Undantag från arvsskatt och gåvoskatt (prop. 2004/05:97)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag är glad att jag sedan förra onsdagen har fått möjlighet att arbeta i utbildningsutskottet. Det känns spännande att delta i min första debatt, och jag ser fram emot det fortsatta arbetet inom utskottet. Dagens betänkande handlar om ett antal frågor som rör gymnasieskolan. Naturligtvis står vi moderater bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1. Fru talman! Det sägs att man kan förutsäga ett samhälles framtid genom att titta på hur utbildningssystemet ser ut. Det skulle man kunna göra eftersom dagens skola utbildar och formar nästa generations medborgare. Efter att jag läst på en del om den svenska skolans resultat inför den här debatten så gör den prognosen mig lite orolig inför framtiden. Statistiken talar sitt tydliga språk. Det svenska utbildningssystemet klarar inte av sin uppgift. På papperet står det att eleverna först ska gå den obligatoriska grundskolan och sedan den frivilliga gymnasieskolan, och därefter ska de kunna gå vidare till högre studier, men i verkligheten missar en allt större andel av grundskoleeleverna målen och når inte gymnasiebehörighet. De hamnar i ett individuellt program och tar ett extra år redan på gymnasiet för att därefter gå direkt till Komvux för att höja och komplettera sina betyg. Därefter går de i bästa fall till högskola eller universitet, men många hamnar i förberedande utbildningar i collegeform med mera för att först senare gå vidare till högre studier. Tyvärr får gymnasiet ofta fungera som ett slags extra grundskola. Det är en förödande utveckling som inte bara drar ned utbildningsstandarden inom gymnasieskolan utan också leder till att högskolans kvalitetsnivå blir lidande när elever kommer oförberedda från gymnasiet. Grundprincipen bör naturligtvis vara att varje nivå i skolsystemet måste klara sitt mål. Det är varken mänskligt eller ekonomiskt försvarbart att skjuta problemen framför sig på det sätt som nu sker. Fru talman! En annan utgångspunkt är att eleverna bör uppleva gymnasiet som något nytt och intressant. Efter en nioårig grundskola är många elever skoltrötta - de behöver nya utmaningar. Dessvärre skapar den ökande teoretiseringen, med den stora basen av kärnämnen som alla måste läsa, en situation där upp till nio av tio elever under sitt första gymnasieår tvingas läsa stora delar av nians kurs igen. Jag förstår hur skolorna tänker när man placerar kärnämneskurserna i början av gymnasiet. När alltfler kommer från grundskolan utan att ha godkänt i alla ämnen så tvingas ju gymnasiet lägga större fokus just på repetition. Men resultatet blir ju att det inte blir särskilt stimulerande för dem som trots allt blivit godkända i alla ämnen, för de får ju repetera nians kurs en gång till. Men starten blir inte heller bra för de elever som har valt yrkesprogram, för de möter inte de yrkesämnen som de vill ha, inte i så stor utsträckning som de hade förväntat sig, utan de tvingas i stället läsa kurser som de sällan är motiverade för och inte anser sig behöva. Följden blir misslyckanden och utslagning. Fru talman! Statistiken är tydlig. Bara två tredjedelar av alla gymnasieelever fullgör gymnasiet inom den avsedda tiden, alltså tre år. Bara tre av fyra elever fullgör gymnasiet ens inom fyra år. Det är ett gigantiskt resursslöseri med både humankapital och skattepengar. Det är också ett av de största misslyckandena för den socialdemokratiska skolpolitiken. Det visar nämligen med all önskvärd tydlighet att den kollektivistiska likhetspolitiken inte fungerar. Den slår ut tusentals elever varje år och får många ungdomar att känna sig misslyckade. Fru talman! Vi moderater menar att grundproblemet är just kravet att alla elever ska läsa akademiska ämnen. Regeringen har angivit ett mål om att 50 % av varje årskull som påbörjar gymnasiet ska gå vidare till högre utbildning. För elever på de yrkesförberedande programmen är det förödande - de tvingas läsa ämnen som de inte har något intresse av. Och resultatet blir inte att alla som börjar gymnasiet blir högskolebehöriga. I stället blir resultatet att tusentals elever, främst från de yrkesförberedande programmen, hoppar av gymnasiet. LO har nyligen publicerat en rapport som heter Hur står det till med yrkesutbildningarna i gymnasieskolan , och i den kan man med all önskvärd tydlighet läsa att dagens gymnasieskola tjänar eleverna på yrkesprogrammen väldigt dåligt. Man kan läsa att runt 30 % av eleverna på vårdprogrammen och mellan 30 och 35 % av eleverna på handels- och administrationsprogrammen inte når slutbetyg inom fyra år. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för de teoretiska programmen ligger runt 12-15 %. Den utslagningen vägrar vi moderater att acceptera. Vi vill att såväl yrkesinriktade elever som akademiskt studiemotiverade elever ska kunna lyckas och utvecklas i gymnasiet. Problemet är att dagens gymnasieskola varken är anpassad för den förra gruppen eller för den senare. Fru talman! Det är orimligt att hävda att skolans undervisning ska bli individualiserad samtidigt som blivande läkare och elever på lärlingsutbildningar ställs inför samma teorikrav. I dag har de kurser motsvarande ett av de tre gymnasieåren gemensamma. Fler obligatoriska kärnämnen ger kanske ett sken av en hög kunskapsnivå, men i verkligheten blir det en gymnasieskola som fungerar sämre för alla. Vi moderater vill på allvar individualisera skolan. Vi vill göra det genom att dela gymnasiet i en studieförberedande och en yrkesförberedande inriktning med var sin examen. Kraven för gymnasieexamen på studieförberedande program bör höjas, och kraven på godkänt i matte, svenska och engelska ska alltid ingå. De gemensamma kärnämneskrav som i dag ställs för samtliga gymnasieutbildningar ska tas bort precis som kravet att alla utbildningar ska ge allmän högskolebehörighet. På lärlingsutbildningen ska inte generella krav på att läsa kärnämnen ställas. Däremot ska alla elever, oavsett utbildningsinriktning, garanteras möjligheten att läsa kurser som ger högskolebehörighet. Eftersom gymnasiet är en frivillig skolform är det också rimligt att eleverna får större ansvar för sin utbildnings utformande, exempelvis genom att välja kurser friare än i dag, oavsett inriktning på utbildningen. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att högskolan måste få ställa de antagningskrav som gör att elevernas motivation att läsa svåra och relevanta kurser ökar. Fru talman! Vi är övertygade om att en verkligt individualiserad gymnasieskola ger bäst förutsättningar för såväl yrkesinriktade elever som akademiskt studiemotiverade elever att lyckas och utvecklas i gymnasiet. Därför söker vi moderater tillsammans med alliansen mandat för att efter valet 2006 inte bara prata om individualisering i skolan utan också göra verklighet av den.