Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Betänkande 2001/02:MJU1

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
11 december 2001

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
PDF

Beslut

Anslag till miljö- och naturvård (MJU1)

Riksdagen godkände regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till miljö- och naturvård på totalt 3 125 miljoner kronor för 2002. Riksdagen har tidigare beslutat om miljökvalitetsmål samt delmål och system för uppföljning (se 1998/99:MJU6 och 2001/02:MJU3 ). Dessa ger förutsättningar och underlag för att kraftfullt förstärka miljöarbetet de närmaste åren. Den totala resursförstärkningen för miljö- och naturvård blir ca 970 miljoner kronor år 2002, ca 1 200 miljoner kronor år 2003 och ca 2 000 miljoner kronor år 2004 i jämförelse med 2001 års utgiftsnivå. Under de första åren inriktas insatserna till stor del mot kunskapsuppbyggnad samt strategi- och programutveckling. Därefter inträder en mer resurskrävande åtgärdsfas.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 26
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2001-10-25
Justering: 2001-11-22
Trycklov: 2001-12-03
Reservationer: 7
Betänkande 2001/02:MJU1

Alla beredningar i utskottet

2001-10-23, 2001-10-25

Anslag till miljö- och naturvård (MJU1)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till miljö- och naturvård på totalt 3 125 miljoner kronor för 2002. Riksdagen har tidigare beslutat om miljökvalitetsmål samt delmål och system för uppföljning (se 1998/99:MJU6 och 2001/02:MJU3). Dessa ger förutsättningar och underlag för att kraftfullt förstärka miljöarbetet de närmaste åren. Den totala resursförstärkningen för miljö- och naturvård blir ca 970 miljoner kronor år 2002, ca 1 200 miljoner kronor år 2003 och ca 2 000 miljoner kronor år 2004 i jämförelse med 2001 års utgiftsnivå. Under de första åren inriktas insatserna till stor del mot kunskapsuppbyggnad samt strategi- och programutveckling. Därefter inträder en mer resurskrävande åtgärdsfas.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2001-12-10
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:MJU1, Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Debatt om förslag 2001/02:MJU1

Webb-tv: Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 58 Göte Jonsson (M)
Fru talman! Jag ber inledningsvis att få yrka bifall till reservation 2 som är fogad till betänkandet. Vårt budgetförslag finns angivet och redovisat i det särskilda yttrandet. Innehållet i detta budgetför- slag bygger på minskade statliga utgifter, sänkta skatter och avregleringar. Orsaken till detta är att vi vill uppnå en ekonomisk, social och kulturell tillväxt, en tillväxt som också innebär större möjligheter att uppnå en miljömässig hållbarhet. Om vi för en eko- nomisk politik i sin helhet som innebär att vi kan stärka företagen får det också till effekt att starka företag kan göra miljösatsningar, satsningar som är bra för både den yttre och den inre miljön. Samma sak gäller starka familjer. Om familjerna får bättre ekonomiska förutsättningar har de större möjligheter att göra riktiga miljöval när det gäller investeringar i hushållsmaskiner, möjligheten att byta till en mil- jövänligare bil osv. Alltså: Om man för en bättre ekonomisk politik helhetsmässigt kan det också få positiva miljöeffekter i stort i samhället utan att man direkt redovisar detta på det ena eller andra miljökontot. Jag återgår sedan till utgiftsområde 20. I reserva- tion 2, som jag yrkat bifall till, tar vi upp frågan om storskalig havsbaserad vindkraftsutbyggnad. Vad vi säger i reservationen är att vi anser att man måste göra mycket noggranna undersökningar och utred- ningar när det gäller effekten av denna form av stor- skalig vindkraftsutbyggnad innan man satsar på den. Det gäller effekter för den biologiska mångfalden, effekter för fisket osv. Vi måste se till att vi får ett hållbarhetsrekvisit när det gäller denna form av in- vesteringar, så att vi inte gör ohållbara framtida ener- giinvesteringar. Det är detta som är meningen i reser- vation 2. I reservation 4, som vi har lagt fram tillsammans med kd, tar vi upp frågan om kommunernas möjlig- heter när det gäller självbestämmande beträffande parkering av miljöbilar. Vi tycker inte att vi ska ha centrala regler som omöjliggör för kommunerna att fatta miljömässigt bra beslut. Det är det som ligger i reservation 4. Jag avstår från att yrka bifall till den, inte därför att jag anser den mindre viktig utan bero- ende på den tid vi har att ta hänsyn till i kammaren. Jag vill sedan lite grann kommentera våra avvi- kande anslagsposter inom ramen för utgiftsområde 20. När det gäller sanering av förorenade områden fö- reslår vi en något lägre ökningstakt än vad regeringen har föreslagit i budgetpropositionen. Orsaken till detta är att vi tycker att regeringens kraftiga ökning är väldigt dåligt underbyggd. Vi tycker att riksdagen inte bara ska vara ett anslagsorgan. Vi måste också kunna påverka innehållet. Vi måste veta vad som döljer sig bakom regeringens önskan när det gäller anslag. Från vår sida kräver vi ingående information till riksdagen i den här frågan. Vi vet i och för sig att behovet är stort när det gäller att återställa förorenade områden. Samtidigt anser vi att riksdagen måste få en bättre och mer konkret information i den här frågan, gärna i form av en särskild proposition eller på annat sätt. Tydligen är regeringen också oklar när det gäller frågans vidd och innehåll, för man har gett SGU i uppdrag att utreda den här frågan i vissa samman- hang. Det tyder på att inte heller regeringen är särskilt säker på vidden av frågan som sådan. Innan man begär ett stort särskilt anslag tycker vi att man också bättre ska kunna konkretisera och precisera innehållet i kravet. Det är till nytta inte bara för regering och riksdag utan också när det gäller informationen till svenska folket och andra som är berörda. När det gäller åtgärder för den biologiska mång- falden har vi ett annorlunda förslag. Vi anser att man ska införa en fond för bevarande av biologisk mång- fald. Då kanske vän av ordning ställer sig frågan: Varför vill moderaterna ha en ganska stor fond för bevarande av biologisk mångfald? Vi föreslår att vi ska satsa 1 miljard kronor i ett ingångsskede för bil- dande av denna fond. Orsakerna är framför allt två. Först och främst har det visat sig att budgetmedel till bevarande av biolo- gisk mångfald ofta har varit en budgetregleringspost. Det är inte särskilt bra om vi ska se bevarandet lång- siktigt. Om vi i stället kan få en fond innebär det att vi kan få en bättre långsiktighet i bevarandearbetet. Den andra viktiga faktorn är att den här fonden skulle vara öppen också för donationer. Det skulle innebära att vi skulle kunna få in ytterligare medel till denna fond och därmed också i olika sammanhang stärka intresset för och bredden i bevarandefrågan. Det är därför som vi faktiskt föreslår en ganska kraf- tig ökning i förhållande till budgetförslaget när det gäller bevarande av biologisk mångfald. Vi har en annan struktur som vi tror skulle vara gynnsam när det gäller långsiktigheten i frågan. Vi vill också peka på att vi i stället för att lösa in mark i större utsträckning ska teckna avtal med mark- ägare för bevarande. Det kan gälla arrendeavtal eller på annat sätt för att på så vis kunna utnyttja medlen på ett bättre sätt och även kunna få till stånd ett un- derhåll av viktiga områden på ett smidigare och ef- fektivare sätt. Om markägarna själva genom avtal med staten via länsstyrelserna skulle kunna vara med och arbeta i de här områdena skulle man vinna dubbla effekter. Man skulle slippa lösa in mark samtidigt som markägarna skulle få ett positivt uppdrag att uppfylla när det gäller att vidmakthålla värdefulla områden på detta vis. I två frågor, dels information i klimatfrågan, dels klimatinvesteringar, är vi negativa. När det gäller den klimatinformation som regeringen föreslår i proposi- tionen menar vi att det faktiskt är en informationsfrå- ga som ska ligga på sektorsmyndigheterna utan att man betalar sektorsmyndigheterna för särskild klima- tinformation. Om sektorsmyndigheterna ska ha betalt för att man informerar om klimat är det klart att de olika sektorsansvariga kommer och säger: Vi ska givetvis också ha betalt för att vi informerar om bio- logisk mångfald, för att vi informerar om farliga kemikalier eller liknande. Vi menar att informationen ska ligga på sektorsansvaret. Det här är också någonting som regeringen själv pekar på i skrivelsen till riksdagen Hållbara Sverige. Där tar man upp den här frågan på s. 15 och pekar på de olika sektorernas ansvar när det gäller miljöinfor- mation och annat. Då säger vi att man inte ska ha ett särskilt anslag för klimatinformation. När det gäller klimatinvesteringar är vi också kri- tiska, därför att vi menar att även på den punkten ska det ligga inom sektorsmyndigheternas ansvar att se till att man gör vettiga klimatinvesteringar. I annat fall kan det här faktiskt få en motsatt effekt. Det in- nebär att man ligger lågt och väntar på att få statliga pengar i stället för att se till att göra positiva investe- ringar. Vi menar att det inte finns någon anledning att införa ett nytt statligt anslag för klimatinvesteringar. Däremot har vi sagt att vi är beredda att avsätta en del av de pengarna för att stimulera framtagandet av miljövänlig teknik, därför att vi vet att en miljövänlig teknik är positiv sett till bredden över hela vårt sam- hälle. Det gäller såväl klimatinvesteringar som andra miljöinvesteringar. Fru talman! I och med detta ber jag än en gång att få yrka bifall till reservation nr 2.

