Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Anf. 89 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Vi går nu över till att debattera Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det omfattar mycket av det som är kärnan i vårt välfärdssamhälle.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi ska ha en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård och omsorg, och den ska vara lika god för alla oavsett vem du är och var du bor i vårt land.

Vi ska tillhandahålla vården och omsorgen på ett sådant sätt att vi värnar våra skattebetalares pengar och stöder utveckling. Vi ska inte använda resurserna på ett sätt som vi vet inte är det bästa sättet att använda pengarna.

Tyvärr har regeringen inte riktigt utgått från den senare av de principerna. I regeringens budget finns flera missriktade satsningar. Det är satsningar som kan låta bra när man hör om dem men som vi vet inte är ett klokt sätt att använda medlen.

Jag kan till exempel nämna att man vill att läkemedel ska bli gratis för alla barn, att mammografin ska bli gratis och att vårdavgifter för äldre ska bli gratis.

Det låter fint, men vi kristdemokrater vill hellre satsa de medlen på dem som har de minsta marginalerna. Vi vill inte att alla får ta del av dem oavsett om det behövs eller inte.

Vi vet att det är en bättre prioritering att lägga pengarna på mer angelägna satsningar som att höja inkomsten för de barnfamiljer som har det sämst ställt genom höjt bostadsbidrag och höjd socialbidragsnorm och genom att behålla fritidspengen. Det är det som Rädda Barnen och andra som jobbar nära barn säger att de mest utsatta barnfamiljerna skulle få störst nytta av. Detta så att barn inte behöver sjukskriva sig från barnkalas eller från fotbollsträning för att de inte vågar säga hemma att de vill vara med, att de vill ta del av gemenskapen som finns i att delta i till exempel fotboll eller gymnastik.

När det gäller frågan om glasögon har vi kristdemokrater länge hävdat att alla landsting bör tillhandhålla glasögonbidrag till barn. Men det är en av landstingens uppgifter, inte något som vi ska reglera via staten, precis som när det gäller andra typer av hjälpmedel.

När det gäller gratis läkemedel för barn har flera remissinstanser hävdat att det finns risk att det ökar läkemedelskonsumtionen bland barn. Det är ett problem redan i dag, inte minst när det gäller antibiotikaresistens. Gratis läkemedel kan leda till att efterfrågan på läkemedel ökar, och det vore en olycklig utveckling.

De barnfamiljer som har svårt att betala sina mediciner kan via det stöd som ges till familjer i en utsatt ekonomisk situation få de här kostnaderna täckta redan i dag - även de kostnader som uppkommer innan vi alla når högkostnadsskyddet.

Satsningen på mammografi ska bli avgiftsfri. Man hänvisar till att det finns kvinnor som inte uppsöker mammografin. Så är det - det är ett problem att beroende på vilken socioekonomisk grupp du tillhör är sannolikheten att du tar del av den viktiga mammografiundersökningen olika stor.

Men avgiftsborttagning har testats, till exempel här i Stockholms läns landsting. I Stockholm låg avgiften år 2003 på 140 kronor. Mellan 2008 och 2010 såg vi en nedgång av antalet besök på mammografin trots att avgiften låg stilla när andra kostnader i samhället ökade. 2012 togs avgiften bort. Då ökade besöken med 3 procent. I socioekonomiskt svaga områden som Spånga-Kista ökade de med 4 procent. I Skärholmen ökade de med 6 procent. Men var gjorde avgiftsfriheten att besöksfrekvensen ökade som mest? Jo, i Hedvig Eleonora och Gustav Vasa, det vill säga här, mitt inne i stan, där inte de ekonomiskt mest utsatta bor. Här ökade besöksfrekvensen med 11 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

När man frågade kvinnorna som besökte mammografin vad som var orsaken kände de inte ens till att avgiften hade tagits bort. Det var den ökade informationen i samband med att avgiften togs bort om att man borde gå på sin mammografiundersökning som gjorde att man kom i högre utsträckning.

Det finns andra och mer kostnadseffektiva sätt som också når bättre resultat, inte minst om man vill nå de ekonomiskt mest utsatta. Ett är information på flera språk om varför det är viktigt att delta i screeningprogram. Det gäller inte bara mammografi utan självklart också andra typer av screening.

Vi har brister i vården när det gäller jämlikhet, och vi måste bekämpa dem. Men vi ska inte använda pengar på ett sätt som vi redan i dag har kunskap om att det inte är effektivt.

För oss kristdemokrater är barns och ungdomars hälsa ett prioriterat område. Det gäller inte minst barns och ungdomars psykiska hälsa. Därför satsar vi mycket av våra resurser på att öka tillgängligheten, inte minst i skolhälsovården.

Vi vet i dag att barn och ungdomar inte mår så bra som de skulle kunna göra, men vi vet för lite om orsakerna. Det är ett viktigt område där jag hoppas att vi framöver kommer att få större möjligheter att ta reda på orsakerna och därmed också kunna åtgärda dem.

Eftersom riksdagen redan har beslutat om ramarna och då inte bifallit Kristdemokraternas budgetförslag väljer vi att inte delta i beslutet utan hänvisar till vårt särskilda yttrande i övrigt.

(Applåder)

Anf. 90 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Du väljer också att inte berätta att ni budgeterar 4 miljarder mindre på hela summan, Emma Henriksson. Det gäller samtliga frågor: hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det handlar inte bara om mammografi, utan det handlar om en mindre satsning på välfärd. Så ser i alla fall jag det. 4 miljarder är 4 miljarder.

Du säger att gratis mammografi inte är någonting som vi ska jobba med. Om man tittar i Bergsjön, som är ett ganska eftersatt och utsatt område i Göteborg, ser man att det 54 procent av kvinnorna som deltar i mammografin. Om man åker till Sävedalen ser man att det är 84 procent. Så här ser det ut i hela Sverige. Detta är en reform som också Bröstcancerföreningen och Cancerfonden stöder. De har velat ha gratis mammografi länge.

Detta måste kompletteras med information och uppsökande verksamhet. Du vet att Vänsterpartiet har fått in i budgeten att man ska arbeta med ett antal riktade insatser. Jag tror att det är 130 miljoner vi har lagt på detta. Det handlar om att hitta de kvinnor som inte uppsöker läkarvård. Det har ni också sagt nej till.

Därför måste jag fråga dig: Vad tycker du är en bra modell? Och hur jobbade ni? Nu var det i och för sig ett tag sedan - snart drygt ett år sedan - som ni lämnade Socialdepartementet. Hur tänkte ni om de olika möjligheterna för kvinnor? De tar sig inte möjligheten; de går inte till vårdcentralen. Vilka satsningar tycker du i så fall att vi ska börja med när ni dessutom skär ned med 4 miljarder? Det vore superintressant att få veta.

Anf. 91 Emma Henriksson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Det gläder mig att jag får frågor om vad vi gjorde under vår regeringstid. När det gäller vårdområdet, när det gäller den sociala omsorgen och när det gäller äldrepolitiken gjorde vi vansinnigt mycket. Vi gjorde så mycket att en hel del av det är sådant som den nuvarande regeringen fortfarande jobbar med. Det gäller cancerstrategin, som vi implementerade, till exempel.

Än så länge har man åtminstone inte börjat riva upp alla de mätningar av kvalitet och vård som vi startade med. Det var det den förra socialdemokratiska regeringen misslyckades så kapitalt med. Man ville inte ha ljuset på vad som gjordes. Om man inte vet kommer inte heller kraven på vad som behöver förbättras.

Mycket av det grundläggande arbete vi gjorde gick ut på att ta reda på hur långa köerna är, vilka det är som får vänta, varför en del får vänta längre än andra och varför köerna är så olika långa till olika viktiga behandlingar beroende på vilket landsting man bor i.

Vi kristdemokrater ser att det behövs en ny stor vårdreform för att kunna ge samma, lika goda vård till varenda medborgare i det här landet. Det är de stora perspektiven vi måste se. När vi vet att vissa små reformer inte är effektiva ska vi inte hålla på och dutta med det när vi vet att det är de stora dragen som behövs. Vi behöver ett större statligt ansvar för vården.

Det är sant att det i detta utgiftsområde skiljer en del i hur mycket pengar vi avsätter. Men det Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet försöker gömma för medborgarna är de enormt höjda kostnader det innebär för vården när man höjer arbetsgivaravgifterna för många av vårdens anställda. Man slår både mot dem som är unga och nya - många av dem jobbar inom offentlig sektor - och mot de äldre som vill stanna kvar och jobba och som nu får ökade kostnader om de fortsätter att jobba efter 65. Många av dem finns i vården.

Anf. 92 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Ni tar bort 4 miljarder från hela området, Emma. Det blir 4 miljarder mindre. Det är glasklart att det då blir lite mindre pengar. Det blir ingen mammografi för de här kvinnorna.

Du svarade inte på min fråga. Vi tycker inte att det är försvarbart med en så stor skillnad som mellan 54 procent av kvinnorna i Bergsjön och 84 procent av kvinnorna i Sävedalen. Så ser det ut i område efter område.

Ni säger rakt av nej till samtliga reformer som lyfter klassperspektivet. Det ser man när man läser ert budgetförslag. Det finns inte på papperet.

Ni säger också nej till tillskott till förlossningsvården, där det sker stora vårdskador. Varannan kvinna som föder vaginalt i dag får förlossningsskador. Detta säger ni också nej till.

4 miljarder mindre är 4 miljarder mindre. Det blir inte ett perspektiv som gynnar dem som har det sämst ställt i samhället. Ni hade inte under era åtta år riktade insatser till de grupper i samhället som har sämst hälsa och som inte kommer till hälso- och sjukvården, Emma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Gratis mammografi finns i Stockholm. Det är 6 procent fler kvinnor som går till mammografin i Skärholmen. Du tycker att det är nada. Du tycker inte att det är någonting. Men det är några räddade liv, Emma Henriksson. Jag tycker att du borde titta på det. Du borde ringa dina kompisar i Stockholms läns landsting, för det är väl ni som råddar det. De har inte tagit bort det, så någonting måste väl vara rätt klokt med det här.

Anf. 93 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det är bra. Oavsett om det är 2, 4 eller 6 procent fler som besöker mammografi är det bra. Men när man genomför en reform måste man också fundera på vilka de totala effekterna blir och vad det var som gav effekterna.

Vi ser att avgiftsfrihet kostar en del i minskade intäkter från till exempel dem som besöker mammografin och som skulle ha gjort det ändå. Det är de som bor i Nacka eller Täby eller på Östermalm. Dessutom har skillnaderna ökat. I de mer välbärgade områdena är det ännu fler som har besökt mammografin. Det är någonting vi ska vara jätteglada över. Men om syftet med reformen är att minska skillnaden och att det ökar mest hos dem som i dag har minst deltagande ökar skillnaderna med den typ av reform som ni nu väljer att satsa pengarna på.

Vi ska värna skattebetalarnas pengar. Vi ska göra så att patienter får så mycket makt som möjligt, men på ett sätt där vi gemensamt har resurser för att fortsätta att utveckla vården och för att de som får en diagnos i dag ska veta att vi i morgon kommer att kunna bota det vi inte kunde bota i går. Det måste vara vår viktigaste prioritering.

Mycket av de reformer som vi säger nej till säger vi nej till därför att de är ineffektiva och oklara. Det gäller till exempel det som handlar om kvinnovården och förlossningsvården. Där har ni en pott pengar men ingen tydlig definition av hur medlen ska användas.

Vi kristdemokrater värnar alla patienters möjligheter till en lika och god vård oavsett var någonstans man bor. Ni blundar för att er budget i helhet, och inte bara på det här utgiftsområdet, gör att vården blir dyrare för de skattebetalare som ska finansiera vården därför att de ska betala arbetsgivaravgiften.

Anf. 94 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Det ska vara ordning och reda i välfärden. Varje skattekrona ska användas omsorgsfullt. Det kräver god tillsyn, insyn och tydliga kvalitetskrav. Vårt tydliga fokus ska vara på kvaliteten i mötet mellan patienter och brukare och vårdens och omsorgens personal. Det är just det mötet som gör kvalitetsutvecklingen möjlig. Jag har stor respekt för de vård- och omsorgsmedarbetare som varje dag året runt gör detta möjligt.

Vi väljer att avstå från det beslut som fattas i morgon, men självfallet står vi bakom vårt särskilda yttrande och vårt budgetförslag i dess helhet. Jag vill också passa på att ställa mig bakom många av de delar som min allianskollega Emma Henriksson här tidigare har lyft upp i debatten.

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med flera växande utmaningar. Människor flyr. Vi befinner oss i början av en stor folkvandringstid. Det kommer att ställa rejäla krav på hur vi vill utveckla vår generella välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Just nu ser vi ökande migrationskostnader och ökande sjukskrivningskostnader, vilket självfallet kommer att få ett rejält utfall också på de sociala omsorgsfrågor och hälso- och sjukvårdsfrågor som vi har att ta ställning till.

Detta blev extra tydligt när ansvariga myndigheter häromveckan var på plats i utskottet. Det blev också väldigt tydligt att även efter detta budgetbeslut kvarstår flera stora utmaningar inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och andra ansvarsområden som finns på vårt bord.

Kommuner har anmält sig själva. Inspektionen för vård och omsorg säger att gränsen är nådd eller mer än så. Vad gör regeringen i ett extraordinärt läge? Det är dags för regeringen och statsrådet att visa ledarskap.

Sverige beskrivs som ett av världens bästa länder att växa upp och leva i, men det finns stora utmaningar - ett nytt utanförskap som är växande och tuff internationell konkurrens ställer krav på oss. Budgetpropositionen visar att regeringen i många av dessa utmaningar står handfallen.

En skattechock på jobb riskerar att företagens konkurrenskraft försämras. När jobbtillväxten bromsas försvinner också en del av de intäkter som är en viktig del av grogrunden till alla de frågor vi nu resonerar om här inne. Det är fel väg för Sverige.

Vi moderater och allianskollegor står för en helt annan väg. För att klara den ökade välfärden, kraven som finns och det ökade välståndet och tryggheten för alla människor behövs ökad jobbtillväxt.

Herr talman! Svensk vård och omsorg uppvisar i internationellt perspektiv väldigt goda resultat, men det är alldeles för långa väntetider och alldeles för dålig tillgänglighet. Det är därför oroande att regeringen inte fullt ut tar dessa utmaningar på allvar. Det handlar om väntetider, tillgänglighet och kvalitet. Nu ställs det inga krav på prestation eller minskade väntetider. Nu ställs det färre krav på kvalitetshöjningar.

Sveriges äldre kan förvänta sig fler år med bättre hälsa än i de allra flesta länder. I dag kan man leva över 20 år efter pensionen. Det är en fantastisk utveckling, men det kräver också en förändrad syn på våra äldre.

Äldre är inte längre en homogen grupp av människor med samma behov och samma önskemål. De utmaningarna måste nu tas på allvar.

Sverige är också ett av världens bästa länder att växa upp i för barn och unga, men de barn som inte har det bra är fortfarande alldeles för många. Det är dags för en nystart i socialtjänsten.

Vänsterregeringens tunnor skramlar tomt. Propositionslistan är tom. Reformförslagen lyser med sin frånvaro. Var är aktiviteten för att göra allt det som lovades i valrörelsen 2014 av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Man talar om satsningar, men det är lätt att det blir retoriskt om förslag och konkreta åtgärder som ska göra det möjligt inte finns.

Det är dags för regeringen att visa ledarskap på både kort och lång sikt för att hantera ett antal av de sociala utmaningar vi står inför.

Vi moderater står självklart bakom alla de förslag som nu finns för att ta ett nytt kvalitetssteg när det gäller de sociala frågorna, hälso- och sjukvården, äldre och barn och unga, men låt mig nämna tre viktiga sådana förslag.

För det första: Stärk kvaliteten! Inför generella tillståndsplikter för alla utförare, oavsett vem det är. Satsa på kvalitet. Möjliggör för Ivo att utöka tillsynen, så att de konkreta åtgärderna och skärpningen därav också ska göra det möjligt att göra mer rätt från början.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För det andra: Se till att skapa en nationell personalförsörjningsstrategi! Kompetensförsörjning behövs för att göra det möjligt att vi har medarbetare i dag och i morgon som vill göra detta.

För det tredje: Fortsätt korta väntetiderna, men gör det strukturerat och med målstrategi och incitament! Vi har under alliansregeringen visat att detta var möjligt, och det är djupt beklagligt att regeringen inte fortsätter det arbetet.

(Applåder)

Anf. 95 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Moderaterna lägger också 4 miljarder mindre, Cecilia Widegren. När man tittar i Alliansens budgetar förstår man att Alliansen inte finns längre, för det är helt olika ingångar. Men det ska vi inte diskutera här.

Ni lägger alltså i runda slängar 4 miljarder mindre på hälso- och sjukvård. Min fråga till dig är varför ni inte säger ja till de pengar som anslås för ungas psykiska hälsa. Det ser lite olika ut där när det gäller de före detta allianspartierna.

Hela området psykisk hälsa skulle behöva miljarder för att lyfta. Vi behöver också en psykiatri som bemöter sina patienter med respekt och hopp om att det går att leva med de diagnoser som man delar ut relativt frikostigt.

Psykisk ohälsa står för drygt en tredjedel av sjukförsäkringskostnaderna. Det finns en del att göra här. Det ser man när man tittar i de olika tabellerna.

Ni vill i stället satsa 4 miljarder mindre på hela området hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ni säger nej till de 250 miljoner som Vänsterpartiet har förhandlat fram utöver den miljard som ligger för hela området. Detta är en av de frågor jag har till dig: Varför vill ni inte prioritera detta?

