Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Anf. 234 Lars-Arne Staxäng (M)

Herr talman! Först vill jag ställa mig bakom Moderaternas motion 2016/17:2351 samt i övrigt hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Det finns en oro ute i världen. Vi har flyktingströmmar på över 70 miljoner människor runt om på vår jord och olika typer av instabilitet. Det finns också en oro för att de ekonomiska obalanserna ska medföra en nedgång i världsekonomin. Vi frågar oss med förundran och kanske ängslan vilken politik man kommer att föra i det nya USA och hur detta kommer att tas emot av världen. Vi behöver faktiskt inte gå längre än till Europa för att se stora frågetecken i många stater. Framför allt gäller det också öster om Europa, i Mellanöstern. Allt detta kommer att påverka Sverige med stor kraft, eftersom vi är så exportberoende.

Vårt pensionssystem är starkt bundet till ekonomin och hur många arbetade timmar vi kan få fram i Sverige. Vårt nya pensionssystem, som infördes i början av 2000-talet och konsoliderades på 1990-talet, är mycket mer kopplat till just arbete. Man tjänar in sina pensionspoäng och får sina pensionsrätter, krona för krona, upp till en maximinivå. Dessutom finns det inte längre någon undre eller övre gräns för under hur många år man kan tjäna in till en bättre pension.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Men en sak måste poängteras mer än en gång, eftersom många fortfarande inte har klart för sig hur pensionssystemet fungerar: Dagens arbetstagare betalar genom pensionsavgifter dagens pensioner, och framtidens arbetstagare betalar framtidens pensioner. Det är det vi kallar generationskontraktet. Vi förutsätter att våra barn och barnbarn kommer att betala in pensionsavgifter för oss när vi går i pension. Det är fortfarande alltför många som tror att deras pensionsavgifter har betalats in till några AP-fonder där pengarna ligger och väntar på dem tills de går i pension.

För att kommande generationer ska få respekt för inbetalningen av pensionsavgifter är det synnerligen viktigt att varje generation betalar för sig och inte vältrar över skuldbördor på kommande arbetstagare; systemet måste upplevas som rättvist. Det gäller avgifter till pensionssystemet och kommande pensionsåldrar men också ändringar i premiepensionssystemet.

Även om vårt pensionssystem är så konstruerat att det håller för olika obalanser behöver det förstärkas för att inte riskera att hamna i balanseringar vid vanliga ekonomiska tillbakagångar. Det är därför de olika regeringarna och Pensionsgruppen har tillsatt ett antal utredningar som alla ska stärka, klargöra och förenkla pensionssystemet.

Vi har ett antal faktorer att ta hänsyn till. Det kommer att bli färre som arbetar i framtiden i förhållande till dem som är pensionärer. Pensionen ska räcka längre, eftersom vi blir allt äldre. Vi måste stärka tillgångssidan i pensionssystemet. Därför har Pensionsgruppen ett antal utmaningar framåt när det gäller hur vi ska förvalta och stärka systemet. Pensionsgruppen har dessutom tillsatt en utredning som ska titta på hur vi kan få mer jämställda pensioner, vilket är viktigt.

Herr talman! Det är viktigt att poängtera att det bara finns en sak som kan betala pensioner och ge systemet stabilitet under överskådlig tid: arbete. Fler i arbete både tidigare och senare i livet ger bättre pensioner.

40-talsgenerationen har nu till stora delar gått i pension, och det gör att det redan fattas människor på många arbetsplatser, inte minst i vården. Nu går det tre arbetstagare på varje pensionär. Redan om 20-25 år kommer den siffran att vara närmare två arbetstagare på varje pensionär, om inte villkoren ändras innan dess.

Vårt svenska pensionssystem tål och är konstruerat för denna typ av förändringar, men pensionsnivån riskerar att bli alltför låg för många - framför allt för dem som inte har tillräckligt med tjänstepension eller började arbeta i tidiga åldrar. Vi måste därför i framtiden få till ett flexiblare system för vid vilken ålder man blir pensionär på heltid.

Herr talman! Det viktigaste bidrag vi kan göra för att få upp pensionsnivåerna är att införa pensionsåldersutredningens förslag och principer, med andra ord: att de flesta får möjligheten att arbeta några år till. Detta höjer pensionerna rejält, förutom att människor får några år till med riktig lön. Dessutom behöver Sverige varje arbetstagare som orkar och kan göra en insats. För att i övrigt förtydliga detta kan vi se vilken skillnad det nu är på de ungdomar som är på väg in i arbetslivet. Man är många gånger närmare 30 år innan man har sitt första heltidsjobb, medan för 40 år sedan började de flesta arbeta redan som 16-, 18- eller 19-åringar. Det gör skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Herr talman! Vi har en stabil majoritet för vårt svenska pensionssystem. Det är i dag sex partier över blockgränserna som ansvarar för att Sverige har ett stabilt system som ska klara olika påfrestningar från demografi, ökningar av medelåldern och kraftiga konjunkturväxlingar.

Då kommer min första fråga till i första hand Vänstern. Ni har sedan det nya pensionssystemet infördes ofta kritiserat detta retoriskt, även i debattartiklar i dag, och sagt att man borde införa ett helt nytt system. Trots högtravande ord har ni inte lagt till några nya pengar till pensioner i den här budgeten. Med andra ord är det inga riktiga löften till pensionärerna utan bara en massa ord utan innehåll.

Om jag har förstått rätt klagar ni på nivåerna i pensionssystemet och vill ha tillbaka ett förmånsbestämt system som kan ge mellan 65 och 70 procent av slutlönen. Det låter väl bra, om man inte tittar på vilka konsekvenser det skulle få ekonomiskt. Det skulle innebära att pensionssystemet måste förstärkas med flera tusen miljarder om alla människor skulle omfattas nu och i framtiden. Vet ni om det? Jag förstår att det är ett välvilligt önsketänkande, men om ni är ett seriöst parti så måste ni titta på konsekvenserna innan ni uttalar ett sådant förslag. Var ska ni ta dessa pengar? Ska skatten höjas till 60 procent för alla, inklusive pensionärer?

Jag skulle också vilja fråga Sverigedemokraterna något. Jag noterar att ni även i år har gjort en kraftig satsning på garantipensionärerna i ert budgetförslag. Det låter välvilligt och bra för denna grupp, något som säkert alla skulle vilja få till stånd. Men jag förstår fortfarande inte hur ni får ihop ekvationen i praktiken. Alla som sysslar med pensionsfrågor vet att skillnaden i pension och bostadstillägg mellan dem som enbart har garantipension och dem som har låg inkomstpension är mycket liten. Det rör sig ibland bara om hundringar eller någon tusenlapp. Om man bara skulle höja garantipensionen, som ni föreslår, blir konsekvensen att nettopensionen blir högre för en garantipensionär än för en lågbetald inkomstpensionär. Hur tänkte ni där? Eller tänkte ni inte?

Herr talman! Jag kan också konstatera att från och med årsskiftet 2017 kommer pensionsnivåerna att gå upp för de flesta grupperna. Både tilläggs- och inkomstpensionen ökar med 2,8 procent. Det ger en ålderspensionär som har 14 000 i pension 362 kronor mer i månaden före skatt eller 4 300 kronor per år. En pensionär som har 16 000 i pension får 412 kronor före skatt. Detta är en konsekvens av att det gick hyggligt för Sverige för ett par år sedan, eftersom det är ett par års eftersläpning. Garantipensionen höjs med ungefär 100 kronor, eftersom det är prisbasbeloppet som styr uppräkningen här.

Jag vill också informera om att den statliga delen av pensionssystemet nästa år som det är planerat omsätter 34 774 miljoner. Därtill kommer inkomstpensionssystemet, som beräknas omsätta drygt 300 miljarder kronor. Sammanlagt omsätter det system som ligger vid sidan av och det statliga systemet hela 335 miljarder. Det är den största enskilda posten i vår svenska statsbudget.