Anf. 59 Ester Lindstedt-Staaf (Kd)
Fru talman! Jag ber direkt att få yrka bifall till re- servation 7, så att jag inte glömmer det. Vi ska nu debattera utgiftsområde 20. Kristdemo- kraterna har där lite besparingar. Samtidigt har rege- ringen ökat ganska mycket på en del poster. Vi ökar också våra medel, men med betydligt mindre än rege- ringen. Vi har lagt ut en generell anslagsbesparing på alla myndigheter för att vi inser och anser att t.ex. kom- munerna och landstingen behöver betydligt mer pengar, och inom samma ram som regeringen försö- ker vi få ihop en budget som även tillgodoser det behovet. Därför har vi lagt ut denna besparing. När det gäller det här området är det inte fråga om någon exakt matematisk vetenskap, utan saker och ting kan göras både billigare och effektivare, och ändå kan man få samma effekt och nytta av det. Där- för har vi lagt fram förslaget att man ska handlägga naturreservat och skyddsområden som naturvårdsför- rättning. Det ger ett enklare och snabbare förfarande till lägre kostnad. Det är ett sätt att få lägre kostnad för miljöövervakning och åtgärder för biologisk mångfald. Sedan konstaterar regeringen själv att kommuner- na inte ligger tillräckligt långt framme när det gäller att uppnå miljömålet för förorenad mark och sanering av sådan. Den kostnad som man nu anser att vidta- gandet av de här åtgärderna betingar blir antagligen lägre under de två kommande åren. Vi menar att vi har en väl avvägd budget i förhållande till de krav som vi har på utfallet av budgeten. När man läser budgeten ställer man sig lite frågor. Vi har en reservation, nr 1, som handlar om grushus- hållningsplaner. Utskottet är väl i stort positivt och delar själva tankegångarna. Men man hänvisar till frivilliga överenskommelser med branschen när det gäller att skydda vatten- och grusåsar. Man hänvisar till att skatten på grus har hjälpt till att bevara resur- sen naturgrus. Men vi menar att vattenresursen är så oerhört grundläggande för det mänskliga livet att det inte räcker. Det går för långsamt. Det måste gå forta- re. Vi menar att det behövs bindande överenskom- melser mellan stat och vederbörande organ. Vi menar att det behövs planer för hur man gör detta, både nationellt och regionalt. Det har talats om detta länge, åtminstone i 10 år. Jag var i Hangö i somras. Den staden intogs av ryska trupper under andra världskriget. Man ville ha den som fästning för att ha sina trupper där. För att få bort lokalbefolkningen bombade man vattentornet. När de inte hade någon vattenförsörjning kunde de inte vara kvar i staden. Ett effektivt sätt är att förstöra vattenförsörjningen. Det är oerhört grundläggande att försörjningen av dricksvatten fungerar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om viltskada. Regeringen framför i budgetpropositionen att andelen medel till det förebyggande arbetet beträf- fande viltskador ska öka. Nu avsätts 33 miljoner kronor för att ersätta viltskador. Då tas som exempel att använda laxfällor för att slippa behöva ersätta skador av säl. Men om mer medel ska avsättas för förebyggande ändamål och inte lika mycket medel för att ersätta viltskador, innebär det att det under en period kommer att bli en dubbel kostnad. Det går inte att vänta på att den ena kostnaden ska minska innan den andra kostnaden uppstår. Under en period blir det en större kostnad. Det är självklart att vi ska arbeta förebyggande. Kristdemokraterna har många gånger motionerat om selektiva fångstmedel och att det ska finnas laxfällor som gör att sälen inte kommer åt att göra skador. På så sätt slipper vi skadeersättningarna. Som nämndes här har vi en reservation om miljö- anpassade bilar tillsammans med moderaterna. Ut- skottet säger - som påpekades här - att det hör till den kommunala självständigheten att fatta beslut om att inte ta ut parkeringsavgift för miljövänliga fordon. Men som vi förstår gäller detta endast så länge det rör sig om handikappade, näringsidkare och boende inom området. För dem kan kommunen bestämma att inte ta ut parkeringsavgifter. Där gäller den kommunala självstyrelsen, men den gäller inte i fråga om avgifts- befrielse för dem som kör miljövänliga bilar. Där behövs nya förordningar som kommer uppifrån. Vi har också ett särskilt yttrande som gäller miljö- forskning. Vi kritiserar handläggningen av anslag till den långsiktiga forskningen. Vi har som utgångs- punkt Kristinebergs forskningsstation utanför Lyse- kil. Där bedrivs sådan forskning som Naturvårdsver- kets forskningsmedel ska gå till. De ska gå till effek- tiva insatser för miljön, till forskning om miljötoxi- kologi och miljömedicin, till forskning kring främ- mande organismer som sker vid Tjärnölaboratoriet - som hör till Göteborgs universitet - liksom till Kristi- nebergs forskningsstation samt till styrmedel och klimatåtgärder. Kristineberg är ett exempel på den miljötoxikolo- giska forskningen och bedrivandet av arbetet med miljömålen. Nu tillhör det inte miljö- och jordbruks- utskottets område att diskutera hur forskningen är upplagd, men den nu upplagda forskningspolitiken bygger på att ansöka om projektpengar för forskning. Vi menar att det är helt fel i fråga om långsiktig forskning. Den ska ingå i universitets basanslag så att forskningen är tryggad. Nu har klimatpropositionen lagts fram. Det har ju hänvisats till att den ska läggas fram. Det som är slående är hur mycket som skjuts på framtiden. När kommer den riktigt stora propositionen? Då får vi återkomma med våra motioner om miljöbilar. Det hänvisas här till samarbetet med branschen, men vi menar att det behövs mer bestämda besked. Jag ber att få yrka bifall till reservation 7.

