Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Betänkande 2005/06:TU1

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
7 december 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Pengar till vägar och järnvägar (TU1)

Riksdagen sade ja till regeringens budgetförslag inom områdena transportpolitik och IT, elektronisk kommunikation och post. Riksdagen ser fram emot den transportpolitiska propositionen som regeringen avser lämna under riksmötet. Ramen till utgiftsområdet Kommunikationer är på 31,5 miljarder kronor. Den största delen av anslaget går till att bygga och underhålla vägar och järnvägar. Riksdagen sade ja till att 893 miljoner går till Rikstrafiken. Dessutom ska 130 miljoner gå till att trygga funktionshindrade personers behov av telekommunikationer och posttjänster. För att upprätthålla grundläggande kassaservice i hela landet vill riksdagen avsätta 400 miljoner kronor till Posten AB.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 159
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-11-15
Justering: 2005-11-24
Trycklov till Gotab och webb: 2005-11-28
Trycklov: 2005-11-28
Trycklov till Gotab och webb: 2005-11-29
Reservationer: 4
Betänkande 2005/06:TU1

Alla beredningar i utskottet

2005-10-18, 2005-10-25, 2005-11-08, 2005-11-15

Pengar till vägar och järnvägar (TU1)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen ska säga ja till regeringens budgetförslag inom områdena transportpolitik och IT, elektronisk kommunikation och post. Utskottet ser fram emot den transportpolitiska propositionen som regeringen avser lämna under riksmötet. Ramen till utgiftsområdet Kommunikationer är på 31,5 miljarder kronor. Den största delen av anslaget går till att bygga och underhålla vägar och järnvägar. Utskottet vill att riksdagen säger ja till att 893 miljoner går till Rikstrafiken. Dessutom ska 130 miljoner gå till att trygga funktionshindrade personers behov av telekommunikationer och posttjänster. För att upprätthålla grundläggande kassaservice i hela landet vill utskottet att riksdagen avsätter 400 miljoner kronor till Posten AB.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-12-05
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:TU1, Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Debatt om förslag 2005/06:TU1

Webb-tv: Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 68 Kerstin Engle (S)
Fru talman! Vi ska nu börja behandla förslag i budgetpropositionen för 2006 inom utgiftsområde 22, kommunikationer. Det betyder att vi ska diskutera frågor som handlar om våra järnvägar och vägar, om flyget och sjöfarten, men också om posten och telekommunikationerna. Det är ett stort område med många infallsvinklar, vilket självklart kommer att framgå av dagens debatt. Vi behandlar i betänkandet motioner från de borgerliga partierna om olika alternativa anslagsberäkningar. I samband med detta har även ett stort antal motionsförslag om upprustning och utbyggnad av olika vägar och järnvägar behandlats. Till betänkandet har fogats fyra reservationer och sju särskilda yttranden. Fru talman! Innan debatten släpps loss ska jag inledningsvis försöka beskriva de viktigaste delarna i betänkandet. Det blir säkert lite schematiskt men ändå ett försök. Mål och resultat är naturligtvis viktigt. Utskottet har särskilt uppmärksammat detta område och är angeläget om en fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrningen för att skapa ett hållbart transportsystem. Det innebär bland annat utveckling av mål- och resultatindikatorer, ökad tydlighet i resultatredovisningen samt jämförelse över tid, men även jämförelser med andra länder. Anslagsfrågor utgör den största delen av trafikutskottets betänkande. Den 23 november 2005 fastslog riksdagen ramen för utgiftsområde 22 till drygt 31,5 miljarder kronor för budgetåret 2006. I detta avsnitt slår vi fast hur beloppet ska fördelas. Det innebär att vi från utskottets sida i år föreslår att 30,9 miljarder ska anslås till politikområdet Transportpolitik och 0,7 miljarder till politikområdet IT, elektronisk kommunikation och post. Den största delen av anslaget, 27,5 miljarder kronor, avsätts till underhåll av vägar och järnvägar. Utskottets bedömning är att nivån möjliggör ett snabbt genomförande av de angelägna investeringar som pekats ut i järnvägsplanerna, ett steg i omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem. Även på vägsidan kommer viktiga, angelägna investeringar i den nationella vägplanen att kunna genomföras. För att klara statens upphandling av bland annat interregional järnvägstrafik, viss flygtrafik i Norrlands inland och färjetrafiken till Gotland föreslår utskottet att Rikstrafiken anvisas ett anslag på 893 miljoner kronor. Funktionshindrades behov av telekommunikationer och posttjänster uppmärksammas. För att tillgodose dessa behov anvisas ett anslag på 130 miljoner kronor. För att vi ska ha en grundläggande kassaservice i hela landet avsätter riksdagen 400 miljoner kronor till Posten AB i detta syfte. De borgerliga partierna har föreslagit olika budgetalternativ som redovisas i de särskilda yttranden som bifogas betänkandet. Gemensamt för de borgerliga partierna är att de vill höja den totala utgiftsramen men i varierande grad. Detta kommer vi säkert att få höra mer om under några timmar framöver här i kammaren. Med detta, fru talman, kan debatten börja.

Anf. 69 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Moderata samlingspartiet går gemensamt med övriga inom alliansen till val nästa år på att förbättra tillväxten i Sverige. Det kan ni se i det här och i många andra betänkanden. Vi har lagt fram många olika förslag som syftar till att återupprätta den svenska arbetslinjen, bryta bidragsberoende, utanförskap och skapa en bättre välfärd. Då är vårt utgiftsområde en mycket viktig del i detta. Jag vill ta tillfället i akt och säga att vi satsar på offentlig kärnverksamhet såsom sjukvård, rättstrygghet och skola i stället för bidragssystem. Vi föreslår en växling från subventioner och bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare. Vi har också lagt fram en rad förslag för att öka tillväxten och för att på så sätt skapa fler arbetstillfällen. Vi måste få fler företagare och fler företagare som vågar anställa. För att åstadkomma detta krävs att näringslivsklimatet förbättras, och där har transportpolitiken en mycket viktig roll. Det krävs en ny politik som innehåller förslag för framtiden och en ny regering med handlingskraft. Senast i torsdags fick vi bevis på att Sverige i dag saknar en handlingskraftig regering. Infrastrukturinvesteringar ökar näringslivets kapacitet genom lägre transportkostnader och kortare transporttider. På det viset får vi ett bättre näringslivsklimat. Därmed växer marknaden för varor och tjänster samtidigt som konkurrensen ökar. Minskade kostnader för transporter medför också att företag kan lokalisera sig och sina verksamheter på orter som faktiskt aldrig annars skulle vara aktuella. Det gör att hela landet får större förutsättningar att leva. Förbättrade transporter utökar arbetsmarknaden då arbetstagaren får fler arbetsgivare att välja mellan. Goda kommunikationer underlättar arbetspendling och ökar möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med ett bra arbetsliv. Ur ett regionalpolitiskt perspektiv finns det en direkt koppling mellan investeringar i infrastruktur och arbetsmarknaden. Det vore intressant att höra här i kammaren om någon i trafikutskottet vill motsätta sig detta. Men samtidigt ställer jag mig frågan: Har ni någon politik för det? Kvaliteten på våra vägar och järnvägar är också viktig för människors välfärd eftersom rörlighet är ett väsentligt inslag för god livskvalitet och en förutsättning för ett fungerande vardagsliv. Ska man kunna bo och arbeta över hela Sverige är bilen viktig, inte minst för boende i landsbygd, för barnfamiljer och för dem som har ett aktivt friluftsliv. Vi måste inse att kollektivtrafik inte är ett alternativ för alla utan bara för ett fåtal utanför storstadsregionerna. Infrastrukturen har en avgörande roll för att öka tillväxten och välståndet. Här som på många andra områden har regeringen inte tagit sitt ansvar, utan vänsterkartellen har under flera år underfinansierat och eroderat det kapital som vi under decennier har investerat i infrastrukturen. Det finns otaliga exempel på hur Socialdemokraterna inte har tagit ansvar för en sammanhängande och långsiktig transportpolitik. Exempelvis tvingar vänsterkartellen på Stockholm trängselskatter trots kompakt medborgerligt motstånd. Totalt kostar trängselskatteförsöket 3,8 miljarder kronor - alla dessa pengar för en försöksverksamhet! Det är ekonomisk vanskötsel. Tänk vad dessa pengar hade kunnat göra nytta genom upprustande eller utbyggnad av eftersatta vägsträckor. Anser Socialdemokraterna att dessa 3,8 miljarder kronor som kastas ut på trängselskatteförsöket är välplacerade pengar? Hur många skadade och dödade hade inte kunnat undvikas om dessa pengar hade investerats i bättre vägar? Hur mycket hade inte dessa pengar kunnat betyda för tjälsäkring av vårt vägnät? Man hade kunnat höja och återuppta det bristande underhållet som har släpat efter i många år. Hur väl hade inte dessa pengar behövts för att höja ersättningen och bidragen till enskilda vägar? Ja, listan kan göras väldigt lång över områden som behöver tillskott men som Socialdemokraterna har misskött under många år. En annan svaghet i regeringens infrastrukturpolitik är de obefintliga budgetmarginalerna. Så fort något oförutsett händer, såsom stormen i södra Sverige eller nedläggningshotet i Trollhättan, ska anslaget till Vägverket och Banverket skiftas om. När det gäller Trollhättan vet ni att vi har påtalat problemen under många år, men vi fick inget gehör för att det behövdes vägsatsningar där. Men i tolfte timmen lyssnade regeringen. Så fort något ska byggas måste genast något annat som redan är planerat prioriteras bort. Så kan vi inte ha det. Vi anser att det inte är rimligt att ställa regioner mot varandra på det sätt som har gjorts. Regeringen har ett ansvar för att se till att statsbudgeten har utrymme för oförutsedda utgifter. Bara att flytta bort planerade projekt för att klara nya akuta problem kostar mångmiljonbelopp. Detta är siffror som vänsterkartellen inte så gärna vill prata om när man flyttar pengar fram och tillbaka. Carina Moberg kan kanske redovisa här i dag lite grann vad dessa omflyttningar av planerade projekt har kostat statskassan. Under en lång tid har regeringen meddelat att man avser att komma med förslag om förbättringar inom trafikområdet i en ny transportpolitisk proposition. Historien upprepar sig. Vi minns alla infrastrukturpropositionen som vi fick vänta på i flera år samtidigt som vår gemensamma infrastruktur förföll och fortsätter att förfalla. Fru talman! Det kan kanske tyckas att det är ett starkt uttryck att säga att det är bedrövligt hur infrastrukturen har hanterats av regeringen, men tyvärr finner jag inte något bättre ord än bedrövligt. Historien upprepar sig. Den transportpolitiska propositionen som var aviserad till våren 2005 har ännu inte kommit, och nu är det snart ett nytt år. Att historien upprepar sig när det gäller förseningar råder det ingen tvekan om. Om historien upprepar sig genom att det inte finns någon överensstämmelse mellan innehållet och verkliga åtgärder för kommande infrastruktur, då är det inte bara illa för vårt land, det är bedrövligt. En annan svaghet är de partipolitiska hänsynstaganden som påverkar många infrastrukturprojekt. Trängselskatteförsöket är ett flagrant exempel på detta. Det finns många rapporter och utredningar som pekar på att de infrastrukturprojekt som genomförs alltför ofta inte är samhällsekonomiskt lönsamma. Vi måste återupprätta saklighet och rationalitet som bärande grunder för infrastrukturpolitiken. Det går att ifrågasätta om vänsterkartellens ensidiga fokusering på järnvägar framför vägnätet är samhällsekonomiskt motiverad. Vi moderater anser att samhällsekonomiskt lönsamma vägar måste prioriteras i högre grad. Alla prognoser tyder på att trafiken på våra vägar kommer att fortsätta att öka kraftigt. Ska människors frihet öka och näringslivets konkurrenskraft stärkas måste infrastrukturen förbättras. Jag vill passa på att fråga Carina Moberg om hon och Socialdemokraterna inte ser något samband mellan ökat välstånd och tillväxt och ökade transporter. Herr talman! Jag får säkert möjligheter i replikskiften att gå in på fler områden. Jag tycker att detta är ett mycket viktigt utgiftsområde. I och med att vi har en något begränsad talartid finns det inte möjlighet att ta upp allting. Jag vill slutligen konstatera att alliansens budgetförslag till anslag för kommunikationer kännetecknas av en hög grad av samstämmighet. Vi vill samtliga tillföra ökade medel till utgiftsområdet. Vi vill samtliga rikta mer resurser till vägområdet, även om takten och tillvägagångssätten skiljer sig åt. Förklaringen till vår samstämmighet är den grundsyn vi har om att transportsektorn har stor betydelse för tillväxten och den fortsatta samhällsutvecklingen. Därmed skiljer vi oss väsentligt från den tillväxtfientliga politik som präglar regeringsunderlagets förslag. Jag är övertygad om att svenska folket vet att det är vi moderater som har förslagen som ger en förbättrad infrastruktur för vårt land, vilket är nödvändigt för tillväxten. Jag har medvetet avstått från att kommentera samtliga utgiftsområden inom trafikutskottets område, men min kollega Björn Hamilton kommer i sitt inlägg att ta upp en del andra ställningstaganden som vi moderater gör och som står att finna i våra moderata reservationer och motioner på trafikområdet. Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till Moderaternas första reservation i detta betänkande, reservation nr 1. Givetvis står vi bakom samtliga våra reservationer, men som vanligt yrkar vi moderater bifall till endast en reservation.

Anf. 70 Erling Bager (Fp)
Herr talman! Allra först vill jag yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 2. I Folkpartiets budgetalternativ ligger vi lika med regeringen när det gäller anslag till järnvägar. När det gäller vägar ligger vårt förslag 500 miljoner över regeringens förslag. Över en flerårsperiod satsar vi ca ½ miljard mer per år än regeringen. Om man räknar på en treårsperiod ger detta 1,5 miljarder mer till vägar än vad regeringen satsar. När det gäller flyget har vi ett anslag på ytterligare på 100 miljoner per år till icke-statliga flygplatser. Runar Patriksson kommer mer ingående att ta upp och kommentera Folkpartiets förslag till anslag till vägar och flyg senare i debatten. Folkpartiet anser att trafikpolitiken ska ha som mål att bidra till ökad tillväxt, förbättrad miljö och ökad trafiksäkerhet. Det är viktiga mål för trafikpolitiken som vi framför inte minst i vår kommittémotion. Sverige behöver tillväxt för arbete och välfärd. Sverige har inte för mycket tillväxt utan för lite. Goda transportmöjligheter för råvaror till industrin och för industrins produkter till export eller till kunder är en förutsättning för ökad tillväxt. Den traditionella infrastrukturen i vårt land, vägar och järnvägar, har under flera decennier eftersatts vad avser såväl underhåll av befintlig infrastruktur som utbyggnad av ny infrastruktur. Folkpartiet anser att de nya investeringar i vägar och järnvägar som måste göras främst är av två slag. För det första gäller det att de så kallade flaskhalsarna på vägnätet och järnvägen byggs bort. Det gäller framför allt i våra storstäder, men det finns flaskhalsar även på annat håll. För det andra måste den så kallade nordiska triangeln mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm prioriteras mer och färdigställas. När det gäller finansieringen har Folkpartiet i flera år föreslagit att man ska pröva de privata finansieringsformer som med en sammanfattande beteckning kallas PPP, public-private partnership . Finansieringen av PPP-projekt kan ske genom att nyttjarna, trafikanterna, erlägger avgifter som exempelvis sker när det gäller Arlandabanan, Öresundsbron och nu senast Svinesundsbron, genom att staten hyr anläggningarna eller genom en kombination av dessa finansieringsmöjligheter. Vi i Folkpartiet har varit positiva till att pröva denna typ av finansiering för både vägar och järnvägar. I storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har utbyggnaden av infrastrukturen inte på något sätt hållit takten med befolkningsökningen. Det leder till betydande trafikstockningar i rusningstid med stora samhällsekonomiska förluster som följd, förutom de betydande olägenheter som detta självfallet utgör för de boende. För Folkpartiet är det av såväl miljö- som transportekonomiska skäl en utgångspunkt att investeringarna görs. Investeringar i spårbunden trafik är särskilt angelägna i landets mest trafiktäta områden. Till detta kommer den så kallade getingmidjan i centrala Stockholm som utgör ett växande hinder för en fungerande järnvägstrafik i Stockholmsregionen och för järnvägstrafiken till och från alla andra delar av landet, i söder, väster och norr. I Västsverige utgör Göteborgs central en betydande flaskhals med sin så kallade säckkonstruktion. Den tågförbindelse som kallas Västlänken skulle väsentligt underlätta trafiken i Göteborg. Det skulle senare möjliggöra en snabbtågsförbindelse med Landvetters flygplats. Det skulle också innebära att vi kunde använda fler regionala tåg i hela Västsverige. När trängseln inom Göteborgs central och city minskar kan fler regionala tåg komma från till exempelvis Lidköping och Mariestad. Det här är en viktig bit i infrastrukturen i Västra Götaland. Vi i Folkpartiet välkomnar regeringens förslag till Trollehättepaket för väg- och tågförbindelser. Nu talar vi även om att väg 45 ska bli Europaväg och fyrfältsväg. I Folkpartiets tillväxtprogram för Västsverige som presenterades i mars 2004 fanns fyrfältsstandard som krav på E 6, E 20, Europaväg 45 och riksväg 40. Detta skulle prioriteras. I dag måste den biltrafik som genereras från Landvetter och ska till annat håll, exempelvis Alingsås, först åka in till Göteborg och sedan tillbaka på E 20. En förbindelse mellan väg 40 och E 20, en ganska kort bit, skulle underlätta väldigt mycket och ta bort flaskhalsen för biltrafiken i Göteborg. Herr talman! Jag vill nu ta upp Norrbotniabanan. Vi anser, liksom tidigare, att regeringens och de rödgröna samarbetspartnernas planer för Norrbotniabanan saknar riktig samhällsekonomisk grund. Det har nämligen framhållits av Banverket i dess bedömning. Vi i Folkpartiet anser att Norrbotniabanan därför bör utgå ur investeringsplanerna för 2004-2015. Inom planeringsramen för järnvägar frigörs därmed 3 miljarder kronor under denna period fram till 2015. Hela Norrbotniabanan skulle kräva investeringar i storleksordningen 20 miljarder kronor eller mer. Merparten av dessa skulle således komma under den kommande planperioden. Den svenska transportstrukturen bygger på en kombination av transporter på väg, på järnväg, till sjöss och i luften. Trafiknätet måste därför utformas så att kraftfulla noder utvecklas där det blir möjligt att på ett trafikekonomiskt och miljömässigt effektivt sätt växla mellan olika trafikslag på väg, på järnväg och till sjöss. Den svenska sjöfarten har under ett antal år tidigare varit hotad av konkurrens från andra länder. Under senare år har dessutom situationen för näringen förbättrats i och med att rederistödet försvunnit och ersatts med en så kallad nettolösning. Detta var ett viktigt steg för sjöfarten. Inom ramen för EU:s gemensamma sjöfartspolitik har införts tonnagebaserad skatteberäkning för sjöfarten. Den har införts i andra EU-länder bortsett från Österrike, som inte bedriver någon sjöfart. I Folkpartiets kommittémotion har vi framfört dessa krav under flera år. Det är glädjande att regeringen förra året tillsatte en utredning om tonnageskatten, även om det var en väldigt senfärdig behandling. I dagarna kommer ett nytt förslag från utredaren om tonnageskatt i Sverige. Vi förutsätter att den kommande utredningen snarast resulterar i en proposition till riksdagen. Herr talman! Jag ser att min talartid börjar ta slut, men jag vill ändå ta upp frågan om isbrytningen. Kostnaden en normalvinter är ca 230 miljoner kronor. Från Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern anser vi att kostnadsansvaret för isbrytning bör ingå i statens generella regionalpolitiska åtgärder. Vi anser också att regeringen tillsammans med Finland och Estland så snart som möjligt bör verka för att undersöka möjligheten att utverka regionalpolitiskt stöd från EU. Det är viktigt för att vi ska kunna hålla sjöfarten och farlederna öppna på de viktiga lederna i Östersjön och Bottenviken. Jag känner till att Regeringskansliet nu även arbetar med frågan och hoppas att detta sker utan dröjsmål. Dessutom skulle vi med EU-bidrag kunna sänka de rekordhöga sjöfartsavgifter vi nu har i Sverige. Vad vore mer naturligt än att vi tillsammans med andra EU-länder som Finland och Estland försöker driva frågan? Isen är ju ett hinder för infrastrukturen i Östersjön och Bottenviken. Herr talman! Slutligen yrkar jag återigen bifall till Folkpartiets reservation nr 2. Jag vill dessutom tacka trafikutskottets kansli för ett mycket värdefullt arbete under året.

Anf. 71 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3 om mål- och resultatfrågor. Kommunikationerna måste fungera i Sverige, annars fungerar inte Sverige. Den här riksdagen har fastslagit ett övergripande mål för transportpolitiken. Det lyder: "Att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet." Men i dag är det så, herr talman, att både näringslivet och medborgarna är missnöjda med transportpolitiken. Låt mig göra en liten utvikning här och hänvisa till ett TT-telegram från den 7 november. "18 mil utan omkörning" är rubriken. Det står: "Vägverket vill bygga ett 18 mil långt mitträcke med bara en körbana i vardera riktningen på E10 mellan Töre och Gällivare. - Det låter absurt, säger Ove Engström, ambulanschef i Kiruna." Omkörningar skulle ske genom att framförvarande bil svänger in på en parkeringsficka. Låt mig ta ett annat exempel på hur transportpolitiken fungerar, eller inte fungerar. Det är ett TT-telegram från den 30 november. "Utbyggnad av E 6 och 45:an försenas. Trots regeringens löften blir inte utbyggnaden av vare sig E 6 eller 45:an i Västra Götaland klar i tid." Men det värsta av allt är ett meddelande från Sveriges Radio den 23 november, som säger att det blir sämre snöröjning på det statliga vägnätet i vinter. Vägverket har sänkt kraven både när det gäller hur snabbt vägarna ska plogas och hur mycket. Trafiksäkerhetsorganisationen NTF är kritisk till försämringen. Vår förra ordförande i trafikutskottet är numera chef för NTF, som kritiserar Vägverkets förslag att försämra snöröjningen på vintervägar. Ungefär 20 %, säger Vägverket i den här intervjun, skulle man spara på vinterväghållningen. Om medborgarna och näringslivet upplever det här i Sverige kan man knappast vara nöjd, och man kan knappast säga att regeringen lever upp till de mål som riksdagen fastställt. Vi kristdemokrater tycker att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet tonar ned den här delen av målet som handlar om effektivitet, ett effektivt transportsystem. Man pratar bara om att det ska vara ett hållbart transportsystem och om miljö. Men båda sakerna behövs ju - effektivitet och miljömässighet. Regeringen sysslar med ekonomiskt tveksamma järnvägsbyggen, men vägunderhållet släpar efter. Det bristande underhållet har jag nämnt, till exempel det här med snöröjningen. Det är bedrövligt. Investeringarna är otillräckliga. Ett exempel är den nordiska triangeln. Där fick jag höra häromveckan på en transportkonferens att regeringen har missat ett antal miljoner från EU-bidragen för att utveckla den här transportlänken, den nordiska triangeln. Både vi kristdemokrater och de övriga partierna i alliansen vill satsa på det som Erling Bager nämnde, PPP, alltså public-private partnership , för att möjliggöra en snabb investering på vägsträckor som är flaskhalsar i dag. I dag, herr talman, tänker jag inte diskutera olika transportstråk, utan förhoppningsvis ska vi göra det när det kommer en transportpolitisk proposition, något som vi har väntat på i snart ett år. Post- och kassaservice ska vi också diskutera framöver, så jag tar inte upp den frågan i dag, även om den är mycket aktuell. I den budget som riksdagen ska besluta om är ramarna redan fastställda, och därför har vi kristdemokrater ett särskilt yttrande på den punkten. Vårt förslag har ju fallit, och vi kan alltså inte få igenom våra ökade anslag, till exempel 600 miljoner mer till vägarna, där vi tar hälften från järnvägssidan. Men vi har också 30 miljoner till sjöfartens infrastruktur, och vi är det enda parti som har haft den här konkreta satsningen uppe i flera år faktiskt. Herr talman! Jag vill nämna någonting om trafikinspektionen också. Riksdagen beslutade om en gemensam trafikinspektion i november 2004. Regeringen skulle då snarast tillsätta en utredning med sikte på 2006. Men det dröjde ända till oktober 2005 innan man tillsatte en utredare. Om det är förhalning eller ovilja kan jag inte svara på, men illa är det att det har dröjt nästan ett år. De direktiv som har getts känns inte heller riktigt tillfredsställande med tanke på de ytterligare beslut som riksdagen har fattat. Inspektionerna ska i framtiden vara helt åtskilda från trafikverken. Det är viktigt med integritet. Jag är i alla fall glad åt att trafikutskottet håller fast vid beslutet, nämligen att beredningen ska bedrivas skyndsamt och med inriktning som riksdagen har beslutat om. Därför har vi ingen reservation på detta område i år. Herr talman! Avslutningsvis tycker jag inte att det går att tala om transportpolitiska visioner och samtidigt titta på när snöröjningen på våra vägar skärs ned. Det går inte ihop, varken för oss, för näringslivet eller för medborgarna. Det behövs en ny regering för en bättre infrastruktur.

