Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vidmassflykt

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2002/03:SFU4

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 11 december 2002

Beslut

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt (SfU4)

Fördrivna personerna ska fr.o.m. den 15 januari 2003 vid massflykt kunna få uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under maximalt tre år. En person som fått uppehållstillstånd med tillfälligt skydd ska kunna få prövat om han eller hon är flykting enligt Genèvekonventionen. När det tillfälliga skyddet upphört att gälla ska uppehållstillståndet kunna förlängas i högst två år för de personer som deltar i ett program för självmant återvändande. Riksdagens beslut bygger på ett EU-direktiv som ger EU:s ministerråd möjlighet att besluta att en massflyktssituation råder och att medlemsstaterna därmed kan ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer.

Utskottets förslag till beslut: Delvis bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2002/03:SFU4 (doc, 174 kB) Betänkande 2002/03:SFU4 (pdf, 400 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

7 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt

Motioner från ledamöterna

med anledning av prop. 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt Motion 2001/02:Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
med anledning av prop. 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt Motion 2001/02:Sf41 av Birgitta Carlsson m.fl. (C)
med anledning av prop. 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt Motion 2001/02:Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (KD)
med anledning av prop. 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt Motion 2001/02:Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (FP)
med anledning av prop. 2001/02:185 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt Motion 2001/02:Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (MP)
Asylsökandes barnomsorg och skolgång Motion 2002/03:Sf258 av Jan Andersson och Åsa Torstensson (C)
En mer generös flyktingpolitik Motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2002-11-07
Justering: 2002-11-26
Betänkande publicerat: 2002-12-03
Trycklov: 2002-12-03

Reservationer 21
Betänkande 2002/03:SFU4

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt (SfU4)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringen förslag om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt. Fördrivna personerna ska vid massflykt kunna få uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under maximalt tre år. En person som fått uppehållstillstånd med tillfälligt skydd ska kunna få prövat om han eller hon är flykting enligt Genèvekonventionen. När det tillfälliga skyddet upphört att gälla ska uppehållstillståndet kunna förlängas i högst två år för de personer som deltar i ett program för självmant återvändande. Förslaget bygger på ett EU-direktiv som ger EU:s ministerråd möjlighet att besluta att en massflyktssituation råder och att medlemsstaterna därmed kan ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 januari 2003.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2002-12-10

Webb-tv Debatt om förslag: Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vidmassflykt

29 oktober 2022
Debatt om förslag 2002/03:SFU4

Dokument från debatten

2002-12-10

Protokoll för debatten

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 34 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Bakgrunden till det här betänkandet är som sagt ett EU-direktiv från juli 2001 som hand- lar om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt. Det handlar om att sätta miniminormer för att ge tillfälligt skydd åt fördrivna människor vid en mass- flyktssituation, vidare om att skapa en bättre balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot des- sa flyktingar. Det sista är inte minst viktigt. Harmoni- seringen av EU-ländernas flyktingpolitik måste ut- vecklas på alla områden, och detta är ett av dem. Sverige måste som medlemsstat ha en lagstiftning som uppfyller minimikraven i direktivet från juli 2001. I svensk rätt ska detta vara genomfört senast den 31 december i år. I sin proposition föreslår regeringen en rad för- ändringar i utlänningslagen. På några punkter finns det anledning att instämma, men i några avseenden har vi reserverat oss mot regeringens förslag. Propositionen föreslår att fördrivna personer i en massflyktssituation ska kunna beviljas uppehållstill- stånd med tillfälligt skydd i maximalt tre år. Det är vår uppfattning att denna tid bör begränsas till två år. Tre år utan de förmåner i samhället som följer med en fast bosättning är alldeles för lång tid. Inte minst med tanke på barnens situation är det angeläget att den tillfälliga skyddstiden inte blir för lång. På den här punkten bör regeringen återkomma med ett förslag om att uppehållstillstånd med tillfälligt skydd ska gälla högst två år. När det gäller frågan om att pröva också andra skyddsskäl än just massflyktssituationen vill inte regeringen göra den breddningen. Skälet anges vara att dessa flyktingar regelmässigt skulle vara beredda att återvända till hemlandet när situationen har nor- maliserats. Här menar vi kristdemokrater att rege- ringen anlägger ett grupperspektiv. Vi menar att man alltid måste se att också den stora gruppen skyddsbe- hövande består av enskilda individer med enskilda öden och med enskilda behov att bli bedömda som individer. I bedömningen måste som sagt individens totala situation och åberopade skäl vägas in och väga tungt. Att som regeringen gör i propositionen hänvisa till myndigheternas arbetsbelastning är fel perspektiv och avviker starkt från kravet på individuella bedömning- ar i alla lägen och av alla människor. Också övriga skyddsgrunder måste prövas. Även här bör regering- en enligt vårt förmenande återkomma med ett bättre förslag. Vi vill understryka värdet av en seriös och tidig information om möjligheterna till frivillig återvand- ring när och om det blir möjligt. Studier och praktik ska inriktas så att de underlättar återkomsten till hemlandet. Fokus ska ligga på sådana kunskaper som kommer väl till pass vid återuppbyggnad och utveck- ling av hemlandet. Återvändandeprogrammet bör formaliseras och förbättras just med dessa utgångs- punkter. Regeringen vill sträcka ut tiden för uppehållstill- stånd med tillfälligt skydd så att man som regel inte kan bli folkbokförd förrän efter tre år. Detta anser vi vara för lång tid, och vi vill begränsa tiden till två år. Undantagssituationen innebär en svagare ställning i samhället i flera avseenden. Det gäller sjukvård, soci- alförsäkringsförmåner och över huvud taget möjlig- heterna och förutsättningarna att integreras i samhäl- let utan den grund som folkbokföringen innebär. Inte minst sjukvården är ett centralt behov i detta sammanhang. De människor som kommer hit på grund av tillfälligt, eller för den delen permanent, behov av skydd har också ofta ett mycket stort behov av hälso- och sjukvård. Det kan handla om somatisk vård men inte minst psykiatrisk. Sjukvården har av och till problem med att bestämma vad som ska klas- sas som akut sjukvård. Därför måste det göras mycket tydligt vilka förutsättningar som gäller för asylsökan- de och personer med tillfälligt skydd. Barn som kommer till Sverige i en massflyktssitu- ation ska ovillkorligen ha rätt till hälso- och sjukvård. Barn med tillfälliga uppehållstillstånd måste också kunna ges terapeutisk vård oavsett om de sedan får stanna i landet eller inte. Detta är några av de punkter där vi kritiserar den här propositionen. För övrigt finns det som sagt även en hel del positiva inslag i den. Jag står självfallet bakom de kristdemokratiska re- servationerna men yrkar här bifall bara till reservatio- nerna 3 och 4.

Sven Brus (Kd)

Anf. 35 Sven Brus (Kd)

Herr talman! Låt mig inledningsvis instämma i de ord Erik Ullenhag riktade till statsrådet. Det är ut- märkt att man nu har visat att även Sverige som en- samt land kan använda sin vetorätt och sätta ned foten, som det uttrycktes, när det gäller dels alternati- va skyddsgrunder, dels de rimliga miniminivåer som England tidigare föreslog men sedan drog tillbaka och som vi fortsatte att driva. Jag tycker att detta är ett bra sätt att agera för att på något sätt försöka an- vända EU-medlemskapet inte bara till att ständigt försämra villkoren utan ibland också till att försöka pressa upp de miniminivåer som finns. Det förslag om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt som vi i dag diskuterar är dock ett exempel på motsatsen. Vi välkomnar visserligen att man vid ett tidigare tillfälle drog tillbaka förslaget om massflykt, som var klart undermåligt. Det här förslaget har klara förbättringar. Men att vi inte helt vill avslå detta lagförslag betyder inte på något vis att vi anser att tidsbegränsat skydd får bli något som ersätter tillämpningen av flyktingkonventionen och huvudprincipen om permanenta uppehållstillstånd. Tidsbegränsat skydd ska bara få användas vid genui- na massflyktssituationer när det är nödvändigt för att situationen över huvud taget ska kunna hanteras av de mottagande staterna. Vi är också mycket kritiska på ett antal punkter när det gäller hur direktivet nu föreslås genomföras. Jag ska utveckla våra synpunkter på några punkter. Herr talman! För det första gäller det regeringens rätt att meddela föreskrifter om att ytterligare katego- rier av fördrivna personer utöver dem som omfattas av Europeiska unionens råds beslut får ges uppe- hållstillstånd med tillfälligt skydd. Det gäller om dessa personer har fördrivits av samma skäl och från samma ursprungsland eller ursprungsregion. Det här känner vi igen. En motsvarande föreskriftsrätt för regeringen i utlänningslagen tillämpades på ett sådant sätt i samband med massfördrivningen från Kosovo 1999 att tidsbegränsat skydd gavs åt ytterligare 2 500 kosovoalbaner som kommit till Sverige före mass- flykten, i många fall flera år tidigare. Det innebar att människor tvingades leva under osäkra förhållanden i Sverige under en tid som med åtskilliga år översteg den i lagen angivna maximitiden. Från Vänsterpartiets sida menar vi att detta är helt oacceptabelt. Jag yrkar därför bifall till reservation 2. Herr talman! För det andra föreslås att prövningen av en asylansökan får skjutas upp om det finns sär- skilda skäl när tillfälligt skydd har beviljats. Vi anser att ett beslut om uppskjutande kan uppfattas som en suspension under viss tid av Genèvekonventionen - ett oerhört allvarligt ingrepp. Ett uppskjutande kan både innebära rättssäkerhetsrisker, då väsentlig be- visning kan gå förlorad, och få mycket svåra konsek- venser för den enskilde. Att en uppskjuten prövning inte bör tillåtas inne- bär givetvis inte alls att en utredning och prövning måste ske genast, men den ska ske i samma takt som är brukligt. Jag yrkar därför bifall också till reserva- tion 7. Herr talman! För det tredje handlar det om rätten till offentligt biträde. I dag har man sådan rätt när avlägsnandefrågan uppkommit. Den som beviljas tillfälligt skydd ges inte rätt till offentligt biträde under utredningen. Det kan på goda grunder antas att frågan om utvisning tas upp i kanske flertalet fall när utlänningen har vistats i Sverige i många år. Vi menar tvärtom att en utredning om skyddsbehov måste inle- das så snart det är möjligt. Det är väsentligt både för effektiviteten och främst naturligtvis för rättssäker- heten. Man bör också ha rätt till offentligt biträde. Herr talman! För det fjärde måste man ställa frå- gan: Hur länge ska man kunna leva i Sverige med tillfälligt skydd? I betänkandet anges att uppehållstill- stånd med tillfälligt skydd ska kunna förlängas med ytterligare två år om återvändandeprogram har inletts. Detta skulle innebära att den sammanlagda tiden för uppehållstillstånd med tillfälligt skydd blir upp till fem år. Vi anser att tiden bör få förlängas med högst ett år vid återvändandeprogram. Längre än så ska ingen, allra minst barn, behöva vänta på att få ett klart besked. Herr talman! Avslutningsvis, och för det femte, vill jag säga några ord om folkbokföring. I betänkandet anges att den som beviljas uppe- hållstillstånd med tillfälligt skydd och kan antas komma att vistas i landet kortare tid än tre år inte ska folkbokföras. Motivet till förslaget i denna del är att man vill beröva dessa synnerligen utsatta och i många fall svårt traumatiserade människor rätt till sjukvård på lika villkor som för dem som är folkbokförda här. Personer över 18 år har rätt till endast akut vård och vård som inte kan anstå. Vidare utgörs den rättsliga grunden för den vård som avses inte av offentligrätts- lig reglering utan av ett avtal mellan staten och landstinget. Ett sådant avtal utgör enligt vår mening inte en tillräcklig garanti för att personer som har utsatts för tortyr, våldtäkt och andra former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld ska tillhandahållas nöd- vändig läkarvård eller annan hjälp. Herr talman! Bland de personer vi här talar om finns åtskilliga som tillfogats allvarliga trauman före fördrivningen från hemlandet och som utsatts för allvarliga påfrestningar därefter. Det vet vi av erfa- renhet. Det rör sig om människor som har utsatts för tortyr och annan omänsklig och förnedrande behand- ling, om människor som har traumatiserats vid krigs- händelser och under plötslig separering från nära anhöriga. Sådana människor har utan folkbokföring inte rätt till den vård och rehabilitering som de behö- ver. Förslaget om ändring av folkbokföringslagen kan mot denna bakgrund inte beskrivas på annat sätt än som djupt stötande. Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall också till reservation nr 15.

