Unga lagöverträdare

Anf. 74 Anna Wallentheim (S)

Unga lagöverträdare

Fru talman! Ett starkt samhälle kan och ska aldrig acceptera den organiserade brottsligheten. Och framför allt ska vi aldrig acceptera att unga människor trillar mellan stolarna och hamnar i ett utanförskap där brottslighet är det enda alternativet - inte i går, inte i dag och inte i morgon.

För mig som socialdemokrat är utgångspunkten tydlig: Sverige står som starkast när vi möter kriser tillsammans, när vi tillsammans kämpar för att göra både och, när vi är stenhårda mot brottsligheten men tillsammans också jobbar förebyggande. Så måste vi såklart också möta den allt grövre kriminalitet som i dag förgiftar vårt samhälle och den segregation som möjliggör nyrekrytering av framför allt unga män till den allt allvarligare brottsligheten.

Fru talman! Vi befinner oss just nu i kammaren för att debattera bland annat justitieutskottets betänkande 27 Unga lagöverträdare, ett betänkande med cirka 90 yrkanden från den allmänna motionstiden och ett stort antal tillkännagivanden. Dock ska man vara medveten om att sju av dessa kommer från en falsk utskottsmajoritet som inte kommer att få gehör under voteringen om betänkandet.

Med anledning av de falska majoriteterna måste jag yrka bifall till följande reservationer: nummer l, 4, 16, 22, 23 och 31 samt reservation 2, där Miljöpartiet muntligt har meddelat ändrat ställningstagande i utskottet.

Efter att ha suttit i ett annat utskott i sju år ser jag justitieutskottets användande av verktyget tillkännagivande som mycket märkligt. Möjligheten för riksdagen att använda sig av tillkännagivanden är ett starkt och viktigt verktyg, och såklart ska riksdagen ha möjligheten att sätta ned foten och välja en annan riktning än den regeringen visar. Men att i ärende efter ärende lägga fram förslag till tillkännagivanden i frågor där det sedan tidigare redan finns tillkännagivanden som inte är slutbehandlande eller där regeringen på olika sätt redan är igång med utredningar eller lagförslag är för mig inget annat än att försöka ge sken av att riksdagen har en annan vilja än regeringen, vilket många gånger inte stämmer.

Polis, kriminalvård, åklagare och domstolar ska självklart ha den personal och de verktyg de behöver för att bekämpa grova brott. Under debatten kommer vi nog att få höra en del av dessa förslag från övriga partier.

Men ibland är det förslag som vi socialdemokrater anser går för långt och som forskningen inte heller stöder. Det är uppenbart att dessa förslag inte räcker - att de bara är halva lösningen och i värsta fall en lösning som enligt forskning kan ge motsatt effekt och i sig leda till grövre brottslighet. Vi vet att annat också måste göras.

Tillsammans måste vi arbeta för att vi inte ska ha några utsatta bostadsområden där ungdomar inte klarar skolan. Tillsammans måste vi se till att det inte finns några delar av samhället där barn inte får se sina föräldrar gå till jobbet för att de inte har lärt sig svenska. Tillsammans måste vi stoppa den negativa utvecklingen i områden där föreningslivet drar sig tillbaka och vuxna förebilder saknas. Tillsammans måste vi lösa bostadskrisen, trångboddheten, narkotikahandeln och statens och myndigheters frånvaro i våra utsatta områden. Tillsammans måste vi se till att samhället bryter människors utanförskap.

Fru talman! Som mamma och politiker men framför allt lärare anser jag att skolan är nyckeln till frihet och ger ett starkare samhälle och en ökad gemenskap. Skolan ger alla barn och unga kunskaper men också möjlighet till positiva livsval. Skolan är en mötesplats för människor med olika bakgrunder och förmedlar och gestaltar människovärdets okränkbarhet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män och solidaritet mellan människor.

Skolan skulle kunna ha en avgörande roll när det gäller att förebygga uppkomsten av unga lagöverträdare. Men tyvärr har den svenska skolan blivit ett marknadsliberalt experiment som motarbetar många av dessa visioner. Det handlar om ett experiment där alltför många elever inte klarar skolan, vilket har lett till ökad segregation och utanförskap, och där elevhälsan får stå tillbaka. Det är ett experiment där våra barn och unga har blivit kunder som skolorna kan sålla bort och där vinstdrivet har blivit viktigare än både kunskapsförmedlingen och värdegrundsarbetet.

Att misslyckas i skolan är för många startskottet för en kriminell bana. Detta är såklart en skam för ett land som Sverige.

Som socialdemokrat är jag därför stolt över att vi som parti inte har tunnelseende utan vågar driva flera frågor samtidigt. Vi ser att skolan, arbetsmarknaden, socialtjänsten, bostadsmarknaden, idrotten och kulturen är lika avgörande för att få bukt med ungdomsbrottsligheten som fler poliser och hårdare straff. Vi gör både och, på riktigt.

Fru talman! Att på morgonen vakna och läsa i tidningen om hur unga skjuter, rånar, förnedrar eller skadar andra människor gör ont. Dock har jag också insett att jag läser dessa artiklar med lite andra ögon.

