Utgiftsområde 21 Energi

Näringsutskottets betänkande 2002/03:NU3

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 18 december 2002

Beslut

Anslag inom energiområdet (NU3)

Riksdagen godkände i huvudsak regeringens förslag i budgetpropositionen om 1,7 miljarder kronor i anslag inom energiområdet för 2003. Riksdagen uppmanar regeringen att återkomma i 2003 års vårproposition om de beräknade anslagsnivåerna 2004 för vissa anslag inom utgiftsområdet. Vidare beslutade riksdagen om investerings- och finansplan m.m. för Affärsverkskoncernen svenska kraftnät.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till proposition 2002/03:1 punkt 1-8 samt till motion 2002/03:N394 yrkande 1. Delvis bifall till proposition 2002/03:1 punkt 9. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2002/03:NU3 (doc, 330 kB) Betänkande 2002/03:NU3 (pdf, 697 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

15 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003

Motioner från ledamöterna

Lokalisering av vindkraftverk Motion 2002/03:Bo292 av Annelie Enochson (KD)
Ett annat Sverige är möjligt - Folkpartiets ekonomiskpolitiska motion Motion 2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
Beredskap mot sårbarhet Motion 2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (M)
Miljöpolitiken Motion 2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (M)
Företagsklimatet i Sverige Motion 2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (M)
Kärnkraft Motion 2002/03:N242 av Torkild Strandberg m.fl. (FP)
Skånes energiförsörjning Motion 2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (M)
Energipolitik Motion 2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (FP)
Kärnkraften och Barsebäck Motion 2002/03:N271 av Yvonne Andersson (KD) och Anna Lindgren (M)
Energipolitik Motion 2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (M)
Vattenfall och brukolsbrytning i Tyskland Motion 2002/03:N335 av Ingegerd Saarinen (MP)
Näringspolik, utgiftsområde 19, 21, 24 Motion 2002/03:N357 av Mikael Odenberg m.fl. (M)
Energi, utgiftsområde 21 Motion 2002/03:N390 av Maria Larsson m.fl. (KD)
Utgiftsområde 21, energi Motion 2002/03:N394 av Åsa Torstensson m.fl. (C)
EU:s framtidsfrågor Motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2002-11-14
Justering: 2002-11-28
Betänkande publicerat: 2002-12-10
Trycklov: 2002-12-10

Reservationer 7
Betänkande 2002/03:NU3

Anslag inom energiområdet (NU3)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen i huvudsak godkänner regeringens förslag i budgetpropositionen om 1,7 miljarder kronor i anslag inom energiområdet för 2003. Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att återkomma i 2003 års vårproposition om de beräknade anslagsnivåerna 2004 för vissa anslag inom utgiftsområdet. Riksdagen föreslås också godkänna regeringens förslag om investerings- och finansplan m.m. för Affärsverkskoncernen svenska kraftnät.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2002-12-18

