Anf. 16 Désirée Pethrus (KD)
Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet
Internationell samverkan
. Det handlar om hur mycket medel vi ska anslå för konflikthantering, medling och fredsarbete inom det internationella samfundet. Medlen avser elva olika anslag på 2 miljarder och har bäring på Sveriges förhållande till och överenskommelser med andra stater och internationella organisationer.
Som ett litet land är vi beroende av goda kontakter internationellt och av att kunna verka genom olika internationella organisationer - FN, OSSE, Europarådet, Nato, Arktiska rådet, Nordiska ministerrådet och EU. Vi i Sverige ser framför allt EU som en viktig arena för arbetet på det internationella området för att främja fred.
EU har en särställning i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, och vi ser att det finns behov av att ytterligare utveckla EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Den gemensamma utrikestjänsten i EU, EEAS, har nu startat sin verksamhet och ska förhoppningsvis ge EU en starkare röst i internationella sammanhang. Som jag ser det kan EU därigenom bidra till att framför allt stärka mänskliga rättigheter i olika internationella kontakter och insatser.
Vi ser behov av att i vissa fall delta i insatser för att lösa konflikter, vilket också kan bidra till att viktiga mål som fattigdomsbekämpning och stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter genomförs. Insatsen i Libyen är exempel på en insats där fokus var på att skydda civila i en väpnad konflikt, och förhoppningsvis kan vi i förlängningen bidra till att stärka mänskliga rättigheter och demokrati i landet. Där leddes insatsen av Nato, men vi kristdemokrater välkomnar också fler insatser i FN:s regi, i form av FN:s fredsbevarande styrkor.
Fru talman! I den arabiska vårens spår återstår mycket arbete på området fred och säkerhet. Här kan Sverige bidra på många olika sätt för att verka för demokrati och mänskliga rättigheter, som ju är en av våra prioriteringar i utrikespolitiken. I utgiftsområde 5, som vi nu debatterar, finns ett anslag till Svenska institutet. När vi nyligen besökte dem visade de oss ett projekt för bloggare med deltagare från Nordafrika och Mellanöstern. De kan mycket väl ha varit med och bidragit till den arabiska våren.
Utrikes-, utvecklings-, säkerhets- och försvarspolitiken ska understödja varandra inom ramen för sammanhållna svenska insatser för freds- och säkerhetsfrämjande. Vi vet att folket i samband med den arabiska våren krävt demokrati och frihet, men också jobb, utveckling och mänskliga rättigheter. Alla människor berörs på olika sätt och vill ha bostad, arbete, utbildning, mediefrihet, en rättsstat, hälsa, fria och rättvisa val med mera. Här är det viktigt att vår politik håller ihop, i den sammanhållna politik som vi beslutat om i riksdagen, det som benämns politik för global utveckling, PGU.
Fru talman! Sipri besökte nyligen utrikesutskottet. De har ett stort förtroende i det internationella arbetet för forskning om fred och säkerhet. De jobbar med en bred palett av frågor. På en aidskonferens nyligen mötte jag några forskare från Sipri som studerade förhållandet mellan hälsa och säkerhet. Som vi tidigare varit inne på har vi också kopplingar mellan miljö och säkerhet, vilket jag tror behöver uppmärksammas mer i framtiden. Många frågor i politiken hänger ihop, och det är viktigt att vi stöder den forskning som kan ge oss politiker ett brett underlag. Säkerhetspolitiken har ett brett anslag; det handlar inte enbart om vapen och militära förmågor.
Sverige har en lång tradition av att arbeta för fred och säkerhet. Regeringen visar i budgetpropositionen på vikten av att arbeta med nedrustning och icke-spridningsarbete. I våras beslutade vi i utskottet att ge regeringen i uppdrag att återkomma angående ett så kallat demokratikriterium vad avser vapenexporten. Det är ett viktigt steg för att markera riksdagens vilja att vapen inte ska exporteras till icke-demokratier. Det finns till stora delar redan reglerat men behöver ytterligare förtydligas. Regeringen bereder, som det står i betänkandet, för närvarande ett förslag om ny lagstiftning om krigsmateriel. Vi kristdemokrater hoppas att regeringen snarast möjligt återkommer i frågan.