Kalle Larsson (V)

Anf. 36 Kalle Larsson (V)

Herr talman! I mångt och mycket delar Vänster- partiet och Folkpartiet samma syn och instämmer i samma kritik vad gäller regeringens flyktingpolitik och också vad gäller det förslag som ligger på bordet. Den stora skillnad som finns mellan Vänsterpartiet och Folkpartiet är att vi tror att vi behöver gemen- samma minimiregler på europeisk nivå. Att Vänster- partiet vill att Sverige ska lämna EU är väl ingen hemlighet, men tidigare har jag också förstått att man har motsatt sig den gemensamma asyl- och migra- tionspolitiken på EU-nivå. Jag skulle välkomna om Vänsterpartiet också öppnade dörren för gemensam- ma minimiregler för att kunna ta ansvar i hela Europa och inte bara i Sverige eftersom vår kritik skulle då få större gemensam bäring. Min replik är föranledd av att det inte yrkas avslag på denna proposition. Innebär det att Kalle Larsson och Vänsterpartiet nu öppnar dörren för mer av euro- peiskt samarbete på asyl- och migrationsområdet?

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 37 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Man skulle säkert välkomna föränd- ringar i många partiers ställningstaganden. Jag skulle välkomna många förändringar i Folkpartiets. Det här handlar om att vi gör det vi alltid har gjort. Vi motsätter oss ett svenskt medlemskap i EU, men efter folkomröstningen har det bestämts att Sve- rige ska vara medlem, och då gör vi konstruktivt vad vi kan för att försöka förbättra också inom ramen för EU-samarbetet. Allt annat vore att ställa sig vid sidan om, det vill säga det vi ibland blir anklagade för att göra men faktiskt aldrig har gjort. Vi försöker kon- struktivt och kreativt att påverka hur politiken inom EU förs men med den grundläggande insikten att om länder som de rika länderna i Västeuropa - möjligen med några kvalificerade länder från Östeuropa som nya medlemmar, så fort de har blivit tillräckligt rika - är basen för vad som ska gälla i flyktingpolitiskt hänseende, kommer det inte att vara tillräckligt. Vad är det vi ser i praktiken? Jo, det är exakt det som Erik Ullenhag så många gånger själv från talar- stolen har kritiserat, nämligen repression, kontroll, svårare och svårare för människor att ta sig till Euro- pa och till EU. Kan Erik Ullenhag ge mig ett enda gott exempel på där Sverige hittills har lyckats att lyfta minimistandarden? Det vore ett gott argument att vilja ha fler sådana exempel och tro att det är möj- ligt. Det ska bli spännande att se om statsrådet full- följer det veto vi har inlämnat. Var finns de goda förslagen och exemplen på förbättringar som Sverige har bidragit med?

Kalle Larsson (V)

Anf. 38 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Precis som Kalle Larsson säger är Vänsterpartiet och Kalle Larsson medvetna om den kritik som Folkpartiet riktar mot den gemensamma asyl- och migrationspolitiken. Men nu hör detta inte hemma i den här debatten. Jag blir lite bekymrad när Kalle Larsson lite raljant talar om östutvidgningen - som i mina ögon är en av de viktigaste frågorna för den här kontinenten - i form av att när de östeuropeiska länderna har blivit tillräckligt rika får de komma med i klubben. Jag tror att det är centralt på migrations- och asylområdet och en mängd andra områden att utvidga Europeiska unionen. Det jag har funderat på och har lite svårt att begri- pa är om man både sitter och inte sitter på stolen. I någon mening säger Kalle Larsson att man vill lämna EU men man vill ändå jobba för att det är bra, man gillar inte den gemensamma asylpolitiken men man röstar inte mot proposition. Det är klart att om man börjar jobba med en gemensam asyl- och migrations- politik genom att inte yrka avslag på hela propositio- nen, måste man i högre grad ta ansvar för helheten. Då är min fråga till Kalle Larsson: Är Vänsterpartiet emot ett gemensamt asyl- och migrationssamarbete inom EU eller är man numera i alla fall lite för?

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 39 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Det är alltid enklare om var och en framlägger sina egna argument och sitt eget sätt att tala och inte återberättar någon annans. Låt mig för vår del ännu en gång säga: Vi gör det vi hela tiden har gjort. Vi är motståndare till att Sve- rige blev medlem i EU. Vi är motståndare till den ekonomiska och monetära unionen. Vi kommer att vinna den folkomröstningen. Det viktiga är att efter det att vi har blivit medlemmar, efter en demokratisk process, gör vi också vad vi kan för att förbättra. Det finns mängder av sammanhang där Sverige är med- lem där kanske inte var och en av oss i kammaren tyckte att Sverige borde vara medlem. Men innebär det att man ställer sig utanför och säger: "Nej, jag fick inte som jag ville, och därför tänker jag ingenting göra"? Nej, så agerar i alla fall inte Vänsterpartiet. Vi försöker i stället att förbättra på alla områden där det går. Vi har - och det ska Erik Ullenhag trots allt upp- fatta - en oerhört kritisk inställning till det som är överstatligt. Inte minst gäller det den gemensamma asylpolitiken inom EU. Erik Ullenhag, Folkpartiet och inget annat parti i kammaren har kunnat presente- ra ett enda exempel på att den asyllagstiftning vi ser växa fram inom EU har förbättrats genom svenskt deltagande. Vi ser i stället det som vi båda många gånger har kritiserat, nämligen att reglerna blir sämre, att miniminivåerna är så låga och att vi faktiskt inte ser förbättringar för de hundratusentals människor som behöver stöd när de flyr undan förföljelse på grund av krig, tortyr eller annan förnedrande behand- ling.

Kalle Larsson (V)

Anf. 40 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Förslaget i betänkande SfU4, Uppe- hållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt, är ett förslag som man kan ha drömmar och förhoppningar om aldrig ska behöva användas. Människor ska slippa behöva utsättas för krig eller andra katastrofer som driver dem på flykt från sina hem, byar eller länder. Att hamna i denna situation är något som ligger väl- digt långt borta från oss här i Sverige, och risken att vi ska drabbas av detta i närtid är ganska otrolig. Från Centerpartiet har vi tidigare framfört att Sve- rige ska ha en generös och human flyktingpolitik. Detta behöver upprepas med jämna mellanrum. Vi har också vid många tillfällen påtalat vikten av att vi har en i stora drag gemensam asyl- och flyktingpolitik i EU. Vi anser att Sverige ska vara pådrivande i den- na debatt när den förs inom EU. Vi ska motverka tendensen mot ett mer stängt Europa. Det är viktigt att hela Europa ställer upp i situationer där stora mas- sor är på flykt. Herr talman! Att det ska vara särskilda bestäm- melser vid en massflyktssituation anser vi vara rim- ligt. Men vi anser att tre år utan bosättningsbaserade förmåner är en alltför lång tid. Särskilt ur ett barn- perspektiv är det också viktigt att tiden med tillfälligt skydd inte är för lång. Två år är en lång tid för barn som vistas här i Sverige. Under den tiden hinner de etablera sig och utveckla ett socialt nätverk som det kan vara smärtsamt att bryta upp från. Dessutom har de förhoppningsvis lärt sig vårt språk. Barnfamiljer som har getts tillfälligt skydd bör därför av humanitä- ra skäl ges permanent uppehållstillstånd efter två år. Vår förhoppning är att regeringen återkommer med förslag om detta. Vid massflyktssituationer lever de människor som drabbas under mycket stark psykisk press. Ganska ofta är de både psykiskt och fysiskt skadade. Det innebär att de kan ha stort behov av vård - ibland under längre perioder. När de inte är folkbokförda här innebär det att de under sin vistelse i Sverige har rätt till endast akut sjukvård. Det är många gånger svårt och förenat med stora problem att definiera vad som ska klassas som akut sjukvård. Psykiska besvär räk- nas till exempel inte som akut sjukvård. Genom att inte ge dessa människor fysisk och psykisk vård ris- kerar idén om ett deltagande i ett återvändandepro- gram att misslyckas. Även barnen kommer att påverkas indirekt genom att de vuxna utesluts från dessa sjukvårdsinsatser. Föräldrarnas psykiska och fysiska hälsa påverka bar- nen. Det är mycket angeläget att man sätter in snabba, effektiva åtgärder för att underlätta vistelsetiden i Sverige och för att underlätta ett eventuellt återvän- dande. Den tid som människor vistas i Sverige med uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får aldrig komma att bli en passiv avvaktan på ett beslut. Vis- telsetiden i Sverige måste präglas av ett aktivt delta- gande, där vårt samhälle ger verktyg för fortsatt ut- veckling. Herr talman! Barn som i en massflyktssituation kommer till vårt land ska ha en ovillkorlig rätt till hälso- och sjukvård. Exempelvis kan ett handikappat barn utan personnummer ha svårt att få tillgång till specialistvård. Barn med tillfälliga uppehållstillstånd måste också kunna få terapeutisk vård oavsett om de får stanna eller ej. Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till reser- vation 4.