Webb-tv Debatt om förslag: Utgiftsområde 21 Energi

29 oktober 2022
Debatt om förslag 2002/03:NU3

Dokument från debatten

2002-12-18

Protokoll för debatten

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 3 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Vi fortsätter regera - ja, så sade Göran Persson glatt på val- natten 1998. Vi kan inse, så här drygt fyra och ett halvt år efteråt, att detta glada utrop har medfört ett mycket högt pris för Sverige och för miljön. När man går ut i en vanlig livsmedelsbutik, fru talman, och ska köpa mjölk, smör, bröd, rökt skinka eller något annat finns det ett bäst-före-datum så att man ska veta när gränsen är nådd för att födan ska vara tjänlig. Bortan- för det datumet äter man på egen risk, och ganska snart börjar det lukta gans- ka illa om paketen i kylskåpet. Fru talman! Vi borde ha ett bäst-före-datum även för politiska beslut. När det gäller energipolitiken är nämligen den gränsen sedan länge passerad. Ingen i debatten här i dag kommer att förneka att dagens energipolitiska be- slut i allt väsentligt baserar sig på ett över 20 år gammalt beslut, det vill säga folkomröstningen om kärnkraft 1980. Allt utgår från detta så tolkade och omtvistade beslut. Regeringen klänger sig envist fast vid det passerade som en bebis vid sin älskade napp. De vägrar att inse att en hel del har hunnit förändras på 20 år och att deras snuttefilt är både trasig, möglig och bortom all räddning. Detta 22 år gamla beslut ligger som en död mans hand över hela den svenska energipolitiken. Fru talman! De energipolitiska riktlinjer som antogs av riksdagen 1997 och de som vi diskuterar här i dag skadar Sverige både som industri- och som miljönation. Särskilt allvarligt är det att genomföra den förtida avvecklingen av kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring som saknar motstycke och som kommer att medföra välfärdsförluster på sikt. Miljön skadas, och det blir svårare att bekämpa arbetslösheten. De synliga effekterna ser vi tydligt. El- priserna stiger, och hela samhällets energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid tillfälligt avbrott i någon del av nätet. Samtidigt har elförbrukningen ökat konstant över åren. Sammantaget un- der till exempel år 2000 ökade elanvändningen med drygt 2 % netto jämfört med året innan. Även i fortsättningen förväntas elkonsumtionen att öka med ca 2 % per år, allt enligt den statliga Energimyndigheten. Efterfrågan kommer alltså att öka. Utsläppen borde däremot minska. Ris- ken för torrår och stränga vintrar kvarstår, och då ska Sverige stänga väl fungerande, rena och säkra svenska kärnkraftverk som ger en stabil tillgång till el. Regeringen hoppas att man snart ska hitta ersättning för 50 % av den svenska energiproduktionen - kanske genom att bygga många fler förfulande och störande vindkraftverk, kanske genom att elda lite mer biobränsle i ett certifikatsystem som ger böter åt den som inte köper sin kvot av grön el eller kanske genom att köra i gång oljeeldade värmekraftverk som de gamla av- stängda turbinerna i Karlshamn eller Stenungsund. Vi däremot, fru talman, avvisar inte tanken på att vi kan behöva ny kärn- kraft i framtiden. Det som inte syns finns inte, säger ett gammalt talesätt. Men det är tyvärr inte sant. Det som inte syns, i alla fall inte till en början, är ju de ökade ut- släpp som kommer att bli följden av detta energipolitiska ställningstagande eftersom vi importerar energi producerad av smutsig olja och kol. I nuläget importerar vi energi i en sådan mängd att det motsvarar fem kärnkraftverk. Praktiskt nog ska det ske en bedömning av de miljömässiga konsekvenserna först efter det att hela Barsebäcksverket är stängt. Redan i dag varnar dock den statliga Energimyndigheten för effekten av stängningen av Barsebäck 2. Det finns en klar risk för elbrist under torrår, speciellt i Syd- och Mellansverige. Utsläppen beräknas öka med 4-6 miljoner ton koldioxid bara vid avstängningen av Barsebäck 2. Multiplicera sedan detta med alla kärnkraftsreaktorer vi har i Sverige, och vi kan förstå att detta är en miljöför- störare utan all like. Praktiskt nog syns inte de ökade koldioxidutsläppen i Sveriges statistik. Energi som är importerad har statistiskt sett inga utsläpp. Häpp, ett utsläp- pens svarta hål är bildat - så praktiskt! Regeringens energipolitik har i all sin luddighet lyckats reta upp oss som är för en fortsatt användning av kärnkraft samtidigt som de som är emot i allt väsentligt är sura. Kärnkraften ska enligt regeringen avvecklas snabbt men samtidigt i allt väsentligt vara grund för en svensk energipolitik under de närmaste 30-40 åren - fast det finns det ju ingen politisk majoritet för, säger Göran Persson. Fru talman! Det är inte alltid lätt att vara en tydlig opposition när det är så oklart vad regeringen egentligen vill och föreslår. Fru talman! När det gäller stängningen av Barsebäck 2 är villkoret att kraftbortfallet ska kompenseras inom angiven tid inte uppfyllt, i synnerhet inte om elkonsumtionsökningen tas i beaktande. Risken för effektbrist redan i dagsläget är mycket hög. Den skulle givetvis bli större om Barsebäck 2 skulle stängas och inga andra åtgärder vidtas. En stängning av Barsebäck 2 medför påtagligt negativa effekter för mil- jön, för klimatet, för ekonomin och för våra viktiga företag. Elpriset kommer att öka ytterligare vid en eventuell stängning. Även en marginell ökning kan få allvarliga återverkningar och konsekvenser för den elintensiva industrin i Sverige. På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne utförde SMHI år 2001, alltså förra året, en studie för att undersöka i vilken mån luftmiljön i Skåne påverkas om kraften i en av Barsebäcks kärnkraftsreaktorer ersätts med importerad el producerad i ett fossilbaserat kraftverk i Danmark. Studien är mycket intres- sant. Den visar att utsläppen av kväveoxider skulle öka med 14 000 ton per år. Svaveldioxider skulle öka med 18 000 ton per år. Dessa utsläpp skulle medföra en ökning av kvävenedfallet med 128 ton och svavelnedfallet med 460 ton per år bara över Skåne. Denna rapport från Länsstyrelsen i Skåne är en av många som varnar för de stora negativa konsekvenser som kommer att uppstå vid en eventuell stängning av Barsebäcks andra reaktor. Vi kan konstatera att en stängning av Barsebäck 1 har haft påtagliga negativa effekter för miljön och ökar risken för klimatstörningar. En stängning av Barsebäck 2 kommer att ytterligare förvärra miljöbelastningen. Fru talman! Vi måste bryta detta dödläge. Vi måste ta oss ifrån det över 20 år gamla beslutet som lägger en död mans hand över hela Sveriges energi- politik. Det påverkar jobb, det påverkar ekonomin och det påverkar miljön. Bryt upp det gamla energibeslutet, ta bort tankeförbudet, tillåt ny kärnkraft och tillåt forskning framför allt om den nya tekniken och framtiden! Fru talman! Jag står bakom alla Folkpartiets reservationer i det här ären- det, men jag vill yrka bifall till reservation nr 4.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 4 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Julen står för dörren. Den ska vi nog klara vid brasans sken och med varma element. Men sedan... Om det knäpper till i januari eller februari och blir verkligt kallt kan det bli mycket kallt, så kallt att det inte hjälper med långkalsonger och så ont om effektiv energi att industrin tvingas att stundtals stå stilla. Vattenkraften, som ju står för hälften av elproduktionen i vårt land, har i år haft dålig tillrinning, den lägsta på 50 år. Det är ett extremår. Bristen på vatten i kraftverkens magasin kräver elimport som riskerar att öka koldioxid- utsläppen i vårt land med 20 %. Fru talman! Vikten av en långsiktig och stabil energiförsörjning är avgö- rande för en framtida tillväxt i Sverige. Kristdemokraterna menar att inrikt- ningen måste vara tydlig mot en ökad andel förnybar och inhemsk energi, och energipolitiken måste vara långsiktig. Spelreglerna måste ligga fast, både vad gäller skatter och bidrag, så att alla kan kalkylera för framtiden och veta att de kalkylerna håller. Konkurrensförutsättningarna för svensk industri måste också vara goda. I dag känns det inte tryggt i Sverige. Kylan är på väg att tränga in. Även om det är ett extremår i år är risken uppenbar för både el- och effektbrist framöver. Den energipolitik som regeringen presterar tillsammans med sina stödpartier är varken genomtänkt eller långsiktig. Jag tycker att det är gra- verande att regeringen har lagt fram en budget som sträcker sig ett år framåt i tiden. Så kort överblick har man. Det är inte lätt att vara vare sig producent eller konsument på elmarknaden i dag. Vem vågar investera i nya produk- tionsalternativ? Och vad ska en företagare i den elintensiva industrin tro om framtiden? Vad kommer elen att kosta? Är det bättre att driva näringsverk- samhet någon annanstans i Europa eller i världen, ett ställe där man kan få besked om vad som gäller inför framtiden? Länder med långsiktig planering finns runtomkring oss. Fru talman! Centerpartiet har begärt att få ta upp detta ärende som aktuell debatt för att debattera just hur Sverige ska få ett långsiktigt hållbart energi- system. Man blir en smula förvånad. Det är ju Centerpartiet som tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har träffat den uppgörelse som ska uppnå just detta. Nu säger Centerpartiet att det går för långsamt. Vems fel är det? Det är just Centerpartiet bland annat som är ansvarigt för att vi är där vi är just nu. Man kan dock undra något över det maktpolitiska spelet. När Centerpartiet tvingas väcka en motion där man ber regeringen återkomma i vår med de ekonomiska förutsättningarna för år 2004 visar det att man fak- tiskt inte visste att regeringen skulle lägga fram en ettårsbudget. Det framstår för mig som ett märkligt sätt att bedriva samarbete på, långt borta från den tillit, ömsesidiga öppenhet och det förtroende som jag tycker bör prägla ett samarbete. Fru talman! Bristen på en genomtänkt och långsiktig energipolitik fattas oss. Sanningen är att energiuppgörelsens partier har tappat greppet. Det finns ingen helhetssyn. Man tillsätter den ena utredningen efter den andra med förhoppningen att någon ska hitta en bra lösning. Redan innan den så kallade SNED-utredningen, som utreder den framtida energibeskattningen, har kommit med sitt slutbetänkande planeras det för en ny parlamentarisk utred- ning. Egna visioner lyser med sin frånvaro, och energipolitiken fortsätter att vara fragmentarisk. Detta faktum har också strypt tillväxten av de miljövänliga alternativen. Det är alarmerande att EG-kommissionen måste rikta skarp kritik mot den svenska regeringen för att denna inte lever upp till de krav på miljökonse- kvensbeskrivningar som gemenskapen har fastställt. Den politik som har förts har resulterat i att koldioxidutsläppen i norra Europa har ökat. När Barse- bäck 1 stängdes ersattes elproduktionen med import av kolkraft från framför allt Danmark. Det är sanningen. Är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet nöjda med detta resultat av sin förda politik? Jag är mycket bekymrad över att Sverige tillhör busarna i ligan - de som inte reducerar utan ökar sina koldioxidutsläpp. Fru talman! Att säkra energiförsörjningen i närtid och på lång sikt handlar vårt uppdrag om. Då måste vi se till att klimatfrågan står i centrum för lös- ningen. Att trygga elförsörjningen och handla så att koldioxidutsläppen minskar är de viktigaste utgångspunkterna för energipolitiken. Det får aldrig hända att Barsebäck 2 stängs av för att ersättas av kol- eller oljeeldad kraft. Att stänga en reaktor är detsamma som att öka koldioxidutsläppen med lika mycket som 1,1 miljoner Volvo S80 släpper ut under ett år om de körs 1 500 mil, 1,1 miljoner. Är det detta som energiuppgörelsens partier är beredda att göra? Båda de konsulter som tittat närmare på stängningen av Barsebäck 2 kon- staterar i sina rapporter att vid en stängning kan inte elförsörjningen garante- ras vintertid. Det är framför allt effektbalansen som brister. Konsulterna kon- staterar också att en stängning kommer att innebära ökad import av kolkraft från förmodligen mestadels Danmark men även från andra länder. Man kan visserligen säga att merparten av produktionen och utsläppen av koldioxid sker utanför Sveriges gränser, men för Kristdemokraterna gör det ingen skill- nad. Vi har inte bara ett nationellt ansvar vi har ett globalt. Vid stängningen av Barsebäck 1 efterlyste vi kristdemokrater en ordentlig analys både av de miljömässiga och de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett stängningsbeslut. Sådana fanns inte på bordet. Men majoriteten i denna kammare valde ändå att fatta beslut. När beslut om Barsebäck 2 ska fattas i riksdagen i vår måste både de miljömässiga och de samhällsekonomiska konsekvenserna vara fullständigt genomlysta. Kan näringsministern i dag lova att detta kommer att vara fallet inför beslutet? Fru talman! Kristdemokraterna menar att vi måste agera klokt och inte dumdristigt både i närtid och på lång sikt. Vi måste också våga de medvetna framtidssatsningarna. Sverige ligger i framkant inom forskning och utveck- ling av solcells- och vätgasbaserade system. Det är två forskningsområden som kan bli mycket betydelsefulla om de också genererar en offensiv pro- duktutveckling. Här vill Kristdemokraterna satsa 50 miljoner kronor för att komma framåt till en marknad som hungrar efter förnybar energi på mark- nadsmässiga villkor. Dessutom kan en betydelsefull exportmarknad ligga inom räckhåll. Redan nästa år kommer tre vätgasdrivna bussar att rulla runt i Stockholm och i ytterligare åtta europeiska städer. Kristdemokraterna vill verka för den sortens långsiktiga framtidslösningar som strävar mot att mini- mera fossila bränslen och maximera förnybara. Fru talman! Vi ska självfallet alla släcka lyset när vi inte behöver ha ljus, och vi ska stänga av våra hushållsapparater. Men vi måste också inse att för att vi ska ha ett sjudande näringsliv och värme i våra hus måste de långsiktiga lösningarna fram. Det ansvaret vilar för närvarande tyngst på regeringen med stödpartier. Fru talman! Jag står bakom alla Kristdemokraternas reservationer, men jag vill yrka bifall till reservation nr 2.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 5 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till våra reservationer 3 och 5, fast jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer. Jag vill också börja med att vända mig till Ulla Löfgren angående höjd fastighetsskatt på miljöinvesteringar. Det är någonting som Miljöpartiet för länge sedan fick igenom i förhandlingarna med regeringen, men regeringen har sölat lite grann med att göra någonting åt det. Det är någonting som ska träda i kraft. Familjen med elvärmen som Ulla Löfgren talade om kan nog ganska tryggt investera i ett annat elsystem. I 1997 års energiuppgörelse sägs att energin ska användas så effektivt som möjligt. Men det slösas lika mycket med el nu som 1997, och det enda som har hänt är att Nuteks program för effektivare energianvändning i det närmaste har försvunnit. Om regeringen, Centern och Vänsterpartiet menar allvar bör de kanske överväga att skapa en ny myndighet för energieffektivi- sering eftersom Energimyndigheten ändå har så många roller, uppdrag och inbyggda konflikter. I Sverige förbrukade vi nästan 16 000 kilowattimmar per capita år 2000. Det är 2,6 gånger mer än genomsnittet i EU-länderna. Där förbrukas 6 000 kilowattimmar per person. Det beror inte på industrin - det finns faktiskt industri i andra länder också. Det beror inte på klimatet - det är ingen stor skillnad på klimatet i norra Tyskland och i Götaland där de flesta svenskar bor. Skillnaden är att vi slösar med el. Ett av de många sätten vi slösar med el är att vi använder den till värme. Det innebär att elförbrukningen blir mycket ojämn över året, och det ställer krav på extremt hög kapacitet och överföringskapacitet för några få kalla timmar vart tionde år. Det är samhällsekonomiskt slöseri med en överutbyggd elsektor. Men vad värre är är att det bäddar för en elkris. På en perfekt marknad uppstår inte brist, bara höga priser. Men på vår slutkundsmarknad kan det bli både brist, höga priser och effektbrist med bortkoppling och ransonering som realistiska hot. De flesta elkunder har mer eller mindre fast pris - helt oberoende av spotpriset. Det gäller både hushåll och industrier. De har ganska obetydliga incitament att minska sin elförbrukning. Kombinationen av oligopol, en felbyggd marknad och mycket elvärme skapar en farlig instabilitet. Däremot har kärnkraftsavvecklingen nästan ing- enting med saken att göra - om man nu talar om Barsebäck. Flera partier vill nu uppskjuta avvecklingen ännu en gång - 26 år efter att Thorbjörn Fälldin vann valet på att lova att inte starta just Barsebäck 2 med hänvisning till höga elpriser på grund av torrår. Vi kan inte göra någonting åt torrår, men vi kan göra någonting åt vår elförbrukning. Det sägs också i 1997 års energiuppgörelse att stränga krav ska ställas på säkerhet vid användning av all energiteknik. Detta gäller helt klart inte den svenska kärnkraften. Hur säker den är vet man inte. Någon genomgripande granskning av reaktorsäkerheten har inte förekommit sedan 1979 års reaktor- säkerhetsutredning. Den nu pågående utredningen som förebådades av An- ders Sundström 1998 och som kom i gång fyra år senare är att döma av di- rektiven inte den stora utredning som behövs. Jag vill föreslå tilläggsdirektiv till den utredningen. Om svensk kärnkraft är så säker i en internationell jämförelse - bevisa det! Vilar den moderata, folkpartistiska och kristdemokratiska övertygelsen om att Barsebäck är säker på någon annan bevisning än att dessa partier bru- kar påstå det? Även om vi inte vet mycket om hur svensk kärnkraft står sig i internationell jämförelse vet vi att Barsebäck aldrig har varit i närheten av de säkerhetsmål som sattes upp av Sydkraft och Vattenfall, nämligen att den beräknade sannolikheten för härdsmälta per år är 1 på 100 000. Olika preli- minära studier har visat på att sannolikheten är 10-30 gånger högre för de äldsta reaktorerna. Orsaken till detta är pinsamt enkel: När reaktorerna bygg- des snålade Sydkraft med säkerheten så att det bara finns två oberoende el- matningar, medan andra likadana reaktorer har fyradubbel säkerhet. Men de får köras i alla fall. Kärnkraftsinspektionens tålamod verkar oändligt. Oskarshamn 1 har nu rustats och moderniserats för mer än 3 miljarder för att möta moderna säkerhetskrav. Om det lyckas vet vi inte, men om det lyck- as anger det storleksordningen för vad det kostar att rusta en redan från bör- jan föråldrad reaktor. Då ska man minnas att Oskarshamn 1 är vår minsta reaktor och att kostnaden för stillestånd tillkommer. Under de senaste elva åren har Oskarshamn 1 inte producerat el ens halva tiden. Barsebäck har en minst sagt svag lönsamhet redan nu. Den kan inte bära upp en upprustning på flera miljarder. Det enda skälet till att den körs är Kärnskraftsinspektionens rabatt på säkerhet. Det är helt logiskt att Kärn- kraftsinspektionen motsätter sig en europeisk harmonisering av kriterierna för kärnkraftssäkerhet. En sådan harmonisering kunde ifrågasätta både inspek- tionens beslutsgrund och ett antal faktiska beslut. Barsebäck 2 bör stängas snarast genom att Kärnkraftsinspektionen gör sitt jobb och ställer moderna säkerhetskrav. Den bör också stängas på ekonomis- ka grunder. Miljöpartiet, som har siktet inställt på avveckling av all kärnkraft, vill se höga säkerhetskrav och miljöskatt på kärnkraft som huvudmetoderna för att uppnå detta. Vi tror inte på metoden att förhandla med kraftindustrin om miljardersättningar och planer som sträcker sig över flera decennier. Vi vill öka skatten på kärnkraft eftersom den är mycket miljöfarlig. Uranbrytningen producerar enorma mängder giftigt avfall. Avfallsfrågan är inte löst. Tjerno- byl har visat vad som kan hända när olyckan är framme. Den händer inte ofta, men den kan hända här också. Den svenska kärnkraften har producerat en förskräckande serie allvarliga incidenter där ett eller flera säkerhetssystem har slagits ut. Kärnkraften är på väg ut. Det kan visserligen hända att Finland bygger en reaktor till, men detta är långtifrån säkert. Vad som däremot är säkert är att Sverige har mest kärnkraft per capita i världen. Tätt efter oss kommer Frank- rike och sedan ingenting. Det är Sverige som är ovanligt. I nuvarande EU finns det två länder som har avvecklat sin kärnkraft, och det är Italien och Österrike - båda som re- sultat av folkomröstningar. Snart har även Nederländerna avvecklat sin kärn- kraft. Tyskland och Belgien har beslutat om slutdatum. I Storbritannien pågår avvecklingen för fullt även om den inte har beslutats. Av de kommande EU- länderna har Polen skrotat sina kärnkraftsbyggen efter folkomröstning. I USA är det 25 år sedan en reaktor beställdes. Kärnkraften har ingen framtid. Det är inte frågan om ifall den ska av- vecklas, bara när. Vad gäller det långsiktiga energipolitiska programmet konstaterar jag att regeringen har valt att tillsätta Peter Nygårds som utredare. Han är vd för Svensk Kärnbränslehantering AB, en organisation som ägs av kärnkraftver- ken. Han är alltså betald av kärnkraftsindustrin, medan han opartiskt ska utreda Sveriges energiframtid. Mer behöver kanske inte sägas. Diskussionen om huruvida Vattenfall ska vara statligt eller privat tycker inte jag är särskilt viktig. Utskottsmajoriteten hävdar att Vattenfall ska förbli i statlig ägo och vara ett verktyg i energiomställningen - omställningen av vadå, till vadå? Det är tydligen till mer brunkol och stenkol och ännu mer kärnkraft, att döma av hur bolaget faktiskt agerar. Utskottsmajoriteten försvarar Vattenfalls agerande i Tyskland med att det inte är olagligt i Tyskland och tillfogar djärvt att man vill framhålla vikten av att Vattenfall följer den miljöpolicy och den etiska policy som företaget fast- ställt. Detta är att abdikera från ägaransvaret. Det kan inte vara direktionens ensak att fastställa företagets mål och inte heller dess ensak att döma om dessa mål har uppfyllts. Saken är den att Vattenfall avviker 180 grader från den svenska regering- ens energi- och miljöpolitik, utan att kunna redovisa någonting positivt i gengäld. Vattenfall har förvisso blivit en aktör på den europeiska marknaden, men varför är detta över huvud taget ett mål? Vi i Miljöpartiet vill ha mer konkurrens, inte en utveckling mot ett fåtal dominerande bolag i Europa. Så länge staten äger Vattenfall måste staten ta sitt ägaransvar och sluta fördriva folk från sina hem för att bryta den extremt smutsiga och onödiga brunkolen. År 2001 släppte Vattenfall ut nästan 80 miljoner ton koldioxid, enligt sin hållbarhetsredovisning. Som jämförelse kan nämnas att hela Sverige släpper ut 56 miljoner ton koldioxid per år. En självklar följd av att Vattenfall har engagerat sig på detta sätt är att Vattenfall kommer att lobba för att bevara de förmånliga villkoren för stenkol och brunkol i Tyskland och därmed motsätta sig genomförandet av en effek- tiv klimatpolitik där, i Polen och i hela EU. Å andra sidan finns ingen poäng i privatiseringen av Vattenfall, som de borgerliga partierna förespråkar. Varför skulle ett privat Vattenfall förväntas uppträda mer etiskt och miljömedvetet än ett statligt? Problemet är att Vat- tenfall är för stort för att kunna styras ordentligt. Frågan om Hornos framtid är viktig, inte bara för dem som bor i Horno och för utvecklingen där utan också på grund av att det är flera byar som riskerar att utsättas för samma sak. Det finns en hel rad byar som riskerar detta. Det är därför angeläget att det vidtas åtgärder för att förhindra upprep- ningar av det som nu har hänt. När det gäller Vattenfalls agerande är det ytterst den svenska regeringen som bär ansvaret för den framtida utveckling- en. För det första bör regeringen utreda om ett stopp för brunkolsbrytningen och ett bevarande av byn Horno innebär att Vattenfall bryter mot de kontrakt som bolaget är bundet av och vilka följder detta i så fall skulle få. Kan Horno räddas utan att Vattenfall begår något kontraktsbrott tycker jag att regeringen ska tillse detta på lämpligt sätt genom ägardirektiv eller annat. Det har gått väldigt långt med Horno, så det är tveksamt om byn kan räd- das, men jag anser att den svenska regeringen ska göra vad den kan och se om byn kan räddas. För det andra måste regeringen se till att liknande situationer inte upp- kommer i framtiden. Den måste tydliggöra de statliga företagens etiska för- hållningssätt. De här frågorna måste få mycket större fokus i framtiden.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 6 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag hittade en sak i Ingegerd Saarinens anförande som jag höll med om, och det var Vattenfalls agerande i Tyskland när det gällde brunkolsbrytning. Vi är flera som är överens om att det är ett ytterst olämpligt uppträdande, och vi vill på alla sätt se till att det inte upprepas. Vi i Folkpar- tiet tror däremot att det nu är för sent att göra någonting mer för byn Horno, som är det exempel vi har talat om. I fortsättningen måste man absolut se till att Vattenfall lever upp till de etiska krav som vi har rätt att ställa på dem. Självfallet är det, precis som Ingegerd Saarinen sade, regeringens ansvar och ingen annans. Där är vi överens. Sedan delas våra åsikter. Ingegerd Saarinen sade: All industri är likadan när vi jämför till exempel ett snittvärde för energiförbrukning i Europa och i Sverige. Det är inte så. Svensk industri har en mycket större del som är just elintensiv. Det ser inte ut på samma sätt, och där har vi en av förklaringarna till att det går åt mer el i Sverige. Sverige är stort. Jämfört med Danmark har vi väldigt långa sträckor där vi ska ha kommunikationer. Det är till exempel tåg, som Miljöpartiet gillar, som såvitt jag vet drivs med energi från elkraft. Vi kanske ska ta tillbaka ånglo- ken, men där används ju brunkol så det kanske inte är att föredra. De nya satsningarna, till exempel ny teknik och 3 G, är inte heller gratis vad gäller energi. Såvitt jag minns kommer all den energi som går åt till just den nya tekniken att motsvara ett helt nytt kärnkraftverk. Ingegerd Saarinen sade att kärnkraften inte har någon framtid utan att det överallt går en våg av nedläggningar, nere i Europa och ute i världen. Då lyssnar vi med olika öron och ser olika rapporter. Enligt de rapporter jag har sett byggs det ungefär 35 nya kärnkraftverk runtom i världen i dag. I Finland, ett land som ligger mycket nära, har den finska riksdagen just beslutat att tillåta ny kärnkraft om man är intresserad av detta. Jag har sett en uppgift - den kan vara felaktig, men jag har läst den i en internationell rapport - att Nederländerna just har annullerat sitt beslut om att lägga ned och avveckla kärnkraften och i stället är intresserad av att bygga nytt.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 7 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Svensk industri är elintensiv - det stämmer. Vi har en mycket elintensiv industri i Sverige, men det finns elintensiv industri även i andra länder. Det är egentligen inte den elintensiva industrin som är det stora problemet för svensk elmarknad. Om man tittar på när det kan bli elkris ser man att det är under vissa vinterdagar. Det som då är problemet är inte den svenska elin- tensiva industrin, utan elvärmen. Det är de som har elvärme som ökar sin konsumtion dramatiskt under kalla timmar och kalla dagar. Om vi vill ha en bra elmarknad måste vi alltså minska antalet hus som värms med el. Att utöka elvärmen har varit en medveten politik av regeringen sedan kärnkraften började byggas och man fick ett stort överskott. Nu ser vi effek- terna av det. Någonting måste göras åt det, och det måste ske nu, med goda incitament.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 8 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Jag tror inte att vi kommer längre än så i den diskussionen. Men låt oss inte glömma att Sverige är ett stort och kallt land, och det har självfallet betydelse för hur mycket el och energi vi gör av med. Det gäller kommunikationerna, som vi talade om tidigare. Vi måste se verkligheten som den faktiskt är. Att vi stänger kärnkraftverk är inte det som har med miljön att göra, säger Ingegerd Saarinen. Att vi stänger kärnkraftverk har en mycket stor negativ inverkan i fråga om dålig miljö och ökade utsläpp. Sedan kan man tycka att annat är viktigare än just miljön. Vi i Folkpartiet tycker att det är mycket väsentligt att ta upp det. Jag pratade tidigare om att Länsstyrelsen i Skåne med hjälp av SMHI hade utfört en studie där man undersökte luftmiljön i Skåne. Där visade man att det innebär en ökning av kvävenedfallet med 128 ton och av svavelned- fallet med 460 ton per år enbart i Skåne att stänga Barsebäck 1. Fru talman! Vi har ibland olika statistikuppgifter, men jag tror att statens energimyndighet, Länsstyrelsen i Skåne och SMHI inte har hittat på några siffror. Detta är det faktiska utfallet av att elda med kol och olja i stället för att använda den rena, säkra svenska kärnkraften. Då får vi de här konsekven- serna. Inte kan Ingegerd Saarinen som miljövän - det tror jag absolut att hon och hela partiet är - tycka att det är bra med det ökade nedfallet över Skåne, till exempel av svavel. Det gäller inte bara Skåne utan även Västsverige där jag själv kommer ifrån. Miljövänner för kärnkraft är en förening som jag tycker är mycket bra och har fattat hela galoppen med det här med kärnkraften, att den är en positiv kraft i miljöhänseende. Jag tycker att Ingegerd Saarinen skulle kunna gå på ett av deras möten och kanske skåda ljuset, som vi säger.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 9 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Jag glömde att kommentera det där med 3 G. Det finns siffror som tyder på att det som det kommer att kräva är gravt överuppskattat. Jag vill i och för sig inte blanda mig i diskussionen om 3 G, men det kommer inte att ta så mycket energi. Det är inte sannolikt. Sedan gäller det elimporten. Normalt sett brukar vi importera 85 % från Norge. Det blir alltså inte de här konsekvenserna. Nu har jag inte sett årets import. Det är väl sannolikt att Norge inte har haft så stora möjligheter att exportera i år. Men hursomhelst är Danmark och Tyskland - det är väl sna- rast de länderna som kommer i fråga - liksom Sverige parter av Kyotoproto- kollet. De är tvungna att dra ned sin användning av fossila bränslen, precis som vi. Både Danmark och Tyskland gör även detta. De bygger betydligt mer än vi av förnybar energi, även om de fortfarande är ganska fast i sin fossila energianvändning. Men det här förhållandet kommer inte att fortsätta, efter- som de kommer att bli tvungna att dra ned på sin fossilanvändning, precis som vi. Jag tror att i den mån det är kolkraft som nu är importerad är det inte någonting som kommer att bestå. Och vad säger att det är kolkraft? Det kan vara vindkraft som vi har importerat. De har ganska mycket vindkraft i Dan- mark, till exempel.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 10 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Jag vill först säga till Ingegerd Saarinen att det låter hoppfullt att regeringen på Miljöpartiets initiativ tänker se till att det inte blir några höjningar av fastighetsskatten om man gör miljöinvesteringar. Vi vill ju helt ta bort fastighetsskatten, men i det läge som råder är detta ändå positiva sig- naler. Jag hoppas att näringsministern kan bekräfta att det är på det viset. Sedan funderar jag över hur det här med att avveckla kärnkraften går ihop med Miljöpartiets strävan efter en bättre miljö. Jag kan ju bara referera till Energikommissionen 1997 som beräknade hur vår elförbrukning skulle öka, och det som man hade beräknat till 2010 hade vi redan föregående år. Hur sannolikt tror egentligen Ingegerd Saarinen att det, med den nuvarande poli- tiken, är att vi kan minska vårt elberoende så att vi inte kommer att bli bero- ende av kol- och oljekraft i framtiden? Det kan väl ändå inte vara förenligt med Miljöpartiets politik att vi ska vara det?

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 11 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Beträffande fastighetsskatten vill jag säga att det finns en så- dan uppgörelse. Framöver ska det inte medföra att man får en högre fastig- hetsskatt om man genomför miljöinvesteringar. Det är bara det, som jag sade, att regeringen tyvärr har sölat med att genomföra det här. Det borde ha varit genomfört redan i år. Det är en gammal överenskommelse som tyvärr inte har blivit genomförd. Jag anser att sannolikheten för att vi ska kunna minska vår energianvänd- ning, snarast vår elanvändning, är stor. Det finns mycket att göra, och det är väldigt underutvecklat det som har gjorts. Det finns mycket stora möjligheter att effektivisera, som inte har tagits i bruk. Det är en stor elanvändning i hus- hållen. Och industrin, inte den elintensiva industrin men den andra industrin, har inte haft incitament att effektivisera. Det måste den få. Det kan göra oer- hört mycket. Även den elintensiva industrin kan göra mycket, men framför allt handlar det om den industri som inte har elkostnader som en stor andel av sina kostnader. I Sverige är de dubbelt eller tredubbelt så energiintensiva som motsvarande industrier i Europa. Det är faktiskt ett väldigt dåligt betyg till svensk energipolitik.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 12 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Kärnkraften står ju för hälften av vår elförsörjning. Jag tror inte att sannolikheten är så stor att vi ska kunna göra sådana besparingar att vi kan ta bort kärnkraften. När det gäller besparingar inom industrin tror jag inte att någonting talar för att man kan göra så stora besparingar. Jag har följt den här utvecklingen genom att jag har varit aktiv i byggbranschen. Jag ser ju att i och med att vi ställer arbetsmiljökrav på industrier så ökar elförbrukningen. Vi ställer kom- fortkrav på olika sätt. Vi vill inte ha det så varmt på sommaren. Då använder vi oss av kyla. Det ökar elförbrukningen. En väldigt stor del av elförbruk- ningshöjningen härrör faktiskt till små industrier och till kontorsbyggnader för att man förbättrar luftkvaliteten. Det är också någonting som vi ställer krav på, så det finns alltså kolliderande mål, om man säger så. Men tycker Miljöpartiet och Ingegerd Saarinen att det är en bättre politik att stänga kärnkraften och öka koldioxidutsläppen än att låta kärnkraftverken vara kvar och ha fortsatt låga koldioxidutsläpp och kanske kunna uppnå må- len enligt Kyotoöverenskommelsen?

