Anders Bengtsson sade och tala ytterligare för den moderat-folkpartistiska reservationen till stöd för ett avskaffande av vuxencensuren. Vi har ju redan straffbestämmelser i brottsbalken och i yttrandefrihetsgrundlagen som faktiskt ger en viss garanti för att filmer som visas offentligt inte innehåller olaga våldsskildringar. Där finns ett slags skydd redan som det nu är. Jag vill också erinra om vad Våldsskildringsrådet anförde när man i maj 1993 överlämnade betänkandet En gräns för filmcensuren. Rådet föreslog faktiskt att vuxencensuren skulle tas bort. Man förordade dessut- om att åldersgränserna för filmvisning på biografer skulle finnas kvar oförändrade och att ytterligare en gräns vid 18 år införs. Det är egentligen precis vad den moderata och folkpartistiska reservationen går ut på: Det som Våldsskildringsrådet kom fram till i sitt betänkande. Vi tycker inte att det är oskäligt att man här sätter likhetstecken mellan myndighetsgränsen och tillåtandegräns för upphävande av censuren vid 18 års ålder.

Fru talman! Tack för det, Henrik S Järrel. Vi har gjort en annan bedömning i utskottet. Jag vet att man har gjort detta uttalande om att man kan avskaffa vuxencensuren. När det gäller censuren har vi kom- mit fram till att vi vill ha en instans som granskar filmerna för att kunna ha en offentlig debatt om vilka våldsskildringar och liknande som sprids via medier- na. Som jag sade i mitt anförande tidigare är dock klippningarna ganska liberala. Man klipper inte bort alltför mycket. Det är min uppfattning i alla fall.

Fru talman! Jag vill återkomma till frågan om djurpornografi. I sitt inlägg drar Anders Bengtsson fram att tidelag och djurpornografi redan i dag skulle vara förbjudet. Vi har kunnat konstatera att så är inte fallet. Sedan det raka förbudet mot tidelag försvann ur lagstiftningen 1944 har inte tillämpningen av djur- skyddslagen fungerat för att komma åt tidelag. Det finns i dag inget förbud mot djurpornografi och sexu- aliserat våld mot djur som framställs, produceras och säljs på film. Det är just det förbudet vi påkallar. Det är just därför vi har den här motionen och den här reservationen. Sedan konstaterar jag att det nog finns fler proto- koll för mig att läsa än de Kenth Högström hänvisade till. Jag måste nog fråga Anders Bengtsson om han verkligen menade att ett argument mot ett förbud mot djurpornografi är att det finns viktigare saker för polisen och rättsväsendet att lägga ned energi på. Jag tycker nog att det borde kunna läggas ned en del energi på de grova och fruktansvärda kränkningar av djuren som finns inom djurpornografin. Jag tycker nog att alla de anmälningar som kommer in mot till exempel videoföretag och djurporrproducenter borde kunna leda till åtal och dömanden i stället för att, som i dag, man lägger ned förundersökningen därför att det inte finns något rakt förbud.

Fru talman! Tack för det Gustav Fridolin. Jag nämnde inte ordet tidelag i mitt anförande såvitt jag kan minnas. Jag var kanske otydlig på den punkten, men det jag menade, och vad jag också förmodligen sade, var att det är förbjudet att vara våldsam mot djur och att plåga djur. Det var det jag menade, och det har flera talare tidigare också tagit upp. Som Gustav Fridolin själv sade är det plågsamt för ett djur att få en penis eller något liknande uppkört i vaginan. Det är redan förbjudet i lag. Det var det jag påpekade i mitt anförande.

Fru talman! Tyvärr är det inte så, Anders Bengts- son. Sedan det raka förbudet försvann 1944 har man inte kunnat tillämpa djurskyddslagen på ett sådant sätt att man kunnat förbjuda tidelag. Därför behövs det ett rakt förbud. I dag finns det absolut ingen lag som förbjuder de frågor som definitivt hör hemma i vårt utskott, nämli- gen djurpornografi. Det är ett stort problem eftersom vi kan se hur människor utför de här vidriga hand- lingarna mot djur. Man förevigar det på film som man sedan säljer för att tjäna pengar. Jag tycker att det är någonting vi borde kunna förbjuda.

Fru talman! I så fall handlar det om en annan sak. Då är det uppföljningen av lagen som inte räcker till. Om det finns folk som plågar djur, vilket det säkert gör, och det inte blir lagfört är det en annan diskus- sion vi ska föra. Är det möjligen så att direktiven till myndigheterna inte är de rätta? Eller är det polisens resurser som inte räcker till det området? Eller är det någonting annat? Det är den diskussionen vi ska föra i stället. Det är inte tillåtet att plåga djur. Miljöpartiet borde veta om att det inte är tillåtet att plåga något djur.