Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Anf. 84 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! I budgetbetänkandet är förutsättningarna speciella i år, som alla vet, eftersom riksdagen den 3 december fattade beslut om att ställa sig bakom de fyra borgerliga partiernas budgetramar, det vill säga Moderaternas, Folkpartiets, Centerns och Kristdemokraternas budgetramar. Därmed föll regeringens - Socialdemokraternas och Miljöpartiets med stöd av Vänsterpartiet - förslag i budgeten till budgetramar.

Sverigedemokraterna var de som var tungan på vågen. De ställde sig bakom de borgerliga partiernas budgetalternativ. Man kan diskutera röstningsprocessen. Men man kan också diskutera hur Sverigedemokraterna nu agerar i de olika utskotten. I detta utskott har de valt att reservera sig mot innehållet i de budgetramar som de själva har varit med och bifallit. Jag har lite svårt att förstå logiken i det, kan jag säga.

Jag kan dock konstatera att skillnaden mellan de två huvudalternativen för biståndsbudgeten, som detta handlar om, framför allt gäller den syn som vi i regeringspartierna i samarbetsregeringen tillsammans med Vänsterpartiet har föreslagit. Det innebär att vi utöver biståndsramen vill satsa 500 miljoner kronor på klimatsatsningar. Det är det som man emellanåt kallar för additionella pengar i biståndet.

Dessa pengar föll bort i och med rambeslutet. Detta var en redan ansträngd biståndsbudget utifrån att kostnaderna för den första tidens asylmottagande tas från biståndsmedlen. Som alla vet ökar antalet asylsökande i en orolig värld. Därmed ökar också denna kostnadspost i biståndsbudgeten. Det gör att biståndsbudgeten är ansträngd redan som det är. Den ansträngs nu ytterligare i och med de beslut om ramar som har fattats med majoritet här i riksdagen.

Detta är olyckligt och allvarligt. Det får inte långsiktigt hota Sveriges deltagande i ett internationellt klimatarbete. Jag vet att vår biståndsminister kommer att återkomma till detta i sitt anförande.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns en bred uppslutning i Sveriges riksdag och bland Sveriges partier för enprocentsmålet, det vill säga tanken att Sverige ska bidra till utveckling i den fattiga och förtryckta delen av världen genom att sätta av 1 procent av vår bruttonationalinkomst. Men det finns ett parti som har en annan uppfattning. Det är Sverigedemokraterna, som enträget hävdar att det räcker med 0,7 procent. Längre än så sträcker sig inte deras solidaritet, kan jag konstatera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Min, Socialdemokraternas och samarbetsregeringens uppfattning är att Sverige har råd med 1 procent och att vi till och med har en skyldighet att avstå 1 procent. Om vi betraktar den orättvisa situation som råder i världen och beaktar de underpriser vi betalar i vår rika del av världen för råvaror och tjänster som vi köper från fattiga delar av världen tror jag dessutom att 1 procent sannolikt är en ringa kompensation.

Det viktiga är dock också vilket innehåll utvecklingssamarbetet ska ha. När det gäller det långsiktiga innehållet finns ett brett samförstånd i Sveriges riksdag om många delar. Men det finns också saker som skiljer sig åt. De senaste åtta åren har det varit överfokus på utvärdering. Det har gett en kortsiktig biståndspolitik som alltför ofta har fokuserat på korta, mätbara resultat i stället för långsiktig utveckling. Där gör samarbetsregeringen nu skillnad. Sakta men säkert kommer svensk biståndspolitik att kunna förändras, och vi kommer att kunna skapa mer utveckling för den procent vi sätter av.

Men som jag sa är vi i en ekonomiskt hårt ansträngd situation nu. Det beror delvis på de stora avräkningarna för asylkostnader. Det är en avräkningsmodell som vi socialdemokrater fullt och fast står bakom och som vi har tillämpat åtminstone sedan 1982 - kanske längre tid än så, fast jag kan inte bevisa det. Modellen är också i enlighet med de internationella regelverk som finns inom OECD.

Vi vet också genom historien att kostnaderna för asylmottagning går upp och ned i takt med antalet asylsökande. Det är inget konstigt, och det är inget orimligt att det ökar just nu. Vi vet att det så småningom kommer att sjunka, och vi vet av erfarenhet att vi kommer att klara de ansträngningar som vi har just nu med många flyktingar som söker sig till säkrare platser i världen, däribland Sverige. Man ska också komma ihåg att det är ett fåtal av världens flyktingar som kommer till vårt land. Man räknar med att det just nu finns totalt runt 50 miljoner på flykt i världen. Det är fler än någon gång tidigare efter andra världskriget.

Med detta, herr talman, tackar jag för ordet. Vi har ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet vad gäller budgetramen. Vi kommer att avstå från att rösta i omröstningen.

Anf. 85 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi givetvis står bakom samtliga våra reservationer och vårt särskilda yttrande, men för tids vinnande i ett pressat schema i kammaren väljer jag att yrka bifall endast till reservation nr 2.

Vi debatterar som sagt i dag utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Den 3 december beslutade riksdagen, som tidigare nämnts, om budgetens ramar. Då gav vi i Sverigedemokraterna i första hand stöd till vårt eget budgetförslag med våra egna ramar och vår politiska inriktning också inom biståndet. När vårt eget förslag föll återstod regeringens och Alliansens förslag. Då valde vi att rösta på Alliansens förslag, och Alliansens ramar vann alltså omröstningen. Detta innebär dock inte att Sverigedemokraterna ställer sig bakom Alliansens budgetmotion och politik i sak, utan det var ett resultat av regeringens ovilja att inte ytterligare förvärra en politik som i grunden skadar hela det svenska samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det faller sig därför naturligt att vi i dagens debatt och votering följer upp vår egen politik vad gäller ramar och politisk inriktning inom biståndet. Men om regeringens biståndsbudget och Alliansens budget hade ställts mot varandra vid en votering i dag hade vi även i dag röstat på Alliansens förslag i andra hand. Den minskning på 515 miljoner kronor som Alliansen har föreslagit och som avser regeringens förslag på additionella medel för klimatinsatser i utvecklingsländer är vi nämligen överens om. Jag förutsätter att regeringen nu tar ansvar för att följa upp de ramar det har beslutats om och inte betalar ut pengar utöver ramen på 1 procent av bni.

Vi har vårt eget budgetförslag och vår egen motion. Och vi tycker att det är dags för ett mer ansvarsfullt bistånd med bättre uppföljning av resultat och där varje satsad krona ska göra så mycket nytta som möjligt för att hjälpa de mest utsatta människorna. Genom en grundlig översyn av ineffektivt bistånd, större koncentration av biståndet till de minst utvecklade länderna och färre inriktningar kan vi effektivisera utvecklingsbiståndet och år 2015 ha en biståndsram på 0,7 procent av bni, vilket också är i linje med FN:s rekommendationer.

Vi vill att fattigdomsbekämpning ska få ett mycket tydligare fokus i biståndet än i dag och att Sverige tar ett större humanitärt ansvar internationellt inom biståndet.

Vi står i dag inför flera stora humanitära kriser. Över 50 miljoner människor befinner sig på flykt. Situationen i Syrien och Irak är fortsatt mycket allvarlig, och miljontals människor har tvingats fly. Av dem är de allra flesta internflyktingar eller har flytt till närområdet. Det råder brist på resurser, och nu när vintern närmar sig är läget mycket allvarligt. Länder som Jordanien, Libanon och de kurdiska delarna av Irak har tagit ett mycket stort ansvar. Gång på gång har de ropat efter hjälp, och det är främst ökat bistånd som kan hjälpa dem att klara trycket på deras ekonomier. Oavsett flyktingpolitiken i Europa kommer nämligen de allra flesta flyktingarna att söka sig till närområdet.

Sverige har under lång tid fört en oansvarig politik och inte prioriterat hjälp i närområdet. Nuvarande regering vill avsätta 8,4 miljarder för avräkningar för flyktingmottagning i Sverige, alltså 27 procent av biståndet. Men regeringen vill samtidigt inte ge klara besked om vad man avser att bidra med till internationell flyktinghjälp, förutom några olika punktinsatser. Sverigedemokraterna vill helt och hållet avskaffa dessa avräkningar inom biståndet under budgetperioden.

Jag menar att både föregående och nuvarande regering med sin orättvisa fördelning av resurser har medverkat till att Jordanien och Libanon nu står i ett läge där den ekonomiska situationen är så pass allvarlig och belastad att de tvingas göra det svårare för flyktingar att ta sig in i Jordanien och Libanon.

Men det finns sätt att bistå de länderna. Världsbanken har upprättat fonder för att stödja samhällen i dessa länder med grundläggande behov då många flyktingar inte befinner sig i flyktingläger i FN:s regi utan också i värdsamhällen. Regeringen har utlovat 100 miljoner för det ändamålet. Det är jättebra, men det räcker inte. Och vad är 100 miljoner i förhållande till 8,4 miljarder i avräkningar? Sverigedemokraterna har budgeterat för att kunna avsätta 1 miljard för detta ändamål, alltså tio gånger mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vi måste fråga oss vad som är viktigast. Är det att statsminister Stefan Löfven eller kanske vår biståndsminister ska kunna sätta en gloria på huvudet för att Sverige har beviljat flest uppehållstillstånd i Europa? Eller är det viktigast att hjälpa flest flyktingar?

För mig och Sverigedemokraterna är svaret självklart. Målet måste vara att hjälpa så många som möjligt. I vår biståndsbudget har vi därför avsatt 3,6 miljarder för internationell flyktinghjälp för 2015 och 12,8 miljarder för internationell flyktinghjälp under budgetperioden. Med vår politik och våra ekonomiska prioriteringar skulle vi kunna hjälpa fler på ett ansvarsfullt sätt. Vi har också valt att satsa pengar utöver vår biståndsram på 0,7 procent för att kunna hantera det mycket allvarliga läget i Västafrika med ebola och de akuta behoven för att rädda människoliv.

Vi behöver naturligtvis också arbeta långsiktigt för att bekämpa fattigdom och förtryck i utvecklingsländer. Vi vill se ett bistånd som utgår från människors omedelbara behov i deras vardag. Vi vill bland annat öka satsningarna på vatten, sanitet och tillgång till livsmedel som är grundläggande mänskliga rättigheter och kan vara avgörande för människors överlevnad, hälsa, jämställdhet och utbildning.

Herr talman! Vi vill alltså se ett effektivt bistånd som kommer de mest behövande till nytta. Vi vill upphöra helt med de katastrofalt stora avräkningar som nuvarande regering gör och kraftigt öka det humanitära biståndet för att bekämpa ebola och hjälpa fler flyktingar. Och vi vill lägga tio gånger mer än regeringen på att stödja länder i Mellanöstern som tar ett stort ansvar.

Anf. 86 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Julia Kronlid pekar på hur Sverigedemokraterna vill sluta med avräkningarna för asylmottagning i Sverige. Vi vet också från andra sammanhang att Sverigedemokraterna vill minska antalet invandrare och asylsökande i Sverige väsentligt. Julia Kronlids påstående är alltså inte orimligt. Men inte ens de höga avräkningar som vi har nu räcker för att komma ned till de 0,7 procent av bni som Sverigedemokraterna vill ha. Eftersom avräkningarna från biståndsramen är 27 procent är det fortfarande tre procentenheter kvar av biståndsramen för att komma ned till den 0,7-nivå som Sverigedemokraterna talar om.

Samtidigt radar Julia Kronlid upp behjärtansvärda insatser som Sverigedemokraterna vill göra i olika sammanhang, bara de kan göras utanför Sverige.

Julia Kronlid, hur får Sverigedemokraterna ihop det här ekonomiskt? Och vad är det ni ska skära ned på mer i biståndet för att komma ned till 0,7? Det räcker nämligen inte att stoppa antalet asylsökande och få bort alla avräkningar. Ni behöver ta bort mer.

Anf. 87 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Först vill jag korrigera och säga att vi inte ska stoppa asylmottagandet. Det handlar om att förändra signalpolitiken och vilka rimliga krav vi ställer för asylmottagning i Sverige. Däremot vill vi ta bort avräkningarna och bekosta de kostnader som också vi kommer att ha inom ett annat utgiftsområde i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Sedan är det positivt att Kenneth G Forslund tycker att Sverigedemokraterna vill ha behjärtansvärda insatser i biståndet.

För att få svar på vad mer vi vill minska på kan man läsa vår mycket utförliga budgetmotion och vår mycket utförliga partimotion om biståndet. Där kan man se vad vi vill minska på och vad vi vill öka.

Ett exempel är att ett förutom Sverigedemokraterna enigt utskott vill bidra med ganska höga summor till den palestinska myndigheten, trots de brister som finns där och trots att den myndigheten år efter år betalar ut löner till terrorister.

