Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Anf. 80 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Det blir en lång dag i kammaren i dag.

Sverige har under lång tid haft en arbetsmarknadspolitik som varit effektiv när det gäller att kosta pengar men ineffektiv när det gäller att skapa resultat, sett till reguljära anställningar.

Att kasta ut miljarder på ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder för att det ska se bra ut på papperet fungerar helt enkelt inte. Tidigare regeringar har försökt med detta. Man har misslyckats gång på gång, år efter år. Ska vi på riktigt värna tryggheten i det här landet krävs det en annan politik.

Även om arbetslösheten minskar inom vissa grupper är det ett faktum att den är avsevärt högre bland utrikes födda än bland inrikes födda. Det är fakta och ingenting som vi kan blunda för. I till exempel jobb- och utvecklingsgarantin är andelen utomeuropeiskt födda över 54 procent i dag. Av dessa är drygt hälften 45 år eller äldre, många med en dålig eller i värsta fall icke-existerande utbildning. Det förstår vem som helst att många av dessa människor troligen aldrig någonsin kommer in på den svenska arbetsmarknaden, tyvärr. Så ser det ut för många människor i det här samhället, och det kan vi inte blunda för, hur gärna vi än vill.

Felet här ligger inte i första hand hos själva människan. Många har egentligen inte fått någon rimlig chans. Felet ligger inbyggt i en helt orealistisk politik där små extrema partier tillåtits att sätta agendan, enbart för att makten för vissa överskuggar allting.

Attityden har varit tydlig. Det spelar ingen roll hur många människor vi tar emot; det kommer inte att bli några problem. Men det är ett problem, ett väldigt stort problem. Och det största problemet av alla är naiva, tondöva och verklighetsfrånvända politiker som inte noterar verkligheten, om den så står och knackar på ytterdörren.

Arbetsmarknad och arbetsliv

Det är ett svek, inte bara mot samhället utan även mot alla dem som på grund av den förda politiken inte ens fått chansen att bli en del av vårt gemensamma samhälle. Vi har svikit dessa människor med den förda politiken.

Herr talman! Vi har ett digert arbete framför oss när det gäller att laga det som har förstörts. Vi ska ha klart för oss att hela vårt uppdrag, att enklare och mer effektivt lotsa in människor på arbetsmarknaden, handlar om mer än just arbetsmarknaden.

Att ha ett jobb innebär mer än att kunna försörja sig själv och sin familj. Att ha ett riktigt jobb påverkar dig rakt igenom som människa. Att ha arbetskamrater, känslan av att ha uträttat någonting bra, vetskapen om att på måndag har jag ett riktigt jobb att gå till - allt det där bygger dig som människa. Det är självklart för många men inte för alla.

Att vara naiv och tro att vägen fram till detta är att bombardera vissa områden med pengar för att frisera statistiken är att lura sig själv. Den absolut mest verkningsfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärden är i stället att lita på människors egen förmåga genom att ställa krav. Gör din plikt, därefter kräver du din rätt! Om du anammar denna princip och sliter för att vara med och bidra till vårt gemensamma bästa ska du också ges en grundläggande trygghet. Du ska veta att om du i bistra tider blir av med jobbet ska du inte behöva lämna hus och hem. Du ska få en möjlighet att ställa om. Du ska få ett andrum som innebär att du inte ska behöva ligga sömnlös och orolig om nätterna. Och är det något land som ska ha råd med detta är det ett land med ett av världens högsta skattetryck. Det ska inte ens vara diskutabelt i ett land som Sverige. Tar staten in ska staten ge tillbaka när det är skarpt läge. Så enkelt är det.

Herr talman! Hade inte Sverigedemokraterna stått upp och värnat akassan hade det sett annorlunda ut i dag, när vi nu går in i en lågkonjunktur. De partier som har velat luckra upp detta skyddsnät stöter på patrull när vi sverigedemokrater nu fullt ut står upp för vårt löfte till väljarna, nämligen att Sverige ska ha en trygg och solid a-kassa, en omställningsförsäkring som ger svenska löntagare och deras familjer trygghet, även om man skulle bli av med sitt jobb.

Jag vet hur det känns att leva på a-kassa. Jag vet hur det känns att sitta med nyinköpt hus, precis ha blivit far och bli uppsagd från mitt jobb. Jag har varit där, och jag önskar att alla personer i denna kammare som debatterar de här frågorna någon gång har fått känna på hur det verkligen känns att vara i en sådan situation i sitt liv.

Man lovade Europas lägsta arbetslöshet; det blev en av Europas högsta. Man lovordade och drev på införandet av EU:s sociala pelare; det blev ett allvarligt hot mot den svenska modellen. Man stänger ute tusentals löntagare från att kunna engagera sig i arbetet för en bättre arbetsmiljö på grund av fel partibok. Det saknas tusentals skyddsombud. Man har fört en invandringspolitik som skapat långtidsarbetslöshet för tusentals människor. Och vi kan, herr talman, konstatera att bokslutet för den rödgröna före detta regeringens arbetsmarknadspolitik inte kan kallas för något annat än ett fiasko med enorma konsekvenser för samhället.

Herr talman! Sverigedemokraterna är inte naiva och tror att det går snabbt att vända på den här skutan, då vi går in i en lågkonjunktur påeldad av den högsta inflationen på 30 år. Det kommer att krävas långsiktighet och förmåga att våga ta tuffa beslut. Vågar man inte det ska man inte hålla på med politik. Det kommer också att krävas dialog över blockgränsen för alla partier i den här kammaren för att komma fram till gemensamma lösningar inför den svåra tid vi står inför. Här är denna budget ett litet steg på en väldigt lång väg.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet AU2 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Anf. 81 Teresa Carvalho (S)

Herr talman! En stor del av invandringen till Sverige utgörs av arbetskraftsinvandrare. Nu kommer signaler om att arbetskraftsinvandringen ökar, och jag noterar att det inte är någonting som Magnus Persson nämner i sitt anförande.

Dagens regelverk för arbetskraftsinvandring kom ju till under alliansregeringens tid, och det är svårt att hitta andra länder som har så liberala regler som Sverige. Det är någonting som vi socialdemokrater hela tiden har varit emot, eftersom vi anser att arbetskraftsinvandring i första hand ska användas när det inte går att hitta rätt kompetens i Sverige. Det ska inte användas som ett sätt att konkurrera med låga löner och dåliga villkor.

Vi socialdemokrater har länge kämpat i motvind i de här frågorna. Men när fältet började öppna sig under förra mandatperioden såg vi i regeringsställning naturligtvis till att agera och införde ett försörjningskrav, bland annat. Framför allt tillsatte vi en utredning för att ta fram förslag på hur en modern arbetsmarknadsprövning kan utformas, för det är trots allt det mest effektiva sättet att få ordning och reda inom arbetskraftsinvandringen.

Nu väljer Sverigedemokraterna att skjuta på implementeringen av viktiga delar på framtiden, och någon behovsprövning vid arbetskraftsinvandring verkar inte bli av.

Då undrar jag varför Sverigedemokraterna inte kräver det av regeringen. Det är ju Sverigedemokraterna, fick vi höra här under anförandet, som dikterar villkoren för regeringen. Men varför ska det inte införas någon arbetsmarknadsprövning, så att vi får stopp på fusket och arbetslivskriminaliteten och så att vi kan sluta att ta hit billig arbetskraft och i stället se till att de arbetssökande personer som redan finns här i Sverige kan ta de jobben?

Anf. 82 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Tack för att du tar upp ett väldigt intressant ämne, Teresa Carvalho! Att jag valde att lämna det utanför i detta anförande är för att de specifika debatterna kommer upp till våren. Där kommer framför allt arbetskraftsinvandringen och arbetsmiljöarbetet, som ligger i andra betänkanden, så då kommer vi att kunna gå in mer i detalj på dem. Därför valde jag det övriga. Men jag ska svara på frågan.

Jag vill först nämna att jag inte vet om jag litar på Socialdemokraterna när det gäller myndighetsprövad arbetskraftsinvandring. Inför valet 2014 stod jag på barrikaderna på svenska byggarbetsplatser med fackliga företrädare och aktiva socialdemokrater. Då gick Socialdemokraterna till val på arbetsmarknadsprövning. Samma sak gjorde man inför valet 2018. Men när man gick in och satte sig i förhandlingar med Miljöpartiet valde man att stryka det. Jag vet därför inte riktigt hur stor Socialdemokraternas trovärdighet är i den här frågan.

Jag har inte riktigt koll på hur formuleringarna ser ut i Tidöavtalet, men i alla frågor som ligger utanför Tidöavtalet kan Sverigedemokraterna komma överens med Socialdemokraterna. Det finns säkert frågor där vi kan ha en diskussion i framtiden; det har jag absolut inga problem med.

Jag håller alltså med Teresa Carvalho om hennes problembeskrivning men anser inte att Socialdemokraterna är så värst trovärdiga i den här frågan. Man har svikit svenska löntagare två val på raken, och med tanke på regeringsunderlaget valet 2022, vad är det som säger att man till nästa val ska kunna gå dem till mötes? Man ska göra upp med Centerpartiet som vill ha den mest liberala arbetskraftsinvandringspolitiken i hela Sverige. Hur man ska få ihop den ekvationen vet jag inte.

Anf. 83 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Som vi nyss fick höra från Magnus Persson var det mycket riktigt en väsentlig skillnad mellan den socialdemokratiska regeringen och den regering vi har nu eftersom vi inte hade en majoritet bakom vår politik för arbetskraftsinvandringen här i kammaren. Den nuvarande regeringen har ju en majoritet tack vare samarbetet med Sverigedemokraterna. Vi hade helt enkelt inte möjlighet att driva igenom vår politik på det här området när vi satt i regeringen, till skillnad från den nuvarande regeringen - om det nu är så att regeringspartierna håller med Sverigedemokraterna om problembilden.

Vi agerade som sagt när det började öppna upp sig i slutet av den förra mandatperioden, och jag vidhåller att den allra viktigaste åtgärden för att komma åt fusket och låglönekonkurrensen är just behovsprövning. Det har även Sverigedemokraterna tyckt, och jag förstår på Magnus Persson att han fortfarande tycker det. Sverigedemokraternas representant stod också här i en debatt i arbetsmarknadsutskottet för ett år sedan och sa att det var den allra viktigaste åtgärden för att bekämpa arbetslivskriminaliteten.

Om det nu är så att Sverigedemokraterna trots sitt inflytande över regeringen väljer att inte agera innebär det bevisligen att det paradigmskifte som det talas om mest är snack. Paradoxalt nog kan vi få en situation där invandringen till Sverige ökar nästa år på grund av att arbetskraftsinvandringen nu ökar. Jag tror att många med mig undrar varför Sverigedemokraterna inte agerar. Kan det vara så att det är för att arbetsgivarna och näringslivet trots allt vill ha kvar de liberala reglerna för att hålla nere lönenivåerna? Kan det, fru talman, möjligtvis vara så att när näringslivet knackar på Sverigedemokraternas dörr är det väldigt svårt att säga nej, eftersom det smäller högre att komma in i den värmen än att stå upp för svenska arbetstagares sjysta villkor och löner?

Anf. 84 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag tycker att Teresa Carvalho är en väldigt duktig och sympatisk människa, men det blir lite fel när hon påstår att hon inte har haft majoritet för förslaget om behovsprövad arbetskraftsinvandring.

När vi har lagt förslaget på bordet här i riksdagens kammare har Socialdemokraterna valt att rösta nej till det. Och det gäller inte bara det förslaget; det gäller även många andra av de egna förslag som man gått till val på. Det gäller till exempel utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott, ett S-förslag som ni lovade LO redan valet 2014 att ni skulle driva igenom i Sveriges riksdag. Vi har haft majoritet för det i kammaren vartenda år sedan dess, men Socialdemokraterna väljer att rösta nej till sina egna förslag.

Varför det, kan man undra, fru talman. Jo, för att det är viktigare att inte göra upp med Sverigedemokraterna. Det viktigaste är att hålla Sverigedemokraterna utanför. Därför väljer man hellre att rösta nej till sina egna förslag. Hade man sökt stöd hos Sverigedemokraterna för behovsprövad arbetskraftsinvandring hade det förslaget varit klubbat och klart. Men man valde att rösta nej, för att man inte ville stå på samma sida som Sverigedemokraterna. Det var viktigare för Socialdemokraterna än att lyssna på LO-facken och alla de löntagare som drabbas av detta.

Jag vet själv av erfarenhet hur det ser ut på svensk arbetsmarknad. Jag har jobbat i många, många år som byggnadsarbetare och var både skyddsombud och facklig förtroendeman tills jag, som alla vet, fick sparken på grund av fel partibok. Att stå här och säga att vi säger nej till förslagen stämmer inte. Det är Socialdemokraterna som säger nej till dessa förslag. Det hade varit klubbat och klart för länge, länge sedan om ni hade vågat göra upp med Sverigedemokraterna. Så är det.

Anf. 85 Serkan Köse (S)

Fru talman! När jag lyssnade på Magnus Persson kände jag att jag behövde få lite klarhet i vad han menade när han pekade på att många inte har fått en rimlig chans. Han pekade också på ineffektiva åtgärder och tog upp verkningsfulla åtgärder. Vad det var förstod jag inte riktigt.

I Arbetsförmedlingens eget budgetunderlag för perioden 2022-2024 konstateras att subventionerade anställningar är "en av de insatser som kan vara effektiv för att hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden till jobb. Det gäller inte minst utrikesfödda kvinnor där extratjänster varit framgångsrikt för att dessa ska komma ut på arbetsmarknaden".

Min enkla fråga till arbetsmarknadsutskottets ordförande Magnus Persson är: Litar Magnus Persson och Sverigedemokraterna på statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet, inte minst utifrån diskussionen som ledamoten har varit inne på när det gäller ineffektiva åtgärder?

Anf. 86 Magnus Persson (SD)

Fru talman! För mig och Sverigedemokraterna är det viktigaste när det gäller arbetsmarknadsinsatser och dylikt hur det ser ut med reguljära jobb. Vad kommer ut i andra ändan? Vi har provat extratjänster väldigt länge, i många år, och det är en av de åtgärder som genererar minst antal reguljära anställningar.

Jag förstår att Serkan Köse från Socialdemokraterna är väldigt glad över extratjänsterna, för det är en av de tjänster som missbrukas mest, framför allt i socialdemokratiskt styrda kommuner. Vi har till exempel en kommun som heter Malmö, som lovordar extratjänster och tog emot hundratals personer. Men folk satt hemma i sina lägenheter och fick betalt, för det fanns inga jobb och gå till. Det fanns också ett bonussystem kopplat till extratjänster, så Malmö stad fick många miljoner som bonus bara för att man skapade extratjänster - som inte fanns. Man missbrukade helt enkelt ett system.

Det finns en röd tråd genom detta. Tittar man på vilka kommuner som utnyttjar detta mest ser man att det mest är socialdemokratiskt styrda kommuner med väldigt stora underskott i sin budget. Och det genererar som sagt väldigt lite jobb.

Så ser det ut, och det är anledningen till att vi inte vill satsa på extratjänsterna utan på andra åtgärder i stället.

Anf. 87 Serkan Köse (S)

Fru talman! Det är väldigt tydligt att Sverigedemokraterna inte litar på statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet. Man litar inte heller på forskning som tydligt visar att subventionerade anställningar är effektiva insatser för att arbetssökande ska komma i arbete, särskilt personer som står långt från arbetsmarknaden.

Extratjänster, som ledamoten var inne på, och introduktionsjobb är exempel på sådana anställningar. Därför är det olyckligt att Sverigedemokraterna och regeringen har valt att ta bort stödet till extratjänster.

Till diskussionen kan jag också koppla att Sverigedemokraterna vill avveckla arbetsmarknadspolitiska program. Man vill avveckla subventionerade anställningar som nystartsjobb, etableringsjobb med mera. Med andra ord kan vi väl konstatera att Sverigedemokraterna varken vill satsa på förmedlingsinsatser, subventionerade anställningar eller utbildningsinsatser för arbetslösa.

Nu är vi på väg in i en lågkonjunktur. Arbetslösheten kommer att öka liksom långtidsarbetslösheten. Ledamoten var inne på att vi har en hög inflation och att vi kommer att få en ökad arbetslöshet. Därför vill jag gärna passa på att fråga Sverigedemokraterna om regeringens budget. Där finns inte mycket beredskap inför detta. Frågan till Magnus Persson är hur Sverigedemokraterna ska få fler människor att bli anställbara eller rustas för att få ett jobb, nu när ni egentligen vill ta bort allt som gör det möjligt för människor att rustas och bli anställbara.

Anf. 88 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag vet inte om Serkan Köse har behagat läsa budgeten som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har tagit fram. Där står klart och tydligt att man väljer bort extratjänsterna men i stället väljer att satsa bland annat på nystartsjobben, som är en av de arbetsmarknadsåtgärder som har gett mest reguljära anställningar i slutändan.

