Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Anf. 1 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag vill börja dagens debatt med att citera en flicka i Barnombudsmannens rapport Våga fråga - röster från barn i familjehem.

"[.] nu kommer socialtjänsten och hämtar oss, jag fick sätta mig i en bil och vi hämtade våra syskon . senare så befann jag mig i en helt annan familj. Utan mina kläder eller gosedjur eller någon annan tillhörighet."

Det är orden från en flicka som minns dagen hon placerades i familjehem första gången. Det är henne utgiftsområde 9 handlar om, henne och alla oss andra de dagar i livet vi är som mest sårbara och som mest i behov av samhällets skydd.

Det handlar om hälsovården, sjukvården och den sociala omsorgen. Det handlar om hur mycket resurser vi avsätter men också om hur vi väljer att använda de resurserna och om hur vi ser på maktförhållandet mellan dem som är beroende av resurserna och oss som dikterar reglerna.

Vi står alla bakom en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård som utgår från behov och kännetecknas av värdighet, kvalitet, tillgänglighet och jämlikhet. Den sociala omsorgen ska utgöra ett fungerande skyddsnät när vi faller, oavsett varför vi faller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Stora delar i regeringens budgetproposition var ett fullföljande av de omfattande satsningar som alliansregeringen genomförde. Här finns fortsättningen av cancerstrategin och strategin för jämlik vård, för att bara ta två exempel. Men det finns också väldigt viktiga skillnader.

Under kristdemokratisk ledning utvecklades politiken inom vård, hälsa och omsorg. Inte bara satsade vi mer resurser än någonsin tidigare; vi påbörjade också ett långsiktigt och mödosamt arbete med att inhämta kunskap, mäta köer och mäta resultat. Vi började söka svaren på vad vi får för de resurser vi satsar, inte för att vi alltid blev glada över svaren utan för att det är en helt nödvändig grund om vi ska kunna hålla vårt löfte till medborgarna att de ska få valuta för de pengar vi förvaltar. Kvalitet är svår att mäta. Men om vi inte försöker famlar vi i blindo när vi ska fortsätta utveckla verksamheterna.

I dagens beslut ingår att vi inte ska stänga öronen för de brukare i vård och omsorg som är de verkliga experterna på hur vi lyckas med medborgarnas uppdrag. Vi vill lyssna på den som är vård- eller omsorgsbehövande och låta så mycket som möjligt av makten ligga kvar i den enskildes händer.

Här är ytterligare en avgörande skillnad i synsätt mellan de rödgröna och allianspartierna. Även om regeringen har fått dra tillbaka det taffligt utredda förslaget om att minska vårdvalet har man inte backat i sak - makten ska tas från patienterna för att ges till landstingspolitiker. Samma synsätt präglar regeringens förslag att göra halt i utvecklingen av fritt val av hjälpmedel. Vi väljer i dag inriktning - de fria valen ska fortsätta utvecklas.

Herr talman! Vi har lyssnat på barnen i familjer som långvarigt lever i ekonomisk utsatthet. De berättar hur de avstår från dansen, hoppar av fotbollen och säger att det blivit tråkigt med innebandyn för att de tar på sig ansvaret för att socialbidraget ska räcka till allt det andra.

Därför införde vi fritidspengen. Men regeringen och Vänsterpartiet vägrar lyssna på de röster som säger att vi inte når upp till barnkonventionen om pengar inte viks särskilt för barnens fritidsaktiviteter. Genom Alliansens budget räddar vi fritidspengen.

Men tyvärr finns inte majoritet i riksdagen för satsningar som Alliansen hade förberett för att genomföra 2016-2018 för att förebygga och minska psykisk ohälsa bland barn och unga. Vi måste våga ställa oss frågan varför våra barn inte mår så bra som de har det. Vi har lärt oss en del av de satsningar på barns och ungas psykiska hälsa som genomförts de senaste åren, till exempel hur viktigt det är att vi stöttar föräldrarna. Vi vet också att det är barnen och ungdomarna som är i samhällets vård som är de mest utsatta.

Ändå föreslår regeringen i sin budget utan närmare förklaring att man ska halvera satsningen på att fortsätta utveckla kompetens och stöd. Man vill minska anslaget med 52 ½ miljon för 2015.

För oss kristdemokrater är det förskräckande. Har ni inget lärt av att lyssna på de vanvårdade barnen? Vi gör de här satsningarna för att inte upprepa våra fruktansvärda misstag.

I Alliansens budget har vi medel avsatta. Så länge nuvarande regering sitter kvar är det ert ansvar att se till att arbetet fullföljs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Låt mig slutligen lyfta fram de skillnader som finns inom äldreområdet.

Det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag.

Alliansregeringen gjorde stora satsningar för att äldreomsorgen skulle utvecklas till det föredöme för andra länder den anses vara i dag. Men det finns fortfarande behov av utveckling och förbättring.

En fördjupning i ett antal viktiga framtidsfrågor för äldreomsorgen pågick i Äldreutredningen, som regeringen avslutade innan den hann presentera sina förslag. Den hade kommit långt i sitt arbete och borde utan dröjsmål återupptas. Det är beklagligt att det inte finns stöd för det i riksdagen.

Med ett bifallande av Alliansens budget följer ändå flera viktiga satsningar för äldre. Investeringsstödet för äldreboende och särskilt boende förlängs, en äldreboendegaranti för plats i ett trygghetsboende för personer över 85 år införs. Ett nationellt måltidslyft införs. Omvårdnadslyftet fortsätter för att stärka både den grundläggande och den specialiserade kompetensen bland personal inom äldreomsorgen. Och arbetet med en genomgripande demensplan ges ordentliga resurser.

Herr talman! Jag står självklart bakom Alliansens gemensamma motioner i deras helhet samt Kristdemokraternas partimotioner. Jag tillstyrker utskottets förslag till medelsanvisningar och begärda bemyndiganden avseende utgiftsområde 9. För tids vinnande yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet utom vad avser punkterna 2 och 4 men avstår från att yrka på våra reservationer.

(Applåder)

Anf. 2 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Det är bra att Emma Henriksson lyfter fram vilka det egentligen är som vi talar om här inne. Det tycker jag att man har glömt bort i den process som vi har varit inne i under ett antal veckor.

Men Emma Henriksson har faktiskt haft ansvaret för Socialdepartementet tillsammans med sitt parti Kristdemokraterna under åtta år. Det man inte kan säga är väl att man har försökt använda de resurser som har funnits tillgängliga på ett så bra sätt som möjligt. Och det vi diskuterar i dag handlar om precis det som hon sa - hur vi använder resurserna.

Vi har lagt fram en budget som skulle innebära förstärkningar på jättemånga av de områden som vi har ansvar för, inte minst på äldreomsorgsområdet.

Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna har röstat igenom en budget som innebär att man prioriterar skattesänkningar för oss högavlönade framför de insatserna. Det är det som debatten måste handla om.

Vi socialdemokrater vill ha ett samhälle som bygger på jämlikhet och solidaritet. Det är ett samhälle där vi ställer upp för och tar hand om varandra när vi behöver hjälp och stöd. Det är ett samhälle där varenda unge har rätt till en bra start i livet, oavsett vilka föräldrar man har, vilken skola man går i eller var i landet man bor. Det är ett samhälle där det är dina behov av sjukvård som avgör hur snabbt du får vård och vilken vård du får och inte om du har en privat sjukvårdsförsäkring eller ej eller bor på en viss plats i landet. Det är ett samhälle där du kan åldras i trygg förvissning om att du får den hjälp du behöver när din egen ork inte längre räcker till. Det är ett samhälle som är tillgängligt för alla, även för dig som har en funktionsnedsättning av något slag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ett grundläggande mål för funktionshinderspolitiken är att samhället utformas så att människor i alla åldrar, oavsett funktionsförmåga, kan vara fullt ut delaktiga i samhällslivet.

Vi är också övertygade om att ett samhälle med små klyftor är ett bra samhälle för alla och att det bästa medlet för en bra folkhälsa är att minska de sociala och ekonomiska klyftorna.

Den nya regeringen presenterade en budget som på område efter område skulle ha fört landet mot en ökad jämlikhet.

Under de senaste åtta åren har utvecklingen ur de här aspekterna gått åt helt fel håll. Skattesänkningar har satts före satsningar på skolan, vården och omsorgen. Trygghetssystemen har försämrats så mycket att många sjuka och arbetslösa har tvingats att söka socialbidrag, eller försörjningsstöd som det numera heter, för att klara sin försörjning och sin familjs försörjning. Skolresultaten har sjunkit drastiskt, och personalen i äldreomsorgen får det allt tuffare när andelen äldre ökar men inte resurserna i motsvarande omfattning.

I valet i september i år visade svenska folket att de var trötta på en politik som nedmonterade vår välfärd och som drog isär landet, och Stefan Löfven fick uppdraget att bilda en ny socialdemokratiskt ledd regering.

Den nya regeringen presenterade så en budget som på område efter område skulle ha fört landet mot ökad jämlikhet och rättvisa. De sämst ställda pensionärerna skulle få sänkt skatt och höjda bostadstillägg. De ensamstående föräldrarna skulle få en förstärkning av underhållsstödet med 300 kronor per barn och månad. Det skulle införas fria receptbelagda mediciner åt alla barn. Ekonomin och tryggheten för sjuka, föräldralediga och arbetslösa skulle stärkas, och det skulle bli en förstärkt bemanning på våra äldreboenden.

En stärkt bemanning leder till en bättre äldreomsorg, eftersom det skapar utrymme för personalen att tillbringa mer tid med den gamle och utrymme för att sitta ned och prata en stund eller hjälpa till så att den gamle kan få komma ut i friska luften. En stärkt bemanning förbättrar också arbetsmiljön och gör det mer lockande för unga människor att välja yrken inom omsorgen.

Vi föreslog också till exempel en extra upprustning av järnvägsnätet som skulle leda till att vi fick en fungerande järnväg, vilket är viktigt för hela samhällsutvecklingen.

Det här är bara några exempel på saker som vi föreslog i den budget som nu inte alls kommer till stånd. Som alla känner till kommer ingen av dessa åtgärder att genomföras, eftersom Sverigedemokraterna lierade sig med de borgerliga partierna och röstade igenom en budget och en politik som väljarna sa nej till i valet.

Borgerligheten och Sverigedemokraterna valde alltså att prioritera skattesänkningar för höginkomsttagare på sammanlagt 4,3 miljarder i stället för sänkt skatt åt pensionärer och inkomstförstärkningar åt de mest utsatta barnens föräldrar. Det gick före fri medicin åt alla barn och före fler anställda i äldreomsorgen.

Nu kommer den borgerliga budgeten och därmed stora delar av de borgerligas politik att gälla under ett nionde år, trots att väljarna sade nej till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den 22 mars nästa år hoppas jag att väljarna ger ett ännu tydligare besked om åt vilket håll de vill att vi ska gå - mot ett solidariskt samhälle med generell välfärd som omfattar alla eller mot ytterligare skattesänkningar, privatiseringar och individuella försäkringar som lösningen på alla samhällsproblem.

Vi har redovisat vår politik på området i ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Anf. 3 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag upplever att utgiftsområde 9 i sig omfattar väldigt många viktiga områden, så jag tänker inte i min replik gå in på järnvägar eller något annat som andra utskott får debattera.

Min fråga till Lennart Axelsson är: Vad har Socialdemokraterna gjort för prioriteringar? Den viktiga och långsiktiga satsning som socialtjänsten gör för att stärka stödet till familjehem hade, om er budget hade fått möjlighet att bli verklighet, halverats. Detta hade inte kunnat fullföljas. Och vilka konsekvenser längtar ni så hårt efter när ni tar bort investeringsstödet för trygghetsboenden? På vilket sätt skulle det hjälpa den äldre som i dag inte får plats i ett boende som gör att den kan känna sig trygg? Ni har så mycket resurser, även om vi ser att det långsiktigt skulle undergräva förutsättningarna för resurser i samhället. Varför väljer ni då att ta bort så viktiga satsningar för de mest sjuka, de mest sårbara och de mest utsatta?

(Applåder)

Anf. 4 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Tänk att Emma Henriksson lyckades hitta något område där det kanske ser ut som att de satsar mer än vad vi gör i vår budget! Det finns alltså väldigt tydliga konflikter i den här budgethanteringen, och de går mellan oss som väljer att se de orättvisor som finns i samhället och försöker göra någonting åt dem och er som i stället nästan uteslutande bara satsar på skattesänkningar.

Jag sa i mitt anförande att ni väljer att ge 4,3 miljarder till oss som tjänar över 50 000 i stället för att göra de satsningar som skulle göra Sverige bättre och rättvisare. Då lyfts någon liten del upp. Jag tror inte att Emma Henriksson behöver vara orolig för att det på något av de områden som hon nu lyfter upp skulle bli sämre på något vis genom att vi använder de resurser som finns tillgängliga i samhället på ett mycket bättre sätt än vad ni gör i det förslag som ni tillsammans med Sverigedemokraterna har röstat igenom.

Ni kan nog tryggt se fram emot åren framöver då vi förhoppningsvis kommer att ha möjlighet att genomföra de förslag som ni nu har satt stopp för.

(Applåder)

Anf. 5 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag är orolig, Lennart Axelsson. Men framför allt är de människor som kontaktar oss oroliga, de människor som under hela hösten har fått dra i nödbromsen i fråga om viktiga pågående arbeten. Jag tänker på dem i Västerbotten som mejlade och frågade: Vad kommer att hända efter årsskiftet? Det blev ett överklagande i fråga om det äldreboende, trygghetsboende, som vi var på väg att bygga. Byggstarten kommer inte att ske före årsskiftet. Innebär det då att vi inte kommer att få möjlighet att bygga de platser som så väl behövs?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Oron finns hos socialsekreterarna som ringer och pratar om allt det som de har jobbat så hårt för. De har gjort projekt som ni socialdemokrater, vad jag förstår, stod bakom. Det handlar om att utveckla den sociala barn- och ungdomsvården och att fortsätta satsa på barnens möjlighet till inflytande, rättssäkerhet och en trygg uppväxt, även om deras egna föräldrar inte förmår leverera det. Ni undergräver nu möjligheten för att det vi ska leverera ska bli verklighet.

Det är inte hittepå. Det är inte någonting jag bara oroar mig för i största allmänhet, utan det är en verklighet ute i verksamheten. De har fått signalen: Lägg ned det ni hade börjat att förbereda! I Socialdemokraternas budget fanns nämligen inte pengarna för att fullfölja detta. Är det en viktig prioritering?

Jag står för att vi inte har valt att ge gratis läkemedel till alla barn. När vi väljer att satsa på de barn som lever i ekonomisk utsatthet gör vi det genom att försöka se till att vi lever upp till barnkonventionen på ett område där vi tidigare har misslyckats, genom att också rädda fritidspengen.

(Applåder)

Anf. 6 Lennart Axelsson (S)

Jag kan väl säga något ord om fritidspengen, som Emma Henriksson valde att ta upp i slutet. Det är faktiskt så att vi använder de pengarna till att ge en höjning av barndelen i försörjningsstödet. Det innebär att alla barn får tillgång till pengarna och inte bara de som efter väldigt strikta regler skulle få tillgång till dem genom att komma till socialförvaltningen med ett kvitto och be att få pengarna.

Jag träffar däremot socialsekreterare som jag inte tror är speciellt nöjda med att vår budget blivit nedröstad. De får nämligen ta hand om människor som är utförsäkrade från sjukförsäkringen eller som är arbetslösa och, tack vare att man inte har en a-kassa värd namnet, får lov att gå dit och få hjälp - när socialsekreterarna i stället borde ägna sig åt människor som har riktiga behov av deras insatser. Socialsekreterarna är dessutom för få. De problemen löser man inte genom att se till att ge skattesänkningar åt alla oss här inne.