En annan sak är att vi genom biståndet nu betalar länder i Östeuropa för att göra reformer för att kunna gå med i EU. Vi menar att vi redan betalar en hög EU-avgift, och även genom den betalas medel ut till länder för reformarbete. Vi tycker inte att det ska belasta det svenska biståndet.

Vi är också kritiska till generellt budgetstöd. Det gynnar korrupta ledare, hamnar i fel händer och går till fel syften. Även sådant bistånd vill vi minska på.

Jag skulle vilja ställa en motfråga. På vilket sätt anser Kenneth G Forslund det vara en rättvis fördelning av resurser och humant att lägga 8,4 miljarder på avräkningar i biståndet och samtidigt bara kunna ge besked om några punktinsatser för humanitärt bistånd i närområdet? Situationen där är akut nu.

Anf. 88 Kenneth G Forslund (S)

Herr talman! Sverigedemokraterna ska alltså inte stoppa asylmottagningen helt. Det har vi fått lära oss nu.

Julia Kronlid kommer sedan med den vanliga sverigedemokratiska argumentationen om att finansiera neddragningarna av biståndet genom att bland annat stoppa biståndet till den palestinska myndigheten. Hon upprepar argument som Sverigedemokraterna har lärt sig av sina högerradikala kamrater i Israel. Östbiståndet och det generella budgetstödet pekar hon också på. Det är två, möjligen tre länder som får generellt budgetstöd från svenskt bistånd.

Julia Kronlid! Det här räcker inte för att bekosta den neddragning av det svenska biståndet till 0,7 procent av bni som ni vill genomföra.

Du pekar på kostnaden för asylmottagningen här i Sverige i förhållande till Sveriges insatser ute i världen för att ta hand om flyktingar. Vi i Sverige ger via vårt bistånd stora ramstöd till olika FN-organ, bland annat till UNHCR. Vi är aktiva på en lång rad olika platser för att hjälpa till både med att bekosta och med att ta hand om dem som flyr undan krig, konflikter och förföljelse.

Men den breda majoriteten här i Sveriges riksdag - till skillnad från er Sverigedemokrater - inser att alla människor som flyr i världen inte kan vistas i flyktingläger i närområdet - och i vissa fall inte inom sitt eget land - där de allra flesta finns. En del av dem måste för sin egen säkerhet och sin egen överlevnad fly längre bort från den konflikt eller katastrof som de flyr ifrån. Det har ni Sverigedemokrater en väldigt blind fläck för att se.

Politik, som jag sade i en tidigare debatt, är inte antingen eller, det är att hantera både och.

(Applåder)

Anf. 89 Julia Kronlid (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag kan nämna några ytterligare exempel, men det är bara att läsa i betänkandet. Där står det väldigt utförligt vilka prioriteringar vi vill göra i biståndet.

Ganska mycket bistånd går i dag till olika multilaterala organisationer, och där finns det en brist. Det görs ingen uppföljning, och det är ganska svårt att följa den typen av bistånd. Därför har vi valt att prioritera framför allt FN:s organisationer, bland annat UNHCR och Världslivsmedelsprogrammet. Det finns dock andra multilaterala utvecklingsbanker som vi inte har prioriterat eftersom vi tycker att det är för svårt att följa vad biståndet verkligen går till.

Sedan har vi också en annan prioritering. Vi prioriterar ned bland annat ett bredare stöd till myndigheter och institutioner som vi tycker är svåra att följa upp och där det är svårt att se om pengarna verkligen går till de mest fattiga och utsatta människorna. Där vill vi göra en omprioritering för att satsa på utvecklingsbistånd i människors vardag i form av bland annat vatten och sanitet. Genom en sådan omfördelning av biståndet gör vi också vissa besparingar.

Sedan vill vi också ha en viss nedskärning av förvaltningskostnaderna inom Sida. Eftersom det är en mindre ram räknar vi med lägre förvaltningskostnader.

Vi vill också att det ska ske en neddragning till vissa myndigheter som sysslar till exempel med forskning. Det går ju inte främst till fattigdomsbekämpning.

Kenneth G Forslund tog upp detta med utsatta flyktingar som inte kan vara kvar i närområdet. Där litar jag på att UNHCR kan göra en bra bedömning. UNHCR gör ett väldigt bra arbete med de människor som har behov av vidarebosättning och av att vara kvotflyktingar. Vi har aldrig någonsin kritiserat att det finns de som har behov av att komma till Sverige via kvotflyktingsystemet.

Anf. 90 Pernilla Stålhammar (MP)

Rajo parlamenteskoro president!

(ANDRE VICE TALMANNEN: "Herr talman" säger vi i Sveriges riksdag.)

Ärade riksdagsledamöter, åhörare på läktaren och ni som ser det via tv-apparaterna där hemma! Tack för att ni lyssnar!

Tänk er att vi i den rika delen av världen har dukat ett vackert bord. Vi har frossat i överflöd i förrätt och huvudrätt. Vi har beställt in efterrätten, lika grandios som allt annat. Mätta och belåtna med stinna magar har vi varit på väg att resa oss upp och gå innan notan har nått våra händer.

Men sakta har vårt medvetande vaknat - alltför sakta, men ändå. Vårt överflöd har kostat, förmodligen mer än det har smakat. Vår planet har drabbats. Framför allt är det våra vänner i utvecklingsländerna som drabbas. Klimatet har börjat ropa på oss. Här i Sverige behöver Slussen byggas om för att inte saltvatten ska tränga in i dricksvattentäkten Mälaren. Oljesamhället har kostat. Öknar breder ut sig, paradisöarna Maldiverna är snart ett minne blott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Ja det har redan gått för långt. Det finns ingen Planet B. Men vad vi behöver är en plan B. Notan har kommit och den måste betalas - med ränta. Det är vår klimatskuld till världens fattiga. Det är vår klimatskuld till barnen som flyr undan klimatförändringar och skördar som slår fel, år efter år.

Det var år 2009 som den förre statsministern Fredrik Reinfeldt stod inför klimattoppmötet i Köpenhamn och lovade att en del av vår nota skulle betalas genom klimatfinansiering av insatser i utvecklingsländerna. Pengarna skulle vara additionella, det vill säga att de inte skulle tas från biståndet. Alldeles riktigt ansåg utvecklingsländerna att detta var ett rättmätigt krav.

Men åren gick, och det hände inte så mycket med "mänsklighetens ödesfråga". Nu står vi där: Vi ska betala notan för det som vi har tagit. Vi ska se till att utvecklingsländerna inte behöver gå via miljöfarlig energi och nedsmutsning i sin utveckling. Det är ett aldrig så litet rättmätigt krav från våra vänner i Afrika söder om Sahara.

Men ingenting hände förrän den rödgröna regeringen tillträdde. Precis när vi skulle resa till klimattoppmötet i Lima uppstod det en mycket allvarlig situation här i Sverige. Borgarna röstade ned vår budget med hjälp av Sverigedemokraterna, och vips var allt det som Fredrik Reinfeldt och Moderaterna lovat utvecklingsländerna som bortblåst.

Återigen var det dags att göra en springnota och ta ytterligare en halv miljard från biståndet i stället för att göra det som vi lovat internationellt, att betala vår nota med riktiga pengar, vår nota till dem som hade drabbats hårdast av vårt klimatfrosseri, vår nota till pojken som inte får mat på bordet för att skörden återigen har slagit fel och till den lilla flickan som måste jobba för att försörja familjen i stället för att gå i skolan.

Rajo parlamenteskoro president! Det spelar roll vilken regering Sveriges befolkning väljer, för oss i Sverige och för alla dem som lever i den fattigare delen av världen. Den borgerliga Alliansen tar från de fattiga för att ge till de rika. Och då säger de kanske: Vi har inte råd. Men visst har vi råd, bara man inte hade haft som sin grundläggande politik att sänka skatterna - förlåt, höja jobbskatteavdragen - för de rikaste i vårt rika samhälle Sverige.

Visst har vi ojämlikhet även här, en ojämlikhet som har ökat på grund av att de allra rikaste i Sverige fått mer, och fått mest de senaste åtta åren. Det vill vi rätta till.

Jag är stolt över att tillhöra en regering som tar klimatkrisen på allvar och som är villig att betala notan. Nu har vi tyvärr fått en alliansbudget och är på grund av det förhindrade att göra det rätta. Notan får ligga och förränta sig. De fattiga får ta ytterligare en smäll. För varje krona som nu tas från biståndet till klimatfinansieringen tas en krona från nödvändiga vacciner till barn, från utbildning för flickor, från mödrahälsovård till gravida kvinnor i länder där att föda barn är förenat med livsfara såväl för mamman som för barnet. Det är konsekvensen av att högerpartierna valde att köra över regeringens budget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

En gång i tiden var Sverige banbrytande. En enig riksdag antog år 2003 politiken för global utveckling. Det var en fantastiskt viktig politik som tyvärr inte tagits riktigt på allvar.

Det är dags, mina vänner, att ta politiken för global utveckling på allvar och börja föra en sammanhållen politik. Vi kan inte fortsätta att ge bistånd med ena handen och sedan ta tillbaka mångdubbelt genom att till exempel understödja klimat- och skatteflykt. För 1 krona som går in i utvecklingsländerna går 10 kronor ut. Vi måste få till stånd nya regler så att utvecklingsländerna får sin rättmätiga del av skatter. Och genom internationella lagar måste vi se till att omöjliggöra för företag att trolla bort pengar genom skatteparadis.

Samma krav som ställs på biståndet måste också gälla för företag som tar del av svenska exportkrediter. Vi måste se till att EU:s jordbrukspolitik inte ohämmat gynnar storbönder i Europa till men för utvecklingsländerna när EU dumpar jordbruksprodukter på världsmarknaden till vrakpriser. Vi måste se över patent och regelsystem för till exempel medicin och miljöteknik. Utvecklingsländerna ska inte behöva vänta för att få ta del av livsnödvändig medicin och klimatnödvändig miljöteknik. Vapenexporten till diktaturer och länder i konflikt måste upphöra.

Rajo parlamenteskoro president! Det krävs krafttag för att göra politiken samstämmig så att den på allvar prioriterar mänskliga rättigheter, demokrati och klimatåtgärder. Jag är stolt över att tillhöra en regering som faktiskt vill göra det. Det är en regering som tar politiken för global utveckling på allvar.

Rajo parlamenteskoro president och kära lyssnare! Det spelar roll vilken regering Sveriges befolkning väljer den 22 mars. Det spelar roll för Sverige och för världen.

Vi har tillsammans med S och V skrivit ett särskilt yttrande till betänkandet, och vi kommer därför att avstå från att rösta.

Anf. 91 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag tycker faktiskt att vi ska följa praxis i riksdagen och säga herr och fru talman. Men det var inte det vi skulle prata om nu.

Jag har en fråga till Pernilla Stålhammar. Regeringen och Miljöpartiet vill föra en feministisk utrikespolitik, även inom området biståndet. Det verkar som att även allianspartierna i utskottet är överens. Att kämpa för lika rättigheter, som Pernilla Stålhammar har tagit upp i sitt anförande, för män och kvinnor, demokrati och jämställdhet i andra länder är bra. Där är vi absolut överens. Det sker allvarliga övergrepp mot kvinnor och flickor i utvecklingsländer. Det ska vi kämpa mot.

Men feminism kan vara så mycket mer. Det finns många inriktningar inom feminismen. I Sverige har feminismen utvecklats till något som jag menar inte står för verklig frihet för kvinnor och män och lika rättigheter utan snarare till och med mansfientlighet. Politiker ska bestämma vad som är bäst för män och kvinnor när de ska ut i arbetslivet, inte tro på föräldrars förmåga att ta hand om sina barn, stå för den mest liberala abortpolitiken i Europa och att begrepp som familj och äktenskap ska upplösas.

Vad är det för typ av feministisk politik som ska föras i utrikespolitiken, menar Miljöpartiet, som också finns företrätt i regeringen?

Anf. 92 Pernilla Stålhammar (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Tack så mycket!

(ANDRE VICE TALMANNEN: Herr talman!)

Givetvis ska den feministiska politiken och jämställdhetspolitiken genomsyra allt vi gör. Inom utvecklingssamarbetet, där man skriver strategier, måste man titta särskilt på jämställdhetsfrågan. Jämställdhetsfrågan är feministisk politik. Det är rättigheter för kvinnor och för män.

Detsamma gäller att lyfta upp kvinnor i olika sammanhang i utrikespolitiken. Det finns mycket att ta tag i även i Sverige när det gäller kvinnor på beslutande positioner i det svenska samhället, inom den svenska statsapparaten, när det gäller att understödja kvinnor i parlament i utvecklingsländerna, när det gäller att understödja kvinnor att nå de positioner som behövs för att kunna fatta de verkliga besluten.

Vad är det för rätt man fråntar människor, Julia Kronlid, att välja i Sverige? Vad är det Julia Kronlid syftar på?

