Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Anf. 48 Anette Åkesson (M)

Fru talman! Jag har äran att inleda debatten om utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Det är statens budgets största utgiftsområde, med 11 procent av omslutningen, vilket motsvarar drygt 111 miljarder kronor av totalt ca 1 000 miljarder.

Allmänna bidrag till kommuner

Beklagligt nog för Sverige blev det inte Moderaternas budgetram som beslutades av riksdagen. Vår budget har ett starkare fokus på jobben och arbetslinjen än vad regeringens budget har. Eftersom vi står inför ett valår är det extra viktigt att framhålla skillnaderna mellan regeringens budget och vår, kanske alldeles speciellt när det gäller kommuner och landsting. Det är nämligen kommunerna och landstingen som ser till att barnen har en bra skola, att det finns en värdig äldreomsorg och att sjukvården är tillgänglig för dem som är sjuka. Det är viktiga verksamheter nära invånarna som kommuner och landsting ansvarar för.

Samtidigt är deras huvudsakliga intäktskälla inkomstskatten. Resten är bidrag från staten och avgifter. Som vårt skattesystem ser ut nu finansierar den kommunala inkomstskatten cirka två tredjedelar av verksamheterna i kommuner och landsting. Därmed är välfärden beroende av antalet arbetade timmar, vilket arbetslinjen främjar.

Regeringen målar med sin budget upp en bild av ett Sverige som går bra. Det håller vi med om. Tack vare högkonjunktur, Alliansens tidigare reformer och låg ränta går Sverige just nu som tåget. Men bilden av detta utgiftsområde, alltså kommuner och landsting, är mer oroande. Visserligen går sektorn som helhet för närvarande med plus, men dels ser det väldigt olika ut i landet, dels är det till stor del tack vare extra statsbidrag och försäljningar av fastigheter.

Vad gäller landstingen har de redan nu problem, bland annat på grund av förändringen av diskonteringsräntan som medför en högre pensionsskuld. Därutöver ökar utgifterna i kommuner och landsting snabbare än vad som motsvaras av befolkningsförändringarna.

Kommunerna investerar också mycket i nya skolor och äldreboenden, samtidigt som alla de badhus och anläggningar som byggdes på 60- och 70-talen behöver renoveras. Till stor del finansieras dessa investeringar av lån. Det betyder högre skulder som belastar framtida kommunala budgetar och därmed kommande generationer. Bilden för åren framöver är därför inte alls lika ljus.

Hur bemöter då regeringen dessa konstaterade utmaningar, som tillkommer utöver andra utmaningar vi ser i samhället, till exempel brister hos polis och rättsväsen, på bostadsmarknaden och i skolan och bristande integration? Det är en bra fråga. Ett sätt verkar vara att helt enkelt sticka huvudet i sanden och utgå från en mer positiv bild av tillväxten de kommande åren än till exempel Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har.

Riksrevisionen uppmärksammar att regeringen, i motsats till i tidigare budgetar, inte längre redovisar hur mycket utgifterna behöver öka för att tillgodose det demografiska behovet av välfärdstjänster. Vidare ökar regeringen de riktade statsbidragen rejält. Riktade statsbidrag innebär, i motsats till generella statsbidrag, ökad detaljstyrning från staten. Det är något både regeringen själv och Sveriges Kommuner och Landsting påpekar försvårar för kommunerna att själva åtgärda de problem man har lokalt. Regeringen konstaterar också att medborgarna har växande anspråk på valfrihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vilka politiska förslag kommer regeringen med? Inte är det några reformer som åtgärdar de nämnda utmaningarna eller som för den delen ökar antalet arbetade timmar. S-MP-V lägger en expansiv, enligt Konjunkturinstitutet kraftigt underfinansierad, budget i en högkonjunktur och bryter mot överskottsmålet med ett lågt sparande. Man ser alltså inte till att spara för sämre tider. Regeringen tar inte tillfället i akt att genomföra nödvändiga reformer som löser de problem vi står inför. Vidare höjer regeringen skatter, framför allt riktat mot jobb, tillväxt och sparande. Och man hotar med att införa ett vinsttak i välfärden. Genomgående gäller att man säger sig vilja göra en sak men gör en annan.

Vi moderater nöjer oss inte med att i vår budget bara konstatera att kommuner och landsting står inför rejäla utmaningar framöver. Vi presenterar också konkreta och kraftfulla reformer som åtgärdar de samhällsproblem vi ser att Sverige har just nu. Det som rör detta utgiftsområde handlar framför allt om integration av nyanlända och den tudelade arbetsmarknaden. Om vi ska klara finansieringen av välfärden på längre sikt är det helt avgörande att vi löser dessa utmaningar, så att alla som kan är med och bidrar, och inte lägger ytterligare last på börda för kommuner och landsting.

Befolkningsutvecklingen visar att allt fler blir äldre. Det är naturligtvis välkommet. Vi har en stor kull 40-talister som närmar sig en ålder då allt fler behöver mer stöd av samhället. I samma veva kommer nästa stora kull med 60-talister att börja gå i pension, och den stora 90-talistkullen kommer att få barn. Barn är naturligtvis mycket välkomna, men ur ett samhällsperspektiv består utmaningen samtidigt i att relativt sett färre personer är i arbetsför ålder och står för försörjningen.

En större andel av dem som är i arbetsför ålder är också utrikes födda. Det är en kategori som historiskt sett har haft en väsentligt lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Det är därför helt avgörande att åtgärda tudelningen på arbetsmarknaden. Vi moderater lägger därför konkreta förslag för just det. I detta utgiftsområde handlar det om att tillföra knappa 6 miljarder kronor mer än regeringen. Vi vill införa en jobbstimulans i försörjningsstödet, korta aktivitetsstödet och ha en avgiftsfri förskola för långvarigt bidragsberoende för att öka incitament till arbete. Men vi vill även höja ambitionsnivån i skolan med mer undervisningstid på lågstadiet och i matte och ha lovskola och obligatorisk läxhjälp för att rusta framtidens arbetskraft.

Vi säger nej till delar av regeringens budget som vi inte tror på. Alliansens förslag om inträdesjobb sänker trösklarna till arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån. Och jobbskatteavdraget, tillsammans med våra bidragsreformer och höjd brytpunkt, leder till ökad sysselsättning och till att det lönar sig att arbeta mer. I motsats till regeringen redovisar vi dessutom sysselsättningseffekten av våra förslag. Den varaktiga effekten blir med Moderaternas budget dryga 70 000 fler sysselsatta.

Vi moderater duckar inte för de verkliga utmaningarna utan möter dem med reformer. Vi har med vår budget, i motsats till regeringen, ett tydligt fokus på arbetslinjen och syftar till att långsiktigt öka kommuners och landstings egna skatteintäkter. Tillväxt och ökad sysselsättning är viktigare för kommunernas ekonomi än statsbidrag. Men vi stärker även välfärdens finansiering med statligt stöd, med både generella och riktade statsbidrag. Det är att ta ansvar för Sverige och finansieringen av välfärden, både på kort och på lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

(Applåder)

Anf. 49 Peter Helander (C)

Fru talman! Jag och Centerpartiet föreslår att anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning ska ökas med 7,510 miljarder kronor 2018, utöver vad regeringen föreslår. För de närmaste tre åren föreslår vi att kommunerna ska få 24 miljarder mer i generella statsbidrag än vad regeringen har föreslagit i sin budget.

Jag är tidigare kommunstyrelseordförande i en landsbygdskommun, och jag och Centerpartiet vet att man på kommunal och lokal nivå har större kunskap om bristerna i den egna kommunen än Regeringskansliet eller riksdagen har. Kommunsektorn måste ges goda och långsiktiga förutsättningar att finansiera sin verksamhet och anpassa den efter lokalt skiftande behov.