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 41 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! I den tidigare debatten uppmärk- sammade jag att det i dag är FN-dagen för mänskliga rättigheter. Detta betänkande handlar i högsta grad om mänskliga rättigheter. Det handlar om att införa Europeiska unionens råds direktiv av den 20 juli 2001. Enligt direktivet ska rådet under vissa förut- sättningar kunna besluta att en massflyktssituation föreligger och att medlemsstaterna därmed kan ge tillfälligt skydd åt dessa personer. I stället för att gå i spetsen för en humanare och mänskligare migrations- och flyktingpolitik är det stor risk att Sverige ger avkall på sin nationella poli- tik till förmån för mer restriktiv EU-politik som för- svårar för hjälpsökande människor att få det skydd de behöver. Att lämna sitt land är oftast ett stort steg. Trots politisk förföljelse, etnisk rensning, krig eller andra katastrofer väljer många människor att in i det sista stanna kvar i sitt land. Många fler än man kan tro vill också återvända till sitt land så snart minsta indika- tion finns på att det börjar bli möjligt att göra det. Under tiden här bör de få bästa möjliga skydd och stöd. En ny bestämmelse som införs i förslaget i dag innebär att det tillfälliga skyddet kan komma att upp- gå till maximalt tre år. Miljöpartiet anser att en sam- manlagd tid om tre år är en alltför lång tid, särskilt ur ett barnperspektiv. En maxtid bör sättas på två år. Sedan ska det vara möjligt - om personen så önskar och om inte ett återvändandeprogram inletts - att bli folkbokförd. För att inte skapa en orimlig situation för de per- soner som vistas här i landet med tillfälligt skydd med anledning av en massflyktssituation måste det finnas en rättighet att också få sitt asylfall prövat under skyddsperioden. Det finns en tendens här i landet att se alla asylsökande från samma land genom samma glasögon - det vill säga att man klumpar ihop folk från samma länder. Man klumpar ihop ryssar, kurder från Irak, statslösa palestinier från Gaza och Västbanken samt statslösa palestinier från arabiska stater som Saudiarabien och Abu Dhabi. Den hopklumpning som pågår strider mot utlän- ningslagen och dess intentioner. Samma regler ska gälla för alla oavsett varifrån de kommer. Alla asylsökande ska ha ovillkorlig rätt till individuell prövning av sina asylskäl. En medlemsstat kan omgå- ende pröva asylansökningar från personer med tillfäl- ligt skydd utan hinder av EG-direktivet, och en ansö- kan bör kunna skjutas upp endast om det föreligger synnerliga skäl. Vi anser att det måste tas särskild hänsyn, speciellt om barn är berörda. Dessutom anser Miljöpartiet att den som har tillfälligt skydd bör kun- na ansöka om uppehållstillstånd av humanitära skäl. Personer som fått tillfälligt skydd bör ges adekvat hälso- och sjukvård även om de inte är folkbokförda. Hälso- och sjukvården har problem med att definiera vad som ska klassas som akut sjukvård. Det bör där- för tydligt anges under vilka förutsättningar vård ska ges till asylsökande och personer med tillfälligt skydd. Under tiden med tillfälligt skydd bör även vård eller rehabilitering som kan anstå ges åt funk- tionshindrade eller personer med svåra traumatiska upplevelser, eller personer som utsatts för andra for- mer av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld. Barn som i en massflyktssituation kommer till vårt land ska ha en ovillkorlig rätt till hälso- och sjukvård. Exempel på svårigheter som finns i dag är att det för ett handikappat barn utan personnummer är nästintill omöjligt att få tillgång till specialistvård. Barn med tillfälliga uppehållstillstånd måste också kunna få terapeutisk vård, oavsett om de får stanna eller inte. Möjligheterna att förbättra barns skolgång bör också ses över. Det får inte vara ekonomiska skäl som avgör möjligheten för gömda barn att få undervis- ning. Dessutom anser Miljöpartiet att asylsökande barns och ungdomars rätt till särskola bör direkt framgå av lagen om mottagande av asylsökande. För asylsökande som behöver gå i särskola ska det vara en rättighet på samma sätt som för barn bosatta här i Sverige. Kommunerna bör också vara skyldiga att erbjuda asylsökande ungdomar gymnasieutbildning till och med det år de fyller 20 år, det vill säga enligt samma villkor som gäller för alla svenska ungdomar. Asylsökande ungdomars rätt till gymnasieskola bör vidare direkt framgå av lagen om mottagande av asylsökande. Jag yrkar bifall till reservationerna 17, 19 och 9.

Mona Jönsson (Mp)

Anf. 42 Mona Jönsson (Mp)

Herr talman! I detta betänkande behandlar vi frå- gan om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt jämte sex motioner väckta under den all- männa motionstiden. Den proposition som ligger till grund för betänkandet är föranledd av ett direktiv från den europeiska unionen, 2001/55/EG, av den 20 juli 2001. Frågan om hanteringen av massflyktssituationer är på inget sätt ny. I olika tidsintervaller och vid krissi- tuationer uppkommer situationer av massflykt för att undkomma krigstillstånd eller andra förhållanden. I nutid och i ett Europaperspektiv blev frågan aktuali- serad med anledning av situationen på Balkan. Stora flyktingströmmar satte hårt tryck på närområdet, och man vädjade om hjälp från bland annat FN för att avlasta de angränsade länderna. Europeiska unionens råd antog den 20 juli 2001 ett direktiv om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiva tillströmningar av fördrivna perso- ner och om åtgärder för att främja balansen mellan medlemsstaterna vad gäller hantering av de uppkom- na situationerna. Jag konstaterar att det finns en stor politisk enig- het i Sveriges riksdag om värdet av en gemensam linje inom EU för hantering av massflyktssituationer. Handhavandet av situationen vid konflikten i Kosovo och den massflykt som då skedde har gett Sverige och övriga nationer i Europa en erfarenhet som bör beaktas och som har beaktats i direktivet och i det betänkande som i dag ska behandlas. Trots en grundläggande enighet i ärendet och i synen på behovet av en gemensam handläggning av skyddet vid massflyktssituationer föreligger 21 reser- vationer mot förslaget. Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Herr talman! Den grundläggande internationella bestämmelsen om flyktingskap finns i Genèvekon- ventionen. Sverige följer denna konvention och ser den som grund för vår handläggning av flyktingfrå- gor. För att Sverige och övriga EU-stater i framtiden ska kunna handlägga situationer av massflykt krävs såväl gemensamma som nationella ställningstagan- den. Ett viktigt instrument i hanteringen av begreppet massflykt är även UNHCR och andra relevanta inter- nationella organisationer. Beaktandet av dessa orga- nisationers ställningstaganden har en avgörande bety- delse i ställningstagandet huruvida direktivet om tillfälligt skydd vid massflykt är tillämpligt. Direktivet om tillfälligt skydd är en åtgärd för att snabbt kunna undsätta människor i akut behov av skydd under en kortare period. Tidsbegränsningen gäller för ett år med möjlighet till förlängning efter särskilda beslut. Avgörande för det tillfälliga skyddet är situationen i regionen varifrån massflykten sker. Beslut om förlängning prövas därför av rådet med förlängning om sex månader i taget dock längst i två år. Härutöver ges tid för återvändandeprocessen. Utöver tidsbegränsningen krävs vissa undantag i den svenska lagstiftningen för att Sverige snabbt ska kunna vara involverad i ett massivt mottagande av flyktingar. Inför en massflyktssituation kan vi förvänta oss att enskilda eller grupper i ett tidigt skede söker skydd utanför landets gränser. Säkerligen kan också Sverige utgöra en tillflyktsort för dessa. För att ge ett tillfälligt skydd för dessa personer som tidigare haft sitt hem- vist i det område som utgör grunden för massflykt bör dessa inbegripas i lagstiftningen om tillfälligt skydd vid massflykt. Utskottsmajoriteten förutsätter dock att dessa grupper fördrivits av samma skäl och från samma ursprungsland eller region som de som om- fattas av direktivet. Genom regeringens skyldighet att anmäla eventuella föreskrifter till riksdagen inom tre månader erhålls enligt utskottet en god insyn från riksdagen. Genom UNHCR:s representant har utskottet in- formerats om organisationens syn på massflyktssitu- ationen och den utveckling som skett. Härvid kon- staterades att tillfälligt skydd vid massflykt är en undantagssituation som är i enlighet med Genève- konventionen. Utskottet påtalar möjligheten för den som omfattas av tillfälligt skydd att ansöka om asyl, flyktingförklaring och resedokument. Utskottsmajo- riteten anser dock att det är rimligt att införa en regel om möjligheten att skjuta upp prövningen av asylan- sökan om särskilda skäl föreligger. Ställningstagandet är enligt UNHCR i enlighet med Genèvekonventio- nen om prövningsrätten ges senast vid det tillfälliga skyddets upphörande. En undantagsregel i fråga om gällande lagstiftning är att de som omfattas av uppehållstillståndet med tillfälligt skydd och antas vistas här kortare tid än tre år ej ska folkbokföras. För att ge dessa en skälig lev- nadsnivå ska de omfattas av insatser enligt LMA. I fyra reservationer ges olika synpunkter på detta för- hållande. Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid mass- flykt är en lagstiftning som ska tillämpas endast i undantagsfall. Skyddet är tänkt att användas endast under kortare tid och för att ge skydd till människor som efter en kort konflikt ska kunna återvända till sitt hemland. De berörda ska redan från början informe- ras om vilka regler som är tillämpliga och ska under perioden av tillfälligt skydd ges möjlighet till insatser för att underlätta återvändandet. Det kan antas att personer som är föremål för ett tillfälligt skydd såväl initialt som efter skyddsperio- den är i behov av sjukvård. Och det är viktigt att akut sjukvård kan ges till de berörda. Enligt utskottets uppfattning tillförsäkras vuxna personer med tillfäl- ligt skydd skäliga levnadsförhållanden genom att det endast är sådan vård som kan skjutas upp som inte erhålls. När det gäller barn ges hälso- och sjukvård på samma sätt som för barn bosatta i Sverige. Det är viktigt att påpeka att det är den vårdansvariga läkaren som utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet har att bedöma vilken vård som ska ges. Slutligen, herr talman, finns det tre reservationer som behandlar barns och ungdomars utbildning. Ut- skottet tar i betänkandet upp vikten av barns och ungdomars utbildning. Utskottet delar därför rege- ringens uppfattning att även barn med tillfälligt skydd ska omfattas av denna rätt till utbildning. Utskottet följer därför också frågan om kostnadsersättning till kommunerna för att dessa ska kunna erbjuda en bra utbildning. Herr talman! Jag konstaterar att det i Sverige finns en stor samsyn bland riksdagens partier när det gäller behovet av att Sverige utgör ett humant flyktingland. I det betänkande som behandlas finns det visserligen 21 reservationer, men trots detta finns det en bred samsyn när det gäller behovet av att Sverige finns med bland de länder som med snabbhet kan vara med och undsätta människor som är på flykt. Jag hoppas att denna samsyn i fråga om värdet av en human flyktingpolitik också ska känneteckna kommande debatter inom det politikområde som migrationsfrå- gorna utgör.