Anf. 93 Julia Kronlid (SD)

Vad är det jag syftar på?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Herr talman!)

Herr talman! Jag syftar bland annat på att Miljöpartiet på sin hemsida skriver att om pappor är hemma med sina barn kan kvinnor göra det de verkligen vill göra. På vilket sätt kan man avgöra vad det är kvinnor vill? Kvinnor måste själva få avgöra om de vill spendera längre tid med sitt barn eller om de vill arbeta. Det är att stå för verklig frihet.

Miljöpartiets feminism, Socialdemokraternas feminism och vänsterfeminismen i Sverige vill sätta sig över kvinnor och avgöra vad som är bäst för dem. Det vill inte jag ska överföras i utrikespolitiken. Jag tycker inte att man helt och hållet kan likställa feminism och jämställdhet.

Vi är överens om att vi vill se ökad jämställdhet och lika rättigheter för män och kvinnor, men det blir komplicerat när man ska sätta etiketten "feministisk utrikespolitik" utan att tydligt kunna definiera vad den ska stå för.

Vill ni i utrikespolitiken, Pernilla Stålhammar, ha samma inriktning, att man ska bestämma över kvinnors liv och deras livsval? Eller ska man stå för verklig frihet för kvinnor och män att göra sina egna val?

Anf. 94 Pernilla Stålhammar (MP)

Tack!

(ANDRE VICE TALMANNEN: Herr talman!)

Givetvis ska alla människor få bestämma över sitt eget liv. Jag är glad att Sveriges regering även tidigare har fört en politik som har stått upp för jämställdhet såväl i Sverige som internationellt. Men det finns så mycket mer att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Julia Kronlid nämnde aborträtten, som ni inte står för. Tänk dig att du har blivit våldtagen i ett krig eller att du har blivit gravid när du var liten och inte har rätten att bestämma över din egen kropp. Den rätten ska väl ändå få förbehållas den kvinnan?

Anf. 95 Hans Linde (V)

Herr talman! Världen är inte rättvis. Klyftorna är enorma mellan nord och syd, mellan fattiga och rika, mellan män och kvinnor. Nästan en miljard människor saknar i dag tillgång till rent vatten. Varannan minut dör en kvinna eller en flicka i samband med en graviditet, och i dag kommer 17 000 barn som inte har hunnit fylla fem år att dö.

Världen skulle kunna se i grunden annorlunda ut. Det finns tillräckligt med resurser för att utrota fattigdomen och ge alla människor ett värdigt liv. Vi har lyckats här i Sverige att i stort sett utrota mödradödligheten och hungern. Det skulle vi också kunna göra i Bolivia och i Moçambique.

Världen är orättvis därför att det finns de som tjänar på orättvisorna. I dag finns 85 personer på jordklotet som äger lika mycket resurser som världens 3,5 miljarder fattigaste. 85 personer - de ryms i en liten del av denna kammare - äger lika mycket resurser som halva mänskligheten. Ojämlikheten och de ökade klyftorna är utvecklingens och fattigdomsbekämpningens största hinder.

Vänsterpartiet menar att utveckling och fattigdomsbekämpning kräver en rad åtgärder på en rad områden. Det krävs skuldavskrivningar, och det krävs en klimatpolitik där de rika länderna och de multinationella företagen tar sitt ansvar. Det krävs ett stärkt regelverk för vapenhandel, en reformering av IMF och Världsbanken, tydligare globala regler för utländska investeringar och rättvisa handelsregler. I grunden krävs en annan ekonomisk världsordning, en rättvis världsordning med en tydlig omfördelning av både makt och resurser från nord till syd, från rika till fattiga, från män till kvinnor.

Biståndet kan inte ensamt förändra världen, men biståndet kan förändra människors liv. Tack vare svenskt bistånd kan den unga kvinnan i Khulna i Bangladesh genomföra en legal och säker abort. Genom vårt bistånd får funktionsnedsatta i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan möjlighet till utbildning, rehabilitering och försörjning. I Zambia har småbönder tack vare svenskt stöd fått möjlighet att organisera sig och utveckla sin produktion.

Därför är jag stolt att säga att Vänsterpartiet i den budget som vi lade fram tillsammans med regeringen kunde vara med och rädda biståndet till två länder där svenskt bistånd har gjort väldigt stor skillnad: Bolivia och Burkina Faso. Där har därmed Sverige även fortsättningsvis möjlighet att göra stora insatser för att bekämpa fattigdom och orättvisor.

Herr talman! Att få bestämma över sin egen kropp och få uttrycka sin sexualitet på sina egna villkor är grundläggande mänskliga rättigheter. Men det är rättigheter som kränks och inskränks i alltför många av de länder som Sverige samarbetar med. Jag noterar att det är rättigheter som också ifrågasätts i denna kammare.

Bristande tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och mödravård samt inskränkt aborträtt och diskriminering av hbtq-personer är centrala hinder för demokratisering, fattigdomsbekämpning och utveckling. Men det är också fenomen som slår sönder liv och tar liv världen över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det finns enorma behov av givarländer som är beredda att arbeta för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i syd. Men alltför många givare saknar modet och viljan att engagera sig i de här kontroversiella frågorna. Samtidigt ser vi hur de krafter som motsätter sig kvinnors rätt till sin egen kropp och motsätter sig hbtq-personers rättigheter mobiliserar runt om i världen, tyvärr även i Sverige och i denna kammare.

Därför är det svårt att se något politiskt område där Sverige har ett större mervärde än när det kommer till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Jag är stolt också på detta område. Vänsterpartiet har i sitt samarbete med regeringen kunnat ge tydliga avtryck i form av tydliga skrivningar om feministisk utvecklingspolitik med starkt fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Men jag och Vänsterpartiet nöjer oss inte med budgetöverenskommelser. Vårt mål är tydligt. Vi vill se en tydligt feministisk utvecklingspolitik i ord och handling. Ett bra första steg skulle vara att införa en målsättning om att minst 10 procent av biståndsbudgeten ska öronmärkas för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Herr talman! Det finns dock delar av den biståndsbudget vi presenterar tillsammans med regeringen som jag måste erkänna att jag är mindre stolt över. Dalarna kommer under 2015 att få mer bistånd än Bangladesh, samtidigt som 5 200 bangladeshiska kvinnor dör varje år i samband med en förlossning. Blekinge län kommer att få mer bistånd än Kambodja, samtidigt som 2,7 miljoner kambodjaner lever i extrem fattigdom. Sammanlagt kommer 27 procent av biståndsbudgeten inte att lämna Sverige.

Det här är inte rimligt. Det finns egentligen ingenting som hindrar oss från att minska avräkningarna. Åtskilliga andra länder har valt en betydligt mer restriktiv linje än Sverige. Det handlar om val och prioriteringar. Att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna - deras stödparti i budgetomröstningen - valde att prioritera RUT-avdrag, halverad restaurangmoms och jobbskatteavdrag för miljonärer framför ett högt bistånd av hög kvalitet är inte så förvånande. Men jag måste också vända mig till Socialdemokraterna och Miljöpartiet och säga att jag är besviken över att ni inte var beredda att gå längre i förhandlingarna, höja skatten lite mer för svenska höginkomsttagare och avskaffa RUT-avdraget. Då hade vi också tillsammans kunnat minska avräkningarna.

För mig som vänsterpartist är det enkelt. Förnybar energi i Tanzania, stöd till hbtq-rörelsen i Uganda och näringskex till barn i Dhakas slum är bistånd. Flyktingmottagande i Gävle, studier för utländska studenter vid Linnéuniversitetet och avskrivning av gamla skulder som funnits sedan Sverige sålde kustbevakningsfartyg till diktaturer i Västafrika är inte bistånd.

Vi hade därför velat att Sverige agerade för att skärpa regelverken för vad som ska räknas som bistånd. Vi hade önskat att regeringen i OECD:s biståndskommitté Dac drev att flyktingmottagande, studier för utländska studenter och skuldavskrivningar inte ska kunna räknas som bistånd.

Vårt bistånd gör skillnad. Därför blir också priset så högt när vi inte lyckas upprätthålla ett högt bistånd av hög kvalitet. Det är kvinnorna och männen i Bangladesh, Afghanistan och Zambia som betalar det priset.

Jag vill därför avsluta genom att yrka bifall till reservation 3.

Anf. 96 Hillevi Engström (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Barbari, tragedi och ett stort nederlag - så beskriver en av våra svenska tidningar det ofattbara våld som i går drabbade så många av våra mest skyddsvärda, i det här fallet barnen i en skola i Pakistan. I skolan ska det finnas en framtid för alla världens barn. Det ska vara en plats som man är trygg på och som inger hopp för framtiden. Men hoppet för barnen i denna skola byttes snabbt till motsatsen när fler än 130 barn blev brutalt mördade.

Detta är ett av världens oroligaste hörn, där familjer varje dag kämpar för sin överlevnad och för en drägligare tillvaro. Det här attentatet måste på allvar fördömas å det allra kraftigaste. Det visar också att Nobels fredspris i år gick till en kamp som måste fortsätta att föras, nämligen kampen för barns rättigheter. Vi får aldrig backa undan för terrorismen och extremismen. Där tror jag att jag har hela Sveriges riksdag med mig.

Herr talman! Den som gör en resa har något att berätta, lyder ett gammalt talesätt. Det är inget som kan vara mer sant när det gäller min resa inom utvecklingsbiståndet i Sverige och utomlands. Jag har sett vad det bidrar med. Jag har under det senaste året haft möjlighet att på plats se betydelsen av vad Sverige gör i andra länder genom till exempel Sida, Världsbanken och olika civilsamhällesorganisationer och vilken stor skillnad det gör för människor på marken.

Under alliansregeringens åtta år lyckades vi årligen avsätta 1 procent av bni till internationellt utvecklingsbistånd. Eftersom vi samtidigt hade en väldigt god ekonomisk utveckling med tillväxt och ordning och reda i statsfinanserna ökade biståndsbudgeten väsentligt under de här åren. Tillväxt i ekonomin är nämligen en förutsättning för ett generöst bistånd. Därför tycker jag och Alliansen att det är oroande att regeringen har föreslagit väsentligt höjda skatter på arbete och det som leder till tillväxt. En sådan politik skulle i förlängningen på allvar riskera att biståndet till fattiga och förtryckta människor minskade.

Under de resor som jag fått tillfälle att genomföra har jag fått möjlighet att prata med och lyssna på personer som är mottagare av svenskt bistånd. Jag har också blivit imponerad av alla de insatser som olika biståndsarbetare gör i världens fattigaste och farligaste länder. Deras arbete är helt fantastiskt. Jag tycker att vi ska vara stolta över det.

Jag har mött flyktingar, före detta barnsoldater och kvinnor som blivit gravida mot sin vilja och fått hjälp att genomföra en säker abort. Jag har träffat barn i skolor i slumområden och unga flickor som mot sin vilja blivit bortgifta och blivit med barn när de själva varit barn - och sett konsekvenserna av det.

Ett besök gjorde särskilt starkt intryck, nämligen mitt besök på Panzisjukhuset i Kongo, där doktor Mukwege, som jag för övrigt hoppas kommer att få Nobels fredspris så småningom, behandlar flickor och kvinnor som blivit utsatta för det allra grövsta sexuella våld man kan tänka sig, i en del fall inte bara en gång utan till och med flera. I Kabul träffade jag barn som drabbats av att trampa på en landmina. Landminorna är fortfarande inte borta, fastän kriget är borta. Jag har sett vad vi med svenska biståndspengar kan bidra med till rehabilitering.

Jag har inte alls upplevt nöden när den varit som allra värst. Jag har betraktat den, sett från utsidan, men jag har försökt få och faktiskt fått ganska mycket med mig. Jag har blivit berörd. Vissa av bilderna kommer för alltid att finnas med mig, långt efter att jag har lämnat den här kammaren. Jag har också insett hur otroligt lyckligt lottade vi är som haft förmånen att av en slump födas i Sverige, ett av världens bästa länder att växa upp i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! För en tid sedan hade jag förmånen att tillsammans med FN-förbundet och några av utskottets ledamöter göra en studieresa till Bangladesh. Det blev då väldigt påtagligt för oss hur miljöförstöring och klimatförändringar påverkar de allra mest fattiga och utsatta människorna.

I slutet av augusti i år beslutade alliansregeringen om en resultatstrategi för just Bangladesh, och denna håller nu den nya regeringen med statsrådet Lövin på att implementera. Jag tror att det är betydelsefullt att vi har en bred samverkan och samsyn om denna resultatstrategi och biståndet i stort, i synnerhet dess bärande delar. I den här strategin fokuserar regeringen bland annat på förbättrad miljö, begränsad klimatpåverkan och stärkt motståndskraft mot miljöpåverkan, klimatförändringar och naturkatastrofer, liksom på vikten av stärkt demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och frihet från förtryck.

