Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Anf. 121 Mats Green (M)

Herr talman! Jag vill inleda denna debatt om arbetsmarknadspolitik med att för tids vinnande yrka bifall till Moderaternas reservation 7 under punkt 3 i betänkandet AU4 angående Arbetsförmedlingen.

Min kollega Saila Quicklund kommer senare under denna debatt att redogöra för våra moderata ingångar i frågor om arbetsmiljö och Samhall.

Herr talman! Sverige ska vara ett land där alla gör sin del och där flit och ansträngning lönar sig. Moderaterna är ett parti för dem som jobbar, för dem som vill jobba och för dem som har jobbat. Full sysselsättning är centralt för vårt nuvarande och framtida välstånd. Men det är mer än så. Det är också en fråga om vilket samhälle vi vill ha. När det lönar sig att arbeta blir det tydligt att det är rätt att anstränga sig för att skapa en bättre tillvaro för sig själv och för andra.

När vi sänker skatten på arbete kommer fler i jobb, och vi får mer pengar till välfärden. När man höjer skatten på arbete är det fler som fastnar i och återgår till bidragsberoende och utanförskap. Vi får dessutom mindre pengar till välfärden. Varje krona som går till bidrag är en krona mindre till välfärden och till polisen.

Erfarenheterna visar att sänkt skatt på arbete och att göra det lönsammare att gå från bidrag till arbete är den, by far and away, mest effektiva åtgärden för att minska arbetslösheten och få fler människor i arbete. Menar man allvar med att få in fler människor i jobb kan man aldrig bortse från detta enkla och uppenbara faktum.

Vi moderater vill fortsätta sänka skatten för dem som arbetar. Vi gör det för att det är rätt; det ökar sysselsättningen. Och vi gör det för att det är rättvist; ansträngning ska löna sig.

Herr talman! De samlade skatterna i Sverige är fortsatt höga för personer med låga inkomster. För ensamstående kvinnor är de bland de högsta inom OECD. Såväl svenska som internationella erfarenheter visar att en politik som gör det mer lönsamt att arbeta är viktig för att varaktigt höja sysselsättningen och minska frånvaron på arbetsmarknaden. Jobbskatteavdraget har bland annat utvärderats av Finansdepartementet, och resultaten visar att sysselsättningseffekterna av reformen är mycket stora.

Vi moderater föreslår fortsatt sänkt skatt för alla som jobbar. Men det blir särskilt märkbart för dem som tar steget in på arbetsmarknaden från utanförskap. Alla som tjänar över 13 000 kronor per månad får en skattesänkning som motsvarar 3 200 kronor per år. Tillsammans med det steg som vi moderater tog tillsammans med Kristdemokraterna i budgeten i höstas skulle det innebära att alla löntagare i Sverige får mellan 400 och 500 kronor mer i plånboken varje månad.

Herr talman! Problemen som står i vägen för att Sverige ska nå full sysselsättning skiljer sig över tid. Under åren 2006-2014 var alliansregeringens viktigaste uppgift att bryta det breda utanförskap som drabbade människor som förtidspensionerades och sjukskrevs bort från arbetsmarknaden. För att bryta den negativa utvecklingen krävdes genomgripande strukturreformer som ökade arbetsutbudet, förstärkte möjligheterna till återgång i arbete och gjorde det mer lönsamt att arbeta. Som ett resultat av Alliansens reformer minskade också utanförskapet med en fjärdedel.

Herr talman! Nu har utmaningen skiftat. Det är främst utomeuropeiskt födda och personer med lägre utbildning som hamnar utanför.

Trots flera år av högkonjunktur är arbetslösheten nu tillbaka på samma nivåer som för fyra år sedan. Stefan Löfvens löfte om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 har nu förbytts i sin motsats. Sverige är nu tvärtom ett av de länder som har EU:s högsta arbetslöshet. Endast länder som Grekland, Italien, Spanien och Frankrike ligger sämre till. Det är länder, herr talman, som vi vanligtvis aldrig vill jämföras med. Detta är ohållbart.

Herr talman! Vi behöver reformera den svenska arbetsmarknaden i grunden och över hela linjen. Vi behöver ta tag i alltifrån för höga trösklar in på arbetsmarknaden till stora rekryteringsproblem, en dysfunktionell LAS som inte gynnar någon, en fortsatt reformering av konflikträtten och en förändring av a-kassan till effektiv omställningsförsäkring. Vi behöver vidare underlätta och stimulera omställning och kompetensutveckling på arbetsmarknaden rent generellt samt reformera en arbetsförmedling värd namnet. Detta är bara några åtgärder i en räcka av jätteutmaningar för svensk arbetsmarknad.

Vad gäller den dysfunktionella Arbetsförmedlingen och behovet av att i grunden reformera en av landets största myndigheter konstaterar jag nu att vi tvingat regeringen, Liberalerna och Centern att backa från de delar av januariöverenskommelsen som hotade en lyckad reformering av Arbetsförmedlingen. Vi delar inte regeringens syn på hur Arbetsförmedlingen ska reformeras och konstaterar att det finns uppenbara motsättningar mellan januariöverenskommelsens partier och direkt motstridiga besked om hur detta ska göras. Det gäller bland annat kommunernas roll och förutsättningar, för att bara nämna något.

Herr talman! Avslutningsvis undrar jag vad regeringen gör för att möta den ökande arbetslösheten. Jo, dess enskilt största satsning inom arbetsmarknadsområdet - 1 miljard per år - handlar om att återinföra friåret i omstöpt form, numera kallat utvecklingsår. Den enskilt största arbetsmarknadssatsningen handlar alltså om att betala folk för att inte jobba. Det är det sista Sverige och i synnerhet Sveriges arbetslösa behöver.

Låt mig återge vad LO har sagt: Över 700 000 personer saknar fast jobb - många av dem kvinnor - och de lämnas utanför det här förslaget. Man missar dem som är otryggast på arbetsmarknaden.

Svenskt Näringsliv konstaterar att "regeringen väljer att återigen satsa stora pengar på att ge de som redan har jobb betalt för att vara frånvarande från arbetet. Det är knappast vad svensk arbetsmarknad behöver idag."

Jag skulle kunna citera kritiska remissinstanser i oändlighet, herr talman.

Det är naturligtvis inte bara oacceptabelt utan också ohållbart att den enskilt största satsningen inom arbetsmarknadsområdet handlar om att de som redan har jobb ska kunna ta ledigt i stället för att en effektiv och ambitiös jobbpolitik värd namnet skapas när arbetslösheten nu dessutom ökar. Det är inte på detta sätt Sveriges stora framtidsutmaningar löses.

(Applåder)

Anf. 122 Ali Esbati (V)

Herr talman! Jag har fått sovra en del bland Moderaternas förslag, eftersom det finns mycket att skaka på huvudet åt. Moderaterna visar kanske särskilt i denna del av sin budgetmotion den mycket starka tro av närmast religiös karaktär som de har på hur marknadsmekanismer ska fungera även när de möter verkligheten och verkliga människor. De visar också en väldigt stark ovilja att förhålla sig till statistik på ett rimligt sätt. Mats Green verkade exempelvis inte särskilt väl bevandrad i skillnaden mellan hur stor andel av befolkningen som arbetar, som ju är mycket hög i Sverige, och siffror som rör arbetslösheten, som räknas som andel av dem som söker arbete.

Jag tänkte fokusera på arbetslöshetsförsäkringen. Det är en försäkring som Moderaterna under lång tid har tyckt väldigt illa om och som de vid olika tidpunkter har varit väldigt framgångsrika med att ödelägga. Det är intressant att se att de här vill gå tillbaka och återinföra en karensdag och avskaffa den deltidsbegränsning som de flesta var överens om ledde till väldigt märkliga effekter. Vidare vill de även göra en skarpare avtrappning av den försäkring som redan i dag är ganska hårt åtgången.

Mina frågor rör följande: Varför är Moderaterna sådana motståndare till att människor har en trygghet inom ett försäkringssystem när de råkat bli arbetslösa? Och varför är Moderaterna så ointresserade av att ta del av fakta och statistik när det gäller just arbetsmarknaden? Det finns även andra områden där de är det, men nu gäller det arbetsmarknaden.

Anf. 123 Mats Green (M)

Herr talman! När det gäller ointresset att ta del av fakta och statistik känner jag, herr talman, att det faktiskt är min replik. Det är jag som ska säga det till Ali Esbati.

Ali Esbati hade dessutom synpunkter på sysselsättningsfrekvensen när jag undrade varför regeringens jobbmål så fullständigt har misslyckats. Det är sant att Sverige har en hög sysselsättningsfrekvens. Det enda jag gör är att utkräva ansvar av regeringen för de jobbmål den själv har ställt upp. Det handlade om att ha lägst arbetslöshet i EU, ingenting annat.

Om man tittar på fakta och statistik vad gäller a-kassan ser man definitivt att när den nuvarande regeringen införde förändringar för a-kassan 2016 minskade arbetskraftsdeltagandet. Det är ju det sista Sverige och välfärden behöver.

Det är klart att vi också behöver ställa om a-kassan. Jag har noterat att de flesta i denna församling är överens om detta.

A-kassan är för övrigt inte en del av vårt socialförsäkringssystem, vilket Ali Esbati försöker ge sken av. Det är den inte. Men givetvis ska människor kunna vara trygga när de befinner sig i arbetslöshet. Framför allt behöver vi dock styra om a-kassan så att den uppmuntrar till att man dels snabbt söker ett annat arbete, dels tar ett större ansvar för sin egen omställning. Jag noterar att det egentligen bara är Vänsterpartiet i denna församling som inte delar synen på det väldigt uppenbara behovet av ett starkare fokus på omställning av den svenska a-kassan.

Anf. 124 Ali Esbati (V)

Herr talman! Vad gäller vilken replik som var vems låter jag den där spegel-stjärnstopp-grejen vara och lämnar den därhän.

Jag konstaterar att Moderaterna vill ändra deltidsbegränsningar. Nästan alla var överens om att de ledde till effekten att det inte lönade sig att arbeta. Det var ett av få politiska förslag som faktiskt ledde till det. Det vill Moderaterna alltså återinföra.

De vill sänka a-kassan i ett läge då vi vet att det finns länder med hög sysselsättning, inklusive Sverige historiskt sett, som har klarat av att ha goda förutsättningar för dem som blir arbetslösa. Det bidrar till omställning, inte motsatsen.

De förslag som Moderaterna lägger fram bidrar i stället till att öka fattigdomen i samband med arbetslöshet. Min fråga är obesvarad: Varför är Moderaterna så intresserade av att det blir fler fattiga människor i stället för att skapa en bättre arbetsmarknad?

Anf. 125 Mats Green (M)

Herr talman! Vad Ali Esbati egentligen säger är att jag inte ska plåga honom med alltför mycket faktakunskaper.

Det är bevisligen så att efter att regeringen 2016 förändrade a-kassan förlängdes människors period i utanförskap och arbetslöshet. Regeringen förlängde även den period när människor var beroende av bidrag.

Den enda egentliga trygghet man har är naturligtvis om man så snabbt som möjligt får ett annat jobb. Återigen: Vi ska naturligtvis ha en trygg och flexibel a-kassa, men sluta stå och idolisera det nuvarande systemet vi i Sverige har för a-kassa!

Jag konstaterar återigen att jag kan ha sympatier för de formuleringar som januariöverenskommelsens partier har kommit överens om vad gäller a-kassan. Jag konstaterar också att Ali Esbatis parti kanske är det enda partiet i den här församlingen som inte vill ha de förändringarna.

Men den enda tryggheten handlar om fler säkra jobb.

Anf. 126 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Efter ett och ett halvt år för mig i arbetsmarknadsutskottet har det hänt mycket i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Min känsla är att det kommer att ske betydligt mycket mer framöver, vilket gör det spännande att arbeta med just vårt utskott.

Sverige har stora utmaningar på många sätt, inte minst på arbetsmarknaden. Med den största segregationen mellan utlandsfödda och svenskfödda i Europa menar vi att det är dags för en ny politisk inriktning, speciellt eftersom allt pekar på att situationen kommer att förvärras framöver.

Enligt den senaste prognosen från Arbetsförmedlingen fortsätter arbetslösheten att stiga, och långtidsarbetslösheten förväntas öka till den högsta på 20 år. Detta sker alltså innan vi har nått en lågkonjunktur, och det är anmärkningsvärt.

