Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Anf. 196 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Vi har nu framför oss civilutskottets stora budgetdebatt, och den brukar kunna sammanfattas som att den handlar om bostäder, bostäder, bostäder och därefter avslutas med några korta inlägg om konsumentpolitik. Civilutskottet har ett betydligt bredare ansvarsområde än så - exempelvis ingår insolvensrätt, familjerätt och mark- och vattenfrågor. Men då de stora posterna i budgeten kretsar kring just bostadsbyggande och bostäder är det också där debatten brukar hamna.

För min del känns det faktiskt helt fantastiskt att i år äntligen få stå här och yrka ett helt oreserverat bifall till budgeten.

Jag har varit med i civilutskottet sedan 2014 och stått vid sidan av medan bostadsministrarna har avlöst varandra i ganska strid ström, den ena mer oengagerad än den andra, tyvärr. Det är få som ens kan räkna upp vilka bostadsministrar vi haft, och bostadsminister verkar ha varit något man skulle ha men ingen riktigt ville vara.

Värst har ändå avsaknaden av konkret politik varit. Egentligen har de senaste åtta åren bara handlat om att tillskjuta pengar från skattekollektivet, och nu när kriget i Europa har skapat kris och inflation är det extra bekymmersamt att ärva den dåliga politik som förts under alla mina åtta år i civilutskottet och som inte har löst bostadsbristen. Den nya regeringen lägger nu fram en väl avvägd budget där vi avvecklar de skadliga delarna i den tidigare politiken.

Herr talman! Jag misstänker att investeringsstödet kommer att nämnas några gånger i dag. Mitt parti gick till val på att investeringsstödet skulle avvecklas snarast möjligt. Anledningen är enkel. Investeringsstödet är kostsamt, snedvrider konkurrensen och gynnar i mycket stor utsträckning fel personer. Det är extremt dålig fördelningspolitik att ge stöd till dem som stått längst i bostadskön och till företag som delar ut vinster.

Då den tidigare regeringen saknade lösningar var detta livlinan man ständigt återkom till utan att någonsin nämna hur mycket företagen i denna bransch delar ut till aktieägarna. Jag vill påstå att det är dubbla måttstockar jämfört med skattepengar till skola och vård.

Investeringsstödet har också tenderat att växa varje år och de negativa effekterna på marknaden likaså. Detta får mig att tänka på sagan om Fenrisulven i den gamla asatron som ständigt växte och ständigt matades trots att alla såg att det inte var bra.

Investeringsstödet har växt så mycket att när vi nu ska avveckla stödet finns det ansökningar på runt 16 miljarder som inte kommer att hanteras. Det är extremt höga summor som skulle ha riskerat att urholka andra mycket bättre fördelningseffektiva åtgärder.

Förhoppningsvis är det ingen som bokstavligen behöver mista sin arm likt vid sagans kedjande av Fenrisulven, men det kommer att svida för många som räknat med att få ett stöd som inte blir av. Jag beklagar detta, men det är den tidigare regeringens dåliga politik som skapat denna situation.

Intressant är att inget av de tidigare regeringspartierna har tillskjutit tillräckligt för att faktiskt gå vidare med investeringsstödet. Ingen vill fortsätta mata Fenrisulven. Enigheten om att investeringsstödet ska avvecklas verkar alltså vara total. Ingen tillskjuter de medel som skulle behövas, inte ens för att avsluta alla de ansökningar som redan föreligger.

Herr talman! För mig är det märkligt att man förutsätter att alla som hyr sitt boende behöver stöd och att alla som äger sitt boende är rika. Det brukar komma upp att rotavdraget är en fördel för dem som äger, men det kan bara utnyttjas av den som anlitar arbetskraft.

Långt ifrån alla som äger sitt boende utnyttjar rotavdraget. I min egen bekantskapskrets finns det många som inte anser sig ha råd att hyra in arbetskraft och därför aldrig kan använda sig av rotavdraget och därmed aldrig utnyttjar den enorma fördel som det alltid framhålls att det ägda boendet har i och med rotavdraget. Däremot betalar de fullt ut för materialet vid renovering.

Dessutom drabbas de som äger nu av alla höjningar som orsakas av inflationen, och de får höjda räntor på sina bostadslån - räntor som höjts till det dubbla jämfört med tidigare.

Jag tycker att det är fel att sätta ägt boende mot hyrt boende på det sätt som ofta görs i debatten. De flesta har olika behov under olika delar av livet, och då behövs olika boendeformer. Men under de gångna åtta åren har fokus enbart legat på att skapa fler hyreslägenheter.

Något mycket positivt med den nya regeringens och Sverigedemokraternas samarbete är att vi nu får en helt annan syn på ägt boende. Äntligen kan vi få till reformer för att öka andelen ägt boende, och det ska vi göra, inte för att hyrt boende är sämre utan för att människor i mycket stor utsträckning vill äga sitt boende. Även bland dem som i dag bor i hyreslägenheter är det många som vill bo i ägt boende och inte minst i villor.

Av det som byggs i Europa är cirka 40 procent småhus, medan siffran i Sverige länge har legat på runt 20 procent. Det är ett problem. Vi är ju ett av Europas minst tätbefolkade länder, så brist på mark borde inte råda.

Det finns inte heller något motsatsförhållande mellan att bygga många hyresbostäder och att bygga många villor. Under 70-talet byggdes det uppemot 30 000 villor årligen samtidigt som man byggde extremt många hyreshus, medan genomsnittet under den tidigare regeringen var runt 10 000 villor och radhus per år.

Herr talman! Bostäder är inte bara byggnader. De är också något vi kallar hem, och hemma ska vara något man förknippar med trygghet. Ett hem är mer än fyra väggar och ett tak. Därför är det extra glädjande att bostadsministern så självklart också talade om otryggheten när han besökte vårt utskott. Att tryggheten i samhället ska återupprättas är Sverigedemokraterna och regeringen helt eniga om. Allt börjar nämligen med ett tryggt hem.

Denna insikt har tidigare inte funnits, men nu ser åtminstone jag ljuset i tunneln. Nu finns ett nytänk, och jag är övertygad om att vi härmed lägger grunden för en ny era i svensk bostadspolitik.

Herr talman! Avslutningsvis ska jag kort nämna de satsningar som görs på konsumentområdet. Konsumentverket får extra pengar för att klara tillsynen av nya regler om nikotinprodukter. Vi tillskjuter medel till Allmänna reklamationsnämnden för att bibehålla nämndens viktiga uppgifter. Vi tillskjuter 1 miljon extra till Fastighetsmäklarinspektionen för att den ska bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Det är en mycket viktig satsning för att upprätthålla ordning och reda. Märkligt nog har Centerpartiet motsatt sig detta. Stöd till föreningar och miljömärkning av produkter ges också i vår budget för 2023.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Anf. 197 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för hans öppningsanförande i denna debatt.

Jag noterar att Mikael Eskilandersson inleder med att han är väldigt nöjd med den budget som har lagts fram och lycklig över att oreserverat kunna yrka bifall till denna produkt. Det föranleder en lång rad frågor om vad det är han egentligen yrkar bifall till och vilka aktiva åtgärder han hänvisar till eftersom han inte nämner dessa med ett enda ord i det anförande som sedan följer.

Men jag tänker i stället fråga om byggandet under 2023. Boverkets och byggbranschens prognoser är att det kommer att tvärstanna. Under rekordåret 2021 byggdes 71 000 bostäder, och under 2022 påbörjades 60 000 bostäder. Boverket tror att det kommer att sjunka ytterligare till 45 000 bostäder under 2023. Byggföretagen gör en mer pessimistisk bedömning och säger 40 000 bostäder.

Samtidigt går vi mot en lågkonjunktur, och branschen spår att arbetslösheten kommer att öka. Byggföretagen varnar för att antalet sysselsatta kan minska med 22 000 under 2023. Noterbart är att denna siffra är från oktober, alltså innan regeringen aviserade att man kapar kön till investeringsstödet.

Att investeringsstödet avvecklas är alltså en dubbelsmäll mot byggsektorn. Jag vänder mig givetvis mot Mikael Eskilanderssons beskrivning av investeringsstödet, och min fråga är: Vad svarar ledamoten de byggnadsarbetare som nu är varslade och riskerar att bli arbetslösa under nästa år? Vilka åtgärder har ni för att trygga och rädda deras jobb?

Anf. 198 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Tyvärr ser det ut som att vi går mot en väldigt dyster framtid när det gäller bostadsbyggandet, men det är framför allt ett resultat av de väldigt höga räntorna kombinerat med att vi har en hög inflation och ett krig som driver upp priserna på i princip allt material som används. Det är inte vår budget här i dag som har orsakat stoppet i bostadsbyggandet, och jag beklagar att det ser ut att bli som det blir.

Det finns inte en enda krona i Socialdemokraternas budget som skulle lösa detta. Investeringsstödet i sig löser det inte. Detta stöd är dessutom fullt rullande för tillfället, och ändå ser det ut att bli tvärstopp i byggandet.

Jag vet inte riktigt vad Socialdemokraterna menar att vi ska göra som på något sätt skulle motverka detta i dagsläget. Detta saknar Socialdemokraterna också helt förslag om i så fall. Vi kan inte elda på så mycket att vi motverkar Riksbankens räntehöjning, för denna höjning är till för att det ska bli minskad efterfrågan och att vi ska få ned inflationen. Om vi inte lyckas få ned inflationen i Sverige går vi antagligen en ännu dystrare framtid till mötes.

Det är en prekär och besvärlig situation. Jag noterar att Socialdemokraterna själva helt har tagit bort investeringsstödet för tillfället. Det finns inga medel som skulle uppväga det, så jag vet inte riktigt vad de menar med att kritiken skulle vara mot regeringen, för kritiken är i så fall riktad mot alla oss politiker som står bakom de förslag som finns här i dag.

Anf. 199 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för svaret, även om jag måste konstatera att ledamoten antagligen medvetet väljer att missförstå vårt förslag. Jag kommer att återkomma i mitt anförande till vad vi gör och vad vi förespråkar.

Jag kan konstatera att Mikael Eskilandersson och Sverigedemokraterna i sitt svar här inte alls vill ta ansvar för den situation som råder, utan de hänvisar till yttre omständigheter. Det är givetvis inte så att någon argumenterar emot att vi har både inflation, krig, ökade räntor och så vidare. Det som kritiken handlar om är att oavsett om man gillar eller ogillar investeringsstödet - jag kan ha respekt för båda - är det ovanligt dålig tajmning att plocka bort det i ett läge där konjunkturen precis vänder, åtminstone om man gör det utan att ha några förslag på andra aktiva åtgärder.

Nu debatterar vi utgiftsområde 18, men budgeten ska ses som en helhet. Genomgående inom samtliga politikområden är att man noterar något, att man skyller ifrån sig och att man inte har någon politik för att mildra effekterna.

Jag kan bara konstatera att om Mikael Eskilandersson inte utvecklar sitt svar i nästa replik blir svaret till de byggnadsarbetare som nu är varslade eller riskerar att varslas och förlora sina jobb att han inte har några svar på frågan hur han ska säkra deras jobb. Detta är beklagligt.

Anf. 200 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Tack, Jennie Nilsson, för frågan, även om det faktiskt är ytterst intressant att konstatera att ledamoten Jennie Nilsson antingen är dåligt påläst på vad vår budget egentligen innehåller eller också står här och blåljuger.

Vi har till exempel en stärkt a-kassa, men detta är delar som vi inte debatterar här i dag eftersom de inte tillhör det här området. Det är dock saker som skulle eller kommer att mildra effekten - det hoppas vi verkligen - av de sämre tider som vi ser ut att vara på väg in i.

Sedan vill ledamoten Jennie Nilsson att vi ska ta ansvar nu. Det var väl ingen som under valrörelsen hörde Socialdemokraterna prata om Putinpriser och att kriget skulle ha påverkat - är det så jag ska uppfatta inlägget? Det är klart att omvärlden påverkar. Det var i högsta grad så att Socialdemokraterna skyllde på att all påverkan kom utifrån, medan vi däremot menade att regeringen hade kunnat mildra effekterna något.

Det är klart att vi kommer att göra vad vi kan för att mildra effekterna. En del av detta är givetvis en stärkt a-kassa, men det finns flera områden. Vi har fortsatt stärkt bostadsbidrag, så det finns en del saker i vår budget som går in och stärker på lite längre sikt också.

Det är väldigt lite vi kan göra från civilutskottets sida när det gäller investeringsstödet, för det är ett så dåligt stöd att inte ens Socialdemokraterna har tillskjutit pengar så att det räcker. Det finns inga 16 miljarder i Socialdemokraternas budget. Det är faktiskt att blåljuga att stå här och påstå det.

Anf. 201 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Ledamoten Mikael Eskilandersson började sitt anförande med att säga att vi brukar prata mycket om bostad och att konsumentfrågorna kommer lite på slutet, så jag tänkte passa på att lyfta fram konsumentfrågorna lite extra.

När vi nu, i spåren av kriget i Ukraina, har den högsta inflationen på länge, med höga elpriser och prisökningar på både räntor, boende och mat, finns det en risk att allt fler behöver låna till löpande utgifter, med både överskuldsättning och i slutändan risk för ökad social utslagning som följd.

Enligt Sveriges Konsumenter ökar samtidigt marknadsföringen för lån och snabba köp till ekonomiskt särskilt utsatta personer. I dagsläget drar många kommuner samtidigt ned på sin rådgivning, samtidigt som fler söker hjälp.

Miljöpartiet vill lägga extra pengar på konsument- och skuldrådgivning. Men, herr talman, jag skulle vilja fråga Mikael Eskilandersson: Tycker Sverigedemokraterna att det rådande läget innebär att extra åtgärder på konsumentområdet borde göras framöver? Ser ni några problem med den ökade skuldsättningen, och vad är det i så fall för åtgärder som ni ser kan behöva vidtas framöver?