Jag och Niklas Karlsson, som kommer att komma upp i talarstolen lite senare, sitter med i Kommunutredningen. Vi ska, lite förenklat, se över hur kommunerna ska klara av sitt uppdrag i framtiden, i det näst mest glesbefolkade landet i EU. För att hela Sverige ska kunna leva måste vi kunna ta hela landet i bruk. Stora delar av landet kan inte reduceras till rekreationsområden som storstadsmänniskor ska besöka under storhelger då man vill kunna vandra i art- och biotopskyddade skogar.

Det behövs strukturella reformer som skapar jobb och företagande i hela landet. Det saknas i regeringens budget. Att tro att kommunerna runt om i Sverige ska klara av välfärdsuppdraget genom att man strösslar bidrag över dem är kortsiktigt och spär på de stora problem och utmaningar som vi alla ser komma i framtiden. Jag kommer att komma tillbaka till det.

Fru talman! Eftersom riksdagen den 22 november 2017 gav budgetpolitiken en helt annan inriktning i det första steget i budgetprocessen än Centerpartiet önskar avstår jag förstås från att delta i beslutet och från att redovisa några formella motförslag när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25. Centerpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket, där inga delar kan brytas ut och behandlas isolerat.

Fru talman! Ansvaret för en stor del av de politiska frågorna ligger på kommuner och landsting. Det handlar om skola, sjukvård, omsorg och kollektivtrafik. Om Sverige ska fungera måste kommuner och landsting ges långsiktiga förutsättningar för att fungera. Vi politiker på nationell nivå är dock benägna att detaljstyra lokalpolitiken, vilket ofta resulterar i förslag om riktade statsbidrag som bakbinder den lokala nivån. Centerpartiet arbetar därför efter principen att riktade statsbidrag i så stor utsträckning som möjligt ska omvandlas till generella statsbidrag. Det skapar också möjligheter för effektiviseringar i kommunerna.

I vår budgetmotion redovisar vi en omläggning av arbetsmarknadspolitiken. Extratjänster, som har varit en misslyckad politik från regeringen, ersätts av matchningsanställningar, för att människor ska komma i arbete.

Vi vill vidare att det införs en extra timme matematik på högstadiet, att samhällsorienteringen tidigareläggs och blir obligatorisk samt att jobbstimulansen i försörjningsstödet utökas. Regeringens förslag om bland annat ekonomisk redovisning på skolenhetsnivå avvisas. Skolan har redan fastnat i byråkrati som går ut över barnen. Låt oss i stället minska byråkratin, så att lärarna kan ägna mer tid åt barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Jag skulle vilja återkomma till hur framtiden ser ut för den kommunala sektorn.

Om ni som jag är födda 1961 kan ni glädja er över att bli 87 år gamla. Det är bara att planera in sin framtid! År 1960 var medellivslängden 15 år över 65. I dag är den 20 år över 65. Tittar vi fram mot år 2035 hamnar vi kanske på 23 år, och sträcker vi linjen ända bort till 2100 är medellivslängden 27 år över 65.

Det innebär att vi får en medellivslängd på 92 år. Och det är väl bra att vi blir gamla? Är man kommunpolitiker vet man dock också att det medför en del annat om befolkningen blir äldre.

Låt oss se på antalet tusental invånare över 85 år mellan perioden 1980 och 2035. År 1980 hade vi ungefär 100 000 som var över 85 år. I dag har vi ungefär 250 000, och inom 15 år har vi 450 000 människor över 85 år.

Ni som kan kommunal ekonomi vet att om man är runt 85 år kostar man ungefär 250 000 i kommunala utgifter. Närmar man sig de allra äldsta, de som är uppemot 100 år, är kostnaden ungefär 500 000.

Vi politiker har ett ansvar för människor i dag men också för kommande generationer. Vi blir allt äldre.

Är det bara demografin som driver på kostnadsutvecklingen? Finns det andra delar? Låt oss backa tillbaka till 1980 och säga att index var 100. Vi har under åren fram till 2017 blivit 20 procent fler. Har kostnaderna för den kommunala sektorn också ökat med 20 procent, jämsides med demografin? Nej, så är det inte. Kostnaderna i den kommunala sektorn har ökat med 70 procent, inte med 20.

Varför blir det så här? Har kurvan varit kontinuerlig från 1980 fram till i dag? Nej, det fanns ett svagt ögonblick mellan ungefär 1992 och 1997 då kostnaderna i den kommunala sektorn planade ut och gick ned lite grann. Under 90-talet hade vi alltså minskade kostnader inom den kommunala sektorn. Jag vill att ni kommer ihåg detta med minskade kostnader under 90-talet.

Varför blir det så här? Varför ökar kostnaderna mycket mer än vad befolkningen ökar? Det beror på att vi har höga förväntningar. Det finns en lag som säger att ju bättre vi får det, desto mer kräver vi. Det är inte jag som har hittat på detta, utan det här kallas Wagners lag. Wagner dog 1917, så han kunde redan på 1800-talet se att det blir så här.

Höga förväntningar från befolkningen driver på. Vi har högre ambitionsnivåer eftersom vi kan göra mer. Dessutom lägger regering och riksdag på fler och fler åtaganden på kommuner och landsting. Vi lägger på saker som ofta också innebär förbättringar - så kallad gold plating - men vi tar aldrig bort något. Detta gör förstås att kostnaderna inom den kommunala sektorn ökar.

Låt mig återgå till kurvan över kommunala satsningar på vård, skola och omsorg mellan 1980 och dagens samhälle. Jag sa att det fanns en vikande kurva under 90-talet. Kanske undrar någon om det inte blev en vikande kurva 2008-2009 under den värsta finanskris som någonsin har funnits sedan depressionen. Och svaret är nej, det blev det inte. Kurvan viker inte ned alls. Det beror på att staten gick in och tog det fulla ansvaret. I den kommunala sektorn gjordes inga nedskärningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Om man vänder sig till svenska folket och frågar: Vilket av följande år tror du att svenska kommuner och landsting satsade mest resurser på några av sina verksamheter? Man ger alternativ från 1960 fram till i dag. När tror befolkningen att det satsades mest? Jo, på 90-talet, när vi drog ned. Under den period då den kommunala sektorn drog ned tror den svenska befolkningen att det var som bäst. Jag kan tycka att jämförelsen i perspektivet när det var bra och när det var dåligt blir ett problem för oss politiker.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill öka de allmänna bidragen till kommunerna med 24 miljarder de kommande tre åren, för vi vet att man på lokal nivå vet bättre vad som behövs än vad vi gör i denna kammare. Vi vill också genomföra nödvändiga strukturreformer för att klara av framtidens utmaningar, vilka till en del utgörs av det jag nyss beskrev.

Jag sa i en debatt här i kammaren i måndags att det nog är dags att sluta säga "hela landet ska leva". Vi borde kanske i stället säga "ta hela landet i bruk".

(Applåder)

Anf. 50 Mats Persson (L)

Fru talman! Jag vill tala om den där välfärden som finns den dag då man behöver den som mest och bäst, som finns då man lämnar barnen på förskolan, som finns då man kommer hem till sin gamla mamma på hemmet och ser hur hon har det och som finns den dag då man blir sjuk. Den finns till för att säkerställa att samhällets svagaste, de som behöver samhället mest, ska få hjälp av välfärden när de verkligen behöver den.

Välfärdens kärna, vård, skola, polis och äldreomsorg, är något som kännetecknar det svenska välfärdssamhället. Men det är också något som vi just nu ser krackelera på sina håll. Vi ser att det inte fungerar som det var tänkt. Vi ser brist på lärare, läkare, sjuksköterskor och poliser. Vi ser även hur människors förtroende för välfärden eroderas.

Vi ser hur människor får vänta på sin plats i vårdkön. Vi ser att människor förväntar sig att skolan ska leverera höga resultat, vilket den inte alltid gör. Vi ser människor som lever på platser där polisen inte dyker upp i tid eller där känslan av oro och otrygghet breder ut sig.

Fru talman! Ett stort problem i den svenska välfärdssektorn är att vi inte litar på våra medarbetare och att vi inte låter proffsen vara proffs. Inom svensk förvaltning - nationellt, lokalt och regionalt - bygger vi upp administration och byråkrater som gör att läraren inte får vara lärare och att läkaren inte träffar patienter utan lägger alldeles för mycket av sin tid på att stirra in i en dator och fylla i olika slags uppföljningssystem.