Göte Wahlström (S)

Anf. 43 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Jag vill börja med att ändra mig. Jag yrkade bifall till reservation nr 4, men det ska vara nr 5. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 5. Sedan till Göte Wahlströms anförande. Jag håller med om att det inom det här området är viktigt att vi har en samsyn, att vi jobbar för att de människor som har drabbats oerhört hårt får ett värdigt bemötande i Sverige. Självklart ska vi ställa upp och ta emot män- niskor som är i behov av skydd och hjälp i sådana situationer. Jag lyfte fram ett område i mitt anförande, nämli- gen människor med psykiska besvär. Psykisk sjuk- dom bedöms inte som något akut. Men en människa som är psykiskt sjuk och som kan få vistas här i både två och tre år utan att få den vård och omsorg som hon eller han behöver lär inte vara i särskilt god kon- dition när hon eller han ska återvända hem till sitt hemland. Frågan är om man inte skulle göra en översyn av just de sjukvårdsinsatser som behövs för de här männi- skorna. Människor får lämna sitt land hals över huvud och, väldigt ofta, allt som de äger och har. Efter ett tag drabbas väldigt många av psykiskt lidande genom de upplevelser de har. Då är det rimligt att de får den hjälp och det stöd som de behöver i en sådan situa- tion. Hur ser Göte Wahlström på det?

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 44 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! Först tackar jag för Birgitta Carls- sons markering om att det finns en stor samsyn i denna viktiga fråga som är en del av migrationspoliti- ken, och det är viktigt att vi har med oss den. Sedan gäller det den breddade syn på migrations- politiken som Birgitta Carlsson tar upp. Vi kan då titta på sjukvårdsfrågorna och på bredden av dessa frågor. Vi har redan tidigare av ansvarig minister fått markeringar om att man har för avsikt att se över en del av lagstiftningen, som kanske också berör just sjuk- och hälsovårdsfrågorna för dem som hamnar i Sverige av flyktingskäl.

Göte Wahlström (S)

Anf. 45 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Det är viktigt att det görs en över- syn, och det är med glädje och tillfredsställelse jag konstaterar att det är på gång, men det är också vik- tigt att vårt landstings- och regionfolk har kännedom om detta, för det är ändå väldigt ofta åtaganden som staten får stå för. En annan oerhört viktig fråga som jag lyfter fram handlar om alla barnfamiljer som kommer hit. Två år är den förlängning som föreslås. Det kan då bli tre år för de här familjerna. Det är en oerhört lång tid för ett barn. Centerpartiet har föreslagit att man, om man efter två år vill stanna här och söker politisk asyl, skulle få det av humanitära skäl. Om man ska kunna leva upp till barnkonventionen och de paragrafer som finns där om att man ska ta till vara barns rättigheter tycker jag att det rimmar dåligt, nästan brutalt, att man skickar hem familjer som har rotat sig i ett land där barn har gått i skolan, fått kamrater och fungerar bra i sam- hället, att de då inte får möjligheter att stanna. Vi i Centerpartiet vill ha en generösare syn på barnfamil- jerna. Hur ser regeringen på detta?

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 46 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! Birgitta Carlsson inledde sitt anfö- rande med att tala om att vår förhoppning är att denna lagstiftning om tillfälligt skydd inte ska behöva till- lämpas. Och utgångspunkten är naturligtvis att vi ska ha en fredssituation i världen och en situation som gör att människor inte behöver hamna i ett läge där det här massflyktsbegreppet är tillämpligt. Om det skulle vara tillämpligt är det naturligtvis vår förhopp- ning att det på så kort tid som möjligt kan lösa sig i hemlandet, ursprungslandet, så att människor därige- nom kan komma tillbaka till den situation som de normalt befinner sig i. Men för att ge skydd under den period människor behöver skydd är det viktigt att vi kan öppna vårt lands gränser, så att de här männi- skorna får det här skyddet. Då menar jag att man kan se på den här fråge- ställningen på två olika sätt. Birgitta Carlsson ser på den på ett negativt sätt, som att det skulle vara en dålig handling av Sverige att stå för möjligheten för människor att tillbringa sin tid i Sverige under tre år, och hon vill begränsa det till två år. Jag ser det i stället som en möjlighet, en öppning, att man får stanna här under de tre åren, för att få skydd under den tid som behövs för att det ska stabi- lisera sig i hemlandet. Under de tre åren får man utbildning och möjlighet till ett bra återvändande, och man har då skaffat sig en bredare möjlighet att ackli- matisera sig i sitt hemland eller i ursprungslandet.

Göte Wahlström (S)

Anf. 47 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Göte Wahlström understryker gång på gång den gemensamma samsyn som finns om en human flyktingpolitik i Sverige. Det är sant att det finns en samsyn. Det är sex partier i Sveriges riksdag som gång på gång kritiserar regeringen för att man för en alltför inhuman flyktingpolitik. Det är det här att man som majoritet kommer till denna kammare och hela tiden i ord talar om humanitet när man vet att verkligheten inte ser likadan ut som bekymrar oss. För att vara konkret i fråga om det vi i dag ska be- sluta har jag tre frågor. Till att börja med är det det som Göte Wahlström sade allra sist till Birgitta Carls- son, att han ser tillfälligt skydd som en möjlighet. Det är ett mycket märkligt resonemang. Det handlar ju om människor som normalt, om det inte är en massflyktssituation, med stor sannolikhet skulle få permanent uppehållstillstånd. Det är klart att det är bättre för en människa som flyr att få veta att hon ska stanna i Sverige och bygga en framtid här än att inte veta hur länge hon får vara kvar. Jag hoppas att det var en felsägning och inte blir verklighet i praktisk politik. Huvudfrågan, som Göte Wahlström egentligen inte berörde, är denna: Vad är en massflyktssituation? Jag vill ställa den konkreta fråga som jag ställde i mitt anförande: Var det en massflyktssituation i Kosovo 1999, och var det rätt att behandla den som en sådan? Skulle det beslut vi i dag fattar ha trätt i kraft i den situation som rådde 1999? Den sista frågan gäller dem som redan fanns i Sverige 1999, de kosovoalbaner som väntade på att få en fristad i Sverige, som man helt plötsligt lät omfat- tas av att det var en massflyktssituation: Var det rätt att man gjorde det då? Kommer det här förslaget att innebära att man kommer att göra likadant i morgon också?

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 48 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Det bekymrar mig något att Erik Ullenhag använder begreppet "inhuman" om den flyktingpolitik som vi har Sverige. Den förra debatten gällde utgiftsområdet, och vi hade en debatt om an- talet människor som ser Sverige som ett möjligt flyk- tingmottagarland, ett land där det är möjligt att växa upp och utvecklas, där man kan se det positiva med Sverige och den svenska modellen. Att se det, utifrån Erik Ullenhags perspektiv, som en inhuman flykting- politik tycker jag är något märkligt. Även om Erik Ullenhag är ny i socialförsäkrings- utskottet kunde han av sina partivänner ha informe- rats om de internationella kontakter som utskottet har haft. Bland andra UNHCR har varit i utskottet och talat om Sverige som ett föredöme på många områden när det gäller flyktingpolitiken. Det är märkligt att den informationen inte har kommit fram till Erik Ullenhag. När det gäller massflyktssituationen kan vi titta i propositionen och på det vi har framför oss. I diskus- sionen om grupper som anlänt till Sverige från regio- ner eller länder som är föremål för massflyktssitua- tioner har vi från utskottet markerat starkt i betänkan- det att detta ska ske i nära anslutning till beslutet om tillfälligt skydd. Detta ska prövas och informeras från regeringens sida till riksdagen. Just den öppenheten har vi i utskottets betänkande markerat som en viktig del i processen.