Vi måste se till att använda de resurser som finns i samhället på ett klokt sätt och se till att rättvisan ökar bland dem som i dag har det jättesvårt att få det att gå runt ekonomiskt. Det är de arbetslösa, de sjuka och de ensamstående föräldrarna - och framför allt deras barn. Rädda Barnen säger att barnfattigdomen ökar. Ja, Emma Henriksson skakar på huvudet, men det är faktiskt så det ser ut.

(Applåder)

Anf. 7 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! I dag föds ca 300 barn i Sverige, och 250 personer lämnar oss. Socialpolitiken är grunden för att åstadkomma goda förutsättningar för livets hälsa och välstånd, smärtlindring och omsorg - från vaggan till graven, som det har uttryckts. På några minuter här blir det därav exempel på den omfattande och värmande allianspolitik på välfärdens område som vi presenterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Låt mig vara tydlig: Moderaternas, Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas budget för 2015 är en del av den långsiktiga förstärkning av välfärden och välståndet som inleddes för över åtta år sedan. Det är en färdväg där vi steg för steg förstärker för den enskilde - som patient, som omsorgsbrukare, som utsatt, som ung eller gammal, som medarbetare, som frivillig eller som innovatör. Sedan 2006 har välfärdens kärna stärkts med 28 miljarder. För oss är det lika självklart att den långsiktiga färdvägen ska fortsätta.

Med en hälso- och sjukvård i världsklass och en äldreomsorg som utvecklas starkt är det just i mötet varje dag - i välfärdens kärna, mellan patienter och omsorgstagare å ena sidan och välfärdens medarbetare å andra sidan - som den egentliga kvaliteten i vår välfärd uppstår. Det är där fokuset kring just kvalitet ska ligga långsiktigt.

I samtal med vårdens medarbetare i Lidköping och Göteborg nyligen, eller med omsorgspersonal och socialsekreterare i Skövde, blev det väldigt tydligt. I den fortsatta kvalitetsutvecklingen är det meningsfulla ledarskapet helt avgörande. Det handlar om det meningsfulla ledarskapet på golvet, varje dag i mötet med patienten, men också om den långsiktiga inriktningen när det gäller vad vi vill med vår svenska välfärd. Ledarskapet är en nyckelfaktor för att lyckas.

Det är vår uppgift som kvalitetskravställare här inne att mäta, följa upp och stimulera. Som ansvariga för tillsyn och uppföljning och som uppdragsgivare ska vi vara samhällets garanter för att fler kvalitetsinstrument utvecklas, så att det möte som sker vardagligen fortsatt kan stärkas och utvecklas i dagens och morgondagens välfärd.

Låt mig instämma i min kollega Emma Henrikssons anförande och yrka bifall till utskottets förslag till medelsanvisningar och begärda bemyndiganden. Jag yrkar också bifall till utskottets förslag i betänkandet, förutom i beslutspunkterna 2 och 4. För tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till våra reservationer.

I takt med att vi lever längre och kan behandla allt fler sjukdomar förändras kraven på hälso- och sjukvården och omsorgen. Alliansens utgångspunkt har varit en sjukvård och omsorg präglad av kvalitet och tillgänglighet för alla. Skillnader i kvalitet och tillgänglighet beroende på var du bor i Sverige eller på vilket kön eller vilken utbildningsbakgrund du har ska motverkas. Det finns i dag fler aktiva läkare och sjuksköterskor än någonsin. Sverige utbildar dessutom fler än tidigare. Apoteksreformen har inneburit fler apotek och bättre service, och vi kan köpa receptfria läkemedel i mataffärer.

Den sittande regeringen vill försämra tillgängligheten i vården genom att avveckla kömiljarden och i stället använda stora resurser på satsningar med oklara mål och otydlig måluppfyllnad, där pengar kanske inte gör samma nytta. Regeringen slåss även för att avskaffa vårdvalet i den nära vården. Det betyder att om du vill själv vill välja en vårdcentral är det inte längre möjligt, och det kommer i sådana fall att i framtiden spela roll var i Sverige du bor. En återkallelse av propositionen, vilket ju är högst sällsynt, ska inte bara leda till att den återkallas - det ska leda till papperskorgen.

Utvärderingar visar på fortsatt stora regionala skillnader i den svenska cancervården. Därför är det viktigt att förstärka den cancerstrategi som sedan år tillbaka jobbat med riktade insatser för att samla kompetensen och stärka jämlikheten och kvaliteten i cancervården. Förstärkningen av cancerstrategin med en halv miljard de kommande åren är därför en fortsatt viktig inriktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Människor med stora behov ska känna delaktighet i sin egen vård. Alliansregeringen kraftsamlade på ett antal områden för att omhändertagandet av just de mest sjuka äldre och kronikerna skulle få det stödet. Allianspartierna vill fortsätta de viktiga stimulanserna för att öka samverkan för de mest utsatta och sjuka. Målet ska vara att omsorgen och vården ska samverka bättre och att resurserna används mer effektivt.

För en del äldre och en del kroniker är många symtom, diagnoser och kontakter med olika typer av huvudmän, verksamheter och personalkategorier svåra att överskåda. De mest sjuka äldre har i dag många olika kontakter i vården och omsorgen. Det här måste vi förbättra och förstärka ytterligare. Därför fortsätter de ekonomiska stimulanserna även 2015. Ta till vara de goda exempel som finns i till exempel mobila vård- och omsorgsteam! De har visat på förbättringar i form av en minskning av akutbesöken med 80 procent. Det är otroligt fantastiska förstärkningar.

Långsiktigt fortsätter allianspolitiken att ligga som grund för att stärka patienten och brukaren. Forskningen visar att patientdelaktighet leder till både bättre vård och bättre hälsa. Från den 1 januari träder därför Alliansens nya patientlag i kraft. Den tydliggör och förstärker patientens ställning när det gäller förbättrad delaktighet, valfrihet och information. Det är den fortsatta framtida inriktningen för svensk välfärd.

(Applåder)

Anf. 8 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Du börjar ditt anförande med att fråga vad vi vill med vår svenska välfärd, Cecilia Widegren. Det är väl den stora frågan i det här sammanhanget. För oss socialdemokrater är svaret ganska givet, och jag sa det i mitt anförande. Vi vill ha en välfärd som bygger på solidaritet och jämlikhet. Det är bara behoven som avgör om vi ska få hjälp och stöd, oavsett om det handlar om behov i slutet av livet eller om det handlar om att man har haft oturen att bli sjuk.

Därför ser vi till att vi använder de resurser som finns på ett sätt som faktiskt gagnar detta, och inte på det sätt ni väljer att göra genom att prioritera skattesänkningar före satsningar inom de områden vi skulle behöva göra förändringar på.

Ni sänkte skatten med 140 miljarder under de åtta år ni ledde landet. Äldreomsorgen kostar ungefär 100 miljarder. Då förstår nog de flesta att om man tar bort resurser i den storleksordningen finns det inte stora möjligheter att göra några förbättringar i välfärden.

Jag tänkte ta upp en speciell sak, förlossningsvården. Efterfrågan på barnmorskor i Sverige överstiger tillgången, enligt Socialstyrelsens Nationella planeringsstödet 2014. Vi hade föreslagit en satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa med 400 miljoner kronor per år. Genom att ni tillsammans med Sverigedemokraterna röstat bort vår budget innebär det att vi inte kan göra den satsningen. Vad är Cecilia Widegrens lösning på krisen inom förlossningsvården?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 9 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Nej, Lennart Axelsson, jag vet inte vad den sittande vänsterregeringen vill med svensk välfärd, och jag tror faktiskt inte att väljarna vet det heller. Problemet är nämligen att ni fortfarande administrerar alliansregeringens budget för 2014. Ni kommer att sitta kvar, påstår ni, under 2015, och då kommer ni sannolikt att administrera Alliansens budget för 2015.

Lennart Axelsson säger att lösningen på problemet är att fortsatt inte bara beskatta ungas möjligheter på arbetsmarknaden utan höja skatterna för unga människor. På det sättet får han en påse pengar som han kan pytsa ut någon annanstans. Det som oroar mig och många andra i Alliansen är att vi fortsatt har en ohälsa bland unga människor om de inte får möjlighet till det första jobbet. Vi vill stimulera och fortsätta att möjliggöra för unga att få jobb, göra det enklare för unga att få ett första arbete. Annars kommer inte fler unga människor att få jobb.

I går justerade utbildningsutskottet sitt betänkande. Där föreslår allianspartierna fler utbildningsplatser till sjuksköterskor, läkare, barnmorskor, specialistsjuksköterskor. Vi väljer att inte beskatta unga människor på arbetsmarknaden, för vi tror att det kan öka ohälsan bland dem. I stället fortsätter vi att skapa förutsättningar för fler att komma i arbete. Det blir inte bättre bara för barnmorskor utan också för de unga. Det blir även bättre för de äldre, som får möjlighet att vara kvar på arbetsmarknaden.

Nej, Lennart Axelsson, jag vet inte vad den sittande vänsterregeringen vill, och jag hoppas verkligen att svenska folket röstar bort den i mars.

(Applåder)

Anf. 10 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Ja, vi ser samma problem, att vi får lov att styra efter en alliansbudget. Det är en budget som inte alls prioriterar de saker som vi skulle vilja prioritera.

Cecilia Widegren säger att hon har träffat människor utanför det här huset som är bekymrade över att vi fortsätter att styra. Jag träffar mängder med anställda inom bland annat äldreomsorgen. Det verkar inte som om någon på allianssidan har träffat några inom äldreomsorgen. I så fall skulle man inte slå sig för bröstet och säga att man röstat ned en budget som föreslog förstärkningar till äldreomsorgen och förbättrad ekonomi för de äldre som i dag kanske har 10 000 eller mindre i månaden. Det har ni inom Alliansen valt bort med hjälp av Sverigedemokraterna.

Jag tror att de allra flesta människor kommer att förstå vad det handlar om bara de får vetskap om skillnaderna i politiken. Jag ser fram emot en valrörelse där vi kan gå ut och beskriva hur skillnaderna ser ut. Det har nästan aldrig tidigare varit en så tydlig konflikt mellan den rödgröna sidan och den blå sidan som nu. Det tror jag att vi kommer att få människorna att förstå. Jag vet att svenska folket vill ha en väl utbyggd välfärd, en generell välfärd som vi får tillgång till utifrån de behov vi har, ingenting annat. Det är inte plånboken eller någon privat försäkring som ska styra den tillgången, utan det ska vara våra behov.

(Applåder)

Anf. 11 Cecilia Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Lennart Axelsson vill möta väljarna med gamla lösningar för framtiden. Det vill inte Alliansen. Vi kommer därför att fortsätta att lägga fram fler förslag för fler jobb. Vi hade en politik som tydliggjorde att 300 000 till kom i arbete under de tidigare åtta åren. Vi lägger därför fram flera förslag under den här veckan som innebär att kostnaderna för arbetsgivare fortsätter att sänkas så att de ska kunna anställa fler. Vi sänker trösklarna för unga människor, så att de får in en fot på arbetsmarknaden, och för äldre som vill jobba efter 65. Det ska löna sig mer att arbeta.

Varje litet jobb ger inte bara ökad välfärd för den enskilde. Det ger även mer möjligheter för oss att stärka välfärden för alla de andra - de mest sjuka, kroniker, de mest utsatta äldre. Dem vill vi lägga lite extra välfärd på eftersom de behöver det. De ska inte falla mellan stolarna genom gamla lösningar som Socialdemokraterna fortsätter att lägga på riksdagens bord, utan de ska verkligen ges möjlighet att få den där extra kvaliteten i vardagen på äldre dagar eller, om du är kroniker, varje dag i ditt liv.

Alliansen kommer att fortsätta att möjliggöra detta. Genom att lägga 28 miljarder mer i kärnan till välfärden under de senaste åtta åren har vi tydliggjort att vi har en politik som kan klara det för framtiden. De förslagen kommer vi att rösta om i riksdagen den här veckan, och självklart kommer jag att yrka bifall till förslagen.

(Applåder)

Anf. 12 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Vi ska i dag debattera utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det är ett stort och viktigt område som berör oss alla förr eller senare. Politik är att prioritera och välja väg. Därför avsatte vi 3,2 miljarder kronor mer än vad regeringen hade föreslagit i sin budget för 2015 inom detta område.

Sverigedemokraternas målsättning är att svensk hälso- och sjukvård ska hålla högsta internationella kvalitet så att vi kan erbjuda alla patienter de allra senaste kunskaperna inom vården och de mest avancerade behandlingsmetoderna. Allt detta behövs för att på bästa sätt kunna bota, lindra och förebygga sjukdomar. Det är för oss en självklarhet att alla patienter ska ha rätt till likvärdig vård av högsta kvalitet oavsett var i landet man bor.

Herr talman! Vårdgarantin är en av de viktigaste satsningar som gjorts i Sverige, då en effektiv och utvecklad vårdgaranti ger både vårdgivare och vårdtagare en gemensam trygghet. Vi sverigedemokrater anser dock att den nuvarande vårdgarantin måste förnyas, utvecklas och kompletteras ännu ett steg men också att de medicinska prioriteringarna måste bli tydligare och viktigare.

I dag innehåller vårdgarantin en väntetid för alla oavsett om behoven har hög eller låg prioritet. Vi menar att det aldrig får finnas något som helst tvivel om att det är den medicinska bedömningen som ligger till grund för vilka patienter som prioriteras. Vård ska alltid ges efter behov. Den som har störst behov ska få vård först. Därför förespråkar vi ett införande av en ny medicinsk vårdgaranti efter norsk modell. Det skulle öka tryggheten för patienterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Dessutom, herr talman, ser vi det som viktigt att öka antalet vårdplatser i landet. Sverige har i dag 2,7 vårdplatser per 1 000 invånare, vilket är en bottenplacering utifrån ett internationellt perspektiv. Ser vi på våra grannländer har Norge och Danmark omkring 20 procent fler vårdplatser än Sverige, och Finland har dubbelt så många. Med så få vårdplatser som Sverige har riskerar vi patienternas säkerhet men också arbetsmiljön för personalen, vilket inte är acceptabelt.

Herr talman! Woody Allen lär ha sagt att han inte är rädd för att dö, bara han slipper vara med när det händer. Det är nog så många av oss känner. Döendet skrämmer mer än själva döden. Att förbättra vården i livets slutskede är ett prioriterat område för oss. Vi anser att alla som har behov av palliativ vård oavsett diagnos ska kunna få det av kompetent och välutbildad personal och oberoende av ålder och bostadsort.

Det är viktigt att vården vid livets slutskede präglas av värdighet, omtanke och respekt för patienten. Rätten till fullgod smärtbehandling ska vara en självklarhet, men tyvärr ser verkligheten inte ut på det viset.

I dag är tillgången till den palliativa vården ojämlik över landets regioner och kommuner. I dagsläget spelar ålder, diagnos och bostadsort stor roll för vilken hjälp man kan få, vilket inte är acceptabelt. Därför föreslog vi en satsning inom detta område i vår budget.

Herr talman! När det gäller de svenska seniorerna har de till skillnad från andra grupper i samhället fått uppleva en stadig försämring av sina levnadsvillkor. Alldeles för många svenskar drabbas av våld, övergrepp och försummelser efter sin 65-årsdag. Dessutom är det alltför svårt i dagens Sverige att få tillgång till adekvat vård och omsorg för äldre som inte klarar sig själva. Vi menar att denna utveckling måste vändas.

Sverigedemokraternas uppfattning är att välfärden ska sträcka sig genom livets alla skeenden. Därför föreslår vi en rad åtgärder för att underlätta livet och vardagen för de äldre.

I våra satsningar ingår bland annat stärkt anhörigstöd, men också insatser mot brott samt fler äldrevårdscentraler. Dessutom ingår ett statligt stimulansbidrag för att åstadkomma ett måltidslyft. Vi anser att det ska vara en självklarhet att man även på äldre dagar ska ges möjlighet att varje dag få avnjuta nylagad, välsmakande och näringsrik mat. Dessutom vill vi införa en lagstiftning som säkerställer de äldres mat, i likhet med den lagstiftning som man har inom skolans område, så att vissa grundkrav uppfylls gällande näringsinnehåll och kvalitet.

