Anf. 143 Larry Söder (KD)
Fru talman! Jag vill först uppmärksamma kammaren på vårt särskilda yttrande i detta avsnitt.
Jag brukar börja med att tala om att vi har en bostadskris i Sverige. Svaret från regeringen brukar vara undvikande och gå ut på att jag gör problemet större för att vara dramatisk. Därför har jag tänkt använda fakta den här gången, för att se var vi landar - och för att se om jag har fel.
Bostadsbyggandet i landet fortsätter att minska både i år och nästa år. Det visar Boverkets prognos från juni 2019. Antalet påbörjade bostäder minskar med 11 procent i år, då 49 000 bostäder påbörjas. Under 2020 minskar byggandet med ytterligare 5 procent, då 46 500 bostäder enligt prognos ska påbörjas.
Hur ser då SCB:s statistik ut för påbörjade nybyggda bostadslägenheter bakåt i tiden? Jo, 2017 påbörjades 63 700 bostadslägenheter, och 2018 påbörjades 52 900 - alltså en minskning. På tre kvartal under 2019 har det enligt SCB påbörjats 35 100 bostadslägenheter.
I mitt hemlän Halland är prognosen för 2019 ca 2 700 påbörjade bostäder. Siffran för 2020 är nedslående: Det är ca 2 000 bostäder som ska påbörjas, och detta i ett län som har högt tryck på bostäder och en stark inflyttning.
Med dessa siffror kan vi konstatera att antalet byggda bostäder i Sverige har minskat de senaste åren. Vi vet att vi nu går in i en tid då ekonomin stannar av en del, så det är ingen svår prognos att göra att det kommer att se ungefär likadant ut även 2021. Vi kan alltså räkna med en minskning.
Totalt 240 av 290 kommuner anger ett underskott på bostäder, medan totalt 46 kommuner anger att bostadsmarknaden är i balans. Underskottet kan givetvis vara både större och mindre i en sådan kommun, men detta är en indikator på att vi måste öka bostadstakten och inte minska den. Antalet kommuner där människor har svårt att finna en bostad är 240. Det är en för hög siffra, och det påvisar att detta inte bara är ett storstadsproblem utan även ett nationellt problem.
Hur är det då med ungdomar?
Nyligen kom en rapport från Hyresgästföreningen som påvisar att många ungdomar ofrivilligt bor kvar hemma. Siffran som redovisades var att ca 238 000 personer i åldern 20-27 ofrivilligt bor hemma. Detta är ungdomar som inte kan flytta hemifrån, flytta närmare sitt nya jobb eller flytta närmare sin studieort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Vi har även ett gemensamt ansvar för att alla människor har tak över huvudet och en bostad som de kallar sin egen, både för tryggheten och för att ha en fast plats i livet. Det är en förutsättning för att man ska kunna lösa andra problem i sitt liv.
Den senaste rapporten har påvisat att antalet hemlösa i Sverige är någonstans kring 33 000. Detta är 33 000 människor som vi på olika sätt inte har fullgjort vårt uppdrag gentemot.
I mitt hemlän är det en av de större kommunerna - Varbergs kommun - som gör en hemlöshetsrapport. Det är föredömligt att göra en sådan. Där visar rapporten att man räknar med att det finns 152 människor som går under begreppet hemlösa.
Att göra en rapport är det första steget för att kunna lösa problematiken. Detta borde vara rimligt att kräva av de flesta större kommuner.
Vad är orsaken till problematiken för de hemlösa?
Sammanfattningsvis har ansträngningarna att skapa bostadsförsörjning för ekonomiskt utsatta hushåll misslyckats i många svenska kommuner. Lösningen i närliggande länder såsom Danmark och Finland påvisar att man inte kommer åt denna problematik med mindre än att lösgöra fler hyresrätter för sociala ändamål. Detta måste understrykas från nationell nivå till kommunerna.
Fru talman! Nu har jag på olika sätt presenterat att vi har en bostadskris i Sverige samt att vi nu kan konstatera detta och titta på vilka lösningar vi har på denna kris. Därmed är diskussionen om huruvida vi har en bostadskris i Sverige avslutad - det är svart på vitt att det är så.
