Anf. 234 Lars-Arne Staxäng (M)
Herr talman! Först vill jag ställa mig bakom Moderaternas motion 2016/17:2351 samt i övrigt hänvisa till vårt särskilda yttrande.
Det finns en oro ute i världen. Vi har flyktingströmmar på över 70 miljoner människor runt om på vår jord och olika typer av instabilitet. Det finns också en oro för att de ekonomiska obalanserna ska medföra en nedgång i världsekonomin. Vi frågar oss med förundran och kanske ängslan vilken politik man kommer att föra i det nya USA och hur detta kommer att tas emot av världen. Vi behöver faktiskt inte gå längre än till Europa för att se stora frågetecken i många stater. Framför allt gäller det också öster om Europa, i Mellanöstern. Allt detta kommer att påverka Sverige med stor kraft, eftersom vi är så exportberoende.
Vårt pensionssystem är starkt bundet till ekonomin och hur många arbetade timmar vi kan få fram i Sverige. Vårt nya pensionssystem, som infördes i början av 2000-talet och konsoliderades på 1990-talet, är mycket mer kopplat till just arbete. Man tjänar in sina pensionspoäng och får sina pensionsrätter, krona för krona, upp till en maximinivå. Dessutom finns det inte längre någon undre eller övre gräns för under hur många år man kan tjäna in till en bättre pension.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom
Men en sak måste poängteras mer än en gång, eftersom många fortfarande inte har klart för sig hur pensionssystemet fungerar: Dagens arbetstagare betalar genom pensionsavgifter dagens pensioner, och framtidens arbetstagare betalar framtidens pensioner. Det är det vi kallar generationskontraktet. Vi förutsätter att våra barn och barnbarn kommer att betala in pensionsavgifter för oss när vi går i pension. Det är fortfarande alltför många som tror att deras pensionsavgifter har betalats in till några AP-fonder där pengarna ligger och väntar på dem tills de går i pension.
För att kommande generationer ska få respekt för inbetalningen av pensionsavgifter är det synnerligen viktigt att varje generation betalar för sig och inte vältrar över skuldbördor på kommande arbetstagare; systemet måste upplevas som rättvist. Det gäller avgifter till pensionssystemet och kommande pensionsåldrar men också ändringar i premiepensionssystemet.
Även om vårt pensionssystem är så konstruerat att det håller för olika obalanser behöver det förstärkas för att inte riskera att hamna i balanseringar vid vanliga ekonomiska tillbakagångar. Det är därför de olika regeringarna och Pensionsgruppen har tillsatt ett antal utredningar som alla ska stärka, klargöra och förenkla pensionssystemet.
Vi har ett antal faktorer att ta hänsyn till. Det kommer att bli färre som arbetar i framtiden i förhållande till dem som är pensionärer. Pensionen ska räcka längre, eftersom vi blir allt äldre. Vi måste stärka tillgångssidan i pensionssystemet. Därför har Pensionsgruppen ett antal utmaningar framåt när det gäller hur vi ska förvalta och stärka systemet. Pensionsgruppen har dessutom tillsatt en utredning som ska titta på hur vi kan få mer jämställda pensioner, vilket är viktigt.
Herr talman! Det är viktigt att poängtera att det bara finns en sak som kan betala pensioner och ge systemet stabilitet under överskådlig tid: arbete. Fler i arbete både tidigare och senare i livet ger bättre pensioner.
40-talsgenerationen har nu till stora delar gått i pension, och det gör att det redan fattas människor på många arbetsplatser, inte minst i vården. Nu går det tre arbetstagare på varje pensionär. Redan om 20-25 år kommer den siffran att vara närmare två arbetstagare på varje pensionär, om inte villkoren ändras innan dess.
Vårt svenska pensionssystem tål och är konstruerat för denna typ av förändringar, men pensionsnivån riskerar att bli alltför låg för många - framför allt för dem som inte har tillräckligt med tjänstepension eller började arbeta i tidiga åldrar. Vi måste därför i framtiden få till ett flexiblare system för vid vilken ålder man blir pensionär på heltid.