Fru talman! Det är viktigt att Sverige verkar på många olika områden med fredsarbete. Det är bra att vi försöker bidra till medling i olika konflikter. Där kan vi säkert bli bättre, precis som Urban Ahlin från Socialdemokraterna sade tidigare i debatten. Det är bra att vi är pådrivande för att stärka EU:s dialog och medlingskapacitet. Sverige bör fortsätta att arbeta för att det etableras ett europeiskt fredsinstitut.
Även FN har en viktig roll som medlare, och där är Folke Bernadotteakademins utbildningsinsatser viktiga. Deras arbete och forskning kring FN-resolutionerna 1325 och 1820 visar på Sveriges engagemang för kvinnors utsatthet i krig och konflikter. Sverige har varit drivande i att det förra året inrättades en funktion med en särskild representant för FN:s generalsekreterare för att bekämpa sexuellt våld i krig och konflikter. Sveriges ekonomiska bidrag var viktigt för att snabbt få uppdraget på plats. Margot Wallström har ett tvåårigt mandat, och hon har gjort ett mycket bra arbete med dessa frågor. Vi vet att kvinnor drabbas mer av det sexuella våldet, och från Kongo har vi fått fasansfulla historier om massvåldtäkter som ger skador och men för livet för dem som blir utsatta. Det är en krigföring som påverkar hela samhället.
Kvinnors roll i konflikter behöver uppmärksammas än mer. Det handlar naturligtvis om skyddsaspekten men även om att öka kvinnors deltagande i fredsprocesserna och i de internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatserna för att förbättra insatsernas effektivitet och kvalitet. Regeringens politik syftar dessutom till att fler kvinnor ska delta i internationella insatser för att stärka jämställdheten ute i fält. Resolution 1325 har funnits i ganska många år, och många talar om den, men det är ofta svårt att få den att bli konkret när vi ser de olika konflikter som finns runt om i världen.
I många länder är kvinnor inte en naturlig del i konfliktarbetet. Man hittar olika anledningar till att kvinnor inte behöver införlivas i arbetet. Här måste vi anstränga oss mer för att hitta smarta vägar framåt. Det gäller framför allt i kulturer som sätter stopp i ett tidigt skede. Jag hör att det ofta sker i Afghanistan där lokala ledare säger att de inte vill ha en diskussion om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Hur tacklar vi det? Och hur kan kvinnorna i Libyen delta nu, efter kriget och konflikten? Vilka möjligheter får kvinnorna att verkligen delta? Här tror jag att vi måste göra mer för att utveckla och göra arbetet mer konkret när det gäller de viktiga resolutionerna 1325 och 1820.
Fru talman! Vi har fortfarande många utmaningar framför oss vad gäller freds- och konflikthantering. Nordafrika och Mellanöstern är regioner i vårt närområde där vi bör bidra till fred och stabilitet. Vi har också områden som Afrikas horn där det mänskliga lidandet är enormt på grund av konflikter som når in i Somalia, Eritrea, Etiopien, Sudan. Där måste Sverige i både EU och FN öka ansträngningarna för att få till stånd en fredlig utveckling. Sverige ska fortsätta att ha höga ambitioner när det gäller att bidra till fred och utveckling i världen. Sverige ska arbeta i enlighet med de ambitioner som fastslås i politik för global utveckling. Det gäller konflikthanteringsinsatser i konfliktländer runt om i världen, men det gäller även andra områden. Vi ska stödja fredlig utveckling. Vårt bistånd och vår krigsmaterielexport måste verka i samma riktning.
Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.