Vi vill också till exempel satsa på de nya etableringsjobben - och här blir det väldigt intressant, fru talman. Socialdemokraterna vill ju behålla extratjänsterna, och man vill finansiera dem bland annat genom att skära ned stora summor på anslag 1:13, som omfattar nystartsjobben och de nya så kallade etableringsjobben. Menar alltså Socialdemokraterna och Serkan Köse att de etableringsjobb som parterna har varit med och tagit fram inte är en viktig arbetsmarknadsåtgärd? Han kanske hellre vill satsa på extratjänsterna, som i slutändan inte genererar några jobb.

Detta har prövats i många år och av många regeringar, med väldigt dåliga - faktiskt usla - resultat. Varför inte lyfta blicken och våga tänka lite nytt?

Anf. 89 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har lagt en budgetproposition på riksdagens bord som inte möter den oroliga tid vi lever i och lågkonjunkturen vi står inför.

Vi socialdemokrater har lagt fram en budgetmotion med rejäla investeringar för att skydda välfärden och hushållens ekonomi och för att öka tryggheten i hela Sverige. Eftersom vi har ett budgetalternativ med ett större anslag till utgiftsområdet Arbetsmarknad och arbetsliv vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken tar vi socialdemokrater vår utgångspunkt i målet om full sysselsättning. Med det menar vi att alla som kan jobba ska jobba. Arbete är förstås en förutsättning för den egna försörjningen och det som ger människor frihet att forma sitt eget liv.

Tillväxt och rättvis fördelning genom generell välfärd och robusta trygghetssystem är bara möjligt när människor har jobb och betalar skatt. Det är jobb med sjysta villkor, trygga anställningar och löner som går att leva på som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre och en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass.

Fru talman! I Sverige har vi en tämligen unik arbetsmarknadsmodell, där en bärande del är att arbetsmarknadens parter - det vill säga arbetsgivarna och fackföreningarna - förhandlar om löner och villkor, som tecknas i kollektivavtal. Kollektivavtalen ger löntagarna trygghet och arbetsgivarna arbetsfred, och på så sätt skapar de ordning och reda och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Även om jag som socialdemokrat givetvis värnar helheten i arbetsmarknadsmodellen tänker jag inte sticka under stol med vilkas intressen jag sätter främst. Mitt parti Socialdemokraterna föddes ur fackföreningsrörelsen för att driva löntagarnas intressen också politiskt, och på samma vis är det än i dag en bärande del av vår politik att värna den svenska modellen och söka stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden.

För att nå full sysselsättning behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Människor är olika och har olika behov, och därför behöver det finnas en bred uppsättning av olika arbetsmarknadspolitiska verktyg. Det handlar bland annat om arbetsmarknadsutbildning, subventionerade anställningar, matchningsstöd, praktik, arbetslivsinriktad rehabilitering, kompetenskartläggning och vägledning.

För att få människor som står långt från arbetsmarknaden att komma närmare den kan det ofta behövas en kedja av insatser där man kombinerar olika verktyg. Vi får inte heller glömma arbetsförmedlarnas roll. Att bli respektfullt bemött och sedd som en tillgång - som en hel människa - är också en betydelsefull del i kedjan.

Jag vill samtidigt understryka att det svenska samhällskontraktet inte bara vilar på rättigheter. Att göra sig anställbar kan inte vara valfritt, utan den som saknar nödvändig utbildning eller talar otillräcklig svenska ska ta del av de åtgärder som erbjuds. Det var därför vi socialdemokrater bland annat införde utbildningsplikt och tog initiativ till en aktivitetsplikt för den med försörjningsstöd. Krav och stöd är nämligen två sidor av samma mynt. Det räcker inte att göra bara det ena eller det andra.

Fru talman! Nu går vi mot en lågkonjunktur. Arbetslösheten spås stiga nästa år samtidigt som inflation och högre räntor redan gröper ur hushållens köpkraft. Det som behövs nu är en stark och solidarisk arbetslöshetsförsäkring så att de som drabbas av arbetslöshet inte dessutom kastas ut i fattigdom.

Det är bra att den nya regeringen har accepterat de förstärkningar av akassan som Socialdemokraterna genomförde under pandemin och gick till val på att permanenta. Däremot vänder vi oss med kraft emot de högerkonservativas ansvarslösa neddragningar av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ju nu vi ska rusta människor för att de ska kunna ta de jobb som finns när det så småningom vänder uppåt igen.

Tack vare en ansvarsfull socialdemokratisk ekonomisk politik möter Sverige ändå lågkonjunkturen utifrån en styrkeposition på arbetsmarknaden. Det är 450 000 fler som arbetar i dag jämfört med 2014. Sysselsättningsgraden är den högsta på 30 år och ligger dessutom i EU:s absoluta toppskikt. Långtidsarbetslösheten har minskat för första gången på många år, och arbetslösheten är lägre än när vi gick in i pandemin.

För att åstadkomma detta har vi skruvat på flera kranar. Vi skapade nya extratjänster, vi byggde ut Kunskapslyftet och utbildningsplatserna och vi har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att utöka sin lokala närvaro. Samtidigt passade vi på att lägga grunden för världens bästa omställningsstöd.

Socialdemokraterna genomförde även satsningar på att ställa om industrin, vilket vi nu ser resultatet av: Det tillverkas fossilfritt stål i Sverige, och nedlagda industrier blir till batterifabriker. Det skapar tusentals jobb och ny framtidstro på platser som länge har kämpat med hög arbetslöshet.

Den svenska industrin spelar en nyckelroll i vårt samhällsbygge och kommer att vara avgörande både för att utsläppen ska minska snabbare och för att jobb inte ska försvinna till andra länder. Det är ett helt annat förhållningssätt som råder än senast Moderaterna ledde en regering, då dåvarande statsministern deklarerade att industrin i Sverige var "basically gone". Den styrkeposition som Sverige nu har återtagit får inte försakas.

Nu har vi dock fått en ny högerregering, som tillsammans med Sverigedemokraterna sänker ambitionerna för jobbpolitiken. Anslagen till Arbetsförmedlingen minskar, och i en handvändning försvinner ytterligare 1 ½ miljard från verktygslådan. Regeringen skär dessutom ned på vuxenutbildningen, vilket resulterar i en dubbelstöt mot dem som behöver stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsministern hävdar att stödet till arbetslösa ska förbli lika bra, eller till och med bli bättre, trots neddragningarna. Jag tänker att han antingen har ett magiskt trollspö, eller också - och det är kanske mer sannolikt - är detta återigen ett prov på klassiskt borgerligt önsketänkande. Senast vi hade en borgerlig arbetsmarknadsminister fördrevs uppemot en halv miljon svenskar från a-kassan. Dessutom såg fas 3 dagens ljus - minns ni det? Jag hoppas att regeringspartierna har lärt sig av sina misstag och inte upprepar dem.

Vi socialdemokrater väljer i stället den motsatta vägen. Märk väl att vi har samma pengar att röra oss med som regeringen! Vi eldar således inte på någon inflation, men vi prioriterar de resurser som finns helt annorlunda.

Vi säger nej till stora skattesänkningar för samhällets mer välbeställda och satsar i stället dubbelt så mycket på generella statsbidrag till välfärden, alltså till skolan, omsorgen, vården och det brottsförebyggande arbete som sker runt om i våra kommuner.

Vi behåller också pengarna till arbetsmarknadspolitiken och skjuter till medel för att Arbetsförmedlingen ska kunna ha en lokal närvaro i hela landet, särskilt där arbetslösheten är som högst.

Vi återinför även extratjänsterna, som högerpartierna tog bort förra året. Ja, de satt ju i opposition men lyckades ändå samla en majoritet i kammaren för detta när de fick igenom som budget. Det var väldigt synd, tycker jag, för det visade sig att extratjänsterna var ett viktigt verktyg för att få människor - inte minst utrikesfödda kvinnor - närmare arbetsmarknaden och slutligen i egen försörjning.

Därtill vill jag säga att vi även satsar pengar på Arbetsmiljöverket för att ytterligare växla upp arbetet mot arbetslivskriminaliteten. Det kommer en kollega till mig att återkomma till lite längre fram i debatten.

Att regeringen och Sverigedemokraterna skär ned kraftigt på jobbpolitiken är minst sagt olyckligt och bekymmersamt men tyvärr inte alls oväntat, fru talman.

Vi socialdemokrater menar allvar med att vi vill bryta segregationen. Där spelar arbetsmarknadspolitiken en nyckelroll. Sverige ska nämligen vara ett land där barn får se både sina mammor och pappor gå till jobbet och där människor kan leva på sin lön och ha trygga anställningsvillkor.

Människors arbete är Sveriges främsta tillgång. Det ger också individen egenmakt att forma sitt liv. Därför är de här frågorna otroligt viktiga för oss socialdemokrater.

Med det sagt vill jag önska fru talmannen, utskottets ledamöter, kansliet, åhörare i kammaren och alla andra som kan tänkas lyssna på debatten en god jul.

(Applåder)

Anf. 90 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! När Teresa Carvalho talar kan man nästan tro att det är en företrädare för ett arbetarparti som står i talarstolen. Men vi vet att det runt om i Sverige är Socialdemokraterna som håller emot när mina partikollegor gör sitt bästa och sliter dag ut och dag in för att få på plats en offensiv lokal arbetslinje.

Fru talman! Min fråga till Teresa Carvalho är: Vad gör egentligen Socialdemokraterna i Sveriges riksdag för att säkerställa att alla i Sverige får ta del av arbetslinjen och för att säkerställa att vi inte har socialdemokratiska kommuner runt om i vårt land som hindrar arbetslinjen från att komma på plats i deras kommun?

De stoppar förslag om heltidsaktivering för dem som tar emot försörjningsstöd. De hindrar olika satsningar som kan se till att alla människor kommer ut i arbete. Tidöavtalet lovar heltidsaktivering, samhällsnyttiga insatser som del av aktiveringen och ett bidragstak för att ge stöd åt den lokala arbetslinjen. Men vad lovar egentligen Socialdemokraterna, fru talman?

Anf. 91 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater gör ganska många olika saker här i riksdagen för att se till att människor ska komma i arbete. Det ligger i socialdemokratins dna att sträva mot full sysselsättning och att bekämpa arbetslösheten.

Det kanske inte kommer som någon chock att jag säger att vi socialdemokrater allra helst sitter i regeringsställning. Det är därifrån vi allra bäst kan påverka samhället och göra samhället lite bättre.

Oavsett om vi sitter i regering eller i opposition är vi alltid i opposition mot orättvisorna. Få orättvisor är så tydliga som de som har sin botten i just arbetslösheten. Därför är det en av våra absolut viktigaste frågor att ständigt bekämpa arbetslösheten.

Vi gör en rad olika saker för att bekämpa arbetslösheten. Det gjorde vi i regeringsställning, och vi kommer naturligtvis att fortsätta att vara en konstruktiv kraft också i opposition.

Låt mig nämna några saker där vi skiljer oss åt från regeringen och Sverigedemokraterna. Vi kan börja med välfärden. Vi satsar dubbelt så mycket som högerpartierna på de generella statsbidragen. De är en grundförutsättning för att kommunerna ska kunna behålla de anställda i välfärden. Det gäller till exempel undersköterskor och barnskötare, för att inte tala om personalen som sliter i vården. Det är en sak.

En annan är att vi satsar mer pengar på Arbetsförmedlingen för att den ska kunna utföra sitt arbete. Det handlar om att den ska kunna möta de arbetssökande och finnas i hela landet. Vi kommer ihåg Alexanderhugget från högerpartier som innebar att Arbetsförmedlingen fick stänga ned kontor runt om i landet. Vi vill att den ska finnas i hela landet och kunna möta arbetssökande i hela landet.

Nu inser jag, fru talman, att min talartid är slut. Jag får återkomma i nästa replik.

Anf. 92 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! I svenska kommuner sliter kommunpolitikerna för att också den lokala politiken ska bidra till arbetslinjen. Man inför krav på heltidsaktivering för den som tar emot försörjningsstöd. Man ser till att alla har praktikplats och utbildning, och man gör en rad olika insatser. Men i kommun efter kommun hindras detta av socialdemokratiska kollegor till Teresa Carvalho.

Fru talman! Det är ett problem att socialdemokrater i Örebro tar strid för höjda bidrag till alla barnfamiljer. Där är ett problem att man i socialdemokratiska Malmö ser till att också de som är illegalt i Sverige ska få bidrag, trots att de inte ens har rätt att vara i landet.

Det är ett problem att socialdemokraterna i Växjö har röstat nej till våra förslag om att se till att vi får höjda krav på dem som i dag inte har ett arbete. Det handlar om att de exempelvis utbildar sig till jobb om de saknar en utbildning.

Tack och lov kan Moderaterna trots allt genomföra det i många kommuner. Men vad är egentligen Socialdemokraternas förslag i Sveriges riksdag för att kommunerna ska få stöd för sin arbetslinje och för att alla kommuner ska införa en offensiv arbetslinje?

Det var den enkla frågan, och på det kom det inga svar. Det tycker jag är tråkigt, fru talman.

Anf. 93 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Nu ska jag komma direkt till saken så att Oliver Rosengren får sitt svar. Vi har också en politik på det här området.

Det är lite svårt att bemöta svepande exempel från kommuner när jag inte känner till vad som ligger bakom. Jag kan konstatera att det var den förra regeringen som tillsatte en utredning för att få på plats en aktivitetsplikt inom försörjningsstödet. Det är den nya regeringen varmt välkommen att fullfölja så att det blir verklighet av det.

Men det är inte bara det. Vi har också infört en utbildningsplikt för nyanlända som är i behov av utbildning för att komma i arbete. Därtill såg vi till att etableringsinsatserna blev en skyldighet och inte bara en rättighet som Moderaterna införde senast de satt i regeringsställning.

Vi har många goda exempel på vad vi har gjort för att ställa krav, som jag uppfattar att Oliver Rosengren far efter här. Men det är två sidor av myntet.

Det låter som att vi är relativt överens om att vi ska ställa krav på att människor ska göra allt vad de kan för att göra sig anställbara. Men det behövs också stöd. Det är uppenbart att det är här vi skiljer oss åt.

När vi nu går in i en lågkonjunktur väljer vi att fortsätta att satsa på arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Då väljer de högerkonservativa att skära ned med miljardbelopp.

På vilket sätt tror Oliver Rosengren att det kommer att få fler människor in i arbete?

Anf. 94 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag ställde en retorisk fråga i ett tidigare replikskifte. Serkan Köse fick aldrig chansen att svara på den. Jag hoppas att Teresa Carvalho kan svara på frågan.

Man vill finansiera extratjänsterna med nedskärningar på anslaget 1:13, Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar. Vad är det i det anslaget som Socialdemokraterna tycker är dåligt?

Nystartsjobben är en av de arbetsmarknadsåtgärder som genererar flest reguljära anställningar i slutänden. Det är inte många, men det är betydligt fler än med extratjänsterna.

Etableringsjobben är något som parterna har varit med och tagit fram och som både företagarorganisationer och löntagarorganisationer står bakom.

Min fråga är: Vad ska man skära ned i 1:13? Det är över 1 miljard som Socialdemokraterna vill skära där.

Anf. 95 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Tack, Magnus Persson, för att du ger mig möjligheten att förtydliga detta!

Det är mycket riktigt så att vi socialdemokrater omfördelar 1 miljard från 1:13 som finansierar nystartsjobb och etableringsjobb till 1:3 där bland annat extratjänsterna låg men också andra viktiga arbetsmarknadspolitiska insatser som exempelvis arbetsmarknadsutbildningar med mera.

Anledningen till att vi gör denna omfördelning, utöver att vi säger nej till de neddragningar som Sverigedemokraterna och regeringen genomför av arbetsmarknadspolitiken, är att vi exempelvis ser att alla resurser som har avsatts för nystartsjobben inte har använts. Samtidigt är det så att nystartsjobben i mycket stor utsträckning går till personer som också utan stödet hade kunnat få dessa jobb. Det är ett stöd riktat till arbetsgivare för att sänka anställningskostnaderna. Och jag säger inte att det är dåligt. Vi står också bakom att vi ska ha nystartsjobben.

Men vi tycker att det är en obalans i fördelningen mellan anslagen. Och om man lyssnar på arbetsförmedlare och kommuner runt om i landet är det väldigt många som säger att om det är någonting som behövs är det att verktygslådan fylls på med mer förberedande insatser, och extratjänsterna var just ett sådant väldigt viktigt verktyg. Därför säger vi att eftersom allt ändå inte går åt av det som är avsatt för nystartsjobben omfördelar vi lite resurser där för att återinföra extratjänsterna. Samtidigt säger vi alltså nej till neddragningarna av det anslag som finansierar bland annat arbetsmarknadsutbildningar.

För att svara väldigt konkret på Magnus Perssons fråga är det alltså inte etableringsjobben som ska få mindre resurser.

Anf. 96 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag tackar för klargörandet. Det framgår inte i budgettexten.

Gällande extratjänsterna kan man konstatera att de utnyttjas väldigt mycket av kommunerna, och det skapar också väldigt många undanträngningseffekter inom den kommunala verksamheten och framför allt inom äldreomsorgen med mera. Det skapar också väldigt stora problem - språkförbistring med mera.