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 13 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Som jag sade anser jag att det finns väldigt stora möjligheter att energieffektivisera både industri och hushåll till exempel på grund av att industrin har mellan två och tre gånger högre energiintensitet än motsvarande anläggningar i andra europeiska länder där priserna har varit högre. Det är förskräckligt att det ser ut så i Sverige. Jag påstår att det är svensk miljödumpning det handlar om, och det måste vi göra någonting åt. Vi går in i ett nytt samhälle där det är helt andra saker som behövs än att vi lever på billig energi och faktiskt ägnar oss åt miljödumpning jämfört med andra länder. Så kan inte framtiden se ut när vi nu står inför en växthuseffekt. Beträffande koldioxidutsläpp och kärnkraft tror jag inte att det är en mot- satsställning på det vis som Ulla Löfgren menar. Det handlar inte om anting- en-eller, utan vi måste avveckla kärnkraften, och vi ska inte öka koldioxidut- släppen. De måste ned. Detta är möjligt. Vi måste lära oss att använda den energi och den el vi har på ett smart sätt. Det finns väldigt mycket att göra. Ett av problemen kommer vi in på i en annan debatt också. De flesta av de nya goda idéerna till energibesparingar och energieffektivitet finns i små företag. Och jag ser många exempel på att dessa små företag inte har pengar och kapital till att utveckla sina idéer, utan de läggs ned i ett alltför tidigt stadium. Det här måste vi göra någonting åt, tycker jag. Jag har träffat så många vid det här laget och hört så många vittnesmål om goda idéer som, innan de börjar utvecklas eller i ett tidigt skede i sin produktion, faller på att man inte har kapital.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 14 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Vi behandlar utgiftsområde 21 Energi. Jag vill börja dagens debatt med att tacka våra samarbetspartier, inte stödpartier som några i den här kammaren ofta vill säga då vi pratar om dem vi samverkar med. Jag vill tacka Centerpartiets och Vänsterpartiets företrädare för det goda samarbetet på energiområdet, och jag ser fram emot ett fortsatt gott samar- bete under fortsättningen av mandatperioden. Efter detta ska jag gå över och kommentera vårt betänkande kring energi- området. Jag ska ge bakgrunden till vår långsiktighet då det gäller energipo- litiken. Riksdagen beslutade i juni 2002 om riktlinjerna för energipolitiken. Be- slutet innebar att riktlinjerna från 1997 års energipolitiska beslut ligger fast. Enligt vad riksdagen fastställt ska den svenska energipolitiken ha följande övergripande mål: Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga till- gången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken ska skapa villkor för effektiv och hållbar energianvändning och kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt ut- hålligt samhälle. Vidare ska energipolitiken bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Energipolitiken ska därför utformas så att energimarknaden ges en säker tillgång på energi - el, värme, bränslen och drivmedel - till rimliga priser. Regeringens redovisning av elmarknadspolitiken görs med hjälp av sex resultatindikatorer. Dessa indikatorer är prisutveckling på den nordiska elbör- sen, elpriser till slutanvändare, strukturutveckling, nättariffer, antal ärenden vid tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalans. Man kan kommentera elpriser och utveckling utifrån det som hänt de se- naste veckorna. Jag tänker överlåta till energiministern att kommentera det lite mer ingående i sitt anförande. Elpriserna har varit sjunkande på spotmarknaden från elreformen år 1996 och fram till 2000-talet. Under våren 2001 vände trenden, och priserna steg kraftigt. Den främsta orsaken till prisstegringen var att tillrinningen var lägre än normalt i Norge under början av året. I dag ser vi elpriser som vi inte trod- de var möjliga då vi genomförde omställningen på energiområdet. Det beror på att det var en mycket torr sommar samt en extremt torr höst med ringa nederbörd. Därför ser vi i dag att våra vattenmagasin både i Sverige och i Norge endast är fyllda till 75-80 % av det normala vid denna tidpunkt på året. Det innebär att spotpriset nu stigit mycket kraftigt. Det är inte priset för leverans i dag, utan det som ligger framåt 2003, alltså i februari-mars nästa år. Många vill skylla detta på den avreglerade elmarknaden. Det är inte rätt. Vi kan konstatera att den svenska omregleringen av elmarknaden fungerade. Det är så här marknaden kommer att fungera framöver om det blir en torr sommar. Fru talman! Målet för politiken för ett uthålligt energisystem är att ener- gin ska användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurs- tillgångar. Stränga krav ska ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid användning och utveckling av energiteknik. Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på kort sikt, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem samt energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. Jag vill flika in att vi socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartis- ter i energipolitiken tar ett ansvar både nationellt och globalt kring utsläppen. Jag vill också säga till Eva Flyborg och Maria Larsson att det kanske är på sin plats att ni går hem och tar kontakt med era respektive partikamrater som sitter i Flex-Mex-utredningen för att ta reda på vad de gör i denna kommitté. Där tar vi faktiskt ett ansvar för den globala utvecklingen och ser till att vi tar vår andel av Kyotoprotokollet. Vi har spetsat det lite ytterligare. Vi ska ta en större andel av det. Det är kanske på sin plats att ni pratar med medlemmarna i kommittén för att se vad vi gör på området. Energipolitiska åtgärder på kort sikt är den del av programmet som avser att kompensera bortfallet av elproduktion från andra reaktorn i Barsebäck. Ett villkor för stängning av Barsebäcks andra reaktor är att bortfall av elproduk- tion kan kompenseras genom tillförsel av ny produktion och minskad an- vändning av el. Syftet med åtgärderna inom det kortsiktiga programmet är att under perioden 1998-2002 minska användningen av el för uppvärmning och öka tillförseln av el och värme från förnybara energikällor och utnyttja det befintliga energisystemet effektivare. Regeringen har tillsatt en utredare, Bo Bylund, generaldirektör för Ban- verket, som har i uppdrag att föra diskussioner med kraftvärmeföretagen om hur vi fortsättningsvis ska kunna avveckla verksamheten. Kammaren ska till våren diskutera en eventuell stängning av Barsebäck 2. Vi har två konsult- rapporter till grund för vårt ställningstagande. Vi vet inte om vi kommer att stänga Barsebäck 2. Framtiden får utvisa det. Regeringen tittar på frågan ihop med oss som tillhör förhandlingsgruppen. Målet med insatserna för minskad elanvändning är att åtgärderna ska leda till minskad årlig elanvändning på 1,5 terawattimme under perioden 1998- 2002. Regeringens måluppfyllelse för minskad elanvändning och den ökade produktionen av mottryck i fjärrvärmesystemet motsvarar ca 1,2 terawattim- me baserat på de ansökningar som beviljats medel till och de utbetalningar som gjorts under perioden 1998-2001. Fru talman! Målet för åtgärderna för ökad tillförsel av el från förnybara energikällor är att öka tillförseln med totalt 1,5 terawattimme per år under perioden 1998-2002. Fördelningen mellan energislagen är 0,75 terawattimme biobränslebaserad kraftvärme, 0,5 terawattimme vindkraft och 0,25 terawat- timme småskalig vattenkraft. Regeringen konstaterar att målen avseende stöden för utbyggnad av vindkraft och biobränsleeldade kraftvärmeverk kommer att nås inom programperioden. Åtgärder för effektivare energianvändning syftar till att främja en effektiv användning av energi och omfattar främst information och kunskapsspridning till olika målgrupper. Redovisning av måluppfyllelsen görs utifrån kvalitativa variabler, och regeringen påpekar att det av olika skäl är svårt att ställa upp relevanta kvantitativa mål. Fru talman! För de energipolitiska åtgärderna på lång sikt gäller den del av programmet som innebär en långsiktig satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik under perioden. Fru talman! När det gäller redovisning av anslagen för 2004 fanns det i propositionen inte fastställt hur vi skulle finansiera 2004. Vi har självklart resonerat med våra samarbetspartier om vilka pengar vi pratar om långsiktigt. Vi vill ge regeringen till känna att i samband med vårpropositionen tyd- liggöra finansieringen för 2004 beträffande det nämnda anslaget. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande NU3 och avslag på samtliga reservationer.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 15 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Jag tackar för högläsningen ur inriktningen för det energipo- litiska programmet. Det är mycket vacker läsning. Det är mycket bra som står där. Det är viktigt att detta följs upp i form av handling. Jag vill fråga Nils-Göran Holmqvist om han anser att resultatet av stäng- ningen av Barsebäck 1 som har lett till ökat koldioxidutsläpp är förenligt med inriktningen på de energipolitiska målen? Jag skulle också vilja fråga om Nils-Göran Holmqvist personligen känner stolthet och tillfredsställelse över det beslut som då fattades. I årets budget fanns ett förslag om förändrade skatteregler för fjärrleve- ranser till industrin som egentligen gick emot alla de mål som finns uppsatta i riktlinjerna för energipolitiken. Hur kommer det sig att Socialdemokraterna lade fram ett förslag som i praktiken innebär att man gör det dyrare för de industrier som har gjort goda miljöval? Detta förslag går tvärs emot de ener- gipolitiska inriktningarna. Det är en smula märkligt. Jag tycker att det tarvar en förklaring.

Nils-Göran Holmqvist (S)

Anf. 16 Nils-Göran Holmqvist (S)

Fru talman! Vi i vårt utskott hanterar inte frågan om skatter över huvud taget. Det är skatteutskottet som har hand om detta. Jag vet, av de kontakter jag har med skatteutskottet, att de har tagit upp den här frågan. De har också skrivit om energiskatterna på industriområdet. Jag vet att det kommer att rättas till. Detta var någonting som hände i samband med förhandlingsarbetet för att få ihop budgeten tillsammans med våra samarbetspartier. Man hade inte klart för sig att det blev den här effekten. Jag är på det klara med att det kommer att förändras. Jag är självfallet stolt över vår energipolitik. Jag skulle inte kunna stå här i talarstolen och säga någonting annat. Jag är stolt över de beslut som vi har fattat där vi går framåt. Vi har också tagit det första steget genom att stänga ett kärnkraftsaggregat. Nu är vi också på väg att stänga det andra så småning- om. Kärnkraften är ingen framtida energikälla. Vi måste hitta andra saker. Därför är jag stolt över detta.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 17 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Det blev ju bakläxa för regeringen när det gäller fjärrvärme- leveranserna. Det fanns en stor majoritet i finansutskottet för att skicka tillba- ka det ärendet. Jag tycker att det är lite farligt att stå med alltför stolta parol- ler om de resulterar i förslag som går i totalt motsatt riktning. Nu var det ju bra att riksdagen kunde justera detta och ändra det. Sedan noterar jag att Nils-Göran Holmqvist är stolt över att utsläppen av koldioxid har ökat och att växthuseffekten har förvärrats på grund av stäng- ningen av Barsebäck 1. Det är ju detta som blir resultatet. Det är därför som vi kristdemokrater så starkt betonar att vi måste kunna ersätta kärnkraften. Vi tycker också att den ska fasas ut, men vi ska göra det genom att ersätta den med det som är bättre ur miljösynpunkt och ur växthuseffektssynpunkt. Det uppnåddes inte med stängningen av Barsebäck 1. Därför är jag en smula förvånad över den stolthet som nu utbreder sig i riksdagens talarstol. Jag hoppas, Nils-Göran Holmqvist, att vi tillsammans ordentligt ska ge- nomlysa konsekvenserna av en stängning av Barsebäck 2 så att samma sak inte upprepas en gång till, nämligen att miljön försämras. Jag menar att det står i strid med det som Nils-Göran Holmqvist alldeles nyss sade om att ta ett globalt ansvar. Vi kan inte bara se till var utsläppen produceras någonstans. Även om det är svensk kraft som är beställd i Danmark, Polen eller någon annanstans har vi ett ansvar. Därför måste vi titta väldigt noga på miljökon- sekvensanalyserna av en stängning av nästa reaktor. Stängningen av en re- aktor motsvarar koldioxidutsläppen från 1,1 miljoner bilar av modell Volvo S 80 som kör 1 500 mil på ett år. Det är en bra jämförelsesiffra. Det blir ett tydligt språk.

Nils-Göran Holmqvist (S)

Anf. 18 Nils-Göran Holmqvist (S)

Fru talman! Utsläppen av koldioxid är ingenting som vi har åstadkommit här i Sverige. De kommer från den elproduktion som sker i Danmark. Dan- mark gör också saker på det här området. De ser till att rationalisera, och de gör kraftverken effektivare. De lyder också under Kyotoprotokollet. De kommer också att ställas inför det faktum att de måste göra detta. Det vi gör, Maria Larsson, är att vi tar ansvar för svensk energipolitik. Vi ser till att vi börjar fasa ut kärnkraften. Men vad gör Maria Larsson och hen- nes parti? De sitter still i båten och säger, precis som moderater och folkpar- tister, att vi ska vänta och se. Men förr eller senare måste ni också fatta det här beslutet. Vi har gjort det i tid. Den dagen när dessa kärnkraftverk är ut- slitna står vi inför det faktum att vi måste hitta någonting annat. Vi ger möj- ligheter att göra detta mycket tidigare.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 19 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Den energiuppgörelse som gjordes 1997 har avancerat framåt i olika former. Vi kan nu säga att vi är inne på sjätte året av samarbete mellan tre olika partier över blockgränserna. Vi kan kanske inte alltid hålla sams i alla andra frågor, men i energifrågan har vi lyckats att undan för undan kom- ma framåt och komma över olika problem. Nu har vi kanske hittat den rätta vägen. Samtidigt som vi har den här enigheten kan vi konstatera att det finns rätt olika motioner och reservationer i betänkandet. Det är alltså en ganska spretig opposition där man måhända också kan utläsa en viss kristdemokratisk klu- venhet. Nu har energifrågan blivit intressantare igen. Det är bra att vi får en sådan situation att frågan blir lite hetare. Höga priser gör naturligtvis att fler är intresserade. Jag vill påstå att den elmarknad vi har fungerar helt okej. Den ska fungera på det här sättet. När det är torra somrar går priserna upp. Vi har dessutom fått balans mellan tillgång och efterfrågan. Det börjar i sin tur ge lite resultat såtillvida att aktörerna på marknaden nu börjar diskutera nyinve- steringar, till exempel kraftvärme, vindkraft och så vidare. Det är just detta som har varit problemet i många år. Elpriset har varit så lågt att kraftindustrin inte har sett någon anledning att nyinvestera. Då blir man lite undrande när pessimisterna Eva Flyborg och Ulla Löf- gren med djup stämma säger att kylan tränger in och att industrin riskerar att stanna. Egentligen kräver man att det alltid ska finnas tillgång till mycket och billig el. Nog tycker jag att detta liknar vad vilken plananhängare som helst skulle påstå. Här gäller det att få ordning inom landets gränser så att det finns tillräckligt med el och att den dessutom är billig. Jag måste säga till modera- ter och folkpartister att detta med en fri marknad är ett problem, men nog brukar ni väl kunna handskas med detta. Inte ska vi vänsterpartister behöva tala om hur en fri marknad ska fungera på elsidan. Den nuvarande elprissituationen visar också vilka brister som finns kvar i vårt svenska energisystem. Ingegerd Saarinen tog till exempel upp att vi faktiskt fortfarande använder el för att värma upp en väldig massa bostäder i det här landet. Att vi använder så stor del av elproduktionen för att hålla värme i våra bostäder gör att vi får den stora skillnaden mellan sommar och vinter i Sverige. Detta beror på att vi har haft en stor uppbyggnad av kärn- kraft och stor tillgång till billig el. Man har mer eller mindre tvingat på oss husägare den här formen av uppvärmning. Det lustiga är att av de ungefär 8 000 nya hus som i dag produceras är fortfarande merparten eluppvärmda. Jag kan ta åt mig en viss kritik mot att vi ännu inte har lyckats få bort detta förhållande. Det vore annars en ganska naturlig åtgärd. Detta visar också att vi snabbare måste komma fram till en fungerande ef- fekthandel på elmarknaden, så att man vet vilka åtgärder man ska vidta den dag när det blir jättekallt både i Sverige och i norra Europa i övrigt. Då måste det finnas ett system för att klara försörjningen. Nu finns det inte längre, Ulla Löfgren och Eva Flyborg, en massa reserv- kraft som står och väntar, för något sådant finns inte på en fri och avreglerad elmarknad. Detta måste vi ta med i beräkningen. Jag anser också, även om vi antagligen ännu inte på länge kommer att lyckas få igenom detta, att vi borde se till att också vanliga människor priori- terar effektivisering. I dag tycker kunder i lägenheter och i hus utan elvärme att de har för liten morot för att spara och effektivisera. Ingegerd Saarinen tog vidare upp den mindre elintensiva industrin. Det är klart att den billiga el som vi har haft i Sverige har gjort att denna industri har varit mera slösaktig än motsvarande industri i andra delar av Europa. Ett annat problem som man kan fundera över gäller ägandet av kraftbola- gen i Sverige, kanske framför allt det faktum att kraftbolagen har ett samti- digt ägande i samma kärnkraftverk. Vi har dessutom egentligen bara tre stora kraftproducenter. Vi har ett oligopolliknande ägarförhållande, som man na- turligtvis måste titta på. Möjligen har man trott att detta förhållande skulle kunna jämnas ut i och med att marknaden blir större och det blir flera aktörer som kan konkurrera med varandra, men det finns fortfarande problem kvar som måste lösas. Frågan är om en utförsäljning av hela eller delar av Vattenfall skulle öka konkurrensen och lösa problemet. Nej, jag tror inte det. Konkurrensen skulle tvärtom antagligen minska, och det enda stora svenskägda elbolaget skulle bli tysk-, finsk- eller franskägt. Jag vill ställa frågan om moderater och kristde- mokrater verkligen menar allvar med sina utförsäljningsförslag. Som Nils-Göran Holmqvist sade är en av de stora frågorna framdeles att vi försöker få en situation där det politiska systemet samverkar med industrin. Vi tror att det är effektivare vad gäller att ställa om energisystemet att de här aktörerna drar åt samma håll. Vi får se hur det går med detta, men det skulle naturligtvis förändra diskussionen och förutsättningarna ganska avsevärt. Det innebär naturligtvis att båda sidor måste ge och ta, men jag tror faktiskt att detta kan få till följd att vi får en effektivare energianvändning, att vi får en utfasning av reaktorerna efter hand och att alla kan få en uppfattning om hur det kommer att bli i framtiden. Det förvånar mig att Miljöpartiet så tydligt säger att man inte tror på en sådan här utveckling. Man vill ha skatt på kärnkraften så att den går med förlust och därmed kommer att ställas av. Vi tror att det är en felaktig metod. Ett annat nytt grepp - låt mig kalla det så - som också kommer att disku- teras senare är de gröna certifikaten, en väldigt bra insats som jag tror kom- mer att snabba på ökningen av förnyelsebar el i systemet. Också detta är en marknadslösning. Jag kan bara hoppas att övriga partier tycker att det här är en minst lika bra väg som den vi tidigare har använt, nämligen att genom bidrag försöka få till stånd en sådan utveckling. Jag tycker också att det är viktigt att slå fast att vi i vårt land har en gans- ka stor elintensiv industri. Låt mig säga att det är 13-15 enheter som använ- der el som insatsvara. Vi måste självklart se till att de klarar konkurrensen och att de kan fortsätta att investera i Sverige. Jag vet att sådana stora enhe- ter, som exempelvis Kvarnsvedens pappersbruk, naturligtvis har gjort analy- ser av om det är möjligt att investera i Sverige. Vad blir det för energikostna- der och råvarukostnader? Hur kommer det att se ut om 25-30 år eller ännu längre fram? Jo, de gör den bedömningen att det fortfarande är intressant att investera i Sverige. Det gör man trots att man naturligtvis vet om att den stora konkur- rensfördelen vad gäller elpriserna för svensk elintensiv industri undan för undan kommer att minska i förhållande till annan elintensiv industri. Man tycker att andra fördelar är så stora att det är värt att investera i landet. Jag tycker att det är ett bra exempel. För övrigt, fru talman, anser Vänsterpartiet att Barsebäck 2 ska fasas ut ur elsystemet sommaren 2003. Jag yrkar därutöver bifall till utskottets förslag till beslut.