Anf. 72 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Jag debuterar ju som trafikpolitiker och ska därför försöka inta en ödmjuk hållning genom att lyssna och lära av debatten. Låt mig börja med att säga att jag huvudsakligen kommer att ägna mig åt de transportpolitiska frågorna medan Karin Thorborg från Vänstern tar upp IT, elektroniska kommunikationer och post samt trafikinspektioner. Det var glädjande att höra Johnny Gylling från Kristdemokraterna ta upp det övergripande målet om att vi ska ha dels en samhällsekonomisk effektivitet, dels ett hållbart transportförsörjningssystem över hela landet. Ingen av de borgerliga politiker som hittills varit uppe i talarstolen har sagt att det finns ett antal delmål. Ett av dem är En säker trafik, vilket Johnny Gylling var inne på lite grann; det som togs upp om snöröjningen kan man väl tolka in där. Ett annat delmål är En god miljö. Jag har inte hört speciellt mycket om det här, framför allt inte när moderaten Rådhström pratade och nästan hyllade transporter - ju mer transporter desto bättre. För oss är transporter ett medel för att kunna ta sig från en plats till en annan. Om man kan undvika den transporten, framför allt om man ska köra bil, tror vi att det är att föredra, och vi behöver inte uppmuntra onödiga transporter. Vi kan konstatera att det i Värmland, och i den valkrets jag tillhör, förekommit ett antal kraftiga skyfall, incidenter där vägar sköljts bort, som enligt mitt sätt att se uppenbart är relaterade till de utsläpp vi har, till den miljöpåverkan som vi människor står för. Jag tycker att vi borde kunna hålla några bollar i luften samtidigt. Även om vi pratar om värdet av fungerande transporter, vägar som man kan ta sig fram på för att forsla timmer och så vidare, måste vi ändå försöka ha ett perspektiv som innebär att vi tar ansvar för framtida generationers behov. Vi måste åtminstone i någon grad försöka lyfta fram frågan om miljöpåverkan och inte bara låtsas att vi kan trafikera våra vägar, luften och så vidare utan att det kommer att påverka vår omgivning. Det finns ju belagt att allt vi gör påverkar omgivningen. Inte minst gäller det trafiken. Vi förstår att alla inte kan resa kollektivt, men vi är övertygade om att ett ökat kollektivt resande skulle minska den negativa miljöbelastningen. Det skulle minska antalet allvarligt skadade och dödade i trafiken. Det är belagt att kollektivt resande är förhållandevis mindre farligt per personkilometer. Jag konstaterar också att ingen av de borgerliga politiker som hittills varit uppe i talarstolen tagit upp delmålet Ett jämställt transportsystem. Det finns ett uppenbart manligt perspektiv där man sätter bilen i första rummet och så döljer man det bakom en massa fina formuleringar om regional utveckling. Också jag tycker att vi ska kunna leva, bo och verka i hela landet. Jag inser förstås att man behöver ta sig fram och att det ska finnas fungerande landtransporter, men vi måste också gynna ett system där vi i möjligaste mån till exempel fraktar gods på järnväg i stället för med långväga lastbilstransporter. Inte minst är kombinationen av olika transportslag viktig att satsa på. Sedan låtsas den borgerliga alliansen i den här debatten, liksom i nästan alla andra debatter, att de är överens. Vi är tydligen en vänsterkartell och ni en borgerlig allians. Jag har funderat på vad det är för skillnad mellan kartell och allians och misstänker att det är fråga om en värdering av orden där allians är bättre än kartell. Det kan jag bjuda på. Jag kan konstatera att den så kallade vänsterkartellen faktiskt lagt fram ett stort antal gemensamma budgetar på en rad olika områden, bland annat det nu aktuella området. Och vi har i praktiken visat att vi, trots att vi inte är alldeles överens i en förhandling eller diskussion, lyckas komma fram till ett gemensamt förslag som vi sedan står för. Då kan den borgerliga alliansen hoppa på de tre partierna och säga att vi inte är överens, men om vi tittar i era reservationer kan vi se att ni själva inte är överens. Ni låtsas vara överens, men ni skiljer er åt kraftigt. Jag vill säga detta från talarstolen och samtidigt konstatera att framför allt Moderaterna märker ut sig ganska mycket genom kraftfulla satsningar på vägar, utöver budgetförslaget, medan de övriga borgerliga partierna ligger rätt nära den så kallade vänsterkartellen. Vi gillar dock inte att man polemiserar utan tycker att vi ska ha en hyfsad debatt i Sveriges riksdag. Vi har heller inte ställt oss bakom formuleringen på s. 58 där socialdemokrater och miljöpartister konstaterar, nästan lite skadeglatt, att den borgerliga alliansen inte kommit överens, att de inte har ett sammanhållet förslag. Det har vi i stället ett särskilt yttrande om. Vi tycker att det räcker att man ger den typen av värdeomdömen när man står i talarstolen. Däremot behöver vi inte ha en tradition där sådant skrivs in i betänkandetexter. Jag vill tydligt markera detta i det här sammanhanget. Det intressanta är hur man kan hävda att man har en gemensam politik när det uppenbart på papperet ser så olika ut. Där finns vissa likheter med mitt tidigare område, kulturpolitiken. Även där mälde Moderaterna tydligt ut sig jämfört med de andra borgerliga partierna men har nu gått mot en mer sansad hållning och lägger sig ganska nära mitten. Om man ska vara lite småspydig, vilket jag tycker att ni ibland varit i debatten i dag, kan man fråga sig om ni nästa gång ska gå till Rut för att få fram lite synpunkter på vad en massiv satsning på fler vägar, fyrfiliga motorvägar och så vidare - "riktiga" motorvägar förväntar jag mig att någon ska säga - får för långsiktiga konsekvenser vad gäller säker trafik, jämställdhet i transportsystem och miljöpåverkan. Jag tycker att ni borde tänka till innan för att få lite balans och inte komma med dessa attacker, som jag uppfattar dem. Jag tror inte att det finns någon här som inte inser att det är viktigt att vi har ett fungerande transportsystem. Vi har ett budgetsystem som innebär att vi i princip ska direktfinansiera alla investeringar. Det handlar om stora pengar inom kommunikationssektorn. I stället för att då försöka hitta lösningar inom ramen för det nuvarande budgetsystemet, eller att det kanske på något sätt måste ändras till motsvarande det som görs i fråga om investeringar i en kommun, kommer den borgerliga alliansen med förslag om att vi ska satsa på olika medfinansieringar från privata aktörer - som om de privata aktörerna skulle komma in för att de tycker att det är roligt att hjälpa det offentliga. Någonstans ska någon tjäna pengar, och jag tycker att det fortfarande saknas underlag som visar att de privata satsningarna långsiktigt skulle gynna skattebetalarna, leda till en bättre infrastruktur och så vidare. Den allmänna hållningen är närmast att det som är privat är bra och det som är offentligt är dåligt. Men om något offentligt är bra ska man snart se till att det blir privat. Då kan man skälla på det som är kvar och inte går med vinst och inte fungerar så bra. På så sätt försöker man utifrån en borgerlig ståndpunkt bevisa att offentlig verksamhet inte fungerar. Det där är billiga debattknep som dessutom är lätta att genomskåda. Jag ska inte orda så mycket mer utan bara konstatera att Karin Thorborg senare kommer att tala mer om kommunikationer. Jag vill yrka bifall till förslaget i det betänkande som majoriteten står bakom. Det skulle förstås ha sett helt annorlunda ut om Vänsterpartiet självt fått bestämma, men vi är trots allt nöjda med den kompromiss som de tre partierna lyckats komma fram till.

Anf. 73 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Det var trevligt att få upp Peter Pedersen i talarstolen och höra honom tala sig varm för att Moderaterna utmärker sig som det parti som satsar hårdast på vägområdet. Jag tackar för den reklamen. Jag skulle vilja ställa en direkt fråga om något som jag tycker alldeles för ofta kommer fram i diskussioner och debatter från vänsterkanten. Det gäller det som Peter Pedersen säger om att vi måste få bort onödiga transporter. Menar du någon enstaka transport, eller kan du stå här i kammaren och säga till svenska folket vilka onödiga transporter de håller på med? Är det lösningen på miljöproblemen att vi får bort onödiga transporter? För mig finns inga onödiga transporter. Jo, några sådana finns det, men det är på marginalen. De är väldigt få. Folk åker inte för nöjes skull, utan folk åker för att de är tvungna att förflytta sig. När det sedan gäller miljöpåverkan ska vi ju inte ha någon kärnkraftsdebatt i trafikutskottet nu, men det är klart att tanken dyker upp när man ser att vänsteralliansen vill lägga ned kärnkraftverk, köpa tysk och dansk kolkraft och så vidare, som långt ifrån är miljömässig. Då går det an. Den debatten avstår jag dock från att ta upp, men det är en tanke som automatiskt kommer.

Anf. 74 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Det vi menar med onödiga transporter är att man i dag kan ta fram en produkt i norra Sverige som sedan körs i väg runt halva jordklotet för att göras i ordning och därefter transporteras tillbaka till Sverige. Vi hävdar att det då är för billigt att transportera. Det är något som är fel. Vi tror på mer nära produktion så att man inte behöver ha långväga internationella frakter med lastbil, i form av sjöfart och så vidare, och därmed belasta miljön. Sedan är jag medveten om att man, ifall man bor i glesbygd, måste transportera sig. Vi tror dock inte att problemet är att någon puttrar fram i en bil ute på landsbygden, utan det vi syftar på är storstadsproblematiken. Men det är ni också emot. Ni vill inte ha försök för att minska trafiken i de större städerna och få fler människor att resa kollektivt. Men vi kan inte bara dra åt tumskruvarna, utan vi måste möjliggöra andra alternativ. Gör det möjligt för fler att resa kollektivt, så kommer det att leda till bättre miljö och färre skador i trafiken! Sedan detta med kärnkraften. Jag bara konstaterar att om något skulle hända så tar det evig tid innan vi kan rätta till skadorna. Det är ett nonchalant synsätt att säga att det inte finns några problem. Vad gäller trafiken så ser vi ju att den har en tydlig påverkan både på kort och på lång sikt. Och det måste vi göra något åt, för trafiken står för en stor del av de utsläpp vi har i atmosfären. Det görs kraftfulla insatser nu, och det tycker jag att vi ska stödja i stället för att negligera det i kammardebatten.

Anf. 75 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Och man köper tysk och dansk kolkraft för att man ser att det är problem med trafiken . Peter Pedersen talar om transporter. Jag vet inte om jag ska kalla honom för kommunist eller vänsterpartist. Men när jag hörde honom kändes det som om det stod en sann socialist i talarstolen. Det är lätt för en socialist att säga: Transporter ska vara så dyra att vi inte kan frakta. Det tycker Peter Pedersen. Han tycker att vi inte ska ha ett system där det är billigt att frakta varor, så att de inte ska kunna deltillverkas. Detta är ju direkt riktat mot alla varor som produceras och som det slutligen, i alla lägen, är konsumenten som får betala. Men det är lätt för en socialist att säga att det är samhället, staten eller Vänsterpartiet som ska bestämma vilka varor som får förflyttas och vilka varor som inte får förflyttas. Ska det vara extra skatt på att flytta vissa varor, eller hur ska det vara? Detta är ett så filosofiskt resonemang som är långt från verkligheten. Det är faktiskt dags för Vänsterpartiet att tala om hur ni ska få bort onödiga transporter utan att det blir dyrare för varje konsument i vårt land som vill få varor hem till sig på något sätt. Jag håller mig till en fråga, så får Peter Pedersen ge ett uttömmande svar om hur socialismen löser transportproblemen.

Anf. 76 Peter Pedersen (V)
Herr talman! I ert särskilda yttrande, nr 2, skriver ni under Järnvägsinfrastruktur: "Trafikslagens kostnader skall så långt det är möjligt bäras av den egna verksamheten." Vi håller helt med. Sedan skriver ni att ni ska höja banavgifterna, men ni nämner ingenstans att ni tycker att transport på väg ska bära sina egna kostnader. Vi hävdar bestämt att de ekonomiska styrmedel vi har är inrättade på ett sådant sätt att de konsekvent gynnar transporter på väg - då menar jag framför allt godstransporter - och missgynnar andra alternativ. Marknaden väljer ju hela tiden det billigaste alternativet. Då bär man inte sina samhällskostnader. Det är inte rimligt att man ska frakta stål från England till Sverige i stället för att låta det produceras nära den övriga produktionen. Då kostar transporterna, sett i relation till hela produktionskostnaden, för lite. Det som ska betalas ut i lön och andra insatsvaror tycker man däremot kostar för mycket. Då satsar man på transporter, och det tycker vi inte är till fördel för miljön eller samhällsutvecklingen. Transport i sig löser ju inga problem, mer än att man fraktar en vara från en plats till en annan. Om man då kan korta transportavståndet blir den åtminstone effektivare, liksom om man kan genomföra transporten på ett sätt som inte leder till en försämrad miljö. Jag tycker att ni moderater skulle kunna svara på en fråga: Varför nämner ni inte, varken i den här debatten eller annars, vilka konsekvenser för miljön som ett obegränsat antal transporter medför? Ska bilarna gå på luft i framtiden, eller vad har ni för synpunkter på det framtida bränslet?

Anf. 77 Erling Bager (Fp)
Herr talman! Jag tyckte att Peter Pedersen i sitt första anförande i TU höll en stillsam och lite försynt prägel. Jag tycket också om att han kommenterade majoritetstexten och att han inte ställde sig bakom den övriga majoritetens sätt att beskriva alliansen. Det tycker jag var trevligt. Peter ställde några frågor i sitt anförande. Han frågade: Vad blir konsekvenserna av fyrfältsvägar? Det går att ge många exempel på vad konsekvenserna blir. Ser man till E 6 fram till norska gränsen finns det mycket problem. Där går mycket norska transporter på långtradare, både export och import. Det sker tragiska trafikolyckor, trafikstockningar och mycket annat. Där skulle konsekvenserna bli trafiksäkrare vägar. Det blir mycket bättre. På E 20, som förbinder Stockholm och Göteborg, finns i Västergötland de sämsta sträckorna i Skaraborg och efter Herrljunga. Däremot är det mycket bra väg i höjd med Degerfors och längre upp mot Stockholm. Vi tycker att man tidigare borde ha satsat på E 20 för fyrfältsväg. Det sker många tragiska olyckor även där. Det är bra med fyrfältsvägar där man kan få ned olycksrisken och få infrastrukturen att fungera bättre. PPP har vi talat om här. I Norge, Danmark och Frankrike är staten med på att man också kan ha PPP-lösningar. Det tidigarelägger projekt. Det nämnde jag också i mitt anförande. I en replik nyss sade Peter Pedersen att det satsas mer på vägar än på järnvägar. Så är det inte. Ser vi till fördelningsplanet 2015 satsar vi från riksdag och regering över 100 miljarder på järnvägar och under 49 miljarder på vägar.

Anf. 78 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Vi tycker att det är en utmärkt princip som nu har kommit fram, det vill säga att relationen ska vara ungefär 2:1 till järnvägens fördel under den kommande tiden. När det gäller fyrfiliga motorvägar kan man konstatera att det är något dyrare att bygga den typen av vägar i jämförelse med vägar som inte är så breda. Om man hade obegränsat med pengar och inte behövde pengar till annat än att lösa trafikfrågor skulle man kunna resonera som Erling Bager. Men nu har vi ett utgiftstak med vissa ramar att röra oss inom. Då är det rimligt att man värderar varje krona av skattebetalarnas pengar. Om man kan lösa detta på ett sätt som leder både till bättre tillgänglighet och framkomlighet och till en betydligt lägre kostnad, till exempel mitträckesalternativet, så är det att föredra. Jag talar då inte om det som någon läste upp här, att det ska vara 18 mil med bara ett körfält i vardera riktningen. Vi är ju inte riktigt så ogina att vi tycker att man ska behöva köra in på parkeringsplatser för att köra om och sådant . Men det finns alternativa lösningar. Vi tycker att man ska väga för och nackdelar och för varje sträcka noga överväga vilka alternativ man ska välja. Jag tycker till exempel att E 18 mellan Örebro och Karlskoga har varit katastrofalt dålig. Jag har inget emot att man ser till att få bättre framkomlighet där. Däremot vill jag inte föreslå att man ska ha fyrfilig motorväg. Det behövs inte. Det skulle fungera utmärkt med mitträcksalternativet, som det ju för övrigt är mellan Karlskoga och Karlstad. Det fungerar utmärkt jämfört med det som fanns tidigare.

Anf. 79 Erling Bager (Fp)
Herr talman! På en del områden kan det vara lämpligt med vad vi kallar för "2+1"-väg med mitträcke, där behovet räcker till. Men det finns vägar där det är fullständigt olämpligt, till exempel E 20, väg 45 mellan Borås och Jönköping och många andra vägar där trafiken är intensiv och det är många långtradare som hela tiden mal på. Där är det olämpligt, och det blir mycket bättre med fyrfältsväg. Vi välkomnar Trollhättepaketet. Att Trollhättan nu får fyrfältsväg kommer att underlätta mycket. Man skapar möjligheter för tillväxt i och med att Göteborg och Trollhättan kommer närmare varandra och man kan arbetspendla på ett bättre sätt. Peter verkar ha en principiell inställning till fyrfältsvägar: Fyrfält - nej, det blir lite för mycket! Men det går bra med mitträcke och "2+1"-vägar. Det är en märklig inställning. Låt behoven styra! Titta på Vägverkets statistik! Se på olycksstatistiken över dessa fruktansvärda dödsolyckor som har skett i norra Bohuslän och, som jag nämnde, bland annat i Skaraborg och nedåt Herrljungatrakten! Titta på den och ta ställning sedan!

Anf. 80 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Jag hörde Erling Bager säga ungefär så här: Många långtradare mal på. Ja, vi håller med om att det är ett stort problem, vilket inte alla partier gör, att det är många långtradare som mal på när det borde finnas andra alternativ. Jag är också medveten om man inte kan lösa det här väldigt kortsiktigt, men långsiktigt måste man ha en ambition. Vår absoluta övertygelse är att vi vill få över mer av framför allt godstrafiken på spårbunden trafik. Vi tror att det är till fördel inte minst för miljön och att det kommer att gynna trafiksäkerheten. Sedan är vi inte några fundamentalister som aldrig kan tänka oss att bygga ut en vägstump. Det jag sade var att man vid varje tillfälle ska ta ansvar för skattebetalarnas pengar och noga fundera över vilket som är det optimala sättet att lösa just den situationen. Jag har alltså inte sagt någonting i någondera riktningen. Jag har inte uppfattat att Folkpartiet är för att man ska bygga fyrfiliga motorvägar överallt, men man kan inte ena gången i ena debatten säga att det är jätteviktigt hur man hushållar med våra skattepengar och nästa gång låta som att det finns obegränsat med pengar till att bygga ut vägar. Så ser det faktiskt inte ut i verkligheten. Jag tycker att man ska vara ärlig och erkänna att det är ett ständigt val - vad ska vi prioritera? - mellan olika utgiftsområden och inom varje område. Vad ska vi välja just här? Ibland måste man faktiskt ta en lösning som inte kan anses vara den optimala därför att man ändå tjänar så pass mycket pengar och kan bygga ut fler sträckor. Det finns en rad exempel på att just mitträcken drastiskt har fått ned antalet döda och allvarligt skadade. Det tycker jag inte att man ska negligera.