Jag ska inte förlänga denna debatt. Men när det gäller arbetsmarknadsåtgärder, vad är drivkraften för Socialdemokraterna i slutändan? Är det att de vill skapa så många reguljära anställningar som möjligt, eller handlar det enbart om att frisera statistiken och gömma undan människor i diverse arbetsmarknadsprojekt med urusla resultat som vi har sett? Vi kan gå tillbaka och titta i budgetar under flera år, även under den socialdemokratiska regeringens tid, och se att det är extremt dåliga utfall.

När det gäller att till exempel ta tillbaka extratjänsterna kan jag säga att det under ett år under den förra mandatperioden var 15 000 inskrivna och knappt 5 procent som gick vidare till en reguljär anställning. Tycker Socialdemokraterna och Teresa Carvalho att det är ett bra utfall?

Anf. 97 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Jag ska svara väldigt konkret: Nej, jag och Socialdemokraterna är inte intresserade av att frisera någon statistik. Det som vi är intresserade av är att få så många människor som möjligt in i reguljärt arbete.

Vad gäller extratjänsterna har vi aldrig sagt att det är en realistisk målsättning att 100 procent av alla som har fått en extratjänst går vidare direkt till ett reguljärt arbete.

För många är vägen in till arbetsmarknaden krokig. Den är inte alltid spikrak, utan det kan behövas en kedja av olika insatser under en längre tid. Vi får aldrig tappa hoppet om människor. Som socialdemokrat kommer jag aldrig att kapitulera inför arbetslösheten. Det behövs en bred palett av insatser. Och just extratjänsterna var ett sådant verktyg som vi såg framför allt riktas till utrikes födda kvinnor som ett bra verktyg för att få dem närmare egenförsörjning. Ibland kunde ett första steg vidare från extratjänsten vara att man kunde tillgodogöra sig en annan insats, exempelvis en arbetsmarknadsutbildning. Men det var en meningsfull sysselsättning, en meningsfull erfarenhet och ett viktigt stöd i klivet mot den reguljära arbetsmarknaden.

När jag talar med arbetsförmedlare och kommuner säger de väldigt unisont: Vad synd att de försvann. Vi hoppas att de kommer tillbaka.

Vi socialdemokrater vill, som sagt, återinföra extratjänsterna. Vi vill också lägga mer resurser på den övriga arbetsmarknadspolitiken - arbetsmarknadsutbildningar och så vidare - därför att människor är olika med olika behov. Därför behövs olika insatser, så också extratjänster.

Jag vill avsluta med att säga att extratjänsterna och andra subventionerade anställningar också är ett sätt att upprätthålla arbetslinjen därför att de sätter arbete som en väldigt tydlig norm om att man i Sverige förväntas gå till jobbet och försörja sig och sina barn. Ibland kan det första steget vara en subventionerad anställning för att ta klivet vidare till en reguljär.

(Applåder)

Anf. 98 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! I den nu aktuella utgiftsområdesdebatten om arbetsmarknad och arbetsliv vill jag redan inledningsvis meddela att jag i mitt anförande kommer att hålla mig till arbetsmarknadsfrågorna, och min kollega Saila Quicklund kommer att gå närmare in på arbetslivs- och arbetsmiljöfrågorna.

Fru talman! Det är tuffa tider i såväl den svenska som den internationella ekonomin. Inflationen är hög, räntorna stiger och energipriserna här hemma i Sverige påverkas både av den tidigare regeringens misslyckade energipolitik och av en orolig omvärld. Det är fortsatt krig i vårt närområde. Det är ofattbart att det är krig i Europa år 2022.

Allt detta påverkar de svenska hushållen och företagen som nu pressas hårt. Arbetslösheten, som enligt den socialdemokratiska regeringen skulle vara EU:s lägsta år 2020, steg allra mest i hela unionen till EU:s tredje högsta och är fortsatt hög jämfört med hur det är i övriga medlemsländer. I dessa osäkra och ekonomiskt tuffa tider gäller det att vara aktsam med statens finanser.

Fru talman! Sverige kommer att, som så många gånger förr, arbeta sig ur dessa svåra tider. Vi moderater, tillsammans med våra samarbetspartier Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, vet att arbetslinjen är rätt väg att gå. Därför kommer vi under mandatperioden att bereda förslag på flera områden. En viktig del är att göra det mer lönsamt att arbeta. Arbetslinjens återinträde påbörjades under alliansregeringsåren 2006-2014 när framför allt låg- och medelinkomsttagare runt om i landet fick behålla mer av den egna lönen. Vanliga löntagare som undersköterskor, busschaufförer och andra fick en extra månadslön per år efter skatt, något som Socialdemokraterna motsatte sig vid varje tillfälle då jobbskatteavdraget skulle förstärkas. Det är viktigt att komma ihåg.

Arbetet fortsätter nu, efter en åtta år mycket lång paus under S-regeringens tid. När ekonomin så tillåter kommer skatten på jobb och pension att sänkas ytterligare. Det är vårt besked.

Den moderatledda regeringen och samarbetspartierna kommer också att genomföra en stor bidragsreform som syftar till att förbättra chanserna för fler människor att komma i jobb och lämna utanförskapet. Ett bidragstak ska införas, tydliga och anpassade aktivitetskrav ska ställas på alla som har försörjningsstöd och möjligheten till samhällsnyttiga insatser ska utredas.

Fru talman! En viktig del i att vara aktsam med statens finanser är att alltid sträva efter största möjliga effektivitet när det kommer till att fördela skattebetalarnas pengar.

Vi menar att det finns goda möjligheter att vara mer effektiv när det kommer till arbetsmarknadspolitiken. Genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och bidrar till en hög sökaktivitet kan anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas 2023.

Det handlar om att vi moderater tillsammans med samarbetspartierna anslår ungefär 1 ½ miljard kronor mindre till de arbetsmarknadspolitiska programmen under innevarande år. Medlen för innevarande år har dessutom inte förbrukats, och kostnaderna beräknas bli 1,6 miljarder kronor lägre än budgeterat. Med rätt användning av pengarna kan vi därmed på ett mer effektivt sätt hantera arbetsmarknadspolitiken.

Vi föreslår också att Arbetsförmedlingens verksamhet ska effektiviseras ytterligare och minskar därför förvaltningsanslaget så att skattebetalarnas kostnad minskar med 270 miljoner kronor nästa år jämfört med i år.

Fru talman! Vi satsar på fler praktikplatser, så att fler får möjlighet att pröva sina vingar på arbetsmarknaden. Det sänker trösklarna, och arbetsgivare får en möjlighet att se en persons kompetenser och potential. Samtidigt bryter det passiviteten för den enskilda. Därför görs en särskild satsning utanför de så kallade ramprogrammen med 45 miljoner kronor.

Fru talman! I enlighet med Tidöavtalet permanentas nu också arbetslöshetsförsäkringen på den högre nivå som gällde under pandemin. I budgeten föreslås även att de tillfälliga lättnaderna i arbetsvillkoret och karensvillkoret i lagen om arbetslöshetsförsäkring som gällt under pandemin ska förlängas.

Låt mig vara tydlig med att detta är en stor eftergift för oss moderater som hellre hade sett att dessa medel på 5,8 miljarder kronor hade använts till annat, samtidigt som en återgång till nivåerna och reglerna före pandemin hade stärkt arbetslinjen ytterligare eftersom det hade bidragit till att göra det lönsammare att arbeta.

Som statsministern också har sagt är detta en entydig och djup förlust för oss moderater. Men vi kan leva med den, eftersom a-kassan är en nödvändig del av kompromissen i Tidöavtalet. Vi moderater står självklart bakom hela budgeten, men jag tycker ändå att det kan vara värt att poängtera var vi som enskilt parti egentligen är av en annan åsikt.

Fru talman! Arbetslinjen behöver återupprättas i Sverige. Arbetslinjen är grunden för den moderata politiken. Om detta är vi också överens med samarbetspartierna. Vi tar nu de första stegen för mandatperioden i arbetslinjens tecken vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag vill därför yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets betänkande 2 som behandlar utgiftsområde 14 i regeringens budgetproposition.

(Applåder)

Anf. 99 Jonny Cato (C)

Fru talman! När jag gick hemifrån i förmiddags startade jag Spotifylistan över mest spelade låtar det här året. Det märks att det har varit valår; Moderata ungdomsförbundets låt Sverige jobbar gick igång. Det kan verkligen sägas vara ödets ironi när man är på väg till den här debatten för att tala om arbetslinjen.

När man läser och synar regeringens budget ser man dock att Moderaterna väljer bidragslinjen före arbetslinjen. Det är anmärkningsvärt ur många perspektiv att en regering som påstår sig vara både borgerlig och liberal väljer just bidragslinjen före arbetslinjen. I regeringens egen budget konstateras det vara "en följd av att de negativa effekterna för sysselsättningen och arbetslösheten av att bibehålla dagens nivå på arbetslöshetsersättningen bedöms vara större än de samlade positiva effekterna av övriga reformer".

Sverige behöver mer arbetslinje och mindre bidragslinje. Sverige behöver fler människor som går till jobbet varje morgon. Jag är glad att ledamoten lyfte upp just den delen och sa att det inte är Moderaternas politik. Men det börjar bli ett återkommande svar från den här regeringen: "Det tycker inte vi, och det tycker inte vi." Någon måste stå upp för helheten. Moderaterna har faktiskt statsministerposten, och ni presenterar en budget som går rakt emot arbetslinjen.

Jag vill fråga varför Moderaterna och den moderata finansministern väljer att prioritera höjd a-kassa före fler jobbskapande åtgärder.

Anf. 100 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Epiteten verkar vara viktiga för ledamoten Cato. Om vi ska börja där fortsätter Moderaterna helt klart att vara ett liberalkonservativt borgerligt parti. Från talarstolen redogjorde jag för och tog ansvar för budgeten i sin helhet, men jag ville också nämna var vi skiljer oss åt och var vi egentligen hade velat prioritera annorlunda. Det handlar om att kompromissa.

Jag är helt övertygad om att Tidöavtalet är rätt väg för Sverige jämfört med den rödgröna röra som hade uppstått om Jonny Cato och hans centerpartister hade fått rösta fram Magdalena Andersson som statsminister ytterligare en gång. Där kan vi snacka bidragslinje och absolut inte arbetslinje.

Hur den rödgröna sidan skulle få ihop det vore också intressant att få veta. Om man tittar på budgetarna som Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har lagt fram ser man att de spretar åt väldigt olika håll. Centerpartiet vill i arbetsmarknadspolitiken minska radikalt mycket mer än de vänstra partierna vill göra. Centerpartiet vill också ha lägre a-kassa än de röda partierna vill. Vissa partier till vänster vill dessutom höja a-kassan väldigt mycket mer än vad som är fallet i dag. Jag får inte det där att gå ihop.

Det gäller någonstans att hitta majoritet i den här kammaren. Moderaterna är samlingspartiet i svensk politik. Det var vi tydliga med under föregående mandatperiod. Tillsammans med våra vänner i samarbetspartierna har vi nu lyckats få majoritet i kammaren. Då gäller det att kompromissa. Detta är, precis som jag nämnde i talarstolen, en kompromiss som vi kan leva med.

Så småningom kommer vi att gå fram med skattesänkningar på låga och medelstora inkomster. Vi kommer också att stärka arbetslinjen ytterligare. Hur det skulle ha gått med vänsterpartiernas politik, där jag faktiskt inkluderar Centerpartiet, är svårare att förstå.

Arbetslinjen kommer att stärkas. Men jag ställer en motfråga till ledamot Cato. Hur hade det gått att förhandla med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om det, när svansföringen är så pass hög?

Anf. 101 Jonny Cato (C)

Fru talman! Vi skulle inte sätta epitet på varandra, sa moderaten. Sedan säger han att vår politik är vänsterpolitik.

Man kan kolla i budgetförslagen. Vår politik är exakt det som vi utger oss för att vara - både borgerlig och liberal.

Jag är den förste att instämma i att Centerpartiet och Socialdemokraterna är två helt olika partier. Det är ingen hemlighet att vi har olika syn på arbetsmarknadspolitiken. Det är jag ganska glad över att vi kan säga, och jag tror att vi båda kan vara överens om det. Jag hade gärna sett att Moderaterna hade gjort likadant i stället för att acceptera Sverigedemokraternas hela politik på område efter område.

Ja, politik är att kompromissa. Men jag kan konstatera att när Centerpartiet kompromissade under förra mandatperioden inom ramen för januariavtalet blev det inte en bidragslinje. Då blev det en stor, historisk reformering av LAS, och det blev en stor, historisk reformering av Arbetsförmedlingen - sådant som Moderaterna inte orkade göra under de år vi samarbetade inom Alliansen. Då fanns det alltid någon som sa stopp. Men det fick Centerpartiet igenom. Vi har visat att vi kan kompromissa och stå upp för borgerliga liberala förslag såsom förändrad arbetsrätt, LAS och Arbetsförmedlingen.

Nu är det inte Socialdemokraterna, inte Vänsterpartiet, inte Miljöpartiet och inte Centerpartiet som styr. Det är Moderaterna. Ni säger: "Ni har haft åtta år på er." Men ni har också haft åtta år på er att förbereda er på att ta över makten. Det är helt uppenbart att ni inte har varit redo. När det gäller allt som inte står i Tidöavtalet ekar det nämligen tomt. Arbetslinjen är en sådan sak.

Min fråga till ledamoten blir: Vilka åtgärder kan ledamoten lova här kommer att öka arbetslinjen och minska bidragslinjen?

Anf. 102 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag börjar där Jonny Cato slutade, med vad som kommer att förbättra arbetslinjen framåt jämfört med läget vi i dag är i efter åtta år av stiltje med en socialdemokratisk regering med stöd av Centerpartiet.

Vi kommer, när ekonomin så tillåter, att fortsätta sänka skatten på vanliga inkomster så att busschauffören, undersköterskan och andra människor med helt vanliga jobb får behålla mer av sin egen intjänade lön. Det lyckades vi göra tillsammans med Centerpartiet under de åtta åren vi satt i alliansregeringen. Då stärkte vi som sagt vanliga inkomsttagare när de fick en extra månadslön per år att förhålla sig till. Det tycker jag att vi kan arbeta vidare på.

Jag nämnde dessutom en bidragsreform. Vi har sett till att få in det i Tidöavtalet som en viktig moderat paradfråga, för att se till att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att inte göra det. Det är något som kommer att komma under mandatperioden. Det har vi avtalat om.

Anledningen till att jag ställde frågorna till Jonny Cato om underlagen är att underlagen spelar roll. Centerpartiet har ju parkerat sig till vänster i svensk politik. Man ingår i det rödgröna oppositionslaget med 173 mandat mot våra 176 - tack och lov fick vi majoritet i kammaren! Därför ställs de frågorna.

Centerpartiets resultat ute i landet manar ändå till någon typ av eftertanke. Jag tänker på mitt eget hemlän och länen norr om Dalälven där resultaten har varit urusla. Jag tror att människor vill att Centerpartiet ska komma hem till borgerligheten igen och se till att vi tillsammans kan reformera Sverige i rätt riktning. Det är vad människor efterfrågar ute på landsbygden där Centern traditionellt har haft ett starkt stöd.

Min uppmaning är alltså densamma som väljarnas: Kom hem till borgerligheten, så ska vi nog kunna göra något bra även framåt med Centerpartiet.

Anf. 103 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Högerregeringen och Sverigedemokraterna har tagit över makten i ett läge då sysselsättningsgraden är den högsta på 30 år och dessutom i EU:s absoluta toppskikt. Glädjande nog är också arbetslösheten lägre än när vi gick in i pandemin. Vi har förvisso för hög arbetslöshet. Det vill jag vara tydlig med att jag också tycker. Men det är ändå utifrån en styrkeposition på arbetsmarknaden, med sjunkande arbetslöshet, som den här regeringen har tagit över.

Det beror till stor del på att vi socialdemokrater har bedrivit en offensiv och aktiv arbetsmarknadspolitik med en bred uppsättning åtgärder anpassade efter de arbetssökandes behov i kombination med tydligare krav på den enskilda om vad som förväntas för att göra sig anställbar.

Fru talman! Nu går vi dock mot en lågkonjunktur. Alla, inklusive regeringen själv, gör bedömningen att arbetslösheten kommer att öka nästa år. Vi socialdemokrater väljer då att satsa på arbetsmarknadspolitiken och på vuxenutbildningen för att rusta människor, så att de står redo när det så småningom vänder igen. Men regeringspartierna och Sverigedemokraterna gör precis tvärtom. De skär ned.

Min enkla fråga till ledamoten från Moderaterna är: Hur tänker regeringen när man skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken med miljardbelopp samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur?

Anf. 104 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Angående att sysselsättningen har ökat: Konstigt vore det väl annars, med tanke på hur befolkningen har vuxit under de senaste åren. Det är klart att det där någonstans finns ett svar på varför sysselsättningen har ökat till numerären.