Anf. 202 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Stort tack, Katarina Luhr, för frågan! Det finns många problem som vi behöver ta tag i. Sverigedemokraterna har en väldigt omfattande motion när det gäller just överskuldsättning, där vi har en lång rad förslag. Det är förslag som vi kommer att fortsätta att driva. De finns inte med i budgeten, för överlag är det inte budgetdrivande förslag. De är heller inte med i Tidöavtalet, så vi har full rätt att driva dem mot regeringen hur hårt vi vill, så att säga. Detta kommer vi att göra också.

Utöver detta noterar jag glatt att Miljöpartiet har lagt pengar på just konsumentrådgivning i sin budget, och just den delen är något som vi i Sverigedemokraterna har budgeterat för under ett antal år tidigare. Numera måste vi sitta och förhandla om vad som ska vara med och vad som inte ska vara med, och det är inte alltid man får med exakt allting som man vill ha med första året man sitter i en förhandling.

Jag tror dock att vi får anledning att återkomma till just konsumentrådgivningen. Den har varit en del av vår politik under lång tid, och vi kommer nog att påpeka att vi fortfarande vill förstärka konsumentrådgivningen på något sätt.

Anf. 203 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tycker att det var intressant eftersom ledamoten säger att man ger ett oreserverat bifall till den framlagda budgeten. Miljöpartiet tycker att en viktig del i konsumentrådgivningen är att göra det enklare för konsumenten att göra bedömningar av vad som är det rätta och bästa valet. Det kan ju vara alltifrån att välja rätt energisparåtgärder eller bäst energieffektivisering till att välja vilket kött man vill ha och var det kommer ifrån.

I förra veckan gick landsbygdsminister Peter Kullgren ut med att regeringen inte går vidare med ursprungsmärkning för kött på restaurang. Detta tycker jag är väldigt märkligt. Det känns som att Sverigedemokraterna har haft stor inverkan på budgeten, och jag har också uppfattat att detta har varit en hjärtefråga för Sverigedemokraterna, också för ledamoten själv.

Jag vill därför fråga: Hur har detta gått till? Ni säger att ni kan driva saker hur hårt ni vill mot regeringen, Mikael Eskilandersson. Är detta något som ni har drivit eller något som ni tappade bort?

Anf. 204 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag vill inte säga att detta med ursprungsmärkning av kött är någonting som vi har tappat bort. Jag vill minnas att EU också är lite inblandade i detta med ursprungsmärkning av kött och har börjat titta på möjligheterna till tvingande märkning. Det är klart att det fortfarande är en fråga som är viktig för oss, och det är givetvis en fråga som vi fortsätter att driva och vill genomföra.

Sedan är det så att det som vi har sagt är sådant som vi vill genomföra under mandatperioden. Man kan inte räkna med att allting sker första året. Och vi kommer inte att få igenom allt i förhandlingarna. Det kanske jag får vara ärlig och säga. Även om det är mycket som kommer från Sverigedemokraterna är det inte bara Sverigedemokraterna som sitter och förhandlar. Det är tre andra partier som också har lite grann att säga till om. Men även när det gäller kött och ursprungsmärkning av kött är det nog lite grann som med rådgivningen till våra konsumenter, att det är någonting som vi kommer att fortsätta att ligga på och driva från vårt håll. Hur långt vi kommer under mandatperioden återstår nog att se. Jag vågar inte ge några löften.

Anf. 205 Nadja Awad (V)

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta fram två områden, bostadspolitiken och konsumentpolitiken. Vänsterpartiet tycker att de är lika viktiga politiska områden.

Sverigedemokraten lyfte här fram det ägda boendet och att det har varit en prioritering i denna budget. Det visar på något sätt att de människor som man vänder sig till med sin politik är framför allt dem som möjligtvis föddes med en kontantinsats eller som faktiskt har en tillräckligt stark ekonomi för att kunna äga sitt eget boende. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så. Ojämlikheten växer i Sverige jämfört med andra OECD-länder. Det är därför väldigt märkligt att inte heller Sverigedemokraterna följer denna alarmerande samhällssituation.

Min första fråga är: Hur har Sverigedemokraterna tillsammans med resten av det högernationalistiska styret tänkt att bygga hyresrätter och studentbostäder när vi ser att unga hemmaboende, studenter och låginkomsttagare står väldigt illa till på bostadsmarknaden?

Det andra området som jag vill ta upp är konsumentpolitiken. Jag tycker att det är väldigt märkligt att konsumentpolitiken är väldigt frånvarande i slottsavtalet. I en debattartikel i januari 2022 sa Sverigedemokraterna att överskuldsättningen är en tickande bomb. Samma sak har sagts i Sverigedemokraternas interpellationer, skriftliga frågor och motioner. Där har man exempelvis lyft fram möjligheten till konsumentrådgivning som ett förfilter till budget- och skuldrådgivningen och att den borde tillgängliggöras för fler.

Då tror man att Sverigedemokraterna ska budgetera för just detta, såsom de gjorde i den tidigare budgetmotionen. Men det görs inte i årets budgetproposition. Även andra punkter ur Sverigedemokraternas tidigare åtgärdsprogram saknas.

Därför är min fråga: Hur kommer det sig att konsumentpolitiken är frånvarande i budgetpropositionen?

Anf. 206 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Först vill jag bara säga att jag betackar mig för den typen av epitet där man blir kallad högernationalist, eller vad det var. Jag har aldrig betecknat mig som det, möjligen som konservativ.

Bortsett från detta tycker jag att Vänsterpartiet har en lite märklig syn på detta med ägt boende, och ledamoten börjar prata om att man skulle ha fötts med en kontantinsats. Det är nog ingen som föds med en kontantinsats.

Jag var inte höginkomsttagare förrän jag blev riksdagsledamot. Jag var en vanlig arbetare, och jag har alltid ägt mitt boende. Mina barn har också alltid ägt sitt boende. De har sparat själva i princip sedan de började jobba.

Det ges en bild av att vissa föds med en kontantinsats och andra inte. Jag skulle snarare säga att man under olika delar av livet behöver olika sätt att bo. Hyresbostaden är jättebra för den som behöver ett flexibelt boende, är lite yngre och inte har pengar till en insats. Men för den allra största delen av Sveriges befolkning är det inte onåbart med ett ägt boende.

Frågan handlar snarare om vad vi gjorde mot överskuldsättning. Vi hade ett tjugotal punkter om överskuldsättning, och jag tror att i princip alla punkter som inte berör budget är kvar. Det enda som inte är kvar där har det väckts en kommittémotion om. Den är Nadja Awad välkommen att ställa sig bakom när den behandlas i civilutskottet. Överskuldsättning hanterar vi nämligen i ett eget betänkande eftersom det inte är kopplat till budget. Överskuldsättning är inte heller någonting som finns med i Tidöavtalet. Det handlar egentligen om en lång rad punkter som jag inte hinner ta upp nu.

Anf. 207 Nadja Awad (V)

Herr talman! Jag kan se att man vänder sig till människor utifrån deras olika livsskeden, men man vänder sig definitivt inte till dem som är extra utsatta på bostadsmarknaden. Som jag nämnde handlar det om unga hemmaboende, studenter och låginkomsttagare. Det ägda boendet lyfts nästan fram som om det vore en rättighet enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Men det är det faktiskt inte. Där stadgas det att tak över huvudet är en mänsklig rättighet.

Egentligen vill väl vi alla bli rika. Men det är inte så att politiken bereder för att alla ska bli rika. I och för sig har detta styre berett för att öka inkomsterna för höginkomsttagare med 13 miljarder kronor genom att höja brytpunkten för skatten för dem som tjänar över 50 000 kronor per månad.

Jag tycker att det är ett väldigt märkligt förhållningssätt att man faktiskt inte lyfter fram de extra utsatta i denna budgetproposition när det gäller bostadspolitiken.

När det gäller konsumentpolitiken upplevde jag inte att jag fick svar på mina frågor. Det är många som säger att Sverigedemokraterna är den största vinnaren i detta val. Och den största delen i slottsavtalet handlar faktiskt om just er hjärtefråga, som är migration. Sverigedemokraterna har faktiskt också sett till att en liberal driver deras migrationspolitik.

Jag vill därför ha konkreta svar. Varför är den lokala konsumentvägledningen inte tillräckligt budgeterad? Varför har man inte planerat för att skriva upp normalbeloppet med extra tillskott på grund av den höga inflationen? Och varför stärker man inte stödet till civilsamhället som kan ge stöd och information om konsumtion? Vad hände med Sverigedemokraternas 20 förslag från deras åtgärdsprogram för att lösa frågan om överskuldsättning?

Anf. 208 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag ska börja med frågan om bostäder. Det är faktiskt så att ungefär 80 procent vill ha ett eget ägt boende. Det finns då en anledning till att man kanske går dem till mötes. Det blir problematiskt om 80 procent av det som byggs är hyreshus när det inte är det som eftertraktas.

Det sker något fantastiskt när det byggs villor och småhus som eftertraktas av dem som bor i hyreshus i dag. De som bor i hyreshus kan då flytta och lämna efter sig lägenheter. Och de lägenheter som de lämnar efter sig är mycket billigare än de lägenheter som byggs i dag hur mycket investeringsstöd som vi än pumpar in. Nu noterar jag att Vänsterpartiet vill pumpa in pengar i investeringsstödet, men inte så mycket så att det räcker.

När det gäller de 20 förslagen som handlar om överskuldsättning är de flesta sådana som faktiskt inte kostar pengar. Det handlar till exempel om att flytta brytgränsen för när det ska räknas som högkostnadskredit. Det handlar om att inte ge lånemöjligheter på helgnätter och så vidare. Dessa förslag ligger kvar och kommer att tas upp till behandling i civilutskottet under våren. Jag hoppas att jag får Vänsterpartiets stöd då. Det känns skönt att ni verkar vara på den linjen att ni håller fast vid det.

Vi ville tidigare skjuta pengar till den lokala konsumentrådgivningen. Men vi har inte hur mycket pengar som helst, och vi gör inte som Vänsterpartiet att vi lånar en massa pengar och sedan slänger in dem i budgeten. Det kan man göra. Men då skickar man över detta till våra barn och barnbarn, som får betala tillbaka det någon gång i framtiden. Det var vi inte villiga att göra första året som vi är med och styr, och jag kan garantera att vi inte är villiga att göra det sedan heller. Vi vill gärna få ihop budgeten med de pengar som faktiskt finns och inte bara skuldsätta nästa generation.

Anf. 209 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Behovet av investeringar inom samhällsplanering, bostadsförsörjning och bostadsbyggande är omfattande. Bostadsbristen är stor, och behovet av hyresrätter med rimliga hyror är enormt.

Herr talman! Så mycket är skevt i dag. Det måste till ett skifte i politiken så att fokus inte längre är att varje år ösa miljarder av skattemedel på dem som har det bäst ställt i vårt samhälle. Sverige är ett rikt land. Vi har råd att bygga de bostäder som behövs, och vi har råd att renovera när det behövs. Men vi har inte råd med utanförskap och att låta folk bo på gatan.

Vi borde fortsätta värna vår unika generella bostadspolitik. Vi ska inte bygga gated communities för de rika, och vi ska inte bygga fattigbostäder - så kallade behovsbostäder - för dem som är fattiga. Vi ska bygga för alla. Och om vi bygger mycket bygger vi också ofelbart bort den bostadsbrist som är roten till de flesta av de problem vi ser i dag.

Av Sveriges 290 kommuner uppger 204 att de har bostadsbrist. Men mitt i det ekonomiskt osäkra läge vi befinner oss i just nu, där alla priser stiger samtidigt som hyresvärdar begär orimliga hyreshöjningar, väljer den moderatledda och SD-stödda regeringen att montera ned en av de få delar av bostadspolitiken som på riktigt har möjlighet att hålla uppe byggtakten och samtidigt hålla nere hyrorna, nämligen investeringsstödet. Det gör man utan att införa något nytt som kan bidra till detsamma.

Herr talman! Detta gör man trots att branschen återkommande har rapporterat om projekt som inte skulle ha genomförts utan stöden. Alla nu avbrutna byggprojekt vittnar också om precis samma sak. De enda som fortfarande tror att investeringsstödet inte har bidragit till ett ökat byggande verkar faktiskt vara Sverigedemokraterna och partierna i regeringen.

Stödet har inte bara de facto gett oss väldigt många nya bostäder, utan dessa bostäder har dessutom hyror som i snitt är 2 000 kronor lägre per månad för 70 kvadratmeter än de bostäder som har byggts utan stöd. Det kanske inte är mycket pengar för en bostadsminister eller för riksdagsledamöter, men summan är av desto större betydelse för en vanlig löntagare.

Herr talman! Flera av de stora aktörerna i branschen menar att investeringsstödet är helt avgörande för att byggtakten ska kunna upprätthållas i en allt osäkrare konjunktur. I bland annat Dagens industri skrev ett antal företrädare för byggbranschen följande: "Utan investeringsstödet kommer bostadsbyggandet att minska kraftigt i hela landet. Sveriges politiker, oavsett partitillhörighet, måste inse att investeringsstödet är helt avgörande för att bygga bort bostadsbristen."

Det var inte Vänsterpartiet som sa detta, utan det var aktörer inom byggsektorn - men Vänsterpartiet håller med.

Herr talman! Enligt Boverket är bostadsbristen extra akut i storstäderna. Vad är bostadsministerns och regeringens svar på detta? Fler ska äga småhus.