Anf. 81 Sven Bergström (C)
Herr talman! Låt mig börja med att instämma i Erling Bagers välkomnande av Peter Pedersen till trafikutskottet och vårt arbete där. Det är trevligt, kan jag lova. Låt mig också instämma i det tack till vårt utskottskansli som någon har varit inne på för ett väldigt gott arbete under året. Den här debatten om regeringens budgetproposition för området Kommunikationer för mina tankar till nobelpristagaren Samuel Beckett och hans mest kända drama I väntan på Godot . Vi väntar likt huvudpersonerna Didi och Gogo i Becketts drama på något som vi hoppas ska göra tillvaron mera intressant. Men det är väntan som dominerar tillvaron. Vi får uppenbarligen fortsätta att vänta, men jag hoppas att vår väntan får en annan upplösning än i Becketts drama. Tills vidare får vi hålla oss till det här betänkandet som dock i hög grad präglas av samma väntan som i debatten här i dag. Jag kan redan förutse Socialdemokraternas replik på det här. Det är väl Karin Boyes: Intet är som väntans tider. Men jag tror att många med mig tycker att vi nu har väntat länge nog i trafikutskottet. Riksdagen beslutade den 23 november att anta regeringens förslag till utgiftsram för 2006 för det område kommunikationer som vi nu diskuterar. Det handlar om 31 ½ miljarder kronor. Det är mycket pengar, även om vi från Centerpartiet och övriga allianspartiet varit beredda att anslå något mera pengar främst till ett bättre vägunderhåll. Vi har också tydligt sagt att vi är beredda att pröva alternativ finansiering, utanför statsbudgeten, för att påskynda angelägna projekt på väg- och järnvägsområdet. Den viktigaste kritiken mot regeringen från Centerpartiets sida är dock inte stora skillnader i penningnivån. Det är snarare att regeringen är så väldigt dålig på att leverera de pengar som man utlovar. År efter år har vi kunnat konstatera att Socialdemokraterna här i riksdagen med pukor och trumpeter säger: Nu ska vi satsa, och nu ska vi säkra en bättre standard på våra vägar. Många av oss minns dåvarande infrastrukturministern Björn Rosengrens pompösa presentation här i kammaren för några år sedan av långsiktsplanen för 2004-2015. Då fattades det inga pengar. Den enda begränsning som Björn Rosengren kunde föreställa sig, för att fullfölja det omfattande paketet på flera hundra miljarder kronor, var bristen på grävskopor runtom i landet. Det var det som var den trånga sektorn. Det blev inte riktigt så. Det har vi sett. Tvärtom har regeringen gång på gång dragit in pengar från angelägna satsningar. Man har hänvisat till Trollhättepaketet för att rädda bilindustrin. Man har hänvisat till stormen Gudrun, och man har hänvisat till alla möjliga anledningar för att legitimera indragningar av pengar som drabbat viktiga projekt runtom i landet, som då skjuts på framtiden gång på gång på gång. Flaskhalsar och dödsfällor i trafiken blir kvar. Det regionala vägnätet slits ned ännu hårdare. Det har gått så långt att till och med Sveriges Kommuner och Landsting kritiserar regeringen mycket skarpt för den ryckighet som man anser präglar regeringens politik på det här området. Kommunernas och landstingens talesman på området, Håkan Johansson, talar till och med om de små stegens tyranni och beskriver effekterna för kommuner och regioner som mycket olyckliga. Så här blir det med det arbetssätt den nuvarande regeringen har valt. Man har inga ekonomiska marginaler i sitt arbete. Och när det inträffar någon liten störning och det blir ökade kostnader för något akut och oplanerat drabbar det med dominoeffekt en rad sedan länge inplanerade projekt på andra håll i landet. Nu är dessutom självaste finansminister Pär Nuder ute och rycker sönder sin egen budget genom att lova tidigarelagda storsatsningar i sin egen valkrets, som för övrigt är densamma som Carina Mobergs, utan hänsyn till den tidsordning och prioritering som Vägverket har upprättat. Samtidigt får vi rapporter om ytterligare förseningar för E 6:an genom Bohuslän och väg 45 som ska bli Europaväg i Västsverige. Vilken röra! Herr talman! Det bristfälliga underhållet av vårt vägnät har blivit en visa. När vi senast träffade Vägverkets generaldirektör för några veckor sedan i trafikutskottet bekräftade han att det underhållsberg som Vägverket rullar framför sig uppskattas till ca 17 miljarder, och det fortsätter att rullas, och det fortsätter att växa. Centerpartiet vill ha en annan ordning som tryggar att utlovade infrastrukturprojekt kan förverkligas på utlovad tid. Vi vill se ett väl utvecklat transportsystem med säkra, miljövänliga och tillgängliga transporter. Transportsystemet som helhet ska medverka till tillväxt och företagande samtidigt som det tar stor miljöhänsyn, precis som Peter Pedersen var inne på. Centerpartiets vision om framtidens transportsystem bygger på att de olika transportslagen ska komplettera varandra, samverka och tillsammans utgöra en helhet som kan bidra till att skapa goda förutsättningar för utveckling i hela vårt land. De kombiterminaler som nu byggs upp på olika håll här i landet är bra exempel på ett sådant klokt helhetstänkande. I vår vision ingår åtgärder på alla olika trafikområden: väg, järnväg, sjöfart och luftfart. Några av de viktigaste innehåller konkurrens på likvärdiga villkor mellan olika operatörer på våra järnvägsspår, ett bättre kollektivt resande med god tillgänglighet även i glesbygd, ett ökat utnyttjande av kombitrafik för godstransporter, ökad satsning på drift och underhåll av väg och järnväg och en ökad anpassning till ett internationellt transportnät. Centerpartiet har ett grundläggande synsätt att politiken ska byggas underifrån. Människor lever i en lokal och regional verklighet, och det är från den utgångspunkten som en långsiktigt hållbar politik måste byggas. Detta gäller också transportsystemet, eftersom det har stor påverkan på regionernas utveckling, precis som Sveriges Kommuner och Landsting framhåller. Från Centerpartiets sida vill vi även uppmärksamma betydelsen av det enskilda vägnätet både för landsbygdsboende och för tätort och för näringsliv, jakt, fiske, friluftsliv och turism. Problem knutna till den enskilda väghållningen är bland annat att bidragen är underdimensionerade och att kostnader för exempelvis reparationer av broar är större än vad vägsamfälligheter klarar av att bära. Det är enligt vår mening inget större fel på det övergripande mål för transportpolitiken som riksdagen har slagit fast. Men det finns anledning att ha en massa synpunkter på hur vi bäst arbetar för att nå det här målet och hur mycket pengar vi satsar på olika områden. Det framgår med stor tydlighet i den redovisning av regeringens egen genomgång som vi har med i det här betänkandet hur väl man lyckats uppfylla de olika delmålen på det transportpolitiska området. På flera områden, till exempel trafiksäkerhet och klimatpåverkan, närmar vi oss inte ens delmålen, och på något område, till exempel buller från transporter, har det till och med blivit sämre än föregående år, enligt regeringens egen bedömning. När det gäller jämställdheten, som Peter Pedersen var inne på, har regeringen gjort en analys och sagt sig vilja återkomma i den transportpolitiska propositionen, så där finns det inte mycket substans att kommentera, dessvärre. Herr talman! I dag kunde vi på Morgonekot höra alarmerande rapporter om att glaciärerna på alptopparna i Schweiz och Österrike smälter i allt snabbare takt. Transportsektorn späder på klimatpåverkan främst genom utsläpp av stora mängder koldioxid. Av de svenska koldioxidutsläppen står transportsektorn för ca 40 %, och av detta kommer två tredjedelar från vägtrafiken. Menar vi allvar med våra miljöambitioner, och det gör vi i Centerpartiet, är det därför helt klart att de ökande transportbehoven inte kan klaras med ännu mer gods på vägarna, utan sjöfarten och järnvägen måste användas i ökad utsträckning. Det är bland annat mot denna bakgrund som nu också EU betonar järnvägarnas och sjöfartens roll. För sjöfarten talar man om sjömotorvägar i Östersjön som gör att gods kan komma fram säkert och snabbt också sjövägen. Det blir särskilt viktigt i takt med att Ryssland, Polen och de baltiska staterna blir allt större handelspartner och trafiken på Östersjön ökar i omfattning. Herr talman! IT-frågorna och postfrågorna har vi med i betänkandet. Men jag gör liksom andra och spar det till det de särskilda betänkandena i de frågorna. Jag ska säga några avslutande ord om kollektivtrafiken. Här har vi begränsade statsbidrag i kombination med kraftigt ökade bränslepriser, samt att kostnader för upphandling av trafiken ökat. Det innebär stora svårigheter att upprätthålla en god kollektivtrafik på många håll i landet. De ekonomiskt ansträngda kommunerna och landstingen har inga möjligheter att satsa de nödvändiga resurser som krävs när staten drar sig tillbaka. I många län har länstrafiken redan tvingats dra ned på sin verksamhet, turtätheten minskar och en del linjer läggs helt enkelt ned. Med kniven på strupen och efter hård opinionsbildning både från Gotland och från flera partier här i kammaren sköt regeringen till slut till mer pengar för att trygga en anständig Gotlandstrafik. Men en negativ utveckling för riktig kollektivtrafik kan ses på många andra håll i landet. En sådan utveckling måste förhindras enligt vår mening. Centerpartiet avsätter därför 100 miljoner kronor mer till stöd för kollektivtrafiken i regionerna. Herr talman! Som jag inledningsvis framhöll har riksdagen redan beslutat om de ekonomiska ramar som ska gälla för vårt utgiftsområde. Centerpartiet har ett annat budgetförslag och deltar därför inte i beslutet om anslagsfördelningen. Jag vill avsluta mitt anförande med att hänvisa till det särskilda yttrande som jag lämnat i betänkandet. Där redovisas hur vi med en annan majoritet i riksdagen, som vi hoppas att svenska folket ombesörjer i valet nästa höst, vill forma en ny och bättre transportpolitik för Sverige. Till dess, herr talman, får vi nöja oss med detta och med att vänta.

Anf. 82 Carina Moberg (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater har för en tid sedan genomfört en partikongress och där fattat beslut om politiska riktlinjer. Vår utgångspunkt är: Alla ska med. Det är centralt för oss socialdemokrater att se till att blir så. Vi tar ansvaret för helheten i politiken. Vi tror på generella lösningar som omfattar alla och inte på privatiseringar och individualiseringar där några lämnas åt sitt eget öde. De stunder du är som mest utsatt ska du tryggt kunna lita på att hjälpen finns där. Vi tror att alla, samhället, vinner på det. Vid vår kongress slog vi fast att infrastrukturen är av avgörande betydelse för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Vi vill därför fortsätta att satsa på infrastrukturen. Det befintliga väg- och järnvägsnätet ska kvalitetssäkras och nya satsningar göras. Vi socialdemokrater anser att investeringar kräver långsiktighet och samarbete mellan lokal, regional och nationell nivå. Där företag fattar beslut om nya investeringar är möjligheterna till goda kommunikationer avgörande. Vi ser infrastrukturen som en strategisk resurs och kommer att använda den för att möta framtidens strukturomvandlingar. Under kommande mandatperiod vill vi öka väginvesteringarna och finansiera dem på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Vi vill se satsningar som knyter ihop Sverige med nya växande marknader i vårt närområde. Här spelar inte minst flyget en viktig roll. Vi vill också att en nationell strategi ska tas fram för att utveckla Sveriges strategiska hamnar. Det får vi återkomma till i kommande debatter om den framtida transportpolitiken. Vi ska ha en säker kollektivtrafik med hög tillgänglighet och rimliga priser som ger förutsättningar för ett jämställt och jämlikt resande. SJ och de statliga myndigheterna är viktiga aktörer som ska agera för effektiva och långsiktigt hållbara trafiklösningar. Kollektivtrafiken måste utvecklas så att möjligheterna att pendla med buss, pendeltåg, tåg och färja över större regioner förbättras. Det är viktigt också i glest befolkade områden. Staten och trafikhuvudmännen måste här ta ett gemensamt ansvar också beträffande kostnad och verksamhet så att de följs åt. Herr talman! Allt detta blir naturligtvis lättare att infria då vi som i dag ser att våra offentliga finanser är starka, att inflationen är låg och att tillväxten ökar. Vi socialdemokrater vill alltså tillföra ytterligare medel för väsentliga infrastruktursatsningar också på vägsidan och att den befintliga strukturen kvalitetssäkras. Herr talman! När vi har behandlat de motioner med yrkanden från de borgerliga partierna som faller inom utgiftsområde 22 har en väldigt splittrad bild tonat fram. Texten i betänkandet tycker vi beskriver detta på ett bra sätt. Den splittrade bilden visar tydligt att oppositionen inte förmått samla sig kring ett alternativ till regeringens förslag. Högeralliansen - eller allianspartiet, en freudiansk felsägning antar jag, men jag tackar ändå Sven Bergström för det - har faktiskt bara lyckats ena sig helt kring en enda anslagspunkt. En neddragning av det administrativa anslaget till Banverket på 50 miljoner är faktiskt allt. På ytterligare en punkt under anslagen lyckas man därutöver lägga fram förslag som någorlunda pekar i samma riktning. Man vill ha mer pengar än majoriteten till vägarna. Regeringens förslag innebär en anslagssatsning på nästan 16 ½ miljarder för år 2006. Det tar i princip 50 % av utgiftsområdets budget i anspråk. Moderaterna vill lägga på ytterligare 4 miljarder, vilket de gärna framhåller som en storsatsning. Dock kostar det oerhörda summor att bygga motorvägar. I praktiken motsvarar den 11-procentiga ökningen inte fullt tio mil motorväg, om terrängen är lättillgänglig. Övriga borgerliga partier pendlar mellan påslag från 0,9-1,5 %. Jag ställer även det här året frågan till Moderaterna: Hur ska ni kunna infria er ambition? Vilka andra av era krav ska ni göra avkall på för att få igenom era satsningar på vägarna? Vem som helst kan se att de fyra borgerliga partierna är väldigt splittrade på transportområdet och det trafikpolitiska området, precis som på många andra områden. Jag har längre undrat varför ni inte har någon gemensam arbetsgrupp som arbetar med de frågorna. Är det för att ni har gett upp förhand, eller är det inte tillräckligt viktigt? I så fall tycker jag att svenska folket ska få veta det. Skulle Sverige styras av dessa splittrade partier skulle betydligt mindre hända på infrastruktursidan än vad som nu är fallet. Det blir i det närmaste pinsamt när ni i era reservationer allihop försöker överbrygga den så tydliga splittringen i era förslag genom att lyfta fram mer pengar till vägar, neddragning av Banverkets administration och en gemensam grundsyn om transportsektorn. Stämmer det verkligen, Sven Bergström, att Centerpartiet vill satsa sina 350 miljoner i ökat väganslag på att bygga motorvägar i storstäderna? Så läser inte jag ert särskilda yttrande. Herr talman! När jag är ute och träffar folk i vardagen får jag ibland höra att alla politiker säger samma sak och att det inte är någon skillnad partierna emellan. Därför tycker jag att det är bra om vi alla kan vara tydliga. Jag har länge efterlyst en tydlig och stark opposition. De fyra borgerliga partierna anstränger sig för att tala med en röst. Det går hyfsat så länge de får kalla till presskonferens om olika utvalda frågor där man lyckats hitta en gemensam linje. Det kan också fungera en stund att låta bli att besvara frågor om till synes eniga förslag. Men det kommer inte att hålla i längden. Privatiseringen av trafikförsäkringen är ett exempel. Detta är en bra fråga att tydliggöra alternativen i svensk politik utifrån. Den är ideologisk, den berör den enskildes privatekonomi och den har bäring på statsfinanserna. Anknytningen till den transportpolitiska och trafikpolitiska sektorn är stark. Moderaterna har protesterat högljutt mot trängelskatten. Vad de däremot talar tyst om är att de själva föreslår en ny straffskatt för alla som kör bil, moped, motorcykel, skoter, etcetera. Förslaget bygger på att den som skadas i en trafikolycka inte längre ska omfattas av den solidariskt finansierade sjukförsäkringen. I stället ska sådana skador täckas av den privatfinansierade trafikförsäkringen som alla som har bil måste betala. Folksam har räknat ut att enbart den delen av förslaget skulle göra att premien som var och en av oss betalar skulle fördubblas. För riskutsatta grupper talar vi om summar på uppemot 15 000 kr per år. Unga killar i Stockholmsområdet och unga killar i Norrbotten är exempel på riskutsatta grupper. Men inte nog med det - ovanpå detta lägger Moderaterna och högeralliansen en helt ny straffskatt på bilisterna. Det sker i form av en särskild avgift som bland annat ska täcka tidigare års trafikskador. På så vis vill man göra en besparing på hela 2,8 miljarder kronor, som ska tas direkt ur bilägarnas plånböcker. Det motsvarar en höjning av bensinpriset med 66 öre - i genomsnitt, kan tilläggas. Eftersom dagens generella välfärdsmodell omfattar alla och kraftfullt bidrar till att omfördela mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare skulle en nedmontering av denna öka klyftorna i samhället. En enig försäkringsbransch dömer ut förslaget totalt. Moderaternas och högeralliansens förslag slår alltså hårt mot alla dem som måste köra bil till och från jobbet. Samtidigt säger de nej till kollektivtrafiksatsningen i Stockholms län. Men, återigen, inte nog med det - de vill dessutom höja skatten på kollektivtrafiken eller, som de själva kallar det, höjd moms på personbefordran. Det skulle innebära att kostnaden för SL-kortet höjs med ca 400 kr per år. Det som vi socialdemokrater har valt att beskriva som chockhöjda avgifter i trafikförsäkringen beskrevs i slutet av förra veckan som Moderaternas nya straffskatt i tidningen GT. Här kan man läsa att det lanserade försäkringssystemet inte är någonting annat än en ny mot bilisterna diskriminerande straffbeskattning och första steget i ett systemskifte av hela det svenska trygghetssystemet. Att lyfta ut just bilister och motorcyklister ur det allmänna sjukvårdssystemet och låta dessa grupper ännu en gång betala de sjukvårdskostnader som uppstår i samband med vägtrafik är djupt orättvist. Dessutom är själva konstruktionen av förslaget ett uttryck för den mest hänsynslösa klasspolitik. Detta var ord och inga visor sagda och skrivna inte av vem som helst, utan av mannen bakom bensinupproret, tillika moderat lokalpolitiker i Varberg. Herr talman! Utifrån detta vill jag ställa några frågor till högeralliansens ledande parti, Moderaterna, även om ni alla är eniga på just den här punkten. När ni moderater skriver era reservationer om att ni vill betrakta bilismen som ett positivt inslag i samhället, att ni vill bygga fler vägar, att ni vill ha en växling från subventioner och bidrag till omfattande skattesänkningar för alla så kan jag inte låta bli att undra: Får ni inte vara med när de stora helhetsfrågorna diskuteras? Är det bara de personer som får vara med i era arbetsgrupper för viktiga frågor och era partiledare som bestämmer? Samtidigt vill jag passa på att tacka för bra uppslag att diskutera med folket ute i byggbodarna och på andra ställen. Tydlig politik är som sagt väldigt bra. Herr talman! Vi socialdemokrater vill att alla ska vara med - så är det bara. Den moderatledda högeralliansen sorterar bort människor, privatiserar generella försäkringar, köpslår med människors oro och försämrar tryggheten för människor. Ni är överens om att de arbetslösa ska pressas hårdare. Efter 300 dagar ska ersättningen sänkas till under 65 %, och då har man ännu inte hunnit tända lampan eller handlat mat. Med era skattesänkningar har ni inte råd att förlänga föräldraförsäkringen eller höja barnbidraget. Ni kan inte prioritera högskoleutbyggnad eller höjt tak i sjukförsäkringen. Det blir ett kallt och otryggt Sverige, möjligtvis med några fler mil väg att åka på men med färre som har råd att köra bil. Herr talman! Moderaterna har vid flera tillfällen sagt att skattenivån ska sänkas till genomsnittet i EU. Det skulle innebära att mer än 250 miljarder kronor, alltså var femte skattekrona, skulle försvinna från vården, skolan och omsorgen. Nu talas det om OECD-nivåer, vilket kan innebära såväl mer som mindre. Det kan vara alltifrån 100 miljarder till 350 miljarder. Jag undrar vad det är som gäller egentligen. Och vad skulle det i så fall innebära för investeringar i ny infrastruktur och kvalitetssäkring av den befintliga? Ni kommer att svara mig som vanligt - PPP-lösningar är framtidens melodi. Jag säger inte nej till att pröva alternativa finansieringsformer, men att fullständigt lita till PPP- eller OPS-lösningar vore ett oansvarigt och kortsiktigt sätt att hantera framtidens behov av stora satsningar. Herr talman! Jag tror inte på högeralliansens löften och lösningar. Avslutningsvis vill jag därför yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 83 Sven Bergström (C)
Herr talman! Jag hade sett fram emot ett resonerande inlägg av Carina Moberg om en del av det som vi inledande talare förde upp på dagordningen. Men jag tror att det blev standardanförande nr 2c ur någon instruktionsbok. Försäkringsfrågan blev ett huvudnummer, trots att den bara har berörts i någon bisats i betänkandet. Jag skulle vilja resonera lite med Carina Moberg. Hon inleder med att säga: Vi vill - vi socialdemokrater vill det ena och det andra. Egentligen handlar det övergripande mål som vi är överens om här i riksdagen inte om vad man vill. Jag tänkte läsa högt ur de mål som vi har formulerat för transportpolitiken. Det står så här: Vi ska säkerställa - inte vilja, sträva efter och ha som målsättning - en samhällsekonomiskt effektiv och hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Jag hänvisade i mitt tidigare inlägg till Björn Rosengren och hans pukor och trumpeter. Endast grävskoporna skulle vara begränsningen för den enorma satsning på flera hundra miljoner fram till 2015. Hur ser Socialdemokraterna och Carina Moberg nu på att man misslyckas igen med att leverera det som man gång på gång lovar? Hur ser ni på den oerhört skarpa kritiken från Sveriges Kommuner och Landsting om att det är förödande med den ryckighet som regeringens politik innebär? Till och med orden de små stegens tyranni används - inte av Centerpartiet, Moderaterna och andra partier i alliansen utan av Sveriges Kommuner och Landsting, som faktiskt är socialdemokratiskt styrt. Carina Moberg ställde en fråga om vad mer Centerpartiet vill använda sina miljoner till. Det är klart att vi har prioriterat att satsa mer på drift och underhåll. Det är vår profilfråga. Vi har ett sjuttonmiljardersberg som vi rullar framför oss. Men vi har också öppnat för alternativa finansieringar som kan ge nyinvesteringar både i storstadsområdena och ute i landet. Vi öppnar alltså för en större påse genom att vi öppnar för den alternativa finansieringen.

Anf. 84 Carina Moberg (S)
Herr talman! Politik är att vilja, Sven Bergström. Det anser jag. Jag anser mig också ha full rättighet att beskriva en politisk vision i en debatt i Sveriges riksdag. Jag tycker kanske inte att man i första hand ska skjuta in sig på att recensera kollegers sätt att skriva sina anföranden. Men det får Sven Bergström stå för. Jag står naturligtvis helt bakom de transportpolitiska målen. Jag ser väldigt mycket fram emot att få diskutera och debattera dem när vi har en ny transportpolitisk proposition på riksdagens bord. Jag längtar lika mycket som ni efter att få sätta tänderna i den fina produkten. Björn Rosengrens löften får stå för honom. Det har gått ett antal år nu. Vi har en ny infrastrukturminister som sköter sig på ett bra sätt och som vi har ett bra samarbete med. Det koncentrerar jag mig på. Jag förstår inte riktigt vad det är som Sven Bergström syftar på när han säger att vi har misslyckats. Jag tycker inte att vi har misslyckats alls. Om vi tittar på Socialdemokraternas vallöften i förra valet, 2002, kan vi nu i samband med den budget som vi debatterar här i dag pricka av samtliga vallöften som vi fick väljarnas förtroende för att genomföra vid förra valtillfället. Du har beskrivit vad ni vill använda era ökade satsningar på vägområdet till. Jag kan ännu mindre nu se hur ni ska lyckas få ihop en borgerlig majoritet för att genomföra detta. Era förslag spretar åt alla de håll, och ni kommer att få oerhört stora problem. Men det kanske inte är så aktuellt att diskutera det eftersom det inte kommer att bli någon borgerlig regering efter valet om jag får tippa. Trafikskadeförsäkringen får vi återkomma till.

Anf. 85 Sven Bergström (C)
Herr talman! Mitt inlägg i repliken var inte avsett att i första hand recensera Carina Mobergs sätt att skriva anföranden. Det handlar bara om kontrasten mellan retoriken, pratet, och resultatet. Ni har ju gång på gång stått här i kammaren och sagt: Nu kommer det massor med pengar! Nu ska vi satsa! Vi jobbar ju mer och mer med utvärdering i trafikutskottet. När vi då tittar tillbaka och utvärderar så visar det sig att det blir bara ungefär hälften av de stora planer som ni säger er leverera. Till och med Sveriges Kommuner och Landsting tar nu bladet från munnen och säger att det här är oanständigt, att det är en ryckighet och de små stegens tyranni. Tar ni inte till er ens de argumenten? Att ni ignonerar oppositionen och allianspartierna här i riksdagen vet vi, men tar ni inte till er kritik ens från Sveriges Kommuner och Landsting? Sedan var det frågan om retoriken. Ibland är oppositionen splittrad, och ibland är den moderatdominerad. Det är liksom lite svårt att förstå logiken, det vill säga hur ni har tänkt. Vi kan inte vara både splittrade och dominerade av Moderaterna. Vi är fyra enskilda partier som nu samarbetar bättre än någonsin i alliansen. Vi är inte eniga på alla punkter. Det erkänner vi villigt. Men vi är ändå ett tydligt och trovärdigt alternativ. Slutligen var det försäkringsfrågan. Jag vill ställa några motfrågor till Carina Moberg. Vill inte Carina Moberg att bilförsäkringen ska spegla riskbeteendet hos bilisterna? Är det rimligt att busbilisterna ska subventioneras av de försiktiga kvinnorna som nästan aldrig drabbas av olyckor? Vad är det för solidaritet i det? Vad är det för socialdemokratisk politik? Det vore intressant att också få höra Miljöpartiets och Vänsterns syn på hur försäkringsfrågorna ska se ut framöver.

Anf. 86 Carina Moberg (S)
Herr talman! 50 % av den totala budgeten av det anslag vi diskuterar i dag läggs på vägsidan. Det är ett faktum. Jag tycker visst att en splittrad opposition och en Moderatledd opposition kan vara precis samma sak. Det är precis det vi ser framför oss när vi läser era motioner, yrkanden och hör de frågor ni väljer att ta upp i era anföranden i kammaren. Nu har inte Sven Bergström möjlighet att svara mig, men vad är ni eniga kring? Ja, jag kan läsa mig till det som jag nämnde i mitt anförande. Ni vill ha en neddragning på administrationen för Banverket på 50 miljoner. Det låter lätt och bra att dra ned på administrationen. Men om man räknar om det innebär det att uppemot 100 tjänster ska sopas bort genom hugget mot administrationen - som är så lätt att skära i. Jag tror säkert att Sven Bergström också kan inse att det innebär att en hel del arbetsuppgifter inte skulle bli utförda och att de beslut vi har fattat skulle verkställas på ett sämre sätt om vi plockar bort skickliga personer som i dag arbetar på Vägverket. Jag lyssnar självklart på Sveriges Kommuner och Landsting. Jag för en diskussion med dem i olika sammanhang. Det vill jag ha sagt. Det är säkert något som jag inte har lyckats svara på, Sven. Men vi får fortsätta den debatten vid ett senare tillfälle.