Vi vill också få till stånd en snabb och kraftig ökning av antalet särskilda boenden. I dag råder det stor brist på platser i många kommuner. En rapport från Boverket visar att 40 procent av landets kommuner inte täcker behovet av särskilda boenden för äldre.

Har man väl beviljats särskilt boende kan man få vänta upp till sex månader i vissa kommuner, vilket naturligtvis inte är acceptabelt. Minskningen av antalet platser har fått konsekvenser för de äldre, då det inte är skäl nog att vara ensam, gammal och sjuk för att få plats på ett särskilt boende. Äldreomsorgens behovsprövning har dessutom blivit strängare i samband med att antalet platser i landet inom särskilt boende har blivit färre. Därför föreslår vi ett särskilt riktat investeringsstöd inom detta område.

Herr talman! Till sist yrkar jag bifall till vår reservation 2, men vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer.

Anf. 13 Lennart Axelsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag har faktiskt sett fram emot detta replikskifte. Jag undrar hur Sverigedemokraterna och Per Ramhorn tänkte när de tryckte på samma knapp som de borgerliga partierna och såg till att det är de borgerliga partiernas budget som kommer att gälla under 2015. Det går inte att gå upp i talarstolen och tala om någonting annat. Den verklighet som alla människor där ute möter nu har ni sett till att de får möta - de människor som nu inte får höjd a-kassa, de som inte får sänkt pensionärsskatt eller höjt bostadstillägg och de barn som inte får fri medicin när föräldrarna kommer till apoteket och upptäcker att det kanske inte finns tillräckligt mycket med pengar i plånboken. Dessa människor kommer inte att få denna hjälp. Ensamstående föräldrar kommer inte att få höjt underhållsstöd, och det blir inga extra pengar till upprustning av bostadsområden eller järnvägen som skulle kunna skapa arbeten. De 9,7 miljoner människor som finns där ute får alltså uppleva den verklighet som ni har bidragit till.

Jag vill därför ställa följande fråga: Hur tänkte ni egentligen när ni såg till att denna verklighet är den som människor får möta?

(Applåder)

Anf. 14 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Jag är glad att Lennart Axelsson tog replik så att jag kan klargöra detta på ett bra sätt.

Först och främst röstar vi på vår egen budget eftersom Sverigedemokraterna bryr sig om de äldre och sjuka i vårt land. Det har vi årligen visat i våra budgetar som vi har lagt fram här i riksdagen. Sedan 2010 har vi satsat betydligt mer inom detta område än vad både allianspartierna och Socialdemokraterna har gjort. I årets budget satsar vi 3,2 miljarder mer än Socialdemokraterna, vilket innebär stora satsningar på äldre och sjukvården.

Om Socialdemokraterna bryr sig om de äldre och sjuka borde det rimliga vara så att de röstar på vår budget. Men ni valde att rösta nej till den.

Dessutom skulle hela skatteskillnaden mellan pension och lön avskaffas under innevarande mandatperiod om ni hade röstat på vår budget.

Därför ställer jag frågan: Varför röstade Socialdemokraterna inte på vår budget om de värnar om de äldre och de sjuka?

Anf. 15 Lennart Axelsson (S)

Per Ramhorn väljer att ducka för frågan. Det är de människor här ute, som är av kött och blod och som faktiskt drabbas av att ni har valt att rösta med borgarna, som ni måste svara varför ni gjorde på det sätt som ni gjorde. Ni hade kunnat avstå från att rösta, precis som man brukar göra, alltså att man röstar på sin egen budget och sedan väljer att avstå från att rösta i de övriga omröstningarna. Då hade dessa människor som jag talade om förut fått höjd a-kassa, sänkt pensionärsskatt och fri medicin till barn. Man hade också tagit bort stupstocken i sjukförsäkringen och gett större anslag till järnvägen och till upprustning av bostadsområden.

Men nu valde ni att se till att vi här inne och alla andra höginkomsttagare runt omkring i landet får skattesänkningar i stället för att göra det som jag tog upp för dessa ekonomiskt utsatta grupper. Ni kan aldrig komma ifrån det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Är det någonstans som man inte ska försöka komma undan det som man gör är det här i Sveriges riksdag. Det finns både inspelat och protokollfört. Därför kan vem som helst gå in och se att här har faktiskt Per Ramhorn röstat för någonting som innebär att det har blivit sämre för människorna runt omkring i Sverige. Det går aldrig att komma undan det. Det hjälper inte att ni försöker säga att ni faktiskt har en budget som innebär mer pengar. Men det är inte den som gäller.

Jag tror att det egentligen handlade om att ni var så berusade av maktfullkomligheten och att ni hade chansen att fälla en regerings budget att ni glömde att det faktiskt finns människor runt om i Sverige som är beroende av vad ni gjorde här inne. Det, Per Ramhorn, kommer vi att fortsätta att tala om i valrörelsen också.

(Applåder)

Anf. 16 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Socialdemokraterna hade chansen att rösta på vår budget, som gav mest till de äldre och sjuka. Men de valde inte att göra det. Bara Lennart Axelsson och Socialdemokraterna kan svara på varför de inte gjorde det.

Men om man tittar lite grann på Socialdemokraternas budget ser man faktiskt att den är gravt underfinansierad med tiotals miljarder, eller rättare sagt med 17 miljarder, på grund av att de inte har räknat på invandringens fulla kostnader. De har alltså inte tagit hänsyn till Migrationsverkets senaste prognos, som Lennart Axelsson kan få ta del av här senare.

De pengar som Socialdemokraterna har lovat till svaga och sjuka grupper har de alltså ingen täckning för. De satsar i stället 156 miljarder i sin budget, vilket också är underfinansierat, enligt Migrationsverkets prognos. Dessa pengar skulle man i stället kunna satsa på vården av äldre och sjuka, vilket man inte gör. Men det är en prioritering som Socialdemokraterna och de rödgröna gör, och det är bara att beklaga.

Anf. 17 Jan Lindholm (MP)

Riih-ka-bjävji sart-ni-deäddjii .

(ANDRE VICE TALMANNEN: Herr talman!)

. ledamöter och åhörare! I socialutskottets betänkande 1, om utgiftsområde 9, behandlas statens kostnader för hälsovård, sjukvård och social omsorg. I betänkandet behandlas även en del motioner på området.

Det är djupt olyckligt för tilltron till vår demokrati att Sverigedemokraterna röstade fram Alliansens budgetramar för de kommande åren. Hur ska väljarna få tilltro till en riksdag där ett parti lägger fram ett budgetförslag som innebär en utökning av budgetramen med drygt 2 miljarder för 2015 för att sedan rösta för en sänkning av samma ram med över 17 miljarder?

När det gäller exempelvis de allmänna bidragen till kommunerna föreslog Sverigedemokraterna en utökning av ramen med 3,22 miljarder men röstade sedan igenom en sänkning enligt Alliansens förslag med nästan lika mycket. Det är en avvikelse på 6,4 miljarder från det egna förslaget.

För vårt utgiftsområde 9 innebär Sverigedemokraternas ansvarslösa sätt att hantera budgetfrågan att de röstar för en ram som är 5 729 662 000 kronor lägre än den de själva har föreslagit. Sverigedemokraterna ville exempelvis höja bidraget för hälsa och sjukvård med drygt 1,7 miljarder men röstade sedan för en sänkning på nästan 1,4 miljarder enligt Alliansens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är väldigt svårt att förstå logiken i att rösta sig så långt bort som möjligt från det egna förslaget till ramar. Om Sverigedemokraternas beteende inte platsar under begreppet lekstuga eller sandlåda beror det kanske på att det skulle kunna beskrivas som ett sabotage av vårt demokratiska system.

En fråga till allianspartierna blir därför oundvikligen denna: Hur känns det att erhålla stöd från ett parti som egentligen vill ha en budget som så totalt avviker från ert eget förslag? Alliansens nedskärningar på utgiftsområde 9 är ju totalt 2,5 miljarder 2015 i förhållande till regeringens förslag, eller i runda tal 10 miljarder för budgetperioden.

Tittar man på kurvan över den svenska tillväxten sedan 1950 fram till i dag ser det tämligen stabilt och bra ut, men det finns även svaga perioder. Märkligt nog sammanfaller dessa, de sämre tillväxtperioderna, med de tillfällen då Sverige har haft borgerliga regeringar. Påståendet som man ibland kan höra här i kammaren att borgerlig politik är bra politik för landets ekonomi saknar därför totalt evidens. Motsatsen skulle dock kunna sägas vara bevisad.

För tredje gången, av tre möjliga, har borgerliga regeringar nu lämnat över styret med stora hål i de statliga finanserna. Man har lånat till skattesänkningar och sålt ut statlig egendom för att hjälpligt försöka skyla över oförmågan att få ekonomin att gå ihop.

Att ha gått från ett överskott på 70 miljarder till ett underskott på 90 miljarder på åtta år är troligtvis någon form av svenskt rekord i dåligt skött ekonomi.

De stora samhällssektorerna - skolan, vården och omsorgerna - har lidit oerhört av detta. Från omsorg efter behov till efterfrågad omsorg, från vård efter behov till efterfrågad vård och från utbildning efter behov till efterfrågad utbildning har resan i nedskärningarnas spår gått. Man skulle kunna kalla detta för trippelstöten mot välfärdens grunder.

Människor som har utbildat sig för att de älskar att inspirera, stimulera, uppmuntra, stötta och hjälpa, lindra och rehabilitera har tvingats in i kontrollfunktioner, att mäta och rapportera. Till det har neddragningar lett till så knappa tidsresurser att många gett upp. Det är svårt att genomföra en uppgift när man varken får tid för det eller lämpliga verktyg.

Med den rödgröna budgeten ville vi vända den här utvecklingen. Vår tanke var att trygga välfärden, att upprätta en fungerande vård, en fungerande skola och fungerande omsorger om äldre, barn och dem med funktionsvariationer, och självklart med fokus på en betydligt högre kvalitet än den vi tyvärr ofta ser exempel på i dag. Men då måste man ha politiskt mod att handla och göra det valet.

Modet svek riksdagens ledamöter den 3 december. De främsta förlorarna är skolbarnen, pensionärerna och alla de som någon gång råkar vara sjuka.

Det är påfrestande att maktlös stå och se på hur okunniga politiker låter ytterligare generationer skolbarn misslyckas i skolan utan att göra evidensbaserade insatser. Skolan är ingen lekstuga för hittepåpolitik modell Björklund. Det är inte förvånande att den politiken gör att köerna växer hos både socialtjänsten och vården av unga som gett upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är beklämmande att se hur välfärden har urholkats och hur högerpartierna fortsätter att strunta i dem som har byggt upp det samhälle vi alla i grunden är stolta över.

När förlossningsvården är överbelastad i nästan hela landet är det svårt att förstå hur högerpartierna kunde säga nej till vårt förslag att göra en extra stor insats på barnmorskornas område.

Att högerpartierna säger nej till vårt förslag om extra stöd till de ideella kvinnojourerna är märkligt med tanke på deras retorik här i kammaren, men mest överraskande är ändå att de inte accepterar vårt förslag att lägga 500 miljoner kronor extra riktat just till att korta köerna i cancervården. Varför missunnar högerpartierna cancersjuka att snabbare få tillgång till den vård som vi vet är så framgångsrik om den bara ges i tid?

Det är verkligen hög tid för förändring, Er Glåmmå Kall.

Med detta sagt står Miljöpartiet självklart bakom det särskilda yttrandet från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP).

Anf. 18 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Svensk ekonomi står stark. Det märks inte minst internationellt trots en tuff lågkonjunktur, där Sverige har fler i arbete och högre välfärdsambitioner än många andra länder.

Miljöpartiets Jan Lindholm slåss för en budget som inte fått gehör. Med gamla lösningar är den nedröstad, förra veckan och denna vecka.

Med ett väljarstöd på 38 procent sa sig sittande vänsterregering vara en samarbetsregering. I 74 dagar i dag har man försökt regera Sverige. Jag vet inte någon gång som ansvarigt statsråd på utgiftsområde 9 har valt att räcka ut en bred hand för att prata om samarbete med socialpolitiker i Sverige. Det är väldigt mycket tomma ord och inget innehåll.

Detta väljer Miljöpartiet att backa upp, vara stolt över, slåss för och fortsätta att fäktas för här inne i kammaren. Men det förvånar oss, för vi har ju hört att Miljöpartiet är för mångfald och valfrihet. Var någonstans, i den styrka som Miljöpartiet nu väljer att lyfta upp kring den budget som har förlorat, finns den här valfriheten och den här mångfalden?

Vänsterregeringen fortsätter nämligen att slåss för att landstingspolitikerna ska avgöra var valet till den nära sjukvården ska ske. I framtiden vill Jan Lindholm att det ska spela roll var i Sverige man bor för att få tillgång till valfrihet och mångfald i den nära vården.

Vad är det Miljöpartiet slåss för när man slåss för en vänsterregering? Det kan ju inte vara Miljöpartiets ideal. Jan Lindholm har nu chansen att tala om på vilket sätt han och Miljöpartiet kommer att kämpa för mer valfrihet och mångfald i svensk hälso- och sjukvård och omsorg.

Anf. 19 Jan Lindholm (MP)

Vi är många bedömare som de .

(ANDRE VICE TALMANNEN: Herr talman!)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

. senaste veckorna har påpekat att Alliansens budget inte var tänkt att bli antagen av riksdagen. Allianspartierna hade inte räknat med att Sverigedemokraterna skulle ge den budgeten sitt stöd eftersom de visste att det var så stora skillnader mellan de vallöften som var givna.

Att Sverigedemokraterna är nöjda med att exempelvis kunna strypa den demokratiska debatten i vårt land förstår säkert alla. Men att det skulle ske på allianspartiernas initiativ med förslaget att kraftigt skära ned anslagen till kulturtidskrifterna var det nog inte många som trodde. När Cecilia Widegren pratar om mångfald tycker jag därför att hon ska vara lite försiktig.

Ni föreslår en sänkning på 10 miljarder på utgiftsområde 9 under dessa fyra år. Det blir inga satsningar på till exempel kvinnojourer. Det blir inga satsningar på förlossningsvården. Jag tror att det är det som medborgarna är intresserade av.

Ni skär alltså ned med 10 miljarder på dessa fyra år, med 2 ½ det första året, lite mindre år två och lite mer år tre och fyra.

När jag möter människor ute i samhället är det just det som de är oroliga för. Hur ska vi klara verksamheterna med de kraftiga nedskärningar som Alliansen föreslår?

Anf. 20 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag vet inte hur många som hörde svaret på den fråga jag ställde. Jag hörde i alla fall inget svar. Det kanske är symtomatiskt för Miljöpartiet nu som ingår i en vänsterregering där man inte ens får gehör för så viktiga frågor som välfärd, sjukvård, omsorg och socialtjänst. Det är högst beklämmande.

Därför kommer vi allianspartier att fortsatt på riksdagens bord lägga förslag om just ökad mångfald och ökad valfrihet. Vi tror nämligen att det stärker kvaliteten som är så ytterst viktig i mötet mellan medarbetare och medborgare som sker varje dag.

Jan Lindholm hade heller inte läst på allianspartiernas budgetmotion eftersom han valde att säga att vi inte kommer att fortsätta den viktiga cancersatsning som vi började genomföra för några år sedan. Där ligger en satsning på en halv miljard som är väldigt viktig för att förbättra den ojämlikhet och inte minst de regionala skillnader som finns mellan cancersjuka.

Vi får se till att hålla oss till innehållet i politiken om vi ska ha en förnuftig debatt framåt.

Det är beklagansvärt att se att Miljöpartiet nu på område efter område tappar mark. Innehåll är en sak man går till val på. Det är bra att stå upp för det även efter valet.