Att trampa i samma fotspår som vi har gjort sedan lång tid tillbaka kommer inte att leda oss till nya resultat, utan nya konstruktiva åtgärder behöver implementeras. Att skapa "riktiga" jobb är en förutsättning för att bibehålla en säker och stabil arbetsmarknad över tid. När vi har offentliga och privata arbetsgivare som har behov av arbetskraft, som både kräver hög kompetens och inte kräver kompetens, samtidigt som det råder arbetslöshet, är något fundamentalt fel. Antingen är det matchningen genom Arbetsförmedlingen som brister eller också har man tvingat in människor i ett osunt bidragsberoende. Jag tror att det är både och.

Att fortsätta att investera i satsningar som knappt ger resultat är huvudlöst, oansvarigt och ett slöseri med skattepengar. Därför vill vi se en omläggning där vi slutar att pumpa in pengar i etableringsåtgärder som gör skillnad på människor beroende på var i världen man kommer från. Alla människor som kan bidra till vår välfärd ska göra det - oavsett om man är född här eller inte. Det är sverigedemokratisk politik.

Herr talman! I en tid där otryggheten växer sig starkare, skjutningar och sprängningar är vardag och den välfärd som vi har tagit för given urholkas är det den vanliga medborgaren som betalar priset. När Sverigedemokraterna växer i opinionen är det på grund av ett fallerande samhällsprojekt. Medan våra politiska motståndare menar att det är vi i Sverigedemokraterna som målar med svarta penslar och sprider en negativ syn av Sverigebilden, är det den vanliga medborgaren i verkligheten som har en stark känsla av otrygghet. Det är en känsla som dessvärre alltför ofta övergår till en erfarenhet.

Nej, herr talman, det här är en del av verkligheten, och det räcker tyvärr att öppna dagspressen för att inse att det för länge sedan har gått för långt.

Varför tar jag upp dessa frågor under dagens utgiftsområde? Jo, för att allt detta hänger ihop. När vi sedan länge släppt pliktkravet och enbart undervisat om alla de rättigheter som varje enskild individ har tillgång till blir det fel. Ett starkt samhälle ställer ett tydligt krav på plikt för att skapa samhörighet och känslan av det kollektiva sammanhanget. Det förstod de tidiga socialdemokraterna, men de senaste fyra decennierna har vi alltmer släppt på principerna och moralen som byggde vårt land. Varje enskild medborgare måste ta sitt eget ansvar att studera och lära sig ett yrke och det svenska språket för att själv söka sig till arbetsmarknaden - var och en efter de förutsättningar man har. Där ska staten erbjuda verktyg, men ansvaret måste ligga på varje enskild individ.

Herr talman! Vi anser att en väl fungerande arbetsmarknadspolitik bör innehålla få men effektiva insatser som syftar till att arbetssökande får reguljära anställningar. Jag menar att kvalitet och processäkring bör vara ledorden för vårt välstånd, och därför måste användandet av kortsiktiga, ineffektiva och kostsamma lösningar upphöra. Arbetsmarknadspolitiken måste därför reformeras på så vis att mindre pengar går till arbetsmarknadsåtgärder medan företagen ges bättre villkor.

Vi anser att det finns goda skäl att flytta resurser från många av de kostsamma och ineffektiva program och insatser som Arbetsförmedlingen administrerar. Samtidigt vill vi höja anslagen till kommunerna för att öka incitamenten för matchning mot riktiga jobb. Enligt vårt budgetförslag får kommunerna kompensation för detta inom utgiftsområde 25 i form av en avsevärt högre ökning av det kommunala utjämningsbidraget.

Vi anser också att arbetslöshetsförsäkringen bör övergå till att bli helt statligt finansierad och administrativt övertas av Försäkringskassan. Det här gjorde jag en längre utläggning om i mitt inlägg sist vi hade denna debatt för ett år sedan. Kraven för att få ersättning ska dock kvarstå i sin nuvarande form, men kravet på medlemskap i arbetslöshetskassa ska avvecklas. Våra förslag att höja ersättningsnivån och förstatliga arbetslöshetsförsäkringen innebär att vi vill se en högre nivå än regeringen för anslaget.

Herr talman! Jag hävdar att ingen av oss som sitter i denna kammare har alla svaren på alla frågor för de utmaningar vi har framför oss. Under 1990-talet tillsatte dåvarande statsminister Carl Bildt en expertkommission för att analysera den ekonomiska krisen samt ge förslag på åtgärder. Syftet var att mot bakgrund av problemen i svensk ekonomi analysera och föreslå riktlinjer för politikens framtida utformning.

Sverige befinner sig återigen i kris. Regeringen bör i likhet med tidigare regering utse en expertkommission för att analysera problemen med integrationspolitiken och föreslå framtida lösningar. En sådan kommission bör utformas så att den inte behöver ta hänsyn till tidigare politiska ställningstaganden eller prestige utan i stället utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Det föreslår vi för regeringen i vår kommittémotion.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag naturligtvis ställa mig bakom samtliga reservationer från Sverigedemokraterna, men jag väljer att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i AU2 och till reservation 16 i AU4.

Till sist vill jag också önska alla mina kollegor i utskottet och vår kanslipersonal en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 127 Ali Esbati (V)

Herr talman! Jag ska först ta det formella. Vänsterpartiet har ett sammanhängande budgetförslag. När våra ramar dessvärre inte har fått bifall avstår vi från att delta i beslut om fördelningen inom utgiftsområdena, vilket gör att vi har ett särskilt yttrande och inte en reservation i AU2. När det gäller AU4 har vi också där flera särskilda yttranden, beroende på att vi har skarpa förslag i de frågorna i budgethänseende. Men vi har också några reservationer som jag står bakom. Jag yrkar bifall till en av dem, nämligen reservation nr 10 i AU4.

Jag ska börja med att beröra en fråga som har väckt en del uppmärksamhet på senare tid, nämligen frågan om Arbetsförmedlingen. Vi har haft att göra med ett slags förväntat haveri som har utspelats i några olika akter med delvis olika huvudrollsinnehavare. Det var något som lyftes upp redan före valet där det fanns olika idéer om att lägga ned Arbetsförmedlingen. Sedan har vi fått en servettskissbudget från M-KD-SD, och därefter har det blivit en ödesdigert nyliberal kaosöverenskommelse i januari.

Sedan dess har regeringen haft ansvaret för att arbetsmarknadspolitiken och den viktigaste myndighet som ska hantera den ska fungera. Det ansvaret har regeringen dessvärre varit nedslående dålig på att ta. Först lät man bli att skjuta till resurser i tilläggsbudgeten, trots att det var uppenbart vid det läget att något behövde göras, sedan har man haft en förvirrad styrning av en myndighet i kris. I förslaget till budget för 2020 har man också i allt väsentligt undvikit att skjuta till nödvändiga resurser. Det är bara några få meningar i budgeten som berör den situationen.

Från Vänsterpartiets sida har vi definitivt sett detta komma. Vi har lyft upp frågan i kammaren, i den allmänna debatten, och vi har tagit initiativ till en aktuell debatt. Vi har skjutit till medel i vårt budgetförslag, till insatser och förvaltningsanslag. Vidare har vi KU-anmält regeringens hantering eftersom vi menar att en regering inte kan pausa sitt ansvar i väntan på tolkning av januariöverenskommelsen. Vi har försökt att få till stånd ett nödstopp genom ett initiativ i arbetsmarknadsutskottet.

Under tiden har vi noterat att tunga aktörer både i och runt Arbetsförmedlingen, även Moderaterna och Kristdemokraterna, har gett uttryck för stor oro med grund i den faktiska utvecklingen, som januaripartierna inte har velat kännas vid.

Det var i det läget, mot bakgrund av kontorsnedläggningar, ökad övergång till kommunala försörjningsstöd och larmrapporter om fördjupade problem för personer med funktionsnedsättningar, som vi sa att vi var beredda att initiera en misstroendeförklaring mot ansvarig minister om inte regeringen kunde se till att sätta in ett slags nödbroms.

Vi formulerade ett antal nedskalade krav, och efter en del piruetter backade regeringen till slut. Nu säger man att ett framtida system inte ska bygga på fri dragningsrätt för kommersiella aktörer, det som kallas för LOV, lagen om valfrihet, och man skjuter fram genomförandet. Det är ett bra steg. Jag vill vara tydlig med att det bara är just ett nödstopp och att regeringen bär och måste ta det fortsatta ansvaret. Vi kommer att noga följa hur detta hanteras framöver.

Herr talman! I vår budgetmotion, En plan för jämlikhet och grön omställning, tar vi i Vänsterpartiet ett helhetsgrepp om de växande klyftorna i det svenska samhället. Under de senaste decennierna har ojämlikheten i vårt samhälle ökat. Den relativa fattigdomen har fördubblats på mindre än tio år samtidigt som den ekonomiska eliten har fått det allt bättre.

Det här beror bland annat på det systematiska och politiskt bestämda ekonomiska bestraffandet av människor som av olika skäl inte har kunnat arbeta. Det beror på att skattesystemets omfördelning kraftigt har försvagats. Det beror på en relativ utarmning av de offentliga tjänsterna genom en ständig press som har fört över resurser från det gemensamma till det privata och kommersiella.

Vänsterpartiet vet att vi kan bättre i det här landet. Vi vill att Sverige åter ska bli världens mest jämlika land. Det är vad som präglar hela vår budgetmotion. Det handlar om att genomföra de förändringar som ger en större frihet och en större potential för mänsklig skaparkraft och för en vänligare och varmare samvaro, vilket jämlikheten ger. Det är en politik för inkludering, en politik som motverkar segregation och underlättar etablering i samhället. I budgetmotionen visar vi också tydligt hur våra förslag finansieras framför allt genom höjda kapitalskatter och genom att höja skatten för dem med de högsta inkomsterna.

Inom arbetsmarknadspolitikens område innebär Vänsterpartiets förslag överlag en mer ambitiös inriktning än den som regeringen förespråkar. Vi bedömer att det är nödvändigt om man menar allvar med målen om ett hållbart arbetsliv med plats för fler. Därför har vi, som jag nämnde, anslagit mer pengar till arbetsmarknadspolitiska program. Men vi vill också se en annan sammansättning av de åtgärderna.

Vi vill se mer av kunskapshöjande insatser och av funktionella stöd som är riktade till de individer som bäst behöver dem. Det innebär alltså mer av högkvalitativa insatser som gärna får kosta mer snarare än massinsatser med oklart syfte eller som mer verkar vara till för att disciplinera arbetslösa än att rusta dem bättre för arbetsmarknadens behov.

I samma anda avvisar vi några av de linjeval som regeringen med de nyliberala stödpartierna som pådrivare har landat i. Bland annat handlar det om hanteringen av de så kalla etableringsjobben. Det är väldigt glädjande att parterna på arbetsmarknaden har varit beredda att arbeta fram en principöverenskommelse för att stödja etablering av nyanlända utan att man ska bidra till skapandet av en helt egen, isolerad och sämre arbetsmarknad.

I det läget är det märkligt att regeringen vill att etableringsjobb ska införas även i bemanningsföretag och i företag utan kollektivavtal. Själva poängen med de jobben är ju att de bygger på avtal mellan parterna, alltså kollektivavtal. Från Vänsterpartiets sida ser vi det som oacceptabelt att staten skulle öppna en ny möjlighet för dumpade löner och villkor på arbetsmarknaden på det här sättet. Vi ser med stor förvåning på att Socialdemokraterna har kunnat medverka till sådana skrivningar.

Samma typ av oro gör också att vi har vår reservation nr 10 i AU4. Där presenterar vi flera förslag för att motverka missbruk av subventionerade anställningar. Det är förslag som dessvärre avvisas av Socialdemokraterna i regeringsställning. Det handlar om att införa krav på arbetsgivare som anställer personer med subventioner att utfärda arbetsintyg efter anställningen. Det handlar om att återinföra kravet på att anställningsförmåner ska följa kollektivavtalen när det gäller nystartsjobben med mera. Det är väldigt beklagligt att det viktiga problemet på arbetsmarknaden inte hanteras av regeringen och till och med riskerar att förvärras av de förslag som man lägger fram.

Herr talman! Jag hade gärna även velat tala mycket mer om våra budgetförslag som skatteavdrag för a-kassa och fackavgift och våra satsningar på arbetsmiljöområdet för att få bukt med dödsfall och skador i arbetslivet. Men jag inser att tiden är knapp, så jag stannar där. Jag önskar alla, och kanske särskilt kansliet, en god jul med insatser och gåvor som görs och ges efter förmåga och mottas efter behov.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ciczie Weidby (V).