Hushållens skuldsättning fortsätter att öka. Svenska hushåll är näst mest skuldsatta i EU, och svenskarna är dessutom ett av hela världens mest skuldsatta folk. Skulderna har ökat från 44 procent av bnp under 1995 till att nu vara nära 100 procent. Detta är skulder som främst består av bolån. Vad är bostadsministerns och regeringens svar? Fler ska äga småhus.

Förra året vräktes 572 barn från sina hem. Under första halvan av 2022 var antalet vräkta barn 269. Fattigdom är orsaken till vräkningarna i nästan alla dessa fall. Bostadsministerns och regeringens svar? Fler ska äga småhus.

I Sverige ökar hemlösheten, både den akuta och den strukturella. I ett av världens rikaste länder saknar människor ett eget hem, och allt fler sover till och med på gatan. I natt ska det bli 13 minusgrader här i Stockholm, tror jag, och det kommer att finnas människor som sover ute på gatan i kylan. Bostadsministerns och regeringens svar på detta? Fler ska äga småhus.

Bostadsministerns enda uttalande som rör bostadspolitik är i princip detta: Fler ska äga, och helst ska de äga småhus. Hur kan detta vara viktigare än att folk har nånstans att bo? I vilken värld lever bostadsministern och den här regeringen? De vräkta barnen finns på riktigt. De är inte siffror i statistiken. Det måste finnas en lägsta gräns för anständigheten även i Sverige.

Herr talman! Hur man än vrider och vänder på denna budget är det hyresgästerna som drabbas hårdast, och det gäller framför allt de med lägst inkomster. Vad Sverige i stället skulle behöva är en bostadspolitik för alla hemlösa, för alla barnfamiljer som vräks på grund av fattigdom, för alla ungdomar som inte kan flytta hemifrån och för alla pensionärer som får allt svårare att bo kvar i sina hem på grund av allt dyrare hyror.

Det behövs en bostadspolitik som vågar ifrågasätta hyresvärdarnas rätt att göra en 10-procentig hyreshöjning mitt under brinnande kris. Det behövs en bostadspolitik som vågar satsa på dem som har det tuffast i samhället, i stället för på en politik som fortsätter att ensidigt gynna dem som äger sina bostäder och som har starkast ekonomi.

Vänsterpartiet vill ha något annat, herr talman. Vårt budskap är kort och gott att bostaden ska vara en mänsklig rättighet för alla, inte bara för de rika.

Herr talman! Mellan 2007 och 2014 styrdes Sverige av moderatledda regeringar. Vi vet vad som hände då: Det var ett totalt ointresse för bostadsfrågan. Runt 25 000 bostäder påbörjades. Man monterade ned hela bostadspolitiken och avskaffade snabbt det dåvarande investeringsstödet.

I dag upprepar sig historien. Regeringen väljer att avveckla både investeringsstödet för energieffektivisering och investeringsstödet för byggande av hyresrätter. Detta innebär att de siffror vi ser i regeringens budget kommer att sjunka som en sten de närmaste åren. Kvar på det bostadspolitiska området blir i princip ingenting alls i ekonomiska termer.

Inställningen att marknaden löser allt har alltid dominerat de blå partiernas icke-bostadspolitik, trots att inte minst de senaste tre decennierna mycket tydligt har visat att denna så kallade lösning - marknaden - inte fungerar utan tvärtom är den huvudsakliga orsaken till att det ser ut som det gör i dag. En dysfunktionell bostadsmarknad med bostadsbrist i en majoritet av kommunerna är resultatet av högerns marknadsorienterade bostadspolitik.

Herr talman! Vad kan vi då vänta oss av Sveriges nya regering? Det enda vi hittills har hört från regeringens bostadsminister är som sagt mantrat att fler ska äga sitt boende. Man är allra bäst om man äger ett småhus. Bostadsministern tycks tro att de 3 miljoner människor som bor i hyresrätt, vilket är nästan en tredjedel av landets invånare, inte kan känna ansvar för sitt boende om de inte äger det. Bara den som äger kan känna ansvar - den som hyr är ointresserad av sin boendemiljö.

Den nya blåbruna högern fortsätter att marginalisera och stigmatisera hyresrätten. Detta enorma förakt mot hyresrätten som upplåtelseform är faktiskt tydligare än någonsin i den budget som presenterats av den nya regeringen. Det är en budget som fortsätter att prioritera de rikas boende framför hemlöshet och utanförskap. Inga reformer i denna budget riktar sig till de människor som står längst ifrån en egen bostad i dag - de som aldrig kommer att kunna köpa det där småhuset vare sig de vill eller inte.

Herr talman! För att lösa bostadskrisen krävs inte bara regelförändringar som förenklar byggandet, även om sådana åtgärder alltid är både bra och välkomna när de behövs. Till exempel behövs mer byggbar mark, något som bland annat en nationell översiktsplan för Sverige skulle kunna bidra till.

Vänsterpartiet anser att en nationell bostadspolitik som säkerställer bostäder till en rimlig kostnad är nödvändig. Men det räcker inte, utan politiken måste också våga avsätta ekonomiska resurser där de är nödvändiga. Av detta finns dock inget i regeringens budget. Inte en enda satsning som på riktigt kan bidra till ett ökat byggande går att hitta. I Tidöavtalet var det tomt på bostäder, i budgeten likaså.

Herr talman! Fattigdomen breder ut sig i det allt mer ojämlika Sverige. Samtidigt som allt fler inte längre har råd med det mest grundläggande, såsom el, mat och hyra, har nämligen antalet miljardärer i vårt land ökat med 1 700 procent de senaste 25 åren. Deras förmögenheter har under samma period ökat med 3 000 procent. Detta har varit möjligt eftersom Sverige, till skillnad från nästan alla andra länder, inte längre har någon fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt eller gåvoskatt. Under pandemiåren har Sverige fått 14 nya miljardärer - varje månad!

Ojämlikheten skenar, och samhället slits sönder alltmer. Ekonomijournalisten Andreas Cervenka, som skrivit boken Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika, jämför Sverige med ett monopolspel: Vi vanliga följer spelets regler, men de redan rika får dubbelt så mycket pengar både vid start och när de passerar "gå".

Samtidigt som de rika blir allt rikare blir de fattigare allt fattigare. I medierna jämförs Sveriges ekonomiska klyftor i dag med länder som Nigeria och Filippinerna. Samtidigt säger Kronofogden att man aldrig sett så stor skuldsättning hos folket som nu. Vi borde förstås skämmas.

Nuvarande skyhöga inflation och den lågkonjunktur vi går in i innebär att fler människor kommer att bli utsatta och att fattigdomen kommer att öka. I min hemkommun Malmö levde så många som 14 procent i stor ekonomisk utsatthet 2020.

Avslutningsvis, herr talman: I det samhälle Vänsterpartiet vill ha bor ingen på gatan. I vårt samhälle ska människor ha egna, trygga hem, och i vilken upplåtelseform man bor ska inte ligga en till last.

Det här är ingen fantasi. Det är en verklighet som går att uppnå så länge det finns en politisk vilja - och det har vi i Vänsterpartiet.

Jag vill också passa på att tacka alla ledamöter i civilutskottet och framför allt vår kanslipersonal, som ger oss fantastiskt bra stöd och gör att man känner sig trygg. Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 210 David Josefsson (M)

Herr talman! På Norrviksgatan på Hisingen i Göteborg gjorde mina morföräldrar sin klassresa. Där byggde morfar 1946, på lediga kvällar och helger, ett eget hus till sin familj.

Och mormor och morfar var inte ensamma. Runt om i Sverige fick tusentals familjer på det här sättet ett eget litet hus med en egen liten trädgård. Receptet bestod av eget arbete, en kommunal tomt och stöd från det kommunala Egnahemsbolaget.

Den så kallade egnahemsrörelsen var en fantastisk politisk reform, omhuldad av såväl konservativa och liberaler som socialdemokrater. Det som tidigare varit en omöjlighet blev nu möjligt. Arbetare och tjänstemän kunde få en egen bostad - ett eget hus med täppa.

Egnahemsrörelsen växte fram i Sverige efter inspiration från Storbritannien runt förra sekelskiftet. Den kulminerade under åren efter andra världskriget, då mormor och morfar byggde sitt hus på Norrviksgatan. Än i dag är många av egnahemsrörelsens områden bland de mest eftertraktade villaområdena i våra städer. I Göteborg heter de till exempel Lundby, Bräcke och Fräntorp.

Det kommunala Egnahemsbolaget finns kvar i Göteborg. Förra året levererades 449 prisvärda bostäder, varav flera radhus men också bostadsrätter. Under perioden 2025-2030 har bolaget som mål att producera 500 småhus i några av Göteborgs mer utsatta områden.

Det, herr talman, är resultatet av en politisk vision från det förra högerstyret i Göteborg om att öka småhusbyggandet, en vision som bland annat grundar sig i att det finns en stor efterfrågan på småhus hos befolkningen. Men det är också en vision som grundar sig i att mer blandad bebyggelse och ett breddat ägande är ett viktigt verktyg mot segregation och en möjliggörare för bostadskarriär. Visionen är att fler människor också i dagens Göteborg ska kunna få sin dröm om ett hus med egen täppa uppfylld, precis som när Egnahemsbolaget bildades 1933.

Men den visionen, herr talman, ska inte bara genomföras i Göteborg. Genom att regeringen nu lägger om bostadspolitiken blir visionen också nationell.

De senaste åtta åren har bostadspolitiken i Sverige präglats av ett planekonomiskt tänk, där pengar pumpas in på byggherrarnas konton genom investeringsstöd och bostadsmålen sätts i tusental bostäder. Direktörerna i byggbranschen har tjänat stora pengar, och Sverige har haft ett bostadsbyggande som präglats mer av kvantitet än av kvalitet. Det har varit fyrkantiga lådor snarare än levande kvarter eller trivsamma trädgårdsstäder som har byggts.

Den nya regeringens bostadspolitik präglas i stället av strukturreformer för en fungerande bostadsmarknad, reformer som underlättar bostadsbyggandet för vanliga människor. Men vi går också från en bostadspolitik som fokuserar på vad politiker vill ska byggas till en bostadspolitik som fokuserar på hur människor faktiskt vill bo.

Herr talman! För de allra flesta svenskar är drömboendet ett eget hus. När Trä- och Möbelföretagen ställde frågan i en Sifoundersökning 2019 svarade 75 procent att de ville bo i ett småhus. Det är kanske inte så förvånande med tanke på att TMF är en branschorganisation för bland annat småhusbyggare. Mer överraskande är att när Hyresgästföreningen gör en undersökning om boendepreferenser blir svaret liknande: 61 procent av befolkningen anger att de helst vill bo i ett småhus med egen tomt. Då har man också tagit hänsyn till bland annat boendekostnader och restider. De som bor i ett eget hus med trädgård är dessutom de som är allra nöjdast med sin boendesituation, enligt Hyresgästföreningen.

Folkets dröm om en egen täppa ska verkligen inte underskattas. Den är lika stor i dag som den var vid seklets början och på 40-talet. Det är också därför omläggningen av bostadspolitiken spelar roll för vanliga människor.

Herr talman! Att lägga om bostadspolitiken är dock tyvärr ingenting som sker i en handvändning. Den rödgröna regeringen satt i åtta år. Den nya regeringen har suttit i åtta veckor. Skillnaden är att det nu finns en reformiver och en vilja som tidigare inte har funnits.

För vad hann den rödgröna regeringen egentligen med under de åtta åren, herr talman? Svaret är: väldigt lite. Vill man vara elak kan man beskriva tidigare bostadsministrar som lata katter. De red på en högkonjunktur där marknaden ville bygga trots alla hinder och problem, eftersom låga räntor och förhållandevis stabil avkastning på fastigheter lockade. Därmed ansträngde sig inte ministrarna för att få ordning på de strukturella problem som finns på bostadsmarknaden.

Jag tror inte att någon i den här kammaren tycker att bostadsmarknaden i Sverige fungerar särskilt väl. Köerna för en hyresrätt ringlar sig långa. Fram till det att lågkonjunkturen slog till rusade bostadspriserna på ägt boende i höjden. Den strukturella hemlösheten har skenat.

I går träffade jag Stockholms Stadsmission. Deras budskap var tydligt: En typisk hemlös behöver inte längre vara alkoholisten Pelle som sover på en parkbänk. En typisk hemlös kan lika gärna vara åttaårige Pelle vars familj aldrig lyckats få in en fot på den svenska bostadsmarknaden.

Högkonjunkturen borde ha varit ett guldläge för den rödgröna regeringen att genomföra nödvändiga reformer för att komma åt de strukturella problemen på bostadsmarknaden. Så skedde inte.

Herr talman! Roar man sig med att summera den förra regeringens reformer för att underlätta byggande blir det på sin höjd ökad bygglovsfrihet för altaner. Förstå mig rätt: Det var bra att bygglovsfriheten för altaner ökade. Men man kan inte bo på en altan, inte ens i Socialdemokraternas Sverige.

Skillnaden mellan den förra regeringen och den nuvarande är också att regeringsunderlaget nu är överens, både om problembilden på bostadsmarknaden och om hur vi löser problemen.

Den förra regeringens stödpartier kunde inte ens komma överens om vad som var problemet. Vissa partier tyckte att det skulle bli enklare att bygga, andra att det skulle bli svårare. Vissa partier krävde att hyressättningsreglerna skulle reformeras; andra partier fällde regeringen när den försökte göra just detta.

Herr talman! Vi moderater, sverigedemokrater, kristdemokrater och liberaler kanske klär politiken i lite olika ord, men i grunden är vi överens om såväl problem som lösningar.

Det handlar om att förenkla regelverk och korta byggtider. Det gör vi bland annat genom att gå från detaljkrav till funktionskrav och genom att öka tillgången på byggbar mark.