Alliansregeringens resultatstrategi som beslutades innebär ett stöd på 1,6 miljarder kronor under de närmaste fem åren.

Jag tror att samsynen bland de flesta av partierna i Sveriges riksdag är väsentlig, för den visar att vi menar allvar, att det är långsiktigt och på riktigt.

På vår studieresa i Bangladesh fick i alla fall jag - och även de övriga, tror jag - många nya intryck och fördjupade insikter om betydelsen av de gemensamma satsningar som FN:s olika organisationer gör på plats.

Ett litet exempel är de dammar som byggs och de vattenpumpar som man kan driva med solcellsenergi och som gör att varje by får en egen vattenpump. Det innebär inte bara tillgång till färskvatten, som är en stor bristvara. Det innebär också att kvinnor kan slippa gå långa sträckor, uppemot någon mil, för att hämta vatten och på den långa promenaden löpa risk att bli utsatta för våld eller våldtäkt.

Det är uppenbart - det visste vi redan innan, men det blev ännu mer påtagligt på plats - att miljöförstöring och klimatförändringar drabbar de allra fattigaste människorna i de fattigaste länderna hårdast, inte minst kvinnorna. Alliansregeringen investerade under sin tid mer än 8 miljarder kronor åren 2010-2012 för att motverka just fattiga länders klimatförändringar. Det var mer än något annat EU-land, och det tycker jag att vi ska vara stolta över.

Det är också viktigt att arbetet nu intensifieras i och med starten av den gröna klimatfond som alliansregeringen var med om att driva fram under det svenska ordförandeskapet i EU 2009 och i vars styrelse jag har varit representant under lång tid. Alliansen har redan under uppstartsfasen bidragit substantiellt, och vi vill fortsätta med generösa insättningar i fonden. Sverige ska fortsätta att ligga i framkant för bättre miljö och minskad klimatpåverkan genom våra insatser såväl här i Sverige som i utvecklingsländerna.

Herr talman! För ganska precis ett år sedan stod jag i den här talarstolen och beskrev den dåvarande regeringens, Alliansens, biståndspolitik. Sedan dess har mycket hänt. Tyvärr har situationen för människor runt om i världen förändrats, inte alltid till det bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vi ser i dag fler humanitära kriser som har den högsta klassificeringen, och antalet flyktingar är rekordstort. Syrien, Irak och Ukraina är exempel på mycket allvarliga konflikter. Därutöver pågår ett allvarligt ebolautbrott i Västafrika som kräver omfattande insatser från det internationella samfundet.

I en värld som brinner måste vi fortsätta att göra vad vi kan för att hindra nöd och förhindra död. Vårt stöd till FN:s olika organisationer, som UNHCR, Unicef, UN Women, World Food Program och katastrofbiståndet, är bara några av de områden vi måste fortsätta att prioritera. Listan är lång på vad som behöver göras, och Sverige varken kan eller ska göra allt eller finnas överallt. Då handlar det om att man behöver prioritera och prioritera rätt. Däri ligger svårigheten.

Nå, är nu allt helt perfekt när det gäller biståndet? Svaret på den frågan måste bli nej. Biståndet verkar i de allra fattigaste och ofta farligaste länderna. Det är en riskbransch vi verkar i. Korruptionen är ofta hög i de länder där människor har det som allra sämst, men det betyder inte att vi kan svika de människor som lever just där.

Under Alliansens tid har vi kommit en bra bit på väg genom reformagendan, men fortfarande finns det stora utmaningar för den nuvarande regeringen. Fokus på resultatstyrning och korruptionsbekämpning måste fullföljas, och precis som OECD-Dac påtalar i sin granskning av Sverige 2013 måste tillräckliga resurser avsättas för att följa upp resultaten av biståndet. Därför ger vi i Alliansen i vår budget ytterligare 14 miljoner kronor till Sida för att möjliggöra höjd kompetens i styrning, kontroll och uppföljning av biståndet.

OECD-Dacs granskning gav Sverige beröm för de reformer som Alliansen genomfört. Förbättringsagendan måste nu fortsätta så att svenska skattebetalares pengar verkligen kommer fattiga och förtryckta människor till del och för att förtroendet för biståndet ska behållas och gärna öka.

Biståndsramen är drygt 40 miljarder kronor för 2015, vilket gör Sverige till ett av världens mest generösa länder. Det är bara Sverige, Norge, Danmark och Storbritannien som når över 0,7 procent. Vi delar regeringens uppfattning att vi under mandatperioden återigen ska uppnå enprocentsmålet.

Avslutningsvis vill jag understryka behovet av nya och innovativa flöden till utvecklingsbiståndet. Om vi ska lyckas med en ambitiös utvecklingsagenda och nya hållbara mål krävs ett utvecklat samarbete med andra och nya aktörer.

Genom att vi står starka tillsammans kan vi påverka och bidra till att förbättra situationen för dem som lever i fattigdom, förtryck eller under ökat miljöhot.

Sist men inte minst, herr talman, önskar jag kammarens ledamöter och anställda en god jul. Om man går i stress inför dessa julklappar kan jag tipsa om att köpa det som kallas Ingenting, det vill säga att ge ett bidrag till någon av alla de bra organisationer som hjälper de mer än 50 miljoner människor som befinner sig i en väldigt allvarlig och utsatt situation.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

I detta anförande instämde Fredrik Malm (FP).

Anf. 97 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Hillevi Engström tar upp en väldigt allvarlig händelse i Pakistan. Det är bra att hon gör det och även tydliggör att vi aldrig någonsin ska backa undan från terrorism. Med anledning av det skulle jag vilja ställa en fråga.

Sverigedemokraterna har i flera motioner kritiserat allvarliga brister inom Palestinska myndigheten. Vi framhåller där att vissa grundläggande krav bör ställas för att de ska kunna erhålla bistånd från Sverige. Ett av kraven är att löneutbetalningar till dömda terrorister ska upphöra.

Svaret från utskottet inklusive Moderaterna och de övriga allianspartierna är bara att man inte delar vår bild av situationen.

Reglementet för utbetalningarna finns inom myndighetens eget regelverk och har bland annat publicerats i myndighetens egen tidning. Och det är terrorister inte bara inom Fatah som har belönats utan även inom Hamas.

Då undrar jag: På vilket sätt är det att aldrig backa undan från terrorism att övriga utskottet inte delar kravet som vi ställer? Och vad är det egentligen för bild som man inte delar? Vad menar man med det uttrycket? Delar man inte bilden som vi har att det är fel att belöna terrorism, eller förnekar man att det ens förekommer? Jag skulle gärna vilja ha ett svar från Hillevi Engström.

Anf. 98 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det är Moderaternas uppfattning att vi aldrig någonsin ska vika undan från extremism och terrorism. Det ska såklart inte vara så att vi, som Julia Kronlid beskriver det, belönar terrorism. Tvärtom ska terrorismen bekämpas på olika håll och på olika sätt. Det är en viktig ståndpunkt som vi har.

Anf. 99 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Jag tycker inte att jag fick svar. Vi belönar alltså en myndighet - belönar kanske är fel uttryck, men vi ger bistånd till en myndighet som i sin tur belönar dem som har begått terrorhandlingar. Där tar vi inte tydligt avstånd från terrorism.

Jag kan också tycka att det kan vara viktigt att ge myndigheten bidrag för att de ska få en demokratisk utveckling, men då måste de kunna uppfylla rimliga krav. Vi har en motion om det. Våra krav är att de ska sluta hylla, belöna och uppmana till terrorism, ta tydligt avstånd från antisemitism och visa prov på att vilja styra i enlighet med demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

Det finns ett uppmärksammat fall där en person har fängslats bara för att han har kritiserat korruptionen i myndigheten. Jag har själv träffat en journalist i Israel som har talat om hur oerhört allvarlig situationen är där vad gäller yttrandefrihet.

Jag undrar alltså: Vad är det i våra - som vi tycker rimliga - krav på Palestinska myndigheten som övriga utskottet inklusive Hillevi Engström inte delar?

Anf. 100 Hillevi Engström (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att vi aldrig på något sätt vill medverka till att belöna eller hylla terrorism. Det är någonting som måste bekämpas, och vi har samma strategi här som i vårt utvecklingsbistånd.

Vi måste också fortsätta att stödja Palestinska myndigheten och de människorna. Avsikten med bistånd är ju att förbättra situationen för fattiga och förtryckta människor. Det är det vi ska göra, och det tror jag att vi kommer att fortsätta med längre fram på ett sätt som kanske blir ännu mer tydligt när det kommer nya resultatstrategier. Men att belöna och hylla dem som går terrorns ärenden kan jag aldrig någonsin ställa upp på.

Anf. 101 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! En ekonomisk politik som sätter jobben i första rummet - där jobben växer till växer också ekonomin till - är en viktig förutsättning för att vi ska kunna bistå andra, bistå förtryckta och konfliktdrabbade människor och hjälpa fram en hållbar värld.

På grund av den ekonomiska politik som förts under de senaste åtta åren har faktiskt biståndet ökat med 10 miljarder. Under hela den tiden har vi också legat på enprocentsnivån. Det är då i tider av kris, en global ekonomisk kris, inte bara den kris vi har sett i EU.

Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, kvinnors möjligheter samt klimatet har varit prioriterade teman under de gångna åtta åren.

Sveriges bistånd ska göra skillnad, inte bara i ord utan också i handling. Vi kan också se av den resultatredovisning som finns i regeringens budget att Sverige fortsatt gör skillnad på flera av de områden som prioriterats - trots att vi har en diskussion kring resultatredovisningen och hur den ska formuleras för att den ska kunna följas upp på ett bra sätt av riksdagen. Det finns alltid på alla områden möjligheter att göra bättre - även här. Det som är viktigt är naturligtvis att det inte kastar år från år, för då kommer man inte att kunna följa något. Då blir det hela tiden nya utgångslägen eller ingångsvärden, som det så populärt heter i dag.

Vi har varit tydliga med att satsa för att försöka nå millenniemålen. Vi bidrar specifikt när det handlar om fyra av fem. Det handlar om kvinnors hälsa, mödrahälsovården och de reproduktiva rättigheterna. Det är också i det sammanhanget värt att understryka vikten av att lyfta hbtq-personers mänskliga rättigheter. De är hårt ansatta i dagens värld.

Från Centerpartiets sida vill vi utveckla en hållbar värld - socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Post-2015 måste ha det fokuset. Från vår sida har vi lyft tanken på att göra om och göra nytt utifrån den post-2015-agenda som vi förväntar oss att se. Det handlar om att vi utvecklar politiken för global utveckling, som nu har drygt tio år på nacken, till en politik för hållbar global utveckling. Vi hade gärna sett en parlamentarisk utredning komma till stånd på det området, men vi får väl anledning att återkomma i den delen.

Herr talman! Konflikter leder till väldiga bakslag när det gäller utvecklingsområdet. Vi ser det i Afrika, sub-Sahara, där konflikter raserar vad som uppnåtts i utvecklingssamarbete under många år. Klimatförändringar kastar också om de utvecklingsresultat som vi har uppnått.

Världsbankens president är tydlig, precis som Ban Ki Moon, och säger att om vi inte ser klimatfrågan som en del av utvecklingsagendan riskerar vi att kasta oss tillbaka 20 år när det gäller uppnådda resultat. Jag hörde från World Economic Forum att finansministern i ett afrikanskt land var tydlig med att säga: Ni pratar om klimat å ena sidan och om utveckling å andra sidan. För oss är de två förenliga. Det är samma sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det är väl lite grann så som vi måste se det. Vi måste få ihop en agenda som samlar ambitionerna globalt utan att missa de viktiga områdena när det gäller MR, demokrati, kvinnor och kvinnors möjligheter. Det handlar också om utbildning och om insikten om att biståndet, eller de globala insatserna den vägen, inte är den ensamma lösningen, utan det är ett komplement som kan växla in flera aktörer för att göra större skillnad. Det är det som vi måste se när vi tittar på post-2015.

Nästa år kommer att bli oerhört viktigt. Det handlar om att förena de globala agendorna på klimatområdet med utvecklingsagendan, att få ihop dem till en agenda. Då handlar det om att profilera vilka insatser vi ska göra men också om att säkra de ekonomiska resurserna.

Vi från Centerpartiets sida är beredda att arbeta i hela biståndsbudgeten för att göra skillnad. Det kan inte vara så att vi bara ser biståndet som en insats på några områden och att vi sedan ska komma med någon helt ny penningpåse för att prata klimat. Vi måste se det hela som ett. Därför är vi glada över att det nu verkar finnas en samsyn, åtminstone när jag lyssnade till Stefan Löfven i förra veckan här i kammaren. Han var tydlig med att säga att klimatfinansieringen kommer att fullföljas som utlovats. Det är vår hållning, och vi är glada över att vi från alliansregeringens sida var beredda att satsa de 300 miljoner som vi markerade.