Låt mig vara tydlig: Brotten jag läser om ska mötas med motstånd och fördömas. Brottslingarna som begår dem ska lagföras och dömas. Men i artiklarna letar jag alltid efter den där specifika delen som gör mig mest arg och som jag alltid hoppas inte ska finnas med. Aldrig igen vill jag läsa orden från en granne, en lärare eller en annan vuxen, som i en intervju säger: Jag såg det komma redan när hen var barn. De orden symboliserar nämligen ett samhälle som har misslyckats och vuxna som valt att blunda i stället för ett samhälle som tagit ansvar. Så ska Sverige 2022 inte se ut. Sverige kan bättre.

Fru talman! Samhällets kamp mot kriminaliteten måste vara skoningslös. Även ungas brottslighet är såklart ett hot mot hela det demokratiska samhället och ska bekämpas med alla medel. Rättssamhället ska reagera kraftfullt mot brottslighet. Genom de påföljder ett brott får demonstrerar vi våra värderingar och vad som är rätt och fel. Men barn är barn. De som begår ett brott och är tillräckligt gamla ska dock såklart räkna med kännbara påföljder, samtidigt som vi ser till att andra unga inte hamnar i samma situation.

Allt detta, fru talman, har den socialdemokratiska regeringen också jobbat för. Vi har sedan vi tillträdde 2014 bland annat skärpt straffen för ett sextiotal brott och infört straffet ungdomsövervakning. Vi har avskaffat straffreduktionen för unga vuxna vid grov brottslighet. Vi har utökat resurserna till skolor och socialtjänst i utsatta områden. Vi har gett polisen utökade resurser och fler kollegor.

Men vi vill också skärpa straffen för rekrytering av unga till kriminalitet. Vi vill öka de sociala insatserna och förbättra tillgängligheten till socialtjänstens verksamheter och fältassistenter på kvällar och helger. Vi vill vända på varje sten för att bryta segregationen. Vi vill stärka socialtjänstens förmåga att agera tidigt. Vi vill förbättra möjligheten att dela information mellan olika kommuners socialtjänst samt mellan polis och socialtjänst. Och vi vill lagstifta om brottsförebyggande ansvar för alla kommuner.

Fru talman! Den grova brottsligheten bland unga är såklart ett stort problem. Men det är när tron på framtiden går förlorad som gängen lyckas rekrytera unga till ett alternativ vi inte vill att de ska hamna i. Vi ska fortsätta bekämpa brotten men också brottens orsaker.

Det effektivaste sättet att hindra unga människor att välja kriminalitet är att erbjuda något bättre: bra utbildning, meningsfull fritid, ett första jobb, möjlighet att flytta hemifrån. En framgångsrik brottsbekämpning förutsätter tidiga insatser och hela samhällets engagemang. Tillsammans skapar vi ett bättre och tryggare samhälle.

(Applåder)

Anf. 75 Ellen Juntti (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera motionsbetänkandet gällande unga lagöverträdare. Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 6 om brottsförebyggande åtgärder riktade mot unga kriminella.

Vi ser en samhällsutveckling där brottsligheten kryper längre ned i åldrarna. Tio- till tolvåringar rekryteras av kriminella gäng. Det är alldeles förfärligt. Unga personer begår grövre och grövre brott. Allt fler unga förövare mellan 15 och 17 åtalas och döms för mord, mordförsök och medhjälp till mord. Skjutvapenvåldet har ökat kraftigt bland minderåriga.

En annan brottstyp som ökat kraftigt är ungdomsrån, där unga personer rånar andra barn och unga. Dessa rån innefattar ofta förnedringsinslag, vilket är förfärligt.

Brottsförebyggande rådet presenterade en rapport förra året. Den visade att rånen blivit grövre och grövre och att det fanns många orsaker till dem. Det vanliga var de handlade om att tvinga till sig pengar eller om en bakomliggande konflikt. Men rapporten visade också att det var vanligt att det handlade om att visa makt och överlägsenhet mot rånoffret, vilket ofta visades genom att man urinerade på offret eller genom andra förnedrande inslag.

Vad är det för fel på dessa människor? En normal människa skulle inte ens komma på tanken att urinera på en annan person. Det är så fel, galet och illa att jag blir upprörd. Hur kan man bara göra så? Jag fattar det inte.

Det behövs effektiva brottsförebyggande åtgärder, där samhället tidigt och kraftfullt markerar mot brott. Ju tidigare samhället reagerar, desto större är chansen att bryta den kriminella banan.

De senaste årens utveckling i utanförskapsområdena har skapat en grogrund för gäng och organiserad brottslighet att växa sig allt starkare. Unga personer utnyttjas ofta för att sälja och transportera narkotika, och narkotikabrottsligheten genererar pengar som har en dragningskraft på unga. Konsekvenserna för denna grupp av unga är i dag alldeles för mesiga och betydelselösa, helt enkelt.

Arbetet mot ungdomsbrottsligheten måste ske brett och systematiskt. Socialtjänst, polis och andra myndigheter måste samverka för att brottsförebyggande åtgärder ska sättas in tidigt när unga begår brott. I dag kan en ung person gripas för ganska grova brott och vara tillbaka på gatan några timmar senare, trots att risken för återfall är hög. Det skapar otrygghet och skadar människors tillit till samhället. Den grupp av unga personer som gång på gång begår allvarliga brott måste bort från våra gator och torg.