Nils-Göran Holmqvist (S)

Anf. 20 Nils-Göran Holmqvist (S)

Fru talman! Jag vet att Lennart Beijer och Vänsterpartiet intar samma hållning som Kristdemokraterna, nämligen att kärnkraften på sikt ska fasas ut. Jag har dock uppfattat Lennart Beijer som anhängare av samma tingens ordning som den jag förespråkar, nämligen att det är viktigt att man kan er- sätta den utfasade kraften på ett bra sätt. Min direkta fråga till Lennart Beijer är om han anser att kol- och oljebaserad kraft är otänkbar som ersättning för den kraft som fasas ut genom ett beslut om Barsebäck 2. Det finns ju ett tyd- ligt samband mellan stängning av en kärnkraftsreaktor och utsläpp av koldi- oxid. Det andra som jag skulle vilja ta upp är de gröna elcertifikaten, en ny väg som är utstakad. Problemet är att Sverige nu arbetar med ett system, medan man ute i Europa jobbar med ett system där man går i likartad riktning men ännu inte riktigt har kommit fram. För mig känns det rimligt att invänta att man kan ansluta sig till ett gemensamt europeiskt system. Jag vill gärna höra Lennart Beijers uppfattning i den frågan.

Lennart Beijer (V)

Anf. 21 Lennart Beijer (V)

Fru talman! På Maria Larssons ledande fråga om det är bra att ersätta ex- empelvis Barsebäck 2 med kol och olja är svaret naturligtvis att så inte är fallet. Men det är felaktigt att ställa den frågan, för om man ser till Sveriges elförsörjning över året finner man att vi i princip hela året kan exportera. Vid vissa tider under den kallaste delen av året kan vi dock råka in i situationer där vi måste använda all el som vi har och dessutom importera så mycket som vi kan, beroende på att vi har en avreglerad marknad utan en massa tillgänglig reservkraft. Det är inte någon lösning på problemet att exempelvis låta Barsebäck 2 vara kvar eller att åter starta Barsebäck 1. Det som måste ske är en nyinve- stering i ny och miljövänlig energiproduktion. Vi håller nu på att närma oss detta när vi får ett utslag på marknaden att det är en annan situation - det är balans mellan tillgång och efterfrågan, och nu kommer investeringarna. Det vore dumt, Maria Larsson, av oss att klamra oss fast vid den gamla kärnkraften, för då är det väldigt stor risk att vi inte kommer någonstans i den omställning som vi vill göra.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 22 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! För mig är klimatfrågan den stora frågan. Jag vill inte att be- slut som vi fattar i den här kammaren ska få ökade utsläpp från kol- och olje- eldning som resultat. Det är ju ett faktum att det är det som kommer att hända om vi stänger Barsebäck 2, åtminstone enligt de konsultrapporter som vi hittills har tillgång till. Då innebär egentligen Lennart Beijers svar att han säger att det är okej att vi köper in kraft från kol- och oljeeldning för att ersätta kärnkraften när vi har de här behoven, och det är framför allt under vintertid. De uppstår inte jämnt över hela året men de uppstår under vissa delar av året. För mig är det ett orimligt sätt att resonera både med tanke på vårt globala ansvar och med tanke på den största tickande miljöbomb som finns, nämligen växthuseffek- ten. Jag finner det här oförsvarbart, och jag tycker att det går stick i stäv med de långsiktiga energipolitiska mål som vi har. Jag menar att vi ska göra allt för att få fram förnybar energi, miljövänlig energi, i alla former. I det arbetet vill vi aktivt bidra och delta. Men att fatta beslut som på kort sikt innebär att man påskyndar växthuseffekten är inte bara dumt. Det är idiotiskt.

Lennart Beijer (V)

Anf. 23 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Det är bra att Maria Larsson är intresserad av att få fram för- nybar energi. Då menar jag att för att få det, för att få en situation där vi bör- jar investera i just förnybar energiproduktion, åtminstone så länge vi har en avreglerad marknad, måste det finnas ett prisintresse i att göra de här inve- steringarna. Det är ju det som faktiskt sker nu. Däremot blir det fel när man säger att vi ska hålla kvar de gamla reakto- rerna så länge som möjligt. Då inträffar ju nästa problem, nämligen att så länge de är kvar blir det svårare att få i gång nyinvesteringarna. Så det är möjligt, Maria Larsson, att i och med att temperaturskillnaden i Sverige mel- lan sommar och vinter ser ut som den gör, och vi vill ställa av såväl kol och olja som uran, kan vi vid vissa tillfällen få bekymmer med just ökad CO2- import. Å andra sidan måste nyinvesteringar komma i gång. Det är det som är det viktiga om vi ser några år framåt.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 24 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Vänsterpartiet brukar ofta tala om att man vill avveckla kärn- kraften, och menar också att man gör det. Men Vattenfall har upprepade gånger klagat på effektskatten. Man har sagt att om inte effektskatten tas bort kommer man på kort och medellång sikt att avveckla flera reaktorer. Är Bei- jer benägen att göra Vattenfall till viljes och ta bort effektskatten så att de slipper avveckla reaktorer som blir olönsamma?

Lennart Beijer (V)

Anf. 25 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Den beramade effektskatten är naturligtvis ett rött skynke för kärnkraftsindustrin. Vi har väl tyckt, när den tillkom, att den var ett bra medel för att få in pengar till omställningen och för att eventuellt öka kärnkraftsin- dustrins vilja att börja investera i någonting annat i stället. Nu har vi emellertid fått den här nya elmarknaden. Det är klart att där passar inte en sådan här sorts skatt. Men för den sakens skull vet nog vår kraftindustri att det inte är lönt att tro att den skatten tas bort innan vi får en ordentlig uppgörelse om hur vi vill ha det i framtiden. Här kommer det att hända mycket, Ingegerd Saarinen, och jag tror att det kan vara till nytta för oss som vill stänga av kärnkraften inför framtiden att vi får till stånd det här samarbetet med industrin. Men, som med allting annat: Vill man vara med och leka måste man också ha något att sätta in.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 26 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Den avveckling som Beijer förordar förstår jag är ungefär att kärnkraften, bortsett från Barsebäck, går sin livstid ut. Det är en annan tolk- ning av avvecklingen än vad vi hade en gång i världen när vi röstade om den. Jag skulle gärna vilja få bekräftat av Beijer att det är ungefär den här tolk- ningen det handlar om. Då kommer kraftverken att vara så gamla att de inte rimligtvis kan drivas längre när de avvecklas. Sedan undrar jag också vad Beijer verkligen anser om en elmarknad där de flesta köper el på långa avtal och där det inte finns incitament att minska elförbrukningen när effektsituationen är bekymmersam. Anser Beijer att det är en bra marknad?

Lennart Beijer (V)

Anf. 27 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Jag tar den sista frågan först. Nej, det finns fortfarande brister på marknaden. Naturligtvis innebär långa avtal att man kommer undan vissa prisuppgångar. Nu är det mycket som talar för att prisuppgången har varit stor. Det finns en del, i alla fall, som talar för att den inte kommer att sjunka tillbaka riktigt till det gamla läget. Det är klart, då får man förr eller senare en påverkan också på hur folk och företag agerar. Men det är helt klart, och jag är inne på precis detsamma som Ingegerd Saarinen, att både hushåll och vanlig industri har för dåliga incitament att spara och effektivisera i dag. Huruvida kärnkraften ska gå sin livstid ut med det upplägg som finns vet vi inte så mycket om än. Jag tror nog att det ska pressas betydligt. Men det ska det ju förhandlas om. Vad som däremot inträffar ganska snabbt, och det är ju intressant, är att det knappast är någon av kraftindustrins ägare som efter en uppgörelse blir särskilt intresserad av att rusta upp äldre reaktorer. Det blir ju bortkastade pengar. Då investerar man hellre i något nytt, naturligtvis något som håller för framtiden. Man får nog försöka få i gång snöbollen. Den står nu stilla. Den ska börja rulla. Vi har inte fått i gång den riktigt bra ännu, det kan jag erkänna. Men det är ändå läge för att det kan lyckas den här gången.

Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 28 Ingegerd Saarinen (Mp)

Fru talman! Jag vill bara kort kommentera det här med att vi har en fun- gerande elmarknad. Ja, det har vi. Det underströk jag i mitt anförande, och jag tycker att det ska vara så. Lennart Beijer menar att i och med att vi har en marknad är det enbart prisintresset som styr om kraftindustrin vill göra investeringar. Ja, det tror jag är det främsta intresset. Men det måste också vara så att man tror på den energipolitik som förs. Den energiuppgörelse som är gjord är inte trovärdig. Jag skulle vilja fråga: Tror inte Lennart Beijer att det också kan vara en an- ledning till att det faktiskt inte sker några nyinvesteringar?

Lennart Beijer (V)

Anf. 29 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Det är möjligt att det är så, naturligtvis, att kraftindustrin inte har sett med så blida ögon på det politiska systemet under rätt många år. Det må vara sant. Men jag tycker ändå, i de diskussioner vi har med dem, att åtminstone jag känner att de litar på det politiska systemet så långt de nu kan. Det är ju trots allt val också vart fjärde år, vilket kan ställa till det. De tror nog att vi faktiskt försöker genomföra det som vi nu pratar om. De kommer att sitta i förhandlingar med oss om hur vi på bästa sätt kan effektivisera framdeles långsiktigt - någonting som kan hålla över olika mandatperioder naturligtvis. Jag tror att de ändå börjar förstå hur vi fungerar och på vilket det här kommer att handskas med. Industrin är mycket medveten om att det inte går att gå på i de gamla vanliga hjulspåren. De är mycket medvetna om att det måste in bra mycket mer miljöel, grön el, i systemet. De är också medvetna om att vi måste få en effektivare elanvändning. Det är inte så stor skillnad när man diskuterar i dag - vare sig med kraftindustrin eller med industrin i övrigt.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 30 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Det här är en väldigt intressant fråga: Vad är det som driver kraftföretagen att göra investeringar? Priset har en mycket stor betydelse. Av den anledningen anser jag att det är viktigt att vi kan behålla den billiga kärn- kraften så länge som möjligt, så att svensk kraftindustri har möjlighet att investera i ny och förnybar elframställning för att konkurrera på den marknad där man faktiskt konkurrerar. Det är inte bara inom landet i framtiden. Därför gäller det att Sverige fortfarande ska kunna ha konkurrenskraftiga elpriser gentemot omvärlden också. Precis som Lennart Beijer sade är det under vinterhalvåret som vi har im- portbehov. Under sommarhalvåret kan vi exportera. Det måste vi kunna göra till konkurrenskraftiga priser. Annars är det ingen som köper el av oss.

Lennart Beijer (V)

Anf. 31 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Det kan nog tänkas att det finns de som vill behålla reakto- rerna och inte alls stänga av någon kärnkraft och hoppas på att elpriset hålls nere på det sättet. Jag tror inte att det är så enkelt. Om det nu skulle vara så, vore det ändå att gå och vänta på någonting som måste komma. Innan vi får en prissituation som motiverar nyinvesteringar så investerar inte kraftindu- strin. Det innebär att vi riskerar att förlora väldigt många år. Vi kan helt plötsligt stå i en situation där flera reaktorer måste ställas av samtidigt bero- ende på ålder, och då har vi inte vidtagit de åtgärder som behövs för att klara situationen, vare sig på marknaden eller i övrigt. Det är en situation som vi inte vill hamna i. Jag tror ändå att det är någotsånär balans i den energipolitik som de tre samarbetspartierna driver, än så länge med stor framgång.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 32 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Den varma sommaren med avsaknad av regn har inneburit att de vattenmagasin vi har i Norden är lite eller dåligt fyllda med vatten. Där- med har vi också en begränsad förmåga att producera elektrisk kraft från de vattenkraftsstationer som finns i anslutning till vattenmagasinen. Då medde- lar elkraftproducenterna att det kan bli en något ansträngd situation i vinter eller rentav brist på elektrisk kraft. Fru talman! Genast studsar då representanter för vissa organisationer och företrädare för vissa politiska partier upp och säger att vi kommer att få brist på elenergi i vinter. Man är bestämd och säger att vi, med anledning av det, måste öka produktionen från våra kärnkraftverk, kanske rentav bygga mer. Framför allt finns det inget behov av att stänga Barsebäck 2, menar man. Fru talman! Själv skulle jag i sammanhanget snarast vilja tala om brist på tydliga signaler från samtliga riksdagens partier om att vi vill ha och behöver ett nytt energisystem. Jag skulle vilja tala om brist på tydliga signaler om att vi vill bli ett land som satsar på förnybar energi, tydliga signaler om att vi tror på våra möjligheter att teknikutveckla redan existerande gröna energikällor och använda oss av annan energi i vår produktion och uppvärmning än el- energi. Därav min fråga i inledningsanförandet som löd: Menar de i kamma- ren deltagande riksdagspartierna allvar med talet om omställningen av vårt energisystem? På denna fråga har jag fått mycket konkreta och definitiva svar från två av de företrädare som varit före mig i talarstolen i dag. Det förvånar mig, för det bevisar för mig och för övriga delar av kammaren att de båda partierna talar med dubbla tungor. I andra sammanhang talar man om behovet av att ställa om vårt samhälle till ett ekologiskt uthålligt sådant. Från riksdagens talarstol talar man i dag med den andra tungan och säger att vi rentav ska bygga ut vår kärnkraftspro- duktion i världen, till och med i Sverige. Det tredje partiet, företrätt av Maria Larsson, är inne på nästan samma väg. Man ansluter sig till stora delar av det resonemang som finns i den re- servation som de två tidigare nämnda partierna har företett i betänkandet. Men framför allt saknas i den reservation som Maria Larsson företräder kon- kreta förslag på vad man vill göra i stället. Det enda jag har kunnat finna är att man vill ha ytterligare 50 miljoner till forskning, och det är väl gott och väl. Men vad vill Maria Larsson göra i stället för att införa den kvotbaserade certifikatshandeln? Vad vill Maria Larsson göra för att komma ifrån det fos- silbränsle- och kärnkraftssamhälle som vi för närvarande leder mot? Fru talman! Nu skulle jag vilja gå in på varför vi vill ifrån det här sam- hället. Det är därför att kärnkraften, liksom de fossila bränslena, är och förblir en ändlig energikälla. Uranet kommer att ta slut, precis som oljan och gasen. Därtill vet vi allesammans att kärnkraften är och förblir en osäker, kanske rentav farlig energikälla. Så länge vi inte kan säga att vi är 110 % säkra på att ingenting kommer att hända så säger jag att den är farlig. Så länge vi inte med hundraprocentig säkerhet kan säga att vi kan ta hand om vårt avfall för all framtid på tryggt och säkert sätt så har vi ett ansvar även för kommande generationer att ställa om vårt energisystem och skapa ett ekologiskt sådant. Vi har, tillsammans med två andra partier här i kammaren, skapat förut- sättningar för att göra detta. Jag trodde i min enfald att vi skulle kunna bli överens i den här kammaren om behovet av det, men icke sa Nicke. Modera- terna och folkpartisterna framhärdar i fossilbränsle- och kärnkraftssamhället och till del även kristdemokraterna. Vi som har slutit den energiuppgörelse som vi arbetar efter menar att energipolitiken kräver långsiktiga och förutsägbara regler och lösningar. Detta i sig kommer att bidra till att ny energiproduktionskapacitet kommer till stånd, för det behöver vi till viss del. Jag sade inledningsvis att vi behöver långsiktiga och förutsägbara regler. Det kommer också att leda till att vi hus- hållar bättre med den energi vi behöver och vill ha. Vi kommer att effektivi- sera användningen av den. Exempel på sådana åtgärder som är vidtagna och kommer att fortsätta att vidtas är, som redan nämnts, den kvotbaserade certi- fikatshandeln. Fru talman! Man kan utifrån den här debatten fråga sig om vissa partier vill återreglera, eller kanske rent av statsplanera, energiproduktionen i Sveri- ge, och om de inte vill ha en marknad som sköter den här delen av vårt sam- hälle. Det tycks vara så, och jag skulle vara mycket intresserad av att få ett klart besked från Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna om det är på det sättet. Utifrån de anföranden som är hållna från talarstolen tycks det vara så. Själv säger jag att det är en avreglering, eller kanske ska jag kalla det en omreglering, som har skett. Den har varit bra. Den har varit positiv framför allt för oss konsumenter, vilket vi allesammans är på ett eller annat sätt. Denna avreglering har ökat trycket på elproducenterna att pressa ned pro- duktionskostnaderna. Den har gett en ökad konkurrens på elmarknaden, vil- ket i sin tur inneburit att anläggningar med höga produktionskostnader och låga nyttjandetider har stängts. De har alltså stängts av ekonomiska skäl. Detta i kombination med att elproducenterna inte längre behöver hålla den reservkapacitet, den reserveffekt, som de tidigare hållit har medfört att vi i dag har få sådana anläggningar. Så fungerar en marknad, och jag vill alltså, fru talman, ha besked från de tre uppräknade partierna om de tror på marknaden eller inte.