Det handlar om att stärka äganderätten genom att bland annat möjliggöra för fler att uppfylla drömmen om ett småhus. Men det handlar också om att tillåta ombildning till ägarlägenheter.

Det handlar om att öka valfriheten på bostadsmarknaden genom fler boendeformer och lägre trösklar, som hyrköp.

Jag tror att alla härinne kan konstatera att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar i dag. Den förra regeringen och dess stödpartier bär ett tungt ansvar för detta.

Därför lägger vi nu om politiken från ett planekonomiskt tänk till att metodiskt arbeta bort de strukturella problemen och åter få marknaden att fungera.

Herr talman! Målet med vår politik är att fler svenskar i dag ska kunna göra den bostadskarriär min mormor och morfar gjorde på Norrviksgatan 1946. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 211 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Tack så mycket, David Josefsson!

När högerpartiernas budget röstades igenom i november 2021 beslutades om investeringsstödets avveckling. Det var synd, men det blev ju så. Det måste man respektera. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna fastslog efter detta att samtliga ansökningar som hade inkommit innan den 31 december 2021 skulle handläggas.

När budgetpropositionen nu presenteras är den från samma partier. Då var de i opposition, nu sitter de i regering. De presenterar den nuvarande budgeten. Då är det något helt annat som gäller. Det blev en ordentlig helomvändning. Beskedet nu lyder i stället att pengar ändå ska betalas ut för ansökningar som har blivit beviljade stöd innan den 31 december 2022.

När man är i opposition vinner man en budgetomröstning. Det gick igenom. Då lovade man alla som håller på och bygger att alla ansökningar som har inkommit innan den 31 december 2021 skulle handläggas. Sedan vinner man valet. Det är samma partier och inte några andra partier. Samma partier som lovade dessa människor och företagen detta gör en helomvändning.

Det är många byggföretag som har planerat utifrån det löfte som politikerna hade gett. Nu sitter de med stora problem. De har investerat jättemycket pengar, och regeringen vill inte ta ansvar för det.

Vad har Moderaterna och David Josefsson att säga om detta? Ska inte företagare kunna lita på de beslut som fattas i riksdagen?

Anf. 212 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag har också blivit kontaktad av både stora byggbolag och deras lobbyister. Det är på något sätt talande för vår samtid när det är Vänsterpartiets ledamot som för storkapitalets talan i den här kammaren.

Jag tycker att man ska gå tillbaka och fundera på investeringsstödet. Det var ett extremt kritiserat stöd. Det fick kritik av Riksrevisionen och från olika fristående studier. Man kan konstatera att det hade extremt dålig träffsäkerhet. Man kan egentligen säga att de enda som var riktigt nöjda var ett antal byggherrar som fick pengar in på kontot.

Det som byggdes hade vi sedan något lägre hyror för. Men de fördelades inte ut till dem som hade störst behov. Tittar man i studierna ser man att det ofta gick på kötid. Oftast var det de som hade lång kötid som fick bostäderna, medan de som stod längre från bostadsmarknaden fick osubventionerade lägenheter. Det finns till och med siffror som visar att de som bor i subventionerade lägenheter tjänar mer än de som bor i osubventionerade.

Bara där tycker jag att man ska fundera kring vad man gör med skattepengar. Vi är i en svår ekonomisk situation. Vi har ett begränsat reformutrymme. Vad är den politiska prioriteringen? Är det mer pengar till byggbolagen och byggdirektörerna, eller är det pengar till rättsväsendet, försvaret eller sänkta bränsleskatter?

Jag kan som moderat vara stolt och säga: Nej, byggdirektörerna har redan tjänat sina pengar. De ska inte få fler miljarder. Vi satsar pengar på fler poliser, ett starkt försvar och att sänka bränsleskatterna. Det är en politisk prioritering.

Sedan kan jag notera att inte heller Vänsterpartiet lägger de pengarna. Min fråga tillbaka blir: Hur ska Vänsterpartiet rädda byggbolagen?

Anf. 213 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Jag vet inte om ledamoten sov när vi gick igenom Vänsterpartiets budget under beredningsprocessen av budgeten. Vänsterpartiet har en tydlig förklaring. Vi vill återinföra investeringsstödet, och vi har avsatt mycket mer pengar. Det var det första.

Det andra är att det inte handlar om byggdirektörerna. Det är den enda subventionen som hjälper till med byggandet av hyresrätter, och så tar man bort den. David Josefsson står och säger att det är svåra ekonomiska tider i dessa dagar. Men det gör inte att man drar ned på just de subventioner som går till de välbärgade, människor som äger sina bostäder.

Det finns fortfarande subventioner som går till dem. De är tio gånger dyrare än investeringsstödet. De är också ineffektiva. Det finns flera rapporter som har visat att alla dessa avdrag är väldigt ineffektiva. De gynnar en viss grupp, det vill säga de rika.

Jag hör inte moderaterna stå och säga: Det är svåra ekonomiska tider, och därför måste vi prioritera bort det. Det finns ett hyckleri i detta. När det gäller att ge stöd till låginkomsttagare och hyresgäster för hyresrätter säger de nej. Vi ska inte använda skattebetalarnas medel för att subventionera hyresrätter. Men när det gäller att subventionera ägda bostäder säger inte moderaterna ett enda ord.

Det finns ett mycket tydligt hyckleri i det. Man vill gynna de rika. Det är vad hela högerns budget handlar om och inget annat. Det jag säger är att det finns företag som har planerat att bygga. De har planerat att bygga bostäder som människor har råd med genom att de får det här stödet.

Nu tar man bort stödet. Alla i byggbranschen säger att det kommer att påverka byggandet. Vad gör Moderaternas regering för att se till att man bygger fler hyresrätter när den har tagit bort det enda stödet som går till byggandet?

Anf. 214 David Josefsson (M)

Herr talman! Ledamoten säger att detta är ett stöd som om det inte funnits hade lett till att hyresrätter inte skulle byggas. Han säger att det går till de mest behövande och de mest utsatta. Det är gott så, om det faktiskt hade stämt.

Det är två saker som är problemet med stödet. Det ena är att man kan konstatera att de bostäderna antagligen hade byggts ändå även om de inte hade fått subventioner. Alternativt hade andra bostäder byggts i stället. Sedan går inte stödet till dem som faktiskt behöver det. Det är ett stöd som går till höginkomsttagare och till människor med lång kötid.

Vi säger att vi inte ska lägga pengar på det. Vad vi i stället gör med bostadspolitiken är att vi lägger om den. Vi tar ett strukturerat grepp för att lösa de problem som finns. Det är i dag dyrt att bygga bostäder. Det är svårt att bygga billiga bostäder. Vi ser över regelverk. Vi tar fram mer byggbar mark och så vidare.

Vi kan konstatera att den situation som vi har i dag tror jag inte att vare sig ledamoten eller jag är särskilt nöjd med, med strukturell hemlöshet som ökar och så vidare. Det är resultatet av åtta års politik av socialdemokratiska och miljöpartistiska bostadsministrar där Vänsterpartiet har varit stödparti.

Det är inte den nya regeringen som suttit i åtta veckor som är ansvarig för det. Det är den förra regeringen som under åtta år inte har tagit tag i reformerna och inte löst bostadsmarknadens problem.

Det är därför vi nu lägger om politiken. Det är inte subventioner till byggdirektörer som är det viktiga. Det viktiga är att göra reformer så att vi får en fungerande bostadsmarknad.

Jag vill inte att en hemlös ska vara åttaåriga Pelle. Jag vill att det ska vara enkelt att få tag på en bostad i Sverige. Då måste vi få bostadsmarknaden att fungera. Den har inte fungerat under åtta år. Vänsterpartiet bär ett tungt ansvar för att situationen ser ut som den gör.

Anf. 215 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för en väldigt smittande kärleksförklaring till småhus.

Jag tänker prata om en annan sak. I fredags höll regeringen en presskonferens om vikten av att vi svenskar sparar el. I grunden är det ett väldigt viktigt budskap. Att vidta åtgärder för att spara el är såklart viktigt för att minska Sveriges elanvändning, också för att långsiktigt skydda människor mot de skenande elpriserna och för att sänka elpriserna totalt.

Det är tydligt att inflationen nu drivs av de ökande elpriserna, som ger ökande boendekostnader. Elsparåtgärder är uppenbarligen viktiga av många skäl. Det tror jag också att vi är överens om över partigränserna.

För ganska exakt ett år sedan röstade de nuvarande regeringspartierna ned den dåvarande regeringens budget och strök samtidigt 1 ½ miljard till energieffektiviseringsåtgärder för flerbostadshus. I efterskott misstänker jag att även Moderaterna tycker att beslutet var ogenomtänkt.

När årets budget planerades var det redan tydligt att stigande elpriser på grund av krisen och Rysslands krig i Ukraina skulle bli en utmaning under vintern, inte minst för alla dem som bor i flerbostadshus och själva har svårt att vidta några åtgärder.

Att lägga pengar på att minska energianvändningen i stället för att betala människors elräkningar är både samhällsekonomiskt bra och långsiktigt bättre. Dock finns inte heller några pengar till Boverkets budget för detta kommande år i regeringens budget. Däremot ska 55 miljarder användas för att brett betala elräkningar. Men den 1 ½ miljard för förebyggande åtgärder finns inte kvar.

Jag skulle gärna vilja veta hur Moderaterna har tänkt runt detta och varför inga pengar har satsats på att energieffektivisera flerbostadshus i årets budget, när det är uppenbart för alla att det är en åtgärd som hjälper människors ekonomi men också minskar inflationen.

Anf. 216 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag tycker att vi ska börja med att tala om varför vi är i den situation som vi är.

Vi hade ju en rödgrön regering där ledamotens parti var ett av de drivande i att vi skulle stänga ned ett av de absolut viktigaste fossilfria energislagen som vi hade. Jag tror helt ärligt att när min dotter, som är två år, blir vuxen kommer hon att säga: Men klimatet brinner. Vi behöver minska utsläppen. Vi ska elektrifiera. Då stänger politiken ned det energislag som är fossilfritt.

Det är den situationen, tillsammans med att Tyskland har gjort precis samma sak, som gör att vi nu befinner oss i en situation med skenande elpriser och en volatil elmarknad. Det är en prekär situation.

Det som statsministern och energiministern sa, att vi ska spara el, är jätteviktigt. Det man ska komma ihåg är att med ökade elpriser är det alltså inte subventioner som behövs för att få företag och hyresvärdar att göra energibesparingar. Det lönar sig ju för dem just för att elpriserna är så höga som de är. Det stora problemet nu för fastighetsbolagen och energibolagen är inte att få ekonomi i satsningarna, utan det är att få tag i komponenter och i kompetens som kan genomföra renoveringarna. Att plöja ned miljarder för energieffektiviseringar som ändå betalar sig är alltså inte ett sunt användande av skattepengar.

Därför säger vi att i den situation som vi är i nu är det viktiga att hjälpa enskilda hushåll med ett elprisstöd. Men att plöja ned miljarder i energibesparingar som redan betalar sig för att elpriserna är så höga är inte ett effektivt användande av våra offentliga medel eller våra allmänna medel. Det är svaret.

Det viktigaste är att vi får ordning på energipolitiken, och det handlar inte denna utan nästa debatt om. Problemet är om man inte försöker lösa symtomen.

Anf. 217 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Med risk för att något lämna ämnet vill jag understryka att vi 1980 hade en folkomröstning, där folket bestämde att vi på sikt skulle montera ned vår kärnkraft. Sedan dess har olika regeringar tillsammans byggt upp ett elsystem i Sverige som faktiskt ger Sverige det stabilaste elsystem som vi någonsin har haft. Vi exporterar mer el än någonsin. Det vill jag bara understryka.

Men vi har fortfarande en utmaning med skenande energipriser på grund av ett krig som pågår, Rysslands krig i Ukraina. Därför behöver vi minska vår elanvändning, som det ser ut nu, för att stötta människor där.

Jag ser inte att det finns några lösningar i regeringens budget i dag för att hjälpa fastighetsägare och enskilda personer, förutom ett mindre stöd som går till villaägare. Det tycker jag är ett stort problem. Om det blir samma kyla och kriget fortsätter nästa år, är tanken att vi även då ska pumpa in ytterligare 55 miljarder för att betala svenskarnas elräkningar?

Anf. 218 David Josefsson (M)

Herr talman! Nu ligger väl elprisstödet utanför denna budgetdebatt. Men det man till att börja med kan konstatera är att Sverige helt uppenbart inte har det mest stabila elsystemet, eftersom vi är i den situation som vi är. Det är bara att fråga vilket hushåll men också vilken industri som helst som kämpar med elräkningarna. För batterifabriken, som redan har etablerat sig i Göteborg, är det stora orosmomentet om det ens finns el.

Som jag sa i min förra replik är det inte fastighetsägare som behöver miljarder för att göra energibesparande åtgärder, för det lönar sig redan i dag, med de energipriser vi har, att göra sådana investeringar. Den trånga sektorn är alltså inte att få ekonomin att gå ihop utan att få tag i komponenter och hantverkare som kan göra jobbet. Då är inte jag och vår regering beredda att lägga miljarder av det allmännas medel där, när pengarna faktiskt behövs någon annanstans. Då är det viktigaste att sätta fokus på att återigen lösa energifrågan.

Vi hade en folkomröstning 1980. Jag tror inte att man 1980 riktigt förstod vilka enorma klimatproblem vi skulle stå inför i dag. Och vi kan inte blunda för klimatet.