Jag skulle vilja avsluta mitt anförande med följande tre saker som är jätteviktiga för pensionssystemet och avgör framtida pensioner: ja till stabila statsfinanser, ja till fortsatt arbetslinje och ja till ett fortsatt stabilt och uthålligt pensionssystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

(Applåder)

Anf. 235 Linus Bylund (SD)

Herr talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande SfU2 Ekonomisk trygghet vid ålderdom.

Jag tyckte att det var kul att gå hit till riksdagen i dag. Politik är roligt.

Att inför debatter gå igenom såväl våra egna förslag som regeringens och oppositionens är ofta givande och stimulerande. Det råder ju samsyn kring ganska många grundförutsättningar inom detta utgiftsområde. Då menar jag inte att vi i sak tycker lika, för det gör vi inte, gudskelov. Jag menar att det sällan är svårt att förstå eller till och med ibland dela respektive partis utgångspunkt i många av dessa frågor. Det är en bra grund för konstruktiva debatter. Men det är också väldigt allvarligt och ansvarstyngt med politik, inte minst när vi talar om de äldres situation.

Även om det är kul med politik är det inte alltid lika kul att titta på verkligheten, den verklighet som måste utgöra grund för allt beslutsfattande, här såväl som överallt annars.

Herr talman! Det som ligger på bordet i den här frågan är ingen munter syn. Förutsättningarna för vårt lands välfärd är inte de bästa. Och jag är rädd att det tyvärr kommer att bli ännu sämre en tid innan det förhoppningsvis, med rätt prioriteringar, blir bättre. I dag lever närmare en kvarts miljon äldre under ekonomiska förutsättningar som EU betraktar som fattigdom - en kvarts miljon. Lägg till det en övrig välfärd som i stora stycken inte håller måttet. Lägg till det vårdköer, vanvård, matransonering i äldreomsorgen, allmän otrygghet och så vidare. Det ska f-n bli gammal i det här landet, höll jag på att säga.

Sverigedemokraterna har måhända en lite speciell syn på Sveriges äldre. Vi ser bortom det konventionella plus- och minustänkandet i budgeten. Vi ser de äldre som en grupp människor som vi faktiskt är skyldiga något. Det har vi pratat om här förut. De har skapat detta land och vår relativa välfärd åt oss. De har gett oss möjligheten att överhuvudtaget stå här och tala om hur vi ska fördela våra gemensamma resurser.

De har gett oss vårt land - vår arvejord, om ni så vill - för oss att ärva. Och utan att i alltför hög utsträckning glida in på andra politikområden så är det rimligt att här nämna att det finns väldigt många andra välfärdskonsumenter som inte kan stoltsera med att ha gett oss vårt land.

Förutom att även Sverigedemokraterna naturligtvis delar uppfattningen att alla svenskar ska ha rätt till en rimlig lägstanivå för överlevnad förtjänar våra äldre faktiskt mer än så. De förtjänar såväl goda ekonomiska förutsättningar som aktning och respekt. Det är vi skyldiga dem.

Herr talman! Även om det inte ligger under detta utskott vill jag ta tillfället i akt att återigen lyfta fram det orättfärdiga i att pensionärer fortfarande betalar högre skatt än de som arbetar. Pensionen och pensionspoängen är ju också ett slags lön för arbete, även om själva arbetet utfördes för länge sedan, i arbetslivet eller i hemmet.

Nuvarande ordning är orimlig, av flera skäl, och i ett teoretiskt scenario där övriga partier i denna kammare hade valt att rösta på vår budget för en tid sedan hade skatteskillnaden mellan löntagare och pensionär varit 0 procent om två och en halv vecka, den 1 januari 2017. Det hade gjort skillnad för Sveriges pensionärer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Den andra riktigt stora satsning vi gör för äldre är ett ordentligt lyft för våra garantipensionärer. Garantipensionärer är äldre som av någon anledning inte förvärvsarbetat i en grad som ger dem rätt till vanlig pension. En typisk garantipensionär är en kvinna som har arbetat oavlönat med hem och barn under stora delar av sitt liv. Vi menar att arbete i hemmet var en viktig del, ja till och med en förutsättning, för Sveriges sociala och ekonomiska framgångar under förra seklet.

Sverigedemokraterna anser att de kvinnorna, och i förekommande fall naturligtvis även männen, är värda en bättre ekonomisk situation på ålderns höst. Vi vill därför anslå medel för att höja garantipensionen ordentligt. Det är helt enkelt ett effektivt sätt att nå en grupp som vi vet har det särskilt knapert i dag. Med vår satsning på ca 3 miljarder per år skulle en garantipensionär, beroende på civilstånd, få 700-800 kronor mer i plånboken per månad.

Ja, vi i Sverigedemokraterna har valt att lägga väldigt stora resurser på gruppen äldre i vår budget. Det handlar om principer - heder, respekt och så vidare - men också om att vi faktiskt tror att det är någonting som på sikt gynnar oss alla.

Jag hör ibland invändningar mot detta synsätt. Inte minst ser jag ett motstånd mot detta synsätt i regeringens och även andra partiers budgetar. Det är vid första anblicken en ren kostnad att genomföra sådana här reformer. Därför avstår man. Vi sverigedemokrater ser det inte riktigt så. Vi vet att människor med små ekonomiska marginaler i hög utsträckning använder eventuella ekonomiska tillskott för konsumtion - det är en konsumtion som gynnar både sysselsättning och tillväxt. Men vi tror också att ett samhälle som tar hand om de äldre på ett värdigt sätt är ett bättre samhälle. Det är ett samhälle som mår bättre.

Jag kan redan nu säga att situationen för i synnerhet den kvarts miljon äldre som med EU-termer lever i fattigdom kommer att vara en väldigt viktig fråga för oss sverigedemokrater i valrörelsen och inför kommande regeringsbildning om mindre än två år från i dag.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 2.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Anf. 236 Lars-Arne Staxäng (M)

Herr talman! Jag lyssnade länge på Linus Bylunds inlägg och väntade lite grann på att han skulle förklara för mig hur Sverigedemokraterna tänker. Alla vet att vi har ett stort pensionssystem som är fristående och som går efter pensionsrätter. Det är så det nya pensionssystemet är upplagt. I många andra stater har man ett gemensamt system. Det är ett helt statligt system - det är det vanliga. Men i Sverige har vi valt att göra så här.

Ni väljer att lägga pengar på garantipensionen, som är den statliga delen, den lilla delen. Hur får ni ihop det om ni höjer detta? Jag har naturligtvis respekt för det. Detta vill egentligen alla partier som ingår i Pensionsgruppen och så vidare. Vi lever med att försöka höja garantipensionen, och bostadstillägg höjer man undan för undan.

Men du måste förklara för mig hur ni har tänkt när det gäller inkomstpensionärerna, som vad jag förstår inte får en höjning i ert förslag. Ska garantipensionärerna ha högre pension än de som har slitit som undersköterskor hela livet?

Anf. 237 Linus Bylund (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Herr talman! Först och främst tror jag inte att det finns särskilt många sådana fall. Vi har pratat om detta förut, och jag tvivlar absolut inte på att det förekommer. Men jag tror inte att överlappningen är så stor som man vill göra gällande.

Naturligtvis behöver man titta närmare på hur människor som lever under sådana förhållanden, trots att de så att säga har en riktig pension, kan få det bättre.

Men man får inte glömma att mycket av tillskottet - vi lägger 6 miljarder på detta - återkommer i form av att människor inte längre är berättigade till exempelvis bostadsbidrag och annat. Det gör att summan kanske är ungefär 3 miljarder varje år.

