Anf. 205 Larry Söder (KD)
Herr talman! Vi kristdemokrater är hängivna anhängare av det kommunala självstyret. Kommuner ser olika ut och bör hitta lösningar på kommunala problem just kommunalt. Kommunerna har inte bara rättigheten att utforma sina verksamheter på det sätt som passar bäst utan även ansvaret att finansiera sina åtaganden.
Riksdagen är ibland klåfingrig och vill putta kommunerna i en viss riktning med riktade statsbidrag. Men dessa bidrag ska ses som signaler i en riktning och inte ta bort ansvaret från de kommunala politikerna. Det är på lokal nivå man kan finna lösningar på många av framtidsutmaningarna, ibland tillsammans med statliga regelförändringar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Kommunerna saknar inte utmaningar. De har stor brist på bostäder och en äldreomsorg, skola och socialtjänst som är i behov av utbildad arbetskraft nu och i framtiden. Att vara kommunpolitiker betyder, precis som för oss här i kammaren, att prioritera.
Att ta bort momentet att prioritera och säga att man ger allt till alla kan ge dåliga och ineffektiva lösningar som inte är noga genomarbetade. Det är den strategin som regeringen har gått in för. Om man bara öser in pengar i den kommunala sektorn löser sig allt.
Det som är mest betydelsefullt för att kommuner och landsting ska kunna uppehålla och utveckla välfärden är skatteunderlagets utveckling. Hur antalet arbetade timmar utvecklas är därför av avgörande vikt för att välfärdsuppdraget i kommuner och landsting ska kunna fortsätta och säkerställas.
Trots en gynnsam konjunktur, som inneburit att skatteunderlaget utvecklats positivt, finns det anledning till oro då regeringens politik inte främjar fler människor i arbete.
SKL spår en svagare utveckling av skatteunderlaget redan under nästa år. Förändringarna i sjukförsäkringen, avsaknaden av reformer för att förbättra integrationen och höjda skatter kommer inte att leda till fler arbetade timmar. Regeringens budget är därmed långsiktigt problematisk för kommuner och landsting.
Under Alliansens tid i regering visade vi att det går att sänka skatterna på jobb och samtidigt se till att resurser bibehålls eller förstärks - om man genomför rätt reformer. Alliansens politik främjade välfärden och stärkte kommuner och landsting, och den skulle kunna göra så igen.
Tittar vi på data från SCB ser vi att den genomsnittliga skattekraften, det vill säga skatteunderlaget per invånare, ökade med över 12 procent under alliansregeringen, från 162 600 kronor år 2006 till 185 800 kronor år 2014.
Data från Ekonomistyrningsverket och SCB visar att kommunernas skatteintäkter ökade. Det gäller både utvecklingen i fasta priser med en ökning på nästan 19 procent och utvecklingen per capita med en ökning på nästan 13 procent.
Tittar vi på data från SCB, Socialstyrelsen och Skolverket ser vi att resurserna till skola, sjukvård och omsorg ökade med mer än 100 miljarder i fasta priser, från 490 miljarder kronor år 2006 till 596 miljarder kronor år 2014. Det visar att resurserna ökade per invånare, per elev och per slutenvårdspatient.
Det absolut avgörande för kommunsektorns resurser till välfärden är sysselsättningen. Det säger inte bara allianspartierna utan även finansminister Magdalena Andersson. Då är det anmärkningsvärt att regeringens lösning för kommunerna inte är att genomföra jobbskapande reformer utan snarare att tillskjuta generella bidrag som inte kommer att lösa de långsiktiga välfärdsutmaningarna.
Kristdemokraternas jobbförslag kommer att leda till fler arbetade timmar och en fortsatt god utveckling av skatteunderlaget, vilket främjar välfärden långsiktigt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Statsbidrag är givetvis viktiga för kommunsektorn, men med så kallade gratisreformer tenderar regeringens förslag att leda till underfinansierade tjänster, upptrappad löneutveckling och felprioritering av verksamhet.
För kommunsektorn är det avgörande att statliga styrsystem främjar effektivitet och ändamålsenlighet. Exempel på sådan god statlig styrning är prestationsbaserade ersättningar som överlåter åt landsting och kommuner att själva välja lämpliga metoder för genomförandet. Ett konkret exempel är kömiljarden. Den tog regeringen bort, vilket fått till följd att köerna ökar igen.
Kristdemokraterna genomför en rad reformer för kommunsektorn. I vårt budgetförslag har vi välfärdssatsningar för vårdpersonal, äldreomsorg, sjukhusvård, skola och stöd till familjer. Tillsammans uppgår de till 7,1 miljarder 2017 och ökar till 9,5 miljarder 2020.
Exempel på sådana satsningar är vårdserviceteam för att avlasta den hårt belastade vårdpersonalen på landets sjukhus, i primärvården och inom äldreomsorgen. Vi satsar också stort på att ytterligare utveckla vårdpersonalens kompetens, genom Omvårdnadslyftet som ger möjlighet att vidareutbilda sig och skaffa specialistutbildning och genom ledarskapsutbildning för äldreomsorgens chefer.
Vi inför en äldreboendegaranti och ett måltidslyft för att garantera att de äldre får den trygghet och den värdighet de förtjänar. Vi vill införa en elevhälsogaranti och ett speciallärarlyft i skolan. Vi vill säkerställa att familjer får rådgivning och stöd när de behöver det. Och vi gör ännu fler satsningar som kommer kommunerna och landstingen till del.
Vi vill särskilt peka på kömiljarden, som bevisligen fungerade - köerna inom vården minskade. Nu när regeringen har tagit bort den ökar köerna igen. Denna besparing kan inte ha varit till förmån för medborgaren. I vår budget finns den med igen eftersom vi anser att det är viktigt att människor får vård så snart det är möjligt och inte får vänta av besparingsskäl.
Jag menar att vår budget skapar en bättre möjlighet att klara välfärdsutmaningarna i framtiden för kommunerna. Fokus på något annat vore oansvarigt och kortsiktigt.
(Applåder)