Jag väljer därför att återupprepa min fråga till Miljöpartiet och Jan Lindholm. På vilket sätt kommer Miljöpartiet i den sittande regeringen att fortsätta slåss för valfrihet och mångfald och se till att det är patienterna som får makten att välja vårdgivare, utförare och vårdcentral i den nära hälso- och sjukvården - det självklara valet som 80 procent av befolkningen vill göra enligt SOM-institutet?

Se till att det inte ska spela någon roll var någonstans i Sverige man bor!

Anf. 21 Jan Lindholm (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är fascinerande att höra oppositionen argumentera.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Herr talman!)

Ni talar om att ni är ekonomiskt ansvarsfulla, när vi i utredning efter utredning kan se att det inte är särskilt lyckat att den som är mest välbeställd och aktivast i att konsumera offentliga tjänster får möjlighet att göra det framför dem som har de verkliga behoven.

Jag sa i mitt anförande att vi har haft en tydlig utveckling från behovsstyrd offentlig konsumtion till en efterfrågestyrd. Många revisionsrapporter har visat att detta leder till en dålig hushållning med offentliga resurser, tvärtemot vad ni säger.

När ni nu skär ned med 2 ½ miljarder från regeringens förslag är det klart att ni inte har möjlighet att genomföra alla de reformer som ni önskar göra. Det kommer inte att ske. Ni har ju 2 ½ miljarder mindre än vad vi hade haft möjlighet till för det offentliga plus att vi dessutom hade gett 3,2 miljarder mer till kommunsektorn om vi hade fått styra. Det är naturligtvis en ofantlig skillnad för den primärkommunala och landstingskommunala verksamhet som det här handlar om.

Vi kommer att ta ansvar för att pengarna används på bästa och effektivaste sätt. Det måste gå före när vi har små resurser, i stället för att slarva bort pengarna i dåligt genomförda valsystem.

Vi tycker att det är viktigt att de fria valsystemen sköts så nära medborgarna som möjligt. Därför tycker vi att det är viktigt att överlämna åt landstingen att själva besluta vilken dialog de vill ha kring behoven med sina medborgare. Vi tror att det är betydligt mer ekonomiskt effektivt än ert generella beslut.

Anf. 22 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Det finns när det handlar om välfärd två avgörande skiljelinjer i svensk politik mellan de tre vänsterpartierna å ena sidan och de fyra allianspartierna å den andra.

Det första handlar om hur vi ska få till mer resurser till vård och omsorg.

För Centerpartiet och Alliansen skapas mer resurser genom att fler människor kommer i arbete. Fler människor i arbete ger ökade skatteintäkter och samtidigt minskade kostnader för bidrag.

Det här har sedan 2006, herr talman, varit en framgångsrik väg. Det är i dag 300 000 fler som har ett arbete att gå till jämfört med 2006, och det har gett tydliga avtryck i statens budget. När nu vänsterpartiernas förslag om kraftiga skattehöjningar inför 2015 har undanröjts kan den positiva utvecklingen fortsätta.

I budgetdebatterna under en lång rad år har vi kunnat se hur vårt utgiftsområde - utgiftsområde 9 - har fått ökade anslag, från 47 miljarder 2006 till 62 miljarder innevarande år. Det är det Jan Lindholm från Miljöpartiet beskriver som en nedskärning - från 47 miljarder till 62 miljarder.

Eftersom viktiga delar av välfärden sköts av kommuner och landsting är det också viktigt att se hur de generella bidragen från staten till kommunsektorn ser ut. Där har vi fått en motsvarande ökning från 58 miljarder till drygt 90 miljarder. Det är det Jan Lindholm från Miljöpartiet beskriver som en nedskärning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Flera av oss är gamla luttrade kommunpolitiker, och vi vet dessutom att i den kommunala ekonomin är det inte alltid statsbidragen som är det viktigaste. Det viktigaste i den kommunala ekonomin är hur många människor som har jobb och därmed betalar skatt. Fler i arbete ger mer pengar till vård, skola och omsorg.

Finanspolitiska rådet har påpekat att en enda person som går från arbetslöshet eller sjukskrivning till arbete ger ett plus på 300 000 kronor i de offentliga skattkistorna. Det är det som gör att vi i dag i kommunsektorn har intäkter på 880 miljarder jämfört med 656 miljarder 2006. Det är den ökningen som Jan Lindholm från Miljöpartiet beskriver som en nedskärning.

När man ser på de totala effekterna på välfärdsområdet är det en ökning med 67 miljarder. Bara för hälso- och sjukvården som vi debatterar mycket i dag är det 28 miljarder plus.

Mot Alliansens syn på hur vi ska få mer pengar till vården och omsorgen står vänsterpartiernas syn. Där handlar det om att höjer vi bara skatten så får vi in mer pengar. Det är närmare 20 miljarder i skattehöjningar som vänsterpartierna hade föreslagit. De skatterna var riktade mot jobb och företagande.

Det skulle inte, herr talman, ha lett till någon stärkt välfärd - tvärtom. När ungdomar tvingas ut i arbetslöshet leder inte det till mer pengar till sjukvård - tvärtom. När en lastbilsskatt införs som bromsar utvecklingen i stora delar av Sverige gör inte det att vi får mer pengar till äldreomsorg - tvärtom.

Här ligger, herr talman, den första stora skillnaden mellan Centerpartiet och Alliansens syn på välfärd och vänsterpartiernas syn.

Den andra skillnaden ligger i vad man ser som de stora utmaningarna i svensk välfärd. För mig och Centerpartiet är det uppenbart att det trots att vi har en äldreomsorg, en funktionshinderspolitik och en sjukvård som får många länder att avundas oss finns problem. Det finns äldre som inte får plats på särskilda boenden. Det finns sjuka som inte får den rehabilitering de har rätt till och människor i glesbygd som inte får den närhet till sjukvård som de har rätt till.

Hur ska vi komma till rätta med dessa skillnader? Hur ska vi kunna minska byråkratin och samtidigt behålla en topposition i världen vad gäller sjukvård? Även om vi har kunnat se stora förändringar till det bättre under senaste åtta åren finns det fortfarande stora utmaningar.

Herr talman! De tre vänsterpartierna ser däremot att det största hotet mot svensk välfärd är någonting helt annat. De lever i vad jag skulle vilja kalla en socialistisk vanföreställning, nämligen att den svenska välfärdens stora problem är att en mindre del av äldreomsorg och sjukvård bedrivs av aktiebolag.

Trots att inga beslut har fattats har det här skapat stor oro både bland patienter och personal. Bollnäs sjukhus hemma i Gävleborg drivs sedan flera år tillbaka av vårdföretaget Aleris. Det var Centerpartiet och Socialdemokraterna i landstinget som beslutade att sjukhuset skulle läggas ut på entreprenad. Det är i dag ett av Sveriges bästa småsjukhus.

Jag vill höra Lennart Axelsson från Socialdemokraterna förklara varför det är fel. Varför har hans partikamrater i landstinget inte förstått, som han har förstått när han säger att det är fullkomligt förödande för sjukvården i Gävleborg, att vi har ett välfungerande sjukhus som drivs av Aleris?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Visby lasarett hade under många år stora problem med sin dialysavdelning. Den drivs sedan några år tillbaka av Diaverum som är ett multina-tionellt, riskkapitalägt dialysföretag med verksamhet i stora delar av världen. Man har nöjd personal, nöjda patienter och mycket bra kvalitetsresultat, vilket man inte hade tidigare. Jag skulle vilja att exempelvis Jan Lindholm från Miljöpartiet kunde komma upp här och förklara varför det här var bättre förr när det drevs av Gotlands kommun. Då var det missnöjda patienter, personalbrist och allt annat än bra kvalitet.

Svensk sjukvård, herr talman, behöver inte dogmatisk socialism. Den behöver nytänkande, mångfald och entreprenörskap.

Därför vill jag, herr talman, tillstyrka utskottets förslag till medelsanvisningar och begärda bemyndiganden avseende utgiftsområde 9. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande SoU1, frånsett beslutspunkterna 2 och 4. För tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till våra två reservationer.

(Applåder)

Anf. 23 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Det var ett anförande värdigt vilken förstamajtalarstol som helst, om det inte berodde på innehållet.

Jag börjar i den ände som Anders W Jonsson började. Vi har precis samma syn som ni när det gäller behovet av mer jobb, för det är jobben och företagandet som ser till att vi får pengar att fördela till välfärden. Skillnaden mellan er och oss är att vi tror att det är klokt att använda pengarna till att investera i till exempel järnvägar, bostadsbyggande och liknande som skapar jobb, medan ni tror att så fort vi sänker skatten lite grann kommer det att skapa jobb i sig. Det har ju visat sig att det inte fungerade. Arbetslösheten har ju ökat under den tid som ni har suttit vid makten.

Det är fler som jobbar; det har ni rätt i. Men samtidigt har antalet invånare i Sverige ökat med ungefär 700 000, så det vore väl konstigt om inte också några av dem skulle jobba. Annars skulle arbetslösheten ha varit skyhög. Det jobbar fler i New York än vad det gör i Stockholm därför att de är fler. Det är väl inte så konstigt.

Frågorna om de privata och vinsterna i välfärden är inte något som vi klarar under ett replikskifte. Men vi säger att vi ska se till att de skattepengar som svenska folket betalar ska användas till det vad det är tänkt, alltså till hälsovård, sjukvård och skola, inte till vinster.

Vi utesluter inte att det finns privat företagande inom sektorerna. Självklart ska det finnas det, men det måste finnas regler som gör att man inte kan använda skattepengarna till något annat än vad det var tänkt. Vi kan inte stå och titta på när man skickar vinster till andra länder för att slippa beskattning, till exempel. Vi är väldigt klara med vad vi tycker och tänker i frågan.

(Applåder)

Anf. 24 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Det som jag reagerar på i många av de här debatterna är just att man försöker beskriva att det har skett stora nedskärningar under de gångna åtta åren. Det är precis tvärtom. Under dessa åtta år har vi gjort mycket stora resurstillskott till vårt eget utgiftsområde, där vi har gått från 47 till 62 miljarder, och de generella bidragen till kommuner och landsting har ökat kraftigt. Men det allra mest glädjande är att vi har fått fler människor i arbete och därmed betydligt större intäkter till kommuner och landsting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag tycker att Lennart Axelsson som gammal erfaren kommunpolitiker borde kunna utgå från läget hemma i sin egen kommun. Där finns det flera framgångsrika företag - Danfo, Europrofil och Orica - som är helt beroende av att kunna frakta sina produkter med lastbil till de stora marknaderna. Hur kan Lennart Axelsson tro att det blir fler anställda på de företagen genom att man tvångsbeskattar och lägger på en lastbilsskatt? Det kommer att bli färre anställda. Därmed kommer det att bli mindre pengar till Nora kommun för att driva äldreomsorg. Hur kommer det att kunna bli fler ungdomar som blir anställda om man lägger in en fördubblad arbetsgivaravgift på unga?

Vi vet att ett av de stora problemen vi har i Sverige handlar om den psykiska ohälsan hos ungdomar, och de flesta forskare är överens om att det beror på att vi har en hög ungdomsarbetslöshet. Med den kunskapen är det fullkomligt obegripligt för mig hur vänstersidan kan säga till Sveriges arbetsgivare: Vi tycker att det ska bli dubbelt så dyrt att anställa ungdomar. Det kommer att leda till större ohälsa bland de svenska ungdomarna och på sikt dessutom till mindre intäkter för vård, skola och omsorg.

Det är här den stora skillnaden mellan oss ligger: Hur vi ska se till att få en friskare befolkning, och, framför allt, hur vi ska se till att få in mer pengar till vård, skola och omsorg.

(Applåder)

Anf. 25 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Ja, det stämmer att det är mer pengar som har gått till välfärden nu än någonsin tidigare. Men samtidigt har behoven ökat, och antalet anställda inom välfärdssektorerna har minskat. Skaka inte på huvudet, Anders W Jonsson! Det finns klara siffror på det.

Det spelar väl ingen roll hur mycket i antal kronor som finns till välfärden om det inte räcker till den verksamhet som man måste ha. Det är ungefär samma diskussion som när det gäller antalet anställda. Det går liksom inte att leda i bevis att vi skulle få ut mer äldreomsorg av de pengar som har kommit till under den här tiden.

Det är jättebra att Anders W Jonsson har läst på om våra företag i Nora. Det är säkert också så att en och annan av de toaletter som tillverkas skulle behöva gå på järnväg, men ni har ju valt bort att göra insatser på den sidan. Ni vill alltså som grönt miljöparti se till att det fraktas mer grejer på vägarna än på järnvägarna. Det kan jag tycka är lite anmärkningsvärt.

När det gäller kostnadsfria läkemedel för barn borde Anders W Jonsson i sin profession som barnläkare ha mött ett antal av de föräldrar som har svårt att få det att gå runt och som har barn som har behov av dyra läkemedel. Därför tycker jag att det är lite konstigt att ni är emot att vi ser till att de faktiskt får möjlighet att gå och hämta ut den medicin som barnen behöver, och kanske också de själva. Det finns siffror som visar på att just gruppen ensamstående föräldrar är den grupp som väljer bort att hämta ut medicin därför att man inte har råd. Men ni tycker att det är viktigare att Anders W Jonsson och jag ska få lite lägre skatt än att de här föräldrarna ska kunna hämta ut mediciner till sina barn. Det tycker jag är skamligt rent ut sagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 26 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag tror inte att det finns någon i den här kammaren som anser att barn ska behöva avstå från läkemedelsbehandling på grund av att föräldrarna inte har pengar. Men tyvärr har den här regeringen och idrotts- och sjukvårdsministern lite grann gjort till sitt adelsmärke att lägga fram illa beredda förslag till riksdagen.

Ingenstans finns belagt hur stort det här problemet är. Som barnläkare med 25 års erfarenhet kan jag säga att jag vid en handfull tillfällen har råkat ut för den här situationen. Det hänger samman med att vi har ett högkostnadsskydd som omfattar alla familjens barn. Det kostar max 2 200 kronor, alltså 6 kronor per dag. Dessutom kan man beviljas avbetalning. För den familj som inte har råd med 6 kronor per dag för läkemedel åt alla sina barn finns det möjlighet till ekonomisk ersättning från socialtjänsten.

De familjer där det här möjligtvis skulle kunna vara aktuellt är de som har betalningsanmärkningar och därför inte kan få en avbetalningsplan, samtidigt som de inte är berättigade till ekonomiskt bistånd.

Om det ses som det stora problemet skulle vi kunna åtgärda det på det sätt som Socialdemokraterna gjorde fram till 2005. Då var det möjligt att få avbetalning för läkemedel, oavsett hur många betalningsanmärkningar man hade. Vi skulle kunna gå tillbaka till regelverket som gällde före 2005, så skulle alla kunna få läkemedel för 6 kronor per dag.

Det allvarliga är dessutom att man över huvud taget inte har tittat på de negativa konsekvenser som förslaget skulle kunna ha. Hur påverkar förslaget läkemedelskonsumtionen hos barn? Hur påverkar det användningen av antibiotika? Kommer det att bli som i andra länder där det är gratis läkemedel för barn? Där vittnar allmänläkarna om att de måste skriva ut i princip hela släktens läkemedel, även mormors hjärtmedicin, till familjens barn.

Herr talman! Om jag hade 400 miljoner kronor och fick satsa dem på barnsjukvård finns det en lång rad områden där jag ser brister och där pengarna skulle komma till betydligt bättre nytta. Och vi vet ju över huvud taget inte om det här är ett problem.

(Applåder)

Anf. 27 Karin Rågsjö (V)

Shalom, herr talman! Åhörare och ledamöter! Högeralliansen och Sverigedemokraterna har röstat ned en välfärdsbudget från Vänstern och regeringen. Drygt 2 ½ miljarder försvinner från välfärden per år till vinster i välfärden, skattesänkningar, RUT-avdrag och annat. Jämlik hälsa och jämlikhet i stort har aldrig varit borgerlighetens paradnummer, och Sverigedemokraterna stöder det till 100 procent.