Jag noterar att den nuvarande regeringen inte har betalat ut de första 150 miljonerna, som vi avsåg att betala ut i samband med Berlinmötet. Men vi är glada över att vi kan ha en samsyn i fråga om att vi ska stödja och stärka den klimatfond som måste till. Det är viktigt för att kunna lösa uppdraget under nästkommande år, men det måste göras på ett smart sätt som gör att det inte bara är budgeten som finansierar, utan att varje budgetkrona drar till sig ytterligare resurser. Då kommer vi att kunna klara de gemensamma målen. Annars kommer vi att få se nya besvikelser och nya svårigheter att nå en samsyn globalt.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Jag vill bara säga att vi har valt att inte följa upp våra krav i motioner som är undertecknade av mig, på grund av vad som hände här i kammaren. Vi har valt att släppa dem, men vi släpper såklart inte de tankar och de förslag som ligger bakom dem.

(Applåder)

Anf. 102 Sofia Damm (KD)

Herr talman! FN:s millenniemål om halverad världsfattigdom och förbättrad tillgång till rent vatten har uppnåtts. Och allt fler barn får en möjlighet att gå i skolan. Detta är oerhört glädjande.

Men i en värld där många fortsatt lider svårt av fattigdom och förtryck kan vi inte luta oss tillbaka. Vi varken kan eller får vara nöjda med att nästan en miljard människor går hungriga eller att de universella, okränkbara och mänskliga fri- och rättigheterna på många håll alltjämt endast är en lyx för ett utvalt fåtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

För varje mun som mättas, för varje kvinna som kommer in på arbetsmarknaden och för varje individ som tillåts tänka, skriva, tala, rösta och tillbe fritt blir chansen till utveckling större.

Vi kristdemokrater menar att utveckling, fattigdomsbekämpning och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna hänger samman. Vi anser att vi har ett moraliskt ansvar att agera. Sverige ska ha en ambitiös utvecklingspolitik och ett generöst och effektivt bistånd.

Herr talman! I dag saknar fyra av fem barn i världen tillgång till de mest grundläggande vacciner. Endast ett fåtal har tillgång till alla nya och livräddande vacciner. Tack vare breda vaccinationsprogram har barnadödligheten sjunkit från drygt 12 miljoner barn år 1990 till 6,6 miljoner barn år 2012. Tidigare i höstas indikerade biståndsministern att nedskärningarna i biståndsbudgeten mycket väl skulle kunna komma att drabba finansieringen av vaccinprogram. Med anledning av att alliansregeringen fyrdubblade stödet till vaccinering sa biståndsministern i en intervju i Svenska Dagbladet att man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara en så enormt stor givare i olika sammanhang.

En halverad barnadödlighet på 22 år är en bedrift och borde anses vara relevant. Det borde också vara relevant att prioritera vaccinationsprogram i en tid då ebolavirusets dödliga framfart visar hur det är att stå utan vaccin. Det är enkelt att dokumentera hur vaccin har förbättrat hälsonivåerna och räddat människoliv. Antalet barnförlamningar har gått ned från 300 000 till 3 000, och inom en ganska snar framtid ska polio kunna vara helt utrotat. På 1970-talet dog 20 miljoner barn av diarré varje år, och nu är siffran nere i 8 miljoner. Det finns vaccin för att utrota mässling, smittkoppor, tbc och malaria.

Dessa medicinska utvägar ur lidande och för tidig död ska inte enbart vara förbehållna välbeställda familjer. Alla ska få hjälp. Därför är tillgången till vaccin helt central för att nå FN:s millenniemål om minskad barnadödlighet, och med anledning av detta betonar utskottet i sina ställningstaganden vikten av att fortsätta att prioritera satsningen på Gavi och dess verksamhet. Det är en organisation som sedan starten år 2000 har bidragit till att öka antalet vaccinationer i världen. Gavi har framgångsrikt vaccinerat 500 miljoner barn och därmed räddat nästan sex miljoner liv.

Biståndsundersökningar i länder som Storbritannien och Australien har betygsatt Gavi som en av de mest kostnadseffektiva biståndsorganisationerna. För att Gavi ska kunna genomföra sin strategiska plan för perioden 2016-2020 krävs 7,5 miljarder amerikanska dollar. Det skulle möjliggöra att två barn per sekund skyddas mot livshotande sjukdomar under hela femårsperioden. Uppskattningsvis skulle det rädda fem till sex miljoner människoliv. Nog kan det anses vara relevant att Sverige är en stor givare i dessa sammanhang, för vad är större nytta än att rädda människoliv när de är som skörast?

Herr talman! Sverige ska aktivt bidra till en ambitiös post-2015-dagordning för att utrota fattigdom och främja global utveckling. Något som särskilt betonas i arbetet, vilket vi kristdemokrater är övertygade om är helt rätt, är just fokuset på demokrati och mänskliga rättigheter som en grundläggande förutsättning för utveckling. Detta är grunden för att människor ska kunna utvecklas till ansvarstagande men också ifrågasättande medborgare. Vi menar att ett samhälle som saknar en kritisk röst inte kan utvecklas och förbättras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vi kristdemokrater lyfter därför fram vikten av att via biståndet kunna stötta lokala journalister, advokater och frivilligorganisationer som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i sina hemländer. Vi ska dock också ge stöd för exempelvis byggande av demokratiska partistrukturer. Där finns också dagens så kallade PAO-stöd, alltså stöd till partianknutna organisationer som fokuserar på demokratibiståndsprojekt. Det är ett oerhört viktigt område inom biståndsbudgeten.

Herr talman! Den kristdemokratiska ideologin sätter människovärdet i centrum, och det måste också biståndspolitiken göra. Varje individ har ett och samma okränkbara värde. Ska vi komma någon vart med vår strävan efter att utrota fattigdom och förtryck måste vi ha människovärdet som utgångspunkt. Apartheid i Sydafrika vore ett otänkbart begrepp om de vita i Sydafrika hade velat ta till sig att människovärdet inte har ett dugg med hudfärg att göra, Museveni i Uganda - presidenten vi en gång hoppades på - hade aldrig kunnat beröva hbtq-personer människovärdet, och Isil hade aldrig kunnat brutalt mörda på grund av religiös tillhörighet. Ja, listan på brott mot mänskliga fri- och rättigheter kan dessvärre göras lång.

Nationella beslut får globala konsekvenser och bidrar därför till att styra den globala utvecklingen i den ena eller andra riktningen. Samtliga politikområden ska genomföra sin politik på ett sätt som tar hänsyn till effekter för utvecklingsländer och tar till vara alla möjligheter att bidra till målet. Bristande samstämmighet mellan olika delar av regeringens politik riskerar att motverka framsteg när det gäller global utveckling.

Vi välkomnar regeringens besked att man ska intensifiera arbetet med politiken för global utveckling och vill understryka att den måste ha en central plats i hela regeringens arbete. Kristdemokraterna vill se en bred utredning för att omhänderta de stora utmaningar vi har framför oss, och vi kommer att återkomma till denna fråga och våra förslag i samband med behandlingen av PGU-skrivelsen.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag gärna poängtera vikten av det civila samhällets aktörer och att dessa stärks, inte bara som genomförare av statligt svenskt bistånd utan också för att de möjliggör för oss enskilda människor att ta ansvar för utvecklingen i världen. Genom dem kan vi bidra, var och en av oss, för att bekämpa fattigdom och förtryck. Givandet är ett bevis på att människor ser andra människors behov och vill hjälpa till.

Det civila samhället är en naturlig plats för människor att göra en insats, visa att det inte går att förhålla sig likgiltig och engagera sig. Jag vill uppmana regeringen att aldrig se det ideella engagemanget som en konkurrent till politiken, vilket förslaget att avskaffa avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer indikerar. Att försvaga de mellanmänskliga banden kan aldrig kompenseras med en ny myndighet, mer byråkrati och ytterligare ett bidrag.

Så här i jultider vill jag, precis som Hillevi Engström gjorde, betona att många väljer att ge en meningsfull julklapp genom att skänka en slant till en organisation som hjälper människor i nöd. Vi ska värna svenskarnas generösa inställning till det statliga biståndet, men varje ytterligare krona till alla nödlidande via organisationer är också viktig - särskilt nu när julen närmar sig och många lider på grund av fattigdom och förtryck, där barn får uppleva allt annat än julefrid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Anf. 103 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman och ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka för alla inlägg. Jag tycker att det är oerhört värdefullt att vi i Sverige har en så levande och initierad debatt om biståndsfrågorna och ett stöd för Sveriges viktiga utvecklingspolitik. Det gäller inte alla länder i Europa och inte alla rika länder. Vi ska vara stolta över vårt engagemang.

Ärade ledamöter! Vi står i dag vid ett historiskt vägskäl. De beslut vi under de närmaste åren fattar i Sverige och på den internationella arenan kommer att ha en avgörande betydelse för vilket samhälle och vilken värld vi lämnar efter oss till kommande generationer. Det handlar dock också om vilken värld vi som sitter här i kammaren kommer att bli gamla i.

Enastående framsteg har gjorts under de senaste decennierna. Världen över har miljontals människor lyfts ur fattigdom och lidande. Hopplöshet och umbäranden har förbytts mot en tillvaro av drägliga livsvillkor, optimism och framtidstro. Millenniemålet att halvera fattigdomen är faktiskt uppnått, och nästan 90 procent av världens befolkning har i dag tillgång till rent vatten. Nio av tio barn börjar i dag skolan, och den globala mödradödligheten har minskat med 45 procent sedan 1990. I många utvecklingsländer är en ny medelklass på stark frammarsch.

Det här är framgångar vi alla kan glädjas åt och vara stolta över att ha bidragit till, bland annat genom vårt svenska bistånd och utvecklingssamarbete. Om det är något som millenniemålen och de senaste decenniernas utvecklingssamarbete har visat är det detta: När världens länder går samman för en gemensam sak kan vi uppnå enastående resultat. Vi kan göra världen bättre, mer anständig, mänskligare och varmare.

Min vision är en värld där det traditionella biståndet inte längre behövs, men innan det kan bli verklighet återstår mycket arbete. Trots de framsteg vi har gjort vet vi nämligen att nästan en miljard människor i världen fortfarande går hungriga och att drygt lika många lever i extrem fattigdom, både materiellt och i form av total maktlöshet, utslagning och stigmatisering. Vi vet att 800 kvinnor om dagen dör i samband med graviditet och förlossningar, och vi vet att skillnaderna och klyftorna mellan och inom länder nu ökar i stället för att minska.

Vi vet att situationen söder om Sahara, i synnerhet i de sviktande staterna, leder till mänskligt lidande och global osäkerhet. Vi vet att ojämlikheten är ett av vår tids största problem, vilket har inskärpts i rapport efter rapport från World Economic Forum, OECD och FN-organen.

Vi har i dag en situation i världen där det inte sedan andra världskriget varit så många människor på flykt. Syrienkonflikten beskrivs nu av FN som den värsta humanitära katastrofen i vår tid. Ebolautbrottet i Västafrika skördar tusentals offer och visar på den exceptionella sårbarheten i samhällen som härjas av krig, konflikter, fattigdom och korruption. Det internationella samfundets förmåga och vilja att avhjälpa denna situation innan katastrofen var ett faktum har lämnat mycket övrigt att önska.

Vid sidan av dessa utmaningar talar forskarsamhället om att vi gått in i en ny geologisk tidsålder, antropocen, där människans påverkan på miljön sker med en sådan omfattning och hastighet att det saknar historiskt motstycke. Vi människor har nu blivit den kraft som mest präglar planetens livsförutsättningar. En världsekonomi som inte gör någon skillnad mellan socialt inkluderande, hållbar tillväxt och ohållbar tillväxt, som ständigt knaprar på jorden ändliga naturresurser och oåterkalleligt producerar sopor, driver livsuppehållande ekologiska system mot kritiska planetära gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Två tredjedelar av de ekosystem vi är beroende av för vår överlevnad är allvarligt hotade. Produktionen och konsumtionen slukar 50 procent mer naturresurser jämfört med för 30 år sedan, och sopberget fördubblas på bara tio år. Återhämtningstakten för de förnybara resurser som mänskligheten förbrukar under ett år är nu ett och ett halvt år. Vi skulle alltså behöva ett och ett halvt jordklot för att i dag försörja jordens befolkning på ett hållbart sätt.

De ekonomiska och ekologiska systemen befinner sig på kollisionskurs. Att svara upp mot den utmaningen är en fråga inte minst för oss i Sverige, som ledare i den globala utvecklingspolitiken och trovärdiga aktörer i den globala klimatfrågan. Den globala uppvärmningen kommer att föra med sig dramatiska konsekvenser för vår framtid om den inte hejdas. Klimatförändringar riskerar att slå särskilt hårt mot världens fattiga och mot de senaste decenniernas framgångar på utvecklingsområdet. Vi vet att de globala koldioxidutsläppen fortsätter att öka år efter år.