Vi är mycket glada över att just socialtjänsten har fått 1 miljard för riktade insatser till barn och unga. Det är mer än vad ni lyckades prestera under era åtta år. Socialtjänsten går inte på knäna på grund av flyktingsituationen, utan den har gått på knäna länge. Här behövs det kraftiga förstärkningar.

Jag hinner inte med så många frågor, men min första fråga är alltså varför ni säger nej till insatser för unga när det gäller psykisk ohälsa.

Anf. 96 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag konstaterade i min inledning att väntetiderna till vården och omsorgen ökar. Det finns olika sätt att konstatera det om man vill se hur det egentligen är och hur man psykiskt mår.

Det är i dag ett och ett halvt års väntetid på att få traumavård i västra Sverige. Om du känner att du mår riktigt illa kan du få en akut tid för en konsultation för att veta att du påbörjar en behandling om ett och ett halvt år. Då står Vänsterpartiet här i Sveriges riksdag och säger att de vill lösa det här bekymret med att skicka in mer pengar och undrar varför inte vi gör likadant. Ja, tänk om matematiken vore så enkel!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Även Vänsterpartiet måste väl se att väntetiderna den senaste tiden, med den sittande regeringen, har ökat? Varför väljer då Vänsterpartiet att säga nej till det som tidigare var möjligt, nämligen att korta väntetider med tydlig måluppföljning och tydliga incitament för att öka tillgängligheten?

Man kan också vara psykiskt belastad av att inte ha ett jobb. Och om tröskeln för att få ett jobb blir ännu högre kan också den psykiska ohälsan öka. Vi befarar det. Med Vänsterpartiets och den sittande regeringens politik kommer tröskeln in i arbete att öka för unga och för äldre. Då är det ganska tufft av en kommunist att stå här i talarstolen och säga: Vi har löst detta, varför gör inte ni likadant som vi?

Anf. 97 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Cecilia Widegren använder ordet "kommunist". Där tycker jag att du sladdrar lite på orden.

Hur ska du korta köerna med 4 miljarder mindre? Det undrar jag. Ska du trolla med knäna? Det kan man verkligen fråga sig. Det blir 4 miljarder mindre till hälso- och sjukvård och till socialtjänst. Kvaliteten kommer att sjunka, och människor i utsatta positioner kommer att få det ännu värre.

När ni tittar på klass är det inte de mest utsatta som får era pengar. Ni säger konsekvent nej till alla de reformer som handlar om att möta upp de personer som finns där ute och som inte kommer till hälso- och sjukvården. Det är de som mår sämst psykiskt. När man tittar i analyser och forskning visar det sig alltid att det är människor med litet socialt kapital och kortare utbildning, och de bor i de områden som är mest utsatta.

Det verkar ni inte ha funderat på ett dugg. Ni är mer intresserade av att skydda de bolag som kan casha in mest vinster. Man får verkligen söka med ljus och lykta, och jag har tyvärr inte hunnit hitta ett enda ord som handlar om de personer som befinner sig längst bort från hälso- och sjukvården och som mår sämst i dag.

Så är det, Cecilia Widegren, moderat!

Man kan titta på vad pengarna går till. Ni har exempelvis 99 miljarder till jobbskatteavdrag. Man kan dra en lång lista. Ni har konsekvent sagt nej till alla reformer som handlar om att möta ojämlikheten i hälsa, Cecilia Widegren.

Anf. 98 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag valde att svara på den fråga som jag fick från Vänsterpartiet. Jag blir något beklämd över att man där inte kan ta in erfarenhet som det visades på under alliansregeringen, att det var möjligt att öka tillgängligheten och korta köerna, så även inom psykiatrin.

Jag konstaterar fortsatt att med de förslag som Karin Rågsjö och regeringen nu har presenterat finns det inget som garanterar att väntetiden till traumavården i Västsverige kommer att minska från de ett och ett halvt år som det är i dag. Det finns heller inget i de förslag som Karin Rågsjö har presenterat som säger att den höga tröskeln till jobb inte leder till ohälsa. Med Karin Rågsjös politik får man ju inget jobb.

I grunden är det jobb och tillväxt som skapar förutsättningar för att vi också kan ha en generös generell välfärd. Men tyvärr är det så, Karin Rågsjö, att om du har så hög beskattning på alla de företag som gör detta möjligt, då kommer du inte att ha de önskade resurser som du står här och lovar ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det stämmer att vi i vår budget för nästkommande år inte väljer att lägga de här skattechockerna på jobb. Vi är nämligen helt övertygade om att ifall vi sänker tröskeln för fler människor i arbete får vi både ökad hälsa och fler människor som jobbar och känner att de kan bidra och kommer till sin rätt i sin vardag. Det gör också att den generella välfärden kan jobba med de mest utsatta, jobba med dem som verkligen har bekymmer, unga som äldre, eftersom de som har dessa behov blir färre när fler människor kommer till sin rätt i sin vardag.

Jag beklagar verkligen att Vänsterpartiet inte vill se att man vill hjälpa de allra mest utsatta i samhället. Jag beklagar det.

Anf. 99 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Cecilia Widegren återkommer vid ett flertal tillfällen i sitt anförande till krav på ordning och reda och hög kvalitet i vården och omsorgen. Det är fullt rimliga och adekvata krav som jag tycker att vi ska ställa allihop på detta utgiftsområde, att de skattepengar som vi använder ska arbeta på ett bra sätt.

Men man måste ändå ställa sig en fråga. Man vill ha ökad kvalitet men satsar ändå mer än 4 miljarder mindre än vad regeringen gör i sin budget. Hur ska det gå till? För mig handlar kvalitet i vården och omsorgen om mötet mellan vårdtagaren och den som ger vården. Hur man ska göra det med så mycket mindre resurser övergår mitt förstånd.

I stället föreslår Moderaterna - som vanligt, skulle jag vilja säga - sänkta skatter. Det har man prövat. I åtta år prövade man att sänka skatter med över 100 miljarder och grävde därmed stora hål i välfärden. Vi vet att i slutet av regeringsperioden var antalet anställda i den offentligt finansierade vården ungefär på lika låg nivå som den var under 90-talskrisen. Ska vi tillbaka till det? Jobbskatteavdragen och de sänkta skatterna ledde till stora hål i välfärden men inte till fler jobb. Arbetslösheten var faktiskt högre när vi tog över regeringsmakten 2014.

Det är svårt att förklara, tycker jag, hur man med dessa mindre satsningar ska kunna klara de krav på ordning och reda och på högre kvalitet som Cecilia Widegren pratar om.

Anf. 100 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag konstaterar att Socialdemokraternas Anna-Lena Sörenson börjar fördela resurserna innan hon har sett till att hon har resurserna på riksdagens bord. För att det ska vara möjligt att utveckla en generell välfärd torde det väl ändå krävas att resurserna kommer in också. Om fler är i arbete, om vi har ökad tillväxt, blir det möjligt. Men höjer man trösklarna för jobben, för de unga och för de äldre, kommer resurserna att bli mindre, inte större.

När det gäller Alliansregeringens historik, kopplad till vad vi satsade på välfärden, kan Anna-Lena Sörenson inte heller slå Moderaterna eller Alliansen på fingrarna. 57 ytterligare miljarder till svensk hälso- och sjukvård tillförde vi under åtta år i regeringsställning. Det var en ökning på 26 procent under de åtta åren. Anna-Lena Sörenson pratar nu om 1 eller 2 miljarder, som då skulle lösa bekymren vad gäller både kvalitet, väntetider och bemanning. Det går liksom inte ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Anna-Lena Sörenson kommer från ett område i Sverige där just de små och medelstora företagen är oerhört viktiga. Vad säger företagarna i Östergötland när de höjda arbetsgivaravgifterna slår till från årsskiftet? Hur många färre unga östgötar är det nu som får arbete i Östergötland under våren och sommaren nästa år?

Anna-Lena Sörenson! Då blir det rätt jobbigt att komma tillbaka till riksdagen och konstatera att vi faktiskt hade en sådan skattechock in i välfärden som belastade välfärden så att det inte fullt ut var möjligt att följa.

Jag tror också att Anna-Lena Sörenson blev något häpen när hon hörde sin egen finansminister i lördags konstatera att krona-för-krona-principen inte gäller längre. Nu ska det bli luftslott igen i statens budget. Om man tänker ha de luftslotten även på det här området ska bli mycket intressant att se. Men nog torde det vara så att vi ska följa både budgetregler och budgetlagen för att ha ordning och reda i statens finanser.

Alliansen visade att det var möjligt under åtta år. Varför gör inte Socialdemokraterna det?

Anf. 101 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! De hinder som Cecilia Widegren pratar om när det gäller ungdomar och arbeten handlar väl om de sänkta arbetsgivaravgifterna. De visade sig vid alla möjliga tillfällen inte leda till några nya jobb. Det var dyra reformer, men det blev inte särskilt många fler jobb. Det verkar inte som om Moderaterna själva tror på det längre, eftersom man inte längre använder sig av det i sina förslag.

Det verkar inte heller som om man tror särskilt mycket på kömiljarden, som vi har hört Cecilia Widegren tala mycket om tidigare i dag, eftersom man inte satsar lika mycket på en sådan och tydligen inte heller är överens med sina forna allianskamrater om detta.

Man säger också nej till regeringens omfördelning till professionsmiljard. Vi vet att vården behöver kunna utveckla sin professionalitet mer, kunna träffa fler patienter, bli av med bördan av mycket administration. Det vill man inte heller, utan man tror på en gammal medicin för att komma till rätta med tillgängligheten. Vi vet att väntetiderna ökade i slutet av den förra regeringens regeringsinnehav.

Anf. 102 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Kvalitetsutvecklingen består av att man gör det möjligt i mötet mellan vårdens och omsorgens medarbetare, brukare och patienter, att där göra det möjligt varje dag att åstadkomma detta. Då måste man ge medel och resurser men framför allt incitament till att göra detta möjligt.

Att Alliansen kan tillföra resurser visade vi i regeringsställning. Men det Socialdemokraterna brister i nu är att det inte finns några förslag. Vad är det ni vill? Var är propositionsförslagen? Det är tomt! Var är åtgärderna som Sveriges riksdag ska ta ställning till för att åstadkomma dessa förbättringar?

Då blir det konstigt när man säger: Det ni gjorde på Alliansens tid var illa. Jag tror att Anna-Lena Sörenson är en av få vårdpolitiker som inte kan se att det fanns oerhörda fördelar med både vårdgarantin och kökortningspengarna i det absolut inledande skedet, också efter ett antal år, och att det sedan var helt nödvändigt att börja skruva i på vilket sätt man skulle utveckla detta på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

De förslagen ligger nu också på riksdagens bord. Dem säger Socialdemokraterna och Anna-Lena Sörenson nej till. Då kan jag bara konstatera att jag inte tror att man kommer att korta väntetiderna och göra det mer tillgängligt i sjukvården när man inte har målstyrning, inte har prestationsbundet eller skapar incitament för att möjliggöra detta möte.

Man måste ha konkreta åtgärder om man vill åstadkomma förändring. Man kräver politiskt ledarskap för att göra det möjligt. Båda de komponenterna är i dag något som vi saknar och inte ser. Därför blir man djupt oroad, Anna-Lena Sörenson, när man kan konstatera att väntetiderna ökar igen.

Kvaliteten åstadkoms i detta möte. Men det krävs också ett antal saker för att man ska göra det möjligt - ledarskap och politiska förslag. Vi väntar på dem här i Sveriges riksdag och hoppas nu att regeringen och Socialdemokraterna kommer att presentera sådana förslag framöver.

Anf. 103 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Vi ska i dag debattera utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Det är ett stort och viktigt område som berör oss alla förr eller senare.

Politik är att prioritera och välja väg. För Sverigedemokraterna är sjukvården och omsorgen högt prioriterade områden. Därför satsar vi flera miljarder mer än regeringen inom detta viktiga område. Det är behövligt.

Herr talman! Sveriges välfärd blir mer ansträngd för varje dag som går. Det är en utveckling som oroar mig djupt. Som ett socialkonservativt parti värnar vi om den gemensamt finansierade välfärden. Därför är det ytterst beklagligt att vi nu får signaler från personal och patienter om att välfärden hotas på flera olika plan, till exempel inom sjukvården, inom äldreomsorgen och även inom socialtjänsten för att nämna några områden.

Vi sverigedemokrater tar välfärden på allvar. Vi är det parti som satsar mest av samtliga partier på välfärden. När andra partier prioriterar ned välfärden till förmån för andra frågor står vi upp i varje debatt för de sjuka och för de äldre. Det kommer vi att fortsätta med i kommuner, i landsting och här i riksdagen.

I vår budget gör vi stora satsningar inom flera välfärdsområden. Det handlar om fler vårdplatser, införande av en medicinsk vårdgaranti, en utbyggd psykiatri och en förstärkning av den palliativa vården, alltså vården i livets slutskede.

En förstärkning av den palliativa vården är något som vi har drivit länge här i riksdagen. Men vi har tyvärr inte fått gehör från de övriga partierna i denna fråga.

Att förbättra vården i livets slutskede är ett oerhört viktigt område, så att alla som har behov av palliativ vård, oavsett ålder och bostadsort, ska kunna få sådan av kompetent och välutbildad personal. Så är det tyvärr inte i dag.

För oss sverigedemokrater är det oerhört viktigt med en jämlik och likvärdig vård oavsett var i landet man bor. Därför har vi i alla sammanhang förespråkat mer bindande nationella riktlinjer för att få en mer jämlik sjukvård i landet.

Vi har också förespråkat en kostnadsfri öppenvård för dem som är över 85 år. Det vill även regeringen nu införa, vilket är bra. Men vi vill gå ett steg längre och även införa kostnadsfri slutenvård för dem som är över 85 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! När man talar om välfärden ska man inte glömma alla hjältar som jobbar inom detta viktiga område. De anställda är välfärdens viktigaste resurs. Därför vill vi införa rätt till heltid för dem som jobbar inom offentlig sektor. Men vi vill också införa rätt för dem att gå ned i tid och jobba deltid.

Vi föreslår också att den första karensdagen slopas inom yrken med stor smittorisk inom offentlig sektor. Det är en bra åtgärd. Vinsterna är flera, inte minst ur ett patientperspektiv. Patienter ska kunna vara säkra på att bli mottagna av frisk personal som inte sprider smitta vidare. Arbetsgivaren kommer också att bli mer attraktiv. Ofta är det oerhört svårt att få in vikarier när till exempel vinterkräksjukan härjar som mest. Som personal måste man då överväga risken att själv bli sjuk och dra hem smittan till sin familj. Dessutom riskerar man att på kuppen förlora pengar. Vi anser inte att det är rimligt att personal inom dessa viktiga yrken av ekonomiska skäl ska behöva gå sjuka till jobbet.

Herr talman! Som jag sa tidigare är det viktigt att göra rätt prioriteringar i politiken. Vi anser att regeringen inte gör det på flera områden. Ett färskt exempel är regeringens förslag till lagändring som ger kommunerna rätt att höja hemtjänstavgiften för de äldre. Det innebär att de äldres avgift för hemtjänst kan öka med flera tusen kronor per år. Enligt förslaget förväntas 78 000 personer få höjd avgift, vilket motsvarar en fjärdedel av dem som har hemtjänst. Ungefär dubbelt så många kvinnor som män har hemtjänst. Höjda avgifter drabbar alltså i första hand äldre kvinnor.

Om regeringen menar allvar med de fina orden i sin budget om jämställdhet och om att satsa på kvinnor och svaga grupper förefaller dessa prioriteringar vara helt felaktiga.

Återigen kan man se att det är Sverigedemokraterna som anser att de äldre ska få ta del av den välfärd som de har varit med och byggt upp.

Herr talman! Vi kommer aldrig att glömma dem som sa att detta aldrig skulle ske. Men vi kommer också att minnas dem som varnade och vad de fick utstå. Dessa ord är mer aktuella än någonsin.

Det stora antalet flyktingar som nu kommer till Sverige sätter hård press på sjukvården och tandvården i landet. MSB varnar för undanträngningseffekter och risker för liv och hälsa. Det betyder konkret att patienters liv och hälsa riskeras. Detta är mycket allvarligt.

I förmiddags före denna debatt gjorde jag en uppdaterad lägesbild av hur det ser ut i landet.

I Dalarna uppger man att akuttiderna inom tandvården inte räcker till längre.

I Norrbotten uppger man att patientsäkerheten hotas, att man inte hinner med den planerade vården och att köerna kommer att växa.

Senast kom det ett larm från Blekinge om att tusentals kvinnor inte kommer att bli kallade till cellprovtagning i år som planerat. Anledningen är att antalet inskrivna patienter har ökat markant på grund av ett ökat antal flyktingar i länet. I Blekinge har läkarna larmat om att detta i värsta fall kan leda till att cellförändringar inte upptäcks i tid.

Alla vi som arbetar eller som har arbetat inom sjukvård och omsorg vet att detta är mycket allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi står alltså inför en ohållbar situation där sjukas, svagas och äldres intressen ställs mot nyanländas intressen. Det är ytterst olyckligt.

Alla de partier som har varit med om att tillåta denna flyktingpolitik har skulden för den situation som vi i dag befinner oss i.

Den situation som vi har i landet har inte uppkommit ur tomma intet. Den har skapats genom en medveten politik och medvetna beslut och fört oss dit där vi är i dag.

Att vara politiker är att prioritera mellan olika intressen. I Sverige ska äldre och sjuka inte behöva stryka på foten som en effekt av en totalt misslyckad invandringspolitik. Det är denna politik som vi nu tyvärr ser effekterna av.

Herr talman! Till sist vill jag hänvisa till Sverigedemokraternas särskilda yttrande.