Åtta år med Alliansen har satt sina spår hos individen, kommunerna, landstingen och i vår bild av samhället. 12 procent av alla barn i Sverige är ekonomiskt utsatta och har en ekonomisk standard som är märkbart sämre än andra barns. Det påverkar hela deras liv. Ni har bedrivit en tydlig klasspolitik under er majoritet, och det vill ni fortsätta med.

I högeralliansens och SD:s budget sägs att folkhälsan utvecklats positivt. Det beror på vilken grupp vi tittar på. Skillnaderna mellan grupper med olika utbildningsbakgrund är mycket tydliga. Alla stora dödsorsaker hos befolkningen - hjärtsjukdomar, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade diagnoser - är vanligare bland dem med kort utbildning. Kvinnor som inte har gått ur gymnasiet har haft den minst gynnsamma hälsoutvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Hälsan är tydligt klassrelaterad. För att komma till rätta med det behöver vi göra en mängd saker. Regeringen har i sin budget sagt att man vill tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Det tycker vi inom Vänstern är ett superförslag, och det borde ha gjorts för länge sedan, under er majoritet. Men intresset för jämlik hälsa har tyvärr varit minimalt högerut.

I den budget som Högern och Sverigedemokraterna röstade ned fanns en mängd förslag som Vänstern hade införhandlat. Jag ska lyfta fram några av de förslag vi ställde oss bakom.

Till exempel var det 1 hälso- och sjukvårdsmiljard per år under mandatperioden - något sjukvården verkligen behöver. Dessa pengar skulle ge vårdens hjältar och hjältinnor mer patienttid och frikoppla dem från onödig administration. Satsningen på ökad kvalitet skulle ha utformats i nära samarbete med professionerna, facket och brukarorganisationerna. Det var en stor hälsoreform, men nu blir det inte så fram till den 22 mars. 1 miljard till hälso- och sjukvården försvann i ett klubbslag.

Vänstern förhandlade in en reform i budgeten som innebär att receptbelagda läkemedel blir kostnadsfria för barn och ungdomar under 18 år. Det är ett lyft för ensamstående föräldrar med låg inkomst. Det är en jämlikhetsreform. Syftet var att garantera att alla barn får tillgång till de läkemedel de behöver för att ha en bra hälsa. Det är en stor reform för alla de familjer som saknar en trygg ekonomi, men den röstade ni ned. Det var en reform för barnen.

Politik handlar om att välja. Ni väljer läx-RUT till barn vars föräldrar kan betala men inte gratis medicin som skulle göra livet lättare för så många barn och föräldrar.

Att få barn är stort. En förlossning är dramatisk, underbar och för det mesta en positiv upplevelse. Men vi har sett en förlossningsvård i Sverige som inte är den förlossningsvård som kvinnor i Sverige ska behöva möta. Vi talar om en tombola för dem som ska förlösas. Det handlar om var man bor och även i viss mån om vem man är.

Därför förhandlade Vänsterpartiet in 400 miljoner per år under mandatperioden för att stärka en skakig förlossningsvård. Jag noterar att det fattas i den budget högeralliansen och Sverigedemokraterna står bakom. Förklara gärna varför förlossningsvården inte behöver mer resurser.

Äldreomsorgen måste stärkas. Vänstern ville ge äldreomsorgen förutsättningar att satsa på bemanning. Det ger en bättre äldreomsorg för att det skapar mer tid för de äldre. Det ger också hjältarna och hjältinnorna som arbetar inom äldreomsorgen möjlighet att utveckla sin verksamhet. Det förbättrar också arbetsmiljön, och det behöver verkligen göras. Om vi ska få in fler unga människor som vill jobba inom vården måste något göras åt arbetsförhållandena. Det var därför de 2 miljarderna förhandlades in, men dem klubbade ni bort. Vi lovar att de återkommer.

Den psykiska ohälsan tickar på. Vi ser också att hälsan under barndomen har stor betydelse för skolresultatet och för om man exempelvis hamnar i bidragsberoende som vuxen. Bara 60 procent av barn med psykisk ohälsa uppnår gymnasiekompetens jämfört med kontrollgruppens 87 procent. Nya satsningar på skolan och på psykisk ohälsa, precis som i den budgetproposition som Sverigedemokraterna och högeralliansen röstade ned, är ett måste för att stärka psykiatrin och skolan. Att skolan bedriver ett förebyggande arbete för barnen måste vi förstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Cancer är en diagnos som alla ryggar tillbaka för. Att få vänta från diagnos till behandling är terror. Cancervård ska inte vara en tombola. Vilket landsting man bor i ska inte avgöra vilken behandling man får och ens överlevnad.

Här har vi en viss samsyn, och det är bra. Men det får inte bli som i det moderatstyrda Stockholms läns landsting där det skärs ned på både onkologavdelningar och barncancervård.

I delar av landet måste patienter vänta tre gånger så länge från remiss till behandling än i andra delar av landet. Det är en skam för ett rikt land. Cancervården måste få mer resurser. Här ligger vi ganska jämnt, vilket nog är det enda positiva jag kommer att säga i mitt anförande.

De 22 mars är det val. Vänstern går till val på bland annat de reformer som vi förhandlade in i den budget som röstades ned. Vi vill ha en välfärd att lita på, inte bara en kassako för dem som vill gräva guld i välfärdsbranschen. Vi vill ha en välfärd för medborgarna.

(Applåder)

Anf. 28 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag delar helt Karin Rågsjös bild av att vi har stora problem i den svenska förlossningsvården. Det handlar om brist på barnmorskor. Man löser inte det genom ett tillfälligt stöd på 400 miljoner kronor per år till de svenska kvinnoklinikerna. Det finns inte horder av barnmorskor som går arbetslösa i Sverige och bara väntar på ett jobb. Dessutom kan inte en ansvarig klinikledning använda ett tillfälligt statsbidrag till att fastanställa barnmorskor.

Vi måste i stället göra det alliansregeringen har gjort, nämligen öka barnmorskeutbildningen. Vi måste också se till att landstingen långsiktigt premierar löneutvecklingen för specialistsjuksköterskor så att det blir attraktivt att skaffa sig denna utbildning.

Jag förvånas lite av det Stockholmsfixerade perspektiv som Vänsterpartiet och Karin Rågsjö har - inte bara i denna debatt utan i många. Jag vill ta med Karin Rågsjö till norra Jämtland. Där har man i decennier haft en illa fungerande primärvård. Det har varit vakanser och stafettläkare. I och med vårdvalets införande 2010 etablerade en driftig läkare det privata företaget Nya Närvården AB. Det har inneburit att byarna Hoting, Hammerdal och Strömsund nu har en väl fungerande primärvård med gott om läkare, sjuksköterskor och övrig personal. Befolkningen där uppe är oerhört nöjd.

Min fråga till Karin Rågsjö är: Varför ska detta stoppas? Varför vill Karin Rågsjö förbjuda vårdval i Sverige? Varför vill hon och hennes partikamrater i landstinget i Jämtland så fort som möjligt gå tillbaka till hur det var förr när landstinget drev dessa hälsocentraler med mycket stora personalproblem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 29 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag börjar med förlossningsvården. Den har utvecklats negativt under ett antal år, de år ni suttit vid makten. Ni borde ha gjort något mer kraftfullt under era åtta år.

För det första vill vi satsa på utbildning. Det är klart att det behövs barnmorskor. De ska också vara välbetalda. Barnmorskorna i Sveriges landsting är ju inte välbetalda, så vi måste se till att de har möjlighet att få högre lön. Då måste man ha mer pengar att erbjuda, inte sant?

Förlossningsvården är skakig i hela Sverige. Oavsett om man är i Hoting, Stockholm eller Ödeshög är den skakig, och den ska inte vara skakig i ett välfärdsland.

Min Stockholmsfixering är kanske inte så konstig. Stockholm har varit paradnumret för borgerlighetens totala fundamentalism vad gäller privatisering. Det har så att säga varit one way track framåt för att lägga ut så mycket som möjligt på privata entreprenörer.

När vi talar om valfrihet tycker jag inte att det riktigt är valfrihet för medborgarna, i varje fall inte i de flesta län när det gäller att exempelvis välja vårdcentraler. Valfriheten har exempelvis blivit mindre långt uppe i landet där det vimlar av stafettläkare medan valfriheten på Kungsholmen och Östermalm har ökat avsevärt.

Innan LOV och vårdvalet fanns det sex vårdcentraler på Östermalm och sex vårdcentraler i Botkyrka. Det finns fortfarande sex vårdcentraler i Botkyrka men tolv vårdcentraler på Östermalm. Är vårdbehovet så mycket större på Östermalm? Det frågar jag mig. Är människor så sjuka? Det kan vi fundera på. Jag tror inte att det är så.

Etableringen av vårdcentraler handlar om detta. Om jag skulle vara läkare och få öppna vårdcentral skulle jag förstås öppna den i innerstaden eller någonstans där jag kunde få så mycket pengar som möjligt, eftersom jag inte är ideell, inte sant? Jag följer gärna med dig till Hoting och tittar.

(Applåder)

Anf. 30 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag gör gärna ett besök i Hoting. Tack och lov finns det inte förlossningsvård vare sig där eller i Ödeshög.

Problemet som Karin Rågsjö är inne på är ett reellt problem. Vi har brist på specialistsjuksköterskor och framför allt på barnmorskor i Sverige. Däremot blir analysen väldigt märklig när man säger: Om vi bara ser till att ge ett tillfälligt statsbidrag på 400 miljoner kronor kan landstingen minsann höja lönerna för barnmorskor.

Detta är ett mycket långsiktigt arbete där man måste värdera upp de arbetsuppgifter specialistsjuksköterskorna har och inte minst se till att de har en långsiktigt bra löneutveckling. Det kommer inte det tillfälliga stödet på 400 miljoner kronor som Karin Rågsjö förespråkar att kunna råda någon som helst bot på.

Det är ett tillfälligt stöd som möjligtvis kan användas till internutbildning och annat. Men det kommer inte att råda bot på det allvarliga problemet vi har med brist på specialistsjuksköterskor. Där är det någonting helt annat som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag kommer återigen till diskussionen om vårdval. Jag förstår att Karin Rågsjö är väldigt fixerad vid Stockholm. Här kommer förslaget inte att ha någon som helst effekt beroende på att majoriteten i landstinget kommer att vilja behålla vårdvalen.

Där det däremot kommer att ha en förödande effekt är i de socialistiskt styrda landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna. I bland annat Jämtland har man varit tydlig med att man tänker avskaffa det. Man tänker inte ha kvar något fritt vårdval.

Det kommer att få konsekvenser i Jämtland på två ställen. Det gäller i den yttersta glesbygden. De privata etableringarna har kommit i Härjedalen i form av Fjällhälsan, och dessutom har det kommit i norra Jämtland i form av Nya Närvården. Det är där Karin Rågsjös förslag kommer att få en få en förödande effekt. Där innebär det grus i maskineriet för primärvården.

Här i Stockholm kan jag förstå att man inte är engagerad i diskussionen beroende på att det här alltid kommer att finnas ett stort antal vårdcentraler att välja på. Däremot kommer effekterna att synas väldigt tydligt i de glesare delarna av landet.

(Applåder)

Anf. 31 Karin Rågsjö (V)

Herr talman och andra! Man måste tänka på, Anders: Var ska vi placera pengarna någonstans? Det är våra gemensamma skattepengar. När jag pratar med mina kompisar exempelvis på landsbygden i glesbygden i övre Sverige kan de beskriva en situation som inte är på topp. De kan beskriva hur stafettläkarna kommer och går.

Det är ett problem som ni kanske skulle ha åtgärdat under de åtta åren, just bristen på vård på landsbygden. Vi måste titta på helheten och hur vi ska ladda resurserna. Vi kan titta på vad som står i tidningen i min hand. De tio största välfärdsjättarna fortsätter att växa snabbt. Det är 7 procent och nästan 40 miljarder för ett antal företag.

Det är vad vi måste titta på. Det är vad jag kallar för er fundamentalism. Ni har valt att gå armkrok med företagen i stället för medborgarna som betalar sina skatter. Skulle inte de skatterna ha passat jättebra i Hoting så att man kunnat utveckla vården?

Det är vad vi måste börja fundera på. Vad ska vi satsa våra skattepengar på? Det kan inte vara att man fortsätter att gå armkrok med de största företagen. Jag har varit nedlusad med propagandaskrifter från Almega, Svenskt Näringsliv och så vidare. De ligger på. De har miljarder bakom ryggen. Det är inte dem som vi ska värna. Jag tycker att det är medborgarna.

(Applåder)

Anf. 32 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Vänsterns Karin Rågsjö är stolt över en vänsterregeringsbudget som har fallit och är nedröstad. Vänstern sitter inte i regeringen, eller den sitter kanske i regeringens knä och styr regeringen för den vänsterpolitik som vi nu ser.

Vänsterns Karin Rågsjö säger att hon är orolig över den psykiska ohälsan. Men om man ska ta den oron på allvar måste Karin Rågsjö berätta för oss härinne hur högre skatter för att anställa unga, som skapar färre jobb och oroar unga, stärker kampen mot den psykiska ohälsan. Det gäller också högre kostnader för företag så att färre får jobb och att fler är i utanförskap, eller hur högre skatter för äldre som skapar färre jobb och oroar äldre leder till en stärkt kamp mot psykisk ohälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är mycket ord från Vänsterpartiet, men det måste också finnas ett innehåll. När jobben blir fler har vi mer resurser till det som är det gemensamma. Framför allt stärker det den enskilde som får möjlighet till ett bättre arbetsliv.

Vänsterns Karin Rågsjö vill inte att det ska spela någon roll var någonstans i Sverige man bor. Då måste också Vänsterns Karin Rågsjö för kammaren och åhörarna berätta: När man stärker politikernas makt och tar ifrån patienterna makten, på vilket sätt blir hälso- och sjukvården bättre för den enskilde? Hur kan det i ett sammanträdesrum med stängda dörrar fattas bättre beslut än hos den enskilde omsorgstagaren och patienten?

Anf. 33 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Ska vi tala om vad som bygger psykisk ohälsa i Sverige tycker jag att vi ska börja tala om skolan. Det är det stora paradmisslyckandet för borgerligheten där 30 procent av alla ungdomar i Sverige, mest arbetarklassens barn, inte får betyg till gymnasiet. Det är en skräck för de barnen. Det är de som också faller ut och mår psykiskt dåligt. Man kan följa det linjärt. Det är där ni borde ha gjort någonting, och det borde ha gjorts för länge sedan.

Så är det. Psykisk hälsa handlar om vad man har med sig i bagaget. Det handlar inte om de tillfälliga anställningar man kan få i sex månader på restaurangen som är subventionerade av staten. Det har inte höjt den psykiska hälsan i ungdomsgruppen. Det måste jag tyvärr berätta för dig. Du kan gå tillbaka till dina kompisar, till exempel Jan Björklund i Folkpartiet, och titta på kurvor för skolresultaten. Sedan kan du följa dem linjärt in i den psykiska ohälsan. Så ser den kurvan ut.

Valfriheten är liksom er våta handduk ni lägger ut. Det låter som: Oj, vad vi kan välja. Vi tycker också att det är bra med valfrihet. Men när det gäller etableringsfrihet tycker vi att det är landstingen som ska se till: Var behöver vi vård någonstans? Det ska gälla oavsett om det är i Östersund, Stockholm eller Grängesberg.

Det är att ta sitt ansvar som politiker att se till: Var ska vi öppna den nya vårdcentralen? Var ska vi ha psykiatrisk öppenvård någonstans? Det är inte vårdjättarna som ska bestämma det. Det är inte de privata företagen som ska bestämma var de ska etablera sig.

Vi är helt för valfrihet. Jag skulle så gärna vilja se Stadsmissionen och andra, Fryshuset och vad som helst, starta företag som är non-profit. Men vilka ska bestämma var vården ska ligga? Tycker du att det är vårdföretagen eller att det är landstingen som ska göra det? Du tycker att det är företagen som själva ska bestämma. Då blir det kanske som här i Stockholm.