Vi har som sagt pratat om detta tidigare. Jag har tittat närmare på det. Jag upplever inte att den potentiella överlappningen skulle vara så stor att det är ett problem som inte går att lösa. Men jag är naturligtvis öppen för att ha den diskussionen i ett längre sammanhang för att riktigt förstå vad du menar, Lars-Arne Staxäng

Anf. 238 Lars-Arne Staxäng (M)

Herr talman! Då var det precis som jag befarade. Man har inte gjort sin läxa ordentligt. Man har inte tänkt igenom konsekvenserna. Då kan jag upplysa herr Bylund om att de rena garantipensionärerna nu är ungefär 68 000. Det är alltså den grupp som kanske aldrig har varit ute i arbetslivet. Det är en ganska stor grupp som har både garantipension och lite inkomstpension. Det är en riktigt stor grupp. Den största gruppen är naturligtvis den som lever på inkomstpension.

Jag kan upplysa herr Bylund om hur det skulle bli om förslaget från Sverigedemokraterna går igenom. Då skulle en stor grupp - om vi räknar in bostadstillägget, som många har rätt till i den här gruppen, framför allt kvinnliga pensionärer som har tjänat dåligt - få en lägre pension än de som har garantipension.

Jag tror att det sista som Linus Bylund sa var bra, nämligen att han ska gå hem och göra läxan och komma igen och göra rätt.

Anf. 239 Linus Bylund (SD)

Herr talman! Vi ska göra läxan tillsammans, Lars-Arne Staxäng och jag. Men jag måste ändå påpeka något om det nu är så viktigt för Moderaterna att stärka garantipensionärerna. Jag tycker att det lyser väldigt mycket med sin frånvaro i er budget och i era förslag. Det rimmar inte riktigt, tycker jag.

Anf. 240 Solveig Zander (C)

Herr talman! Jag tänkte börja med det som rör regeringens resultatredovisning i detta budgetförslag, för där förmedlar man vad man menar med informationsgivning till pensionsspararna. Att ge information till våra pensionssparare är oerhört viktigt. I det sammanhanget har Pensionsmyndigheten verkligen gjort ett bra jobb. Det är viktigt. Men vi behöver göra mycket mer. Det är nämligen viktigt för vårt pensionssystem, för trovärdigheten och för aktiviteten bland våra pensionssparare att man känner till hur vårt pensionssystem fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Vi i Centerpartiet är oerhört måna om detta. Vi menar att man måste börja informera på många olika plan. Det gäller bland annat i mödravården. Då kan man undra: Vad har föräldraförsäkringen och barnafödande med pensioner att göra? Vårt pensionssystem bygger på att vi ska ha en arbetsinkomst för att kunna få en pension. Det betyder att tjänstepensionen och premiepensionen framöver är väldigt viktiga för att vi ska få pengar när vi blir pensionärer. Med andra ord är det viktigt att nyanställda frågar sina arbetsgivare: Betalar ni in till tjänstepensionen? Vi måste också se till att de med de lägsta pensionerna i dag får en högre pension.

Vilka är det då som har de låga pensionerna? Ja, det kan man undra. Jag kan upplysa om det. Ni vet att föräldraledigheten fördelas väldigt olika. Då förstår ni alla vilka som förlorar på det. Det finns ungdomar i dag som inte kommer in på arbetsmarknaden. Det finns nyanlända som får vänta oerhört länge på att få sitt första arbete. De är förlorarna. De har de lägsta pensionerna. Därför säger vi i Centerpartiet: Det är viktigt att man snabbt kommer in på arbetsmarknaden. Det sa också Lars-Arne Staxäng från Moderaterna.

Det handlar om att man som nyanländ ska börja jobba första dagen man är här. Det ska finnas ingångsjobb för ungdomar och nyanlända och ingångsföretag för nyanlända, så att de kan börja tjäna pengar direkt. Det är viktigt.

Det räcker inte att bara höja pensionsåldern, som vi i Pensionsgruppen nu föreslår. Men det är någonting som är väldigt viktigt. Jag och Centerpartiet vill att vi snabbt ska fatta beslut om att höja pensionsåldern.

Herr talman! Vi i Pensionsgruppen arbetar också med andra angelägna frågor, och dessa frågor rör jämställdheten.

Pensionsgruppen arbetar med att vi ska få jämställda pensioner. Kvinnorna är i dag de som förlorar mest i pensionssystemet och som har de lägsta inkomsterna. Detta måste vi ändra på, för det här är ett jämställdhetsproblem.

Vi har tillsatt nio olika utredningar som har tittat på olika delar för att se vad som påverkar jämställdheten och förutsättningarna för att ge kvinnor en högre pension. Jag kan här avslöja att vi i Centerpartiet, bland annat, vill ta fasta på några av dessa förslag. Detta innefattar att dela pensionsrätterna, att minska följsamhetsindexet och att göra en delning av premiepensionen obligatorisk - den är i dag frivillig.

Nu har jag avslöjat det som vi gärna tar med i förhandlingarna i Pensionsgruppen. Det är viktigt att få detta klargjort.

Och sist men inte minst: Alla de förslag som jag nu har nämnt är faktiskt bara kosmetika i pensionssystemet. De egentliga problemen, skulle jag vilja säga, är tre stycken: att höja lönen för de kvinnodominerade yrkena, att möjliggöra för invandrare och ungdomar att snabbt komma in på arbetsmarknaden och att dela föräldraförsäkringen och föräldraledigheten.

Herr talman! Vi måste ju dock göra något åt dagens pensionärer också, för det andra handlar ju om morgondagens. Där vill vi från Centerpartiet att garantipensionärerna ska få en högre pension. Det handlar inte bara om utgifter för den inkomst man har, utan det handlar också om att titta på vad pensionärerna betalar för sin pension.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Där vet vi i dag att kommunerna tar ut olika avgifter för hemtjänst, färdtjänst, matdistribution och allt det som hör ihop med att man ska klara sig själv så länge som möjligt när man är pensionär. Det skiljer flera hundra kronor vad gäller olika utgifter i kommunerna. Detta måste vi titta på och rätta till.

Herr talman! Jag yrkar, givetvis, avslag på regeringens budget men ställer mig bakom Centerpartiets budgetmotion. Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 2 och hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.

Anf. 241 Rossana Dinamarca (V)

Herr talman! Nästan en kvarts miljon pensionärer i Sverige lever under EU:s fattigdomsgräns på 10 800 kronor, enligt Pensionsmyndigheten. Merparten av dem är kvinnor, de flesta med endast en mycket låg garantipension. Bland pensionärerna uppger en större andel kvinnor dessutom att de är kvar i en relation inte av kärlek utan främst av ekonomiska skäl.

Att det ser ut så här beror till viss del på att kvinnor i större utsträckning arbetar deltid och att kvinnors arbete inte värderas lika högt som mäns, och att de därmed inte får betalt för hela sitt arbete, men det beror också på att kvinnorna har tagit större ansvar för hem och barn.

De flesta ser fram emot att sluta jobba, speciellt om de har haft ett hårt och fysiskt jobb. Tricket är att överleva på sin pension. Dagens pensionssystem klarar inte av att ge människor anständiga pensioner. Därför menar Vänsterpartiet att det bör utredas hur underfinansieringen ska åtgärdas, men det är också viktigt att bedriva en politik för full sysselsättning.

Vänsterpartiet sitter, som bekant, inte med i Pensionsgruppen som har gett oss det pensionssystem som vi diskuterar här och nu. Vi har därför inget ansvar för dagens situation, där varannan kvinna inte kommer att kunna att leva på sin pension. Men vi är beredda att ta ansvar och hitta olika typer av lösningar.

Pensionen blir lägre för människor som arbetar deltid, som har perioder med sjukdom och arbetslöshet eller som, när de blir äldre, inte orkar jobba till 65 eller 67 års ålder. Detta är specifikt en klassfråga.