Anf. 104 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag måste ställa en fråga till Sverigedemokraterna. Er budget känns ganska hopplös att tränga igenom. Det är svårt att läsa vad ni egentligen vill göra. Ni säger ja till allting, och jag ska snart berätta varför ni gör det.

Ni talar om invandring som ett stort hot. Själv tackar jag alla som har kommit hit under hundratals år. Det handlar om chilener och bosnier och de syrier som kommer nu. De berikar nämligen vårt land. Vi har lite olika inställningar där. Ni kör med en gammal melodi från 30-talet, och det känns ganska udda.

Men om Sverigedemokraternas budget skulle gälla skulle statsbidragen till kommuner och landsting successivt skäras ned årligen från 94 miljarder till 41 miljarder 2018. Det motsvarar ungefär 10 procent av samtliga kommuners budgetar, 100 000 anställda och 3 procentenheters höjning av kommunalskatten. Då snackar vi om kollaps, och då snackar vi om sammanbrott.

Jag har bara en enda fråga till dig, Per Ramhorn. Hur ska välfärden garanteras med den typen av extrema nedskärningar?

Anf. 105 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Jag tackar Karin Rågsjö för frågan. Det var bra att du ställde denna fråga.

Sverigedemokraterna föreslår inga besparingar över huvud taget på välfärden. Det som regeringen nu tillsammans med Vänstern väljer att göra är att kalla kostnader för invandring för kostnader för välfärd. Men det gör inte vi. Vi anser att välfärdsfrågor handlar om en bra och tillgänglig sjukvård.

Jag visste att frågan skulle komma. När man läser en budget är det bra om man läser hela budgeten och inte bara drar ut vissa siffror. I vår budgetmotion, som finns tillgänglig på nätet, kan alla läsa att vi inte gör några besparingar över huvud taget när det gäller tillskottet till kommuner och landsting. På s. 199 i den tryckta versionen, som jag nu håller upp, står det klart och tydligt så att alla kan se att vi inte gör det. En budget är naturligtvis svår att läsa, men det kan ändå begäras att man läser hela budgeten - även slutet.

Anf. 106 Karin Rågsjö (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Då konstaterar vi ändå att ni ska göra enorma nedskärningar på grund av myter, Per Ramhorn. Om man skär ned statsbidragen till kommuner och landsting från 94 miljarder till 41 miljarder lär det ju hända någonting. Ni talar ofta om den stora kollapsen och sammanbrottet; den bilden har ni odlat länge nu. Skulle man köra efter er politik tror jag dock att vi skulle få gå ut i kärret och titta upp i himlen allesammans.

Anf. 107 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Återigen, för att inte en massa myter ska florera: I vår budgetmotion finns det svart på vitt att vi inte gör det. Välkommen att läsa den efteråt, Karin Rågsjö.

Det jag undrar är hur Vänsterpartiet ställer sig till välfärden med tanke på att sjukvården enligt undersökningar blir mindre tillgänglig för den bofasta befolkningen och svenska medborgare, till exempel i Blekinge. Det hade varit intressant att veta. Jag vet att jag inte får något svar då Karin Rågsjö inte har rätt till fler repliker, men jag kommer att återkomma.

Anf. 108 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det må mycket väl vara så att Sverigedemokraterna i sin budgetmotion inte gör några nedskärningar när det gäller vården. Det är inte det som är det stora problemet med Sverigedemokraternas budget, utan det stora problemet är att det är en budget som över huvud taget inte skulle gå ihop om den ställdes mot verkligheten.

Man utgår nämligen i sin budget ifrån att man genom ett trollslag kan få bort alla kostnader för att ta emot de människor som finns i Sverige och för att ta hand om de människor som har kommit hit tidigare. Genom att säga att man inte vill hjälpa några människor på plats här i Sverige stryker man helt enkelt de kostnaderna i sitt budgetförslag. Man låtsas som att de inte existerar.

Det är klart att man från Sverigedemokraternas sida kanske har en önskan om att ta alla de människor som har kommit till Sverige och säga "Åk iväg! Åk hem! Åk tillbaka!", oavsett om det finns ett hem att åka till eller om det finns en stat som är beredd att ta emot de medborgarna eller inte. Det handlar om människor som har flytt för sina liv. Det kostar pengar att rädda liv. Det är en prioritering jag är glad att alla andra partier i den här riksdagen har varit beredda att göra.

Mina första frågor till Sverigedemokraterna är: Tror ni på allvar att er budget skulle hålla? Tror ni att de pengar ni låtsas att man kan stryka skulle gå att använda i vården och omsorgen i realiteten? Ni tror nämligen att ni genom ett klubbslag skulle kunna få bort kostnaderna för människor som redan är här i dag - människor som har sökt sig hit för att rädda livhanken.

Anf. 109 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Jag ska svara kort. Ja, jag tror att vår budget går ihop. Annars hade vi inte lagt fram vårt budgetförslag.

Anf. 110 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag kan åtminstone tacka för ett klart och tydligt svar. Svaret får väl stå för sig självt.

Min nästa fråga till Sverigedemokraterna, Per Ramhorn, handlar om att ungefär 600 000 med utländsk härkomst går till jobbet varje dag. Var fjärde läkare är född utanför Norden. Jag talar om undersköterskor, gynekologer, primärvårdsläkare, fysioterapeuter, kirurger och barnmorskor. Du kan räkna upp varenda yrkeskategori, för att inte tala om alla dem som jobbar inom hemtjänsten. Det är personer som föddes någon annanstans än i vårt land. Väldigt många av dem har kommit hit just därför att de har flytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag har mött många kommunala företrädare. Jag har mött många arbetsgivare inom hälso- och sjukvården som säger att det är tack vare att människor väljer att fly till Sverige och inte från Sverige som vi har förutsättningar att ha anställda i många av de välfärdsyrken som är en förutsättning för att alla vi som är födda här, och de som har kommit hit, ska få en bra vård och en bra omsorg.

Min nästa fråga till Sverigedemokraterna är därför: Ser ni vilken enorm insats de människor som har kommit hit gör tack vare att de har fått skydd här? Ser ni vilken enorm insats de gör för vårt land?

Anf. 111 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Jag tackar för den sista frågan. Ja, efter att själv ha jobbat inom vården och omsorgen i 25 år - mycket inom hemtjänsten och äldreomsorgen - ser jag att många av mina arbetskamrater med utländsk bakgrund gör ett fantastiskt arbete och är hur bra som helst. Jag skulle inte vilja vara utan dem. Men det är inte det saken handlar om, utan detta handlar om den flyktingpolitik vi har i dag.

Emma Henriksson kan ju inte tillstå att det som sägs i dag är rimligt, med det inflöde Sverige har och de undanträngningseffekter man ser. Även allianspartierna har ju svängt 180 grader i frågan, mer eller mindre med kniven på strupen. Kom alltså inte och påstå att vi skyller på själva invandrarna! Vi skyller på den politik ni i alliansregeringen var arkitekter till. Det är inte invandrarnas fel, utan det är politiken som har varit felaktig. Det har även ni i Alliansen och regeringen insett nu.

Anf. 112 Staffan Danielsson (C)

Herr talman, riksdagsledamöter, statsrådet Wikström - det är trevligt att ha dig här - och alla ni som lyssnar! Välfärden måste finnas till för alla människor i vårt land. Oavsett människors bostadsort, utbildning, kön och etniska eller socioekonomiska bakgrund ska välfärden finnas nära, vara tillgänglig och hålla god kvalitet. En god, effektiv och trygg vård och omsorg i livets alla skeenden är två av samhällets absolut viktigaste åtaganden.

Sverige är ett rikt land i världen, och grunden för vårt välstånd är att vår ekonomi är konkurrenskraftig, att förutsättningarna för företagande och småföretagande är goda och att skatterna är rimliga. Skulle motsatsen vara fallet går det i en alltmer internationaliserad värld snabbt för jobben att flytta ut och för samhällsekonomin att börja gå bakåt. Då minskar också skatteintäkterna och resurserna till exempelvis vård och omsorg.

Fler i arbete betyder mer för tillräckliga skatteintäkter för kommuner, landsting och stat än aldrig så många riktade statsbidrag åt olika håll som vänsterpartier världen över - och i Sverige - alltid tävlar om att dela ut från sina många riktade skattehöjningar hit och dit. I sin statsbudget gör därför Centerpartiet stora satsningar på företagande och jobb, vilket på sikt ger mer resurser till vård och omsorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Centerpartiets välfärdspolitik är närodlad. Det innebär att vården och omsorgen ska utgå från den enskilda individen och att människor ska ha inflytande över välfärdstjänsterna. Det är bara så makten flyttas från politiker till patienter, brukare och anhöriga. Den rödgröna regeringens planer på att avskaffa valfrihetsreformer och försvåra för privata utförare i välfärden skulle innebära att klockan vrids tillbaka till en tid då människor saknade möjligheter att själva påverka sin vård och omsorg.

Centerpartiets övertygelse är i stället att människor måste få mer, inte mindre, att säga till om när det gäller välfärdens utformning. Därför vill vi genomföra fler reformer för att stärka den enskilda individens - människans - inflytande över sin välfärd.

Äldre personer som behöver stöd i hemmet ska ha rätt att själva bestämma vem som ska erbjuda stödet, oavsett var i landet han eller hon bor. Därför måste landets alla kommuner kunna garantera valfrihet. Det ska också vara möjligt för personer som är äldre än 85 år att genom en äldreboendegaranti själva bestämma när det är dags att flytta till ett trygghetsboende eller till ett boende för vård och omsorg. Socialtjänsten måste i sina biståndsbedömningar ta större hänsyn till den oro och ångest som många personer över 85 år, och även under, kan uppleva.

Valfriheten behöver stärkas även vad gäller innehållet i välfärdstjänsterna. Den som i dag får rätt till äldreomsorg blir enligt socialtjänstlagen beviljad en insats efter biståndsbedömning. En del kommuner har dock börjat titta på modeller som går ut på äldreomsorg utan biståndsbedömning. Ett exempel är min hemkommun, Linköpings kommun, där den enskilde kan vända sig direkt till utföraren, privat eller offentlig, för att få en viss insats. Den så kallade Linköpingsmodellen har efter utvärderingar visat sig vara mycket uppskattad av brukarna men strider mot nuvarande bestämmelser i socialtjänstlagen.

Därför anser Centerpartiet att socialtjänstlagen ska ses över utifrån hur det kan bli möjligt för alla kommuner att lagligt erbjuda förenklade biståndsbedömningar. Detta skulle öka äldre människors inflytande över sin omsorg. Men det innebär också stora lättnader i socialtjänstens administrativa arbete - något som är viktigare än någonsin i dag, då många av landets socialkontor ju är överbelastade.

Att säkra valfrihet och självbestämmande är viktigt även för andra grupper i samhället. Ett exempel är personer med funktionsnedsättningar. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är en rättighetslag som ger personer med stora funktionsnedsättningar möjlighet att leva under samma villkor som andra. LSS och framför allt assistansreformen har blivit frihetsreformer för människor med omfattande funktionsnedsättningar. De bygger på principen att de som behöver assistans ska ha makten att själva bestämma både vem som ska ge assistans och hur den ska utföras. För Centerpartiet är LSS en viktig reform att värna och utveckla. Naturligtvis ska dessa resurser också användas kostnadseffektivt, korrekt, under god tillsyn och kontroll - nog så aktuellt i dessa dagar.

Personer med ett assistansbehov över 20 timmar per vecka för grundläggande behov har i dag rätt till assistansersättning från Försäkringskassan. För denna grupp finns en stor mångfald av utförare av assistans att välja mellan, vilket ger möjlighet för den enskilde brukaren att själv styra över sin assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Däremot när det gäller personer som har behov av 20 timmars assistans per vecka eller mindre är det kommunen som har ansvaret. I dagsläget har denna grupp inte samma valfrihet som den som får sin assistans via Försäkringskassan. Centerpartiet anser därför att ersättningen för den kommunala assistansen bör ses över med utgångspunkt i hur den enskilde individens valfrihet ska kunna garanteras. För Centerpartiet är det självklart att alla brukare bör ges likvärdiga möjligheter att bestämma över sin egen assistans och på det sättet vara delaktiga i samhällslivet.

Detta, herr talman, var några nedslag i statens budget för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg - ett mycket stort och viktigt samhällsområde som vi diskuterar här i dag. Jag hänvisar också till mitt och Centerpartiets särskilda yttrande på detta utgiftsområde. Centerpartiet kommer att avstå i omröstningen, eftersom vårt budgetalternativ tyvärr inte har vunnit majoritet.

Anf. 113 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Staffan Danielsson! Ni i Centerpartiet har ju vunnit loppet om nedskärningar med 6 miljarder på det här utgiftsområdet.

I Alliansens olika budgetar ser det väldigt olika ut. Men ni har gjort nedskärningar med 6 miljarder och är de som har skurit ned mest. Sa du närodlat? Man måste odla väldigt mycket för att komma i kapp 6 miljarder, tror jag.

Jag har en fråga som handlar om de medel som vi från Vänstern tillsammans med S och MP har budgeterat in när det gäller förlossningsvården.

Förlossningsvården runt om i Sverige ser väldigt olika ut. Det vi vet när det handlar om kvinnors hälsa är att hälften av alla kvinnor som väljer att föda vaginalt, vanlig förlossning, får olika typer av skador. Det kan man bara förhindra med en bättre vård och omsorg. De medel som vi går in med är 400 miljoner per år som ska gå direkt till förlossningsvården. Ni säger nej till det. Då undrar jag vad ni har för skäl för att säga nej till de 400 miljonerna per år, samtidigt som ni skär ned 6 miljarder på hela utgiftsområdet. Det tycker jag vore väldigt intressant att veta.

Anf. 114 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Vänsterpartier världen över och i Sverige är världsmästare i att höja skatter på ditten och datten och sedan dela ut dem i riktade pengar hit och dit. Karin Rågsjö är på medaljplats i att föra fram detta i denna och liknande debatter på det här området - som om allt stod och föll med de riktade bidragen.

Statens budget på det här utgiftsområdet omfattar 69 miljarder. Landets kommuners kostnader på enbart äldreområdet omfattar 109 miljarder. Totalt betalar kommunerna ut 560 miljarder, varav 38 miljarder är statsbidrag. Landstingens kostnader är 294 miljarder, varav 209 miljarder är skatteintäkter och 37 miljarder är statsbidrag.

Det är riktigt att Centerpartiet, liksom våra kollegor i allianspartierna, satsar mindre i riktade statsbidrag på utgiftsområde 9.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Centerpartiets budgetalternativ är en storsatsning på fler jobb i Sverige och minskat utanförskap i alla former genom satsningar på mer konkurrenskraftiga villkor för näringslivet, för små och stora företag. Vi sänker arbetsgivaravgiften för unga, vi minskar regelbördan och vi sänker skatten för företagen, där Sverige ligger högre än länder i vår omvärld. Medan regeringen höjer skatterna på jobb och företagande med 28 miljarder sänker vi skatterna på detta med 29 miljarder.

När fler människor kommer i arbete, Karin Rågsjö, ökar skatteintäkterna för kommuner, landsting och stat, samtidigt som kostnaderna för utanförskapet minskar. Det tillför mer resurser till vård, skola och omsorg än aldrig så många riktade statsbidrag. Därför är Centerpartiets budget en offensiv sådan som skapar många tiotusentals fler jobb och därigenom också ger större resurser till hälso- och sjukvården. Där har vi alternativen mellan de rödgröna och allianspartierna.

Anf. 115 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Staffan Danielsson svarade inte på frågan om de 6 miljarderna. Det låter ju helt fantastiskt, ni som är ett nyliberalt parti! Du svarade inte heller på frågan om förlossningarna och de 400 miljonerna som vi går in med. Och det kan jag förstå, för ni har helt andra prioriteringar när det gäller vad ni stöder och inte stöder.

Ni står kvar vid ränteavdragen på 32 miljarder per år, RUT- och ROT-avdrag på 18 miljarder och 99 miljarder som ni hade som jobbskatteavdrag. De 10 procent som är rikast i Sverige äger nära 70 procent av förmögenheterna, och de absolut rikaste äger 1 800 miljarder tillsammans. Det är den nyliberala politiken som vi har haft i Sverige ganska länge.

Du svarade inte på min fråga om förlossningarna. Ni drar ned med 6 miljarder på hela utgiftsområdet, på hälso- och sjukvård, socialtjänst och assistans. Hur tycker du att någonting kan bli bättre med en nedskärning på 6 miljarder? Hur kan någonting bli bättre med de nedskärningar ni gör? Ni drar ju bort väldigt mycket pengar, även i jämförelse med era allianskamrater.

Du har fortfarande inte svarat på frågan: Hur kan de kvinnor som i dag kommer in för förlossning garanteras att få en sjyst förlossning med era 6 miljarder i nedskärningar på hela utgiftsområdet? Det låter inte så närodlat, om man säger så.

Anf. 116 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Mina kollegor från allianspartierna har redovisat väl hur vi under alliansåren byggde Sverige, ökade jobben och fick mer resurser, många tiotals miljarder, till välfärden.

Det Karin Rågsjö diskuterar är förlossningsvård, psykisk vård och glasögonbidrag. Hon frågar varför vi ger lite mindre på dessa punkter. Det är viktiga områden som ska täckas i landstingens och kommunernas jobb med dem. Men de stora pengarna finns där och kommer in genom skatteintäkter, som vår politik främjar.