Om man lät proffsen vara proffs skulle vi som medborgare känna större förtroende och tillit till vår gemensamma välfärd. Men kanske viktigast av allt: De som arbetar i välfärdens kärna skulle känna en större stolthet och känna större arbetsglädje när de går till jobbet.

När människor som arbetar i välfärdens kärna känner arbetsglädje och känner att de får utvecklas på jobbet kommer de också att se till att skolan blir bättre, sjukvården blir bättre och polisen fungerar bättre. Vi måste därför låta proffsen vara proffs. Den överbyråkratisering som nu växer sig stark runt om i Sverige måste brytas här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Skolan är ett av Sveriges viktigaste områden. Ingenting är viktigare än att ett barn ska kunna vad det vill bli och kunna förverkliga sina drömmar. Ingenting är viktigare än skolan för att detta ska ske.

Vi ser nu hur skolresultaten i Sverige vänder. De resultat som under lång tid har fallit och som har inneburit att alldeles för många barn lämnar skolan utan fullständiga betyg vänder. De vänder dock inte för alla. Vi ser också just nu hur den andel som lämnar skolan utan fullständiga betyg ökar.

Sverige har en rödgrön regering som inte gör speciellt mycket för att ändra denna utveckling. Den säger snarare "Vi ska inte göra fler reformer i skolan" och har detta som politisk slogan. Detta är Gustav Fridolins utgångspunkt i arbetet, vilket märks i den totala bristen på förslag i debatten.

Fru talman! Liberalerna är inte nöjda med detta. Vi menar att skolan behöver mer. Vi behöver göra mer för att utveckla den svenska skolan så att alla barn får möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Det handlar om fler undervisningstimmar. Det handlar om att lära sig mer matte i skolan. Det handlar om att barn ska börja skolan tidigare och att de ska gå tio år i grundskola, till skillnad från nio i dag, för att tidigare och tydligare fokusera på kunskap och för att alla barn ska lära sig räkna, skriva och läsa i tid.

Det handlar inte minst om att vi ska se till att de nyanlända ungdomar, ofta pojkar, som kommer till Sverige i 12-13-14-årsåldern faktiskt har lärt sig någonting när de lämnar skolan. Vi föreslår från Liberalernas sida att skolplikten för nyanlända förlängs, så att vi inte får en grupp unga pojkar, ofta från Afghanistan, som lämnar skolan utan att kunna svenska språket. Det vore förödande för vårt samhälle om det blev effekten.

Det här är tre exempel på hur vi i Liberalerna i vår budget tydligt prioriterar kommunernas möjlighet att se till att skolan förbättras, att resultaten blir högre och att alla barn kan förverkliga sina drömmar.

Fru talman! I den här kammaren pratar vi ofta om hur den gemensamma kakan ska fördelas. Men hur stor är då kakan? Sanningen är den att det är företagare och människor som arbetar som ser till att bygga den kakan. Grunden för vår gemensamma välfärd är att människor arbetar. Ingenting är viktigare för vårt gemensamma välfärdssamhälle än att sysselsättningen är hög och att vi når full sysselsättning.

Därför blir jag orolig när jag tittar ut över Sverige och ser hur tudelningen på arbetsmarknaden blir allt tydligare och djupare. Vi ser framväxten av en ny underklass, där bidragsberoende går i arv från generation till generation. Barn växer upp i familjer där det inte finns någon koppling mellan att det finns mat på kvällen och att mamma och pappa har gått och arbetat på dagen. Barn växer upp i miljöer, i kvarter eller på orter där det växer fram en norm som innebär att arbetslöshet är okej och där kulturen är att man lever på bidrag och inte arbetar. Det är förödande för vårt välfärdssamhälle. Det är också förödande för tilliten i vårt samhälle, för den bygger på att alla är med och bidrar och att människor inte lever på bidrag.

Fru talman! Då måste också skattesystemen och bidragssystemen utformas på så sätt att människor går från bidrag till arbete och att det alltid lönar sig att göra det. Så är det inte i dag. Bidragssystemen behöver ses över och stramas åt. Framför allt måste skattesystemet förändras, så att det alltid lönar sig att gå från bidrag till arbete. Även om en familj har fyra barn och två föräldrar varav ingen arbetar måste det löna sig för föräldrarna att börja arbeta i stället för att vara sysslolösa och leva på bidrag. Därför föreslår vi i vår budget att skattesystemet förändras så att man tydligare stimuleras att gå från bidrag till arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Liberalernas budget är en budget för att stärka välfärden. Vi fokuserar på jobben, för jobben är det som ser till att den gemensamma kakan blir så stor som möjligt. Vi ser till att skolan byggs ut, och vi sätter skolan främst genom att satsa på skolan med fokus på kunskap, med fokus på att börja skolan tidigare och med särskilt fokus på nyanlända ungdomar som kommer till Sverige i tonåren.

Vi säger också väldigt tydligt att välfärden ska utvecklas och moderniseras. Proffsen ska få vara proffs. Ska vi kunna ha tillit till samhället måste människor känna förtroende för att välfärden finns där den dag man behöver den. Då duger det inte som det ser ut i dag, utan då behövs förändringar.

(Applåder)

Anf. 51 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Den 22 november, i första steget av budgetprocessen, gav obegripligt nog riksdagen budgetpolitiken en helt annan inriktning än den som Kristdemokraterna önskar. Vi har dock ingen reservation utan har i stället ett särskilt yttrande som förklarar vår inställning.

Det här är ett otroligt viktigt område. Kommunernas ekonomi och utveckling rör välfärden i väldigt hög utsträckning. I kommunerna bygger vi Sverige, sa Kristdemokraternas före detta partiledare Birger Ekstedt en gång i tiden, och det gäller verkligen fortfarande.

I Kristdemokraternas budget satsar vi 27 miljarder mer på vården och omsorgen än vad regeringen gör. Om vi räknar med regeringens generella statsbidragshöjningar summerar vi det till 14 miljarder mer till vården och omsorgen än med regeringens politik. Det här skulle spela stor roll för att möta de mycket stora behov som vi ser inom framför allt vården och omsorgen. Köerna växer, och allt fler äldre får inte plats på äldreboende, vilket innebär ensamhet och isolering. Därför vore den kristdemokratiska budgeten långt bättre än regeringens i välfärdshänseende.

Men det räcker inte med bara tillskott av pengar. Det behövs också strukturella reformer som gör att kommunerna och landstingen gör rätt saker. Kömiljarden var ett utmärkt exempel på detta. Landstingen fick belöning efter prestation. Man fick utbetalningen när man hade visat att man klarade av att korta köerna. Nu har den avskaffats, och vi ser att köerna växer i takt med att mandatperioden fortskrider. Detta är någonting som måste ändras.

Vi tycker att man ska göra på ett liknande sätt när det gäller överbeläggningen. De landsting som klarar att ha 90 procents beläggning alla årets månader ska få ett rejält tillskott för att kunna klara detta. Man kan tänka sig ett parkeringshus där det ständigt är fullt. Där blir det betydande problem. Det är svårt att få inflöde och utflöde att fungera. Det leder till en del parkeringsskador och annat när bilar ska trängas på den ytan. Det är samma sak i sjukvården med den situation vi har med bristen på tillgängliga vårdplatser. Det här är någonting som vi måste komma till rätta med. Vi vill stimulera innovativa arbetssätt genom att belöna dem som klarar av att hålla en beredskap i systemen för att minska de onödiga vårdskador som vi ser. Det är två strukturreformer som vi tycker att man borde göra på vårdens område för att sekundärkommunerna ska klara sitt uppdrag bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vad gör då regeringen? Svaret på den frågan måste bli: inte speciellt mycket. Visserligen gör man lite generella tillskott som kommunerna mycket väl kan behöva. Men man gör också en del andra prioriteringar som vi tycker är mer tveksamma. Det handlar om de så kallade gratissatsningarna. Det ska vara gratis för 85-åringar och äldre att gå till sjukvården. Det ska vara gratis läkemedel för barn - såväl barn till direktörer och riksdagsledamöter som barn till ekonomiskt utsatta. Det här är dåliga prioriteringar. Man kan lite tillspetsat säga att det har blivit gratis för äldre att sitta i allt längre vårdköer. Det blir längre tid på akuten och längre tid i väntan på ett första besök eller en operation, men det har blivit gratis. Det tycker jag tyvärr summerar regeringens politik på området så här långt. De här gratisreformerna leder inte till en förbättrad välfärd. Man borde kunna använda pengarna bättre och vidta strukturellt mer riktiga åtgärder.