Sverige behöver betydligt tuffare tag mot ungdomsbrottsligheten. Det har gått alldeles för långt utan att samhället har reagerat på ett kraftfullt sätt.

Fru talman! Socialdemokraterna har regerat i åtta år. Under dessa år har brottsligheten blivit grövre och grövre. I förra veckan höll Magdalena Andersson en presskonferens där hon erkände att hennes egen regering hade misslyckats totalt med att bekämpa brottsligheten. Det är bara att konstatera vad som hände under påskkravallerna. Det har spårat ur helt och hållet.

Sverige är ett otryggt land i dag. Skjutningar har blivit vardagsbrott. Oskyldiga människor skjuts till döds. Till och med tolvåringar skjuts till döds, och barn beskjuts på en lekplats. Det är skrämmande. Men äntligen erkänner Andersson att regeringen har misslyckats med sin viktigaste uppgift. Hon har lovat att vända på varje sten för att bekämpa brottsligheten. Men det är inte sant. Det är tomma ord. Bara i det här betänkandet finns flera förslag som skulle ha effekt på brottsbekämpningen. Men Socialdemokraterna röstar emot.

Fru talman! Vi moderater har många bra förslag som skulle minska ungdomsbrottsligheten. Jag hinner inte nämna alla utan har valt ut två av Moderaternas förslag.

Det första handlar om brottsförebyggande åtgärder riktade mot unga kriminella.

Det finns en ny grupp av unga vuxna på fängelserna som innebär nya utmaningar för kriminalvården men stora problem för samhället. Det rör sig om män från socialt utsatta områden som har lågt förtroende för myndigheter och ofta redan i unga år är tungt kriminellt belastade och har missbruksproblem. Ofta saknas ett intresse för att över huvud taget lämna kriminaliteten. Det ställer nya krav på verkställighetsinnehållet, så att dessa personer ska få stöd att lämna brottsligheten. Moderaterna vill att en utredning tillsätts med uppdrag att, bland annat utifrån erfarenheter i andra länder, ta ett samlat grepp om denna grupp individer och lämna förslag på lämpliga brottsförebyggande åtgärder och verkställighetsinnehåll som skulle få dessa personer att lämna brottsligheten.

Morgan Johansson brukar i nästan varje debatt säga att Moderaterna inte har några brottsförebyggande förslag över huvud taget. Det är ju fel. Vi har ju till exempel det här förslaget, som jag tror skulle göra ganska stor nytta. Men Socialdemokraterna kommer att rösta emot det.

Det andra av Moderaternas förslag som jag vill nämna gäller straffrabatten för unga. I dag särbehandlas unga vuxna i åldern 18-20 år genom en straffrabatt. Vi menar att den som är vuxen och myndig och begår ett brott ska behandlas som vuxen också när det gäller straffen.

I början av året togs straffrabatten bort för brott med minimistraffet ett års fängelse. Detta innebär att en 20-åring även i fortsättningen får straffrabatt då han begår till exempel en misshandel av normalgraden.

Här kan jag ge ett exempel: En man slog en kvinna i ansiktet med en hård sak. Kvinnan fick kraftiga tandskador, en tand slogs ut helt och en annan slogs av på mitten. Mannen dömdes för misshandel av normalgraden med straffvärde tre månaders fängelse av både tingsrätt och hovrätt.

Regeringens lagändring innebär alltså att när en 20-åring slår ut tänderna på sin flickvän får han fortfarande straffrabatt i och med att detta bedöms som misshandel av normalgraden. Hur kan den feministiska regeringen tycka att det är bra? En 20-åring kan slå ut tänderna på sin flickvän och få straffrabatt. Det är verkligen inte feministisk politik. Men sådan är Socialdemokraternas rättspolitik.

Fru talman! Till sist får vi igenom sju förslag till tillkännagivanden i detta ärende. Det gäller till exempel sänkt gräns för häktning av unga, en ny omfattande utredning gällande ungdomsrånen, skärpning av ungdomsövervakningen med mera.

Vi hörde den socialdemokratiska ledamoten här tidigare säga att det är att slå in öppna dörrar att komma med nya tillkännagivanden när det finns gamla. Det är bara så att regeringen är otroligt långsam när det gäller att leverera på tillkännagivanden. Vi måste helt enkelt trycka på så att det blir lite fart på dem. Då måste vi ibland komma med tillkännagivanden, och ibland sätter vi också ett årtal för när det senast ska ske.

Avslutningsvis vill jag återigen säga att jag håller med Magdalena Andersson om att hennes regering har misslyckats totalt med att bekämpa brottsligheten i Sverige. Det är tydligt med tanke på påskkravallerna och med tanke på ungdomsrånen, som har ökat och blivit värre. Skjutningarna slog rekord under första kvartalet i år. I princip skjuts två personer ihjäl varje vecka i Sverige.

Socialdemokraterna har tappat greppet. Vi hörde också att Sverige kan bättre. Ja, Sverige kan bättre, men då måste vi nog ha en annan regering i höst.