Anf. 128 Martin Ådahl (C)

Herr talman! Jag upplevde att Vänsterpartiet gärna ville ha en replik på anförandet. Jag ska inte göra dem besvikna. Jag tänkte använda repliken till att ställa ett par enkla frågor. Jag ställer dem till talmannen, men de berör Vänsterpartiet.

Jag undrar om Vänsterpartiet är medvetet om att Centerpartiet i själva verket konsekvent i fem år har varit mot kontorsnedläggningar på landsbygden. Vi upplever att det varken är effektivt, fungerar med en reform eller sparar några pengar. Vi tycker att vi har fått rätt i detta.

Jag undrar också om Vänsterpartiet är medvetet om att vi både i tilläggsbudgeten och i den senare budgetpropositionen för 2020 lade till först hundratals miljoner och sedan över 1 miljard i resurser till Arbetsförmedlingens arbete.

Jag undrar om Vänsterpartiet är medvetet om att det aldrig har funnits någon fri dragningsrätt för några fristående förmedlare utan att man tvärtom alltid insisterat på väldigt hårda inträdeskrav och certifiering av alla aktörer på ett sådant sätt som man redan har utveckla i många länder och i Sverige inom bland annat trygghetsorganisationernas organisationer.

Framför allt skulle jag vilja fråga, och det är väl den stora frågan: Vad är Vänsterpartiets alternativa plan för att erbjuda effektivare hjälp än i dag när bara en liten bråkdel, några få procent, får hjälp att finna jobb via Arbetsförmedlingen? Vad är den alternativa planen för att få effektiv hjälp till de arbetslösa och inte som i dag lämna dem utanför och i praktiken inte ge dem den hjälp de behöver, trots en massa fantastiska insatser från olika arbetsförmedlare?

Anf. 129 Ali Esbati (V)

Herr talman! Jag har naturligtvis stor respekt för Centerpartiets och Martin Ådahls upplevelser. Det är väl bra att vi får till det här replikskiftet.

När det gäller kontorsnedläggningar kan vi bara konstatera att det blev den direkta effekten av den politik som Marin Ådahl var med och drev fram ihop med regeringen. Jag är jätteglad över att Centerpartiet nu, bland annat efter press från olika kommunalråd i Centerpartiet, har tagit sitt förnuft till fånga. Jag är alltid jätteglad när det sker oavsett vem det är som ändrar sin syn till det bättre.

När det gäller budgeten kan vi konstatera att det i budgetpropositionen handlar om den miljard som man ger uttryck för att man velat ge mer. Jag antar att det inte är fråga om det som kom till efter presskonferenserna från statsrådet utan om det man gav mer till programinsatser under 2020.

Där har det inte minst från Arbetsförmedlingen påpekats att problemet har varit att man på grund av det kaos som har rått inte kunnat anvisa människor till de program och insatser som finns. Där har man väldigt tydligt efterlyst en bättre styrning och mer resurser till själva förvaltningen.

Det är inte så svårt att förstå, tycker jag, att om man har en situation där människor sägs upp och säger upp sig själva, och där man inte vet hur man ska agera, blir det också svårt att anvisa till de olika program som finns.

När det gäller alternativa planer kan jag, om Martin Ådahl inte har lyckats googla eller tittat på riksdagens hemsida, skicka över de motioner som vi har på området. Det tror jag är lättare än att jag ska göra det på de två sekunder som återstår av min talartid.

Anf. 130 Martin Ådahl (C)

Herr talman! Jag skulle i och för sig önska att man ägnade lite mer än två sekunder åt den alternativa planen. Jag har nämligen googlat era planer, Ali Esbati, och inte funnit dem. Du får alltså gärna uttrycka i några meningar hur Vänsterpartiet tänker sig att denna arbetsförmedling, som under så många år - trots alla duktiga arbetsförmedlares insatser och många framgångsrika lokala projekt - på det hela taget faktiskt inte har förmedlat jobb. Du får gärna säga någonting mer.

Däremot skulle jag vilja säga att Vänsterpartiet ibland, kanske påverkade av sin egen interna ideologiska debatt, talar om att det finns en annan verklighet där ute. Därför vill jag bara fråga: Har Vänsterpartiet och dess representanter missat den verklighet där vi i Centerpartiet under fem års tid har motsatt oss nedläggning av kontor? När man efter januariavtalet ändå, mot vår vilja, fortsatte med den misslyckade digitaliseringen och kontorsnedläggningen framförde vi mycket offentligt och tydligt att vi ville ha en ny ledning för Arbetsförmedlingen, inklusive en ny generaldirektör. Har Vänsterpartiet missat den lilla biten, som skedde tidigare under året?

Jag håller för övrigt helt med om att detta har varit en misslyckad politik, men fortsättningen om två år - att reformera den - är en helt annan sak.

Anf. 131 Ali Esbati (V)

Herr talman! Nej, jag har absolut inte missat den förvåning som Centerpartiet har visat över effekterna av den egna politiken. Det har jag inte gjort.

Vänsterpartiets syn på Arbetsförmedlingen, helt kort: Vi vill ha en heltäckande offentlig arbetsförmedling som klarar av att lyfta människor och som klarar av att samverka med andra samhällsinstanser för att kunna erbjuda människor just den hjälp de behöver. Den ska vara inriktad inte i första hand på strikt kontroll och bestraffning utan på att se de människor som har behov, och den ska ha möjlighet att träffa dem och prata med dem. Arbetsförmedlare ska också ha möjlighet, tid och resurser att hålla god kontakt med det lokala näringslivet. Vi vet att det är då det fungerar att göra det som är Arbetsförmedlingens uppgift - inte att ha jobb i byrålådan som man lägger fram utan att se till att i samverkan med samhället och de arbetslösa hitta bra platser där människor kan växa i stället för att tryckas ned.

Anf. 132 Sofia Damm (KD)

Herr talman! Hos varje människa finns ett behov av att få känna gemenskap med andra, ta eget ansvar och utvecklas som person. Därför handlar arbetsmarknadspolitik om mer än samhällsekonomisk effektivitet i de offentliga finanserna. Det handlar även om att se till att alla får en chans att utveckla sina förmågor. Kristdemokraterna vill se ett samhälle som just tar vara på människors möjligheter och inneboende förmåga.

Jobb skapas när enskilda människor finner det mödan värt att starta eller utveckla ett företag, förverkliga en idé och riskera sitt sparkapital. Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag, och därför är det viktigt att initiativ och skaparkraft uppmuntras i samhället. Det görs till exempel genom ett bra utbildningssystem och ett gott företagarklimat. Att skapa bästa möjliga jordmån för ökad sysselsättning är en av politikens allra viktigaste uppgifter.

Herr talman! Regeringens mål var att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Budgeten vi debatterar i dag gäller för just 2020, och regeringen har insett faktum och valt att lämna det målet. 2019 ligger Sverige i stället på 24:e plats, enligt Eurostat. På fem år har vi alltså tappat 14 placeringar. Men detta handlar egentligen inte om övergivna målsättningar eller hur man tolkar statistiken, utan det handlar om människor. Bakom fiasko och bakom siffrorna döljer sig nämligen ett alldeles för stort utanförskap i vårt land.

Många har det systematiskt svårt att få in en fot på arbetsmarknaden, samtidigt som det råder brist på arbetskraft inom allt fler branscher. Skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är markant. En annan grupp som har det svårt på arbetsmarknaden är ungdomar med bristande utbildning. Kostnaderna för och riskerna med att anställa en person med bristande erfarenhet eller kort utbildning gör att det är svårt för många att få den där första möjligheten. Då krävs det nya vägar till jobb. Det krävs lägre trösklar, och det krävs ökade drivkrafter för att få företag att våga anställa.

Att arbetsmarknaden inte fungerar för de mest utsatta grupperna är faktiskt ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Det är alldeles uppenbart att det skulle behövas tusentals nya jobb med låga eller bara grundläggande utbildningskrav, men Sverige tillhör de länder i EU som har lägst andel sådana arbeten. För att fler utrikes födda ska få ett jobb att gå till, för att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet och för att fler unga utan arbetslivserfarenhet ska få en första chans måste risken med och kostnaden för att anställa minska.

För att förbättra integrationen och ungas möjligheter och för att se till att allt fler kan gå från bidrag till arbete har vi föreslagit en förenklad anställningsform - inträdesjobb - för nyanlända och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen. Fler ska få chansen att lära sig jobbet på jobbet. Lönen uppgår till 70 procent av den rådande kollektivavtalade ingångslönen i branschen, och 30 procent av arbetstiden bedöms gå till att lära sig jobbet.

Parterna på svensk arbetsmarknad har nu i sin tur kommit överens om sin arbetsmarknadsreform - etableringsjobb. Regeringen har tillsammans med Centern och Liberalerna valt att stödja parternas förslag och finansierar nu en uppstart av detta i den budgetproposition vi debatterar. Etableringsjobben innebär en lägre lönekostnad för företagen genom borttagen arbetsgivaravgift och en lägre lönesumma, som staten sedan täcker upp för den anställda. Målgruppen är densamma som för vår reform, det vill säga nyanlända och långtidsarbetslösa.

Kristdemokraterna hade i regeringsställning gjort verklighet av inträdesjobben vid det här laget, men det blev inte så. Vi anser därför att det avtal om etableringsjobben som nu har slutits av parterna faktiskt är värt att pröva. Vi kommer dock att noggrant följa genomförandet och resultatet av anställningsformen. Det är centralt att en så ny konstruktion där staten betalar ut den subventionerade delen direkt till den anställde inte öppnar för bedrägerier. Skulle etableringsjobben visa sig inte fungera i praktiken kommer vi att driva på för att inträdesjobben, som vi i grunden anser är en klokare konstruktion, införs.

Herr talman! Människor har i grunden ett eget ansvar att bli anställbara och söka arbete, men arbetsförmedlare har ett viktigt jobb i att stötta, matcha och samordna arbetssökande med arbetsgivare runt om i landet. Det är dock uppenbart att de nuvarande strukturerna för Arbetsförmedlingen inte är anpassade efter dagens arbetsmarknad eller de problem vi står inför. En bättre fungerande arbetsförmedling är viktig för att förbättra sysselsättningen och matcha främst dem som står längst ifrån arbetsmarknaden med jobb.

Vi kristdemokrater står fast vid att en reform av Arbetsförmedlingen är en absolut nödvändighet, men en så viktig reform kan inte baxas igenom utan att man säkerställer att ett robust kontrollsystem finns på plats. Därför välkomnar vi att regeringen och dess samarbetspartier förändrade tidsplanen och att de även backade från att utforma ett system som helt bygger på lagen om valfrihet. Det är ett system som skulle riskera att skapa en okontrollerbar situation.

För Kristdemokraternas del är det viktigt att regelverket är stramt. Det ska finnas skarpa kvalitetskriterier och en gedigen kompetens vad gäller både kontroll och uppföljning. Aktörerna ska mätas och rankas efter resultat. Vi anser att staten ska ha ett fortsatt ansvar för arbetsmarknadspolitiken och däri för nyanländas etablering, men det finns så många exempel på kommuner som har visat att de har kapacitet och förmåga att snabbare få nyanlända i jobb. Dessa bör därför få större ansvar för nyanländas jobbetablering. Här återstår alltså frågor där regeringen behöver återkomma till riksdagen i gängse form.

Herr talman! Politiken kan och bör göra en hel del för att skapa både bättre förutsättningar och starkare incitament för äldre att stanna kvar längre i arbetslivet. En invändning mot att uppmuntra fler äldre att stanna kvar är att de skulle stå i vägen för ungdomar som vill in på arbetsmarknaden. Det finns dock ingenting som tyder på att arbetsmarknaden fungerar så. Tvärtom visar faktiskt olika jämförelser mellan OECD-länder och amerikanska delstater att det med en hög sysselsättningsgrad bland äldre också följer en hög sysselsättningsgrad bland yngre. Antalet arbeten är inte fast utan ökar när fler vill arbeta. Vi i Kristdemokraterna föreslår i vårt budgetalternativ en ny skattesänkning för dem som är 69 år eller äldre.

Herr talman! Kristdemokraterna föreslår givetvis mycket annat klokt på detta utgiftsområde, men då vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat presenteras i stället våra förslag i ett särskilt yttrande.

När det däremot gäller betänkande AU4 yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation 11 under punkt 4, som rör just arbetsmarknadspolitiska program.