Jag tror också att vi behöver se över hur kommunalskatterna utvecklas i Sverige. Jag tror att det som inte minst LO har pekat på är väldigt viktigt att ta till sig, nämligen att kommunalskatter slår väldigt hårt mot personer med låga inkomster. De slår direkt mot personer som lever med små marginaler. De kan ge kommunerna ett välbehövligt tillskott till kommunkassan, men konsekvenserna i form av ökad arbetslöshet bär vi gemensamt. För min del har jag kommit till slutsatsen att det är dags att överväga att införa en kommunalskattebroms. Den som gjorde det förra gången var Göran Persson. Det är den enda gången som vi i Sverige har lyckats stoppa utvecklingen med ständigt ökande kommunalskatter.

En sådan broms skulle kunna fungera så att en kommun som höjer skatten får ett litet avdrag på sina statsbidrag, så att man inte får full effekt av sin kommunalskattehöjning. Det skulle ge gnetandet i Sverige lite mer råg i ryggen. Jag är djupt imponerad av de kommunpolitiker som försöker gneta, spara, effektivisera och hitta smarta sätt att göra den kommunala verksamheten bättre. Genom en sådan broms skulle gnetandet bli relativt mer värt. Detta tycker jag vore värt att pröva, och det är någonting som vårt parti kommer att jobba vidare med för att driva fram att vi inte ständigt höjer våra kommunala skatter; det drabbar dem med de allra lägsta inkomsterna allra hårdast.

Vi behöver också öppna Statens servicecenter för kommuner. För mig är det obegripligt att det inte redan gjorts så att också kommuner kan komma i åtnjutande av tjänster och kunna använda Statens servicecenter för kommunal ekonomihantering. Det vore väldigt välgörande. ESV skulle kunna spela en större roll för att hjälpa kommuner att öka sin effektivitet.

Det som på lång sikt avgör hur det går i den kommunala sektorn har Magdalena Andersson mycket klokt framfört i Agenda för ett par år sedan. Hon fick frågan: Kommer det fler höjningar av statsbidragen? Hon svarade: Det man måste komma ihåg är att det är hur arbetade timmar utvecklas som avgör kommunernas ekonomi på sikt. Det är hur det går för jobben som bestämmer vad vi kan göra för välfärden.

Det är därför inte så konstigt att vi med Alliansens politik när vi satt i regeringsställning satsade mer än tidigare på varje elev, varje slutenvårdspatient och varje vårdbehövande. Det visar att det går att bedriva en smart, bra och klok jobbpolitik som också innebär sänkta skatter på arbete och samtidigt göra mer för välfärden. Men det kräver att man prioriterar, har starka och tydliga jobbreformer och också att man vågar ta tag i de strukturella problem som finns inom vård och omsorg. Tyvärr tycker jag inte att budgetförslaget från regeringens sida lever upp till de kraven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Vi behöver göra mer på det här området. Vi behöver se till att vi klarar välfärden och att vi gör de prioriteringar som krävs för att se till att äldre människor i behov av äldreboende kan få en chans att komma in. Vi behöver äldreboendegaranti som ser till att vi ökar egenmakten hos våra äldre att själva kunna bestämma mer över sin tillvaro. Detta är en avgörande fråga för framtiden. Vi kan inte stillatigande se på när vi har en utveckling där allt fler står i allt längre köer för detta och vi samtidigt satsar på kommunala hotell, äventyrsbad och stora idrottsarenor som knappast kommer att bära sig framöver.

(Applåder)

Anf. 52 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Fler jobb, jämlik skola, en starkare välfärd, minskade klyftor och ett tryggare Sverige som håller ihop, så ser vårt gemensamma projekt ut. Förutsättningarna för att investera i det samhällsprojektet är goda.

Sveriges tillväxt är högre än i de flesta länder i Europa, och högre än vad som förväntas i Finland, Danmark och Norge. Både 2015 och 2016 var Sverige i topp fem i EU vad gäller tillväxt. Arbetslösheten har minskat tydligt sedan regeringen tillträdde. Sedan dess har över 200 000 fler människor ett jobb att gå till, varav 100 000 i offentlig sektor.

Ungdomsarbetslösheten har minskat kraftigt, och 2017 är den på sin lägsta nivå på 14 år. Långtidsarbetslösheten är den tredje lägsta i EU. Antalet lediga jobb är över 100 000, och anställningsplanerana i näringslivet fortsätter att öka. Regeringen har haft två år av överskott i statens finanser av två möjliga, och prognosen för både i år och nästa år pekar på överskott.

Regeringen har dessutom vänt ett budgetunderskott på 60 miljarder kronor till ett överskott på 80 miljarder kronor. Det ger nu utrymme för investeringar i samhällsbygget före skattesänkningar. Vi kan dessutom nu betala av ytterligare 40 miljarder kronor på statsskulden nästa år. Det innebär att vi kommer ha den lägsta statsskulden sedan 1977.

Men det finns fortfarande utmaningar. Vi kan inte bortse från de behov som finns. Det handlar om föräldrar som känner att deras barn inte lär sig tillräckligt i skolan, den stora oron för klimatförändringarna och att polarisarna smälter, och blivande föräldrar som är oroliga inför sina kommande förlossningar. Ojämlikheten är fortfarande utbredd. Många människor känner otrygghet i att möta morgondagen, och en förfärande andel människor har berövats möjligheten till egen försörjning. Det är utmaningar som inte kan vänta.

Urbaniseringen och den demografiska utvecklingen framöver driver på och skapar stora utmaningar för kommuner och landsting liksom växande anspråk på likvärdig service av god kvalitet i hela landet. Därför är det viktigt att det gemensamma samhällsbygget fortsätter och att den generella välfärden stärks.

Kommuner och landsting som ansvarar för en stor del av de skattefinansierade välfärdstjänsterna inom vård, skola och omsorg utgör en viktig del av den svenska ekonomin. För att kommunsektorn ska kunna klara av sina välfärdsuppdrag med hög effektivitet och hög kvalitet är det av stor vikt att sektorn ges goda och likvärdiga förutsättningar. Kommunalt självstyre ska gå hand i hand med nationell likvärdighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

I regeringens förslag till budget framgår det tydligt hur vi vill göra.

Ett nytt statligt stöd införs för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i skolan.

Mer resurser för att förbättra gymnasiebehörigheten i de mest utsatta skolorna.

En läsa-skriva-räkna-garanti införs i förskoleklassen och lågstadiet.

Läslyftet förstärks och förlängs.

Satsningen på gymnasieskolans introduktionsprogram förlängs och förstärks.

Barnbidraget höjs med 200 kronor i månaden och studiebidraget för gymnasieelever likaså.

Underhållsstödet höjs med 150 kronor i månaden för barn i åldern 11-14 år och med 350 kronor i månaden för barn över 15 år.

Taket i sjukförsäkringen höjs.

Det blir en förbättrad offentlig service genom tio nya servicekontor i socialt utsatta områden och landsbygdsregioner.

En konsekvens av de jobbskatteavdrag som infördes av den förra regeringen är att pension beskattas hårdare än lön. Den orättvisan arbetar regeringen för att ta bort.

Bostadstillägget förstärks ytterligare.