(Applåder)

Anf. 76 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet Unga lagöverträdare. Nämnas bör att unga lagöverträdare på intet sätt utgör någon homogen grupp. Unga begår olika brott av olika anledningar. Betänkandet är brett, och det återfinns en mängd olika punkter som berör alltifrån organisatoriskt ansvar för unga lagöverträdare till påföljder för unga.

Vad som dock kan konstateras är att unga lagöverträdare i dag begår många brott och i alldeles för hög utsträckning grova brott. Det finns tyvärr alldeles för många exempel på hur barn med flera år kvar till straffmyndighetsåldern inkluderas i gängkriminalitet.

Vi ser hur barn under 15 år får börja sälja narkotika, förvara vapendelar eller springa ärenden åt de äldre i nätverket. Några år senare blir det dags att bruka våld på beställning av de äldre, och innan en del hunnit fylla 18 har de ombetts att, och kanske försökt eller lyckats, mörda någon.

Mot denna dystra bakgrund är det åtminstone positivt att vi i utskottet har lyckats finna en majoritet för att föreslå 13 tillkännagivanden som på riktigt skulle göra skillnad, även om alla av dem inte har majoritet i kammaren. Det är förslag som på olika sätt skulle ha inneburit att vi haft bättre förutsättningar att förhindra ungas kriminalitet, och de skulle ha inneburit rimligare påföljder för unga.

Det rör sig bland annat om sänkt gräns för häktning av unga, så att polisen inte tvingas låta unga återvända direkt till kriminaliteten i de fall det redan finns en skälig brottsmisstanke.

Det rör sig om att låta Kriminalvården inrätta en enhet som tar över ansvaret för unga lagöverträdare, så att grovt kriminella unga blir statens ansvar och inte kommunernas, och att ansvaret för sluten ungdomsvård flyttas från Sis till Kriminalvården.

Det rör sig om att ungdomsövervakningen ska kunna användas under vardagar och i större utsträckning anpassas individuellt samt att misskötsamhet i högre grad bör leda till att ungdomsövervakningen avslutas och ersätts med omhändertagande enligt LVU eller sluten ungdomsvård.

Det rör sig om ungdomsrån, ett fenomen som engagerat mig i riksdagen och som jag önskar uppehålla mig lite längre vid. De rån som unga utför tillhör sannolikt de mest uppdagade och medialt återgivna brott som unga står för. Detta är inte alls konstigt, givet utvecklingen. Vi har sett en kraftig ökning i närtid samtidigt som råheten blivit allt grövre, något som inte minst uppmärksammades i Brottsförebyggande rådets rapport under hösten.

Mellan åren 2013 och 2019 skedde en 250-procentig ökning av anmälda ungdomsrån - från 1 002 stycken till 2 489 stycken. Pandemin och dess restriktioner resulterade därefter i något av en minskning, men trenden har varit tydlig.

Vi har dessutom alla kunnat läsa om hur rånarna i dag inte alltid nöjer sig med offrets värdesaker, märkeskläder eller andra tillhörigheter. Trots att de inte behöver bruka våld gör de det. Våldet präglas då stundvis av rena förnedringsinslag. Vålds- och förnedringshandlingar filmas ibland och sprids i sociala medier. Förövarna vill säkerställa att så många som möjligt tar del av deras övergrepp. På detta sätt etablerar de dominans och sprider skräck samtidigt som offrens lidande blir än större och förödmjukelsen blir total.

När man läser vittnesmål från, eller själv pratar med, unga som drabbats av förnedringsrån är det helt uppenbart att dagens straff på intet sätt väger upp de gärningar som brottsoffren utsatts för. Det är därför glädjande att utskottet anser att minimistraffet för rån av normalgraden bör höjas till lägst ett år och sex månader samt att alla rån med förnedrande inslag ska bedömas som grova rån och leda till minst fem års fängelse.

De åtgärder mot ungdomsrån som vi i utskottet funnit majoritet för lär dock inte bli verklighet inom en snar framtid, eftersom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna av olika skäl reserverar sig och kommer att rösta nej i kammaren.

Fru talman! Ungdomsrån såväl som andra grova brott som begås av unga aktualiserar ytterligare en fråga, som vi hanterade i utskottet under hösten, nämligen ungdomsrabatten. Den frågan återaktualiseras nu.

Regeringen vågade i höstas nämligen endast beröra vissa brott begångna av unga myndiga lagöverträdare mellan 18 och 21 år. Man ansåg att 20-åringar fortfarande skulle få en åldersbaserad rabatt på sin påföljd om de misshandlade eller hotade ett vittne, exempelvis. Regeringen blundade även helt för behovet av såväl en sänkt straffmyndighetsålder som en översyn av ungdomsrabatten för de unga lagöverträdarna mellan 15 och 18 år.

Sverigedemokraterna såg dessa brister i regeringens förslag och gick längst i sin följdmotion genom förslag om skarp lagtext för att åtgärda delar av bristerna och tillkännagivanden för att ta itu med andra brister. Tyvärr fick vi inte stöd i utskottet för vårt förslag om att omgående slopa straffreduktion för alla myndiga lagöverträdare samt kraftigt sänka ungdomsrabatten för dem i 15-17-årsåldern. Men vi lyckades åtminstone rikta ett tillkännagivande till regeringen om att slopa straffreduktionen för dem över 18, vilket är en bra början.