Anf. 60 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Låt mig i den här budgetdebatten först ta upp några övergripande saker för att därefter komma in på mitt särskilda yttrande och min reserva- tion. Fru talman! Det är av största vikt att Sverige på olika sätt engagerar sig i det internationella miljö- samarbetet. Den framskjutna plats som Sverige har haft i miljösammanhang måste fortsättningsvis ut- vecklas. På många håll i världen är det inte längre andra länders militära medel som utgör en hotbild. Det är i stället olika sorters miljöförstöring och rov- drift på knappa resurser som kan skapa såväl mellan- statliga som inomstatliga konflikter. De mest påtagliga globala miljöhoten är klimat- förändringen och uttunningen av ozonskiktet. Vatten- brist är ett annat hot som kan skapa grogrund för uppslitande konflikter. Skogsskövling och jordförstö- ring förstör levnadsrummet för människor, djur och växter. Att ta tag i framtiden utan att arbeta för en lösning på dessa problem är, enligt min mening, förödande. Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred och säkerhet ska bli ett varaktigt tillstånd. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll i detta samarbete och aktivt arbeta med frågorna i internationella organ som t.ex. EU och FN. Det är, fru talman, min uppfattning att Sverige på det här området har halkat efter. Vi bör som land skärpa oss. Fru talman! De lokala investeringsprogrammen, de s.k. LIP:arna, har ådragit sig stark kritik - inte bara från oppositionen i kammaren utan också från t.ex. forskare och Riksrevisionsverket. I årets budget föreslår regeringen till del det som Centerpartiet föreslog redan våren 2000. Centerpartiet föreslog då att de lokala investeringsprogrammen borde avslutas och i stället ersättas med s.k. klimat- politiska program. Regeringen går nu på den linjen, med skillnaden att de lokala investeringsprogrammen inte helt avslutas utan finns kvar med starkt reducera- de anslag år 2002 och 2003. Centerkravet om att använda en del av medlen för LIP till exportfrämjan- de åtgärder av svensk miljöteknik har dock regering- en ännu inte tagit sig till del. Att regeringen har tagit intryck av Centerpartiets kritik mot de lokala investeringsprogrammen och deras inriktning är glädjande. Kritiken mot de lokala investeringsprogrammen kvarstår dock, trots de nu minskade anslagen. Tre av de bärande skälen till Centerpartiets kritiska hållning till LIP är att medlen som avsatts inte motsvarar den miljönytta som upp- nås och att många av projekten ska genomföras utan även statlig finansiering till desamma. Kraven på att generera sysselsättning har gjort att de har blivit nå- gon form av arbetsmarknadspolitiska program - där- till väldigt dyra sådana. Programmen bör avslutas helt. Ingångna avtal ska dock självklart uppfyllas i de delar staten har ett ansvar. Regeringen föreslår i årets budget att de s.k. kli- matpolitiska programmen ska inrättas fr.o.m. den 1 juli 2002. Centerpartiet förde fram detta förslag redan våren 2000, och vi välkomnar att regeringen nu har tagit till sig detta. Det lokala klimatarbetet bör dock stimuleras ytterligare jämfört med de medel regering- en avsätter för desamma. Anslagen till klimatpro- grammet bör räknas upp, varför Centerpartiet i bud- getsammanhang avsätter mer pengar till detta ända- mål. Vi förutsätter att regeringen i den klimatpolitiska propositionen närmare belyser hur det klimatpolitiska programmet ska utformas. Så skriver vi, fru talman, i vår budgetmotion. Så blir inte fallet nu när vi har sett den klimatpolitiska propositionen, varför vi efterlyser en sådan beskrivning. Det är nödvändigt med en ändrad syn gentemot den syn regering hade när det gäller de lokala investe- ringsprogrammen, de s.k. LIP:arna. Fru talman! Jag går över till en av mina s.k. käpp- hästar. Ska Sverige fortsätta att vara en drivande och på- drivande kraft och ett föregångsland när det gäller hållbar utveckling är det nödvändigt att vi tar till vara alla goda krafter som finns verksamma i vårt land. Många av de här krafterna finns, fru talman, verk- samma i de ideella organisationerna. Det är dyrt för Sverige att låta bli att använda de här organisationer- na. Ersättningen till de ideella krafterna är blygsam jämfört med vad tjänstemän och konsulter kostar - arbetskraft som eljest får anlitas om vi inte ianspråk- tar de ideella krafter som finns i vårt land på ett bättre sätt. Anslagen till de ideella organisationer som är verksamma inom det område vi debatterar i dag bör alltså enligt vår mening räknas upp med betydande belopp. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga något med anledning av min reservation. Att skydda våra hav från negativ miljöpåverkan är av yttersta vikt för att både nu levande och kommande generationer ska ha det bra, få och uppnå välfärd. Haven ger upphov till arbetstillfällen för många yrkesgrupper samtidigt som de är en omistlig resurs för de flesta bland oss ur rekreationssynvinkel. Att skydda haven är till gagn inte bara för oss människor utan också för alla växter, djur och orga- nismer. Ett tungt ansvar vilar på oss som lever nu, och det är att ge haven ett fullgott skydd mot negativ mil- jöpåverkan. Miljöproblemen i våra hav är, som så många andra miljöproblem, dessutom gränsöverskri- dande. Det arbete som nu pågår, fru talman, från Natur- vårdsverkets och länsstyrelsernas sida med att inrätta s.k. marina reservat längs våra kuster skapar emeller- tid en oro som inte är liten utan är betydande, speci- ellt självfallet för de människor som direkt berörs. De blockerar därtill många framtidsdiskussioner för fiskenäringen och den industri som följer med fiske- näringen. Det är en diskussion som därtill förs i väl- digt många av våra skärgårds- och kustkommuner. Det som behövs, fru talman, är att den planering som måste ske runt de här förslagen görs på ett sådant sätt att den väcker en allmän respekt hos människor som berörs. Enligt vår mening är inte det fallet för närvarande. Reservatsdiskussioner och eventuella nationalparksförslag får inte genomföras utan en mycket tydlig dialog och överenskommelse med den näring som mest berörs - detta för att vi ju alla vill att våra havsresurser ska nyttjas på ett bra sätt, som till- godoser alla behov, även fiskets. Så är inte fallet i dag. Jag vill med anledning av det anförda, fru talman, yrka bifall till min reservation nr 3.