Mot reformbudgeten och reformpolitiken står en splittrad borgerlighet. Just här blir det tydligt var skiljelinjen går i svensk politik. Trots ett väldigt högt tonläge skiljer sig de borgerliga partierna inte nämnvärt från regeringen när det kommer till bedömningen av reformutrymmet. Däremot är det tydligt att vi har helt olika syn på hur överskotten ska användas. Mot regeringens reformer på 40 miljarder kronor står fem partier som vill göra stora skattesänkningar och stora nedskärningar.

Fru talman! Det ska ärligt erkännas att vi under den här debatten fått höra de borgerliga företrädarna redovisa i sina ögon förträffliga förslag. Visst finns det enskilda idéer som är sympatiska. Det gäller idén att statsbidragen i så stor utsträckning som möjligt ska vara generella. Det är något som främst företräds av Centerpartiet och till viss del av Moderaterna. Det gäller utökad undervisningstid i matematik, utökad lovskola och simundervisning på idrottstimmen.

Fru talman! Det är som det gamla ordstävet säger: På de blindas gata kallas den enögde mannen ett ledljus. Det hjälper nämligen inte att försöka fokusera på enskilda förslag för att rikta ljuset bort från helheter och därmed framställa sina politiska förslag i bättre dager. Totalt vill Moderaterna skära ned 3 miljarder kronor, Sverigedemokraterna 13 miljarder kronor och Centerpartiet 12 miljarder kronor på kommuner och landsting 2018.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Som vanligt är det det parti som inte företräds i debatten här i dag, Sverigedemokraterna, som är sämst i klassen. Nära 50 miljarder kronor på utgifterna vill de skära ned bland annat genom enorma neddragningar på integrationsutgifterna. Här frånsäger sig Sverigedemokraterna allt ansvar för de människor som håller på att etablera sig i det svenska samhället. Den direkta konsekvensen av denna ansvarslöshet är naturligtvis att det blir kommunerna som får ta notan i form av fler försörjningsstöd och andra insatser.

Samtliga oppositionspartier är alltså överens om våldsamma nedskärningar på välfärden, allt i akt och mening att finansiera gigantiska skattesänkningar i stället för att investera i välfärden. Precis så ser skiljelinjen i svensk politik ut: reformer mot skattesänkningar.

För mig som socialdemokrat handlar det om att skapa goda förutsättningar för att kommuner och landsting ska kunna bedriva viktiga välfärdstjänster som sjukvård, äldreomsorg och skola - med hög kvalitet och hög tillgänglighet. Därför, fru talman, tillstyrker jag med glädje utskottets förslag i betänkande FiU3.

(Applåder)

Anf. 53 Anette Åkesson (M)

Fru talman! Niklas Karlsson ska här ensam försvara regeringens budget eftersom hans samarbetsparti inte är företrätt i debatten om statens största utgiftsområde. Det är ganska anmärkningsvärt. Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner motsvarar hela försvaret, hela rättsväsendet och statsskuldsräntorna - det säger jag för att vi ska få en känsla för storleken på detta utgiftsområde. Det är alltså väldigt viktigt.

Jag vet att Niklas Karlsson är väldigt engagerad i dessa frågor. Men det måste vara tufft att behöva försvara denna budget. I dagens Helsingborgs Dagblad står det att socialdemokratiska politiker använder S-märkta måttstockar som ger en skev verklighetsbild. Lite grann av den känslan får man också här.

Det är inte en jobbfrämjande respektive tillväxtfrämjande budget som är framlagd. Det är väldigt mycket fokus på bidrag och inte så mycket fokus på exakt hur jobben och antalet arbetade timmar ska öka, så att kommunernas egna skatteintäkter kan bidra till finansieringen av kommunernas verksamheter.

Dessutom blev jag lite konfunderad. Niklas Karlsson säger att man för 2018 ökar pengarna till välfärden. Det gör man till viss del, men av de 5,9 miljarderna är 4,9 kompensation för olika beslut man fattar. Ökningen motsvarar alltså inte ens den urholkning av statsbidragen som kommuner och landsting genomgår. Det handlar om kompensation för pris- och löneökningar som man behöver. Man behöver alltså ungefär 2-3 miljarder.

Hur tänker sig Niklas Karlsson att antalet jobb respektive antalet arbetade timmar ska öka framöver?

Anf. 54 Niklas Karlsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Det råder inget tvivel om att jag är engagerad i kommunsektorn. Jag har, precis som Anette Åkesson, en bakgrund som kommunalråd. Jag kan inte detta i detalj, men jag kan det ganska väl. Jag är fortfarande engagerad hemmavid. Jag tror att vi i det arbete som Anette Åkesson och jag gör tillsammans i Kommunutredningen har goda förutsättningar att prata om de långsiktiga förutsättningarna för att kommunsektorn ska få det bättre.

Jag tror, precis som det tidigare har sagts i debatten, att en viktig faktor för att detta ska lyckas är att antalet arbetade timmar blir större. Då måste vi se till att de människor som i dag inte har förmågan eller som ställs utanför arbetsmarknaden kan komma in på den.

I dag vet vi att vi har ett näringsliv som är i behov av arbetskraft. Det är också väldigt många som är arbetslösa. Då kan man naturligtvis tillämpa den princip som den borgerliga regeringen använde sig av mellan 2006 och 2014. Man sa helt enkelt: Om de som är arbetslösa inte tar de jobb som inte finns är det deras eget fel. Det var en individuell fråga. Det var en moralisk fråga. Det är ens plikt att försörja sig själv. Där är vi helt överens. Men då måste också samhällskontraktet fungera. Det innebär att de människor som i dag inte kan försörja sig själva ska stå till arbetsmarknadens förfogande. De ska ta de jobb som växer fram. Men när de inte kan det på grund av att de inte har rätt kompetens eller rätt utbildning bygger samhällskontraktet på att vi som politiker ser till att ge dem den möjligheten. Det gör vi socialdemokrater genom en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi satsar betydligt mer på att stärka människorna på arbetsmarknaden än vad samtliga borgerliga partier gör.

Moderaterna vill för nästa år skära ned med 8 ½ miljard kronor för att stärka människorna på arbetsmarknaden och ge dem förutsättningar för egen försörjning. Hur kan vi på det sättet, Anette Åkesson, öka antalet arbetade timmar?

Anf. 55 Anette Åkesson (M)

Fru talman! Man ska hjälpa dem som behöver hjälp och stöd. Där råder det total politisk enighet. Det finns inget parti som inte vill hjälpa dem. Trygghetssystemen ska fungera på det sättet. Problemet blir att tillväxten inte ökar med denna budget. Med denna budget ökar inte antalet jobb och antalet arbetade timmar. Däremot lägger man mer och mer pengar på dem som kanske kan arbeta. De ska inte behöva arbeta. Det tycker vi är fel.

En annan fråga som jag tänkte ta upp är något som överraskade mig i budgeten. Det står att man konstaterar att man behöver möta medborgarnas växande anspråk på valfrihet. Just den meningen fastnade jag för, eftersom jag vet att det har aviserats ett förslag som bygger på Reepaluutredningen. Regeringen aviserar att man vill införa ett vinsttak i välfärden. Hur går det ihop med att man är medveten om att medborgarna tycker om att själva välja och att de har ökande anspråk på att välja? Hur går det ihop med att man vill lägga fram förslag om ett vinsttak i välfärden?

Anf. 56 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Låt mig bara kort nämna något om vinster i välfärden! Det är en fråga som kommer att återkomma under våren. Regeringen kommer med en proposition. Det kommer att finnas gott om utrymme att redovisa vad detta får för konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Den som har läst Ilmar Reepalus utredning kan konstatera att en av anledningarna till att införa ett stopp för vinstjakten är att garantera mångfalden. Vad som händer på det som nu har blivit skolmarknader och vård- och omsorgsmarknader är nämligen att stora drakar lägger under sig mindre skolor, mindre vårdcentraler och mindre äldreboenden. Det innebär i realiteten att valfriheten för medborgarna minskar när det till exempel gäller att välja vilken skola man ska gå på. Vi kan återkomma till den frågan.