Den stora skillnaden i livsinkomst gör att de ekonomiska klyftorna växer bland pensionärerna. Dagens kvinnliga pensionärer får i snitt bara 65 procent av männens pension. Detta är ett system som har skapat fattigpensionärer, som bidrar till växande klyftor och som bygger på spekulation.

Vänsterpartiet vill ta bort premiepensionssystemet. Det är en dålig idé att låta människor spekulera bort sina pensionspengar på börsen. Detta är dessutom ett dyrt system som kostar massor av pengar i förvaltningsavgifter. Om avgiften till PPM på 2,5 procent hade tillförts inkomstpensionssystemet redan från början hade minskningen av pensionerna - eller det man brukar kalla bromsen - de senaste åren kunnat undvikas. Avgiften till premiepensionssystemet bör därför tillföras inkomstpensionssystemet.

Vänsterpartiet vill ta bort den så kallade bromsen i pensionssystemet. Bromsen är den automatiska balansering som handlar om att pensionssystemets skulder inte får bli större än systemets tillgångar. Detta innebär att när det går dåligt på börsen får det effekt på inkomstpensionens storlek. När det här pensionssystemet lanserades försäkrade man att bromsen bara skulle slå till i extremfall, men faktum är att den redan har aktiverats tre gånger sedan 2010. Kort sagt: Om pengarna i potten inte räcker sänks pensionerna, och det är detta scenario som benämns bromsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Pensionsgruppen har förvisso justerat bromsen i pensionssystemet något, och gruppens ordförande, socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, har förklarat att de därmed har skapat ett robustare pensionssystem. Vänsterpartiet menar att systemet inte är robust förrän bromsen är borta helt.

Det är självklart att pensionerna borde följa löntagarnas löneutveckling i stället för börsutvecklingen. Vi är ganska unika i Sverige, där vi satsar pensionspengarna på börsen. De som har tunga och slitsamma arbeten ska garanteras en anständig pension. Kvinnor ska inte missgynnas. Dessutom måste pensionssystemet bli mer förutsägbart; med dagens system är det svårt att förstå i förväg hur mycket man kommer att få i pension.

Herr talman! Trots det jag nu nämnt försöker Vänsterpartiet att göra saker som förbättrar ekonomin för pensionärerna, inte minst för dem som har lägst inkomster.

Vänsterpartiet vill att alla, oavsett inkomsttyp, ska betala lika mycket i skatt. Vi har sänkt skatten för pensionärer två gånger, tillsammans med regeringen, mest för dem som har lägst pension. Vi har höjt bostadstillägget för pensionärer. Vi har skjutit till 2 miljarder till fler anställda i äldreomsorgen. Vi har fått igenom 10 miljarder kronor årligen till kommunerna för bättre välfärd. Vi har fått till en budgetsatsning på kompetenshöjning inom äldreomsorgen.

Från den 1 juli nästa år införs avgiftsfri öppen hälso- och sjukvård från 85 års ålder. Då införs också en höjning av det allmänna tandvårdsbidraget för personer som är 65-74 år gamla.

Vi har försökt att få regeringen att höja garantipensionen men tyvärr inte lyckats, i alla fall inte den här gången.

Vi behöver skapa ett långsiktigt, hållbart och pålitligt pensionssystem. Vänsterpartiet vill ha ett pensionssystem som är tryggt och solidariskt och som förvaltas kostnadseffektivt.

Vi vill ha en parlamentarisk utredning om pensionerna med uppdrag att skapa ett stabilt, förutsägbart, jämlikt och jämställt pensionssystem. Därmed vill vi ge tillbaka makten över pensionsfrågan till riksdagen. Den nuvarande ordningen är odemokratisk, eftersom insynen i gruppens arbete är minst sagt bristfällig och bestäms av Pensionsgruppen själv. Därför yrkar jag bifall till reservation 6.

Anf. 242 Lars-Arne Staxäng (M)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande misstänker jag, och jag har hört det förut, att man har en lång önskelista, en riktig jultomtelista, med förbättringar i pensionssystemet som kostar pensionssystemet flera tusen miljarder om alla dessa saker skulle bli verklighet. Jag skrev upp något. Man skulle fullt ut kompensera dem som jobbar deltid, man skulle ta ansvar, man skulle kompensera dem som inte orkar jobba ända fram till 65, pensionärerna skulle ha 60-70 procent av sin tidigare lön och man skulle även ta bort premiepensionssystemet.

Allt detta kostar pengar, men det får också en annan konsekvens som jag tror att ni inte har funderat på. Premiepensionssystemet kostar i avgifter, men det är en liten del. Det avkastar nämligen betydligt mer än det vanliga inkomstpensionssystemet. Det vanliga inkomstpensionssystemet har avkastat ungefär 2,5 procent, medan premiepensionssystemet hittills har avkastat 6,3 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Vad betyder det? Jo, det betyder i praktiken att alla ungdomar, exempelvis de som är födda på 70-, 80- och 90-talen, skulle få en pension som enligt Pensionsmyndigheten är 2 000-3 000 lägre om vi skulle rasera premiepensionssystemet. Det blir konsekvensen. Du tar pengar av kommande generationer. Det blir konsekvensen om vi skulle ta bort premiepensionssystemet.

Om vi tar bort bromsen är det någon som ska betala detta. Pengarna får du antagligen ta in skattevägen, och då får vi kraftigt höjda skatter. Den typen av system som ni lovar är konkursekonomi.

Anf. 243 Rossana Dinamarca (V)

Herr talman! När man lyssnar på Lars-Arne Staxäng är det nästan så att man tror att vi alltid har haft det här pensionssystemet. Så är det inte. Vi har ju haft ett annat pensionssystem som var betydligt mer förutsägbart, så man kunde veta vad man skulle få i pension när man slutade arbeta.

Det är det system som vi har nu som har skapat allt fler fattigpensionärer och ökat klyftorna än mer. Som jag sa i mitt anförande är en av de saker som har störst betydelse att kvinnor har fått ta ett mycket större ansvar för hem och barn. Därför har Vänsterpartiet haft förslag om en individualiserad föräldraförsäkring.

Kristdemokraterna har valt en annan väg, nämligen en politik som ska hålla kvinnor hemma i ännu större utsträckning. Vad tror Lars-Arne Staxäng att det får för konsekvenser för kvinnors pensioner i framtiden?

Anf. 244 Lars-Arne Staxäng (M)

Herr talman! Det blir så inkonsekvent här, därför att Vänsterpartiet inte har gett en enda krona mer i budgeten till pensioner. Ändå låtsas man att man kan göra både det ena och det andra, och skulle man få egen majoritet skulle man kunna lägga hur många tusen miljarder som helst - något som man naturligtvis kan önska sig men som inte går.

Den borgerliga alliansregeringen sänkte faktiskt skatten fem gånger. Skatten var 16,4 miljarder högre 2006 än den var när vi avgick 2014, så den är faktiskt lägre.

Om vi skulle införa allt det som Rossana Dinamarca säger skulle det påverka arbetsmarknad, ekonomi och annat. Jag vill inte jämföra med andra länder, men det finns ett stort antal länder runt om i världen som har förverkligat den här typen av politik. Där har löntagarna inte ens råd att köpa mat just nu - jag tänker framför allt på Sydamerika.

Det gäller att sköta ekonomin. Det är det bästa sättet för pensionärerna att få långsiktiga pensioner.

När det gäller att det inte ska bli försämringar i framtiden har vi i Pensionsgruppen ett antal förslag som vi arbetar med, bland annat pensionsåldersutredningen men också andra saker som gör att man ska kunna få bättre pensioner. Vi tar också frågan om jämställda pensioner på största allvar. Det är faktiskt en av våra huvudpunkter på dagordningen.