Vänsterpolitik är gratis läkemedel till alla barn, gratis glasögon till alla barn och gratis entré på museer. Vänsterpartiet brukar dessutom tala om gratis kollektivtrafik till alla, gratis bröd och så vidare. Det är inte gratis, Karin Rågsjö. Det är alltid någon som betalar, och det är skattebetalarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Är något gratis kan användningen öka och bli oroande hög. Det gäller till exempel läkemedel. Jag tror att det är bättre att det kostar något när man köper något än att alla får det gratis, inklusive, Karin Rågsjö, de som har gott om pengar.

Vi har system som ska se till att de med små resurser ska kunna få stöd för att köpa det de behöver. Vi har till exempel högkostnadsskyddet, som minskar vad en barnfamilj behöver betala för läkemedel, och vi har ekonomiskt bistånd.

Det som Karin Rågsjö inte tar upp är att ni höjer maxtaket på hemtjänst för äldre, vilket gör hemtjänsten för en fattigpensionär 2 000-3 000 kronor dyrare per år. Det går Centerpartiet inte med på.

Anf. 117 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Att på sex minuter täcka in det förmodligen bredaste utgiftsområdet vi har att diskutera i riksdagen låter sig inte göras. Det får bli några nedslag. Dessutom kan två viktiga aktörer med ett stort ansvar på området inte vara med i debatten, nämligen kommuner och landsting. Det gör att debatten haltar lite.

Liberalerna satsar i sin budget på jobb, kunskap och försvar. Jobb och kunskap är en långsiktig satsning för att vi också ska kunna ta vara på all den kompetens som människor som kommer från andra länder tillför vårt land. Vi har redan hört hur många födda i andra länder som arbetar på alla nivåer inom hälso- och sjukvården, från undersköterskor och sjuksköterskor till läkare.

Vi har lagt fram en stram budget, för vi inser att Sverige har stora utmaningar framöver. Vi anser att staten inte ska gå in med pengar där landsting och kommuner har huvudansvaret och där det finns mycket resurser att hämta.

Västra Götaland har tagit ett bra beslut på basis av det man har gjort i Lidköping. Här har man kunnat sänka kostnaden för multisjuka årsrika människor med 185 000 om året. Det är jättepengar. 20-25 personer får kvalitetsmässigt bättre vård och omsorg samtidigt som det sparar pengar åt kommuner och landsting. Ja, det täcker kostnaderna för de där barnmorskorna som var uppe till debatt.

Det finns annat att göra också, till exempel satsa på biståndshandläggarnas situation. Vad är det som de måste göra och inte göra?

Staten ska som sagt satsa på det som är statens ansvar. Det är lagstiftning, kvalitetssäkring genom myndigheter, riktlinjearbete och sådant. Däremot ska staten inte satsa på sådant där landstingen själva borde göra jobbet. Då blir det både bättre för de människor det gäller och mer kostnadseffektivt.

I kvalitetsjämförelserna ser vi hur olika det ser ut. Cancervården är ett exempel, mammografin ett annat. Vore jag landstingsdirektör och såg att jag var sämst i raden skulle jag lägga på ett kol för att bli bäst i ligan.

Staten bör satsa på att höja kunskaper. Det är därför vi satsar på kompetenshöjning för vissa yrkesgrupper.

Som Christina Örnebjär var inne på i den förra debatten vill vi också stärka skyddet för de mest utsatta barnen. Här har vi avsatt avsevärda belopp.

Jag är bekymrad över det här med läkemedlen. Jag har jobbat mycket med det i andra sammanhang och lärt mig att om något kostar gratis är det stor risk för överanvändning. Det kan bli frestande att öka antibiotikaförskrivningen för denna åldersgrupp. Jag hoppas att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket lägger ordentlig kraft på att följa hur det blir med antibiotikaförskrivning till barn i och med denna satsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Satsningar på glasögon till barn, även om det inte är fråga om en helfinansiering, på läkemedel till barn och på mammografi låter ju bra. Men har man infört en förmån är det svårt att dra tillbaka den i tuffa tider. Det är bättre att staten satsar på mer kortvariga insatser som man kan utvärdera effekterna av och sedan ta ställning till om det ska fortvara eller inte.

Liberalernas budgetmotion är en helhet. Den har ju fallit, så därför kommer vi att avstå i denna votering. Givetvis står vi bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Anf. 118 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det är folk i Stockholms innerstad som knaprar mest antibiotika, men diskussionen om vad den ökningen beror på får vi ta en annan gång.

Jag tänkte tala lite om kvinnors hälsa. Feminismen har inte slagit igenom i sjukvården. Det handlar om ökade kunskaper om sjukdomar som kvinnor drabbas av, bemötande och så vidare. Det gäller specifikt de kvinnor som har kort utbildning och dålig ekonomi. Hälsogapet mellan dem och kvinnor som har akademisk utbildning är astronomiskt.

Vänsterpartiet har förhandlat in 130 miljoner i riktade insatser. Det kan låta som en pluttsumma. Men genom att rikta pengar får man igång ett arbete i landstingen, och något måste göras. Dödligheten i åldersgruppen 35-64 år är dubbelt så hög för kvinnor med förgymnasial utbildning som för kvinnor med akademisk eftergymnasial utbildning.

Det är en klassfråga. Klass och hälsa hänger tydligt samman. Jag tror att vi måste göra riktade insatser så att man får igång ett arbete i till exempel primärvården och hittar strukturer och strategier för att nå de mest utsatta. Dit har vi inte kommit, men det är det vi gör med dessa pengar.

Hela före detta Alliansen har sagt nej till detta, även Liberalerna. Hur tänkte ni här, Barbro?

Anf. 119 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Det handlar återigen om ansvarsfördelning. Folkhälsomyndigheten har information och mycket kunskapsunderlag som det står landsting och kommuner fritt att använda. Då är det där ansvaret ligger. Staten har tagit sitt ansvar och tagit fram kunskapen, och landsting, kommuner och regioner har ett ansvar för att förmedla den.

När det gäller att vi ska gå in med lite extra pengar tycker jag att pengarna i denna strama budget kan användas till annat. Annars kanske man lutar sig tillbaka i landstingen och säger: Det där gör ju staten i stället.

Det blir fel. Vi ska hålla styvt på ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och landsting.

Anf. 120 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Liberalerna lägger 2,4 miljarder mindre. De olika före detta allianspartierna lägger lite olika pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Om man tittar ute i landstingen ser man att det ser väldigt olika ut hur man jobbar. Med riktade insatser kan man få igång ett helt land så att det tänker lite mer strukturellt.

Folkhälsomyndigheten har massor av rapporter och mycket material. Samtliga partier som sitter i denna riksdag har länge vetat om att hälsogapen är stora, och det vet man också ute i landet. Då måste man få igång arbetet på olika sätt.

När man tittar på vad det finns för metoder och hur man arbetar med strukturerade insatser för att nå ut och försöka hitta de kvinnor som har kort utbildning, som inte går på mammografiundersökningar och som dör i förtid ser man att det finns väldigt lite metodutveckling i Sverige. Det finns i Malmö, därför att de jobbade med Malmökommissionen där. Men det vimlar inte av vårdcentraler och primärvård som har det.

Det har gått alldeles för långsamt. Med dessa pengar vill vi piska på lite och få landet att tänka i rätt riktning. Vi måste någon gång komma fram till konsensus och se till dem som står längst bort från hälso- och sjukvården. Det är de som behöver vården bäst, och det är de som ska prioriteras.

Anf. 121 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Egentligen borde statsrådet och folkhälsoministern komma in i debatten. Det har sjösatts en kommission för att komma åt just ojämlik hälsa.

Om jag inte har alldeles fel kommer det förslag om hur vi ska minska gapet. Det kan hända att vi ökar det till en början därför att det brukar vara de som har högst utbildning som tar till sig budskapen. Jag kan se den utvecklingen i andra länder, där gapet har ökat för att man har kommit åt rökningen bland välutbildade men inte bland lågutbildade.

Det arbetet får vi kanske höra mer om i statsrådets inlägg. Vi i Liberalerna är inte beredda att lägga särskilda pengar som går vid sidan om det andra arbetet. Det blir rörigt då i politiken.

Anf. 122 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

De områden som vi debatterar i dag berör den generella välfärdens allra innersta kärna. Det handlar om vår rätt att vara trygga och känna oss delaktiga även när hälsan, funktionerna eller omsorgen sviktar. Det kan drabba oss eller våra anhöriga vid olika skeden i livet.

Det handlar om hälso- och sjukvården, äldreomsorgen, socialtjänsten och den sociala omsorgen, som omfattar oss alla och som vi alla värnar, om än på olika sätt.

Det är därför välkommet med de satsningar som regeringen presenterar i förslaget till budget. Efter många år av skattesänkningar och nedskärningar i välfärden kan vi nu investera i kvalitet och jämlikhet inom sjukvården, i utsatta grupper och i att sluta hälsogapet under en generation. Det känns bra att nu få peka på de investeringar och förslag som efterfrågades här i kammaren tidigare.

Herr talman! I Sverige har vi en mycket väl fungerande sjukvård som vi alla har rätt att ta del av och som har mycket goda resultat internationellt sett. Den solidariskt finansierade sjukvård som ges efter behov är väl förankrad och har högt förtroende i befolkningen men behöver också värnas när den utsätts för utmaningar och tryck från omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi socialdemokrater ser med oro på att hälsan är ojämnt fördelad i befolkningen liksom att det finns tecken på att vården inte fördelas på ett jämlikt vis och att resultaten ser olika ut beroende på socioekonomi eller geografi. En ojämn tillgång till modern vård av hög kvalitet liksom brister i tillgängligheten riskerar också att på sikt försämra vår tilltro till hälso- och sjukvården.

Det är därför välkommet med regeringens miljardsatsning för att upprätthålla och utveckla kvaliteten liksom den professionsmiljard som ger möjlighet till bättre förutsättningar för vårdpersonalen att använda och utveckla sin yrkeskompetens och på sikt även förbättra förutsättningarna för att behålla och rekrytera personal.

I sitt svåra och viktiga yrkesutövande behöver personalen ett gott administrativt stöd och en mer effektiv organisation och arbetsfördelning. Detta är inte minst viktigt med tanke på den snabba utveckling som sjukvården genomgår.

I detta sammanhang är det också värt att betona hur viktigt det är att ta till vara de resurser och den kompetens som de nyanlända svenskarna med utländsk sjukvårdsutbildning för med sig. Det är av största vikt att validera deras kunskaper och erfarenheter så snabbt som möjligt.

För att möta framtidens utmaningar och moderna människors krav behöver hälso- och sjukvården bli mer hälsoinriktad och personcentrerad. Hälso- och sjukvården är i dag i allt för hög grad präglad av ett organisatoriskt perspektiv.

Perspektivet behöver i stället bli patientens, och vården behöver samordnas kring patienten och styras utifrån dennes behov och delaktighet. Det är därför välkommet med den överenskommelse som slutits mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting om tillgänglighet och samordning för en mer patientcentrerad vård. Ett annat bra exempel i sammanhanget är uppföljningen av huruvida den nya patientlagen lever upp till lagens intentioner.

En sådan hälsofrämjande och personcentrerad vård är av särskild vikt för personer som ofta kommer i kontakt med olika delar av hälso- och sjukvården. Det handlar till exempel om personer med kroniska sjukdomar. Därför välkomnar vi socialdemokrater satsningen på att utveckla arbetet med att förebygga och behandla kroniska sjukdomar.

Vi ser också stora möjligheter kring den redan beslutade och överenskomna insatsen för att korta väntetider i cancervården, att göra vården mer jämlik över landet och att arbeta med standardiserade vårdförlopp. För patienter med en så svår sjukdom är det av särskild vikt att känna trygghet och tillit till en likvärdig vård av hög kvalitet.

Sjukvården behöver anpassas till ett förändrat sjukdomspanorama. Ett av vår tids gissel är den ökade psykiska ohälsan. Särskilt oroande är att många barn och ungdomar uppger sig må psykiskt dåligt. Den satsning som regeringen gör på tidig upptäckt och snabba åtgärder i skolan och på ungdomsmottagningar är värdefull för att möta ohälsan men också för att utveckla en effektiv vård.

Herr talman! Vi lever allt längre, och vi har allt bättre hälsa i vårt land. Det är ett bra mått på vad vår generella välfärd har åstadkommit. Men vi kan inte vara nöjda med hur ojämlikt hälsan fördelar sig i befolkningen. Det är inte acceptabelt att det skiljer så mycket som fem år i medellivslängd mellan den högutbildade och den lågutbildade. Regeringen har tillsatt en hälsokommission för att arbeta med kunskapsläget i frågan. Vi ser naturligtvis fram emot resultatet av deras arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Precis som med hälso- och sjukvården måste äldreomsorgen bli mycket bättre på att möta den enskildes behov och önskemål. Som äldre måste man kunna lita på att omsorgen håller en likvärdig kvalitet var man än bor och att jag som gammal kan vara delaktig i min vardag och ha ett fortsatt inflytande över mitt liv. Äldreomsorgen behöver utrymmen för att fokusera kring vårdtagaren och inte bara tänka på att pressa priser.

Det är i mötet mellan den äldre och omsorgspersonalen som kvalitet skapas, och då måste det finnas förutsättningar för detta i en adekvat bemanning och med den kompetens som krävs. Det är dags att inse att ju äldre vi blir desto mer olika varandra blir vi, med olika krav och önskemål. Att arbeta med att ge äldre människor en värdig ålderdom är bland det mest kvalificerade man kan tänka sig. Det kräver hög kompetens och stor flexibilitet bland personalen.

Därför är det mycket glädjande med den stora satsning regeringen gör på bemanning, kvalitet och kompetens, liksom satsningarna på nybyggnation, ombyggnation och andra insatser riktade mot äldre. Vi hälsar också stödet till demenssjuka välkommet och ser fram emot resultatet av det arbete som utredarna av den nationella kvalitetsplanen ska lämna våren 2017.

Herr talman! Nedsatta funktioner ska inte vara ett hinder för att vara delaktig i samhället, att ha inflytande och att kunna styra sitt liv. Budgeten för 2016 innehåller flera viktiga förslag dels för att riva ned hinder för människors delaktighet, dels för att ge möjligheter till att skapa förutsättningar för ett samhälle på lika villkor.

Ett nationellt regelverk för hjälpmedel är viktigt för en mer jämlik tillgång till hjälpmedel med hög kvalitet. Vi ser fram emot att diskrimineringslagen ska ses över och breddas för att skapa likvärdiga förhållanden.

I arbetet med att skapa ett rättvisare samhälle är det av största vikt att de funktionshindrades brukarorganisationer deltar med sin speciella kompetens och medlemmarnas erfarenheter. Det känns bra att anslaget, som legat stilla under flera år, nu höjs.

Herr talman! Särskilt angeläget är det att våra gemensamma insatser riktas till barn som är utsatta på grund av sviktande omsorg av olika slag. De stora flyktingströmmarna för med sig många barn, vilket kräver särskilda insatser för att skapa en hoppfull framtid och ett fortsatt bra liv för dem. Det gäller inte minst de ensamkommande barnen.

Redan före höstens stora ström av flyktingar var betydande delar av socialtjänsten utsatta för hårda påfrestningar. Socialsekreterarna ute i landet gör ett stort och betydelsefullt arbete, och de behöver resurser och uppmuntran för att fortsätta att orka göra ett bra jobb. Inte minst kräver arbetet för barnen stöd och stimulans. Därför är regeringens satsningar på ökad bemanning, liksom satsningarna på kompetens och kvalitet, helt nödvändiga.

Försörjningsstödet till barnfamiljer ökas också, vilket är glädjande, och vi socialdemokrater tycker att det är helt rätt att även fattiga familjer får fatta sina beslut vid köksbordet om hur de vill ordna för barnens fritid på bästa sätt. Fritidsaktiviteter är viktiga för barn, och därför är det välkommet att kommunerna får mer resurser att ordna sådana även under sommarloven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Barnens väl och ve är bland de viktigaste uppdrag vi har, och därför är det väsentligt att följa den nationella samordnarens arbete. Att säkra barnens perspektiv och delaktighet i den sociala omsorgen, liksom hur socialsekreterarnas goda yrkesutövande kan stödjas, känns mycket angeläget.

FN:s barnkonvention ska bli lag i Sverige. Regeringens vision är att Sverige ska bli ett av de bästa länderna för barn att växa upp i. Den visionen, herr talman, måste gälla för alla barn oavsett härkomst, och konventionen är förpliktande för oss alla att leva upp till.

(Applåder)

Anf. 123 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! En bekymrad pensionär påminde mig häromdagen om löfteskarusellen. För ett år sedan lät det så här i många seniorers telefon när Stefan Löfven ringde upp på en datamaskin: Något har gått sönder i Sverige och i välfärden. Ett år senare konstaterar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap: Det finns nu risk för liv och hälsa, risk för undanträngningseffekter. Det konstateras efter ett år med Stefan Löfven som statsminister och med vänsterregeringen som ansvarig.

Vårdens utmaningar är tydliga. De är flera, och de är växande. Väntetiderna ökar, personalbristen gör att vårdavdelningar stänger. Inför jul- och nyårshelgen är det tuffare än någonsin. I dag avgör bostadsort överlevnad och cancervård. I Kalmar tar det i dag tre gånger längre tid att få vård än i till exempel Dalarna.

Jag tror absolut att Anna-Lena Sörenson är väl medveten om utmaningarna. Hon nämnde några av dem, men många fler kvarstår. Därför blir jag fundersam när det talas om miljardsatsningar trots att de miljardsatsningar som Anna-Lena Sörenson räknar med är mindre än 1 procent av den totala omfattningen av svensk hälso- och sjukvård. Enligt riksdagens utredningstjänst är det 0,74 procent.

Om det är 0,74 procent som ska lösa vårdens utmaningar skulle jag vilja ha listan på de åtgärder som Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraterna avser att vidta och som ska omfatta och lösa allt detta, när nu allt ska räcka till alla.