Anf. 87 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Jag blev förvånad när Carina Moberg började prata trafikförsäkringar. Jag har inte sett något om det i vårt betänkande. Det fanns inte med i ämnet i dag. Visst tillhör det trafikområdet, men likväl bereds sådana frågor av andra utskott i riksdagen. I så fall vill jag diskutera bensinskatten här i dag. Mitt parti, Kristdemokraterna, vill sänka den. Jag skulle gärna sväva ut i många andra frågor, men nu kommer Carina Moberg med ett ämne som vi andra inte har haft en chans att förbereda oss för. Dessutom var det felaktiga påståenden om att försäkringsbranschen är helt emot en lösning av trafikförsäkringen som allianspartierna har föreslagit. År 1996 ställde sig Försäkringsförbundet bakom en sådan typ av lösning, det vill säga att överföra fler kostnader till trafikanterna för att få ned skadorna och minska kostnaderna för sjukvården. Däremot har våra partier nu gått ett steg längre. Det är något som vi håller på att diskutera, och vi ska lägga fram en vettig lösning inför valet. Jag är förvånad att man får lov att ta upp en sådan diskussion om ett annat ämne. Carina Moberg sade att alla ska med. Det låter jättebra. Gäller det också på lång sikt gotlänningarna? Hur ska frågan om Gotlandstrafiken lösas? Gäller det de som vill använda Kassaservice? Gäller det industrin, som ropar efter bättre transporter? Gäller det norrlänningarna, som ska köra 18 mil utan att kunna köra om? Gäller det vintertrafikanterna, som ska få sämre snöröjning av Vägverket? Ska de också med?

Anf. 88 Carina Moberg (S)
Jag vill markera att jag naturligtvis har begrundat Carina Mobergs anförande, men jag har släppt igenom det enligt det stadgande som finns i 2 kap. 12 § riksdagsordningen. Jag medger gärna att hon tangerade absolut yttersta gränsen för att bli direkt avklubbad under anförandet.

Anf. 90 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Jag vill först tacka talmannen för klarläggandet om debattreglerna, och för att själv inte riskera att bli avklubbad tänker jag inte fortsätta debatten om trafikförsäkringen. Carina Moberg säger att allianspartierna är så splittrade. Vi är fyra partier. Vi har valt att vara splittrade. Däremot går vi fram med en gemensam politik på de områden där vi finner det lämpligt. Har ni någonsin presenterat en gemensam budget med Miljöpartiet och Vänsterpartiet innan ett val? Det kan någon grubbla över. Carina Moberg sade tidigare till Sven Bergström att vad den förre ministern, Björn Rosengren, hade sagt och gjort fick stå för honom. Nu har vi en ny infrastrukturminister som sköter det här bra. Sköttes området sämre innan? Har inte hela regeringen ansvar för de beslut som fattas? Lades inte den infrastrukturplan som nu gäller fram av Björn Rosengren? Jag förstod aldrig den kommentaren. Det var bra att Carina Moberg sade att löftet gäller. Alla ska med. Är Carina Moberg beredd att stå för det och ta strid mot att Vägverket tänker spara 20 % på snöröjningskostnaderna på vägarna? Det ser jag som dels en viktig trafiksäkerhetsfråga, dels en viktig fråga för att våra medborgare ska acceptera de höga skatter och avgifter vi har i landet. Ska de dessutom få försämrad vinterväghållning är bensinskatteupproret ett lindrigt uppror för vad som ska komma.

Anf. 91 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag utgick från, om vi nu ska fortsätta att prata utifrån vad Sven Bergström vill att vi ska diskutera i kammaren, det uttalande som tydligen Björn Rosengren vid något tillfälle hade givit angående att det skulle fattas grävskopor. Det får stå för honom. Vi strävar efter största möjliga väljarstöd i kommande val. Vi går inte ut och talar om att vi ska styra i någon speciell kartell eller allians, utan vi för fram den socialdemokratiska politiken och hoppas att människor tycker att den är tillräckligt bra för att de ska rösta på den. Vad gäller Vägverket litar jag på att de gör rätt bedömningar utifrån gällande förutsättningar. Jag vill helst inte gå in och recensera olika vägverksregioners upplägg för hur man ska hantera situationen i just detta nu.

Anf. 92 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Det var ändå inspirerande att höra Carin Mobergs anförande. Jag ska inte recensera hennes anförande, men jag kan konstatera att när hon skrev sitt anförande glömde hon tydligen att ta med sig det betänkande som vi i dag behandlar och hade något propagandablad från det socialdemokratiska högkvarteret som hon utgick från. Det är sorgligt. När hon står här i kammaren och säger att hon söker största möjliga väljarstöd tycker jag också att hon ska presentera vilken politik hon har. Carina Moberg säger att finanserna i dag är så starka att vi nu kan satsa. I det betänkande som hon glömde när hon skrev sitt tal i går kväll står det så här: Angående investeringar i regional plan gör regeringen bedömningen att det av statfinansiella skäl är nödvändigt att lägga dem på en lägre nivå. Anslagsposten ökad bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion blir något lägre än planerna. Medel för drift och underhåll är i närheten av infrastrukturplanen. Inget av dessa områden klarar det som ni har sagt. Det skulle Carina Moberg ha ägnat lite tid åt, för det är det som är problemet med den kommande infrastrukturen. Om Carina Moberg kan stå och säga att finanserna är bra i dag och man ändå inte klarar planerna, hur blir det om finanserna är dåliga? Då kommer det att bli ännu värre. Det är värt att beakta. Carina Moberg är aggressiv och tycker att det är så besvärande med allianspartierna, och hon kan inte se med klarhet att vi har något alternativ. Vi har en gemensam valplattform som vi kommer att lägga fram i augusti. Vad kommer väljarna att rösta på om de röstar på något av vänsterpartierna? Är det socialdemokratisk politik som ska gälla? Är det vänsterpartistisk? Är det miljöpartistisk? Ni talar inte om någonting, utan väljarna får möjligtvis avvakta hur mycket ni orkar kohandla valnatten och så vidare innan ni kommer överens. Hux flux har vi Norrbotniabanan, som ingen väljare visste om! Hux flux har vi trängselskatter, som de i Stockholm lovade att det inte skulle bli. De gjorde det över valnatten. Detta, Carina Moberg, är politik som du kan vara säker på att du kommer att få möta i valrörelsen. Då är nog inte förtroendet för socialdemokratin så stort.

Anf. 93 Carina Moberg (S)
Herr talman! När jag skrev mitt anförande tänkte jag på dig, Jan-Evert Rådhström. Jag hade inte glömt betänkandet, utan det har jag noga läst. Dessutom kan du själv läsa lite noggrannare i betänkandet så kan du få ett bra grepp om vilken politik vi står bakom. Vi kommer - var inte orolig - att presentera ett alldeles utmärkt program som svenska folket sedan får ta ställning till, om de tycker att det är bra. Vi hoppas att de i valet kommer att rösta på Socialdemokraterna i väldigt stor utsträckning. Du är ursäktad, Jan-Evert Rådhström. Vad jag har kunnat utläsa har du aldrig någonsin varit riksdagsledamot annat än i opposition. Därför är du ursäktad. Du är inte van vid och har aldrig fått vara med om att sy ihop en politik tillsammans med andra partier i majoritetsställning.

Anf. 94 Jan-Evert Rådhström (M)
Herr talman! Det var väl inte så förvånande att Carina Moberg inte hade så mycket att säga om den politik som hon hade möjlighet att kommentera. Jag lyfte fram att det finns så få resurser i infrastrukturen även om det är bättre tider, som Carina Moberg säger. Jag tycker att Carina Moberg skulle kunna ta ett resonemang i sin andra replik, när hon här i kammaren kan stå och säga att nu har vi starka finanser. Samtidigt står det i betänkandet att vi inte kan klara de planer som vi tidigare har beslutat därför att ekonomin inte räcker till. Hon skulle kunna resonera utifrån vad som händer om ekonomin blir sämre och vilka konsekvenser detta får. Jag är glad att jag inte behöver sitta och tråckla, som Carina Moberg säger, för att få ihop nattliga överläggningar och få ihop en budget. Den sykunskap som dessa partiledare på vänsterkanten har och det tråcklande som de åstadkommer betackar jag mig för. Jag tycker att den kostnad som detta innebär för svenska folket är orimlig. Det är socialdemokratins svek mot stockholmarna när det gäller trängselskatteförsöket. De går ut i valrörelsen i en fråga, och sedan blir det ett totalt annat resultat. Man vaknar en morgon och ser att man har Norrbotniabanan, som inte alls hade diskuterats. Den syjuntan överlåter jag till vänsterkartellen.

Anf. 95 Carina Moberg (S)
Herr talman! Vi har en hög tillväxt i det här landet. Vi har låg inflation. Vi har goda offentliga finanser. Ett bevis för detta är att vi i den budget vi nu debatterar kan satsa 20 miljarder kronor på att pressa tillbaka arbetslösheten. Vi erkänner att vi inte har lyckats tillräckligt bra med det, även om vi nu ser att konjunkturen har vänt och det anmäls fler lediga jobb till arbetsförmedlingarna än arbetssökande i dag. Vi kommer nog att få ordning på det här ska du se. Det finns ingen anledning för mig att stå här och prata om vad fallet skulle vara om de ekonomiska förutsättningarna drastiskt försämrades. Jag har inte den bilden på min näthinna. Med en god ledning av detta land vill vi socialdemokrater under kommande mandatperiod bland annat öka väginvesteringarna och finansiera dem på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Det kommer vi att ha möjlighet att göra, eftersom vi nu kan lägga fram en så bra statsbudget.

Anf. 96 Erling Bager (Fp)
Herr talman! Allra först: I Carina Mobergs anförande fick vi en rapport från den socialdemokratiska kongressen, och den innehöll en del nyheter om ökade satsningar. Det är positivt. Sedan kom det i en replik att man under kommande mandatperiod, som jag fattade det, ska satsa mer pengar i budget. Det är ju utöver flerårsplanen och innebär inte, som med Trollhättepaketet, att man försenar andra projekt. Är det korrekt uppfattat av mig att det kommer nya anslag för investeringar i vägar, att det är utöver flerårsplanen och att man inte, som med Trollhättepaketet, ska försena andra projekt? Jag kanske kan få ett instämmande i den biten. När det gäller alliansen och våra satsningar ligger vi ganska lika i fråga om järnvägen. Folkpartiet har samma som regeringen, och de andra partierna ligger mycket nära regeringen. Det innebär att vi inte har några stora problem där. Det som möjligen är ett problem är att Folkpartiet - och även Moderaterna, förstår jag - tar bort Norrbotniabanan i vår budget. De anslagen vill vi satsa på områden där behovet är större och där de gör mer samhällsnytta och miljönytta. Därför har vi lyft ut Norrbotniabanan ur planen fram till 2015. När det gäller PPP har jag kollat protokollet från debatten för ett år sedan, och Carina Moberg var även då ganska positiv till PPP. Men vi vill se mer från regeringen. Fanns PPP också med på den socialdemokratiska kongressen? Vi fick ju höra om de här målsättningarna. Slutligen hörde vi en nyhet: Ny strategi för Sveriges hamnar. Vi har väntat sedan i januari på att få veta av Ulrica Messing vilka som ska bli nationella hamnar. Det skulle komma i januari, sedan i maj, i juni och till riksdagens höststart. Vi väntar fortfarande. I dag hör jag att en ny strategi för hamnar ska tas. Får jag veta mer?

Anf. 97 Carina Moberg (S)
Herr talman! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, Erling Bager. Det har citerats en del här i dag. Det är väl fint. Du får veta mer när den transportpolitiska propositionen läggs på riksdagens bord. Erling Bager är en positiv person. Han kan till och med tycka att jag sade något positivt och bra i mitt anförande. Det vill jag tacka alldeles särskilt för. Vi kommer att satsa mer på infrastrukturutbyggnad. Exakt hur och när dessa satsningar kan bli verklighet får framtiden utvisa. Nu pratar jag om kommande mandatperiod utifrån den partikongress som vi socialdemokrater har haft för att vi vill forma den politik som vi ska gå till val på. Om jag får ställa en motfråga till Erling Bager skulle jag gärna vilja att Erling Bager preciserar något mer vad gäller det ökade anslag på vägsidan som Folkpartiet beskriver i sitt särskilda yttrande. Där skriver ni att ni främst för att skapa utrymme för tjälsäkring av skogsvägar och tidigareläggning av investeringar i väginfrastrukturen föreslår 500 miljoner mer till vägarna. Då undrar jag hur många meter väg det egentligen blir kvar att bygga när man har satsat på tjälsäkring av skogsvägar. Och hur går det att täcka behov av drift och underhåll? Enligt de uträkningar som jag har haft tillgång till skulle de 500 miljonerna som ni har ökat anslaget med inte ens räcka till två mil motorväg. Man kan inte koka soppa på en spik hur många gånger som helst. Jag skulle gärna vilja ha ett svar från Erling Bager på den frågan.

Anf. 98 Erling Bager (Fp)
Herr talman! Vi har tre förstärkningar av budgeten. Återigen: För det första vill vi skjuta på Norrbotniabanan. För det andra lägger vi 500 miljoner mer än regeringen. För det tredje vill vi verkligen satsa på PPP. Det finns intresse för PPP-lösningar på många håll. Jag såg i en broschyr om E 20 att Götene kommun går in och lånar ut 11 ½ miljoner till Vägverket så att de ska kunna bygga Göteborgsrondellen Götene. Dessutom är man beredd att satsa 265 miljoner till etappen mellan Lundsbrunn och Holmestad, den mest olycksdrabbade i Skaraborg ned mot Alingsås. Är Carina Moberg positiv till att man försöker hjälpa till på en olycksdrabbad väg, eller inte? Återigen vill jag fråga om hamnarna. Är det en ny strategi som läggs? Det är intressant för oss i riksdagen och trafikutskottet att känna till detta. Ytterligare frågar jag: Satsar Socialdemokraterna nästa mandatperiod mycket mer på infrastruktur utöver den ram som gäller till 2015 utan att det sker förseningar av andra projekt?

Anf. 99 Carina Moberg (S)
Herr talman! Självklart är jag glad över att det stråk på E 20 som togs bort ur planerna under den borgerliga regeringen 1991-1993 nu åter är på gång att bli av. E 20 är en av de viktigaste godstransportlederna. Glädjande nog startas, precis som Erling Bager säger, vägsträckningen Holmestad-Lundsbrunn - du valde att beskriva den från andra hållet - redan nästa år, och det blir en fyrfältsväg. Självklart är det positivt. Vad gäller PPP står jag kvar vid den ståndpunkt som jag har haft under ganska lång tid. Jag tycker inte alls att man ska utesluta alternativa finansieringsformer av vägprojekt, dock kan jag känna mig tilltalad av det som Vägverket lämnade som förslag. Det tycker jag absolut att vi ska diskutera vidare. Jag vill ha en demokratisk kontroll av dessa projekt. Jag anser inte att de ska vara för många. Jag anser att de ska finnas över hela landet och inte endast i storstäderna. Men låt oss diskutera fyra fem större projekt runtom i landet, om det nu är så att vi trots den goda ekonomin, låga inflationen och goda tillväxten, inte skulle kunna finansiera alla de infrastrukturprojekt som är angelägna. Visst, låt oss diskutera PPP vidare, eller OPS som en del väljer att använda som benämning. Den del av Norrbotniabanan som finns inlagd i långtidsplanerna står jag självfallet bakom. Den har vi förhandlat oss fram till mellan de tre partier som har samarbetat under den här mandatperioden. Jag har själv fått ta del av vilken framtidstro detta ger i norra delen av Sverige där man de facto verkar överens över partigränserna om att det är ett välkommet projekt som manifesterar att hela Sverige ska leva. Det är viktigt i sammanhanget att det inte bara är persontransporter som är avsedda att gå på Norrbotniabanan utan också godset. Det är inte minst viktigt.

Anf. 100 Claes Roxbergh (Mp)
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en aspekt som nästan inte alls har berörts hittills i debatten. Jordens genomsnittstemperatur har stigit med en halv grad. Mängden koldioxid i atmosfären var från början någonstans kring 270 ppm, 270 miljondelar. Den är nu uppe på 375. Man säger att det vi skulle kunna tolerera ligger någonstans under 500. Det skulle i så fall medföra, enligt IPCC, två graders temperaturhöjning på jorden med mycket stora konsekvenser. Hur ska vi då bära oss åt för att klara det här? Om vi tittar på vad det innebär för det vi pratar om i dag, nämligen transportsektorn, är svaret att det inte går. Det pekar åt helt fel håll alltihop. Den tunga trafiken på vägarna ökar kraftigt. Biltrafiken minskar inte sina CO2-utsläpp trots tekniska förbättringar. De äts upp av trafikökning. Flygtrafiken ökar. Utsläppen ökar där också trots att flygmaskinerna och motorerna blir bättre. Sjöfarten är energieffektiv, men de kör fortfarande på väldigt mycket dåligt bränsle. Även när det gäller tågtrafiken finns en del att göra, i varje fall när det gäller den dieseldrivna trafiken som kan gå över till alternativa bränslen, förnybara bränslen. Då kommer vi till frågan: Hur ska vi få rätsida på den här utvecklingen? Det gäller att se till att den marknad som transportköparna vänder sig till har rätt prissättning på transporttjänsterna. Jag menar att en stor del av prissättningen inte är korrekt. Den måste justeras så att det blir rätt sammansättning och att man köper rätt typ av transporter. Det innebär att det finns transportslag som inte bär sina reella, riktiga, kostnader. Risken finns att man köper en för bra transport till sina varor om det är fel prissatt. Då får vi felaktiga investeringar. Vi får felaktiga transportstrukturer. Ett sätt att arbeta med detta är avgifter och skatter. Ett annat sätt framåt är handel med utsläppsrätter så vi skruvar ned utsläppen. Det sista är lagstiftning, att vi lagstiftar om emissionskrav helt enkelt. Det är en palett som måste användas på rätt sätt. När det gäller trafiken på väg behöver vi en kilometerskatt så vi får möjligheter till en vettigare prissättning. När det gäller flyget har vi fått eller kommer att få en flygskatt som jag i och för sig inte tycker är det optimala, utan vi måste gå vidare med bränsleskatt och utsläppsrättigheter så att vi skapar incitament för de aktörer som finns på marknaden. Sjöfarten måste det också åtgärder till. De betalar inte heller bränsleskatt i dag. Det är självklart att varje trafikslag måste betala sina kostnader. När det gäller trängselskatten, som har varit uppe här förut, är det också ett marknadsorienterat sätt att prissätta en begränsad tillgång. När vi ringer betalar vi en högre taxa under vissa tider på dygnet när det är hög belastning i telefonsystemet. På samma sätt borde vi göra i biltrafiken, och jag hoppas vi kommer att göra det efter den 1 januari här i Stockholm. Detta är egentligen en satsning både på bättre miljö, bättre framkomlighet, bättre säkerhet och ett bättre utnyttjande av en dyrbar infrastruktur som vi har byggt en gång. Det går inte att lösa det här problemet genom att bygga motorvägar och biltrafikleder. Det var någon som lärde mig en gång att när det gäller transportkapacitet i en storstad motsvarar ett tunnelbanespår 18 bilfiler. Tänk er själva hur det skulle se ut i Stockholm om vi löste hela problemet med att bygga ut motorvägarna. Det skulle bli motorvägar över hela staden. Kollektivtrafiken är oerhört viktig och en förutsättning för att det här ska fungera. Det behövs stora investeringar, både i Stockholm och Göteborg och flera andra städer. I Göteborg skulle Västlänken kunna betalas med trängselavgifter. Det vore en alldeles utmärkt lösning. Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå är faktiskt samhällsekonomiskt lönsam om man beaktar den godstrafikpotential som kommer att trafikera den järnvägen. Därmed vill jag yrka bifall till betänkandetexten.

Anf. 101 Sven Bergström (C)
Herr talman! Det är en lång debatt och det är förståeligt att inte alla hinner lyssna på allt som sägs. Jag vill ändå erinra Claes Roxbergh om vad jag lyfte fram i mitt inledningsanförande, nämligen att vi på Morgonekot i dag hörde talas om hur glaciärerna smälter i Alperna och att transportsektorn står för ca 40 % av de svenska koldioxidutsläppen och att två tredjedelar kommer från vägtrafiken. Vi är nog flera ledamöter i utskottet som är uppmärksamma på detta. Det har berörts i debatten. Miljöpartiet har nu suttit med i några år i nära samarbete med regeringen och varit överens om de budgetförslag som lagts fram. Ändå lyckas Claes Roxbergh på något sätt förpassa sig i oppositionsposition när han går upp i talarstolen och säger att nu måste vi göra något. Det ska vara rätt prissättning och varje trafikslag måste bära sina egna kostnader. Jag kan instämma i det mesta som Claes Roxbergh sade från talarstolen. Ni har ju suttit med. Varför har ni inte gjort mer? Varför har ni inte lagt fram de skarpa förslagen? Något av det mest påtagliga som har kommit fram är ju trängselskatten. Den kom in under valnatten. Socialdemokraterna motsatte sig den väldigt kraftfullt under hela valrörelsen. Under valnatten kastade man om och gick med på detta. Jag tycker att det är sorgligt. I Centerpartiet har vi en väldigt öppen attityd till trängselskatter. Vi vill utnyttja marknadsmekanismerna, men vi vill göra det i en öppen dialog med väljarna och tala om vad vi står för och inte kasta in det som jästen efter degen när valnatten är inne och man måste försöka forma en majoritet. Det är ett bedrägligt sätt som dessvärre kanske kan innebära att det här sättet att utnyttja marknadsmekanismerna faller. Jag hoppas att det inte gör det. Jag tror att det är nödvändigt att arbeta också med det här instrumentet. Men det är väldigt illa att det kom in på det sätt som skedde.

Anf. 102 Claes Roxbergh (Mp)
Herr talman! Det är väl samma process som vi kommer att se om det skulle bli en borgerlig regering. Det skulle bli samma typ av förhandlingar. För oss har det inte varit någon hemlighet. Vi har stått för trängselavgifter och trängselprissättning hela tiden. Det har vi haft på vår agenda. I den här typen av förhandlingar partierna emellan när man ska bilda underlag för en regering blir det eftergifter åt både det ena och det andra hållet. Vi har inte fått igenom precis vad vi har velat. Vi tyckte att man kunde gå längre. Socialdemokraterna har också fått göra eftergifter. Jag föreställer mig att alliansen också får göra eftergifter fram och tillbaka mellan partierna för att skapa majoritet. Det fick ni göra 1991, så det är väl inte okänt. Jag vill ge en erkänsla till Centern. Både du och Centern i övrigt tar klimatfrågan på allvar. Det tycker jag är viktigt att påpeka. Det nämndes ju också tidigare i debatten. För oss finns det flera förslag som vi tycker är nödvändiga att genomföra men som vi inte har fått gehör för. Nu lyfte jag fram ett antal som jag tyckte var väldigt viktiga. Ett antal har vi fått igenom. Något som återstår och som jag tycker är väldigt viktigt är kilometerskatten. Flygskatten har vi börjat på ihop med flera andra länder som också har det.

Anf. 103 Sven Bergström (C)
Herr talman! Claes Roxbergh medgav ju själv att han inte var säker på att flygskatten som den nu är utformad är alldeles optimal. Där delar jag hans uppfattning. Vi kan ju konstatera att de länder som har prövat, både Danmark och Norge, har gått ifrån det eftersom det inte fungerar särskilt bra. Jag tror mer på handeln med utsläppsrätter som Claes Roxbergh var inne på. Det tror jag är ett effektivt sätt att använda marknadskrafterna för att få rätt prissättning. Det är snart tio år sedan som kommittén Komkom med många ledamöter från trafikutskottet penetrerade hur vi skulle få rätt prissättning på olika transportslag och att varje trafikslag måste bära sina externa kostnader, det heter internalisering med ett fint ord. Nu har Miljöpartiet suttit med i många år och haft möjlighet att marknadsföra det och få gehör för det. Varför händer det inte något radikalt på det här området, annat än möjligen en felformulerad flygskatt? Trängselskatten har vi berört. Ni har ändå haft möjlighet att under många års tid ta vara på de förslag som kom fram i Komkom och föra in dem i regeringspolitiken.

Anf. 104 Claes Roxbergh (Mp)
Herr talman! Svaret är enkelt. Det finns ett massivt motstånd mot den här typen av avgifter. Så enkelt är det. När det gäller flygskatten vill jag påpeka att Malta har, Storbritannien har, Danmark kommer att ta bort, Frankrike planerar införande - 2 euro för ekonomiklass och 20 euro för businessklass - Chile planerar, Schweiz planerar att återinföra, Holland och Norge har flygbränsleskatt, Österrike planerar att införa. Det finns en väldigt stor rörelse inom EU att gå den här vägen. Jag förväntar mig i framtiden att EU-länderna gör något tillsammans. Här kommer vi att få någonting. Det vi ser nu är en varierad palett över att majoriteten av EU-länderna har eller planerar att införa någon form av sådant system. Jag ser framför mig att vi får ett EU-system där vi har både flygbränsle- och någon form av flygbeskattning så att flyget får betala sin del av kakan.