Lennart Beijer (V)

Anf. 33 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Jag kan lugna Eskil Erlandsson med att vi självklart står bak- om en omställning av energisystemen inför framtiden. Jag tycker att jag i mitt inlägg var ganska tydlig med att säga att det är precis den riktningen som vi vill se. Vi har en rad förslag för att kunna skapa incitament för detta, men naturligtvis har vi inte de utredningsresurser som står till Eskil Erlandssons förfogande på departementet. Jag hoppas i alla fall att han får del av dem. Självklart vill vi ha en avreglerad och konkurrensutsatt elmarknad även i fortsättningen. Därom råder inga tvivel. Jag skulle vilja ställa tre frågor till Eskil Erlandsson. Centerpartiet skriver i sin ansökan om aktuell debatt att man tycker att det går för långsamt med energiomställningen. Jag skulle vilja fråga Eskil Erlandsson: Vems är felet för att det går så långsamt? Min andra fråga är: Ser Centerpartiet i dag något allvarligare miljöhot än koldioxidutsläppen och växthuseffekten? Min tredje fråga är: Är Centerpartiet berett att stänga av en reaktor även om det innebär ökade koldioxidutsläpp?

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 34 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Målsättningen med omställningen av energisystemet är att vi ska få en ekologiskt långsiktigt hållbar energiproduktion i Sverige och i övri- ga delar av jordklotet. Det är svar på den tredje frågan, Maria Larsson. Alla de åtgärder som vidtas, enligt det beslut som riksdagen fattade i juni månad, strävar mot det målet och ingenting annat. Vi skapar incitament för att få fram ny elproduktion genom den kvotsba- serade certifikatshandeln. Maria Larsson har inget svar på min fråga vad hennes alternativ är till vårt sätt att ställa om. Jag har inte kunnat finna detta i det betänkande som i dag är föremål för behandling i kammaren. Var i betän- kandet finns kd:s alternativ? Var finns pengarna? Fru talman! Omställningen har tagit tid. Det har berott på att den avregle- ring, eller snarare omreglering, som är gjord har varit lyckosam. Elenergipri- set sjunker till historiskt mycket låga nivåer. Det är alldeles självklart att en sund investerare inte investerar pengar om vederbörande inte tror att han kan få tillbaka dem, och kanske inte ens får ränta på nedlagt kapital. Nu har vi fått ett elenergipris som gör att investeringar åter är lönsamma. I kombination med de så kallade gröna certifikaten kommer de investeringar som görs framöver att bli gröna.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 35 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag måste nog ändå få ett förtydligande kring kombinationen stängd reaktor och ökade koldioxidutsläpp. Är man från Centerpartiets sida beredd att öka utsläppen till en viss nivå om de håller sig inom rimliga grän- ser? Hur mycket ökade koldioxidutsläpp är man beredd att acceptera för att kunna stänga en reaktor - om det nu handlar om ett längre eller ett kortare övergångsskede? Jag skulle gärna vilja ha detta specificerat lite mer. Beträffande de gröna elcertifikaten är jag intresserad av att höra om Eskil Erlandsson tycker att det finns en poäng i att invänta det arbete som i dag pågår ute i Europa för att kunna samordna certifikatssystemen. På en avregle- rad marknad har det naturligtvis betydelse om länder utvecklar egna system eller om de kombinerar sina system med andras så långt det är möjligt. När det gäller framtiden, Eskil Erlandsson, tror jag väldigt mycket på sol- cellsbaserade system. Jag tror på vätgasbaserade system. Det är en av anled- ningarna till att vi vill lägga mer forskningspengar på detta. Fortfarande finns endast initiala satsningar, och det finns många trösklar att komma över innan man har en så bärkraftig teknik att den också ger ett tillskott till den totala energiproduktionen. Detta är en av de framkomliga vägar som vi tydligt vill peka ut i årets budget.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 36 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Det kan konstateras att de mål som var uppsatta för tillkomst av ny produktionskapacitet, liksom sparmålen, är uppnådda. Detta innebär att det är möjligt att stänga Barsebäck 2, eftersom vi nått dit vi skulle. Vi har alltså nått målet utan att ta någon ny produktionskapacitet, baserad till exem- pel på fossila bränslen, i anspråk. Jag vill återigen säga, fru talman, att det är min bestämda uppfattning att ny produktionskapacitet ska vara precis som den senast tillkomna, nämligen ekologisk - grön - för att inte smutsa ned vår omgivning. När det gäller de gröna certifikaten är de på väg in i stora delar av Europa. Det är bra om vi kan harmonisera ett regelsystem så att vi får en handel över nationsgränser. Jag tycker att det är viktigt att någon går före. Förmodligen kommer vi i Sverige att gå före med detta. Låt oss i så fall göra det, så att vi får i gång en ny produktion av grön el inte bara i Sverige utan också i övriga delar av Europa. Då kanske vi också kan harmonisera de gröna certifikaten allteftersom länderna ansluter sig till systemet, vilket jag är alldeles överty- gad om kommer att ske i större delen av Europa.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 37 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Eskil Erlandsson efterlyser besked om var Folkpartiet står i energipolitikfrågan. Det borde väl inte vara någon tvekan om det. Jag tror att alla i kammaren, och även i riksdagen i övrigt, vet var Folkpartiet står - utom möjligtvis Eskil Erlandsson. Vi är mycket tydliga när det gäller energipoliti- ken. Så det blir inga poäng för den frågan, Eskil Erlandsson, utom möjligtvis avdrag för stilpoäng. Att vi i Folkpartiet dessutom skulle framhärda om fos- silsamhället, som Eskil Erlandsson sade, är absolut inte sant. Det är dessutom rent dumt att påstå det. Menar vi allvar med omställningen? Ja, men med ansvar - ansvar för job- ben, för ekonomin och för miljön. Jag kan i dag tyvärr inte säga att samma sak gäller för Eskil Erlandsson. Eskil Erlandsson talade också om ett ekologiskt uthålligt samhälle, och det är väldigt intressant. Hur ska samhället byggas uthålligt på lång sikt? I Johannesburg i somras fattades vid ett möte med i stort sett alla världens länder närvarande ett intressant beslut, som Eskil Erlandsson säkert också känner till men galant hoppade över. Det sades där att kärnkraften förmodli- gen är en av de komponenter som kommer att behövas för den framtida ut- vecklingen just för att skapa en uthållig tillväxt i världen. Det glömde Eskil Erlandsson att tala om. Vi kanske ska tala lite grann om det i stället. Man ser från världssamfundets sida oerhört mycket mer positivt på kärnkraften än just Centerpartiet och Eskil Erlandsson.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 38 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Att ställa om energisystemet handlar om att ställa om det både från kärnkraftssamhället och från fossilsamhället. Återigen, Eva Fly- borg: Jag har inte i det betänkande som är föremål för behandling kunnat hitta något alternativ till den omställning som vi tre samarbetspartier nu har påbörjat. Det finns inget annat än kritik mot det vi har gjort. Det finns inget alter- nativ. Vad är Folkpartiets alternativ? Jo, Folkpartiets alternativ till att fort- sätta att gå i de fotspår vi i dag går i, och det är fossilsamhället och kärn- kraftssamhället. Vi måste tänka om, Eva Flyborg.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 39 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Man kan inte bara ställa om för sakens egen skull, även om det är någonting man har haft i sitt partiprogram i många år och kanske kän- ner en förpliktelse att leva upp till. Jag har här en artikel från gårdagens GP, Göteborgs-Posten. Man beskri- ver de stora fina turbinerna i Stenungssund. De har legat i malpåse i fem år. Nu ska man sätta i gång dem. Det är oljeedlade kondenskraftverk i Stenungs- sund. Det är en del av den politik som Centerpartiet och Eskil Erlandsson stöder i kammaren och som han tvingar på svenska folket. Det är inte någon- ting som det alls har valt medvetet. Tycker Eskil Erlandsson att de 128 ton svavelnedfall och 460 ton kväve- nedfall över Skåne som kommer att ske per år i ökning för att vi ställer av kärnkraften är bra? Är det en del av ett framtida samhälle som Centerpartiet vill se? Fru talman! Jag kan inte annat än fundera lite på det som Centerpartiet sade i valrörelsen om att det är ett kluvet och delat land. Jag har börjat förstå vad Centerpartiet och Maud Olofsson menar med det. I norr får man inget väsentligt ökat nedfall därför att man ligger långt från Danmark. Men vi i södra och västra Sverige får ett stort ökat nedfall. Nu förstår jag lite mer vad Centerpartiet menade i valrörelsen. Vi får ett kluvet Sverige med stora miljöförstöringar i söder och inte så mycket i norr.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 40 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Svara på min fråga någon gång, Eva Flyborg. Vi har haft des- sa debatter nu ett antal gånger. Vad är Folkpartiets alternativ? Eva Flyborg säger gång på gång att också hon vill ha en omställning av vårt energisystem till ett ekologiskt hållbart samhälle. Men i konkret handling visar aldrig Eva Flyborg några kort på bordet. Vilket ansvar tar Eva Flyborg för kommande generationer? Vilket ansvar lägger Eva Flyborg på kommande generationer att ta hand om det avfall, bara för att ta ett exempel, som skapas varje dag i vår kärnkraftsproduktion? Den ökning av koldioxidutsläppen som Eva Flyborg talar om beroende på det resonemang Eva Flyborg har om att det skulle bli en ökad elproduktion från till exempel kolkraft om vi stänger av ytterligare kärnkraftsproduktion bygger just på att vi ersätter kärnkraftsproduktion med kolkraft. Men i Cen- terpartiets Sverige gör vi inte det. I Centerpartiets Sverige ställer vi om vårt energisystem till ett ekologiskt hållbart sådant innebärande att det inte blir några utsläpp. Det blir en miljö- vänlig energiproduktion i stället.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 41 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Eskil Erlandsson undrar som Moderaterna inte tror på mark- naden. Jag tror inte att det är Moderaterna som är marknadens problem. Pro- blemet är Eskil Erlandsson. Det är Eskil Erlandsson som vill stänga av kra- narna. Det är inte Moderaterna. Vi tycker inte att man ska detaljreglera hur framtidens kraftindustri ska se ut. Vi vill i stället sätta ramar, i vissa fall tuffa ramar för miljökrav och ut- släpp. Givetvis måste vi ställa krav på hög effektivitet. Men vi vill inte detalj- reglera. Vi vill inte gå och stänga av kranen som Eskil Erlandsson.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 42 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag måste upprepa min fråga som svar. Moderaternas företrä- dare brukar också tala om behovet av att vi allesammans på klotet ska leva i ett ekologiskt samhälle. Det gäller inte minst för att kommande generationer också ska ha ett bra samhälle att leva i där de mår bra, hälsan är god och så vidare. Men Ulla Löfgren lever kvar i det förgångna. Hur ska Ulla Löfgren ställa om vårt energisystem? Svar finns inte i be- tänkandet i dag. Samtidigt talar man med ord om behovet. Ulla Löfgren måste också vara medveten om att även om vi kan diskutera tidsutdräkten på kärnkraftens vara eller inte vara finns det ett behov av att investera i ny ener- giproduktion. Det behovet finns nu oaktat om Ulla Löfgren vill köra kärnkraftverken några längre än vad jag tycker att vi ska göra. Vad är Ulla Löfgrens svar på min fråga? Hur ska vi få den nya produktionen? Jag har inte sett något sådant alternativ i det betänkande som är föremål för behandling i dag.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 43 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Jag har gett svaret. Det är vi politiker som ska sätta ramarna, och marknaden ska rätta sig efter vilka ramar vi sätter. Men det är marknaden som ska utveckla alternativen. Det är inte vi politiker som ska göra det, och det är inte vi som ska gå och stänga av kranarna. Det behövs investeras i ny energiproduktion, säger Eskil Erlandsson. Ja, det behövs det. Men marknaden investerar inte i ny elproduktion om den är osäker. Den energiuppgörelse som Eskil Erlandsson har varit med och skrivit under skapar en så stor osäkerhet att marknaden inte investerar i ny elpro- duktion.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 44 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Det är rätt, Ulla Löfgren. En av politikens uppgifter är att sätta ramar och bestämma spelregler. Men den ska också skapa långsiktiga förutsättningar som i sin tur kan ge långsiktiga lösningar. Det är just detta som vi har gjort i samband med att vi fattade energibe- slutet i somras. Moderaterna har inget alternativ. De påstår att vi ska köra vidare med det vi redan har. Men det kommer också att ta slut. Vi måste ha en ny produktionskapacitet. Vad är Moderaternas svar på hur vi ska få fram denna? Vi har ett svar. Vi har ett ramverk. Moderaterna har det inte.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 45 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Jag vill börja med att erinra om hörnstenarna i energipoliti- ken. Den energipolitiska proposition som riksdagen beslutade om i våras innebär att vi ska ha en trygg och säker energiförsörjning. Vi ska värna indu- strins konkurrenskraft, vi ska ta stor hänsyn till miljö, hälsa och klimat, och vi ska - och det är viktigt - hålla hushållens kostnader för energi på en rimlig nivå. Det finns en bred politisk samsyn på energiområdet mellan Socialdemo- kraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet alltsedan år 1997. I och med samarbetet i 2002 års energipolitiska proposition har vi en fort- satt uppgörelse över blockgränsen som ger stabilitet och långsiktighet i en fråga som så många människor, företag och andra aktörer är så beroende av. Det är en styrka för svensk energipolitik. Jag vill påminna om att huvudinriktningen sedan 1997 års energiöverens- kommelse ligger fast. Hittills har resultaten på det hela taget varit goda. De mål som sattes upp har uppnåtts. För att kunna höja ambitionsnivån kraftigt och för att ytterligare främja teknikutvecklingen antogs i 2002 års energipoli- tiska beslut nya styrmedel. En ny styrform för förnybar energi, elcertifikatsy- stemet, ska komma till. Målet är att öka användningen av el från förnybara energikällor med 10 terawattimmar till år 2010. Det är en mycket kraftig ambitionshöjning jämfört med nuvarande stödprogram. Det nya systemet innebär att vi kommer att få mer energi från biobränsle men också från vind- och vattenkraft. En särskild satsning görs på just vind- kraften, som under certifikatsystemets inledande år får ett särskilt stöd. Ett planeringsmål sätts också upp för att öka beredskapen i den fysiska plane- ringen för utbyggnad av vindkraften. Fru talman! Efterfrågan på energi ökar. Även om senare års utveckling visar att sambandet mellan BNP-tillväxt och ökad energianvändning inte är lika stark som tidigare så finns det där. Därför är det viktigt att skapa incita- ment till en effektivare användning av energin. I Sverige har vi länge gjort det med hjälp av höga energiskatter och skatter på utsläpp av bland annat koldioxid. Detta kompletteras med åtgärder för att i första hand främja lokala och regionala initiativ. På klimatområdet går vi vidare och utvecklar nya styrmedel. Ett exempel är handel med utsläppsrätter, där EU:s miljöministrar nyligen nådde en över- enskommelse om ett direktiv. Vår samverkan om energipolitiken innebär också att socialdemokrater, vänsterpartister och centerpartister tar ett gemensamt ansvar när det gäller kärnkraften. I 1997 års beslut avskaffades slutåret 2010. Det var ett uttryck för att vi anser att kärnkraften är nödvändig tills andra energikällor kan komma in i systemet i tillräcklig omfattning. Det är viktigt att komma ihåg att det var för att ersätta olja och kol som kärnkraften en gång byggdes ut. Detta betyder att Sverige nu är mindre sårbart när det gäller svåra effekter på ekonomin i tider när oljepriserna är instabila. Så hade det inte sett ut utan kärnkraften. Då hade vi suttit i den sits som de flesta andra länder i Europa nu gör, nämligen i ett ordentligt beroende av olja, kol och naturgas. Det vore att lura sig själv och medborgarna att säga att vi på kort tid kan ersätta kärnkraften med förnybara energislag. Jag tycker att vi bör vara öd- mjuka inför detta faktum, framför allt i dessa tider. Fru talman! Kärnkraften svarar för i princip halva vår elförsörjning - om- kring 65 terawattimmar. Den andra halvan står vattenkraften för. Vinden svarar för en halv terawattimme och biobränslena för tre terawattimmar. Det är mot den bakgrunden man måste se sanningen i vitögat och våga säga att det måste få ta tid att avveckla kärnkraften. I samband med den senaste energipolitiska propositionen togs det nya initiativ, som innebär att det nu skapas förutsättningar för att reaktorerna stängs i en takt som medger tid för anpassning. Detta kan ske i en planerad och ordnad utfasning av kärnkraften samtidigt som annan miljövänlig elpro- duktion tas i drift och elförsörjningen tryggas. I somras utsågs en förhand- lingsman. Han har nu kommit i gång med sitt arbete. En överenskommelse mellan staten och kraftindustrin ger gynnsamma förutsättningar för en före- tagsekonomiskt försvarbar fortsatt drift och en successiv stängning av de svenska kärnkraftverken samtidigt som annan miljövänlig elproduktion tas i drift och elförsörjningen tryggas. Den elintensiva industrins konkurrenskraft måste naturligtvis särskilt beaktas. Fru talman! Vi har just nu en mycket ovanlig situation i den svenska el- försörjningen. Svenska och norska vattenmagasin har nivåer som vi inte observerat på många tiotals år. De svenska magasinen är på en nivå som inte har varit så låg på 50 år. De norska magasinen slår rekord som är 70 år gam- la. Orsaken är de knappa regnmängderna under sommaren och hösten. Elpri- serna stiger kraftigt, och det innebär förstås en oro hos många konsumenter och aktörer på marknaden. Priserna på den nordiska elbörsen Nordpol låg under motsvarande period förra året på i genomsnitt 20 öre per kilowattimme. Det kan jämföras med genomsnittspriset den här veckan, som ligger på över 70 öre per kilowattimme. Stigande priser är ett resultat av att marknaden reagerar på en bristsituation. De stigande priserna har lett till att kraft nu också produceras i anläggningar som tidigare låg i malpåse eller som bara användes under mycket korta perioder i några enstaka timmar per år. Impor- ten av el till Sverige och Norge ökar. Jag förutsätter att marknadens samtliga aktörer tar sitt ansvar. All tillgänglig överföringskapacitet måste utnyttjas, och företag och hushåll måste ta vara på möjligheterna till energibesparing. Jag utgår från att det sker nu. I det korta perspektivet kan problem uppstå för de konsumenter som har rörliga priser eller för de handlare som inte har prissäkrat sig mot höga priser. Det är viktigt att våra myndigheter noga bevakar utvecklingen till exempel i ett konkurrensperspektiv. Dagens situation är en illustration till det faktum att det svenska elsyste- met i förlängningen kommer att behöva tillföras ny produktionskapacitet. Det är något som regeringen också har beskrivit noggrant i budgetpropositionen. Därför behövs det kommande elcertifikatsystemet och den kommande för- ändringen av kraftvärmebeskattningen. De partier som står bakom energipolitiken är överens om att även med en utökad handel så ska Sverige vara i huvudsak självförsörjande med elpro- duktion. Med den inriktning som vi valt minskas behovet av att importera el, och utsläpp av koldioxid och andra miljöskadliga ämnen reduceras. Fru talman! Jag vill avsluta med några ord om Barsebäck. Regeringen har tidigare bedömt att stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck kan genomföras senast 2003, när erforderliga åtgärder har fått genomslag. Riks- dagen har angivit de viktigaste kriterierna för att villkoren ska kunna sägas vara uppfyllda. De är att stängningen inte får medföra påtagligt negativa effekter för elpriset, för tillgången till industrin, för effektbalansen, för miljön och för klimatet. Som ni vet pågår just nu remissbehandling av de rapporter som har tagits fram i frågan. Regeringen avser att tillsammans med Center- partiet och Vänsterpartiet redovisa sin bedömning till riksdagen i mars. Den omställningen ska givetvis ske på ett för jobben, miljön och ekonomin an- svarsfullt sätt.