I den rapport som FN:s högnivåpanel för post-2015-agendan publicerade förra året drog man den skarpa slutsatsen att om vi inte lyckas bromsa klimatförändringen kommer vi inte heller att lyckas utrota fattigdomen i världen. Därför går fattigdomsbekämpning och ett progressivt klimatarbete hand i hand. I denna sammansatta situation, som rymmer både stora möjligheter och allvarliga risker, kan behovet av en kraftfull och solidarisk bistånds- och utvecklingspolitik inte underskattas. Världsfattigdomens utrotande är inom räckhåll för oss. Det är en historisk möjlighet, och det är vår moraliska skyldighet att ta vara på den i kraft av den mänsklighet vi delar med varandra.

Nästa år, 2015, ges Sverige möjlighet att vara en stark röst för internationell utveckling och solidaritet med världens fattiga och utsatta samtidigt som det internationella samfundet ges möjlighet att gå samman med ett tydligt gemensamt åtagande. Financing for development-konferensen äger rum i Addis Abeba i sommar och toppmötet i FN:s generalförsamling i september, då målen för den nya globala utvecklingsagendan ska beslutas, och sedan har vi klimattoppmötet i Paris.

Aldrig förr har världen haft en så komplex agenda på bordet under ett och samma år, skrev FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon i den syntesrapport om de nya utvecklingsmålen som publicerades för två veckor sedan. Resultaten från dessa tre internationella sammankomster kommer att påverka den globala utvecklingen på ett avgörande sätt under lång tid. Vi har därför under 2015 möjlighet att åstadkomma en genomgripande positiv global förändring för ett värdigt liv för våra medmänniskor i andra länder och för en samhällsutveckling som varaktigt vårdar den planet vi har att leva på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Som Sveriges biståndsminister kommer jag att göra mitt yttersta för att verka för skarpa beslut och åtaganden inom ramen för dessa processer. Jag kommer att göra mitt yttersta för att stärka och utveckla bistånds- och utvecklingspolitikens andra områden i samarbete med riksdagens ledamöter, organisationer i det civila samhället och näringslivet. Jag kommer att se över och omarbeta den biståndspolitiska inriktningen för att åtgärda de brister som identifierats både innehållsligt och processmässigt. Jag kommer till exempel att initiera en nystart för PGU, politik för global utveckling, och i samarbete med andra departement verka för en samstämmig utvecklingspolitik, ett tydligt fattigdomsfokus och en skarp miljö- och klimatpolitik. Jag kommer att verka för att ytterligare klimatsäkra biståndspolitiken på en rad centrala områden.

Jag kommer också att fortsätta att utveckla överenskommelsen med civilsamhällets organisationer, ett viktigt initiativ som bland annat den tidigare biståndsministern Hillevi Engström var med och startade. Jag kommer att ta fram en ny infokomstrategi och bredda den inriktning som föreligger i dag. Infokomstödet ska inte bara informera om biståndets resultat utan också användas till att levandegöra debatt och dialog. Civilsamhällets organisationer är inte bara ett instrument för demokratin utan en självklar del av demokratin.

När vi sitter i riksdagens kammare kan det ibland framstå som om det viktigaste uppdraget för oss folkvalda inte är att lösa problem utan att skapa så många som möjligt för våra motståndare. Jag menar att vi alla här på allvar måste höja blicken och inse vidden av de globala utmaningar vi tillsammans har att hantera. Därför är jag innerligt glad att vi har en stark enighet, över blockgränsen, om enprocentsmålet och om betydelsen av humanitära insatser både på plats i biståndsländerna och här hemma i form av ett generöst flyktingmottagande.

Under min tid som EU-parlamentariker lyckades vi över partigränserna komma överens om en förändring av EU:s fiskeripolitik, en förändring som var absolut nödvändig om vi skulle kunna ha levande hav eller något fiske kvar att tala om i framtiden. Det är en framgång som jag är stolt över och som jag tar med mig som bevis på att vi i den politiska sfären kan vara pragmatiska och samarbeta för att åstadkomma verklig förändring.

Jag är oerhört stolt över att Miljöpartiet och Socialdemokraterna i vår regeringsbudget enades om 500 miljoner kronor i additionella medel till den gröna klimatfonden 2015. Att vi gjorde det, exakt det som utvecklingsländerna bett oss göra, så att biståndspengar inte ska försvinna till klimatinvesteringar, innebar ett internationellt genombrott för klimatfinansieringen. När Sverige i Berlin utlovade 4 miljarder kronor till 2020 och därmed blev största bidragsgivare per capita banade det väg för att fler länder drog sitt strå till stacken. Men med den budget som nu föreligger är pengarna borta, och vi tvingas skära i det traditionella biståndet för att hålla våra internationella löften. Pengar som kunde ha gått till humanitärt bistånd, till viktigt jämställdhets- och demokratiarbete, till institutionsbyggande och hälsovård försvinner nu.

Jag hade hellre sett en enighet beträffande principen om additionalitet så att vi inte, som nu, hade behövt skära ned 500 miljoner på biståndet. Jag inbjuder de partier som internt i regeringsställning stred för principen om additionalitet att i framtida budgetförhandlingar prioritera global rättvisa högre än borgerlig endräkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

År 2015 utgör en unik möjlighet att få till stånd internationella överenskommelser som tydligt står på de fattigas och utsattas sida, att för första gången förverkliga en genuint hållbar samhällsekonomi, att lägga fast en kurs för våra samhällen som inte äventyrar klimatet och livet på jorden som vi känner det. Låt oss ta den möjligheten tillsammans!

I detta anförande instämde Kenneth G Forslund (S).

Anf. 104 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Först vill jag säga till biståndsminister Isabella Lövin att det är trevligt och bra att hon deltar i debatten. Sedan vill jag säga att jag tycker att det är anmärkningsvärt att de 500 miljoner som skulle ha tagits additionellt nu ska skäras på det humanitära biståndet. Det om något ska det väl inte skäras i. Nog måste det finnas andra delar i biståndet som kan prioriteras bort, till exempel det generella budgetstödet. Då har vi löst den frågan.

Den fråga jag vill ställa till biståndsminister Isabella Lövin gäller avräkningarna. Ministerns partikolleger i Miljöpartiet har i tidigare biståndsdebatter i denna kammare ett flertal gånger, faktiskt på ett föredömligt sätt, kritiserat föregående regerings höga avräkningar eftersom det urholkar biståndet och tar pengar från sådant som biståndet är avsett till, att bekämpa fattigdom och förtryck i utvecklingsländer. Nu företräder biståndsminister Isabella Lövin en regering som till och med ökar avräkningarna kraftigt, till 8,4 miljarder, vilket utgör 27 procent av det totala biståndet. Det handlar alltså om rekordhöga nivåer.

Samtidigt prioriteras inte hjälp till krisernas närområden, där situationen är akut. Jag vet att regeringen gör olika punktinsatser, och det är jättebra. Men dessa insatser ligger långt ifrån några 8 miljarder.

Situationen i till exempel Jordanien och Libanon är allvarlig, men regeringen har utlovat att stödja dem med endast 100 miljoner via Världsbankens fonder. Hur kan det vara en rättvis fördelning - 8,4 miljarder för flyktingmottagning i Sverige som kan hjälpa några få, medan länder som tar emot miljontals människor ska få 100 miljoner? Hur kan biståndsministern försvara en sådan orättvis fördelning av resurser och försvara så höga avräkningar när Miljöpartiet förut varit kraftiga motståndare till avräkningar?

Anf. 105 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Jag tackar Julia Kronlid för frågan. Det stämmer att Miljöpartiet alltid har ansett att vi har råd att finansiera flyktingavräkningar utöver enprocentsmålet, som alla här i riksdagen utom Sverigedemokraterna är ense om.

Nu har vi en situation där vi har extremt många människor på flykt i världen, precis som Julia Kronlid sa i sitt anförande. Det är över 50 miljoner människor som är på flykt. Enligt de beräkningar som finns för 2015 kommer Sverige att kunna ta emot betydligt fler än under 2014 - därav ökningen av de så kallade avräkningarna.

Att Miljöpartiet har gått med på den här konstruktionen i budgetförhandlingarna handlar om två saker. Först och främst handlar det om att Alliansen lämnade efter sig 90 miljarder i budgetunderskott och att dessa 8 miljarder inte går att trolla fram från ett år till ett annat genom att man tar från andra utgiftsposter i Sveriges ekonomi. Då måste vi se om vi kan hitta dessa pengar under utbildning eller sjukvård eller någon annanstans. Men vi har inte kunnat hitta något ställe som det också finns en enighet i Sveriges riksdag om att ta pengarna från.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Principen om asylrätten som en mänsklig rättighet finns där. När det gäller hur mycket vi hjälper på plats stämmer det inte riktigt att det handlar om 100 miljoner. Sverige har bara i år bidragit med 460 miljoner, nästan en halv miljard, på grund av krisen i Syrien. Sedan krisen i Syrien började har vi gett 1,2 eller 1,4 miljarder - jag är osäker på siffran. Vi är alltså mycket aktiva för att hjälpa till på plats. Men den promille människor som kommer till Sverige kan vi knappast neka att komma hit.

Anf. 106 Julia Kronlid (SD)

Herr talman! Det som jag skulle vilja föra fram är att detta också handlar om en politisk vilja och vilka politiska signaler som vi skickar ut. Jag menar att biståndsministern nu skickar ut signalen att om flyktingar lyckas ta sig den långa och farliga vägen via flyktingsmugglare till Sverige finns det en stor kassakista på många miljarder, bland annat 8,4 miljarder inom biståndet. Men för dem som finns kvar i närområdet finns det långt ifrån lika stora resurser.

Naturligtvis ska vi hjälpa människor på flykt på två sätt. Men det handlar om hur man prioriterar. Jag skulle vilja lyfta fram följande symbolik när det gäller de resurser som vi ska ge till flyktinghjälp. Om vi har tio äpplen har tidigare och nuvarande regering valt att ge nio äpplen för att satsa på flyktingmottagande i Sverige och ett litet ynka äpple för att ge hjälp i närområdet. Här vill vi prioritera annorlunda. Man ska kunna göra både och. Men vi måste prioritera satsningar där vi kan hjälpa så många som möjligt.

Vad är viktigast för biståndsminister Isabella Lövin? Är det att bevilja flest uppehållstillstånd, eller är det att hjälpa flest flyktingar med de resurser som vi har? Biståndsministern var mycket tydlig med att vi inte har obegränsat med resurser, och det är bra att regeringen kan inse det. Då är frågan hur vi ska använda våra resurser bäst. Där menar vi att vi bör kunna satsa mycket mer på hjälp i närområdet.

Om regeringen nu har råd att göra avräkningar på 8,4 miljarder i biståndet, varför kan ministern då inte verka för att komma upp i de nivåer som Sverigedemokraterna föreslår, alltså att för 2015 bidra med minst 3,6 miljarder till internationell flyktinghjälp och 12,8 miljarder under hela budgetperioden?

Anf. 107 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Det är utmärkt att Julia Kronlid påminde om de 3,6 miljarder som Sverigedemokraterna har öronmärkt för UNHCR. Sverigedemokraterna har 10 miljarder mindre i sin biståndsbudget än alla andra partier i Sveriges riksdag i och med att ni har 0,7 procent av bni och inte 1 procent av bni som mål. Dessutom vill ni avsätta 3,6 miljarder till UNHCR, pengar som de för övrigt inte har bett om. De är oerhört nöjda med Sveriges bidrag och också oerhört nöjda med att Sverige som ett av få länder i Europa ställer upp och tar ett solidariskt ansvar för de få flyktingar som faktiskt tar sig från närområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Då undrar jag var Sverigedemokraterna tänker skära ned sina 13,6 miljarder från det befintliga svenska biståndet. Ni tänker uppenbarligen inte lägga en krona på flyktingmottagande i Sverige, men ni tänker ta drygt 3,6 miljarder till UNHCR, vilket blir 5-6 miljarder, och jag undrar var ni tänker ta dem? Det är inte så att östreformsamarbetet och budgetstödet på något sätt kommer i närheten av det. Ni kommer också att ta från vatten och sanitet, mödra- och hälsovård och alla de saker som ni säger er värna om.

Jag måste också säga att det är oerhört viktigt att vi också har ett förebyggande arbete ute i världen. När katastrofen är ett faktum kan vi inte göra allt. Dessa länder i närområdet klarar i dag inte att ta emot fler flyktingar. Julia Kronlid vet nog också att var fjärde person som bor i Libanon i dag är en flykting från Syrienkonflikten. Det finns närmare 700 000 flyktingar från Syrienkonflikten i Jordanien, ett land som nu har problem med till och med sitt grundvatten på grund av den ökade tillströmningen av människor. De öppnar sina hjärtan och sina gränser. Men de har oerhört svårt att säga att vi ska betala för att de ska fortsätta med detta.