Anf. 105 Erling Bager (Fp)
Herr talman! Claes Roxbergh kommenterade mitt inlägg om Norrbotniabanan. Jag vill fråga Claes Roxbergh: Vad är det för fel med tanken att mäta största samhällsnytta och största miljönytta när man prioriterar var det är viktigast att bygga ut järnväg? Vad är det för fel med tanken största samhällsnytta och största miljönytta? Det har präglat Folkpartiets sätt. Vi ser andra områden i Sverige som är mer tätbefolkade där vi skulle kunna göra det möjligt för tillväxten att bli ännu bättre. Claes vet ju att det inte kom till via Banverkets prognoser och förslag utan det var i en regeringsförhandling på natten som det här kravet accepterades av Socialdemokraterna. Men återigen: Vad är det för fel på tanken, när vi prioriterar projekt, att vi har principen att stor samhällsnytta och miljönytta är viktigt när staten satsar så stora pengar?

Anf. 106 Claes Roxbergh (Mp)
Herr talman! Man ska för det första inte ha någon övertro på den typen av kalkyler. Trots det är bandelen från Umeå till Luleå samhällsekonomiskt lönsam. Det som förvirrar diskussionen är den norra delen av Norrbotniabanan, norr om Luleå. Den är inte samhällsekonomiskt lönsam. För bandelen Umeå-Luleå finns däremot samhällsekonomiska förutsättningar. Det är den som ligger i planen. Samtidigt måste vi bestämma vad vi vill med Norrland. Ska det bara vara en avfolkningsregion eller ska vi göra något positivt? Jag tycker att det är mycket bättre att satsa på vettiga infrastrukturinvesteringar än företagsstöd och sådant. Skapa en långsiktigt hållbar infrastruktur så att den regionen har möjlighet att utvecklas och så att det blir ett spännande företagsklimat där företag kan utvecklas och arbetstillfällen skapas i stället för att syssla med andra stödformer. Det tycker jag ger betydligt bättre förutsättningar för framtiden.

Anf. 107 Erling Bager (Fp)
Herr talman! Det innebär att projekt som järnvägstunneln i Stockholm, Västlänken i Göteborg med avsikten att bygga bort flaskhalsen samt järnvägen Västra Götalandsbanan Göteborg-Borås inte är lika viktiga. Denna region skulle så väl behöva en arbetsmarknad som bättre hänger ihop med kommunikationerna. Som Roxbergh också vet är Göteborgsregionen mycket tätbefolkad och har stora problem. Men jag förstår att det är viktigare att nu, fram till 2015 och vidare, satsa på något annat projekt. Folkpartiet säger klart och tydligt att vi lyfter ur Norrbotniabanan i den nuvarande planen fram till 2015. Vi satsar på andra projekt, och jag har nämnt några.

Anf. 108 Claes Roxbergh (Mp)
Herr talman! När det gäller Citytunneln här i Stockholm är ju den på gång. Det finns anvisade medel. Den verkar i och för sig bli lite dyrare än vad man hade planerat från början, men jag räknar med att den är i hamn, att den kommer att byggas ut och att det kommer att fungera. När det gäller Västlänken i Göteborg, som inte är finansierad, tycker jag mycket väl att man skulle kunna använda sig av trängselavgifter för att finansiera den. Då skapar man också de möjligheter som Västlänken kommer att ge, och som du så bra beskrev, att minska störningarna och avlasta trafiken in till stan.

Anf. 109 Karin Svensson Smith
Herr talman! Man kan välja olika perspektiv i den här debatten. Jag har många gånger tidigare använt miljöperspektivet som utgångspunkt för att diskutera trafikutskottets betänkande. Ibland har jag använt trafiksäkerhetsperspektivet och någon gång jämställdhetsperspektivet. Men det jag tänkte pröva i dag är att försöka läsa vårt betänkande och se på vår politik från barnens perspektiv. Jag tänkte utgå från det som står i FN:s barnkonvention om att barn har rätt till en säker och stimulerande miljö. Idén till detta fick jag när jag tittade på Miljömålsrådets redovisning av hur det går med de 15 olika miljökvalitetsmål vi har. De har lagt upp detta utifrån barns perspektiv. Det har en stark beröring till trafik, och det är därför jag har valt detta. Jag tänkte ta upp fem olika områden ur barns perspektiv. Det första handlar om frisk luft. Barn andas mer än vuxna i förhållande till sin vikt och är ofta mer aktiva utomhus. Enligt barnens miljöhälsoenkät 2003 färdas nästan 40 % av barnen i dag mer än fem kilometer för att komma till och från förskola eller skola och andra aktiviteter. Det innebär att de exponeras för trafikmiljöer med höga föroreningshalter. Luftföroreningarna påverkar barnens luftvägar och hämmar lungornas utveckling. Den som vuxit upp i ett förorenat område löper ökad risk för sämre lungfunktion som vuxen. Enligt studier från andra länder, om de överförs till svenska förhållanden, skulle svenska innerstadsbarn kunna löpa en fördubblad risk att få sänkt lungfunktion, och detta är en sänkt funktion som består resten av livet. Detta tycker jag är väldigt allvarligt, och som folkvald känner jag att jag måste göra någonting för att förhindra att barn blir utsatta för det här. Detta har också en väldigt tydlig social prägel. Det handlar framför allt om barn i hyreshus där människor inte har möjlighet att köpa sig en bättre miljö genom att flytta bort från de trafikerade lederna. Luftföroreningar kan även ge olika symtom i luftvägarna hos barn, troligtvis i kombination med infektioner. Antalet lunginflammationer bland barn har ökat kraftigt de senaste åren, och det tror man hänger ihop med det här. Barn som har astma, vilka är fler nu än tidigare, är extra känsliga för effekter på luftvägarna som kommer från trafiken. De delmål man har för kvävedioxid och marknära ozon klarar man dåligt av att uppfylla, och det har en väldigt tydlig koppling till trafiken. Där har den tidigare förbättringen stannat av. När det gäller partiklar är barn mer exponerade för dem nu än tidigare. Här är trafiken en väldigt viktig källa. Alldeles nyligen fick vi ta del av en forskarrapport som visar att man har underskattat hälsoeffekten av ultrafina partiklar, alltså väldigt små partiklar. För svenska förhållanden räknar man med att de orsakar 1 800 förtida dödsfall, det vill säga tre gånger så många som antalet omkomna i trafiken. Detta handlade alltså om frisk luft. Här talar slutsatsen för att man måste satsa på ett långsiktigt hållbart transportsystem där ekologi och hälsa står i förgrunden. Detta anser jag att vi inom den rödgröna majoriteten har stakat ut framtiden för, både med infrastrukturplaner och med de beslut vi tagit hittills. De kanske inte riktigt är så långtgående som de hade blivit om vi i Miljöpartiet hade formulerat detta själva, men det vi har gjort under dessa sju år då vi haft möjlighet att skriva budgetar och propositioner ihop är att hitta det som är praktiskt möjligt och en handlingskraft. Vi har också tillmätt detta en ganska stor betydelse. Vi gör hellre någonting bra än vi gör det snabbt. Jag blir däremot lite orolig över att se vilken låg prioritet den borgerliga alliansen ger de här frågorna. Ingen av de sex grupper som ni tillsatte för att göra er gemensamma politik hade med trafik och miljö att göra. Det är lite svårt att debattera med er när ni har så väldigt olika frågor. Om ni tyckte att det var viktigt med trafik skulle ni försöka skriva ihop en gemensam plattform så att man vet vad man debatterar emot. Det andra området sett ur barns perspektiv som jag skulle vilja ta upp är god bebyggd miljö. Vad är problemet där? Jo, problemet är bland annat buller. Det är någonting som barn är mer exponerade för nu än tidigare. Man har också upptäckt att barn blir hörselskadade mer än tidigare. Vid fyra års ålder rapporteras ca 2 000 barn ha nedsatt hörsel och vid tolv års ålder ca 4 000 barn. Förutom att ge hörselproblem har buller negativ effekt i andra avseenden. Efter långvarig exponering för flygbuller nära flygplatser har skolbarn visat sig prestera sämre i test, till exempel vid korrekturläsning, pusselläggning och läsförståelse. De har sämre minnes- och koncentrationsförmåga, och ju långvarigare och kraftigare exponeringen är, desto större tycks skadeeffekten vara. Koncentrationen av biltrafik i städerna hindrar också barnen från att röra sig. De flesta av oss som är lite äldre minns när man kunde leka i närheten av sin bostad även om man bodde i tätort. Föräldrar hade kanske inte lika stor anledning att oroa sig när barnen idkade sport och vistades utomhus på egen hand. Tyvärr är det inte så i våra tätorter i dag. Det hindrar barn från att röra sig, vilket är ett väldigt allvarligt hälsoproblem. Det tredje problemet jag tänkte ta upp handlar om miljömålet Begränsad klimatpåverkan. Både Sven Bergström och Claes Roxbergh har tagit upp det i dag. Jag blir väldigt bekymrad när jag ser Kristdemokraternas reservation här, som säger att man i mindre utsträckning vill bry sig om långsiktigt hållbara transportsystem och hellre prioriterar problem i närtid om samhällsekonomisk effektivitet. Men vem är det som drabbas om vi i dag inte begränsar de klimatpåverkande gaserna? Jo, det är framför allt barnen, som ska leva och ta hand om den miljö vi lämnar efter oss. De ska ta itu med att områden blir översvämmade, att det blir mer extrema väderleksförhållanden och att de växtgeografiska zonerna ändrar sig. Detta tycker jag är oetiskt och omoraliskt. Jag ser fram emot att få diskutera det närmare med Johnny Gylling längre fram. Det fjärde perspektivet jag tänkte ta upp som har med barnen att göra är nollvisionen, ett av våra trafikpolitiska mål som vi inte har pratat så mycket om i dag men där investeringar är viktiga för att vi ska hamna åt rätt håll. De flesta barnolycksfall med dödlig utgång är trafikolyckor. Ca 60 % av alla barn upp till 15 år som omkommer gör det faktiskt i trafiken. Motsvarande andel i åldern 15-90 år är hela 80 %. Mätt i förlorade levnadsår eller nedsatt hälsa orsakar trafiken mycket större skador än någon av de sjukdomar som kan drabba barn. Detta är någonting där vi har ett ansvar: att se till att vi genom prioriteringar av kollektivtrafik, hastighetsövervakning och effektiva sanktioner gör en säker miljö för barnen. Det sista jag tänkte ta upp ur barns perspektiv handlar om PPP-lösningar. SNF brukar prata om att det egentligen borde heta CPP - children pay principle . Det handlar nämligen egentligen inte om hur man ska betala nu utan hur man ska spendera nu och skicka räkningen till kommande generationer. Barnen får betala om vi överinvesterar i dag.

Anf. 110 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Karin Svensson Smith kritiserar oss kristdemokrater för att inte tillräckligt vilja satsa på ett hållbart transportsystem. Jag vill läsa innantill från vårt särskilda yttrande, där vi säger att vår syn på kommunikationer utgår både från välstånd och miljöhänsyn: Transporterna belastar dock miljön, och därför måste ytterligare insatser göras för att minska de skadliga utsläppen. Den långsiktiga hållbarheten förutsätter att de mest miljövänliga alternativen utvecklas. Järnvägens och sjöfartens ställning behöver stärkas samtidigt som fossila bränslen successivt fasas ut ur framför allt vägtrafiken. Om detta presenterade vi förra året ett ganska omfattande program för en långsiktigt hållbar transportpolitik som även Anders Wijkman, EU-parlamentarikern, undertecknade och bidrog med sina synpunkter till. Vi anser att vi har en god och bra politik för att transportsystemen på sikt ska bli hållbara. Men det vi kritiserar regeringen, Miljöpartiet och Vänstern för är att man nästan bara fokuserar på det här området och glömmer bort att vi har andra mål också, nämligen att transporterna ska vara effektiva, att de ska vara trafiksäkra och så vidare. Vi vill hemskt gärna stimulera järnväg och sjöfart, men vi tycker inte att man politiskt ska bestämma vilka godstransporter som ska gå på tåg, väg eller köl. Det måste industrin göra. Vi vill stimulera samverkan mellan de här olika transportslagen.

Anf. 111 Karin Svensson Smith
Fru talman! Nej, vi har heller inte någon som helst avsikt att dirigera vilken transport som ska gå med vad. Men det vi tycker är väldigt viktigt är att man har rätt pris på transporter så att den klimatpåverkan och annan påverkan som trafiken ger upphov till är inlagd i priset. Det är ett medel för att minska klimatpåverkan från transporterna. Då undrar jag om Johnny Gylling tror att en sänkt bensinskatt underlättar eller försvårar för en klimatanpassning av transporterna.

Anf. 112 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! Vi är ett parti som vill sänka bensinskatten, om talmannen tillåter att jag redogör för det nu. Vi resonerar som så, att om människor ska ha en chans att klara av sitt arbete, klara av sin fritid och sina sociala kontakter måste de ha råd att använda bilen. Just i dag är det inte så att alla kan gå och köpa sig en ny så kallad miljöbil, och det finns inte alternativa bränslen ännu. Vi måste se till att inte beskatta bilisterna för hårt, för då rasar samhället samman. Jag skulle kunna vända på frågan: Är Karin Svensson Smith beredd att höja bensinskatten till 100 kr litern nu då? Skulle det innebära att vi snabbare fick en övergång till ett hållbart transportsystem?

Anf. 113 Karin Svensson Smith
Fru talman! Priset på fossila bränslen ger en sorts signal till människor om hur de ska bete sig, hur ofta de ska använda bilen jämfört med andra sätt att förflytta sig och också vad man ska köpa i framtiden. Därför tror jag nog att du behöver diskutera den saken med Anders Wijkman, för jag har mycket svårt att tänka mig att han tror att sänkt bensinskatt är någonting som minskar bilens klimatpåverkan. Det är ju sänkt skatt på fossila bränslen. Som jag ser det är dessutom det förslag ni lade fram i somras ett planekonomiskt förslag, för det innebär ju att man subventionerar. Det är marknadspriset som har ökat eftersom bristen på olja gör att den blir dyrare. Den är svårare att pumpa upp. Att då påverka marknadsekonomin genom att sätta ett tak där vi undan för undan med skattepengar ska subventionera bilismen strider både mot marknadsekonomiska och miljömässigt sunda principer. Från Miljöpartiets sida vill vi framför allt se till att bilismen blir dyrare där det finns alternativ. Det är därför vi är varma anhängare av trängselskatt och vill införa det i fler städer.

Anf. 114 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Jag ska börja med att från Moderaterna instämma i tacket till kansliet, även om vi har ytterligare en debatt före jul. Men tack i alla fall för ett väl genomfört arbete under det här året! Fru talman! Vi misshandlar flyget i Sverige. Jag är väl snart den enda i den här kammaren som diskuterar flygfrågor, men jag tycker att regeringen och majoriteten i riksdagen misshandlar flyget. Nu har flyget börjat bli ett transportsätt för alla. Det är inte bara direktörerna i de mörka kostymerna som är ute och flyger utan det är alla. Det är ett transportsätt som våra ungdomar använder för att förflytta sig runtom i världen och skaffa sig fantastisk kunskap som ökar förståelsen och minskar motsättningarna mellan olika kulturer och levnadssätt. Barnfamiljer semestrar långt hemifrån och tar med sig intryck från främmande kulturer till sitt vardagsslit hemma. Flyget har tillsammans med den snabba kommunikation som Internet erbjuder blivit en av förutsättningarna för en värld med kanske mindre våld och framför allt med större förståelse. Människor och idéer tar sig i dag på nolltid mellan kontinenterna och utgör en av grundpelarna för den globala utvecklingen. Då, fru talman, vill majoriteten i denna riksdag lägga nya pålagor på flyget. Man vill under nästa år införa en flygskatt som får allvarliga konsekvenser för den transportpolitik som vi i trafikutskottet är ansvariga för. Det drabbar i första hand flygresenärer som använder lågprisflyget, det flyg som har blivit så populärt både för internationella transporter och för transporter inom Sverige. Det drabbar i första hand ungdomar och barnfamiljer. Det drabbar turistnäringen. Och det blir ett problem, speciellt i Sydsverige, om nu danskarna tänker avskaffa den skatt som Sveriges riksdag tydligen håller på att införa. Det blir ett stort problem för flygplatsen på Sturup. Fru talman! En annan sak som är viktig i de här sammanhangen är naturligtvis att man inte bara kräver att flygbolagen ska rationalisera sin verksamhet utan även att staten rationaliserar den verksamhet som staten är ansvarig för, för att åstadkomma en kostnadseffektiv infrastruktur. Ett sätt att göra detta vore att konkurrensutsätta flygtrafiktjänsten. Detta insåg regeringen redan år 1990, då man i sin budgetproposition skrev att man tyckte det vore bra om flygtrafiktjänsten skulle kunna konkurrensutsättas i Sverige. Men vad har hänt sedan dess, fru talman? Egentligen ingenting. Kristianstad, Stockholm Skavsta, Saab-Linköping och Växjö flygplatser ville göra en lokal upphandling för flygtrafiktjänster för nästa år, 2006. Men de upphandlingarna avbröts sedan Näringsdepartementet meddelat att Luftfartsverket ensamt har ansvaret för flygtrafiktjänsten i det svenska luftrummet och att endast Luftfartsverket kan överlåta dessa uppgifter till någon annan. I nu gällande förordning för Luftfartsverket ansvarar Luftfartsverket för drift och utveckling av flygtrafiktjänst i fred och för civil och militär luftfart och utbildning av flygledare. Det här anser jag står i strid med fri konkurrens inom flygtrafiktjänsteområdet och omöjliggör att bedriva kostnadseffektiv flygtrafiktjänst på våra flygplatser. Kostnaderna för detta drabbar i slutändan ungdomarna och barnfamiljerna, precis som flygskatten. Ett annat problem som regeringen drar i långbänk är flygplatssituationen i Stockholm. Hur många gånger har vi inte stått här och diskuterat Bromma och vad som kommer att hända i Stockholmsregionen, fru talman? Min fråga till majoriteten är: När kommer regeringen och majoriteten med ett förslag på hur lösningen för både affärsflyget och det reguljära flyget inom Stockholmsområdet skulle kunna te sig? En annan sak som inte har varit uppe speciellt mycket i dag är sjöfarten. Vår uppfattning är att möjligheten att utnyttja sjöfart har hamnat i skymundan i regeringens infrastrukturpolitik. Vi får väl se om det står någonting i den nya trafikpolitiska propositionen som vi har väntat på så länge. Men att det inte har diskuterats tycker vi är mycket olyckligt. Vi måste bestämma hur infrastrukturen i form av vägar och järnvägar ska anpassas till ett effektivt system av hamnar längs våra kuster. Sjöfartens fördelar är stora, inte minst är den energieffektiv. Det finns all anledning att lyfta fram sjöfartens konkurrensfördelar. Kostnaden för godshanteringen i hamnarna måste också vara konkurrensneutral i förhållande till transportslaget. Lasthanteringen är en dryg kostnad som drabbar sjöfarten på ett unikt sätt. En kusttanker får till exempel vanligen betala full hamnavgift för lossning vid en oljedepå. Om samma kvantitet levereras till samma depå via järnväg utgår däremot ingen kostnad för järnvägsoperatören. Konventionell kustsjöfart är knappast längre möjligt att bedriva med lönsamhet i Sverige. Det finns tecken på att utländska rederier av kostnadsskäl föredrar att landtransportera gods till kontinentala hamnar hellre än att göra anlöp i Sverige. Nej, fru talman, vi behöver en radikal förändring av sjöfartsnäringens förutsättningar. Kanske vore tonnageskatt och ett avskaffande av stuverimonopolet ett steg i rätt riktning. Fru talman! En annan sak som vi avvaktar och inte har fått förslag om ännu är hur kassaservicen ska fungera i framtiden. Det har vi väntat på under säkert ett års tid här i riksdagen. Staten har under många år lämnat ersättning till Posten för upprätthållande av grundläggande kassaservice i hela landet. Enligt min mening är riksdagens krav att tillhandahålla kassaservice rimlig, men det är långt ifrån givet att det är Posten AB som ska tillhandahålla tjänsten eller avgöra hur kassatjänsten ska utformas. Det finns möjlighet att utforma olika lösningar beroende på lokalisering och efterfrågan. Möjligheten att tillhandahålla begränsad kassatjänst också på mindre orter finns även hos andra aktörer än hos Posten AB. Vi avvisar mot denna bakgrund regeringens anslag på 400 miljoner kronor för ersättning till Posten för rikstäckande betalningsservice eftersom Posten ännu inte har redovisat var de här pengarna används. Man har alltså inte gjort någon kostnadsredovisning till riksdagen i alla fall.

Anf. 115 Karin Svensson Smith
Fru talman! Jag ska först svara på en av de frågor som Björn Hamilton ställde, och det gäller sjöfarten. Utan att berätta om några detaljer kan jag säga att sjöfarten är mycket väl företrädd såsom vi resonerar nu inom ramen för den transportpolitiska propositionen. Vi är mycket väl medvetna om att det finns en stor potential för att ta hand om flera av de godstransporter som i dag går från norr till söder på vägarna. Det här är en expanderande näring som har bra möjligheter i framtiden. Men vi vill å andra sidan inte dra undan grunden för den svenska sjöfarten genom att ta bort sjöfartsstödet. Jag undrar om Moderaterna fortfarande står för det förslaget. Det är ingen större poäng att inrätta en transportpolitik för sjöfart om man sedan tycker att den ska flagga ut, inte vara svensk längre och inte ha svensk besättning. Men det var inte därför som jag begärde ordet, utan det var för att diskutera flyg. Jag undrar om Björn Hamilton är helt oberörd av de klimatförändringar som har skett på sistone, att glaciärer smälter, att man till exempel har frusen mark i 30 dagar mindre nu för svensk skogsindustri att transportera ut sina varor och de katastrofer som har hänt. Berör det inte alls Moderaterna? Flyget är ju en väldigt viktig anledning till att vi har klimatpåverkande gaser. Sedan undrar jag slutligen om Moderaterna instämmer i det Folkpartiet säger på s. 50 i budgetbetänkandet om att man avsätter 100 miljoner för driftbidrag till icke-kommunala flygplatser, främst för att motverka effekterna av den nya flygskatten i Norrland och på Gotland. Vi har inte förlagt flygskatten ännu. Jag tror att både Norrland och Gotland blir undantagna. Vilka icke-kommunala flygplatser i Norrland är det i så fall ni vill understödja? Visby är ju Luftfartsverkets flygplats. Ni har kanske inte pratat om detta gemensamt.

Anf. 116 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Jag ska ta sista frågan först här. Vi har inte avsatt den slant som Folkpartiet har avsatt till detta. Däremot kan jag tänka mig att man i en borgerlig regering kanske får en lite annorlunda syn på de avvägningar som man måste göra mellan de olika transportslagen för att få fram ett kostnadseffektivt och miljömässigt transportsystem som våra invånare kan använda och vill ha. Jag kan tänka mig att man får en annan syn på det än vad den nuvarande majoriteten och regeringen har. Vi har alltså inte tagit upp några speciella pengar till det i vår budget. Däremot har vi, som Karin Svensson Smith vet, en betydligt vidare budget än vad regeringen har. Det var det ena. Sjöfartsfrågan försvann lite i mitt huvud när jag talade om det andra. Karin Svensson Smith kan kanske upprepa den.

Anf. 117 Karin Svensson Smith
Fru talman! Jag undrar om Moderaterna fortfarande står fast vid att ta bort sjöfartsstödet som är en förutsättning för att man flaggar in och utvidgar sjöfarten. Det har ni ensamma velat och krävt flera gånger tidigare. Jag undrar om det ligger fast.

Anf. 118 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Vi får ta upp det när vi diskuterar den gemensamma politik som vi ska ha i alliansen. Vi har inte satt ned foten där just nu.