Anf. 245 Rossana Dinamarca (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Herr talman! Lars-Arne Staxäng säger att Vänsterpartiet inte lägger en enda krona i budgeten för det system som vi önskar oss.

Nu är det så att det finns en pensionsgrupp. I den ingår inte Vänsterpartiet. Vi är i betydande minoritet i det här fallet. Däremot har vi, som jag sa i mitt inlägg, gjort en mängd saker för att förbättra för pensionärer.

Lars-Arne Staxäng företrädde en borgerlig regering som höjde skatterna för pensionärerna och som gjorde skillnad på pensionärerna och dem som arbetar. Det håller vi på att rätta till. Det är därför som vi har sänkt skatten för de allra fattigaste pensionärerna i två omgångar nu.

Ni lät pensionärerna betala högre skatt samtidigt som ni sänkte skatten med 140 miljarder kronor, vilket framför allt gynnade högavlönade män.

Det finns en stor skillnad mellan er och vår politik. Och jag tror att det är ganska tydligt för de flesta att orden från KD om att göra någonting för pensionärerna är just bara tomma ord.

Anf. 246 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Liberalernas rambudget har ju fallit i en tidigare omröstning. Därmed kommer vi att avstå från att yrka i omröstningen om den här delen av budgeten.

När det gäller trygghet för pensionärer betyder det mycket vad vi fattar för beslut inom andra utgiftsområden. Liberalerna vill satsa mer på skola och utbildning som rustar människor för att få jobb. Jobben är ju avgörande för att vi ska klara detta med pensioner. Då är det andra utgiftsområden som är aktuella, och dessa ska jag inte gå in på här.

Det här handlar om ekonomisk trygghet för äldre. Det är också en del av äldrepolitiken, en politik för årsrika. Det ska man också ha i minnet när man diskuterar. I morgon kommer vi att debattera utgiftsområde 9, som faktiskt krokar arm med en del av det som vi säger under det här utgiftsområdet, och det komplicerar debatten lite grann.

Jag är stolt över det pensionssystem vi skapade under början av 90talet. Vi fattade ett principbeslut 1994 här i riksdagen, och 1999 fattade vi det definitiva beslutet, för vi hade inte råd med ATP-systemet. Det var på väg att haverera. Det insåg man redan under 80-talet. Men det var först i början av 90-talet som Alliansen och Socialdemokraterna insåg att här och nu måste vi fatta ett beslut om ett pensionssystem som vi har råd med, och det är finansiellt stabilt för samhället.

Jag instämmer i att det finns problem i det, för det känns ju inte så stabilt för den enskilde, i och med de fluktuationer som vi då inte kunde förutse skulle komma så snart i systemet. Vi förutsåg en mer positiv ekonomisk utveckling för Sverige än den som blev verkligheten. Det är det som vi har att hantera nu. Det som Pensionsgruppen arbetar med är att göra det mer förutsägbart och att det blir en jämnare pensionsutveckling.

I det här sammanhanget är det väldigt viktigt att allmänheten, de som berörs, får en begriplig information om systemet så att man kan planera för sin livsresa, så att säga.

Solveig Zander var inne på detta med mödrahälsovården. Ja, vi ska använda alla tillfällen när vi möter människor att ta upp frågan om hur viktigt det är att man ser på sin livsresa arbetsmässigt. Pensionen bygger ju på livsinkomsten. Då blir det viktigt vad man väljer för utbildning, hur man planerar sin föräldraledighet, hur man som föräldrar delar den och så vidare, men också att man funderar över hur länge man kan finnas kvar på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Man kanske trivs jättebra med sitt låglönejobb men funderar i 40-50-årsåldern på en karriärstege. Då kommer vi in på fortbildning och utbildning, som ligger på ett annat utskott, och hur vi kan skapa möjligheter för människor att mitt i livet byta spår så att de kan orka arbeta högre upp i åldrarna.

Det är ju nödvändigt att vi arbetar högre upp i åldrarna. Vi har glädjande nog en klart ökat livslängd, vilket man inte kunde förutse 1913 när man började med pensionssystem och inte heller förutsåg i mitten av 70talet när man sänkte åldern för rätten att vara kvar i arbetslivet.

Vi har en grupp människor med mycket låga pensioner. En del säger 250 000 medan andra säger 350 000. Det är i det häradet, och det är främst kvinnor.

Pensionsgruppen ska se vilka möjligheter som finns att ändra i pensionssystemet, men att ändra i ett sådant här system tar tid. Vad kan man då göra mer kortsiktigt? Man kan titta på vilka utgifter denna grupp har. Här är bostadstillägget viktigt, och därför vill Liberalerna höja taket från 5 000 till 7 000 fram till 2020 med 500 kronor per år och höja den procentuella delen som man får finansierad från 95 procent till 96 procent. Det är det bästa sättet att förbättra ekonomin för denna grupp.

Det finns annat som inte hör till detta utskott. Det gäller till exempel tandvård. Det är jättedyrt att få implantat. Vi får i ett annat sammanhang titta på hur man kan rikta tandvårdsstödet bättre. Tandvårdsstödet har ökat för denna generation. Det är 150 kronor om året för åldersgruppen 65-74 år. Det är 100 miljoner. Kanske hade det varit bättre att satsa dessa 100 miljoner på den grupp som ligger under fattigdomsgränsen.

Herr talman! Jag hänvisar till Liberalernas yttrande i betänkandet. Vi har inga reservationer.

(Applåder)

Anf. 247 Aron Modig (KD)

Herr talman! Ett välfärdssamhälle kan i hög grad bedömas utifrån kriterier som respekt, tillvaratagande och omsorg om den äldre generationen. Att kunna åldras med bibehållen värdighet måste vi kunna garantera varje människa. Men många äldre känner i dag oro inför de sista åren av livet.

Kristdemokraterna ser flera angelägna reformer som på såväl kort som lång sikt stärker äldres ekonomiska ställning. Det bör dock tydligt framhållas att en viktig grund för detta är den pensionsreform som trädde i kraft 2003. Den garanterar pensionssystemets finansiella stabilitet och är något som Kristdemokraterna värnar.

Herr talman! Sveriges befolkning lever glädjande nog i genomsnitt allt längre. Men det innebär också utmaningar kopplade till att den så kallade försörjningskvoten växer. Den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder blir allt mindre i förhållande till övriga åldersgrupper, med resultatet att försörjningsbördan för dem som arbetar ökar.

Denna demografiska utmaning innebär i sin tur stora utmaningar för hela samhällsekonomin. Det medför ansträngningar för såväl finansieringen av vår gemensamma välfärd som pensionernas utveckling och äldres välstånd.

För att möta detta krävs till att börja med en generell ekonomisk politik som främjar innovationer, risktagande, arbete och en välfungerande matchning på arbetsmarknaden - kort sagt en politik för en starkare konkurrenskraft och en högre ekonomisk tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Därutöver behövs också drivkrafter för ett längre arbetsliv. I takt med att medellivslängden stiger ser KD det som naturligt att också pensionsåldern justeras uppåt. Vi vill därför inom ramen för pensionsöverenskommelsen öka de regelmässiga drivkrafterna för ett längre arbetsliv.

Herr talman! Kristdemokraterna vill också stärka de ekonomiska incitamenten och möjligheterna för äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden. I dag får den som har fyllt 65 år men fortfarande arbetar ett fördubblat jobbskatteavdrag som gör att man får behålla mer av sin lön efter skatt jämfört med en person som inte uppnått denna ålder.

I vårt budgetalternativ sänker vi den åldersgränsen till 64 år. Då hinner fler upptäcka det ekonomiskt lönsamma i att stanna kvar lite längre i arbetslivet, innan de fattar beslutet om den egna pensionsavgången. Vi slopar också den särskilda löneskatten för äldre som infördes av regeringen vid årsskiftet och gör det på så sätt billigare för arbetsgivare att anställa just personer äldre än 65.