(Applåder)

Anf. 108 Hans Linde (V)

Herr talman! Detta känns både lite märkligt och sorgligt, eftersom den biståndsbudget som vi diskuterar i dag inte är Isabella Lövins biståndsbudget. Det är inte min biståndsbudget heller. Det är en biståndsbudget som har röstats fram av Hillevi Engström och Sverigedemokraterna. Man skulle nästan kunna tycka att tidigare talare borde ha gått ut på toaletten och ställt dessa frågor till sin egen spegelbild och försvarat sin egen biståndsbudget i stället för att stå här i talarstolen och ställa frågor till en biståndsminister som precis har förlorat en budgetomröstning.

Jag måste erkänna att jag i detta läge inte är helt avundsjuk på Isabella Lövin och att vara biståndsminister med en biståndsbudget med lägre ambitioner, inte minst när det gäller klimatarbetet.

Men trots allt har Isabella Lövin en viss makt kvar som biståndsminister att genom regleringsbrev, resultatstrategier och så vidare kunna styra en del av det svenska biståndet. Därför skulle jag vilja ställa två frågor till henne.

Den nya regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet, kom överens om att Sverige skulle avbryta utfasningen av biståndet till Bolivia och Burkina Faso. Man gav ett tydligt besked till dessa länder om att man skulle fortsätta med de viktiga insatser som Sverige har gjort i dessa två länder, inte minst när det gäller klimatfrågor, fattigdomsbekämpning och kvinnors rättigheter.

I det osäkra läge som vi befinner oss i är frågan: Kommer Bolivia och Burkina Faso att få ett nytt besked av S- och MP-regeringen, eller står man fast vid att Sverige ska fortsätta med ett utvecklingssamarbete?

Min andra fråga rör frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. I budgeten kunde vi se att efter att Vänsterpartiet hade kommit in och förhandlat med regeringen fick vi ett tydligt fokus på SRHR-frågor och på en feministisk utvecklingspolitik. Detta är saker som biståndsminister Isabella Lövin verkligen kan fortsätta driva och utveckla. Tyvärr hörde vi inte så mycket om det i det anförande som hon höll tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Under tidigare borgerliga regeringar har vi kunnat se att ungefär 7 procent av biståndsbudgeten har gått till SRHR. Kommer vi att få se några satsningar från Isabella Lövins sida nu för att öka Sveriges fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter?

Anf. 109 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! När det gäller Burkina Faso och Bolivia befinner vi oss nu i en oerhört olycklig situation. Bland annat kan man säga att läxan som man borde ha lärt sig av det som har hänt nu är att man måste finna en bred enighet i Sveriges riksdag innan man tar beslut som på detta sätt kan ändras från ett val till ett annat. Det berör naturligtvis människor, det är strategier som är gjorda och projekt som redan är igång.

Med tanke på det stundande extra val som regeringen ämnar utlysa vore det olämpligt att i det här läget bestämma sig för en utfasning av de två länderna när man nu har annonserat att utfasningen ska avbrytas.

Under 2015 har vi inte för avsikt att fasa ut de här länderna, utan det handlar om människor som är anställda och om deras framtid. Man får vara noga med att inte ge olika besked som kan ändras om tre månader igen.

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och samarbetsregeringen har naturligtvis samma syn på vikten av att Sverige driver SRHR-frågorna. Sverige har en unik position och en lång tradition av att driva dem och även en unik kunskap att dela med sig av. Vi har inte minst sekunderat EU:s jämställdhetsexperter för att integrera jämställdhetsdimensionen i EU:s utvecklingspolitik, som nu planeras för 2014 och framåt.

Vi tycker att det här är en oerhört viktig sak.

Anf. 110 Hans Linde (V)

Herr talman! Jag välkomnar biståndsministerns besked att man inte under 2015 åter kommer att dra igång något slags utfasningsprocess för Bolivia och Burkina Faso.

Jag tycker att det har blivit väldigt olyckligt med denna hattighet fram och tillbaka. Det är viktigt att vi har ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det är genom långsiktighet vi når resultat.

Jag skulle önska att Isabella Lövin kunde ge ett besked om åtminstone ambitionerna efter extravalet. Har Isabella Lövin, om hon får förnyat förtroende som biståndsminister, ambitionen att fortsätta ett långsiktigt utvecklingsarbete med Bolivia och Burkina Faso?

Jag vill understryka detta med SRHR. Jag har haft förmånen att få lyssna till flera inlägg och anföranden av Isabella Lövin i olika sammanhang. Mycket har varit bra. Jag håller med om mycket av det som biståndsministern har sagt, men jag saknar lite. Var är det stora engagemanget för kvinnors rättigheter och för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter?

Detta är viktigt, för om vi ska vara helt ärliga finns det i dag många givare runt om i världen som gör mycket bra och olika saker medan det är försvinnande få som är beredda att driva de här frågorna. Om Sverige inte har en biståndsminister som är glasklar när det gäller SRHR-frågor är risken att ingen annan driver dem.

I synnerhet nu när vi har ett läge i Sveriges riksdag där personer ifrågasätter detta är det ännu viktigare att vi har en biståndsminister som är glasklar om SRHR-frågor. Vi har tidigare i debatten hört hur man ifrågasätter Sveriges stöd till SRHR-arbetet, som går ut på att kvinnor i Bangladesh ska kunna få en legal abort eller att vi utbildar barnmorskor i Afghanistan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det här blir på sätt och vis lite personligt. Vi har personer i den här kammaren som jämför mig, den person jag älskar mest på jordklotet och alla andra hbtq-personer med pedofiler och personer som har tidelag. I ett sådant läge behöver vi ha en biståndsminister som är glasklar här i denna kammare men också internationellt när det gäller SRHR-frågorna, inklusive hbtq-frågorna.

Anf. 111 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Det jag var på väg att säga var att vi har för avsikt att i regleringsbrevet ge Sida i uppdrag att se över jämställdhetsarbetet i hela sin verksamhet. Detsamma gäller miljöarbetet. Vi vill se att de här frågorna integreras i precis allt utvecklingssamarbete som Sverige är delaktigt i.

Detta är fundamentala frågor, för kvinnors möjligheter är en outnyttjad resurs i utvecklingsländer liksom i hela världen. Att få kvinnor delaktiga i fredsprocesser enligt FN:s resolution 1325 är en av våra absoluta prioriteringar. Sverige har ett mycket stort mervärde när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Jag har själv varit i Bangladesh, där jag fick ta del av alla de positiva effekter det har haft att Sverige varit med och drivit igenom säkra aborter. Antalet kvinnor som dör på grund av illegala och osäkra aborter har minskat med över 80 procent. Det var oerhört uppmuntrande att se.

Även om jag kanske inte alltid pratar om det i första rummet har detta en självklar vikt för mig. Jag tror inte att Hans Linde behöver vara orolig.

Anf. 112 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Jag lyssnade på statsrådets anförande och hörde naturligtvis en kritik när det gäller tillväxtfrågorna och tillväxtperspektivet.

För mig och Centerpartiet är det oerhört viktigt att vi klarar att visa det som har varit Sveriges unika mervärde även här: att vi kan förena en politik för ekonomisk tillväxt med insatser för att begränsa klimatpåverkan.

Det är just den frågan kampen ofta gäller när man möter utvecklingsländer som inte vill bli bromsade eller hindrade i att få göra det vi har gjort. Vi kan visa att vi kan förena tillväxt och klimatåtaganden. Jag undrar om statsrådet delar den synen.

Jag lyssnade också då man uttryckte att biståndspengar försvinner till klimatinvesteringar. Herr talman! För Centerpartiet handlar det om en agenda. Det handlar inte om olika påsar pengar eller olika agendor. Det handlar om att förena utveckling och klimatinsatser, både ekonomiskt och i sak - olika åtaganden.

Med anledning av det senaste uttalandet undrar jag, herr talman, vart de 300 miljoner som alliansregeringen utlovade och hade avsatt för att tillföra den gröna klimatfonden har tagit vägen.

Anf. 113 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! För det första vill jag gärna svara på det Kerstin Lundgren sa i sitt tidigare anförande om 150 miljoner för 2014. Ni hade avsatt 150 för 2015 och 150 för 2014, Kerstin Lundgren, så det är samma 300 miljoner. Det är inte 450 miljoner, om någon skulle få det intrycket.

De 300 miljonerna får vi nu sätta i den gröna klimatfonden, men vi kommer inte att kunna ge pengar till anpassningsfonden eller fonden för de minst utvecklade länderna. Vi måste ta pengarna någonstans.

Samarbetsregeringen hade 500 additionella miljoner utöver biståndsbudgeten. De pengarna tog vi, precis som Pernilla Stålhammar sa, från det extra jobbskatteavdraget, som vi inte ger. Dessa pengar är utökade intäkter till statens budget som vi har kunnat använda till att ge utvecklingsländerna precis det de har efterfrågat, i solidaritet med att de utvecklade länderna är de som har orsakat utsläppen. Här har vi gett en mycket viktig signal till utvecklingsländerna att Sverige står upp för den principen.

När det gäller tillväxtkritiken tror jag att Centerpartiet menar exakt samma sak som Miljöpartiet när vi pratar om grön och hållbar tillväxt som inte tär på jordens resurser. Det finns möjlighet till en hållbar omställning för utvecklingsländerna. De ska inte upprepa våra misstag. Vi ska skapa en tunnel genom de stora misstag som den industrialiserade världen har gjort så att de kan gå direkt på de smarta lösningarna med bra teknologi och ren energi.

Anf. 114 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Det är inte lätt att följa med i de ekonomiska transaktionsfrågorna i regeringens arbete.

Från vår sida hade vi avsatt och utlovat 300 miljoner till den gröna fonden. De pengarna fanns i det underlag som den nya regeringen tog över. Av dem har 150 miljoner från innevarande år inte förts över till nästkommande år. 150 miljoner har i stället gått till någonting annat under innevarande år som biståndsministern uppenbarligen tyckte var mer värt.

De 150 miljoner som skulle finnas kvar för 2015, som vi var eniga om, har ministern uppenbarligen tänkt använda till någonting annat. Det skulle ha funnits 300 miljoner avsatta för den gröna fonden. Då var det inte speciellt mycket kvar att hantera inom ramen.

I ärlighetens namn känns det lite som att regeringen har flyttat pengar och lekt med ord och inte riktigt kunnat klara ut vad det var man avsåg och hur man tänkte sig finansieringen. Det är nog ett av regeringens problem att det inte var speciellt tydligt i budgeten.

Men hade regeringen önskat hade åtminstone 300 miljoner funnits för den gröna fonden. Anpassningsfonden är någonting helt annat. Anpassningsfonden har dessutom fått pengar i tidigare budgetar. Under vår tid i regeringen klarade vi att finansiera och stötta det hela tiden.

Anf. 115 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Det är inte så förfärligt svårt att begripa, Kerstin Lundgren. Vi har lagt till 500 miljoner utöver de fyra borgerliga partiernas budget, och de 500 miljonerna hade vi avsatt för att ge till den gröna klimatfonden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Om de fyra borgerliga partierna nu tror att vi efter valet satte oss ned med er budget och utgick ifrån att det var den som skulle gälla efter den 3 december, när Sverigedemokraterna hjälpte till med att se till att oppositionens budget gick igenom, tror ni faktiskt fel. Det verkar vara en tämligen naiv inställning att vi ska regera med er budget.

Nu är situationen som den är. Vi har inte de 500 additionella miljoner, utöver biståndsramen, som ni hade planerat för. Ni hade från början planerat att dra av 150 miljoner under 2014 och 150 miljoner under 2015 för att ge till den gröna klimatfonden. Vi hade andra prioriteringar - det stämmer. Men det betyder att vi kunde ge ytterligare 300 miljoner inom ram till olika biståndsverksamheter, och inte till klimatfonderna.

Anf. 116 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag välkomnar biståndsministerns uppfattning att insatser mot klimatförändringar går hand i hand med fattigdomsbekämpning. Det tycker nämligen vi också.

Under alliansregeringens åtta år ökade biståndsbudgeten med ungefär 10 miljarder kronor på grund av att vi hade en av Europas mest välskötta ekonomier. Vi hade tillväxt. Vi hade 300 000 fler som arbetade och som bidrog till statsbudgeten.

Samtidigt som biståndsbudgeten ökar med 10 miljarder kronor har Miljöpartiet ett beslut om att man vill ha ett nytt ekonomiskt system som inte bygger på ekonomisk tillväxt. Min enkla fråga till biståndsministern gäller Miljöpartiets ekonomiska politik, som innebär att inte ha någon tillväxt. Om den politiken hade fått råda på utgiftsområde 7, som handlar om att minska fattigdom, bidra till att förbättra situationen för fattiga och förtryckta människor och minska klimatpåverkan, hade det utgiftsområdet ökat eller minskat om vi inte hade haft någon tillväxt under de senaste åtta åren?