I det betänkande vi debatterar i dag återkommer vi delvis i dessa ärenden i reservation 17 om sänkt straffmyndighetsålder och i reservation 21 om straffrabatten för 15-17-åringar.

Fru talman! Jag anser mig ha belagt behovet av dessa åtgärder, vilket är lika stort i dag som i höstas när propositionen hanterades. Jag önskar därför yrka bifall till reservation 21.

Anf. 77 Malin Björk (C)

Fru talman! I dag debatterar vi här i kammaren betänkandet Unga lagöverträdare. Unga lagöverträdare - vilka är det? Ja, det är unga personer som på ett eller annat sätt har överträtt någon straffbestämmelse. Det är unga människor för vilka det borde vara en självklarhet att se ett helt liv framför sig, ett ordnat och lagligt liv, men så ser det tyvärr inte riktigt ut för alla överallt.

I dag förekommer det att personer så unga som 8-9 år - Ellen Juntti sa 10-12 år; jag har hört 8-9 år - används av kriminella. 8-9-åriga barn lockas in i en värld som i början innehåller uppskattning och någon liten belöning för ett enklare uppdrag. Det är uppdrag som till en början kan te sig rätt harmlösa, i alla fall från barnets perspektiv. Och de äldre som vänder sig till dessa barn - inte sällan söker de aktivt upp dessa barn - vet hur de ska locka och pocka, bekräfta och belöna.

Ja, en ung lagöverträdare är den 9-åriga pojke som springer iväg med ett litet paket i handen som innehåller en mängd otillåtna tabletter och som lämnar det på anvisad plats för att sedan springa hem igen, då med en hundralapp i handen - en belöning för ett väl utfört arbete. Den 9-åringen har faktiskt begått en brottslig handling men inte en straffbar handling. Och straffbar ska den inte vara.

Fru talman! En 9-åring är ett barn. En 9-åring äger inte alls ett utvecklat konsekvenstänk. Ett sådant är fullt utvecklat först i vuxen ålder, framåt 25årsåldern närmare bestämt. Det är mot den bakgrunden som vi har en särskild lagstiftning för gruppen unga lagöverträdare.

Men den gruppen är förstås inte homogen, långt därifrån. Den rymmer, förutom nyss nämnda 9-åring, den 17-åring som med ett städat yttre och en oskyldig uppsyn säger sig ha lånat ut sitt bankkonto till en ytlig bekant, som en ren tjänst. Hon ser inte alls något konstigt i att det ramlat in stora summor på hennes konto. Pengarna skulle hon ju bara swisha vidare till några personer som den där bekanta sagt skulle ha dem.

Gruppen unga lagöverträdare rymmer också den 15-åring som tillsammans med några jämngamla kamrater konsekvent trakasserat ägaren till närbutiken, där de gått in och plockat vad de velat ha och när de inte fått det hotat och kanske plockat fram en kniv. Det är en 15-åring som tar med sig samma kaxiga attityd in i rättssalen och som bemöter den trakasserade butiksägaren, när denne lämnar sin berättelse, med ett hånflin.

Eftersom det inte finns ett typexempel på en ung lagöverträdare - det skiljer sig åt vad gäller ålder, kön och hemförhållanden - måste förstås samhällets åtgärder för att få unga att inte begå fler brott skilja sig åt. Här är det viktigt att vi kan hitta rätt åtgärder, som har effekt för just den aktuella individen, och det så tidigt som möjligt.

Att lyckas få en ung person att inte fortsätta på en kriminell bana eller, allrahelst, att aldrig slå in på den är en enorm vinst för många inblandade. Det förhindrar lidande hos brottsoffer som annars skulle komma i den här personens väg liksom lidande hos anhöriga. Och i stället för att ha en kriminell individ som kostar samhället enorma summor får vi en samhällsmedborgare som bidrar.

Fru talman! Det finns flera förslag till tillkännagivanden i detta betänkande som handlar om sådant som redan bereds inom Regeringskansliet. Det är under utredning, som man har varit inne på tidigare här i dag. Tillkännagivandena går ut på att regeringen måste skynda på. Det gäller till exempel ett om utredningar av barn som är under 15 år. Vissa partier menar att det går för långsamt trots att det har lagts fram ett betänkande om bättre åtgärder på detta område.

För egen del föredrar jag att genomarbetade förslag läggs på bordet när det är dags att ta ställning, för om förslagen ska uppnå tänkt effekt behövs det en allsidig genomlysning och nogsamma avvägningar. Men det finns ett område där problembilden är så allvarlig och konsekvenserna av nuvarande brister är så stora att åtgärder faktiskt inte kan vänta, och det gäller verkställighet av påföljden sluten ungdomsvård. Det är en påföljd som döms ut för unga personer som begått riktigt allvarliga brott. Dessa påföljder verkställs i dag på Sis-hem. Vi har tyvärr fått ett antal rapporter om hur säkerheten på dessa hem brister och hur de inte lyckas hantera unga grovt kriminella personer. Här måste ansvaret flyttas över till Kriminalvården så snart som möjligt för att dessa dömda personer ska kunna hanteras på ett godtagbart och rättssäkert sätt.