Anf. 133 Gulan Avci (L)

Herr talman! Att få arbeta är mer än bara en lön. Att få bidra och känna sig behövd skapar ett självförverkligande och en gemenskap och ger människor ett syfte. Det ger kvinnor ekonomisk frihet. Det är botemedlet mot utanförskap och ofrivillig ensamhet.

Hade alla människor haft lika förutsättningar att få ett jobb hade vi inte behövt ha den här debatten i dag; staten hade inte ens behövt ha detta utgiftsområde i sin budget.

Liberalernas mål med arbetsmarknadspolitiken är tydligt: Alla människor ska ha lika möjligheter att få arbeta och vara självförsörjande. Men för att detta ska kunna uppnås måste otidsenliga lagar avvecklas, regelverken förenklas och arbetsrätten bli mer flexibel, och det måste bli billigare för företagen att anställa. Därför genomförs nu alla dessa viktiga förändringar inom ramen för januariavtalet.

Herr talman! Jag skulle dock vilja att vi lyfter blicken och talar om alla de människor som har alltför dåliga förutsättningar och vars resultat ofta cementeras fast i ett utanförskap präglat av lågt självförtroende, där kompetens och livsdrömmar går förlorade. Det är i detta utanförskap som friheten oftast är som minst, och det är där samhällets insatser måste vara som allra störst.

Jag skulle särskilt vilja adressera arbetssituationen och utanförskapet för personer med någon form av intellektuell eller fysisk funktionsnedsättning samt för personer födda utanför Sverige.

Detta är två grupper som sammantaget dominerar antalet arbetslösa hos Arbetsförmedlingen och som är kategoriserade som särskilt utsatta. På en tudelad arbetsmarknad under en brinnande högkonjunktur är det framför allt dessa två grupper som saknar förutsättningar att kunna få ett jobb.

Att stänga ute dessa hundratusentals människor från arbetsmarknaden skapar inte endast segregation och utanförskap utan är dessutom förödande för svensk samhällsekonomi.

Herr talman! Vad dessa två grupper har gemensamt är att de är marginaliserade på svensk arbetsmarknad. Få saker har de annars gemensamt, till exempel vad gäller deras behov för att kunna få ett jobb.

Det är mot den bakgrunden märkligt att vissa av våra arbetsmarknadsåtgärder tillåts att ställa dessa grupper mot varandra. I detta sammanhang talar jag naturligtvis om Samhall.

Samhall är en aktör som har varit ett ovärderligt stöd för många människor genom åren. Verksamheten har konstruerats genom att erbjuda meningsfulla arbetsuppgifter som på en konkurrensutsatt marknad annars aldrig skulle anses vara lönsamma.

Samhalls verksamhet har möjliggjorts genom offentliga medel. Det säger sig självt att verksamheten endast kan erbjuda arbetsuppgifter som inte är marknadsmässiga om de inte konkurrerar fullt ut på den fria marknaden.

Trots att Liberalerna är ett marknadsekonomiskt parti har vi stöttat konceptet på grund av de positiva effekter som det har gett för personer långt ifrån arbetsmarknaden.

I dag ser dock situationen annorlunda ut. Samhalls vinstkrav har ökat, anvisningarna har luddats till och bolaget konkurrerar ut företag på den reguljära marknaden. Samtidigt fortsätter offentliga medel i miljardklassen att rulla in varje år.

När Samhall ändrar sin marknadsstrategi förändras även målgruppen vad gäller de anställda. När kraven höjs måste Samhall rekrytera mer konkurrenskraftig personal.

Brist på klara direktiv och uppföljning har lett till en viss godtycklighet och oklarhet gällande Arbetsförmedlingens anvisningar till Samhall.

Denna utveckling kan givetvis inte bara Samhall belastas för. Även ägaren staten, det vill säga regeringen, bär ansvar för utvecklingen, vilket jag också påpekade tidigare i dag när utskottet kallade in Samhalls vd för en redogörelse.

Enligt en rapport som Liberalerna har beställt av riksdagens utredningstjänst består hälften av Samhalls anställda av människor som är födda utanför Sverige - nyanlända som ofta har svårt att få ett jobb på grund av språkförbistringar. Detta innebär att Samhall får förmånlig arbetskraft som kan konkurrera på den reguljära arbetsmarknaden samtidigt som regeringen kan putsa till sina arbetslöshetssiffror.

Upplägget vittnar om en människosyn präglad av låga förväntningar, där språkförbistringar och avsaknad av yrkesvana ses som ett funktionshinder.

Jag vill vara väldigt tydlig på denna punkt: Vi liberaler kommer aldrig att acceptera att språkförbistringar anses vara en funktionsnedsättning.

Självklart är det några av de nyanlända som har någon form av funktionsnedsättning som befinner sig hos Samhall, men det faller helt och hållet på sin orimlighet att antalet skulle vara så stort som halva målgruppen hos Samhall.

Fler utrikes födda är i dag i behov av arbetsmarknadsinsatser och utbildningar, men ett arbete hos Samhall är inte endast fel insats när det gäller en arbetssökande som behöver språkinlärning utan tränger dessutom ut insatser för personer som verkligen skulle behöva en skyddad anställning hos Samhall.

Herr talman! Jag tar inte upp det här för att jag missunnar nyanlända en arbetsmarknadsinsats. Tvärtom adresserar jag frågan då jag vet hur viktigt det är för integrationen att människor som kommer hit får rätt utbildning och arbete för att komma in i samhället.

Det tragiska är att parallellt med denna undanträngningseffekt står utbildningsplatser till bristyrken tomma och sfi-klasser får läggas ned, trots att nästan samtliga branscher i dag skriker efter arbetskraft. Att nyanlända på grund av matchningsproblem förpassas till Samhall i stället för att erbjudas ett reguljärt arbete, en konkurrenskraftig språkundervisning eller ett yrkesprogram är inte bara slöseri med människors tid utan även med samhällets resurser.

Herr talman! Samhalls verksamhet får gärna vara lönsam, men det får aldrig ske på bekostnad av dem som ger Samhall dess existensberättigande. Jag är därför glad att vi tillsammans i denna kammare i dag tar ett gemensamt ansvar för att Samhall återigen kan bli en fristad för dem som behöver detta för att kunna arbeta på lika villkor.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag att riksdagen tillkännager för regeringen att Samhalls verksamhet ska ses över och att bolaget ska återgå till sitt kärnuppdrag. Detta gör vi för att markera att lika möjligheter ofta kräver olika insatser, så att Sverige kan bli ett möjligheternas land även för dem som i dag saknar förutsättningarna.

Herr talman! Jag skulle också vilja yrka bifall till Liberalernas reservation 2 i betänkande AU4.

Med detta vill jag önska talmannen, all kanslipersonal på arbetsmarknadsutskottets kansli och i detta hus samt kollegorna i arbetsmarknadsutskottet en riktigt god jul och en regeringskrisfri och fridfull jul, så att vi verkligen får njuta under kommande veckor!

(Applåder)

Anf. 134 Martin Ådahl (C)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag men ställer mig även bakom de särskilda yttranden som vi kommit med. Jag kommer här att ge en bakgrund till detta.

Herr talman! Vi kan inte blunda för tudelningen på svensk arbetsmarknad.

Det senaste året och i synnerhet de senaste månaderna har jag fått privilegiet att, som det brukar heta i politiken, resa runt i landet. Det har varit många solskenshistorier och många berättelser om små företag som hittar ny kompetens från en person som kanske har varit nyanländ eller långtidsarbetslös och om små orter där man vänder utvecklingen och arbetar mycket hårt på att öppna upp arbetsmarknaden.

Men det har också varit många möten med arbetslösa som är desperata och som efter så många år av högkonjunktur inte fått jobb. Det är många utrikes födda arbetslösa som är desperata efter så många år i Sverige, så många ansträngningar och så många olika program. Många gånger har de bett mig: "Gör någonting! Snälla, gör någonting! Låt inte bara det här fortsätta!"

Tre fjärdedelar av de arbetslösa - en kvarts miljon - är utsatta arbetslösa på toppen av högkonjunkturen. En majoritet av de arbetslösa är utrikes födda. Som forskaren Andreas Bergh konstaterade i dag dröjer det 16 år innan hälften av de flyktinginvandrare som inte har gymnasieexamen får jobb - 16 år innan hälften får jobb!

Det är en mur mellan dem som har och dem som inte har jobb i Sverige, och det är det som driver ojämlikhet i Sverige. Det kunde långtidsutredningen konstatera när de i går presenterade några av sina slutsatser.

Herr talman! Vi kan inte blunda för den här verkligheten. Det är klart att många av dessa personer är lågutbildade, och vi behöver göra allt för att stärka deras kompetens. Därför har vi förhandlat med regeringen om att stärka komvux, yrkesvux och yrkeshögskolan. Man måste kunna lära hela livet. Man måste kunna studera högre upp i åldrarna.

Men, herr talman och bästa åhörare, vi kan inte blunda för att utbildningen inte kan vara vår enda lösning. Alla vuxna som inte gått på högskola och universitet, alla som inte har gymnasiekompetens, alla som inte har gått ut full grundskola kan vi inte sätta på skolbänken år efter år. Det kan inte få ta 16 år innan man äntligen får chansen att jobba på riktigt. Då kan vi heller inte blunda för de murar som vi i denna kammare har ansvar för.

Vi kan inte ha bland världens högsta skatter på att anställa personer med låga inkomster. Vi kan inte blunda för att vi har i princip västvärldens minsta andel jobb utan utbildningskrav, det som mycket förenklat och felaktigt kallas enkla jobb, för de är ofta kan svåra att utföra. Det skulle skapas 50 000 eller kanske 100 000 sådana jobb om vi hade en situation som mer liknade den i Tyskland, Danmark eller Nederländerna.

Trots att vi är en typisk ekonomi med mycket stor strukturomvandling, där i princip en halv miljon jobb skapas och en halv miljon försvinner varje år, har vi en väldigt trög arbetsmarknad med en väldigt byråkratiserad arbetsrätt. Det gör, tyvärr, att små företag inte vågar fastanställa andra än de som de är allra mest säkra på.

Vi kan inte blunda för att Arbetsförmedlingen trots kunniga och engagerade medarbetare och, vill jag verkligen understryka, briljanta lokala initiativ bara förmedlar jobb till en extremt liten bråkdel arbetslösa.

Dessutom har vi efter en lång högkonjunktur med hundratusentals lediga tjänster en arbetsförmedling som, trots alla insatser, inte förmedlar arbeten. Då måste vi våga göra någonting åt det. Vi måste våga bryta den här muren så att vi kan börja motverka den uppgång i arbetslösheten som det kommer att bli under lågkonjunkturen. Då måste vi våga se vad som har fungerat i Sverige och i resten av världen. Vi måste se vad de länder gör som bottnar på 3-4 procents arbetslöshet under högkonjunktur i stället för 6-7 procent som i Sverige.

Sverige måste få en ny riktning, och med januariavtalet börjar vi minska barriärerna för att få arbete. Vi sänker skatten för att anställa dem som är nya på arbetsmarknaden. De slipper med ingångsavdraget betala arbetsgivaravgifter för de anställda i två år, förutom den obligatoriska ålderspensionsavgiften. Det är en kraftfull sänkning.

Vi breddar parternas etableringsjobb, som flera har varit inne på här, så att de även når de icke kollektivanslutna småföretagen. Det är ju små företag som skapar fyra av fem jobb i Sverige.

Vi breddar stödet till bemanningsbranschen, som är erkänt bra på att skapa jobb för dem som är utrikes födda.

Vi moderniserar och liberaliserar till slut arbetsrätten, inklusive turordningsreglerna, och minskar kostnaderna för uppsägningar av personliga skäl. Detta gör vi för att fler ska våga anställa, samtidigt som vi förstärker kompetensutvecklingen. Helst vill vi att parterna själva ska komma fram till en lösning för att modernisera den. I så fall tar vi den.

Och, ja, vi måste reformera Arbetsförmedlingen så att den fungerar i hela landet. Vi behöver få in de fristående, idéburna, privata förmedlarna som under alla omständigheter klarar mycket hårda kvalitetskrav. Det har alltid funnits uppfattningar om detta. Från vår sida och alla som har velat reformera Arbetsförmedlingen på riktigt är uppfattningen att de ska kunna komma in och förmedla och belönas efter resultat. Den som hjälper en arbetslös som har det tuffaste utgångsläget att verkligen komma varaktigt in i jobb ska få högst ersättning. Vi kan inte, som i dag, bara acceptera att människor vandrar från åtgärd till åtgärd.