Eskil Erlandsson (C)

Anf. 46 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag gläder mig över ministerns uttryckssätt när han säger följande: Det måste få ta tid att avveckla kärnkraften. Jag tycker att det är en ansvarsfullt formulerad politik, och den överens- stämmer också med min syn på det hela. Men den står delvis i motsats till vad en del av regeringens stödpartier i energifrågan har sagt i talarstolen tidigare i dag, vilket gör mig något konfunderad. Jag är intresserad, och skulle vilja ha ett löfte av näringsministern här i dag, när det gäller det beslut som riksdagen ska fatta i mars om en eventuell stängning av Barsebäck 2. Då ska det verkligen finnas en fullständig genom- lysning både av miljökonsekvenserna och de samhällsekonomiska konse- kvenserna. Det underlag som presenterades i samband med att beslutet fattades om Barsebäck 1 var inte fullständigt på någon av dessa två punkter. Och jag förutsätter att det blir ett mycket bättre underlag när riksdagen ska ta ställning nästa gång, naturligtvis både utifrån remissomgången och utifrån alla de beräkningsmetoder som finns att tillgå. Det är min ena fråga, och jag hoppas på ett positivt löfte. Min andra fråga handlar om att energipolitiken numera också har jäm- ställdhetsambitioner. Det tycker jag var väldigt positivt att läsa. Följande står i budgetpropositionen: Vid utformning av information, utbildningsverksamhet och utveckling av ny teknik är det viktigt att ha ett genusperspektiv för att tillgodose såväl kvinnors som mäns behov. Ord utan handling är inte mycket värda. Och jag tycker att denna skriv- ning är väldigt intressant. Jag skulle därför vilja fråga ministern: Vilka upp- följningsmetoder finns för att se om detta verkligen ger genomslag? Hur tänker ministern mäta resultatet av dessa skrivningar?

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 47 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag kan härmed försäkra Maria Larsson om att det kommer att bli en utomordentligt högkvalitativ genomlysning av effekterna både på miljön och på ekonomin av de förslag som jag kommer att signera och lägga fram till riksdagen i mars. Det pågår nu ett utomordentligt ambitiöst arbete på många olika myndigheter och institutioner för att analysera de konsultrapp- orter som har tagits fram. Tillsammans blir det ett väldigt brett material. Och jag ska se till att det förädlas ytterligare vid den kommande behandlingen i departementen. Jag är rätt övertygad om att när vi står här frampå vårkanten och debatterar igen på basis av den propositionen kommer vi att vara överens om att det är ett fullödigt och högkvalitativt beslutsunderlag som vi har. När det gäller jämställdhetsambitionerna är jag den förste att hålla med om att ord utan handling inte betyder mycket. Detta är ett nytt sätt att närma sig dessa frågor som vi nu utvecklar. Det kommer också att ingå i propositio- nen i mars hur vi nu tar steg vidare i konkretiseringen av den viljeyttring som var beskriven i budgetpropositionen. Även jag skulle vilja ställa en fråga till Maria Larsson. Jag lyssnade upp- märksamt på hennes anförande i debatten, och hon sade ett par saker som jag tyckte var väldigt kloka. Bland annat underströk hon vikten av långsiktighet och stabilitet i energipolitiken. Det är nyckelord också för mig i mitt val av politisk väg i denna fråga. Men jag undrar: Vad är Kristdemokraternas strate- gi för att medverka till långsiktighet och stabilitet i denna fråga? Är det den parlamentariska strategi som jag kan iaktta hos Kristdemokraterna, en ener- gipolitik som bygger på en liten koalition av utkantspartier, samarbete med de två andra partierna till höger, Folkpartiet och Moderaterna? Stabilitet och långsiktighet står för mig i motsatsställning till en liten utkantsgrupp av parti- er längst ut på brädans yttersta spets. Om man menar allvar med att säga att man vill ha långsiktighet och stabilitet bör man väl närma sig gungbrädans mitt och vara med och påverka över blockgränsen? Det är min fråga till Ma- ria Larsson, och jag är utomordentligt nyfiken på svaret.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 49 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Maria Larsson svarade på min korta fråga. Jag har en klocka framför mig och jag ägnade faktiskt ungefär 1 minut och 50 sekunder åt att svara på hennes frågor och ungefär 10 sekunder åt att ställa en kort och kärn- full egen fråga. Den gällde Maria Larssons parlamentariska strategi. Om man tar på allvar att man tycker att det här är ett politikområde som behöver lång- siktighet och stabilitet och om man är ett parti i Sveriges riksdag och inte en organisation på gator och torg, hur översätter man då detta allvarsamma kon- staterande till praktisk politisk handling? Maria Larsson svarade med att räkna upp alla möjliga inslag i Kristdemokraternas politiska innehåll i denna fråga. Dem har jag varit beredd att diskutera också, även om jag tyckte att er reservation är tunn på förslag och rik på retorik. Men den fråga som jag stäl- ler är: Hur åstadkommer man långsiktighet och stabilitet genom att vandra med, i detta sammanhang, två små utkantspartier som är kärnkraftsfanatiker, åtminstone vad gäller Folkpartiet? Ni vandrar ensamma just i denna reserva- tion. Men ni vägrar att delta i politikens utformning över blockgränsen. Där- med medverkar ni inte till stabilitet och långsiktighet. I stället går ni fram, med några tiotal mandat här i kammaren, en helt egen väg och säger att alla ska vara stabila och långsiktiga. Men såsom parlamentarismen fungerar är detta enbart en politik för ryckighet, för korsiktighet och för temporära hop- pande majoriteter. Vi satsar på uppgörelser över blockgränsen som har förut- sättningar att vara långsiktiga, uthålliga och stabila. Välkommen i det samar- betet, Maria Larsson, i stället för att stå längst ut på gungbrädan och tjoa åt oss.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 50 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Om jag håller mig till näringsministerns anförande och tolkar det som har sagts i talarstolen i dag, och om ministern verkligen följer samt- liga de hörnstenar som han räknade upp i början, då kan vi i Folkpartiet och hela svenska folket se ljuset i den mörka tunneln. Då blir det ju ingen ytterli- gare stängning av något kärnkraftverk, näringsministern, och förmodligen startar regeringen Barsebäck 1 ganska snart igen. Det är ett bra besked, tycker jag. Vindkraften byggs inte heller ut, särskilt inte med tanke på signalerna från Danmark och en omvärdering av deras egen vindkraft. Vi kanske också till och med avskaffar tankeförbudet för att forska på nya former av miljövänlig framtida kraft eftersom vi behöver mer energi, som näringsministern sade. Detta är en helt annan tolkning som näringsministern gör än Centerpartiet och Vänsterpartiet som vi hittills har hört. Så tolkar jag näringsministern i dag. Jag kan även för Leif Pagrotsky rekommendera Miljövänner För Kärn- kraft. Jag tycker att hela regeringen verkar vara mogen för det. Det är ett glädjande besked att man kommer med en mycket mer nyanserad inställning till hela kärnkrafts- och energiproblematiken. Den skiljer sig väsentligt från Centerpartiets och Vänsterpartiets tidigare retorik här i dag. Välkommen i gänget!

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 51 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag tackar Eva Flyborg för stödet för regeringens energipoli- tik, och jag skulle kunna önska också Folkpartiet och Eva Flyborg välkomna i vårt samarbete när det gäller att ta ansvar för en långsiktig, viktig och svår fråga i svensk politik som har dominerat svensk politik till och från under ett kvarts sekel. Det är bara det att det för mig känns lite ihåligt. Jag vet ju vad Eva Fly- borg tycker i sakfrågan, och jag vet hur långt avståndet är mellan oss. Men jag välkomnar den trivsamma tonen och den lågmälda polemiken. Jag menar allt jag säger i mitt anförande och utgår från att Eva Flyborgs varma omfamnande är ironiskt menat. När vi fram på vårkanten nästa gång ska debattera detta, på basis av konkreta förslag där vi väger samman dessa olika mål, finner vi kanske att vi har så övertygande argument att avståndet kan krympa. Jag är dock förvånad över en sak och skulle i det sammanhanget vilja ställa en fråga till Eva Flyborg. Jag vet att Folkpartiet i dag är Sveriges mest kärnkraftsvänliga parti. Såvitt jag vet - vi får väl se om diskussionen om en liten stund visar någonting annat - är Folkpartiet det enda partiet som vill sätta gasen i botten när det gäller att bygga ny kärnkraft, att utveckla ny kärnkraft. Därför blev jag lite förvånad när jag observerade att Folkpartiet inbjöd Miljöpartiet till regeringssamverkan. Hur kan det komma sig att man - om man menar allvar med den utkantsposition som man har när det gäller synen på kärnkraften - bjuder in Miljöpartiet? De finns ju så långt ut på den andra utkanten att de inte ens klarar av att samarbeta med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern, som ju så till den milda grad är föremål för Eva Flyborgs ogillande vad gäller politikens innehåll. Men att sitta i samma re- gering skulle fungera finfint i fyra år. Förklara det för oss, Eva Flyborg!

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 52 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Jag skulle behöva förklara mycket för den här regeringen men jag ska nöja mig med några saker här i dag. Jag misstänkte, fru talman, att han bara lôvade och lôvade - det kommer inte att bli någonting av alla fina ord som vår näringsminister är så bra på och duktig på att uttala. Där- emot får jag gå i svaromål beträffande några saker. Näringsministern utmålar oss och även Moderaterna som en utkantsgrupp i marginalen - kanske talade han till och med om fanatiker; jag får senare läsa protokollet lite tydligare. I så fall är ju också en majoritet av svenska folket det. Menar verkligen näringsministern att svenska folket är kärnkrafts- fanatiker bara därför att en majoritet av svenska folket faktiskt vill behålla och till och med tillåta ny kärnkraft? Det kan han väl ändå inte mena. Vad man inte vill ha är ett fortsatt beroende av kol, olja, naturgas och så vidare. Jag visade tidigare en artikel från Göteborgs-Posten om att sätta i gång gamla oljeturbiner, om att fortsatt elda med olja och kol. Näringsminis- tern kan väl ändå inte mena att det är bra. Genusperspektivet är en annan sak som näringsministern egentligen inte gav något svar om. Det skulle i så fall vara olika för män och kvinnor. Är det så jag ska uppfatta det? Med ordet "genus" syftar man ju trots allt på kön. Eller är tanken att man ska skriva så att även män ska förstå sådana här kom- plicerade saker? Jag skulle gärna vilja höra lite grann om vilka tankar näringsministern har om just detta med ett genusperspektiv på informationen. Vidare: Att regera ihop med Miljöpartiet skulle ha gått alldeles utmärkt. I dag kl. 17 kommer vi att rösta igenom några saker som vi trots allt har kunnat enas om, även efter "regeringsskiftet". Det handlar då om regelförenklingar för våra småföretag till exempel - om en minskning av kostnadsmassan och om att inte behöva hantera så många krångliga regler. Det här är bara ett av tusentals exempel på saker som skulle ha blivit väsentligt bättre med en sådan regering, Leif Pagrotsky! Jag ska skicka med ett inbetalningskort vad gäller Mijövänner För Kärn- kraft, för där tror jag att ni kan få en del bra information och lite stöd för er uppfattning i frågan om att kärnkraften faktiskt behövs i Sverige även fort- sättningsvis.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 53 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag ställde en enda fråga till Eva Flyborg men jag kan inte ur- skilja ens en ansats till svar. Min enkla fråga var: Hur kan det komma sig att man ska regera ihop när man står så långt från varandra i denna viktiga fråga? Jag undrar hur energipolitiken då skulle ha sett ut och hur det skulle ha sett ut när det gäller synen på kärnkraften. Och hur skulle det i en sådan regering ha varit med attityden till Barsebäck - till att återstarta Barsebäck 1 och till stängningen av Barsebäck 2 - och till nyutvecklingen av nya kärnkraftverk? Hur skulle alltså politiken ha sett ut på det område som vi diskuterar här och nu i den energipolitiska debatten? Jag försöker bara fråga om Eva Flyborgs argument om energipolitikens stora betydelse är ett uns trovärdiga om det som de gäller ska genomföras tillsammans med Miljöpartiet. Det var detta som var min enkla fråga men jag konstaterar att Eva Flyborg har använt all sin tid utan beröra detta ens med ett andetag. Jag beklagar det och konstaterar samtidigt att hennes debattid är uttömd. Eva Flyborg ställde en fråga till mig som jag ska besvara, nämligen hur jag kan kalla Folkpartiet för ett utkantsparti när de har en så fin politik som Eva Flyborg tycker att de har. Jo, jag konstaterar att i Sveriges riksdag är partierna i frågan om kärnkraftens framtid grupperade på ett visst sätt, inne- bärande att i stort sett alla partier tycker att kärnkraften ska fasas ut. Till och med Kristdemokraterna har en del formuleringar om detta, även om de säger nej till ett certifikatsystem och nej till tillförsel av nämnda typ av energi och annat. Det finns två partier som inte vill fasa ut, och det är Moderaterna och Folkpartiet. Ett av dessa partier, det mindre av dessa två, vill inte bara säga nej till en utfasning av kärnkraften. Tvärtom vill man till och med utöka kärnkraften. Jag förstår inte vad ordet "utkant" betyder om det inte inrymmer Folkpartiet i den här frågan. Det är mitt enkla svar på den fråga som Eva Flyborg ställde till mig om hur man kan kalla Folkpartiet för ett utkantsparti i energipolitiken.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 54 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! I mitt anförande ställde jag ett par frågor till näringsminis- tern. Jag tycker mig faktiskt ha fått svar på de frågorna i näringsministerns anförande, så det gläder mig. Min första fråga var om näringsministern tycker att det är rimligt att el- skatten på tio år har höjts med 158 % och att 40 % av elpriset är skatt. När- ingsministern redogjorde för att det var en del av politiken att ha hög skatt på el. Min andra fråga gällde om det behövs mer eller om det behövs mindre el i framtiden. Ministern sade att det kommer att behövas mer el i framtiden. Där måste jag få ställa en följdfråga. Energikommissionen har ju gjort bedöm- ningen - jag antar att det är bland annat på denna som regeringens politik vilar - att elförbrukningen framöver kommer att öka med si och så mycket. Men ökningen sker snabbare. Jag undrar därför om energiuppgörelsen var baserad på de prognoser som fanns tidigare och på vilket sätt det i så fall kommer att påverka energiuppgörelsen att vi förmodligen kommer att för- bruka mer el än som är prognostiserat. Slutligen, fru talman, vill jag säga att jag är väldigt spänd på att höra vil- ken motfråga jag får från näringsministern.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 55 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Min motfråga är: Hur kan det komma sig att riksdagens le- damöter är så förvånade över att detta är en debatt och inte en frågestund? Riksdagens ledamöter verkar tycka att man ska stå här i talarstolen och svara på frågor ungefär som i Fråga Lund eller något sådant. Jag uppfattar detta som en debatt där skillnader och likheter mellan partierna i en för folket vik- tig fråga ska klarläggas. Då tycker jag att det är rimligt att man diskuterar fram och tillbaka, inte bara enkelriktat. Jag tycker dock att en och annan har misslyckats i den ambitionen. Jag gör mitt bästa när det gäller att svara på de frågor som jag får. De är dock extremt många, så jag klarar inte att få tid för alla. Jag gör dock, som sagt, mitt bästa. Men jag kräver också rätten att få ställa en och annan mot- fråga. En sak som jag redan har nämnt men som inte blev berörd här var ärligt menad och ingen retorisk fråga. Jag skulle nämligen gärna vilja ha klarlagt om Moderaterna liksom Folkpartiet vill bygga ut kärnkraften. Jag har inte kunnat läsa mig till någon syn på detta och efterlyser därför ett klarläggande. Jag är genuint nyfiken på att få veta detta. Vi har redan konstaterat att vi på samma sätt ser sambandet mellan till- växt å ena sidan och elförbrukning och energiförbrukning i övrigt. När till- växten är bra går det åt mer energi. Men vi måste ha en politik för att se till att detta samband blir så svagt som möjligt. En ökad och hög tillväxt och samtidigt minskad energiförbrukning, elförbrukning, har jag väldigt svårt att se. Vi vet ju att en regering i modern tid i Sverige har lyckats med bedriften att minska elförbrukningen genom en hel mandatperiod. Det var den borger- liga regeringen mellan 1991 och 1994, och det berodde inte på att de var fanatiska elmotståndare, det berodde på att ekonomin havererade. När indu- strin står still och människor inte har råd att köpa saker som drar ström för- brukar de mindre el. Det är min tydliga utredande svar på den fråga som jag fått. Så här ser jag på sambandet. Det är ett uppfordrande synsätt. Vi måste jobba hårt för att försvaga sambandet, men det finns där.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 56 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Det sambandet är klart, frågan är bara om man ser det här sambandet och hoppas på tillväxt i samhället. Jag är inte säker på att reger- ingen för en politik som ger tillväxt, men jag tror ändå att det är regeringens förhoppning att man gör det. Då ser man också att elförbrukningen kommer att öka. Det var därför jag frågade om energiuppgörelsen på något vis måste revideras med anledning av att man kan se att elförbrukningen ökar mer än vad man hade trott. Sedan ska jag svara på ministerns fråga angående Moderaternas och Folkpartiets syn på kärnkraften genom att citera ur vår gemensamma reser- vation där det står, sista meningen i andra stycket: "Därtill vill vi inte heller utesluta en eventuell framtida utbyggnad av kärnkraften i Sverige."