Anf. 61 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Det finns en hel del positiva inslag i den här budgetpropositionen. Jag tänker på att vi nu har miljömålen som utgångspunkt även när vi disku- terar budgeten och när vi diskuterar pengar i miljöpo- litiken och vi kommer att ha miljömålen som ut- gångspunkt framöver i de flesta av våra miljödiskus- sioner. Det är positivt att vi från svensk sida är bered- da att gå före när det gäller kampen mot ett försämrat klimat. Det finns andra positiva delar. Det jag känner bekymmer för, fru talman, är att trots satsningarna och de många vackra orden försäm- ras miljön i många avseenden, och i andra avseenden blir den inte bättre. Jag känner oro för signaler, inte minst i den här kammaren från olika partiers sida, när det gäller strandskyddet och försämringen av detta. Jag känner oro för den utveckling vi har när det gäller hanteringen av våra sopor. Vi har nu en kraftig ökning av sopförbränningen - en hantering av sopor som skapar mer av giftet dioxin. Vi vet vilka konsek- venser det giftet får på folkhälsan och för vissa nä- ringar, inte minst fiskerinäringen. Jag känner vidare oro för den syn på kalknings- verksamheten som vi har i dag. Nu finns färska rap- porter som visar att vi med sättet att kalka våra mar- ker också hotar visst liv i våra skogsmarker. En an- nan, mer nyanserad syn på denna hantering är nöd- vändig. Jag känner också oro för den utveckling som vi har på EU-nivå i diskussionerna beträffande upp- handling och hänsyn till miljöfrågor i samband med upphandling. Här finns oroande tecken på att man skulle tona ned miljöhänsynen och låta de ekonomis- ka spela en allt större roll. Jag känner också oro för skogsavsättningsverk- samheten. Den fungerar inte bra i dag, och vi måste hitta smidigare och nyare former för att vi ska komma snabbare fram med de här avsättningarna. Oro känner jag också för utvecklingen när det gäller det lokala Agenda 21-arbetet, där vi alltför mycket har synen att lokalt Agenda 21 handlar om kommunala miljöplaner, medan det i själva verket är någonting helt annat. Det ska växa upp underifrån. Vi ska involvera de många människorna i det här arbetet. Genom att växla skatt på arbete mot skatt på mil- jöförstöring förenar vi miljömålen med de ekonomis- ka målen. När vi inför eller höjer miljöskatter är det viktigt att tydliga motsvarande sänkningar av skatten görs på andra områden. Det var inte fallet när vi höj- de dieselskatten. Kilometerskatt för lastbilar och alternativa bränslen för jordbruket behövs för att skatteväxlingen inte ska bli en ren, oförfalskad skat- tehöjning. Höjningen av bränsleskatter blir ett slag i den re- dan förorenade luften och minskar inte trafik och utsläpp annat än mycket marginellt. Det slår hårt mot glesbygden, där biltrafiken inte alls ger lika stor mil- jöbelastning. Det är viktigt att Sverige, samtidigt som vi driver en effektiv miljöpolitik, också deltar i det internatio- nella miljöarbetet, att vi inte försämrar den inhemska konkurrenskraften i det sammanhanget och att vi inte exporterar verksamheter till företag i länder med svagare miljöpolitik. På energins område finns det uppenbara risker att den gröna skatteväxlingen ska bli en svartväxling. Stängningen av Barsebäck - ja visst, men det blir just en sådan svartväxling om inte alternativ tas fram. Import från kolkraftverk ökar koldioxidutsläpp och andra utsläpp också i svenska luftrum. Det har gett anledning till förnyad oro för våra kvarvarande älvar. Det legala skyddet för orörda älvar och vatten- drag är fortfarande för svagt. Risken finns att de off- ras i något som kallas miljöanpassad vattenkraftsut- byggnad. Det är inget bra uttryck. Det är ett orimligt uttryck. All utbyggnad av vattendrag skadar natur- värden. Att betala grönt med grönt är knappast någon växling alls. Att man inte omgående tar till sig mitt förslag om att sätta koldioxidskatt på torv som bränsle ter sig obegripligt. Torv är till större delen fossil. Den är inte förnybar annat än på mycket längre sikt än vad en socialdemokratisk energipolitik sträcker sig. Förbrän- ning av torv avger koldioxid. Jag tror på de ekonomiska styrmedlen. Den som har eller erbjuds valfrihet tenderar ju att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga - alltså måste det mil- jövänliga bli det ekonomiskt fördelaktiga och därmed ett naturligt och attraktivt val. Miljömedvetenhet är i sig ett ekonomiskt alternativ. Varje besök i en livs- medelsbutik med en uppsjö av produkter med seriösa miljömärkningar ger ju syn för sägen. Men det visar också att det är utbudet som ger valfriheten. Alterna- tivrörelserna gav oss en ökad miljömedvetenhet just därför att de visade på alternativ. Alternativ som saknas i dag gör en växling svår eller rentav omöjlig om de inte först skapas. För det här arbetet behöver vi en bred samling i Sveriges riksdag. Låt mig säga några ord om skogsindustrin. Den har till stor del skapat Sveriges välstånd, och den genererar årligen stora netto- och exportintäkter. Utvecklingen på börsen har under de senaste veckor- na klart visat att tillväxten i skogen är säkrare och starkare än inom IT-branschen och den s.k. nya eko- nomin. Skogsindustrins stora ekonomiska betydelse har inneburit att den till stora delar har styrt utform- ningen av skogspolitiken. I dag vet vi genom ökad kunskap om skogsekosystemet att skogsbruket i sig självt kan utgöra ett hot mot miljön och i förläng- ningen mot det framtida skogsbruket. Vi ser också att det finns andra värden i skogen än det rena produk- tionsvärdet. Sedan kan jag inte låta bli att notera att Eskil Er- landsson från talarstolen talade om de marina reser- vaten. Vi har också under ganska lång tid föreslagit att man ska inrätta sådana. Eskil Erlandsson vill lägga in en brasklapp där. Som vanligt när miljöintressena kommer i konflikt med andra intressen blir det de andra intressena som ska segra. Det är inte miljöin- tresset som går i första hand. För mig är det viktigt att vi kommer i gång med arbetet med att tillskapa mari- na reservat.