Denna hjälp ska finnas i hela landet. De arbetslösa ska kunna möta både myndigheter som fattar beslut och ger stöd, inte minst till personer med funktionsnedsättning, och även de effektivare förmedlarna i hela landet. Det får vara slut på centraliseringen, som vi diskuterade tidigare, vilken har drabbat så stora delar av landet.

På det här sättet måste vi steg för steg öppna upp arbetsmarknaden. Sedan kommer inte januariavtalet att räcka. Vi behöver bryta dödläget i förorterna. Då handlar det inte bara om att bryta gängvåldet med närvarande polis och rättssamhälle. Det handlar också om att ge en dröm om en framtid som är så stark att de som sliter, strävar och skapar, inte de som stjäl och hotar, kan dominera områdena och rekrytera unga. De kan bygga på en dröm som skapas av lysande skolor, ägt boende, portkoder som fungerar, soptunnor som töms, stadsplanering som är gjord för människor och företag och ytterst av jobb och företagande.

Ingen av dessa insatser kommer enskilt att lösa problemet med tudelningen på arbetsmarknaden, men tillsammans kan de göra det. Då kan vi börja bryta tudelningen. Då kan vi ge de arbetslösa som kämpar så hårt en ärlig chans att få in en fot. Då kan vi ge de växande företagen som jag träffat en chans att anställa fler. Då kan vi ha en riktig arbetslinje i Sverige framöver. Men då kan man inte svaja hit och dit i varje liten populistisk vindpust. Då kan man inte slinka ned i diket utan att komma med alternativa förslag. Då krävs det mod. Det är ett mod som vi måste kunna visa, för vi kan inte lämna de arbetslösa i sticket.

Anf. 135 Karolina Skog (MP)

Herr talman! EU-kommissionen utvärderar årligen den ekonomiska utvecklingen i alla EU:s länder. I årets rapport konstateras att den svenska arbetsmarknaden är stark. Vi har störst andel sysselsatta i EU, och den svenska modellen lyfts fram som ett föredöme av EU-kommissionen.

Arbetslösheten har sjunkit markant, även ungdomsarbetslösheten, och könsskillnaderna på svensk arbetsmarknad är bland de lägsta i Europa. Sysselsättningsgraden totalt i Sverige är 82 procent. Inget annat EU-land har under detta millenium haft så hög sysselsättningsgrad.

Herr talman! Vi har mycket att vara stolta över, men självklart finns det också stora och allvarliga problem. Vi lämnar nu en högkonjunktur bakom oss och ekonomin mattas av efter några år av stark tillväxt. En stor utmaning är nu, och kommer att vara framöver, att många företag och många aktörer i den offentliga sektorn har svårt att hitta rätt kompetens. Detta är ett område där vi kommer att behöva arbeta mycket hårt under lång tid framöver, inte minst om vi ska se till att offentlig sektor klarar att leverera samhällsservice till hela landet.

Arbetsmarknaden förändras snabbt. Digitalisering, automatisering och globalisering gör att jobb kommer att försvinna eller förändras. Därför måste vi satsa på människors kompetensutveckling genom hela livet.

En annan oerhört viktig utmaning är att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden för de grupper som i dag står långt ifrån ett arbete. De senaste åren har många människor flytt till Sverige från hot, våld och krig för att söka sig en bättre framtid här. Nu är det upp till oss alla att skapa förutsättningarna för dem att integreras i Sverige och på vår arbetsmarknad.

Sammantaget föreslår regeringen närmare 1,3 miljarder kronor för att fler ska rustas för arbete och för bättre integration, en fortsatt utbyggnad av Kunskapslyftet och en aktiv näringspolitik.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram satsningen på utvecklingstid i denna budget. Det är en av många satsningar som görs för att möta framtidens kompetens och försörjningsbehov. Med en arbetsmarknad i stark förändring är det vårt ansvar att erbjuda många människor möjlighet att skaffa sig kunskap mitt i arbetslivet och kunna ta ett steg åt sidan.

En stillastående arbetsmarknad är det sista Sveriges ekonomi behöver, och därför är detta en satsning i tiden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 136 Mats Green (M)

Herr talman! En miljöpartist i arbetsmarknadspolitiken är lite som en ateist på biskopsbänken. Vi diskuterar utifrån helt skilda förutsättningar, och ärligt talat undrar jag vilken verklighet Miljöpartiet lever i.

Precis på slutet kom Karolina Skog in på utvecklingsåret, alltså den enskilt största arbetsmarknadspolitiska satsning som denna regering gör, till en kostnad av 1 miljard. Nu får vi höra att detta görs för att underlätta omställningen på arbetsmarknaden och framför allt för att fylla upp landets bristyrken.

Jag har ett antal gånger frågat exempelvis arbetsmarknadsministern och aldrig fått något svar på de uppenbara frågorna. Om det nu handlar om att fylla upp bristyrken, kan Karolina Skog då räkna upp alla de bristyrken som man kan fullfölja en utbildning till inom utvecklingsårets tidsutdräkt, det vill säga tre till tolv månader? Kan Karolina Skog ge alla de exemplen? Vi har hittills inte fått ett enda exempel på ett bristyrke där man kan utbildas på tre till tolv månader. Men jag ser fram emot de svar jag får i dag.

Om det nu handlar om att fylla upp bristyrken, för det var så vice statsminister Isabella Lövin motiverade det, varför finns det inte en enda inriktning på bristyrken i regeringens förslag om utvecklingsår?

Anf. 137 Karolina Skog (MP)

Herr talman! Det finns inget alexanderhugg. Vi lever i en rörlig tid och i en verklighet som präglas av globalisering, automatisering, digitalisering och nya krav på arbetsmarknaden finns det ingen enda lösning som trollar fram den kompetens som svenska företag och svensk välfärd kommer att behöva i morgon. Det kommer att krävas en rad åtgärder.

En av Miljöpartiets grundidéer är tron på mångfald. Vi tror också på individer och på människans förmåga att själv se lösningar som är bra för henne.

Jag har svårt att se vad det är som är så provocerande med en åtgärd som handlar om att erbjuda tid. Det som skiljer denna arbetsmarknadsåtgärd från andra är att den ger något mer makt till individer att själva identifiera det steg de behöver ta under sitt arbetsliv. I övrigt är det ganska likt. Det handlar om utbildning. Det kommer att ställas tydliga motkrav och vara ganska väl reglerat vad man ska göra med sin tid.

Vi har jättemånga duktiga arbetsgivare som hjälper sina anställda vidare. Men vi har också många anställda på svenska företag som säger att de inte får rätt hjälp av sin arbetsgivare. Till dem vill vi erbjuda en möjlighet framåt och ge dem makt att avgöra vilket steg de ska ta.

Det är det denna åtgärd handlar om, och jag förstår inte hur det kan vara så oerhört provocerande för borgerliga politiker.

Anf. 138 Mats Green (M)

Herr talman! Miljöpartiets grundidé är att ingen ska behöva arbeta över huvud taget.

Jag måste åter ställa den uppenbara frågan eftersom Miljöpartiet har motiverat utvecklingsåret till en kostnad av 1 miljard med att landets bristyrken ska fyllas upp. Alltså: Vilka bristyrken kan man fullfölja en utbildning till inom utvecklingsårets tidsutdräkt?

Herr talman! Jag fick inte ett enda exempel. Det får jag erkänna är ganska provocerande. Vi talar om 1 miljard.

Apropå vikten av en mer jämställd arbetsmarknad: Hur ser Karolina Skog på LO:s inställning till detta? Enligt LO saknar över 700 000 personer fast jobb, många av dem kvinnor, och de lämnas utanför detta förslag. Man missar dem som är otryggast på arbetsmarknaden. Hur försvarar ni det?

Anf. 139 Karolina Skog (MP)

Herr talman! Jag noterar också i samhällsdebatten att flera fackförbund, som representerar många av de anställda på svensk arbetsmarknad, välkomnar vår satsning, just för att de ser att det finns ganska stora grupper som inte får rätt hjälp av sina nuvarande arbetsgivare att komma vidare. De riskerar därför att stå kvar när arbetsmarknaden rör sig. Jag vill stå vid deras sida och erbjuda dem flera möjligheter, varav utvecklingstid är en.

Ingen har påstått att detta löser alla problem. Det handlar inte om dem som står längst från arbetsmarknaden. Just denna åtgärd handlar om att hjälpa människor mitt i arbetslivet vidare. Detta kommer att vara ett bra redskap för många och kommer att stärka svensk arbetsmarknad och öka rörligheten. Det är jag stolt över.

(Applåder)

Anf. 140 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Herr talman och kära kammare! Det är människors hårda arbete - löntagares och företagares - som har byggt och bygger Sveriges konkurrenskraft, välstånd och välfärd.

En vanlig tisdag, som i dag, går ca 4,3 miljoner löntagare i Sverige till jobbet. I denna sena stund har nog många av dem också hunnit gå hem för dagen.

Det är dessa människor som genom sitt arbete ser till att Sverige är ett av världens bästa länder att leva i. Det är undersköterskan som hjälper den äldre att ta en dusch och bli fin i håret. Det är ingenjören som tar emot en ny order. Det är polisen som utreder ett inbrott, och det är plåtslagaren som lägger ett nytt tak. Det är alla dessa människor, alla arbetande människor, lärarna, programmerarna, läkarna och restaurangbiträdena, och deras insatser som gör Sverige till det land vi är.

Fru talman! Vi står inför en spännande tid. Arbetsmarknaden förändras i snabb takt. Det innebär stora möjligheter för ett land som Sverige. Nya teknikskiften, digitalisering, automatisering, robotisering, en nödvändig grön omställning, demografisk utveckling och globalisering innebär att arbetsmarknaden och villkoren för företagare och löntagare formas och utvecklas framåt.

Vi ser hur våra jobb och arbetsuppgifter förändras. Sverige ska vara bäst i världen på att ta till vara digitaliseringens möjligheter. Vi har goda förutsättningar för just detta, för vi är ett land med ett välutbildat, teknikvänligt och uppkopplat folk.

Vår största tillgång för att ta till vara omställningens möjligheter ligger i att Sverige har en god omställningsförmåga, att den svenska modellen i grunden innebär att vi ganska snabbt kan ställa om och ta till vara de nya möjligheter som kommer med den utveckling jag nyss pekade på.

Fru talman! Nyckeln till trygghet i omställning vilar på fyra viktiga ben.

För det första behöver vi ha en stark arbetslöshetsförsäkring som ger ekonomisk trygghet mellan jobb och i väntan på ett nytt arbete.

För det andra behöver vi ha ett utbildningssystem för utbildning, fortbildning och livslångt lärande för att möta de framtida kompenskraven och för att människor ska kunna ta de nya jobb som växer fram i ekonomin.

För det tredje krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar människor, som matchar och som ser till att vi förebygger och förhindrar att människor hamnar i långtidsarbetslöshet.

För det fjärde behövs starka, självständiga och ansvarstagande parter på svensk arbetsmarknad, nämligen fackföreningar och arbetsgivare.

Alla dessa fyra ben är viktiga för att säkerställa trygghet i omställning och för att vi ska vara ett framgångsrikt land också i fortsättningen. Jag skulle säga att de är själva nyckeln.

Alla måste ges chansen att utvecklas genom hela arbetslivet och hålla jämna steg med de nya kunskapskrav som ställs i de olika yrkena och på arbetsmarknaden som helhet. Vi har initierat ett nytt kunskapslyft som beräknas omfatta ca 100 000 utbildningsplatser år 2022. Kunskapslyftet har möjliggjort fler utbildningsplatser inom högskola, yrkeshögskola, folkhögskola samt regionalt yrkesvux. Detta ger människor en chans att kunna utbilda sig för att få ett nytt jobb, omskola sig, stanna kvar i sitt arbete om de vill det, få behörighet till högre utbildning eller vidareutbilda sig för bättre karriärmöjligheter.

Samtidigt som människor vill utvecklas och få möjlighet att göra detta förstärks möjligheterna för både den offentliga sektorn och näringslivet när det gäller de kompetenskrav som de behöver för att utveckla sina verksamheter. Kompetensförsörjning är ett fokusområde för regeringens nyindustrialiseringsstrategi och också ett prioriterat område inom det viktiga regionala tillväxtarbetet eller den regionala tillväxtpolitiken.