Men jag förstår, fru talman, att Moderaterna och Anette Åkesson helt plötsligt vill byta fokus. Det kom nämligen aldrig något svar på frågan. I stället säger Anette lite svepande: Jo, men det råder en total politisk enighet om att vi ska hjälpa dem som står långt från arbetsmarknaden. Det säger ni, men den politik ni levererar svarar inte upp mot det som ni säger i riksdagens talarstol.

Ni slår på dem som står längst från arbetsmarknaden. Ni drar bort alla möjligheter till resurser som är till för att de ska kunna stärka sina förutsättningar för egen försörjning. Det råder inte total politisk enighet, Anette Åkesson, hur många gånger du än säger det. Det klassiska samhällskontrakt som vi har byggt upp från politikens sida innebär att det är människors skyldighet att försörja sig själva och att det ska finnas en politik som ser till att människor kan ta de jobb som växer fram. Detta har ni rivit. Det rev ni när ni regerade landet under förra perioden. Ni har fortfarande inte återupprättat det. Vill ni göra det är det upp till bevis när ni lägger fram nästa budget.

(Applåder)

Anf. 57 Peter Helander (C)

Fru talman! Tack, Niklas Karlsson, för anförandet! Jag har några frågor och kanske också några påståenden.

Det går bra för Sverige i en internationell högkonjunktur. Det kan jag hålla med om. Det är nog ingen som ifrågasätter det. Niklas Karlsson nämnde den låga arbetslösheten bland ungdomar. Så är det. Arbetslösheten bland oss som är födda i Sverige och som har någon form av utbildning är mycket låg. Jag undrar om Niklas Karlsson är medveten om den tudelning som finns bland de arbetslösa. Hur ser situationen ut för dem som står utanför? Ökar eller minskar arbetslösheten bland dem? Vad har man för idé i fråga om att ta hand om de människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden?

Jag skulle också vilja ta upp frågan om skattesänkningar, för det är en fråga som Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet ständigt återkommer till. Jag skulle vilja fråga Niklas Karlsson: Är Niklas Karlsson medveten om hur mycket mer pengar i reella termer som kom in till välfärden i den kommunala sektorn under alliansregeringens period, 2006-2014? Minskade eller ökade resurserna till elever, invånare och slutenvårdspatienter - till välfärden över huvud taget? Ökade eller minskade resurserna?

Jag har försökt titta igenom detta. Jag har också granskat lite intervjuer som har gjorts med statsministern och med Magdalena Andersson och även med er partisekreterare. Ekonomistyrningsverket och riksdagens utredningstjänst har visat att resurserna till vård, skola och omsorg stadigt ökade, med 33 procent, under alliansregeringens tid. Jag skulle önska att Niklas Karlsson kunde kommentera det.

Anf. 58 Niklas Karlsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Det finns anledning att påpeka att detta inte är riksdagens frågestund utan en debatt och att man ska företräda sina egna förslag. Men jag ska ge Centerpartiets Peter Helander en chans och resonera lite om det som han påstår.

Så här ligger det till: De som står långt från arbetsmarknaden måste få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. De måste få förmågan till egen försörjning.

Till skillnad från många av de borgerliga partierna tror jag inte att man löser detta genom att säga till de arbetslösa att det är deras eget moraliska ansvar att se till att skaffa jobb. I stället bör vi som politiker se till att möta upp detta så att de arbetslösa kan ta de jobb som finns.

Därför företräder vi en linje där vi säger att vi ska ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi satsar ganska mycket mer på dessa åtgärder än vad de borgerliga partierna gör i sina budgetförslag.

Vi säger att när vi nu har överskott i statens finanser ska detta användas till reformer. Det ska användas för att stärka människor och för att minska ojämlikheten, och det ska användas i hela landet.

Mot detta står borgerligheten och säger att det löser sig om vi bara kan sänka skatten. Jag tror att det är fel. Jag vill dessutom drista mig till att påstå att erfarenheten säger - och att historien har visat - att den politiken inte fungerar.

Jag tror dessutom att man måste börja ganska tidigt. Det räcker inte med att rikta in sig på dem som för närvarande står utanför arbetsmarknaden. Vi måste redan i skolan ge barnen förutsättningar att tillgodogöra sig den grundläggande utbildningen, och vi måste också stärka dem i deras förmåga att ta steget vidare och utbilda sig på högskolor och universitet.

Jag tror att detta är bra för Sverige och för dessa barn. Då måste vi också se till att satsa resurser, framför allt på kommuner, bland annat på utbildningsområdet. Där ser vi samma sak: I stället för att göra detta skär Centerpartiet ned 4,8 miljarder på utbildningarna i kommuner och landsting för att i stället satsa på skattesänkningar. Jag tror att det är fel väg att gå.

Anf. 59 Peter Helander (C)

Fru talman! Tack, Niklas Karlsson, för svaret!

Det finns nog ingen som tvivlar på att alla partier vill att människor ska komma i egen försörjning och få makten över sitt eget liv eller att alla partier vill minska den sociala oron och tudelningen landet. Detta tror jag att alla är överens om.

Frågan är bara hur man uppnår detta. Uppnår man det genom att ge bidrag, så att människor hamnar i en ny form av beroendeställning gentemot det offentliga? Det är detta som är skillnaden mellan den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, och Alliansen. Vi tror att det är riktiga jobb och företagande som skapar ett sammanhållet Sverige.

Det finns en politik, som kanske har funnits sedan början av 70-talet, där man tror att man genom bidrag kan skapa arbeten. Men det är inte så det går till. Det är genom att minska kostnaderna för jobb och företagande som vi bygger ett hållbart och stabilt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det är detta som skiljer oss åt. Vi satsar våra pengar på att förbättra villkoren för jobb och företagande. Det är detta som är skillnaden.

Jobbskatteavdragen, och även skattesänkningarna för pensionärer, gav mer pengar till välfärden - 100 miljarder i fasta priser. Även om man räknar bort inflation och fler invånare gav detta mer pengar. Men Socialdemokraterna kommer hela tiden tillbaka till att skattesänkningar inte löser några problem.

Skattesänkningarna i sig själva löser inte problemen, men de gör att människor blir benägna att jobba mer och att utbilda sig. Framför allt handlar det om att människor blir benägna att jobba fler timmar, vilket Niklas Karlsson själv tog upp i sitt anförande. Fler arbetade timmar är grunden för att bygga den svenska välfärden. Därför måste vi få fler människor som betalar skatt. Vi måste få fler jobb, och vi måste minska kostnaderna för företagande.

Anf. 60 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Jag fastnade särskilt för en passus i Peter Helanders inlägg. Han sa att vi får passa oss för att göra så att människor hamnar i beroendeställning gentemot det offentliga.

Det är ett mycket märkligt resonemang. Vi vill satsa på utbildning för att människor ska stärkas och för att deras frihet ska bli större, för att ojämlikheten ska minska och för att människor, förhoppningsvis, ska kunna leva ett gott och lyckligt liv.

Mot det står en borgerlig politik som säger att vi borde skära ned på detta, med något märkligt resonemang om att det gör att människor hamnar i beroendeställning. Jag delar definitivt inte den uppfattningen.

Peter Helander ställde en fråga om hur det såg ut med det reala skatteunderlaget i kommuner och landsting under den borgerliga regeringsperioden som jag inte hann med att svara på i min förra replik, så jag vill nämna något om det.

Jag har tagit tillfället i akt att ägna en stund åt att titta på detta. Jag har inte bara tagit hjälp av SKL utan också av andra institut som jobbar med kommunsektorn, bland andra Kommuninvest, som kanske är den förening eller organisation som har bäst koll på Sveriges ekonomi.

Sedan 2014 har det reala skatteunderlaget i Sveriges kommuner och landsting växt varje år. Så Peter Helander har rätt. Men man kan ställa sig frågan om detta räcker. Nej, det gör det nog inte.