Anf. 34 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Vänsterns Karin Rågsjö börjar tappa på att hålla upp för den politik som hon står för eftersom hon väljer att inte svara på frågan om på vilket sätt den psykiska ohälsan minskar när fler är i utanförskap, färre får jobb och de trösklar som i dag finns för att komma in på arbetsmarknaden inte bara ska vara höga utan ska vara ännu högre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Allt detta hänger ihop, inte minst för den enskilde. Vårt uppdrag härinne torde vara att på alla områden inte bara prata om detta utan hela tiden verka för en sådan politik. Det är beklagansvärt att se att trösklarna fortsatt ska vara höga på arbetsmarknaden för unga och äldre att ta sig in.

Forskningen visar att patientdelaktighet leder till bättre vård och hälsa. Från den 1 januari i år kommer alliansregeringens nya patientlag att träda i kraft där patientens makt ökar. Vänsterns Karin Rågsjö är säkert totalt emot detta där patienten får möjlighet att välja vårdgivare, vara mer delaktig och få del av kunskap mer kopplad till den ohälsa som den kanske befinner sig i.

Karin Rågsjö! På vilket sätt får den enskilde bättre hälsa när dina politiker och du får mer makt? Torde det inte vara mycket bättre att den enskilda människan, som just denna patientlag nu ger förutsättningar för, får den ökade makten och rätten? Eller kommer Vänsterns Karin Rågsjö att göra allt för att ta bort den nya patientlag som nu träder i kraft?

Anf. 35 Karin Rågsjö (V)

Jag börjar med den psykiska ohälsan. Alla undersökningar visar att det är skolan som betyder mycket. Det borde du känna till, Cecilia, eftersom du numera sitter i socialutskottet och inte i arbetsmarknadsutskottet. Det är skolan som ska vara det förebyggande. De barn och ungdomar som inte får betyg till gymnasiet är tyvärr losers väldigt länge i sina liv. Det borde ni ha granskat för betydligt längre sedan. Ni har suttit i åtta år vid makten, och vi kan se att kunskapssegregationen är tydlig. Det är arbetarklassens barn som har förlorat på er utbildningspolitik. Det är också de som till stor del fastnar i något slags utanförskap.

Låt oss se på vad det är som skapar oro hos unga. Det kanske också är en arbetsmarknad där man kan komma och gå eftersom det är arbetsgivaren som bestämmer. Man får sex månader subventionerade - tack och hej, nästa tjej kommer in! Så ser livet ut. Jag vet det, för jag har suttit i arbetsmarknadsnämnden här i Stockholm och följt detta väldigt noga.

Ni tycker att ni har lagt fram en fantastisk plan när det gäller arbetslösa ungdomar. Jag måste säga att det är många otrygga unga människor som har skapats under åtta år. Det är detta som har förvärrat folkhälsan; det säger alla forskare på området. Att leva så otryggt inom arbetslivet skapar psykisk ohälsa, Cecilia Widegren.

Vi är för valfrihet. Patientlagen hade vi absolut röstat igenom. Den är jättebra. Men problemet är, Cecilia, att när vi tittar på konsekvenserna ser vi att valfriheten inte gynnar dem som har sämst hälsa. Folkhälsan är inte heller på topp, Cecilia Widegren, efter era åtta år. Så är det. Det är sådana som du och jag som motionerar och kanske äter lite sunt - i och för sig har vi upphetsande debatter som man får lite högre pulsslag av - som mår mycket bättre. Det är den stora gruppen i arbetarklassen som har tagit stryk av er politik under åtta år. Det finns 62 staplar på det.

(Applåder)

Anf. 36 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet utom under punkterna 2 och 4, där Folkpartiet har reservationer. För tids vinnande kommer vi inte att begära votering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det har talats mycket om jobb, skatt och välfärdspolitiken och hur detta hänger ihop. Jag tänker inte återupprepa sammanhangen, för de har redovisats väl av mina allianskolleger.

Jag vill i stället börja med det grundläggande, som för en liberal och en folkpartist är så viktigt att alltid komma ihåg: Vi föds som individer, vi är olika från början, vi blir mer och mer olika under livets gång och vi har olika behov. Vi vill också känna oss behövda; det är viktigt för den psykiska hälsan.

Vi vill kunna välja själva, för vi vet bäst vilka behov vi har. Det gäller inte minst vården och omsorgen. Där vill vi vara delaktiga. Därför är det bra att vi i dag fattar beslut om patientmedverkan i egenvården och att vi har en patientlag som börjar gälla den 1 januari. Vi kan nu få vara med och i samförstånd diskutera med vår doktor eller vår sjuksköterska vad som passar bäst för oss själva. Man måste lyssna på patienterna och konsumenterna. Samtidigt måste det göras kvalitetsjämförelser. Det är för väl att de undersökningar som vi har startat nu blir kvar. Vi är duktiga i Sverige, men bra kan bli bättre. Vi får se vad dessa brukarundersökningar ger för resultat.

Det är också bra att kommunernas egenkontroll ska utvecklas. Vi har lagt grunden i Ivo - Inspektionen för vård och omsorg. Men den bör i fortsättningen arbeta på ett mer övergripande plan och kolla upp vilken egenkontroll som kommunerna utför. Det visar sig att de privat drivna vårdcentralerna och äldreboendena är utsatta för en mycket mer ingående granskning än de kommunala innan de får tillstånd och innan de kan börja driva sin verksamhet. Det har kommit undersökningar ganska nyligen som visar detta.

Jag vill gärna gå in på LOV. Visserligen har regeringen dragit tillbaka denna proposition, men LOV har inneburit en vändning i svensk primärvård. Vi får fler doktorer som vill bli allmänläkare. Vi har fått fler vårdcentraler, också i glesbygd, som ni var inne på i meningsutbytet nyss. Vårdcentralerna har ökat med 20 procent. 182 av 489 har en enda ägare.

Här visar det sig att tre fjärdedelar av de vårdcentraler som är ägarledda inte har några stafettläkare. Äntligen ser vi en lösning på stafettläkarproblematiken med fler vårdcentraler inom ramen för LOV-lagstiftningen som drivs av dessa allmänläkare som går tillbaka till grunden i läkaryrket! Visst kan man lära mycket i bok, men det mesta lär man av mötet med patienterna och av att följa dem över tid.

Nu har vi ett problem här. Det råder ovisshet inför framtiden. Nu finns det ett antal allmänläkare som skulle vilja starta sin egen vårdcentral, men de får inte lån i bank eftersom man inte vet hur det blir med LOV i framtiden. Det har sagts från regeringens sida - och vi kanske får höra det i ministerns inlägg här - att man skulle komma tillbaka. Jag fick ett svar från äldreminister Åsa Regnér, som sa: Det blir ju valfrihet för landstingen och för kommunerna nu när man inte tar den LOV som ni i Alliansen vill ha! Men konsumenterna då? Då är man tillbaka i detta att man som patient och konsument inte har valfrihet.

Det här är ytterst allvarligt för en utveckling där vi under många år har haft brist på allmänläkare. Vi vet att primärvården i fortsättningen ska vara basen för hälso- och sjukvården. Vi nedrustade den på 50- och 60-talet, och vi lider fortfarande av det. Nu äntligen har vi en vändning här.

Sedan har det sagts en del om personalbrist, medelsbrist och så vidare. Vi har mycket resurser i hälso- och sjukvården och i omsorgen, men vi måste använda dem rätt innan vi plussar på med den ena pengen efter den andra. Den senaste uppgift om kostnaden för felaktig läkemedelsbehandling som jag har fått är 20 miljarder. Tänk om vi hade kunnat lägga det på en rad saker som vi i dag inte har kunnat prioritera!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 37 Lennart Axelsson (S)

Herr talman! Det var länge sedan jag hörde ett anförande av Barbro Westerholm där hon inte nämnde gruppen årsrika. Det är hon som har myntat uttrycket, som jag dessutom tycker är väldigt bra.

Jag vill ändå ställa frågan om resurserna till äldreomsorgen.

Det finns en personalbrist inom äldreomsorgen, och den påverkar inte bara personalens arbetsmiljö utan naturligtvis även kvaliteten i omsorgen. Personalen i hemtjänsten saknar till exempel tid för att samtala med äldre i stället för att bara snabbt lämna över en matlåda. Var femte hemtjänstpersonal som deltog i en undersökning 2013 uppgav att "beviljade hjälpinsatser uteblir minst någon gång i veckan och att den främsta orsaken till det är personalbrist".

Av den anledningen har regeringen föreslagit det extra påslaget på 2 miljarder per år, för att kunna råda bot på bristen och kunna anställa undersköterskor. Man har beräknat att det skulle motsvara ungefär 4 600 nyanställda undersköterskor som var och en skulle kunna göra en insats för att hjälpa gamla människor på äldreboenden.

Oftast, i alla fall när man hamnar på särskilda äldreboenden som vi har varit inne på förut, är det inte valfriheten som är det viktiga. Det viktiga är att det finns tillräckligt många människor runt omkring som kan hjälpa till med det som man inte längre klarar av.

Därför blir min fråga till Barbro Westerholm: Känns det inte konstigt att vara med och rösta bort en insats som skulle göra livet bättre för äldre, till förmån för att Barbro Westerholm och jag ska få lite lägre skatt?

Anf. 38 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Nej, det känns inte konstigt. Det som nu främst måste göras är nämligen att titta på alla äldreboenden där man är nöjd, som klarar sig på den budget de har fått och inte har personalomsättning - personalomsättning kostar väldigt mycket. Vi måste titta på hur de bär sig åt och på vad andra kan lära av dem. Det gäller dem som inte klarar bemanningen tillräckligt bra, som har brister och som får dåliga betyg i kvalitetsjämförelserna.

Det har också kommit undersökningar där man har jämfört privat drivna äldreboenden med kommunalt drivna och funnit att de boende är lika nöjda eller till och med nöjdare på privata boenden. De har dessutom klarat sig med mindre personal. Jag vill få svar på hur de gör där det fungerar väl, till lägre kostnader och med lite lägre bemanning till och med.

I slutet av anförandet hann jag säga, när det gäller resurser i vården och omsorgen, att vi ibland känner att pengarna inte kommer riktigt till sin rätt. För mig är steg ett att titta på det, innan vi börjar plussa på med pengar.

Jag har varit på många boenden där man inte har haft den personalomsättningen. Där har jag sett gott ledarskap, vilket är A och O här. Och Alliansen satsar på just ledarskapsutveckling.

Anf. 39 Lennart Axelsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag förstår att Barbro Westerholm inte ser något problem med att rösta bort förstärkningen om Barbro Westerholm inte ser det problem som ändå finns. Det är helt uppenbart att problemen finns. Det kommer rapport efter rapport, kanske framför allt från hemtjänstpersonal som är klockade med tidtagarur för att det ska vara en så liten insats som möjligt att överlämna matlåda eller något annat.

Det är självklart att gamla människor runt omkring i Sverige som inte får den omsorg de borde ha rätt till behöver hjälp av fler anställda. Det är konstigt att Barbro Westerholm, som i alla andra hänseenden lyfter upp de äldres villkor på ett förtjänstfullt sätt, tydligen inte förmår se den verkligheten just här. Det beklagar jag.

Anf. 40 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Jag ser problemen, men jag vill hitta rätt lösning på dem. Det kanske inte händer någonting alls om man öser in de pengar som regeringen har i sin budget. Det kanske inte blir bättre ändå.

Jag vill veta hur de ställen jobbar som klarar av att ha bra arbetsmiljö, bra boende - det är det främsta för de årsrika personerna - med socialt innehåll, ingen personalomsättning och låga sjukskrivningstal. Arbetsmiljön och ledarskapet är viktiga nycklar till lösning på de problem som vi har i omsorgen. Vi är överens om att det måste bli bättre på de ställen där det inte är bra, men vi ska lära av dem där det är bra.

Jag var på ett äldreboende på Öland där det inte var någon personalomsättning och inga sjukskrivningar att tala om. Där ser man inte på tv längre, annat än när det är idrottstävlingar, OS till exempel. Vad gör man i stället? Man går på bio. Boendet har köpt en stor filmduk, och man diskuterar tillsammans vilka filmer man ska se. Det blir mest 50- och 60-talsfilmer, sådana där pilsnerfilmer; det ska också komma lite andra filmer såsom svenska klassiker. Sedan sätter man sig ned och diskuterar vad man har sett. Då kan de årsrika som har sett filmerna som unga också relatera till annat som de har upplevt tidigare i livet. Det tycker personalen är jättebra.

Det är de modellerna som jag vill överföra till de ställen där det är eländigt.

(Applåder)

Anf. 41 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag respekterar verkligen dig, Barbro. Du är den som jag högaktar på den sidan. Jag vill bara säga det innan jag och min svavelfulla mun inleder.

Jag undrar varför ni säger nej när det gäller förlossningar och 400 miljoner per år i ett antal år. Tycker inte du att förlossningsvården, som den är nu, behöver en uppgradering? Det är min första fråga.

Sedan har jag en fråga om LOV. Jag tycker nämligen inte att det handlar så mycket om vårdvalet; det är vi för. Det handlar om etableringsrätten för företagen, rätten för vårdföretag att etablera sig precis var som helst. Företagen kanske inte har patientens bästa för ögonen då utan i stället bestämmer sig för var den mest lönsamma affären finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det har varit en viss positiv utveckling på vissa håll. Men om man tittar exempelvis på Riksrevisionens tydliga rapport och andra rapporter ser man ändå att den portalparagraf om jämlik vård som bär upp hela hälso- och sjukvården krockar med marknadsprinciperna som Svenskt Näringsliv och Almega har. Att de har det är inte särskilt konstigt; de är marknadsmässiga företag. Men det är konstigt att politiker har det och att det på något sätt frångås att vården ska landa där vården behövs mest. Etableringen sker då till exempel i områden där de friskaste finns.

Tycker inte du att det är ett problem, Barbro, när vi tittar på etableringsrätten? Borde det ändå inte vara politiker i landstinget som styr var ett företag ska etableras? Vore inte det logiskt, egentligen?

Anf. 42 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! När det gäller brist på barnmorskor och förlossningsvården är det naturligtvis oacceptabelt att man som barnaföderska inte ska kunna komma till det sjukhus där man har gått på mödravårdscentralen eller som den mödravårdscentral man har gått till är knuten till.

Jag insåg att den här frågan skulle komma.

I Stockholm, som väl är det område som har haft störst problem, görs nu en storsatsning. Barnmorskor utbildas, och vi hörde nyss att det också finns riksdagsbeslut om utbildning av sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och så vidare. Men sådant tar tid.

Sedan kommer också galna hinder i vägen. S:t Göran vill till exempel bygga ut för en förlossningsavdelning. Förlossningsavdelningarna bör ju ligga på sjukhus som har intensivvård och annat. Men nu säger två bostadsrättsföreningar nej, och så stretar det. I fråga om hinder som ligger i vägen för byggande inom rimlig tid har Alliansen satt i gång en utredning. Stefan Attefall gjorde det.

Det görs alltså saker, men det tar tid innan vi får det antal barnmorskor som vi behöver.

Men det är ju på gång i landstingsvärlden, och det är på gång också här i riksdagen. Vi är överens om satsningar, men det är olika hur vi satsar. Fast en stor satsning är det.

LOV-frågan får jag ta i nästa replik.

Anf. 43 Karin Rågsjö (V)

Okej, Barbro, du och jag är stockholmare så vi tittar på vårt eget län; det är ju inte så konstigt. Men man kan se att det är kris här också inom förlossningsvården. Det är många barnmorskor som anser sig för lågt betalda och som helt enkelt slutar. De orkar inte med det stressade tempot på de olika avdelningarna. Det har varit oerhört kringskuret med resurser i Stockholms läns landsting, som är högerstyrt, och det har varit extremt svårt att få till sjysta förlossningar för kvinnor i det här länet. Så är det.