Fru talman! Jag var i Kalmar häromveckan. Där har kommunen beslutat om en strukturerad så kallad SSPF-samverkan. Det är fråga om samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid. Syftet är att förebygga ungdomskriminalitet och hitta rätt åtgärder för ungdomar som befinner sig i riskzonen. Detta ska ske genom att tidigt, redan från tioårsåldern, fånga upp unga som uppvisar ett normbrytande beteende, till exempel att den unge skolkar eller rör sig i olämpliga miljöer. Genom att få föräldrarna med på tåget bryts sekretessen mellan de samverkande myndigheterna. Skolpersonalen kan berätta för sin kontakt hos socialkontoret vad man ser när den unge är i skolan, och socialtjänsten kan få in uppgifter från polisen som sett den unge röra sig i "fel" kretsar. Genom att koppla på området fritid vill man hitta andra sammanhang för den unge där det kan finnas meningsfulla aktiviteter, och gärna vuxna förebilder, utanför den närmaste kretsen.

Vi i Centerpartiet anser att kommuner har en helt avgörande roll i det brottsförebyggande arbetet. Men det finns i dag uppgifter som ligger på kommunerna, där det kan diskuteras om de ska ligga kvar där. Vi menar att det finns anledning att se över hur ansvarsfördelningen ser ut och vilka insatser som är mest adekvata när det gäller ungdomar som på grund av eget beteende återkommande blir omhändertagna enligt lagen om vård av unga och då aktualiseras hos kommunens socialtjänst. Detsamma gäller unga personer, under 15 år, som visar ett grovt kriminellt beteende. Dessa unga kan behöva bemötas med rehabiliteringsåtgärder som används för kriminella i stället för med traditionella insatser från socialtjänsten. Vi menar att det behöver ske en ordentlig genomlysning av vilka insatser som är mest verkningsfulla och vem som ska bära huvudmannaskapet för de olika insatserna.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 5 under punkt 5.

(Applåder)

Anf. 78 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.

Citatet gäller fortfarande, även om orden är tusenåriga. Budskapet i citatet bör ligga till grund för en av samhällets viktigaste uppgifter, nämligen att medverka till en positiv uppväxt och utveckling för barn och ungdomar.

Människan är i behov av att leva i gemenskap med andra och att ha fungerande relationer med sina medmänniskor för att må bra och kunna utvecklas. Den mest grundläggande formen av gemenskap är familjen, där människor i olika generationer möts i kärlek och tillit. Trygga och välfungerande familjer är helt enkelt ett måste för att samhället som helhet ska fungera och växa sig starkt.

En förutsättning för ett samhälle byggt på gemenskap och tillit är att människor känner sig trygga i vardagen. Brottslighet måste därför bekämpas och förebyggas. När det kommer till det senare utgör familjen en ovärderlig resurs. Familjens roll i att fostra och leda de unga kan inte nog betonas. Varje människa har visserligen ansvar för sina egna handlingar, men kriminella handlingar kan inte reduceras till att handla om vare sig uppväxt eller social miljö. Men en stödjande familjepolitik är en av de viktigaste insatserna för att minimera riskerna för att en ungdom hamnar i fel kretsar med kriminalitet och brottslighet som följd. Goda normer och värderingar överförs vidare mellan generationer, och därför behöver föräldraansvaret stärkas i vårt samhälle.

Fru talman! En majoritet i utskottet ställer sig bakom förslag till 13 tillkännagivanden på området som handlar om unga lagöverträdare. Man kan naturligtvis resonera om dessa tillkännagivanden. Är det så att regeringen under sina två mandatperioder har levererat? Ja, i vissa fall först efter tillkännagivanden. Har då regeringens leveranser bromsat eller motverkat utvecklingen? Nej, det kan vi nog vara ense om. Agerar regeringen skyndsamt efter ett tillkännagivande? Nej, mycket sällan.

I ljuset av detta är det inte konstigt att en majoritet i justitieutskottet ställer sig bakom förslagen till tillkännagivanden. Under förra riksdagsåret var de 101, och vi får se vad vi landar i det här riksdagsåret.

Efter åtta år med en S-ledd regering finns mycket kvar att göra för en M-KD-regering när den tillträder efter den 11 september.

Fru talman! Mycket av det vi debatterar och hanterar i det här ärendet handlar om unga lagöverträdare. I dagens samhälle ser vi tyvärr hur det blir alltmer vanligt med yngre förövare, att de utför ett stort antal och i många fall också mycket grövre brott. Dessa förövare ska dömas till relevanta straff, som innebär att ett brottsligt livsval bryts och att de hittar tillbaka till ett liv utan kriminalitet.

I ljuset av detta behövs en särskild enhet inom Kriminalvården som tar ansvar för unga lagöverträdare som har begått allvarliga våldsbrott eller andra grova brott. Kriminalvården har bred erfarenhet av att hantera personer som har begått brott och kan erbjuda grovt kriminella unga samma rehabiliteringsåtgärder som används för kriminella generellt. Syftet är inte främst att straffa utan att vidta åtgärder som har bättre förutsättningar att lyckas än traditionell socialtjänst. Ungdomsövervakning ska kunna användas i högre grad. Och när det gäller ansvaret för verkställighet av sluten ungdomsvård anser vi kristdemokrater, likt många andra partier, att en sådan flytt behöver göras från Sis till Kriminalvården.