Anna-Lena Sörenson, var finns förslagen? Var finns reformerna som ska göra det möjligt att ta sig an de viktiga vårdutmaningarna, bland annat köerna, för att nämna en av utmaningarna?

Anf. 124 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Cecilia Widegren nämner en rad olika utmaningar som jag tror att vi är överens om att vi ser. Där behöver vi sluta oss samman för att på sikt lösa dem. Men jag kan inte se hur utmaningarna kan lösas med minus 4,1 miljarder till vårt utgiftsområde, till hälso- och sjukvården, den sociala omsorgen, äldreomsorgen.

Cecilia Widegren talar om oroliga äldre människor, men var finns Moderaternas egna satsningar? Man säger nej till alla reformer som vi föreslår. Man föreslår 4,1 miljarder mindre och fler skattesänkningar. Åtta år med Moderaterna vid regeringsmakten har inte lett till en förbättrad välfärd. Snarare har det lett till stora hål i välfärden med färre anställda inom offentligt finansierad vård än på 90-talet med de stora kriserna. Hur ska man lösa de utmaningarna?

Anf. 125 Cecilia Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Det här replikskiftet är symtomatiskt. Jag får inte svar på mina frågor. Därför tänkte jag upprepa dem.

Jag konstaterar att Socialdemokraterna förfäktar att 0,74 procent i satsning på den totala hälso- och sjukvården kommer att lösa den krackelerade välfärden, som man talade om i valrörelsen 2014.

Det handlar om de äldres oro. Anledningen till att mannen hörde av sig var att maxtaxan i hemtjänsten sannolikt kommer att höjas i hans hemkommun. Det är Socialdemokraterna som ser till att det blir höjda avgifter, att maxtaxan höjs. Därför finns oron bland äldre.

Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraterna! Var finns listan med åtgärder som alliansregeringen aldrig presenterade men som ni nu ska presentera för att komma till rätta med vårdens utmaningar? Specialiserade operationer har ökat med 12 000 sedan kömiljarden plockades bort. Det är ett konkret och tydligt exempel på hur väntetiderna ökar.

Ni väljer att inte ha fokus på kvalitet. Ni tar bort incitament för prestation. Var finns era förslag som ska vara så mycket bättre, som ska korta köerna i hälso- och sjukvården? Var finns de konkreta förslagen? Propositionslistan är tom. Åtgärdsprogrammet är tomt. Det förs samtal, men var finns de konkreta förslagen som ska göra det möjligt?

Anf. 126 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Cecilia Widegren talar om en krackelerad välfärd. Det är märkligt att den kunnat krackelera på mindre än två år. Det var väl snarare åtta år med stora skattesänkningar, i 100-miljardersklassen, och stora urgröpningar i välfärden som ledde till krackeleringar, med mindre personal i vården, både i omsorgsvården och i hälso- och sjukvården.

Jag vet inte om Cecilia Widegren inte lyssnade på mitt anförande. Jag tyckte att jag redogjorde för en hel rad olika satsningar - åtgärder, förslag, utredningar som satts igång, kommissioner för hälsa som arbetar, överenskommelser som träffats med Sveriges Kommuner och Landsting. Jag tror att också statsrådet kommer att redogöra för en hel del av dem.

Jag kan lämna över listan som vi har. Förresten tror jag att Cecilia Widegren har tillgång till vår budget, där det framgår. Men hur ska Moderaterna kunna åtgärda de utmaningar vi ser med 4,1 miljarder mindre än vad regeringen föreslår i sin budget?

Anf. 127 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det är alltid intressant när vi börjar debattera välfärden, för då målas det upp en bild av de senaste åtta åren som om de enbart bestod av nedskärningar och skattesänkningar - som om de pengar människor fick behålla i sina plånböcker skulle ha försvunnit. Ingen hänsyn tas i debatten till effekten av skattesänkningarna, nämligen att fler människor kom i arbete och fler människor arbetade mer. Bara inom RUT-sektorn skapades enormt många jobb tack vare skattesänkningar. Dessutom innebar den långsiktighet vi hade i den ekonomiska politiken att skatteintäkterna fick utrymme att växa, och därtill satsades det under våra år i regering mer än någonsin tidigare på välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Om Anna-Lena Sörenson har andra uppgifter än att vi satsade mer än någonsin tidigare på välfärden vore det bra om vi här i kammaren och de som tittar på debatten på tv kunde få belägg för det.

Min fråga, herr talman, handlar om vad regeringen kommer att göra framöver. Vi har en stor utmaning i att ta hand om de människor som flyr till vårt land. Det är en prioritering vi gör därför att vi är beredda att rädda liv. Men när finansminister Magdalena Andersson ser att kostnaderna kommer att öka har hon i huvudsak två förslag på hur det ska finansieras. Huvudförslaget är att skära i LSS, alltså att skära i medlen för dem som är mest sårbara i vårt samhälle.

Menar Socialdemokraterna att det är en klok välfärdsprioritering?

Anf. 128 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Kristdemokraterna satsar 4 miljarder mindre än regeringen på det här utgiftsområdet. När alliansregeringen lämnade över regeringsinnehavet till den nuvarande regeringen var arbetslösheten högre än när man tillträdde 2006. Det var färre anställda inom vård och omsorg i den offentliga sektorn än på 90-talet. Antalet vårdplatser hade minskat under de här åtta åren. Nu vill man fortsätta i samma spår och föreslår skattesänkningar och mindre pengar till omsorgen och vården. Det är vad Kristdemokraternas politik innebär.

Emma Henriksson tar upp frågan om LSS. I regeringens budget finns förslag på en översyn av LSS. Jag har inte sett någonstans att Kristdemokraterna motsätter sig den översynen. Jag tror att Emma Henriksson håller med om att kostnaderna har stigit mycket och att man behöver se över LSS så att resurserna hamnar där de ska hamna och verkar bäst. Det finns stora frågor kring det här.

Jag kan inte se i Kristdemokraternas budget att man anslår mer pengar till LSS eller till funktionshinderspolitiken över huvud taget.

Anf. 129 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det var inte svar på frågan jag ställde. När Socialdemokraterna nu har regeringsmakten och man ser behov av att finansiera viktiga och angelägna områden för människor som kommer till vårt land har finansministern två svar på var man kommer att göra nedskärningar i budgeten. Det uttrycks just så: som nedskärningar för kommande år. Det är sjukförsäkringen, och det är LSS.

Vi har mycket riktigt också sett behovet av att se över hur LSS fungerar i dag. Men vi tycker inte att man ska gå in i det arbetet med ambitionen att skära ned för att klara flyktingmottagandet eller att det är en av de enda saker man ska göra.

Vi tog i kammaren förra veckan beslut om sjukförsäkringen, där regeringen har valt att ta bort taket. Det kommer med mycket stor sannolikhet inte att betyda att människor blir friskare eller tryggare men att kostnaderna ökar. Där finns alltså inte så mycket av finansieringen att hämta.

LSS ska, som jag förstår det, bantas enligt Socialdemokraterna, inte för att man har använt pengarna fel, utan för att man behöver skära ned för att prioritera andra saker. Detta gör man trots att man i sin budget har en massa reformer som vi vet är ineffektiva och går till människor som inte alls behöver det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi är ganska många människor i det här landet som har barn och som känner att vi klarar av att betala våra barns läkemedelskostnader fram till att vi slår i taket för högkostnadsskyddet. Vi är ganska många som har råd att betala vår mammografi och för kostnaderna i alla andra reformer som regeringen gör och som vi vet är ineffektiva. Men där har Socialdemokraterna inte ambitionen att göra någon omprioritering, utan man ska slå mot dem som redan har det tuffast.

Jag ställer återigen frågan: Finns det några belägg för att vi inte satsade mer på välfärden än vad man någonsin gjort tidigare?

Anf. 130 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Bevisen är talande. Det var färre anställda inom offentligt finansierad vård och omsorg när den nya regeringen tog över från den gamla alliansregeringen. Färre vårdplatser är ett synligt bevis som jag ser det.

Emma Henriksson blir själv svaret skyldig. Hur ska Kristdemokraterna med sina förslag om 4 miljarder mindre i budgeten kunna möta de utmaningar och behov som vi ser i samhället i dag?

Jag tycker att det är talande att Emma Henriksson lyfter fram det här med gratis läkemedel till barn. Kristdemokraterna brukar annars säga att föräldrarna själva är kloka nog att kunna styra sitt liv och ta beslut om vad familjen behöver. Jag har svårt att tänka mig att föräldrar, och även läkarkåren, inte har ett gott omdöme när det gäller läkemedel.

Anf. 131 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jag återvänder till det här med ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och landsting. Om regeringen nu lägger mer pengar för att stärka bemanningen i den kommunala äldreomsorgen, för vilken kommunerna har ansvar, undrar man var det slutar. Kommer staten att ta över hela ansvaret för bemanningsnotan? Nej, det tror jag inte.

Jag vill efterlysa ett underlag. Kan man tänka sig att ge Vårdanalys ett uppdrag att ta fram ett aktuellt underlag som ger svar på varför en del äldreboenden klarar sig bra med den bemanning de har till kostnader som är lägre än för andra boenden som får kritik? Jag menar att man nog behöver ha den typen av underlag innan man går vidare och bara delar ut pengar lite hej vilt. Det var min ena fråga.

Min andra fråga handlar om översynen av diskrimineringslagen. Gäller det bara den del som handlar om funktionsnedsattas situation, eller är det hela bredden? Det jag ser är att man ofta klagar över bemötande, och det gäller inte bara inom äldreområdet och funktionshindersområdet utan rakt över oavsett diskrimineringsgrund.

Anf. 132 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! När det gäller ansvarsfördelningen mellan stat och kommun tror jag att Barbro Westerholm och jag är rörande överens när det gäller det kommunala självstyret, eller så kanske vi inte är det. Jag tycker att det är viktigt att värna det, och det gäller även regionerna och landstingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Barbro Westerholm var tidigare inne på att staten borde bli bättre på kunskapsstyrning. Det håller jag med om. Det är en klok tanke. Vi borde ägna mer kraft åt att låta kunskapsstyrningen verka ut i kommuner och landsting.

Jag tycker också att det är en bra idé att låta Vårdanalys titta på hur äldreboendena sköts och lyfta fram de goda exemplen.

När det gäller just äldreomsorgen tror jag också att Barbro Westerholm och jag är överens om att det krävs mer utrymme för personalen för att kunna utveckla mer kompetens, fortbilda sig och utveckla en mer flexibel hållning gentemot de gamla. Det är ett kvalificerat yrke att arbeta med gamla människor. Vi behöver verkligen förstärka äldreomsorgen. När det så småningom blir dags för oss att ta del av den kommer vi att ställa många andra och högre krav på personalen och omhändertagandet än man gör i dag. Det tror jag att Barbro och jag är överens om.

Anf. 133 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jag tror att det är ledarskapet på äldreboendena som lyser igenom. Det är där den stora satsningen bör göras och kanske inte på att räkna antalet människor som arbetar där. Med bra ledarskap blir det låg personalomsättning och också ett lågt antal sjukskrivningar. Det ligger massor av pengar i det.

Jag skulle vilja diskutera en översyn av diskrimineringslagen.

Jag skulle också gärna vilja veta hur tidsschemat för barnkonventionen ser ut. Jag vet inte hur länge vi har diskuterat denna konvention - år efter år. Det är en svår nöt att knäcka. Jag ser på Anna-Lena Sörenson att hon kommer att behöva hjälp av någon annan i den frågan.

Jag vill också diskutera fritidspengen som har betytt mycket för barnfamiljer med låga inkomster. Man ska inte behöva skämmas över att inte kunna skicka sina barn på fritidsaktiviteter. Varför tog ni bort den?

Anf. 134 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Vad gäller diskrimineringslagen är det främst tillgängligheten för funktionshindrade som vi inte är nöjda med. Det ska till en bredare översyn för att komma till rätta med det. Bemötandefrågor kan också handla om tillgänglighet i många fall.

När det gäller barnkonventionen kunde Barbro Westerholm se på mitt kroppsspråk att jag inte vet det. Jag överlåter det till statsrådet, om han kan svara på det. Annars får vi be att få återkomma om detta. Men jag tror att alla tycker att det är angeläget att den införs och att vi känner ett förpliktande att den implementeras och efterlevs.

Det är intressant att Barbro Westerholm tar upp fritidspengen. Liberalerna brukar vara tillskyndare av att människor ska få bestämma över sina angelägenheter själva. Vi har tagit bort fritidspengen men höjer i stället försörjningsnormen, just för att föräldrar och barn själva ska få fatta beslut om det här. Vi hör ofta från de borgerliga att familjerna själva ska få fatta sina beslut kring köksbordet. Det måste väl även gälla fattiga familjer. Något annat tror jag inte att man skulle kunna tänka sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag håller med Barbro Westerholm om att fritid är viktigt. Därför är det bra att det finns satsningar på sommarlovsaktiviteter, när skolan inte är öppen och mycket annat inte finns tillgängligt i kommunerna.

Anf. 135 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Rubriken på min fråga är: Socialdemokraternas problematiska beroende av Vänsterpartiet.

När fler människor kommer i arbete ökar skatteintäkterna för kommuner, landsting och stat samtidigt som kostnaderna för utanförskapet minskar. Det tillför mer resurser till vård, skola och omsorg än aldrig så många riktade statsbidrag från riktade skattehöjningar. Om skattehöjningarna dessutom skulle komma från sådant som minskar drivkrafterna för att arbeta och försämrar företagens konkurrenskraft är totaleffekten extra negativ.

Vänsterpartiet driver detta och får igenom riktade satsningar lite här och där. Det menar jag är skadligt, även om det låter behjärtansvärt. Jag talade just med Karin Rågsjö om det här med att det ska vara gratis. Det är den principfrågan jag vill diskutera. Det är mycket som ska vara gratis.

Jag vill koncentrera mig på läkemedel, gratis läkemedel till alla under 18 år. Det är inte gratis. Det kostar alltid. Det är det ena.

Det andra är att om något är gratis och man kan rekvirera det finns det risk för att användningen ökar och blir för hög. Det finns risk att det inte bara används av barn utan även går till hela familjen, vilket det finns exempel på från andra länder. Det är svårt att kontrollera. Läkemedelskonsumtionen kan öka.

Är det inte bättre att man betalar något lite för det man ska ha? Vi har ett högkostnadsskydd som gäller för en hel barnfamilj, för alla barnen. Kostnaden för läkemedel är max 2 200 per år, tror jag. Det är 6 kronor per dag. Är det ändå inte rimligt att man får betala något för läkemedel så att det inte är gratis? Vad säger Anna-Lena Sörenson om den principfrågan?

Anf. 136 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Jag är överens med Staffan Danielsson om att det inte finns gratis luncher.

I det här fallet handlar det om avgiftsfria läkemedel. Man kan också säga att det handlar om en omfördelning, från de som har det lite bättre till de som har det sämre. Det finns familjer i dag som inte kan hämta ut mediciner till sina barn. Är det inte värt att satsa på de mest utsatta?

Som jag sa till den föregående talaren tror jag att föräldrar har ett gott omdöme. Jag betror dem ett omdöme när det gäller läkemedel till barnen. Jag tror inte att man missbrukar medicin i största allmänhet. Jag tror också att läkarkåren har gott omdöme när det gäller förskrivning av läkemedel.

Då är jag mer bekymrad över vad vissa delar av vårdvalet förde med sig. I Stockholm till exempel fick vi ökad förskrivning av antibiotika. Många läkare kände en press att skriva ut det som patienterna ville ha. Patienterna gav nämligen streck i besöksstatistiken, vilket gav pengar i kassan till vårdcentralerna. Det är i så fall mer bekymmersamt.

Anf. 137 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Jag kommer att återkomma till det fria vårdvalet en annan gång. Jag tror att det har många förtjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det här med ord är intressant. Anna-Lena Sörenson sa att det inte är gratis; det är avgiftsfritt. Så kan man kanske säga.

Anna-Lena Sörenson sa också att det handlar om en omfördelning "från de som har det lite bättre till de som har det sämre". Men läkemedlen är väl avgiftsfria för alla, även för miljonärens barn? Då blir det ingen omfördelning. Reformen innebär tvärtom en gåva till välbesuttna föräldrar.

Jag står fast vid min grunduppfattning att det har ett pedagogiskt och verkligt värde att ha ett rejält socialt grundtrygghetssystem och så vidare, men när man gör så att något blir gratis släpper man loss krafter som inte alltid kan kontrolleras. Det var säkert mycket som var gratis i Östtyskland, Kuba, Polen och andra länder. Men de hade väldigt lite samhällsekonomi.

Jag hoppas att Socialdemokraterna och statsrådet Wikström i sitt utövande öppnar för valfrihetsreformer som Alliansen har talat för och som har fallit väl ut. Jag hoppas att de ser krafterna i detta och är lite försiktiga med reformer som innebär gratis tjänster här och där.

Anf. 138 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Jag tror på den generella välfärden. Den har gett det här landet stor framgång. Vi har god hälsa och har lyckats på många områden. Mycket har sin grund i att välfärden är just generell.

Som jag sa i mitt anförande har hälso- och sjukvården i vårt land ett stort förtroende bland medborgarna. De allra flesta av oss är beredda att bidra med ganska stora delar av våra inkomster - ungefär 10 procent - till hälso- och sjukvården trots att de flesta av oss inte kommer att utnyttja den, utan vi vänder oss till den när vi har behov, och det är en trygghet i sig. Vi tycker att det är självklart att de som kanske aldrig har betalat en enda krona i skatt ska få del av hälso- och sjukvården och ha tillgång till den allra bästa sjukvården av allra högsta kvalitet.

