Anf. 140 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Fru talman! Tack för att jag har fått möjlighet att komma till riksdagen och tala om denna så oerhört viktiga fråga, nämligen hur vi ska säkerställa den ekonomiska tryggheten för äldre.
Det här är verkligen stora frågor. Det handlar inte bara om de 2 miljoner som i dag är pensionärer, utan det handlar också om 7 miljoner blivande pensionärer. Det här är en fråga som berör oss alla, gammal som ung, i hög grad.
Jag kommer också att komma tillbaka till temat som flera har varit inne på här i dag: I Sverige blir vi allt äldre. Vi förblir också alltmer friska högre upp i åldrarna. Medellivslängden ökar med ungefär ett år varje decennium eller tre timmar om dagen.
Det här är någonting som emellanåt när vi talar om det låter som om det vore lite problematiskt. Det är det självfallet inte. Det är någonting som vi i det här landet har strävat efter genom välfärdsreformer och genom att utveckla Sverige i den riktning som vi har tagit landet i. Det är alltså en tillgång, och det är någonting att vara stolt över.
Men det är naturligtvis också så att vi drygt hundra år tillbaka i tiden hade en situation där vi gick i pension när vi var 60 och medellivslängden var 64. Detta gör att man inte av feghet får ducka för frågor som kanske inte alltid är så populära och som kan uppfattas som lite svåra. Det handlar självfallet om hur vi kan öka antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin och hur vi kan stimulera fler till att arbeta längre.
Men vi kan inte heller ducka för den andra svåra delen i den här frågan, nämligen hur vi åstadkommer ett arbetsliv som är så hållbart att inte bara människor i fria yrken ska orka arbeta längre utan att det ska vara en möjlighet för alla som vill.
Det handlar om att ha ett hållbart arbetsliv ur många olika aspekter, inte bara fysiskt och psykiskt. Alla har rätt till ett arbete som också är stimulerande.
Flera här i kammaren har också varit inne på möjligheten att byta spår under arbetslivet. Det kanske är någonting som vi på en modern arbetsmarknad och i ett modernt arbetsliv behöver tillse ska vara möjligt för allt fler.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Pensionen ska möjliggöra en god tillvaro efter arbetslivet så att alla kvinnor och män har rätt att gå i pension till något och inte bara från något.
I Sverige har vi, som flera har varit inne på, ett av världens mest stabila pensionssystem ur ett finansiellt perspektiv. Vår stabilitet röner intresse och avund från omvärlden. Precis som Lars-Arne Staxäng var inne på uppvaktas vi flitigt av kollegor från andra länder som i dag sitter med instabila pensionssystem och funderar på hur man ska klara av att betala ut några pensioner alls till en befolkning som åldras.
I vårt system finns också en tydlig koppling till arbete i och med att det är avgiftsbestämt och att varje ytterligare intjänad hundralapp faktiskt spelar roll. Pensionssystemets starka koppling till arbetsmarknaden och den långsiktiga stabiliteten ger vårt system dess legitimitet och innebär samtidigt att arbete, det som är så viktigt för alla våra välfärdssystem och även för individen, de facto främjas.
Vi i regeringen fäster stort värde vid pensionssystemets stabilitet. För regeringen är det också oerhört viktigt att värna den blocköverskridande pensionsöverenskommelse som vårt pensionssystem vilar på. Det är en styrka som bidrar till trygghet för dem som är eller kommer att bli pensionärer. Det gör också att de reformer som vi gör i systemet blir väl genomgångna, debatterade och diskuterade. Framför allt gör det att de förändringar som görs i pensionssystemet har en parlamentarisk styrka bakom sig som gör att de kan vara hållbara över tid. Även detta är något som många i vår omvärld verkligen avundas oss och som är värt att behandla med respekt och försiktighet.
Jag skulle vilja göra en liten tillbakablick.
Den globala finanskrisen slog hårt mot Sveriges pensionärer. Pensionsbromsen slog till, och många äldre fick vända på varje slant för att få vardagen att gå ihop.
Samtidigt skapades - också genom den borgerliga regeringens försorg - ett system med jämförelsevis högre skatt för pensionärer med förklaringen att det skulle få fler att jobba. Sveriges äldre befann sig då i en situation där pensionerna utvecklades sämre än tidigare och där de dessutom fick betala högre skatt än de som hade arbetsinkomst.