Men det är fortsatt så att Socialdemokraterna ställde ut ett löfte inför valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Stefan Löfvens viktigaste löfte, som hans finansminister Magdalena Andersson var med om att driva fram, var just detta. Man lovade väljarna att så skulle bli fallet. Vad fick vi då för resultat? Jo, precis som jag nämnde i mitt anförande steg arbetslösheten i Sverige allra mest i hela unionen, till EU:s tredje högsta. Resultatet av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik och bidragslinjen är inte något som jag tror att Teresa Carvalho och hennes socialdemokrater ska ta med sig i argumentationen framåt, för vi har sett det motsatta.

Det är fortsatt så att Sverige har en alldeles för hög arbetslöshet. Och precis som ledamoten nämner går vi mot bistrare tider. Vi är i bistra tider, och vi kan komma att gå mot ännu bistrare tider framöver. Då gäller det att göra rätt saker. En sådan sak är att hålla hårt i statens finanser och att se till att vi inte motverkar andra delar av politiken som ska se till att hålla tillbaka inflationen och som ska se till att människors inkomster inte urholkas. Det gäller att vara snål med skattebetalarnas pengar framåt. Det tycker jag är en grund att ha med sig i dessa diskussioner.

Sedan gäller det detta med arbetsmarknadspolitiken. Vi är inne på spåret att det måste vara effektivitet på detta område. Vi hade en replikväxling om detta tidigare, jag och Teresa Carvalho. Vi måste helt enkelt vara snåla med skattebetalarnas pengar. Teresa Carvalho och hennes socialdemokrater vill höja skatten för 1 miljon vanliga löntagare. Då har man mer pengar att fördela. Det är inte konstigare än så. Vi är inte av den åsikten att man ska göra det.

Anf. 105 Teresa Carvalho (S)

Fru talman! Jag måste faktiskt börja med att bemöta lögnen som kom i slutet av Viktor Wärnicks replik. Han säger att vi socialdemokrater vill höja skatten för 1 miljon löntagare. Det är ren och skär lögn, fru talman.

Vi socialdemokrater höjer inga skatter i vårt budgetalternativ. Det vi gör är att vi säger nej till stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det står jag för, med stolthet. Vi säger i detta tuffa läge nej till stora skattesänkningar för samhällets mest välbeställda för att i stället satsa de resurserna på ett utökat barnbidrag till familjerna runt om i vårt land och till ett tankstöd till personer i glesbygden som är beroende av bil. Vi stärker välfärden.

Viktor Wärnick säger att vi vill höja skatten. Det är lögn; det stämmer inte.

Fru talman! Jag skäms inte ett ögonblick för att vi socialdemokrater har en historia av att ha höga ambitioner och höga målsättningar för att bekämpa arbetslösheten i vårt land. Jag skäms inte ett ögonblick för det.

Det skulle vara intressant att höra om Viktor Wärnick har några tankar om vilken nivå på arbetslösheten som han tycker är acceptabel, om han själv har eller vågar ha några målsättningar och framför allt vad han är beredd att göra för att bekämpa den arbetslöshet som alla, inklusive regeringen, bedömer kommer nästa år. Det enda man gör är att man skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och på vuxenutbildningen, som är till för att rusta människor i dåliga tider så att de står bättre rustade när det så småningom vänder uppåt igen.

Anf. 106 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag vill säga något när det gäller den höjda skatten för 1 miljon löntagare. Gränsen för statlig inkomstskatt regleras utifrån prisbasbeloppet. Det var regeringen Andersson som fastställde prisbasbeloppet. Jag vet inte om ni minns att den förra utbildningsministern Anna Ekström under valrörelsen lade ut bilder på sociala medier och stolt proklamerade att den höjda prisbasbeloppsnivån skulle stärka ekonomin för studenter, pensionärer och andra. Det är alltså den förra regeringen som har bestämt denna nivå, inte denna regering. Och med den nivån följer att skiktgränsen höjs.

Det Socialdemokraterna nu lägger fram på riksdagens bord handlar om att ungefär var fjärde barnmorska skulle få höjd skatt. Det är exakt det som det innebär. Detta innebär i realiteten en skattehöjning, för ni ska då ändra i det skatteregelverk som ni själva har ställt upp på och det prisbasbelopp som ni själva har beslutat, Teresa Carvalho. Jag tycker att det är viktigt att det finns med när man talar om osanningar och sanningar.

Att man ska vara aktsam med skattebetalarnas pengar är, så att säga, vår grundprincip. För att vi ska kunna ha råd att göra olika insatser under året som kommer måste vi vara strama just nu. Då är vi också strama med att fördela medel på de olika utgiftsområdena. Det gäller bland annat arbetsmarknadspolitiken, där vi vet att man inte har använt alla resurser ens i år när det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det handlar om 1,6 miljarder kronor som inte kommer att användas. Och vi sänker med 1 ½ miljard för nästa år.

Höga ambitioner och målsättningar kommer inte att leda särskilt långt. Man kan vara stor i orden, men man måste följa det med politik. Vi menar att det är arbetslinjen som är rätt väg att gå. Det gäller att ställa krav men också se till att det finns morötter för människor att ta ett arbete. Då är sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare ett sätt att gå framåt - men också ett bidragstak.

Anf. 107 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Ni som fortfarande är pigga och alerta ska nu få höra vad Vänsterpartiet tycker kring arbetsmarknad och arbetsmiljö.

Jag vill först bemöta Moderaterna. Det är jätteorättvist att ni anklagar Socialdemokraterna för att höja skatten, för det gör inte Socialdemokraterna. Det brukar vara vi som gör det, för vi tänker att det är så man faktiskt finansierar en bra välfärd. Då har jag det sagt.

Fru talman! Vi har i dag ett ekonomiskt läge som präglas av hög inflation, stigande räntor och effekter av Rysslands krig i Ukraina. I detta läge är det centralt att värna de svenska hushållens ekonomi. Det är också dags att återupprätta det välfärdssamhälle som tidigare generationer har byggt upp.

Vänsterpartiet eftersträvar en samhällsutveckling med goda och jämlika förutsättningar för alla som bor och verkar i vårt land. Vi behöver en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet samtidigt som klimatomställningsarbetet accelereras betydligt för att vi ska nå våra klimatmål.

Sverigedemokraternas och regeringens budgetproposition präglas av en chockerande passivitet inför såväl stora strukturella samhällsproblem som effekterna av den pågående kostnadskrisen. Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning med kraftfulla åtgärder för att möta de utmaningar som finns.

Fru talman! Vänsterpartiets budgetalternativ innebär en inriktning på en mer ambitiös arbetsmarknads- och arbetslivspolitik än den som regeringen och Sverigedemokraterna står bakom. Vi förespråkar den positiva arbetslinjen med en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när arbetslivet är slut.

Jag beklagar verkligen den negativa arbetslinje som präglar regeringens förslag, där redan utsatta grupper görs ännu mer utsatta. I dessa oroliga tider på väg in i en lågkonjunktur behövs i stället en enande politik och stärkta insatser för att rusta och stödja dem som står utan jobb.

Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen genomgått en omfattande reformering som inneburit att en stor del av myndighetens verksamhet har privatiserats. Dessutom har myndigheten genomgått omfattande nedskärningar med följden att tusentals anställda sagts upp och ett stort antal lokala kontor lagts ned.

Vänsterpartiet är, hör och häpna, fortfarande starkt kritiskt till den pågående reformeringen och de nedskärningar som har genomförts inom Arbetsförmedlingen. Effekterna på lokal nivå är tydliga med stora brister i myndighetens lokala närvaro och stöd till dem som är arbetssökande.

Fru talman! Det är alltså hög tid att återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Fokus på området ska ligga på att förebygga och bryta långtidsarbetslösheten. Men regeringens inriktning är den omvända genom att den i ett läge med fortsatt hög arbetslöshet och en begynnande lågkonjunktur genomför kraftiga nedskärningar av de arbetsmarknadspolitiska programmen och insatserna.

Den effektivisering som regeringen säger sig vilja uppnå kommer med stor sannolikhet att innebära att man byter effektiva åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildningar mot exempelvis inköp av matchningstjänster. Det är inte en ordning jag kan ställa mig bakom.

Utöver att avvisa de besparingar som regeringen vill se på området finns det skäl att skjuta till ytterligare medel för att ge fler arbetslösa möjligheten att delta i arbetsmarknadsutbildning. Dessutom finns det skäl att förbättra förutsättningarna för nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden. Genom ökade resurser är det möjligt att förstärka det statliga ansvaret och utöka satsningarna på etableringen.

Fru talman! En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett nytt jobb som motsvarar hans eller hennes kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Under de senaste decennierna har arbetslöshetsförsäkringen dock försämrats.

Det är visserligen välkommet att regeringen står bakom att förbättringarna som genomfördes under pandemin ska gälla även framgent, men ytterligare förstärkningar behövs. För att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en inkomstförsäkring krävs under kommande år permanenta förbättringar där staten tar sitt ansvar och skjuter till de resurser som behövs.

Under 2023 vill Vänsterpartiet gärna se en kraftig förstärkning av anslaget för att göra de tillfälliga kvalificerings- och ersättningsreglerna permanenta, ändra ersättningsnivån till 80 procent under hela ersättningsperioden och höja taket för hela ersättningsperioden. Samtidigt finns det skäl att höja grundbeloppet och ersättningarna i aktivitetsstödet i relation till höjningen av taket.

Fru talman! När det gäller arbetslivspolitiken vill jag väldigt gärna framhålla den avgörande betydelse som Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet har för arbetstagarnas arbetsmiljö. För att Arbetsmiljöverket ska kunna utföra fler inspektioner krävs fler arbetsmiljöinspektörer och såklart ett kraftigt förstärkt stöd för att kunna anställa dessa personer. Det är olyckligt att regeringen inte ser det behov som finns av att stärka inspektionsverksamheten.

Slutligen bör den regionala skyddsombudsverksamheten ges ökat ekonomiskt stöd. De regionala skyddsombuden har verkligen en central roll i arbetsmiljöarbetet, i synnerhet vid arbetsställen där arbetsstyrkan varierar och vid mindre arbetsställen där det kan vara svårt att rekrytera ett lokalt skyddsombud.

Fru talman! Eftersom Vänsterpartiets förslag till anslag på det här området ligger över den nivå som riksdagen bestämt kan jag dessvärre inte reservera mig till förmån för ett eget förslag utan lämnar ett särskilt yttrande.

Tack så jättemycket för att ni hade tid att lyssna!

(Applåder)

Anf. 108 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

Arbetslösheten är just nu 6,6 procent, totalt 331 000 individer. Av dessa är cirka 50 procent långtidsarbetslösa. Jämfört med 2021 är detta en förbättring, men nu ökar varslen, och läget är svårt med tanke på att vi har gått ut ur en pandemi som påverkar världsekonomin samt Rysslands fruktansvärda angrepp på Ukraina.

Detta i kombination med att vi i Sverige genom tidigare politiska beslut har skapat problem inom både energi- och bränslemarknaden gör att inflationen ökat, vilket i sig påverkar hela ekonomin. Allt detta gör att vi måste göra det vi kan för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och underlätta för människor att hitta ett jobb eller en utbildning som på sikt leder till jobb.

Fru talman! Jag delar regeringens mål avseende att arbetsmarknadspolitiken ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad samt att arbetslivspolitiken ska leda till goda arbetsvillkor och möjligheter till utveckling i arbetet för både kvinnor och män.

Även om jag är väl medveten om den forskning som finns avseende rörlighet på arbetsmarknaden i relation till hur ersättningsystemen ser ut anser jag att det är bra att regeringen förlänger den tillfälliga bestämmelsen i arbetslöshetsförsäkringen. Vi är mitt i en lågkonjunktur, och då är det viktigt att de som riskerar att förlora jobbet på grund av förändringar på arbetsmarknaden har en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring.

Även om regeringen genom detta betänkande har svarat på alla tillkännagivanden avseende Samhall anser jag att det är viktigt att regeringen på sikt återkommer med en större översyn av denna verksamhet.

Samhall och lönebidrag är olika metoder som syftar till att få fler personer i jobb. Detta är bra då ett jobb inte bara ger lön och bättre välfärd. När man har ett jobb att gå till får man också ett sammanhang, en gemenskap där man behövs och där man även kan finnas till för andra. Att vara utanför arbetsmarknaden är inte bara negativt för den personliga ekonomin - det är minst lika illa för den personliga känslan av delaktighet. Det är därför viktigt att fortsätta arbeta för att alla som är arbetslösa får möjlighet att få ett jobb eller en utbildning.

Fru talman! Vi i riksdagen och regeringen kommer inte att ensamma klara av att bryta arbetslöshetens ok. För att det ska kunna lyckas måste vi ha ett bra samarbete med näringslivet och de fackliga parterna. Vi måste också lyssna till samt samverka med kommunerna, som ofta är de som får fånga upp de personer som av olika skäl inte lyckas komma in på arbetsmarknaden.

I mitt eget arbete med att lära mig mer om Sveriges arbetsmarknadspolitik har jag under hösten träffat olika arbetsmarknadsparter samt gjort ett antal studiebesök i ett par kommuner. Ett av de starkaste mötena var när jag fick träffa studieförbundet Bilda i Örebro och se hur de jobbar med att få människor som är långt borta ifrån arbetsmarknaden att få jobb som solpaneltekniker.

Ett annat spännande möte var när jag var i Norrköping och lyssnade till hur de jobbar med frågor om arbetsmarknad, integration, vuxenutbildning och försörjningsstöd i en nämnd. Utifrån mina tidigare kommunpolitiska erfarenheter tror jag att denna typ av samlade nämnder är ett bra sätt att arbeta på när man ska försöka minska framför allt långtidsarbetslösheten.

Fru talman! I mina samtal med arbetsmarknadens parter återkommer man till behovet av en reglerad och väl fungerande arbetskraftsinvandring. Även när jag besökte Örnsköldsvik, där bland annat Hägglunds stora exportframgångar resulterar i att andra företag har svårt att hitta rätt personal, lyfte man fram frågan om väl fungerande arbetskraftsinvandring.

Alla som jag samtalat med är överens om att detta måste vara reglerat och att vi inte kan ha en situation där enskilda människor far illa. Men alla signalerar också att de är oroliga över om regelverket blir alltför strikt, vilket kan försvåra för den ekonomiska utvecklingen i företagen och landet.

För egen del hoppas jag att regeringen väljer att använda sig av den metod som vi har använt oss av på den övriga arbetsmarknaden, med arbetsmarknadens parter och de minimilöner som finns inom kollektivavtalen. Detta är en metod som stämmer väl överens med den övriga arbetsmarknaden, och den kan man använda utan att man ger de fackliga parterna veto avseende vilken personal som behövs på ett företag.

Oavsett vilken metod regeringen använder är det viktigt att vi klarar av att minska arbetslösheten i landet samtidigt som vi underlättar för de företag som växer och behöver rekrytera personal både innanför och utanför EU.

Fru talman! För att underlätta matchningen är det viktigt att vi fortsätter att arbeta med olika former av utbildningsinsatser. I detta sammanhang vill jag passa på att säga att jag anser att det är väldigt bra att arbetsmarknadens parter har nått en ny uppgörelse, trygghetsöverenskommelsen. Detta är den största överenskommelsen på svensk arbetsmarknad sedan Saltsjöbadsavtalet.

I denna överenskommelse har man också kommit överens om ett omställningsstudiestöd, vilket gör att de som redan har ett jobb får möjlighet att vidareutbilda sig för att på så sätt förbättra sina egna förutsättningar på arbetsmarknaden. Som kristdemokrat är jag extra glad för omställningsstudiestödet, då detta är en reform som vi började arbeta för redan i slutet av 90-talet. Det är otroligt bra att den nu blir verklighet.

En annan reform som jag är väldigt positiv till handlar om etableringsjobb. Den har arbetats fram tillsammans med arbetsmarknadens parter i syfte att minska långtidsarbetslösheten och skapa förutsättningar för nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Modellen bygger på ett initiativ från Unionen, LO och Svenskt Näringsliv.

Etableringsjobben riktar sig till två målgrupper bland de arbetssökande: långtidsarbetslösa och nyanlända i Sverige. Målet är att förbättra arbetsgivarnas förutsättningar för kompetensförsörjning genom en enkel stödmodell. Som kristdemokrat tycker jag att detta är en väldigt bra reform, fru talman, då flera parter samverkar.

Kristdemokraterna är starka anhängare av civilsamhället och den svenska arbetsmarknadsmodellen, som bygger på principen att arbetsmarknadens parter gör upp om förutsättningarna på arbetsmarknaden och att vi som lagstiftare enbart går in med lag där detta stöder de uppgörelser som parterna är överens om. Detta är en bra princip som vi tillsammans måste värna gentemot bland annat EU, där man arbetar utifrån andra modeller enligt vilka lagstiftning reglerar mer. Sveriges modell har bidragit till att Sverige har kunnat bygga upp en välfärdsstat där gemensamma effektivitetsvinster har kunnat fördelas på ett sätt som gynnat både arbetstagare, arbetsgivare och övriga delar av samhället.