Att äldre arbetar längre upp i åldrarna kan dock inte vara det enda svaret på den demografiska utmaningen. Sannolikt finns minst lika goda möjligheter att förlänga arbetslivet genom att sänka den genomsnittliga åldern för när unga gör entré på arbetsmarknaden. Enligt SCB har etableringsåldern under 2000-talet pendlat mellan 26 och 29 år för män och 29 och 32 år för kvinnor. Vi vet också att svenska studenter tar examen sent jämfört med studenter i övriga länder i OECD.

Varje år vi kan sänka etableringsåldern med är viktigt för såväl samhället som pensionssystemet och den enskildes framtida pension. Utöver att en tidigare etablering på arbetsmarknaden innebär en högre livsinkomst är det ett faktum att den pensionskrona som betalas in tidigt får fler år på sig att växa med ränta-på-ränta-effekten än den pensionskrona som betalas in sent.

För att stimulera en tidigare etablering på arbetsmarknaden föreslår vi dels ett fördubblat jobbskatteavdrag för personer yngre än 25 år, dels en examensbonus för personer som tar ut en akademisk examen innan de fyller 25.

Sammantaget använder vi i budgeten för nästa år 4,6 miljarder kronor för att stärka incitamenten för ett längre arbetsliv. Vi ser att det är en investering som är lönsam på både kort och lång sikt.

Avslutningsvis vill jag påminna om att Kristdemokraterna länge har varit drivande för att sänka skatten för pensionärerna. När vi satt i regering förhandlade vi fram hela fem sänkningar av skatten på pension och därutöver tre höjningar av bostadstillägget för pensionärer. Det har inneburit historiska förbättringar av pensionärernas ekonomiska situation.

Nu går vi vidare, i och med vår skuggbudget, med ytterligare förstärkningar av de nuvarande pensionärernas ekonomi.

Vi sänker skatten så att skillnaden i beskattning på lön och pension är helt borttagen för månadsinkomster upp till 14 000 kronor. Det innebär 200 kronor mer i plånboken varje månad för en genomsnittlig pensionär.

Vidare höjer vi bostadstillägget för pensionärer, och det är något som kommer de pensionärer som har det sämst ställt till del.

Sammantaget lägger Kristdemokraterna för nästa år 3,5 miljarder kronor på att stärka pensionärernas ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

De äldres situation har länge varit och är alltjämt ett högt prioriterat område för Kristdemokraterna.

Herr talman! Jag står givetvis bakom vår motion för utgiftsområde 11 och vårt särskilda yttrande i betänkandet. Jag yrkar bifall till reservation 7.

(Applåder)

Anf. 248 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Att investera i det svenska samhällsbygget med fler jobb, en bättre utveckling inom skolan och en stärkt välfärd är förutsättningen för att Sverige i framtiden ska vara ett hållbart samhälle, där ingen lämnas efter och där ingen heller hålls tillbaka. Att som regeringen gör prioritera angelägna investeringar före stora skattesänkningar är helt rätt väg att gå.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och vill samtidigt vara tydlig med att det enda sättet att säkra framtidens pensioner är att skapa fler jobb och bekämpa arbetslösheten. Det är därför vårt mål om Europas lägsta arbetslöshet är så viktigt för såväl dagens som morgondagens pensionärer.

Herr talman! Allt fler blir allt äldre. Det är en stor framgång för vår välfärdsnation och något vi ska vara stolta över. Bara under denna debatt har medellivslängden i landet ökat med sju minuter hittills. Så fort går det.

Pensionering kommer efter ett långt arbetsliv, där man under åren har satt av delar av lönen till pension. Många pensionärer har det väldigt bra, men långt ifrån alla. Orättvisorna, ojämlikheten och ojämställdheten i vårt samhälle avspeglar sig också i våra pensionskuvert.

Det är samma jobb till lägre lön. Det är lägre lön, sämre karriär och därmed sämre pension, livet ut. Det är största delen av föräldraledigheten och närapå varenda vab-dag. Man är sönderstressad, slutkörd, utsliten, sjukskriven, utbränd och utförsäkrad. Det är långt ifrån halva makten och hela lönen. Det är kamp för heltid för att sedan gå ned i tid, först för småbarn och sedan för äldre föräldrar.

Utöver arbetslösheten är ojämställdheten det stora samhällsproblem vi måste diskutera. Inget parti kan med trovärdighet diskutera trygghet vid ålderdom om man inte också levererar på jämställdhetsområdet. I dag har kvinnor i snitt 70 procent av mäns pensioner. Det är oacceptabelt och en utveckling vi alla har ett ansvar för att bryta.

För mig som socialdemokrat är målet att alla pensionärer ska kunna leva på sin pension. Vi ska ha ett samhälle som håller ihop. Det är en del av den svenska modellen och en klok inriktning på politiken.

Herr talman! Vi har kommit till halvtid i denna mandatperiod, och jag kan se tillbaka på hur vi på område efter område har levererat viktiga förbättringar för landets pensionärer. I år räknades pensionerna upp med 4,2 procent - den högsta nivån sedan det nya pensionssystemet infördes. Samtidigt levererade vi rödgröna vårt vallöfte att avskaffa den orättvisa pensionärsskatten för dem med lägst pensioner.

Vi har också gjort ett flertal andra förbättringar för gruppen äldre, bland annat ett stort investeringsstöd till äldreboenden, en kunskapssatsning inom omsorgen, ökad bemanning inom äldreomsorgen, höjda bostadstillägg för pensionärer samt förbättrade sjukvårds- och tandvårdsförmåner. Detta är viktiga reformer som gör skillnad.

Även om jag med stolthet kan se hur vi har levererat hittills ser jag också samhällsproblem som måste lösas. Grundtryggheten för dem med allra lägst pensioner är en av dessa utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Tryggheten måste stärkas, men jag tycker samtidigt att vi ska vara ärliga med att lösningen inte är så enkel som att bara tillskjuta lite pengar till garantipensionerna. Det är inte att hantera frågan helt seriöst.

I ett system där arbete ska vara en av drivkrafterna är det ett problem att skillnaden mellan den som inte har arbetat och den som har arbetat med låg lön många gånger kan handla om några hundralappar. Grundskyddet måste vara så pass starkt att det går att leva på, och samtidigt måste det märkas på pensionen för den som har jobbat under hela sitt liv.

Vi socialdemokrater är beredda att ta ansvar för dagens pensioner bland annat genom att minska arbetslösheten, och för morgondagens pensioner, genom att medverka till nödvändiga förändringar i pensionssystemet och driva på för ett mer jämställt samhälle.

Vi behöver diskutera hur vi, för att stärka pensionerna, får fler arbetade timmar i den svenska ekonomin och ett längre och mer hållbart arbetsliv.

Samtidigt som vi hittar modeller för hur vi ska förbättra för de mest utsatta är det, som några av de föregående talarna var inne på, viktigt att stå upp för pensionssystemets grundbultar i form av arbetslinjen, där varje intjänad hundralapp gör skillnad och där den finansiella och politiska stabiliteten är något som gör att världens länder riktar blickarna mot Sverige för att lära sig mer.

Vi väljer att utveckla den svenska modellen och den generella välfärden. Det är en förutsättning för att alla ska kunna känna trygghet och framtidstro.

(Applåder)

Anf. 249 Rickard Persson (MP)

Herr talman! Under ett antal år har frågan om hur vi ska få pengarna att räcka till pensionerna i framtiden kanske inte varit den mest framträdande i samhällsdebatten. Men inte minst det senaste året har frågan blivit mer aktuell, och vi har kunnat se i medierna - i form av artiklar, ledare, insändare och debatter - att pensioner är något som rör och berör väldigt många människor, inte bara dem som är pensionärer i dag.