Vi måste ha en fossilfri och koldioxidfri energiproduktion där vi kan gå över till en elektrifiering. Det är vår största utmaning för framtiden. Att Miljöpartiet inte tar den på större allvar utan vill plöja ned miljarder till fastighetsägare är faktiskt förvånande. Som jag sa i ett tidigare replikskifte med Vänsterpartiet är det förvånande att det är Miljöpartiet som tycker att fastighetsägare ska få miljarder för att göra något som de redan tjänar pengar på. Att de skulle stå på storkapitalets sida är väl symtomatiskt för den debatt som vi har hamnat i.

Anf. 219 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för anförandet och för intressanta replikskiften.

Jag noterar att David Josefsson blandar och ger rätt friskt mellan olika typer av argument. Det är nästan lite svårt att hänga med. Jag tänker ändå kommentera historieskrivningen helt kort.

Givet vad som framförs i debatten bör det väl ändå poängteras att den förra borgerliga regeringen, alltså den moderatledda regeringen, lyckades producera 200 000 bostäder under sina åtta år, medan den förra socialdemokratiska regeringen producerade 450 000 bostäder på lika lång tid. Detta trots att man två gånger tappade en budget i denna kammare och moderata budgetar tog bort de stöd som fanns och skapade oreda i finanserna. Det bör ändå tas i beaktande i den typen av diskussion.

Det som gjorde att jag begärde replik är att min bild är att Moderaterna brukar vara stolta över att man är ett företagarvänligt parti, och jag vill veta hur det rimmar med att över en natt förändra spelreglerna för en hel bransch.

Anf. 220 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag tackar Jennie Nilsson för frågan.

Jag ska börja med att kommentera det som Jennie Nilsson lyfter fram, och nu är vi tillbaka i det planekonomiska i antal tusen bostäder som byggs. Det var alltså under brinnande högkonjunktur som det byggdes bostäder under förra mandatperioden. Trots det, eller kanske just därför, tar man inte bostadspolitiken på allvar. Man genomför inte de nödvändiga reformerna. Man är en lat katt, därför att högkonjunkturen ju löser problemen åt en.

För att svara på frågan som ledamoten ställde är alltså inte Moderaterna, till skillnad från Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet, ett parti som skyddar byggbolagen eller byggdirektörerna. Vi värnar om skattebetalarnas pengar. Vi tänker inte ge dem till företag för att de är duktiga lobbyister och säljer in en viss reform.

Det man kan konstatera är att dessa byggbolag antagligen skulle ha byggt bostäder ändå. Det har både Riksrevisionen och andra studier kommit fram till. Att ha en god företagarpolitik är att se till att regelverk fungerar och att det finns förutsättningar att bygga bostäder. Men att pumpa in miljarder i subventioner är inte definitionen på bra företagarpolitik.

Det man kan konstatera är att vi står inför ett krasst ekonomiskt läge. Då sätter vi moderater stolthet i att värna ekonomin och att ibland ta lite jobbiga beslut. Det är några byggherrar som blir sura, men vi skyddar skattebetalarnas pengar. Vi plöjer inte in miljarder i reformer som faktiskt inte ger resultat. Det är jag extremt stolt över att kunna berätta i den här kammaren.

Anf. 221 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Det är lite provocerande att höra en ledamot stå i den här kammaren och vara stolt över att staten bryter ingångna avtal, för det är ju exakt vad som händer just nu.

Jag har respekt för att moderater och andra högerpartier inte gillar investeringsstöd och vill göra något annat. Jag har respekt för att den debatten var för ett år sedan och att vi förlorade den debatten. Det har varit känt att stödet skulle avvecklas. Men sättet man gör det på - man förändrar spelreglerna över en natt och ger helt nya förutsättningar för företag som ibland dessutom redan har börjat bygga - är ju anmärkningsvärt. Det är ohederligt, och det uppfyller inte hygienfaktorer.

Jag får massvis med mejl, precis som ledamoten sa att han också får. Jag tänkte citera ett mejl från i går kväll:

"Med stor besvikelse och förtvivlan ser jag nu att civilutskottet föreslås stödja regeringens budgetproposition avseende investeringsstödet i hyresrätter. Det är flera hundra ärenden som står på kö, och jag är en av dem som har sökt stödet före den 31/12 2021. Länsstyrelsen har äskat pengar för mitt projekt, och jag har fått reda på ett preliminärt stödbelopp. Dessutom hör jag till dem som redan dragit igång. Mitt projekt pågår för fullt. Jag har följt allt till punkt och pricka. Jag har tecknat avtal med Hyresgästföreningen angående hyresersättningen, avtal med kommunen angående uthyrning, byggt mer energieffektivt och så vidare och så vidare. Jag har gjort allt jag kan och får nu detta till svar. Det är ett slag i ansiktet. Hoppas du kan göra någonting."

Jag tänkte svara på det här i kväll, och då tänkte jag låta David Josefsson ge mig ett medskick. Jag tänkte i mitt svar citera det du säger. Vad bör jag svara denna företagare?

Anf. 222 David Josefsson (M)

Herr talman! Tack, Jennie Nilsson, för uppläsningen!

Till att börja med kan man konstatera att de ärenden som behandlas före den 1 januari kommer att få sitt stöd. Vi lägger 4 miljarder på att stödet ska kunna betalas ut. Som en jämförelse kan jag nämna att vi lägger 5 miljarder på rättsväsendet och 5 miljarder på totalförsvaret. Det är alltså inte småpengar som regeringen lägger på detta för att de som har sökt stöd i möjligaste mån ska få det.

Men något som är viktigt att komma ihåg och som jag tycker att du ska poängtera i ditt svar är att Socialdemokraterna inte lägger mer pengar. Ni har inte heller någon lösning. Ni har inte vaskat fram dessa pengar i statsbudgeten. Det tycker jag att du ska vara ärlig och säga.

Även om ert förslag hade vunnit i utskottet och i kammaren kommer alltså mejlskrivaren inte att få några pengar. Där är väl ni från Socialdemokraterna svaret skyldiga. Var är pengarna? Hur ska Socialdemokraterna lösa problemen? Där kan jag bli lite provocerad: Vi har oppositionspartier som kritiserar regeringen, men läser man budgetförslagen ser man att vi är i samma situation där.

Jag tycker att man ska erkänna att det är ett tufft ekonomiskt läge. Som moderat är jag tydlig med att det är en politisk prioritering vi gör. Jag hade önskat att oppositionens partier gjorde samma sak och var lika tydliga. Det här reformutrymmet finns inte, och i den mån det finns reformutrymme väljer man att lägga pengarna på något annat.

Anf. 223 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Kostnaden för boendet är för de allra flesta den enskilt största utgiften varje månad. Ens bostad påverkar vilka arbeten man kan ta, var man kan studera och hur mycket av ens vakna tid som går till hantering av logistik såsom pendling. Det avgör om man kan flytta hemifrån och påverkar vilka förskolor och skolor som är tillgängliga för ens barn, och det påverkar möjligheten att känna ro.

Det finns människor, främst kvinnor, som inte kan lämna ett våldsamt förhållande eftersom de inte har någonstans att flytta, och det finns de som inte har någonstans att bo alls.

Därför är bra och trygga bostäder för alla en självklar prioritering och målsättning för oss socialdemokrater. Hemmet ska vara den trygga punkten i varje människas liv.

Detta förutsätter en nationell bostadspolitik som tar ansvar, är socialt hållbar och har den självklara målsättningen att utjämna klyftor - mellan dem som i dag har en bostad och dem som står utan och mellan dem som har kapital och goda inkomster och dem som inte har det. Den bör utgå ifrån tanken om allas lika värde och göra det möjligt att gå från hyresrätt till ägda boendeformer och vice versa i takt med ändrade livsvillkor och nya behov.

Dagens debatt om utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik handlar om just detta: vilka prioriteringar och vilket ansvar som partierna i Sveriges riksdag tar och vilka förutsättningar vi därmed ger.

Om mycket är vi ganska överens. Ingen vill att regler ska vara onödigt krångliga eller handläggningstider orimligt långa.

Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte ett antal utredningar i syfte att sänka trösklar och minska regelkrångel. Jag hoppas att den nya regeringen tar vara på resultaten och levererar förslag till riksdagen i takt med att de är remitterade och färdigberedda.

Om annat är vi djupt oense. Tydligast blir det i synen på behovet av incitament för att stimulera byggande av bostäder med rimliga hyror i hela landet, liksom energieffektivisering och, något otippat, långsiktiga och hållbara spelregler och hygienfaktorer. Det får också tydligt genomslag i budgetalternativen.

I budgeten från SD, M, KD och L återfinns inga förslag om energieffektivisering, detta trots att Sverige, Europa och världen befinner sig i en energi- och klimatkris. De åtgärder som fanns avvecklas, trots att det borde vara uppenbart också för regeringen att den klimatsmartaste och billigaste kilowattimmen energi är den som inte används.

Det är feltänkt och obegripligt. Vi socialdemokrater anser att behovet av riktade stöd för att förbättra befintliga byggnaders energiprestanda är minst lika viktigt och aktuellt som tidigare.

Vi föreslår därför ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus på 717 miljoner kronor för 2023, 1,5 miljarder kronor 2024 och 1,1 miljarder 2025. Vi föreslår också en höjning av rotavdraget till 50 procent för tjänster som bidrar till energieffektivisering. Det kan handla om installation av bergvärme, installation av vattenburen värme, installation av solceller, byte av dörrar och fönster eller tilläggsisolering, för att nämna några exempel. Subventionsgraden för övriga rotarbeten sänks. Det är smart för klimatet, konjunkturen och hushållens plånböcker.

Herr talman! SD, M, KD och L går också vidare med att avskaffa investeringsstödet.

Det är i och för sig ingen hemlighet att högerpartierna ogillar stödet, trots att det har varit framgångsrikt och bidragit till att cirka 60 000 lägenheter har byggts med hyror som är 20 procent lägre än genomsnittet och med en spridning över hela Sverige. Men kanske allra viktigast är att de har byggts också i kommuner där det annars inte hade byggts alls.

Beslutet togs redan när M-KD-budgeten för 2022 klubbades, men det är ändå olyckligt att man i rådande konjunkturläge väljer att fullfölja utan att ha några andra konkreta åtgärder.

Ett läge där vi är på väg in i en lågkonjunktur med ett osäkert världsläge, hög inflation, stigande räntor och hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop varje månad är ett osedvanlig dåligt tillfälle att avskaffa investeringsstödet, oavsett om man gillar det eller inte.

Svenska hushåll och företag står inför en krisvinter, och regeringens konjunkturpolitik består av neddragningar på arbetsmarknadspolitiken, 20 000 färre utbildningsplatser och avskaffat investeringsstöd för hyresrätter och studentbostäder. Det duger inte.

Än värre blir det när man beaktar att spelreglerna för hur stödet ska avvecklas nu förändras. I samband med att det togs beslut om att avskaffa stödet sattes den 31 december 2021 som slutdatum för när man skulle ha ansökt för att ha rätt till stöd om man uppfyllde kriterierna. Detta löfte upprepades sedan i juni när frågan var uppe i finansutskottet och återigen i valrörelsen av flera kandidater i den här kammaren.

När budgeten för 2023, som vi debatterar nu, presenterades i november kom ett nytt besked: Bara de ansökningar som uppfyllde kriterierna och var beviljade senast den 31 december 2022 skulle få stöd.

Det är en enorm skillnad. I dag finns det cirka 21 000 bostäder i den så kallade kön för investeringsstöd. Det är alltså bostäder där länsstyrelserna bedömer att man bör godkänna ansökningarna men där det saknas medel att betala ut. Ansökningarna uppgår till cirka 8 miljarder kronor. Därtill finns det ytterligare cirka 20 000 bostäder som inte är färdighanterade, då de behöver kompletteras.

Flera länsstyrelser uppger nu att de får signaler om att många projekt inte kommer att fullföljas. Men vi vet också att det finns exempel där projekt redan har påbörjats och där man nu, mitt under byggnationen, får besked om att förutsättningarna fullkomligt kastas omkull. Vad som händer med dem är mer ovisst.

Regeringens hantering av investeringsstödet är under all kritik. Man har från en dag till en annan dragit undan mattan för både byggbranschen och enskilda hyresgäster utan att presentera några andra lösningar. Man tycks ha gjort det utan någon som helst konsekvensanalys och utan att ange några som helst kriterier för hur urvalet i kön ska gå till. Det blir slumpen, eller möjligen enskilda tjänstemän på länsstyrelserna, som avgör vilka projekt som får eller inte får det utlovade stödet.

När vi nu går in i en lågkonjunktur ändrar alltså regeringen förutsättningarna för en hel bransch och bidrar aktivt till att byggtakten minskar. Man ändrar också förutsättningarna för enskilda hushåll och deras möjligheter att få ett boende till en rimlig hyra.

Detta är inte rätt sätt att möta en krisvinter. Därför har vi föreslagit att bemyndiganderamen för investeringsstödet höjs med 8 miljarder kronor, så att färdigberedda ärenden åtminstone kan godkännas och så att 21 000 bostäder med lägre hyror därmed kan byggas. Jag har noterat i debatten att flera av partierna inte förstår de budgettekniska implikationerna av detta, men jag förklarar gärna i ett replikskifte eller vid sidan av efter debatten.

Det är en anständighetsfråga och en hygienfråga att ingångna avtal hålls. Företag och hushåll måste kunna lita på regeringen.

Herr talman! Eftersom våra ramar är större än regeringens på utgiftsområdet och vår budget ska ses som en helhet kommer vi att avstå från att delta i beslutet och i stället lämna ett särskilt yttrande.