Fru talman! Det är viktigt att vi har ett bra och tryggt arbetsliv. Därför har regeringen tre delmål för att följa utvecklingen inom arbetslivet.

Det första är en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, som motverkar att människor utestängs från arbetet, som tar hänsyn till människors olika förutsättningar och som bidrar till utvecklingen av både individer och verksamhet.

Det andra är en arbetsrätt som skapar förutsättningar för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och inflytande.

Det tredje är en lönebildning i samhällsekonomisk balans och arbetsfred.

Utifrån de indikatorer som regeringen följer för att se om dessa mål är uppfyllda konstaterar regeringen att man lever upp till de flesta av målen. Samtidigt finns det skillnader mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, och vi kan aldrig vara helt nöjda när det sker arbetskraftsolyckor.

Vi måste därför fortsätta att tillsammans med arbetsmarknadens parter arbeta för ett bra arbetsliv som präglas av att personalen har goda förutsättningar att utvecklas och av att arbetsgivarna kan utveckla sin verksamhet, oavsett om det handlar om den offentliga sektorn eller det privata näringslivet.

Fru talman! Under debatten har det, ännu en gång, förts fram en hel del om den generella ekonomiska politiken. Jag vill göra några kortare kommentarer om detta.

Det sägs bland annat att vi för en ansvarslös politik vad gäller det arbetsmarknadspolitiska området. Jag kan konstatera att det avsätts 90 miljarder och att den röda sidan lägger ytterligare 1,7 miljarder, vilket motsvarar en skillnad på 1,8 procent. Det är alltså 1,8 procent i en budget som är skillnaden mellan en god politik och en ansvarslös politik. Någonstans får vi här i kammaren vara lite försiktiga med hur vi använder orden.

Vi har också diskussionen om de hårda skattehöjningarna - eller skattesänkningarna, hur vi nu vill använda begreppen. Faktum kvarstår: När man ändrar skiktgränsen är det 1,3 miljoner arbetare som får höjd skatt. Det handlar generellt inte om höginkomsttagare utan om poliser, lärare, barnmorskor och sjuksköterskor. Det är vanliga arbetare som kommer att få höjd skatt i ett läge där vi behöver värna köpkraften.

Fru talman! Jag står fast vid att yrka bifall till regeringens politik.

(Applåder)

Anf. 109 Johanna Haraldsson (S)

Fru talman! Jag avstår från att tillrättavisa ledamoten när det gäller hans snack om skattesänkningar och skattehöjningar. Jag tycker att min kollega Teresa Carvalho tydligt har talat om vad det är som finns i vårt budgetförslag när det gäller högre eller lägre skatter.

Precis som ledamoten sa i sitt anförande omfattar ju detta anslag inte bara det som handlar om den aktiva arbetsmarknadspolitiken utan också arbetslivspolitiken. Vi socialdemokrater har gjort väldigt mycket och tagit ett flertal initiativ för att förhindra och stoppa arbetslivskriminaliteten i Sverige. Arbetslivskriminalitet handlar om att företag systematiskt bryter mot arbetsmiljöregelverket och dumpar villkor och löner för de anställda.

Vi har påbörjat ett kraftfullt arbete för att komma åt detta genom fler myndighetsgemensamma kontroller, tillsättande av en delegation mot arbetslivskriminalitet och en åtgärdsplan för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Att stoppa arbetslivskriminaliteten är en viktig del av den före detta regeringens arbetsmiljöstrategi.

Med tanke på hur nedprioriterad arbetslivspolitiken tidigare har varit hos högerpartierna är jag orolig för hur detta kommer att se ut framöver. Därför undrar jag hur högerregeringen kommer att ta arbetet med att stoppa arbetslivskriminaliteten vidare.

Anf. 110 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Den diskussion vi har fört internt har handlat väldigt mycket om att se över kontrollsystemen. Det tas i dag exempelvis beslut om en ny myndighet som ska ha ansvar för hur de ersättningar som kommer från staten utbetalas, vilket i sig syftar till att kunna se när någon fuskar och beter sig på ett negativt sätt.

Vi har också haft stora rättsprocesser, bland annat inom LSS, där vi har sett hur man ganska systematiskt har bluffat med systemen och på så sätt kommit åt ersättningar som man egentligen inte har laglig rätt till.

Just när det gäller dessa principfrågor tror jag faktiskt inte att ledamoten Johanna Haraldsson behöver vara orolig, för vi är nog principiellt helt överens. Jag delar uppfattningen om de dokument som nu har gått fram i samband med förhandlingen om en ny regering. Alla som sitter här i huset vet ju att det finns en budgetlag som säger när saker och ting ska vara på plats. Det är inte så mycket text i dokumenten, men jag är helt övertygad om att vi är överens om själva grundprincipen. Jag tycker för övrigt att socialdemokratin har gjort ett bra jobb på detta område med att ta tag i att påbörja processen.

Framgent kommer vi att diskutera exempelvis anställningar från utlandet. Hur ska vi jobba med detta? På vilket sätt kontrollerar man? Vad har vi för ersättningsnivåer? Det handlar ju minst lika mycket om att ingen av oss, mig veterligen, vill ha en situation där exempelvis en kock kommer hit och sedan sover på golvet i köket. Den typen av arbetsmarknad är det ingen av oss som är intresserad av.

Anf. 111 Johanna Haraldsson (S)

Fru talman! Jag tackar för svaret och de lugnande beskeden.

En fråga som genast dyker upp i mitt huvud är varför regeringen inte satsar mer på Arbetsmiljöverket. Det är den myndighet som är spindeln i nätet för att komma åt arbetslivskriminaliteten i Sverige, och det är den myndighet som håller ihop och samordnar arbetet mot arbetslivskriminaliteten.

Vi socialdemokrater satsar på Arbetsmiljöverket i vårt budgetförslag för att påvisa hur viktigt arbetet mot arbetslivskriminalitet är och för att försöka öka antalet inspektioner ute på arbetsplatser för att skapa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor, precis som ledamoten sa i sitt anförande. Varför satsar man inte mer på Arbetsmiljöverket så att arbetet kan stärkas ytterligare?

Anf. 112 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Just på frågan varför kommer jag att bli svaret skyldig. Däremot avsätter vi resurser till Arbetsmiljöverket. Jag tror också att det är viktigt att Arbetsmiljöverket jobbar med både planerade och oplanerade granskningar. Precis som jag sa i mitt anförande är det viktigt att ha en dialog mellan Arbetsmiljöverket och de olika parterna. Det är oftast hos parterna man ser arbetet. Facket gör ett stort arbete med att ibland anmäla olika former av oegentligheter.

I grunden är vi principiellt överens, och i framtiden när jag ska träffa ministrar tar jag gärna med mig hur frågorna ska ses på längre sikt. Men just i dag blir jag svaret skyldig.

Jag vill ändå skicka med en reflektion avseende våra budgetar. Det skiljer 1,8 procent mellan vad det röda laget, socialdemokratin, satsar och vad vi satsar. Däremot skiljer det sig med 2 till 2 ½ procent åt andra hållet om man tittar på Centerns budget. Även om vi inte är överens om varenda detalj är det fyra partier som lägger fram en stabil budget som kommer att gå igenom i riksdagen.

Jag har ställt frågan vid flera tillfällen, och jag kommer att låta följande fråga hänga i luften, fru talman: Var finns socialdemokratins framtida regeringsunderlag?

Anf. 113 Jonny Cato (C)

Fru talman! De senaste mandatperioderna har den svenska och globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad. Vår ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och vi är troligen på väg in i eller till och med befinner oss i början av en lågkonjunktur. Detta kommer också att påverka arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka och sysselsättningen falla tillbaka.

I dag är närmare 331 000 människor öppet arbetslösa eller inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program. 188 000 av dem är utrikes födda, varav majoriteten är födda utanför Europa. Många av dessa personer har också varit arbetslösa i mer än 12 månader. Arbetslösheten är i hög grad resultatet av en misslyckad jobbintegration. För att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet och för att fler vuxna ska kunna försörja sig själva måste dörren till svensk arbetsmarknad öppnas på vid gavel. Arbetslöshet är många gånger väldigt tärande för den enskilde, samtidigt som den bidrar till stora kostnader för det offentliga och utgör en otroligt outnyttjad potential för samhället.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad med en moderniserad arbetsrätt och omfattande omställningspaket, av matchningen och av mottagandet av nyanlända. Dessa reformer behöver fortsätta att genomföras för att få effekt fullt ut.

Men detta räcker inte. Fortfarande stänger höga kostnader för att anställa ute människor från arbetsmarknaden. För att möjliggöra fler enkla jobb och därmed fler vägar in på arbetsmarknaden behövs både förstärkt utbildning, lägre kostnader för att anställa, nya anställningsformer och en bättre introduktion till arbetsmarknaden.

Trots att arbetslösheten spås öka råder samtidigt fortfarande arbetskraftsbrist i många sektorer. Samtidigt som arbetslösheten är hög skriker många företag efter arbetskraft, och inom många branscher hittar företag trots utannonserade tjänster inte den kompetens som de är i så stort behov av. Matchningen är ett gigantiskt problem på vår arbetsmarknad och inte minst för svenska företag.

För att förbättra matchningen drev Centerpartiet igenom en historisk reformering av Arbetsförmedlingen. Arbetslösa ska få hjälp från effektiva, fristående och resultatbaserade aktörer. Den reformerade modellen för fristående matchningsaktörer har dock ännu inte genomförts fullt ut, och det är delvis problematiskt. Arbetsförmedlingen använder i stället ett mellansteg, Kundval Rusta och Matcha, "Krom", som inte har en lika tydlig profil mot resultat och inte lika tydligt som avsett belönar insatser för de mest utsatta.

Trots dessa begränsningar, och trots att det tog lång tid att införa, har en mycket stor andel av de arbetslösa som fått hjälp via Krom gått vidare till arbete och utbildning. Det är tydligt att reformeringen verkligen behövdes.

Problemet är att regeringen inte ger Krom de ekonomiska resurser som krävs för att nå dess fulla potential samtidigt som Arbetsförmedlingens organisation har haft svårt att anvisa arbetslösa till fristående matchningsaktörer. Endast en mindre del av de arbetslösa, mellan en fjärdedel och en femtedel, har därför fått tillgång till en effektiv, fristående matchningsaktör, vilket kraftigt hämmat effektiviteten inom arbetsmarknadspolitiken.

Samtidigt har många framgångsrika projekt som Arbetsförmedlingen bedrivit i samarbete med kommuner avvecklats i brist på resurser. Regeringen föreslår minskade resurser till dessa många gånger framgångsrika och fristående delar av arbetsmarknadspolitiken. För att motverka detta föreslår Centerpartiet medel för att säkerställa att anslagsnivåerna för bland annat matchningsaktörer inte sjunker.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken är också beroende av att Arbetsförmedlingen är närvarande i alla delar av landet - både där det finns stora arbetskraftsbehov och där det finns stora behov för utsatta personer att boka fysiska möten.

Arbetsförmedlingens närvaro i hela landet kan inte understrykas nog. Trots detta har Arbetsförmedlingen de senaste åren strypt resurserna till de minsta lokala kontoren i en strävan efter att centralisera verksamheten, trots tydliga direktiv i regleringsbrev om att återupprätta den lokala verksamheten runt om i hela landet. Detta är ett stort problem som regeringen omgående behöver ta tag i. Vi har inte råd att ha en fungerande arbetsmarknadspolitik endast i delar av landet, utan den behövs i hela Sverige.

Fru talman! Under förra mandatperioden fick Centerpartiet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad. Nu måste regeringen vårda, utveckla och växla upp de verktyg som Centerpartiet gett den. Samtidigt behövs stora reformer för att fler ska gå från arbetslöshet till jobb.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka utskottskansliet för gott arbete under hösten och önska både kansliet och talmanspresidiet en god jul.

Anf. 114 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i AU2 gällande utgiftsområde 14.

Det är en orolig tid vi har framför oss, inte minst på arbetsmarknadsområdet, där prognoserna säger att arbetslösheten kommer att öka. Med stigande inflation, skenande energipriser och bristande framtidstro kommer många att möta mörkret med varsel och arbetslöshet.

Inte heller är det en bra idé att möta lågkonjunktur med högre skatter när det är svårt nog att få slantarna att räcka hela månaden. När resurserna inte är oändliga måste resurserna riktas dit de gör bäst nytta. Jag ser positivt på att mer resurser avsätts för att matcha och stödja arbetslösa mot riktiga jobb och inte "hittepåuppdrag" på kommunernas kontor.

Samtidigt som varsel och konkurser hotar företag saknar många verksamheter inom välfärdssektorn arbetskraft - sjuksköterskor, undersköterskor och biomedicinska analytiker men också busschaufförer och poliser. Listan kan göras lång. Det är en möjlighet och en chans att med hjälp av en resultatinriktad arbetsmarknadspolitik matcha arbetssökande med bristyrken.

Det vore ett kardinalfel om jag som liberal inte lyfte fram det allra viktigaste verktyget mot arbetslöshet och matchningsproblematik på arbetsmarknaden, nämligen en fungerade utbildning från grundskola till gymnasium och vidare till högre studier.

Låt oss för en kort stund stanna vid gymnasiet. Ett godkänt gymnasiebetyg är nämligen den effektivaste arbetslöshetsförsäkringen. Om du dessutom har valt ett gymnasium som ger en yrkestitel är du mycket nära ett jobb redan samma dag du tar studenten.

Vi behöver fler som väljer hantverksyrken, fler som vill tjäna sina pengar och ser sin framtid på en byggarbetsplats, i ett kök eller inom vård och omsorg. I åratal har jag hört att vi måste göra de praktiska jobben mer attraktiva. Jag tror inte att jobben är oattraktiva. Jag tror att det beror på att utbildningarna är det.

Jag tror att vi här inne i salen men också föräldrar och lärare måste ändra våra attityder. Vi behöver helt enkelt attraktiva utbildningar som visar vägen till lediga jobb, tydliga studie- och yrkesvägledare, möjlighet till livslångt lärande och många alternativa utbildningsvägar.

Fru talman! Det är bra att regeringen riktar resurser till matchningstjänster. Det bidrar till kortare arbetslöshetstider och förebygger att människor hamnar i långtidsarbetslöshet. När konjunkturen vänder är det viktigt att människor inte fastnar i arbetslöshet utan snabbt kommer tillbaka till arbetslivet.

Bort ska extratjänster, som skapar inlåsningseffekter och tränger undan riktiga jobb samtidigt som människor som står längst från arbetsmarknaden inte får det stöd som de behöver. Nu lägger Liberalerna och regeringen om politiken. Fler ska få riktiga jobb och bli en del av medelklassen.

Fler kommer att få ta del av arbetspraktik så att den som behöver få in foten på arbetsmarknaden får chansen. För den som kommer att utbilda sig kommer det nu att finnas fler platser på regionala yrkesvux.

Att rusta individer för arbetslivet och förbättra deras jobbchanser på riktigt under en lågkonjunktur är viktig åtgärd.

Det hoppas jag ska ske även i Skåne. Med all respekt för det ökade behovet av gränskontroller måste hänsyn tas till att Öresundsregionen är en gemensam arbetsmarknad med Danmark och mycket snart även norra Tyskland, dit man kommer att kunna arbetspendla när Fehmarn Bält-förbindelsen har invigts. I Skåne är arbetslösheten högre än snittet i Sverige - 8,5 procent mot 6,7.

I Danmark är arbetslösheten runt 3 procent. Danskarna skriker efter skånsk arbetskraft. Låt oss inte försitta den chansen. Vi måste tänka till så att vi kan ha både en vettig gränskontroll och en smidig arbetspendling.

Jag är relativt ny i arbetsmarknadsutskottet, och det gläder mig att kloka utskottsföreträdare med Liberalerna i spetsen drivit förändringar för funktionshindrades möjlighet till arbete.

Samhall har nu gjort en välbehövlig förändring med tydligare fokus på arbete som passar den grupp som står utanför arbetsmarknaden på grund av funktionsnedsättning. Låt oss inte stanna därvid. Jag hoppas att man under mandatperioden utreder förutsättningar för att ge funktionshindrade större makt över sitt deltagande i yrkeslivet med hjälp av jobbcheckar.

Fru talman! Arbetslinjen ska återupprättas. Den som kan arbeta ska arbeta, och de individuella resurser som behövs ska sättas in.

I oroliga tider behöver kopplingen mellan arbetsmarknadsåtgärder och den privata sektorn vara extra stark. Ett starkt näringsliv bygger en stark välfärd. Vi måste våga ge det privata näringslivet möjligheten att delta. Modernt svenskt näringsliv bygger företag miljömässigt, ekonomiskt och inte minst socialt hållbara med ett stort engagemang för samhället och individer. Det är inte bara för att de vill och känner att det är angeläget utan också för att det är en bra affärsidé att jobba med Agenda 2030-målen. Precis som vi i dag ser det privata näringslivet driva fram hållbara miljöåtgärder kommer det privata näringslivet att kunna hjälpa oss med social hållbarhet. Låt oss inte försitta den chansen!