Anf. 117 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Jag måste tacka Hillevi Engström för den frågan. Den ger mig ett alldeles ypperligt tillfälle att förklara vad Miljöpartiet refererar till när det gäller tillväxtdiskussionen. Det här är inte någon isolerad företeelse för Miljöpartiet, som man verkar tro i det svenska politiska landskapet.

EU-kommissionen antog i somras ett meddelande kring begreppet cirkulär ekonomi. World Economic Forum har också lagt fram en rad rapporter kring ämnet cirkulär ekonomi. The new climate economy var ett initiativ från den förutvarande regeringen där man talar om att frånkoppla ekonomisk tillväxt från resursförbrukning och miljöförstöring.

Det här är diskussioner som pågår på universitet och i internationella sammanhang. Och i hjärtat av EU-kommissionen har man gjort det i årtionden. Det är ingenting konstigt.

Vad vi ser framför oss är en tillväxtekonomi som bygger på cirkulära, materiella flöden och där man inte förbrukar mer än vad jorden kan producera och där man satsar på social tillväxt och kulturell och digital möjlighet till en växande ekonomi. Det här är den enda vägen för mänskligheten. Det är inga konstigheter.

Anf. 118 Hillevi Engström (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Det är ändå så att vi här i riksdagen har ett mål om att avsätta 1 procent av bruttonationalinkomsten för internationellt utvecklingssamarbete för att hjälpa fattiga och förtryckta människor och minska klimatpåverkan i världen. När ekonomin växer och vi har en tillväxt ökar också de medel som vi kan satsa på det här området. Det är inte för inte som vi har kunnat uppnå 10 miljarder kronor mer under alliansregeringens period.

Vi kan också se, vilket är viktigt, när krisen slår till i vår omvärld: Vad är det då man tvingas dra in på? Jo, det är ekonomiskt utvecklingsbistånd till fattiga länder. Vi vet att EU-snittet i dag är 0,4 procent i ODA, utvecklingsbistånd, medan Sverige har lyckats upprätthålla 1 procent som ett av få länder i hela världen tillsammans med Storbritannien, Norge och Danmark. Vi kan lämna den frågan.

Jag har ytterligare en fråga till statsrådet, och den handlar om vaccinationer för barn.

Vi vet att vaccinationsprogrammen är oerhört effektiva, och jag skulle vilja höra biståndsministerns uppfattning när det gäller påfyllningen till Gavi, den internationella vaccinationsalliansen. Hur kommer den svenska regeringen att ställa sig?

Jag tror att det är oerhört viktigt att nå det femte barnet, så att alla barn i världen får tillgång till de vaccinationer som kan rädda dem från de sjukdomar som vi har kunnat rädda svenska barn från under väldigt många år.

Jag såg i en artikel i Svenska Dagbladet att biståndsministern gav uttryck för, även om hon kanske inte var helt rätt citerad, att dra ned på FN-biståndet och vaccinationsprogrammen. Det gjorde mig orolig.

Anf. 119 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! När det gäller vaccinationsbidragen till Gavi har Sverige låst upp sig för omfattande bidrag både till den globala fonden mot malaria, tuberkulos och aids och till Gavi. Vi kommer att leva upp till de åtagandena.

Mitt uttalande i Svenska Dagbladet är det många som refererar till. Det är därför viktigt att framhålla vad som är Sveriges mervärde i detta läge när vi måste dra ned på biståndet. Jag är den första biståndsministern i Sveriges historia som måste se var vi kan dra ned. Alla andra biståndsministrar har haft en ökad budget att förhålla sig till. Då måste vi vara väldigt noga med att säga att det är där det inte finns andra givare, där det inte finns andra starka aktörer som kan driva en bra agenda, som vi måste sätta in våra främsta resurser. Det var ett allmänt resonemang i den intervjun.

Då kan man säga att vi nästan har femfaldigat Gavi på ett fåtal år, och där är Sverige en stor givare i dag. Där finns det också många andra stora givare globalt sett som är med och ger, bland annat stora filantroper.

Den största orsaken till sjukdom i dag är fallerade politiska institutioner. Här kan Sverige som en stat, och en regering, vara en mycket mer kvalificerad biståndsgivare i de lite svårare processerna än att just betala för vacciner. Men vi är där fortfarande, och vi kommer att fortsätta att ha en mycket hög nivå internationellt sett.

Anf. 120 Sofia Damm (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Jag vill börja med att tacka biståndsminister Lövin för att hon föredömligt deltar i denna angelägna biståndspolitiska budgetdebatt.

Jag betonade också vikten av vaccin i mitt tidigare inlägg. Fyra av fem barn i världen saknar alltså tillgång till de mest grundläggande vaccinerna. Tack vare breda vaccinprogram har barnadödligheten halverats mellan 1990 och 2012.

Jag vill tacka Isabella Lövin för svaret att nivån kommer att upprätthållas. Jag vill dock säga att det är viktigt med kommunikationen mellan riksdagen och regeringen, så att vi inte får läsa intervjuer i Svenska Dagbladet och försättas i oro över prioriteringarna.

Jag vill bara återigen ställa frågan till biståndsministern: Kan vi tolka det svar som biståndsministern gav till Hillevi Engström som att stödet till vaccinprogrammet Gavi blir oförändrat?

Anf. 121 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Herr talman! Givet den situation där vi i dag måste se över alla utgiftsposter inom biståndsramen kommer Gavi, om man ser på de åtaganden vi har, att behållas oförändrat. Vi kommer fortsatt att vara mycket stora givare i Gavi. Här finns det alltså ingen oklarhet.

När det handlar om hur vi ska fortsätta är det klart att regeringen kommer att göra sina prioriteringar utifrån var Sverige har ett stort mervärde i förhållande till andra givare. Det finns många givare till Gavi, och det är mycket bra. Det är en väldigt viktig organisation.

Det finns dock väldigt många andra viktiga områden där Sverige också har ett stort mervärde, och vi måste i tider av prioritering mellan olika anslagsposter sätta oss ned och diskutera och givetvis göra det i samråd med riksdagen så att vi har en förståelse och en enighet kring dessa frågor.

Anf. 122 Sofia Damm (KD)

Herr talman! Tack, Isabella Lövin! Jag tolkar det som att vi fortsatt ska behöva känna en viss oro för våra prioriteringar när det gäller stödet till vaccinprogrammet Gavi. Jag tycker att det är otroligt relevant, även om man pratar om olika givare, att Sverige är en stor givare i de här sammanhangen som handlar om att rädda så sköra liv. När det gäller vaccinering till barn tycker jag inte att det kan finnas någon annan prioritering som är viktigare.

Biståndsminister Lövin har ett starkt och beundransvärt engagemang för klimatet. Det har vi sett i Europaparlamentet under den förra mandatperioden. Jag saknar dock ett par tankeled när biståndsminister Lövin talar om regeringens klimatsatsningar.

Vi är alla överens om vikten av FN:s klimatfond, men det finns en nästan helt förbisedd faktor i klimatdebatten, och det är demokratin. Det finns rankningar över världens grönaste ekonomier. De mäter lite olika och når lite olika resultat, men om man tittar på de 20 eller 30 i topp på listan över de grönaste ekonomierna kommer man uteslutande att hitta demokratier. Visst finns det fog för att misstänkliggöra demokratiers förmåga att ta itu med klimatfrågan, men vi kan ju inte ställa hoppet till diktaturer.

Jag vill därför be biståndsministern utveckla hur regeringen ser på kopplingen mellan MR, demokrati, bistånd och förmågan att hantera miljöproblem. Hur kan regeringen bättre stödja MR-försvarare och demokrater med målet att få till stånd en ansvarsfull politik generellt och därmed också en ansvarsfull klimatpolitik?

Anf. 123 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Tack, Sofia Damm, för frågan! Det illustrerar perfekt det jag försökte säga tidigare, nämligen att allting hänger ihop.

Ebolautbrottet i Västafrika hade aldrig fått sådana allvarliga effekter om det hade funnits stabila institutioner och förtroende mellan medborgarna och deras regeringar, vilket totalt saknades i det här fallet. Sjuka sökte sig inte till sjukvården, för de hade helt enkelt inte förtroende för vården. Man hade heller inte förtroende för de ledare som sa att man måste lyssna på myndigheternas uppmaningar.

Det här visar på vikten av att bygga starka institutioner om vi ska komma åt så elementära saker som hälsa, kvinnors rättigheter och så vidare.

Här har vi då frågan om var Sveriges mervärde ligger. Vad vill vi jobba med? Vi vill absolut jobba med demokrati och mänskliga rättigheter, för det är grunden för att bygga stabila samhällen. Att ge stöd till civilsamhällets organisationer är oerhört viktigt både i Sverige och genom våra partner i utvecklingsländerna. Det är verkligen grunden för att vi ska kunna komma någonvart när det gäller klimatfrågan eller mänskliga rättigheter att vi har regeringar som man kan utkräva på ansvar och där det finns ett starkt civilsamhälle, fri press och yttrandefrihet - alla dessa saker är naturligtvis grundläggande, och det är här jag vill att Sverige ska ha ett mervärde.

Anf. 124 Fredrik Malm (FP)

Herr talman! Jag har bara fyra minuter till mitt förfogande, så jag kommer inte att kunna gå igenom allting som rör svenskt bistånd.

Alliansens budgetmotion, som nu blir Sveriges statsbudget, är mycket viktig och mycket bra för biståndet. Vi upprätthåller enprocentsmålet, vilket gör Sverige till en humanitär gigant i världen, skulle man kunna säga.

Vi har ett starkt fokus på demokrati och på mänskliga rättigheter, vilket är viktigt i en värld där människor fortfarande får plikta med sina liv för att de vill ha frihet, där människor hängs i lyftkranar i Iran och sätts i fängelse i diktaturens Kuba och på många andra håll.

Det är en viktig budget också för att Sverige tar det humanitära ansvaret som en stor givare till Förenta nationernas olika institutioner. Vi ställer också upp väldigt mycket, vilket vi har debatterat en hel del här, för de människor som flyr från krigets Syrien. Det är ett viktigt uppdrag som vi har som ett rikt och fritt land att ställa upp för de människor som flyr.

För att kunna klara dessa kostnader används också en större del av biståndsbudgeten för detta. Det är det vi diskuterar inom det som kallas för avräkningar. Vi får, när vi följer OECD:s regelverk, tillgodoräkna oss kostnader för bland annat flyktingmottagande, skuldavskrivningar och lite annat genom att ta de pengarna från biståndsbudgeten.

Herr talman! Det vi har sett i den här debatten är ett närmast gränslöst hyckleri, inte minst från Vänsterpartiets sida. Det är nämligen så att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ägnat de fyra senaste åren åt att gång på gång, överallt, med mycket högt tonläge säga att vi inte ska ha några avräkningar över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Sedan kommer det ena partiet i regeringsställning och det andra partiet förhandlar om budgeten. De tecknar firma för en budget som snudd på sätter världsrekord i avräkningar! Vänsterpartiet skrev för ett år sedan i sin budgetmotion: "Vänsterpartiets mål är att dessa avräkningar för flyktingmottagande på sikt helt ska upphöra och som ett första steg halverar vi avräkningarna för flyktingmottagande."

Hans Linde står nu här och argumenterar emot avräkningar men ställer upp på en budget som inte halverar dem utan fördubblar dem. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är inte bara nere för räkning; ni har bokstavligen gått av för räkning.

I Global rättvisa nu:s enkät före valet frågade man: Ska biståndet användas till flyktingmottagande? Vänsterpartiet svarade nej. Miljöpartiet svarade nej.

Sedan blev det val. Det gick en vecka, två veckor och tre veckor. Sedan blev det käbbel, och sedan kom en budget. I den budgeten räknar man alltså av 11 miljarder kronor från biståndet. Och så står man här och säger att det är viktigt med additionella medel och säger att man satsar 500 miljoner mer i additionella medel. Ja, men ni avräknar ju 11 miljarder med den andra handen!

Detta hyckleri, herr talman, är mycket märkligt. Ingen skugga ska i detta sammanhang falla över Socialdemokraterna, som hela tiden tillsammans med Alliansen har sagt att man accepterar OECD:s regelverk. Det gör Socialdemokraterna även i budgeten nu.

Men Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tecknat firma för denna budgetproposition och får då också stå för det. Det rimliga är att Isabella Lövin, Hans Linde och Pernilla Stålhammar mejlar till Global rättvisa nu och ber dem uppdatera sin enkät så att det där det nu står nej i stället ska stå ja - vi är beredda att avräkna 8,4 miljarder till flyktingmottagandet, och vi är också beredda att stå för de uppgörelser vi ingår med Socialdemokraterna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)