Göte Wahlström (S)

Anf. 49 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Jag må vara ny i riksdagen, och Göte Wahlström må ta det som ett sätt att försöka bemöta argument. Men när jag talar om att vi för en inhuman flyktingpolitik beror det på att jag tycker att det är inhumant att kasta ut Rebeca i Hagfors, som har ho- tats till livet, ur Sverige. Jag tycker att det är inhu- mant att kasta ut en syrisk läkare som jobbar i Sveri- ge. Jag tycker att det är inhumant att vi har väntetider för asylansökningar i månader och år. Jag tycker att det är inhumant att Sverige mer och mer börjar låta, från den svenska regeringens sida, som andra euro- peiska länder. Det tycker jag oavsett om jag är ny i riksdagen eller inte. Om vi ska gå till den konkreta problematiken med massflyktspropositionen, är anledningen till att jag går tillbaka till 1999 ett par gånger att det då fanns en halv miljon människor som flydde till Albanien och Makedonien. Det var en massflykt där. Men när Sve- rige sade - inhumant igen - att vi bara hade råd att ta emot 5 000 och att de andra 495 000 kunde stanna i Albanien och Makedonien, var det då en massflykts- situation för Sverige? När det gällde de människor som väntade på besked i Sverige, var det i en mass- flyktssituation? Var det så oöverstigliga hinder för Sverige att ge dem tillfälligt skydd? Det tycker inte jag och Folkpartiet.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 50 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Tre gånger använde Erik Ullenhag begreppet "kasta ut" ur Sverige. Jag tycker att det är ett märkligt sätt att agera och att använda orden - "kasta ut" ur Sverige. Jag förstår den problematik som Migrationsverket och Utlänningsnämnden upplever i sina ställningsta- ganden, men att från ett av riksdagens partier i den politiska retoriken och i debattinlägg ständigt få höra begreppet "kasta ut" gör naturligtvis inte saken mind- re komplicerad. När det gäller den situation som åberopades om Kosovo och den massflyktssituation som då var fö- remål för diskussion kan man naturligtvis ställa sig frågan om det internationella samfundets och länder- nas ansvarstagande på olika sätt. Sverige var berett att ha en numerär på 5 000 personer. När vi vet vad våra angränsande länder gav utrymme för måste vi väl i det perspektivet säga att Sverige hade en bra situa- tion, gjorde en bra insats och försökte biträda på ett sätt som inte kan betraktas som inhumant.

Göte Wahlström (S)

Anf. 51 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Göte Wahlström påpekar mycket riktigt att det finns en stor samsyn i denna kammare om svensk flyktingpolitik. Fem och ett halvt parti står ju bakom en omfattande kritik av den svenska flyk- tingpolitiken som just inhuman. Vi kan rada exempel på exempel här i kammaren på hur denna inhumana flyktingpolitik också drabbar enskilda människor, som skickas tillbaka till förföljelse, till försvinnanden och till tortyr. Dessa exempel finns, och jag kan re- dovisa dem för Göte Wahlström vid tillfälle. Många upplever sig också som just utkastade. Po- lisen letar reda på dem, och de gillrar fällor på Migrationsverket och kastar ut de människor som ibland har rimliga skäl att få stanna. Vi kan diskutera ordval, men verkligheten ser ut som den gör. Min fråga handlar om uppskjutande av en asylan- sökan om det finns särskilda skäl, som det heter, när tillfälligt skydd beviljas. Vi har påstått att detta skulle kunna kallas en suspension av Genèvekonventionen, att den under viss tid inte äger giltighet. Göte Wahlström använde sitt huvudanförande åt att säga att UNHCR tycker ungefär som han, och det är gott och väl. Man bör lyssna mycket noga på UNHCR, som har stark kompetens och goda argu- ment. Men jag skulle vilja höra Göte Wahlströms egna argument. Varför anser han som socialdemokrat att förslaget att Genèvekonventionen inte ska gälla under viss tid är ett väldigt bra förslag?

Kalle Larsson (V)

Anf. 52 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Jag tyckte att det fanns skäl att åbe- ropa UNHCR:s agerande och ställningstagande, inte minst utifrån det perspektivet att Vänsterpartiet ofta i den egna debatten använder UNHCR som en grund för sina ställningstaganden. Därför tycker jag också att det är viktigt att markera just denna uppfattning. När det gäller begreppet suspension kan vi kon- statera att det väl är endast Vänsterpartiet som har den uppfattningen. I övrigt har man förståelse för och accepterar i stort det resonemang som UNHCR har haft i detta sammanhang. Därigenom ser vi väl inte just möjligheten att skjuta upp prövningen som något negativt, utan vi ser i stället att det här är en möjlighet att under perioden få skydd. Men en förutsättning är att vid skyddstidens utgång ska prövning ske i den mån man har rätt och möjlighet att åberopa andra skyddsskäl än vad som har varit under den tillfälliga skyddsperioden.

Göte Wahlström (S)

Anf. 53 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Jag ifrågasätter inte att man använ- der UNHCR som faktakälla eller som argumentatör. Det är gott att göra det. Vårt parti gör ofta det, och Göte Wahlström har all rätt att göra det också. Det ger hans argument en viss styrka. Jag återkommer ändå till frågan. Man hade myck- et väl kunnat tänka sig att inte göra detta undantag, att i stället låta den som kommer hit med tillfälligt skydd omedelbart få söka asyl enligt Genèvekonventionen. Vad är skälet till att man inte låter detta ske? Det argument som möjligen framförs av Göte Wahlström nu är att man ska få möjligheten att komma hit under en viss tid. Det är det som beskrivs som skälet till att man låter Genèvekonventionen vara suspenderad under en period. Men det hade inte behövt vara fallet. Man hade mycket väl kunnat säga: Lika många ska kunna komma hit och få tillfälligt skydd, och ändå ska möjligheten finnas kvar att söka asyl när man kommer till Sverige enligt vanlig gängse ordning. Sedan är det väl riktigt att Vänsterpartiet är en- samt om denna kritik. Vi i Vänsterpartiet har många gånger varit ensamma om kritik av den hårdnande svenska flyktingpolitiken. När lagändringarna gjordes under sent 90-tal var Vänsterpartiet ett av få partier som kraftfullt kritiserade detta och såg det som en anpassning till EU:s kommande gemensamma flyk- tingpolitik. Men vi har ändå kunnat konstatera att parti efter parti har anslutit sig till vår ståndpunkt utifrån egna utgångspunkter. Men väldigt ofta har vi kunnat hitta en stor samstämmighet i kritiken av den flyktingpolitik som Göte Wahlström i dag presente- rar. Vi får väl se vem som tar vem på upploppet.

Kalle Larsson (V)

Anf. 54 Kalle Larsson (V)

Herr talman! I debatten här har det framförts en rad olika utgångspunkter för skälet att åberopa tillfäl- ligt skydd vid massflykt. Erik Ullenhag ställde ett antal frågor om numerären i fråga om begreppet "tillfälligt skydd vid massflykt". Vad är en massflykt? Att under en väldigt kort period få väldigt många ärenden att hantera gör också att Migrationsverket och de myndigheter som vi har satt att förvalta detta får en arbetsuppgift som är oöverstiglig, inklusive det förhållandet att man har situationen väldigt oklar i ursprungslandet från vilket massflykten i så fall skulle ske. Kalle Larsson har själv varit med i den debatt som har funnits kring Migrationsverkets arbetsformer och dess möjligheter att vara mer operativt. I förra veckan hade vi en debatt om Migra- tionsverkets arbetsuppgifter och migrationspolitiken som gav vid handen just den situation som Migra- tionsverket står inför. Det är klart att det inte blir bättre av det förhållande som har framförts av Migra- tionsverkets ledning där man ser den personalomsätt- ning som finns i dag på verket och som gör det mer komplicerat för verket att bli mer operativt och mer handfast i sin handläggning än vad som har varit fallet. Jag tror alltså att det finns en rad olika skäl till att det i en diskussion kring tillfälligt skydd vid mass- flykt behövs dessa speciella åtgärder som just detta betänkande och denna proposition ger vid handen.

Göte Wahlström (S)

Anf. 55 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Vi börjar närma oss slutet på denna debatt, och mycket har redan sagts. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Vad som är viktigt att hålla i minnet när man tar ställning till förslaget om tillfälligt skydd vid en massflyktssituation är att det gäller, som har nämnts tidigare, att snabbt kunna ge skydd åt väldigt många människor på en gång. Det handlar om en undantags- situation där vi gemensamt inom EU säger att vi ska försöka lösa detta på bästa sätt och att vi ska lösa en akut kris för människor på flykt. Eftersom det handlar om en undantagssituation är det rimligt att det finns någon typ av begränsningar i fråga om tid och i fråga om att kunna skjuta upp prövningen av asylansökningar. För mig är det fak- tiskt viktigare att vi kan ge skydd åt så många som möjligt än att vi tar emot färre skyddsbehövande på grund av att vi har utlovat för mycket. I en del av reservationerna tycker jag mig se att det bästa riskerar att bli det godas fiende. Vi vill så mycket. När det gäller regeringens möjlighet att meddela föreskrifter om att ytterligare kategorier av fördrivna personer än dem som omfattas av rådets beslut ska kunna omfattas av det tillfälliga skyddet framkommer det tydligt i betänkandet hur utskottet ser på detta. Vi understryker vikten av att dessa personer ska ha an- länt till Sverige endast en kort tid före beslutet om att en massflyktssituation föreligger och att de fördrivits av samma skäl och från samma land eller samma region som dem som omfattas av beslutet. I frågan om prövning av asylansökan, där det finns flera reservationer, tycker jag, som jag sade inledningsvis, att det trots begränsningarna är en godtagbar lösning. Den person som har tillfälligt skydd har rätt att ansöka om asyl, både under tiden och efter det att skyddet upphör. Det som föreslås är att det ska finnas en möjlighet att om särskilda skäl föreligger kunna skjuta upp prövningen av asylansö- kan. För den asylsökande försämras inte själva skyd- det i Sverige av att prövningen skjuts upp under den tid som man har skyddsbehovet. Som det har sagts tidigare i debatten har UNHCR också sagt att detta är förenligt med Genèvekonven- tionen. Och med tanke på den tidigare replikväxling- en lär inte Migrationsverkets handläggningstider bli bättre av att man får ta hand om en massflyktssitua- tion, utan man ska i första hand ta hand om de pro- blem som uppstår men ska naturligtvis skyndsamt pröva så många asylansökningar som möjligt. Det som är särskilt positivt i propositionen tycker jag är att de personer som ges uppehållstillstånd med tillfälligt skydd också ska beviljas arbetstillstånd. Det ökar nämligen deras chanser att klara tiden på flykt. Vi vet att de flesta människor mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt av att ha en meningsfull syssel- sättning, ett riktigt arbete, och att kunna försörja sig själva och sina familjer, även om de är på flykt. Ar- bete är en nyckel till ett lyckosamt återvändande eller, om så är fallet, en fortsatt framtid i Sverige. Det är också viktigt att dessa personer omfattas av samma rättigheter till vård och skola som övriga asylsökande har. Och med de nya reglerna från janua- ri 2002 om skolgång för asylsökande barn med flera får även dessa barn rätt till undervisning på samma villkor som barn som är bosatta i Sverige. Och det är bra.