Det bör också införas ungdomsfängelser där säkerheten är avsevärt mycket högre än på nuvarande ungdomshem. Särskilda ungdomshäkten behöver också inrättas för att anpassas efter ungas behov och förutsättningar. Vidare måste insatser göras för att unga personer som sitter i häkte och fängelse ska kunna studera.

Fru talman! Den slopade straffrabatten för unga myndiga har berörts tidigare i debatten. Det är uppenbart att det behöver göras mycket mer för att komma åt unga kriminella. Straffrabatterna sträcker sig också betydligt längre än myndighetsåldern. Ända tills gärningsmännen fyller 21 får vederbörande betydande straffrabatter, och vi vill likt andra partier se att ungdomsrabatten avskaffas för personer mellan 18 och 21 år. Men tyvärr räcker inte detta mot bakgrund av den brottsutveckling vi nu ser. Allt yngre personer begår och döms för allt grövre brott, även mord. Det gäller även personer under 18 år.

Det är av yttersta vikt att personer under 18 år som begår grova brott kan dömas till kännbara straff. Utredningen om slopad straffreduktion innehöll också förslag om en betydligt skarpare trappa, och vi anser att det finns ett behov av att minimera straffrabatterna även för dem under 18 år.

Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 20.

Fru talman! Förutom de åtgärder jag har nämnt tidigare behövs det ett antal åtgärder på det sociala området. Socialtjänsten behöver förstärkas. Den samverkansmodell som kallas SSPF, mellan skola, socialkontor, polis och fritid, behöver också stärkas för att förhindra att barn hamnar i eller fortsätter med ett kriminellt beteende eller drogmissbruk.

Socialtjänsten, polisen och andra myndigheter måste kunna samverka så att brottsförebyggande åtgärder sätts in tidigt. För att detta ska kunna ske måste sekretesshinder för att få information om unga undanröjas så att informationen kan delas mellan polis och socialtjänst för att förhindra eller utreda brott som kan leda till fängelse.

Fru talman! Vi kristdemokrater anser att många aktörer behöver samverka i det viktiga arbetet för att skapa ett tryggare Sverige och hitta vägar för att medverka till en positiv uppväxt samt utveckling för alla barn och ungdomar. Det kräver en stödjande familjepolitik, en bra skola, satsningar på ungas uppväxtmiljö, ett grundligt brottsförebyggande arbete och en offensiv kriminalpolitik.

Vi kristdemokrater ger vårt stöd till de tillkännagivanden som riktas på detta område och naturligtvis också till de förslag som Kristdemokraterna har lagt fram i olika motioner. Men vi yrkar bifall till endast reservation 20.

Anf. 79 Juno Blom (L)

Fru talman! Klippen i musikvideon blixtrar förbi. Det är vapen och sedelbuntar och unga, taniga killar i träningsoveraller som dansar med automatkarbiner framför bilar på tomgång. Versen berättar om ett liv utan gränser, ett liv med pengar, droger och respekt - ett liv där du är någon.

I verkligheten blåser en kall vind upp damm i ett slitet centrum. Vid trappan in till kiosken hänger unga killar i samma jackor och med samma uppsyn som killarna i musikvideon, med huvorna uppfällda och ansiktsmaskerna på, väntande på ännu en köpare och på att sälja ytterligare droger. Här står de varje kväll och långt in på natten.

De flesta är redan dömda för rader av brott. Några har varit på Sis-hem, och alla har redan hunnit sitta på fler orossamtal än de kan minnas. Det är en sorglig vardag, krass och utsiktslös. Det är en sorglig och blek kopia av den livsstil som säljs i alla videor på nätet. Det är nämligen i vanliga, unkna tonårsrum, i någon undangömd skokartong där mamma inte brukar kolla, som pistolen förvaras. Det är i källargången till ett hyreshus som gräset stuvas undan.

I den här världen skiftar lojaliteterna snabbt. I den här världen kan en skuld uppstå ur intet. I den här världen råder otrygghet. Ändå står nya rekryter på kö - barn i hoodies som fostras in i en destruktiv kultur av sitt umgänge, av musiken och av äldre förebilder. Vissa är uppvuxna i slitna miljonprogram och trångboddhet, andra utan att sakna något. En del har ensamstående föräldrar som inte kan språket, andra har både en och två föräldrar som arbetar.

Det är barn och ungdomar, och de är nästan alltid födda här. De borde ha haft alla förutsättningar att välja en annan väg. Ändå står de där i kväll igen och säljer på torgen och i källargångarna - och ändå ligger de snart där på trottoarerna, skjutna, för att de har förletts av en dröm som säljs överallt och för att ingen på riktigt har kunnat stoppa dem. En ny tids problem har i bästa fall mötts av gårdagens svar, och vissa har inte ens velat erkänna att det har funnits problem.