Anf. 119 Runar Patriksson (Fp)
Fru talman! Många saker är redan sagda. Men jag känner ändå ett behov av att ta fram vissa saker. Sven Bergström tog ifrån mig en sak. Intet är som väntans tider, hade jag tänkt starta mitt inlägg med, med tanke på transportpolitiska propositioner och infrastrukturpropositioner som vi har väntat på. Under mina sju år här i riksdagen har jag väntat på många propositioner i infrastrukturärenden. Det måste jag få påstå. Jag hinner kanske rentav inte med att få vara med om att genomföra dem under mina åtta år om vi ska vänta längre. Fru talman! Men så kom ju kyrkomusikern på att det är ju advent, och det är ju också väntans tider. Då kan jag använda det i stället och säga att det är ju perfekt att ha den här debatten i adventstider, eftersom det är väntans tider. Nu hoppas vi verkligen att den transportpolitiska propositionen kommer så att vi får ordning och reda på dessa för landet så oerhört viktiga frågor. Jag kände förut att jag kanske inte behövde gå upp i debatten över huvud taget eftersom det har sagts så mycket här som jag kan ställa mig bakom. Men först skulle jag vilja bemöta det socialdemokratiska angreppet om att alliansen inte är överens. Att vi inte har någon egen grupp som jobbar med de här frågorna tror jag faktiskt beror på att vi har varit så överens om frågorna under de år som har varit. Det räcker nästan med begreppet PPP. Det var någon mer i dag som använde begreppet OPL, offentliga och privata lösningar på infrastrukturbyggande, som jag faktiskt nästan tycker är bättre än det engelska begreppet PPP. Det är där skillnaden ligger. Det handlar inte om att skjuta över avgifter på våra barn i framtiden, som Karin Svensson Smith sade. Det handlar om att landet är i behov av infrastruktur. Är vi inte åtkomliga i hela landet är inte hela landet i bruk. En norsk politiker sade vid ett möte i Nordiska rådet att vi ska ta hela Norden i bruk. Det har jag använt många gånger sedan. Hela Sverige ska brukas. Det är omöjligt att bruka områden som inte är åtkomliga. Nu råkar jag själv bo i ett sådant område. Jag råkar också bo i ett område av Sverige där det inte finns några järnvägar - och då kan ni stå här och prata om Botniabanor och vad det är - men det finns mycket skog. Det finns oerhörda mängder råvara som ska fram till pappersbruken och sågverken. Det finns småföretagare som satsar 3 miljoner på en lastbil som han ska hämta rundtimmer med. Han får kanske ha sin investering stående stilla i åtta veckor och betala lön till en anställd därför att infrastrukturen inte fungerar. Då menar vi att man ska bygga PPP-anläggningar på de stora vägarna och använda de anslagsmedel vi har till de mindre vägarna. Jag vill i dag vara de mindre vägarnas talesman. Där finns den råvara som ska till svensk träindustri med över 100 miljarder i omsättning. Vi tar ingen hänsyn till dem. Småföretagarna som ska frakta detta virke kan utsättas för många veckors stopp på grund av att det inte finns någon åtkomlighet. Här är skillnaden. Här är alliansen överens. Bygg stora projekt med PPP-pengar! Använd anslagsmedel till de mindre vägarna! Tjälsäkringssystemet fanns faktiskt inte när jag kom till riksdagen för sju år sedan, men nu finns det med i budgeten, och det gläder oss väldigt, vi som bor i de områdena, att vi har klarat att tjata in en rubrik som handlar om tjälsäkringspengar. Det är den svenska glesbygdens pengar. Men så fort det blåser till någonstans eller regeringen har missat att det ska läggas ned en fabrik i Trollhättan så går man in och hämtar pengar från andra projekt, och vilka drabbas? Jo, råvaruvägarna. Tjälsäkringspengarna från den svenska glesbygden får stå tillbaka för dålig kommunikation mellan olika projekt. Jag trodde faktiskt att Carina Moberg i dag skulle säga någonting när hon startade. Vi hör ju en statsminister stå här ibland och säga: Jag är stolt men inte nöjd. Jag trodde att Carina skulle säga: Jag är missnöjd - inte stolt utan missnöjd med den politik som nu förs i den här frågan. Jag tror att alla som sitter framför mig här åker på politiska möten och träffar Andersson och Pettersson och Lundström, och vad tar man upp? Jo, man tar upp frågan om infrastrukturen. Då kommer vägarna alltid först. Jag har ingenting emot att bygga järnvägar, men det finns stora områden där järnvägar inte finns och man måste bygga vägar. Stannar bilen så stannar Sverige - ja, det är helt sant! Därför måste vi prioritera den delen - det är vi helt överens om. Vad gäller glesbygdspolitik i övrigt tar vi från Folkpartiet ingen debatt i dag om postfrågorna och IT-frågorna, för de kommer i januari. Vi har bestämt oss för att vi lägger dem åt sidan till den debatten. Men det är ju likadant där. Om vi skulle ta diskussionen om de frågorna så är ju post- och IT-frågor glesbygdsfrågor som vi har missat. Vi ska ta en ordentlig debatt om dem senare. Flytta över ansträngningen i Sverige på PPP eller samarbete mellan offentligt och privat i de här frågorna, och använd pengarna i övrigt, som jag har sagt, till det andra vägnätet - inte minst det enskilda vägnätet i Sverige, som hela tiden halkar efter! Jag talar nu för skogens ägare, de små skogsägarna, som har det här problemet, och för ägaren till det lilla sågverket och den stora pappersindustrin. Jag tror att vi måste ta det här på allvar i riksdagen. Till slut skulle jag vilja påstå att även vi måste tänka på det globala arbetet. När jag nu är inne på PPP-systemet kan jag inte gå ur talarstolen vid min sista debatt om budgetfrågorna utan att nämna den nordiska triangeln. Mitt engagemang i Nordiska rådet, mitt boende vid norska gränsen och det nordiska arbetet drar mig runt i hela Norden, och jag vill säga hur viktigt det är med den nordiska triangeln, som går från Köpenhamn via Oslo till Helsingfors - Stockholm finns med på vägen - och faktiskt vidare ända fram till Sankt Petersburg. Det är så oerhört viktigt att vi kommer i gång med byggandet av vägarna i den nordiska triangeln. Då är det så att offentliga och privata medel måste verka tillsammans för att få det att fungera. Den nordiska triangeln är oerhört viktig för hela Nordens fortsatta samarbete, både för persontrafik och godstrafik.

Anf. 119 Runar Patriksson (Fp)
Fru talman! Många saker är redan sagda. Men jag känner ändå ett behov av att ta fram vissa saker. Sven Bergström tog ifrån mig en sak. Intet är som väntans tider, hade jag tänkt starta mitt inlägg med, med tanke på transportpolitiska propositioner och infrastrukturpropositioner som vi har väntat på. Under mina sju år här i riksdagen har jag väntat på många propositioner i infrastrukturärenden. Det måste jag få påstå. Jag hinner kanske rentav inte med att få vara med om att genomföra dem under mina åtta år om vi ska vänta längre. Fru talman! Men så kom ju kyrkomusikern på att det är ju advent, och det är ju också väntans tider. Då kan jag använda det i stället och säga att det är ju perfekt att ha den här debatten i adventstider, eftersom det är väntans tider. Nu hoppas vi verkligen att den transportpolitiska propositionen kommer så att vi får ordning och reda på dessa för landet så oerhört viktiga frågor. Jag kände förut att jag kanske inte behövde gå upp i debatten över huvud taget eftersom det har sagts så mycket här som jag kan ställa mig bakom. Men först skulle jag vilja bemöta det socialdemokratiska angreppet om att alliansen inte är överens. Att vi inte har någon egen grupp som jobbar med de här frågorna tror jag faktiskt beror på att vi har varit så överens om frågorna under de år som har varit. Det räcker nästan med begreppet PPP. Det var någon mer i dag som använde begreppet OPL, offentliga och privata lösningar på infrastrukturbyggande, som jag faktiskt nästan tycker är bättre än det engelska begreppet PPP. Det är där skillnaden ligger. Det handlar inte om att skjuta över avgifter på våra barn i framtiden, som Karin Svensson Smith sade. Det handlar om att landet är i behov av infrastruktur. Är vi inte åtkomliga i hela landet är inte hela landet i bruk. En norsk politiker sade vid ett möte i Nordiska rådet att vi ska ta hela Norden i bruk. Det har jag använt många gånger sedan. Hela Sverige ska brukas. Det är omöjligt att bruka områden som inte är åtkomliga. Nu råkar jag själv bo i ett sådant område. Jag råkar också bo i ett område av Sverige där det inte finns några järnvägar - och då kan ni stå här och prata om Botniabanor och vad det är - men det finns mycket skog. Det finns oerhörda mängder råvara som ska fram till pappersbruken och sågverken. Det finns småföretagare som satsar 3 miljoner på en lastbil som han ska hämta rundtimmer med. Han får kanske ha sin investering stående stilla i åtta veckor och betala lön till en anställd därför att infrastrukturen inte fungerar. Då menar vi att man ska bygga PPP-anläggningar på de stora vägarna och använda de anslagsmedel vi har till de mindre vägarna. Jag vill i dag vara de mindre vägarnas talesman. Där finns den råvara som ska till svensk träindustri med över 100 miljarder i omsättning. Vi tar ingen hänsyn till dem. Småföretagarna som ska frakta detta virke kan utsättas för många veckors stopp på grund av att det inte finns någon åtkomlighet. Här är skillnaden. Här är alliansen överens. Bygg stora projekt med PPP-pengar! Använd anslagsmedel till de mindre vägarna! Tjälsäkringssystemet fanns faktiskt inte när jag kom till riksdagen för sju år sedan, men nu finns det med i budgeten, och det gläder oss väldigt, vi som bor i de områdena, att vi har klarat att tjata in en rubrik som handlar om tjälsäkringspengar. Det är den svenska glesbygdens pengar. Men så fort det blåser till någonstans eller regeringen har missat att det ska läggas ned en fabrik i Trollhättan så går man in och hämtar pengar från andra projekt, och vilka drabbas? Jo, råvaruvägarna. Tjälsäkringspengarna från den svenska glesbygden får stå tillbaka för dålig kommunikation mellan olika projekt. Jag trodde faktiskt att Carina Moberg i dag skulle säga någonting när hon startade. Vi hör ju en statsminister stå här ibland och säga: Jag är stolt men inte nöjd. Jag trodde att Carina skulle säga: Jag är missnöjd - inte stolt utan missnöjd med den politik som nu förs i den här frågan. Jag tror att alla som sitter framför mig här åker på politiska möten och träffar Andersson och Pettersson och Lundström, och vad tar man upp? Jo, man tar upp frågan om infrastrukturen. Då kommer vägarna alltid först. Jag har ingenting emot att bygga järnvägar, men det finns stora områden där järnvägar inte finns och man måste bygga vägar. Stannar bilen så stannar Sverige - ja, det är helt sant! Därför måste vi prioritera den delen - det är vi helt överens om. Vad gäller glesbygdspolitik i övrigt tar vi från Folkpartiet ingen debatt i dag om postfrågorna och IT-frågorna, för de kommer i januari. Vi har bestämt oss för att vi lägger dem åt sidan till den debatten. Men det är ju likadant där. Om vi skulle ta diskussionen om de frågorna så är ju post- och IT-frågor glesbygdsfrågor som vi har missat. Vi ska ta en ordentlig debatt om dem senare. Flytta över ansträngningen i Sverige på PPP eller samarbete mellan offentligt och privat i de här frågorna, och använd pengarna i övrigt, som jag har sagt, till det andra vägnätet - inte minst det enskilda vägnätet i Sverige, som hela tiden halkar efter! Jag talar nu för skogens ägare, de små skogsägarna, som har det här problemet, och för ägaren till det lilla sågverket och den stora pappersindustrin. Jag tror att vi måste ta det här på allvar i riksdagen. Till slut skulle jag vilja påstå att även vi måste tänka på det globala arbetet. När jag nu är inne på PPP-systemet kan jag inte gå ur talarstolen vid min sista debatt om budgetfrågorna utan att nämna den nordiska triangeln. Mitt engagemang i Nordiska rådet, mitt boende vid norska gränsen och det nordiska arbetet drar mig runt i hela Norden, och jag vill säga hur viktigt det är med den nordiska triangeln, som går från Köpenhamn via Oslo till Helsingfors - Stockholm finns med på vägen - och faktiskt vidare ända fram till Sankt Petersburg. Det är så oerhört viktigt att vi kommer i gång med byggandet av vägarna i den nordiska triangeln. Då är det så att offentliga och privata medel måste verka tillsammans för att få det att fungera. Den nordiska triangeln är oerhört viktig för hela Nordens fortsatta samarbete, både för persontrafik och godstrafik.

Anf. 120 Karin Svensson Smith
Fru talman! Jag frågade Björn Hamilton om vilka flygplatser som avsågs, och det var kanske lite taskigt. Men nu är det en folkpartist som har pratat, så nu tänkte jag att Runar kunde berätta för mig vilka icke-kommunala, icke-statliga flygplatser i Norrland som ska få del av de här 100 miljonerna. Men när jag ändå har tillfälle att prata med dig, Runar, är jag nyfiken på det här med PPP-lösningar, som du talar dig så varm för. Vi behandlar ju faktiskt det i det här betänkandet. Arlandabanan var väl ett av de första projekten som byggdes med alternativ finansiering. Det projektet gick ju så pass dåligt att för att det inte skulle gå i konkurs fick en australiensisk bank ta över det. Det är ju rätt så anmärkningsvärt, för det finns väl få sträckningar där järnvägen borde gå ihop sig bättre än mellan Stockholms central och Arlanda. Man konstaterar också här i regeringens redovisning att man i framtiden måste se upp mycket bättre med den här sortens projekt. Riksrevisionen har riktat mycket stark kritik mot detta, och regeringen konstaterar i sin redovisning följande: "Riksgäldskontoret har på uppdrag av regeringen lämnat förslag om hur lån med kreditrisk till näringslivet bör hanteras med avseende på bl.a. värdering av kreditrisk och ansvarsfördelning." Det här är ju bara ett sätt att skapa sig utrymme som man inte har i dag och sedan skicka räkningen till kommande generationer. Jag skulle vilja veta om Runar tycker att det är högre skatt vi ska ha för att kunna finansiera återbetalning av lånen eller om det är större barngrupper i skolan eller färre poliser. Jag vill att du nu talar om hur det är tänkt att man ska finansiera en investering vi inte har råd med och skicka räkningen till kommande generationer.

Anf. 121 Runar Patriksson (Fp)
Fru talman! Jag lånar lite av repliktiden till att titta bort på våra vänner från vårt kansli och säga: Tack för förberedelsearbetet till er alla! Jag missade det under mitt huvudanförande. Vi ses ju till ett icke protokollfört möte senare i dag, så vi kan ju träffas och tala om det då. Tack, kansliet! Jo, så här är det: Vilka flygplatser som ska få stöd är inte klart än. Det finns 100 miljoner extra i budgeten från Folkpartiet till flygplatser i glesbygd. Det har vi alltid haft. Vi har haft mindre pengar tidigare, men i år har vi lagt till pengar med 100 miljoner. Det innebär att vi har en beredskap inför den diskussion som vi nu ska ha kring den flygskatt som ju också är uppe till diskussion. Där har Folkpartiet inte helt tagit avstånd, men vi har ju helt andra åsikter än jag tror regeringen har i de frågorna. Men som reserv, i bakgrunden, har vi också 100 miljoner till att stötta icke-statliga flygplatser, små flygplatser i Sverige, när den diskussionen kommer upp om vilka som det gäller specifikt. Jag har lite tid kvar till PPP. Nej, vi har radikalt olika åsikter om PPP. Det har Karin Svensson Smith och jag haft under alla år. Jag tror inte att det var så förr. När man en gång byggde järnvägen i Sverige och när man byggde Göta kanal tror jag inte att pengarna fanns. Men man trodde på infrastrukturen på den tiden. Det fanns inget vänsterparti eller miljöparti som inte trodde på infrastruktur, utan man trodde på att bygger vi vägar för att transportera gods och människor så är det någonting att satsa på, och så betalar vi lite längre fram, även om inte pengarna fanns just den dagen.

Anf. 122 Karin Svensson Smith
Fru talman! Jag konstaterar bara att på s. 50 i betänkandet står det att Folkpartiets budgetförslag reserverar de här medlen för icke-kommunala flygplatser för att motverka effekterna i Norrland och på Gotland. Jag vet inte vilken privat flygplats ni vill stödja på Gotland, och jag vet inte heller vilka i Norrland. Förmodligen kommer ingen av dem att drabbas av flygskatten. Det ska bli intressant att få utrett, om du har möjlighet, vilka privata flygplatser i Norrland det rör sig om. 100 miljoner är mycket pengar. Men jag vill gå tillbaka till det här med PPP. Jodå, vi har lånefinansierat investeringar förr i Sverige, och vi gör det nu också. Skillnaden är om det är det offentliga som lånar eller om det är privata verksamheter som ska gå emellan. Det finns mycket som är lånefinansierat - Botniabanan är ett exempel. Skillnaden med PPP är ju att det är privata intressen som avgör vilka som kommer på tal, vilka byggbolag som är intresserade av vilka projekt, i stället för en demokratisk och rationell ordning. Jag tror att Erling Bager talade sig varm tidigare för att man skulle låta samhällsekonomisk effektivitet avgöra och inte Skanska och NCC utifrån vilket favoritprojekt de har så att de ska kunna köpa sig före i kön. Skillnaden är också att man måste ha ut en vinst. Det är väl ändå grunden för en privat verksamhet. Det är det som gör att det blir dyrare jämfört med när SJ och Banverket bygger upp sin verksamhet. Man har offentlig kontroll och behöver inte plocka ut privat vinst åt någon när man bygger projektet. Det tror jag är mycket mer samhällsekonomiskt effektivt, för att använda de ord som vi hörde tidigare från Erling Bager.

Anf. 123 Runar Patriksson (Fp)
Fru talman! Jag tror inte att det finns någon skillnad mellan min och Erling Bagers syn i den här frågan. Det var att märka ord åt fel håll. Vi tror på åtkomlighet. Vi tror på satsning på infrastruktur. Vi tror att ett av Sveriges största problem i dag - den arbetslöshet vi har, möjligheterna att skapa arbetstillfällen i Sverige både i storstadsområden och i glesbygd - beror på vår eftersatta infrastruktur. Därför hävdar vi med envishet att det finns möjlighet att som i Norge, England och många andra länder bygga via PPP-systemet. Självklart kommer det en räntenota, men om vi inte bygger ut infrastrukturen får vi inte stopp på utflyttningen och vi får inte i gång nyinvesteringarna i svensk industri. Det är ju den frågan som ideligen tas upp när det handlar om att etablera arbetsplatser och skapa arbetstillfällen inom industrin i svensk glesbygd - det finns ingen åtkomlighet. Du har pratat om barnen i dag. Jag ser dem framför mig. Det är mina skolbarn i de tio skolorna när jag som musiklärare år efter år åkte runt i västra Värmland och hoppade fram på tjälsjuka vägar, något som de fortfarande håller på med. Det är de vägarna vi ska rätta till. Det är där vi ska kunna köra virke året om. Det är där lastbilschauffören ska kunna använda sin investering året runt och inte behöva stå still i några veckor.

Anf. 124 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Också Kristdemokraterna vill förstås tillfoga ett varmt tack till kanslipersonalen för gott arbete. Det ska vara sagt och understruket. Karin Svensson Smith hade ett snyggt grepp när hon prövade att lägga ett barnperspektiv. Hon nämnde att hon tidigare hade haft ett miljö- och kvinnoperspektiv. Faran med det lite nya greppet är naturligtvis att det är svårt att replikera på det. Låt även mig få ta ett nytt grepp och lite grann titta på de sista replikerna. Så är ju vår debattrunda upplagd att den som blir utmanad får sista ordet och därmed också sista repliken. Det har i vår debatt förekommit att det till och med ställts frågor i sista repliken. Det ska ju inte förekomma. Därför bestämde jag mig för att ta fatt på de utestående frågorna eller det som aldrig blev sagt i några av de sista-repliken-skiften som vi hade. Till exempel ondgjorde sig Peter Pedersen i sitt inlägg mot slutet av replikskiftet över "de riktiga motorvägarna", som "utbredde sig i naturen". Det var mycket märkligt med tanke på att just motorvägarna är de säkraste. De har den jämnaste hastigheten och därmed den minsta bränsleförbrukningen och sålunda också den minsta miljöbelastningen i form av utsläpp. De är dessutom de effektivaste. Man kan alltså inte gärna, ens ur Peter Pedersens perspektiv, kritisera motorvägarna för de sakerna. Man kan kritisera dem för att de är dyra att bygga, men när de väl finns där ligger de bra och fast. Dessutom lär det väl, vad gäller att utbreda sig i naturen, knappast vara motorvägarna som tar det största utrymmet i vårt land. Carina Moberg fick frågan om Vägverkets hantering av snöröjningen. Nu är det replikskiftet över, men jag vill ändå ta fasta på att Carina Moberg inte ville gå in och recensera olika bedömningar som Vägverket gör. Men det är ju den debatten vi ska föra. Det är den politik som Socialdemokraterna för, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som leder fram till att vi kan se fram mot en smärtsamt svår vinter när det gäller snöröjningen. Låt mig, eftersom det lackar mot jul och är adventstid, tänka på hur det ska se ut i jultrafiken om Vägverkets tankar på att ha moddsträngar på upp emot en meter blir verklighet på grund av ekonomiska nedskärningar på 20 %. Hur ska vi kunna rädda människoliv om varje omkörning sker i en meter modd? Carina Moberg säger att hon inte vill gå in och recensera detta, men jag skulle vilja ha ett svar på frågan om det är acceptabelt med en meters moddsträngar i jultrafiken eller inte. Sedan till och med berömde Carina Moberg Jan-Evert Rådhström, och ursäktade honom, för att han inte varit med 1991-1994 under den borgerliga regeringen och alltså inte varit med om att sy ihop politiken. Jag var med. Jag kan berätta att det klimat och den gemenskap som vi hade - och då ska ni veta att vi var ett nytt och litet parti i riksdagen - det gällde också för ett oprövat parti som Kristdemokraterna och var alldeles utomordentligt. Det ska sägas, så att det inte framstår som att vi hade problem med att slänga i dörrar och gå ut. Det var ett intet mot vad nuvarande regeringsunderlag har - även om det också fanns någon sådan fråga. När det handlar om kommunikationer vill jag dra mig till minnes, och påminna kammaren om, att Mats Odell hade ansvaret som kommunikationsminister. Då, under den borgerliga tiden, hade vi större investeringar på järnväg än vi haft sedan rallarnas tid, och större än vi någonsin haft sedan dess. Under den borgerliga regeringstiden 1991-1994 gjordes större investeringar på järnvägar än vad nuvarande regeringsunderlag någonsin mäktat med. Dessutom var det då som PPP-lösningarna för Arlandabanan och Öresundsbron gjordes. Jag skulle vilja fråga: Vill någon ha dessa två obyggda? Ska vi sitta och åka taxi ut till Arlanda? Är det någon som fortfarande tycker att Öresundsbron skulle vara obyggd? Inte jag heller, även om jag då var mycket orolig för miljökonsekvenserna. Claes Roxbergh berömde Centerpartiet för att ta växthusgaserna och växthuseffekten på allvar. Då är det väl klädsamt att också beröra kärnkraften något. Om vi ska avveckla kärnkraften innebär det att vi måste ersätta den med något annat. Om vi ersätter den med fossilt bränsle betyder det att kärnkraftsavvecklingen ger en ökad växthuseffekt. Det skulle också kunna fogas till debatten.