Karin Enström (M)

Anf. 56 Karin Enström (M)

Herr talman! Eftersom det inte känns som om den övriga delen av majoriteten hittills har beskrivit eller förklarat situationen i Kosovo hoppas jag att Mode- raterna klarar det. Min konkreta fråga var: Var det en massflyktssi- tuation för Sverige 1999? Jag kan fördjupa frågan lite grann i denna replik. Vi har också sagt att vid en massflyktssituation kan tillfälligt skydd vara en lösning om det inte finns några andra vägar att gå. Men om det kommer 3 500 personer till Sverige, vilket det kom 1999, är det då rätt att tala om en massflyktssituation? Europa som helhet sade att man skulle ta emot 80 000 av den halva miljon människor som flydde. Sverige tog emot relativt få. Det var Tyskland, Turkiet och Norge som tog emot flest. Men grundfrågeställningen kvarstår: Hur ska man avgöra om det är en massflyktssituation? Bakgrunden till att man ska kunna ge tillfälligt skydd är att det är svårt för Sverige eller något land att ta emot många människor och ge dem permanent uppehållstillstånd vid en större flyktingkatastrof. Bakgrunden är egent- ligen inte att det finns mycket folk i Makedonien eller i Albanien som det fanns då.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 57 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Det tycks vara pudelns kärna för Folkpartiet och Erik Ullenhag att fundera på hur det var 1999. Det ankommer inte på mig att ensam be- döma om det är en massflyktssituation, utan det är rådet gemensamt som ska göra denna bedömning. Där måste flera saker vägas in, precis som Erik Ul- lenhag säger. Hur ser situationen ut i området? Var händer detta? Är det nära Europas gränser, eller är det långtifrån? Vad är den gemensamma uppgiften för EU? När rådet gör den bedömningen bör, tycker jag, det rimliga vara att bedöma om det är en massflykts- situation för EU som helhet. Var den gränsen går, om det är vid en miljon eller om det är vid 100 000, kan inte jag här i kammaren vara domare över.

Karin Enström (M)

Anf. 58 Karin Enström (M)

Herr talman! Jag ber om ursäkt ifall jag är tjatig men det är klart att detta är pudelns kärna. Ifall det är så att man säger att vissa extrema situationer inte ska hanteras som vanligt borde det vara ganska bra att veta vilka extrema situationer det då är fråga om. Det närmaste konkreta exemplet som vi kan fundera på är Kosovo 1999. Där har vi en konkret situation att ta ställning till. Det är ju lite bekvämt att gömma sig bakom utta- landen om att det är ministerrådet som ska fatta det här beslutet. Jag tycker att det vore bra om Modera- terna, som är för hela betänkandet, hade en genom- tänkt idé om när man ska göra avsteg från det skydd som normalt ska gälla. Vad Karin Enström nu sade är att vi, om det flyr en miljon människor mellan afrikanska länder och tio av dem kommer till Sverige, kan säga att vi har en massflyktssituation - det är ju en massflyktssituation i Afrika - och ge de tio personerna tillfälliga uppe- hållstillstånd i stället för permanenta uppehållstill- stånd. Det tycker jag är en felaktig tolkning. Om det är slutsatsen av Karin Enströms resonemang tycker jag att hon bör fundera på detta en vända till.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 59 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Erik Ullenhag har själv inte gett oss någon ledning om vad en massflyktssituation ska vara. Däremot har han krävt besked av alla andra partier. Eftersom det innebär begränsningar för den som kommer hit är det viktigt om det är en mass- flyktssituation eller inte. Det får ju återverkningar till exempel på rätten att få sin asylansökan prövad di- rekt. Jag sade faktiskt att frågan är om det var en mass- flyktssituation för EU som helhet. Att då tolka in att tio personer från Afrika är en massflyktssituation för Europeiska unionen är, tycker jag, helt barockt. Det måste bli fråga om en bedömning. Den vikti- ga frågan är då om det handlar om 10 000 eller om det handlar om 100 000 personer. Inte heller Folk- partiet har kunnat ge ett svar. Jag vidhåller därför mitt svar att självklart måste vi i Sverige ha en åsikt men då måste man ha flera scenarier och se var konflikten uppstår och vad detta innebär för EU som helhet. Hela idén med det här direktivet och med att vi nu fattar beslut är ju att vi i EU gemensamt ska kunna hantera situationen så bra som möjligt och ge så många människor skydd som över huvud taget är möjligt. Det är därför som de här begränsningarna finns.

Karin Enström (M)

Anf. 60 Karin Enström (M)

Herr talman och ärade kammarledamöter! Frågan om tillfälligt skydd har nu så grundligen genomdis- kuterats av debattörerna, av representanterna för de olika partierna, att det kan tyckas överflödigt att även jag tar till orda. Men det finns några synpunkter som jag gärna skulle vilja ta upp, absolut inte för att pole- misera eller för att gå in och försöka skärpa debatten utan mer för att teckna några reflexioner kring det beslut som riksdagen står i begrepp att fatta. Vad det handlar om - jag vill gärna gå tillbaka till några ord i Göte Wahlströms anförande och repliker - är detta med positiv möjlighet. Vi har här diskuterat tidigare historiska exempel på där en massflyktssitu- ation kan tänkas råda. Vad Europeiska unionen nu gör är alltså att man skapar ett instrument för ett ge- mensamt agerande bland de 15 länderna för att ta hand om människor som befinner sig i den alldeles extremt katastrofala situationen att fördrivas som ett helt folk. Varje flykting måste, som jag tidigare sagt, ses som en individ. Just det händelseförlopp som vi försöker fånga in i diskussionen om tillfälligt skydd är en katastrof av enorma mått för var och en av de människor som drabbas. Vad unionen nu står i be- grepp att göra, något som Sverige alltså ansluter sig till och nu för in i sin egen lagstiftning, är att vi ska- par ett instrument för att hjälpas åt med att ta hand om de här människorna. Här har sagts: Ge ett enda exempel på att det eu- ropeiska asyl- och migrationssamarbetet, det flyk- tingpolitiska samarbetet, har lett till förbättringar! Det här är naturligtvis ett sådant exempel. Det som ligger bakom Erik Ullenhags fråga till flera av talarna här är just vad som hände i Kosovo. Var det att uppfatta som en massflyktssituation? Då hade vi alltså inte den här ordningen. Jag tror att en av drivkrafterna till att ändå så pass snabbt ta fram detta direktiv har varit just känslan av otillräcklighet inför katastroferna på Balkan och att det behövs ett sådant här instrument så att vi gemensamt i minister- rådet lägger fast hur det är - nu är det så här och då måste vi dela på ansvaret. Jag vill inte låta som ett slags domedagsprofet men ödmjukheten bjuder väl att även om Sverige snart har åtnjutit 200 års fred gäller det här direktivet oss i alla tänkbara avseenden - också som möjliga framtida offer. Det är den situationen som vi talar om. Jag skulle gärna vilja ta ett annat historiskt exem- pel till utgångspunkt för mina reflexioner. År 1944 slöt Finland separatfred med Sovjet- unionen och beordrade alla tyska trupper i Finland att lämna landet. Adolf Hitler gav då order till de tyska trupperna, som bara hade en väg ut ur Finland - nämligen över dess nordgräns till det av Tyskland ockuperade Norge - att, när de drog sig tillbaka, som hämnd för detta totalt förstöra norra Finland. Detta skedde. I Rovaniemi finns det i dag inget hus äldre än från år 1945. Av de 150 000 människorna i finska Lappland flydde flertalet till den västra delen av lan- det, huvudsakligen till Österbotten. På några dygn anlände 45 000 människor till Norrbotten! Det var en massflyktssituation. Vi kan jämföra med vad som samtidigt hände, nämligen när Sovjetunionen fördrev en halv miljon människor från Karelska näset. Det var inte en situa- tion där tillfälligt skydd kunde komma i fråga, utan det gällde att permanent finna bosättning och integra- tion i det finska moderlandet. Hoppet om att någonsin få återvända fanns inte när kommunismen förbröt sig i den första etniska rensningen i Norden som ägt rum i varje fall under min livstid. Det här är så att säga scenen. Så såg det då ut, och det här är den typ av situation där vi i dag i Europeis- ka unionen förbereder oss för att räcka varandra en hjälpande hand i en katastrofal situation. Jag vill understryka att det är den typen av situation som vi talar om. Detta är inte en ersättning för asylrätten utan detta är en möjlighet, som jag tycker att Karin En- ström på ett alldeles utomordentligt sätt beskrev, att se till att vi - det gäller inte bara det land som tar emot massflykten utan alla länder i unionen - kan hjälpas åt för att omedelbart ge människor skydd och att då ge dem så mycket skydd som de kan få. Det här förslaget har, i en annan form, förelegat riksdagen men då dragits tillbaka. Det är klart att det är en alldeles utomordentligt viktig förbättring och förändring att man nu, som åtnjutare av tillfälligt skydd, måste kunna söka asyl i det land som har be- rett vederbörande detta skydd - det är alldeles klart. Det är också oerhört viktigt att man under den tiden kan beredas arbetstillstånd. På den punkten gällde ju år 1944 för de nordiska ländernas invånare att de, när de flydde till Sverige, automatiskt fick arbetstillstånd. Jag vill egentligen bara tillägga en sak om detta och det gäller då frågan om det här skulle strida mot Genèvekonventionen. Så är det naturligtvis inte alls. Det är inte så att vi under det svenska ordförandeska- pet har arbetat fram ett direktiv som går emot Genè- vekonventionen, utan det här är ett sätt att se till att vi gemensamt kan bereda människor skydd i en alldeles extrem situation. Men det är naturligtvis också väldigt viktigt att vi ser till att de människorna till sitt förfo- gande har alla de instrument som Genèvekonventio- nen som lagverk innehåller, och det har de. Det är det som är skillnaden mellan det här förslaget och förra förslaget. Där har riksdagens arbete varit utomordentligt viktigt. Det betyder alltså att det naturligtvis är felaktigt att säga att direktivet om tillfälligt skydd och den lag som vi kommer att anta skulle strida mot Genèvekon- ventionen. Det reagerar jag mot. Man behöver inte alls åberopa UNHCR för att konstatera detta, man kan åberopa sitt eget förnuft. Till frågan om det europeiska samarbetet. Jag tackar gärna för de erkännsamma orden om det sätt på vilket vi har försökt att skärpa vår hållning i vikti- ga frågor när det gäller miniminormer, jämställdhets- frågor och alternativt skydd. Jag hoppas att det ska kunna leda till ett resultat som vi ska kunna godta så att vi inte framstår som ett stoppkloss i samarbetet utan som en pådrivare. Jag vill gärna fortsätta med det arbetet. Jag tackar för det stöd som vi har fått. Jag känner ett behov av att kanske på ett mer aktivt sätt än tidigare involvera riksdagen och EU-nämnden i detta därför att det är oerhört viktigt att vi har ett samband mellan det parlamentariska arbetet och ar- betet i regeringen när vi går vidare med det här. Det har efterlysts, till sist, exempel på om vårt samarbete i EU bidrar till att höja nivån. Om några dagar sammanträder våra högsta representanter i Köpenhamn förhoppningsvis för att fatta beslut om en utvidgning av Europeiska unionen. Det är natur- ligtvis oerhört viktigt att vi inför detta inträde i unio- nen ser till att vi på så många områden som möjligt inklusive detta har skapat en miniminivå - låt vara att det inte överensstämmer med vad vi anser vara en bra flyktingpolitik - så att det finns en grundläggande nivå för de nya tio länderna att ansluta sig till. De var fram till att de blev ansökarländer nästan alla transit- länder. Nu har vi genom en kapacitetsuppbyggnad, genom strukturstöd och på olika sätt sett till att de blivit asylmottagningsländer. I stället för att tidigare ha varit genomströmningsländer som kastade folk i händerna på flyktingsmugglare håller de nu på att bli asylmottagare. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi får fullfölja detta arbete i Europeiska unionen och utvidga de normer som vi själva följer till de tio nya så att de inte kommer in i ett normlöst tillstånd och ska börja om från början. Det gäller också tillfälligt skydd. Genom det här förslaget, som nu ligger på riksda- gens bord och som förhoppningsvis ska beslutas av riksdagen, kommer vi också att vidga med 130 miljo- ner människor den krets av människor och länder som samverkar om att i en nödsituation medverka till att ge människor skydd. Det är det som är meningen med vårt stora och viktiga arbete i Europeiska unionen också på detta område.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 61 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att det är utmärkt att ministern deltar i riksdagens debatt. Mot slutet var ministern inne på att ansökarlän- derna hade kastat folk i människosmugglarnas hän- der. Så är det väl inte riktigt. Problemet med att folk hamnar hos människosmugglare är väl att Europas länder och den rika världen bygger svårare och svåra- re hinder för att ta sig hit. Ju svårare det blir att ta sig till Sverige från ett annat land, desto rikare kommer människosmugglare att bli. Men jag ska hålla mig till det vi diskuterar, nämligen betänkandet. Den första fråga jag skulle vilja ställa är: Varför ska det finnas en möjlighet för Sveriges regering att låta fler omfattas av direktivet om tillfälligt skydd än vad rådet kommit fram till? Det andra är: Behövs det verkligen en möjlighet att människor som redan finns i Sverige och som håller på att få sin ansökan prövad ska kunna kastas över till ett mer osäkert skydd, det vill säga tillfälligt skydd, som hände med kosovoal- baner? Vi är ju helt överens om att det kan komma att finnas liknande situationer. Man kan tänka sig det rent teoretiskt, men jag är rädd för att vi kommer att se det också i praktiken, att vi inte har sett den sista massflyktssituation där vi kommer att tvingas att ta ett ansvar. Visst vill vi skapa möjligheter att ta emot fler människor och ge dem tillfälligt skydd under en period. Men för den enskilda individen kan, ifall det här utformas på ett felaktigt sätt, skyddet faktiskt blir sämre. Har man en asylansökan som ligger för pröv- ning och det är sannolikt att man skulle få ett perma- nent uppehållstillstånd och den svenska regeringen då säger att vederbörande i stället ska få tillfälligt skydd, blir skyddet för den här personen sämre. Mina frågor kretsar kring: Varför ska de möjligheterna finnas för den svenska regeringen att göra asylskyddet för fler grupper sämre?