Jag noterar att inget av regeringspartierna har begärt replik. Jag tycker att det är särskilt tråkigt att Sverigedemokraterna valde att inte göra det; jag hade nämligen sett fram emot att få fortsätta diskutera löftesbrott med Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Anf. 224 Larry Söder (KD)

Herr talman! "Det är dyrt att vara svensk" var ett motto som många använde sig av under valrörelsen. Det är ju sant med de elpriser och matpriser som vi nu ser för den vanlige svensken. Men det gäller även för bostadsbyggandet med allt högre byggkostnader, stigande räntor och energipriser samt minskad köpkraft hos hushållen. Jag tror att vi alla är medvetna om att behovet av att det byggs nya bostäder är fortsatt stort även i denna situation.

Men det ekonomiska läget påverkar byggbranschen; det ser vi på prognoserna för antalet bostäder som kommer att byggas under 2023. Enligt Boverkets prognos förväntas antalet påbörjade bostäder minska med cirka 14 procent i år och ytterligare 25 procent nästa år, som vi hört tidigare i debatten. Totalt innebär det en minskning från 71 000 till 45 000 påbörjade bostäder under perioden 2021-2023. Jag vill påstå att detta är en minskning som inte är bra för Sverige ur någon aspekt.

Förutom kostnadsökningarna och inflationen, som förvärrar problemen, finns strukturella faktorer som måste hanteras för att vi ska kunna få en väl fungerande bostadsmarknad i Sverige. Att hålla uppe bostadsbyggandet är viktigt ur flera olika aspekter. En aspekt är att man ska bygga ikapp det underskott som finns. En annan aspekt är att byggbranschen är viktig för svensk ekonomi. Ur det perspektivet är det, i det ekonomiska läge som vi har i dag, av yttersta vikt att hålla bostadsbyggandet på så hög nivå som möjligt.

Regeringen har till exempel möjlighet att se över riksintressen. Vi kristdemokrater anser att bostadsbyggandet måste uppvärderas så att det blir möjligt att bygga på fler platser som är attraktiva. Alltför många byggprojekt slängs i papperskorgen på grund av att andra intressen värderas mycket högre än bostadsdelen. Det råder dock brist på bostäder, vilket jag menar att man tar för lite hänsyn till i dessa avvägningar - eller kanske ingen hänsyn till över huvud taget.

Vi ser även att kommuner har alldeles för dålig planberedskap. Ett stoppat eller försenat projekt innebär ett hack i antalet bostäder som byggs i den kommunen under det aktuella året. Vi menar att det borde finnas större planberedskap så att det finns fler planer att ta till för att upprätthålla bostadsbyggandet i den takt som man har bestämt sig för om ett eller flera projekt stöter på patrull. Regeringen har till exempel möjlighet att skapa en planeringsbonus för kommunerna för att stimulera att kommunerna har färdiga planer och möjlighet att öka bostadsbyggandet så snabbt som möjligt.

Jag menar att det är viktigt att vi nu får en bostadspolitik som inriktar sig på att hitta reformer som möjliggör att bostadsförsörjningen fungerar. En bostadsförsörjning där människor bor i rätt typ av bostad är av yttersta vikt för att vi ska använda de kvadratmeter vi har på bästa sätt. I dag bor många kvar i hyreslägenhet på grund av att vi har haft ett för litet småhusbyggande, och därmed får de ungdomar som vill ha en hyresrätt inte någon sådan. Som ni vet får man vänta mer än tio år om man ska ha en hyresrätt i Stockholm eller Göteborg.

Konsekvensen av ett för litet byggande av småhus är att människor faktiskt bor i fel boendeform. Framför allt ungdomar kommer att ha svårt att ta sig ut på den ägda bostadsmarknaden, eftersom en för liten småhusbyggnation höjer priserna och därmed omöjliggör för ungdomar att köpa sin första bostad. Människor kommer att ha svårt att finansiera ett småhusköp på grund av de stigande priserna och kreditrestriktionerna.

Vi kristdemokrater ser det som ett långsiktigt problem om byggandet av småhus inte motsvarar efterfrågan. Vi vill öka småhusbyggnationen i Sverige, särskilt eftersom småhus är bäst för samhället ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv.

Regeringen måste inrikta sig på hur ungdomar får sin första bostad. Jag anser att man behöver se över hyresrättslagen så att det kan göras en definition av studentbostäder och så att det därmed blir enklare att bygga fler studentbostäder. Men ungdomar ska även kunna köpa och äga sin första bostad. Därför är det viktigt att fortsätta arbetet med startlån och bospar och reformer som möjliggör detta.

Jag tycker också att det är viktigt att man ser över de kreditrestriktioner som finns i den situation som råder. Man bör införa en planeringsbonus för kommuner som ökar småhusplaneringen. Man bör också låta länsstyrelserna peka ut lämpliga områden för att bygga småhus som hjälp och stöd för kommunerna. Man bör dessutom, som jag sa tidigare, införa startlån och bospar.

Om vi gör en del av detta tror jag att vi kommer en bit på vägen. Bostadsbyggandet kommer att minska, men vi måste alla hjälpas åt för att försöka öka det så mycket som möjligt.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 225 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Jag yrkade inte bifall till vår reservation tidigare, så jag vill passa på att göra det nu.

Tack, Larry Söder! Jag har två frågor och börjar med den första. Den strukturella hemlösheten ökar runt om i Sverige. I min hemstad Malmö finns runt 1 800 strukturellt hemlösa. Det är människor som är hemlösa på grund av fattigdom - enbart fattigdom. De har inga missbruksproblem eller någon psykisk ohälsa.

En person som visades i ett reportage från Malmö heter Ove Andersson och är 58 år. Ove är en sjuk äldre man som tar sig fram med hjälp av rollator och som tvingas ut på gatan i denna kyla. Han spenderar sina dagar med att vandra runt i Malmö i desperat försök att hitta någonstans att få skydd på nätterna för att inte frysa ihjäl.

Det finns väldigt många människor som Ove som är hemlösa i dag - inte för att de har psykisk ohälsa eller missbruksproblem, utan bara för att de är fattiga. Och det i ett av världens rikaste länder.

Jag vill gärna veta vad regeringen gör för att hjälpa sådana som Ove och se till att ingen ska behöva vara hemlös i det här landet. Jag skulle vara tacksam om svaret inte blir att regeringen ska göra sitt bästa för att Bostad först ska bli nationellt, för Bostad först gäller andra målgrupper - inte dem som är fattiga.

Anf. 226 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag håller med Malcolm Momodou Jallow om att det inte är bra att vi har hemlösa i Sverige. Tyvärr är det ett växande problem. I varje ny rapport kan man läsa att antalet hemlösa i Sverige ökar, vilket är väldigt dåligt.

Det finns också en nationell hemlöshetsstrategi i dag, vilken jag tycker att man ska fortsätta arbeta med. Den förra regeringen skapade den, och jag tycker att den här regeringen ska fortsätta arbeta med den. Problemet förändras inte från det ena året till det andra, utan det är ett strukturellt problem att människor är hemlösa.

Jag håller inte med Malcolm Momodou Jallow om att Bostad först inte är del i detta. De som har andra problem än bara ekonomiska behöver också en trygg bostad, och då är Bostad först en väldigt bra sak. Jag tycker att kommunerna ska ta till sig det och försöka arbeta utifrån Bostad först. Det gör också att man kanske tänker lite annorlunda i kommunerna. Om någon faktiskt har behov av en bostad kanske man inte ska tänka att kommunen bara förfogar över sociala kontrakt utan kanske se till att skapa de bostäder som behövs i stället.

Jag tror att den nationella hemlöshetsstrategin och Bostad först kan göra att man börjar tänka på ett annat sätt i kommunerna. Vi måste hjälpas åt med det.

Anf. 227 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Tack, Larry Söder! Vänsterpartiet är för Bostad först. Vi tycker att det är bra och att det ska utökas i hela landet. Den nationella hemlöshetsstrategin tycker vi också är bra, men den hjälper inte Ove och alla andra som i dag, i den här kylan när det är 13 minusgrader i Stockholm, inte har någonstans att ta vägen.

Regeringen måste ha en strategi för dessa människor. Vad gör man för att hjälpa dem? Vissa är äldre och pensionärer, andra är små barn eller barnfamiljer. I ett av världens rikaste länder ska det inte kunna vara möjligt.

Kristdemokraterna ingår i regeringen. Det kan vara bra om Larry Söder berättar för folk vad Kristdemokraterna och regeringen har för avsikt att göra för att hjälpa sådana som Ove.

Jag vill också passa på att ta upp att bostadsministern har upprepat att reformer som ger incitament till ökat byggande kommer att komma, inte minst för att tillgängliggöra bostäder för grupper som i dag har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det gäller Ove och flera andra.

Vad är det för reformer i budgeten som ska hjälpa dem som har svårt att komma in på bostadsmarknaden i dag? Jag är tacksam om svaret inte blir att folk ska köpa småhus. Vi talar om människor som i vissa fall inte ens har råd att köpa blöjor till sina barn. Det skulle vara intressant om Larry Söder berättade detta för oss. Vad är det för reformer som ska hjälpa människor att komma in på bostadsmarknaden om de nu inte har råd att köpa småhus?

Anf. 228 Larry Söder (KD)

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow och jag är överens om en sak: att det inte är värdigt att det finns människor som inte har någon bostad. Hur man skapar dessa bostäder har vi däremot lite olika uppfattningar om.

Jag tycker att man ska se till att människor har den boendeform som de faktiskt vill ha, och då menar jag att det finns ganska många som bor i hyresrätt som skulle vilja äga sitt boende på ett eller annat sätt. Det kan vara småhus, bostadsrätt, äganderätt eller något annat. Om de möjligheterna skapas betyder det att hyresrätter som människor kan efterfråga frigörs. De som inte har någon bostad i dag har då möjlighet att få bostad. Det, tillsammans med hemlöshetsstrategin och Bostad först, tror jag kan hjälpa en bit på vägen.

Samtidigt är det så, som både jag och Malcolm Momodou Jallow vet, att det i dag är ganska dyrt att bo. Vi måste ta tag i de delarna, se till att elpriset sjunker och att man har möjlighet att köpa mat. Det är väl med 19 procent som matkostnaderna har gått upp nu för en småbarnsfamilj? Sådana marginaler har människor faktiskt inte i dag. Vi måste se till att ha en ekonomi som klarar av att dra ned inflationen. Det betyder också att vi måste vara återhållsamma.

Jag tror att den här budgeten på ett eller annat sätt skapar den möjligheten, men det behöver vidtas fler åtgärder. Jag kan hålla med Malcolm Momodou Jallow om att i civilutskottet behöver vi hålla luppen på att hemlöshetsstrategin faktiskt fungerar, och andra åtgärder kan vi säkerligen också komma överens om.

Anf. 229 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! I dag debatterar vi statens budget för 2023, utgiftsområde 18. Det är ett relativt litet utgiftsområde sett till den ekonomiska omslutningen: 6,1 miljarder av totalt drygt 1 300 miljarder, varav lejonparten dessutom avsätts till ett investeringsstöd som är under avveckling. Därför kommer jag att under den här debatten fokusera på bostadspolitiken i stort och de behov och utmaningar som jag och Centerpartiet ser de kommande åren.

Men först några korta kommentarer kring siffrorna i tabellen. När det gäller anslagen 1:4 Boverket, 1:5 Statens geotekniska institut, 1:6 Lantmäteriet, 2:1 Konsumentverket, 2:2 Allmänna reklamationsnämnden och 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen föreslår Centerpartiet att pris- och löneomräkningen justeras ned. Dessutom föreslås att anslaget 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen sänks med 1 miljon kronor för att finansiera andra prioriterade anslag. I övrigt följer Centerpartiet i den här budgeten i allt väsentligt regeringens beräkningar.

Herr talman! Det här utgiftsområdet innehåller också konsumentpolitiken. Jag passar på att säga några korta ord även om detta innan jag går vidare till bostadspolitiken.

När det gäller det konsumentpolitiska området har den enskilda konsumenten i dag större valfrihet och möjlighet att göra aktiva val än någonsin tidigare. Det finns ett stort utbud av varor och tjänster med gott om alternativ att välja mellan. Konkurrensen har också lett till sänkta priser.

Den ökade konsumtionen har dock en allvarlig baksida i form av en ohållbar miljöbelastning. Utvecklingen på konsumentmarknaderna, bland annat en ökad komplexitet hos varor och tjänster, har försvårat för konsumenterna att göra välgrundade val. Det är konsumentpolitikens uppgift att ge konsumenterna bästa möjliga förutsättningar att göra välgrundade och miljö- och klimatsmarta val.

Herr talman! Svensk bostadspolitik har alarmerande stora problem av strukturell karaktär. Behovet av bostäder är stort. Enligt Boverket rapporterar 204 av Sveriges 290 kommuner att de har underskott på bostäder i någon form. Även om antalet kommuner som rapporterar underskott har minskat de senaste åren är det tydligt att fler bostäder behöver byggas.

Det befintliga bostadsbeståndet måste dessutom nyttjas mer effektivt. Samtidigt behövs en större medvetenhet om att förutsättningarna för bostadsbyggandet och skapandet av bra boendemiljöer skiljer sig åt i olika delar av landet. En hållbar bostadspolitik måste därför utgå från lokala förutsättningar samtidigt som den måste anpassas till de mer övergripande samhällsutmaningar som vi står inför.

Centerpartiets bostadspolitik har fokus på att underlätta bostadsbyggandet. För att råda bot på bostadsbristen och öka antalet tillgängliga bostäder behövs ett fortsatt arbete med att undanröja hindren för nybyggnad. Staten behöver stödja och uppmuntra kommunerna i planeringsarbetet, och den regionala samordningen i planarbetet behöver förstärkas. Lantmäteriets handläggningstider måste förkortas, och de många och långa överklagandeprocesserna behöver begränsas. En kommunal försöksverksamhet för att förkorta och förenkla byggprocesser bör införas. Det bör vidare finnas möjlighet att peka ut innovationsytor där avsteg från gällande byggregler är tillåtna. Digitaliseringen av plan- och byggprocesserna måste också fortsätta.