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 57 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Jag beklagar, jag blev inte riktigt klar över vad detta betyder. Ni har lyckats enas om att inte utesluta. Men Eva Flyborg vill aktivt bygga ut. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Moderaterna inte vill gå lika långt i sin skrivning om man har enats om en svagare formulering. Jag kanske har fel, jag är lite ödmjuk i den tolkningen. Men det är den enda rimliga tolkning som går att göra. Eva Flyborg skäms inte för sin uppfattning och säger: Vi ska bygga ut, vi ska planera för fler kärnkraftverk. Man väntar bara på att få sätta spaden i jorden. Men från Moderaternas sida har man en mesigare formulering "utesluter inte". Jag kan ändå konstatera att Folkpartiet och Moderaterna tillsammans är isolerade i den här frågan. Jag har inte riktigt klart för mig Kristdemokrater- nas syn, men omställningen av energisystemet och en gradvis och långsiktig utfasning av kärnkraften bekänner de sig till. Det är milsvitt ifrån m och fp, men de har å andra sidan mycket annat som sammanfaller. Jag tackar för det beskedet. Eftersom Ulla Löfgren inte har några fler re- pliker till sitt förfogande ska jag avstå från att ställa ytterligare frågor.

Ulla Löfgren (M)

Anf. 58 Ulla Löfgren (M)

Fru talman! Det vore klädsamt om näringsministern lät Eva Flyborg tala för Eva Flyborg och Folkpartiet, hon gör det bättre dessutom. Lår mig först kommentera den aktuella debatt som Centerpartiet begärde. De senaste veckorna har illustrerat svagheterna i den energipolitiska uppgö- relse som har ingåtts. Jag får säga att det mot den bakgrunden är lite mag- starkt att begära en aktuell debatt. Det är nog första gången i riksdagens hi- storia som ett politiskt parti begär en särskild debatt om sina egna tillkorta- kommanden. Men näringsminister Leif Pagrotsky var inte mindre fräck, får jag säga. Näringsministern rubricerade Moderaternas och Folkpartiets politik som utkantspolitik. Vi borde i stället samlas hos Leif Pagrotsky på gungbrädans mitt. Sanningen är den att regeringens energipolitik sedan 1997 och framåt ju har präglats mer av politik än av energi. 1997 års energipolitiska beslut var i hög grad en uppvisning i maktpolitik där helt andra övervägande styrde re- geringen än rent energipolitiska överväganden. Sanningen är också den att den energipolitiska uppgörelse som man så småningom ingick med Centerpartiet och Vänsterpartiet var en uppgörelse i direkt konfrontation mot flera partier i riksdagen, mot en majoritet i den svenska folkopinionen, mot hela det svenska näringslivet, mot en samlad fackföreningsrörelse med LO, industrifacken men också offentligfacken med på vagnen. Leif Pagrotsky är över huvud taget inte i närheten av gungbrädan. Är det någon som förespråkar en energipolitik som har en förankring i det svenska folkdjupet är det Moderaterna och Folkpartiet, låt vara att vi inte har riktigt lika många mandat i kammaren som vi förtjänar, men det är en helt annan sak som vi får rätta till framöver. Låt mig också säga att den här energipolitiken är ytterligt besynnerlig och destruktiv av det enkla skälet att elavregleringen har gett oss möjligheten att lägga ansvaret för utveckling och miljöanpassning av den svenska elproduk- tionsapparaten där det ansvaret rätteligen hör hemma, nämligen kraftindu- strin, i kraftbranschen själv. Just när man skapat de förutsättningarna faller man tillbaka i gammalt plantänkande och börjar fatta riksdagsbeslut om hur el ska produceras i enskilda produktionsanläggningar ute i landet. Och man fattar stängningsbeslut i den mest bisarra tron att man kan stimulera morgon- dagens teknik genom att förbjuda dagens. Nej, samling vid gungbrädans mitt kräver en ganska radikal omläggning av den destruktiva energipolitik som regeringen, Centerpartiet och Vänster- partiet står bakom. Jag kallar den destruktiv just därför att den bygger på det bisarra förhållningssättet att man kan stimulera ny energiteknik genom att förbjuda dagens. Men jag kallar den destruktiv också därför att den bygger på en medveten kapitalförstöring. Man behöver inte vara någon stor ideolog för att säga det. Står man bara fast på marken inser man att det ligger en viss klokskap i att nyttja de produktionsresurser som man har byggt upp och som står till folkhushållets förfogande. Dit hör också kärnkraftsreaktorerna i Bar- sebäck.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 59 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Låt mig säga att det alltid är lika rörande att höra ett parti som just har tappat vad tredje väljare säga att man är det parti som bäst represente- rar de breda folklagren och representerar någon sorts majoritetsuppfattning. Verkligheten är den att det här är en fråga som har splittrat i svensk politik i en kvarts sekel. Vi har just nu för första gången på mycket länge en ordning där en bred politisk överenskommelse över blockgränser ger stabilitet och långsiktighet, som är viktiga egenvärden i ett politikområde som känneteck- nas av så enormt långsiktigt beslutsfattande som energipolitiken. Jag tycker att det är tråkigt att så få partier menar allvar när de pratar om stabilitet och långsiktighet. När de pratar om detta kombinerar de det med en smal och kortsiktig politik som inte har förutsättningar att påverka på längre sikt. Det är förtydligandet av vad jag menar. Jag tycker att det är underligt att Mikael Odenberg inte tycks förstår detta. Mikael Odenberg har nu chansen att svara på frågan om den otydlighet som jag tyckte mig läsa i Moderaternas redovisning av synen på kärnkraften. Men han tog inte den chansen, så jag ska försöka en gång till. Har Modera- terna bestämt sig för att man vill bygga ut kärnkraften eller inte? Har man dörren öppen och utesluter inte, eller har man den synen att det är fritt fram, var så god och bygg ut om det finns kommersiella möjligheter och någon vill?

Mikael Odenberg (M)

Anf. 60 Mikael Odenberg (M)

Fru talman! Den omständigheten, fru talman, att Moderaterna har 55 mandat i stället för 82 mandat förändrat inte det faktum att den energipolitik jag står för har förankring i Landsorganisationen och den övriga svenska fackföreningsrörelsen. Den har förankring i det svenska näringslivet. Den energipolitik som Leif Pagrotsky står för har inte den förankringen. Den har förankring hos Gudrun Schyman och Eskil Erlandsson. Det är inte heller så att den energipolitiska uppgörelsen 1997 har gett sta- bilitet och långsiktighet. Det är ju precis tvärtom. Just återfallet i gammaldags plantänkande, i denna tanke att riskdagen ska fatta beslut om vad enskilda produktionsanläggningar ute i landet ska göra och inte göra skapar en otyd- lighet och en osäkerhet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det skapar en osäkerhet om de långsiktiga förutsättningarna för att investera i industriell verksamhet i Sverige. Och det har varit vår huvudkritik vid sidan av miljö- aspekterna när det gäller den förtida kärnkraftsavvecklingen, att den just skapar en osäkerhet. Vi kan nog leva med skadestånd och sådant. Den stora kostnaden för en förtida kärnkraftsavveckling är den samhällsekonomiska kostnad som ligger i den osäkerhet som skapas kring förutsättningarna för att investera. Jag ska gärna svara på frågan om kärnkraft. Moderata samlingspartiet är inte ett parti som sätter upp olika energislag som sol, vind, torv, kärnkraft, biobränsle och anger vilka vi är för och vilka vi är emot. Vi tycker att staten ska ange spelreglerna för elmarknaden och fastställa miljökraven. Sedan är det kraftbranschen som i konkurrens om kundernas gunst ska utveckla den produktionsapparaten. Ja, vi tar gärna bort det förbud som finns i svensk lagstiftning mot att bygga nya kärnkraftverk i Sverige, men jag tror inte att det finns någon som under överskådlig tid skulle vara intresserad av att göra det. Man skulle inte fatta ett sådant beslut på goda kommersiella grunder. Men, visst, kan vi ac- ceptera elva kärnkraftsreaktorer i drift, ja, då är det också rimligt att vi tillåter en nybyggnad av kärnkraftverk.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 61 Leif Pagrotsky (S)

Fru talman! Mikael Odenberg har ju ett förflutet i näringsutskottet, men sedan har han varit borta därifrån ett antal år. Därför är han i viss mån förlå- ten för att han höjer tonen så här i sluttampen på debatten. Det är Mikael Odenbergs egen tro att fackföreningsrörelsen, näringslivet och majoriteten av svenska folket står bakom den moderata energipolitiken. Ändå är det intressant att Mikael, till skillnad från en del andra företrädare, försöker att vara en väldigt klar marknadsvän och marknadsföreträdare. Vill man få någonting till stånd, vill man styra ett energisystem bort från kol, olja och uran måste man anta en klar viljeinriktning. Bara för att höra vad Mikael Odenberg tycker i dessa frågor skulle jag vilja ta upp detta med elcertifikat. Är det så dåligt ur marknadssynvinkel? Är det dåligt att vi försöker att få till stånd en överenskommelse med svensk kraftindustri och även med den elintensiva industrin? Är inte det smart, om man nu ska genomföra förändringar av det svenska energisystemet?

Mikael Odenberg (M)

Anf. 62 Mikael Odenberg (M)

Fru talman! Med all respekt ber jag att få återkomma till frågan om elcer- tifikat. Lennart Beijer är ju medveten om att vi i våras när riksdagen behand- lade frågan preliminärt var negativa till de principbeslut som då fattades. Nu väntar vi på den proposition som näringsminister Leif Pagrotsky ska lägga fram. Vi får väl se vad den innehåller och sedan återkommer vi på vanligt sätt. Så den debatten får vi ta efter nyår. En felaktighet som hela tiden förekommer i den energipolitiska debatten är att man inte har respekt för de enormt långa ledtider som det handlar om när man ställer om ett energisystem. Det finns en tro att man genom käcka beslut i riksdagen kan genomföra en relativt snabb omställning. Så är det inte. Ledtiderna är oändligt långa. Det behövs ett teknikgenombrott om vi med bibehållen levnadsstandard ska kunna bygga vår energiförsörjning på förny- bara energikällor. Det är klart att det måste vara målsättningen och det är dit vi ska sträva. Men, som sagt, vi måste ha respekt för de långa ledtiderna. På 50 års sikt har jag väldigt svårt att tänka bort kärnkraften ur den glo- bala energiförsörjningen. Med den teknik som i dag står till förfogande skulle det i så fall innebära att vi i de länder som har kärnkraft skulle göra anspråk på de fossila bränslen som i huvudsak är det enda alternativet som står till hela utvecklingsvärldens förfogande. Om inte detta jordklot ska gå mot en formidabel koldioxidkatastrof är det mycket som talar för att vi, som ett ut- tryck för internationell solidaritet, i de länder som har de teknologiska förut- sättningar för att hantera kärnkraften bör använda den just för att ge utveck- lingsländerna som saknar dessa teknologiska förutsättningar möjlighet att använda andra energislag.

Lennart Beijer (V)

Anf. 63 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Jag håller med Mikael Odenberg om att det är fråga om väl- digt långa ledtider när det gäller energifrågor. Det finns säkert en okunskap om detta på olika håll i samhället bland dem som kräver snabba förändringar, att de ska ske mer eller mindre över en dag. Men det är inte fråga om käcka beslut i riksdagen när man försöker att ändra på detta axiom, att ledtiderna är långa. När nu kol, olja och uran bär upp så stor del av den svenska energiförsörjningen har vi försökt att hitta en annan väg. Om det nu är fråga om så långa ledtider som Mikael Odenberg säger - och jag håller med honom - är det ju märkligt att både Mikael och andra moderater alltid har gått emot ytterligare resurser för teknikutveckling, forsk- ning och så vidare som verkligen behövs om man ska komma framåt i dessa frågor. Mikael Odenberg säger att vi i Sverige och andra utvecklade länder ska fortsätta att använda kärnkraft så att övriga länder i världen kan använda olja och kol. Är det inte lite passivt? Vore det inte bättre om vi kunde gå före och visa hur man med ny teknik kan använda mindre el och hur man kan produ- cera el på ett mer miljövänligt sätt?

Mikael Odenberg (M)

Anf. 64 Mikael Odenberg (M)

Fru talman! Jag har inget emot att Lennart Beijer går före och visar vä- gen. Men vi måste också producera den förnybara energin till priser som är rimliga. Annars kommer vi att tappa oerhört mycket i levnadsstandard och i välstånd. Det är inte så att Moderaterna går emot alla satsningar på forskning och teknikutveckling, tvärtom. Men vi är väldigt angelägna om att de anslag som ges verkligen styrs till forskningsansträngningar som kan leda till teknikge- nombrott. Vi ska inte bara subventionera en gammal och befintlig teknik, om än förnybar. Vad har Lennart Beijer blivit herostratiskt ryktbar för? Jo, han medverka- de till Anders Sundströms mysplyschbidrag. Ni minns säkert kaminbidraget där man skulle få pengar av staten för att installera en braskamin hemma i sitt hus. När man hade fått dessa pengar - man fick skjuta till en del själv också - och installerat sin braskamin, ja, då kom kommunens hälsovårdsnämnd och införde eldningsförbud därför att dessa kaminer ledde till så mycket utsläpp av sot och annat elände över småhusområdet. Den typen av statliga bidragsansträngningar, som var ett inslag i 1997 års energipolitiska uppgörelse, ser vi moderater inte som framtidssatsningar.

Lennart Beijer (V)

Anf. 65 Lennart Beijer (V)

Herr talman! Jag känner mig nödgad att begära ordet igen, men jag ska fatta mig hyfsat kort. Vi har sagt att vi "utesluter inte tanken på ny kärnkraft". Det är en stor skillnad mot att trampa gasen i botten som Leif Pagrotsky påstod att vi hade gjort, vilket vi aldrig har. Vi vill ha en fri produktion av energi som följer de avtal, lagar och regler som statsmakterna ställer upp när det gäller krav på säkerhet, miljösäkerhet och så vidare. Och snälla näringsministern, vi är inget utkantsparti. I den här frågan som vi diskuterar i dag, energipolitiken, företräder vi en klar majoritet av svenska folket, inte med avseende på antalet ledamöter i kammaren - det är helt rik- tigt, i alla fall inte än så länge. Vad stöder jag den uppfattningen på? Vi är inte isolerade, det är regeringen i den är frågan. Allt beror självklart på vad man själv befinner sig, i periferin eller i centrum. Vad vi däremot inte vill ha, näringsministern, är mer olja och kol. Den politik som näringsministern, regeringen och dess samarbetspartier företräder går ut på att man ska starta upp för de gamla energislagen som till exempel olja. Stabil politik - ja, det som blir stabilt är ju det socialdemokratiska partiets maktinnehav. Det blir i sanning stabilt med sådana här uppgörelser, men ingenting annat. Vi tar energipolitiken på allvar i Folkpartiet. Vi tar ansvar - för miljön, för ekonomin, för Sverige. Det var ett möte i Johannesburg i somras, som näringsministern säkert känner till väl. Där talades det i mycket positiva ordalag om just kärnkraften som en parameter och utgångspunkt för en uthållig utveckling i världen. Är de också ute och cyklar? Är världssamfundet som talar positivt om kärnkraf- ten ute och cyklar? Svenska folket skulle säkert vilja ha ett svar på detta. Och man skulle säkert vilja ha en ny energiuppgörelse, kanske till och med mellan Folkpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna, när väl Soci- aldemokraterna har insett att det inte går att ösa ton efter ton med koldioxid, svavel, kvävedioxid med mera över Skåne och västra Sverige. Så ser san- ningen ut i Sverige i dag.