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 62 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Om jag inte fullständigt har miss- förstått det här gäller det situationer där vi har berett tillfälligt skydd för en oerhört massa människor. När det i sådana situationer är problem som är förknippa- de med mottagandet - det blir naturligtvis alldeles enorma arbetsuppgifter som då ska lösas av våra myndigheter, av nationen - är det inte särskilt prak- tiskt eller tänkbart att över huvud taget behandla den här typen av ansökningar. Då gäller det att så fort som möjligt att se till att människor kan beredas ett tillfällig skydd. Vi har alltså en möjlighet att skjuta upp ansökningarna om asyl under en tid. Samtidigt som vederbörande åtnjuter tillfälligt skydd vet veder- börande att så fort det sig göras låter - det är inte så att man väntar i onödan länge - kommer frågan om asyl att behandlas. Jag ser det som en praktisk fråga. Får jag ändå tillåta mig att åberopa flyktingkommis- sarien och säga att de människor som har kommit precis i anslutning till att den tillfälliga skyddssitua- tionen uppstår får vänta ett tag med sin asylansökan. Jag kan inte tänka mig att det i den konkreta situation som föreligger totalt sett ska uppfattas som en för- sämring. Det viktiga är ju att de har möjlighet att söka asyl och sedan åtnjuta en individuell prövning så fort våra myndigheter orkar med att göra det.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 63 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Då ber jag om ursäkt för att jag åter- går till Kosovo när det nu är våra myndigheter som har problem, inte att det är en massflyktssituation i Kosovo. Om nu Sverige sade att vi tar emot 5 000 personer - till slut blev det 3 500 - var det då ett så oerhört tryck på våra migrationsmyndigheter att man vara tvungen att säga att de kosovoalbaner som fanns i Sverige också skulle föras in under tillfälligt skydd? Det var innan ministerns tid som minister, så vill han kritisera sin föregångare skulle jag uppskatta det. Det är rätt spännande att följa socialdemokratisk migrationspolitik. Först är man emot att Utlännings- nämnden ska avskaffas. Nu har Jan O Karlsson gjort det till ett av sina huvudnummer, och det är mycket bra. Men det var först efter det att sex partier i riksda- gen tvingade regeringen att göra det. Våren 2000 försökte man få fram en liknande proposition som denna som fick mycket skarp kritik från UNHCR och sex av riksdagens partier. Det är mycket bra att Jan O Karlsson i dag säger att det var bra att man fick bakläxa och man gjorde något nytt och något bättre. Mot den bakgrunden tror jag att en del av den kri- tik som Folkpartiet och andra riktar förhoppningsvis kommer att vara något som Jan O Karlsson om ett par, innan han förlorar nästa riksdagsval, kommer att säga: Det var utmärkt att vi fick stryk i just den frå- gan.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 64 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Det var en klassiker, Ullenhag. Jag har själv många gånger använt den argumentationen. Jag är inte stolt över varje gång i den svenska dema- gogins historia som jag tillgripit den argumentatio- nen. Jag ser att talmannen ler, han kanske har hört det till leda. När katastrofen inträffade i Kosovo fanns inte Maastrichtdirektivet. Det fanns inget rådbeslut. Den ordning som vi nu inför fanns inte. Den intressanta hypotetiska frågan hur unionen då skulle ha gjort därest det då hade funnits ett sådant direktiv kan vi spekulera över, men inom repliktiden är det inte möj- ligt. Det skulle mycket väl kunna tänkas vara så att vi i det läget hade hamnat i den situationen att Sverige hade tagit emot betydligt flera. Det vill jag inte uttala mig om. Hur ska man se på Kosovo? Vi hade då inte ord- ningen om tillfälligt skydd, vilket gjorde att situatio- nen blev som den blev. Finland tog 50 om jag minns rätt. En av drivkrafterna när det svenska ordförande- skapet tog fram den politiska uppgörelse som ledde till direktivet var just att vi borde ha haft en ordning om tillfälligt skydd. När det gäller utvecklingen av socialdemokratisk migrationspolitik hör jag, liksom Göte Wahlström, till dem som i min enfald tycker att vi i det stora hela nog är ganska överens. Jag har att i väldigt hög grad före- träda landet i sådana diskussioner som förs i andra länder med både mina och andras partivänner, och då verkar vi vara väldigt överens med tanke på de skill- nader som jag upplevt. Vad beträffar avskaffandet av Utlänningsnämnden ska jag naturligtvis inte driva argumentationen histo- riskt för långt, men jag tror att det var en reform av det parti som Erik Ullenhag numera företräder här i kammaren. Eftersom vi vill avskaffa den blir vi över- ens om att det kanske inte var så klokt att införa den, vilket skedde under en borgerlig regering med en folkpartistisk migrationsminister.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 65 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! När det gäller möjligheten att skjuta upp prövningen av en asylansökan anser migrations- minister inte att man behöver åberopa UNHCR utan kanske bara sitt sunda förnuft. Är det den nivån på argumentationen som ska gälla kan jag väl möjligen be migrationsministern själv att använda lite fler av sina fem sinnen för att uppfatta vad som faktiskt sägs i riksdagens kammare. Ingen här har sagt att detta skulle strida mot Ge- nèvekonventionen. Vad vi har anfört är att det inne- bär en suspension av Genèvekonventionen under den tid då man har tillfälligt skydd. Detta har vi ifrågasatt, därför att det är innebär för det första att man inte får sin sak prövad direkt och för det andra att man får den prövad först när det tillfälliga skyddet upphör. Det innebär i sin tur en betydligt längre period levan- de i ovisshet i Sverige. Vi borde vara överens om att det inte är en bra situation. Jag skulle gärna vilja höra argumentet för och skälet från migrationsministerns sida till att göra så när. Det som har framkommit i tidigare replikskiften behöver inte upprepas, om det nu inte är det som är argumentet, nämligen att det ändå är så många som söker asyl. Men det är ju ett budgetargument, ett starkt budgetargument. Vi bör ta ekonomiskt ansvar för att asylansök- ningar prövas skyndsamt, betydligt mer skyndsamt än i dag. Men då är det väl det som vi med gemensamma ansträngningar ska försöka att göra någonting åt, inte förändra och suspendera Genèvekonventionen under den tid som människor har tillfälligt skydd i det här landet.