För mig handlar det om en omfördelning från när man inte har behov till när man har behov. Det här ska vi vara rädda om i Sverige. En reform som innebär att människor har råd att hämta ut läkemedel till sina barn utan att behöva fundera över andra prioriteringar är väl värd att försvara.

Anf. 139 Jan Lindholm (MP)

Herr talman! Debatterna här i kammaren kan förmodligen tolkas som att skillnaderna mellan partierna är mycket större än vad de egentligen är.

Det betänkande som vi nu debatterar handlar om huruvida staten ska skjuta till ett belopp på mellan 63 och 71 miljarder till kommunerna och landstingen för att de ska klara sina uppdrag inom hälso- och sjukvården samt de sociala omsorgerna, och hur pengarna ska användas.

Visst är det mycket pengar, men skillnaden mellan det högsta och lägsta budet är bara 8,322 miljarder, vilket naturligtvis också är mycket pengar. Men sätter man den summan i relation till vad kommunerna och landstingen själva, av egen kraft, lägger ned på området så handlar det om mer eller mindre ca 1 procent av samhällets totala satsningar som vi är osams om i den här debatten när det gäller nivån. Sedan är det bara en del av den procenten där vi har olika uppfattningar om hur de medel staten lägger ska användas.

Trots det finns det utrymme för partier att profilera sig, och för den enskilde kan det ha stor betydelse även med små justeringar mellan olika utgiftsposter. Som exempel kan nämnas de 70 miljarder som det konservativa högerpartiet vill stryka från regeringens förslag om validering för snabbvägar för sjukvårdsutbildade bland de flyktingar som kommer till Sverige för att de snabbare ska komma in i arbete och vara produktiva. Det är en satsning som har åtminstone dubbla vinster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Dels kommer de med vårdutbildning med sig i bagaget då snabbare in i egen försörjning, dels klarar vårdapparaten bättre av mottagningen av de med vårdbehov, dels får Sveriges sjukvård snabbare till sig den kunskap som med stor sannolikhet finns bland de som flyr. Till detta kommer alla sekundära vinster utanför vårdområdet.

Flera av oppositionspartierna avstyrker regeringens förslag om att utöka läkemedelsförmånen med fria läkemedel för barn upp till 18 år. Det här är ett exempel på en av de reformer som vi tagit fram för att öka jämlikheten i vården. Då kan man fråga sig: Vilka förslag har oppositionen för att nå en mer jämlik och jämställd vård?

På folkhälso- och sjukvårdsområdet gör oppositionspartierna lite olika. Man tar bort mellan 1 ½ och 2 ½ miljard av de satsningar som regeringen föreslår. Det handlar om att man har lite olika syn på var någonstans de statliga pengarna gör bäst nytta för att utveckla och förbättra vårdapparaten och omsorgsverksamheten.

Liberalerna är de som är mest klåfingriga när det gäller att hacka upp pengarna i mindre buntar och lägga ut dem med riktade poster och regleringar. Regeringen har i sitt förslag det minsta antalet och de största posterna där landstingen och kommunerna har störst möjlighet att själva styra efter behov.

När det gäller regeringens förslag att möta den växande psykiska ohälsan bland barn och unga med en satsning på 280 miljoner avstyrks det av de konservativa och Liberalerna.

Centerpartiet stryker 6 miljoner av regeringens ökade stöd till handikapporganisationerna och de 90 miljoner som regeringen avsätter för fortsatt arbete med ANDT-strategin.

Moderaterna väljer även att ta bort regeringens satsning om 150 miljoner på kroniska sjukdomar.

Jag skulle kunna fortsätta med uppräkningen, men jag tänker inte göra det. Jag tycker att det är så deprimerande att bara hålla på och rada upp dessa poster, men jag ska bara ta upp ytterligare några saker.

Först vill jag - för att lätta upp stämningen - säga att jag är oerhört glad över att Rett Center äntligen efter tio år har fått sitt bidrag uppgraderat, även om det bara är med 2 miljoner per år. Det är fantastiskt att den lilla grupp kvinnor som det handlar om - det är ungefär fem personer som insjuknar per år och de lever i ungefär 20 år, så det finns omkring 100 patienter i Sverige som drabbas av denna fruktansvärda sjukdom - kan få en vård av bra kvalitet under sitt korta liv.

Så vill jag, herr talman, avsluta med att argumentera emot de 30 miljoner som Moderaterna väljer att ge till landets socialtjänster för stöd till barn som inte klarar av skolan. Det är en sådan satsning som jag förstår är nödvändig för Moderaterna för att skyla över brister i den egna skolpolitiken, men som inte behövs med en regering som satsar på skolområdet.

Ni moderater säger ju nej till de 600 miljoner som regeringen ger Skolverket för överenskommelser med skolor just för stöd till svagpresterande elever och då naturligtvis även bland nyanlända.

Ni säger också nej till vår satsning på skolbiblioteken, och ni stryker 200 miljoner för elevhälsa. Ni säger även nej till de 500 miljoner vi satsar på fler speciallärare och specialpedagoger i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Regeringen lägger även 390 miljoner för stöd till läxläsning utanför skoltid och 150 miljoner för skolstöd under skolloven för elever som behöver det. Även detta avstyrker Moderaterna.

Tar man bort alla dessa satsningar så som ni moderater väljer att göra, ja, då behövs det säkert väldigt mycket mer än 30 miljoner till landets socialförvaltningar för att lösa de problem som det innebär när man inte ger stöden i den grundläggande verksamheten.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sedan vill jag kommentera en sak. Det är så många som har stått här i talarstolen och pratat om att det är så jätteviktigt att få in pengar, och då är det skattesänkningar som gäller. Men det finns ingen evidens för det som ni står här och upprepar gång på gång. När det gäller Anders Borgs budgetar under hans åtta år: Första året kostade det 4 miljoner i skattesänkningar för att skapa ett jobb. Sista budgeten kostade det 1 ½ miljon för att fixa ett jobb. I stället för att en kanske välutbildad ungdom ska stå och steka hamburgare - jobben kom från hotell och restaurang - kunde man ha haft två sjuksköterskor och en lärare. Det innebär tre jobb i välfärden i stället för en som steker hamburgare. Det är en realitet, och det finns en evidens för det. Det är så det fungerar.

Jag ville bara lägga till detta, för jag tycker att debatten blir så tråkig när ni hela tiden kommer tillbaka till en sak som inte är sann.

Anf. 140 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Hur bygger vi jämlikhet? Hur skapar vi allas rätt till hälsa? Det är en självklar trygghet som inte så många känner i dag. Otrygghet är farligt för ett land och för en människa.

Utifrån hälso- och sjukvård samt social omsorg lägger Moderaterna i runda slängar 4 miljarder mindre på välfärden. Liberalerna lägger 2,4 miljarder mindre på välfärden. KD lägger 4,035 miljarder mindre på välfärden. Och till slut: Centerpartiet lägger 6,157 miljarder mindre. Det är ett race mot ojämlikheten i hälsa.

Det handlar om ideologi och klassperspektiv.

Sverigedemokraternas budget bygger på en stor dos myter. Om Sverigedemokraternas budget skulle råda skulle statsbidragen till kommuner och landsting successivt skäras ned årligen från 94 miljarder till 41 miljarder år 2018. Det motsvarar 10 procent av samtliga kommuners budgetar, 100 000 anställda eller 3 procentenheters höjning av kommunalskatten. Ni pratar ofta om kollaps och sammanbrott, men det här skulle verkligen innebära den totala kollapsen och sammanbrottet i samhället.

Vänsterpartiet vill lyfta fram jämlik hälsa och feministisk hälso- och sjukvård, eftersom kvinnor generellt är en väldigt eftersatt grupp inom hälso- och sjukvården, specifikt kvinnor med kort utbildning. Vi vill också lyfta fram den tickande fråga som berör oss alla: psykisk ohälsa.

Vi är stolta men inte nöjda vad gäller de frågor vi lyckats förhandla in i budgeten. Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i västvärlden, och den ökar. Ungefär hälften av alla fall av bröstcancer upptäcks vid screening med mammografi. Cancerfonden och Bröstcancerföreningarnas riksorganisation förespråkar avgiftsfri mammografi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Kvinnor med kort utbildning, svag ekonomi eller utländsk bakgrund utgör majoriteten av de drygt 150 000 som aldrig kommer på de allmänna undersökningarna. I resurssvaga områden, där en stor av befolkningen kommer från andra länder än just Sverige, är deltagandet lågt. I Bergsjön är det 54 procent, jämfört med Sävedalens 84 procent. Så här ser det ut i hela Sverige.

Det är därför vi har förhandlat in 100 miljoner 2016 och därefter 207 miljoner per år under mandatperioden. Vi tycker att det här är en viktig reform. Ni i före detta Alliansen får gärna ringa era kompisar i Stockholms läns landsting och fråga varför de inte tar bort den här reformen. De har en usel ekonomi, men det här hänger de på. Fråga varför! Ni kanske kan lära er något.

Den svenska mödra- och förlossningsvården har en hög medicinsk kvalitet i internationella jämförelser. Men nästan varannan kvinna som väljer att föda vaginalt får förlossningsskador som inverkar på kvinnans sexliv samt orsakar inkontinens och andra fysiska problem. Det är skador som gör sig påminda varje dag. Att minska de här skadorna är en jämställdhetsfråga. Därför är vi väldigt glada att vi har förhandlat in medel till detta i våra budgetar. Tittar vi på de borgerliga budgetarna ser vi att även Moderaterna och Liberalerna är inne på den här frågan, vilket är glädjande. Vi vill satsa på en jämlik och jämställd hälsa, för det gynnar kvinnorna.

Sedan är det detta med gratis preventivmedel upp till 20 års ålder. Vi hade gärna sett att det införts upp till 25 år. I Norrbotten har man testat det här upp till 26 år. Då har det också handlat om alla preventivmedel på marknaden. Därigenom har man lyckats halvera de oönskade graviditeterna bland unga kvinnor. Moderaterna och Centern säger ja till förslaget. KD säger ja men utan pengar. Och det är väl bra. Då är vi överens om något.

Hela området psykisk ohälsa skulle behöva miljarder för att lyfta. En ekonomisk supersatsning behövs för att möta den ökade psykiska ohälsan. Vi behöver utbilda psykologer, psykiatriker och mentalskötare. Vi behöver betydligt mer forskning, och vi behöver en psykiatri som möter sina patienter med respekt och hopp om att det går att leva med de diagnoser som psykiatrin numera är relativt frikostig med. Psykisk ohälsa är inget litet problem. Psykisk ohälsa står för drygt en tredjedel av sjukförsäkringskostnaderna. Det är ganska mycket. Då måste man göra lite olika saker.

Vi har lyckats förhandla in 250 miljoner per år under mandatperioden för att möta psykisk ohälsa hos unga, utöver den miljard som finns på området. I Liberalernas skuggbudget är just den här satsningen för psykisk ohälsa borttagen. Det är en fråga om prioritering. Man kan prioritera städhjälp med statliga bidrag - eller psykisk ohälsa. Så ser politiken ut. Vissa politiska skiljelinjer finns.

Med 2 miljarder för 2016 och årligen under hela mandatperioden har vi förhandlat in pengar inom äldreomsorgen. Det betyder väldigt mycket. Det betyder 5 000 fler anställda från 2016 och framåt. Så mycket behövs för att uppgradera äldreomsorgen, för den är inte på topp överallt. Vad äldre människor säger att de behöver är möten med personal, kontinuitet och utbildning. Så möter man behoven inom äldreomsorgen.

Kvinnors hälsa är underprioriterad. Feminismen har inte slagit igenom inom hälso- och sjukvården. Det handlar om ökade kunskaper om sjukdomar som kvinnor drabbas av, patientbemötande samt metoder för att nå patientgrupper som inte söker vård. Det handlar kort sagt om ojämlikhet i hälsa. Vi behöver fler satsningar för att nå de kvinnor som enligt alla tabeller har sämre förutsättningar: kvinnor med sämre utbildning och dålig ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Dödligheten i åldersgruppen 35-64 år är dubbelt så hög bland kvinnor med enbart förgymnasial utbildning som bland kvinnor med eftergymnasial utbildning. Klass och hälsa går hand i hand. Nu vill vi att landstingen hittar modeller för att arbeta strategiskt med dem som behöver hälso- och sjukvården allra mest och som inte etableringsfriheten har gynnat. LOV har aldrig varit någon success story för de här kvinnorna. Här är det kalla handen från hela Alliansen.

Det är dyrt att gå till tandläkaren. Många unga vuxna undviker att gå dit om inte mamsen och pappsen står för räkningen. Det här är också en klassfråga. Det kan man se tydligt i Socialstyrelsens rapport från 2013, men den har ni väl läst, hoppas jag.

Förändringen genomförs i två steg. En höjning föreslås från 21 år 2017 och sedan upp till 23 år 2018, så det tickar på. Det här är en viktig jämlikhetsreform, men den säger ni blankt nej till. Ni i den före detta Alliansen säger totalt nej till i stort sett samtliga reformer som handlar om jämlik hälsa. Det kan man fundera på.

Vänstern vill se att välfärden byggs upp och utvecklas. Vi hade som ni förstår helst sett större satsningar som på allvar börjar arbeta för en jämlik hälsa. Det är inte klass, plånbok eller kön som ska avgöra vilken hälsa som är dig given. Det handlar om allas rätt till hälsa. Då behövs det tydliga prioriteringar.

Självklart yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och till den liggande budgeten.

Anf. 141 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Som jag har antytt i några tidigare replikskiften är Vänsterpartiet och Karin Rågsjö verkligen specialister på att höja skatter och fördela pengarna hit och dit genom olika riktade bidrag, gratistjänster och satsningar. Sedan frågar hon: Varför är ni inte med på allt detta?

Jan Lindholm levererade en sanning i sitt inlägg. Den skillnad mellan oss som Karin Rågsjö pratar om berör 1 procent av resurserna i omsorgen och sjukvården i landet. Det är inte så mycket som skiljer. Men det är det enda Karin Rågsjö talar om.

Hur mycket vi än höjer skatterna i ett litet exportberoende land, där välståndet beror på våra företags konkurrenskraft på en väldigt hård internationell marknad, kommer företagen att fortsätta att producera och konkurrera. Det är vad Karin Rågsjö och Vänsterpartiet utgår ifrån. Men så är det inte, Karin Rågsjö. Det är därför som det blir svårt att diskutera med er. Ni diskuterar 1 procent. Vi från Centerpartiet och allianspartierna vill utöka den samlade kakan i Sverige genom en politik som får fler i arbete och gör att våra företag kan utvecklas, frodas och konkurrera på världsmarknaden.

Det är därför ert budgetalternativ inte håller. Med all respekt för engagemanget och för alla behjärtansvärda satsningar blir det i slutändan mindre pengar till vård, skola och omsorg, vilket utvecklingen visat genom decennier och sekel i alla de länder där era systerpartier har styrt.

Anf. 142 Karin Rågsjö (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! När orden tryter tar man till det gamla östknepet. Det tycker jag att vi kan sluta med. Det är ungefär som om jag skulle jämföra dig med någon extrem nyliberal, Staffan Danielsson, men det kan jag också göra, för det är ni ju inom Centern.

Ni har lagt 6 miljarder mindre på hela området. Då kommer det att bli konsekvenser. Du står här och pratar ungefär som om vi hade en debatt i näringsutskottet. Det har vi inte. Vi pratar om hälso- och sjukvård. Vi pratar om förlossning - 50 procent av kvinnorna har skador. Vi pratar om ojämlik hälsa - det gör du aldrig. Du pratar om gratissaker. Jag kan prata om 32 miljarder i ränteavdrag. Jag kan prata om ROT-avdrag och RUT-avdrag. Men här tänker jag inte göra det. Här pratar vi om hälso- och sjukvård och socialtjänst. Då kan jag prata om 1 miljard som går till de utsatta barnen i socialtjänsten, så att man kan jobba bättre med dem. Har du pratat om dem i dag? Jag har inte hört det.

Du har en förmåga att inte gå in på sakfrågan som vi ska diskutera. Visst kan vi prata som om vi stod här från näringsutskottet, om du känner för det. Vi kan prata om att de rikaste procenten i Sverige äger nära 70 procent av förmögenheterna.

Miljardärerna äger nu motsvarande 1 800 miljarder tillsammans. Det kan vi också prata om. Så har det blivit i Sverige efter era åtta år: öppna spjäll för dem som har det absolut bäst. Men de som har det absolut sämst pratar du inte om. Det är intressant. Prata om sakfrågorna i stället!

Anf. 143 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Vi brukar landa där i de här debatterna. Det är du och Vänsterpartiet som känner för människor, humanism, grundtrygghet och så vidare medan vi vill ha ett rått och hårt samhälle som inte producerar någon välfärd.

Jag menar att det är tvärtom. Jag tog exempel på de länder där dina systerpartier har jobbat genom åren och som har utarmats. Hur mycket gratisluncher som man än har haft har det blivit en helhet som varit mycket sämre.

Jag kan försäkra dig att jag verkligen är för humanism, och jag står upp för människors lika värde. Jag vill ha ett välståndssamhälle där de välståndsskapande krafterna får frodas och där vi får resurser för förlossningsvården, utsatta barn och allting.

Det kan vara lite besvärande för dig att ifrågasättas i din världsbild. Det kan jag väl förstå. Jag respekterar att du vill väl och tror att lösningen är höjda skatter och att fördela riktade bidrag som omfattar 1 procent av den totala budgeten.

Min övertygelse är att lösningen ligger i att ha ett samhälle som producerar välfärd genom en konkurrenskraftig ekonomi som skapar jobb. Jag menar att det i längden ger mer pengar till vård, skola och omsorg än en politik som skattar bort jobben.