Fru talman! Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är viktig för vår omställningsförmåga, som jag nämnde. Utifrån kunskap om de framtida och aktuella behoven av kompetens på arbetsmarknaden ska arbetsmarknadspolitiken rusta arbetssökande kvinnor och män, underlätta för arbetsgivare att rekrytera personer med den kompetens som behövs och bidra till att de lediga jobben tillsätts snabbare. Därför föreslår regeringen att medel tillförs i budgeten 2020 för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Vi satsar på matchningstjänster för att fler arbetssökande som är i behov av stöd för att söka jobb ska kunna ta del av insatser som ökar deras möjligheter att få ett arbete. Vi satsar på extratjänster och introduktionsjobb. Forskning visar att subventionerade anställningar, rätt utformade, är effektiva verktyg för att få arbetslösa i arbete. Extratjänster och introduktionsjobb är också viktiga för att långtidsarbetslösa och nyanlända ska få ett jobb och en anknytning till arbetsmarknaden.

Vi vill se fler och bättre arbetsmarknadsutbildningar. Fler arbetssökande ska ges möjlighet att förbättra sina kunskaper för att få ett jobb, och fler arbetsgivare ska hitta rätt kompetens där de har brist.

Vi avser att införa etableringsjobben i enlighet med parternas förslag för att stimulera anställningar för nyanlända och långtidsarbetslösa.

Vi ska införa ett intensivår för nyanlända inom ramen för etableringsprogrammet för att ge dem som är särskilt motiverade möjlighet att snabbt tillgodogöra sig språk och yrkeskunskaper.

Vi ska införa utvecklingstid, som nyligen diskuterades i ett replikskifte.

För oss socialdemokrater kommer jobben alltid först. Jag är stolt över de satsningar som vi kan presentera i budgeten. Som socialdemokrat och arbetsmarknadsminister kommer jag alltid att vilja ännu mer, men jag är väldigt stolt över de besked vi har kunnat ge. Fler ska få möjligheten till ett eget arbete och till en försörjning och den frihet som egen försörjning ger. Detta är centralt i vår arbetsmarknadspolitik.

Fru talman! En aktiv arbetsmarknadspolitik förutsätter en väl fungerande myndighet som kan samverka med andra aktörer som har betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt. På grund av de drastiska nedskärningar som gjordes i den förra budgeten för Arbetsförmedlingen har detta varit ett mycket tufft år för Arbetsförmedlingen. Många har sagts upp, och många har lämnat sitt arbete frivilligt. Vi tillför nu medel för att ge Arbetsförmedlingen möjligheter att prioritera långsiktighet och i nuläget undvika ytterligare neddragningar.

Jag har nyligen gett besked om hur regeringen avser att stärka Arbetsförmedlingens verksamhet i hela landet. I regleringsbrevet för 2020 kommer Arbetsförmedlingen att få i uppdrag att säkerställa en ändamålsenlig lokal närvaro. Skyltarna ska upp i hela landet.

Arbetsförmedlingen får också i uppdrag att redovisa hur myndigheten säkerställer nödvändig kompetens och ett fungerande stöd till personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om det viktiga arbetsmiljöarbetet. Alla förtjänar en trygg och säker arbetsplats, och ingen ska behöva skadas eller bli sjuk på sitt arbete. Regeringens arbetsmiljöpolitik ska bidra till en arbetsmiljö som förebygger ohälsa, motverkar att människor utestängs från arbetslivet och förebygger olycksfall, givetvis.

Under den förra mandatperioden höjdes anslagen till arbetsmiljöpolitiken med mer än 100 miljoner kronor årligen. Detta har inneburit att Arbetsmiljöverket har kunnat anställa fler än 100 nya arbetsmiljöinspektörer. I nästa års budget föreslår vi en utökad satsning på inspektionsverksamheten, den här gången med fokus på fler inspektioner för att förhindra dödsolyckor i arbetslivet.

Det är för jävligt att människor dör på jobbet. Ingen ska behöva dö på sitt arbete. I dag, hittills i år, är det i snitt en person i veckan som dör på sitt arbete i Sverige. Jag skulle vilja säga att inget annat än en nollvision kan gälla för dödsolyckor i arbetslivet. Varje dödsfall är ett misslyckande för oss i denna kammare, för arbetsgivaren och för samhället i stort.

Nu utökar vi insatserna mot dödsolyckor med fler arbetsmiljöinspektörer och inspektioner och uppdrag till Arbetsmiljöverket att ta fram analyser och kunskapsunderlag. Vi höjer bötesbeloppen för företag som begår allvarliga arbetsmiljöbrott, för att nämna några åtgärder. Jag utesluter inte ytterligare åtgärder. Ingen ska behöva dö på jobbet.

Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att lyfta upp och understryka betydelsen av ett aktivt arbetsmiljöarbete. Vi lever i en tid där vi har större tidspress och ökade leveranskrav på jobbet. Arbetsuppgifter ska lösas mycket fortare än förr och oftast med mindre resurser. Det är viktigt att detta inte leder till ökad ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren är alltid ansvarig för arbetsmiljön på arbetsplatsen. Arbetsgivaren är ansvarig enligt lag för att planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet. Vid sidan av arbetsgivarens ansvar har också andra aktörer en viktig roll att spela. De fackliga skyddsombuden och även staten har en viktig roll här.

Efter årsskiftet avser jag att lägga ett förslag på riksdagens bord för att ge utökad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden. Jag vet att många av er, precis som jag, känner stor oro för den utveckling som vi har sett med ett ökande antal dödsolyckor i arbetslivet och också en ökad arbetslivskriminalitet. Jag hoppas att ni kommer att stödja detta viktiga förslag.

Regeringens arbetsmiljöstrategi ska bidra till ett mer hållbart arbetsliv och ett ökat välmående på jobbet. I nära samråd med arbetsmarknadens parter kommer jag direkt efter nyår att inleda ett arbete med att diskutera den framtida arbetsmiljöstrategin, som ska gälla mellan 2021 och 2026.

Vi ska ha ett arbetsliv och en arbetsmiljö där alla kan känna trygghet, säkerhet, utveckling och, inte minst, arbetsglädje.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Andersson och Serkan Köse (båda S).

Anf. 141 Mats Green (M)

Fru talman! Det finns ganska många frågor där vi behöver utkräva ansvar och besked av arbetsmarknadsministern vad gäller arbetsmarknadspolitiken, inte minst avseende januariöverenskommelsens partiers experimentverkstad kring Arbetsförmedlingen. Det är också anledningen till att vi nu regelbundet kallar arbetsmarknadsministern till arbetsmarknadsutskottet för att redogöra för de nya besked och ibland helt motstridiga besked som ges. Vi kommer utan tvekan att behöva återkomma till denna fråga ganska mycket under denna mandatperiod.

Jag har två andra frågor. Den första handlar om regeringens eget mål för arbetslösheten, det vill säga att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Nu har vi EU:s femte högsta arbetslöshet. Bakom detta misslyckande för regeringen döljer sig naturligtvis mycket lidande och mycket frustration bland dem som står utan jobb och egen försörjning här i Sverige.

Mot bakgrund av detta mål som inte gäller längre undrar jag: Har regeringen något annat mål för arbetslösheten som man vill delge denna församling och ytterst de arbetslösa? Finns det några andra mål och ambitioner efter det misslyckade målet om EU:s lägsta arbetslöshet?

Min andra fråga gäller sänkt skatt på arbete. Denna regering har avskaffat värnskatten men vägrar sänka skatten på arbete för låg- och medelinkomsttagare. Jag skulle vilja att ministern utvecklar det moraliska resonemanget bakom just det.

Anf. 142 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Mats Green har vid flera tillfällen frågat mig om regeringens arbetslöshetsmål. Det är glädjande att kunna säga att vi använde det som en viktig styråra under den förra mandatperioden.

I och med januariavtalet och den överenskommelse som vi slöt mellan de fyra partierna har vi inte satt upp ett mål på det sättet. Så ser det ut.

Den andra frågan som ställdes rör skatten på arbete. Där vill jag meddela att en del av de saker som vi är överens om i januariavtalet, och som jag tror blir mycket viktigt, är att vi så småningom ska påbörja ett arbete kring en ny skattereform för en ny tid.

Anf. 143 Mats Green (M)

Fru talman! Jag har hört detta svar tidigare. Men det är kanske inte något svar, alltså att regeringen hade detta mål för arbetslösheten som en styråra. Men det blev ingenting av det över huvud taget. Nu sägs det att man har ambitioner. Men kan vi då få en redogörelse över vad dessa ambitioner och dessa mål består av? Det är kanske inte en direkt orimlig fråga när det handlar om arbetslöshet. I synnerhet är det inte en orimlig fråga för dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden. Regeringen har alltså inga kvantitativa mål i detta sammanhang över huvud taget.

Till sist när det gäller värnskatten: Ja, det står i januariavtalet att man ska avskaffa värnskatten. Det är kanske värt sin egen mässa och sin egen diskussion, och det kan tänkas att Vänsterpartiet kommer att komma in på det. Men det finns ingenting i januariavtalet som förbjuder regeringen att sänka skatterna mest för dem som tjänar minst.

Återigen kan man fundera lite grann över regeringens moraliska ingång i detta.

Anf. 144 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Man kan konstatera att vi är i ett läge med historiskt sett mycket höga sysselsättningsnivåer. Vi har ett allt större arbetskraftsdeltagande. Men det finns en rad olika utmaningar som vi behöver ta tag i. Bland annat ser vi en konjunkturavmattning. Då är det viktigt att vi gemensamt tar ansvar, både regeringen och såklart Sveriges riksdag, för att säkerställa att vi har de verktyg på plats som krävs för att möta denna konjunkturavmattning. Vi vet att en stor anledning till att många människor i dag står utan arbete bland annat är bristen på utbildning. Vi har ett läge där omkring 75 procent av de arbetssökande som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen står långt från arbetsmarknaden. En inträdesbiljett till den svenska arbetsmarknaden i dag är att man har en gymnasieutbildning. Bland annat det behöver vi gemensamt ta ansvar för.

Anf. 145 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag tänkte inte ta upp värnskatten. Men jag kommer att tänka på att Vänsterpartiet föreslog Moderaterna att vi kunde bryta ut värnskatten ur budgethanteringen, om de ville rösta mot den. Men det ville inte Moderaterna. Det kan vara bra att känna till.

Jag tänkte ta upp frågan om arbetsmiljön. Ministern tog på ett bra sätt upp att en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall är en viktig fråga för regeringen. Det tror jag att det är.

Men jag kan konstatera några saker som vi vet är grunderna för ökade arbetsmiljörisker. Där kanske inte regeringens politik pekar i särskilt rätt riktning. I fråga om arbetskraftsinvandring vet vi att det finns folk som utnyttjas och hamnar i mycket farliga arbetssituationer. Där har man skrivit fast sig i januariavtalet om att man inte vill ändra de regler som gäller nu.

När det gäller långa entreprenörskedjor som kan leda till oklara ansvarsförhållanden vet jag inte om regeringen har några avsikter att ändra på politiken.

Beträffande den typ av anställningar som vi vet ger upphov till ökade arbetsmiljörisker - osäkra anställningar som ger tysta arbetsplatser där godtycke råder - har regeringen snarare skrivit fast sig i januariavtalet om att man egentligen vill göra motsatsen till att modernisera arbetsmarknaden, även om det kallas för att modernisera den. Man vill alltså ha en utveckling med mer av otrygghet för de anställda.

Jag undrar verkligen hur ministern tänker sig att detta ska hänga ihop, det vill säga den syn som man har på arbetsmiljön och det som man nu väljer att gå fram med när det gäller arbetsrätt och trygghet på arbetsmarknaden.

Anf. 146 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Till att börja med behöver vi göra ordentliga insatser när det gäller att bekämpa arbetslivskriminalitet. Vi behöver säkerställa det arbete som flera myndigheter gör gemensamt i fråga om att göra inspektioner - jag har själv varit ute på sådana inspektioner och sett hur det funkar - mot osund konkurrens och mot kriminalitet inom arbetslivet. Det är jätteviktiga insatser. Vi behöver säkerställa kunskap och kompetens kring arbetsmiljöfrågorna.

Det som jag har fått höra när jag är ute och möter många fackliga representanter och arbetsgivare ute på arbetsplatser är att det egentligen inte är mer lagstiftning eller regeländringar från politikens sida som man i första hand vill se, utan att det framför allt handlar om att skapa en säkerhetskultur.