Anf. 62 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Varför inte så här på Nobeldagen in- stifta ett Nobelpris i miljö? Dessa frågor är ju så grundläggande och viktiga för vårt liv på denna jord. Eskil Erlandsson kritiserade det internationella miljö- arbetet här. Man skulle kanske kunna be vår talman att försöka instifta ett Nobelpris för det internationella och nationella miljöarbetet. Fru talman! Miljöpolitik för mig handlar om så mycket mer än den ganska måttliga summa som vi hanterar som budgetmedel. Man kan bara titta på den bredd som finns i vårt utskott för att hantera frågor från de areella näringarna, som också är miljöinrikta- de, till den minsta frågan om viltskador. Det är en väldigt liten del av den totala budgeten som går till miljöarbetet. Men det är kanske inte det som är det viktiga. Det är bara ett litet medel. Det handlar väldigt mycket om global samverkan, klimatfrågor, livsmedelssäkerhet och vattenresurser. Det går också från det stora globala långt borta från mitt kök till dig som sorterar förpackningar i ditt hushåll och försöker göra en liten miljötjänst. Det handlar väldigt mycket om närhet till miljöfrågan. Det handlar väldigt mycket om att vilja bidra. Den största betydelsen har kanske kunskapen om varför jag ska göra detta. Fru talman! Därför tycker jag att det nya anslaget för information om klimatfrågor är ett viktigt steg framåt i miljöarbetet. Syftet med informationen är att öka kunskaperna och medvetandegöra vikten av kli- matfrågan hos allmänheten. Det handlar om behovet att ställa om samhället i hållbar riktning. Dessutom gäller det att visa den enskilde i vardagen hur man kan delta i processen. Det finns redan i dag möjligheter för kommuner att arbeta med informationsinsatser genom medlen till lokala investeringsprogram. Detta kan ske i form av studier och folkbildning för att förstärka det lokala arbetet med den ekologiska omställningen. Detta kommer också att gälla för det nya föreslagna klima- tinvesteringsprogrammet. Vidare, Göte Jonsson, bör andra aktörer i samhället beredas möjlighet att arbeta med information - inte centrala myndigheter utan andra aktörer i närheten av samhällsmedborgaren. Fru talman! Jag vill påstå att Agenda 21-arbetet går vidare. Kommunal information, liksom annan informa- tion, som ges väldigt nära mottagaren har den förde- len att den på ett konkret sätt kan lyfta fram samban- den mellan beteende och miljöpåverkan samt konkret beskriva olika åtgärder som människor kan göra i sin egen vardag. Samtidigt med den här informationssatsningen ökar vi satsningen på det lokala klimatinvesterings- programmet med 200 miljoner, eller som Eskil Er- landsson sade: Vi går lite grann från LIP:en till Klim- pen. Fru talman! Tidigare erfarenheter från lokala in- vesteringsprogram har visat att just det lokala an- greppssättet och kravet på samlade program har varit mycket framgångsrika för att uppnå goda miljöeffek- ter men också för att stärka miljöarbetet i kommuner- na. Programmen har också stimulerat skapandet av en helhetssyn och samverkan. Herr talman! Vi kan göra en ganska klar uppdel- ning i de nya budgetsatsningarna. Dels gäller det att i framtiden satsa på att inte göra nya misstag, dels gäller det att satsa nya pengar till att avbetala gamla miljöskulder, t.ex. att öka resurserna till sanering av förorenade områden. För nästa år, 2002, är summan närmare 420 miljoner kronor. Det behövs för att kartlägga och sanera förorenade områden, industri- tomter och gamla soptippar. Målet är renare områden, minskade giftmängder och bättre miljö och hälsa för människor. Till det här området kan vi nog även räkna det höjda anslaget för att värna skogen och den biologis- ka mångfalden. Det totala anslaget blir 960 miljoner kronor för år 2002. Kalkningen, som vi har diskuterat ett antal gånger här i kammaren, får 15 miljoner färska kronor för nästa år. Alla dessa åtgärder gör vi för att betala miljöskul- den och samtidigt skapa en bättre framtid när det gäller miljön för kommande generationer. Miljöforskningen och miljöövervakningen syftar till att vi inte ska behöva göra så många misstag i framtiden. Det visar vi också genom att det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och sam- hällsbyggande får ett ökat anslag som uppgår till ca 256 miljoner kronor för nästa år. Detta är en forsk- ning som är nödvändig som stöd för miljömålen, miljöbalken och det internationella miljöarbetet. Det finns ett stort behov av att stärka miljööver- vakningen. Verksamheten är viktig i en rad samman- hang, bl.a. för beräkning av kritiska belastningsgrän- ser och som underlag för aktionsprogram, åtgärdsför- slag och internationella överenskommelser om be- lastningsminskningar. Herr talman! Med dessa budgetförstärkningar till- sammans med de miljömål som vi redan har beslutat om och med klimatpropositionen som vi kommer att besluta om under våren vill jag påstå att vi återigen tar några rejäla kliv framåt i miljöpolitiken. Det är naturligtvis inte nog. Mycket återstår. En del problem kan vi inte lösa ensamma nationellt, utan mycket arbete återstår både inom EU och i globala samman- hang. Herr talman! Jag har under de senaste åren besökt ca 50 kommuner, och jag vill påstå att det pågår många aktiviteter i vårt land inom ramen för stats- budgeten för miljön trots att den, som jag sade, om- fattar en ganska begränsad summa. Det pågår aktivi- teter inom den offentliga sektorn, men också väldigt mycket ute i näringslivet. Miljömålen har haft stor framgång i miljöarbetet, och de är faktiskt en ordina- rie del av verksamheten, inte längre något vid sidan om. Jag skulle vilja ge ett exempel från mitt hemlän, Gävleborg, vad gäller miljömålen. Man formulerade där tidigt regionala mål för de miljökvalitetsmål som riksdagen har beslutat om. Redan nu i december 2001 finns det ett förslag om etappmålen för regionen som länsstyrelsen ska ta ställning till i januari. Detta visar hur man regionalt är väldigt medveten om vad som händer nationellt och internationellt och sätter in åtgärder nästan samtidigt som riksdagen beslutar om målen. Låt oss hoppas att allt det arbete som pågår runt- om i landet inte blir en pappersprodukt, så att miljö- målen efter hårt arbete och mångas engagemang inte enbart blir en norm för all verksamhet utan så att vi också kommer att få se konkreta åtgärder. Dessa åtgärder skapas av näringarna, av kommunerna och andra aktörer och kommer att utgöra morgondagens miljöarbete. Herr talman! Det kommer naturligtvis att ställa stora krav på regeringen och riksdagen att följa upp de mål som vi har beslutat om. Så här inför valåret hade jag naturligtvis velat se något av en borgerlig enighet i miljöfrågorna. Ni ska i varje fall enligt massmedierna försöka bilda en borgerlig regering. Men fastän jag så här inför julen har använt både ljus och lykta för att hitta denna enighet har jag totalt misslyckats. Det är bara att konstatera, herr talman, att socialdemokratin är stark i miljöfrågor. Jag vill också så här inför juletiden tacka samarbetspartierna för draghjälp. Med dessa ord yrkar jag, herr talman, bifall till ut- skottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 63 Harald Nordlund (Fp)
Herr talman! Sinikka Bohlin tar exempel från sin hemkommun Gävle. Jag ska ge ett färskt exempel från min hemkommun Uppsala. Jag läser i dagens tidning om att man nu vid Uppsala Energi, som nu- mera ägs bl.a. av Vattenfall, utökar sopförbränningen. Jag vill fråga Sinikka Bohlin: Vad i den här budgeten kan göra att vi får en förändring av utvecklingen mot att alltfler kommuner satsar på sopförbränning, en hantering som skapar ännu mer av miljögiftet dioxin? Hur ska det här stoppas?

Anf. 64 Sinikka Bohlin (S)
Herr talman! Budgeten är ju ett instrument för att fördela pengar till olika ändamål. I sakfrågan har regeringen tillsatt en ensamutredare, som antingen denna månad eller strax efter årsskiftet ska redovisa eventuellt behov av skatt på sopförbränning. Jag hoppas att regeringen så småningom återkommer med en heltäckande proposition på avfallsområdet vad gäller energiutvinning, deponier m.m.

Anf. 65 Harald Nordlund (Fp)
Herr talman! Skatter och avgifter är budgetfrågor, och den här utvecklingen går väldigt snabbt. Vi har nu i snart ett års tid sett en utveckling mot utökad sopförbränning, och nu är det bråttom. När man väl har kommit i gång med stora investeringar är det inte lätt att backa. Vi vet hur dioxinproblemet ser ut i dag, och jag menar att vi inte har tid att vänta. Jag hade någon- stans i budgetförslaget velat finna åtgärder i form av skatter eller avgifter som skulle hejda denna utveck- ling.

Anf. 66 Sinikka Bohlin (S)
Herr talman! Regeringen har tillsatt en utredning som ska belysa denna fråga lite djupare. Frågan är vad som ska beskattas, dioxinerna eller koldioxiden. Ska man alltså beskatta det som går in eller det som kommer ut i form av deponier? Låt oss vänta lite, Harald Nordlund, och diskutera helheten. Jag vet att många kommuner står i kö för att bygga förbrän- ningsanläggningar, och jag tycker att den frågan bör ses mot bakgrund av den totala avfallshanteringen i Sverige lokalt, regionalt och nationellt.