Sedan håller jag absolut med om att det är helt galet att enskilda personer som får sin utsikt förstörd kan stoppa den typen av byggnader. Det är vi helt överens om. Här ska det allmänna intresset gå före, tycker vi.

Jag tycker fortfarande att det är underligt att ni inte har satsat mer på förlossningsvården under de här åtta åren. Nu vet jag inte vad du kommer att svara mig på den frågan. Almega eller Svenskt Näringsliv har miljarder i ryggen och stora intressen i etableringsrätten och vinster i välfärden. Det är bara att läsa i tidningarna om hur mycket man kan tjäna på välfärden. Men det borde vara politiker, tycker jag, som ser var det behövs vård någonstans. Borde det inte ha varit bättre att fördubbla antalet vårdcentraler i Botkyrka till tolv? Vårdbehovet är ju rimligtvis större i Botkyrka än på Östermalm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Om jag skulle etablera mig som läkare skulle jag förstås etablera mig där jag kunde tjäna mest. Så fungerar människor. De är inte ideella. Men ni har öppnat ett system som gör att man har satsat i Stockholm, Göteborg och Malmö på mer välbeställda. Riksrevisionens hela rapport pekar ju på att de som behöver vården mest inte får tillgång till den. Gärna valfrihet, men då måste man placera vården utifrån något slags koncept.

Anf. 44 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Vi har olika syn på drivkrafter. För mig som liberal är det den enskildes behov som ska styra. Det är jag själv som vet vad jag behöver.

Sedan kan man ju lära sig hur man kan tillfredsställa dessa behov. Det är därför som vi i betänkandet lyfter fram detta med egensjukvård och hemsjukvård. Det ökar kunskapen hos befolkningen om vad man kan klara själv.

Du är ute efter dem som du tycker söker vård i onödan och att de läkare och sjuksköterskor som ska ta hand om de onödiga besöken borde vara någon annanstans. De som har lite längre studier kan lättast ta till sig kunskap och klara sig själva. Detta regleras då så att man inte går till doktorn eller sjuksköterskan i onödan.

Detta med att titta på stadsdelar blir fel. Man ska också se på var arbetsställena finns. I den stadsdel som du nämner finns det många arbetsställen, och det kan vara naturligt för folk att gå till en vårdcentral där i stället för att ta en dag ledigt och gå på hemorten. Det är inte så enkelt som att titta på geografin på det här sättet.

Du pratar om att man läser i tidningarna, men allt refereras inte i dem. När det gäller rapporterna om riskkapital och de stora företagen finns det en utredning som regeringen inte har lyft fram och som visar en annan bild.

(Applåder)

Anf. 45 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman, ledamöter och åhörare! Dagens debatt handlar om utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det är en debatt som utgår från att riksdagen redan fastställt utgiftsramarna med grund i en borgerlig budgetmotion och med grund i en borgerlig politik som har röstats fram av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Den ekonomiska politik som riksdagen slagit fast bygger på andra värderingar, och gör därmed andra prioriteringar än det budgetförslag som regeringen lade fram.

När man jämför de två budgetarna, regeringens och den som röstats fram av riksdagens högerpartier, finns det tydliga skillnader i satsningar. Det finns tydliga skillnader i vem som gynnas av respektive budget och i vem som missgynnas. Det finns tydliga skillnader i synen på vilket samhälle vi vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den budget som nu röstats fram missgynnar dem som har det dåligt ställt ekonomiskt, den missgynnar kvinnor och den missgynnar äldre. Detta blir smärtsamt tydligt när man jämför den med regeringens budgetproposition. Skillnaderna finns i helheten, men de finns också i det utgiftsområde som vi debatterar här i dag.

I den budgetproposition som regeringen lade fram ligger fokus på jämlikhet och likvärdighet - det ligger på ett Sverige som håller ihop med en mer jämlik vård och en mer jämlik hälsa. Som medborgare ska man kunna förvänta sig samma förutsättningar i livet oavsett bakgrund, kön eller livsomständigheter. Man ska också kunna förvänta sig en jämlik vård som är lika bra, oavsett vem man är eller var man råkar vara folkbokförd. Så är tyvärr inte alltid fallet i dag.

Den ojämlika hälsan syns exempelvis på medellivslängden. Mellan lågutbildade och välutbildade skiljer det generellt sett ungefär fem år i livslängd. Det finns också stora skillnader mellan olika kommuner. Lägger man ihop dessa effekter kan man snabbt konstatera att förutsättningarna för en god hälsa inte är jämlika.

I regeringens budget presenterades ett antal förslag som skulle angripa de problem som finns. Låt mig ta upp några exempel.

En satsning på förlossningsvården på 400 miljoner årligen fanns med. Förlossningsvården har alltför ofta problem i dag - precis som har hört i denna kammare. Det märks naturligtvis inte minst här i Stockholm. Vi hade dessutom förslag utanför utgiftsområdet om fler utbildningsplatser för barnmorskor. Dessa 400 miljoner kronor hade hjälpt till att snabbare få ut utbildade barnmorskor i vården. Det gäller den verksamhetsbelagda utbildning som man har rätt till. Kvinnor missgynnas därmed av det fattade budgetbeslutet.

I en rapport från Socialstyrelsen från 2011 konstateras att ensamstående kvinnor med barn avstår från att hämta ut läkemedel nära fyra gånger så ofta som befolkningen i stort.

Gruppen ensamstående med barn består till mer än 75 procent av kvinnor. Det är en grupp som oftare än genomsnittet har det svårt ekonomiskt. Det finns således tydliga tecken på att barn riskerar att gå miste om läkemedel som de egentligen behöver av ekonomiska skäl. Det var en viktig anledning till att regeringen föreslog att receptbelagda läkemedel ska vara kostnadsfria för barn så att inget barn riskerar sämre hälsa på grund av föräldrarnas ekonomi. Även detta är ett förslag som högerpartierna i riksdagen nu har avslagit.

Situationen i äldreomsorgen är långt ifrån godtagbar. Alltför ofta är personalens arbetssituation ansträngd och stressad. Det går ut över de äldre, som inte får den hjälp de hade kunnat få. Med det budgetbeslut som riksdagen har fattat går äldreomsorgen miste om mer än 1 miljard kronor 2015. Det handlar om tusentals anställda som hade kunnat göra en stor skillnad i äldreomsorgen.

Sammantaget gör det skillnad vem som bestämmer och vilken budget som riksdagen beslutar om. Vi hade kunnat göra satsningar på förlossningsvården, på att garantera att barn får ta del av de läkemedel de behöver, oavsett föräldrarnas ekonomi, och på att förbättra äldreomsorgen. Men nu blir det inte så. Politik spelar roll, och valet i mars kommer att spela en mycket stor roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ett av de få glädjeämnena i den budget som riksdagen har ställt sig bakom är ändå cancervården. Här är jag glad över att oppositionen gått på regeringens linje att cancervården kommer att tillföras en halv miljard kronor mer per år och att vi med inspiration från Danmark, med en modell med standardiserade vårdflöden, kraftigt kommer att minska köerna inom cancervården och göra vården mer likvärdig över landet.

Jag hoppas att vi framöver kan prata ihop oss om fler angelägna satsningar inom vården, men jag tvingas konstatera att den budget som nu är beslutad tyvärr leder i en helt annan riktning än den som Sverige skulle behöva. Den leder bort från det samhälle präglat av jämlikhet och den vård präglad av likvärdighet som den här regeringen hade som mål att föra oss lite närmare mot. Det är något jag beklagar.

(Applåder)

Anf. 46 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! På den korta tid som sjukvårdsministern har suttit på sin taburett har han, frånsett hanteringen av ebolaepidemin, lyckats skapa en hel del oreda. Det första området handlar om hans syn på vinster i välfärden, där beskedet är att det inte ska förekomma. Varför ska invånarna i norra Jämtland inte ha rätt att välja en privat vårdföretagare? Varför ska inte de årsrika ha rätt att välja hemtjänst i hela landet? Bland människor med svår funktionsnedsättning, som har rätt till assistans, väljer 60 procent en privat utförare. Varför ska sjukvårdsministern och hans parti sätta sig och överpröva det beslutet och säga att de inte får välja ett aktiebolag för assistans?

Men det räcker inte med dessa saker. Även på andra områden har det blivit minst sagt stökigt. Ett sådant område är frågan om nationella riktlinjer. Regeringen klargjorde redan i regeringsförklaringen att de nationella riktlinjerna skulle bli obligatoriska. Det är ett förslag som har dömts ut av Läkarförbundets ordförande. Även regeringens egen utredare Göran Stiernstedt har sagt att han är orolig över signalen om att lagstifta om nationella riktlinjer. Alla från sjukvården vet hur viktigt det är att kunna bryta mot just riktlinjer. Ett sådant förslag visar på en betydande okunskap om hur sjukvården fungerar i Sverige. Om det skulle förverkligas skulle det dessutom innebära ökad administration i form av att det måste finnas någon form av uppföljningssystem för att se att de obligatoriska riktlinjerna verkligen följs.

Gäller beskedet från regeringsförklaringen fortfarande, nämligen att dagens nationella riktlinjer ska bli obligatoriska, det vill säga lagstiftas om?

(Applåder)

Anf. 47 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan.

Jag har tidigare svarat att vi inte vill omvandla de obligatoriska riktlinjerna rakt av till lagstiftning. Däremot vill vi föra fram en politik, och vi vill också utreda hur man skulle kunna tillämpa de nationella riktlinjerna, naturligtvis i en annan utformning, på ett bättre sätt inom vården. Det är viktigt att slå fast. Jag hoppas att Centerpartiet och Anders W Jonsson kan ställa sig bakom detta och även se behovet av att de nationella riktlinjerna tillämpas mer. Här förstår jag inte riktigt konflikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Sedan var det Anders W Jonssons första fråga. Jag konstaterar att utifrån den debatt vi har haft i kammaren hittills har Anders W Jonsson pläderat starkt mot regeringens förslag att avskaffa tvångs-LOV, det vill säga den lag som tvingar landstingen att tillämpa lagen om valfrihetssystem. Det finns naturligtvis många argument både för och emot ställningstagandet, men att från Centerpartiets och Anders Jonssons sida argumentera att politiker i Stockholm inte ska bestämma huruvida medborgarna i Jämtlands län ska få rösta fram en socialistisk majoritet eller inte är sällsynt osmakligt. Varför ska inte medborgarna i Jämtlands län få rösta fram politiker i Jämtlands län landsting som vill avskaffa lagen om valfrihetssystem, LOV, och i stället vill organisera vården på annat sätt få göra det?

Anf. 48 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Det är spännande besked vi får i kammaren. För bara några månader sedan stod den nyvalde statsministern och sa att dagens nationella riktlinjer ska bli obligatoriska. Det var just det som skapade en stor oro och förvåning i Sjukvårdssverige. Ledande läkare - även regeringens utredare - säger att det vittnar om betydande okunskap om hur svensk sjukvård faktiskt fungerar.

Nu säger sjukvårdsministern att det inte gäller längre, att det nu handlar om att öka kunskapsstyrningen av svensk sjukvård. Hur vi på olika sätt kan skärpa kunskapsstyrningen av svensk sjukvård, herr talman, är något som vi har debatterat i åtminstone ett decennium. Det är något helt annat än det Stefan Löfven sa i talarstolen, nämligen att de nationella riktlinjerna ska bli obligatoriska.

Det gläder mig att sjukvårdsministern har nyktrat till och insett att det Stefan Löfven sa skulle skapa en betydande oro och en betydande patientosäkerhet i den svenska sjukvården om det hade genomförts.

Det är fascinerande att vi i alla andra sammanhang pratar om att vi måste se till att få en jämlik sjukvård i landet. Det gäller tydligen på alla områden, men sedan är det fråga om den självklara rätten för mig som människa att bestämma vilken hemtjänst jag ska ha och vilken primärvårdsmottagning jag ska gå till. När det blir en välfungerande primärvård, till exempel i norra Jämtland, är det angeläget för sjukvårdsministern att se till att det ska bli som förr, det vill säga stafettläkare och en landstingsdriven primärvård.

Ytterst har vi frågan om människor med betydande funktionsnedsättningar som är beroende av assistans. I dag väljer uppemot 60 procent en privat utförare. Varför ska de inte få fatta det beslutet utan vara hänvisade till den kommunala assistansen eller till ett icke vinstdrivande företag?

(Applåder)

Anf. 49 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Vad vårt förslag om att avskaffa tvångs-LOV går ut på är att makten över hur vården ska organiseras ska ligga hos dem som har det demokratiska mandatet att göra så, det vill säga landstingspolitikerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Om landstingen vill organisera sjukvården på så sätt - som förmodligen de flesta landsting kommer att göra även om lagen går igenom - att LOV används i primärvården får de göra så. Men det måste vara fråga om ett beslut som är fattat efter en dialog med väljarna i respektive landsting, efter det att väljarna har gått till val och fattat beslut om vilken inriktning politiken ska ha.

Ytterst grundar sig ställningstagandet på att lagen om valfrihetssystem har stora brister, inte minst i hur den tillämpas. Många gånger är det patientgrupper som inte har de största behoven som får ta del av den största delen av vården, medan grupper, till exempel kroniker, inte får lika stor del av vården som de skulle behöva.

Det här beror i stor utsträckning på hur man organiserat styrsystemen inom vården och hur ersättningssystemen är utformade. Att i det läget från statens sida tvinga landstingen att tillämpa ett system som uppenbarligen har så stora brister tycker inte jag är försvarbart. Den här regeringen har tagit ansvar och sagt att vår inriktning är att efter valet i mars komma tillbaka med en proposition om att avskaffa tvångs-LOV, om vi får väljarnas fortsatta förtroende.

(Applåder)

Anf. 50 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag vill välkomna Gabriel Wikström till debatterna i riksdagens kammare.

I statsrådets anförande lät det nästan som att mycket av vårdens viktiga verksamhet är ett nytt påfund från den nytillträdda regeringen. Så är det självklart inte. Vi är väldigt glada att regeringen valde att fullfölja ganska mycket av det vi hade påbörjat på sjukvårdsområdet. Cancerstrategin är bara en del av det. Regeringen har också avstått från att riva upp viktiga reformer på andra områden.

Men sedan finns det sådant som den nytillträdda regeringen inte kunde bärga sig innan de gick in och försökte ändra på. Vi hörde nyss diskussionen om vårdvalet. Där tycker man att det är viktigt att ta makt från medborgarna för att ge den till landstingspolitiker.

Jag tänker uppehålla mig vid fritidspengen. Alla vi som följde diskussionen om slopande av vårdvalet vet vilken ofantligt hård kritik Lagrådet hade då. Där hade man ändå gett 32 remissinstanser 20 dagar på sig att komma med synpunkter innan man föreslog att riva upp det. När det gällde införande av fritidspengen fick 75 remissinstanser möjlighet att yttra sig. Men inför den här förändringen gav regeringen nio remissinstanser möjlighet att från fredag till lunchtid följande torsdag inkomma med synpunkter gällande en reform som är viktig för en del av de mest utsatta barnen. Är statsrådet nöjd med det här sättet att bedriva politik?

(Applåder)

Anf. 51 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Kristdemokraterna är ett parti som säger sig värna framför allt barns och äldres rättigheter och behov. Därför måste det kännas sällsynt jobbigt att vara kristdemokrat en dag som denna, när man får debattera mot ett förslag om att satsa mer pengar på äldreomsorgen och mot ett förslag om att införa fria läkemedel för barn och unga. Hur kan Kristdemokraterna se sina väljare i ögonen efter att ha fattat dessa beslut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag trodde att oppositionstiden skulle göra Kristdemokraterna gott, att de skulle kunna frigöra sig något från Moderaternas nyliberala agenda och på allvar stå upp för barn och äldre på ett sätt som man inte kunnat göra under åtta år i regeringsställning.