Jag avser, som sagt, att återkomma med förslag när det gäller de regionala skyddsombudens tillträdesrätt. Det tror jag är en mycket viktig åtgärd för att förhindra att människor utnyttjas och för att säkerställa att ingen ska vare sig skadas eller dö på arbetet.

Sedan kan det möjligen vara så att vi talar förbi varandra. Jag förstod inte riktigt kopplingen. Det som vi är överens om mellan de fyra partierna inom januariavtalet är att se över arbetsrätten. Vi har tillsatt en utredning om arbetsrätten. Men vi har också sagt att om parterna kommer överens och kommer med ett eget förslag är det detta som vi kommer att gå vidare med. Det handlar om att vi redan i dag har en mycket flexibel arbetsmarknad men att det är möjligt för parterna att här komma med nya förslag. Det handlar i grunden också om att den balans som finns mellan fack och arbetsgivare ska upprätthållas. Det är en viktig del av januariavtalets skrivningar.

Anf. 147 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det är bra med regionala skyddsombud. Det har vi länge efterfrågat, både i motioner och i interpellationer. Jag är glad att detta förslag kommer.

Men det är beklagligt om arbetsmarknadsministern inte ser något samband mellan tryggheten i anställning och arbetsmiljöarbetet. Jag menar att detta samband är mycket starkt. Det är också väl belagt i forskning.

Skrivningarna i januariavtalet pekar mycket tydligt mot att den balans som man säger sig vilja upprätthålla inte kommer att upprätthållas om man följer dem.

Det har också gjort att vi de senaste dagarna har kunnat se de oerhörda konvulsioner detta har lett till inom LO och PTK när man har tvingats förhandla under den här typen av politisk press.

Jag undrar fortfarande hur arbetsmarknadsministern ser på sambandet mellan försämrad arbetsrätt och tryggheten för dem som jobbar.

Anf. 148 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Självklart finns det risker om människor är otrygga i sina anställningar. Vi ser till exempel att på de arbetsplatser där vi har en stor andel utländsk arbetskraft som inte känner till de svenska skyddsreglerna är också risken för arbetsplatsolyckor och dödsolyckor betydligt högre. Det är självklart att denna typ av kopplingar finns.

När det gäller det Ali Esbati lyfter om trygghetsfrågorna behöver vi självklart ha ett arbetsliv som både ger trygghet, utvecklingsmöjligheter och omställningsförmåga. Det gäller inte minst utifrån det jag talade om tidigare - den snabba förändring som sker på arbetsmarknaden i dag. Det handlar inte bara om att skapa trygghet i anställning utan också trygghet i omställning.

Anf. 149 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Personer med funktionsnedsättning är en grupp som arbetsmarknadsministern har sagt sig vilja värna.

Det är en målsättning som jag verkligen delar. Men hur regeringen tänker utöka stödet till denna grupp har jag lite svårare att följa. I dag är det till exempel alltför få arbetsgivare som tar steget och anställer personer med en funktionsvariation. Dessvärre gäller det också arbetsplatser i offentlig sektor.

Fru talman! Jag skulle gärna vilja veta vad regeringen har för förslag för att förändra detta. Och hur ser regeringen på stödet till arbetsintegrerande sociala företag, som i dag ger ungefär 9 000 personer arbete, arbetsträning och rehabilitering?

Kristdemokraterna tillför medel så att fler av denna typ av företag växer fram. Vi anser att de sänker trösklarna in till arbetsmarknaden för vissa grupper av arbetssökande, som kanske inte har haft ett arbete på väldigt lång tid.

Det är som sagt mer oklart vad regeringen egentligen tycker om den här typen av företag. Jag skulle gärna vilja ha svar på detta.

Anf. 150 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Tack så mycket för de viktiga frågorna! Vi kommer i regleringsbrevet som beslutas om på torsdag att vara tydliga med att när det gäller just personer med funktionsnedsättning är det viktigt att Arbetsförmedlingen säkerställer att det finns kompetens för att stödja dessa grupper.

När det gäller det fortsatta arbetet med Arbetsförmedlingen har den reformering som ska ske ännu inte påbörjats, som kammaren säkert känner till. I detta arbete är det viktigt att lyssna in funktionshindersrörelsen. För två veckor sedan hade jag själv bjudit in till ett rundabordssamtal där jag samlade viktiga aktörer inom funktionshindersrörelsen men också ideella och idéburna organisationer.

Det är viktigt att vi säkerställer en arbetsmarknadspolitik som kan ge rätt insatser till rätt personer. Det är också viktigt att använda den kompetens och det engagemang som finns bland idéburna och ideella organisationer och sociala företag.

Exakt hur det ska se ut får vi återkomma till när vi påbörjar själva reformeringsarbetet. Redan efter nyåret kommer vi att behöva föra en hel del viktiga vägvalsdiskussioner. Jag ser fram emot att bland annat komma till arbetsmarknadsutskottet för att redogöra mer för detta och för att lyssna in frågeställningar som kan komma där.

Anf. 151 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Tack så mycket för svaret! Jag tror att det behövs lite mer av ett helhetsgrepp kring gruppen funktionsnedsatta. Möjligen är det inte bara reformeringen av Arbetsförmedlingen som bör ingå i det. När det gäller den typ av verksamhet som jag specifikt ställde frågor om finns det ingenting som hindrar ministern från att agera redan nu.

Som jag tror att ministern är väl medveten om har utskottet i dag enats om ett förslag om tillkännagivande rörande en översyn av Samhalls verksamhet. Det är viktigt att just den målgrupp som Samhall finns till för - personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar - får de bästa förutsättningarna. Det som vi har varit kritiska mot är att man har breddat målgruppen för Samhalls verksamhet. Det kommande tillkännagivandet rör just att man måste göra en översyn för att säkerställa att grunduppdraget fullföljs.

Anf. 152 Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Fru talman! Jag har noterat utskottets förslag till tillkännagivande om att regeringen ska se över Samhalls uppdrag. Jag kommer givetvis att återkomma i frågan om kammaren beslutar så.

Jag skulle vilja lägga till en sak som har varit viktig: Vi har kunnat ge besked om att vi höjer taket i lönebidraget. Det är också en viktig åtgärd för att se till att fler personer som har en funktionsnedsättning kommer i arbete.

Jag ser fram emot att fortsatt diskutera de här centrala frågorna för att se till att personer med funktionsnedsättning verkligen har de bästa förutsättningarna att skaffa sig ett eget arbete och en egen försörjning med den frihet som kommer av det.

(Applåder)

Anf. 153 Saila Quicklund (M)

Fru talman! I en debatt gällande arbetsmarknad och arbetsliv känns det ytterst relevant att lyfta en sådan viktig fråga som just arbetsmiljön.

Det här är ett ämne som vi har diskuterat och debatterat under detta år, men det är också en fråga som oroar många människor. Därför ska vi behandla den frekvent till dess att vi får en bättre och tryggare arbetsmiljö för våra arbetstagare.

Utvecklingen av dödsolyckor går fortsatt i motsatt riktning mot regeringens så kallade nollvision. Vi hade under förra året en häpnadsväckande siffra på 58 dödsfall, ett dödsfall i veckan. I januari månad hade vi 9 dödsfall, det största antalet på tio år.

Dödsolyckornas ökade antal har till viss del uppmärksammats, och det är bra. Men den negativa utvecklingen fortsätter, och nu krävs nya konkreta åtgärder som verkligen förbättrar situationen. De nuvarande insatserna är uppenbarligen inte tillräckliga.

Faktorer som är väl kända är till exempel att myndigheter inte samverkar med varandra. Polis och åklagare har för lite resurser till utredningar av arbetsmiljöbrott. Preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott av normalgrad och allvarliga arbetsmiljöbrott är för kort. Arbetsmiljöverket tillstår självt att det saknas tydliga mål inom området.

Vi moderater har i vår kommittémotion förslag om en fördubbling av preskriptionstiden för normal och allvarlig grad av arbetsmiljöbrott. Moderaterna lägger också fyra gånger mer än regeringen till polis och åklagare, vilket kommer att gynna arbetsmiljöarbetet.

Vi vill att en särskild tillsyn av den psykosociala arbetsmiljön inom yrkesgrupper med hög frånvaro på grund av sjukdom ska läggas till. Vi moderater lägger även 3 miljarder mer än regeringen på resurser till vård, skola och omsorg så att de som jobbar där ska få fler kollegor.

För att få en förbättrad arbetsmiljö krävs ett helhetstänk med insatser inom flera områden. Det stuprörstänk som nu finns är direkt förödande.

Det faller absolut ett stort ansvar på arbetsgivare, arbetstagare och fackliga organisationer, men inte minst också på regeringen. Nuvarande insatser räcker inte, och då måste nya strategier presenteras. Människors liv och hälsa står på spel.

Fru talman! Söner, döttrar, föräldrar, ja alla ska med trygghet kunna gå till jobbet och komma tillbaka hem igen. I dag är det inte så, och det är oacceptabelt. Arbetstagare ska också kunna bibehålla sin fysiska och psykiska hälsa på den egna arbetsplatsen. Särskilt oroväckande är att anmälningarna av arbetssjukdomar bland kvinnor till följd av organisatoriska och sociala problem har ökat sju år i rad. Detta har inte fått den uppmärksamhet det förtjänar.

Självklart får arbetsmiljörelaterade sjukdomar omfattande negativa konsekvenser för den enskilde, men de är också ett samhällsekonomiskt haveri.

Det är viktigt att fortsätta förbättra arbetsmiljön för att förbygga ohälsa och olycksfall och motverka att människor utestängs från arbetslivet, inte minst för att möjliggöra ett längre arbetsliv.

En stor del finns inom den offentliga sektorn. Många av de yrken som brottas med sämre arbetsmiljö har problem med underskott av personal samt möjligheter till utbildningsinsatser. Det handlar om så kallade kontaktyrken, inte sällan kvinnodominerade yrken i offentligfinansierad verksamhet såsom sjuksköterskor, undersköterskor, vård- och omsorgspersonal eller lärare.

Professionen har nu fått nog och visar detta via att 15 000 undersköterskor har samlats till ett så kallat undersköterskeuppror på grund av de dåliga arbetsmiljöförhållandena inom deras yrkeskår.

Regeringen har stora utmaningar inom arbetsmiljöområdet. Det finns tydliga skillnader mellan kvinnors och mäns arbetsmiljö som framför allt beror på den könssegregerade arbetsmarknaden. Inom kvinnokodade sektorer är förutsättningarna för arbetet och arbetsmiljön betydligt sämre, vilket medför högre risker för ohälsa. Det är också större risk att man lämnar anställningen till följd av ohälsa eller missnöje med förutsättningarna i arbetet.

Den sämre arbetsmiljön i kvinnodominerade yrken kan inte åtgärdas enbart genom bättre förebyggande arbetsmiljöarbete. Det krävs också åtgärder på central nivå och av organisatorisk karaktär.

Med tanke på den stora kompetensbrist som råder inom flera välfärdsyrken inom offentlig sektor behöver villkoren för anställda där förbättras, annars kommer man inte att kunna attrahera personal i framtiden. Bara inom vård- och omsorgssektorn behövs över 200 000 anställda personer komma till före 2026.

Det finns ett samband mellan svag psykosocial arbetsmiljö och sjukfall med psykisk diagnos. Man kan också konstatera att många av de yrken där de anställda upplever brister i den psykosociala arbetsmiljön finns inom offentligt finansierad verksamhet. Sjuksköterskor, barnmorskor, specialistsjuksköterskor, vård- och omsorgspersonal samt grundskol- och gymnasielärare är särskilt utsatta.

Fru talman! Dödsfallen måste minska, men även den fysiska och psykiska arbetsmiljön måste förbättras. Allt annat är oacceptabelt.

Innan jag avslutar mitt anförande vill jag också nämna Samhall och dess verksamhet.

Samhall har lämnat sitt ursprungsuppdrag. Personer med fysisk och intellektuell funktionsnedsättning upplever tillsammans med sina intresseorganisationer att de inte längre får plats inom Samhall.

Via Statskontorets rapport styrks detta med att personsammansättningen har ändrats. Nu finns en lägre andel av personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar och en större andel av utrikes födda personer inom Samhall.

Städning har blivit den dominerande arbetsuppgiften, och den kräver hög såväl fysisk som intellektuell kapacitet. Detta gör att personer som tidigare fanns inom verksamheten nu exkluderas från Samhall.