Kalle Larsson (V)

Anf. 66 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Jag ville bara lite defensivt försäkra att jag inte behöver ta min tillflykt till andra auktori- teter än mitt eget förnuft, men jag åberopar gärna flyktingkommissarien i min argumentering. Jag är ledsen om jag har missförstått Kalle Lars- son, för jag tyckte att han i en av sina repliker sade "i strid med Genèvekonventionen". Om det inte var så drar jag naturligtvis tillbaka det argumentet. När han däremot säger att en asylansökan kan prövas först när det tillfälliga skyddet upphör - och här hoppas jag att kammarens protokoll sedermera ger mig rätt - är det en felaktig beskrivning av försla- get. Det ska ske så fort som möjligt, dock senast när det tillfälliga skyddet upphör.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 67 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Då är frågan varför prövningen över huvud taget behöver skjutas upp. Vårt argument är att man bör pröva en asylansökan från den som har till- fälligt skydd så fort som det är möjligt och inte skjuta upp prövningen. Men i detta betänkande föreslås möjligheten till uppskjuten prövning. Antingen har jag missförstått alltihop eller så har migrationsministern gjort det, eller så kan vi klara oss undan med att vi egentligen är överens. Så har ju argumentationen tidigare förts i kammaren. Migra- tionsministern får själv välja vilket av dessa alternativ han föredrar.

Kalle Larsson (V)

Anf. 68 Kalle Larsson (V)

Herr talman! För en gångs skull ska jag göra Kalle Larsson tillfredsställd med att säga att vi inte är över- ens, så att inga falska medgivanden ska ha ägt rum här. Hela bakgrunden till det här är pragmatisk. Det är helt enkelt så, och där tror jag att hela unionen är överens, att i en massflyktssituation överväldigas de myndigheter som har att omhänderta denna situation av arbetsuppgifter för att ställa till rätta så långt det är möjligt för de människor som är i omständigheter som flera av talarna här konkret har beskrivit som djupt traumatiska. Det viktiga är då först och främst att klara dessa människors behov. Under den tiden är var och en av dem tillförsäkra- de att så fort det göras låter få en asylansökan prövad, dock senast när det tillfälliga skyddet upphör. Skälet är praktiskt. Vid en tillfällig skyddssituation av den typ som jag med några historiska exempel har försökt att visa måste en prövning få anstå av strikt pragma- tiska skäl, därför att det är fråga om en individuell prövning som ska ske omsorgsfullt. Men det finns en gräns och det är att prövningen ska ske innan det tillfälliga skyddet har upphört. Det är hela tanken bakom detta. Det här är ingen budgetfråga, det är ett sätt att för- söka förutse en utomordentligt besvärlig situation med lidande människor i stora massor som vi ska ta hand om. Det kan ju hända, som jag försökte antyda, att det är oss själva som vi talar om.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 69 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! I detta ärende har jag och Modera- terna inte något särskilt yrkande. Men jag tar ändå till orda för att understryka vissa ändringar som utskottet gör i sitt betänkande i förhållande till regeringens förslag. Betänkandet handlar om ett antal justeringar av pensionsregler och socialförsäkringar. De är förvisso små, men det är faktiskt totalt 18 lagförslag. Konsek- venserna av förslagen har inte varit enkla att utläsa av texten. Det är tyvärr så att även till synes små re- geljusteringar kan få stora effekter för den enskilde. Utskottet har i betänkandet gjort ett viktigt klar- läggande och en komplettering av lagförslaget. Ut- skottet fastslår att pensionerade änkor efter makar som avlidit till följd av yrkesskador ska få behålla sin livränta. Det är inte många änkor det handlar om, kanske ett 50-60-tal. Men reglerna gjorde att de ris- kerade att förlora 12 000 kr om året. Det är utmärkt att utskottet gör detta förtydligande och ser till att dessa änkor inte drabbas retroaktivt. Utskottet ger också regeringen till känna att åter- komma med förslag så att de här regeländringar inte drabbar framtida pensionerade änkor. Återigen är det inte många vi talar om, då det rör sig om gamla regler och gamla övergångsregler för att följa ILO. Men det är lika allvarligt om dessa änkor förlorar sin rätt på ett retroaktivt sätt. Jag vill därför, herr talman, understryka det upp- drag som utskottet ger till regeringen att återkomma till riksdagen och att se över sitt lagförslag så att dessa framtida pensionerade änkor inte förlorar sin rätt. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkan- det och vill särskilt understryka utskottets tillkänna- givande. Även små lagändringar som kräver snar behandling får inte förbise 36 änkor.

Beslut

Beslut: 2002-12-11

14 förslagspunkter, 6 acklamationer, 8 voteringar

Protokoll med beslut

2002-12-11

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2002/03:47

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Tillfälligt skydd enligt EG-direktivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motion 2001/02:Sf43 yrkande 1.

Reservation 1 (fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (fp)
s	137	0	0	7
m	51	0	0	4
c	20	0	0	2
fp	0	43	0	5
kd	31	0	0	2
v	24	0	0	6
mp	14	0	0	3
-	0	0	0	0
Totalt	277	43	0	29
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 1, 2001/02:Sf42 yrkande 1 och 2001/02:Sf43 yrkande 2.

Reservation 2 (fp, v)
Reservation 3 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (fp, v)
s	137	0	0	7
m	50	0	0	5
c	20	0	0	2
fp	0	43	0	5
kd	0	0	31	2
v	0	24	0	6
mp	15	0	0	2
-	0	0	0	0
Totalt	222	67	31	29
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Tiden med tillfälligt skydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 2, 2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf44 yrkande 1.

Reservation 4 (kd, mp)
Reservation 5 (c)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (kd, mp)
s	137	0	0	7
m	51	0	0	4
c	0	0	20	2
fp	43	0	0	5
kd	0	31	0	2
v	24	0	0	6
mp	0	15	0	2
-	0	0	0	0
Totalt	255	46	20	28
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Uppskjuta prövning av asylansökan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 2, 2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 och 2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del.

Reservation 6 (fp, mp)
Reservation 7 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (v)
s	132	0	3	9
m	50	0	1	4
c	20	0	0	2
fp	3	0	39	6
kd	31	0	0	2
v	0	24	0	6
mp	11	1	2	3
-	0	0	0	0
Totalt	247	25	45	32
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Prövning av övriga skäl för uppehållstillstånd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del, 2001/02:Sf43 yrkande 5 och 2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del.

Reservation 8 (fp, kd)
Reservation 9 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (mp)
s	137	0	0	7
m	51	0	0	4
c	20	0	0	2
fp	1	0	42	5
kd	0	0	31	2
v	6	0	17	7
mp	0	15	0	2
-	0	0	0	0
Totalt	215	15	90	29
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Offentligt biträde

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf40 yrkande 3.

Reservation 10 (v)

7. Uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motion 2001/02:Sf40 yrkande 4.

Reservation 11 (v)

8. Återvändandeprogram

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf42 yrkande 6.

Reservation 12 (kd)

9. Folkbokföring

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller delvis proposition 2001/02:185 i denna del och avslår motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf42 yrkande 3, 2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del och 2001/02:Sf44 yrkande 2.

Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (v)
Reservation 16 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (fp)
s	135	0	0	9
m	51	0	0	4
c	20	0	0	2
fp	0	43	0	5
kd	0	0	31	2
v	0	0	24	6
mp	1	0	14	2
-	0	0	0	0
Totalt	207	43	69	30
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Hälso- och sjukvård

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 6, 2001/02:Sf41 yrkande 1, 2001/02:Sf42 yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i denna del och 7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 och 2002/03:Sf367 yrkande 12.

Reservation 17 (c, fp, kd, mp)
Reservation 18 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 17 (c, fp, kd, mp)
s	137	0	0	7
m	51	0	0	4
c	0	20	0	2
fp	0	43	0	5
kd	0	31	0	2
v	0	24	0	6
mp	0	15	0	2
-	0	0	0	0
Totalt	188	133	0	28
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Barns utbildning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 4, 2001/02:Sf44 yrkande 5 i denna del, 2002/03:Sf258 och 2002/03:Sf367 yrkande 9.

Reservation 19 (c, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 19 (c, mp)
s	137	0	0	7
m	51	0	0	4
c	0	20	0	2
fp	43	0	0	5
kd	31	0	0	2
v	24	0	0	6
mp	0	15	0	2
-	0	0	0	0
Totalt	286	35	0	28
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Gömda barns skolgång

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf367 yrkande 7.

Reservation 20 (v, mp)

13. Gymnasieskola

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf44 yrkandena 5 i denna del och 6 och 2002/03:Sf367 yrkandena 10 och 11.

Reservation 21 (mp)

14. Lagförslagen i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller delvis proposition 2001/02:185 i denna del.

Var är ärendet nu?

Beslut

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt (SfU4)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt (SfU4)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Tillfälligt skydd enligt EG-direktivet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Tiden med tillfälligt skydd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Uppskjuta prövning av asylansökan

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Prövning av övriga skäl för uppehållstillstånd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Offentligt biträde

7. Uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd

8. Återvändandeprogram

9. Folkbokföring

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Hälso- och sjukvård

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Barns utbildning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Gömda barns skolgång

13. Gymnasieskola

14. Lagförslagen i övrigt