Jag kan gå igenom de olika bidragen och diskutera hur mycket det satsas totalt. Jag utgår från att landsting och kommuner har goda resurser i grunden och använder pengarna för en bra förlossningsvård, för att ställa upp för utsatta barn och så vidare.

Låt oss respektera varandra. Sedan har vi olika världsbild. Det har tydligt framkommit i dag.

Anf. 144 Karin Rågsjö (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Du pratar om våra systerpartier. Jag vet inte ens vilka du pratar om. Det vill jag först säga.

Om man ska bygga ett gott samhällsklimat och stoppa fascismen som växer i hela Europa, vet du vad man ska satsa på då, Staffan? Vet du det? Man ska satsa på ett jämlikt samhälle. Man ska satsa på att bromsa arbetslösheten. Man ska satsa på en skola som håller ihop. Det gjorde inte er skola. Man ska satsa på utbildning, möjligheter och att ge människor en chans.

Så bygger man ett jämlikt samhälle. Så skapar man ett tryggt samhälle. Så ser man till att minska den rasism som finns i hela Europa. Det är viktiga frågor. Du står här och förlöjligar insatser som handlar precis om det. Det handlar om jämlik hälsa och att de mest utsatta människorna som finns, exempelvis kvinnor med låg utbildning och dålig inkomst, ska ha möjligheter att ha gratis mammografi och inte betala. Vi talar om 150 000 kvinnor som inte kommer till mammografiundersökningarna.

Det är en jämlikhetsreform och en hälsoreform. Du står och svamlar om någonting helt annat, om systerpartier och lite smått och gott. Ni drar ned budgeten med 6 miljarder. Så är det. När man tittar på vad som hände under era åtta år var det inte så att ojämlikheten i hälsa sjönk på något sätt. Nej, det gjorde den faktiskt inte.

Vet du vad? Det är i dag fortfarande 12 procent fattiga barn som lever under existensminimum. Den typer av frågor tycker jag att vi ska prata om.

Anf. 145 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Rätten till liv och hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet. Att människor kan vara friska och se fram emot ett långt liv är dessutom en grundläggande förutsättning för ett framgångsrikt samhälle. När vi blickar ut över världen kan vi konstatera att denna mänskliga rättighet och förutsättning för utveckling och framåtskridande har förvägrats väldigt många människor och inte är ett tillstånd som råder i många länder.

I det hänseendet kan Sverige skatta sig lyckligt. Här har människor under långa perioder kunnat uppleva att hälsoutvecklingen har gått framåt, att åren har lagts till när det gäller förväntad medellivslängd, att den ekonomiska kakan har växt och att människor har kunnat leva i trygghet och känna framtidstro. Jag vill påstå att grunden för denna utveckling, förutsättningen för den, är den välfärdsmodell som inte minst Socialdemokraterna tillsammans med flera andra partier i denna kammare har varit med och utvecklat under årtionden.

Det är den samhällsmodellen och det som är själva kärnan i den - sjukvården, den sociala omsorgen och folkhälsan - som debatten handlar om. Det är hur vi ska möta de utmaningar som nu väntar på området som vi tillsammans måste diskutera. Det är inget parti, inga enskilda ledamöter, som ensamma kommer att kunna ta sig an de utmaningar och strategiska frågor som staten nu behöver engagera sig i.

Vi kan konstatera att förutsättningarna för vår unika välfärdsmodell har varit att den är solidariskt finansierad, generell och behovsstyrd och att den dessutom håller en remarkabelt hög kvalitet. Ändå står den som sagt inför utmaningar. Det handlar om en alltmer globaliserad värld som både direkt och indirekt anstränger våra system. Det handlar om en åldrande befolkning som innebär att människor har ökade behov av välfärdstjänsterna och dessutom kräver en högre kvalitet än dagens eller gårdagens äldre människor. Men det handlar också om ökade klyftor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Dessa utmaningar måste mötas på bred front. Ett exempel på hur vi gör det är Kommissionen för jämlik hälsa. Där tar vi ett brett grepp på egentligen alla politikområden för att komma till rätta med de ohälsoklyftor som under de senaste åren har ökat. En annan faktor som vi måste bejaka är att vi lyckas få till ett fördjupat samarbete med dem som är de som erbjuder välfärdstjänsterna i störst omfattning, det vill säga kommuner och landsting.

Det är också i det ljuset som man ska se regeringens förslag till budget. Många av de satsningar vi gör inom hälso- och sjukvården, även om de under ett enskilt år bara uppgår till någon procent av den totala budgeten, innebär att vi skapar förutsättningar för framför allt landsting och stat att samverka inom angelägna områden.

Ett av de viktigaste, eftersom det handlar om hela kvaliteten i välfärden, tillgängligheten och själva förutsättningen för att kunna utveckla hälso- och sjukvården, är kompetensförsörjningen. Här har jag varit tydlig och sagt: Här kan inte staten abdikera. Här kan staten inte skjuta över ansvaret på landstingen och säga: Det är en arbetsgivarfråga, och det lägger vi oss inte i.

Det är också därför vi nu väljer att föreslå en investering på 1 miljard kronor för den så kallade professionsmiljarden. Den ska leda till att vi får till det samarbete som är nödvändigt för att kunna minska administrationen, frigöra tid för professionerna och också möjliggöra satsningar på ökad e-hälsa och i slutänden en förbättrad kompetensförsörjning.

Vi ser också att vi behöver göra generella förstärkningar av landstingens ekonomiska villkor. Därför lägger vi nästa år en extra miljard som generellt ska fördelas över landet i syfte att stärka förutsättningarna för att bedriva en god vård och omsorg.

Ett område som har varit flitigt debatterat i dag är jämlikhet och jämställdhet på hälso- och sjukvårdsområdet. Här tillför vi nu medel i syfte att öka tillgängligheten till hälso- och sjukvård. Vi har bland annat satsningar mot psykisk ohälsa som innebär att fler barn och unga kan få komma till den typen av verksamheter. Vi har satsningar på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Vi har satsningar på kvinnors hälsa kopplat till primärvården. Vi har ytterligare reformförslag som har debatterats flitigt men som har sin utgångspunkt i att minska klyftorna geografiskt, mellan könen och mellan olika grupper.

Klarar vi inte av detta, klarar vi inte av att öka jämlikheten i hälso- och sjukvården, klarar vi inte av att ta oss an de strategiska frågorna, klarar vi inte av att öka jämlikheten, då står vi inför en situation då den svenska, unika välfärdsmodellen i grunden är hotad.

För att avsluta med ett citat av Martin Luther King: Av alla former av ojämlikhet är förmodligen, eller rättare sagt helt säkert, den värsta formen av orättvisa den att förvägra människor rätten till jämlik hälsa.

(Applåder)

Anf. 146 Cecilia Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Välkommen, statsrådet, till budgetdebatten! De nya reglerna i dag möjliggjorde för statsrådet att delta tidigare, men vi är glada att statsrådet är här i budgetdebatten.

I valrörelsen 2014 hävdade Socialdemokraterna med emfas att något har gått sönder i Sverige och i välfärden, detta trots att alliansregeringen tillförde 57 miljarder inom välfärden under ett antal år, en ökning med 26 procent, den största någonsin i Sverige.

Nu talar inte längre Socialdemokraterna om att något har gått sönder. Nu talar Socialdemokraterna om miljardsatsningar. Det är miljardsatsningar som inte är ökningar på 26 procent och som inte ens är ökningar på 1 procent. Nu talar Socialdemokraterna om satsningar på 0,74 procent av den totala hälso- och sjukvården i Sverige, detta enligt riksdagens utredningstjänst.

Bakom retoriken döljer sig alltså något som är mindre än 1 procent. Då vet vi alla här inne att hälso- och sjukvårdens utmaningar och välfärdens utmaningar är oerhört stora. De finansieras nu med en skattechock på unga och äldre.

Statsrådet Wikström har en tom propositionslista till riksdagen. Statsrådet Wikström har inte lämnat förslag till riksdagen på reformer för att hantera de framtida välfärdsutmaningarna. Var är reformerna? Var är de konkreta förslagen? När kommer de till Sveriges riksdag?

Anf. 147 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Cecilia Widegren använde sitt inledningsanförande - och dessutom en stor del av den tid då hon har replikerat på andra talare här i dag - till att kritisera regeringens politik, vilket är väntat av en ledande oppositionspolitiker. Men därefter tycker jag, precis som Karin Rågsjö antydde tidigare, att debatten mest har handlat om närings- och arbetsmarknadspolitik.

Jag diskuterar gärna näringspolitik, arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik i dess helhet. Men i dag handlar debatten om hälso- och sjukvården. Jag tror att Cecilia Widegrens taktik att undvika att presentera egna förslag på hälso- och sjukvårdsområdet och dessutom försöka vrida debatten till att handla om arbetsmarknad och ekonomisk tillväxt i största allmänhet är ett sätt att skyla över att man saknar egna förslag för att komma till rätta med de utmaningar som bland annat jag har pratat om att hälso- och sjukvården nu möter.

Cecilia Widegren saknar förslag från regeringen, säger hon. Men samtidigt har hon mage att på punkt efter punkt kritisera den långa lista med reformer som vi presenterar i den här budgeten och ska sjösätta från och med nästa år.

Min fråga till Cecilia Widegren är: Hur kan man - med tanke på de stora behov som också Cecilia Widegren ser inom hälso- och sjukvården - satsa 20 gånger mer på skattesänkningar än på nya förslag inom hälso- och sjukvården?

(Applåder)

Anf. 148 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Det är klart att det på en konkret fråga ibland är svårt att ha ett konkret svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Propositionslistan är efter detta replikskifte fortfarande tom. De konkreta åtgärderna är fortfarande inte i Sveriges riksdag. Vad man ska åstadkomma läggs bakom en miljardbingo som handlar om 0,74 procent som man tillför svensk hälso- och sjukvård. Detta ska jämföras med alliansregeringen, som tillförde över 50 miljarder under sin tid. Dessutom presenterade vi ett antal konkreta förslag till reformer: patientsäkerhetslag, patientlag, vårdgaranti, kömiljarder och nationell cancerstrategi, för att nämna några.

Återigen: Jag tycker att statsrådet är skyldig att inför riksdagen presentera ett antal konkreta förslag som kan göra förändringar möjliga. Utmaningarna har vi båda två diskuterat.

Moderaternas förslag ligger på riksdagens bord och ska behandlas i socialutskottet under våren. Det är över 200 yrkanden. Jag saknar fortfarande regeringens konkreta förslag till riksdagen.

Jag förstod i ett tidigare replikskifte att socialdemokratiska satsningar innebar utredningar, samtal och kommissioner. I Sveriges riksdag handlar konkreta förslag om förslag - om propositioner, om man kommer från regeringen. Var är förslagen? Var är det som ska göra förändringen, så att vi får ordning och reda i välfärden, att tillgängligheten ökar, att köerna kortas, att vi får en tydlig och bra personalförsörjning på kort och lång sikt? Var är de konkreta förslagen? Välkommen till Sveriges riksdag för att presentera dem! Jag hoppas - och kommer att bli glad - att statsrådet och Socialdemokraterna under våren tar till vara de andra konkreta förslag som finns i socialutskottet för att hantera. De är många, och de är konkreta.

Anf. 149 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Cecilia Widegren frågar om konkreta förslag från regeringens sida. Jag måste påminna riksdagsledamoten om att vi i dag har en budgetdebatt som just utgår från ett antal konkreta reformförslag från den här regeringen på hälso- och sjukvårdsområdet.

Jag har själv räknat upp professionsmiljarden, en miljard som ska gå till att stärka kompetensförsörjningen inom inte minst landstingens verksamhet. Vi har pratat om satsningen på kvinnors hälsa och kvinnor i förlossningsvården. Det handlar om 400 miljoner. Vi har pratat om de 130 miljoner som regeringen satsar på primärvården, också för att möta kvinnors hälsa, och de 280 miljoner som går till att möta den stigande psykiska ohälsan hos barn och unga.

Jag skulle kunna fortsätta sifferexercisen och exemplen på de reformer som regeringen föreslår. Men jag har en känsla av att ingenting biter på Cecilia Widegrens argumentation.

Cecilia Widegren lyfter upp de satsningar som skedde under alliansregeringen. Det fanns mycket på det området som var gott. Cancersatsningen har jag själv berömt - och inte minst Göran Hägglund, när han slutade som partiledare - eftersom jag tycker att det är viktigt att kunna se när man kan samarbeta över blockgränsen.

Jag tror också att Sveriges riksdag och Sveriges folk - jag hoppas att åtminstone en del tittar på denna debatt - förstår att de 50 miljarder som man satsade under åtta år naturligtvis inte kan jämföras med det som satsas i en enskild budget. Vi har höga ambitioner på detta område, och jag ser fram emot att fortsätta göra satsningar på välfärdsområdet. Men jag saknar fortfarande konkreta svar från Cecilia Widegren om välfärdens utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 150 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Vi debatterar utgiftsområde 9 som handlar om sjukvård och social omsorg. Det baseras på den lagstiftning som vi har om jämlikhet inom dessa områden och om insatser av hög kvalitet och efter behov. Detta tycker jag är en grund som vi ska behålla och som vi ska stå på.

Det som vi nu har diskuterat här har handlat mycket om hur vi avhjälper den ojämlikhet som finns när det gäller mammografi, förlossningar, cancervård och allt möjligt. Jag tror inte att det räcker att bara plussa på med extra pengar lite här och där. Vi måste komma till botten med orsaken till att det ser ut som det gör.

Efter de inlägg som jag har gjort tidigare förvånar det er nog inte att jag nu kommer in på vem som har ansvar för vad och det kommunala självbestämmandet.

Kristdemokraternas Göran Hägglund kom för några år sedan med ett förslag om förstatligande av sjukvården. Läkarförbundet reagerade positivt på detta. Och på Liberalernas landsmöte kom man fram till att man vill ha en översyn av ansvarsfördelningen, kanske med sikte på ett ökat statligt ansvar. Finns sådana funderingar hos regeringen? Det vore intressant att få höra.

Anf. 151 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tackar Barbro Westerholm för frågorna. Jag är mycket glad över att vi fokuserar just på de utmaningar som hälso- och sjukvården står inför.

Ansvarsfördelningen är en viktig grundläggande faktor att ta hänsyn till när vi nationellt debatterar hälso- och sjukvården. Just när vi kommer till hälso- och sjukvård har vi i Sverige, trots den stolta tradition som vi har av att vara en enhetsstat, ett system som gör att Sverige påminner mer om en federation som Australien, Kanada eller andra länder.

Det är klart att med ett sådant system är det inte bara för riksdagen att stifta en lag och att det sedan är genomfört. Ett sådant system bygger på samverkan över olika politiska gränser, att man lyckas ställa upp gemensamma mål men också att man bestämmer takt och riktning för att ta sig dit.

Jag tror inte att ett förstatligande av sjukvården skulle lösa särskilt många av de problem och utmaningar som vi har diskuterat här i dag. Däremot tror jag att vi behöver ha ett närmare samarbete mellan landsting och stat och mellan stat, landsting och kommuner eftersom alltmer av sjukvården numera bedrivs på lokal nivå.

Jag ser regeringens arbete på flera fronter som avgörande i detta. Viktigast i detta sammanhang är kanske det fokus på att bilda större regioner som regeringen nu är fast besluten att påskynda.

Färre och större regioner betyder inte bara större muskler att kunna möta utmaningarna. Det betyder också att förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan staten och landstingen ökar. Detta är ett svar och en väg som jag mycket hellre går än att ha en övertro på att staten ska lösa allt.

Anf. 152 Barbro Westerholm (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Läkarförbundet skrev följande i Svenska Dagbladet för något år sedan:

"Många av våra landsting är helt enkelt för små för att klara de tunga investeringar som är nödvändiga för att kunna bedriva sjukvård på ett rationellt, patientsäkert och jämlikt sätt."

Måns Roséns utredning om den högspecialiserade vården är i samma anda.

Det är klart att jag inser att det blir diken varhelst man drar gränserna. Men med den gräns som finns i dag tillgodoses uppenbarligen inte patienternas behov av kvalitet, jämlikhet och säkerhet inom hälso- och sjukvården som de har rätt att ställa krav på.

Man kan tänka sig en annan gränsdragning och att sjukhusvården går mer mot det statliga hållet och att primärvården går mer åt det kommunala hållet. Vi har ju ett dike mellan primärvården och äldreomsorgen.

Jag gav ett exempel från Lidköping. Där har man fått ihop omsorgen och närsjukvården i så att säga en skattepåse och tjänar 185 000 kronor per person och år. Dessutom blir hälso- och sjukvården bättre.

Men jag tror att man måste ta ett bredare grepp än att sätta in en slant här och en slant där. Då behövs nog en nationell översyn om var gränser och diken ska finnas.

Anf. 153 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tycker att vi från regeringens sida är i full färd med att göra en nationell översyn och att arbeta med att överbrygga dessa diken.

Jag nämnde arbetet med att bilda större regioner. Det är ett tydligt tecken på att vi har valt väg men också princip för arbetet. Den regionala nivån har en roll att spela framöver, men vi behöver förändra gränsdragningen och enheternas storlek för att man ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett gott sätt.

Barbro Westerholm nämnde själv Måns Roséns utredning. Jag är mycket glad över den utredningen. Jag tror att den kan vara ett svar på en del av de utmaningar som vi ser. Om den realiseras innebär det att staten tar ett visst ökat ansvar för hälso- och sjukvården - i detta fall den högspecialiserade vården.