Men - och det är ett stort men - problemen är långt större än så: Skenande byggkostnader och priser på material men också arbetskostnader, kompetensförsörjningsproblem och brutna leveranskedjor i pandemins spår samtidigt som det högre ränteläget gör att finansieringen av byggprojekt blir allt dyrare. Detta sammantaget innebär att byggtakten av allt att döma kommer att halveras, om inte mer, de närmaste åren samtidigt som gamla problem med brist på bostäder inte hunnit åtgärdas och framtida problem att försörja bostadsbehovet hos den ökande befolkningen inte omhändertas. Det finns nämligen prognoser att Sveriges befolkning kommer att öka med drygt 1 miljon människor de närmaste tio åren. Det är bara att göra matteläxan.

Den kommersiella fastighetssektorn är högt belånad, så ränteökningarna kommer att slå hårt och innebära att bolag slås ut. Att bolag slås ut eller konsolideras är i sig varken ovanligt eller negativt. Men givet den extremt höga andelen av bnp, i alla fall med internationella mått mätt, och det korsägande som en del av ägarna till dessa bolag ägnat sig åt - med konsekvensen att de blivit mer eller mindre systemkritiska - finns det all anledning att hålla ett vakande öga på fastighetsmarknaden.

För den privata bostadsmarknaden är läget både stabilt och bekymmersamt. Lärdomarna från 90-talskrisen har gjort att både kreditgivare och bolåntagare står på stabil mark. Med höga kalkylräntor även när reporäntan var under noll finns det i alla fall kalkylmässiga förutsättningar för räntehöjningar mot historiskt sett mer normala räntenivåer. Men adderar man kraftigt ökade energikostnader, drivmedelskostnader och en inflationstakt på 11,5 procent som gör allt dyrare samtidigt som löntagare har reallönesänkningar blir situationen helt plötsligt mer bekymmersam.

Det finns all anledning att fundera över att snarast möjligt slopa det skärpta amorteringskravet för att ge de trängda hushållen andrum.

Herr talman! I den här kontexten vill jag också lyfta fram det lilla bageriet eller pizzerian som efter nyår kommer att få kraftigt höjda hyror.

De flesta hyresavtal på den kommersiella sidan är KPI-reglerade, och det innebär automatiska hyreshöjningar på 10 procent i januari. Det är ett stort problem givet att just den här typen av extrakonsumtion är det första som vi drar ned på när ekonomin är ansträngd. Att se omsättningen krympa samtidigt som man har kraftigt höjda kostnader för hyror, el, råvaror med mera är ett dråpslag mot småföretagare som ännu inte hunnit hämta sig från pandemins effekter.

Herr talman! Det går inte att stå i denna talarstol i dag utan att ta upp investeringsstödet, som nu är under avveckling.

Enligt regeringens egna beräkningar saknas det 16 miljarder kronor för att täcka de ansökningar som inkommit och som den här kammaren i våras lovade att bevilja när vi fattade beslut om avvecklingen under ordnade former. Att regeringen nu väljer att frångå sitt eget löfte är inte bara problematiskt ur ett etiskt perspektiv utan också ett stort problem för de företag som byggt sina kalkyler på pengar som skulle ha kommit om regeringen inte agerat så vårdslöst.

Att man inte heller ger länsstyrelserna någon vägledning eller något ramverk för hur man bör prioritera mellan ansökningar riskerar att skapa förseningar men också frågor om rättssäkerhet och likabehandling över landet.

Att regeringen påtalar att inget annat parti avsatt pengar för detta i sina skuggbudgetar är inte bara fegt utan direkt vilseledande. Inget annat parti har haft insyn i inkomna ansökningar och totalbelopp. Självklart kan vi inte ta med siffror som vi inte känner till.

Herr talman! Om bostadsmarknadens funktionssätt och behoven av strukturreformer finns det mycket att säga. Tiden är dock knapp, så det får bli en annan gång. Men jag kan konstatera ett par saker.

Bostadspolitik lyser med sin frånvaro i Tidöavtalet. Det finns enligt RUT över 60 bostadspolitiska utredningar sedan 2006. Det är faktiskt dags att sluta utreda saker och börja leverera. Att ha någonstans att bo är en grundläggande rättighet i en välfärdsstat som Sverige.

Anf. 230 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag har framför allt en fråga gällande det här med sänkning av pris- och löneuppräkningen.

Jag ser att Centerpartiet har dragit ned på precis alla verk och institut vi har. Det har man gjort inte bara i civilutskottets del utan rakt över i alla delar av regeringens budget. Och det är inte småpengar. Boverket mister över 1 miljon. Statens geotekniska institut mister bara 184 000; å andra sidan är det från början en väldigt liten summa de får. Lantmäteriet mister nästan 2,4 miljoner. För Fastighetsmäklarinspektionen har Centerpartiet dessutom tagit bort pengarna som är avsatta för att arbeta mot terrorism och penningtvätt. Frågan är om det i slutändan över huvud taget lönar sig att ta bort det. Men den verkliga frågan är vilken analys som ligger bakom slutsatsen att de här pengarna plötsligt inte behövs och att man kan göra så här.

Vilka belägg finns det för att priser och löner inte behöver höjas så mycket som regeringen har sagt? Vad jag hört är det snarare så att inflationen ser ut att bli större än man trott tidigare. De senaste dagarna har det kommit siffror på över 11 procents inflation i Sverige. Då känns det ännu mer fel att man gör neddragningar.

Jag får en känsla av att man haft någon kommunpolitiker utan kunskap och resurser som varit med och hjälpt till med budgeten, för de brukar ju göra budget så här i småkommuner. Då drar man ned lite på allting och samlar ihop en stor summa som man sedan kan lägga på någonting som man vill göra. Men det är ganska oseriöst att göra det i riksdagen.

Anf. 231 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson, men jag förstår i och för sig inte varför vi har det här replikskiftet. Det känns ganska futtigt när statens budget är på 1 300 miljarder kronor att vi käbblar om något tiotal miljoner kronor i effektiviseringsåtgärder sett över en stor budget.

Vår budget är som sagt en helhet, och det är faktiskt inte vi som blåser företag på 16 miljarder kronor. Om man ska kasta sten får man börja i sitt eget glashus, kan jag tycka.

Anf. 232 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att analys och belägg är lika frånvarande som Centerpartiet har varit på civilutskottets möten under hösten.

Jag får tillbaka att investeringsstödet skulle vara något som vi har lurat företagen på. Jag tycker att Sverigedemokraterna var väldigt tydliga med att investeringsstödet var något som vi skulle ta bort så fort vi bara fick chansen. Det var det vi gick till val på, och det var det vi gjorde.

Jag kan konstatera att trots fultaktiken i budgeten lyckas inte Centerpartiet ens få ihop de här 16 miljarderna. De finns inte i budgeten.

Påståendet att det inte var känt före justeringen är inte riktigt sant. Det blev faktiskt känt strax före justeringen. Det hade väl varit möjligt att göra en sista-minuten-ändring eftersom det faktiskt inte var justerat. Då hade vi nog i och för sig fått kalla till ett extra möte, men det hade ju varit möjligt att göra.

Totalt sett tror jag nog att man skulle känna sig mer blåst om man röstat på Centerpartiet och till exempel får 300 kronor i ersättning för bränslepriset samtidigt som man får ett höjt bränslepris. Jag skulle gärna vilja gå in på hur det ska gynna dem som bor på landsbygden. Att få 300 kronor och samtidigt höjt pris på allt bränsle tror jag inte är någonting som kompenserar - och det var det som Centerpartiet kallade ett rejält sänkt bränslepris som skulle gynna åkerierna, som inte ens får del av det.

Anf. 233 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Jag tycker till att börja med att den sverigedemokratiska ledamoten ska växa upp och inse att vi inte befinner oss på ett dagis. Det här är Sveriges riksdag, och vi är lagstiftare.

Och det var inte Centerpartiet som gick till val på att sänka bränslepriserna med 10 kronor. Vad blev det, 14 öre?

Någonstans tycker jag att vi ska hålla oss till debattämnet och se till att ha en seriös diskussion om saker som faktiskt är viktiga för väljarna.

Anf. 234 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Som ny riksdagsledamot är detta faktiskt min första debatt i kammaren, men det råder verkligen ingen brist på ämnen att diskutera inom civilutskottets utgiftsområde.

Av alla aktörer som jag har hunnit träffa under hösten får jag ungefär samma berättelse om läget just nu. Aktörerna på byggsidan, men även på konsumentsidan, flaggar alla för stora utmaningar för både privatpersoner och näringsliv när vi nu ser prisökningar på det mesta och samtidigt går in i en lågkonjunktur.

Tvärstopp i bostadsbyggandet är väl det jag hört från flest under hösten, vilket skapar problem för många, inte minst alla som i dag köar för att få hyra eller köpa en bostad att bo i. Att det saknas bostäder i en stor del av Sveriges kommuner vet de flesta av oss, och det har diskuterats tidigare. För många känns det nog i dagsläget som oöverstigligt att någonsin komma in på bostadsmarknaden. Aktuella siffror från Stockholm visar att man i genomsnitt behöver vänta i elva år på en hyresrätt, och om man i stället bestämmer sig för att köpa en lägenhet behöver man slänga fram över 400 000 kronor i kontantinsats.

Det är uppenbart att många, inte bara unga, studenter och lågavlönade, har svårt att hitta en bra bostad. Samtidigt är bostaden en av de viktigaste faktorerna för att kunna ha ett tryggt och stabilt liv. För en kommun kan det också vara helt avgörande att kunna erbjuda bostäder, både för att behålla människor i kommunen och för att locka både nya företag och arbetskraft till regionen.

Både på bostadsmarknaden och på byggmarknaden är det därför såklart extra problematiskt när räntorna, elpriset och priset på bränsle och byggmaterial ökar på en och samma gång. Det är också då man slutar att bygga.

Lågkonjunkturen förvärras ytterligare med en ökande arbetslöshet när byggföretag pausar sin verksamhet och de som håller på med byggandet inte kan fortsätta jobba. I spåren av detta kan vi alltså också förvänta oss ökande skuldsättning bland enskilda personer. När kostnaderna för boende och livsmedel ökar samtidigt ökar också risken för hög belåning och överskuldsättning radikalt. Skuldproblem har inte bara stora konsekvenser för skuldsatta och deras närstående utan ger också samhällsekonomiska konsekvenser när social utslagning riskerar att öka.

Tycker ni att jag målar upp en mörk och dyster bild för 2023? Ja, det gör jag, och det är också vad regeringen gör. Till och med i regeringsförklaringen lyfte statsministern det mycket tuffa läge som Sverige står inför.

Därför är jag förvånad över den totala avsaknaden av åtgärder i regeringens egen budget för att motverka konsekvenserna av lågkonjunkturen och prisökningarna. Man kan helt enkelt säga att vi just nu tvärbromsar oss in i krisen.

Herr talman! Vi vet alla att vi går in i en tuff tid. I riksdagen är jag ny, men jag är inte ny som politiker. Denna brist på åtgärder i budgeten för 2023 både förvånar och oroar mig.

Från Miljöpartiets håll gör vi ett antal satsningar i vår budget som vi anser vara långsiktigt viktiga men som samtidigt kan användas för att mildra effekterna på bostadsmarknaden och för att skydda och stärka både våra medborgare och våra samhällen i lågkonjunkturens spår.

Först och främst återinför vi i vår skuggbudget investeringsstödet för hyresrätter och studentbostäder. Bara inom Sveriges Allmännyttas medlemsföretag står 5 300 projekt i kö för stödet, och ett flertal projekt har stoppats på grund av att stödet dragits in. Och som vi har sagt tidigare: Det som näringslivet ofta önskar sig mest är långsiktiga spelregler. Jag tycker att det är sämsta möjliga tid att slopa investeringsstödet när byggandet minskar radikalt.

Vi lägger också tillbaka ett stöd för energieffektivisering i flerbostadshus som röstades bort i den förra regeringens budget av de högerpopulistiska partierna. Att slopa bidrag för åtgärder som ska minska vår energianvändning samtidigt som man uppmanar människor att spara el och lägger pengar på att i stället betala för elanvändning känns väldigt uppochnedvänt just nu.

Miljöpartiet öronmärker över 9 miljarder för energieffektivisering i hela sin budget och vill att 80 procent av kostnaden för energiminskande åtgärder som utförs ska kunna ersättas av staten. Detta är en långsiktig och ekonomiskt klok politik som gynnar både den enskilde och elsystemen på sikt. Det är dessutom en åtgärd som kan bidra till att dämpa inflationstakten.

Herr talman! När vi nu går in i en lågkonjunktur ökar risken för överskuldsättning och social utslagning bland privatpersoner. Vi vill i vårt budgetförslag stärka konsument- och skuldrådgivningen för privatpersoner och även våra system för dem som drabbas av strukturell hemlöshet.

För dem som kämpar för att komma in på bostadsmarknaden och i dag inte har ett stort undanstoppat kapital vill vi också införa statliga startlån till rimlig ränta. I vår budget presenterar vi förslag på hur vi anser att de som i dag är ekonomiskt svagast och mest utsatta på bostadsmarknaden kan stöttas framöver.

Herr talman! Man måste kunna hålla många tankar i huvudet samtidigt som politiker, speciellt när många kriser pågår på en och samma gång. Bland alla de olika kriser som vi står i har vi även en klimatkris att hantera, där åtgärder behöver vidtas nu och inte sedan.