Herr talman! Det viktigaste bidrag vi kan göra för att få upp pensionsnivåerna är att införa pensionsåldersutredningens förslag och principer, med andra ord: att de flesta får möjligheten att arbeta några år till. Detta höjer pensionerna rejält, förutom att människor får några år till med riktig lön. Dessutom behöver Sverige varje arbetstagare som orkar och kan göra en insats. För att i övrigt förtydliga detta kan vi se vilken skillnad det nu är på de ungdomar som är på väg in i arbetslivet. Man är många gånger närmare 30 år innan man har sitt första heltidsjobb, medan för 40 år sedan började de flesta arbeta redan som 16-, 18- eller 19-åringar. Det gör skillnad.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom
Herr talman! Vi har en stabil majoritet för vårt svenska pensionssystem. Det är i dag sex partier över blockgränserna som ansvarar för att Sverige har ett stabilt system som ska klara olika påfrestningar från demografi, ökningar av medelåldern och kraftiga konjunkturväxlingar.
Då kommer min första fråga till i första hand Vänstern. Ni har sedan det nya pensionssystemet infördes ofta kritiserat detta retoriskt, även i debattartiklar i dag, och sagt att man borde införa ett helt nytt system. Trots högtravande ord har ni inte lagt till några nya pengar till pensioner i den här budgeten. Med andra ord är det inga riktiga löften till pensionärerna utan bara en massa ord utan innehåll.
Om jag har förstått rätt klagar ni på nivåerna i pensionssystemet och vill ha tillbaka ett förmånsbestämt system som kan ge mellan 65 och 70 procent av slutlönen. Det låter väl bra, om man inte tittar på vilka konsekvenser det skulle få ekonomiskt. Det skulle innebära att pensionssystemet måste förstärkas med flera tusen miljarder om alla människor skulle omfattas nu och i framtiden. Vet ni om det? Jag förstår att det är ett välvilligt önsketänkande, men om ni är ett seriöst parti så måste ni titta på konsekvenserna innan ni uttalar ett sådant förslag. Var ska ni ta dessa pengar? Ska skatten höjas till 60 procent för alla, inklusive pensionärer?
Jag skulle också vilja fråga Sverigedemokraterna något. Jag noterar att ni även i år har gjort en kraftig satsning på garantipensionärerna i ert budgetförslag. Det låter välvilligt och bra för denna grupp, något som säkert alla skulle vilja få till stånd. Men jag förstår fortfarande inte hur ni får ihop ekvationen i praktiken. Alla som sysslar med pensionsfrågor vet att skillnaden i pension och bostadstillägg mellan dem som enbart har garantipension och dem som har låg inkomstpension är mycket liten. Det rör sig ibland bara om hundringar eller någon tusenlapp. Om man bara skulle höja garantipensionen, som ni föreslår, blir konsekvensen att nettopensionen blir högre för en garantipensionär än för en lågbetald inkomstpensionär. Hur tänkte ni där? Eller tänkte ni inte?
Herr talman! Jag kan också konstatera att från och med årsskiftet 2017 kommer pensionsnivåerna att gå upp för de flesta grupperna. Både tilläggs- och inkomstpensionen ökar med 2,8 procent. Det ger en ålderspensionär som har 14 000 i pension 362 kronor mer i månaden före skatt eller 4 300 kronor per år. En pensionär som har 16 000 i pension får 412 kronor före skatt. Detta är en konsekvens av att det gick hyggligt för Sverige för ett par år sedan, eftersom det är ett par års eftersläpning. Garantipensionen höjs med ungefär 100 kronor, eftersom det är prisbasbeloppet som styr uppräkningen här.
Jag vill också informera om att den statliga delen av pensionssystemet nästa år som det är planerat omsätter 34 774 miljoner. Därtill kommer inkomstpensionssystemet, som beräknas omsätta drygt 300 miljarder kronor. Sammanlagt omsätter det system som ligger vid sidan av och det statliga systemet hela 335 miljarder. Det är den största enskilda posten i vår svenska statsbudget.
Jag skulle vilja avsluta mitt anförande med följande tre saker som är jätteviktiga för pensionssystemet och avgör framtida pensioner: ja till stabila statsfinanser, ja till fortsatt arbetslinje och ja till ett fortsatt stabilt och uthålligt pensionssystem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom
(Applåder)