Jag har i mitt anförande försökt beskriva hur man ska se på de reformförslag som regeringen har lagt på riksdagens bord. Jag tycker att man ska se dem som delar av större strategiska sjok, alltså större strategiska frågeställningar. Vi har skisserat upp jämlikhet och jämställdhet. Under denna rubrik kan man kategorisera ganska många av våra förslag som faktiskt i realiteten kommer att leda till en bättre hälsa för kvinnor, ökade möjligheter för barn och unga, inte minst att minska den psykiska ohälsan, men också ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården.

Jag har skisserat upp professionsmiljarden, som innebär att vi nu kan hjälpas åt och tillsammans ta oss an utmaningen med kompetensförsörjningen. Till detta ska naturligtvis läggas många fler.

Men jag tror att det viktiga är att förstå att det som vi nu gör följer en helhet och ett antal strategiska spår som vart och ett kan ifrågasättas men som tillsammans bildar en större helhet.

Anf. 154 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet med anledning av de undanträngningseffekter som man nu ser på grund av flyktinginvandringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag tog i mitt anförande upp att man i Dalarna ser att akuttiderna inte längre räcker till. I Norrbotten uppger man att patientsäkerheten hotas, att man inte hinner med den planerade vården och att köerna växer. Det senaste som jag tog upp var att tusentals kvinnor i Blekinge inte kommer att kallas till cellprovtagning, vilket är oerhört allvarligt.

Jag vet att man oftast inte får svar när man ställer frågor till statsråden, men jag gör ett försök.

Den fråga som jag vill ha svar på är: Är detta något som vi ska vänja oss vid i Sverige, eller kan statsrådet garantera att svenska medborgare inte blir undanträngda i sjukvården och i tandvården på grund av den flyktinginvandring som vi i dag har till Sverige? Detta är en mycket viktig fråga som gäller oss alla och som många vill ha svar på.

Anf. 155 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tackar Per Ramhorn för frågorna. Jag ska börja med att säga att vi har en helt exceptionell situation i Sverige just nu. Vi delar den med en del andra länder i Europa. Det handlar om att människor i hundratusental flyr undan krig och förtryck, förföljelse och våld. De flyr för att söka en bättre framtid för sig själva och sina barn, och många av dem söker sig inte minst till vårt land.

Det som har hänt under den här hösten, av olika skäl som vi inte har tid att gå in på i den här debatten, är att väldigt många människor har sökt sig till Sverige under en begränsad tid. Jag är imponerad av det arbete många av välfärdsarbetarna i vårt land har utfört och av våra fantastiska samhällssystem som på kort tid, trots ansträngningen, visat sig vara robusta och kunna bidra till liv och hälsa för många fler än de först har varit dimensionerade för.

Jag inser dock att det har skapat ansträngningar. Ibland har organisationen inte riktigt hunnit med. Man har inte hunnit anställa så många sjuksköterskor som behövs, eller läkare eller vad det nu kan vara. Det är de eftersläpningarna vi i dag ser och tar upp som stora utmaningar för hälso- och sjukvården.

Jag tror inte att vi behöver vänja oss vid den situationen. Jag tror att våra system kommer att hinna med. Det visar inte minst erfarenheterna från de landsting som under lång tid har haft ett stort flyktingmottagande i sina kommuner. De är robusta, och de upplever inte undanträngningseffekter eller ansträngda system. De har klarat detta eftersom de har haft tid att ställa om.

Anf. 156 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Det är många landsting som inte delar statsrådets uppfattning. De ser undanträngningseffekter. Jag har räknat upp vissa här, bland annat Blekinge och det som händer där. Det jag skulle vilja ha svar på, vilket jag inte fick, är frågan hur det blir. Blir det undanträngningseffekter framöver för oss svenska medborgare på grund av stor flyktinginvandring? Jag vill också veta vad statsrådet har att säga till de kvinnor i Blekinge som nu blir utan cellprovtagning. Det är ju oerhört allvarligt.

Anf. 157 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Som jag sa i min första replik tror jag inte att vi behöver vänja oss vid så kallade undanträngningseffekter, och jag tror inte att våra system inte ska klara av sina uppgifter i framtiden på grund av att vi har ett ökat antal asylsökande. Jag tror att våra system kommer att hänga med, men det handlar om tid.

Det vi nu ser är nämligen att vi under en kort tid har haft ett ökat antal asylsökande och att det i sin tur har gjort situationen mer ansträngd. Med lite tid och med rätt insatser, framför allt från landstingens sida men också på den nationella nivån, tror jag dock att vi kommer att kunna lösa de utmaningar vi ser.

När det gäller de så kallade undanträngningseffekterna vill jag vara tydlig med att jag tycker att det är ett problematiskt begrepp. Det utgår nämligen från föreställningen att det skulle handla om att människor som inte har rätt till grundläggande hälso- och sjukvård kommer och tar den från några andra.

Våra lagar är tydliga, och jag har inte sett effekter i form av att den som inte förtjänar vård skulle ha fått den på bekostnad av någon annan. Vår hälso- och sjukvårdslag utgår inte från medborgarperspektivet. Den utgår från behov och är mycket mer allomfattande än att bara gälla svenska medborgare. Det är också det jag tycker att vi ska utgå ifrån när vi diskuterar.

Jag vill inte ha en ordning där hälso- och sjukvårdspersonal nekar människor grundläggande hälso- och sjukvård som kan rädda liv eller hälsa för att de inte har ett svenskt medborgarskap. Det är inte människovärdigt, och det är inte värdigt ett samhälle som Sverige.

(Applåder)

Anf. 158 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Det är glädjande att höra i debatten att vi är överens om väldigt mycket när det gäller svensk hälso- och sjukvård. Eftersom det är det som är statsrådets ansvar inom detta utgiftsområde tänkte jag koncentrera mig på det när det gäller min fråga.

Det är angeläget att vi prioriterar resurser rätt i vården. Det har jag varit inne på i tidigare replikskiften, och det finns brister i regeringens förslag. Nu tänkte jag dock fokusera på det som handlar om det mest grundläggande - de stora dragen som skapar de mest grundläggande förutsättningarna för att vi ska kunna ha god vård inte bara i dag utan framför allt i framtiden. Det är nämligen de förutsättningar vi ger hälso- och sjukvården att fortsätta utvecklas som avgör vilken vård vi kommer att kunna få i morgon.

Det gjordes mycket av den förra regeringen, och jag har i flera sammanhang hört statsrådet berömma Göran Hägglund som ansvarig minister för de insatserna, både på cancerområdet och på andra områden. Det är bra, och det är bra att regeringen fullföljer mycket av det arbete vi inledde. En av de viktiga utredningar vi tillsatte handlade om att titta på hur vi kan se till att den bästa vården kommer så många som möjligt till del och hur vi kan se till att kvaliteten blir så bra att liv räddas.

Den utredning som togs upp i ett tidigare replikskifte här visade att så mycket som 500 liv kan räddas varje år genom att vården koncentreras. Vi har sett att den nuvarande organisation vi har, med 21 självstyrande landsting som prioriterar olika och faktiskt även gör olika bedömningar av vad människor behöver för vård och behandling, inte är det mest effektiva. Frågan till statsrådet är därför om regeringen är beredd att sätta igång arbetet med århundradets sjukvårdsreform, så att vi kan rädda liv och minska lidande.

Anf. 159 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det Emma Henriksson beskriver när det gäller de utmaningar vi står inför.

På den direkta frågan om regeringen är beredd att sätta igång århundradets sjukvårdsreform är dock svaret nej. Med tanke på Kristdemokraternas grundläggande inställning till sjukvårdens grundläggande strukturer förstår jag att det handlar om ett förstatligande av sjukvården. Vi har valt väg på det området: Vi tror inte att ett förstatligande av all hälso- och sjukvård i Sverige är en vare sig framkomlig eller önskvärd väg.

Däremot är vi beredda att se över om staten på sina håll kan ta ett större ansvar för hälso- och sjukvården och på vilka sätt vi med större regioner faktiskt kan öka förutsättningarna att bedriva en god hälso- och sjukvård i hela landet. Jag kan tänka mig att Emma Henriksson skulle finna en lockelse i att vi här i riksdagen står och diskuterar vilka vårdcentraler och akutsjukhus som ska finnas kvar eller läggas ned, men jag tror att vi är illa lämpade att föra den typen av debatter.

Hur vården ska organiseras, vilken typ av sjukhus som ska finnas och vilka vårdcentraler som ska ligga var är en fråga för den regionala nivån, för där finns den folkliga förankringen och även möjlighet att föra en dialog med medborgarna om de olika intressen sjukvården och ansvariga beslutsfattare hela tiden måste brottas med. Jag tror att det är en mycket bättre ordning att låta ett i grunden decentraliserat system få mer av statliga influenser än att ha ett helt nationellt system som ska bli utsatt för lobbying av kommuner och landsting.

Anf. 160 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Nej, tänka sig, statsrådet - där har du helt fel. Det är inte så att jag finner den minsta lockelse i att vi här i kammaren ska diskutera vilka vårdcentraler som ska läggas ned. Det är nämligen enligt vårt synsätt över huvud taget ingenting som politiker ska lägga sig i.

Vi vill i stället ha ett system där patienterna får möjlighet att välja med fötterna. De som är ansvariga för vården får då se till att det inte bedrivs vård som inte är så pass bra att patienterna väljer att gå dit. Det skulle drabba ganska många vårdcentraler, både en del som drivs av privata intressen och - inte minst - ganska många som drivs av just politiker. Politiker är nämligen inte alltid de bästa att avgöra vilket som är det bästa sättet att bedriva vård.

Vi ska ha en gemensam finansiering av vården, men vi ska inte ha detaljstyrande av politiker som sitter och säger vilka vårdcentraler som ska vara öppna eller inte. Det ska i stället vara vårdkvaliteten som styr det.

Det leder mig in på min andra fråga till statsrådet. När man ser att det är kvaliteten som styr är det där man har fokus och inte fokus på vinster, därför att vinsterna i sig är mycket mer begränsade än vad det låter som i den allmänna debatten. Men framför allt säger det ingenting om vilken kvalitet det är på vården som bedrivs. Nu med fokus på vinster riktar man bort fokus från kvaliteten. Med en större statlig styrning men framför allt med mer inflytande för patienter och för personalen i vården skulle vi få bättre kvalitet på vården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Min nästa fråga till statsrådet är: Är regeringen beredd att ta vara på utvecklingskraften hos alla de aktörer som bedriver vård och att ge mer makt till patienter och ta lite mer makt från politiker?

Anf. 161 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Det var ett betydligt ärligare svar av Emma Henriksson än vad jag hade väntat mig. När vi pratar om vårdens organisering brukar det i allmänna ordalag pratas på den borgerliga kanten om effektivitetsvinster, ökad tillgänglighet och möjlighet för människor att välja. Men det är väldigt sällan som jag hör att politiken inte alls ska ta ansvar för vårdens organisering.

Det finner jag väldigt märkligt, därför att jag tror på ett system med privata inslag. Jag tror på ett system med olika utförare och att det rätt riggat och organiserat generellt leder till en bättre kvalitet och ökad möjlighet för människor att välja men också att man kan pröva nya vägar och metoder. Men att helt lämna över makten till marknaden tror jag inte på, och det trodde jag inte heller att Kristdemokraterna gjorde.

När det gäller frågan om vi från regeringens sida ser en potential hos olika aktörer inom hälso- och sjukvården att vara med och utveckla den är svaret: Absolut, den finns där.

Debatten och de initiativ som regeringen har tagit på det här området har inte handlat om att förbjuda privata alternativ. Det har snarare handlat om hur vi efter 25 års många gånger experimenterande inom välfärdssektorn kan skapa enhetliga regler och ta ett helhetsgrepp för att få ett regelverk som är hållbart över tid och som styr mot högre kvalitet, att patienternas behov ska komma i första rummet samtidigt som valfriheten garanteras.

Jag tycker att det är principer som alla borde kunna ställa upp på.

Anf. 162 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Jag har två frågor.

Jag tyckte att statsrådet talade intressant och tänkvärt om regionbildningar i Sverige och om hur man ska förhålla sig till en statlig sjukvård.

En debatt på Vänsterpartiets villkor om att höja skatter och fördela bidrag blir skev. Det är därför som jag har lyft fram helheten i några inlägg tidigare.

Centern hade en storsatsning på fler jobb och på bättre villkor för företagen. Det ger på sikt större resurser till välfärd, vilket Alliansens åtta år enligt min uppfattning visade. Sverige går bra nu, och det ska vi alla vara glada för. Jag ser det som ett utflöde av åtta års framgångsrik allianspolitik innan regeringens budgetar hade hunnit bli antagna och slå igenom. Men det kan vi ta i en annan debatt.

Att säkra valfrihet och självbestämmande är viktigt för olika grupper i samhället och inom vård och omsorg. Ett exempel är personer med funktionsnedsättningar, som jag tog upp i mitt anförande tidigare. Personer som har behov av 20 timmars assistans per vecka eller mindre har kommunen som utförare, till skillnad från de med behov av över 20 timmars assistans som själva väljer utförare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Centerpartiet anser att utgångspunkten bör vara att alla brukare bör ha möjligheter att bestämma över sin assistans. Jag vet att det är statsrådets kollega som har ansvar för frågorna, men det är väl inga vattentäta skott så jag frågar: Hur tänker regeringen om detta att vidga valfriheten till dem som har mindre assistansbehov än 20 timmar?

Den sista frågan kan jag återkomma till.

Anf. 163 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Tack, Staffan Danielsson, för frågan! Precis som Staffan Danielsson påpekar är det min kollega Åsa Regnér som har ansvar för detta, och jag får väl hänvisa detaljfrågorna till henne. Men generellt kan jag säga, som också anförts tidigare i debatten, att det här är ett område som förtjänar en översyn, och inte alls av de orsaker som Emma Henriksson hävdade, att det skulle röra sig om besparingar enbart för att komma till rätta med flyktingsituationen. Det kanske inte var Emma Henriksson som sa det. I så fall ber jag om ursäkt, men det var i alla fall någon från något av de borgerliga partierna.

Här ser vi alla fall att kostnaderna har rusat i höjden och inte står i proportion till hur många fler som har nyttjat den här typen av tjänster. Det är klart att det då förtjänar en översyn. Vi måste ta reda på varför det här har hänt och om det har blivit ett enkelt medel att erbjuda en assistent i stället för att prata om rehabilitering eller vilka ytterligare insatser hälso- och sjukvården kan göra.

Jag kan inte svara närmare på detaljfrågan. Däremot kan jag ge ett generellt svar om behovet och nödvändigheten av en översyn, inte i första hand för att spara pengar och få en kostnadskontroll på en skenande utveckling utan i första hand därför att vi måste ställa människor med behov av assistans i centrum och fråga oss: Kan vi från samhällets sida hjälpa till på fler sätt än att bara via ett enkelt beslut erbjuda en assistent?

Anf. 164 Staffan Danielsson (C)

Herr talman! Jag lyssnar med intresse på statsrådet Wikström, och jag tror att vi är överens om vikten av LSS-reformen och att de funktionshindrade kan få resurser och stöd för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Personligen tycker jag också att kostnaderna har stigit och att det är värt att se över dem. Jag vill bara skicka med att jag hoppas att även den aspekt jag lyfte in, behovet av valfrihet för att få bra tjänster utförda och få bra patientnöjdhet, kan finnas med i översynen.

Den andra frågan som jag tänkte ta upp är en principfråga som jag diskuterade med Karin Rågsjö tidigare, nämligen gratis läkemedel till barn. Jag vill höra lite om statsrådets principsyn på detta. Vi är överens om att vi ska ha en social grundtrygghet i Sverige och om resurser till utsatta på olika sätt, genom bra vård och omsorg och genom stödsystem för dem som behöver det. Men jag är lite bekymrad över just detta att göra tjänster och varor gratis, inte minst läkemedel. Kanske inte statsrådet Wikström men andra kanske vill gå vidare och ha gratis primärvård och så vidare. Jag tror att det har ett värde att man ändå får betala lite för tjänsterna så att inte behovet svämmar över. Och just läkemedel är läkemedel, så där känner jag en liten oro för att det kan bli lite fel när man inför den här reformen.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Frågan är vad statsrådets syn är på att ha en viss avgift för tjänster så att man får betala för dem. Har det ändå inte ett värde?

Anf. 165 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag tror att skiljelinjen mellan regeringens politik och den som Staffan Danielsson står för i det här fallet går just vid Staffan Danielssons resonemang. För Staffan Danielsson och för Centerpartiet är det en principsak att inte tillåta kostnadsfria tjänster och varor. För oss är det ingen principsak.

Vi ser också det som Staffan Danielsson anför, att ibland kan man behöva ha en liten avgift för att olika system och tjänster inte ska överutnyttjas, och det har vi på många områden inom hälso- och sjukvården. Men vi är också beredda att pröva frågorna i varje enskilt fall. Och så är det just i fallet med gratis läkemedel till barn.

Jag tror egentligen att det är väldigt få föräldrar som avstår från att köpa läkemedel till sina barn. Men varför ska man kanske behöva avstå från andra livsviktiga inköp under en månad, som mat och kläder, för att ens barn har råkat bli sjuk? Det är ju det som frågan handlar om.

I debatten har jag också hört missuppfattningen att fria läkemedel för barn leder till en överkonsumtion av läkemedel. Jag tror inte att det finns ett sådant samband. Föräldrar och barn kan inte bara gå och köpa läkemedel, för i vårt land förskrivs läkemedel. Har vi ett problem med att det förskrivs för mycket av vissa typer av läkemedel och att detta särskilt görs efter att de har blivit kostnadsfria får vi ta upp det med den svenska läkarkåren. Men fattiga barn ska inte behöva lida för det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 december.)