Det finns undersökningar som visar att ungefär var tredje blivande pensionär är orolig över sin framtida ekonomiska situation som pensionär, och ett antal som redan är pensionärer är oroliga nästan hela tiden för hur pengarna ska räcka till det nödvändigaste.

Var och en bör naturligtvis vara medveten om hur olika livsval påverkar pensionen, men jag tycker faktiskt inte det är rimligt att så många går och är oroliga över sitt liv som pensionär. Det är vår uppgift som politiker, inte minst vi som sitter i den parlamentariska pensionsgruppen, att försöka mildra denna oro - ja, ibland till och med pensionsångest.

Det är inte lätt att överblicka pensionssystemets alla delar. Det är en del av förklaringen till den nämnda oron, och här har våra myndigheter, främst Pensionsmyndigheten, en viktig roll att spela. Nu vet vi att Pensionsmyndigheten redan i dag har många och bra informationsinsatser.

En översyn av premiepensionssystemet pågår. Generellt är det Miljöpartiets mening att systemet måste bli mer begripligt och överskådligt för den enskilde.

Nu när vi talar om pensioner måste jag i detta sammanhang säga, här och nu, mot bakgrund av turbulensen med några fonder på premiepensionssystemets fondtorg - jag tänker närmast på Falcon Funds - att det är statens absoluta ansvar att med varje till buds stående medel föregripa situationer så att premiepensionsspararnas pengar inte utsätts för skojare och kriminella verksamheter. Pensionsspararna måste känna sig trygga i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Nu vet jag att regeringen handlar snabbt. Man kommer att vidta ett antal åtgärder och uppdra åt Pensionsmyndigheten att agera på olika sätt. Detta är verkligen något som måste till.

Miljöpartiet har hela tiden tyckt att det ska finnas tillräckligt med pengar i pensionssystemet både för kommande generationer och för dagens pensionärer, så att en rimlig ekonomisk standard kan garanteras. Sedan kan man alltid diskutera vad som är en rimlig nivå på denna standard - det är sådant som Pensionsgruppen både analyserar och diskuterar.

Analyserna visar att den absoluta fattigdomen bland kvinnor och män över 65 år är mycket låg. Men andelen pensionärer med låg ekonomisk standard - den relativa fattigdomen - har ökat under de senaste tio åren. Både nivån och ökningen är störst för ensamstående äldre kvinnor.

Det finns också en ganska stor grupp som ligger mycket nära gränsen för låg ekonomisk standard, och även där är det mest kvinnor. Avståndet är litet och krympande. Pensionsgruppen har startat ett särskilt projekt som har fokus på att få mer jämställda pensioner och som mer eller mindre är i sin slutfas. Jag tycker att det är bra och att arbetet har skötts med styrka och snabbhet.

Jag har uppfattat det så att alla partier i Pensionsgruppen är öppna för att göra förändringar i pensionssystemet som på något sätt kan förbättra situationen för de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna.

Vi ser nu att Alliansen vill höja bostadstillägget. Även om en sådan reform är träffsäker i sig och även om vi kanske alla landar i detta så småningom är det ingen absolut patentlösning. Detta måste sättas i en kontext där man analyserar vad olika åtgärder i systemet får för total effekt, inte bara för dem som har det sämst utan också i relation mellan dem som har arbetat ett helt arbetsliv och dem som inte har gjort det.

Nu diskuteras också ett förlängt arbetsliv med höjd pensionsålder utifrån det faktum att medellivslängden ökar. Ett förlängt arbetsliv ställer krav på att arbetet inte skapar ohälsa. Jag vill här påminna om regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Men det kräver enligt min uppfattning också ett flexibelt arbetsliv, där man i olika skeden av arbetslivet deltar i olika omfattning och där man vid behov ges möjlighet till omställning och karriärbyte för att orka hela vägen till pensionen och utan att riskera ett alltför stort ekonomiskt tapp.

Det är Miljöpartiets bestämda åsikt att våra pensionspengar ska placeras på ett etiskt och miljömässigt hållbart sätt. Pensionsfonderna har kommit en bra bit i detta avseende, och de har gemensamt ett etiskt råd som hjälper och vägleder i detta arbete. Jag tycker att det trots allt återstår en del att göra, och politiken måste inte bara hänga med utan också pusha på. Det är viktigt. Därför hoppas jag att det förslag om hållbara investeringar som ligger färdigt kan läggas fram och att vi kan ta beslut om det här i riksdagen. Att rädda vår planet står inte i konflikt med att göra ekonomisk vinst. Det är snarare en grundläggande förutsättning för framtida hög avkastning. Det förslag som finns om hur AP-fonderna får placera är därför inte bra bara för kommande generationer, som också är framtidens pensionärer, utan även för miljön och klimatet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 250 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack för att jag får möjlighet att komma hit och tala om ett så viktigt ämne som pensioner och hur vi ska säkra ekonomisk trygghet för våra äldre.

I Sverige finns det över 2 miljoner pensionärer och snart 8 miljoner framtida pensionärer. Pensioner är därför någonting som berör oss alla. De berör dig, ditt syskon, din mamma och din pappa, din mormor och din morfar, din farmor och din farfar.

I Sverige lever vi allt längre och lägger allt fler friska år till livet. Faktum är att medellivslängden i Sverige ökar med ungefär tre och en halv timme varje dygn. Den kommer att ha ökat med en knapp minut under mitt korta anförande här i kammaren i dag. Det är en fantastisk utveckling och en enorm framgång för politiken. Men det sätter naturligtvis också vårt pensionssystem under press. Vi behöver tillsammans i Pensionsgruppen och i riksdagen arbeta vidare med hur vi adresserar detta gemensamt.

Pensionen finns till för att ge trygghet under ålderdomen för dem som har varit med och byggt upp vårt land och med sitt arbete lagt grunden för vår gemensamma välfärd.

En förutsättning för att vi ska kunna ge den tryggheten är att vi har ett stabilt pensionssystem, finansiellt och politiskt. Många länder i vår omvärld brottas med pensionssystem som går på knäna. Detta problem har vi inte i Sverige. Vi har ett finansiellt hållbart och avgiftsbestämt pensionssystem, där varje intjänad krona ger pensionsrätt. Det är en viktig princip som gör att det finns en tydlig koppling till arbete. Därför är också en väl fungerande arbetsmarknad med en låg arbetslöshet en viktig förutsättning för goda pensioner.

För mig som har en bakgrund i den fackliga världen är det också mycket tydligt att det finns många fördelar med att långsiktigt arbeta tillsammans med dessa frågor. Det gör vi i riksdagens pensionsgrupp, och regeringen sätter ett mycket stort värde i att värna den blocköverskridande överenskommelse som pensionssystemet bygger på. Att den inkomstgrundande ålderspensionen ligger utanför statsbudgeten och att en bred blocköverskridande överenskommelse står bakom pensionssystemet är viktigt, både för Sveriges ekonomi och för medborgarnas långsiktiga tilltro till ett av våra absolut viktigaste trygghetssystem.

Jag brukar för er som lyssnar på mig emellanåt dra historien om hur jag som nytillträdd socialförsäkringsminister fick avskaffa sjömanspensionen som infördes 1864. Det är perspektiven som man behöver ha med sig i dessa frågor.

Som flera har sagt betyder inte detta att systemet inte behöver förbättras. Grundprinciperna i pensionssystemet är riktiga. Men vi måste naturligtvis också våga utveckla och modernisera systemet för att möta de utmaningar som olika demografiska och samhälleliga förändringar medför.