Givetvis är jag full av nyfikenhet på denna regering, som nu snart är inne på sitt sjätte regeringsår och som fått förstärkning i laget i form av Liberalerna och Centerpartiet för att kunna hitta svaren på de riktiga problem vi har i vårt samhälle, såsom bostadskrisen.
Jag måste säga att resultatet är oerhört magert. En gammal metod som inte fungerat tidigare försöker man med igen i form av investeringsstöd. Det är väl egentligen detta vi har sett av reformer; allt annat får vi och de som står i bostadskö hoppas på i framtiden.
Vad gäller investeringsstödet måste jag konstatera att regeringen inte själv tror på sin politik. Om man trodde på att investeringsstödet var ett effektivt och bra sätt att lösa bostadskrisen hade man inte dragit ned på investeringsstödet. Faktum är ju att det i budgeten för 2019 finns 2,8 miljarder till investeringsstödet, men i regeringens budget för 2020 är det 2,1 miljarder. Vore det inte bättre att hitta andra sätt att lösa krisen om man nu själv inte tror på stödet?
Jag kan ge de fyra januaripartierna full nyttjanderätt till våra förslag - vi kommer inte att ta någon royalty!
Bospar är ett koncept som ökar medvetenheten om sparande, samtidigt som vi vet att sju av tio medborgare vill äga sin bostad. Med bospar försöker vi att hitta en liten del av en lösning på medborgarens problem med att kunna äga sin bostad. Till bospar kan man koppla ett startlån för förstagångsköpare som gör det enklare för yngre människor att ta sig in på marknaden för ägda bostäder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik
Dessa två reformer tillsammans med översyn av kreditrestriktioner borde vara en kickstart som vi kan göra direkt, och tillsammans, för att sedan bygga på med fler lösningar.
Statistik påvisar helt klart att vårt mål som nation borde vara att även de med mindre pengar i plånboken ska ha möjlighet att äga sitt boende. Det ägda boendet är ett långsiktigt sparande för medborgaren, samtidigt som all statistik visar på att det faktiskt är billigare att bo i ett ägt boende.
Vi kan även tänka oss att finansmarknadsministern tar av sig den hatten och tar på sig bostadsministerhatten och inser att kreditrestriktionerna är ett mycket stort hinder för människor att ta sig in på marknaden för ägda bostäder. Jag har inte ens ansett att jag med fakta behöver bevisa att kreditrestriktionerna är hämmande för bostadsmarknaden. Det finns hela tiden - varje vecka - i tidningarna. Det kan man som minister ta del av om man vill.
Att kräva dubbel amortering samtidigt som man begär att människor ska klara av en ränta på 7-8 procent är likadant som att säga att man inte vill att människor ska äga sin egen bostad.
Vi kan i det korta perspektivet inte bygga bort bostadskrisen; vi kan bara underlätta hanteringen av den genom att öka rörligheten så att vi använder kvadratmeterna på ett mer effektivt sätt. Varje person eller familj ska kunna ha rätt typ av boende utifrån sitt behov.
Det är nödvändigt att se över kreditrestriktionerna, att införa bospar, att införa startlån, att se över tomträtterna och att se över nya former av bostäder som ägandelägenheter och andelslägenheter, inte bara ur ett bostadsperspektiv utan även av sociala och integrationsmässiga skäl.
Man måste våga se utanför boxen. Man måste våga pröva nya saker och nya typer av bostäder som ökar engagemanget och tryggheten. Det tror jag att ägandelägenheter och andelslägenheter kan göra.
Att tänka utanför boxen kan vi alla gemensamt göra, och det behövs bred förankring - inte bara januaripartierna. Med denna budget kan vi konstatera att regeringens nya samarbete med Centern och Liberalerna inte har givit någonting alls än så länge när det gäller bostadspolitiken.
Jag tycker att allt handlar om att skapa rätt problembild och om att utifrån problembilden hitta lösningar som tar sig an problemen man har analyserat fram. Som jag ser det har inte regeringen och dess samarbetspartier rätt problembild.
Jag har bara en fråga, som kanske tydliggör problemet: Var ska alla bo?