Byggsektorn står för en femtedel av Sveriges klimatutsläpp - klimatutsläpp som måste minimeras. För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av naturresurser från just byggsektorn vill vi ställa nya krav på minskade utsläpp under byggnadens hela livstid, det vill säga under byggtid, användning och rivning.

Samtidigt ser vi fler och fler tecken på klimatkrisen även här i Sverige. Översvämningar har blivit allt vanligare, och vi får fler och längre värmeböljor. Efter några kalla vinterveckor här i Stockholm kan det vara lätt att glömma bort hur det faktiskt ser ut i olika delar av Sverige.

För att motverka negativa effekter av klimatförändringar har vi ett stort arbete framför oss, och det är tydligt att kommunerna behöver stöd i arbetet med klimatanpassning - genom ökad kunskap men också ekonomiskt för att kunna genomföra de förebyggande åtgärder som behövs.

Därför föreslår vi i vår budget att Boverket får i uppgift att administrera en ny budgetpost för klimatanpassning i bebyggd miljö, som ger kommunerna möjlighet att söka finansiering för olika åtgärder som behövs för att skydda både infrastruktur, byggnader och människors liv och hälsa mot effekter av klimatförändringarna. Även detta är åtgärder som behöver genomföras både nu och på lång sikt och som kommer att spara mycket pengar för samhället på lång sikt, samtidigt som vi skyddar våra medborgare.

Jag står därför med emfas bakom Miljöpartiets budgetmotion i dess helhet. Jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande om utgiftsområde 18.

Anf. 235 Larry Söder (KD)

Herr talman! Mycket av den bild som Miljöpartiet målar upp blir verklighet 2023. Jag tror att det är viktigt att man försöker hålla uppe bostadsbyggandet så mycket som möjligt men även göra reformer som gör att det kan öka i en bättre ekonomisk tid som givetvis kommer lite längre fram, kanske om tre fyra år.

Jag vet att Miljöpartiet förut har varit för till exempel småhusbyggnation och träbyggnation. Miljöpartiet talar om att till exempel startlån kan finnas med här. Jag tänker mig till exempel bosparande och andra sätt att reformera och hjälpa till så att träbyggnation kan komma till stånd.

Har Miljöpartiet några idéer och tankar kring detta vore jag väldigt tacksam. Jag tror att det finns en samklang här mellan Miljöpartiet och Kristdemokraterna - man ser att småhus kan vara en hjälp för att människor ska kunna flytta till rätt boende men också att vi kan bygga mer i trä. Just ur klimathänseende tror jag faktiskt att träbyggnation är betydligt bättre än att bygga i till exempel betong, som oftast är fallet när det gäller flerbostadshus. Jag tror att träbyggnation är bra för miljön och att vi bör främja det på något sätt.

Så min enkla fråga är om vi har några fler saker som vi kan komma överens om att föra vidare.

Anf. 236 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Tack, Larry Söder, för frågan!

Jag är övertygad om att det för den som inte är populist behövs ett stort smörgåsbord av åtgärder. Vi har presenterat en del i vår budget. Vi har också presenterat en del i motioner som kommer framöver.

Trähusbyggande är jätteintressant. Det är som sagt höga utsläpp från byggandet i dag som bland annat kommer från de byggmaterial man använder. Om man byter betong mot trä kan man minska mycket på dessa klimatutsläpp, och när nu byggmaterial ökar så häftigt i pris är jag också intresserad av om vi kan återanvända mer byggmaterial och använda en mer cirkulär byggprocess. Det är kanske också något vi kan diskutera framöver, för det har stor möjlighet att vara en väg framåt i ganska tuffa ekonomiska tider.

När det gäller bosparlån har vi föreslagit att man ska utreda någon typ av grönt bosparlån som har en stabil och bättre ränta så att man kan spara till sitt boende på ett bättre sätt. Vi föreslår några saker i vår budget.

Startlån har diskuterats tidigare, och här verkar vi vara överens om att det skulle vara en bra väg framåt. Då kan staten hjälpa till och stötta förstagångsköpare av bostäder.

Jag tror att det finns flera saker som vi kan diskutera vidare, för man klarar inte att lösa alla problem med en eller två åtgärder. Det behövs många olika typer av åtgärder.

Anf. 237 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag tror att bostadsbyggandet måste genomgå en omställning, det vill säga vi måste bygga på ett annat sätt för att göra det både mer klimatmässigt riktigt och billigare. Jag tror att en cirkulär process vore bra, men även det industriella byggandet måste fram mer än i dag.

Vi verkar också vara överens om att trähusbyggnation är framtiden och att vi ska bygga så mycket som möjligt i trä. Varför vill då Miljöpartiet att vi ska bevara så mycket skog och inte använda skogen som det är tänkt, det vill säga låta skogen växa, använda den och sedan låta ny skog växa upp? Miljöpartiets idé är att skogen ska stå kvar, men då kan vi ju inte bygga hus i trä i den omfattning som vi vill. Låt oss komma överens om att skogen är guld för Sverige. Flyger man över landet ser skogen helt bedårande ut, men vi ska inte bara titta på den utan använda den också.

Kan Miljöpartiet tänka sig att ändra sin ståndpunkt när det gäller skogen för att vi ska kunna använda träet på det sätt som är tanken i träbyggnation?

Anf. 238 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! Nu skulle jag behöva ungefär 40 minuter för ge något slags översikt av frågan varför vi vill spara och skydda skogen, för detta är en av mina hjärtefrågor.

Miljöpartiet säger inte att man inte ska använda skogen, men vi säger att den i dag används på ett ohållbart sätt och att den skog som har en rik biologisk mångfald håller på att minska. Det innebär att vi samtidigt utrotar arter som bor i den skog som har en rik biologisk mångfald.

Sverige har mycket skog, men stora delar av denna skog är mer som en plantage och har ganska liten rikedom av svampar, växter, djur och annat. Vi behöver bruka skogen på ett helt annat sätt för att kunna använda den skog vi ska ha.

Miljöpartiet är för trähusbyggande, och vi är inte emot att använda naturmaterial. Men jag tror att vi behöver diskutera denna fråga djupare, för det finns hemskt många värden med skogen som vi behöver jobba med på ett helt annat sätt än i dag. Det här är en jätteviktig fråga för oss.

Anf. 239 Nadja Awad (V)

Herr talman! Allt fler har svårare att få ekonomin att gå ihop. Utöver strukturella orättvisor påverkar dagsaktuella faktorer såsom ökande inflation med stigande räntor, ökade elkostnader och dyrare mat. Detta slår hårdast mot dem som lever med de minsta marginalerna. Det visar sig genom att allt fler barnfamiljer, pensionärer och asylsökande i Sverige inte har råd med mat och besöker Stadsmissionens butiker.

Det högernationalistiska styrets nedskärningsbudget kommer inte att lösa dessa orättvisor och problem.

Jag vill tala extra mycket om en grupp som pengarna inte räcker till för och som styret har prioriterat bort i denna budget. Det är de drygt 160 000 i Sverige som lever på existensminimum på grund av skulder och de 400 000 som är inskrivna hos Kronofogden på grund av skulder. Detta larmar Kronofogden om.

Maria Eriksson som bor i Kil i Värmland har fått skuldsanering och lever sedan drygt två år tillbaka på existensminimum. Hon säger att utan sin mamma som kan skjuta till pengar under denna ekonomiska kristid hade hon hamnat i ett missbruksåterfall. Hon har dessutom ett barn att försörja och hushållskostnader att täcka.

Herr talman! Det finns som sagt 160 000 personer i Sverige som riskerar att ha denna förfärliga utgångspunkt i livet. Dessa personer ska klara sig på det som kallas normalbeloppet. Efter att kostnader för till exempel bostad, barnomsorg, arbetsresor och mediciner är betalda ska det bara finnas 5 158 kronor per månad kvar för en ensamstående vuxen. Det ska täcka kostnader för bland annat el, kläder, försäkringar och mat.

Konsumentverket pekar särskilt på att många barn kommer i kläm på grund av detta. Ungefär vart tolfte barn i Sverige lever med en förälder som har löneutmätning eller skuldsanering.

Dessutom ökar skuldbeloppet bland unga med skulder hos Kronofogden, och ökningen är störst bland unga kvinnor. Det är oroväckande att unga skuldsätter sig med så stora skuldbelopp, som till största delen handlar om konsumtionslån och krediter. Marknadsföringen bakom dessa lån är oftast väldigt aggressiv, och potentiella kunder lockas med snabba pengar utan kreditupplysning. Ofta vänder man sig till dem som redan är enormt skuldsatta. Det är tufft att starta vuxenlivet med skulder.

Samtidigt blir det allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter men ställer också konsumenten inför större utmaningar. Årligen får tre av fyra konsumenter problem med något de köpt.

Skulder påverkar livet så pass mycket att människor upplever en sämre livskvalitet. Enligt en rapport från Konsumentverket drabbas gruppen skuldsatta fem gånger oftare av depressioner, ångest och psykisk ohälsa än genomsnittsbefolkningen. Många drabbade ser helt enkelt ingen ljuspunkt bakom skuldberget. Var sjätte skuldsatt person har till och med försökt ta sitt liv.

Om man inte får hjälp är risken stor att man fastnar i en långvarig och negativ skuldspiral. Detta kan hända vem som helst, för många tappar kontrollen över sin ekonomi i samband med oförutsedda och omvälvande och livshändelser, till exempel arbetslöshet, sjukdom, separation eller konkurs - detta i kombination med låga inkomster och redan små marginaler.

Herr talman! Allt detta vet det högernationalistiska styret. De vet att det är ekonomisk kris, och de känner till det låga normalbeloppet. De vet att vem som helst kan hamna i en långvarig skuldspiral, att konsumenter är starkt utsatta på konsumtionsmarknaden och att psykisk ohälsa är överrepresenterat bland skuldsatta. Varför är de politiska åtgärderna för att motverka överskuldsättningen frånvarande och bortprioriterade av detta styre?

Kronofogden planerar att skriva upp normalbeloppet vid årsskiftet men säger att det krävs ett politiskt initiativ för ett extra tillskott på grund av den ovanligt höga inflationen. En sådan politisk vilja saknar det högernationalistiska styret.

Nära och fördjupat stöd och rådgivning till konsumenter gällande krångliga avtal eller vägledning inför lånebeslut minskar risken för överskuldsättning. Men i takt med att kommunernas ekonomi blir mer ansträngd avskaffas konsumentvägledningen i allt fler kommuner. Enbart 179 kommuner har i dag någon form av konsumentvägledning. Slottsavtalets budgetproposition levererar inga förslag för att öka anslagen och säkerställa kommunal konsumentvägledning över hela Sverige.

I en debattartikel i januari 2022 sa Sverigedemokraterna att överskuldsättningen är en tickande bomb. Likadant har sagts i deras interpellationer, skriftliga frågor och motioner. De har lyft fram möjligheten till konsumentrådgivning som ett förfilter till budget- och skuldrådgivning och att detta borde tillgängliggöras för fler, oberoende av var i landet man bor. Därför budgeterade Sverigedemokraterna för detta i sin förra budgetmotion, men inte i årets budgetproposition. De andra 19 punkterna i deras åtgärdsprogram emot överskuldsättning saknas också.

Många säger att Sverigedemokraterna är den största vinnaren i valet. Den största delen i slottsavtalet handlar ju om migration, och de har till och med sett till att en liberal driver deras migrationspolitik.

Mina frågor är: Varför är inte den lokala konsumentvägledningen tillräckligt budgeterad? Varför planerar man inte för att skriva upp normalbeloppet med ett extra tillskott på grund av den höga inflationen? Varför stärker man inte stödet till civilsamhället, som kan ge stöd och information om konsumtion? Vad hände med alla de 20 förslagen i Sverigedemokraternas åtgärdsprogram för att lösa överskuldsättningen?

Men det var ju det där med att säga en sak före valet och en sak efter valet. Uppenbarligen förändrades allt när Sverigedemokraterna trädde in i Tidö slott med borgarna.

Men, herr talman, Vänsterpartiet tar i alla fall överskuldsättningen på allvar. Vi anser att det är ovärdigt att unga, barnfamiljer och kvinnor lever i fattigdom men också att människor inte får det stöd de behöver, vilket riskerar att öka deras skuldsättning och kan sluta med att människor tar sitt eget liv.

Vänsterpartiet vill vända denna anskrämliga utveckling och föreslår 100 miljoner mer varje år än vad det högernationalistiska styret gör, jämnt fördelat mellan landets kommuner. Vi vill garantera att alla människor har tillgång till god konsumentvägledning, och då behöver fler kommuner ha tillgång till det.

Vi tycker att det är viktigare än någonsin att stödja organisationer som ger stöd och information om konsumtion, såsom Sveriges Konsumenter. Därför avsätter Vänsterpartiet 10 miljoner mer till civilsamhällets organisationer inom konsumentområdet än vad styret gör.

Slutligen, herr talman, sa Ulf Kristersson i regeringsförklaringen den 18 oktober att han skulle bilda en regering för hela Sverige och för alla som bor här och att han som statsminister skulle leda Sverige till ett enat land. Men det är uppenbart att det, när Ulf Kristersson och hans högernationalistiska styre talar till "hela Sverige", är få som känner igen sig och tryggas av deras ekonomiska politik.

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsu-mentpolitik

Sedan valresultatet kom har det framkommit lögner och svek när vallöften inte har förverkligats samtidigt som låginkomsttagare, unga, skuldsatta, arbetslösa, pensionärer och utförsäkrade har känt av en tydlig negligering i uppbyggandet av Kristerssons Sverige. Detta kommer starkt till uttryck i styrets budgetproposition. Det kommer hela Sverige att minnas till nästa val 2026.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Energi