Anf. 125 Karin Thorborg (V)
Fru talman! För att inte få en dubbel debatt om IT- och postfrågorna hade inte heller jag tänkt ta upp dem i dag. Vi kommer ju att ha en speciell betänkandedebatt i januari och därför hänskjuter jag de frågorna till dess. Jag hade tänkt ta upp två saker i mitt anförande i dag. Det ena handlar om trafikinspektionen. Vi har från Vänsterpartiet drivit den frågan under många år och även motionerat i frågan. Därför noterar jag med tillfredsställelse att det äntligen börjar hända något när det gäller en samlad trafikinspektion. Det har pågått ett arbete med att särskilja inspektionsdelen från producentdelen, och förra året beslutade riksdagen att detta bör kompletteras med att de självständiga inspektionerna samlas i en gemensam trafikinspektion. Att det behövs en utredning för att veta hur man bäst går till väga för att få en fungerande gemensam inspektion är förståeligt. Vi noterar att en sådan utredning nu är tillsatt, men vi beklagar att det tog väldigt lång tid. Om man tror att en samlad inspektion ger mervärde vill man naturligtvis att arbetet ska gå så fort som möjligt. Jag satte upp mig på talarlistan främst för att kommentera en motion som Moderaterna har med i detta betänkande. Nu är visserligen inte Elizabeth Nyström som väckt motionen här, men de närvarande moderaterna har yrkat bifall till motionen och till den reservation som bygger på den. Det är motion T604. I motionen sägs att regeringen angett 20 verksamhetsmål för Vägverket och att det finns många önskemål om allt från säkrare trafik till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i trafiken. Nu önskar man att det skulle ha gjorts en prioritering mellan dessa målsättningar. Från det som sedan följer i motion kan man utläsa att det där med jämställdhet inte är så högt prioriterat bland Moderaterna, för inriktningen ska vara att höja vägstandarden och öka trafiksäkerheten; det är viktigare än att kvinnor får vara med och påverka och att man tar deras värderingar på allvar. Det här tycker jag naturligtvis är helt fel. Det finns inte ett mål som är viktigare än något annat. Sedan fyra år har vi ett sjätte delmål i transportsektorn. Det går inte att bortse från det. Där står det att vi ska ha ett jämställt transportsystem som är utformat så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst, utformning och förvaltning, och deras värderingar ska tillmätas samma vikt. Det målet har riksdagen antagit. Man kan tycka vad man vill om det, men Vägverket, som är en statlig myndighet, måste faktiskt arbeta för det här målet. Naturligtvis är det självklart att vi år 2005 ska tillmäta kvinnorna samma vikt som männen. Att Vägverket skulle komma lindrigare undan är underligt. Vi vet dessutom att transportsektorn är den mest manliga sektorn som finns i Sverige, näst efter militären. Transportsystemens utformning beror i hög grad på vilka behov och värderingar de personer har som arbetar och beslutar inom sektorn, i synnerhet de som innehar de ledande befattningarna. Om vi sedan ser till hur vårt transportsystem har utformats under de senaste hundra åren inser vi lätt vems värderingar som har kommit till uttryck. Även om män försöker tillgodose de krav som ställs av kvinnor kan systemet aldrig till fullo utformas efter kvinnors behov så länge som kvinnor inte har samma inflytande i besluts- och påverkansprocessen. Även om jämställdhet inte kan uppnås enbart genom lika representation av könen är detta en av grundförutsättningarna. I den undersökning som företaget Markör gjorde 2004 på uppdrag av Sika kan man själv utläsa vilken manlig sektor detta är, när det gäller både generaldirektörer, styrelser, branschorganisationer och påtryckningsorganisationer. Eftersom jag tror att beslut blir bättre om de fattas av båda könen gemensamt är det en självklarhet att den sneda fördelningen av kvinnor och män ska rättas till. Där har en statlig myndighet ett extra ansvar att vara föredöme. En av prioriteringarna var att satsa på trafiksäkerhet. Om kvinnliga värderingar fick gälla hade vi haft en säkrare trafik här i landet. Kvinnor är mer positiva till trafiksäkerhetsåtgärder än män. De kör säkrare och orsakar färre olyckor. Om det gick att omsätta kvinnors idéer och värderingar i praktiken ökar faktiskt trafiksäkerheten, men då måste också Vägverket satsa på det arbetet. Annars går vi miste om dessa förbättringar. Det krävs handlingskraft och beslutsamhet för att få en förändring till stånd, skriver Moderaterna i en annan reservation. Jag undrar: Det kanske är kvinnorna som saknas?

Anf. 126 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag måste ställa en fråga direkt till Karin Thorborg med anledning av hennes anförande. Det var en debatt om alliansens alternativ när det gäller trafikförsäkringen. Jag ställer en fråga utifrån det som Karin Thorborg säger om att kvinnor kör försiktigare. Tycker Karin Thorborg att det vore en framkomlig väg att, precis som i vårt alternativ, försäkringspremien ska påverkas av försiktigt körande på det sätt som du säger att kvinnor kör? Det är ju exakt det som vårt förslag innebär.

Anf. 127 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Redan i de försäkringar som finns sänks premien om man kör försiktigare, inte orsakar några olyckor eller kör berusad och så vidare. Har man inga prickar minskar försäkringspremien. Redan nu har ni alltså fått genomslag för detta. Kvinnor kör säkrare. Det här systemet finns redan inbyggt i det system som vi har nu.

Anf. 127 Karin Thorborg (V)
Fru talman! Redan i de försäkringar som finns sänks premien om man kör försiktigare, inte orsakar några olyckor eller kör berusad och så vidare. Har man inga prickar minskar försäkringspremien. Redan nu har ni alltså fått genomslag för detta. Kvinnor kör säkrare. Det här systemet finns redan inbyggt i det system som vi har nu.

Anf. 128 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag tycker inte att det var något bra svar. Karin, ursäkta. Jag försöker göra mig ännu tydligare. Tycker Karin Thorborg att det är bra om man har en försäkringspremie som till exempel missgynnar bilar som är väldigt motorstarka, där man ser en risk för att man kör väldigt fort, har ett mer trafikfarligt beteende och så vidare? Eller struntar Karin Thorborg i att man skulle kunna ha ett försäkringssystem som gynnar kvinnligt körande och dem som vill köra trafiksäkert?

Anf. 129 Karin Thorborg (V)
Fru talman! Jag tycker verkligen att det i trafikförsäkringarna ska synas om man kör trafiksäkert eller inte. Men att göra hela systemet till ett privat trafikförsäkringssystem är inte samma sak. Men jag tycker visst att kvinnor ska gynnas, och inte bara kvinnor, även om det var kvinnor som jag diskuterade i mitt anförande, utan även andra. Det går att göra detta även inom det nuvarande systemet. Det behövs inga privata trafikförsäkringar för att uppnå det.

Anf. 130 Jarl Lander (S)
Fru talman! Trafikutskottet brukar hålla på länge i sina debatter. Jag ska försöka att begränsa mig något. Timmen är sen, och vi har ytterligare sammanträden i kväll. Fru talman! En budgetdiskussion bygger på att pengar anslås. I betänkandet säger vi att det är lite besvärligt att få fram alla de pengar som vi egentligen skulle vilja ha. Vissa investeringar måste skjutas upp. Varför gör man då det, när det är som vi sade i debatten förut, att det går så bra för Sverige? Ja, det går bra för Sverige. Frågan är om det är befolkningen som ska ha nytta av att det går bra för Sverige, eller om det är den brist på infrastruktur som borgerligheten säger finns. Jag vill påstå att det inte kan vara någon stor brist på infrastruktur när det går så bra för landet. Alltså tycker jag och vi socialdemokrater att vi tillfälligtvis kan skjuta på vissa infrastrukturinvesteringar för att befolkningen ska få nytta av den ekonomiska tillväxt som vi har i landet. Det är orsaken till att vi inte ställer upp på alla dessa pengar som vi skulle ha kunnat göra med anledning av svensk ekonomi. Moderaterna och de övriga borgerliga slår sig för bröstet för att de har så mycket mer pengar. Om man har 8 miljarder mer, som Moderaterna får genom att spara in på arbetslösa, sjuka och så vidare, så kan man visst använda dem till infrastrukturinvesteringar. Men vi socialdemokrater ställer inte upp på det, för vi har byggt vår politik på ett välfärdssamhälle. Därför ska människorna ha möjlighet till en rejäl sjukersättning, en rejäl omställningsersättning vid arbetslöshet och så vidare. Därför har vi inte mer pengar till alla dessa vägar. Runar Patriksson säger att de dåliga vägarna i Värmland blir utsatta för att man satsar infrastrukturpengar på större vägar. Det är inte med sanningen överensstämmande. Pengarna för tjälsäkring och bärighet ligger i en egen påse, och de används inte för utbyggnad av exempelvis väg 45 mellan Göteborg och Trollhättan. Runar Patriksson envisas med, vill jag påstå, att säga att det bara är PPP som gäller. Det är inte heller något som behöver stå för att det är en sanning, så att säga. Det finns helt andra sätt att finansiera infrastruktur. Och inom Regeringskansliet pågår sonderingar för att hitta andra möjligheter till finansiering av infrastrukturen. Med den utveckling som vi är på väg att få nu i det här landet, med fortsatt socialdemokratisk regering, kommer det att finnas mer pengar även nästa år, precis som Carina Moberg sade inledningsvis. Kontentan av det är att vi för kommande år satsar lite mindre än vad vi borde ha gjort, men vi låter de pengarna gå över till befolkningen i stället. Det tror jag är mer lyckat. Fru talman! Björn Hamilton plockade lite flygfrågor och ondgjorde sig mycket över att det kanske ska införas en flygskatt. Man har sagt att den ska prövas, om vi ska införa den. Den ska prövas utifrån regionalpolitiska aspekter. Det ska prövas om det kan läggas en liten summa på billiga flygbiljetter och en högre summa på dyrare flygbiljetter. Utifrån det här påstås det att ungdomar och andra inte skulle kunna använda flyget framöver. Jag tror inte att detta har någon stor inverkan. Däremot tror jag, Björn Hamilton, att det förslag som ni har, att man ska höja resemomsen från 6 % till 12 %, skulle slå hårt när det gäller ungdomars resande över landet. Jämför inte äpplen med päron, Björn Hamilton! Björn Hamilton frågar också om Bromma flygplats. Ja, vi får nog vänta till 2011 i alla fall, Björn Hamilton. Så länge varar avtalet mellan Stockholms stad och Bromma flygplats. Jag tror inte att riksdagen kan bryta ett sådant avtal. Sedan gäller det kassaservicen. Ulrica Messing har uttalat att hon har förhoppningen att kunna lämna propositionen angående Kassaservice före jul. Det betyder väl i så fall att det är denna eller nästa vecka. Det är ju före jul för oss i riksdagen. Tuve Skånberg frågade om Carina Moberg skulle acceptera meterhöga moddsträngar och så vidare på vägarna - det skulle vara så dålig vinterväghållning från Vägverkets sida. Det är väl ingen som accepterar en sådan sak, men det är ju inte riksdagens uppgift att detaljstyra hur Vägverket ska sköta sin uppgift. Man kan ändå påstå att de på Vägverket är duktiga på trafiksäkerhetsfrågor. Jag kan aldrig tänka mig att de skulle tillåta att det blir något speciellt besvärligt vinterväglag, även om det skulle komma mängder med snö det här året. Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag, som Carina Moberg, bifall till förslaget i utskottets betänkande i sin helhet. Det betyder att den här budgeten för trafikutskottets del, utgiftsområde 22, tillsammans med övriga utskottsområden sammantaget ger en väldigt stark budget för svensk ekonomi. Jag är övertygad om att OECD har rätt i sina förutsägelser att Sverige kommer att bli en stark ekonomisk region i Europa också i framtiden. Till sist vill vi socialdemokrater, som många andra, säga till kansliet: Stort tack för det här årets verksamhet! Det gäller i synnerhet det senaste betänkandet, som ni har gjort ett mycket gott arbete med.

Anf. 131 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Det var en liten sak som Jarl Lander glömde när han sade att propositionen är utlovad före jul. Det är inte sagt vilken jul det handlar om. Vi är tyvärr ganska vana vid att vänta år efter år, men det kanske är den här julen denna gång. Jarl ondgjorde sig över oss moderater och sade att vi har råd att satsa stora pengar för att vi drar ned på andra områden. Jag tycker att Jarl Lander ändå ska se på de satsningar vi gör. Vi satsar 18 miljarder kronor mer än regeringen på sjukvård, rättstrygghet och skola. Det är våra prioriterade kärnområden. Där satsar vi alltså 18 miljarder kronor mer än regeringen - det är ganska bra att få säga det i denna kammardebatt så att inte propagandan från Jarl Lander får stå oemotsagd. Vi gör detta för att vi inte vill låta människor stå i köer. Vi vill inte att människor automatiskt ska bli förtidspensionerade, utan vi vill faktiskt försöka få människor tillbaka i gemenskapen. Vi vill att de ska kunna få ett arbete, och vi tror faktiskt att det är bra för tillväxten. Men jag måste ändå ställa en fråga till Jarl Lander som har suttit i trafikutskottet i så många år. Han frågar: Är det svenska folket som ska ha tillbaka resurser, eller ska vi satsa på infrastruktur? Tror inte Jarl Lander att infrastruktur ger tillväxt? Med tanke på den politik som ni har fört genom åren börjar jag nästan tro att ni inte tror på detta. För oss är det självklart att tillväxt och infrastruktur hör ihop. Vad säger Jarl Lander?

Anf. 132 Jarl Lander (S)
Fru talman! När det gäller Jan-Everts sista inlägg håller jag helt med. Infrastruktur och tillväxt hör ihop som ler och långhalm. Men hur kommer det sig då, Jan-Evert Rådhström, att OECD skriver och pratar om att det är så stark tillväxt i Sverige? Sverige är ett av de länder i Europa där tillväxten är som starkast. Det måste ju betyda att vi har bra infrastruktur, eftersom Jan-Evert själv säger att det hör ihop. Utifrån det tycker vi socialdemokrater att vi kan hålla igen lite på investeringarna på infrastrukturen. Jan-Evert och Moderaterna har 18 miljarder mer än regeringen i förslaget till skolan, vården och så vidare. Ja, men, Jan-Evert, varifrån ska ni ta det? Jo, ni plockar från sjuka. Ni sänker sjukersättningen. Ni tillsätter ytterligare karensdagar. Arbetslösa ska ta låglönejobb och så vidare. Det är höjd avgift i a-kassan. Allt detta talar ni väldigt tyst om. Jag tycker att det skulle vara på sin plats att du talar om var ni hämtar de här 18 miljarderna.

Anf. 128 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag tycker inte att det var något bra svar. Karin, ursäkta. Jag försöker göra mig ännu tydligare. Tycker Karin Thorborg att det är bra om man har en försäkringspremie som till exempel missgynnar bilar som är väldigt motorstarka, där man ser en risk för att man kör väldigt fort, har ett mer trafikfarligt beteende och så vidare? Eller struntar Karin Thorborg i att man skulle kunna ha ett försäkringssystem som gynnar kvinnligt körande och dem som vill köra trafiksäkert?

Anf. 133 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jarl Lander känner väl till hur vår politik fungerar och att vi får fler människor i arbete. Vi har inte en politik för att människor ska fastna i system, för att människor ska fastna i en fattigdomsfälla där de knappt kan ta ett jobb för att det inte lönar sig ekonomiskt. Vi har politiken för detta, och det ska bli underbart att under den kommande valrörelsen få diskutera detta, förhoppningsvis, varje dag på gator och torg. Tyvärr, Jarl Lander, kanske jag inte får göra det så ofta i Värmland med dig framöver, men jag hoppas att du kommer upp och hälsar på. Då kan vi gärna ta debatter på detta område. Jag vill också passa på att rent personligt säga något till Jarl Lander, för det är väl den sista budgetdebatten som jag får stå här med honom. Jag önskar dig lycka till framöver. Samtidigt är det inte bara vänliga ord jag säger, utan jag hoppas att du från din horisont framdeles får se en borgerlig regering som kommer att göra satsningar på infrastrukturområdet som kommer att vara till gagn för tillväxt i såväl Värmland som övriga Sverige.

Anf. 129 Karin Thorborg (V)
Fru talman! Jag tycker verkligen att det i trafikförsäkringarna ska synas om man kör trafiksäkert eller inte. Men att göra hela systemet till ett privat trafikförsäkringssystem är inte samma sak. Men jag tycker visst att kvinnor ska gynnas, och inte bara kvinnor, även om det var kvinnor som jag diskuterade i mitt anförande, utan även andra. Det går att göra detta även inom det nuvarande systemet. Det behövs inga privata trafikförsäkringar för att uppnå det.

Anf. 134 Jarl Lander (S)
Fru talman! Ska man tacka, eller ska man gråta? Tack, Jan-Evert! Det är alltid roligt med kolleger som har vänliga ord och så vidare. Men eftersom vi ändå står i en politisk debatt i riksdagens talarstol får vi väl gå tillbaka till allvaret i alla fall. Jag förstår inte var borgerligheten får allt ifrån. Man måste satsa så mycket så att människor inte blir arbetslösa. Hur hög arbetslöshet har vi, Jan-Evert? Alldeles för hög, i och för sig. Men den är kraftigt på väg ned. Man kan läsa vad Näringsliv 24, som är en nyhetsportal, säger. Man talar om vad OECD beräknar, och så vidare. Sverige är ett av de ekonomiskt starkaste länderna. Var får ni det ifrån att det ska vara så eländigt i landet, och att eländet bara kan byggas bort genom ökad satsning på infrastruktur? Nu är vi nästan nr 1 i Europa i ekonomisk tillväxt. Det här stämmer inte, Jan-Evert. Avslutningsvis är det alltid spännande att diskutera och debattera med någon som kommer från samma kommun. Vi har debatterat tidigare. Det kommer vi att fortsätta att göra, även om jag inte är mantalsskriven i samma kommun. Du kommer inte att slippa mig i valrörelsen.

Anf. 131 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Det var en liten sak som Jarl Lander glömde när han sade att propositionen är utlovad före jul. Det är inte sagt vilken jul det handlar om. Vi är tyvärr ganska vana vid att vänta år efter år, men det kanske är den här julen denna gång. Jarl ondgjorde sig över oss moderater och sade att vi har råd att satsa stora pengar för att vi drar ned på andra områden. Jag tycker att Jarl Lander ändå ska se på de satsningar vi gör. Vi satsar 18 miljarder kronor mer än regeringen på sjukvård, rättstrygghet och skola. Det är våra prioriterade kärnområden. Där satsar vi alltså 18 miljarder kronor mer än regeringen - det är ganska bra att få säga det i denna kammardebatt så att inte propagandan från Jarl Lander får stå oemotsagd. Vi gör detta för att vi inte vill låta människor stå i köer. Vi vill inte att människor automatiskt ska bli förtidspensionerade, utan vi vill faktiskt försöka få människor tillbaka i gemenskapen. Vi vill att de ska kunna få ett arbete, och vi tror faktiskt att det är bra för tillväxten. Men jag måste ändå ställa en fråga till Jarl Lander som har suttit i trafikutskottet i så många år. Han frågar: Är det svenska folket som ska ha tillbaka resurser, eller ska vi satsa på infrastruktur? Tror inte Jarl Lander att infrastruktur ger tillväxt? Med tanke på den politik som ni har fört genom åren börjar jag nästan tro att ni inte tror på detta. För oss är det självklart att tillväxt och infrastruktur hör ihop. Vad säger Jarl Lander?

Anf. 135 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Eftersom timmen är sen ska jag fatta mig kort i min replik. Det gäller flygskatten, Jarl Lander. Om man nu ska förbättra miljön inom flygsektorn, vilket jag är den förste att tillskynda, ska man åstadkomma styravgifter eller vad man nu vill kalla det för som ger ett incitament till att verkligen göra det. Man behöver ett incitament till att förbättra flygplanens miljövänlighet, om jag nu får uttrycka mig så enkelt. Flygskatten är någon form av platt skatt. Den ska vad jag förstått utgå med ett krontal per biljett. Det ger inte ett incitament till en förbättrad miljö. Det gör det bara svårare för framför allt människor som köper lågprisbiljetter, det vill säga där priset på flygbiljetten är låg. Det blir svårare för dem att flyga. Jag har inte sagt att det omöjligt för barnfamiljer och ungdomar att flyga. Men det blir naturligtvis svårare. Man kommer att begränsa tillgängligheten som man nu ändå har utvecklat på senare tid genom att man har rationaliserat flyget och jobbat med kostnaderna. Flyget har verkligen jobbat oerhört med sina kostnader under de senare åren. Det har gjort flyget till ett folkflyg. Det är vad jag vill värna om lite grann. Då förstår jag inte riktigt den typen av skatt som man nu inför. Jag har förståelse för att man måste jobba med miljöfrågorna också vad gäller flyget. Men det sätt man tar ut skatten på främjar inte miljön speciellt mycket.

Anf. 136 Jarl Lander (S)
Fru talman! Det är i varje fall positivt att vi är överens om att man behöver göra någonting för flygets utveckling kontra miljöproblematiken som finns kopplat till flyget. Hade jag haft samma kunskap som vår käre ordförande i utskottet kanske jag hade kunnat föreläsa för Björn Hamilton om vad det är som händer. Men jag lyssnar på vad Claes Roxbergh säger. Jag tar oftast också till mig vad han säger. Även den uppräkning som han hade över dessa länder som har skatten i dag och som planerar att införa skatten i dag säger mig att detta inte kan vara fel att prova som liten del i att komma till rätta med de utsläppsproblem som finns med anledning av flyget. När man ska se över hur man ska kunna införa en skatt säger man att man ska ta regionalpolitiska hänsyn. Det betyder, kan jag säga till Folkpartiet, att flygplatserna i Norrlands inland med all sannolikhet inte kommer att drabbas av det. Jag tror heller inte att lågprisresenärerna kommer att drabbas av det. Men om du och jag, Björn Hamilton, åker business class eller någonting liknande med fullbetalda biljetter drabbas vi av det. Det är rätt personer som får betala en del av kostanden. Detta är en liten del i de insatser som vi kan göra från det här huset i dag för att något så när begränsa utsläppen från flyget.

Anf. 137 Björn Hamilton (M)
Fru talman! Det är fortfarande en avgift per biljett på något sätt. Det ger inte flygbolagen något större incitament att jobba med grundproblemen, nämligen att skapa miljövänligt flyg. Då jobbar man förmodligen med flygmotorer, utsläpp och så vidare. Då ska man lägga en avgift och en skatt som ger ett incitament att jobba med det. Det gör inte det här förslaget. Jag högaktar också vår ordförande Claes Roxbergh. Han är mycket klok i många sammanhang. Han är kanske ibland lite överdrivet klok tycker jag utifrån min politiska ståndpunkt, men ändå. Jag vill notera att även Claes Roxbergh sade i sitt anförande att han kanske inte tyckte att det var det bästa sättet att lägga en avgift på flyget. Han har ändå talat positivt om det. Men i grunden sade han så här från talarstolen. En annan sak som Jarl Lander tog upp var Bromma och att vi fick vänta till år 2011. Ja, vi får vänta till år 2011. Men även Jarl Lander vet att det tar en oändlig tid att komma fram till var man ska placera en ny flygplats. Det tar en väldigt lång tid i Stockholmsregionen. Vi har gått igenom många sådana processer här. Det är väldigt hög tid. Jag tror inte att man är klar med ett altenativ om man börjar nu, om man nu vill ha ett alternativ, vilket vissa vill ha. Det vill inte jag ha. Men om man vill ha ett alternativ måste man ha börjat långt tidigare för att vara klar år 2011. Nu förespråkar jag att vi ska ha kvar Bromma. Det tror jag vore en klok inställning även från statsmakterna.

Anf. 138 Jarl Lander (S)
Fru talman! Angående Bromma har vi socialdemokrater i utskottet hela tiden sagt att vi förutsätter att flygplatsen Bromma är en stockholmsproblematik som ska lösas i Stockholm. Vi förutsätter att det finns en närflygplats i Stockholmsområdet. Jag förutsätter med andra ord då också att kommunerna här i Stockholm med omnejd löser frågan om det är så att de inte vill ha Bromma kvar. Återigen till miljöproblematiken. Jag instämmer i det som sades. Den eventuella flygskatten blir en låg penning på en lågprisbiljett. Det är ett första steg i att försöka komma till rätta med utsläppen från flyget. Har jag läst läxan någotsånär rätt pågår det någon debatt ute i EU om att man ska kunna komma fram till några andra lösningar på det också. Men det är sådant som ligger framför oss. Som jag sade inledningsvis är jag inte tillräckligt påläst för att kunna debattera miljöfrågor kontra flyg och Europa.