Anf. 67 Göte Jonsson (M)
Herr talman! Jag delar Sinikka Bohlins uppfatt- ning att miljöpolitik är betydligt mera än de pengar som vi hanterar i vårt utskott. Det skulle vara ganska futtigt om det bara var fråga om detta. Det gäller inte minst alla människors vilja att medverka i de här sammanhangen. Men då är det också väldigt angelä- get att man får förtroende för den miljöpolitik som förs inte minst från regeringen, i riksdagen och i and- ra sammanhang. Jag tror att det är väldigt angeläget med ett förtroendefullt samarbete i miljöfrågorna. Sinikka Bohlin säger i fråga om informations- pengarna att också andra aktörer ska ha del av de pengarna. Jag är i och för sig medveten om detta, men vi menar från moderat håll att ingen ska ha betalt för att informera om viktiga miljöfrågor, t.ex. om klimat- frågan. Då sitter man bara och väntar på pengar innan man gör någonting. Det kan gälla såväl enskilda aktö- rer som myndigheter i dessa sammanhang. Kan Sinikka Bohlin berätta för mig varför man ska få särskilt betalt när man informerar om klimat- frågan men inte när man informerar om biologisk mångfald, för att ta det som exempel? Jag är rädd för att det som ett brev på posten kommer en begäran om pengar för att informera också om biologisk mång- fald, om kemikaliefrågan eller om någonting annat. Vi ska akta oss för att gräva ned oss i den formen av bidragspolitik, för det gynnar inte miljön som sådan. Samma sak gäller i frågan om vi ska ha LIP eller något liknande när det gäller anslag för miljöarbete. Jag tror inte att det i särskilt hög grad gynnar miljöar- betet att nu lägga om de lokala investeringsprogram- men, LIP, till LINP. Blir det KLIMP nästa gång, eller någonting annat? Vi måste se till att anslaget ligger där det ska vara ute i de olika verksamheterna, och jag tror att det är särskilt angeläget i miljöfrågan.

Anf. 68 Sinikka Bohlin (S)
Herr talman! Vad gäller förtroende för miljöin- formation sade jag i mitt anförande att för att ett så- dant förtroende ska uppkomma behövs det väldigt mycket av nära information och nära samarbete. För att börja på de lokala investeringsprogrammens nivå har kommunerna och näringslivet tillsammans gått ihop om att bilda sammanhållna program för miljon inom ett lokalt eller ett regionalt område och även själva investerat en del. Det är en stimulans för att få i gång det som Göte Jonsson och jag egentligen tycker väldigt lika om. Det är på precis samma sätt med informationen. För att samorganisera informationen så att den kom- mer så nära både mig och Göte Jonsson som konsu- menter handlar det väldigt mycket om hur vi kan ändra vårt beteende för att på lång sikt skapa en bättre miljö.

Anf. 69 Göte Jonsson (M)
Herr talman! Vi är överens när det gäller tillväga- gångssättet. Vad som skiljer oss åt är frågan om be- talningsansvar. Vi menar från moderat sida att det inte finns någon anledning att betala ut statsbidrag för att man på lokal nivå gör det som man ska göra. Det här ska man ta initiativ till utan att bli lockad med en morot. Det ligger inom det lokala ansvaret att se till att miljöarbetet fungerar enligt både de olika miljö- mål som vi har tagit i miljöbalken och andra miljöbe- slut. Det behövs inga särskilda anslag för att man ska ta den typen av initiativ.

Anf. 70 Sinikka Bohlin (S)
Herr talman! Den miljöskuld som ligger lokalt och regionalt är också en nationell skuld. Vi har na- tionellt ute i landet en del miljöskulder. Därför har samhället som helhet också ett visst ansvar för att informera och för att få i gång de här arbetena i kommunerna som är nödvändiga, men det behövs bidrag både för kommuner, landsting och näringsliv.

Anf. 71 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det kan ju aldrig vara trevligt, vare sig för en regering eller för en utskottsmajoritet, att ådra sig kritik. Hur kommer det sig, Sinikka Bohlin, att ni inte har tagit till er av den kritik som har riktats mot de här LIP-programmen och att ni inte använde de pengar som ni ändå budgeterade, även om det är lite mindre än det var tidigare, till någonting annat, som vi är mera överens om, t.ex. att åtgärda fler för- orenade områden eller att bygga ut det klimatpolitiska programmet så att det blir något rejält av det?

Anf. 72 Sinikka Bohlin (S)
Herr talman! Om Eskil Erlandsson hade följt upp alla dessa s.k. LIP-program i kommunerna tror jag att han säkert där hade funnit väldigt mycket av de åt- gärder som är förbättrande för klimatet. En stor del av de lokala investeringsprogrammen riktades just mot energisparprogram. Nu gör man det här som Eskil Erlandsson var ute efter, att man skulle kunna gå från lokala investeringsprogram med lite större bredd till enbart klimatåtgärder. Så jag tycker att i den frågan ska Eskil Erlandsson och jag vara ganska överens. Vi var överens i den utredning som föregick klimatpro- positionen: Man skulle just satsa på att gå från breda lokala investeringsprogram och smalna in dem mot klimatåtgärder.

Anf. 73 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det är ju så att det anslås nya pengar till nya projekt inom ramen för lokala investerings- program i 2002 och 2003 års budgetförslag. Frågan kvarstår ju efter den kritik som har riktats mot de lokala investeringsprogrammen, därför att de har använts till saker som inte alltid har gynnat det de var tänkta att gynna, nämligen miljön. De har i stället varit en del av er - regeringens - arbetsmarknadspo- litik. Varför gör ni ingenting i den här delen, så att vi kan bli överens, mer överens, om den här mycket viktiga budgeten?

Anf. 74 Sinikka Bohlin (S)
Herr talman! Om man tittar på de lokala investe- ringsprogram till vilka fortfarande ansökningar går in som löper eller är på väg in i systemet så är väldigt mycket av dem som finns utöver energisparprogram- men inriktade mot t.ex. biologisk mångfald och mycket för vattenbruk för att klara den marina ekolo- gin i våra älvar och våra sjöar. Så det finns kanske också, Eskil Erlandsson, behov av andra åtgärder i de här paketen än enbart klimatåtgärder.