Ett gäng etablerar sig inte över en natt, utan det växer fram genom en mix av social utsatthet. Jag har mött unga killar som har suttit dömda för allvarliga brott eller som vistas i en kriminell miljö och som gett ett sorgligt svar på frågan "Vad kan samhället göra för att bryta det destruktiva liv fyllt av allvarlig kriminalitet som du befinner dig i?". De unga killarna svarar mig att det är för sent: "Det skulle ha gjorts någonting när jag var barn."

Det handlar om barn som har levt i hem där pappans våld varit ständigt närvarande under uppväxten. Då reagerade ingen. Det handlar om killar som sedan har utövat våld och som beskriver hur de då har mötts av kraftiga reaktioner. Självklart ska unga killars våldsutövande mötas av kraftfulla reaktioner, men som barn borde de ha mötts av lika kraftfulla åtgärder när de utsattes för och bevittnade våld i hemmet.

Fru talman! Vi måste prata tydligare om föräldrars skyldigheter och ansvar. Den starka föräldrarätten utgör ett hot mot alla utsatta barn, för barn tvingas bevisa så otroligt mycket innan de blir trodda. Det finns utsatta barn som inte får de tidiga insatser de har rätt till och behov av, och det finns våldsutsatta mammor som inte får stöd.

Fru talman! Den kampanj mot socialtjänsten som vill sätta bilden att socialtjänsten kidnappar barn är fruktansvärd. Det hot som riktas mot socialsekreterare måste tas på största allvar. Det handlar om hot för att påverka socialtjänsten att fatta avgörande beslut - hot mot hela vår demokrati.

Samtidigt ser vi barn som är med när mammor och pappor kastar sten på polisen, barn som ligger i barnvagnen när stenarna haglar och barn som cyklar omkring på små cyklar för att hålla koll när föräldrarna hatar och våldför sig på polisen. Det måste få konsekvenser. Valet att bruka våld mot polisen är ett val som måste leda till att barn omhändertas. Valet att bruka våld och hata svensk polis är ett hot mot vår demokrati - punkt.

Socialsekreterare som arbetar i direkt kontakt med enskilda, inte minst i orter och bostadsområden där människor känner varandra, kan vid risk för hot och våld behöva stöd. Det behövs en nationell stödfunktion vid utredning, beslut och verkställande för att bryta gängens makt i de parallellsamhällen vi har tillåtit att växa fram. Polisen måste stärkas och relevanta straff införas. Samtidigt måste samhället arbeta tidigt, tydligt och tillsammans. Sekretessen får aldrig bli ett hinder för skydd av barn och unga.

Fru talman! Enligt Brå blir en fjärdedel av grova brott som begås av minderåriga inte utredda. Det är inte rimligt. Barn ska inte straffas, men budskapet till barn och unga blir helt missriktat om de vänjer sig vid att brott som de begår aldrig blir utredda. Brott som begås av minderåriga ska utredas. Utredningen kan också bidra till att upptäcka vuxna kriminella som utnyttjar barn för att begå brott.

Kommunernas roll i det brottsförebyggande arbetet måste regleras i lagen. Det finns dock ingen viktigare kompensatorisk åtgärd än en bra skola. En lyckad skolgång är ett vaccin som kan utgöra motståndskraften mot ett kriminellt liv.

Ett nationellt exitprogram för personer som vill lämna kriminaliteten bakom sig efter avtjänat straff behöver också införas.

Dömda ungdomsbrottslingar ska inte sammanblandas med ungdomar som LVU-omhändertagits. Särskilda ungdomsfängelser för åldersgruppen 15-17 år ska drivas i Kriminalvårdens regi. Dessa ska ha stark bemanning av personal som är särskilt utbildad för att hjälpa ungdomarna att bryta med en kriminell livsstil.

Det går inte att debattera unga lagöverträdare utan att belysa det omfattande våld som unga killar utsätter unga tjejer för. Många gånger är det i den första relationen. Här behöver åtgärder vidtas, kunskapen öka och resurser tillsättas.

Vi kan inte låtsas som att det finns enkla lösningar på svåra problem, fru talman. Men vi kommer att fortsätta att verka för ett friare men också mindre blåögt Sverige - för ett land som ser utvecklingen komma och som möter den med pragmatisk politik, inte ett land som gång på gång låter sig överraskas av verkligheten.

Fru talman! Jag måste avsluta med att ta upp det som ledamoten från Socialdemokraterna, Anna Wallentheim, sa om friskolor. Även i detta betänkande tas de upp som något slags skäl, och vi har även hört statsministern uttrycka detta. Jag tycker att det är skrämmande. Jag tycker absolut att det är en debatt som ska tas och att förändringar måste göras, men vi vet att 26 av 28 skolor där barn inte lyckas är kommunala skolor. Att då lägga ansvaret på friskolor ger en förenklad och felaktig debatt.

Att vi inte ska ha tunnelseende håller jag med om. Men principen om barnets bästa, som vi till exempel har stridit hur mycket som helst för i socialutskottet, är ju just den princip som Socialdemokraterna inte vill ställa sig bakom. Jag tror på att se problemet som det är och att diskutera rätt frågor vid rätt tillfälle.

Jag yrkar bifall till reservation 12.

Överläggningen var härmed avslutad.

Unga lagöverträdare

(Beslut fattades under § 15.)

Vapenfrågor