Med regeringens och Liberalernas arbetsmarknadspolitik öppnar vi upp fler enkla vägar till det första riktiga jobbet.

Anf. 115 Serkan Köse (S)

Fru talman! Jag delar helt Camilla Mårtensens analys att vi är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka. Allt tyder på det. Därför blir jag lite orolig när Liberalerna med stöd av SD nu drar ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken helt och hållet.

I budgeten kan vi läsa att man smalnar av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan och försämrar möjligheterna att anpassa insatser efter den arbetssökandes behov.

Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag minskas nästa år med 219 miljoner kronor. Det påverkar både löner och inte minst lokaler. Det innebär i praktiken att man sänker ambitionsnivån för myndigheten. För att kunna utföra sitt arbete kommer den att tvingas göra omprioriteringar i sin verksamhet.

Inte nog med det - vi ser också neddragningar av förvaltningsanslaget för 2024 trots att vi, som ledamoten var inne på, är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka.

Jag menar att Arbetsförmedlingen behöver finansiell stabilitet och lugn och ro för att fokusera på sitt uppdrag. Den behöver framförhållning men också en långsiktig plan för att klara av långtidsarbetslösheten men också stärka sin lokala närvaro.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten om Liberalerna anser att Arbetsförmedlingen står väl rustad när vi nu är på väg in i lågkonjunktur och kommer att få ökad arbetslöshet.

Anf. 116 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag anser att den förändring som skett av Arbetsförmedlingens uppdrag har varit nödvändig. Jag anser också att Arbetsförmedlingen ska få tid att vara i den kostym som den är i nu.

Därmed inte sagt att det inte kommer att behövas ytterligare anslag. Situationen kommer kanske att förändras så att det kommer att behövas. Men som någon sa tidigare handlar det om att vi måste ha effektivitet i de åtgärder vi föreslår. Det är inte alltid så. Styrningen av åtgärder ska vara mot det som ger bäst effektivitet för dem som är arbetssökande och bästa möjliga matchning på arbetsmarknaden.

Anf. 117 Serkan Köse (S)

Fru talman! Man kan väl konstatera att M-KD-SD-budgeten 2019 påverkade både programmen och förvaltningsanslaget. Det fick enorma konsekvenser när vi gick in i pandemin 2020. Man tvingades minska lokal närvaro och säga upp 3 500 anställda. Det påverkade självklart förutsättningarna för Arbetsförmedlingen att fokusera på kärnuppdraget. Men den diskussionen kommer vi att fortsätta.

Ledamoten var också inne på vuxenutbildningen och de arbetsmarknadsinriktade yrkesutbildningarna, som jag tycker är väldigt viktiga. Men när man tittar i budgeten kan man, liksom LO som räknat på detta, konstatera att 25 000 platser försvinner från yrkesvux, komvux och folkhögskola med mera som en effekt av den här budgeten.

Representanter för arbetsgivarna är också lite förbannade. I en artikel i Svenska Dagbladet den 11 december skriver företrädare för tåg, bygg och utbildningsbranschen följande: "När man skär ned kapar man därmed medvetet näringslivets möjligheter till ny kompetens och tillväxt." Rubriken är "'Kristersson sviker löfte om yrkeshögskolan'".

Det vi ser nu är färre platser, inte minst på yrkeshögskolan. Det stämmer inte riktigt med vad regeringen vill. Ett exempel är att man vill rusta människor inför en sådan kris som vi är på väg in i nu.

Jag skulle gärna vilja höra hur Liberalerna tänker hantera den utmaning vi har med missmatchning på svensk arbetsmarknad. Vi behöver rusta fler för att kunna ta de jobb som finns. Samtidigt har vi hög långtidsarbetslöshet. Hur ska det gå ihop nu när man drar ned på möjligheterna till vuxenutbildning?

Anf. 118 Camilla Mårtensen (L)

Fru talman! Det var många frågor. Jag ska börja med att kommentera detta med Arbetsförmedlingens lokala närvaro.

Som kommunalt aktiv politiker kan jag säga att det var många år sedan Arbetsförmedlingen lämnade min lilla kommun. Jag kan faktiskt inte se att det blev någon större skillnad i samband med den förra budgeten, som M, KD, och SD drev igenom.

Det stämmer att vi har gjort effektiviseringar när det gäller vuxenutbildningen. Samtidigt är det i relation till det extra anslag man hade för utbildningar i covidtider. Denna åtgärd var ju tidsbegränsad och försvinner nu. Jag håller det inte för omöjligt att vi kommer att behöva anslå ytterligare medel, men för vilken typ av utbildningar måste regeringen få tid på sig att utreda. Man måste också diskutera med arbetsmarknadens parter var behoven är som störst.

Låt mig åter påpeka att den ordinarie utbildningen för våra barn och ungdomar, förskola, grundskola och gymnasium, trots allt är den allra viktigaste arbetslöshetsförsäkringen för framtiden, och här har vi mycket att göra.

Anf. 119 Johanna Haraldsson (S)

Fru talman! Jag har alla mina fingrar kvar. Det hade mycket väl kunnat vara annorlunda. Det är ingen skillnad mellan min gamla arbetsplats och andra industrier. Jag hade en bra arbetsgivare som ville väl och bra skyddsombud, och det fanns ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Men det var också en arbetsplats med gamla maskiner där man inte lyckats bygga bort alla risker, något som medfört olyckor, skador och, hur illa det än låter, flera förlorade fingertoppar. På denna arbetsplats har man givetvis fortsatt att ständigt se över skyddsutrustningen och möjligheten att bygga in maskindelar utan att försvåra arbetet. Man har systematiskt jobbat för en säkrare arbetsplats.

Ibland pratar vi om den mänskliga faktorn som orsak till olyckor och ohälsa, som om detta inte går att påverka för att vi är just människor. Men det är för att vi är just människor och ibland fattar snabba och inte så väl övervägda beslut eller helt enkelt klantar till det och gör som människor gör när de är lite stressade som man ständigt måste jobba för att minimera risker på jobbet så att ingen kommer till skada. Man behöver också planera och organisera arbetet efter dem som jobbar, inte enbart efter det jobb som ska göras.

Fru talman! Inom utgiftsområde 14 finns det som alla andra talat om under denna debatt: den aktiva arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen - eller den snart inte lika aktiva arbetsmarknadspolitiken efter regeringens och Sverigedemokraternas nedskärningar.

I denna del av budgeten finns också det som handlar om arbetslivet: anslagen till Arbetsmiljöverket, de regionala skyddsombudens verksamhet och Myndigheten för arbetsmiljökunskap. De är i förhållande till andra poster i utgiftsområdet ganska små, men arbetsmiljön har avgörande inverkan på vårt arbetsliv. Den är påtaglig och känns i kroppen, i axlar och rygg och i form av oro eller välbefinnande. Vi spenderar en stor del av vår vakna tid på arbetet, och hur ljus, buller, arbetsställning och stämningen mellan arbetskamrater ter sig har stor inverkan på vårt mående. När man har ett utvecklande arbete, en bra chef och fina arbetskamrater mår man bra, kanske till och med bättre än när man gick till jobbet på morgonen. En god arbetsmiljö bidrar till välbefinnande och hälsa.

En bristfällig arbetsmiljö, däremot, kan vara livsfarlig. Den yttersta konsekvensen av en dålig arbetsmiljö är när någon förolyckas, när någons förälder, syskon eller barn går till jobbet för att aldrig komma hem igen. Under detta år har bristande rutiner, riskanalyser och underlåtenhet att upprätta skydd resulterat i att 44 personer har mist livet på jobbet. Det är 44 personer som aldrig mer kommer hem. Ingen ska behöva riskera livet på jobbet, inte heller av jobbet. Denna målsättning är det enda rimliga, och den är en del av den förra socialdemokratiska regeringens arbetsmiljöstrategi som beslutades 2020 och gäller till 2025.

Fru talman! Målen i strategin handlar utöver nollvisionen bland annat om att fler ska orka jobba till pensionen och att regelverk ska anpassas efter hur arbetslivet utvecklas. Det handlar om förbättrad forskning och kunskap på arbetsmiljöområdet och om behovet av en översyn av regelverket för att se hur man kan stärka arbetsmiljön i kvinnodominerade sektorer.

Det sista målet i strategin handlar om en arbetsmarknad utan brott och fusk. Arbetslivskriminaliteten är utbredd i Sverige. När företag medvetet fuskar, bryter mot lagen och utnyttjar människor på arbetsmarknaden påverkar det seriösa företag, löntagare och hela samhället.

Seriösa företag riskerar att konkurreras ut av dem som dumpar arbetsvillkor och löner. Arbetsmiljön är undermålig och många gånger rent livsfarlig när arbetsgivare bryter mot regler och lagar och inte gör de insatser som krävs för att skydda arbetarna och som seriösa företag vanligtvis gör.

Arbetslivskriminaliteten är inte heller åtskild från annan kriminalitet utan har ofta kopplingar till grov organiserad brottslighet.

Vi socialdemokrater vill att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka dit och kännbart att bli straffad. Därför inrättade vi i regeringsställning myndighetssamverkan med gemensamma kontroller av arbetsplatser, en nationell strategi med åtgärdsplan och nya regionala center - allt för att förstärka arbetet mot arbetslivskriminalitet och samla samhällets resurser för att på bästa sätt motverka denna kriminalitet. Under 2021 tillsattes även en delegation som ska stötta arbetet för att motverka arbetslivskriminalitet samt öka och sprida kunskap om densamma.

Det myndighetsgemensamma arbetet har ökat möjligheten att stoppa aktörer som bryter mot arbetsmiljöregelverket och andra regler. Vi har höjt ambitionerna och steg för steg byggt upp ett kraftfullt och samordnat arbete mot fusk, rena lagbrott och människohandel på arbetsmarknaden.

Fru talman! I arbetet med att förbygga risker är stark lagstiftning och tydliga föreskrifter oerhört viktiga. Men inget av det är verkningsfullt om det inte följs upp och kontrolleras. Arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser behöver vara ständigt pågående, systematiskt och i samverkan. I det arbetet är starka och kunniga skyddsombud avgörande.

Skyddsombuden gör ett livsviktigt arbete för sina arbetskamrater på arbetsplatsen. De har just på grund av att de dagligen finns på arbetsplatsen möjlighet att upptäcka brister i arbetsmiljön och på ett naturligt sätt bli uppmärksammade på när det kan vara risk för skada eller ohälsa.

Arbetsmiljöarbetet handlar mycket om samverkan, men ett skyddsombud måste kunna vara tuff när det krävs. Skyddsombud ska kunna ifrågasätta ledningen, påtala brister och våga stoppa arbetet om det finns säkerhetsrisker och risk för liv. Då behöver man någon som backar upp en. Fackliga organisationer har denna styrka och möjlighet. Utan uppbackning riskerar vi svagare skyddsombud och i förlängningen sämre arbetsmiljö på våra arbetsplatser.

Fru talman! Det finns över 1 500 regionala skyddsombud i Sverige, motsvarande cirka 280 årsarbetskrafter. Det är personer som bredvid sitt ordinarie arbete stöttar arbetstagare på arbetsplatser som själva inte valt något skyddsombud. De är skyddsombud med erfarenhet av skyddsarbete på liknande arbetsplatser och utses av fackliga organisationer. Staten bidrar med ungefär hälften av vad verksamheten kostar. Resterande bekostas av fackförbunden själva. De regionala skyddsombuden besitter gemensamt en bredd av kompetens och erfarenhet som skulle vara omöjlig att ersätta.

Vi socialdemokrater vill i motsats till högerregeringen och Sverigedemokraterna ge de regionala skyddsombuden tillträdesrätt till fler arbetsplatser än i dag, vilket skulle bidra till en bättre arbetsmiljö på fler arbetsplatser.

Arbetsmiljöverket har en nyckelroll i arbetet med arbetsmiljöstrategin och den utökade nollvisionen och i arbetet med att motverka arbetslivskriminaliteten. Det behövs en myndighet som har tillräckliga muskler att kontrollera och agera mot brister på våra arbetsplatser.

Därför föreslår vi socialdemokrater i vårt budgetförslag att anslaget till Arbetsmiljöverket höjs med 100 miljoner i förhållande till regeringens förslag. Vi vill säkerställa att fler inspektörer kan anställas. Inspektionerna är kärnan i myndighetens verksamhet, och fler inspektioner är avgörande när vi socialdemokrater vill stärka arbetsmiljöarbetet och kampen mot arbetslivskriminaliteten.

Med tanke på hur högerregeringar tidigare har agerat i fråga om arbetslivspolitik fanns det en stor oro bland människor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor inför regeringens budgetpresentation.

När högerpartierna senast regerade i Sverige nedmonterades arbetslivspolitiken. Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket fick väldigt mycket mindre resurser. Arbetslivsinstitutet fick läggas ned, och Arbetsmiljöverket fick säga upp en tredjedel av sina inspektörer.

I årets budgetproposition sker inga neddragningar av resurserna till Arbetsmiljöverket, men några höjda ambitioner är det inte tal om från högerregeringens och SD:s sida, detta trots att ministern med ansvar för frågorna menar att arbetet är prioriterat.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen har under sin tid vid makten tagit fram två arbetsmiljöstrategier med nollvision för dödsolyckor och i den senaste även en nollvision för dödsfall som är orsakade av jobbet. Vi har höjt anslagen till Arbetsmiljöverket, och man har återigen kunnat utbilda och anställa fler inspektörer - ett arbete som behöver fortsätta för att vi ska kunna nå målet om en inspektör per 10 000 arbetstagare i enlighet med ILO:s rekommendation.

Den socialdemokratiska regeringen inrättade en ny myndighet för arbetsmiljökunskap år 2018. Vi har påbörjat återuppbyggnaden av en kraftfull arbetsmiljöpolitik genom en ny myndighet och mer resurser för Arbetsmiljöverkets viktiga insatser. Frågan är om det jobbet kommer att tas vidare av högerregeringen eller om arbetsmiljöfrågorna återigen kommer att nedprioriteras. Det återstår att se, men vi socialdemokrater kommer att fortsätta jobba för en kraftfull arbetsmiljöpolitik som förebygger ohälsa och olycksfall, som kan sätta stopp för arbetslivskriminaliteten och som kan skapa ett hållbart och utvecklande arbetsliv.

Anf. 120 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Tack, Johanna Haraldsson, för ett väldigt bra anförande! Arbetsmiljöfrågor och skyddsombudsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Jag har ett förflutet som skyddsombud under väldigt många år - över tio år, tror jag.

Johanna Haraldsson nämnde tillträdesrätten för de regionala skyddsombuden, som hon säger att Sverigedemokraterna vill vara med och försämra. Men om man tittar i betänkandet och på den debatt som var när ärendet var uppe ser man att Sverigedemokraterna vill gå betydligt längre än den dåvarande regeringen, ledd av Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna vill att de regionala skyddsombudens tillträdesrätt ska utökas till alla arbetsplatser där det finns kollektivavtal. Men Sverigedemokraterna vill ju att ett regionalt skyddsombud, som till stor del avlönas av staten, ska ha tillträde till samtliga arbetsplatser i Sverige. Varför ska de löntagare som oftast har det sämst ställas utanför möjligheten att få ett bra skydd på sin arbetsplats? Oftast är det ju de arbetsplatser som saknar avtal som har sämst arbetsmiljö. Jag undrar helt enkelt hur Johanna Haraldsson ser på den frågan.

Anf. 121 Johanna Haraldsson (S)

Fru talman! Tack, Magnus Persson, för frågan! Vi har i alla fall det gemensamt att arbetsmiljöfrågorna engagerar oss båda.

Jag tänker att det är någonting som Magnus Persson glömmer när han talar om att han vill att fler skyddsombud ska kunna besöka ännu fler arbetsplatser, och det är att han vill skilja dem från fackföreningsrörelsen och ta bort fackföreningsrörelsens möjlighet att utse de regionala skyddsombuden. Det gör ju i sin tur att dessa skyddsombud blir svagare.

Om det nu är så att man ska använda ungefär de anslag som man i dagsläget har för att i stället anställa statliga inspektörer som ska ersätta de regionala skyddsombuden kommer det inte att räcka. Vi kommer absolut inte att kunna få den bredd av kunskap och erfarenhet och branschkunskap som de regionala skyddsombuden i dagsläget besitter.

Om det skulle vara helavlönade inspektörer motsvarar kostnaden ungefär 100-105 inspektörer om de skulle vara anställda helt av staten. Det kan man jämföra med de 1 500 som finns i dag. Den kostnaden motsvarar 280 årsarbetskrafter. Risken med de förslag som Sverigedemokraterna lyfter fram är att vi får sämre kompetens bland skyddsombuden och att de blir färre, helt enkelt.

Det finns inget hinder för Arbetsmiljöverket att göra inspektioner på de arbetsplatser där i dagsläget de regionala skyddsombuden inte har tillträdesrätt. Men när vi har lagt fram detta förslag har man inte ens velat ta steget att låta de regionala skyddsombuden kunna besöka de arbetsplatser som har kollektivavtal, alltså där det faktiskt finns ett avtalsförhållande mellan fackföreningsrörelsen och arbetsgivaren. Man har i stället sagt stopp och velat skilja de regionala skyddsombuden från fackföreningsrörelsen.