Att det reala skatteunderlaget växer är en bra förutsättning. Vi kan få detta att ske på flera olika sätt, bland annat genom att se till att antalet arbetade timmar ökar. Det är viktigt.

Samtidigt ska vi göra det så att hela landet kan leva. Vi ser en utveckling mot att storstadsregionerna växer, med den urbaniseringstakt vi har, samtidigt som demografin förändras i andra delar av landet. När de yrkesverksamma människorna flyttar därifrån finns de som ska försörjas, antingen i skolan eller inom äldreomsorgen, kvar.

Vi står inför ett stort kompetensförsörjningsbehov i framtiden, och detta problem löser man inte bara genom att sänka skatter. Den diskussionen behöver vi återkomma till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

(Applåder)

Anf. 61 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Det talas ofta om skattetryck i denna kammare. Förra veckan deltog jag i ett seminarium med idén om att de sju nordligaste länen i Sverige skulle få mer tillbaka från de värden som de producerar - från skogen, från vattenkraften och från gruvorna.

Samtidigt lyfte de som höll i seminariet fram en intressant aspekt på skattepolitiken som sällan lyfts fram i riksmedierna: skillnaden i kommunalskatt och landstingsskatt mellan olika kommuner i Sverige.

Det skiljer i dag i genomsnitt 2 kronor i skatt per hundralapp mellan de sju nordligaste länen och övriga Sverige. Det leder till att man har en ökad beskattning på totalt 7 miljarder. Tar man extremerna skiljer det 6 kronor i skatt mellan rika kommuner som Vellinge, Kävlinge och Solna kommun jämfört med glesbygdskommunen Dorotea.

Här i riksdagen skriker borgerliga partier i högan sky över flygskatt, sänkt brytpunkt för statlig skatt eller 3:12-reglerna, för att ge några exempel.

I stället för att debattera punktskatter och marginalskatter tycker jag att mer av debatten borde handla om den orättvisa skillnad som finns vad gäller den skatt som flest av oss betalar, nämligen kommunalskatten.

Vilken kommunalskatt vi har hänger givetvis samman med skatteutjämningssystemet, som har till uppgift att kompensera för skillnader i till exempel gleshet. Samtidigt kan vi se att utjämningen i systemet blir allt sämre. Det är bra att det nu sitter en utredare och utreder det lite mindre systemet av de två - kostnadsutjämningssystemet. Det ska bli intressant att läsa slutbetänkandet till sommaren.

Det är rimligt att utredningen vänder på några stenar, till exempel flyktingmottagande och gleshet. Men det är uppenbart att de 6 kronor som finns i skillnader i kommunalskatt är mer än bara skillnader i ambitionsnivåer för välfärden.

Vänsterpartiet har i år väckt en motion om det kommunala utjämningssystemet där vi föreslår att regeringen inrättar en parlamentarisk beredning för att kontinuerligt följa upp och anpassa det kommunala utjämningssystemet till förändrade demografiska och strukturella förhållanden. Detta är ett förslag som alla partier i Landsbygdskommittén ställde sig bakom.

Det vore också bra om inkomstutjämningssystemet fick sig en översyn i syfte att utjämna dagens enormt stora skillnader. Runt hörnet ligger nämligen stora utmaningar för välfärden, och om man ska man tro till exempel Långtidsutredningen kan kommunalskatten behöva höjas betydligt i framtiden.

Jakob Forssmed, som tyvärr har gått iväg på ett viktigt möte, lyfte tidigare upp frågan om en kommunalskattebroms, vilket är någonting som jag kraftigt skulle invända mot. Han menar att man behöver gneta på mer och att politikerna inte gör det.

Jag tror dock att det är precis tvärtom och att de politiker som är valda i Sveriges och glesbygds- och landsbygdskommuner gnetar på i ganska stor utsträckning. Skillnaden för dem jämfört med de politiker som sitter i Kävlinge, Vellinge eller Solna är att man i dessa kommuner i väldigt stor utsträckning har markförsäljning som kommunens intäktsbas. Man har också en rik, välutbildad och i ganska liten utsträckning sjuk befolkning, som därigenom genererar stora skatteintäkter. Vi behöver snarare hitta sätt att utjämna de skillnader som finns i Sverige i stället för att straffa dem som gnetar på i motvind.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

I den budget som Vänsterpartiet har förhandlat fram med regeringen finns flera viktiga satsningar på kommunerna. Förra årets satsning på 10 välfärdsmiljarder ger fortfarande stor effekt i kommunerna, och de ökade statsanslagen är en viktig förklaring till kommunsektorns goda ekonomiska utveckling.

I år har Vänsterpartiet drivit igenom en rättvisemiljard för det svikna Sverige. Det införs nu en tioårig mångmiljardsatsning som kommer att beröra många bruksorter, glesbygdskommuner, arbetarstadsdelar och förorter runt om i Sverige. Pengarna ska kunna sökas av kommuner som har områden som karakteriseras av till exempel hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och lågt valdeltagande. Användningen av medlen kommer att se olika ut i olika områden, men insatser för jobb, utbildning, service, fritid och sociala insatser lär bli centrala.

Det börjar lite smått med en halv miljard nästa år för att sedan öka till 2 ½ miljard per år. Jag tror att det kommer att bli viktiga pengar för att kompensera och stötta utvecklingen i det svikna Sverige.

Kommunerna får också flera bra riktade statsbidrag. Lovstödet till aktiviteter för barn och unga kommer att byggas ut med ytterligare 250 miljoner. Vidare blir det avgiftsfri simskola, avgiftsfri kollektivtrafik på sommaren för ungdomar och mer pengar till socialtjänstens insatser till barn och unga som far illa. Bibliotekens verksamhet stärks också.

I vårbudgeten föreslogs att ett nytt statsbidrag ska införas riktad till gymnasieskolans introduktionsprogram. Den nya reformen innebär att denna satsning förlängs och förstärks med 300 miljoner. Satsningen syftar till att öka kvaliteten och genomströmningen på gymnasieskolans introduktionsprogram. Det kan handla om anställningar av olika personalkategorier, insatser för att öka andelen behöriga lärare eller samverkan med det civila samhället.

En lagstadgad habiliteringsersättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning som arbetar införs. Bidraget syftar till att stödja kommunerna i deras arbete med att stimulera den enskilde att delta i verksamheten, till exempel genom att införa eller höja dagpenningen. Det tror jag kommer att göra livet bättre för många med funktionsvariationer.

En av de politiskt viktigaste reformerna är avskaffandet av avdragsrätten för privat hälso- och sjukvård. Det har varit ett gissel som har lett till att vi har varit på väg i en riktning mot en alltmer amerikaniserad sjukvård där den som kan betala går först, inte den med störst behov. Nu får vi en likvärdig sjukvård där behoven styr, samtidigt som vi satsar på att stärka psykiatrin och ökar tillgängligheten till behandling av psykisk ohälsa. Det är en satsning som i ljuset av metoo känns extra viktig eftersom kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av ohälsa bland annat på grund av större ansvar för det obetalda hemarbetet och sämre villkor på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Barnhälsan får också en viktig satsning. Den uppsökande verksamheten för att fånga upp barn med sämre hälsa förstärks. Landstingen tilldelas mer resurser mellan 2018 och 2020 för att öka tillgängligheten. Det handlar om satsningar på ett utökat antal hembesök under spädbarnsperioden, att vaccination mot rotavirus inkluderas i det allmänna vaccinationsprogrammet, ökad information om vaccinationer för att möta vaccinationsskepticism samt information om tandhälsa.

Förlossningsvården får en rejäl satsning på 1 miljard. Vi ser hur avstånden blivit allt längre till BB i norr samtidigt som platsbristen är stor i våra större städer. Ingen kvinna ska behöva avstå cellprovtagning för screening av livmoderhalscancer av ekonomiska skäl. Därför genomför vi en satsning på avgiftsfri cellprovtagning.

Allmänt tandvårdsbidrag ges som ett årligt bidrag till den som anlitar tandvården, och bidraget varierar beroende på hur gammal man är. Efter reformen får de som är mellan 23 och 29 år en höjning på 300 kronor. Det gäller också alla äldre över 65. För vuxna mellan 30 och 65 år höjs bidraget med 150 kronor.