Anf. 75 Kjell-Erik Karlsson (V)
Herr talman! Nu ska vi ta ställning till hur våra gemensamma skattepengar ska fördelas på anslaget inom utgiftsområde 20. Det förslag som vi har här baserar sig på den av regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamt framförhandlade budge- ten, och det rör sig då om politikområdet miljöpolitik. Liksom tidigare gemensamma budgetar på områ- det har det skett en välbehövlig förstärkning. Om vi jämför utfallet för 2000 med förslaget för 2002 är det en mycket kraftig ökning på detta politikområde. Det är en ökning som behövs om vi ska klara politikens inriktning på att Sverige ska fortsätta vara ett före- gångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Vi har nyss här i kammaren tagit beslut om svenska miljö- mål, delmål och åtgärdsstrategier. Nu gäller det att fullfölja och föra ut besluten på olika nivåer så att det blir ett genomförande av besluten och en vidare ut- veckling av miljöpolitiken regionalt och lokalt. Vad vi vill med budgetsatsningarna är att slå vakt om människors hälsa, ta till vara kulturmiljöer, värna den biologiska mångfalden, trygga en god hushåll- ning med våra naturresurser och givetvis även bevara vårt ekosystems långsiktiga produktionsförmåga. Det krävs stora förändringar av samhället för att vi ska uppnå våra miljömål. Trots stora insatser kommer det att ta lång tid för naturen att komma igen efter den negativa påverkan som vi har utsatt den för. Som ett exempel kan man ta försurningen av marken som inte upphör fast utsläppen av försurande ämnen har minskat kraftigt. När det gäller kemikalier har vi även stora mäng- der miljögifter kvar i mark som tidigare har varit industritomter, i byggnader och i olika slag av pro- dukter. Vi hittar fortfarande rester av sedan länge förbjudna bekämpningsmedel i våra vattendrag, men även höga halter av de ämnen vi nu använder. I bäck- ar har man hittat rester av bekämpningsmedel från jordbruket som ligger över internationella gränsvär- den. T.ex. hittade man i somras i ett vattensystem en bäck som hade rester från elva olika bekämpnings- medel, bl.a. höga halter av ogräsmedlet MPCA. I Sverige finns det tydligen inga gränsvärden för be- kämpningsmedel i vattenmiljöer, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Till detta kommer att av de 92 aktiva substanser i bekämpningsmedel som vi i Sverige har förbjudit är det bara 14 som är förbjudna inom EU. Inom gemen- skapen har nu amitrol, 2,4-D och triasulfuron god- känts; tre substanser som Sverige tidigare förbjudit. Här är det viktigt att vi både här hemma och i EU driver på i kemikaliefrågan och om så behövs driver den till sin spets genom att ej acceptera användning av de bekämpningsmedel som vi redan fasat ut på grund av deras farlighet. På den punkten får Sverige absolut inte backa. Herr talman! Det krävs flera åtgärder för att målet Hav i balans samt levande kust och skärgård ska nås. Övergödningen måste minska liksom utsläppen av gifter. Vi har hört om dioxingifterna här tidigare i kammaren. Det är viktigt att det internationella arbe- tet blir framgångsrikt framöver och att fiskekvoterna framför allt anpassas till de verkliga bestånden. Hotet mot den biologiska mångfalden i den mari- na miljön kräver särskilda åtgärder. Särskilt värde- fulla områden måste skyddas mot ingrepp och andra störningar genom att marina skyddsområden eller reservat inrättas. I betänkandet framgår det att detta bör ske skyndsamt, och det är bra. Nästan alla bestånd av torsk, strömming och skarpsill i Östersjön är överfiskade. Tyvärr har fångstkvoterna för torsk, strömming och skarpsill i Östersjön regelmässigt förhandlats upp till en högre nivå än den som fiskebiologerna har rekommenderat. För sent tycks syndaren vakna. Det heter ju att ingen saknar kon förrän båset är tomt, men här handlar det om liv eller död i havet. I Naturvårdsverkets de Facto 2001 framgår det att strömmingen i Bottenhavet och centrala Östersjön samt torskbestånden väster respektive öster om Born- holm är ordentligt överfiskade. Jag vill kalla det en katastrof, för två av bestånden är reducerade under sina tröskelnivåer, nämligen det östra torskbeståndet och strömmingen i centrala Östersjön. För de två torskbestånden i Östersjön, det östra och det västra beståndet, har det inrättats en gemensam kvot för år 2002 på 76 000 ton. Den rekommenderade kvoten är 0 ton för det östra beståndet och 36 000 ton för det västra. Men då man nu har en gemensam kvot för bestånden kan man alltså ta t.ex. 40 000 ton i det östra beståndet, där man borde ha tagit 0 ton eftersom beståndet redan nu är under sitt tröskelvärde, vilket innebär att lekbeståndet inte ökar, och fiskbeståndet kollapsar. Herr talman! Jag skulle nu vilja gå in på miljö- målet Säker strålmiljö, som även behandlas i betän- kandet. I budgeten kan man läsa att kärnkraftsbolagen de senaste åren haft en sämre lönsamhet vilket lett till mindre investeringsbenägenhet och att detta kan ha effekt på säkerhet och strålskydd vid anläggningarna. Jag kommer då in på frågan om reaktorsäkerhetsut- redningen. Den senaste men förhoppningsvis inte den sista reaktorsäkerhetsutredningen gjordes 1979. Mycket har hänt sedan dess. Jag tänker då på Tjernobylhave- riets resultat för folkhälsan, den ökande risken för terroranfall samt det som hände den 11 september i USA. Nu undrar jag vart den sedan 8 juni 2000 utlovade reaktorsäkerhetsutredningen, som ministern då be- skrev som långt framme i förberedelserna, har blivit av. Olika tidpunkter har lämnats vid förfrågningar. Det har sagts att den ska komma årsskiftet 2000/01. Sedan skulle den komma före sommaren 2001. Nu är vi inne på vintern 2001. Det är över 20 år sedan den senaste utredningen gjordes. När avser regeringen tillsätta den nämnda utred- ningen? Kan vi lita på det som står i betänkandet, dvs. att regeringen har för avsikt att inom kort besluta om en utredning som ska se över reaktorsäkerheten och strålskyddet vid våra kärnkraftverk? Om utredningen nu blir en enmansutredning, vilket det har flaggats för, är det viktigt att den personen står fri från bind- ningar till kärnkraftsindustrin och att utredningen snabbt kommer i gång. Jag vill sluta med att yrka bifall till utskottets för- slag i betänkandet, framföra ett tack till Socialdemo- kraterna och Miljöpartiet för det goda budgetsamar- betet och önska en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 76 Carl-Erik Skårman (M)
Herr talman! Bilen är en av 1900-talets allra största gåvor till mänskligheten. Få hjälpmedel har i så hög grad bidragit till den enskilda människans rörlighet och därmed den individuella friheten. Men vi måste komma till rätta med den moderna bilens betydande nackdel, avgaserna. Därför är det också angeläget att vi utvecklar bilen så att vi kan skydda miljön och bli kvitt dessa avgaser. Då kan vi försvara och bevara bilen som det goda och effektiva instru- mentet för vardaglig frihet. Stockholm, Göteborg och andra europeiska stor- städer gör nu stora ansträngningar för att på detta sätt kunna försvara bilen och förbättra miljön. Man har projekt i gång som även har belönats av Europeiska unionen med stöd för att förbättra miljön. Därför är det också viktigt att vi fullföljer det även på det indi- viduella planet. Där har det uppstått problem därför att den rådande lagstiftningen har satt hinder i vägen för att på kommunal nivå kunna belöna människor som vill ta på sig att nyttja de ännu inte fullt utveck- lade miljöbilarna. De bör belönas på olika sätt av kommunerna, bl.a. genom friare parkering. Eftersom det är angeläget att på detta sätt förbättra miljön och försvara bilen borde utskottsmajoriteten ställt sig bakom de uppfattningar som Moderaterna och Kristdemokraterna redovisar i sin reservation på den här punkten.