En sådan utmaning, som har nämnts av flera här i dag, är skillnaden mellan mäns och kvinnors pensioner. I dag har kvinnor i snitt en pension som är ungefär 30 procent lägre än mäns. Det motsvarar i genomsnitt 6 000 kronor mindre i månaden i plånboken för kvinnliga pensionärer - 6 000 kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Samtidigt måste man komma ihåg att orsakerna till att det de facto ser ut så här finns utanför pensionssystemet. Roten till problemet med de ojämställda pensionerna finns på arbetsmarknaden och i hemmen. Det faktum att kvinnor alltjämt har lägre löner, i större utsträckning arbetar deltid, har större sjukfrånvaro och tar större ansvar för familj, barn och anhöriga visar sig i pensionen. Ojämställdheten samlas på hög under arbetslivet och visar sig koncentrerat i pensionskuvertet.

För en feministisk regering är det naturligtvis inte acceptabelt med så ojämställda pensioner. För oss är ett mer jämställt arbets- och familjeliv därför oerhört prioriterat. Det är också därför som vi har infört en tredje reserverad månad i föräldraförsäkringen. Det är därför som vi vill att arbetsgivare ska göra årliga lönekartläggningar. Det är därför som vi vill inrätta en ny jämställdhetsmyndighet. Och det är därför som vi arbetar aktivt för att förbättra arbetsmiljön för kvinnor och få friskare arbetsplatser.

Men det är också därför som vi tillsammans i riksdagens pensionsgrupp under snart ett och ett halvt år har arbetat intensivt med ett projekt kring jämställda pensioner. Vi sitter nu tillsammans på en mycket god kunskapsgrund för att kunna ta vidare konkreta förslag på lång och kort sikt för att minska pensionsgapet. Alla sex partier i Pensionsgruppen är eniga om att detta är en viktig och prioriterad fråga.

Sveriges ekonomi går bra. Den ökande sysselsättningen och den goda avkastningen i AP-fonderna gör att inkomst- och tilläggspensionerna höjs med 2,8 procent nästa år. Garantipensionerna kommer att öka med 1,1 procent. För Sveriges pensionärer kommer det att betyda i genomsnitt 280 kronor mer i plånboken i allmän pension varje månad. Det är bra.

Samtidigt vet vi att många pensionärer har det tufft. Därför har regeringen prioriterat tydliga satsningar på Sveriges äldre. Vi har påbörjat arbetet med att återigen stärka vår gemensamma välfärd och utveckla den svenska modellen för ett samhälle som håller ihop. För en stark välfärd gör oss alla till vinnare.

Vi har påbörjat avskaffandet av pensionärsskatten, vi har höjt bostadstillägget och vi har gjort stora satsningar på mer personal inom äldreomsorgen. Det är viktiga steg, även om vi vet att mycket finns kvar att göra.

Regeringen kommer att fortsätta arbeta för att utveckla och stärka pensionssystemet för att se till att såväl nuvarande som kommande generationer ska kunna känna sig trygga med att få tillräckliga pensioner.

(Applåder)

Anf. 251 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! År 1981 föreslog Socialstyrelsen, där jag var chef, att åldern för att ha rätt att vara kvar i arbetslivet skulle höjas till 75 år, och i varje fall till 70 år. Det föreslogs för att vi såg en bekymmersam ohälsa bland dem som tvingades gå i pension tidigare. Men detta förslag var lika tokigt som Socialstyrelsens förslag om sex till åtta brödskivor om dagen. Det lades därför en våt filt över det.

Detta var ju ganska länge sedan, men nu vid sekelskiftet blossade diskussionen återigen upp om möjligheten att, om man vill och kan, vara kvar längre i arbetslivet. Pensionsgruppen, där jag inte sitter med, diskuterar frågan. Min fråga till socialförsäkringsministern är hur länge till vi ska vänta. Det är ju 35 år sedan, eller något sådant, som det första förslaget om en höjning av pensionsåldern kom - och då föreslogs en betydligt högre ålder än den som diskuteras i dag, nämligen 69 år.

Anf. 252 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghetvid ålderdom

Herr talman! Jag tackar Barbro Westerholm så mycket för frågan. Det pågår ett mycket intensivt arbete med denna fråga i Pensionsgruppen. Det som har varit väldigt glädjande under det senaste året är att vi har fört en intensiv dialog också med arbetsmarknadens parter. Man har från deras sida, både från fack och från arbetsgivare, gjort tydliga inspel kring vad man ser som viktiga frågor att få med för att vi ska kunna höja pensionsåldern.

En sådan fråga var Barbro Westerholm själv inne på tidigare när hon resonerade kring möjligheten att ställa om under arbetslivet. I dag ser vi att det är till exempel den sortens incitament vi behöver öka på. Är man som undersköterska kanske slut i axlarna vid 50 behöver det nämligen finnas en annan väg för att kunna ställa om och arbeta längre.

Jag tycker att den diskussion vi har haft med arbetsmarknadens parter under det senaste året har varit mycket bra. Den visar nämligen tydligt att vi å ena sidan har en grupp arbetstagare i Sverige som under lång tid har kanske både kunnat och velat bidra på arbetsmarknaden högre upp i åldern. Å andra sidan har vi grupper, inte minst bland kvinnodominerade yrken, där det finns en betydligt större ohälsa och där orsakerna till att man lämnar arbetsmarknaden i förtid många gånger är just att man inte orkar hela vägen.

Att få ihop ett paket som faktiskt gör den här resan både trolig och möjlig för människor tror jag är helt nödvändigt. Men det är också nödvändigt att vi tar ansvar för pensionssystemet genom att inte vika undan ens för sådana frågor som kan upplevas som politiskt svåra. Vi måste våga ta i denna fråga tillsammans.

Anf. 253 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Detta är en viktig fråga även i ett vidare perspektiv, nämligen vad gäller den ålderism som Världshälsoorganisationen har funnit präglar många länder i världen. Den präglar länderna med bäst ekonomi - välfärdsländerna - mest, och Sverige utmärker sig som ett land där ålderism och dess konsekvens åldersdiskriminering är förhärskande. Om man då höjer pensionsåldern blir det en signal ut till samhället om att vi värdesätter denna generation och ser den som en resurs i samhället.

Här finns en hel del underlag, som jag har läst, till Pensionsgruppen. De visar att årsrika människor kan vara en tillgång om förutsättningarna är rätt. Jag lyssnar alltså gärna till lite mer kommentarer kring just de underlag som pekar på hur denna generation kan synas mer ute i arbetslivet - och då som ett led i arbetet mot ålderismen.

Anf. 254 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag delar till fullo den bild du ger uttryck för, Barbro Westerholm, det vill säga att vi när det gäller den äldre arbetskraften i Sverige i dag har en alltför förhärskande syn att man behöver lämna vid 65. Det är också många som faktiskt känner sig tvingade att lämna sin arbetsplats då, i stället för att vara kvar i arbetslivet.

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Det blir extra slående, skulle jag vilja säga, när vi dessutom befinner oss i en demografisk situation i Sverige där vi inte minst - vilket Lars-Arne Staxäng talade om - vet att vi inom flera sektorer på arbetsmarknaden och under många år framöver kommer att ha ett arbetskraftsbehov som överstiger tillgången på arbetskraft. Det innebär att vi som land verkligen inte heller har råd att inte låta äldre, erfarna människor som vill vara kvar och bidra till arbetslivet få en möjlighet att göra det.

Jag tycker att vi har sett några spännande och tydliga exempel i samband med migrationskrisen förra hösten. Då såg vi såväl lärare som socialsekreterare och andra som faktiskt fick möjlighet att komma tillbaka in och återigen bidra. De lämnade sin pensionstillvaro för att stötta upp och hjälpa i ett krisläge.

Jag tror också att den utveckling vi har i Sverige kommer att ge vid handen att vi inte kommer att ha råd att ha den här attityden gentemot äldre arbetskraft. Där har vi en gemensam uppgift från politikens sida, skulle jag vilja säga, att lyfta fram problematiken.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 december.)