Anf. 122 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Man kanske ska se detta i en större kontext. Det är ju ingen hemlighet att Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen hänger ihop ganska mycket. Det vet vi alla. Socialdemokraterna har valt att politisera arbetsmiljöarbetet, och jag tycker att det är helt fel väg att gå. Man ställer stora delar av arbetskraften utanför chansen att vara delaktig i arbetsmiljöarbetet, till exempel. Man nekar löntagare att bli lokala skyddsombud, till exempel, enbart för att personen har fel partibok.

Jag var skyddsombud i tio år, fläckfritt. Jag gjorde ett jäkla bra jobb, på ren svenska, fru talman. Ursäkta språket! Jag hade bra stöd hos mina arbetskamrater. Men över en natt dög jag inte som skyddsombud längre, enbart för att jag ställde upp i kommunvalet för Sverigedemokraterna i min hemkommun.

Om vi nu vill få med fler på tåget och utveckla arbetsmiljöarbetet framöver, tycker Johanna Haraldsson och Socialdemokraterna att det är rätt att fackförbunden ska ha möjligheten att stänga ute personer från att delta i arbetsmiljöarbetet enbart på grund av att de har fel partibok? Är det så vi utvecklar arbetsmiljöarbetet i Sverige?

Anf. 123 Johanna Haraldsson (S)

Fru talman! Jag skulle inte säga att vare sig jag som socialdemokrat eller de fackföreningar som jag har lite närmare kontakt med politiserar uppdraget. Jag har själv en uppfattning om detta och har frågat hur väl man skiljer mellan det som arbetsgivaren ibland kritiserar - att man värvar medlemmar eller pratar om andra saker när man är ute som regionalt skyddsombud - och själva uppdraget som regionalt skyddsombud. Man särar på den vanliga fackliga verksamheten och de regionala skyddsombudens verksamhet i väldigt hög grad för att man just har det statliga anslaget att förhålla sig till.

Jag skulle säga att detta inte är något som är politiserat. Det är inte knutet till vare sig politiken eller Socialdemokraterna på det viset.

Däremot är det ingen rättighet att vara skyddsombud. Skulle vi sära på fackföreningsrörelsen och skyddsombuden skulle ju skyddsombuden stå utan uppbackning till exempel när arbetsgivaren kanske får för sig att stämma ett skyddsombud för att man har stoppat arbetet, alltså för att skyddsombudet och arbetstagarna på arbetsplatsen har sett att det är så pass stor risk att man har valt att lägga ett skyddsombudsstopp. Om arbetsgivaren då får för sig att stämma skyddsombudet står skyddsombudet sig ganska slätt utan någon bakom sig. Om du inte har en fackförening eller någon annan stark organisation bakom dig, vilken det nu skulle kunna vara när det handlar om parterna på arbetsmarknaden, är du ganska svag som skyddsombud.

Den svenska modellen bygger på jämnstarka parter på arbetsmarknaden. Där är också arbetsmiljön en viktig del av partsmodellen. Många kollektivavtal har också tagit upp frågan om arbetsmiljö. Det finns en hel del avtal kring arbetsmiljö.

Då är frågan hur man tycker att man kan skilja just arbetsmiljöarbetet från partsmodellen. Vad är det som sticker ut så mycket när det kommer till arbetsmiljöarbete som gör att man kan skilja ut just den frågan?

(Applåder)

Anf. 124 Saila Quicklund (M)

Fru talman! Det är en lång dag i kammaren. Detta är nog den längsta debatten med arbetsmarknadsutskottet som jag har varit med på; vi är snart inne på sex timmar. Det visar vilket otroligt stort engagemang det finns i just dessa frågor.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Just detta betänkande är uppdelat i två delar, och jag kommer att hålla ett anförande om arbetsmiljöpolitiken. Den är verkligen viktig.

Arbetsmiljöfrågorna är ständigt aktuella, och det är frågor som berör och påverkar många av landets arbetstagare. Ämnet ska därför också beaktas och behandlas tills vi får en bättre och tryggare arbetsmiljö för landets arbetstagare. Här finns stora utmaningar. Det är utmaningar som har funnits i många år och där det inte går i rätt riktning - utmaningar som kräver skyndsamma åtgärder som både förebygger och löser brister.

En god arbetsmiljö har stor betydelse för såväl tillväxt och sysselsättning som en jämlik hälsa. Goda arbetsvillkor och en bra arbetsmiljö är också avgörande för en väl fungerande arbetsmarknad. Ingen som arbetar i Sverige ska ha ett arbete där man blir utnyttjad eller utsliten. Ingen ska heller riskera att dö eller skadas allvarligt i sitt arbete.

Tyvärr kan vi se att utvecklingen när det gäller dödsolyckor fortsatt går i fel riktning. Året 2021 skedde 39 dödsfall på arbetsplatser - 36 män och 3 kvinnor. Jag har i denna kammare läst upp berättelser från två fall där mödrar har mist sina unga söner i arbetsolyckor. Dessa berättelser följer mig och kommer att följa mig i framtiden också.

Alla som går till jobbet ska kunna komma hem igen efteråt, och insatser för att detta ska kunna ske måste prioriteras. Områden som är särskilt riskfyllda är jord- och skogsbruk, transport och, inte minst, byggnadsbranschen. Tillsyn av arbetsmiljön på landets arbetsplatser är avgörande för att upprätthålla skyddet för arbetstagarna och för att rättvisa konkurrensförhållanden ska kunna råda på arbetsmarknaden. Men det handlar också om utbildningsinsatser.

Som regeringen framhåller behövs det en fortsatt hög ambitionsnivå i arbetsmiljöpolitiken för att möta olika utmaningar i arbetslivet. Genomförandet av arbetsmiljöstrategin 2021-2025 är en viktig del i att stärka arbetet med att uppnå målet för arbetslivspolitiken. Arbetsmiljöstrategin bygger på fyra områden: ett hållbart arbetsliv, ett hälsosamt arbetsliv, ett tryggt arbetsliv samt en arbetsmarknad utan brott och fusk.

Arbetslivskriminaliteten har tagits upp tidigare i debatten. Tyvärr ser vi att den ökar väsentligt i omfattning och att den är en inkomstkälla för den grova organiserade brottsligheten. Arbetslivskriminaliteten leder även till att konkurrensen snedvrids och att seriösa företagare konkurreras ut av oseriösa företag. Därtill ligger arbetslivskriminaliteten bakom ökad otrygghet på arbetsmarknaden, att arbetskraft utnyttjas och att offentliga medel riskerar att gå till kriminella.

Det är viktigt att lyfta betydelsen av att bekämpa brott, fusk och missbruk kopplat till arbetsmarknaden och att sanktioner är träffsäkra och effektiva. Det är därför viktigt att satsningarna för att stärka Arbetsmiljöverkets samordnande roll i samverkan mot arbetslivskriminalitet och för en utökad tillsyn av arbetsmiljön kan fortsätta. Det är positivt att en myndighetssamverkan har initierats och att den utvecklats parallellt med Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet. Lägg därtill de myndighetsgemensamma kontrollerna och att de har blivit fler under 2021, vilket är bra.

Kopplat till detta gläds jag också åt att Arbetslivsdelegationen finns. Vi har två center, ett i norra Sverige och ett i södra Sverige, och fler kommer. Det är alltså åtta myndigheter som samverkar. Inte minst via min roll i Polismyndighetens insynsråd kan jag höra hur polisen samverkar på ett väldigt bra sätt i de här frågorna.

Arbetstagare ska också kunna behålla sin fysiska och psykiska hälsa på sin arbetsplats. Särskilt oroväckande är att anmälningarna av arbetssjukdomar bland kvinnor till följd av organisatoriska och sociala problem har ökat nio år i rad. Det är alltså inte kopplat enbart till pandemin, som var en stor prövning. Det stora antalet arbetssjukdomar har inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.

Självklart får arbetsmiljörelaterad sjukdom omfattande negativa konsekvenser och orsakar lidande för den enskilde, men det orsakar också ett samhällsekonomiskt haveri. Det är viktigt att fortsätta förbättra arbetsmiljön för att förebygga ohälsa, olycksfall och motverka att människor utestängs från arbetslivet - inte minst för att möjliggöra ett längre arbetsliv.

Inom kvinnokodade sektorer är förutsättningarna för arbetet och arbetsmiljön sämre, och det medför högre risker för ohälsa. Det är också större risk att man lämnar anställningen till följd av ohälsa eller missnöje med förutsättningarna i arbetet. Med tanke på den stora kompetensbrist som råder inom flera välfärdsyrken inom offentlig sektor behöver villkoren för anställda där förbättras, annars kommer vi inte att kunna attrahera den personal vi behöver. Vård- och omsorgssektorn behöver 200 000 fler anställda till 2026. Det är häpnadsväckande.

Herr talman! Redan före pandemin hade var tredje kvinna varit sjuk på grund av jobbet under de senaste tolv månaderna - var tredje kvinna! Bland undersköterskor uppger 48 procent att de har besvär kopplat till sitt arbete. Två tredjedelar av alla personer med arbetsrelaterade besvär lider av fysisk smärta och värk. Självklart påverkar det även sömnen, stressnivån och vardagslivet.

Arbetsmiljöverket har nu i uppgift att ta fram åtgärdsplaner, och myndigheten prioriterar arbetet med att bidra till en nollvision mot ohälsa i arbetslivet och insatser som är riktade mot vård- och omsorgssektorn.

Herr talman! Arbetsmiljöfrågorna är oerhört viktiga, och arbetet med att nå skyndsamma förbättringar är verkligen angeläget. Det handlar om människoliv men också om människors fysiska och psykiska hälsa.

(Applåder)

Anf. 125 Johanna Haraldsson (S)

Herr talman! Jag hade faktiskt inte tänkt begära replik, men jag kunde inte låta bli när moderaten Saila Quicklund talade om ohälsa och arbetsbelastning inom välfärdsyrkena.

Jag kan inte annat än hålla med om att detta är en väldigt stor utmaning och att politiken har ett särskilt stort ansvar för att skapa förutsättningar för en bra arbetsmiljö inom det offentliga. Det är därför vi socialdemokrater prioriterar mer medel till välfärden, för en rimlig arbetsbelastning för dem som arbetar i äldreomsorg och sjukvård, framför stora skattesänkningar för oss som har rätt höga löner ändå. Det prioriterar vi i vår budgetmotion.

Jag ser ett tydligt samband mellan tillräckliga resurser till välfärden och villkoren för dem som arbetar där. Jag undrar om ledamoten också ser det sambandet. Varför prioriterar man i så fall inte välfärden i sitt budgetalternativ?

Anf. 126 Saila Quicklund (M)

Herr talman! Tack för frågan, Johanna Haraldsson! Jag ser positivt på att vi får tillfälle att diskutera ämnet i ett replikskifte.

Det krävs också ett visst mod att gå upp i ett replikskifte mot mig som moderat i den här debatten, med tanke på de enorma utmaningar vi har sett på det här området efter den tidigare regeringens politik.

Som jag sa tidigare har dödsolyckorna ökat dramatiskt. Arbetssjukdomarna har ökat lavinartat; jag sa i mitt anförande att 48 procent av undersköterskorna har besvär kopplade till sina arbeten. Inom kommuner och regioner uppger 40 procent att de har sjukdomar relaterade till jobbet. Inom statlig och privat verksamhet är det 30 procent. Det är alltså bättre siffror inom privat och statlig verksamhet, vilket är intressant att beakta.

Arbetsolyckorna har stigit. Vi har haft för långa utredningstider, och brott har avskrivits för att handläggningstiderna har varit för långa. Jag har diskuterat det här i många debatter med Socialdemokraterna, men det har inte fått någon effekt på det här området.

Jag ser också i betänkandet att Socialdemokraterna uttrycker att ambitionsnivån för arbetsmiljöpolitiken bör höjas. Nästa kommentar är att arbetsmiljön är ett område där man ser att man behöver växla upp åtgärderna. Det är ett sent uppvaknande. Vad är kommentarerna till detta från ledamoten Haraldsson?

Anf. 127 Johanna Haraldsson (S)

Herr talman! Tack, Saila Quicklund, för att vi får lägga lite mer tid på att diskutera arbetsmiljö och arbetslivspolitiken!

När vi har ökande sjuktal och ökad stress och arbetsbelastning inom arbetslivet, inte minst inom äldreomsorg och offentliga verksamheter i övrigt, är det viktigt att vi tar oss an de utmaningarna och har en politik som möter det.

Vi socialdemokrater har steg för steg sedan 2014 ökat anslagen till Arbetsmiljöverket och förstärkt en hel del regler om arbetsmiljön. Vi har också tagit fram arbetsmiljöstrategier för att kunna möta de utmaningar som finns inom arbetslivet och arbetsmiljöpolitiken.

Vi har växlat upp. Men jag tror att vi också fortsatt behöver växla upp än mer. Vi ser det som ledamoten Quicklund lyfter fram. Vi har en ökad stress och arbetsbelastning inom arbetslivet. Därför behöver vi också växla upp både genom anslag till kommuner och regioner och inom arbetslivspolitiken genom höga anslag till exempelvis Arbetsmiljöverket.

Precis som ledamoten säger är det väldigt många som uppger att de har besvär av trötthet och värk som kan kopplas till arbetet. Ett effektivt sätt att hålla nere arbetsbelastningen inom offentlig verksamhet är att se till att regioner och kommuner inte behöver säga upp personal. Men den här regeringen prioriterar annorlunda.

Jag undrar: Vilka andra sätt ser ledamoten kan vara effektiva för att minska arbetsbelastningen för anställda inom välfärden?

Anf. 128 Saila Quicklund (M)

Herr talman! Ledamoten Haraldsson framhåller alltså satsningarna på vård och omsorg samtidigt som man höjer skatterna med 13 miljarder som slår direkt mot kvinnor i välfärdssektorn. Var fjärde barnmorska kommer att få sämre förutsättningar med högre skatt. Det gäller också poliser. Det är också ett område där arbetslivskriminaliteten finns.

För att nå effekter för en bättre arbetssituation för kvinnor inom välfärdssektorn handlar det om utbildning och ergonomi. Det handlar om samverkan mellan olika myndigheter och företagshälsovården, fysisk träning och inte minst Arbetsmiljöverkets insatser.

Vid en undersökning var det 90 procent av de besökta äldreboendena som hade så undermålig arbetsmiljö att de fick erinran. Här finns det mängder av saker att göra. Det handlar också om ledarskapet och inte minst ergonomi.

Jag har i rollen som vård- och omsorgschef träffat personer som inte har gått en kurs på 30 år. Det finns mängder av saker att göra. Vi ser de här kvinnorna, och vi kommer att göra allt för att förbättra situationen.

Ledamoten Haraldsson uttrycker också att man har gett 100 miljoner mer än regeringen till Arbetsmiljöverket. Det handlar också om effektivitet, samverkan och modernisering. Under allianstiden hade vi 31 000 inspektioner 2013. År 2018 var det 27 000 inspektioner, och då var de plus 84 personer.

Allt handlar inte om pengar. Det handlar också om ledning och styrning av verksamheten. Här tror jag att det finns en hel del utrymme för Arbetsmiljöverket att agera.

Vi kommer att följa arbetet. Det är en högst prioriterad fråga. Det är bra att ledamoten har ett intresse för detta. Tillsammans får vi fortsätta att diskutera de här frågorna. Det kommer fler debatter.

Anf. 129 Serkan Köse (S)

Herr talman! Det är fantastiskt att vi i dryga sex timmar har debatterat och diskuterat arbetsmarknadspolitik. Det känns som att väldigt mycket har blivit klarare. Det är roligt att fortsätta att tala om arbetsmarknadspolitik en liten stund till, herr talman.

Man kan konstatera att Finansdepartementets senaste prognos, Konjunkturinstitutet och LO-ekonomerna med flera pekar på att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur och att arbetslösheten kommer att öka nästa år.

Även i Arbetsförmedlingens senaste rapport om utvecklingen på arbetsmarknaden konstateras att arbetslösheten kommer att öka och att det kommer att vara tuffast för personer som har varit utan arbete i mer än tolv månader, det vill säga långtidsarbetslösa.

Drygt 144 000 personer hade i oktober varit utan arbete i tolv månader eller mer, vilket motsvarar nästan hälften av alla inskrivna arbetslösa.

Regeringen skriver i sin budget att "svagare efterfrågan på arbetskraft och stigande arbetslöshet innebär att personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas särskilt hårt".

Det är oroväckande att Sverigedemokraterna och regeringen på grund av ideologiska skygglappar inte förmår att se denna utmaning på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Inte heller blir man lugn av regeringens budget för nästa år. Nu när vi är på väg in i en lågkonjunktur och vet att arbetslösheten kommer att öka väljer Sverigedemokraterna och regeringen att skära ned på arbetsmarknadspolitiska program. Det avsätts knappt 7 miljarder kronor på program och insatser. Det kan jämföras med 13 miljarder kronor under högkonjunkturåret 2018.