Mikael Odenberg (M)

Anf. 66 Mikael Odenberg (M)

Herr talman! Eva Flyborg sade att hon skulle fatta sig kort. Vi har hållit på i tre timmar redan, men hon överskrider sin talartid även i sitt andra anfö- rande. Eva Flyborg vill inte kännas vid att Folkpartiet är ett utkantsparti i synen på kärnkraften. Då skulle jag vilja vara väldigt kort nu efter tre timmar och ha ett svar som kan formuleras med ett enda ord och ingen ny tvåminutersför- längning - det är kö till talarstolen just nu. Vilket parti ligger längre ut än Folkpartiet i sin syn på kärnkraften? Vilket parti ligger längre bort från mitten i riksdagen? Vilket parti ligger längre bort från den andra utkanten, nämligen Miljöpartiet? Det räcker att svara med ett enda ord, så behöver ingen här vänta på lunch eller på nästa debatt längre än nödvändigt. Vi väntar ivrigt på detta enda ord, Eva Flyborg.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 67 Eva Flyborg (Fp)

Herr talman! Näringsministern vet att det inte går, därför att det är som att ställa frågan: Har du slutat att slå din fru? Den frågan skulle jag inte heller ställa till näringsministern. Svaret på frågan är att Folkpartiet befinner sig i mitten, hur man än vill se saken. Men det beror ju självklart på var man själv står någonstans, om man befinner sig i periferin, som den socialdemokratiska regeringen med samarbetspartier gör. Vi i Folkpartiet befinner oss i mitten. Vi företräder en majoritet när det gäller vad svenska folket tycker och vill. Det är det som är lite svårt för när- ingsministern att acceptera. Men han lär nog få göra det i alla fall, för sådan är verkligheten och därmed sanningen.

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 68 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Det här betänkandet från näringsutskottet handlar om när- ingspolitiken i vid mening. Jag ska inte göra några långa utsvävningar. Vi hade ju inslag av den här debatten redan under riksdagens allmänpolitiska debatt. Där hade jag anledning att ta upp en del av de problem som finns med att starta och driva företag i vårt land och med det näringsklimat i vid mening som ger alltför dåliga förutsättningar för företagsamheten i Sverige. Det är i sin tur ett hot mot vår långsiktiga välståndsutveckling, eftersom ett fram- gångsrikt företagande och näringsliv är en förutsättning för välfärden. Det finns ett antal internationella undersökningar som indikerar att vi i Sverige har ett väldigt dåligt entreprenörsklimat. Det finns statistik från det europeiska patentkontoret som visar att vi ligger väldigt högt när det gäller till exempel patentansökningar, men att vi ligger väldigt lågt i jämförelse med andra länder när det gäller patentansökningar som förs vidare och blir till fungerande och vinstdrivande företag. Jag har också hävdat att mycket av problemen med det svenska närings- klimatet bottnar i ett genuint oförstående för företagandets drivkrafter och villkor från den offentliga sektorn och de politiker som fattar beslut om de regelverk som styr företagandet. Jag vet att jag i en diskussion med Sylvia Lindgren under den allmänpoli- tiska debatten hävdade att det maktbärande parti som hon tillhör främst före- träds av ombudsmän och personer med rötterna i den offentliga sektorn. Jag dristade mig till att säga att den genomsnittlige socialdemokratiska riksdags- ledamoten har bara sett företag på bild, och de företag som man då har sett på bild är dessutom ett stort företag i tillverkningsindustrin. Det finns ingen insikt om de drivkrafter som leder den lilla entreprenören, den lilla företaga- ren. Det här leder till att väldigt många av de regelsystem som vi bygger upp är anpassade efter de stora företagen och efter de stora företagens intressen. Det gäller också skattereglerna. Vi har ju sett hur förmögenhetsskattereglerna har utformats med hänsyn tagen till Fredrik Lundberg, Marcus Wallenberg, Stefan Persson och andra, men att väldigt lite har gjorts för att anpassa skatte- reglerna efter de små företagare som bedriver verksamhet och ger sysselsätt- ning runtom i vårt land. Det finns naturligtvis många aspekter på företagsklimatet, och det finns många saker som försvårar företagandet. Skattereglerna hör dit, liksom de beryktade 3:12-reglerna som försvårar generationsskiften och där hela ut- gångspunkten för konstruktionen är att företagaren är en presumtiv skatte- flykting. Allt detta är regler som försvårar. Det krävs en expert för att deklarera en enskild firma i vårt land. Vi har en arbetsrättslig lagstiftning som omfattar inte bara LAS, lagen om anställnings- skydd, och MBL vilket många tycks tro, utan som sammantaget rör sig om åtminstone 300 lagar och författningar som är svåröverskådliga för en normal näringsidkare. Vi har miljöbalksregler som många gånger framstår som godtyckliga. Vi har totalt ca 40 000 sidor myndighetsregler som styr företagandet, och vi har en regelinflation varje år på 4-5 %. Vi har 75 myndigheter som på 1 150 blanketter infordrar uppgifter från de arma stackare som försöker att förverk- liga sina idéer och framtidsdrömmar i företagandets form. Det har gjorts uppskattningar inom OECD som indikerar att det i vart fall för de mindre företagen kan röra sig om kostnader för att administrera hela det här regelverket på uppemot 30 000 kr per anställd och år. Det ger ju svindlande summor. Skulle man omsätta OECD-beräkningarna till det svens- ka näringslivet i stort, blir summan av kostnaderna för att administrera regel- verket 50 miljarder om året. Det är alltså svindlande summor. Vi är starkt kritiska till vad som har uträttats av de senaste socialdemo- kratiska regeringarna när det gäller att förenkla hela regelverket för att un- derlätta för företagen. Vi har haft Simplex, en arbetsgrupp som ska försöka se till att rensa bort onödig byråkrati och nya regler, men det arbetet har enligt vår mening gått på sparlåga. Vi har haft Småföretagsdelegationen, där alltför få av förslagen har genomförts och förts till riksdagen för beslut. Vi har under de här åren sett en fortlöpande försämring av näringsklimatet när det gäller byråkrati, regler och uppgiftslämning i stället för den förbätt- ring som vi hade hoppats på. Vi menar att det inte räcker att bara bromsa ny byråkrati, utan man måste börja rensa upp i det byråkratiska regelverk som under åren har byggts upp. Det måste kort sagt börja hända någonting. Det är mot den bakgrunden som vi tillsammans med Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern har skrivit ihop oss med Miljöpartiet i utskottet om den reservation 2 som, givet att ingen trycker på fel knapp, bör vinna majoritet i kammaren under efter- middagens omröstning. Blir detta riksdagens beslut innebär det att vi begär av regeringen kvantitativa mål för det regelförenklingsarbete som alltför länge har bedrivits på sparlåga. Det innebär att vi kräver att regeringen tar fram en mätmetod. Man måste ju också mäta framgångarna när man tar bort regler, och det kan lite grann diskuteras hur det ska gå till. Därför måste vi få fram mätmetoder, och det ska vi få under 2003. Vi vill också tvinga regeringen att redan under 2003 anmäla Sverige till OECD för deltagande i en granskning av olika länders regelförenklingsarbete som OECD bedriver. Vi tror att det skulle vara värdefullt, och det skulle ge oss en möjlighet att stämma av vårt arbete mot andra länder. Vi vill också tvinga regeringen att redan under denna mandatperiod gå igenom hela det regelverk som styr företagandet och företagandets villkor så att vi kan ta bort onödiga och krångliga regler. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservation 2 i näringsutskottets betänkande. Jag kan i det sammanhanget göra vad vi kan kalla en principiell deklara- tion. Det har varit intressant att under näringsutskottets arbete se hur social- demokraterna har uppfört sig när majoriteten av de borgerliga partierna och Miljöpartiet har hotat i fjärran. Det har lett till att vi nu har fått majoritets- skrivningar som ligger, vill jag säga, ganska nära reservationen. Det har lett till en långtgående omprövning bland socialdemokraterna i näringsutskottet, naturligtvis med ambitionen att undvika ett voteringsnederlag i kammaren. Det ser jag som positivt. Jag tycker inte heller att det finns någon anledning att hymla om att Mil- jöpartiet i högsta grad är medansvariga till det dåliga företagsklimat vi har i Sverige av det enkla skälet att Miljöpartiet under en följd av år ju har stött regeringens politik och regeringens budgetar. Det är klart att Miljöpartiet har starka politiska intressen av att både ha kakan och äta upp den - att samarbeta med regeringen men samtidigt verka som om man står vid sidan om och är ett oppositionsparti som vill förändra. Jag har full förståelse för det. Det hör till politikens villkor, och jag utesluter inte att jag skulle ha agerat likadant om jag hade varit i Miljöpartiets kläder. Men det är klart: Man bör samtidigt ha denna verklighet klar för sig. Det var likadant under förra mandatperioden. Vi gjorde då upp med Mil- jöpartiet om förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som gjorde det möjligt för företag med färre än tio anställda att göra undantag från turord- ningsreglerna för två anställda. Vi träffar nu en uppgörelse som innebär - fortfarande givet att alla lyckas trycka på rätt knapp i voteringen - att vi fak- tiskt kan tvinga regeringen att skrida till verket med regelförenklingsarbetet. Vi kommer under resten av den här mandatperioden att på motsvarande sätt ha ett konstruktivt förhållningssätt. Där det uppkommer en möjlighet att, som vi tycker, styra politiken i någon delfråga i rätt riktning är vi alltid beredda att föra en diskussion i syfte att nå en sådan majoritet. Jag ska inte bli mer långrandig än så, utan med det här bifallsyrkandet till reservation 2 i betänkandet tackar jag för mig.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 69 Eva Flyborg (Fp)

Herr talman! Statens roll i näringspolitiken tycker vi liberaler främst ska vara att sätta ramar för och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering i övrigt och infrastruktur och skapa förutsättningar för en långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken därför stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett bra sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna. Negativa attityder till småföretagare har under lång tid påverkat företags- strukturen i vårt land. Jämför med det Småföretagar-Sverige vi hade till ex- empel på 50-talet. Vad är det som har förändrats? Jag tror att det är en gene- rell attityd, men också att villkoren för företagande helt har anpassats till de stora företagen, vilket i förlängningen har lett till en bristande mångfald av medelstora växande företag, något som faktiskt finns i många andra länder. Av Sveriges cirka en halv miljon företag är den överväldigande majoriteten enmansföretag, och bara 3 % av Sveriges samtliga företag har fler än 20 anställda. Framväxten av nya företag inom tjänste- och servicesektorn har effektivt hindrats genom den offentliga sektorns monopol. Världens högsta skatter har ytterligare bromsat tillkomsten av företag och en bättre tillväxt. Den arbets- intensiva privata tjänstesektorn, som fungerat som sysselsättningsmotor i många andra länder, till exempel i USA, Förenta staterna, har utvecklats betydligt långsammare, nästan intill obefintlighet, i Sverige. Nyföretagandet har minskat under 2001, och antalet nystartade företag ligger nu på den lägsta nivån sedan början av 1990-talet. Dessutom ökade antalet företagskonkurser med 10 % mellan år 2000 och år 2001, uppger faktiskt regeringen själv. Regeringens egna redovisningar visar alltså hur allvarlig situationen är. Ytterligare belägg, herr talman, för allvaret i situationen när det gäller just nyföretagandet har nyligen presenterats i en internationell undersökning, Global Entrepreneurship Monitor 2002, förkortat GEM. I den analyseras internationellt entreprenörskap, definierat som antalet individer som startat ett företag som är högst tre och ett halvt år gammalt eller som håller på att starta ett företag, och dessa företags betydelse för tillväxten och välståndet i ett land. Analyserna och själva undersökningarna har genomförts sedan 1998. Årets rapport baseras på officiell statistik och över 114 000 intervjuer i 37 länder med motsvarande 65 % av arbetskraften och 92 % av global BNP. För Sverige är det tyvärr en dyster läsning, herr talman. Sverige ligger på 31:a plats av 37 medverkande länder när det gäller just entreprenörskap, och Sverige tillhör de länder där entreprenörskapet minskat mest mellan år 2000 och år 2002. Få företag, bara 3 %, startas i Sverige av den anledningen att man ser framtida vinstmöjligheter, jämfört med till exempel 10 % i USA, 9 % i Israel, 8 % i Irland och Kanada och faktiskt 7 % i Norge. Per hundra invånare startas två och ett halvt nya företag av kvinnor i Sve- rige medan genomsnittet för de 37 länderna är dubbelt så högt och i Förenta staterna tre gånger så högt - fastän vi har en regering som säger sig vilja medverka till att fler kvinnor ska starta och driva företag. I rapporten studeras också vilka åtgärder som skulle ha mest inverkan på ett mer positivt entreprenörskap. De är att man väl definierar en entrepre- nörskapspolicy, att man har regleringar som inte hämmar entreprenörskapet, fungerande konkurrens och tillgång till såddkapital via informellt kapital: familj, vänner och så kallade affärsänglar. Herr talman! I stället för den nedgång som vi nu har sett i nyföretagandet måste en ökning komma till stånd, och för det krävs det en helt annan när- ingspolitik än den som regeringen med stödpartier omfattar, en helt annan och god företagarpolitik med många förändringar på alla områden: skatter, arbetsmarknad, konkurrens, regelförenklingar och så vidare. Men grund- läggande är att attityder till företagande och entreprenörskap måste ändras i hela samhället. Fler kvinnor och män måste vilja, våga och kunna starta och driva företag, och även anställa medarbetare. Det måste löna sig att arbeta. Det måste löna sig att ha, äga och driva ett företag. Regelförenklingsarbetet är av största vikt när det gäller de här sakerna. Kostnaderna för ett svenskt företag med upp till 19 anställda för att admini- strera skatte-, marknads- och miljöregler är ungefär 30 000 kr per anställd och år. Det är mycket högre än motsvarande siffra för stora företag. Lägger man ihop företagens kostnader för att administrera alla dessa lagar, regler och föreskrifter beräknas det kosta svenska företag 50 miljarder kronor per år. Med 50 miljarder kronor per år, herr talman, brandskattas svenska företag bara för att hantera lagar, regler och förordningar. Vad gäller att minska företagens regelbörda finns det många länder som går i framkant, som går före. I Nederländerna har parlamentet beslutat om att minska regelbördan med 25 %, och faktiskt har man under den förra mandat- perioden redan lyckats minska regelbördan med 10 %. Det är därför vi vill att riksdagen ska tillkännage att vi ska börja göra en genomgång av hela det regelverk som berör företagarna så att vi kan ta bort onödiga regler, lagar och förordningar. Om alla trycker rätt får vi en sådan ny inriktning i Sverige efter klockan fem i dag. Vi måste också öka takten i att ta bort dåliga regler. Vi vill anmäla Sveri- ge till OECD:s oberoende granskning av hur detta fortskrider. Det tror vi är ett bra grepp. Det gäller också att det inte är krångligt när man startar ett företag. Det ska kunna gå snabbt. Vi i Folkpartiet har tagit fram ett startpaket som man ska kunna hämta på en post, en bank, ett försäkringsbolag eller var som helst. Man hämtar det, fyller i en blankett, i stort sett, och är i gång på 20 minuter. Det är målet, herr talman. Jag ska inte uppehålla mig längre vid det här ärendet. Jag tycker att väl- digt mycket redan är sagt i många års tidigare näringsdebatter. Vi står fast vid alla tidigare uppfattningar. Herr talman! Jag vill sluta med att yrka bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Yvonne Ångström (fp).

Beslut

Beslut: 2002-12-18

7 förslagspunkter, 5 acklamationer, 2 voteringar

Protokoll med beslut

2002-12-18

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2002/03:73

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Bedömning av regeringens resultatredovisning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag:

2. Energipolitikens inriktning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324 yrkande 19, 2002/03:Fö259 yrkande 6, 2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1, 2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och 4, 2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13 och 2002/03:N390 yrkandena 1 och 7.

Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp)
s	130	0	0	14
m	0	49	0	6
c	19	0	0	3
fp	0	42	0	6
kd	0	0	30	3
v	25	0	0	5
mp	0	0	17	0
-	0	0	0	0
Totalt	174	91	47	37
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Stängningen av Barsebäck 2

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ420 yrkande 12, 2002/03:N242 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkande 3, 2002/03:N271 yrkande 1, 2002/03:N301 yrkandena 5 och 6 och 2002/03:N390 yrkande 3.

Reservation 4 (m, fp, kd)
Reservation 5 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (m, fp, kd)
s	130	0	0	14
m	0	49	0	6
c	19	0	0	3
fp	0	42	0	6
kd	0	30	0	3
v	25	0	0	5
mp	0	0	17	0
-	0	0	0	0
Totalt	174	121	17	37
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i motivfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (mp)
s	130	0	0	14
m	1	0	48	6
c	19	0	0	3
fp	1	0	41	6
kd	0	0	30	3
v	25	0	0	5
mp	0	17	0	0
-	0	0	0	0
Totalt	176	17	119	37
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 21 punkterna 1-6, bifaller delvis proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 21 punkt 9 och avslår motionerna 2002/03:Fi232 yrkande 20, 2002/03:N264 yrkande 12, 2002/03:N357 yrkandena 2-8, 2002/03:N390 yrkande 20 och 2002/03:Bo292 yrkande 4.

5. Redovisning av anslag för 2004

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller motion 2002/03:N394 yrkande 1.

6. Affärsverket svenska kraftnät

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 21 punkterna 7 och 8.

7. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i Tyskland

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N264 yrkande 7 och 2002/03:N335 yrkandena 1 och 2.

Reservation 6 (fp, kd)
Reservation 7 (mp)

Var är ärendet nu?

Beslut

Anslag inom energiområdet (NU3)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Anslag inom energiområdet (NU3)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Bedömning av regeringens resultatredovisning

2. Energipolitikens inriktning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Stängningen av Barsebäck 2

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Omröstning i motivfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

5. Redovisning av anslag för 2004

6. Affärsverket svenska kraftnät

7. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i Tyskland