Anf. 139 Runar Patriksson (Fp)
Fru talman! Jag kan inte avsluta debatten utan att ha bytt några ord med Jarl Lander. Jag hörde via tv-rutan härute i foajén att du talade om PPP-frågan igen. Där har vi olika uppfattning. Jag förstår inte riktigt att Jarl Lander inte kan ta till sig frågan om möjligheten att bygga infrastruktur med offentliga och privata lösningar, som jag tycker att det är roligare att kalla det för. Man kan som exempel ta Arlandabanan, broar och annat. Det kommer att visa sig att det var lösningar som var bra. Det som gjorde mig lite fundersam när jag lyssnade på inlägget var anklagelsen mot Runar Patriksson om att man flyttar pengar från till exempel tjällossningskontot till andra konton. Så sker inte. Din och min gemensamma gode vän, Jarl Lander, är chef för Vägverket i Värmland. Vi har suttit tillsammans på möten på hela Värmlandsbänken. Vi har fått reda på att 40-60 miljoner det här året har flyttats ur den trånga budget som vi ändå har för vårt hemlän där de tjälsjuka vägarna finns för att användas i Gudrunområden. Det är alltså en felaktig uppgift. Säg någonting om varför PPP-lösningar inte är tänkbara i din fantasi! Är det så att jag har fel i frågan och att Värmland inte har förlorat några pengar ur tjälsäkringspengarna till Småland i och med Gudrunstormen?

Anf. 140 Jarl Lander (S)
Fru talman! Jag har ganska vild fantasi ibland. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig PPP-lösningar. Men det finns billigare sätt att bygga väg och satsa på infrastruktur. Talar du PPP betyder det att någon ska åta sig detta och tjäna pengar på det. När samhället bygger med egen verksamhet bygger man inte för att tjäna pengar. Då bygger man vägen, järnvägen eller infrastrukturen för att man ska åstadkomma något åt befolkningen och inte för att ett bolag ska tjäna pengar. Därför är jag lite begränsad i synen på PPP-lösningar. Det finns alltså andra typer av alternativ finansiering. Runar sade att man har tagit tjälsäkringspengar från Värmland för att använda dem för större projekt. Jag uppfattade det så att du syftade på Trollhättepaketet. Syftade du inte på det ber jag om ursäkt, för då uppfattade jag dig inte rätt. Men jag instämmer i att det är ett problem i Värmland att Gudrunstormen drog fram, men dessa problem finns över hela landet. Dem får vi gemensamt hjälpa till att få ordning på.

Anf. 141 Runar Patriksson (Fp)
Fru talman! Då tackar jag för det. Det var kanske ett missförstånd, men det var så jag uppfattade det hela. Vi har år efter år i det län där du och jag verkar fått återbetala pengar eller inte fått ut de pengar som vi har blivit lovade, och det är synd. Jag hörde dig säga till Jan-Evert Rådhström: Du kommer inte ifrån mig i valrörelsen. Vi ska vara tillsammans i valrörelsen, Jarl. Även om ingen av oss kandiderar ska vi delta. Synd bara att inte valrörelsen är i mars och april så att du, för att ha debatter med våra väljare i Värmland, finge köra runt på de tjälsjuka vägarna och se vad som har åstadkommits på de värmländska vägarna under din period i trafikutskottet från 1985. Det finns alternativa lösningar till finansiering om man inte använder PPP. Det är den styggelse som nu sker. En sak till: Det finns en vägsträcka i Värmland, E 18 Hån-Töcksfors, som har varit beslutad att starta 1993, 1994 och 1995. Nu senast flyttades det hela fram på grund av Trollhättepaketet. Nu ska byggandet av vägsträckan startas. Statsministern stod på torget i Karlstad och sade det. Byggandet startar, men med vilken finansiering? Jo, tydligen med att kommunen ska förskottera pengarna åt staten. Erling Bager visade också på andra alternativ. Vi vet att Eda och Arvika kommuner nu förskotterar bortemot 200 miljoner kronor. I Göteborgsområdet får kommunerna förskottera miljontals kronor. Vi pratade tidigare om äldrevården, skolan och omsorgen. Inte tycker jag att det borde vara så att politikerna måste prioritera av dessa pengar för att förskottera statens utgifter när det gäller infrastruktur.

Anf. 142 Jarl Lander (S)
Fru talman! Att kommunerna är med och förskotterar och sedan får ersättning av staten är väl återigen ett bevis på, Runar, att vi använder alternativ finansiering i det här landet. Slår man upp det betänkande som vi nu behandlar ser man att anslagsbehovet beräknas att öka från 2 till 6 miljarder. Alltså ligger vi ute med 6 miljarder i låneskuld till olika kommuner i landet. Det här också ett bevis på att vi inte kan satsa hur mycket som helst i nya investeringar. Det går bara inte. Det finns inte utrymme för det. Ju mer man förskotterar, desto mindre utrymme har man för att göra nya investeringar. Låneskulden måste ju ändå betalas tillbaka. Men det här, Runar Patriksson, antar jag att vi får diskutera flera gånger framöver och i synnerhet i valrörelsen eftersom du lovar att du också ska vara med där. Jag lovar att jag kommer, bara du inte spelar piano.

Anf. 143 Agne Hansson (C)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag stör den ideologiska debatten mellan utskottets ärade ledamöter, men jag känner mig föranlåten att lämna en rapport om att det jäser i Kalmar län när det gäller kommunikationer och medelstilldelning. I betänkandet behandlas fyra motioner som jag har skrivit och som majoriteten tyvärr har avstyrkt. Det är inte så vi inte har vägar i järnvägar i Kalmar län. Det har vi, men de behöver bli bättre och byggas ut. Det behövs också mer av investeringar och insatser rent allmänt och i synnerhet i Kalmar län. Jag är inte här för att märka ord. Men Jarl Lander sade att det går så bra i Sverige nu att man tycker att man kan skjuta investeringsmedel framför sig. Då konstaterar jag i fråga om Kalmar län att det har gått väldigt bra för Sverige väldigt länge. Det är inte nog med att vi har fått för lite medel totalt, utan dessa medel har sedan gång efter annan tagits tillbaka. Det har hänt negativa saker i Kalmar län. Företag har lagts ned och flyttat utomlands, Electrolux i Västervik och Bombardier i Kalmar. Kährs i Nybro har fått dra ned på verksamheten. En del av dessa förändringar är orsakade av att staten har fått sälja Jas-plan till Ungern och det kräver naturligtvis motprestationer och ett ansvar från statens sida. I det fallet har staten tagit ett visst ansvar. Man har tillsatt en sambandsman, Ulf Lönnqvist, tidigare landshövding i Blekinge, som ska svara för insatser som gör att sysselsättningsförsämringarna kan vändas till det bättre. Men det behövs också en hel del kommunikationsinsatser. Fortfarande är det väldigt mycket löften, men väldigt få leveranser. Det finns alltså anledning att fundera över varför det inte kommer mer av leveranser. Det talas i Kalmar län om svek, och det är tyvärr så att man tycker att regeringen sviker Kalmar län. Man ser inte något annat än löften utan några leveranser. Fru talman! Jag tycker att majoriteten och regeringen borde fundera lite grann på fördelningen av medel över landet och inte bara nivån på medlen. För den nuvarande planeringsperioden fram till 2015 är planeringsramen för Kalmar län 574 miljoner kronor. Detta ska jämföras med det behov som har tagits fram i länet på över 2,6 miljarder kronor. Den nuvarande andelen av de sammanlagda 370 miljarder kronorna är således en mycket blygsam del som inte på något sätt motsvarar den rättmätiga andelen av behoven och de utställda löftena från statsmakternas sida. I stället drar man ned på anslagen och nya neddragningar hotar ständigt. Detta innebär att planerna hela tiden måste skjutas på framtiden på obestämd tid. Om Kalmar län finge - om man räknar på befolkning och yta - sin rättmätiga del av den totala investeringsramen under de kommande tolv åren skulle länet få totalt 9 miljarder kronor jämfört med de 2,3 miljoner som länet har tilldelats och som nu ständigt reducerats. Det är ju ingen rimlig fördelning. Kalmar län får ju ingen reducering av att betala skatt till staten. Vi betalar precis samma skatt som invånarna i andra delar av landet. Men av detta får vi alltså inte vår rättmätiga del tillbaka när det gäller kommunikationer. Det är inte så att det inte finns objekt att lägga dessa pengar på. Vi har för det första E 22:an som är själva livsnerven genom sydöstra Sverige. Den binder ju samman trafiksystemen i Mälardalen med Öresundsregionen och med det nya Europa. E 22:an fungerar som en pulsåder genom vårt län. Om man inte vill satsa pengar direkt skulle man kunna välja PPP-systemet, som här har diskuterats, för att lösa denna fråga. För det andra gäller det tvärförbindelserna genom länet. De binder samman tätorterna och landsbygden med E 22 och järnvägssystemet i länet med västkusten och Östersjöstaterna. De skulle på det sättet kunna knytas samman. Det gäller främst riksvägarna 33, 35, 25 och 31. För det tredje gäller det en förbättrad framkomlighet när det gäller de små och medelstora vägarna i länet, som tidigare har varit uppe i debatten. För det fjärde gäller det en säkrare trafikmiljö genom att trafikseparera med hjälp av mitträcken och så vidare. De ramanslag och investeringsmedel som har aviserats är, som jag har nämnt, inte tillräckliga. De motsvarar inte löften, behov och de ursprungliga planerna för Kalmar län. Anslagen räcker inte för att uppfylla industrins behov av transporter. Kalmar län är det skogrikaste länet söder om Dalälven. Länet har den näst högsta mjölkproduktionen i landet och Sveriges största torrmjölksfabrik, som kräver mycket av tung trafik. Anslagen räcker inte till några större satsningar i ett turisttätt län, med till exempel Tjust, Astrid Lindgrens Värld och Glasriket. Anslagen räcker inte till de trafiksäkerhetsåtgärder med mittseparering som jag nämnde. De räcker inte till att genomföra de upprustningar som behövs för att vägsystemet ska bidra till ökad rörlighet på arbetsmarknaden och för att vidga länets arbetsmarknad för att öka tillväxten. När man ständigt ändrar i ramarna ska man också fundera på om det över huvud taget ska vara det planeringssystem som nu finns. Det skapar bara misstro. Staten och regeringen får inte credit utan får bara mer av kritik. Man får inte längre förtroende i samhällssystemet. Det är inte rimligt att först planera för att sedan tvingas ändra. Om majoriteten har bestämt sig för att inte fullfölja planerna borde man också fundera på att hantera planeringen på ett annat sätt för att det ska bli bättre hållbarhet och möjlighet att rätta mun efter matsäcken. Fru talman! Det är dags - om ingen har missförstått - att börja leverera bättre kommunikationer till Kalmar län.

Anf. 144 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Jag kan i stort hålla med Agne Hanssons anförande om Kalmar län. Folkpartiet har i sin kommittémotion tagit upp Kalmar län. Vi gjorde det med tanke på att vi har sagt nej till Norrbotniabanan, som tidigare har debatterats här. Vi nämnde som exempel några få banor där det kan göras nytta. Det gäller exempelvis att järnvägen mellan Västervik och Linköping rustas upp. Vi har i trafikutskottet nyligen åkt på den banan. Det är ett biogaståg som kör på banan. Det tar nästan två timmar från Linköping till Västervik. Man kör som bäst i 80 kilometer i timmen. Om det skulle gå att rusta upp banan och dubbla hastigheten går det att åka under timmen. Det är viktigt. När Electrolux lade ned sin fabrik lovades det samhällsstöd till Västervik. S-regeringen lovade detta, och inte mycket har hänt. Det är viktigt. Jag har också läst någonstans att de flesta av de 520 som fick lämna jobben på Electrolux kom från Västervik. Deras alternativ till att söka jobb i Västervik är små. Men om det går att få en bättre trafik från norra Kalmar till Linköping - den är dålig - går det att förbättra möjligheterna för Västervik. Det tar Folkpartiet upp i sin kommittémotion.

Anf. 145 Agne Hansson (C)
Fru talman! Vi är naturligtvis tacksamma för allt stöd vi kan få för Kalmar län när det gäller satsningar på kommunikationerna. Jag är beredd att bilda en allians med västkusten för att förbättra de tvärgående förbindelserna. Jag är tacksam för att Erling Bager gick upp i replik på mitt anförande. Jag hade som avsikt att också ta upp frågan om Tjustbanan, men tyvärr gick tiden fort i talarstolen. Men det är alldeles riktigt att jag tillsammans med Erling Bagers partikollega Sverker Thorén har motionerat om Tjustbanan. Den är viktig för att vidga arbetsmarknaden för Västerviks kommun, som trafikutskottet väl känner till eftersom ni besökt området. Det har också där getts löften om att flytta fram planeringen och att projektera hela bansträckningen. Det pågår ett sådant arbete, men vi har inte sett någon leverans av medel och investeringsstart än. Tjustbanan är en viktig del av ostkustbanesystemet. Om den upprustas skulle Västervik sättas på tillväxtkartan på ett helt annat sätt än tidigare. Vi ser naturligtvis fram emot att få ett vidgat stöd och göra detta möjligt.

Anf. 146 Erling Bager (Fp)
Fru talman! Jo, vi måste samarbeta mer, Agne Hansson, när det gäller sådana projekt. Det är ett viktigt projekt. Vi måste se till att det prioriteras. Självfallet ställer vi i Folkpartiet efter vår kommittémotion upp och backar norra Kalmar län. Det området har något av de sämsta kommunikationerna upp mot Stockholm och övriga Sverige, inte minst Västsverige. Om Sverker Thorén talar en eftermiddag i Göteborg har han inga möjligheter att komma hem till Västervik på kvällen. Tågen tar inte honom hem, och flyget finns inte. Det drabbar många i norra Kalmar att kommunikationerna är så urusla. Förr sade man att det var norra Bohuslän, men nu tror jag att norra Kalmar län toppar den statistiken.

Anf. 147 Agne Hansson (C)
Fru talman! Jag har inte mycket mer att tillägga. Det gäller likaså för Erling Bager. Om Erling Bager besöker mig kan han inte åka hem samma dag. Vi vill gärna ha dig kvar längre i länet, men vi vill naturligtvis i första hand ha bättre kommunikationer så att vi kan röra oss snabbare i landet. Jag ser naturligtvis fram emot den dag då Erling Bager med flera kolleger i trafikutskottet yrkar bifall till de motioner jag har väckt i utskottet.

Anf. 140 Jarl Lander (S)
Fru talman! Jag har ganska vild fantasi ibland. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig PPP-lösningar. Men det finns billigare sätt att bygga väg och satsa på infrastruktur. Talar du PPP betyder det att någon ska åta sig detta och tjäna pengar på det. När samhället bygger med egen verksamhet bygger man inte för att tjäna pengar. Då bygger man vägen, järnvägen eller infrastrukturen för att man ska åstadkomma något åt befolkningen och inte för att ett bolag ska tjäna pengar. Därför är jag lite begränsad i synen på PPP-lösningar. Det finns alltså andra typer av alternativ finansiering. Runar sade att man har tagit tjälsäkringspengar från Värmland för att använda dem för större projekt. Jag uppfattade det så att du syftade på Trollhättepaketet. Syftade du inte på det ber jag om ursäkt, för då uppfattade jag dig inte rätt. Men jag instämmer i att det är ett problem i Värmland att Gudrunstormen drog fram, men dessa problem finns över hela landet. Dem får vi gemensamt hjälpa till att få ordning på.

Anf. 142 Jarl Lander (S)
Fru talman! Att kommunerna är med och förskotterar och sedan får ersättning av staten är väl återigen ett bevis på, Runar, att vi använder alternativ finansiering i det här landet. Slår man upp det betänkande som vi nu behandlar ser man att anslagsbehovet beräknas att öka från 2 till 6 miljarder. Alltså ligger vi ute med 6 miljarder i låneskuld till olika kommuner i landet. Det här också ett bevis på att vi inte kan satsa hur mycket som helst i nya investeringar. Det går bara inte. Det finns inte utrymme för det. Ju mer man förskotterar, desto mindre utrymme har man för att göra nya investeringar. Låneskulden måste ju ändå betalas tillbaka. Men det här, Runar Patriksson, antar jag att vi får diskutera flera gånger framöver och i synnerhet i valrörelsen eftersom du lovar att du också ska vara med där. Jag lovar att jag kommer, bara du inte spelar piano.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-12-07
Förslagspunkter: 11, Acklamationer: 10, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål- och resultatfrågor för politikområdet Transportpolitik

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
    Därmed avslår riksdagen motionerna 2005/06:T559 yrkande 6, 2005/06:T604 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:T608 yrkande 1.
    • Reservation 1 (m)
    • Reservation 2 (fp)
    • Reservation 3 (kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1250019
    m044011
    fp023412
    kd00285
    v22006
    c17113
    mp15002
    -2000
    Totalt181476358
    Ledamöternas röster
  2. Inspektionsverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2005/06:T609 yrkande 16 och 2005/06:T611 yrkande 2.
  3. Mål- och resultatfrågor för politikområdet IT, elektronisk komunikation och post

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
  4. Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    a) godkänner att regeringen för 2006 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 19 000 000 000 kr för Vägverket för investering i närtid, E 6 Svinesundsförbindelsen, prioriterade vägprojekt och omfinansiering av de s.k. storstadspaketen i Stockholm och Göteborg m.m.,
    b) bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget 36:2 Väghållning och statsbidrag ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 54 000 000 000 kr efter 2006,
    c) godkänner att regeringen för 2006 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 16 300 000 000 kr för Banverket för investeringar i eldriftsanläggningar och prioriterade järnvägsprojekt m.m.,
    d) godkänner att regeringen för 2006 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 12 500 000 000 kr till Botniabanan AB för fortsatt utbyggnad av Botniabanan,
    e) bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 28 000 000 000 kr efter 2006,
    f) bemyndigar regeringen att under 2006 för Botniabanan ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 25 000 000 000 kr efter 2006,
    g) bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget 36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling ingå ekonomiska förpliktelser i samband med upphandling av transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter om högst 4 350 000 000 kr under perioden 2007-2014,
    h) bemyndigar regeringen att under 2006 för ramanslaget 37:2 Ersättning för särskilda tjänster till funktionshindrade ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 180 000 000 kr under perioden 2007-2010 och
    i) för budgetåret 2006 anvisar anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer i enlighet med regeringens förslag i bilaga 1.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 utgiftsområde 22 punkterna 1, 2, 4-7 och 19-21 samt avslår motionerna 2005/06:T559 yrkande 39, 2005/06:T602, 2005/06:T604 yrkande 3 och 2005/06:T608 yrkandena 4 och 18.
  5. Rekryteringslots Dalarna

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om deltagande i Rekryteringslots Dalarna.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 22 punkt 3.
  6. Affärsverket Statens järnvägar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    a) godkänner de ekonomiska målen för Statens järnvägar och bemyndigar regeringen att för 2006 ge Statens järnvägar finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar och
    b) godkänner förslaget till investeringsplan för Statens järnvägar för perioden 2006-2008.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 22 punkterna 8 och 9.
  7. Sjöfartsverket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    a) godkänner de ekonomiska målen för Sjöfartsverket och föreslagen prisrestriktion och bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar,
    b) bemyndigar regeringen att för 2006 ge Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar och
    c) godkänner förslaget till investeringsplan för Sjöfartsverket för
    perioden 2006-2008.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 22 punkterna 10-12.
  8. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner
    a) att högst 19 500 000 kr av inflytande farledsavgifter för 2006 får lämnas i bidrag till Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
    b) regeringens förslag till förändringar av sjömäns välfärdsverksamhet samt förslagen till förändringar av verksamhetens organisation och finansiering.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 22 punkterna 13 och 14 samt avslår motion 2004/05:T464 yrkande 17.
    • Reservation 4 (m)
  9. Kostnader med anledning av M/S Estonias förlisning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner att de medel som avsatts för kostnader i samband med M/S Estonias förlisning under 2006 skall kunna användas för kostnader föranledda av utredningar och åtgärder med anknytning till M/S Estonias förlisning enligt vad regeringen föreslår.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 22 punkt 15.
  10. Luftfartsverket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    a) godkänner de ekonomiska målen för Luftfartsverket och föreslagen prisrestriktion och bemyndigar regeringen att fastställa utdelning och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar,
    b) bemyndigar regeringen att för 2006 ge Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar och
    c) godkänner förslaget till investeringsplan för Luftfartsverket för perioden 2006-2008.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 utgiftsområde 22 punkterna 16-18.
  11. Särskilda infrastrukturåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N11 yrkande 13, 2005/06:T201 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T207, 2005/06:T209, 2005/06:T210 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T212 yrkandena 3-6, 2005/06:T213, 2005/06:T214 yrkande 1, 2005/06:T215, 2005/06:T217, 2005/06:T222, 2005/06:T223, 2005/06:T226, 2005/06:T228 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T234, 2005/06:T236 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T238, 2005/06:T252, 2005/06:T253, 2005/06:T254, 2005/06:T255, 2005/06:T258, 2005/06:T261 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T266 yrkandena 1-3, 2005/06:T270 yrkandena 1-4, 2005/06:T271, 2005/06:T277, 2005/06:T278, 2005/06:T279 yrkandena 1-8, 2005/06:T282, 2005/06:T283, 2005/06:T284, 2005/06:T289 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T295, 2005/06:T299 yrkande 2, 2005/06:T303, 2005/06:T307, 2005/06:T315, 2005/06:T316, 2005/06:T317, 2005/06:T320 yrkande 1, 2005/06:T321 yrkandena 1-3, 2005/06:T323, 2005/06:T326 yrkandena 1-3, 2005/06:T327, 2005/06:T332 yrkandena 1, 3, 4 och 8, 2005/06:T333, 2005/06:T334 yrkandena 1-13, 2005/06:T340 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T341, 2005/06:T343, 2005/06:T345 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T349, 2005/06:T351, 2005/06:T352, 2005/06:T353 yrkandena 1-4, 2005/06:T354, 2005/06:T355, 2005/06:T358, 2005/06:T362, 2005/06:T363, 2005/06:T365, 2005/06:T369, 2005/06:T375 yrkandena 1-3, 2005/06:T383, 2005/06:T385 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T387 yrkandena 1-3, 2005/06:T391, 2005/06:T392, 2005/06:T393 yrkande 1, 2005/06:T396, 2005/06:T400, 2005/06:T401 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T402, 2005/06:T405, 2005/06:T407, 2005/06:T410, 2005/06:T411, 2005/06:T412 yrkandena 1-3, 2005/06:T413 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T416 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T419, 2005/06:T421, 2005/06:T434, 2005/06:T436, 2005/06:T437 yrkande 2, 2005/06:T438 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T441 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T443 yrkandena 2-5, 2005/06:T457, 2005/06:T460, 2005/06:T461 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T465, 2005/06:T467, 2005/06:T468, 2005/06:T469 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T470, 2005/06:T480, 2005/06:T481, 2005/06:T482 yrkande 2, 2005/06:T483, 2005/06:T485, 2005/06:T490 yrkandena 1-7, 2005/06:T496 yrkande 1, 2005/06:T497 yrkande 9, 2005/06:T498 yrkandena 1 och 9-11, 2005/06:T499 yrkande 2, 2005/06:T502 yrkandena 1-3, 2005/06:T504, 2005/06:T507, 2005/06:T516, 2005/06:T519, 2005/06:T520, 2005/06:T522, 2005/06:T523, 2005/06:T524, 2005/06:T527, 2005/06:T530, 2005/06:T531, 2005/06:T534, 2005/06:T535, 2005/06:T537, 2005/06:T539, 2005/06:T540, 2005/06:T547, 2005/06:T548 yrkandena 1, 3 och 4, 2005/06:T550, 2005/06:T551, 2005/06:T553, 2005/06:T555, 2005/06:T556, 2005/06:T559 yrkandena 22 och 23, 2005/06:T561 yrkandena 3 och 4, 2005/06:T567 yrkandena 1 och 2, 2005/06:T570, 2005/06:T571, 2005/06:T574, 2005/06:T588, 2005/06:T589, 2005/06:T601, 2005/06:T603 yrkandena 1-5 och 7, 2005/06:T606, 2005/06:T608 yrkandena 8 och 9, 2005/06:MJ350 yrkande 3, 2005/06:MJ439 yrkandena 9-11, 2005/06:N243 yrkandena 3, 4 och 14, 2005/06:N245 yrkande 2, 2005/06:N302 yrkande 7, 2005/06:N304 yrkande 8, 2005/06:N380 yrkande 4, 2005/06:N382 yrkande 7, 2005/06:N438 yrkandena 8-11, 2005/06:N443 yrkandena 8-29 och 2005/06:N474 yrkandena 7-11.