Herr talman! Regeringens nedskärningar är obegripliga i ett läge när långtidsarbetslösheten stigit och bedöms öka än mer. Men en budgetpost föreslås öka - som vi också diskuterat tidigare - nämligen för nystartsjobben. Sverigedemokraterna och regeringen ser nystartsjobben som en subventionerad anställning med goda resultat som ska utökas.

Låt mig understryka att nystartsjobben bygger på en rättighetslagstiftning. Aktiviteten i ekonomin minskar med ökade varsel. När vi tittat på siffrorna för oktober har vi sett att varslen ökat inte minst inom tjänstesektorn. Det är troligt att pengarna till nystartsjobben inte kommer att utnyttjas fullt ut.

Det finns en risk att regeringen hamnar i en situation där medel för arbetsmarknadspolitiska program och insatser, såsom introduktionsjobb och arbetsmarknadsutbildningar, inte räcker under 2023, medan medel för nystartsjobb troligen kommer att lämnas tillbaka till staten.

Herr talman! Det vore olyckligt om medel som kunde ha använts till att bekämpa långtidsarbetslösheten - inte minst i ett läge när många människor står på kö för att ta del av insatser och när arbetsgivare har svårigheter med att hitta utbildad arbetskraft - i ett sådant läge återlämnas, något som jag anser skulle skada legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Låt mig också konstatera vad vi ser som litar på forskningen och tar del av forskningsresultat. De visar att man kan identifiera en rad problem med konstruktionen för nystartsjobb. Forskningen skriver att det kan bidra till missbruk men också till dödviktseffekter i ekonomin. Många som ändå skulle ha fått jobbet utan stödet kommer ändå att få stödet. Egentligen skänker man bort pengarna till arbetsgivarna i det fallet.

Herr talman! För att minska det stora antalet långtidsarbetslösa under de kommande åren krävs en kombination av olika insatser inom arbetsmarknadspolitiken, men också inom en rad andra politikområden. Samtidigt behöver fler långtidsarbetslösa ta del av utbildningsinsatser för att öka sina chanser att etablera sig på arbetsmarknaden på sikt.

I stället väljer SD och högerregeringen - något vi också har debatterat tidigare - att skära ned på antalet platser inom vuxenutbildningen, det vill säga komvux, yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolan. Nästa år försvinner 25 000 platser. Det är vad LO har räknat med. Det är utbildningar som leder till jobb.

Herr talman! Många av dem som står längre ifrån arbetsmarknaden behöver också gå till olika former av subventionerade anställningar. Genom subventionerade anställningar erhåller de arbetslivserfarenhet, språkträning och nätverk.

De inskrivna arbetslösa som bedöms stå särskilt långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta ett intensifierat stöd och inte sällan en kedja av insatser där utbildning kombineras med exempelvis arbetspraktik. För att motverka ett ökat inflöde i långtidsarbetslöshet handlar det i stor uträckning om att sätta in rätt insats i rätt tid.

Subventionerade jobb är ett viktigt komplement till utbildningsinsatser och förmedlingsstöd för grupper med svag arbetsmarknadsanknytning. I detta sammanhang är neddragningar och avveckling av extratjänster, något som vi har debatterat tidigare, som M, KD och SD drev igenom förra mandatperioden, problematiska.

Herr talman! För att fler ska komma i arbete krävs som sagt en väl fungerande och aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet. Arbetsförmedlingens uppdrag är att se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken finns och fungerar i hela landet. Därför bör Arbetsförmedlingen i större utsträckning än i dag ges långsiktiga och stabila förutsättningar att välja arbetsmarknadspolitiska insatser efter den enskilde arbetssökandes behov.

Därför är det helt ofattbart att Sverigedemokraterna och regeringen inte ser problemet, och jag får inte kalkylen att gå ihop. Vi har en ökande arbetslöshet som kräver att den aktiva arbetsmarknadspolitiken rustas upp kraftigt. Men jag kan inte se någon upprustning, vare sig i slottsavtalet eller i regeringens höstbudget.

Även Arbetsförmedlingen, som är statens expertmyndighet, lyfter i sitt budgetunderlag till regeringen fram att myndigheten behöver mer resurser. Man kan konstatera att det är en myndighet som redan är underbemannad och som yrkar på att anslagsnivån för förvaltningsanslaget - i detta fall som finansierar både personalens löner och kontor - för kommande år ska ligga på samma nivå som 2021, det vill säga på drygt 7,8 miljarder kronor, vilket är väsentligt mer än vad regeringen föreslår i sin budget.

Herr talman! Det är svårt att se hur dessa minskade ambitioner för Arbetsförmedlingen ska gå ihop med Sverigedemokraternas och regeringens ambitioner om att minska långtidsarbetslösheten och om att exempelvis öka antalet deltagare i arbetspraktik som kräver handpåläggning och anvisningskapacitet.

Tidigare nedskärningar av förvaltningsanslaget - då tänker jag på MKDSD-budgeten för 2019, som då tvingade Arbetsförmedlingen att säga upp 3 500 anställda - har haft betydande påverkan på stödet för personer med funktionsnedsättning, vilket syns i bland annat att antalet personer som har fått lönebidrag, antalet beviljade arbetshjälpmedel och personliga biträden har minskat och att handläggningstiderna på Arbetsförmedlingen har ökat. Det är rimligt att förvänta sig liknande konsekvenser i och med kommande års minskade förvaltningsanslag.

Herr talman! Till skillnad från SD och regeringen tillför vi socialdemokrater mer resurser till både Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag och program. För oss socialdemokrater är det tydligt att en sänkt arbetslöshet och förbättrad kompetenshöjning kan gå hand i hand. Man kan slå båda flugorna i en smäll, men med rätt utformad arbetsmarknadspolitik.

Men Sverigedemokraternas och regeringens repressiva flugsmälla kommer varken att trycka ned arbetslösheten eller motverka brist på arbetskraft.

Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter i utskottet. I drygt sex timmar har vi diskuterat arbetsmarknadspolitik. Jag vill också tacka vår fantastiska kanslipersonal och alla ledamöter i kammaren som har varit här och lyssnat på oss. Och sist men inte minst vill jag tacka herr talmannen. Jag önskar en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Anf. 130 Oliver Rosengren (M)

Herr talman! Jobb och lön är den bästa skyddsvallen mot skenande elpriser, dyrt bränsle, höga matpriser, kronförsvagning och ränteuppgång. Kombinationen av inflation och lågkonjunktur riskerar att försätta många hushåll i en svår och kärv situation.

När fler håller hårdare i plånboken drabbar det inte minst flera sektorer som är viktiga för att unga och invandrare ska få sitt första jobb. Restaurangbranschen kan vara ett sådant exempel som väljs bort när det blir tuffare tider.

Sverige går in i lågkonjunkturen med ett stort utanförskap. Trots många goda år ekonomiskt är vi i ett svårt läge. Trots löften om Europas lägsta arbetslöshet rörde sig Sverige från plats 20 av 27 till plats 4 i högst arbetslöshet under Socialdemokraternas tid i regeringen. Där stod Sverige, sida vid sida med sydeuropeiska krisekonomier som Grekland och Italien. Som om det inte var en tillräcklig förnedring var Sverige också det land med den sämsta utvecklingen för arbetslöshet och sysselsättning under Magdalena Anderssons tid som finansminister. Det är uppenbarligen en merit i Socialdemokraterna.

Socialdemokratin gick hårt åt Sverige och lämnade arbetsmarknaden med försämrad motståndskraft mot kris. Det är nu vårt ansvar att återupprätta arbetslinjen, reformera arbetsmarknaden och stärka arbetskraften.

Löftena om att alla som kan arbeta ska arbeta och att alla ska kunna leva på sin lön är både viktiga och förpliktande. Regeringen och Sverigedemokraterna har därför presenterat de första stegen i en omläggning av arbetsmarknadspolitiken. Nu ska vi ställa krav, stärka drivkrafterna och vässa insatserna.

Herr talman! Under året har jag besökt 158 företag och välfärdsverksamheter. Tack vare att ägare, chefer och medarbetare generöst har delat med sig av sina erfarenheter har det gett mig en god inblick i och förståelse för hur arbetsplatserna mår, hur branscherna fungerar och hur villkoren från politiken uppfattas. Många saker skiljer sig såklart mellan ett äldreboende i Ljungby och en fabrik som återvinner aluminium, eller mellan ett kafé och ett åkeri. Men problemen och förväntningarna på politiken är dock oväntat gemensamma. Det handlar om oron över de höga priserna på el, bränsle och vissa andra insatsvaror, från vete till armeringsjärn. Det är brett.

Svårigheterna att rekrytera kommer upp vid nästan varje besök. Det är ett svaghetstecken för politiken i ett land med 30 procent tomma platser på yrkesutbildningar och 150 000 lediga jobb att 360 000 människor är arbetslösa.

Herr talman! Alla som tar emot bidrag ska utbilda sig, ha praktik, lära sig svenska och söka jobb på heltid. Bidrag ska inte löna sig mer än arbete, och den som arbetar ska få behålla mer av sina pengar. I den här budgeten stärker vi plånboken med 500 kronor för seniorer som arbetar, medan Socialdemokraterna vill att 1 miljon hårt arbetande svenskar ska ha 1 000 kronor högre skatt i månaden än vad som blir verkligheten med den budget som vi nu ska besluta om.

Jobbinsatserna hos kommuner och Arbetsförmedlingen ska prioriteras efter hur väl de tar människor till jobb. Kommunerna ska få möjlighet att ställa krav också på samhällsnyttiga insatser. Praktikplatserna ska bli fler.

Herr talman! Moderaterna är rösten för alla som arbetar, har arbetat eller vill arbeta. Nu har vi en regering för arbetslinjen i Sverige igen.

Arbetslinjen återupprättas inte i en handvändning. Men för Sveriges bästa och för att fler ska kunna resa sig ur svårigheter, stå på sina egna ben och växa av sin egen kraft är det denna kammares skyldighet att skyndsamt besluta om att vi reform för reform ska ta steg mot full sysselsättning.

Anf. 131 Teresa Carvalho (S)

Herr talman! Jag vill tacka Oliver Rosengren för hans anförande. Det var ett anförande som minst sagt förpliktar inför denna mandatperiod då Moderaterna leder regeringen.

Vi är överens om att arbetslösheten i vårt land är för hög. Men om vi nu ska beskriva verkligheten som råder vid den tidpunkt då regeringen har tagit över makten tycker jag inte att vi bara ska titta på arbetslösheten. Jag tycker också att det förtjänar att uppmärksammas att vi har den högsta sysselsättningsgraden på 30 år och som också är i det absoluta toppskiktet i Europa. Vi ska inte heller glömma bort att vi under den föregående mandatperioden hade en omfattande krissituation med en pandemi som lamslog stora delar av världen, då den socialdemokratiska regeringen förde en aktiv politik och satte in åtskilliga krispaket som räddade tusentals jobb.

Om läget är så nattsvart som Oliver Rosengren målar upp det som blir min fråga varför regeringen inte gör någonting här och nu för att mota bort den arbetslöshet som väntas stiga nästa år.

Vi hör om att regeringen, om ekonomin så tillåter, kanske kommer att återkomma med utredningar och förslag som rör skatter och bidrag. Men vad gör regeringen här och nu för att mota bort arbetslösheten?

Sanningen är att man inte gör någonting mer än att skära ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Då undrar jag hur regeringen har tänkt när man skär ned med miljardbelopp samtidigt som vi går in i en lågkonjunktur.

(Applåder)

Anf. 132 Oliver Rosengren (M)

Herr talman! Jag tackar Teresa Carvalho för repliken.

Man förstår ju varför det inte bar riktigt hela vägen för Socialdemokraterna i valet i höstas. Många hade varit i en svår situation på arbetsmarknaden med en förhållandevis hög arbetslöshet, trots det goda ekonomiska läge vi har haft.

När ni tillträdde var Sverige det land i EU med 20:e högsta arbetslöshet och när ni lämnade med 4:e eller 5:e högsta arbetslöshet tillsammans med krisekonomier som Grekland och Italien. När man då bara vill berömma sig för en hög sysselsättningsgrad eller liknande kan såklart även väljarna undra varför man inte ser de uppenbara problem som finns på svensk arbetsmarknad med ett stort integrationsmisslyckande, hög långtidsarbetslöshet och så vidare.

Socialdemokratins lösning, herr talman, är ju mer pengar till allt som det går att lägga pengar på. Det är en känd metod från Socialdemokraterna. Men faktum är att under Socialdemokraternas tid i regeringen lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka pengar år efter år. Trots höga anslag och trots att man satsade på yrkesvux stod nästan en tredjedel av platserna tomma, ett tydligt tecken på att mer pengar inte alltid är svaret om insatserna inte är tillräckligt bra.

Därför är svaret i vår budget tillsammans med Sverigedemokraterna att vi måste vässa arbetsmarknadspolitiken. Vi måste prioritera insatser utifrån vad som fungerar. Vi måste se till att Arbetsförmedlingen följer regeringens prioriteringar, inte lämnar tillbaka miljardanslag för nystartsjobb utan verkligen lägger resurserna på det som funkar. Vi vet att till exempel reguljär vuxenutbildning fungerar. Därför satsar vi 5 000 fler platser än planerat på yrkesvux.

Det är den typen av satsningar vi ska göra. Så återupprättar vi arbetslinjen och följer inte det dåliga exempel som Socialdemokraterna har erbjudit Sverige under åtta år.

Anf. 133 Teresa Carvalho (S)

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för svaret, även om jag nog tycker att det ekar rätt tomt. Det är inte så konstigt, för sanningen är ju att regeringen inte gör något här och nu för att möta den arbetslöshet som väntas stiga nästa år, inget annat än att skära ned på resurserna till arbetsmarknadspolitiken och vuxenutbildningen. Nu säger Oliver Rosengren att man satsar på vuxenutbildningen. Men sanningen är ju att det är 1 miljard mindre som avsätts nästa år jämfört med i år.

Man kan inte påstå att de högerkonservativa genomför ett skolboksexempel direkt på hur man bäst hanterar en lågkonjunktur, herr talman. I stället för att gasa i uppförsbacke och använda tiden till att rusta de arbetssökande med de färdigheter som kommer att krävas när konjunkturen så småningom vänder igen väljer regeringen och Sverigedemokraterna att bromsa och skära ned.

Samtidigt hör vi här hur man förväntar sig att få ut mer effekt av mindre resurser. I bästa fall är det ett klassiskt borgerligt önsketänkande. Men i värsta fall, herr talman, är det vi bevittnar nu en ren kapitulation inför arbetslösheten. I så fall är jag bekymrad på riktigt.

Vi hör också Oliver Rosengren säga att pengar blir över hos Arbetsförmedlingen. Ja, det stämmer, herr talman. Och det beror till stor del på de stora alexanderhugg som Moderaterna och de övriga högerkonservativa genomförde förra året och 2019, så till den grad att Arbetsförmedlingens egen anvisningskapacitet minskade så att man inte längre har möjlighet att möta arbetssökande i den utsträckning som krävs.

Lite bättre konsekvenstänk vore nog bra från högerpartierna.

Anf. 134 Oliver Rosengren (M)

Herr talman! Nu finns det faktiskt skäl att oroa sig lite efter repliken från Teresa Carvalho.

Arbetsmarknad och arbetsliv

Jag har ändå varit positivt överraskad av att Socialdemokraterna inte har fallit ned i det träsk som Vänsterpartiet och Miljöpartiet har rört sig i när det kommer till finanspolitiken, där man ju, just som Teresa Carvalho nu säger, velat gasa in i lågkonjunkturen. Eftersom vi är i det läge vi är med en lågkonjunktur på väg in, samtidigt som inflationen är hög, vore det mycket skadligt för svensk ekonomi och för hushållen om man tillämpade den lite brittiska modellen att försöka kasta sig på gasen in i lågkonjunkturen samtidigt som inflationen är så hög som den är.

Kanske börjar man skönja det regeringsalternativ som Socialdemokraterna skulle kunna få ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den ekonomiska politiken. Då blir det stora utgiftschocker och skenande inflation, och då möter vi en lågkonjunktur som i stället riskerar att förvärra läget i ekonomin.

Nu har vi, tack och lov, en ansvarstagande regering som tillsammans med Sverigedemokraterna presenterar en finanspolitik som sammantaget är neutral och där man lägger samman budgeten med elprisstödet. På det sättet kommer vi att låta penningpolitiken verka ut i det tuffa läge som vi är i med inflationen, samtidigt som vi gör satsningar i arbetsmarknadspolitiken och i den ekonomiska politiken som möjliggör för hushållen att klara sig genom krisen.

Arbetsmarknad och arbetsliv

Självklart måste vi ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det genomförs nu en rad olika reformer. Vi har inte minst satsningarna på arbetsmarknadspolitiken och yrkesvux, som vi har debatterat. Men vi bereder också bidragstak, skärpta aktivitetskrav, samhällsnyttiga insatser och en rad andra delar i återupprättandet av arbetslinjen som vi har lovat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktions-nedsättning