Emma Henriksson ställde en fråga till mig om remisstider och hur vi hanterar våra propositioner. När det gäller den proposition som jag själv är ansvarig för, LOV-propositionen, erkänner jag villigt att det gjordes en missbedömning, inte bara av mig utan också av departementet, i frågan om vi behövde inhämta Lagrådets synpunkter eller inte. Jag har erkänt det, och vi har dragit tillbaka propositionen. Vi avser att återkomma med en beredningsprocess enligt alla konstens regler.

Men detta kritiseras nu från oppositionen. Man säger att det är i väldigt sällsynta fall som en regering drar tillbaka en proposition, vilket vi hörde Cecilia Widegren tala om tidigare. Och vad beror det på? Det beror ju på att den borgerliga regeringen aldrig erkände sina misstag! Inte ens när Lagrådet hävdade att regeringens proposition om de så kallade Attefallhusen bröt mot de mänskliga rättigheterna drog man tillbaka sin proposition.

(Applåder)

Anf. 52 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Som kristdemokrat är jag väldigt glad över att få besluta över en budget som underlättar för barn, inte minst barn som lever i utsatthet, och gör att vi fortsätter att värdesätta äldre personers självbestämmande i det egna livet. Bland annat fullföljer vi investeringsstödet för byggande av trygghetsboenden, för att bara nämna ett av de exempel jag tidigare tagit upp i debatten.

Jag har inga som helst problem med att säga nej till fria läkemedel till alla barn. Jag har själv varit i en situation med två små barn och extremt lite pengar. Det är en grov förolämpning mot alla föräldrar som vänder och vrider på slantarna att säga till dem att de inte har förmåga att prioritera det som är det allra viktigaste.

Vi väljer att i stället ge en fritidspeng. Vi vet att det inte är föräldrarna som gör en dålig prioritering. Barnen känner ett så stort ansvar för sina föräldrars ekonomi att de säger att de inte längre vill spela fotboll, att de inte vill vara med i laget. De bär föräldrarnas ansvar, och de får ingen fritidspeng.

Det var också därför remissinstanserna var så positiva och tyckte att detta var så viktigt. Jag förstår att ni bara vågade fråga nio remissinstanser. Det jag inte förstår är varför ni inte lyssnar på Barnombudsmannen och Rädda Barnen när de säger att det här är en felaktig prioritering.

Min fråga till statsrådet kvarstår. Är du nöjd med att det är så här ni genomför nya förslag? De enda nya idéer ni har på hela det här området gäller sådant där ni väljer att helt tondövt strunta i att lyssna på dem som är de mest utsatta. Det gäller äldreområdet och barnområdet. Det gäller alla oss som har makt att själva bestämma över vår vardag och våra liv, över vilken vård vi vill ha och vilken omsorg vi vill ha. Ni väljer att inte lyssna. Ni lyssnar inte ens på remissinstanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 53 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Grunden för den här regeringens politik är att vi har en välfärd som står inför väldigt stora utmaningar. Jag tog några exempel på de investeringar i välfärden som den här regeringen ville göra genom sin budgetproposition. Det handlade om att tillföra mer resurser till äldreomsorgen för att se till att mer personal kunde anställas för att förbättra de äldres situation. Det handlade om att kunna införa fria läkemedel för barn och unga. Det handlade om att tillskjuta medel till förlossningsvården, så att kvaliteten kunde höjas och kvinnor slippa vara rädda för att åka in till BB och föda barn. Det är ett axplock av reformerna, och det var en början på det reformarbete som den här regeringen såg framför sig.

Men oppositionen valde att tillsammans med Sverigedemokraterna rösta på ett annat budgetalternativ, som bäst kan sammanfattas med devisen "stolt och nöjd". Det fanns inget nytänkande efter den politik som man bedrivit i åtta år och som uppenbarligen misslyckats på ett stort antal områden. Det skedde ingen omprövning. Det fanns ingen ödmjukhet. Framför allt drog man inte slutsatserna av att man förlorade 10 procent av väljarkårens stöd i det val vi hade i höstas. Jag förstår inte hur man som företrädare för Kristdemokraterna, som säger sig värna barns, ungas och äldres rättigheter och behov, kan stå och säga att man är stolt över det budgetförslag som nu röstats igenom. Jag ser fram emot nyvalet i mars.

(Applåder)

Anf. 54 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Statsrådet Wikström slåss för en budget som är överkörd, förlorad och nedröstad. Statsrådet ska inte glömma bort att statsrådet innehar ett ämbete som innefattar att genomföra av riksdagen fattade beslut. Riksdagen har fattat beslut om en alliansbudget för 2014 och Alliansens politik för 2014. Riksdagen kommer under den här veckan att fortsätta att fatta beslut om en alliansbudget för 2015 och Alliansens politik för 2015. Statsrådet har suttit i 74 dagar. Avser statsrådet att sitta kvar är det Alliansens hälso- och sjukvårdspolitik och omsorgspolitik som statsrådet har att genomföra.

Min första fråga till statsrådet är därför: På vilket sätt kommer statsrådet att ta ansvar för att inte avveckla kömiljarden utan utveckla den till en tillgänglighets- och samordningsmiljard? Den ska öka huvudmännens förutsättningar och drivkrafter och skapa mer sammanhållna vårdkedjor, öka vårdgivarnas helhetsansvar för patienten, öka tillgängligheten och korta köerna runt om i hela Sverige.

Min andra fråga till statsrådet gäller självklart den avveckling av vårdvalet för den enskilde som statsrådet ihärdigt fortsätter att slåss för. Det var dåligt berett och hade dåligt stöd bland remissinstanserna. Lagrådet var tydligt: Genomför inte förslaget!

Statsrådet väljer ändå - trots återkallelse, som är mycket sällsynt - att fortsätta att hävda att han efter valet kommer att komma tillbaka med en proposition till riksdagen som riksdagen inte vill ha.

Statsrådet, förklara! På vilket sätt är det bättre att politikerna får ökad makt än att patienterna får mer makt att välja den nära vården?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 55 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Cecilia Widegren har i nästan varje inlägg som hon har gjort här i dag varit noga med att börja med att påpeka att regeringens budget röstades ned och att Alliansens budget fick en majoritet i riksdagen.

Då är det också värt att påpeka att den majoriteten bara var möjlig i och med att Sverigedemokraterna röstade på Alliansens budgetförslag. Ett parti vars företrädare säger att judar och samer inte kan anses vara svenskar. Ett parti som uppenbarligen är nyfascistiskt. Ett parti som står för en helt annan inriktning när det gäller migrationspolitiken än Cecilia Widegrens egen partiordförande Fredrik Reinfeldt. Hur kan man vara så stolt och hur kan man vara så nöjd med att ha fått igenom sin budget med det partiets stöd? Det är min fråga till Cecilia Widegren.

Tidigare i debatten tog Cecilia Widegren också upp att hon inte har fått några inviter om samarbete på det här området. Jag kan säga så här: De inviter som statsminister Stefan Löfven har gett till de borgerliga partiledarna under mer än ett års tid har bemötts med en kall hand. Cecilia Widegren borde vända sig till Alliansens partiledare och fråga varför de inte var beredda att samarbeta. Vi hade säkert kunnat hitta lösningar även på det här området, och jag hade gärna diskuterat inte minst cancersatsningen och hur vi gör vården mer jämlik och likvärdig över landet.

(Applåder)

Anf. 56 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Alla allianspolitiker här inne - Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet - har röstat för sin politik. Vi är sju partier här i kammaren som delar synen på människors lika värde.

Vi röstar för vår politik. Statsrådet Wikström har nu att genomföra Alliansens hälso- och sjukvårdspolitik. Statsrådet Wikström valde att inte kommentera detta med ett enda ord. Statsrådet Wikström kommer att granskas - av oss alla här inne men också av väljarna. Det är riksdagens beslut som gäller, statsrådet.

Min första fråga kvarstår: På vilket sätt kommer statsrådet att utveckla kömiljarden till en tillgänglighets- och samordningsmiljard för att hålla ihop vårdkedjorna mer för patienten, korta köer och öka tillgänglighet?

Min andra fråga kvarstår: Varför är det så viktigt för statsrådet att slåss för någonting som Lagrådet säger är illa berett, som remissinstanserna är emot och som skulle innebära mer politikermakt och inte främja patientens val vad gäller den nära vården? På vilket sätt vill statsrådet fortsätta att utveckla sjukvården med det synsättet?

74 dagar har statsrådet haft på sig att ta orden om öppna händer och säga: Jag vill samtala med andra. Jag vill göra någonting för svensk hälso- och sjukvård och omsorg. Inte vid ett tillfälle har detta skett. Inte ett enda konkret förslag har vi fått, inte ett innehåll. Man kan inte bara använda ord i kammaren. Man måste också lägga fram förslag och sedan stå för dem. Det är rätt tyst, Gabriel Wikström.

(Applåder)

Anf. 57 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag vet inte hur jag ska tolka Cecilia Widegren. Först kritiserar hon mig för att jag står upp för den budgetproposition som regeringen har lagt fram och som har fallit i riksdagen. Sedan säger hon att regeringen inte har lagt några förslag på riksdagens bord att diskutera. Jag tycker att det är något motsägelsefullt.

Jag ska svara på Cecilia Widegrens frågor, även om jag när det gäller LOV tycker att jag har gjort det både en och flera gånger.

För det första: LOV har fått mycket kritik. Det finns mycket som tyder på att den åsidosätter principen att människor ska få vård och omsorg efter behov och att det snarare är de som har bäst förutsättningar att tala för sig och sin efterfrågan som får vård och omsorg.

Jag menar att det är en tillräckligt stor brist för att göra regeringens ambition att se över hela lagen om valfrihetssystem berättigad. Jag menar också att vi som regering inte med gott samvete eller fullt ansvar kan tvinga landstingen att tillämpa en lag som uppenbarligen har stora brister och åsidosätter en så viktig princip som vård efter behov är i svensk hälso- och sjukvård.

Jag beklagar att Cecilia Widegren inte har uppfattat de inviter som har kommit från den socialdemokratiska partiledningen och från den rödgröna samarbetsregeringen. Hon torde vara tämligen ensam om det, möjligtvis tillsammans med ett antal borgerliga partiledare. För de flesta står det nog klart att den situation vi nu befinner oss i, den bär borgerligheten ansvar för i och med sin ovilja att samarbeta.

(Applåder)

Anf. 58 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Lite kort något till om LOV: Man ska komma ihåg ökningen av allmänläkare och att det nu växer fram äldrevårdscentraler - jag hann inte till det, Lennart Axelsson - inom ramen för vårdcentralerna. Det har visat sig vara oerhört bra för årsrika människor.

Men det jag tänkte ta upp här är att ni måste ta vara på den kunskap som finns. Hjulet behöver inte uppfinnas igen. Jag läser i ert yttrande om folkhälsokommissionen som ska identifiera vad det är som orsakar skillnaderna i hälsa mellan olika grupper och lämna förslag på hur dessa kan minskas.

Jag satt i Marmotutredningen nr 2. Vi vet vilken ohälsa som finns, var den finns och i vilka samhällsgrupper den finns. Vi vet också vad som behöver göras.

Om ni nu ska tillsätta någonting hade jag önskat att det skulle vara en göra-kommission. Det är kanske inte främst uppe på riksnivå som en sådan kommission gör mest nytta, utan det är ute i kommuner och landsting. Det är där man möter de människor som är i behov av kunskap och att få nycklarna till att omvandla den kunskap som behövs för att ändra sitt tobaksbruk och så vidare.

Här gäller det att involvera tvärsektoriellt. En myndighet som den för samhällsskydd har en viktig roll att spela i skadeförebyggande insatser, men då är det insatser som den kommunala sandningen det handlar om.

Vi behöver inte mer kunskap; vi ska använda den kunskap vi har. Det handlar om att göra.

Anf. 59 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag får tacka Barbro Westerholm så väldigt mycket för att hon tar upp just Kommissionen för jämlik hälsa. Det är en kommission med syfte att göra just det som Barbro Westerholm efterlyser. Utifrån den kunskap och erfarenhet som finns ska man kunna ta fram förslag och rekommendationer för hur vi sluter de ohälsoklyftor som finns.

Min ambition med kommissionen är naturligtvis att den ska kunna jobba brett och att den ska kunna inhämta synpunkter och erfarenheter från många olika samhällssektorer - från myndigheter, från forskningen, från föreningar och organisationer och från enskilda medborgare. Och syftet är, som sagt, att man ska kunna ta fram hanterbara förslag och rekommendationer som kan omsättas i praktisk politisk handling. I det arbetet ser jag fram emot att samarbeta med Barbro Westerholm.

Jag måste dock säga att jag är lite bekymrad. Det gäller det som är ämnet för dagens debatt. Jag måste fråga Barbro Westerholm, som är en sådan stark förkämpe för både årsrika och, inte minst, kvinnors rättigheter: Hur kan du motivera att man säger nej till en satsning i äldreomsorgen som skulle innebära mer personal och en högre kvalitet, inte minst för de äldre? Och hur kan du motivera att ni säger nej till 400 miljoner kronor ytterligare i satsningar på förlossningsvården, som skulle innebära en möjlighet till kompetensutveckling men också att fler utbildade barnmorskor får möjlighet att göra sin praktik?

Anf. 60 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Jag vill hänvisa till svaret jag gav till Lennart Axelsson, för jag har så kort tid på mig. Det får räcka.

Det jag vill ta upp är de kostnadsfria läkemedlen. Jag skulle vilja få en reaktion på det. Jag har nämligen haft ansvar för den frågan i läkemedelskontrollen och studerat detta.

Ja, barn ska få de läkemedel som de behöver men inte genom metoden att alla barn ska ha kostnadsfria läkemedel. Det finns andra vägar att gå. En överanvändning och en felanvändning av läkemedel har nämligen kommit i spåren av kostnadsfrihet. Det var därför vi i slutet av 90-talet tog bort kostnadsfria läkemedel, utom insulinet. Diabetesförbundet var för starkt för att vi skulle kunna göra en förändring där.

Herr talman! Eftersom det här är sista debatten före juluppehållet vill jag säga att jag hoppas att de debatter som vi har i den här valrörelsen utgår från fakta som är framtagna av våra myndigheter och av oberoende forskare, nationellt och internationellt. Vi kan ha olika slutsatser i fråga om hur dessa fakta ska tolkas, men om allmänheten ska ha förtroende för oss politiker måste vi ha som utgångspunkt att inte förvrida fakta eller dölja fakta, utan ge hela redovisningen.

Tyvärr hamnar politiker och journalister långt ned på förtroendeskalan i allmänhetens ögon. Det är forskare och våra myndigheter som kommer högst upp.

Jag hoppas att den här valrörelsen blir präglad av det som jag nu säger.

(Applåder)

Anf. 61 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tror inte att det var på någon förekommen anledning som Barbro Westerholm fällde sin sista kommentar. Jag får ansluta mig till det yttrandet. Jag hoppas också att vi kan föra en saklig debatt fram till valet i mars och att den utgår från fakta. Jag tror, precis som Barbro Westerholm uttrycker, att det är väldigt viktigt för att valrörelsen ska få en bra prägel.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

När det gäller fria läkemedel för barn är det förslaget baserat på en mycket viktig princip. Det är en princip som en liberal som Barbro Westerholm i allra högsta grad borde kunna ställa sig bakom. Oavsett om man har synen att människor ska stå för sina beslut och ta konsekvenserna av sina handlingar borde vi kunna undanta barnen från att drabbas av sina föräldrars livsval. Vi borde kunna ge alla barn och unga samma möjligheter i livet, oavsett vilka förutsättningar de har.

Det är därför vi har en kostnadsfri barnomsorg och en kostnadsfri skola. Det är därför som vi har debatterat hur viktigt det är att barn och unga får ta del av fritidsaktiviteter. Det är därför som det är så viktigt att utjämna skillnaderna mellan barn och att stärka barnfamiljerna, så att deras standard inte är märkbart sämre än andra familjers eller andra individers standard.

Det är i det ljuset som man ska se regeringens satsning på fria läkemedel till barn och unga. Det handlar om att inget barn och ingen ung ska känna att de ligger sin familj till last, som vi hörde tidigare talare ta upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)