Det här tycker vi är orättvist, och vi vill göra någonting åt det. Framför allt kan man konstatera att Sveriges pensionärer har funnit detta väldigt orättvist.
Därför är det extra glädjande att 2016 kommer att bli ett historiskt bra år för Sveriges pensionärer. I och med ökande sysselsättning och god avkastning från AP-fonderna kommer inkomst- och tilläggspensionerna att höjas med ungefär 4,2 procent nästa år. Det är den största reala ökningen av inkomstpensionerna sedan följsamhetsindexeringen infördes för 13 år sedan.
Vi tar nu också ett första steg mot ett slopande av pensionärsskatten genom att sänka skatten så att pensionärer inte betalar högre skatt än löntagare yngre än 65 år vid inkomster upp till ca 120 000 kronor per år. Skatten sänks även för dem med pensionsinkomster upp till 240 000 per år. För en pensionär med 120 000 per år innebär det här en skattesänkning på över 3 000 kronor på ett år.
Därutöver har vi stärkt bostadstillägget. Som också har sagts här tidigare är det en ersättning med väldigt bra träffsäkerhet, som är av stor betydelse för de mest ekonomiskt utsatta. Från och med den 1 september i år fick därför de pensionärer som har minst marginaler efter att ha betalt hyran en förbättring av bostadstillägget med ca 100 kronor per år när ersättningsnivån höjdes från 93 till 95 procent av bostadskostnaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Men regeringen vill göra mer. Det är också en av orsakerna till att vi inom Regeringskansliet gör en översyn av bostadstillägget för att efter en grundlig analys komma med eventuella förslag på ytterligare förändringar.
Jag vill också, precis som många andra här inne, passa på att lyfta fram en fråga som är av stor vikt, nämligen skillnaderna i pensioner mellan kvinnor och män.
Som jag nämnde tidigare är den tydliga kopplingen mellan avgifter och utbetalningar i pensionssystemet i grunden en styrka. Som flera har sagt har vi ett könsneutralt pensionssystem, och det är bra. Men en av avigsidorna är naturligtvis att de skillnader som finns i arbetslivet koncentreras och accentueras när pensionerna ska betalas ut.
Därför har kvinnor i dag i genomsnitt en pension som är 6 000 kronor lägre än männens i månaden. 6 000 kronor i månaden är naturligtvis alldeles på tok för mycket. Det kan vi inte blunda för.
Roten till den här orättvisan är det ojämställda arbets- och privatliv som vi fortfarande har i det här landet. Det faktum att kvinnor har lägre löner, arbetar mer deltid, har högre sjukfrånvaro och ägnar mer tid åt barn och anhöriga - eller, som man också skulle kunna uttrycka det, helt enkelt tar större ansvar för barn, hem och familj - speglas i pensionerna.
Att ett jämställt arbetsliv är prioriterat för regeringen kan väl ingen tvivla på. Här gäller det att satsa långsiktigt, och regeringen har redan vidtagit en rad åtgärder för att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden.
Vi inför nu en tredje månad i föräldraförsäkringen. Vi har gett Försäkringskassan i uppdrag att verka för ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Vi lägger även resurser på att utreda kvinnors arbetsmiljö, och tidigare i höstas lanserades ett brett åtgärdspaket för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Det riktar sig inte minst till de kvinnor som i mycket högre grad än män blir sjukskrivna.
Inom ramen för Pensionsgruppen sjösatte vi före sommaren ett ambitiöst gemensamt projekt om just jämställda pensioner.
Vi tittar nu på sju delområden som handlar om att ta höjd för att göra förändringar på lång sikt och naturligtvis titta på situationen som den är här och nu för de kvinnor som går i pension. Det arbetet kommer att redovisas i Pensionsgruppen under de kommande månaderna, och jag hoppas och ser fram emot att i dialog med kollegorna i Pensionsgruppen ta frågorna vidare. Förhoppningsvis ska vi kunna lägga fram ett antal kloka förslag som de facto gör att vi tar steg mot att jämna ut skillnaderna.
Sammanfattningsvis: År 2016 kommer att bli ett bra år för Sveriges äldre, men vi kommer naturligtvis kontinuerligt och hela tiden att behöva fortsätta att arbeta för att förbättra villkoren för Sveriges äldre, inte minst för de kvinnliga pensionärerna.
(Applåder)