Arbetsförmågan har ökat, och personer med behov av stöd har minskat inom verksamheten. Riksrevisionen är kritisk till avsaknaden av transparens inom verksamheten, och det råder en oklarhet kring vilka funktionsnedsättningar personerna inom Samhall har.

Vi moderater har i vår kommittémotion föreslagit en översyn av Samhall. Det är därför bra att utskottet samlat och enigt har föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om detta.

Med detta avslutar jag mitt anförande. Jag vill också till sist önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Anf. 154 Serkan Köse (S)

Fru talman! En väl fungerande arbetsmarknad som tar till vara människors kompetens och vilja att arbeta är grunden för Sveriges välfärd. Alla som kan jobba ska jobba, bidra och ta ansvar.

Jag vill ägna mina sex minuter åt att sätta fokus på personer med funktionsnedsättning. Dessa har också berörts av tidigare talare.

Fru talman! Personer med funktionsnedsättning behövs på svensk arbetsmarknad. De ska kunna vara delaktiga i samhällslivet och arbetslivet utifrån sina förutsättningar. Alla vinner på det.

Människors kompetens och erfarenheter behövs och ska tas till vara, oavsett om personen har en funktionsnedsättning eller inte. Det skapar förutsättningar för självständighet och självbestämmande.

Fru talman! Den svenska arbetsmarknaden är starkare än på många år, och både sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet ligger historiskt sett på höga nivåer.

Men för personer med funktionsnedsättning sker inte samma positiva utveckling. Alltför många personer med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden och har en högre arbetslöshet än befolkningen i övrigt.

När Arbetsförmedlingen i fjol tvingades dra i nödbromsen som en konsekvens av M-KD-budgeten med kraftiga nedskärningar i AF:s anslag försvårades också situationen för personer med relativt svag ställning på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen tvingades varsla en tredjedel av de anställda på grund av nedskärningarna. Enligt Arbetsförmedlingens utgiftsprognos för oktober har AF bland annat tappat många SIUS-konsulenter, som ger individuellt stöd till personer med funktionsnedsättning, samt psykologer och socialkonsulenter, som har i uppgift att stötta, samordna och hjälpa människor som på olika sätt har nedsatt arbetsförmåga. Många av dessa tjänster har AF flyttat till annan verksamhet, eller så har de blivit uppsagda eller slutat självmant.

Fru talman! Myndigheten har tydligt deklarerat att man går på knäna och i stort sett inte klarar av mer än det nödvändigaste, det vill säga att följa lagen och betala ut bidrag, vilket medfört att hjälp och stöd till personer med funktionsnedsättning blivit lidande.

Fru talman! Vi anser att det är grundläggande att ansvaret för funktionshindersfrågor inom arbetsmarknadspolitiken även i fortsättningen ligger på Arbetsförmedlingen. Därför är det bra att regeringen avser att i regleringsbrevet för 2020 ge myndigheten i uppdrag att redovisa hur myndigheten säkerställer nödvändig kompetens för att ge fungerande stöd till personer med funktionsnedsättning.

Det är viktigt att arbetsmarknadspolitiken har ett starkt fokus på att möjliggöra delaktighet i arbetslivet på lika villkor. Det kan röra sig om alltifrån anpassning av arbetsplatsen till ekonomiskt stöd till en arbetsgivare som anställer en person med funktionsnedsättning.

För personer med funktionsnedsättning kan till exempel subventionerade anställningar eller lönestöd som riktas till denna grupp spela stor roll för att möjliggöra inträde på arbetsmarknaden.

Fru talman! Jag vill också säga, apropå den fråga som ställdes tidigare, att regeringen har gjort en massa satsningar för att stärka möjligheterna på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. En viktig del i detta arbete är att regeringen har gjort en översyn av regelverket för subventionerade anställningar. Den 1 juli 2017 trädde förordningen om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga i kraft.

Genom förordningen har regelverket för bland annat lönebidrag förtydligats och fått ett tydligare fokus på alla individers möjlighet till utveckling av sin arbetsförmåga.

År 2017 tillsatte regeringen Flexjobbutredningen för att se över om det finns behov av flexiblare insatser för att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att komma i arbete eller behålla ett arbete. Utredningen kom fram till att inga förändringar i regelverket behövs då regelverket redan tillåter flexibla insatser.

Regeringen har också höjt taket för den bidragsgrundande lönekostnaden i de subventionerade anställningar som riktar sig till personer med funktionsnedsättning. Den 1 april 2019 höjdes det till 19 100 kronor per månad, och den 1 januari 2020 höjs taket till 20 000 kronor per månad.

I januariavtalet anges att regeringen ska arbeta för att förbättra möjligheterna till jobb, ett gott liv och en meningsfull fritid för alla med olika former av funktionsnedsättning. Mer kommer att behöva göras.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om Samhall.

Sedan 1980 har Samhall spelat en viktig roll för många människor med olika typer av funktionsnedsättning och för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Samhall har varit en brygga ut i arbetslivet och en viktig aktör för att personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga ska ges möjlighet att arbeta efter sin förmåga.

Samhalls uppdrag är unikt och är ett resultat av den svenska modellen där stat och arbetsmarknadens parter hjälps åt inom väl definierade gränser.

Fru talman! Vi vet att Samhalls verksamhet förstås inte är problemfri. Därför ser vi behov av utveckling och förändring av Samhalls verksamhet. Vi anser att en anställning hos Samhall främst bör vara avsedd för personer med så nedsatt arbetsförmåga att de inte kan få ett annat arbete och vars behov inte kan tillgodoses genom andra insatser på arbetsmarknaden.

Samhalls kärnuppdrag att bereda plats för personer som befinner sig mycket långt ifrån arbetsmarknaden får inte urholkas. Därför ställer vi oss socialdemokrater positiva till utskottsinitiativet att göra en översyn av Samhalls grunduppdrag. Vi delar uppfattningen att Samhall ska vara till för dem som på grund av funktionsnedsättning står långt ifrån arbetsmarknaden.

Fru talman! För oss socialdemokrater handlar tillgänglighet om att vi vill forma ett samhälle där alla platsar och där alla människors kraft kan tas till vara. Personer med funktionsnedsättning ska inte hindras att delta i samhällslivets olika delar och i arbetslivet.

Med det yrkar jag bifall till förslagen i arbetsmarknadsutskottets betänkanden AU4 och AU2 samt avslag på samtliga reservationer.

Jag önskar alla en god jul och ett gott nytt år och tackar för ett bra samarbete.

(Applåder)

Anf. 155 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Jag inser att jag är sist ut i talarordningen. Perfekt, tänkte jag när jag såg det, då jag kan redogöra för facit!

Skämt åsido är utanförskapet fortfarande ett av Sveriges största problem. Här är arbetsmarknadspolitiken central, både i problemformulering och när det gäller själva lösningen. Jag vet det för att jag har växt upp både i fattigdom och i utanförskap och vet vad det innebär i verkligheten.

Fru talman! Sverige har sedan länge varit världsledande vad gäller andel av bnp som finansierar aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Jag tycker att svensk arbetsmarknadsdebatt sällan uppehåller sig vid detta faktum och ställer frågan om våra rätt stora finansiella åtaganden faktiskt ger önskad effekt. Vi har trots en långvarig högkonjunktur stora problem på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland utrikesfödda är fyra till fem gånger så hög som bland inrikesfödda. Många branscher brottas med kompetensförsörjningsproblem, och utrikesfödda kvinnors arbetskraftsdeltagande är fortsatt under all kritik.

Nu när vi är i en avmattningsfas och rör oss mot en trolig lågkonjunktur är det extra viktigt att vi gör de nödvändiga reformer som behövs för att rusta och matcha de arbetslösa för framtidens arbetsmarknad. Det är helt enkelt inte rimligt att vi inte får valuta för alla de investeringar vi gör inom arbetsmarknadspolitiken. Det är bland annat därför som Centerpartiet envist och konsekvent har drivit på för att vi inom ramen för januariavtalet ska kunna genomföra en historisk transformation av svensk arbetsmarknad - en transformation som sträcker sig långt bortom en reformering av Arbetsförmedlingen.

Fru talman! När jag var ny på arbetsmarknaden fick jag söka 601 jobb innan jag gavs en chans. 600 nej och 1 ja. Det var ett ja som kom att förändra mitt liv och som i förlängningen ledde till att jag står här i dag. Men ska det verkligen behöva krävas 600 nej innan man får ett ja? Nej, så kan det naturligtvis inte vara, i alla fall inte enligt en centerpartist.

Det är därför som vi nu i budgeten för 2020 gör kraftfulla satsningar på en effektiv arbetsmarknadspolitik för att komma till rätta med problemen med tudelningen på svensk arbetsmarknad. En av de absolut största satsningarna är den kraftiga sänkningen av arbetsgivaravgifterna för långtidsarbetslösa och nyanlända, ingångsavdraget, som kommer på plats den 1 juli 2020.

Syftet med ingångsavdraget är att göra det mer attraktivt att anställa personer som inte är etablerade på arbetsmarknaden eller som har stått utanför arbetsmarknaden en längre tid. Den nedsatta arbetsgivaravgiften kommer att gälla lön och andra ersättningar upp till 23 500 kronor per månad. Ingångsavdraget kommer framför allt att omfatta unga personer som är nya på arbetsmarknaden och saknar högre utbildning, långtidsarbetslösa och nyanlända med uppehållstillstånd.

Men det är naturligtvis inte allt. För 2020 har vi tillsammans med regeringspartierna och Liberalerna tillfört totalt ca 1,3 miljarder kronor för att fler ska komma i arbete. Individer ska få möjlighet att skaffa sig kunskaper och erfarenheter som efterfrågas på arbetsmarknaden samtidigt som arbetsgivarnas kompetensförsörjning ska underlättas. Fler ska kunna starta och driva företag, och näringslivets konkurrenskraft ska stärkas.

Fru talman! I debatten om framtidens arbetsmarknad är det stort fokus på reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det är en debatt som i mångt och mycket är fragmenterad och inte helt rättvisande. Många glömmer faktiskt bort att våra moderata och kristdemokratiska kollegor stod här, i denna kammare, i december förra året och med emfas försvarade en kraftig nedskärning av Arbetsförmedlingens verksamhet. Det var en nedskärning som tillsammans med myndighetens egen förnyelseresa resulterat i det kaos vars konsekvenser är centrala i debatten i dag.

Låt oss påminna varandra om detta en dag som denna där orsak, samband och verkan har en annan ordningsföljd än vad de borde ha.

Fru talman! Det finns ett område inom arbetsmarknadspolitiken som sällan får den uppmärksamhet som det förtjänar, nämligen arbetsmarknadsutbildningar, trots att vi årligen satsar miljarder på det.

Att arbetsmarknadsutbildningarna har problem och behöver omstruktureras och göras jämställda råder det rätt stor enighet kring. Bristen på utbildad arbetskraft är som bekant stor i många branscher och sektorer. Trots det är deltagandet i de yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna på samma nivå som på 60-talet då systemet byggdes upp. Sju av tio platser innehas dessutom av män. Kvinnor förväntas i stället läsa sin omställningsutbildning, till exempel vård- och omsorgsutbildningar, inom det reguljära utbildningsväsendet och får därmed själva stå för merparten av studiefinansieringen. Med andra ord bekostar samhället i högre grad mäns omställningsutbildning.

Genom att ge Arbetsförmedlingen möjlighet att anvisa arbetslösa till utbildningar i det reguljära utbildningssystemet, på samma sätt som till den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen, kan både kapaciteten och jämställdheten i arbetsmarknadsutbildningarna öka.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tala om vikten av omställning och kompetensutveckling. Arbetsmarknaden förändras i dag i snabb takt tack vare teknikutveckling, metodutveckling, globalisering och ökade kompetenskrav. Så många som 2,5 miljoner jobb riskerar att slås ut av automatisering och digitalisering de kommande 20 åren. Ännu fler människor kommer att ställas inför helt nya kompetenskrav.

Vi måste alla vänja oss vid tanken på ett livslångt lärande. Den utbildning vi skaffade i 20-årsåldern och den erfarenhet vi samlat räcker inte alltid för att hänga med i utvecklingen. Att byta karriär mitt i livet blir vanligare, och mycket pekar på att det kommer att fortsätta så.

Det är ett område som behöver lyftas i samhällsdebatten, och jag hoppas att vi alla kan vara konstruktiva och framåtsyftande i att hitta de pusselbitar som behöver komma på plats inom ramen för både arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken.

Tack för ordet och god jul!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 december.)