Nu genomförs också en satsning riktad mot personalen i hälso- och sjukvården på 2 miljarder under tre år. Pengarna kommer att gå till att förbättra personalsituationen och utveckla vårdens verksamheter. Medlen får användas till att se över arbetsvillkor, erbjuda kompetensutveckling, öka bemanningen och utveckla arbetssätt i syfte att vårdpersonal ska arbeta kvar inom hälso- och sjukvården.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 62 Anette Åkesson (M)

Fru talman! Vänsterpartiet har en intressant roll. Partiet är både opposition och budgetansvarigt. Det blir lite extra spännande.

Håkan Svenneling framförde i sitt anförande att Vänsterpartiet vill se över utjämningssystemet. Då inser man att vi ser olika på olika problem. Den utredning som finns nu ser bara på kostnadsutjämningsdelen, som Håkan Svenneling var inne på. Men man känner kanske inte till att utredningen rör bara 10 procent av skatteutjämningssystemet, dessutom en del som är totalt finansierad av kommunerna. Alltså kommer det inte in några pengar alls från staten.

Inkomstutjämningsdelen är väsentligt större och väsentligt mer omfattande. Jag har stora sympatier för att vissa kommuner som har det svårt behöver stöttas. Men det mesta av bidragen går till Göteborg och Malmö, men det är kanske inte de kommunerna som har sådana problem som innebär att de skulle behöva stöd. I Malmö är det till exempel 29 procent av intäkterna som kommer via inkomstutjämningssystemet.

Jag är lite nyfiken på frågan om sjukvården. Köerna till sjukvården har under den tid som Vänsterpartiet har stöttat budgeten fördubblats sedan Alliansen slutade. Jag får inte riktigt ihop bilden av det som Håkan Svenneling beskriver med det som budgeten åtgärdar.

Hur kan man öka kakans storlek? Det handlar om jobb, företagande och att få kakan att växa, inte bara att fördela kakan. Det brukar vara Mats Perssons bild, men jag lånar den för det här tillfället.

Anf. 63 Håkan Svenneling (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Fru talman! Jag instämmer mycket i Anette Åkessons beskrivning. Budgeten tar viktiga kliv för att stärka landstingen och finansieringen av sjukvården. Jag nämnde en hel drös av olika riktade satsningar. Utöver det finns viktiga satsningar som har tillkommit, till exempel välfärdsmiljarderna. De kom förra året, och det har aviserats att de ska komma under kommande år fram till 2020. Det kommer att stärka och säkerställa en god sjukvård i hela landet.

Det är viktigt att vi ibland använder riktade statsbidrag för att peka ut områden där vi ser att utvecklingen inte går i rätt riktning. För mig är det två områden som berör kvinnor i hög utsträckning, dels förlossningsvården, som vi har sett inte fungerar på ett bra sätt över hela Sverige, dels vården som rör psykisk ohälsa. Det är därför helt rimligt att riksdagen pekar med hela handen och säger att här finns pengar, här ska ske ökade satsningar och det här är områden där vården måste bli bättre.

Anette Åkesson undrade hur kakans storlek ska bli större. Det är vad vi i grunden ser just nu. Högkonjunkturen hjälper till och bidrar. Samtidigt ser vi positiva signaler som vi inte har sett på länge. Jag tänker framför allt på den ökade sysselsättningen i samhället. Sverige har Europas högsta sysselsättningsnivåer. Det visar på hur viktigt jämställdhetsarbetet är för att få in kvinnor på arbetsmarknaden. Det är genom att det finns fler kvinnor på arbetsmarknaden som det blir högre skatteintäkter och ökad produktivitet. Det är därför som jämställdhet är så viktigt på arbetsmarknaden.

Jag är orolig för de villkor som råder på arbetsmarknaden i Sverige. Vi vet att kvinnor oftare är deltidsarbetslösa och oftare arbetar deltid, vilket gör att deras möjligheter försämras och att de får ökad ohälsa som en konsekvens av hur det ser ut på arbetsmarknaden.

Anf. 64 Anette Åkesson (M)

Fru talman! Att tudelningen på arbetsmarknaden är ett viktigt problem tror jag att vi alla ser. Däremot är det under den nuvarande regeringen, där Vänstern stöttar budgeten, som det i absoluta tal finns fler arbetslösa bland utrikes födda än bland inrikes födda. Befolkningsantalet är då inte så stort. Det är en dramatisk försämring och en dramatisk utmaning som vi måste komma åt med olika integrationsåtgärder.

För ett år sedan stod vi också här. Då lyfte jag upp frågan om utmaningarna med riktade statsbidrag i motsats till generella statsbidrag. Då uttryckte Håkan Svenneling att han ansåg att det var en intressant tanke, och han instämde i problembeskrivningen.

När jag har tittat på hur regeringen har skött sig vad gäller statsbidragen har det till viss del varit en ökning i absoluta tal, men det är framför allt en ökning av de riktade statsbidragen, som nu är uppe i nivåer över 50 procent. Under de kommande åren kommer de att minska till 42 procent till 2020. Under allianstiden låg andelen riktade statsbidrag på 37-38 procent. Den andelen har vuxit.

När man säger att man ger mer pengar till välfärden är det dessutom så att 2018 är 4,9 av de 5,9 miljarderna en ren kompensation för nya beslut, precis som jag var inne på i debatten med Niklas Karlsson. Enligt SKL behövs det för att inte urholka kommunernas och landstingens ekonomi 2-3 miljarder för att kompensera för pris och löneökningar. Framöver tillkommer det visserligen 5 miljarder i generella statsbidrag 2018 och 2019, men man drar undan mer - 6 miljarder respektive 8 miljarder - av de riktade statsbidragen, det vill säga att netto minskar statsbidragen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Kommuner och landsting kommer alltså att få det svårare framöver. Hur ställer sig Håkan Svenneling till det?

Anf. 65 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Arbetslösheten bland utrikes födda är någonting som vi definitivt ska ta på allvar. I dag kom det också positiva besked om att det går i rätt riktning. Vi ser att den brist på kompetent arbetskraft som finns i företagen och att de behöver anställa fler möts genom att vi utbildar fler människor, precis som Niklas Karlsson var inne på, och ser till att matcha de satsningar vi gör med riktade insatser på de personer som står utanför - inte på hela gruppen som på den borgerliga regeringens tid, då till exempel jag fick statsbidrag trots att jag hade jobb.

Jag tror också att det är viktigt att man ser de långtidsarbetslösa, som jag tycker har försvunnit ur den svenska debatten. Människor som har arbetskapacitet men kräver vissa speciella förutsättningar för att ta sig in på arbetsmarknaden har slagits ut av den hårda konkurrensen på svensk arbetsmarknad. Nu när vi är i ett läge med högkonjunktur behöver de människorna komma in. Vi såg tydligt under den borgerliga regeringen att de som var långtidsarbetslösa fastnade i långtidsarbetslöshet under väldigt lång tid. Det är en grupp som jag tycker att politiken borde bry sig mer om och oroa sig mer för.

För att gå till det här med generella och riktade statsbidrag, som jag tycker att Anette tar upp på ett intressant sätt, måste jag säga att jag ändå tycker att vi har tagit steg i rätt riktning. Jag ser att vi lyfter fram och höjer de generella statsbidragen på ett bra sätt. I år blir det ett antal riktade statsbidrag, precis som tidigare år, men man gör också en översyn av de statsbidrag som finns.

Det är framför allt på skolområdet som man behöver ta rejäla tag - där finns det enormt många statsbidrag av olika slag. Jag tror att man behöver hitta en modell för framtiden där man har riktade statsbidrag under en period men ser till att de efter en tid näst intill automatiskt blir generella så att man inte rullar dem framför sig år efter år.

Jag tror att det är bra att politiken styr, men man bör också hitta bra modeller för att stödja och hjälpa kommunerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)