Anf. 77 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Det satsas 3,1 miljarder kronor på miljöområdet i årets budget i det utgiftsområde som vi nu diskuterar. Som jämförelse var satsningarna 1,2 miljarder år 1998, och i ramarna för år 2004 är ansla- get uppe i 4,1 miljarder. Det är bara siffror, och de säger inte så mycket om man inte tittar närmare på dem. Miljöpolitik är naturligtvis mycket mer än det. Men det är ändå intressant att titta på siffrorna. Det är tydligt att satsningarna har ökat radikalt de senaste åren. Närmare bestämt har de tredubblats från år 1998 till ramarna för år 2004. En väsentlig föränd- ring som skedde efter valet 1998 var att Miljöpartiet de gröna kom in i regeringssamarbetet. Att lösa mil- jöproblemen och skapa en hållbar utveckling är inte gratis. Den som vill finna ekonomiskt utrymme för skattesänkningar kan säkert vara frestad att skära i miljösatsningar och i stället hänvisa till individens ansvar. Men är det så enkelt? Är det kostnader som kan undvikas? Faktum är att dagens miljöförstöring och exploa- tering inte heller är gratis. I Miljömålskommittén, där jag satt med som ledamot, försökte vi låta beräkna kostnaderna av dagens miljöproblem. Vi kom fram till att kostnaderna ligger på långt över 20 miljarder om året. Då har man inte räknat in miljögifternas påverkan på hälsan och på markens och vattnets långsiktiga produktionsförmåga. Man har heller inte räknat in kostnader för ozonuttunningen eller växthuseffekten, och man har inte räknat in kostnader på den biologis- ka mångfalden eller välfärdsförluster på grund av en förstörd natur. Kommande generationers åsikter om värdet av en levande natur, rent vatten och frisk luft är inte heller inräknade av naturliga skäl. 20 miljarder är alltså en miniminivå på kostnader- na för dagens miljöförstöring. Troligen handlar det snarare om minst det femdubbla enbart i direkta kost- nader. Det är knappast så att de kostnaderna minskar om vi ignorerar problemen. Det är snarare tvärtom. Det ska jämföras med satsningar på 3,1 miljarder på detta budgetområde. Vad går då de ökade satsningarna till? En del har nämnts här tidigare. Skydd av värdefulla naturområ- den är en viktig del. Satsningarna syftar till att säker- ställa ett långsiktigt skydd av exempelvis ur- och naturskogar, fågeltäta våtmarksområden, marina miljöer som uppväxtplatser för fisk och strandområ- den kring sjöar och vattendrag. När det gäller marina miljöer är vi särskilt ange- lägna om att fler områden får skydd snabbt. Reservat med planer för lokal förvaltning tycker vi är mycket bra. Men även reservat med totalt fiskeförbud kan behövas för att fisket ska kunna återhämta sig till- räckligt. Sanering av förorenade områden är en annan vik- tig budgetpost som har förstärkts rejält från 0 kr i budgeten 1998 till drygt 400 miljoner i budgeten för nästa år. Det är gamla industrimarker med mängder av giftiga ämnen som behöver saneras. Det är nöd- vändigt att det kommer i gång snabbt. Den summan är vad som kan hanteras i nuläget. Satsningarna be- höver öka framöver. När det gäller miljöforskning och miljöövervak- ning har anslagen också ökat rejält. Det är vi väldigt nöjda med. Visst kan vi kanske undvika kostnader i miljöbudgeten. Men vi får i så fall betala på annat håll. Till stora delar betalar vi redan nu på annat håll för dessa problem. Den sammanlagda kostnaden blir betydligt högre om vi väntar med åtgärder. Vi i Miljöpartiet de gröna är stolta över att ha åstadkommit de nödvändiga budgetförstärkningarna, men vi är inte nöjda. För att nå miljömålen behöver miljösatsningarna fortsätta att öka. Vi har för avsikt att arbeta vidare med den förändringen. Jag vill där- med yrka bifall till utskottets förslag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2001-12-11
Förslagspunkter: 16, Acklamationer: 9, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Anslag inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen anvisar anslag för budgetåret 2002 under utgiftsområdet enligt utskottets förslag i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 volym 11 utgiftsområde 20 punkt 9 samt avslår motionerna 2001/02:MJ337 yrkande 3, 2001/02:MJ339 yrkande 14, 2001/02:MJ395, 2001/02:MJ420 yrkande 1, 2001/02:MJ508 yrkandena 1 6, 2001/02: MJ519 yrkande 20, 2001/02:MJ521 yrkande 19, 2001/02:Fi294 yrkade 21 delvis och 2001/02:T465 yrkande 14.
  2. Vissa bemyndiganden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2002, a) i fråga om ramanslaget 34:2 Miljöövervakning m.m., ingå ekonomiska förpliktelser i samband med planering, upphandling och genomförande av miljöövervakning som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 55 000 000 kr under år 2003, högst 40 000 000 kr under år 2004 och högst 30 000 000 kr under år 2005 (avsnitt 3.7.2), b) i fråga om ramanslaget 34:2 Miljöövervakning m.m., ingå ekonomiska förpliktelser i samband med bilavgasverksamheten som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 16 000 000 kr under vart och ett av åren 2003, 2004 och 2005 (avsnitt 3.7.2), c) i fråga om ramanslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättningar i värdefulla naturområden som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 120 000 000 kr under år 2003 (avsnitt 3.7.3), d) i fråga om ramanslaget 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 110 000 000 kr under år 2003, högst 110 000 000 kr under år 2004 och högst 80 000 000 kr under år 2005 (avsnitt 3.7.4), e) i fråga om ramanslaget 34:5 Miljöforskning, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20 000 000 kr under år 2003, högst 15 000 000 kr under år 2004 och högst 10 000 000 kr under år 2005 (avsnitt 3.7.5), f) i fråga om ramanslaget 34:11 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 12 000 000 kr under år 2003, högst 12 000 000 kr under år 2004 och högst 12 000 000 kr under år 2005 (avsnitt 3.7.11), g) i fråga om anslaget 34:15 Stöd till klimatinvesteringar, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med beslut om stöd till klimatinvesteringar som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 500 000 000 kr under åren 2003 och 2004 (avsnitt 3.7.16), h) i fråga om ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med planering, upphandling och genomförande av forskningsprojekt som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 80 000 000 kr under år 2003, högst 65 000 000 kr under år 2004, högst 50 000 000 kr under år 2005, högst 45 000 000 kr under år 2006 och högst 40 000 000 kr under år 2007 (avsnitt 4.1.2.). Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 volym 11 utgiftsområde 20 punkterna 1 8.
  3. Reaktorsäkerhetsutredningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:N41 yrkande 4.
  4. Grushushållningsplaner
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande 8.
    • Reservation 1 (kd)
  5. Utbyggnad av havsbaserad vindkraft m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ420 yrkande 5, 2001/02:MJ484 och 2001/02:MJ529 yrkande 7.
    • Reservation 2 (m)
    Ledamöternas röster
  6. Marina reservat

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ220 yrkande 11, 2001/02: MJ302 yrkande 7, 2001/02:440 yrkandena 1 och 2, 2001/02:MJ467 yrkande 4, 2001/02:MJ529 yrkande 9.
    • Reservation 3 (c)
    Ledamöternas röster
  7. Reservat med fiskeförbud

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ513 yrkande 14.
  8. Bifångster av tumlare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ229.
  9. Miljövänliga alternativ

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ423 yrkande 1.
  10. Användning av miljöanpassade bilar
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ303 och 2001/02:MJ308.
    • Reservation 4 (m, kd)
  11. Den svenska bilparken
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ306 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 5 (kd)
  12. Skydd för områden mellan 5 och 25 ha

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ358.
  13. Kalkning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ260 yrkande 2.
    • Reservation 6 (fp)
  14. Kalkning mot mark- och vattenförsurningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ522 yrkande 7 och 2001/02: MJ523 yrkande 11.
  15. Samordning av kalkning av sjöar och vattendrag och skogskalkning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 yrkande 3.
    • Reservation 7 (kd)
    Ledamöternas röster
  16. Marinbiologisk forskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår 2001/02:MJ519 yrkande 15 och 2001/02:MJ522 yrkande 18.